Prop. 1983/84:28

Regeringens proposition

1983/84:28

om beskattningen av energi;

beslutad den 6 oktober 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

BIRGITTA DAHL

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till vilka grundläggande principer som bör gälla för beskattningen inom energiområdet. Som en gmndläggande princip bör gälla att skattesystemet bör främja tiUkomsten av de energiinvesteringar för oljeersättning och energihushållning som enligt 1981 års energipolitiska beslut bör genomföras under 1980-talet. Hänsyn bör också tas till olika energikällors effekter på miljön, bytesbalansen, försörjningstryggheten; sysselsättningen och den industriella utvecklingen. Den nuvarande ordningen med differenfierade punktskatter bör behållas. Mervärdeskatten bör inte utvidgas till att omfatta energiområdet.

Propositionen innehåller även förslag om att inhemska bränslen skall undantas från mervärdeskatt och från förmånsbeskattningen vid inkomsttaxeringen.

Skatten på kol föreslås nu höjd liil 97 kr. per ton. Undantag föreslås för kol och koks som används i metallurgiska processer.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1984.

För naturgas aviseras ett kommande lagförslag om skattesatsen 308 kr. per 1000 m\

1 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 28

I deklaration som avses i 23§ 1 mom. får avdrag göras för bränsle, som

a) i beskattat skick förvärvats för återtorsäljning eller förbrukning i egen rörelse,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) förbrukats av eller försålts till kommunikationsföretag för ban-drift eller därmed likartal ändamål,

d) förbrukats eller försåUs för
förbrukning i fartyg som inte an
vänds för fritidsändamål eller annat
privat ändamål, eller i luftfartyg,

e) av den skattskyldige eller för
hans räkning ulförts ur riket eller
förts till svensk frihamn för annal
ändamål än alt förbrukas där,

f) förbmkats eller försålts för
förbrukning för annat ändamål iin
energialstring eller förbrukning, i
samband med fabriksmässig till
verkning av motorer, för avprov-
ning av motorer å provbädd eller å
annan dylik anordning utan att
transportmedel därvid framföres,

g) förbrukats för framställning
av bensin eUer i förteckningen angi
vet bränsle eller för produktion av
annan skattepliktig elektrisk kraft
än sådan som avses i 25 § första
stycket d),

h) försålts med föriust för den skattskyldige, i den mån föriusten hänför sig fill bristande betalning från köpare.

I deklaration som avses i 23§ 1 mom. får avdrag göras för bränsle, som

a) i beskattat skick förvärvats för ålerförsäljning eller förbrukning i egen rörelse,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) förbrukats av eller försålts till kommunikationsföretag för ban-drifl eller därmed likartat ändamål,

d) förbrukats eller försålts för
förbrukning / luftfartyg eller i far
tyg, när luftfartyget eller fartyget
inle används för fritidsändamål el
ler annat privat ändamål,

e) av den skattskyldige eUer för
hans räkning utförts ur rikel eller
förts till svensk frihamn för annal
ändamål än att förbrukas där,

f) förbrukats eller försålts för
förbrukning för annal ändamål än
energialslring eller förbrukning, i
samband med fabriksmässig tUl
verkning av motorer, för avprov-
ning av motorer å provbädd eller å
annan dyUk anordning utan att
transportmedel därvid framföres,

g) förbrukats för framställning
av bensin eller i förteckningen angi
vet bränsle eller för produktion av
annan skattepliktig elektrisk kraft
än sådan som avses i 25 § första
slyckel d),

h) försålts med föriust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

Avdrag får även göras för kolbränslen som förbrukats eller försålts jör förbrukning i metallurgiska processer, i den mån avdrag inte har gjorts enligt första stycket

Prop. 1983/84:28 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §' I deklaration som avses i 23 § 2 mom. får avdrag göras för elektrisk kraft, som

a) levererats till kommunikafionsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål eller överförts till annat land,

b) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål än energialstring eller för användning i omedelbart samband med sådan förbrukning eller vid framställning av bensin eller i förteckningen angivet skatle-pUktigt bränsle,

c) försålts med förlust för den redovisningsskyldige, i den män föriusten hänför sig till bristande betalning från förbmkare eUer icke registrerad distributör av elektrisk kraft,

d) producerats i mourycksanläggning och förbrukats i egen industriell
verksamhet.

Avdrag får även göras för skatt Avdrag får även göras för skatl
för bensin eller annal bränsle, som för bensin eller annat bränsle, som
förbrukats vid produktion av annan förbrukats vid produktion av annan
skauepliktig elektrisk kraft än så- skattepliktig elektrisk kraft än så
dan som avses i första stycket d), i dan som avses i första stycket d), i
den mån avdrag icke gjorts enligt den mån avdrag icke gjorts enligt
24§ g) eUer enligt 7§ 1 mom. i) la- 24% första stycket g) eller enligt 7§
gen(1961:372)om bensinskau. 1 mom. första stycket i) lagen

(1961:372) om bensinskaU.

Bilaga 1 till lagen (1957:262) om allmän energiskatt"

Nuvarande lydelse

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulltaxe- Bränsle Skattesats

nummer

ur 27.01 Stenkol .................................... 72 kr. för ton

ur 27.01 Slenkolsslybb saml slenkolsbriketler och liknande

fasla bränslen, framställda av stenkol 6 kr. för lon

ur 27.02 Brunkolsbrikelier ......................... 6 kr. för ton

ur 27.04 Koks och koksbrikeller ............... 14 kr. för lon

ur 27.04 Koksstybb .................................. 6 kr. för lon

ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabb
gående dieselmotor ........................ 411 kr. för m'

ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor 411kr. form'

Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering annorledes än enligt vedenagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

5 Senaste lydelse 1979: 532. " Senaste lydelse 1983:531.

Prop. 1983/84:28

Föreslagen lydelse

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulltaxe- Bränsle Skattesats

nummer

ur 27.01, 27.02

eller

27.04 Kolbränslen ................................ 97 kr. för ton

ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabb
gående dieselmotor ....................... 411 kr. för m'

ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor 411 kr. form'

Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatien icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering annorledes än enligi vedertagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

De äldre bestämmelserna gäller fortfarande i fråga om avdrag som hänför sig till redovisningsperioder som slutar före ikraftträdandet.

I deklaration får avdrag göras för bensin, som har

a) förvärvals för ålerförsäljning eller förbmkning i egen rörelse och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) förbmkats eller försålts för förbrukning för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg,

d) förbrukats eller försålts för
förbrukning för framdrivande av
luftfartyg, härunder inbegripet
start av icke motordrivet flygplan,
eller för varmkörning eller provkör
ning av luftfartygs motor,

e) förbrukats eller försålts för
förbrukning, i samband med fa
briksmässig tillverkning av mo
torer, för avprovning av motorer å
provbädd eller å annan dylik anord
ning utan att transportmedel därvid
framföres,

O förbrukats eUer försålts för förbmkning för annat tekniskt ändamål än motordrift, om annat inte framgår av andra stycket,

g) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbmkas där,

h) försålts med förlusl för den skaltskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare,

i) förbmkats eller försålts för förbrukning vid produktion av skattepliktig elektrisk kraft.

I deklaration får avdrag göras för bensin, som har

a) förvärvats för ålerförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) förbrukats eller försålts för förbrukning för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg,

d) förbrukats eller försålts för
förbmkning / luftfartyg, när det Inte
används för fritidsändamål eller
annat privat ändamål.

e) förbmkats eller försålts för
förbrukning, i samband med fa
briksmässig fillverkning av mo
torer, för avprovning av motorer å
provbädd eller å annan dylik anord
ning utan att transportmedel därvid
framföres,

f) förbrukats eller försålts för
förbrukning för annat tekniskt än
damål än motordrift, om annat inte
framgår av andra stycket,

g) av den skattskyldige eller för
hans räkning utförts ur riket eller
förts till svensk frihamn för annat
ändamål än att förbmkas där,

h) försålts med förlusl för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare,

i) förbmkats eller försålts för förbmkning vid produktion av skattepliktig elektrisk kraft.

Prop. 1983/84:28 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avdrag enligt första stycket f) får inte göras för

1. bensin som har använts för framställning av vara som är lämpad eller
avsedd för motordrift,

2. bensin som avses i 1 § första stycket a) och som är avsedd för annat ändamål än motordrift, eller motoralkohol, när varan har förpackats eller försålts för att förpackas i särskild förpackning om högst en liter,

3. gasol som med hänsyn till försäljningsform, kvantitet eller förpackning har karaktär av butiksvara.

Har skattskyldighet inträtt för en vara som avses i andra stycket 2 eller 3 får avdrag ändå göras enligt första stycket f).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

De äldre bestämmelserna gäller fortfarande i fräga om avdrag som hänför sig till redovisningsperioder som slutar före ikraftträdandet.

Prop. 1983/84:28 7

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§2 Från skalleplikt undantas

1) skepp för yrkesmässig sjöfart, fartyg för yrkesmässigt fiske eller för bogsering, bärgning eller livräddning, luftfartyg för yrkesmässig person-eller godsbefordran samt del, tillbehör och utrustning till sådant fartyg eller luftfartyg, när varan säljes eller uthyres till den som äger fartyget eller luftfartyget eller den som varaktigt nyttjar delta enligt avtal med ägaren eller när varan införes till landet för ägarens eller nyttjanderätlshavarens räkning,

2) krigsmateriel som är underkastad utförselförbud och del till sådan krigsmateriel, när varan säljes till staten för militärt bruk eller för detta ändamål införes till landet för statens räkning,

3) läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljes till sjukhus eller införes till landet i anslutning till sådan utlämning eller försäljning,

4) råolja, elektrisk kraft, värme 4) råolja, elektrisk kraft, värme samt gas och annat bränsle för upp- samt gas och annal bränsle för uppvärmning eller energialstring, dock värmning eller energialstring, dock icke ved, torv, T-sprit eller annan inte T-sprit eller annan fotogen än fotogen än flygfotogen och fotogen flygfotogen och fotogen för drift av för drift av snabbgående dieselmo- snabbgående dieselmotor,

tor,

5) allmän nyhetstidning,

6) periodiskt medlemsblad eller periodisk personaltidning, när varan tillhandahålles utan vederlag eller till utgivaren, medlem eller anställd eller införes till landet under motsvarande fömtsättningar, annan periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte atl verka för religiöst, nykterhelsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade eller arbetshindrade medlemmar saml utländsk periodisk publikation av annat slag när prenumeration pä sådan publikation förmedlas mellan prenumerant och utländsk utgivare eller när sådan publikation inkommer direkt till prenumerant,

8) sådant alster av bildkonst som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo,

9) vaUen från vattenverk,

10) vamlager, inventarium och annan tillgång som tillhör verksamhet,
när överlåtelse sker i samband med överlåtelse av verksamheten eller del
därav, fusion eller liknande förfarande,

12) trycksak som är tullfri enligt tulltaxan (1977:975) och framkallad eller enbart exponerad mikrofilm, när varan införes till landet som gåva eller annars utan vederlag, saml spritdryck, vin, starköl, lobaksvara, cigar-

' Lagen omtryckt 1979:304. - Senaste lydelse 1982:288.

Prop. 1983/84:28 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rellpapper och cigarretthylsa vid införsel till landet i den ordning som avses i 18§ 4 lagen (1977:293) om handel med drycker eller i 1§ andra slyckel lagen (1961: 394) om tobaksskatt,

13) frimärke, dock icke vid omsättning eller införsel i särskild för butiksförsäljning avsedd förpackning,

14) denlalleknisk produkt, när den tillhandahålles landläkare, dental-tekniker eller den för vilken produkten är avsedd.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar

tiU21§

4.' TUI intäkt av jordbruk med binäringar hänförs intäkt genom avyttring av djur och andra varor eller produkter. Vidare hänförs hit inläkt genom annan inkomslgivande användning av jordbmkets eller dess binäringars alster, inventarier eller arbetspersonal, såsom körslor. uthyrning av dragare, maskiner o.d. Hit hänförs även värdet av vad den skaltskyldige direkt har fiUgodogjort sig av jordbmkets eller dess binäringars avkastning för sin, sin familjs eller annan hushållsmedlems räkning eller för avlöning eUer liknande vederlag åt personal, som inte har tillhört den skattskyldiges hushåll, eller för förädling eUer förbmkning i rörelse, som har drivits av den skattskyldige, eller för utgörande av undantagsförmåner eller annan förpliktelse som har ålegat den skattskyldige i förhållande till någon som inte har tillhört hans hushåU.

4. Till intäkt av jordbruk med binäringar hänförs intäkt genom avyttring av djur och andra varor eller produkter. Vidare hänförs hit inläkt genom annan inkomslgivande användning av jordbmkets eller dess binäringars alster, inventarier eller arbetspersonal, såsom körslor, uthyrning av dragare, maskiner o. d. Hit hänförs även värdet av vad den skaltskyldige direkt har tillgodogjort sig av jordbmkets eller dess binäringars avkastning för sin, sin familjs eller annan hushållsmedlems räkning, dock inte av bränslen för uppvärmning av bostad på fastigheten, eller för avlöning eller liknande vederlag åt personal, som inte har fill-hört den skatlskyldiges hushåll, eller för förädling eller förbmkning i rörelse, som har drivits av den skaltskyldige, eller för utgörande av undantagsförmåner eller annan förpliktelse som har ålegat den skattskyldige i förhållande till någon som inte har tillhört hans hushåU.

Värdet av sådan ny-, till- eUer ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring som avses i punkt 6 andra stycket av anvisningarna fill 22 § och som bekostats av arrendator eller annan nyttjanderättshavare ulgör inläkt av jordbruksfastighet för jordägaren för beskattningsår då nyttjanderätlshavarens rätt till fastigheten upphört, om förbättringen utförts under tid vamnder jordägaren innehaft fasfigheten. Intäkten beräknas på gmndval av tillgångens värde vid tidpunkten för nyttjanderättens upphörande till den del tillgången bekostats av nyltjanderättshavaren. Har nyltjanderättshavaren erhållit ersättning av jordägaren för förbättringen, utgör ersättningen intäkt av jordbmksfastighet för nyltjanderättshavaren.

Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt av jordbruksfas-fighet, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av jordbmksfastighet.

' Senaste lydelse 1981:295.

Prop. 1983/84:28 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Redovisar arbetsgivare enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner, äga 28§ 1 mom. sjätte-nionde styckena motsvarande tillämpning i fråga om jordbmksfastighet.

5. Till inläkt av skogsbruk 5. Till intäkt av skogsbruk hänförs ersättning för avyttrade hänförs ersättning för avyttrade skogsprodukter samt ersättning på skogsprodukter samt ersättning på grund av upplåtelse av avverk- grund av upplåtelse av avverkningsrätt till skog. Vidare hänförs ningsrätt till skog. Vidare hänförs till intäkt av skogsbruk värdet av till intäkt av skogsbruk värdet av skogsprodukter, som den skattskyl- skogsprodukter, som den skattskyldige har tillgodogjort sig för ny-, dige har tillgodogjort sig för ny-, till- eller ombyggnad eller för repa- till- eller ombyggnad eUer för reparation och underhåll av byggnader, ration och underhåll av byggnader, markanläggningar och inventarier markanläggningar och inventarier på fastigheten eller i övrigt för sin på fastigheten eller i övrigt för sin eller sin familjs räkning, dock ej eller sin familjs räkning, dock inte vet/ZröAts/É", eller för arbetspersona- bränslen för uppvärmning av bo-lens behov eller i annan av den stad på fastigheten, eller iörarbets-skatlskyldige bedriven verksamhet, personalens behov eller i annan av

den skattskyldige bedriven verksamhet.

Ersättning på gmnd av fastighetsavyttring utgör inte i något fall intäkt av skogsbmk (jfr 27 § och punkt 2, a. 8.v anvisningarna till 36§). Vad nu sagts gäller även ersättning på grund av sådan marköverföring som avses i punkt 4 första stycket av anvisningarna till 35 § och engångsersättning på gmnd av allframtidsupplåtelse enligt andra stycket sistnämnda anvisningspunkt.

Ersättning för avyttrade skogsprodukter samt ersättning på grund av upplåtelse av avverkningsrätt utgör inte intäkt av skogsbruk till den del ersättningsbeloppet behandlas som engångsersättning på gmnd av allfram-fidsupplätelse (jfr punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 35 §).

Övergår avverkningsrätt till skog fill ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång skall anses som om avverkningsrätten avyttrats för ett vederlag molsvarande dess marknadspris vid övergången och som om vederlaget betalats kontant.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och fillämpas första gången vid 1985 års taxering. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om räkenskapsår som påbörjats före utgången av år 1983.

Senaste lydelse 1979:500.

Prop. 1983/84:28 11

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt skall införas två nya paragrafer, 4 och 5§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Riksskatteverket får på ansökan medge återbetalning av energiskatt på elektrisk kraft som förbrukats i en elektrisk panna för produktion av hetvatten eller ånga underförutsättning att

1. elpannans effekt överstiger en
megawalt,

2. ingen oljebaserad produktion av elektrisk kraft har förekommit inom landet av energibalansskäl under en sammanhängande period om minst fem dygn dessförinnan,

3. värmebehovet under de tider då en elektrisk panna inle utnyttjas kan tillgodoses på annat sätt,

4. mätaravläsning har gjorts i början och slutet av den period som återbetalningen avser, och

5. i fråga om inköpt kraft, särskilt avtal har träffats som innebär att leveransen kan avbrytas av te-vei'antören när så erfordras av kraftsystemskäl.

5 § Har, på grund av oriktig uppgift från sökanden eller på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, ett felaktigt belopp fastställts med tillämpning av 2, 3 eller 4 § eller av beslut som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, är sökanden skyldig att till statsverket inbetala vad han på detta sätt oriktigt har erhållit.

En åtgärd i syfte att ta ut ett oriktigt erhållet belopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet har fastställts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984,

De nya bestämmelserna i 4 § tillämpas i fråga om elektrisk kraft som har

Prop. 1983/84:28 13

Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-10-06

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådel Dahl

Proposition om beskattningen av energi

1 Inledning

I budgetpropositionen 1983 (prop. 1982/83:100 bil. 14 s. 108) angavs att frågan om energibeskattningens utformning skulle behandlas i en proposition under våren 1983.

I maj 1979 tillkallades en kommitté med uppdrag att utreda beskattningen av energi. Kommittén, som antog namnet energiskatlekommitlén, avlämnade i mars 1982 betänkandet (SOU 1982:16-17) Skatt på energi. Kommitténs sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Kommuner, organisationer, företag och enskilda har inkommit med synpunkter på beskattningen av energi.

Jag återkommer nu till frågan om energibeskattningens utformning. Förslagen har utarbetats i samråd med chefen för finansdepartementet.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Riktlinjer för den framtida energiskattepolitiken

Energipolitikens övergripande mål är enligt riksdagens beslut våren 1981 (prop. 1980/81:90 bil. 1, NU 60, rskr 381) all skapa fömtsättningar för ekonomisk och social utveckling. Detta ställer krav på en trygg energiförsörjning och en god energihushållning. En väl avvägd energipolitik är

Prop. 1983/84:28 14

nödvändig för alt centrala välfärdsn\ål skall nås till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader, för ett effektivt värn av miljön och för au tUlgäng-liga energikällor skall utnyttjas på bästa möjliga sätt.

De energipoliliska riktlinjerna är utformade för atl möjliggöra en kraftig minskning av oljeberoendet och ftir atl skapa förutsättningar för en avveckling av kärnkraften till år 2010. Oljans andel av energitillförseln skaU minska från knappt 60% f.n, till ca 40% år 1990. En diversifiering av energitillförseln och en ökad flexibilitet och omställbarhet i energisystemet är angelägen inte minst med hänsyn till tillförsellryggheten.

Som eU led i denna politik skall en övergång till fasta bränslen främjas. En successiv utveckling skall ske mot eU energisystem som i huvudsak är baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.

En tillföriillig energiförsörjning till låg kostnad är en viktig förutsättning för ekonomisk och social utveckling. Sveriges industrialisering är ett tydligt exempel på det ömsesidiga sambandet mellan industriell utveckling och utveckling av energiteknik. InduslriaUseringen blev möjlig och utvecklades i takt med aU ny energheknik utnyttjades. En viktig orsak tUl välståndsökningen i Sverige har vidare varit den goda tillgången på billig importerad olja och biUig elektrisk kraft.

Den snabba ökningen av energiförbrukningen under 1950-lalel och 1960-talet åtföljdes av en övergång från fasta till flytande bränslen. Oljan svarade i miUen av 1950-talet för ca 45 % av den totala svenska energitillförseln. År 1973 hade oljans andel stigit till över 70%. Därefter har en viss minskning skett till dagens nivå om knappt 60%. För att oljans andel skall kunna minska till den målsatta nivån för år 1990 erfordras kraftfulla insatser för oljeersätlning och energihushållning.

År 1982 uppgick kostnaderna för den svenska nettoimporten av råolja och petroleumprodukter tiU 31,9 miljarder kr., vilket motsvarade ca 18% av koslnaderna för den toiala importen, Sverige är fortfarande mer beroende av importerad olja än flertalet andra industriländer. Kostnaden för oljeimporten har ökat kraftigt under det senaste decenniet till följd av prisökningarna på olja. Samtidigt har under de senaste åren bytesbalansen kraftigt försämrats. BytesbalansunderskoUet var 22,8 miljarder kr. år 1982.

En energipolUik som är inriktad på oljeersätlning och energihushåUning minskar kostnaderna för import av energiråvaror och leder därmed till en förbättrad bytesbalans. DeUa gäller även om olja delvis ersäUs med andra importerade bränslen. För t. ex. kol är importkostnaden per energienhet ca hälften jämfört med olja. Härutöver fillkommer indirekta effekter på bytesbalansen Ull vilka hänsyn måste tas. Övergång till andra bränslen medför behov av omfattande investeringar i förbränningsanläggningar m.m. För alt effekten på bytesbalansen skall bli så positiv som möjligt vid ersättning av olja med andra bränslen är det: viktigt aU ulmstningen i betydande omfattning kan levereras av svensk industri. Arbetet i energiupphandlings-

Prop. 1983/84:28 15

delegationen (I 1982:07) syftar tUl alt åstadkomma en samordning av kommunernas upphandlingsbehov och industrins produktionsförutsättningar.

Det är nödvändigt alt kraftigt minska det mycket stora bytesbalansunderskoltet. Samtidigt måste åtgärder vidtas för att öka sysselsättningen och därmed minska arbetslösheten. Genom devalveringen av den svenska kronan i oktober 1982 har en väsentlig grund lagts för en sådan utveckling. Ytterligare åtgärder måste emellertid vidtas. Åtgärder för att minska oljeimporten kan ge en stor och relativt snabb förbättring av bytesbalansen samtidigt som sysselsättningen ökar i Sverige. Få andra åtgärder torde så snabbi kunna ge en lika stor effekt.

Många bedömare räknar med alt realpriset på olja kommer att kunna falla under de närmaste åren. På sikt måste man dock räkna med att oljan kommer atl bli aUt dyrare trots vissa tUlfälliga prissänkningar. Den aktuella oljeprissituationen bör därför inte föranleda någon ändring av våra strävanden att minska oljeberoendet. Detta gäller såväl inom uppvärmnings-och transportsektorerna som inom industrin. Oljeersättning och energihushåUning inom industrin medför förutom posifiva bytesbalanseffekter även att effekterna mildras för den svenska industrin av de råoljeprishöjningar som på sikt kan förväntas. Övergång till fasla bränslen och el tryggar industrins långsiktiga behov av bUlig energi. Industrin bör därvid kunna utgå från atl den förväntade goda tiUgången på billig el under 1980-lalet och flera år in på 1990-talel i första hand kommer industrin tUl godo.

Utbyggnaden av Qärrvärme är av flera skäl av strategisk betydelse i ansträngningarna atl minska oljeanvändningen och atl förbättra miljön i tätorterna. Fjärrvärmen kan totalt byggas ul till att omfatta 40-50% av Sveriges uppvärmningsbehov. För den resterande delen erfordras individuell uppvärmning eUer värmeproduktion i s. k. gruppcentraler. En oljeersätlning måste ske även utanför Qärrvärmeseklom. Särskilt bör uppmärksammas möjligheterna tiU oljeersätlning med värmepumpar och småskalig teknik för användning av fasta bränslen.

SammanfaUningsvis är således en offensiv energipolifik i enlighet med 1981 års energipolitiska beslut ett led i kampen mot landets ekonomiska och industriella kris. Genom en effektiv energihushållning och investeringar i ny energiteknik, användning av fasta bränslen och produktion av inhemska bränslen bryts oljeberoendet samtidigt som nya arbetstillfällen skapas. En betydande del av dessa arbetstillfäUen tillkommer de delar av landet som har de största sysselsättningsproblemen. DärtiU kommer en förbättrad bytesbalans och att en väsentlig gmnd läggs för en långsiktig utveckling mot en ökad industriproduktion och därmed ökad sysselsättning inom landet. Svensk industri får kunnande och produktionsresurser som kan lägga grunden för svenska exportframgångar i takt med att andra länder förnyar sina energisystem.

För att kunna genomföra den av riksdagen år 1981 beslutade förändring-

Prop. 1983/84:28 16

en av energisystemet erfordras en aktiv energipolitik där samhället utnyttjar flera styrmedel. Styrmedlen kan vara av olika karaktär såsom ekonomiska, administrativa eller informaUva styrmedel.

De ekonomiska styrmedlen syftar till att genom skatter eller subventioner förbättra de ekonomiska förutsättningarna för energihushållning och för introduktion av nya energikällor och ny energiteknik. Flera olika ekonomiska stöd finns, bl.a. stöd till energibesparande åtgärder, stöd till oljeersättning och stöd till energiforskning. De två sistnämnda stöden finansieras genom avgifter på oljeprodukter. Riksdagen har i december 1982 beslutat om förstärkta ekonomiska styrmedel för alt få till stånd strategiskt betydelsefulla energiinvesteringar. De ekonomiska fömtsättningarna påverkas också genom staiens åtgärder på kapitalmarknaden. Ett exempel härpå är del syslem med särskilda s. k. fjärrvärmelån som har byggts upp för att ge kommunerna möjlighet att erhålla långfristiga lån för finansieringen av utbyggnad av Qärrvärme.

Som exempel på administrativa styrmedel kan nämnas bl.a. lagen (1981:599) om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle. Vidare kan nämnas att riksdagen våren 1981 beslutade om en ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. Ändringen innebär all del i varje kommun skall finnas en aktuell plan för atl minska oljeanvändningen i kommunen. Vid prövning enligt miljöskyddslagstiflningen eller enligt I36a§ byggnadslagen (1974:385) kan särskilda villkor beträffande utformningen föreskrivas för en enskild anläggning som producerar eller använder energi. En effektiv myndighetsorganisalion är en förutsättning för att de energipoUtiska besluten skatl kunna verkställas. Den centrala statliga administrationen av energifrågor har samordnats och effektiviserats genom inrättandet av slalens energiverk den Ijuli 1983.

De informativa styrmedlen omfattar information, rådgivning och utbildning. Insatser för kunskapsöverföring är viktiga för att fä till stånd en förändring av energisystemet. De sekloransvariga myndigheterna inom energiområdet svarar för information om möjligheter till energihushållning inom resp. sektor. För atl främja energihushållning i befintlig bebyggelse stöds kommunernas besiktnings- och rådgivningsverksamhet. Som ett annat exempel kan nämnas insatser rörande utbildning och rådgivning fill näringslivet.

F. n. övervägs utformningen av flera styrmedel inom energiområdet. Det nuvarande energiforskningsprogrammei omfattar budgetåren 1981/82-1983/84. Förslag till fortsatta statliga insatser avses föreläggas för riksdagen våren 1984. Oljeersällningsdelegationen (I 1979:01) har redovisat en utvärdering av stödet till åtgärder för all ersätta olja. Jag avser atl senare under hösten återkomma med förslag om åtgärder för att stimulera ener-giinvesleringarna, bl. a. genom ett rortsatt oljeersältningsprogram för perioden efter år 1983. Vidare avser jag att till delta riksmöte återkomma med förslag om en samlad kommunal energiplanering innefattande åtgärder

Prop. 1983/84:28 17

som gäller såväl produktion, distribution som hushåUning med energi.

Det finns således ett flertal medel för att styra utvecklingen inom energiområdet. Enligt min mening är alla dessa styrmedel nödvändiga för att den av riksdagen beslutade förändringen av energisystemet skall kunna genomföras. De ekonomiska styrmedlen bör därvid användas i första hand eftersom de till sin nalur bygger på ett decentraliserat beslutsfattande. Jag kommer nu att behandla ett av dessa ekonomiska styrmedel, nämligen energibeskattningen. Detta styrmedel bör användas aktivt under den period omställningen av vårt energisystem pågår.

För atl nödvändiga investeringar i oljeersältande teknik skaU komma till stånd krävs en medveten och långsiktig statlig politik. Inte minst viktigt är atl ge klara besked till energianvändarna om hur statsmakterna avser alt utnyttja skattesystemet för att tillse att oljeersättningsprogrammel fullföljs. Därför erfordras att riksdagen lar ställning till inte enbart de aktuella skattesatserna utan också till vilka riktlinjer som skall gälla för den framtida energiskattepolitiken.

Som en gmndläggande princip bör gälla att skallesystemet bör främja tillkomsten av de energiinvesleringar för oljeersättning och energihushållning som enligt 1981 års energipoliliska beslul bör genomföras under 1980-talet. Hänsyn bör också tas till olika energikäUors effekter på miljön, bytesbalansen, försöijningstrygghelen, sysselsättningen och den industri-eUa utvecklingen. Jag utvecklar i det följande innebörden av dessa utgångspunkter för energibeskattningen.

Priserna på olja har under de senaste åren varierat kraftigt. Enligt min mening bör lillfälliga höjningar eller sänkningar av oljepriserna inte automatiskt leda tUl skattesänkningar eller skattehöjningar i utjämnande syfte. En sådan ordning skulle motverka en sund priskonkurrens och i onödan öka konsumenternas kostnader. Däremot anser jag det angeläget att energianvändarna informeras om alt oljan på sikt kommer att bli allt dyrare oavsett tillfälliga prisvariationer. Vid behov bör därför genom skatteändringar en inte oväsentlig realprisstegring på oljeprodukter åstadkommas. Härigenom skapas en stabil gmnd för energianvändarnas planering av fortsatta insatser för energihushållning och oljeersättning. . Denna utgångspunkt för beskattningen av olja återfinns i 1981 års energipolitiska beslul. Föredragande statsrådet anförde därvid atl statens industriverk räknade med en genomsnittlig real oljeprisslegring av 2% per år och atl han inte fann skäl att frångå denna bedömning (prop. 1980/81:90 bil. 1 s. 41). Han anförde vidare atl regeringen avser atl med hjälp av beskattningen på energi åstadkomma en successivt höjd prisnivå på energi.

Oljeersätlning med inhemska bränslen är en prioriterad del av oljeersättningsprogrammel. F. n. tas ingen energiskatt ut på inhemska fasta bränslen. Däremot omfattas dessa bränslen till skillnad från andra energikällor av mervärdeskattelagens bestämmelser. Mervärdeskatten motverkar att inhemska bränslen utnyttjas i bl.a. vissa kommunala anläggningar och 2 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 28

Prop. 1983/84:28 18

gruppcentraler. Ny teknik för småskalig miljövänlig förbränning och för-förädling av inhemska bränslen utvecklas f. n. Utnyttjande av inhemska bränslen innebär inga kostnader för energiimport. Produktion och användning av inhemska bränslen leder också liU nya arbetstillfällen. Med hänsyn härtUl och till vikten av oljeersättning med inhemska bränslen bör inhemska bränslen inte beskattas. Ett slopande av den nuvarande beskattningen av inhemska bränslen innebär alt den nu rådande osäkerheten om framtida skattenivåer för inhemska bränslen elimineras. Det innebär också att inhemska bränslen skattemässigt gynnas framför alla andra bränslen.

Del är från samhäUsekonomiska utgångspunkter angeläget att användningen av skogsbränsle inte försvårar skogsindustrins möjligheter alt er-håUa iräfiberråvara. Regeringen har därför uppdragit ål skogsstyrelsen och statens industriverk att utreda effekterna på skogsindustrins virkesför-söijning av en ökad användning av skogsråvara för eldningsändamål. Uppdragel redovisades den 15 juni 1983 i en gemensam rapport. Rapporten har sänts ul på remiss.

Enligt det av riksdagen år 1981 beslutade oljeersättningsprogrammel bör användningen av kol år 1990 svara för ungefär en tiondel av den totala energiförsörjningen. En sådan ökning av kolanvändningen förutsätter att investeringar i nya produktionsanläggningar kommer till stånd i enlighet med det investeringsprogram som utgör en viktig del av de ekonomiskpolitiska åtgärder riksdagen faltide beslut om i december 1982. Del är angelägel att utbyggnaden av koleldade förbränningsanläggningar sker på ett planerat sätt så atl såväl energiförsöijningsintresset som hänsynen tiU miljön tUlgodoses.

Jag anförde i min anmälan till den ekonomisk-politiska propositionen hösten 1982 atl avsikten är att utnyttja skalle- och avgiftspoliliken inom energiområdet så atl bl.a. en övergång från olja till kol stimuleras. Med hjälp av skatte- och avgiftspolitiken kommer också att så långt möjligt eftersträvas fasla prisrelationer mellan kol och olja. Därvid kommer de särskUda kostnaderna för alt vidta åtgärder för alt minska påverkan på miljön av koleldade förbränningsanläggningar att beaktas.

För kol är bränslekostnaden per energienhet ca hälften jämfört med olja. I ställel medför kolanvändning behov av mer omfattande investeringar i förbränningsanläggningar m. m. Detta förhåUande saml de ökade personalbehovet för drift av koleldade anläggningar innebär ökad sysselsättning i Sverige.

Hänsyn bör också las till det förhållandet att risken för störningar i tillförseln och för drastiska prisförändringai är betydligt mindre för kol än för olja. Tillgångarna av kol är avsevärt större än tillgångarna av olja och finns framför allt i de stora konsumentländerna. Kol är således från försöij-ningssynpunkl ell säkrare bränsle än olja. Vid en sammanvägd bedömning av kolets bytesbalanseffekter, föfsöijningseffekter och miljöeffekter i förhållande till olja och inhemska bränslen finner jag atl skatien på kol bör

Prop. 1983/84:28 19

höjas i etapper tills skatten per energienhet är ca hälften av skallen på olja.

Enligt min mening bör osäkerhet om eventuella skatteförändringar mellan kol och olja inte få vara hindrande för de investeringar som är nödvändiga för att de energipolitiska målen skall kunna nås. Genom den fasta relation mellan skatten på kol och skatten på olja som jag nu har förordat skapas förutsägbarhet inför användarnas beslut om invesleringar i oljeersältande teknik.

Även naturgas år ett importbränsle. Importkostnaden per energienhet är ca 85-90% jämfört med olja. Vid beskattningen av naturgas bör hänsyn vidare las liU naturgasens miljöfördelar. Att ersätta import av olja med import av naturgas kan i vissa fall också innebära en förbättrad leveranssäkerhet och uthållighet i energiförsöijningen. F. n. pågår förberedelser för det s. k. Sydgasprojeklet som innebär import av högst 440 milj. m gas om året tiU sydvästra Skåne med böijan år 1985. Från försöijningssynpunkt innebär Sydgasprojeklet att en del av oljeförbmkningen i regionen ersätts med gas från närbelägna källor på grundval av långsiktiga avtal. Det är ett energipolifiskl intresse att projektet kan genomföras och alt viss erfarenhet av naturgasanvändning i vårt land därigenom kan erhållas. Jag finner mot denna bakgrund att skatien på naturgas bör per energienhet vara ca tre Qärdedelar av skatten på olja, vilket motsvarar 308 kr per 1 000 m Lagen (1957:262) om allmän energiskatt saknar i dag bestämmelser om beskattning av naturgas. Chefen för finansdepartementet kommer att i annal sammanhang återkomma med förslag till ändrad lagstiftning rörande uttag av skalt på naturgas. I samband härmed kommer även att lämnas förslag om beskattning av gasol för annal än motordrift.

Beskattningen av drivmedel fyller främst trafikpolitiska och energipolitiska syften. Häri ingår också miljöpolitiska bedömningar. Jag vill efler samråd med chefen för kommunikationsdepartementet anföra följande. Enligt 1979 års trafikpolitiska beslut skall de trafikpolifiskt betingade skatterna i princip motsvara de kortsikfiga samhäUsekonomiska marginalkostnader som hänger samman med fordonsutnyttjandet (prop. 1978/79:99, TU 18, rskr 419). Därmed uppnås elt effektivt utnyttjande av den vid varje tidpunkt befinfiiga trafikapparaten. Detta trafikpolitiska syfte innebär alt den trafikpolitiskt motiverade beskattningen bör vara lika stor per kilometer för elt visst fordon oavsett vilkel drivmedel som används. Däremot kan skatten vara differentierad mellan olika fordonsiyper beroende på om marginalkostnaderna för vägtrafiken är olika.

Drivmedelsbeskallningens energipolitiska syfte är främst att den skall sfimulera tiU energihushållning. Delta innebär att den energipolitiskl motiverade beskattningen bör för olika drivmedel vara lika stor per energienhet. Om ställning har tagits till atl ett visst drivmedel skall introduceras av energipolitiska eller miljöpolitiska skäl bör den ej trafikpolitiskt motiverade beskattningen kunna differentieras så alt den främjar introduktionen. Jag återkommer i avsnitt 2.2.3 till frågan om beskattningen av alternativa

Prop. 1983/84:28 20

drivmedel m. m. Tills vidare bör vid eventuella skattehöjningar på bensin gälla att skatten på motoralkoholer höjs med hälften av skattehöjningen på bensin. Skatten på motorgas bör höjas i etapper tills skatten per liter är ca 60% av skatien på bensin.

Riksdagens energipoliliska beslut år 1981 innefattade bl.a. ett program för energihushåUning inom transportsektorn. Bensinförbmkningen skulle fås att minska genom övergång till koUeklivtrafik och användning av ett energisnålare körsätt. Fordonstillverkarna skulle stimuleras att producera aUt energisnålare fordon. Vidare skulle en satsning göras pä utveckhng av metanoldrivna fordon. Föredragande statsrådel anförde följande om priset som styrmedel (prop. 1980/81:90 bil. 1 s. 95):

Jag har redan tidigare framhållit att priset bör användas som styrmedel för energihushållningen under 1980-talel. Delta bör också gälla privatbilismen. Enligt min mening tyder den senaste tidens utveckling av bilresandet och det ökade intresset för bensinsnåla fordon på alt bilisterna är prismedvetna.

Bensinförbmkningen var 4,9 milj. lon. år 1979, År 1982 hade den minskat till 4,7 milj. lon. I år har en forändring skett. Bensinförbrukningen har hittills under året ökat samtidigt som trafikolyckorna har ökal.

Även om vissa bensinprishöjningar har skett under sommaren har realpriset på bensin minskat betydligt under år 1983. Under de två och ett halvt åren sedan början av år 1981, då 1981 års energipolitiska proposition lades fram, har realpriset på bensin ökat med i genomsnitt en procent per år. Prisutvecklingen på bensin har således kommit att understiga den realprisutveckling för olja som beräknades av föredragande statsrådet i 1981 års energipolitiska proposuion. När 1981 års energipolitiska proposition presenterades var den svenska skatten på bensin av ungefär samma storiek som bensinskatten i andra länder. Enligt statens pris- och kartellnämnds redovisning av oljepriserna i tretton länder hade under det första kvartalet 1981 åtta länder en lägre skatl på bensin än Sverige. Nu är del endast två av dessa tretton landet som har en lägre skatt. Under de två och ett halvt åren har den svenska skatten kommit att bli lägre än skatien i Norge, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna, Österrike och Schweiz.

Det finns mot denna bakgrund elt starkt energipolifiskl och trafikpolitiskt behov av att priset på bensin används som styrmedel under 1980-talet för energihushållningen inom transportsektorn i enlighel med riktlinjerna i 1981 års energipolitiska beslul. De negativa effekter för boende i glesbygd som delta kan medföra bör kunna mötas med särskilda åtgärder.

Under 1980-lalet och flera år in på 1990-talet beräknas det komma atl finnas god tillgång på relativt billig elenergi. Jag vill efler samråd med chefen för industridepartementel: framhålla alt elenergi i första hand bör användas inom industrin men även utnyttjas för bl.a. uppvärmningsända-

Prop. 1983/84:28 ' 21

mål. Därmed kan oljeanvändningen minskas. Del är emellertid viktigt alt undvika att låsa fast uppvärmningen vid el. När kärnkraften skall böija avvecklas kommer tillgången på elenergi att bli mer begränsad. Användningen av el för uppvärmning bör därför under 1980-talet i första hand ske i flexibla system där flera olika energikällor kan utnyttjas. Användningen av elenergi i avkopplingsbara elpannor i Qärrvärmenät bör särskilt stimuleras. Beskattningen av elenergi bör därför differentieras med hänsyn till vilket slag av elanvändning del är fråga om.

Jag vill i sammanhanget framföra atl såväl fördelningspoliliska som energipoliliska skäl talar för att det även framgent bör finnas ett samband mellan skatten på olja och skatten på elektrisk kraft. Slalsfinansiellt motiverade skattehöjningar bör av rättviseskäl även betalas av boende i hus uppvärmda med elvärme. Vidare är del angeläget att även fjärrvärme som övergångsvis huvudsakligen är grundad på olja är konkurrenskraftig med individuell uppvärmning i de områden som är lämpade för en fjärrvärmeutbyggnad. Invesleringar i individuell elvärme i sådana områden skulle kunna medföra att en önskvärd utbyggnad av fjärrvärme förhindras. Jag avser att senare till detta riksmöte återkomma till frågan om styrningen av elvärmeutbyggnaden.

De energipolitiska utgångspunkter för energibeskattningen som jag nu har redogjort för innebär att beskattningen av energi bör utnyttjas som ett styrmedel för att nå de energipolitiska målen. Den nuvarande ordningen med differentierade punktskatter på energi bör därför behållas.

Energiskatlekommitlén föreslog ett införande av mervärdeskatt på energi i kombination med en särskild styrskatt på energi. Med anledning härav vill jag anföra följande.

Energiskattekommitténs förslag till ny ordning för beskattningen av energi bör ses mot bakgmnd av kommitténs direktiv. I direktiven redovisades att energikommissionen i sitt huvudbetänkande (SOU 1978:17) Energi föreslog en fortsalt utredning av frågan om beskattning av energi inom mervärdeskattens ram i kombination med en energiskatt i import-och producenfieden. Enligt direktiven borde kommittén närmare utreda och lägga fram konkreta förslag till en sådan omläggning av energibeskattningen. I direktiven angavs vidare att kommittén borde utgå från alt förslaget som helhet skall vara statsfinansielll neutralt. Möjligheterna att utforma skatien så atl den främjar användningen av sådana energikällor och energiråvaror som ersätter olja skulle enligt direktiven särskilt undersökas. Det angavs att det främsta syftet med en omläggning av energibeskattningen är att ge beskattningen en mer utpräglad karaktär av styrmedel mot de mål som finns för energipolitiken. Detla gäller enligt direktiven i hög grad energianvändningen inom industrin, eftersom industrin är mer priskänslig än övriga energianvändare.

Ett huvudargument för att införa mervärdeskatt på det nu energiskatle-belagda området är enligt kommittén atl energikonsumtion skall skatte-

Prop. 1983/84:28 22

mässigl jämställas med annan konsumtion. En naturlig utgångspunkt för utredningsarbetet var därför att den allmänna energiskatten skulle slopas och att det nu energiskattebelagda området skulle införas i mervärdeskattesystemet i dess generella utformning. Kommittén redovisade att ett krav på statsfinansiell neutraUtet inrebär att den nya styrmedelsskatten på energi skulle komma att bli begränsad om samtliga energikällor omfaUas av övergången till mervärdeskatt. Samfidigt skulle det enligt kommittén bli en kraftig omfördelning av skattebördan från näringslivet, som har möjlighel att göra avdrag för ingående mervärdeskatt, till främst hushållen. Inle minst mot bakgrund härav stannade kommittén vid ett förslag där vissa energikällor, t.ex. bensin, inte skulle omfattas av övergängen tiU mervärdeskatt och där den nya styrmedelsskatten skulle ge i stort sett samma intäkter som den nuvarande allmänna energiskatten. Kommittén föreslog vidare att mervärdeskatten på fjärrvärme och stadsgas skulle reduceras till 60% av full skatt. De ökade intäkter som skatteomläggningen beräknades medföra föreslogs återföras till hushållen genom en generellt sänkt mervärdeskatt.

Kommitténs förslag till nytt system för beskaUning av energi har inle tillstyrkts i sin helhet av någon remissinstans. En allvarlig invändning som har framförts är att förslaget innebär en alltför kraftig omfördelning av skattebördan från de mervärdeskattskyldiga, dvs. industri, handel m.fl., till de ej mervärdeskattskyldiga, dvs. framför allt hushållen. Delta gäller enligt företag och organisationer inom bostadssektorn även med beaktande av en generell sänkning av mervärdeskatten. Förslaget innebär också enligt kritikerna en fördelningsmässig orättvisa inom hushållssektorn. Övergången till mervärdeskatt på energi skulle allvarligast drabba låginkomsttagare som företrädesvis bor i flerfamiljshus.

Företrädarna för näringslivet och energiproducenter framhåller vikten av att energin inordnas under mervärdeskatten och att någon annan energiskatt inte införs. Energin skulle därmed få en med övriga varor likvärdig beskattning och industrin skulle genom möjligheten till avdrag för ingående mervärdeskatt inte alls belastas rned någon skatl på energi. Riksrevisionsverkel anför att en övergång till mervärdeskatt inle leder till någon styrning av näringslivets användning av energi trots att det enligt direkfiven i hög grad är denna som skall styras.

Remissinstanserna inom transportområdet framhåller de svårigheter som skapas genom att bensinen inte skall omfattas av mervärdeskatt medan detla däremoi skall gälla för dieseloljan. Den nuvarande konkurrenssituationen mellan dieselbilaioch bensinbilar skulle förändras kraftigt. Kommitténs lösning att detta skall kompenseras genom en sänkt kilometerskatt kompliceras av atl mervärdeskatten på dieseloljan blir avdragsgill för den som är mervärdeskattskyldig. En sådan förbrukare borde därför inle få någon sänkt kilometerskatt. Problemet skulle bli ännu större om dieselbilägaren bedriver både mervärdeskattepliktig verksamhet, l.ex.

Prop. 1983/84:28 23

godstransporter, och inte mervärdeskattepliktig verksamhet, t. ex. persontransporter. I sådana fall skulle avdraget för ingående skatt egentligen fördelas och endast tillkomma den skattepliktiga delen av verksamheten.

Motsvarande problem att fördela avdraget för ingående skalt uppkommer också hos andra förbmkare av energi, som endast delvis använder den inköpta energin för verksamhet som medför skattskyldighet till mervärdeskatt. Detta förhållande föreligger i samtliga de fall där uppvärmning av rörelselokal och privat bostad sker från samma anläggning. Det gäller åtskilliga jordbmkare men även många andra som bedriver mervärdeskattepliktig verksamhet i samma faslighet som den där bostaden ligger eller där även annan icke mervärdeskatteplikfig verksamhet bedrivs. Svårigheter uppkommer också när det gäller att avgöra storleken på avdraget i alla de fall där verksamhet bedrivs i hyrda lokaler, t.ex. slora delar av detaljhandeln. Kommittén har inte berört dessa problem och har följaktligen inte heller redovisat metoder för att underlätta den prakfiska tillämpningen.

De av kommittén föreslagna undantagen från en generell övergång till mervärdeskatt skulle som nyss har nämnts leda till problem då del gäller beskattning av bensin. Förslaget att endast reducerad mervärdeskatt skall utgå på öärrvärme och stadsgas skulle också leda till fillämpningsproblem och minskar självklart skattens generella omfattning.

För skatteadministrationens del innebär förslaget att skatt på energi skulle behöva tas ut enligt två olika skattesystem. Fömtom riksskatteverkel skulle också samtliga länsstyrelsers mervärdeskatteenheter komma alt handlägga frågor rörande beskattningen av energi. De fidigare nämnda problemen att fördela avdraget för ingående mervärdeskatt skulle för länsstyrelsernas del innebära vissa svårigheter att avgöra avdragels storlek i ett stort antal fall. Förslaget innebär därmed att kostnaderna för skatteadministrationen skulle komma alt öka.

Jag har tidigare framhållit alt nuvarande ordning med differentierade punktskatter på energi bör bibehållas. I likhet med det övervägande antalet remissinstanser anser jag atl en kombination av differentierade styrskatter och mervärdeskatt på energi är olämplig. Med hänsyn härtilll bör mervärdeskatt på energi inte införas.

Sammanfattningsvis innebär vad jag nu har förordat följande riktlinjer för energiskattepolitiken under 1980-talel. Skatleändringar på olja bör vid behov vidtas för att åstadkomma en inte oväsentlig realprisstegring. Inhemska bränslen bör gynnas genom skattefrihet. Skatten på kol bör höjas i etapper tills skatten per energienhet är ca hälften av skatten på olja. För naturgas bör gälla alt skatten per energienhel är ca tre Qärdedelar av skatten på olja. Drivmedelsbeskattningen bör främja fortsatt energihushållning. Elanvändning inom industrin bör vara skattemässigt gynnad i förhållande till elanvändning för uppvärmning. Beskattningen av el för uppvärmning bör ha viss följsamhet mot beskattningen av olja.

I riksdagens beslut om olika skattefrågor med anledning av komplelle-

Prop. 1983/84:28 24

ringspropositionen ingick vissa energiskatteändringar (prop. 1982/83:150, SkU 55, rskr 393). Lagen (1983:531) om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt har utfärdats i enlighel med detta beslul. Energiskallen på eldningsoljor och motorbrännoljor höjs fr.o.m. den 1 november 1983 med 120 kr. per m olja. Skatten på elektrisk kraft höjdes fr. o. m. den 1 juli 1983 med 1,2 öre per kilowattimime med undantag för industrins förbrukning utöver 40000 kWh per år.

Dessa energiskatleförändringar ligger väl i linje med de riktlinjer för energibeskattningen som jag nyss har förordat. För industrins energianvändning kommer även fortsättningsvis att gälla förmånliga skaitebestäm-melser. Industriers förbmkning av elektrisk kraft ulöver 40000 kWh per år har undantagits från elskallehöjningen. Jag kommer i det följande alt föreslå alt kol och koks som används i metallurgiska processer skall undantas från beskattning. Det är enligt min mening viktigt att skatten på olja får en styreffekt även för de företag som har medgetts skallenedsätl-ning. Skattehöjningen på olja kommer att innebära en stimulans till energihushåUning och oljeersättning även för de större energianvändarna om den del av skatten på olja som svarat mot höjningen undantas vid beräkningen av industrins skatlenedsättning. Chefen för finansdepartementet redovisade i kompletteringspropositionen alt regeringens nedsättningsbeslut bör för nästa år utformas på detla säll. I detta sammanhang bör också frågan om alt förlänga den tid för nedsättningen som anges i besluten atl övervägas.

Jag kommer i det följande alt lämna förslag till de ytteriigare förändringar av energiskatterna som jag nu anser vara lämpliga. Till frågan om höjning av skatten på bensin för vilken såväl energipolitiska som trafikpolitiska skäl talar har regeringen anledning atl återkomma.

De förslag från energiskatlekcmmittén som inte tidigare har behandlats och som inte heller behandlas i det följande, finns del enligt min mening inte nu skäl atl genomföra.

2.2 Skatteändringar m. m.

2.2.1 Inhemska bränslen

I kompletteringspropositionen (1982/83: 150) aviserades att förslag bör kunna lämnas atl inhemska bränslen undantas från mervärdeskatt och från förmånsbeskattningen vid inkomsttaxeringen. Jag vill nu ta upp dessa frågor.

I riksdagens beslut våren 1981 om riktlinjer för energipolitiken framhålls bl.a. att en övergång till fasta bränslen skall främjas. År 1990 förväntas inhemska bränslen ge ett väsentligt bidrag till Sveriges energiförsörjning. Denna inriktning syftar i sin tur till att skapa förutsättningar för en ännu större oljeersättning med inhemska bränslen på längre sikt.

För att öka sysselsättningen och främja övergången till inhemska bräns-

Prop. 1983/84:28 25

len beslutade riksdagen i december 1982 atl vidla åtgärder för att få till stånd strategiskt betydelsefulla energiinvesteringar (prop. 1982/83:50 bil. 6, NU 18, rskr 111). Bl.a. anslogs 200 milj. kr. för stöd till torveldade förbränningsanläggningar som beställs under år 1983. Riksdagen har vidare beslutat om åtgärder för att öka användningen av inhemska bränslen i Norrbottens län (prop. 1982/83: 120 bil. 6, NU 38, rskr 306).

Det är från samhällsekonomiska utgångspunkter angeläget att användningen av skogsbränsle inte försvårar skogsindustrins möjligheter all erhålla träfiberråvara. Regeringen har uppdragit åt skogsstyrelsen och statens industriverk att gemensamt utreda effekterna på skogsindustrins virkesförsötjning av en ökad användning av skogsråvara för eldningsändamål. Uppdraget redovisades i en gemensam rapport den 15 juni 1983. Rapporten har sänts ul på remiss.

Energiskattekommittén bedömde alt de inhemska bränslenas konkurrenskraft borde stärkas för alt del skall vara möjligt att uppnå de mål som anges i 1981 års energipoliliska beslut. Kommittén föreslog därför atl dessa bränslen skulle undantas från energiskalt. Kommittén tog däremot inle upp frågan om inhemska bränslen skall undantas från mervärdeskattelagens beslämmelser. Flera remissinstanser lar emellertid upp delta i remisssvaren.

Oljeersättningsddegalionen. energiforskningsnämnden och nämnden för energiproduktionsforskning påpekar alt kommitténs förslag i sin helhet verkar till inhemska bränslens nackdel. Enligt statens naturvårdsverk är det angeläget från miljösynpunkt atl användningen av inhemska bränslen utvecklas snabbi. Lantbrukarnas riksförbund år starkt kritiskt till kommitténs förslag och föreslår en total befrielse från skatt för inhemska bränslen. Svenska bioenergiföreningen framför liknande synpunkter. Föreningen menar atl mervärdeskattesystemet försvårar introduktionen av framför allt de förädlade biobränslena såsom briketter, pellets och pulver.

Svenska kommunförbundet delar kommitténs bedömning atl en skärpt energibeskattning är otillräcklig som styrmedel för en introduktion av inhemska bränslen i den takt som har fömtsätts. Kommunförbundet anser att det är nödvändigt att statsmakterna långsiktigt garanterar lönsamhet för fastbränsleeldning om oljeberoendet skall minska i tillräcklig grad. Man finner det angeläget att mervärdeskallebefrielse av inhemska bränslen noga prövas. Svenska Petroleum Institutet tillstyrker atl skatterna på inhemska bränslen reduceras eller heU tas bort för att öka landets försörjningstrygghet och minska sårbarheten.

Flera skrivelser har inkommit med synpunkter i frågan om mervärdeskatt på inhemska bränslen. Kristianstads kommun anför all kommunen i likhet med flera andra kommuner i landet varit angelägna om att använda inhemska bränslen i de kommunala värmeanläggningarna. Kristianstads kommun framhåller i skrivelsen att för att möjliggöra en konvertering till inhemska bränslen i kommunala anläggningar behövs som en minsta erfor-

Prop. 1983/84:28 26

deriig åtgärd att mervärdeskatten slopas för inhemska bränslen, Torsby kommun har framfört liknande synpunkter.

För egen del vill jag anföra följande. Oljeersättning med inhemska bränslen är en prioriterad del av oljeersättningsprogrammel. Mervärdeskatt på inhemska fasta bränslen motverkar att dessa bränslen används i bl.a. kommunala anläggningar och grtippcentraler. Ny teknik för småskalig miljövänlig förbränning och för förädling av inhemska bränslen utvecklas f.n.

Jag förordar därför att inhemska bränslen i likhet med andra bränslen undantas från skatteplikt enligt mervärdeskattelagen. Enligt 8 § 4) lagen (1968:430) om mervärdeskatt undantas från mervärdeskatt bränsle för uppvärmning eller energialstring, dock inte ved och torv. En ändring bör göras så att undantaget från mervärdeskatt kommer atl omfatta också ved och torv. En sådan ändring kan innebära att det i vissa fall kan uppstå svårigheter att avgöra om skatt skall utgå eller inte. Detta torde dock i huvudsak gälla fall där köparen är skaltskyldig och där således en eventuell beskattning inte skulle få något genomslag. Med hänsyn härtill bör den nu föreslagna ändringen inte vålla några större tillämpningssvårigheter.

Vad gäller frågan om förmånsbeskattning av inhemska bränslen vill jag framhålla följande.

Den som äger eller brukar en jordbruksfastighet skall i princip beskattas för egna uttag från fasligheten. Sedan 1978 års taxering gäller dock undantag för vedbränsle till den egna bostaden (SkU 1976/77:20, SFS 1977:80). Ett sådant undanlag har bedömts få positiva effekter från skogs- och miljövårdssynpunkt och kunna sfimulera till användning av avfallsvirke för uppvärmningsändamål.

Som jag tidigare påpekat är inhemska bränslen en prioriterad del av oljeersättningsprogrammel. Jag har vid ett flertal tillfällen erfarit att användningen av framför allt halm och biogas som bränsle kan motverkas av den nuvarande förmånsbeskattningen och att detta kan leda till problem för bl. a. den utmstningstillverkande industrin. Jag anser del därför befogat att vidga den undantagsbestämmelse som f. n. gäUer för vedbränsle fill atl gälla också andra bränslen. Uppvärmning av bostaden med bränslen som har tagits från den egna fastigheten bör således generellt vara fri från förmånsbeskattning. Har bränslen inköpts från utomstående bör dock givetvis nuvarande regler tillämpas, även i fortsätlningen. Detsamma gäller om det uttagna bränslet skall användas i annan näringsverksamhet som bedrivs av den skattskyldige eller för uppvärmning av en byggnad som är belägen på annan fastighet än den ifrågavarande jordbruksfastigheten.

Mol den nu redovisade bakgrunden förordar jag att anvisningarna fill 21 § kommunalskattelagen (1928:370) ändras på så sätt alt uttag av bränslen till bostaden inte skall hänföras till inläkt av jordbruk eller skogsbruk.

Prop. 1983/84:28 27

2.2.2 Kol

EnergiskaUen är f. n. 6 kr. per ton för stenkolsstybb, koksstybb, slenkolsbriketler och liknande fasta bränslen framställda av stenkol samt brunkolsbriketter. För koks och koksbriketter är skallen, 14 kr. per ton. För annan stenkol är skatten 12 kr. per ton. Skatteavdrag får göras för bränsle som används för annat än energiändamål. T. ex. kan koks användas både för reduktionsändamål (borttagande av syre ur järnoxider) och för uppvärmning av malm eller andra råvaror till smältor. Den kvantitet som åtgår för smältningen är fullt beskattad men för överskjutande bränslemängd som utgör reduktionsmedel får skatteavdrag göras.

Energiinnehållet i kol är ca två tredjedelar av energiinnehållet i olja. Energiskatten på olja blir fr. o. m. den 1 november i år 411 kr. per m'. En energineutral beskattning av kol skulle motsvara ca 275 kr per lon. Jag har tidigare (avsnitt 2.1) förordat all som en riktlinje för beskattningen av kol skall gälla att skatien på kol höjs i etapper tills skatten per energienhet är cirka hälften av skatien på olja.

Jag har med hänsyn härtill funnit atl skatten på kol nu bör höjas till 97 kr. per ton. Detta innebär en mycket kraftig höjning från de nuvarande skattesatserna 6, 12 resp. 14 kr. per ton. En skattehöjning hämlöver skulle nu innebära en alltför drastisk höjning, vilket skulle kunna medföra all del investeringsprogram som ingick i den ekonomisk-politiska propositionen inte kan genomföras. En höjning fill 140 kr. per ton bör ske fr. o. m. den 1 januari 1985.

Skattesatsen 97 kr. per ton bör gälla för alla kolbränslen. Den nuvarande ordningen med tre olika skattesatser har medfört administrativa problem och svarar inte mot något energipolifiskl mofiverat behov av differentiering. För kol-vätskeblandningar bör skatt utgå för det inblandade kolet med samma skattesats. Om det är fråga om en kol-oljeblandning kommer självfallet också den inblandade oljemängden att beskallas.

Vid remissbehandlingen av energiskattekommitténs betänkande har Jernkontoret. Svenskt Stål AB och Svenska Stenkolsimportörers förening påpekat alt den av kommittén föreslagna skallehöjningen på kol och koks skulle leda till allvarliga konsekvenser för stålverken. Dessa remissinstanser framhåller atl skatt på kol och koks som används för metallurgisk produktion hell saknar styreffekt eftersom dessa råvaror inte kan ersättas med andra råvaror. Någon energiskatt bör därför enligt dessa remissinstanser inte tas ut. Jag delar efter samråd med chefen för industridepartementet denna uppfattning. Kol och koks som används i metallurgiska processer bör undantas från beskattning. Detta kan lagtekniskt ske genom tillägg till 24 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt.

Det är angeläget att utbyggnaden av koleldade förbränningsanläggningar sker på ett planerat sätt så atl såväl energiförsörjningsinlresset som hänsynen till miljön tillgodoses. Flera åtgärder har vidtagits härför. Ytteriigare åtgärder kommer att vidtas.

Prop. 1983/84:28 28

Koncessionsnämnden för miljöskydd har i ärenden om nya koleldade anläggningar ställt långtgående krav på miljöskyddsåtgärder. Riksdagen har (JoU 1981/82:35, rskr 321) med anledning av proposifion 1981/82:151 om åtgärder mot försurningen uttalat att denna skärpta praxis bör gälla för de anläggningar som nu kan bli aktuella. Riksdagen har våren 1983 beslutat att införa elt investeringsstöd till anordningar för atl minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol (prop. 1982/83: 100 bil. 14, NU 22, rskr 166).

I min anmälan till den ekonomisk-politiska proposiiionen redovisade jag - efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet - uppfattningen att det finns anledning att återkomma till kolels miljöaspekter i ett senare skede, när erfarenheter har vunnits, nya forskningsrön har vidgat kunskapsramarna och pågående utredningar har avslutats och remissbehandlats. Vidare redovisades avsikten att genom fortsatta insatser på det internationella planet, bilateralt och inom ramen för konventionen om begränsning av långväga gränsöverskridande luftföroreningar, intensifiera arbetet för alt nå en allmän minskning av svavelutsläppen i Europa.

Projektet Kol-Hälsa-Miljö (KHM-projektet), som bedrivits av statens vatlenfallsverk i samarbete med berörda intressenter, överiämnade i april 1983 slutrapporten Kolets hälso- och miljöeffekter. Rapporten har utsänts på en omfattande remiss.

Enligt 2 § lagen (1981:599) om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle skall den som äger eller den som förfogar över en större eldningsanläggning samråda med den myndighet som regeringen bestämmer innan han avgör för vilket slag av fast bränsle anläggningen skall utföras. Myndigheten skall verka för att anläggningen utförs för inhemskt fast bränsle när detta är tekniskt och ekonomiskt rimligt. Denna uppgift överfördes den 1 juli 1983 från statens industriverk till slalens energiverk. Utredningen om styrmedel för näringslivets energihushållning, Graf-strömska utredningen, har i betänkandet (SOU 1981:94) Energisamverkan stat-kommun-näringsliv föreslagit att den nuvarande samrådsskyldigheten skall ersättas av en tillståndsprövning.

Jag avser atl inom kort återkomma i frågan om tillståndsprövning av nya koleldade förbränningsanläggningar. Enligt min mening är det angeläget att ytterligare stärka samhällets möjligheteratt aktivt styra kolintroduktionen.

2.2.3 Ahernativa drivmedel m.m.

Jag behandlar i det följande frågor rörande beskattningen av blyfri bensin, motoralkoholer och motorgas. Jag har härvid förutom med chefen för finansdepartementet även samrått med chefen för kommunikationsdepartementet och chefen för jordbruksdepartementet,

Energiskaltekommiltén föreslog att skatten på btyfri bensin skall vara 30 öre lägre per liter jämfört med vanlig bensin. Den av kommittén redovisade avsikten var att skatleskillnaden mellan normalbensin och blyfri bensin skall vara tillräckligt slor för atl stimulera införandel av blyfri bensin.

Prop. 1983/84:28 29

Bilavgaskommittén (Jo 1977:08) har utrett frågor om luftvårdsproblem på grund av bilavgaser och behandlat bl.a. frågan om införandet av blyfri bensin. Kommittén lämnade i maj 1983 betänkandet (SOU 1983:27-28) BUar och renare luft. Betänkandet har sänts ul på remiss. Enligt min mening bör stäUning las till energiskattekommitténs förslag om skatterabatt för blyfri bensin samtidigt som ställning las fill bilavgaskommitténs betänkande.

Oljeersällningsdelegationen (I 1979:01; OED) överlämnade hösten 1982 rapporten (Ds I 1982:12) Strategi för alternativa drivmedel. I rapporten behandlades främst frågan om introduktion av motoralkoholer. En närmare plan redovisades för det fortsatta arbetet med introduktion av bränsle med i del närmaste 100 % metanol (MIOO).

I budgetpropositionen 1983 lämnade jag en redovisning av arbetet med introdukfion av allernafiva drivmedel och förslag till fortsalt inriktning (prop. 1982/83:100 bil. 14). Jag framhöll därvid aU de statliga insatserna främst bör gälla att utveckla användningen av M100. Jag anförde vidare att målet för de statliga insatserna bör vara atl ge närmare underlag för ett beslut i slutet av 1980-talet i frågan om introduktion av MIOO som drivmedel i större skala. Jag redovisade atl den av OED föreslagna planen för del fortsatta arbetet visar vilka åtgärder som behöver vidtas under de närmaste åren för att elt sådant underlag skall kunna finnas mot slutet av 1980-talet.

OED anförde i sin rapport att den gällande skattesubvenlioneringen av MTBE (metylterliärbutyleler) utgör ell av de avgörande hindren för låginblandning av metanol i bensin. Jag föreslog därför att skattesubvenlioneringen av MTBE skulle upphöra. Riksdagen har bifallit detta förslag (SkU 1982/83:22, rskr 150).

Den av OED föreslagna planen för del fortsatta arbetet omfattar flera åtgärder för atl la fram underlag rörande användning av MIOO i fordon. Bl.a. ingår i planen test av prototyper, ett första fältförsök med ca 20 provbilar och ett större fältförsök omfattande ca 200-300 fordon. Enligt OED kan den föreslagna planen finansieras inom ramen för befintliga resurser, främst genom del statliga energiforskningsprogrammet och genom oljeersättningsfonden. Förutom det ovan redovisade förslaget rörande beskattningen av MTBE föreslog OED inga skatteförändringar för att siödja genomförandet av planen.

Jag har tidigare (avsnitt 2.1) framhållit alt beskattningen av energi bör utformas så alt den främjar tillkomsten av de energiinvesteringar som enligt de energipoliliska rikfiinjerna bör genomföras under 1980-talet. Detla innebär att en fömtsättning för en energipoUliskt motiverad skaltesub-ventionering av ett visst bränsle eller drivmedel bör vara atl ett beslut om introduktion i större skala har fattats.

I likhet med OED finner jag att skatien på motoralkoholer inte nu bör förändras. Genomförandet av planen för introduktion av alternativa driv-

Prop. 1983/84:28 30

medel bör i nuvarande skede åstadkommas med andra styrmedel. I ett senare skede, när ställning har tagits i frågan om en större introduktion, bör en skattesubventionering av motoralkoholer kunna övervägas. F. n. gäller att skatten på motoralkoholer är något mindre än hälften av skatten på bensin. Energiinnehållet i metanol är hälften av energiinnehållet i bensin. Tills vidare bör vid eventuella skaltehöjningar på bensin gälla att skatien på motoralkoholer höjs med hälften av skattehöjningen på bensin.

Energiinnehållet i motorgas, gasol för motordrift, är ca tre fjärdedelar av energiinnehållet i bensin. Skatten på motorgas är emellertid endast hälften av skallen på bensin. Jämfört med skallen på motoralkoholer är skallen på motorgas bara något högre, trots at( energiinnehållet i metanol endast är ca två tredjedelar av energiinnehållet i molorgas. Skatten på motorgas är således subventionerad i förhållande till såväl skatten på bensin som skatten på motoralkoholer.

Vid de senaste årens skatteförändringar på molorgas har tillämpats de riktlinjer som föreslogs i prop. 1978/79: 115. Föredragande statsrådet anförde därvid följande (bU. 1 s. 89):

Jag ser del vidare som angeläget atl även andra alternativa drivmedel än motoralkoholer utnyttjas. Ett näraliggande alternativ är motorgas, gasol för motordrift, som ulöver all den kan komplettera nu utnyttjade drivmedel även har vissa fördelar från miljösynpunkt i jämförelse med motorbensin.

Med nuvarande uttag av skatl på .gasol för nämnt ändamål synes det vara möjligt alt viss övergång till gasoldrift inom bilparken kan komma alt ske. En förutsättning härför har angivits vara att skatteuttaget på gasol i jämförelse med det totala skatte- och avgiftsuttagel på motorbensin inte förändras i väsentligt hänseende, dvs. att skatten på gasol inle ökar i sådan utsträckning att det blir olönsamt atl gå över fill motorgasdrifl. Någon anledning att nu föreslå en höjning av skatten på gasol för motordrift föreligger inte. Den vidare utvecklingen inom motorgasområdet och inom syntetbränsleområdet torde i huvudsak få bestämma skatleuttagets vidare nivå. Som allmän inriktning bör därför enligt min mening t. v. gälla att nuvarande skalle- och avgiftsuttag på molorbensin relativt motorgas i huvudsak bibehålls.

Det skatte- och avgiftsuttag som gällde våren 1979 var 55 öre per liter för molorgas och 109 öre per liter för bensin. Vid de skattehöjningar på bensin som har vidtagits därefter har skatten på gasol höjts så att den har motsvarat 55/109 av skatten på bensin.

Statens naturvårdsverk anför i silt yttrande över energiskattekommitténs belänkande att drift med molorgas i dag innebär vissa fördelar från miljösynpunkt, främst genom alt d<:n är elt blyfritl bränsle. Enligt verket visar emeUertid undersökningar som har framkommit på senare fid att ökade kväveoxiduisläpp ibland uppstår vid motorgasdrifl i jämförelse med bensindrift. Gasdrift medför å andra sidan i allmänhet utsläpp av kolväten som är mindre biologiskt aktiva än de utsläpp som erhålls vid dagens bensindrift. Verket framhåller vidare att bensindrivna bilar utmstade för blyfri bensin och avancerad avgasrening ger betydligt lägre föroreningsut-

Prop. 1983/84:28 31

släpp än gasdrivna bilar och detta till lägre kostnader. Enligt verket bör motorgas inte premieras i större utsträckning från miljösynpunkt än vad som har föreslagits för blyfri bensin (30 öre per liter). Motorgasen föreslås erhålla motsvarande skatterabatt som blyfri bensin men med beaktande av gasens lägre energiinnehåll.

För egen del vill jag framhålla följande. Molorgas är snarare ett komplement än ett alternativ till dagens drivmedel. Eftersom även motorgas är en petroleumprodukt, medför en introduktion av motorgas inte någon nämnvärd förbättring av försörjningstryggheten. En begränsad användning av motorgas innebär dock att erfarenheter erhålls från en användning av ytterligare ett drivmedel. En fömtsättning för den övergång till motorgas-drift som har skett under senare år, torde ha varit den nu gällande skattesubvenlioneringen av motorgas. Subventioneringen bör därför inle minska drastiskt. Den nu gällande skattesubvenlioneringen av motorgas är betydligt större än den subventionering som föreslås av naturvårdsverket. Jag anser mot denna bakgmnd atl skatten på motorgas bör höjas i etapper tills skatten per liter är ca 60% av skatten på bensin.

2.2.4 Beskattning av elektrisk kraft

Fr. o. m. den 1 juli 1983 är den allmänna energiskatten för elektrisk kraft 3 öre/kWh för industriabonnenler. Skatten är 5,2 öre/kWh för övriga abonnenter utom för abonnenter i vissa län och kommuner i främst norra Sverige för vilka skattesatsen i stället är 4,2 öre/kWh.

I detta sammanhang vill jag erinra om den särskilda skatl på vattenkraft som infördes den 1 januari 1983 (prop. 1982/83:50, SkU 15, rskr 106). Denna skatt uttas av elproducenterna och utgår med 2 öre/kWh för elkraft producerad i vattenkraftsanläggningar tagna i drift före år 1973 och med 1 öre/kWh för elkraft producerad i vattenkraftsanläggningar som har tagits i drift under åren 1973 till 1977. För anläggningar som har tagits i drift efter år 1977 uttas inte någon sådan skalt. Införandet av denna skatt medför enligt min mening atl skäl saknas för del av energiskaltekommiltén framlagda förslaget om en med avseende på produktionssätt differentierad elskall. Frågan om beskattning av övervinster på vattenkraft har också lösts med den nya vattenkraftskallen. Denna skalt har vidare medverkat till att dämpa en tidigare växande handel med vattenkraftslillgångar. En begränsad teknisk justering av lagen kommer enligt vad jag har erfarit att senare föreslås av chefen för finansdepartementet. Därvid kommer vissa smärre oönskade importeffekter atl behandlas.

Jag går nu över till att behandla frågan om användning av stora avkopplingsbara elpannor inom industrin och i fjärrvärmenälen.

I 1981 års energipolitiska beslul uttalade riksdagen atl tillgänglig elproduktionskapacitet bör användas för att så effektivt som möjligl ersätta olja och att ett sätt atl åstadkomma detta är all använda elpannor i Qärrvär-menät och inom industrin under perioder när elkraftproduktionen sker helt

Prop. 1983/84:28 32

med kärnkraft och vattenkraft. Riksdagen uttalade samtidigt att det är olämpligt att använda elpannor i Qärrvärmesyslem om samtidigt någon del av landets elbehov täcks genom produktion i oljeeldade kraftvärmeverk eller mottrycksanläggningar.

För egen del vill jag anföra följande. Utformningen av elanvändningspolitiken under 1980-talet är en väsentlig del av energipolitiken. Från samhällsekonomisk synpunkt är del angelägel alt tillgänglig vattenkraft och kärnkraft utnyttjas. Den förväntade goda fillgången på relativt billig elektrisk kraft böri första hand komma industrin till godo. I andra hand bör den användas för uppvärmning. I enlighet med riktlinjerna för energipolitiken sker en del av oljeersättningen genom atl olja för uppvärmning ersätts med el. Denna övergång får dock inte låsa oss vid en alltför hög elanvändningsnivå i framtiden.

Ett sätt atl ulan framtida läsningar la till vara en betydande del av den för uppvärmning tillgängliga elenergin är att använda den i elpannor i Qärrvärmesystem. Vid utbyggnad av ett Qärrvärmesystem är det viktigt alt möjligheterna till hushållning beaktas för att systemet inte skall låsas till en för hög värmeanvändning. Investeringar i stora elpannor är billiga och har kort avskrivningstid. Delta skapar förutsättningar för en framlida minskad värmeanvändning ulan att de fasta avgifterna behöver höjas kraftigt. I fjärrvärmesystem där effektbehovet täcks av andra pannor, innebär användning av elpannor som är avkopplingsbara att de oljeeldade pannorna kan tillfälligt stängas av och värmeproduktionen övertas av elpannor när elfillgången så medger. Vid andra tillfällen under årel, när kraftsilualionen så påfordrar, kan värmeproduktionen åter övertas av de oljeeldade pannorna.

Mycket god tillgång till billig elkraft förekommer när produktionen sker med enbart vattenkraft och kärnkraft. Denna situation förutses uppträda vissa tider på året under elt begränsat antal år framöver. Vid andra tidpunkter kan dock olja komma alt användas för elproduktion. Del är därför angeläget att de slora elpannornas, användning kan styras med utgångspunkt från situafionen i kraftssystemet. Denna styrning kan uppnås om elpannorna används inom ramen för s.k. tillfälliga abonnemang. I dessa ingår som villkor att kraftleverantören, när så erfordras av kraftsystem-skäl, har rätt atl avbryta leveranserna av elpannekraft. Om elpanneägarna skulle välja ordinarie abonnemang är det risk för alt elpannorna kommer alt utnyttjas även när oljeeldad kraftproduktion pågår.

En förutsättning för att investeringarna i avkopplingsbara elpannor skall bli så stora som är önskvärt från energipolitisk synpunkt är enligt min mening alt fortsatt stimulans ges till användning av avkopplingsbara elpannor. Återbetalning av allmän energiskatt bör mol denna bakgrund kunna beviljas för elenergi som förbrukas i avkopplingsbara elpannor under tider då elenergin inte behöver ersättas av oljeeldad elproduktion i kraftsystemet. Det är väsentligt att denna återbetalning kommer konsumenten tiU

Prop. 1983/84:28 33

del och inte leverantören. Med hänsyn härtill är avsikten att statens pris-och kartellnämnd skall få i uppdrag att övervaka all avtalen utformas så atl återbetalningen kommer konsumenten till del.

Reglerna för denna återbetalning bör gälla för åtmjnstone ett antal år framöver. Härigenom får kommunerna fasta planeringsförutsättningar. Effekterna av denna skatteåterbäring bör utvärderas så att ställning kan las under år 1987 till frågan om behovet av fortsatt skatteåterbäring för avkopplingsbara elpannor.

Samtidigt finns det anledning att noga följa elanvändningens utveckling. Jag kommer under våren 1984 att förelägga regeringen förslag om en samlad kommunal energiplanering. Därvid kommer bl.a. atl behandlas frågan om användningen av el för uppvärmningsändamål.

De nuvarande bestämmelserna om skattebefrielse för elleveranser till avkopplingsbara elpannor har vållat tolkningsproblem. För atl lösa frågorna om kontroll och tillsyn samt för att underlätta riksskatleverkets tillämpning anser jag att skatt bör las ul för användning av el i dessa pannor men att en möjlighet till återbetalning av skatten bör finnas om vissa klart angivna villkor är uppfyllda.

En återbetalning av den allmänna energiskatten bör kunna ske i fråga om skatt på elkraft som förbrukats i en elpanna med en effekt större än en megawalt om ingen oljebaserad elproduktion av energibalansskäl har före kommit dessförinnan inom landet under en sammanhängande period om minst fem dygn. Ett annat villkor bör vara att värmebehovet kan tillgodoses på annat sätl, dvs.genom förbränning av gasformiga, fasla eller flytande bränslen eller genom utnyttjande av värmepumpar eller spillvärme. Vidare bör krävas alt mätaravläsning har gjorts i början och slutet av den period som återbetalningen avser. I fråga om inköpt kraft bör också krävas att abonnemanget innehåller villkor som ger leverantören räll att avbryta leveranserna av elpannekraft när så erfordras av kraftsystemskäl. Det bör vara den som ansöker om återbetalning som har alt visa att villkoren för återbetalning är uppfyllda. Den utredning som den sökande har bör vara framställd på ett sådanl sätl att det lätt kan utläsas om villkoren är uppfyllda.

Enligt vad jag har inhämtat bör tillämpningen av här föreslagna regler inte vålla några praktiska problem. Inte heller bör del uppstå några kontrollproblem.

En bestämmelse om när skatleåterbetalning för avkopplingsbara elpannor kan medges bör föras in i en ny paragraf i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt. Vidare bör lagen kompletteras med möjlighet till ålerkrav vid felaktig återbetalning.

2.2.5 Skattebefrielse inom transportområdet

Enligt lagen (1957:262) om allmän energiskalt medges avdrag för skalt på motorbränsle som används för drift av järnväg, flygplan eller vissa 3 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 28

Prop. 1983/84:28 34

fartyg. Delsamma gäller för elektrisk kraft som levereras till kommunikationsföretag för bandrift. Enligt lagen (1961:372) om bensinskatt finns motsvarande avdragsregler för bensin som används för framdrivande av låg och luftfartyg. För drift av bensindrivna fartyg inkl. frifidsbåtar får däremot endast beskattat bränsle användas. Genom en lagändring tidigare i år medges fr.o.m. den 1 maj 1983 inte heller avdrag för motorbrännolja som används i fartyg som anvämds för fritidsändamål eller annat privat ändamål. 1 den proposition som föregick lagändringen (prop. 1982/83:99) uttalade föredraganden att han avsåg att senare återkomma till frågan om undantagen för energi som används för drift av järnväg, flygplan och fartyg över huvud taget bör finnas kvar.

Energiskatlekommitlén har utifrån en strikt energipolitisk utgångspunkt framhållit att alla användare av energi bör betala energiskatt och alt nuvarande undantag saknar energipolitisk motivering. Kommittén har emellertid funnit det omöjligt alt f. n. låta SJ bära den kostnadsökning som skulle kunna uppstå om undantaget slopades. Av konkurrensskäl bör enligt kommittén undantagen för övriga trafikgrenar inte heller slopas. Kommittén föreslog därför all de nuvarande undantagens giltighet förlängs.

För egen del vill jag efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet anföra följande. Den del av den allmänna samfärdseln som skulle kunna komma i fråga för en beskattning är inrikestrafiken. En beskattning av den yrkesmässiga utrikestrafiken skulle leda till stora kontrollproblem och en överflyttning av inköpen av bränsle till annat land i de fall delta är möjligt. 1 likhet med vad kommittén har framhållit aren beskattning av den kollektiva spårbundna trafiken inte meningsfull f. n. Detsamma gäller också den yrkesmässiga sjöfarten och trafikflygel. En beskattning av trafikflyget skulle dessutom kräva all det nuvarande skattepliktiga området utvidgades. Den nuvarande skattefriheten för jetbränsle grundas inle på ett avdrag utan på att detla bränsle, flygfologen, över huvud taget inte omfattas av skatteplikten.

Däremot bör enligt min mening en beskattning av den bensin som används i sportflygplan och andra privata plan kunna övervägas. Det bränsle som används för andra fritidsändamål, l.ex. i bilar och båtar, är redan i dag beskattat.

Systemet med skattefria inköp till flygklubbar och restitution av skatt har lett till administrativa och kontrollmässiga svårigheter för riksskalteverket. Till ansökningar om restitution har sökandena fogat kvitton från bl.a. bensinaulomater. Några reella möjligheter att kontrollera att del köpta bränslet verkligen har använts i flygplanen torde inte finnas. Även bortsett från dessa svårigheter föreligger det inte några bärande skäl för atl bibehålla skattefriheten för bränsle som förbrukas i flygplan när de används för fritidsändamål eller andra privata ändamål. Inte minst rättviseskäl talar för atl också delta bränsle beskattas. Den åsyftade ändringen kan enklast uppnås genom att denna begränsning införs i 7 § 1 mom. d) lagen

Prop. 1983/84:28 35

(1961: 372) om bensinskall. Den ändring i energiskattelagen som tidigare i år gjorts för fartyg, då de används för likartade ändamål, bör i förtydligande syfte ändras något och utvidgas till att också gälla luftfartyg.

De nu förordade ändringarna innebär att flyget fortfarande behåller sin skattefrihet då planen inte används för fritidsändamål eller privata ändamål. Detta gäller t. ex. bmksflyg, skogsbrandbevakning, målflygning, skol-flyg, räddningstjänst, jordbruksflyg, trafikövervakning, frivilliga flygkåren, bogsering av segelflygplan och andra uppdrag som utförs mot ersättning. Avdragsrälten bibehålls också t.ex. då ett företag med eget flygplan utför transporter i den egna verksamheten. Taxiflyg och annat personflyg som utförs mot ersättning bör också fortsättningsvis få ske med skattefritt bränsle, även om passagerarnas ändamål med resan är frilidsbe-lonal.

3 Upprättade lagförslag

I enlighel med vad jag nu har anfört har i samråd med chefen för finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

2. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskaU,

3. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

5. lag om ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskalt.

Med hänsyn till lagstiftningsärendets enkla beskaffenhet anser jag alt någol yttrande från lagrådet inte behöver inhämtas.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dets att antaga lagförslagen,

dets atl godkänna de av mig förordade riktlinjerna för den framtida energiskattepolitiken.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1983/84:28 36

Bilaga I

Energisltattelioinmitténs sammanfattning av (SOU 1982:16) Sliatt på energi

1 föreliggande betänkande redovisar energiskattekommittén förslag till ny energibeskattning samt belyser effekter i olika avseenden av denna beskattning.

I detta avsnitt ges en översikt av betänkandets disposition och huvudsakliga innehåll samt en sammanfattning av kommitténs förslag och en kortfattad redovisning av de bedömningar som legat till grund för förslagen. Vidare berörs de allmänna utgångspunkter som kommittén arbetat efter.

1 Direktiv

Kommittédirektiven redovisas i sin helhet i appendix 1 (ej här).

Enligt'direktiven är det angeläget att energibeskattningen får en utformning som ger bästa möjliga energipolitiska styrfunktion samtidigt som de miljömässiga aspekterna tillgodo;»es och beskattningens stalsfinansiella betydelse beaktas. Det framhålls särskilt att skatten bör utformas så att den främjar användning av sådana energivaror som ersätter olja.

Det ankommer inte på kommittén att överväga förändringar i den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter.

Beträffande själva skaiteulformningen anför direktiven att kommittén bör pröva möjligheterna att inrymma det nu energiskattebelagda området under mervärdeskatten samt införa en ny samhällsekonomiskt avvägd energiskatt i import- och producentledet. De sammanlagda skalteförslagen skall vidare tillföra staten oförändrade statsinkomster.

2 Betänkandets disposition

Kapitel I innehåller en redogörelse för hur arbetet i kommittén varit upplagt saml kontakter med olika intressentgrupper.

Kapitlen 2-5 beskriver nuläget i ett antal avseenden. I kapitel 2 redovisas energisystemets struktur betriffande produktion, distribution och användning av olika energivaror. Här diskuleras också tekniska och ekonomiska möjligheter atl höja verkningsgraden i olika energiomvandlings- och distributionsled. I kaptiel 3 och 4 beskrivs nuvarande punklbeskattning på energiområdet saml mervärdeskattesystemets generella uppbyggnad. I kapitel 5 redovisas nuvarande energibeskattnings toiala stalsfinansiella avkastning samt fördelning på olika kategorier skattskyldiga.

Prop. 1983/84:28 37

I kapitel 6 redovisas och analyseras ett antal strategiska frågeställningar inför en omläggning av energibeskattningen samt diskuteras vilka samband som råder mellan energipolitiken och övriga samhällsmål. Här kartläggs också de faktorer som påverkar energipolitikens långsiktiga inriktning samt energibeskattningens begränsningar och möjligheter som styrmedel.

Tyngdpunkten i betänkandet ligger på kapitel 7 som innehåller kommitténs överväganden och förslag. Kapitel 8 inrymmer en kvantitativ effektredovisning av kommitténs förslag.

3 Allmänna utgångspunkter

Huvudmotivet för den här föreslagna omläggningen av energibeskattningen är att denna bättre skall tjäna som energipolitiskl styrmedel. Sverige kan under de närmaste årtiondena bedömas stå inför omfattande svåra och kostnadskrävande omställningsproblem i energiförsörjningen. Oljeberoendet skall - enligt statsmakternas intentioner - väsentligt nedbringas. Oljeersättningsprogrammel innebär att oljeanvändningen i landet fram till år 1990 skaU minska med 12 miljoner ton, vilkel innebär atl oljans andel av den totala energikonsumtionen skall minska från nu ca 60 % till 40 % år 1990. Därefter skall ytterligare minskning ske. Energiförsörjningen skall på sikt i huvudsak baseras på varaktiga, helst förnybara och inhemska energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Nu föreliggande prognoser visar på svårigheter alt realisera dessa mål. För att uppnå statsmakternas målsättningar erfordras mycket krafiigt tilltagna styrmedel. Betydelsen i sammanhanget av prisslyrning genom skatter och avgifter betonas särskilt i 1981 års energipoliUska riktlinjer som ell huvudmedel att genomföra energipolitiken.

Kommittén anser att en självklar utgångspunkt för ett minskat oljeberoende är ett effektivt energihushållningsprogram, men anser samtidigt del som tveksamt att redan under den närmaste tioårsperioden våga räkna med mycket slora resultat på grundval av energibeskattningens dimensionering och inriktning. Man bör också med viss försiktighet motse effekterna av olika ekonomiska styrmedel eftersom kunskaperna om deras påverkan på ex. energianvändningen är ofullständiga. Därtill kommer ovissheten om den internationella prisutvecklingen på framförallt olja och kol.

Energiskatlekommitlén vill emellertid redan här markera atl om statsmakternas ambitioner beträffande den framlida energiförsörjningen - inte minst i fråga om oljeberoendet — skall kunna realiseras måste flera och kraftigt tilltagna styrmedel sättas in.

De kalkyler beträffande energianvändningen år 1990 som redovisas i kapitel 8 är behäftade med relativt stor osäkerhet. Detla gäller i synnerhet om den totala nivån för energiförbrukningen. Men osäkerhet råder även i andra avseenden. Med de antaganden som beräkningarna bygger på pekar

4 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 28

Prop. 1983/84:28 38

de skattesatser som kommittén bedömt som möjliga bl.a. med hänsyn till sociala skäl, på att Sveriges oljeberoende år 1990 kommer alt ligga över de 40 % som målsättningen anger.

Den av kommittén föreslagna skärpta energibeskattningen bidrar till alt styra mot de långsikliga energipolitiska målen men är enligt kommitténs mening otillräcklig att — som enda styrmedel — förverkliga de energipoliliska programmen. Risk föreligger exempelvis atl introduktionen av inhemska bränslen kommer att gå långsammare än vad som förutsatts och all inle heller den beräknade kolintroduktionen kommer alt uppnås inom det aktuella lidsperspektivet. Kommittén noterar mol denna bakgrund atl statsmakterna enligt beslul av regering och riksdag år 1981 vid sidan av energibeskattningen kommer att sätta in andra typer av styrmedel - såväl administrativa som ekonomiska - samt information och rådgivning för att förverkliga de energipolitiska målen.

4 Kommitténs förslag

Beskattningsområdet

— Nuvarande allmänna energiskall slopas och ersätts av en mervärdeskatt pä energi (dock med nedan angivna begränsningar) samt en ny energipolitisk styrmedelsskatl.

— Följande begränsningar i mervärdeskattens omfattning föresläs:

1 drivmedlen bensin, gasol och motoralkoholer inryms ej under mervärdeskatten

2 Qärrvärme och stadsgas ingår under mervärdeskattens 60 %-regel.

Beskattningens storlek

— Den nya styrmedelsskatten får samma statsfinansiella omfattning som nuvarande allmänna energiskatt.

— Det sammanlagda skatteinlaget på energivaror i form av mervärdeskatt på energi samt ny styrmedelsskatt överstiger nuvarande energibeskattning med ca 5000 milj. kr., dvs. lika myckel som en mervärdeskatlebe-läggning enligt ovan kan beräknas ge.

— Det sålunda ökade skatteintaget återförs till konsumenterna genom en sänkning av den generella mervärdeskatleprocenlen på alla varor och tjänster, innebärande alt skatten på ett genomsnittshushåll i stort blir oförändrad.

Skattesatsdifferentieringar

Utifrån en för olika energislag framräknad energilikformig bas har skattesatsdifferentieringar skett i sänkande resp. höjande riktning, med hänsyn till en bedömning av energislagen med avseende på energipolitiska och miljöpolitiska syften.

Prop. 1983/84:28 39

- Skattesatsen enligt den nya slyrmedelsskalten på eldningsoljor, motorbrännolja m. m. föreslås uppgå till 250 kr./m mot nu gällande 207 kr./ m\ Tjocka eldningsoljor med myckel låg svavdhalt föreslås dock erhålla en skatterabatt på 100 kr./m\ Inkl. nuvarande beredskapsavgifi på 89 kr./m' och mervärdeskatt uppgår skatten på Eo 1 för exempelvis hushållen till ca 700 kr./m\

- Kotskatten höjes till 83 kr./ton, mot nu 12-14 kr./ton. Kommittén vill dock samtidigt markera den osäkerhet som f. n. präglar kolområdel vad gäller framtida miljökrav samt ev. krav på beredskapslagring. 1 den avvägning av kolskaltens nivå som kommittén gjort har dessa ev. framtida kostnader för kolanvändning ej kunnal beaktas.

- Inhemska fasta bränslen träffas ej av den nya slyrmedelsskalten, men -liksom i nuvarande ordning - av mervärdeskatt. Kommittén har i sin bedömning därvid även beaktat frågan om sådan vedråvara som används både för industriellt bruk och uppvärmningsändamål, men anser alt berörd fråga lämpligen bör hanteras med administrativa styrmedel.

- Naturgasen beskattas med 50 kr./per I 000 m\

- Elskatlen differentieras efter framställningssätt. Kärnkraft- och vattenkraftverken påförs en skatt på 2 öre per utlevererad kWh. För övrig elkraft beskattas utnyttjad råvara. Elkraft framställd på basis av inhemska fasta bränslen går därmed fria från den särskilda styrskatten. Detr samma gäller vindkraften. Dessa typer av elkraft beskattas endast med mervärdeskatt. Inkl. mervärdeskatt kommer elbeskattningen för ej mervärdeskatteskyldiga all variera inom intervallet 6-9 öre/kWh. Näringslivets elskattebelastning stannar vid drygt 2 öre/kWh.

- Kommittén föreslår ingen förändring i det nuvarande totala skalteuttagel på normalbensin, däremot en skatt-erabatt på blyfri bensin. Denna skatterabatt skall vidare gälla miljövänliga alternativa drivmedel.

Dispenser från energiskatt

- Kommittén föreslåratt skattebelastningen på vissa näringsområden som
nu är hell befriade från energiskalt eller åtnjuter vissa dispenser från
skatt, inte förändras. Dispensreglerna föreslås dock förändras sä atl
beskattningen ger bättre incitament till energihushållning än f, n.

Övervinster på vattenkraft

- Kommittén anser att en sådan ev. beskattning ej skall ske inom energi
beskattningens ram.

Övergångsbestämmelser

- Kommitténs jämfört med nuläget skärptare energibeskattning kan bedö
mas främst beröra småhusägare med oljeeldning saml hyresgäster i
flerfamiljshus med egen oljepanna. Kommittén föreslår därför en över-

Prop. 1983/84:28 41

Bilaga 2

Remissyttranden över energisliattekommitténs betänliande (SOU 1982:16-17) Sliatt på energi

1 Remissinstanser

Betänkandet (SOU 1982:16-17) Skatt på energi har varit utsänt på remiss. YUranden har avgetls av statens järnvägar (SJ), transportrådei, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverkel (RSV), generaltullstyrelsen, statens pris- och kartellnämnd (SPK), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), staiens naturvårdsverk, bostadsstyrelsen, statens industriverk (SIND), statens vattenfallsverk, energiforskningsnämnden, nämnden för energiproduktionsforskning, länsstyrelsen i Västerbottens län, mervärde-skalteutredningen (Fi 1971:05), vägtrafikskatleulredningen (B 1977:05), energisparkommittén (I 1974:05), oljeersäUningsdelegationen (I 1979:01), Hyresgästernas Riksförbund, HSB:s Riksförbund, Jernkontoret, Lantbmkamas Riksförbund (LRF), Kraftsam, Riksförbundet Eldistributörerna, Svensk Drivmedelsteknik AB, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen (SCPF), Svenska Elverksföreningen, Svenska Gasföreningen, Svenska kommunförbundet. Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Petroleum Institutet, Svenska Värmeverksföreningen, Sveriges Allmännyttiga Bostadsförelag (SABO), Sveriges Bilindustriförening, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Kemiska Industrikontor, Sveriges Stenkolsimportörers förening. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Trädgårdsnäringens Riksförbund,

UHÄ har bifogat yttranden från universiteten i Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg och Umeå.

Härutöver har yttranden inkommit från Fristående Remissinslilutel. Svenska Taxiförbundet. Svenskt Stål AB, Swedegas AB, Sveriges Villaägareförbund och Sydgas AB.

2 Allmänna frågor och förutsättningar

Remissopinionens övervägande majoritet är negativ till det framlagda energiskaUeförslaget. Endasl elt fåtal remissyttranden stöder förslaget helt utan reservationer.

Förslagets utformning skulle enligt direkfiven vara bestämd av främst energipolitiska mål. Enligt flertalet remissinstanser uppfyller förslaget inte denna målsäUning. Avvikelser gentemot de energipoliliska målen har uppmärksammals i främst tre avseenden: otillräcklig styrning mol inhemska och förnybara energikällor, otillräckliga incitament för energihushållning

Prop. 1983/84:28 42

samt olämplig fördelning av styrning för energihushållning mellan näringslivet och hushållssektorn.

Oljeersällningsdelegationen menar att förslaget inle kommer att medföra nämnvärt ökade möjligheter alt öka eller begränsa användningen av olika energislag i den riktning som har beslutats av riksdagen. RRV anser att förslagets styreffekter inte uppväger administrativa och andra nackdelar. Verket föreslår att skatleinstrumentet används för styrning av energiutvecklingen på längre sikt och att den kortsiktiga styrningen sker med andra styrmedel. RRV anser att arbetet på atl bygga upp elt energiskattesystem som ger god energipolitisk och miljöpolitisk styrning kan ulgå från den nuvarande energibeskattningen.

Kraftsam påpekar atl målsättningen om energiskalten som ett energipolitiskl styrmedel genom begränsningar i form av dispenser och övergångsbestämmelser har inskränkts till att omfatta endast ca 25 % av energianvändningen. LRF menar atl inhemska energikällor inte får del stöd som direktiven eftersträvade och anser all kommittén har varit mer intresserad av all skapa rättvisa mellan olika energisystem än att ge skattesystemet en energipolitiskl riklig utformning. Statens vatlenfallsverk anser alt kommittén sannolikt övervärderal möjligheten att med skatter styra mot energipoliliska mål.

Energiforskningsnämnden anser att kommitténs marknadsekonomiska betraktelsesätt borde ha kompletterats med en redovisning av konkurrenssituationen mellan olika bränslen resp. mellan energitillförsel och energibesparingsåtgärder för olika aktörer. Nämnden anser att förslaget inle motsvarar givna direktiv och innehåller otillräckliga analyser av konsekvenser. Liknande synpunkter framförs av HSB:s riksförbund, SIND, Juridiska institutionen vid Lunds universitet och Nationalekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet.

Energisparkommittén menar alt förslaget inte medför några påtagliga effekter från energihushållningssynpunkt. Kommittén anser mot bakgrund av de energipoliliska riktlinjerna att det därför finns anledning att se över del framlagda skatteförslaget.

Energiforskningsnämnden anser alt ett skattesystem med mervärdeskall försvagar incitamenten för energhushållning inom industrin. Bl.a. Svenska kommunförbundet och Hyresgästernas Riksförbund framför liknande synpunkter.

Sveriges Industriförbund motsätter sig föreslagen styrmedelsskatt då denna anses lika konkurrenshämmande för svenskl näringsliv som den nuvarande allmänna energiskatten. Förbundet anser inte alt del är nödvändigt av energipolitiska skäl med en särskild styrmedelsskatl för industrin.

Sveriges Kemiska Industrikonior påpekar att flertalet energiintensiva industrier inom kemisektorn saknar substitut till använd energiråvara varför styrning medelst energiskatter är olämplig. SCPF anser det vara betänkligt att kommittén för en energibesparing motsvarande 5-7 % av 1979 års oljeanvändning vill pålägga industrin betydande kostnader.

Prop. 1983/84:28 43

Transportrådei anser alt vid utformningen av skalteförslaget borde större hänsyn ha tagits till möjligheten alt finna substitut. Inom transportsektorn kan olja som drivmedel inte ersättas i högre grad inom överskådlig framlid.

Flera remissinstanser anser att energiskaUeförslaget inte kan bedömas isolerat från andra samhälleliga styrmedel. TCO finner det angeläget att en samlad bild av alla styrmedel snarast ges och läggs till grund för samhällets agerande.

Svenska kornmunförbundet, SABO och Hyresgästernas Riksförbund framhåller den bristande rättvisan mellan olika konsumenter. Med det system för hyresavtal som i dag gäller för en stor del av bostadsmarknaden har hyresgästerna små möjligheter att påverka valet av uppvärmningssy-slem och därmed sin uppvärmningskostnad. Enligt SABO innebär skalteförslaget oacceptabla fördelningspolitiska effekter då man anser att en kompensation genom sänkt mervärdeskatt inle till fullo kan ersätta ökade kostnader för hyresgäster i lägre inkomstskikt. Bostadsslyrdsen anför liknande synpunkter.

Direktivens utformning berörs av några remissinstanser. Jernkontoret anser all oklara direktiv lett till den svårförståeliga utformningen av skalteförslaget. Liknande synpunkter framförs av Sveriges Kemiska Industrikontor och Företagsekonomiska instUulionen vid Stockholms universitet.

SCPF anser atl kommitténs uppdrag även borde ha omfattat en studie av energiprisernas framlida utveckling mol bakgrund av atl energifrågan styrs av totalpriset, inte enbart av energiskaltens nivå. Sveriges Industriförbund beklagar att direktiven inle uppmanar till industripoliliska hänsynstaganden då man anser att del primära målet under 1980-talel måste vara en förbättring av industrins konkurrenskraft. Jernkontoret framför liknande synpunkter.

Flera remissinstanser kritiserar alt de stora förändringar som skett på energimarknaden under kommitténs arbete, bl.a. kraftiga oljeprishöjningar genom såväl ökade råvarupriser som skatter och avgifter, inte till fullo har beaktats vid utformningen av förslaget. Denna kritik framförs bl. a. av Iransportrådet, statens naturvårdsverk, RSV, energisparkommittén. Svenska Gasföreningen, Svenska KrajiverksjÖreningen, Svenska Petroleum Institutet, Svenska VärmeverksjÖreningen och SABO. Remissinstanserna anser att de kraftiga förändringarna av energipriserna delvis förändrar energiskaiteförslagels förulsältningar. SPK framhåller atl biverkningarna av stora energiprishöjningar kan vara betydande.

Vikten av atl det framlida energiskattesystemet snabbi kan fastläggas betonas av Svenska GasjÖreningen. Svenska kommunförbundet. Sydgas AB och Swedegas AB. Sydgas AB framhåller all om beslutet dröjer kan möjligheterna att nå ett positivt projeklulfall i Sydgasprojeklet reduceras.

Prop. 1983/84:28 44

3 Mervärdeskatt på energi

Förslaget all införa mervärdesktitt på energi tillstyrks av Sveriges Industriförbund, Sveriges Kemiska Industrikonior, Jernkontoret och Svenska Gasföreningen. Dessa remissinstanser liksom statens vattenjättsveik. Svenska Kraflverksföreningen. Svenska VärmeverksjÖreningen. Kraft sam och SCPF betonar vikten av alt beskattningen av energi blir neutral och likformig med beskattningen av annan konsumtion. Vidare betonar flertalet av dessa remissinstanser viklen av atl energibeskattningen genom införandet av mervärdeskall blir likvärdig med den energibeskattning som gäller i andra länder med vilka industrin konkurrerar. SIND menar att del utifrån samhällsekonomiska effektivitetsöverväganden finns starka skäl för en enhetlig beskattning som inrymmer alla varor och tjänster. Svenska Etverksföreningen tillstyrker förslaget men pekar på atl rådande pris- och kostnadsskillnader mellan olika geografiska områden, konsumentgrupper och energislag samtidigt förstärks. Mervärdeskatt innebär dock en bättre anpassning till tariffstrukturen än olika former av styckeskatt. RiksjÖrbun-det Eldistributörerna menar att mervärdeskallesystemet innebär en högre skattebelastning för landsbygden eftersom glesbygd och landsbygd har de högsta elpriserna.

Oljeersättningsddegalionen framhåller den förenkling av energibeskattningen som ett inordnande i mervärdeskallesystemet innebär men pekar samtidigt på den ökade komplexitet och administrativa belastning som avstegen från en renodlad mervärdeskatt innebär. /?/? V framhåller atl varje avvikelse från en ren mervärdeskatt innebär skatleadministrativa nackdelar och minskar skälen för att över huvud tagel införa mervärdeskatt på energi.

Förslaget om reducerad mervärdeskatt på fjärrvärme och stadsgas avstyrks av staiens vatlenfallsverk. Kraftsam, Svenska Krafiverksjörening-en och Riksförbundet Eldistributörerna som betonar att skatien bör vara neutral vad avser distributionsformerna. Några remissinstanser, däribland Hyresgästernas Riksförbund, Svenska VärmeverksjÖreningen och Svenska kommunförbundet, betonar nödvändigheten av atl fjärrvärme och stadsgas får en reducerad mervärdeskatt för att kunna konkurrera med egen oljeeldning, SABO och Sveriges Fastighetsägareförbund anser det felaktigt atl genom differentierad mervärdeskatt belasta egen oljeeldning med högre kostnader.

Kommitténs förslag skulle enligt /?5 V öka skallemyndigheternas arbete. Även länsstyrelsernas mervärdeskatteenheter skulle enligt verket inordnas i skatteadministrationen på energiområdet. Avgränsningsproblem skulle uppkomma vilket kräver utökade kontrollinsatser. Reduceringsreglerna försvårar också, enligt RSV, skattemyndigheternas arbete. Den av utredningen föreslagna omläggningen av energibeskattningen, ligger enligt RSV:s mening inte i linje med strävandena alt förenkla och effektivisera

Prop. 1983/84:28 45

skatteadministrationen. Inom vissa näringsgrenar t. ex. jordbruksnäringen, anser verket alt problem skulle uppkomma vid fördelningen av mervärdeskatten mellan den skattepliktiga och den privata verksamheten. Liknande synpunkter framförs av mervärdeskatteutredningen, som också pekar på problem som uppkommer inom den kommunala sektorn. Utredningen anser att ett inordnande av energiområdet inom mervärdeskatten ger upphov till i många faU avsevärda tillämpnings- och kontrollproblem. Dessa problem, framför allt av fördelningskaraktär, kan framstå som måttliga i det enskilda fallet men berör ett myckel stort antal skattskyldiga och skuUe, enligt utredningen, kräva en utökning av kontrollresurserna.

Genom att införa mervärdeskatt på samtliga energislag förlorar de inhemska bränslena, enligt nämnden för energiproduktionsforskning, en skattefördel vid försäljning till näringslivet eftersom mervärdeskatten på kol, olja och gas också blir avdragsgUl liksom den nuvarande mervärdeskatten på torv och flis. Svenska kommunförbundet framför liknande synpunkter och framhåller nödvändigheten av att frågan om hel befrielse för inhemska bränslen noga prövas. LRF anser atl kommitténs skäl att inle mervärdeskattebefria inhemska bränslen är mycket svaga. Mervärdeskatten blir inte heller neutral för olika användare av biobränslen. Varuproducerande företag kommer att få högre betalkraft för biobränslen än andra energikonsumenter. Även Svenska Kraftverksföreningen anser att oljan får förstärkt konkurrenskraft gentemot inhemska bränslen genom rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt. SCPF pekar på att det redan nu föreligger konkurrens om vedråvaran mellan industrin och bränslesektorn. Utredningens förslag permanentar enligt föreningen en snedvridning till nackdel för industrin.

Förslaget alt mervärdeskattebelägga dieseloljan men inle bensinen skapar, enligt transportrådet, fler problem än del löser. Mervärdeskatten innebär enligt rådet och LRF ett kostnadspåslag för icke mervärdeskattskyldiga. Utredningen har, menar rådet, inte redovisat hur en eventuell kompensation genom sänkt kilometerskall skall utformas. RSV, vägira-flkskatteutredningen. Bilindustriföreningen och Svenska Taxiförbundet framhåller också att konkurrensen mellan de två drivmedelsslagen rubbas om förslaget genomförs. En generell sänkning av kilometerskallen löser enligt RSV och vägtrafikskalteutredningen inte denna snedvridning. Bilindustriföreningen framhåller alt om man av särskilda skäl inle kan avstå från mervärdeskatt på dieselolja är det nödvändigt med full kompensation till den som inte har rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt pä sådan olja, eftersom detta är en förutsättning för atl dieselfordon skall ha nägon marknad i svensk personbilstrafik. Naturvårdsverket kan inte tillstyrka en ordning som innebär att en mervärdeskaltskyldig som kompensation för införandet av dieseloljan under mervärdeskatten får sänkt kilometerskatt. Beskattningen skulle, menar verket, bli lägre än f. n. Vägiraflkskatteutred-ningen och mervärdeskatteutredningen pekar också på de problem som 5 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 28

Prop. 1983/84:28 46

uppstår i avdrags- och kompensalionshänseende eftersom skatteplikt föreligger för godstransporter men inle för persontransporter.

4 Mervärdeskatt i kombinatioiti med styrmedelsskatt på energi

Flertalet av de remissinstanser som tillstyrker en övergång till mervärdeskatt på energi representerar, såsom framgått, näringslivet och då framför allt industrin. Dessa remissinstanser avstyrker däremot förslaget om en kombination av mervärdeskatt och styrmedelsskatl på energi och framhåller att den industripoUliska aspekten bör få en större tyngd i valet av nytt skattesystem. Mot bakgrund av den i direktiven angivna utgångspunkten statsfinansiell neutralitet föreslår Jernkontoret att kol och olja belastas med en förhöjd mervärdeskatt.

En mervärdeskattebeläggning av energin kombinerad med en styrmedelsskatt får enligt intressenterna på bostadssektorn betydande bostadspolitiska effekter genom kraftigt höjda uppvärmningskostnader och därav betingade höjda boendekostnader. Förslaget avstyrks därför av SABO, Sveriges Fastighetsägareförbund. HSB:s Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund och Sveriges Villaägareförbund. Svenska Petroleum Institutet pekar på att omläggningen drabbar många villaägare och hyresgäster som inte har praktisk möjlighet att inom överskådlig tid övergå från olja till annat bränsle. För dessa måste övergången till mervärdeskatt te sig som en orimlig och orättvis ökning av deras boendekostnad. Bostadsslyrelsen. SABO liksom Hyresgästernas Riksförbund framhåller atl kostnadsökningarna i stor utsträckning drabbar hushåll med förhållandevis låga inkomsler. Riksförbundet framhåller att hushåll med låga inkomster ofta representeras av de flerbostadshusboende och all dessa genom förslaget kommer atl subventionera näringslivet ocli de konsumtionsexpansiva hushållen. Sparmöjlighelerna är också mindre för dessa grupper menar bostadsslyrelsen .

RRV betonar att förslaget fördelningsmässigt verkar regressivt. Energiskatterna ökar för hushållen i betydande omfattning. Den generella mervärdeskattesänkningen kompenserar en del men lolaleffekten blir en viss ytterligare belastning av hushållen och en omfördelning till nackdel för låginkomsttagare och småhushåll. Övergången till mervärdeskatt leder enligt verket till en styrning av hushållen men inle av näringslivet trots alt det enligt direktiven i hög grad är näringslivet som skall styras. Energi-forskningsnämnden anser också att industrins incitament till alt spara energi försvagas genom elt införande av mervärdeskatt på energi. HSB:s Riksförbund. SABO och Sveriges Fastighetsägareförbund framhåller risken för att kompensationen genom den allmänna mervärdeskatlesänkning-en med hänsyn till del statsfinansiella läget inle blir av. Svenska Värme-

Prop. 1983/84:28 47

verksföreningen åberopar risken för att mervärdeskatten av statsfinansiella skäl snart höjs igen.

5 Skattebefrielser m. m.

Industrin

Som redan framgått av del tidigare har åtskilliga remissinstanser och då framför allt representanter för industrin framhållit att en övergäng till en renodlad mervärdeskatt självfallet löser alla nuvarande problem med dispenser för energikrävande industrier. Enligt dessa innebär också en låg styrmedelsskatl uppenbara fördelar i delta hänseende. Sveriges Industriförbund och Sveriges Kemiska Industrikonior hemställer om generösa regler för nedsättningen i de fall styrmedelsskatl också införs. De av kommittén föreslagna modellerna är, enligt Kemikontoret, omöjliga alt generellt tillämpa för kemisektorn eftersom varje förelag i princip är unikt. Kemikontorel förordar i stället ett nedsätlningsförfarande där belastningen av skatl och avgift begränsas till det lägsta värdet av 2% av producerad varas förädlingsvärde eller 1 % av saluvärdet.

SCPF har studerat ytterligare två modeller förutom de två som kommittén behandlar och funnit atl samtliga är behäftade med väsentliga svagheter. Om en styrskalt skall införas anser föreningen atl nu gällande ned-sältningsyslem hellre bör provisoriskt bibehållas än ändras. Energiskattenivån bör fastställas för en treårsperiod och maximeras till 1 % av försäljningsvärdet. Föreningen rekommenderar också alt företag som producerar mottryckskraft och som blir berättigade till nedsättning får ett avdrag som motsvarar en teoretisk skatt på mottryckskraft för atl härigenom stimuleras till atl producera mottryckskraft. Vidare bör ev. dubbelbeskattningseffekter undanröjas för del fall att företag vidareförädlar massa som inköpts från annat företag.

Swedegas AB och Svenska Gasföreningen understryker vikten av att ell dispenssystem för industrin också omfattar eventuell skatt på naturgas.

Jernkontoret. Svenskt Stål AB och Svenska Sienkolsimportörers förening anser alt den föreslagna styrmedelsskatten på kol och koks som används för metallurgisk produktion helt saknar styreffekt eftersom dessa råvaror inte kan ersättas med andra produkter. En beskattning skulle däremot leda till allvarliga konsekvenser för stålverken. Dessa remissinstanser liksom Sveriges Industriförbund och Sveriges Kemiska Industri-kontor betonar därför nödvändigheten av att energiskatt inte utgår på dessa energiråvaror.

Trädgårdsnäringen

Trädgårdsnäringens Riksförbund anser det motiverat att trädgårdsnäringen får behålla sin nuvarande nedsättning. Förbundet förordar dessul-

Prop. 1983/84:28 48

om alt nedsättningen utvidgas så alt den omfattar även skatt på elkraft som används för annat ändamål än uppvärmning.

Samfärdseln

SJ framhåller nödvändigheten av att även fortsättningsvis behålla skattefriheten för den energi som används för tåg- och lågfärjedrift. En ändring skulle ytterligare försämra konkurrensförutsättningarna. 5V har inga invändningar mot att denna skattefrihet bibehålls men betonar att det förekommer kontrollproblem i fråga om befrielse från energiskatt på dieselolja till fartygsdrifl, bl. a. till fritidsbålar. RRV menar atl den nuvarande skattefriheten för viss samfärdsel är svår att förstå utifrån energipolitiska utgångspunkter och alt skälet till att bibehålla denna skattefrihet, nämligen atl SJ inle skulle klara en ökad skattebelastning, inte är acceptabelt.

6 Elektrisk kraft

Betydelsen av skattefrihet för viss överskotlskraft betonas av Svenska Värmeverksföreningen, Kraftsam, Svenska Kraflverksföreningen, Svenska Elverksföreningen och staiens vatlenfallsverk. En sådan befrielse bör utgå i minst samma omfallning som hitintills. Förutsättningen bör vara atl elproduktionen inle nämnvärt sker med olja och omfatta förutom elpannor och värmepumpar även andra avkopplingsbara anläggningar. Beslut om sådan befrielse bör också meddelas för längre perioder än ett år. En skattereduktion under samma tid b)ör, enligt Swedegas AB, även omfatta naturgas.

Hyresgästernas Riksförbund anser del viktigt atl den avkopplingsbara elkraften i första hand utnyttjas i slora värmeproduklionsanläggningar. HSB:s Riksförbund och Sveriges Fastighetsägareförbund efterlyser stimulanser som skulle leda till en ökad användning av elenergi under sommarlid.

Svenska Värmeverksföreningen tillstyrker inte kommitténs förslag ulan anser i ställel att nuvarande regler för skattebefrielse bör gälla också fortsättningsvis.

Svenska Bioenergiföreningen önskar snarast avskaffa skattebefrielsen för överskottskraft, då man ansei' atl denna gör åtskilliga fastbränslein-vesteringar olönsamma. Alternativt vill föreningen att befrielsen riktas mol väl avgränsade konsumentkategorier med behov av samhälleligt stöd och utan omedelbar möjlighet atl utnyttja inhemska bränslen.

Förslaget alt beskatta fjärrvärme med reducerad mervärdeskatt men atl inle göra molsvarande reduktion för elenergi får kritik av bl.a. statens vatlcnfatlsverk, Kraftsum och Riksförbundet Eldistributörerna. Man framhåller alt elenergi liksom fjärrvärme är en distributionsform för energi och ;itt elenergi liksom fjärrvärme kan produceras med många olika energislag.

Prop. 1983/84:28 49

Den argumentation för reducerad mervärdeskatt på fjärrvärme som kommittén anför, anser remissinstanserna vara giltig även för el och annan ledningsbunden energi. Fjärrvärmen är lämpligast vid hög värmetäthet medan glesare bebyggelse med fördel försörjs med elenergi.

Kraftsam anser att för atl komma tillrätta med de speciella konkurrensförhållanden som kan föreligga mellan fjärrvärme och egen oljeeldning bör andra metoder än skattesubventionering tillämpas. Ett sätt kan vara alt reducera de nuvarande subventionerna till individuella panncentraler i flerfamiljshus inom områden som avses försörjas med fjärrvärme.

Elskattens energipolitiska utformning kommenteras av flera remissinstanser. Energiforskningsnämnden anser att frågan om elenergins långsiktiga beskattning inte behandlats tillfredsställande. De skatterabatter för elenergi som kommittén föreslår kan innebära alt kärnkraftsavvecklingen försvåras. Energihushållningen inom industrin kan komma att begränsas, med den skattesänkning som föreslås av kommittén, hävdar statens naturvårdsverk. RRV menar att del redan i nuläget finns starka incitament för övergång till elvärme.

LRF menar att förslaget kommer atl innebära en stark ökning av elanvändningen och förutser stora svårigheter med introduktionen av inhemska bränslen. Detta gäller i synnerhet för större förbmkare, där en skärpning av elbeskattningen är nödvändig för atl nå den energipolitiska målsättningen vad gäller användningen av torv och biobränslen. Även Svenska Bioenergiföreningen framför liknande synpunkter.

Svenska Etverksföreningen förordar en höjning av gränsen för mervär-deskatleskyldigheten för små vattenkraftverk till generatoreffekter större än 100 kW.

Sveriges Industriförbund och Sveriges Kemiska Industrikontor anser inte att någon särskild styrskalt skall ulgå på elenergi till industrin. Industriförbundet anser styrskatten obehövlig även för övriga användare. Huvudargumentet mot styrskalt inom industrin är alt en sådan skatl leder till konkurrensnackdelar på exportmarknaden. Man menar dessutom att något incitament för ytterligare energihushållning inte krävs. Om styrskalt på elenergi ändå införs erfordras mycket generösa nedsättningsregler.

Kraftsam och Svenska Kraftverksföreningen anser det vara felaktigt att belägga elimport med styrmedelsskatt'. Kraftsam påpekar atl elimporten till övervägande del utgörs av vattenkraft från Norge och Finland eller kolbaserad kraft från Danmark och Finland. En styrmedelsskatt kommer alt leda till en felaktig optimering av elproduktionen i det samkörande nordiska elsystemet. Generellt anser Kraftsam alt del finns klara nationalekonomiska motiv atl vara återhållsam med elbeskattningen under de närmaste åren. En alltför hög beskattning kan innebära ett ofullständigt utnyttjande av landets elprodukfionsresurser och ökad oljeimport.

SCPF är negativ till styrmedelsskatt på el och hävdar atl denna skulle bromsa upp den pågående övergången mot vidareförädling och råvaru-

Prop. 1983/84:28 50

snåla processer inom skogsindustrin till förfång för exportintäkter och bibehållen sysselsättning.

Hyresgästernas Riksförbund noterar att förslaget innebär att elvärmeabonnenter skall beskattas med ca 1 000 kr. per lägenhet och år medan olje värmda lägenheter skall beskattas med drygt 2000 kr. per lägenhet och år. Riksförbundet anser inle alt eluppvärmning bör premieras i förhållande till andra energikällor då det inte finns utrymme för alla boendekategorier alt utnyttja billig elvärme.

7 Fjärrvärme

Kommitténs förslag att tillämpa mervärdeskattelagens 60%-regel för fjärrvärme får litet stöd av remissinstanserna.

Att differentiera skatteuttaget för olika former av ledningsbunden energi, dvs. el, fjärrvärme och gasärolämpligt ur optimerings- och rättvisesynpunkt anser statens vatlenfallsverk, Kraftsam. Riksförbundei Eldistributörerna. Svenska Kraftverksföreningen, SABO och Sveriges Faslighets-ägareförbund. Flera instanser amser att fjärrvärmens kapitalkostnadsproblem bör lösas genom subventionerade lån m. m. SABO menar att subven-tioneringsgraden för fjärrvärme redan i nuläget är tillräcklig.

HSB:s Riksförbund påpekar att enskilda fastighetsägare i motsats till fjärrvärmeverk skall betala mervärdeskall för invesleringar i produktionssystem. Med differentierade eltaxor, som inom en snar framtid kommer all erbjudas även mindre abonnenter, kommer elpriset vintertid enligt Svenska Kraftverksföreningen att vara högre än motsvarande fjärrvärmekostnad. Föreningen finner därför inga skäl atl differentiera skatten på fjärrvärme relativt skatten på el. Föreningen anför vidare tillsammans med Kraftsam som skäl mol en sänkning av mervärdeskatten atl värmeverkens intresse all konvertera från olja till fastbränsle därigenom minskar. Detta är olyckligt då fastbränsle mest praktiskt eldas i större anläggningar.

Staiens naturvårdsverk, Svenska Värmeverksföreningen och Hyresgästernas Riksförbund stödjer kommitténs förslag. Naturvårdsverket anser att miljöskäl och möjligheten till utbyggnad av värmeunderlag för mot-tryckskraflsproduktion talar för en särskild mervärdeskatt på fjärrvärme. Värmeverksföreningen påpekar att full mervärdeskatt innebär att fastighetsägarnas intresse att ansluta sig till fjärrvärmenätel minskar. Ur energipolitisk synvinkel är detta inte önskvärt, vilket motiverar sänkt mervärdeskatt. Enligt föreningen innebär reducerad skatt inte alt värmeverken kommer att bibehålla oljebaserade anläggningar i större utsträckning än vid full skatt. 1 stället kan motsatsen inträffa vid högre skatteuttag om detta leder till en minskad anslulningslakl.

Prop. 1983/84:28 51

8 Olja

Kommitténs förslag till beskattning av oljeprodukter ifrågasätts av ett stort anlal remissinstanser. Flertalet anser att beskattningen träffar fel brukargrupp och att den miljöberoende differentieringen av styrmedelsskatten inte är fullt logisk.

Statens naturvårdsverk anser dock att den högre oljebeskattningen kommer att bidra till ökad energihushållning samt lägre oljeanvändning.

Enligt Svenska Petroleum Institutet kan den föreslagna modellen för beskattning av olja med hänsyn till oljans innehåll av enskilda miljöskadliga komponenter, t,ex. svavel, bly etc, endast bli godtycklig då en bedömning av miljöpåverkan vid och efter förbränning är synneriigen komplex. Sådan beskattning kan leda till att bränslenas sammansällning och egenskaper förändras i icke önskvärd riktning. Institutet anser med slöd härav alt eventuella haltbegränsningar i oljekomponenter bör ske genom administrativa bestämmelser och krav.

Hyresgästernas Riksförbund anser att miljörabatten för vissa oljeprodukter är ologiskl utformad. Förbundet exemplifierar med tjockolja som föreslås få 100 kr. skatlelindring per m' trots svavelinnehåll upp till 0,7% medan den lättare oljan med svavelinnehåll under 0,3% inte miljörabat-teras. Hyresgästernas Riksförbund anser att samhällets miljökrav i ställel bör regleras genom krav på tekniska förbättringar.

Flera instanser anser en skattehöjning på olja för industrin obehövlig. Sveriges Industriförbund och Sveriges Kemiska Industrikontor Tmner, mot bakgrund av bl.a. kraftigt höjda oljepriser, att inga energipolitiska skäl talar för atl särskild styrskalt skall las ut av industrin.

Kraflsam och Svenska Kraftverk.sföreningen anför att styrskatten bör begränsas till att omfatta endast olja. Man pekar bl.a. på det faktum alt nuvarande förslag innebär alt för mervärdeskatlepliktiga brukare får olja en förbättrad konkurrenskraft gentemot kol och inhemska bränslen. Även SCPF anser all styrskalt endast skall utgå på olja, dock inte på ett så högt belopp att värmeverkens betalningsförmåga för virke utgör ett hot mot skogsindustrin. Flera instanser, bl.a. RRV och Hyresgästernas Riksförbund, menar att skaltehöjningarna på olja huvudsakligen påverkar hushållen och träffar därigenom den kategori som har svårast atl ersätta olja med fastbränsle. Sveriges Fastighetsägareförbund anser det vara felaktigt att genom differentierad mervärdeskatt belasta egen oljeeldning med högre skalt än eldning med olja i fjärrvärme verk.

Juridiska institutionen vid Lunds universitet finner den till två år begränsade övergångsperioden med reducerad mervärdeskatt för olja för kort. Man påtalar den därigenom uppkomna risken för kapitalförstöring genom för tidig utrangering av väl fungerande oljepannor.

Riksförbundet Eldistributörerna däremot anser övergångsperioden som onödig och hävdar aU energilikformig beskattning bör gälla omedelbart.

Prop. 1983/84:28 52

Sveriges Vitlaägareförbund motsätter sig ytterligare försämringar av småhusägarnas ekonomiska situation. Småhusägare med stora lån och oljeuppvärmning drabbas hårdast av kommitténs förslag.

9 Natur- och stadsgas m. m.

Statens naturvårdsverk anser naturgasen vara mycket lämplig från miljösynpunkt. Av detta skäl anser verket alt kommittén borde ha följt det förslag som verket framförde till utredningen.

Svenska Gasföreningen pekar på den negativa styreffekt som uppstått genom att energiskattefrågan inte nått en snabb, tillfredsställande lösning. Man anser att Sydgasprojeklets framtida utfall f. n. mycket beror av om energiskatlebeslut kan tas utan onödig tidsuldräkt.

Föreningen anser atl statens naturvårdsverks förslag till miljömässig differentiering till viss del har eliminerats av kommittén genom en halvering av miljörabatten. Föreningen vänder sig mot det resonemang som legat till gmnd för reduktionen och hävdar atl naturgasen genom import från närbelägna länder via fast rörledning inte innebär en minskad försörjningstrygghet. Man hävdar vidare att naturgasen måste tillskrivas sitt fuUa miljövärde och därför helt befrias från styrskatt.

Om importerad energi måste beläggas med särskild skatt vill man närdet gäller naturgas skilja mellan rörimporterad gas och fartygsimporterad gas.

Föreningen förutsätter att kommitténs förslag om 60% mervärdeskatt för fjärrvärme och stadsgas även skall gälla naturgas. Föreningen anser all de dispenser från energiskatt som gäller för vissa industrier även skall gälla skall på naturgas.

Sydgas och Swedegas AB framför liknande synpunkter. Sydgas påpekar även att naturgas föresläs få en lägre miljöbetingad skatterabatt än lågsvavlig tjockolja, vilkel av Sydgas anses som ologiskl då miljöbelastningen är betydligt lägre för gas än för olja. Sydgas anger också att det i Sydgasprojeklet inte uppstår någon konkurrens mellan naturgas och inhemska bränslen.

Swedegas AB föreslår en skatteiedukfion för naturgas liknande den som tillämpas för avkopplingsbar elkraft.

I en särskild komplettering till sitt yttrande har Swedegas AB tillsammans med Sydgas genomfört beräkningar av total skattebelastning för naturgasabonnenter om kommitténs förslag med 100% mervärdeskatt genomförs. Resultatet visar en skattehöjning med 5 till 5,5 öre per kWh. Resultatet blir att flerfamiljshus med naturgas får en större skattehöjning än motsvarande hus med oljeledning.

Riksförbundet Eldistributörerna finner inga särskilda skäl ur energipolitisk eller försörjningspolilisk synvinkel att ge naturgasen en skattereduktion jämfört med nordsjöoljan. Vad gäller sladsgasen anser förbundet alt

Prop. 1983/84:28 53

den föreslagna mervärdeskattereduklionen innebär en diskriminering av elenergin, som i många applikationer direkt konkurrerar med siadsgas.

Svenska Petroleum Institutet frågasälter logiken i kommitténs resonemang för en hårdare beskattning av olja än av naturgas. Insfitutel påpekar att Sverige under senare år har importerat allt mer olja från oljefälten i Nordsjön. Samma områden svarar för produktion av den naturgas som skall importeras. Risken för avspärrningar bör därför inte vara större för oljan än för naturgasen och energilikformig beskattning bör därför tillämpas.

Svenska Gasföreningen anser att stadsgas bör betraktas som en oljeersättning, trots alt den är oljebaserad. Skälet är att stadsgas i många delar av landet bibehålles endasl för att kvarhålla marknad och nät i väntan på en naturgasinlroduktion. Föreningen påpekar också en oklarhet i kommitténs förslag vad gäller beskattning av stadsgasens råvara. Kommittén anför att man ej har för avsikt atl ändra nuvarande energibeskattning. Samtidigt påförs gasolen en skatl på 100 kr. per m' medan lätlbensin i dag belastas med 16 kr. per m' vid användning för gasframställning.

Svenska Gasföreningen konstaterar att tillvaratagandet av biogasenergi i form av elkraft genom kommitténs förslag kan effektiviseras. Föreningen finner detla synnerligen tillfredsställande. Gasol bör enligt föreningen miljömässigt behandlas som naturgas.

10 Kol

Remissyttrandena över förslaget till beskattning av kol visar två aspekter. Ungefär hälften av remissinstanserna anser den föreslagna kolskatten för låg från miljösynpunkt och önskar en höjning och differentiering. Övriga anser att kolskatlen ej bör höjas då detta inle ger några nämnvärda styreffekter.

Statens naturvårdsverk, HSB:s Riksförbund och Riksförbundet Eldistributörerna anser att energilikformig beskattning borde ha införts för såväl kol som olja. Naturvårdsverket anser vidare att miljöraballer bör införas för renade bränslen, t. ex. kol-vätskeblandningar och bränslen med naturligt låg svavelhalt. Verket finner det angeläget att reducera svavelhalten under nu gällande normer för såväl kol som olja. En skatterabatt bör sättas så alt marginalkostnaden per ton avskilt svavel blir lika stor oavsett bränsle.

SIND anser all en ytterligare höjning av kolskatten inte skulle medföra några förbättringar av konkurrenskraften för inhemska bränslen. Som skäl för denna uppfattning anför verket alt kol och inhemska bränslen inte konkurrerar på samma områden. Verket förutsätter atl kolets introduktion kommer att bero av ställda miljökrav. Man anser alt miljöbeskattning är en

Prop. 1983/84:28 54

olämplig väg för styrning av användningen av olika bränslen, då miljöeffekterna till stor del sammanhänger med använd förbränningsteknik.

Oljeersäitningsdetegationen menar liksom industriverket atl styrmedelsskatten på kol i praktiken kommer atl försvåra ersättandet av olja med kol, eftersom torv och skogsbränslen inte är reella alternativ i värme- och kraftvärmeverk i stora tätorter.

Kraftsam och Svenska Kraftverk.sföreningen menar att den höga styrmedelsskatten på kol innebär all olja får alltför stor konkurrenskraft för energianvändare med rätt till mervärdeskatleavdrag. Kraftsam anser del därför nödvändigt att under en övergångstid inte ta ut någon styrmedelsskatt på kol.

Staiens vattenfallsverk anför att för atl underiätta introduktionen av kol synes det riktigt att åtminstone till en början favorisera kolet. På sikt bör dock kolet enligt verket jämställas med andra importerade bränslen.

Jernkontoret anser att slyrmedelsskalten inle är något lämpligt instrument för att skapa en säkrare energiförsörjning. En global bränslekris torde leda till knapphelsprisslegring på såväl kol som olja. Det saknas därför enligt Jernkontoret vägande skäl att införa föreslagen styrmedelsskatt. För alt uppnå direktivens krav på statsfinansiell neutralitet föreslår Jernkontoret atl mervärdeskatleprocenlen för olja och kol ökas i erforderlig omfattning.

Svenska kommunförbundet anser att inhemska bränslen inle får tillräckligt stöd genom det föreslagna skattesystemet. Genom den föreslagna mervärdeskatten blir kol ett billigare alternativ vilket förbundet anser felaktigt.

Att kol inte hittills kommit till större användning i Sverige beror enligt Svenska Petroleum Institutet inte på atl priset varit för högt utan på den osäkerhet som råder om miljökraven och prisutvecklingen på sikt. En styrmedelsskatl föriorar därmed funktionen av styrmedel och framstår som en fiskal avgift. Institutet drar därav slutsatsen aU slyrmedelsskalten bör utgå energilikformigt på all importerad fossil energi.

Svenska Stenkolsimportörers Förening menar all någon allvariig konkurrenssituation mellan kol och inhemska bränslen inte föreligger. Tillgången på inhemska bränslen är koncentrerad till skogsområden, främst i Norrland. Genom sitt relativt låga värmeinnehåll tål dessa bränslen endast korta transporter. Deras lämplighet är vidare mest framträdande i mindre och medelstora anläggningar medan kol på grund av höga anläggningskostnader fordrar betydligt större enheter. Kolels geografiska användningsområde kommer främst att vara i anslutning till hamnar. Föreningen avstyrker mol ovan angiven bakgmnd en höjning av beskattningen på kol.

Remissinslansemas synpunkter beträffande kol och koks som används för metallurgisk produktion har redovisats i avsnitt 5.

Prop. 1983/84:28 55

11 Inhemska bränslen

Enligt statens naturvårdsverk är det angelägel från miljösynpunkt att inhemska bränslen som träbränslen och torv blir av,betydande storiek. Verket önskar en utredning om vilken skatleskillnad som krävs mellan olja och inhemska bränslen för att åstadkomma detta. Liknande synpunkter framförs av energiforskningsnämnden och nämnden för energiprodiik-tionsforskning som menar att förslaget i nuvarande utformning verkar till inhemska bränslens nackdel.

Statens vattenfallsverk och Jernkontoret menar all styrmedelsskatl är en olämplig form av styrning för att gynna inhemska bränslen. Dessa främjas bäst genom direkt utvecklingsstöd och förmånliga investeringsvillkor, på del sätl som f. n. äger rum. Liknande synpunkter framförs av oljeersättningsdetegationen som bedömer att effekterna av kommitténs förslag för ersättning av olja med inhemska bränslen inte kommer all vara nämnvärt slora. Delegationen anser vidare att slyrmedelsskalten på kol, som av kommittén ansetts ge inhemska bränslen en skallefavör, snarare innebär en reducerad oljeersättning med kol.

Jernkontoret anför angående skogsenergi inom stålindustrin att en styrmedelsskatl som favoriserar inhemska bränslen där inte har någon positiv effekt. Stålindustrins processer kräver så höga temperaturer, 600-1 750°C, att andra energislag än el, kol, olja och högvärdig gas är uteslutna. Jernkontoret anser inte att betänkandet ger belägg för att skatteförslaget innebär en lämplig avvägning mellan minskal importberoende för energi inom industrin och generellt höjda kostnader med följande konkurrensnackdelar.

LRF är starkt kritiskt till kommitténs förslag. Förbundet anser inle att förslaget ger tillräcklig stimulans till övergång från oljatill inhemska bränslen. Den övergång till elenergi som pågår gör det särskilt angeläget alt beskattningen utformas så atl en kraftig övergång till inhemska bränslen kommer till stånd. De skattetekniska förändringar förbundet vill göra är en total befrielse från skatl för inhemska bränslen. En mervärdeskaltebe-läggning av inhemska bränslen verkar inte konkurrensneutralt utan gynnar mervärdeskatlepliktiga köpare. Det finns enligt förbundet en risk för att detta kan leda till dålig resursanvändning. Förbundet anför också sysselsättnings- och handelsbalansskäl för ett system som gynnar inhemska bränslen.

Svenska Bioenergiföreningen framför liknande synpunkter samt begär att en utredning skyndsamt lillsätts för att utvärdera de samhällsekonomiska effekterna av en kraftigt utökad biobränsleanvändning i Sverige.

SCPF behandlar i silt yttrande bl. a. den snedvridning av virkesmarknaden som blir följden av utredningens förslag. En höjning av skatterna för all energi relativt inhemskt bränsle innebär en ökad betalningsförmåga för bl.a. virke. Frågan härav kommittén behandlats alltför lättvindigt genom

Prop. 1983/84:28 56

hänvisning till administrativa styrmedel. Skogsindustrin kan om kommitténs förslag genomförs få svårt att hävda sig på virkesmarknaden då man knappast kan kompensera sig genom höjda priser på exportmarknaden.

Svenska kommunförbundet instämmer i kommitténs bedömning att skärpt energibeskattning är otillräcklig som styrmedel för introduktion av inhemska bränslen i den takt som förutsatts. Enligt förbundet föreligger behov av särskilt stöd för sådan användning i andra byggnader än bostadshus. Kommunförbundet anser att det är nödvändigt aU statsmakterna långsiktigt garanterar lönsamheten för fastbränsleeldning om oljeberoendet skall minska i fillräcklig grad. Man finner del även angelägel att mervärdeskaUebefrielse av inhemska bränslen noga prövas. De skatleadministrativa problem som kommittén anför bör enligt kommunförbundet kunna lösas.

Svenska Petroleum Institutet anser atl skatt på inhemska bränslen bör kunna reduceras eller helt tas bort för aU öka landets försörjningstrygghei genom en minskad användning av importerad energi.

Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker kommitténs förslag avseende inhemska bränslen.

12 Drivmedel

Trcinsportrådet avvisar kommitténs förslag och anser att vissa av kommitténs slutsatser bygger på en sammanblandning av den nuvarande drivmedelsbeskattningens olika syften. Man nämner som exempel att beskattningen av bensin till övervägande del ulgörs av röriig trafikavgift som skall avspegla kortsiktiga samhällsekonomiska marginalkostnader för fordons-utnyttjande. Enligt rådet har den särskilda bensinskatten och kilometerskatten inte följt med allmän kostnadsutveckling och kan därför antas vara lägre än vad som är motiverat.

Kommitténs förslag alt differentiera slyrmedelsskalten olika för bensin och diesel avstyrker transportrådet. Transportrådet ifrågasätter om det inte är att föredra alt avvakta med en miljöpolifisk skatledifferenfiering till dess det finns mer entydigt underlag för introduktion av nya drivmedelsvarianter.

Kommitténs förslag om en energipolitisk differentiering för motoralkoholer är enligt transportrådei inte välavvägl. Importerad metapol ökar försörjningstryggheten i begränsad omfattning. Rådet anser alt samtliga alternativa drivmedel bör beskaUas neutralt från energiinnehållssynpunkt till dess pågående forskningsprojekt för framställning av alternativa drivmedel har avslutats.

Statens naturvårdsverk anför starka miljöskäl för åtgärder som premierar användningen av blyfri bensin och stöder därmed kommitténs förslag i detta avseende. Verket menar att den föreslagna skatterabatten på 30

Prop. 1983/84:28 57

öre per liter är högre än den merkostnad som uppstår vid framställning och distribution, men anser att detta är lämpligt för att snabbi åstadkomma en ökad användning av blyfri bensin.

Dieseldrifl medför, enligt verket, betydande miljöolägenheter. Framför allt är den en väsentlig källa till kväveoxidutsläpp, främst genom den tunga trafiken. Kväveoxiderna medför direkta hälsorisker samt bidrar med i dag 30% av försurningen i Sverige. Vid oförändrade åtgärder väntas andelen öka tiU 50% år 2000. Även sotulsläpp med nedsmutsning och misstänkt cancerogena effekter uppstår vid dieseldrifl. Verket anser att en sänkt beskattning relativt nuläget är direkt olämplig. Från miljösynpunkt kan verket finna del befogat alt skärpa beskattningen.

Sedan naturvårdsverket lämnade till kommittén sitt förslag till miljöan-passad energiskatt har undersökningsresultat framkommit som enligt verket visar all ökade kväveoxiduisläpp kan uppstå vid drift med motorgas i jämförelse med bensindrift. Då kväveoxider i dag betraktas som dimensionerande förorening innebär detta en icke önskvärd prioritering. Bensindrivna bilar utrustade för blyfri bensin och avancerad avgasrening ger betydligt lägre föroreningar än gasdrivna bilar och till lägre koslnad. Naturvårdsverket anser därför att motorgas inte bör premieras i större utsträckning från miljösynpunkt än vad som föreslagits för blyfri bensin.

Kommitténs förslag avseende motoralkoholer fillstyrks av verket endast under förutsättning att en gradvis introduktion kan ske i en bilpark som speciellt oplimerals för drivmedlet och försetts med fullgod avgasrening. För att uppnå önskvärd miljöeffekt krävs även komplettering av fordonstekniska bestämmelser.

Oljeersällningsdelegationen anser atl drivmedelsbeskattningen bör baseras på energilikformig beskattning.

Nämnden för energiproduktionsforskning anser atl förslagels princip om fördelar för motoralkoholer relativt oljebaserade drivmedel är riktig.

Vägtrafikskatteutredningen menar att nuvarande princip om lika skattebelastning av personbilar oavsett drivmedel bör bestå. En mervärdeskatle-beläggning innebär en förändring av detta förhåUande för vissa ägarkate-gorier som då måste kompenseras. En effeki kommer annars att vara kostnadsökningar för bl.a. persontransportverksamhet, typ laxirörelser och bussar.

LRF hävdar att skatien på etanol bör reduceras med mer än de 25 % som kommittén föreslår. Motivet härför är försörjningstrygghetsskäl och atl de kostnader som uppstår i ett introduktionsskede kräver en kraftigare reducering.

Svenska Petroleum Institutet anser att en miljörabattering efter drivmedlets innehåll av enskilda komponenter blir godtycklig då bedömning av miljöpåverkan vid och efter förbränning är synnerligen komplex. Insfitutel föreslår i ställel en haltbegränsning genom administrativa beslut.

Sveriges Bilindiistriförening vänder sig mot den förändrade beskatt-

Prop. 1983/84:28 58

ningssynen på dieselfordon. Under senare år har skattefördelarna med att utnyttja diesel försämrats så atl i dagsläget dieselskatten överstiger bensinskatten. Med hänsyn till de olyckliga effekterna på valet mellan bensin och dieselbilar och på tilltron till skattepolitiken på längre sikt bör man avstå från att införa moms på dieselolja. Om sådan ändå införs måste dieselbilägare ulan mervärdeskalleplikt få full kompensation. Föreningen anser även alt skatien bör sänkas på vanlig bensin. Blyfri bensin kan i dag inle introduceras i Sverige och föreningen avstyrker därför en skatterabatt på 30 öre per liter. Då etanol är dyrare att framställa än metanol ser föreningen inte heller någon anledning alt premiera elanol framför metanol.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför att del största regionalpolitiska problemet för länen i norr är de stora avstånden. Det är därför angelägel all det slutligen valda skattesystemet inle missgynnar stora delar av landet, som redan i dag beskattas hårdare än storstadsbefolkningen.

Svensk Drivmedelsteknik AB framhåller vikten av att förutsättningarna beträffande användning av alternativa drivmedel snarast fastställes. För metanol instämmer man med kommitténs förslag, även om utvecklingen beträffande tillverkning av inhemska råvaror nått längre än vad kommittén anger. Då tekniken för utnyttjande av inhemska råvaror för metanolframställning innebär högre tillverkningskostnad bör en större skatlenedsält-ning i likhet med för etanol ske. Samma skillnad meUan "inhemsk" och importerad etanol bör också finnas.

Utsläppen av kväveoxider från motorer drivna med motoralkoholer är betydligt lägre än vid diesel- och bensindrift. Även i övrigt är utsläppen renare. Del finns därför'stora milj(jfördelar med alkoholdrifl. De eventuella problem som kan uppslå sammanhänger med utsläpp av aldehyder, men dessa torde kunna reduceras med en enkel katalysator. Miljöpolitiskt bör motoralkoholer premieras framför alla andra alternativ.

Motorgas bör inle gynnas särskilt då dess ursprung i högre grad än olja är Mellersta Östern och Nordafrika.

Företaget anser alt ett grundläggande fel i kommitténs skatledifferenfiering är att den inte för energi- och miljöpolitiskt likvärdiga drivmedel utgår från en energilikformig bas. Kommitténs förslag ger elanol den lägsta beskattningen, 22.3 kr/GJ, följd av motorgas, 25.8 kr/GJ, och metanol 34.2 kr/GJ.

Enligt företagets bedömning behövs egentligen ingen differentiering utöver likställighet i total beskattning på energibas. Andra styrmedel är lämpligare atl använda för att uppnå samhällets energi- och miljöpolitiska mål.

Prop. 1983/84:28 59

Innehållsförteckning

sid.

Propositionen ..................................................... I

Propositionens huvudsakliga innehåll........................ I

Lagförslag ......................................................... ... 2

1. Förslag till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt 2

2. Förslag till lagom ändring i lagen (1961:372) om bensinskall .... 5

3. Förslag fill lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt .. 7

4. Förslag fill lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) .... 9

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt II

Uldrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1983-10-06 13

1 Inledning ........................................................ .. 13

2 Föredragandens överväganden ........................... .. 13

2.1 Riktlinjer för den framtida energiskaltepolitiken.... 13

2.2 Skatleändringar m.m...................................... 24

2.2.1 Inhemska bränslen.................................. 24

2.2.2 Kol ..................................................... 27

2.2.3 Alternativa drivmedel m.m........................ 28

2.2.4 Beskattning av elektrisk kraft .................. 31

2.2.5 Skattebefrielse inom transportområdet ...... 33

3 Upprättade lagförslag ........................................ 35

4 Hemställan .................................................... .. 35

5 Beslut............................................................. .. 35

Bilaga 1 Energiskattekommitténs sammanfattning ...... .. 36

Bilaga 2 Remissammanställning .............................. .. 41

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983