Prop. 1983/84:199

Regeringens proposition 1983/84:199

om svenskundervisning för vuxna invandrare;

beslutad den 17 maj 1984.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga det förslag som har lagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

ANITA GRADIN

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen förordas ett nytt system för undervisningen i svenska språket m. m. för vuxna invandrare (sfi). Systemet innebär ell statligt ramansvar för svenskundervisningen för invandrare, som föreslås bli anordnad i form av grundläggande svenskundervisning (grund-sfi) och påbyggnadsundervisning (påbyggnads-sfi).

Kommunerna föreslås få ell lagstadgal ansvar för alt grund-sfi kommer till stånd, i första hand med anlitande av studieförbunden. Grund-sfi bör vara ett led i introduktionen av nya invandrare i samhället.

Invandrare som blir antagna lill gmnd-sfi föreslås få timersättning, dvs. motsvarande det studiestöd som nu utgår till deltagare i grundutbildning för vuxna. Anställda invandrare kommer att i lag garanteras räll till ledighet vid dellagande i grund-sfi. Den nu gällande lagen (1972:650) om rätt lill ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare kommer därmed upphöra att gälla.

Påbyggnads-sfi föreslås bli anordnad som studiecirklar i studieförbund' och inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen som förberedelse för en yrkesutbildning.

Staten bör fastställa mål och riktlinjer för sfi-verksamhelen och bidra lill finansieringen av de insatser som motsvarar dem staten i dag svarar för. En särskild resurs föreslås lämnas lill kommunerna för kostnader i samband med grund-sfi. För påbyggnads-sfi i studieförbund beräknas en resurs som innebär all studiecirklarna kan ges avgiftsfritt för dellagarna. Den samlade resurs som föreslås för grund-sfi och påbyggnads-sfi motsvarar i genomsnitt 600 timmars undervisning per person.

Förändringarna föreslås bli genomförda fr. o. m. den I januari 1986. 1    Riksdagen 1983184. I saml. Nr 199

Prop. 1983/84:199 2

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-05-17

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Gradin

Proposition om svenskundervisning för vuxna invandrare

1 Inledning

En invandring av den storlek som Sverige har haft sedan 1960-lalet kräver särskilda insatser från samhällets sida på en rad områden. Bland sådana insatser intar undervisning i svenska och orientering om svenska samhällsförhållanden en framträdande plats. Kunskaper i svenska är nödvändiga för atl invandrarna skall kunna finna sig lill rätta i samhället och i arbetslivet, förstå information om svenska förhållanden och della i utbildning saml få del i medinflytande och samhällelig gemenskap. Svenskunder visningen för vuxna invandrare har därför kommit att utgöra en väsentlig del av invandrarpoliiiken. Flera reformer har också genomförts på detta område sedan mitten av 1960-talet.

År 1965 beslöt Kungl. Maj: t atl ställa medel till förfogande för avgiftsfri undervisning i svenska för invandrare från det dåvarande anslaget Omskolning m. m. Skolöverstyrelsen (SÖ) fick i uppdrag atl anordna undervisningen som försöksverksamhet genom studieförbunden. Fr.o.m. budgetåret 1970/71 anvisas medel för försöksverksamheten under etl särskilt anslag i statsbudgelen, benämnt Undervisning för invandrare i svenska språket m. m. Riksdagen fastställer årligen en ram omfattande etl visst anlal studielimmar som SÖ i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och statens invandrarverk (SIV) får disponera för studiecirklar i svenska språket med samhällsorientering. Ett visst antal studietimmar skall avse undervisning till följd av den sedan är 1973 gällande lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare (svenskundervisningslagen). Försöksverksamheten omfattar även studiecirklar med särskild samhällsundervisning för invandrare samt uppsö-

Prop. 1983/84:199 3

kände verksamhet bland hemarbetande invandrare. Fr.o.m. sommaren 1968 t. o. m. budgetåret 1981/82 anordnades ocksä inom ramen för försöksverksamheten särskilda sommarkurser för invandrare vid flera folkhögskolor. Särskilda medel utgick till dessa kurser. Statens kostnader för försöksverksamheten har under budgetåren 1965/66—1982/83 uppgått lill sammanlagt drygt 1 miljard kr.

Under budgetåret 1982/83 genomfördes 532600 studielimmar, varav ca 30000 för undervisning enligt svenskundervisningslagen. Innevarande budgetär har medel beräknats för 500000 studietimmar, varav 50000 studietimmar för undervisning enligl lagen och 450000 studielimmar för övrig undervisning, inklusive särskild samhällsundervisning.

Undervisning i svenska språket med samhällsorientering anordnas ocksä inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen (AMU). Sädan undervisning genomfördes fram lill 1970 av studieförbunden. Sedan budgetåret 1970/71 genomförs större delen av svenskundervisningen inom AMU vid AMU-cenlren. Syftet med denna undervisning är att vid behov ge invandrare sådana kunskaper och färdigheter i svenska och i svenskt samhällsliv som krävs för alt genomgå en planerad yrkesutbildning inom AMU. Undervisningen får anordnas endast i samband med en yrkesutbildning och fär omfalla nio veckor med möjlighet till förlängning ytteriigare nio veckor, dvs. sammanlagt högst 18 veckor (ca 600 limmar) per deltagare. Svenskundervisningen inom AMU har kommit alt få en allt slörre omfattning. Detta förklaras främst av att invandrare i stor utsträckning saknar sådan yrkesutbildning som de behöver för alt komma in på den svenska arbetsmarknaden. Som en introduktion till en yrkesinriktad AMU ges de flesta invandrare undervisning i svenska för atl de skall kunna tillgodogöra sig yrkesutbildningen. Budgetåret 1982/83 deltog ca 8700 invandrare i svenskundervisning inom AMU.

Kurser i svenska språket med samhällsorientering anordnas även av arbetsmarknadsverket inom ramen fördel statUgafiyktingomhändertagan-det. Dessa kurser anordnas på olika sätt beroende på om dellagarna vistas i permanenta förläggningar, i tillfälliga föriäggningar eller är enskilt inkvarterade flyktingar. Vid de permanenia förläggningarna i Alvesta och Mo-heda anordnar kommunen undervisningen, medan undervisningen vid förläggningen i Hallstahammar har föriagts till AMU-center. Vid den permanenta förläggningen i Flen bedriver länsarbetsnämnden svenskundervisningen i egen regi. Vid de tillfälliga förläggningarna och för enskilt inkvarterade flyktingar sköter vanligen studieförbunden svenskundervisningen på uppdrag av länsarbetsnämnden. Riksdagen har tidigare i vår beslutat om nya former för flyktingmoltagandel (prop. 1983/84:124).

Är 1977 infördes grundutbildning för vuxna (grundvux). Utbildningen riktar sig till dem som saknar grundläggande kunskaper i läsning, skrivning eller matematik. Kommunerna skall sörja för all grundvux anordnas. För verksamheten utgår statsbidrag från anslaget Bidrag lill kommunal vuxen-

Prop. 1983/84:199 4

utbildning m. m. Grundvux är avsedd för alla som är i behov av sädan utbildning och riktar sig inte särskill lill invandrare. Drygt hälften av deltagarna är dock invandrare.

1 della sammanhang bör även omnämnas den särskilda undervisningen i svenska för utländska studerande inom högskolan, som finansieras från sektorsansiagen för grundläggande högskoleutbildning. Regeringen har nyligen förelagt riksdagen förslag om nya former för svenskundervisning för gäslsluderande (prop. 1983/84: 115).

Frågan om svenskundervisning för invandrare har tidigare varit föremål för en samlad översyn i anslutning till del delbetänkande härom som avlämnades av invandrarutredningen är 1971 (SOU 1971:51). Utredningens förslag ledde bl.a. lill den nu gällande svenskundervisningslagen, enligl vilken arbetsgivare är skyldiga atl bereda varje utländsk arbetstagare som saknar kunskaper i svenska språket ledighet under högst 240 timmar för att delta i svenskundervisning med samhällsorientering samt atl betala arbetstagaren lön under studietiden, även om undervisningen äger rum utanför ordinarie arbetstid. Invandraruiredningens förslag om en enhetlig grundutbildning i svenska under kommunall huvudmannaskap kom emellertid inte atl genomföras.

Mot slutet av 1970-talel fördes en allmän debatt om svenskundervisningen mot bakgrund bl.a. av att invandringen under 1970-talet hade ändrat karaktär. Del konstaterades att det fanns mänga brister i nuvarande syslem. År 1977 uppdrog regeringen ål SÖ alt i samråd med AMS och SIV utvärdera försöksverksamheten med svenskundervisning för invandrare. Uppdraget redovisades år 1978. År 1978 hemställde Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) i skilda skrivelser till regeringen att en parlamentarisk utredning om svenskundervisningen för invandrare skulle tiU-kallas.

LO framhöll i sin skrivelse att målen för den nuvarande svenskundervisningen inte hade preciserats med hänsyn lill invandrares behov av kunskaper i svenska och atl arbetslivsfrågor i alltför liten omfattning berörs i undervisningen. Mol denna bakgrund föreslog LO en grundläggande introduktionsutbildning för alla invandrare i direkt anslutning till inträdet pä arbetsmarknaden, vilken skulle ge invandrarna grundläggande kunskaper i svenska och i medbestämmande- och arbetarskyddsfrågor saml fackliga frågor.

TCO menade att det behövdes en allmän översyn av svenskundervisningen för invandrare i sin helhet, inklusive sludiesociala aspekter och lärarutbildning. Översynen borde enligt TCO syfta till att inordna svenskundervisningen i det allmänna skolväsendet.

SAF hänvisade i sin skrivelse till behovet av en övergripande utvärdering av svenskundervisningen för invandrare och log särskilt upp svenskundervisningslagen och del finansieringssystem som lagen förutsätter.

Prop. 1983/84:199 5

SAF hänvisade till att många företag inle anställer invandrare på gmnd av de extra lönekostnader som invandrares deltagande i svenskundervisningen innebär för det enskilda företaget.

Mot denna bakgrund bemyndigade regeringen den 28 december 1978 dåvarande statsrådet Winlher alt tillkalla en kommitté (A 1978:07) med uppdrag att göra en översyn av den samlade svenskundervisningen m. m. för vuxna invandrare'. Kommitténs uppgift skulle enligt direktiven vara atl lägga fram förslag till etl program för åtgärder i syfte atl underlätta för invandrarna att genom en särskild utbildning fä grundläggande kunskaper i svenska och om svenskt samhälls- och arbetsliv. Kommittén antog namnet SFl-kommittén.

SFl-kommittén överiämnade i november 1981 sina betänkanden (SOU 1981:86) Svenskundervisning för vuxna invandrare - Överväganden och förslag och (SOU 1981:87) Svenskundervisning för vuxna invandrare -Kartläggning av nuläget. Kommittén föreslog bl. a. alt kommunerna skulle bli huvudmän för svenskundervisningen för invandrare, all undervisningen skulle omfatta 600 timmar och att ett nytt studiestöd skulle införas. 1 flera frågor var kommittén oenig. Oenigheten gällde framför allt huvudmannaskapet, omfattningen av undervisningen och finansieringen. En sammanfattning av kommitténs förslag bör fogas lill protokollet i della ärende som bUaga1.

Belänkandena har remissbehandlats. Remissopinionen var splittrad i första hand när det gäller frågan om huvudmannaskapet. En förteckning över remissinstanserna och en sammanslällning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga2.

Frägan om svenskundervisning för vuxna invandrare har varit föremål för särskild beredning inom regeringskansliet. Mina överväganden och förslag i del följande bygger på SFI-kommitténs betänkanden, remissyttrandena över dessa samt material som tagits fram,inom ramen för den särskilda beredningen av frågan.

• Jag har vid utformningen av mina förslag samrått med cheferna för social-, utbildnings-, arbetsmarknads- och civildepartementen saml statsrådet Sigurdsen.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Motiv för en förändring av svenskundervisningen för vuxna invandrare

Svenskundervisning för vuxna invandrare har sedan den stora arbetskraftsinvandringen till Sverige i millen av 1960-lalet haft en framskjuten plats bland de invandrarpolitiska åtgärderna. Undervisningen haremeller-

' Ledamöter: Numera regeringsrådet Åke Bouvin, ordförande, dåvarande riksdagsledamoten Ylva Annerstedl. riksdagsledamöterna Birgitta Johansson. Marianne Karlsson och Gunnel Liljegren samt f.d. riksdagsledamoten Eric Marcusson.

Prop. 1983/84:199 6

tid fått mycket varierande utformning och inriktning beroende pä om det varit fråga om anställda invandrare, flyktingar, invandrare som omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, högskolestuderande eller övriga. Verksamheten har kommil att bedrivas främst som försöksverksamhet i studieförbunden och som ett led i arbetsmarknadspolitiken och flyktingpolitiken. Genom atl del saknats ell sammanhållet syslem har bl. a. frågor om mål, innehåll och studiestöd behandlats på skilda sätt beroende på vem som varit huvudman för undervisningen och vilket delsystem som svenskundervisningen därmed har varit inordnad i. Avsaknaden av enhetliga former för undervisningen har lett till stora variationer mellan olika anordnare och till svårigheter för de ansvariga myndigheterna all följa upp och ulvärdera de samlade effekterna av verksamheten. Därtill kommer att svenskundervisningslagen lillämpas i myckel liten utsträckning.

Del nuvarande svenskundervisningssystemet kan belraktas som ett provisorium, som inte fungerar tillfredsställande vare sig för invandrarna eller för anordnarna. Systemet ger inte garantier för atl invandrare som verkligen behöver undervisning fär sädan. Vissa invandrare kan få mycket omfattande undervisning, medan andra, som behöver undervisning, står helt utanför. Den kritik som framförts mol nuvarande ordning är enligt min mening befogad, och det är angeläget att nu göra förändringar i systemet.

Vad som behandlas i det följande är den svenskundervisning och orientering om samhället som invandrare behöver för att t.ex. klara etl arbete eller delta i utbildning. Den motsvarar den undervisning i svenska för invandrare som bedrivs dels enligl särskilda bestämmelser av studieförbunden, dels som en särskild kurs inom AMU, dels som en del av flykting-mottagningen. Jag använder i det följande den för denna undervisning allmänt använda förkortningen sfi (svenska för invandrare). Jag kommer därvid alt göra en skillnad mellan grundläggande sfi (grund-sfi) och efterföljande sfi (påbyggnads-sfi).

Jag skall nu närmare utveckla vissa motiv för en förändring av sfi.

Invandringen har förändrats i viktiga avseenden under 1970-talel. Den utomeuropeiska invandringens andel av den totala invandringen till Sverige har mer än tredubblats under de senaste tio åren. Särskilt stor har ökningen från Asien och Latinamerika varit. Utpräglad arbetskraftsinvandring från utomnordiska länder har praktiskt taget upphört. Den har uppgått till ca 6% av den ärliga utomnordiska invandringen, dvs. lill högst ett tusental personer per år under senare år. Spontaninvandringen av flyktingar har emellertid ökat. Den är tre gånger så slor som del anlal flyktingar som överförs till Sverige inom de av regeringen beslutade flyktingkvoterna. En kategori av ulomnordisk invandring som ocksä har ökat är invandring genom familjeanknylning. Däremot domineras fortfarande den nordiska invandringen av arbetskraftsinvandring. Den totala invandringen av utländska medborgare under senare år har i genomsnitt uppgått till ca 25000 per år, varav ca 6000 från Finland, ca 2000 frän övriga

Prop. 1983/84:199 7

nordiska länder och ca 17000 frän utomnordiska länder. Barn och ungdomar svarar för en stor del av invandringen.

De riktlinjer för den framtida invandrings- och flyktingpolitiken som regeringen nyligen har föreslagit i prop. 1983/84: 144 innebär i korthet att en generös flykting- och familjeäterföreningspolitik bör bibehållas, men att arbetskraftsinvandringen bör regleras liksom nu. Den fria röriigheten inom Norden skall bestå, men den nordiska arbetskraften bör liksom hittills i möjligaste män förmedlas genom arbetsförmedlingen.

Det betecknande för invandringen under 1970- och början av 1980- talet i förhållande till 1960-talet är sålunda all invandrarna har kommil från etl slörre antal länder och att deras utbildningsbakgrund har varit mycket heterogen. Bland de vuxna utomnordiska invandrarna har personer med lägst gymnasial utbildning varit överrepresenterade i jämförelse med hela befolkningen i Sverige, medan det samtidigt har kommit många invandrare med mycket kort eller ingen skolutbildning i hemlandet. Atl 1970-talels och 1980-talets invandring har ställt nya krav på utbildningens område framgår bl.a. av expansionen av grundvux och av invandrarnas ökande andel av deltagarna i AMU. 1 grundvux är f.n. ca 60% av deltagarna invandrare medan motsvarande siffra för AMU är ca 20%. En allt slörre del av sfi har kommit att ges i samband med annan utbildning som invandrarna behöver för aU kunna leva och arbeta i Sverige.

Strukturella förändringar pä arbetsmarknaden har medfört att många invandrare har blivit arbetslösa. Arbeten som inte har ansetts kräva kvalificerade kunskaper i svenska har försvunnit, medan alltfler nya arbeten kräver goda kunskaper i språket. Detta har drabbat mänga av de invandrare som kom hit för flera år sedan under en period av högkonjunktur men som inle har lärt sig svenska. Följden har blivit att en ökande andel invandrare har kommit att omfattas av arbelsmarknadspolitiska åtgärder, främst AMU. Särskilt hårt drabbade är ungdomar och kvinnor med dåliga kunskaper i svenska och med svaga möjligheter såväl alt skaffa sig en yrkesutbildning som att få arbete.

Arbetslösheten bland utländska medborgare är högre än bland svenska medborgare. I åldersgruppen 16-24 år uppgick arbetslösheten bland utländska medborgare till 11,4% under första kvartalet 1984. Det är något lägre än under fjärde kvartalet 1983. Bland utomnordiska medborgare är den etl par procent högre än bland nordiska medborgare. Det finns etl samband mellan bristande kunskaper i svenska och arbetslöshet. Detta har bl.a. visals i en undersökning härom som dåvarande expertgruppen för invandringsforskning (EIFO) genomförde på regeringens uppdrag är 1978. Till de åtgärder som behövs för alt förbättra invandrarnas situation på arbetsmarknaden hör således en förbättring av svenskundervisningen.

Svenskundervisningslagen, som avsågs kunna bli etl betydande stöd för invandrarna pä arbetsmarknaden, har sedan andra hälften av 1970-talel inle haft avsedd effekt. Lagens föreskrift om ledighet med lön för 240

Prop. 1983/84:199 8

limmars svenskundervisning har i flera fall lett lill att många arbetsgivare undvikit att anställa invandrare. Invandrarna har i stället blivit föremål för arbelsmarknadspolitiska åtgärder och har genomgått svenskundervisning som etl led i en arbelsmarknadsulbildning. Slaien har således genom AMU kommit atl bekosta uppgifter som riksdagen ursprungligen ansåg det vara rimligt alt arbetsgivarna svarade för. För arbetsförmedlingarna har denna utveckling medfört en ökad belastning, och AMU har i alltför hög grad kommit atl användas för verksamhet som ligger utanför dess egentliga uppgift, som är yrkesutbildning. Jag finner det angeläget all nu, som elt led i del arbete som pågår med all se över arbelsmarknadsverkels ansvarsområde och organisafion, medverka till atl verket får minskade uppgifter när det gäller sädan svenskundervisning som inte har direkt samband med arbetsmarknadsutbildning.

Svenskundervisningslagen tillkom före 1970-lalels stora reformer inom arbetsrättens område. De lagar om studieledighel och studiestöd som gäller sedan är 1975 har en annan konstruktion än svenskundervisningslagen. SFl-kommittén hade som en av sina uppgifter att undersöka om de beslämmelser som reglerar arbetsgivarens skyldigheter i samband med svenskundervisning för invandrare kan integreras i lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning (sludieledighelslagen). Kommittén kom fram till atl en svenskundervisningslag bör innefatta specialregler som avviker från sludieledighelslagen och atl därför en särskild lagsiiftning om detta bör bibehållas. .

Alltfler nya invandrare har en kort grundläggande utbildning eller en yrkesutbildning som inte kan användas på den svenska arbetsmarknaden. Detta har fält konsekvenser inom hela vuxeniithildningsområdet, främst för AMU och grundvux. Till dessa ulbildningsformer har etl ökande antal invandrare antagits för atl komplettera sin utbildning, få en yrkesutbildning eller få grundläggande kunskaper och färdigheter i läsning, skrivning och matematik. Läsåret 1982/83 fanns det ca 8900 invandrare i grundvux. Undervisningen i grundvux skall helt eller delvis kunna ges på hemspråk. Ofta sker emellertid en stor del av utbildningen på svenska även där viss undervisning ges på hemspråket. Sfi har därmed kommil all bli ell betydelsefullt inslag i grundvux. Detta har bl.a. SÖ framhäilit i sill remissyttrande. 1 den nyligen avlämnade propositionen om kommunal och stallig utbildning för vuxna (prop. 1983/84: 169 s. 22) har regeringen dels påpekat atl det råder en oklar rollfördelning mellan grundvux och sfi, dels tagit slällning för alt grundläggande utbildning i svenska även i fortsättningen skall fä äga rum i grundvux för de invandrare som är behöriga all della i denna utbildning.

Riksdagen har tidigare i vår besluiai om ändrade former för mottagandet av flyktingar (prop. 1983/84: 124). Beslulel innebär all SIV från AMS övertar del statliga ansvaret för flyktingverksamhelen den I januari 1985 och alt kommunernas roll i mottagandet stärks genom all överenskom-

Prop. 1983/84:199 9

melser träffas mellan SIV och enskilda kommuner om mottagande av flyktingar. Bakgrunden är bl.a. en strävan all åstadkomma en klarare ansvarsfördelning, att underlätta för flyktingarna atl så fort som möjligt komma in i en normal miljö i bosätlningskommunen och att utnyttja kommunal service även för mottagande av flyktingar. Svenskundervisning för flyktingar skulle därmed till största delen komma att genomföras i bosätlningskommunen istället för som nu i förläggning. De förslag om grundläggande svenskundervisning som jag lägger fram i det följande är utformade i linje med förslagen i fråga om flyktingverksamhelen. De innebär i princip att flyktingarna inle längre skall särbehandlas i fråga om sfi utan fä sin undervisning i samma former som övriga invandrare.

Jag vill vidare som ett belydelsefulll motiv av allmän karaktär för en förändring av svenskundervisningen framhålla den roll som kunskaper i svenska spelar för atl ge invandrare en starkare och tryggare ställning i det svenska samhället. Kunskaper om svenska språkels stora betydelse för invandrares levnadsvillkor och hela livssituation har vi fält genom flera undersökningar under 1970-ialet. Dessa visar alt bristande språkkunskaper leder lill sämre levnadsvillkor för invandrare inom alla områden. Effekterna av bristande kunskaper i svenska är allvarligare och mera långtgående nu än de var tidigare till följd av bl.a. invandringsslrukluren och situationen på arbetsmarknaden. Under 1960-lalet och 1970-talels början var invandringen omfattande, men de som invandrade var i slor utsträckning efterfrågade pä arbetsmarknaden. Att många endasi klarade sig nödtorftigt pä svenska var inget hinder för atl få arbete. I dag, när situationen på arbetsmarknaden är en annan och när flertalet invandrare kommer från andra kulturer och ofta har kort skolutbildning, får behovet av kunskaper i svenska en helt annan betydelse. Goda kunskaper i svenska har blivit nödvändiga inte endast för alt få elt arbete utan även för att kunna behålla det eller för alt klara en yrkesutbildning eller en grundläggande teoretisk utbildning.

Bristen på kunskaper i svenska leder således ofta till atl invandrare misslyckas eller får en svag ställning bl. a. på arbetsmarknaden och i fråga om utbildning. För samhället innebär bristande svenskkunskaper en kostnad t.ex. i form av hög arbetslöshet och studieavbrott i AMU och annan vuxenutbildning. Kunskaperna i svenska har också en avgörande betydelse för förverkligandet av de invandrarpolitiska målen atl uppnå jämlikhet mellan invandrare och svenskar och att öka invandrarnas medinflytande. Goda kunskaper i svenska är även grundläggande för alt de utbildningspoliliska målen skall kunna uppnås för invandrarnas del. Eftersom större delen av vuxenutbildningsulbudel ges pä svenska, är svenskkunskaper nödvändiga för atl invandrarna skall kunna ha samma valfrihet inom utbildningen som övriga grupper.

Sedan 1970-talel har minoritetsspråkens roll lyfts fram i debatten och hemspråksundervisningen har fått ökade resurser, vilket bl.a. har resul-

Prop. 1983/84:199 10

leral i en stark utveckling av hemspråksundervisningen i grundskolan och hemspråksträningen i förskolan. Denna utveckling är i överensstämmelse med 1976 års hemspråksreform. Samtidigt som denna positiva utveckling har ägt rum har emellertid svenskundervisningens utveckling kommit all bli mindre uppmärksammad. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag har anfört i tilläggsdirektiv (Dir 1983: 39) lill invandrarpolitiska kommittén (IPOK). Där betonas att 1975 års riktlinjer för invandrar- och minoriletspo-litiken syftar till social jämlikhet och solidaritet mellan människor av olika nationellt och etniskt ursprung i det svenska samhället. Detta förutsäller såväl insatser för atl genom undervisning i svenska språket och information om del svenska samhället underlätta invandrares integrering i Sverige som möjligheter för invandrargrupper och etablerade minoriteter att bibehålla och utveckla ett eget kullurliv. I direktiven anförs vidare all det ibland har hävdats att del skulle råda ell molsalsförhållande mellan dessa två slag av åtgärder. Innebörden av 1975 års riktlinjer är emellertid atl endasi genom åtgärder av båda dessa slag kan förutsättningar skapas för atl samhällsutvecklingen i ett invandringsland präglas av harmoniska förhållanden mellan människor av olika ursprung.

Jag anser sammanfattningsvis - i överensstämmelse med SFl-kommittén och remissinstanserna - atl del är angelägel alt förändra sfi- systemet. Det nuvarande systemet är splittrat och inte anpassat till de förändringar som har inträffat under senare år vad gäller invandringen och situationen pä den svenska arbetsmarknaden. Det kan ocksä i flera avseenden effektiviseras.

2.2 En ny modell för undervisningen

SFl-kommiltén har grundligt analyserat bristerna i nuvarande sfi och har presenterat ett omfattande åtgärdsprogram som underlag för en förändring av det nuvarande systemet. Kommittén har understrukit viklen av en klarare målinriktning, en ökad enhetlighet och elt slörre samhällsansvar vad gäller sfi. Jag ansluter mig lill dessa principiella utgångspunkter. Jag vill redan nu framhålla att en avgörande förutsättning för att nuvarande problem skall minskas är atl undervisningen blir mera enhetlig och att staten anger vilka mål som bör gälla för sfi och i vilka former sfi bör anordnas. Jag ansluter mig också till kommitténs uppfalining all ell framtida system för sfi i första hand bör syfta till atl ge nykomna invandrare undervisning. Jag vill särskilt markera alt grundläggande svenskundervisning bör betraktas som en mottagningsanordning vid sidan av övriga sådana anordningar för invandrare. Syftet med grundläggande svenskundervisning bör vara att ge nykomna vuxna invandrare sädana kunskaper i svenska språket och om samhället att de får förulsättningar att klara sig i del vardagliga livet, pä arbetsmarknaden eller gå vidare till t.ex. arbetsmarknadsutbildning. Det innebär att grund-sfi helst bör ges i nära anslutning till bosättningen i Sverige och före anställning.

Prop. 1983/84:199 H

Synen pä grund-sfi som en mottagningsanordning för invandrare medför särskilda krav vad gäller undervisningens organisation. Som jag redan har nämnt var SFl-kommittén oenig vad gäller organisation och huvudmannaskap för sfi. Även remissopinionen var splittrad i denna fråga. Eftersom en lösning av huvudmannafrågan är grundläggande för möjligheterna atl förändra del nuvarande systemet skall jag först redovisa mina överväganden i della avseende.

SFl-kommittén har redovisat fyra alternativa lösningar vad gäller huvudmannaskapet för sfi:

a) nuvarande organisation med flera huvudmän,

b) studieförbunden ensamma som huvudmän och anordnare,

c) statligt/regionalt huvudmannaskap,

d)      kommunall huvudmannaskap.

Kommittén förordade ett renodlat kommunalt huvudmannaskap, där både ansvaret och anordnandet skulle åvila kommunen. Ten reservation förordade de socialdemokratiska ledamöterna atl nuvarande sfi-resurser i AMU skulle bilda grund för en ny anordning under statligt huvudmannaskap.

Majoriteten av remissinstanserna avvisade kommitténs båda första al-lernaliv och diskuterade främst de båda sista. Kommitténs förslag om ell kommunalt huvudmannaskap med kommunal vuxenutbildning (komvux) som anordnare stöddes av lära/förbunden, studieförbunden TBV, Medborgarskolan, Vuxenskolan och Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, arbetsmarknadsorganisationerna SAF, TCO och SACO/SR samt ett antal kommuner. De kommuner som tillstyrkte kommunall huvudmannaskap gjorde det under förutsättning att kommunerna skulle få kostnadstäckning genom statsbidrag. Några kommuner, bl.a. Botkyrka kommun, avstyrkte kommunall huvudmannaskap med motiveringen all kommunerna skulle få höga följdkostnader vid elt kommunalt övertagande av sfi.

Svenska kommunförbundet menade alt del fanns vissa skäl för ett pri-märkommunall huvudmannaskap. Förbundet pekade på all komvux är väl utbyggd över hela landet och har en fungerande administrativ apparat, all grundvux är organisatoriskt knuten till komvux och att samverkan med andra vuxenutbildningsanordnare inom kommunerna fungerar tillfredsställande. Övervägande skäl talade dock, enligl kommunförbundet, för någon form av statligt huvudmannaskap. Förbundet hänvisade till atl sfi är etl led i den statliga invandrar- och flyktingpolitiken och därmed borde jämställas med andra statliga åtgärder pä det invandrarpolitiska området. Kommunförbundet framhöll också att kommitténs förslag i huvudmannafrågan skulle innebära att kommunerna skulle få överta uppgifter som är att betrakta som statliga angelägenheter samt alt ell genomförande av kommitténs förslag vore oförenligt med statsmakternas krav på en dämpning av den kommunala expansionen.

Prop. 1983/84:199 12

Statligt huvudmannaskap förordades bl.a. av LO, Folkuniversitetet och ABF. LO ansåg atl staten borde bedriva sfi genom AMU, medan de tvä studieförbunden ansåg att staten borde utnyttja studieförbunden för uppgiften. AMS och SIV log liksom SÖ inle ställning i huvudmannafrägan utan redovisade för- och nackdelar med båda alternativen. SÖ pekade på möjligheten alt studieförbund och AMU anordnar utbildningen under kommunalt huvudmannaskap. Detsamma gjorde Studiefrämjandet.

Eftersom remissopinionen uppvisar en mycket splittrad bild i huvudmannafrågan har jag tagit initiativ fill en förnyad prövning genom ett särskilt beredningsarbete i regeringskansliet. Därvid har olika organisalo-riska modeller prövals mera ingående. Syflel med prövningen har varit all finna en modell som ger större stadga ål sfi genom alt åstadkomma en klarare ansvarsfördelning, slörre enhetlighet saml samordnings- och effektivitetsvinster.

Skälen lill alt jag därvid har avvisat allernalivel atl bibehålla nuvarande Ordning är uppenbara. Som jag redan har understrukit är del nuvarande systemet splittrat och dåligt anpassat till de förändringar i invandringen och pä arbetsmarknaden som har inträffat under senare år. En effektivisering och rationalisering av verksamheten är nödvändig. Även ur studieförbundens synpunkt är nuvarande ordning föga tillfredsställande. Flera studieförbund har i sina yttranden framhållit alt sfi inte är folkbildning i gängse bemärkelse och har ifrågasatt om deras nuvarande sfi-verksamhel är förenlig med principerna för del fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Jag instämmer i studieförbundens bedömning atl grundläggande svenskundervisning inle är folkbildningsarbete i traditionell mening.

Del särskilda beredningsarbetet har i stället lett mig fram till slutsatsen att sfi bör inordnas under etl samlat samhälleligt ansvar, men ulan atl nuvarande verksamhet därigenom behöver läggas ned och en helt ny organisation upprättas. Jag vill inte initiera långtgående organisatoriska förändringar med de risker för försämringar i verksamheten som detta kan innebära. Det är i stället enligt min mening angeläget atl i största möjliga utsträckning bygga på de erfarenheter och kunskaper som de nuvarande anordnarna av sfi har, men söka infoga sfi-verksamhelen i en samhällelig ram med gemensamma mål och riktlinjer för verksamheten och med en klarare ansvarsfördelning än f. n. Jag vill i della sammanhang hänvisa till de synpunkter som under remissbehandlingen framkommit frän bl. a. flera studieförbund och från SÖ.

Utöver den gängse sludiecirkelverksamhelen med sfi anordnar studieförbunden sedan lång lid på uppdrag av arbetsmarknadsverket svenskundervisning för AMU-deltagare och flyktingar. Studieförbunden har således byggt upp omfattande resurser i fråga om cirkelledare, material, lokaler och utrustning. Studieförbunden har en bred kontaktyta mol invandrare och erfarenheter som är värdefulla att bygga pä. Jag anser atl den breda kunskap och erfarenhet som studieförbunden har i delta avseende bör tas

Prop. 1983/84:199 13

till vara. Samhället bör därför i ett nytt sfi-system kunna anlita studieförbunden för grundläggande sfi- undervisning. Den sfi-verksamhel som studieförbunden på detta sätt anordnar på uppdrag av samhället bör emellertid, som jag redan har underslmkit, inte betraktas som folkbildningsarbete i traditionell mening, eftersom den, med hänsyn till sin karaktär och i motsats till verksamheten inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, är att se som en samhällsuppgift och därför bör anordnas enligt fastare riktlinjer från staten.

Jag anser det sammanfattningsvis vara angeläget att ett samhälleligt ansvar för sfi läggs fast samlidigt som i största möjliga utsträckning den kompelens och de resurser som genom åren har byggts upp för sfi tas till vara. Jag kan sålunda inle tillstyrka SFI-kommitténs förslag om alt inordna sfi i den kommunala vuxenutbildningen. Ett genomförande av kommitténs förslag skulle enligt min mening inte svara mot kraven pä flexibilitet i fråga om sfi-verksamhetens organisation med hänsyn lill de speciella förutsättningar som gäller för mottagandet av invandrare. Jag har vid mina överväganden ocksä särskilt tagit hänsyn lill de av Svenska kommunförbundet och flera kommuner frarnförda farhågorna för omfallande nya ålaganden för kommunerna.

Jag kan heller inte tillstyrka elt alternativ med AMU som enda huvudman. I beredningsarbetet har noga övervägts för- och nackdelar med alternativet att inordna all sfi-undervisning i AMU. Jag har efter ingående prövning av frågan funnit att flera skäl talar mol en sådan lösning. AMU skall vara ett arbetsmarknadspolitiskl instrument för att ge komplellerande utbildning för personer som är arbetslösa eller riskerar att bli det, och användas när sådan utbildning inte kan ges hos annan anordnare. Atl införa nya målgrupper som inle uppfyller krilerierna för AMU innebär djupgående principiella förändringar av AMU och dess uppgifter. Jag vill i delta sammanhang erinra om uttalanden i 1981 års proposition (prop. 1980/81: 126) om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning. Där framhölls alt det är angelägel att effektivisera arbetsmarknadsverket genom att från dess verksamhetsområde föra bort uppgifter som inte omedelbart ligger inom det arbetsmarknadspolitiska fältet. Den nuvarande regeringen har därefter i tilläggsdirektiv till utredningen (A 1981:02) om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation (AMS-kommittén) också uttalat att vissa av arbetsmarknadsverkets uppgifter bör kunna flyttas till annan huvudman i syfte att koncentrera krafterna på verkets huvudsakliga uppgifter. Överföringen av olika regionalpolitiska stödformer från arbetsmarknadsverket till industriverket är etl exempel. Den överföring från AMS till SIV av ansvaret för mottagande av flyktingar som riksdagen nyligen beslutat om är etl led i denna renodling av arbetsmarknadsverkets uppgifter. Del pågående beredningsarbetet inom regeringskansliet beträffande AMU:s framtida organisafion har samma inriktning.

Vid sidan om de principiella invändningarna mot all hela sfi- undervis-

Prop. 1983/84:199 14

ningen inordnas i arbetsmarknadsutbildningen finns invändningar av praktisk natur. Främst tänker jag då på atl det kan bli svårt alt uppräUa en naturiig kontaktväg till de kommunala organ som i kommunen har att svara för flykfingverksamhel och annan invandrarinriklad verksamhel.

Jag har mot denna bakgrund kommit fram till att den lämpligaste organisatoriska lösningen för den framtida verksamheten pä detta område är en modell med ett statligt ramansvar för all sfi och ell kommunalt ansvar för att grund-sfi kommer till stånd med studieförbundens hjälp. Denna av mig förordade modell innebär att staten bör fastställa målen för verksamheten samt utfärda riktlinjer för den. Staten bör ocksä bidra till verksamhetens finansiering. Pä det lokala planet bör kommunen ansvara för att invandrare får information om sina möjligheter aU få grund-sfi, och också svara för att sådan undervisning kommer fill stånd. Till kommunens uppgifter bör också höra att pröva invandrares rätt till studiesocialt slöd under den grundläggande svenskundervisningen. De resurser som studieförbunden har byggt upp och de erfarenheter som de och deras cirkelledare har bör kunna tas i anspråk genom överenskommelser mellan kommuner och studieförbund om grund-sfi och genom att förbunden anordnar påbyggnads-sfi i form av studiecirklar.

Grund-sfi bör således vara en introdukfionsutbildning under kommunalt ansvar. Därefter bör en differentiering ske, sä atl de deltagare som uppfyller kriterierna för AMU fortsätter med påbyggnads-sfi i samband med en yrkesinriktad utbildning inom AMU, medan övriga bör kunna erbjudas påbyggnads-sfi i studiecirkelform hos studieförbund.

Mitt förslag innebär att sfi-undervisning i form av grund- och påbyggnadskurser bör erbjudas under genomsnittligt 600 fimmar.

Jag kommer i det följande att närmare utveckla mina förslag i skilda frågor med utgångspunkt i detta förslag lill ny modell för sfi. Mina förslag syftar till att ange principiella riktlinjer för en förändring av sfi. Avsiklen är atl riksdagen i elt senare sammanhang skall föreläggas detaljerade förslag till organisationsförändringar och beträffande kostnader.

2.3 Undervisningens mål och innehåll

Som framgår av vad jag tidigare har sagt bör sfi syfta till alt underlätta invandrarnas anpassning i det svenska samhället. Invandrarpolitikens jäm-likhetsmäl bör vara en utgångspunkt för sfi- undervisningen och styra dess innehåll. Enligt nu gällande bestämmelser underordnas emellertid sfi mål för dels det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, dels arbetsmarknadsutbildningen. Dessa mål har efter hand allt tydligare kommil i konflikt med mål som bör gälla för sfi. Detta har redovisats av SFl-kommittén och bekräftats av flera remissinstanser, bl. a. studieförbunden och AMS.

Jag anser alt särskilda mål för sfi bör fastställas. De bör vara av övergripande karaktär och formuleras så att de utgör ett riktmärke för samhällets

Prop. 1983/84:199 15

insatser beträffande såväl grundläggande svenskundervisning som påbyggnadsundervisning. Jag förordar all de av SFI-kommitién föreslagna målen skall gälla för sfi. Kommitténs målformulering har fält stöd i remissbehandlingen. Förslaget till målformulering lyder sålunda:

"Sfi-utbildningen har till syfte att ge invandraren sädana kunskaper i svenska språket samt om del svenska samhället och arbetslivet att invandraren kan ta vara på sina rättigheter och påverka sin situation samt fullgöra de krav och skyldigheter som det dagliga livet bjuder. Undervisningen skall vidare bidra lill atl invandrarens ställning pä t.ex. arbetsmarknaden stärks, att invandraren kan medverka i det kulturella, sociala, fackliga och politiska livet samt genomgå utbildning inom det reguljära vuxenulbild-ningssystemet i form av allmän grundutbildning och yrkesutbildning."

Den del av sfi som är grund-sfi bör ge såväl kunskaper och färdigheter i svenska språket som kunskaper om arbetslivet och om samhället i slorl. Jag belraktar grund-sfi som en introduktion till svenska förhållanden och som elt led i samhällets samlade ansträngningar att erbjuda nykomna invandrare särskilda mottagandeformer. Den bör följaktligen ge allmänna kunskaper i svenska och om Sverige och inle vara specialinriklad på något område. Utbildningen bör vidare kunna innehålla studie- och yrkesorienle-ring (syo). Särskill för invandrargrupper med en annan syn på könsroller än den som gäller i Sverige är det angeläget att klargöra hur det svenska samhället ser pä jämställdhet och könsroller. Eftersom en slor andel av dellagarna i grund-sfi förutsätts behöva en yrkesinriktad arbelsmarknadsulbildning efter grund-sfi, bör arbetsförmedlingen och fackmän med anknytning till arbetslivet kunna medverka i den orientering om arbetsmarknaden som bör ingå i undervisningen.

Arbetslivskunskap bör också ingå i grund-sfi. Med hänsyn till att de flesta invandrare som deltar i grund-sfi inte kommer att ha erfarenhet från det svenska arbetslivet är det nödvändigt atl orienteringen blir konkret och utgår frän den erfarenhet invandrarna har frän sina ursprungsländer. Den bör kunna behandla bl. a. frågor om arbetarskydd, arbetsrätt och de fackliga organisationernas roll. Experter bör kunna anlitas i delta sammanhang, t.ex. från fackliga organisationer och från andra organisationer saml frän myndigheter inom arbetsmarknadsområdet.

Påbyggnads-sfi skall bygga vidare på de kunskaper och färdigheter som invandraren fått i grund-sfi. Innehållet bör således ligga på en nivå som klart skiljer undervisningen från nybörjarundervisning.

Det huvudsakliga innehållet i grund-sfi bör enligl min mening anges i en läroplan för verksamheten. Den bör omfatta mål och riktlinjer saml fastställas av regeringen. Jag förordar att regeringen i annat sammanhang uppdrar åt SÖ atl efter samråd med bl. a. SIV och AMS utarbeta förslag till läroplan för grund-sfi.

Prop. 1983/84:199 16

2.4 Deltagare i grundläggande svenskundervisning

Som jag framhållit tidigare har invandringen i vikliga avseenden förändrats under senare tid. Andelen flyktingar och anhöriga till i Sverige bosatta invandrare har ökat och arbetskraftsinvandringen har minskat. Invandringen har också ändrat karaktär med hänsyn till den språkliga, kulturella och utbildningsmässiga bakgrunden. Den årliga invandringen av vuxna personer som är aktuella för sfi beslår numera uppskattningsvis till ca en tredjedel av flyktingar medan anknylningsinvandringen och den nordiska invandringen svarar för vardera en tredjedel.

Svenskundervisning bör enligl min mening ges så tidigt som möjligt efter invandringen och i möjligaste mån före inträdet på arbetsmarknaden. Jag anser det därför vara angelägel att invandrare i möjligaste mån utnyttjar möjlighelerna till svenskundervisning i inledningsskedet av bosättningen i Sverige. För vissa grupper torde della inte vara något problem, t.ex. för såväl kollektivt överförda som individuellt hilresta flyktingar. För dessa utgör sfi redan en del av det särskilda mottagandet av flyktingar i Sverige. Jag vill här hänvisa till riksdagens beslut om mottagande av flyktingar och asylsökande. För andra grupper är siiuaiionen ofta en annan. Mänga av de finländare som kommer lill Sverige kan vara tveksamma fill att genomgå svenskundervisning om de har för avsikt all återvända till Finland efter en kort lid i Sverige. Även andra grupper kan inledningsvis ha för avsikt atl stanna endast nägra är i Sverige men ändå vara i behov av svenskundervisning.

Jag anser det vara synnerligen angeläget atl invandrarna verkligen deltar i sfi. Erfarenheterna hittills visar att stimulans i form av t.ex. studiestöd inte alltid räcker för atl skapa verklig motivation. SFI-kommiltén ansåg all det i princip bör betraktas som en skyldighet för invandraren alt della i sfi. Några remissinslanser, bl. a. LO, IPOK, Sveriges lärarförbund och Lands-tingsförbundet, har anslutit sig till detta synsätt. Andra, främst 5AF och språk- och kulturarvsutredningen, har avstyrkt med hänvisning till all del är omöjligt atl införa sanktioner mol invandrare som inle uppfyller skyldigheten och att en skyldighet strider mol valfrihetsmålet i riktlinjerna för invandrarpolitiken.

För egen del anser jag att sfi givelvis bör vara en angelägenhet inle bara för den enskilde ulan också för samhället. Jag anser del emellertid inte vara lämpligt all införa etl slags skolplikt för vuxna invandrare. I stället vill jag understryka viklen av all undervisningen får en sådan uppläggning och elt sådant innehåll atl den upplevs som angelägen och meningsfull av invandrarna. Det är motivation och inte tvingande regler som bör styra deltagandet.

Jag övergår nu lill atl närmare redovisa mina förslag till kriterier för rätt lill deltagande i grund-sfi. Jag kommer senare att redovisa mina förslag till villkor för deltagande i de olika formerna av påbyggnads-sfi.

Prop. 1983/84:199 17

SFl-kommitlén har föreslagit all sfi-undervisning i första hand skall erbjudas nya invandrare. Kommittén har vidare föreslagit alt kravet pä kyrkobokföring bör bibehållas som villkor för dellagande i sfi- undervisning. Undantag borde emellertid enligt kommittén göras för tillslåndssö-kande utlänningar som väntar länge på besked i tillståndsfrågan. Det nuvarande kravet pä utländskt medborgarskap borde enligt kommittén upphöra. Enligt kommittén borde utbildningsbehovet för gamla invandrare, dvs. invandrare som boll längre lid i Sverige men som ändå behöver grundläggande svenskundervisning, tillgodoses genom särskilda sfi-in-salser under en femårsperiod från reformens ikraftträdande.

Jag har redan angett alt jag ansluter mig till kommitténs åsikt att del är nyinvandringen som i det nya systemet bör ligga till grund för bedömningen av behovet av sfi. Grund-sfi bör således i första hand rikta sig till nya invandrare, dvs. invandrare som kommit lill Sverige tidigast under det föregående kalenderåret. Jag återkommer till i vad mån även andra invandrare bör ha rätt lill grund-sfi enligl de nya reglerna.

Jag förordar att med vuxna invandrare skall avses invandrare som är 16 år eller äldre. Jag vill i detta sammanhang erinra om kommunernas ansvar för ungdomar mellan 16 och 18 är. Skolans uppföljningsansvar gäller alla ungdomar i dessa åldrar som inte går i gymnasieskolan.

Den grundläggande svenskundervisningen är avsedd för personer som är alt betrakta som bosatta i Sverige. Jag anser det därför vara rimligt atl invandraren skall vara kyrkobokförd i Sverige för att få della i grund-sfi. Utomnordiska medborgare i Sverige blir kyrkobokförda i samband med att de fär sådant uppehällstillsländ som berättigar till bosättning. Kyrkobokföring krävs också för att få tillgång till mänga andra förmåner och rättigheter i samhället.

Enligt regeringens nuvarande bestämmelser skall utlänningar för att fä delta i studiecirklar i sfi i princip ha uppehållstillstånd eller - vad gäller nordbor- vara kyrkobokförda i Sverige, om särskilda skäl inte föranleder annat. SÖ har angett att väntan på uppehållstillstånd kan betraktas som elt sådant särskilt skäl. SÖ:s motiv härför är alt del bl.a. av humanitära skäl är lämpligt att låta utlänningar studera svenska när väntetiderna är länga. De möjligheter som SÖ har medgetl i detta avseende infördes i etl läge då väntetiderna normalt var myckel längre än f n. Väntetiderna för utomnordiska medborgare som här i landet inväntar besked i fråga om uppehållstill-sländ har nedbringats och ytteriigare åtgärder har under senare lid vidtagits i syfte att snabbt få fram beslut om vilka som skall få rätt att stanna. Jag vill här hänvisa till den utförliga redovisning i dessa frågor som jag har lämnat i propositionen om riktlinjer för invandrings- och flyktingpolitiken (prop. 1983/84: 144). Jag anser mol denna bakgrund atl utländska medborgare som väntar på beslut ifråga om uppehållstUtslånd i princip inte bör ha rätt alt delta i grund-sfi. I undantagsfall bör dock möjligheter lill detta medges om det kan ske utan merkostnader för staten och inom ramen för 2   Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 199

Prop. 1983/84:199 18

tillgängliga resurser. Det bör emellertid understrykas för såväl den enskilde som för studieanordnaren atl deltagande i grund-sfi i dessa fall inle i något avseende kan inverka på beslutet i tillslåndsfrägan.

Som jag framhållit tidigare bör grund-sfi betraktas som ett led i mottagandet av nya invandrare i Sverige. Den bör således ha karaktär av introduktion i Sverige och erbjudas sä tidigt som möjligt efter bosättningen. Invandrare som bott en längre tid i Sverige och som har behov av svenskundervisning torde därför i första hand behöva delta i påbyggnads-sfi. Möjligheten att delta i grund-sfi bör dock finnas i undantagsfall för dessa invandrare.

En del av de invandrare som bott längre tid i Sverige när del nya sfi-systemet införs (s.k. gamla invandrare) kan under en övergångslid behöva grund-sfi. I likhet med SFl-kommittén anser jag atl sådana invandrares behov av grund-sfi bör vara tillgodosett inom fem år från det att det nya sfi-syslemet införs. Vid bedömningen av vilka s. k. gamla invandrare som under övergångstiden bör komma i fråga för grund- sfi enligt det nya systemet är det emellertid enligl min mening rimligt att utgå från atl de som tidigare fått motsvarande utbildning, t. ex. svenskundervisning i anslutning lill AMU, i princip inte bör få della i grund-sfi. Vid behov bör nivån på kunskaperna i svenska kunna prövas genom ell språkprov. Jag anser alt det är angeläget att information ges lill berörda invandrare om dels de möjligheter att följa svenskundervisning som står till buds innan del nya systemet träder i kraft, dels de möjligheter att fä grund-sfi under en övergångsperiod som jag nu har föreslagit. Jag förutsäller atl sädan information lämnas av studieanordnarna m. fl.

SFI-kommiltén har föreslagit all nuvarande krav pä utländskt medborgarskap för dellagande i sfi skall slopas. Kommilténs motiv är all del numera endast krävs vistelse i landet i fem år (för flyktingar fyra och för nordbor två år) för att få svenskt medborgarskap och att svenskkunskaper inle föreskrivs för atl få svenskt medborgarskap. Flera remissinstanser har anslutit sig lill delta förslag.

Som jag anfört tidigare uppfattar jag grund-sfi som en introduktion till svenska förhållanden. Detta syfte anser jag lällare kunna uppnäs om kravet pä utländskt medborgarskap i princip finns kvar. Jag anser därför i motsats lill SFl-kommittén att kravet pä utländskt medborgarskap bör bibehållas. Eftersom del emellertid även kan finnas svenska medborgare som är i stort behov av svenskundervisning för att kunna klara sig i samhället anser jag att svenska medborgare undantagsvis bör kunna få della i grund-sfi.

I likhet med kommittén anser jag att utländska medborgare som har svenska, danska etter norska som modersmål inle bör vara berättigade till grund-sfi. Motsvarande bör gälla även beträffande dem som har sädana kunskaper i någol av dessa språk att grundläggande svenskundervisning inte kan anses nödvändig. Del avgörande för rätten till sfi bör i dessa fall

Prop. 1983/84:199 19

vara behovet av undervisning i svenska. Jag är medveten om all nyinvandrade danskar, norrmän och finlandssvenskar kan ha samma behov av samhällsorientering som övriga invandrare. Sådan samhällsorientering bör emellertid för dessa grupper kunna ges på annat sätt än inom sfi-sysiemel, t.ex. i allmänna studiecirklar hos studieförbund.

Utländska sjömän pä svenska fartyg i utrikes fan har utan all vara kyrkobokförda i Sverige rätt lill ledighet med lön för atl della i sfi om de har s.k. anställningstillständ eller är undantagna frän skyldighet att ha sådant lillständ. Rättigheten tillkom är 1974 (SFS 1974: 195) genom en ändring i svenskundervisningslagen. Den har knappast längre någon betydelse eftersom den svenska handelsflottan har minskal kraftigt under 1970-lalel och därmed också antalet utländska sjömän. Den undervisning som genomförts sedan lagen irädde i kraft har sken i Göteborg under sjömännens ledighelsperioder i land och har endast i undantagsfall kunnat ske enligt lagens huvudregel, dvs. pä arbetstid och ombord pä fartygen. Jag anser det inte vara rimligt att behålla en ordning som ger utlänningar som är bosalla utomlands rätt all della i grundläggande svenskundervisning. I likhet med Sveriges Redareförening anser jag att denna räll skall vara förbehållen utländska sjömän som är kyrkobokförda i Sverige.

Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om de s. k. gränsbornas möjligheter all delta i sfi. 1 Norrbotten arbetar etl mindre anlal finländska medborgare som är bosatta i Finland. De pendlar således mellan Finland och Sverige. Dessa har för alt klara sill arbete behov av kunskaper i svenska. Etl undantag från kravet på kyrkobokföring i Sverige bör därför göras för dem. Enligt en överenskommelse mellan de nordiska länderna den 6 mars 1982 om samarbete inom yrkesinriktad rehabilitering och AMU (NU 1983:6) hargränsbor redan nu möjlighet att delta i sfi inom AMU.

SFl-kommittén har föreslagit all de kurser i svenska för hälso- och .sjukvårdspersonal med utländsk examen som f. n. på socialstyrelsens uppdrag anordnas av Kursverksamheten vid Uppsala universitet skall inordnas i det nya sfi-systemel. Detta avstyrks av socialstyrelsen som hänvisar till att kurserna är klart yrkesinriktade och kräver speciell kompelens hos anordnarna. En sådan kompelens har Kursverksamheten vid Uppsala universitet byggt upp under många år. Det är en mycket begränsad grupp invandrad sjukvårdspersonal, främst läkare, sjuksköterskor och barnmorskor, som årligen deltar i socialstyrelsens kurser (ca 100 personer). Eftersom svenskundervisningen här är nära knuten till en särskild terminolo-giulbildning finns enligt min mening inga starka motiv för all inordna utbildningen i etl nytt sfi-system. Den bör således även i fortsättningen kunna bedrivas utanför sfi- systemet. Jag förutsätter emellertid alt vissa frågor om sambandet mellan dessa kurser och del nya sfi-syslemet bereds i särskild ordning.

Utländska studerande som uppehåller sig i Sverige i syfte att skaffa sig en utbildning pä högskolenivå och därefter återvända till hemlandet, s. k.

Prop. 1983/84:199 20

gäststuderande, bör enligt förslag i prop. 1983/84: 115 få en särskild pre-parandutbildning i svenska m. m. inom högskolans ram. Av preparandul-bildningen förutsätts 540 timmar avse svenska. Svenskundervisningen föresläs bli uppdelad i två etapper med ca 200 limmar i etapp 2. Enligt förslaget bör invandrarstuderande, i den män gäststuderande inte fyller de tillgängliga utbildningsplatserna, kunna få delta i etapp 2 av utbildningen. Huvudprincipen bör emellertid vara att invandrare som avser att genomgå högskoleutbildning får svenskundervisning i det nya sfi-systemet och inte inom högskolans ram. Den föreslagna ordningen innebär alt det skapas en klarare gräns mellan invandrare och gäststuderande.

Invandrare och gäststuderande har på grund av sina helt olika syften med vistelsen i Sverige behov av olika slags svenskundervisning. För invandrare med utländsk utbildning på gymnasie- eller högskolenivå som avser att genomgå högskoleutbildning bör sfi kunna anpassas sä alt den bättre tillgodoser dessa invandrares behov. Della bör kunna göras genom alt man inrättar särskilda studiegrupper för sådana invandrare. Därigenom kan såväl grund-sfi som påbyggnads-sfi anpassas till de behov av kunskaper i svenska som dessa grupper har såväl allmänt för atl kunna leva i Sverige som för alt kunna tillgodogöra sig högskoleutbildning. Grund-sfi och påbyggnads-sfi kan i sådant fall sammanlagt ge en undervisning i svenska som till såväl omfattningen i slorl som lill karaktären motsvarar den undervisning i svenska som enligt regeringens förslag i nyss nämnda proposilion bör ges gäslsluderande. Möjlighelerna till viss samordning mellan sfi- undervisning för blivande högskolestuderande och den i prop. 1983/84:115 föreslagna preparandulbildningen för gäststuderande bör övervägas i det fortsatta planeringsarbetet.

Invandrare som avser alt genomgå högskoleutbildning bör som en påbyggnad också kunna delta i kurser i svenska som främmande språk eller i svenska inom komvux.

2.5 Undervisningens organisation

2.5.1 Statens, kommunernas och studieförbundens uppgifter

Jag övergår nu till att närmare beskriva den organisatoriska lösning som jag förordar.

Sfi-undervisningen bör organiseras så atl den samverkar med andra mottagningsinsatser för invandrare och flyktingar. En sädan samverkan ger effektivitetsvinster som underlättar kontakterna mellan samhället och invandrarna. Den huvudmannalösning som jag förordar för sfi innebär att staten bör ange ramar för den samlade sfi-verksamhelen. Staten bör genom etl särskilt statsbidrag bidra till kommunernas kostnader för bl.a. administration och lärariöner. Statsbidragssystemet bör utformas på ett sädanl sätt att utrymme ges för de förändringar i behovet av undervisning som förändringar i invandringens omfattning kan medföra.

Prop. 1983/84:199 21

Jag fömlsätler atl SÖ liksom nu kommer att svara för en rad uppgifter i samband med sfi-verksamhelen. Även AMS, SIV och centrala studiestödsnämnden (CSN) kommer alt beröras av del nya sfi-systemet. Den närmare fördelningen av ansvaret för sfi mellan berörda centrala statliga myndigheter bör prövas av den organisationskommitté som jag kommer atl förorda i det följande.

De uppgifter i samband med grund-sfi för vilka kommunerna bör svara kan sammanfattningvis anges vara att ge information om möjligheten alt delta i undervisningen, pröva rälien alt delta och rätten till studiesocialt stöd, svara för att undervisning kommer lill stånd, ha samråd med förelag och fackliga organisationer vad gäller de anställda invandrarnas deltagande, främja interkommunal samverkan i samband med anordnande av grund-sfi samt svara för planeringen av verksamheten. Som jag nyss nämnt fömtsälts kommunen fä statsbidrag bl. a. för lärariöner, administration och planering av verksamheten. Jag återkommer inom kort till statsbidragsfrä-gorna.

1 landels s. k. invandrartäta kommuner finns erfarenhet av och kunskap om uppläggningen av verksamhet för invandrare inom olika samhällssektorer. Mänga av dessa kommuner har invandrarförvallningar och invandrarbyråer. Det bör enligl min mening finnas mycket goda förutsättningar för de flesta kommuner med invandring att svara för alt sfi-undervisning kommer lill slånd och samordnas med övriga insatser för invandrare. Ansvaret för grund-sfi blir en ny uppgift för kommunerna som ligger i linje med inriktningen av invandrarpolitiken. Invandrarpolitiken är ett statligt ansvar som i första hand skall förverkligas i kommunerna. Sfi-undervisningen bör pä etl naturligt sätt kunna inordnas i övrig verksamhet för invandrare och flyktingar. Därigenom kan insatserna uppfattas som en helhet både för invandrarna och för de ansvariga i kommunen.

De kommuner som har liten invandring kan emellertid komma att få praktiska svårigheter att få till stånd grund-sfi. Mer än hälften av alla kommuner har en invandring omfattande färre än 20 utländska medborgare per år. I dessa kommuner kan en kontinuerlig beredskap för sfi inte upprätthällas. Elt samarbete över kommungränserna blir nödvändigt. Det är angeläget alt berörda kommuner och statliga länsorgan främjar en sädan interkommunal samverkan. Jag förordar atl den organisationskommitté som jag kommer att föreslå får i uppdrag att närmare överväga denna fråga.

Jag gör den bedömningen alt en kommun med nyinvandring av mindre än 12 utländska medborgare har små möjligheter att pä egen hand anordna grund-sfi. Undervisningen bör i sådana fall i första hand om möjligt anordnas genom samverkan mellan kommuner. Om synnerliga skäl föreligger bör en kommun anordna undervisning om antalet nya invandrare är minsl 6. Statsbidragssystemet bör därför enligt min mening utformas så all flexibilitet i undervisningen och interkommunal samverkan underlättas i kommuner med liten invandring.

Prop. 1983/84:199 22

Kommunerna bör ges frihet att organisera och genomföra grund-sfi på det sätt som i förhållande lill de lokala förutsättningarna ger invandrarna det bästa utbytet av sfi-utbildningen. Normalt torde det vara mest effektivt att utnyttja den organisation för sfi som redan byggts upp. Del är då naturiigt alt utbildningen i första hand anordnas genom studieförbund efter överenskommelse mellan kommun och studieförbund. Del kan emellertid ibland finnas skäl för kommunerna att ordna undervisningen i egen regi. Den situationen kan t. ex. uppstå att det inte finns något studieförbund som kan anordna utbildningen. Kommunen bör i dessa fall anordna utbildningen inom sin egen utbildningsorganisation, inom komvux eller på annat sätt.

Det blir naturiigt att en nära samverkan sker mellan olika kommunala organ när det gäller planeringen av grund-sfi. Eftersom flyktingar kommer all utgöra en slor andel av sfi-deltagarna förutsätts en nära samverkan med den kommunala förvaltning som får huvudansvaret för flyktingmollagning-en. I de kommuner där det finns invandrarförvallningar blir del naturligt att samarbeta med dessa. Kommunernas ansvar för grund-sfi kommer atl innebära uppgifter utöver dem som är vanliga i utbildningssammanhang. Eftersom grund-sfi har karaklär av inlroduklion till det svenska samhället förutsätts den ingå som en del av kommunens samlade invandrar- och flyktingarbete. Frägan om vilken kommunal förvaltning som bör få huvudansvaret bör därför bedömas med hänsyn till de lokala förutsättningarna. En viss samordning mellan planeringen av sfi och annan utbildning bör dock under alla förhållanden eftersträvas. Framför allt bör delta gälla i förhållande till grundvux.

1 det av mig föreslagna sfi-systemel kommer studieförbundens uppgifter vad gäller grundläggande svenskundervisning att i sak anknyta lill de nuvarande uppgifterna på delta område men fä en delvis annan karaktär. Studieförbunden förutsätts få kommunerna som uppdragsgivare vad gäller grund-sfi och redovisa sin verksamhet till dessa. Studieförbunden bör ha ansvaret för atl anställa lärare för grund-sfi samt ha det fulla arbetsgivaransvaret för dessa. Studieförbunden bör vidare kunna anordna påbyggnads-sfi i sludiecirkelform. För studieförbundens påbyggnads-sfi bör elt särskill statsbidrag beräknas så att den blir kostnadsfri för deltagarna. Jag ålerkommer strax till statsbidrags- och lärarfrägorna.

Alla av staten godkända studieförbund är idag i större eller mindre utsträckning engagerade i svenskundervisningen för invandrare. ABF och Folkuniversitetet har den mest omfattande verksamheten, men även TBV, Medborgarskolan och Studiefrämjandet har relativt slor verksamhet inom detta område. Studieförbundens verksamhel är spridd över hela landet. I landets alla kommuner finns åtminstone någol studieförbund representerat. När det gäller sfi är verksamheten självfallet koncentrerad till invandrartäta'regioner. Erfarenheten visar emellertid alt även i kommuner där sfi-verksamhel tidigare inle har anordnats kan studieförbunden slarla verksamhel med kort varsel. Det var denna goda beredskap som var det

Prop. 1983/84:199 23

främsta skälet till att studieförbunden i mitten av 1960-talet anlitades för försöksverksamheten med svenskundervisning för invandrare.

Jag anser att arbetssättet inom studieförbunden bör kunna ha positiva effekter för verksamheten. Förutom deltagande i grund-sfi och påbyggnads-sfi kan närheten lill annan verksamhet i studieförbunden också stimulera invandrare lill fortsatta kontakter med folkbildningsarbetet och med folkrörelserna i Sverige.

Det studieförbund som träffar överenskommelse med en kommun om all anordna gmnd-sfi bör, som framgått av vad jag tidigare har nämnt, vara berett atl följa av staten formulerade riktlinjer för verksamheten i t.ex. läroplan och pä andra sätt. ABF har i sitt yttrande och i en särskild skrivelse lill regeringen i slutet av år 1982 förklarat atl en sädan lösning är lämplig för förbundets del och att förbundet, när del gäller sfi, är berett atl acceptera villkor som innebär avsteg från de gängse principerna för del fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Folkuniversitetet och Studiefrämjandet har i sina remissyttranden framhållit att en sådan lösning är möjlig ocksä för deras del.

2.5.2 Undervisningens omfattning och uppläggning

SFI-kommiltén har föreslagit att sfi-undervisningen skall omfatta sammanlagt 600 timmar, varav hälften i form av nybörjarundervisning. 1 en borgerlig reservation har anförts atl även om en undervisning av denna omfattning är önskvärd så medger inle resurserna detta.

F.n. har som tidigare beskrivits sfi-undervisningen olika omfattning beroende pä i vilken studieform invandrarna får sin utbildning. Vissa invandrare kan få relativt omfattande undervisning genom alt della i olika former av sfi hos olika anordnare medan andra fär betydligt mindre undervisning.

Jag vill först framhålla att en individualisering av sfi- undervisningen såväl lill omfattning som till innehåll är nödvändig för att kunna möta de mycket olika behov och förutsättningar som invandrarna representerar. Jag kan inte ansluta mig lill föreställningen atl alla invandrare behöver lika myckel och likadan svenskundervisning. Enligt min mening går det inle alt fixera ett visst anlal timmar som skall gälla för alla. Däremot är del viktigt atl målet för undervisningen definieras och alt den kunskapsnivå som man bör ha uppnått efter genomgången grund-sfi beskrivs i läroplanen för grund- sfi. Samtidigt är del naturligtvis för anvisning av resurser nödvändigt att Ulgå från elt visst genomsnittligt mätt av undervisning per deltagare.

Som jag tidigare har understrukit anser jag atl nyinvandrade bör ha rätt lill en likvärdig grundläggande utbildning i svenska. Som riktmärke bör gälla atl varje ny invandrare ges möjlighet att få ca 600 timmars sfi-undervisning, varav grund-sfi i princip bör omfatta 400 limmar. De deltagare i grund-sfi som kommer alt uppfylla krilerierna för AMU förutsätts kunna

Prop. 1983/84:199 24

gå vidare till påbyggnads-sfi i denna utbildningsform efter i genomsnitt 300 timmar. För påbyggnads-sfi i form av studiecirklar bör en resurs motsvarande 200 timmar per deltagare beräknas.

Jag anser att den samlade sfi-undervisningen med denna modell medger en sådan flexibilitet i systemet som är nödvändig för att möta olika invandrargruppers och enskilda invandrares skiftande behov. Genom att en differentiering görs kan de invandrare som för all kunna arbeta i Sverige behöver en yrkesutbildning gä in i en för dem anpassad studiegäng inom AMU tidigare än om hela sfi-undervisningen ges sammanhållet. Övriga kan få en efter deras behov anpassad utbildning hos främst studieförbund.

Även undervisningens föriäggning i tiden har betydelse för effekfiviteten i undervisningen. Det är svårt för personer som är ovana vid studier eller har kort skolutbildning alt effektivt bedriva studier på heltid. Jag fär här erinra om vad chefen för utbildningsdepartementet anfört beträffande del-tidsstudier i grundvux i prop. 1983/84:169 om kommunal och stallig utbildning för vuxna (s. 43). Även sfi-undervisningen bör enligl min mening med fördel kunna bedrivas som deltidsstudier med spridning till flera av veckans dagar och inte koncentreras till heltid under några dagar. Undervisningen bör ocksä pågå kontinueriigt under året utan längre avbrott för lov.

Uppläggningen av undervisningen för arbetstagare måste liksom för andra invandrare vara sådan alt pedagogiska krav tillgodoses. För alt underlätta kopplingen mellan utbildning och arbete kan det vara lämpligt med halvtidsstudier, så atl ledighet på halvlid i princip kan motsvara undervisning pä halvlid.

För all möjliggöra en sådan undervisning all pedagogiska krav kan tillgodoses och störningar i produktionen undvikas när arbetstagare är lediga frän arbetet för sfi-sludier bör samråd ske mellan kommunen, siu-dieaiiordnaren saml berörda arbetsgivare och fackliga organisationer, innan kommunen fattar beslul om uppläggningen av sfi-undervisning för anställda.

Den organisatoriska uppläggningen av undervisningen anser jag ha slor betydelse för undervisningens resultat. Undervisningen bör vara flexibel och anpassning av gruppsammansättning etc. bör underiätlas.

Grundregeln för start av sfi-cirklar inom studieförbunden är f n. all deltagarantalet vid start skall vara lägst 10. Från grundregeln får SÖ medge dispens om särskilda skäl föreligger. Det lägsta deltagarantal som får medges är 3. Det genomsnittliga deltagarantalet i genomförda cirklar uppgick enligl SÖ:s uppgifter budgetåret 1982/83 till 10,2. För AMU är det s. k. ~ delningstalet för grupp 9 deltagare i kurserna i svenska som främmande språk med samhällsorientering.

Genom alt ansvaret för grund-sfi blir samlat ökar förutsättningarna för att bilda språkligt och utbildningsmässigt homogena grupper med fler deltagare än f n. Jag föreslår alt den genomsnittliga gruppstorleken beräknas till 12. Pedagogiska överväganden får sedan göras så alt kurser med

Prop. 1983/84:199 25

färre deltagare kan startas i de fall det bedöms nödvändigt, förutsatt atl också större grupper bildas i motsvarande mån.

De särskilda problemen i kommuner med liten invandring har jag tidigare berört. Jag konstaterade då att samverkan mellan kommuner ofta torde kunna lösa problemet att skapa underlag för grund-sfi. Det blir dock enligt min mening nödvändigt all i vissa fall arbeta med mindre gruppstorlek än enligt den här angivna normen.

2.5.3   Grundläggande   svenskundervisning   och   grundutbildningen för vuxna

Som jag nämnt inledningsvis har sfi och grundvux delvis samma målgrupper. Majoriteten av de invandrare som söker sig till grundvux för atl lära sig läsa och skriva har ocksä bristfälliga kunskaper i svenska. Mänga invandrare är således berättigade lill både grundvux och sfi. Dessutom har en del invandrare som endast haft behov av svenskundervisning sökt sig till grundvux på grund av informationsbrister eller på grund av det studiestöd som är knutet till grundvux. Andra invandrare har på grund av de generösare utbildningsbidragen i AMU sökt sig frän grundvux lill AMU innan de uppnått tillräckliga läs- och skrivfärdigheter för atl klara en yrkesutbildning. Båda dessa företeelser skapar problem.

När kommunen, i enlighet med milt förslag, får elt samlat ansvar även för grund-sfi förbättras möjligheterna atl se lill alt invandrare kommer till rätt utbildning. Jag kommer strax atl föreslå atl del system med limersättning som f n. tillämpas för grundvux-studier också bör gälla grund-sfi. Även detta bör bidra till atl en klarare rollfördelning kan åstadkommas mellan sfi och grundvux.

Enligt nuvarande bestämmelser för grundvux har invandrare som saknar läs- och skrivfärdigheter pä sitt modersmål eller har grundutbildning som understiger fyra års heltidsstudier räll lill grundvux. 1 prop. 1983/84:169 föreslås alt målgruppen för grundvux skall vara vuxna som inle har sådana kunskaper och färdigheter i att läsa och skriva pä sill eget språk eller i att räkna, som normalt uppnås på grundskolans mellanstadium.

Alt få undervisning i svenska är nödvändigt för de flesta invandrare i grundvux, även för dem som alfabetiseras pä sitt modersmål. Grundvux innehåller i praktiken undervisning i svenska, vilket bl. a. framgår av såväl SFI-kommitténs betänkande och SÖ: s remissyttrande däröver som av prop. 1983/84:169 (s.22) om kommunal och statlig utbildning för vuxna. Del har också slagits fast i läroplanen för kommunal vuxenutbildning (Lvux 82) att icke svensktalande deltagare i grundvux behöver få allmän språkträning på och i svenska. Jag anser det mot denna bakgrund vara rimligt att förutsätta alt de invandrare som har genomgått grundvux har fäll sådana kunskaper i svenska atl de normall inle är i behov av grund-sfi.

Prop. 1983/84:199 26

2.5.4 Påbyggnadsundervisning i studieförbund och arbetsmarknadsutbildning

Eftei" grund-sfi bör, som jag tidigare framhållit, följa påbyggnads- sfi. För påbyggnads-sfi i form av studiecirklar bör en resurs motsvarande 200 timmar per deltagare beräknas, medan de deltagare i grund-sfi som kommer all uppfylla kriterierna för AMU förutsälts kunna fä påbyggnads-sfi i AMU motsvarande en rikltid av 300 limmar.

Påbyggnads-sfi i studieförbund bör i princip genomföras i enlighet med de allmänna regler som gäller sludiecirkelverksamhet. Del betyder alt riktlinjer och regler för undervisningen av det slag som bör gälla för grund-sfi inle bör finnas för påbyggnads-sfi. De invandrare som antas som deltagare i påbyggnads-sfi bör emellertid ha inhämtat kunskaper och färdigheter motsvarande dem som ges i grund-sfi. Elt annat villkor för dellagande bör vara atl invandraren är mera varakligl bosalt i Sverige.

Statsbidrag för påbyggnads-sfi i studieförbund bör lämnas i en omfattning som medger att undervisningen kan ges avgiftsfritt för dellagarna. Frågan om särskilda regler för påbyggnads-sfi i förhållande lill övrig sludiecirkelverksamhet bör beredas i anslutning till den närmare utformningen av slalsbidragssystemel för sfi-verksamhelen. Ett samband mellan grund-sfi och påbyggnads-sfi kommer dock att kunna upprätthållas genom den föreslagna ordningen för grund-sfi. Det ökar möjligheterna att anpassa innehållet i påbyggnads-sfi till den kunskapsnivå och de förutsättningar deltagarna har efter genomgången grund-sfi.

Vad gäller påbyggnads-sfi inom arbetsmarknadsutbildningen vill jag framhålla följande.

I den av mig förordade organisatoriska lösningen förutsätts den del av svenskundervisningen inom AMU som har karaktär av nybörjarundervisning upphöra. Jag räknar därför med all en viss del av AMU:s nuvarande resurser kan överföras lill grund-sfi. Påbyggnads-sfi i AMU, för vilken jag således beräknar en rikltid om 300 timmar, och övriga invandrarinriklade åtgärder inom AMU får därmed en mera direkt anknytning lill planerad efterföljande yrkesutbildning eller, när så är aktuellt, teoretiskt inriktad förberedande utbildning. Ett samband mellan grund-sfi och AMU kommer därför atl finnas, eftersom en stor andel av deltagarna i grund-sfi förutsälts behöva gå vidare till AMU innan de fär en plats på arbetsmarknaden. Inte minst gäller detta flyktingarna. I påbyggnads-sfi får de fackspråkligl inriktad svenskundervisning och yrkesorientering i direkt anslutning till en yrkesutbildning. För atl ge invandrare ytterligare slöd inom AMU anser jag det vara rimligt att en del av de resurser inom AMU som används för andra invandrarinriklade åtgärder (förberedande preparandundervisning för invandrare m. m.) används för fortsatt utbildning i svenska som främmande språk. Den samlade invandrarinriklade resurs som därigenom kan disponeras inom AMU bör aktivt kunna bidra till en förbättrad svenskun-

Prop. 1983/84:199 27

dervisning och minskade studieavbrott bland invandrare i AMU. Bl.a. kommer möjligheterna atl varva svenskundervisning med teoretiskt förberedande undervisning och yrkeskurser atl förbättras, vilket enligt flera undersökningar ger goda resultat.

För tillträde till påbyggnads-sfi inom AMU bör gälla att invandraren i grund-sfi eller på annat sätt har uppnått den kunskapsnivå i svenska som grund-sfi syftar till. För atl avgöra della kan det vara nödvändigt atl använda någon form av diagnostiska instrument.

2.5.5 Information och uppsökande verksamhet

Kommunerna bör, som jag redan har anfört, svara för alt informera nya invandrare om deras möjligheter att della i grundläggande svenskundervisning. Informationen, som bör nå alla nya invandrare, bör innehålla uppgifter om hur undervisningen är organiserad, vilka studiesociala villkor som gäller m.m.

För grundvux har kommunerna etl förfaltningsreglerat informationsansvar som är relativt omfallande. Kommunerna är också skyldiga att ombesörja information när det gäller förskola och ungdomsskola. Jag vill i detta sammanhang vidare erinra om att chefen för utbildningsdepartementet nyligen (prop. 1983/84: 169, s. 17) har föreslagit atl kommunerna skall ansvara för atl vuxna informeras om de ulbildningsmöjligheler av olika slag som samhället erbjuder de vuxna. Informationen om sfi och uppsökande verksamhet i samband därmed bör därför kunna samordnas med annan sådan information och uppsökande verksamhet som kommunerna riktar lill invandrare.

För alt fä underlag för information lill invandrare och lill uppsökande verksamhel bör det organ som ansvarar för grund-sfi samverka med andra myndigheter, organisationer etc. Pastorsämbete m.fl. bör t.ex. kunna informera det för grund-sfi ansvariga organet när invandring sker lill kommunen. En nära samverkan med den kommunala myndighet som får ansvaret för all handlägga frågor om flyktingars mottagande bör ocksä vara naturiig.

Arbetsförmedlingarna spelar en central roll när det gäller information lill arbetssökande invandrare. Ett samarbete mellan kommunen och arbetsförmedlingen möjliggör för kommunen att nä ut till en stor del av målgruppen med information om sfi-undervisningen. Andra kanaler som bör kunna användas för information och uppsökande verksamhet i samband med grund-sfi är studieförbunden och invandrarorganisalionerna. Information bör också kunna ges på arbetsplatser under medverkan av arbetsgivarna och de fackliga organisationerna.

Prop. 1983/84:199 28

2.6 Studiesocialt stöd vid svenskundervisning för vuxna invandrare samt barnomsorg

Ett av de viktigaste syftena med elt nytt sfi-system bör vara atl göra undervisningen tillgänglig för flera grupper. De sludiesociala hindren i samband med svenskundervisning har under senare är förvärrats, vilket till stor del hör samman med de förändringar i invandringen och pä arbetsmarknaden som jag tidigare har omnämnt. Mänga av de nya invandrarna har under den första liden i Sverige ingen anknytning till arbetslivet och kan därför inte utnyttja rälien till ledighel med lön för att lära sig svenska. Kvinnor som har små barn har svårl att delta i sfi utan ekonomiskt stöd och hjälp med barntillsyn. Förutom dessa praktiska sludiehinder finns hinder som har psykologiska och kulturella orsaker. Flera av dessa hinder kan emellertid undanröjas om studiesociala förmåner införs som ger nykomna invandrare en bättre möjlighet att delta i sfi.

I dag finns del i princip tvä former av studiestöd för invandrare som deltar i sfi. Invandrare med anställning har räll lill ledighet med bibehållen lön för deltagande i sfi under 240 timmar. Vidare kan invandrare som är berättigade till arbetsmarknadsutbildning få utbildningsbidrag under högst 18 veckors sfi-undervisning. Utöver dessa tvä studieslödsformer bör nämnas att flyktingar som omhändertas av AMS vid förläggning eller genom enskild inkvartering har sin försörjning tryggad under svenskundervisningen. Denna försörjning är emellertid inte alt betrakta som elt studiestöd i vanlig mening, eftersom den ges oavsett om flyktingen deltar i sfi eller ej. Jag vill här erinra om det system föv statlig ersättning för de asylsökandes och flyktingarnas försörjning som riksdagen beslutat om på grundval av förslag i prop. 1983/84: 124.

De som deltar i grundvux har rätt lill timersättning under högst 1 120 timmar. Tiden kan förlängas till högst 2 220 limmar om särskilda skäl föreligger. Timersältning utgår fr.o.m. den 1 juli 1984 med 38kr. per timme för den som har inkomstbortfall och 13 kr. per timme för övriga.

Reguljärt vuxenstudiestöd - timstudiestöd, dagstudiestöd eller särskill vuxensiudiestöd - utgår normalt inte för sfi-sludier.

Det nuvarande sfi-systemel innebär således all endast anställda saml de som har antagits i AMU eller grundvux fär studiesocialt slöd i samband med studier i svenska. Della betyder atl en stor del av de nykomna invandrarna saknar studiesociala förmåner vid sfi-sludier.

Nuvarande sludieslödsmodell för sfi är enligl min mening inte ändamålsenlig. Den utgår som en huvudprincip från atl invandraren redan i inledningsskedet av bosättningen i Sverige har fått anställning, trots bristande svenskkunskaper. Den nuvarande svenskundervisningslagen leder emellertid i flertalet fall lill att arbetsgivare avstår frän att anställa invandrare som inte kan visa atl de genomgått någon av de sfi- former som gör invandrare undantagna från lagen, dvs. undervisning inom ramen för det särskilda flyktingomhändertagandet eller i samband med AMU.

Prop. 1983/84:199 29

Det har under senare år förts fram flera förslag i syfte alt eliminera dessa effekter av den nuvarande lagstiftningen. AMS har i framstäUningar tiU regeringen begärt att få rätt att som AMU-kurs anordna kurs i svenska ulan krav på efterföljande yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Förslag om att ändra finansieringen från enskild arbetsgivarfinansiering tiU kollektiv finansiering genom en allmän arbetsgivaravgift har ocksä förts fram från flera håll. Det är även SFI-kommitténs linje. Kommitténs förslag innebär all arbetsgivarnas nuvarande kostnader i samband med svenskundervisningen, dvs. en viss andel av arbetsgivaravgiften lill arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag och hela kostnaden för löner vid lagsladgad ledighet för svenskundervisning, skall bibehållas. Den senare kostnaden skulle dock tas ut genom en höjning av arbetsgivaravgiften. Jag återkommer längre fram lill mina förslag rörande svenskundervisningslagens framtida utformning och till finansieringsfrågorna.

SFl-kommittén har föreslagit elt nytt enhetligt studiestöd avsett för sfi-utbildning, kallat sfi-penning. Sfi-penning till anställda skall enligt kommittéförslaget motsvara den aktuella lönen, medan övriga mellan 18 och 65 är föresläs fä ersättning med samma belopp som timstudiestöd, dvs. fr. o. m. den I juli 1984 38 kr. per timme. Återstående grupper, dvs. främst pensionärer, skulle enligl kommittén få ett stimulansbidrag på 13 kr. per timme. Flyktingar och s. k. vänlare som har sin försörjning tryggad på annat sätt föreslås av kommittén vara undantagna från rälien lill sfi-penning.

En stor del av remissinslanserna har tillstyrkt kommitténs förslag om sfi-penning. De ansåg det vara riktigt att ta bort kopplingen mellan anställning och rätt till studiestöd. De ansåg också alt elt särskilt studiestöd av generell karaktär är nödvändigt för atl nå ul lill så många invandrare som möjligt och skapa motivation för studier. SAF framhöll att den föreslagna ersättningen var hög och ibland skulle komma att överstiga den lön som utgår på öppna marknaden men lillsiyrkie ändå förslaget, eftersom det kunde leda till alt fler invandrare deltog i sfi före anställning. SAF avstyrkte emellertid finansiering via en arbetsgivaravgift. Svenska facklärarförbundet (SFL) menade atl sfi-penningen för icke anställda inle medger försörjning och alt ersättningen borde beräknas så alt den ligger i nivå med de lägsta lönerna pä arbetsmarknaden. Riksförsäkringsverket (REV), som tillstyrkte förslaget om sfi-penning, pekade i sitt yttrande på alt del finns möjligheter att samordna sfi-penningen med andra ledighetsersältningar, t.ex. föräldrapenningen. Riksrevisionsverket (RRV), SACO/SR och CSN avstyrkte kommitténs förslag med motiveringen alt man inte bör införa nya studieslödsformer. SACO/SR framhöll alt det redan nu är otillfredsställande att det finns så många olika slags stöd till olika grupper och att gränsdragningarna ofta är oklara och måste uppfattas som orättvisa och godtyckliga av den enskilde. SACO/SR ansåg att vuxna invandrare som läser svenska bör ha samma studiestöd som studerande i grundvux. RRV var av

Prop. 1983/84:199 30

samma uppfattning men avstyrkte uttryckligen förslaget atl ungdomar och äldre skulle få ett stimulansbidrag.

CSN framhöll i sill yttrande atl nämnden strävar efter att på sikt skapa ett mera sammanhållet sludiestödssystem och atl kommilténs förslag, om det genomfördes, skulle komma all verka i rakt motsatt riktning. CSN har som bilaga till sitt yttrande överlämnat en inom CSN utarbetad promemoria. 1 promemorian presenteras ell alternativ lill kommitténs förslag som utgår från alt en samordning görs mellan studiestödet för sfi och timersättningen vid grundvux. Förslaget syftar fill att ge samma studiestöd till deltagare i sfi och grundvux, samlidigt som vissa förbättringar föreslås i regelsystemet för timersättningen. Enligt promemorian bör också all stu-diestödsadministraUon samlas hos CSN.

För egen del instämmer jag i SFI-kommitténs bedömning att elt särskill studiestöd för sfi skulle ha en stimulerande effekt och höja motivationen för studier. Ett studiestöd skulle kunna leda till alt flera påbörjar sin utbildning tidigt. Jag ansluter mig därför till kommitténs åsikt alt alla som deltar i grund-sfi bör ha möjlighel alt fä visst studiesocialt slöd under studierna. Jag anser också att svenskundervisningslagens regler om lön vid deltagande i svenskundervisning bör ersättas med elt studiestöd. Därigenom kan lagens numera huvudsakligen negativa effekter upphävas. Arbetsgivarna bör dock även fortsättningsvis ha elt visst finansieringsansvar. Jag ålerkommer till detta.

Jag kan emellertid inle tillstyrka SFI-kommitténs förslag om ett helt nytt studiestöd. Den nuvarande studiestödsordningen för vuxenstuderande kännetecknas redan av en splittring på flera olika stödformer. Kommittén föreslår att det nya studiestödet skall baseras pä en ersättning per timme. Det finns redan tvä olika studiestöd som utgår per limme, nämligen limslu-diestöd enligl studieslödslagen (1973: 349) och timersättning enligl förordningen (1976:327) om timersättning vid grundvux. Båda dessa studiestöd kan utgä till arbetstagare som är lediga frän arbetet för att delta i studier men i övrigt gäller delvis skilda regler. Atl införa etl tredje timbaserat studieslöd för arbetstagare skulle innebära att arbetstagare som tar ledigt för studier skulle komma alt ersättas enligt tre olika system. Detta är enligl min mening inle rimligt. Redan nuvarande ordning med två slags timbase-rade studiestöd för arbetstagare kan i vissa fall medföra problem. Också vissa andra skäl talar mol kommitténs förslag.

Kommittén föreslär alt studiestödet skall motsvara den lön per timme som den studerande skulle ha haft av sill arbete under den tid för vilken ledighel beviljats, dock högst 60 kr. per undervisningslimme. Det är en myckel högre ersättningsnivå än den som gäller för timstudiestöd och fimersättning, vilka fr.o.m. den 1 juli 1984 utgår med 38 kr. per limme. Kommittén motiverar förslagel med atl de förmåner invandrare har i dag enligt svenskundervisningslagen inle bör försämras.

Kommittén har emellertid enligl min mening underskattat svårigheterna

Prop. 1983/84:199 31

med all bibehålla kopplingen till lönen när svenskundervisningslagen omvandlas till en ledighetslag och ett studiestödssystem ersäller lönebesläm-melserna i lagen. Ett av syftena med del föreslagna sfi- systemet är all i olika avseenden anpassa sfi Ull de system som i övrigt finns inom utbildningsområdet. Ersättning motsvarande lön tillämpas inle som studiestöd för annan utbildning bortsett från vissa slag av personalutbildning. Som jag tidigare anfört tillkom svenskundervisningslagen före de stora reformerna inom vuxenutbildningsomrädet, således innan sludieledighelslagen och de nuvarande vuxenstudiestöden kom till. När det nu sedan länge finns ett stödsystem på arbetsmarknaden som medger ledighet och studieslöd för utbildning anser jag det rimligt atl della också omfaltar invandrare som studerar svenska.

Enligt min mening bör studiestöd lill invandrare som dellar i grund- sfi utgä med ett schabloniserat belopp som är lika.för alla och dessutom ansluter till övriga limbaserade studiestöd för anställda. Jag föreslår - i enlighet med det förut nämnda förslaget från CSN - all nuvarande timersältning vid grundutbildning för vuxna bör gälla även grund-sfi. Timersättningens belopp uppgår fr.o.m. den 1 juli 1984 till 38 kr. för den som har inkomstbortfall och till 13 kr. för övriga. Den lägre timersättningen är ell stimulansbidrag som skall bidra till att täcka kostnader för resor, barntillsyn m. m. i samband med dellagande i grund-sfi.

SFI-kommiltén har föreslagit att den som varit kyrkobokförd mer än tio år i Sverige skall undantas frän rätlen till studiesocialt stöd i samband med sfi men ha rätt att delta i sfi-utbildningen och också möjlighet alt uppbära andra studieslöd för sädan utbildning. Kommittén har motiverat sitt förslag med all en lioårsregel skulle kunna stimulera till en tidig sludieslart. Jag kan från principiella utgångspunkter inte tillstyrka kommilténs förslag. Jag vill emellertid samtidigt erinra om att grund-sfi bör vara en utbildning för nykomna invandrare, som bör erbjudas så tidigt som möjligt efter bosättningen i Sverige. Det finns i del nya sfi-syslemet många andra sätt att stimulera till en tidig studiestart. Information, uppsökande verksamhet samt en väl upplagd undervisning är enligl min mening bättre vägar att få dellagarna att börja della i sfi-undervisning tidigt än en bortre lidsgräns för rätt lill studiesocialt stöd.

Vad gäller dem som väntar pä beslut i fråga om uppehållstillstånd i Sverige så bör de, som jag anfört tidigare, i princip inte vara berättigade liU grund-sfi förrän deras tillstånd beviljats och de kyrkobokförls. Endasi undantagsvis bör de kunna delta om det inte innebär merkostnader för staten. Del kan därför inte bli aktuellt med timersältning för dessa.

Grund-sfi bör som jag tidigare redovisat slå öppen för utländska medborgare som är 16 år eller äldre. .Anledningen till atl jag förordar denna åldersgräns är att skolplikten upphör vid 16 år och atl kommunens vuxenutbildning inom grundvux och komvux (etapp 1) slår öppen från denna ålder. Enligl nu gällande regler för timersältning vid grundvux kan denna

Prop. 1983/84:199 32

utgä till studerande under 20 är endast under förutsättning att den studerande åsamkas inkomstbortfall (motsvarande). Studiehjälp kan emellertid utgå till deltagare i grundvux som är under 20 år. Studiehjälp utgår endasi för heltidsstudier.

Eftersom grund-sfi i fortsättningen i huvudsak förutsälts ha formen av deltidsstudier kan studiehjälp i de flesta fall inte längre bli aktuellt. I propositionen om kommunal och statlig utbildning för vuxna (prop. 1983/84: 169 s.45) har föreslagits att deltagare i grundvux som fyllt 16 men inte 20 år och inte förlorar arbetsinkomsl, ersättning från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd skall fä limersättning i en omfattning som motsvarar vad som generellt utgår till elever i samma ålder som studerar i gymnasieskolan, dvs. högst studiebidragets belopp per månad. Enligl min mening bör samma ordning gälla deltagare i grund-sfi som är under 20 år och som inte åsamkas inkomstbortfall i samband med sina sfi-sludier. Jag vill erinra om att regeringen i den nyligen lämnade komplet-teringsproposilionen (prop. 1983/84: 150) föreslagit en höjning av studiebidraget från 275 kr. till 400 kr. per månad. Vissa samordningsregler kan behövas för fall då en sådan studerande är under 20 är och under samma lidsperiod deltar i t. ex. uppföljningsinsalser eller ungdomslag.

SFI-kommiltén har föreslagit att sfi-penning skall utgå för undervisningslimmar samt för andra timmar för vilka den studerande förlorar arbetsinkomst på grund av ledighet för resor i samband med utbildningen eller pä gmnd av ledighet som eljest är en oundviklig följd av utbildningens förläggning. SFI-kommiltén har ocksä föreslagit att arbetstagare skall kunna få sfi-penning för sådan tid som han eller hon på grund av utbildningens förläggning i tiden inte av arbetsgivaren kan sysselsätlas i arbete. Någon sådan regel finns inte i någon studieslödsform i dag. 1 del nuvarande ersällningssystemet för sfi för arbetstagare, som regleras i svenskundervisningslagen, har samma problem uppstått i de fall arbetslagaren har ledigt på hellid för heltidsstudier, eftersom sådana normall motsvarar endast 5-6 limmars undervisning per dag. Problemet kommer atl minska i del nya sfi-systemet eftersom, bl. a. av pedagogiska skäl, studier på halvtid bör vara huvudalternativet.

Som jag närmare kommer atl utveckla, förutsätts undervisningen för arbetstagare som är lediga frän arbetet för alt delta i grund-sfi läggas upp så att ledig lid i praktiken sammanfaller med undervisningslid på ell sådant sätt alt restid och annan spilltid inte skall behöva uppkomma. Avgörande är här att det i avsnitt 2.5.2 berörda samrådet mellan kommunen, studieanordnaren samt arbetsgivare och fackliga organisationer fungerar effektivt. 1 vissa fall kommer del emellertid inte all kunna undvikas, alt den lediga liden blir längre än undervisningstiden.

Jag är medveten om all den schabloniserade timersättningen i vissa fall kan vara lägre än inkomstbortfallet per timme. 1 de fall della medför problem av någon betydelse, är det enligt min mening rimligl, att arbelsgi-

Prop. 1983/84; 199 33

våren lar ett visst ansvar, bl.a. med tanke på att undervisningen även kommer arbetsplatsen till godo. SAF har förklarat sig villig atl för sådana fall rekommendera medlemsföretagen alt ge en viss utfyllnad.

SFI-kommiltén har föreslagit att studiestödet skall vara pensionsgrundande och ligga till grund för semesterförmåner. Även jag anser att det studiesociala stödet i samband med grund-sfi skall vara pensionsgrundande. Eftersom nuvarande timersältning är pensionsgrundande krävs ingen ändring i reglerna dä det gäller timersättningen. Däremot är ledig tid i samband med timersättning inte semeslerlönegrundande. Till skillnad från vad som gäller grundvux- studier har emellertid grund-sfi för arbetstagare en sådan begränsad omfattning och en sådan anknytning till arbetslivet atl del är motiverat alt betrakta ledig tid för grund-sfi som arbetad tid. Detta fär bl.a. till följd att ledigheten vid grund-sfi blir semesterlönegrundande, medan motsvarande inte kommer att gälla för grundvux.

Den administrativa hanteringen av timersättningen för grund-sfi bör vara densamma som den som tillämpas för fimersätlningen vid grundvux.

Eftersom påbyggnads-sfi förutsätts bli anordnad främst som reguljär AMU och som studiecirklar i studieförbund får de sludiesociala frågorna lösas på för dessa studieformer vanligt sätt. Det innebär att deltagare i påbyggnads-sfi i AMU får utbildningsbidrag under studierna.

SFI-kommiltén har föreslagit att särskild barnomsorg skall ordnas av kommunerna för barn till de föräldrar som deltar i sfi och alt ett särskilt statsbidrag skall utgå för denna verksamhet. Flera remissinstanser har framhållit vikten av atl barnomsorg anordnas i anslutning till sfi sä atl framför allt de hemarbetande invandrarkvinnornas möjligheter att della underlällas.

Jag vill för egen del instämma i all del är önskvärt all del anordnas barnomsorg i anslutning till grund-sfi. Brislen på barnomsorg är elt allvarligt studiehinder för mänga invandrare. Framför allt gäller detta kvinnor. Det nya sfi-systemet syftar bl.a. till alt nå fler invandrare med svenskundervisning än det nuvarande systemet gör. Om kvinnorna skall ha en realistisk möjlighet att delta i grund-sfi, behövs någon form av barnomsorg i anslutning till denna.

Jag vill emellertid inte förorda en särlösning av det slag som SFI-kommiltén föreslagit. Jag ansluter mig här lill vad bl.a. 7"C0 har anfört i sitt remissyttrande. Det system för statsbidrag till kommunernas barnomsorg som riksdagen fattade beslut om hösten 1983 och som gäller fr. o. m. den 1 januari 1984 skapar enligt min mening förulsättningar för flexibla lösningar av barnomsorgen för föräldrar som deltar i grund-sfi. Kommunerna skall enligt socialtjänstlagen sörja för atl barn som på grund av föräldrars arbete och studier eUer av andra skäl behöver omvårdnad får det, när behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Kommunen skall alltid anvisa plats i förskola fr.o.m. höstterminen del år barnet fyller sex är. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskill slöd i sin 3 . Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 199

Prop. 1983/84:199 34

utveckling skall anvisas plats i förskola före sex års ålder. Kommunen skall också bedriva uppsökande verksamhet. Mänga invandrarbarn behöver av språkliga skäl särskilt slöd och får därför förtur lill kommunal barnomsorg. För invandrare och flyktingar som dellar i sfi har kommunen således redan nu etl ansvar för att ordna barnomsorg.

En stor andel av de nya invandrarna i kommunerna är flyktingar, för vilka kommunerna påtar sig vissa uppgifter mot ersättning från staten enligl det nya systemet för mottagande av flyktingar. Systemet innebär, atl kommunerna ersätts genom ett schablonbidrag som skall motsvara sädana merkostnader för flyktingmottagandet som inte ersätts genom generella statsbidrag. Som jag har anfört i propositionen (prop. 1983/84: 124, s.41) om mottagandet av flyktingar och asylsökande m. m. har kommuner som tar emol flyktingar mänga gånger höga extra kostnader för barnomsorg. Hänsyn till detta har tagits vid fastställande av del angivna schablonbidraget, vilket är högre för barn än för vuxna flyktingar.

.2.7 Lärarfrågor

SFI-kommiltén hade i uppdrag alt utreda frågor rörande tillgängen pä och behovet av lärare med lämplig utbildning för undervisningen i sfi. Kommittén har redovisat sitt uppdrag genom atl ge en översikt över befintliga former av utbildning och fortbildning för sfi-lärare, redovisa resultaten av en enkät bland sfi-lärare samt lämna förslag om hur tillgängen på sfi-lärare bör tillgodoses i elt nytt sfi-system.

Uppskattningsvis ca 1 500 cirkelledare och lärare arbetar f.n. med undervisning i sfi inom studieförbunden, inom AMU och vid flyktingförläggningar. Den största delen av sfi-lärarna finns inom studieförbunden. Enligl SFl-kommitléns beräkningar fanns det 1979/80 i studieförbunden ca 830 cirkelledare som hade högskoleutbildning i sädana ämnen som är relevanta för undervisning i sfi. Antalet är f. n. någol lägre eftersom sfi-verksamhelen har minskat i omfattning. Inom AMU är antalet sfi-lärare med motsvarande bakgrund f. n. ca 500.

Av den enkät som gjordes våren 1980 av SFI-kommiiién framgick alt en majoritet av cirkelledarna och AMU-lärarna är mycket rutinerade. Av cirkelledarna angav mer än 70% all de var tillsvidareanställda, vilket innebär att närmare tre av fyra undervisade lägst 480 timmar per är. En majoritet redovisade ocksä undervisningsvana pä minst fem år. Enligl uppgifter från våren 1984 är med endasi få undanlag alla sfi-lärare inom AMU tillsvidareanställda. Av de 500 tillsvidareanställda lärarna har ca 300 adjunktsbehörighet och ca 200 uppfyller de kompetenskrav för tillsvidareanställning som gäller för sfi-lärare i AMU som inte har lärarutbildning. Majoriteten av sfi-lärarna har således läng erfarenhet av undervisning av vuxna invandrare och har deltagit i någon form av utbildning i svenska för invandrarundervisning.

Prop. 1983/84:199 35

Som jag nämnde inledningsvis finns del också lärare i sfi vid flyktingförläggningarna. Vid de tillfälliga förläggningarna samt vid den permanenta föriäggningen i Hallstahammar är lärarna anställda antingen av studieförbund eller inom AMU, eftersom dessa anordnare svarar för undervisningen vid de nu nämnda förläggningarna. Vid förläggningarna i Flen, Alvesta och Moheda har emellertid en annan undervisningsorganisation valls. I Flen är lärarna anställda av länsarbetsnämnden och i Alvesta och Moheda svarar kommunen för undervisningen och är arbetsgivare för lärarna. I Alvesta/Moheda finns f n. 27 tillsvidareanställda lärare.

De utbildningsmöjligheter som i första hand har funnits för sfi- lärare äi-s.k. enstaka kurser inom högskolan i svenska för invandrarundervisning. Dessa omfattar 20 poäng och kan ges på tre nivåer. Därigenom har del varit möjligl att läsa upp lill 60 poäng i ämnel. 1 Slockholm har vidare anordnats en lokal linje med denna inriktning på upp till 80 poäng. Den avslutades våren 1981. Syftet med linjen var atl ge ämnesteorelisk, melodisk och praklisk-pedagogisk utbildning för lärare i svenska för invandrare vid AMU-center, inom komvux samt vid studieförbund och folkhögskolor. För cirkelledare anordnas dessutom fortbildningskurser av SÖ och internt inom studieförbunden. De har varierande längd från ett par dagar till elt par veckor. Särskild fortbildning för AMU-lärare anordnas ocksä av SÖ. En behörighetsgivande lärarulbildning i svenska som främmande språk har inrättats innevarande budgetär inom ramen för ämneslärarulbildningen. Den omfaltar 50 utbildningsplatser och ges f n. pä tre orter.

I SÖ:s tillämpningsföreskrifter lill förordningen (1981:518) om statsbidrag till studiecirklar m.m. sägs alt studieförbund vid godkännande av cirkelledare skall la hänsyn lill ledarens allmänna lämplighel, ämneskunskap, pedagogiska erfarenhel och förmåga all verka för målsättningen för folkbildningsarbetet. Med utgångspunkt i dessa föreskrifter kan det enskilda studieförbundet fastställa egna kompetenskrav. Studieförbunden rekryterar således sfi-ledare efter egna krav och ger dem den fortbildning de själva bedömer vara lämplig. Studieförbundens långa erfarenhel av sfi har emellertid påverkal de krav de numera släller på sfi-lärarna. Ofta ställs krav på högskoleutbildning i bl.a. svenska som främmande språk och på goda kunskaper i invandrar- och samhällsfrågor. Studieförbunden är således angelägna om att deras cirkelledare inom della område har etl stabilt kunskapsunderiag. Med hänsyn till sfi-verksamhelens särskilda karaktär har sfi-cirkelledarna lill övervägande del tillsvidareanställning.

Genom beslut den 18 november 1976 meddelade regeringen föreskrifter om kompetenskrav för lärare i sfi inom AMU (senasie ändring den 20 december 1979). 1 huvudsak innebär föreskrifterna att lärare kan tillsvida-reförordnas för sfi-undervisning om de är ämneslärare/adjunkter i svenska och/eller moderna språk samt har viss utbildning för sfi-undervisning eller har 120 poäng i för sfi-undervisning lämpliga ämnen samt 3 1/2 års tjänstgöring i sfi pä minst halvtid. AMU-lärarna har statliga tjänster.

Prop. 1983/84:199 36

De kommunalt anställda lärarna vid flyktingförläggningarna i Alvesta och Moheda har alla lärarutbildning och statligt reglerade tjänster.

SFI-kommitténs förslag vad gäller lärarfrägan omfattade bl.a. särskild lärarutbildning, behörighetsregler m. m. och utgick frän att sfi-utbildningen skulle bedrivas av komvux och anpassas till denna utbildningsform. Kommittén ansåg emellertid att behovel av lärare för den nya sfi-utbildningen i första hand borde tillgodoses genom alt de cirkelledare och lärare som är och varit verksamma inom den hittillsvarande sfi-utbildningen skulle beredas möjlighet att fortsätta som sfi-lärare inom den nya organisationen.

Flertalet av de remissinslanser som ytlral sig i lärarfrägorna har inslämt i kommilténs förslag om en lärarutbildning i svenska som främmande språk (andraspråk) samt i kommitténs åsikt atl lärare för sfi i första hand borde rekryteras bland dem som är verksamma som lärare inom den nuvarande sfi-utbildningen inom AMU, vid studieförbund och i samband med flyktingmottagandet. Bl.a. SIV har understrukit vikten av alt den erfarenhet av undervisning i svenska somfrämmande språk som nu verksamma lärare har inte tilläts gå till spillo, eftersom della skulle få allvarliga konsekvenser för konlinuitelen i undervisningen. SFL framhöll atl man inte kan acceptera en ny organisation av sfi utan atl lärarfrägorna löses och biträdde kommitténs förslag att den nya organisationen skulle bygga på nu verksamma lärare i svenska som främmande språk. Förbundet underströk övergängsproblemen och menade all särskilda tillsätlningsgrunder borde fastslällas för atl säkra de nu verksamma lärarnas ijänslgöring i en ny organisation.

Jag instämmer med såväl SFl-kommittén som majoriteten av remissinstanserna i att behovet av sfi-lärare tills vidare i huvudsak bör kunna tillgodoses genom alt erfarenheterna hos nu verksamma sfi- lärare tas lill vara. Min bedömning är atl tillgången på sfi-lärare är sådan att det inte blir fråga om nyrekrytering av sfi-lärare under de närmaste åren.

Flertalet sfi-lärare i studieförbunden måste anses besitta en sådan reell kompetens i form av ämneskunskaper, undervisningsvana och arbetslivs-ertarenhel all den ger dem goda förutsättningar all förmedla sfi-undervisning enligl den läroplan som kommer att utarbetas.

Det ter sig därför som ytterst naturligt att kommunerna i första hand utnyttjar och tar till vara de lärarresurser och den pedagogiska kompetens som studieförbunden byggt upp. Detta kommer ocksä atl ske genom alt kommunerna fill största delen förulsätls anlita studieförbunden som utbildningsanordnare för grund-sfi.

Grund-sfi blir inte en kommunal skolform jämförbar med t.ex. komvux och grundvux. Del blir anordnaren, således i första hand studieförbunden, som får uppgiften alt anställa lärare och svara för de uppgifter i övrigt som åligger den som är arbetsgivare. Del kan således inle bli tal om att från statligt häll föreskriva formella behörighetskrav för tjänster. Staten bör emellertid ange riktlinjer för vilken kompetens som är önskvärd för sfi-

Prop. 1983/84:199 37

lärare. Sådana riktlinjer bör utarbetas i del fortsatta planeringsarbetet. Det bör ankomma på kommiinerna att se till att de utbildningsanordnare som anlitas uppfyller de krav och önskemål som bl.a. läroplan och nämnda riktlinjer ger uttryck för.

Som jag nyss framhållit kommer med den föreslagna ordningen studieförbunden att normalt ha det fulla arbetsgivaransvaret för de lärare som tas i anspråk för sfi. Någon stallig reglering av tjänster på samma sätt som för andra lärargrupper inom skola och vuxenutbildning blir därmed inte aktuell. Självfallet kan det ändå finnas skäl för att vid utformningen av löne-och anställningsvillkor beakta sambanden mellan sfi-lärarna och andra, jämförbara lärargrupper. Detta är en fråga för de olika utbildningsanord-narna i deras egenskap av arbetsgivare.

På något längre sikt måste självfallet en nyrekrytering till sfi- lärampp-gifter säkras. Staten bör ha ett ansvar för att utbildning för sådana uppgifter erbjuds inom högskolan. Utgångspunkten bör härvid vara befintliga utbildningar för olika lärargrupper. Chefen för utbildningsdepartementet avser att i annat sammanhang återkomma till denna fråga.

För fortbildning av sfi-lärare bör studieanordnarna ansvara. Ersättningen till kommunerna bör beräknas så att detta möjliggörs.

2.8 Lagstiftningsfrågor

2.8.1    Lag om kommunernas uppgifter i fråga om grundläggande svensk
undervisning

En gmndläggande bestämmelse om skyldighet för kommunerna atl tillse atl grund-sfi anordnas för nyinvandrade bör införas i en särskild lag. Där bör också behandlas vissa ytterligare frågor som hänger samman med skyldigheten beträffande sfi. Jag är dock inte beredd att redan nu lägga fram ett förslag till lagbestämmelser. Vissa tekniska frågor har nämligen nära samband med annan lagsiiftning på utbildningsområdet. Inom regeringskansliet bereds sålunda bl.a. skolförfaltningsutredningens förslag lill ny skollag saml de lagförslag som aktualiseras i prop. 1983/84: 169 om kommunal och statlig utbildning för vuxna. Den av mig åsyftade lagen bör utarbetas i samband med detta beredningsarbete. Jag förordar alt regeringen ålerkommer i denna fräga«hösten 1984.

2.8.2    Lag om ledighet vid deltagande i grundläggande svenskundervisning

Den föreslagna ordningen för sfi bygger pä en samhällelig målsättning av innebörd att i princip varje invandrare så snart som möjligt efter bosäll-ningen här bör fä grundläggande kunskaper i svenska språkel och om del svenska samhället. Den första undervisningen, grund-sfi, kommer i flertalet fall att ske innan invandraren har tillträtt någon anställning. Delta utesluter emellertid inte atl del också kommer att finnas ell behov av all

prop. 1983/84:199 38

kunna anordna grund-sfi för dem som har fåll anställning och alltså är arbetstagare. Dessa måste då garanteras räll att vara lediga från anställningen för denna undervisning.

Den nuvarande lagen på området, svenskundervisningslagen, bygger pä att arbetsgivaren skall vara skyldig att ge arbetslagaren ledigt med bibehållna anställningsförmåner för att genomgå svenskundervisning. Arbetsgivaren har vidare atl i samråd med arbetstagaren och den berörda fackliga organisationen ta ställning till om förutsättningar för svenskundervisning är för handen.

Den ändrade organisation av sfi som jag nu föreslår skiljer sig på väsentliga punkter frän de förutsättningar som har legat till grund för svenskundervisningslagen. Sålunda förutsälts den enskilde arbetsgivaren inte längre bära det ekonomiska huvudansvaret för arbetstagarens försörjning under utbildningstiden. Det blir vidare kommunen som fär ansvaret atl avgöra vilka invandrare som skall beredas grund-sfi. Svenskundervisningslagen bör därför ersättas med nya lagregler som helt inriktas på rälien till ledighet. I likhet med SFl-kommittén anser jag nämligen all reglerna i sludieledighelslagen inte är lämpligl avpassade för sådan utbildning som det här gäller. Enligt sludieledighelslagen förvärvas rätten till ledighet först efter sex månaders anställning. Vidare har arbetsgivaren enligt denna lag stora möjligheter atl påverka ledighetens förläggning genom att skjuta på den i upp lill två är.

Jag skall här ange huvuddragen i en ny lagstiftning som ger räll lill ledighel från anställningen för atl genomgå grund-sfi. Till själva lagförslaget avser jag alt återkomma under hösten 1984. Jag anser del nämligen väsentligt atl den nya ledighelslagen utarbetas i samband med de författningar som avses reglera kommunernas ansvar för grund-sfi.

Önskvärdheten av samordning och effektivitet i utbildningen, liksom de pedagogiska kraven, medför atl arbetslagarna och arbetsgivarna inte kan ges del avgörande inflytandet över utbildningens omfattning och förläggning. Ramarna för undervisningen kommer att främst bli beroende av vilka utbildningsresurser som finns pä kommunal nivå och av hur dessa resurser disponeras. Flertalet invandrare kommer atl genomgå grund-sfi innan någon anställning tillträds, och del blir därför i första hand dessa invandrares förhållanden som styr utbildningens uppläggning. Detta innebär naturligtvis inte atl varje möjlighet till påverkan i dessa avseenden frän arbetsgivare och arbetstagare skulle vara utesluten. Som jag tidigare har framhållit är det angeläget all det sker elt samråd mellan kommunen, studieanordnaren och de lokala parterna när utbildningsplaner för arbetstagare läggs upp. Målet bör vara alt alla frågor kring utbildningen och dess förläggning löses vid detta samråd. Kommunen bör efter samrådet kunna falla beslut om atl anta arbetstagaren lill grund-sfi och ange utbildningens omfalining och föriäggning.

Såsom tidigare har framgått bör grund-sfi för arbetstagare huvudsakligen

Prop. 1983/84:199 39

läggas upp som halvtidsstudier, vilka beräknas kräva en förkortning till hälften av den normala arbetstiden (20 limmar/vecka). Grund-sfi bör emellertid även kunna läggas upp som heUidssludier. En ny ledighetslag bör knyta an till detta och garantera alt arbetstagarna får erforderlig ledighet.

1 övrigt bör lagen innehålla regler om anställningsskydd m.m. efter mönster av annan ledighelslagsliftning. Jag delar vidare SFl-kommitléns uppfattning atl all ledig tid skall anses som arbetad tid. Della betyder bl.a., som jag tidigare nämnt, alt ledigheten kommer all vara semesteriönegrun-dande.

Vad som nu sagts gäller endast grund-sfi. Rätt till ledighet för deltagande i påbyggnads-sfi i bl.a. studieförbund bör regleras i sludieledighelslagen. Flertalet invandrare pä arbetsmarknaden torde tillhöra de grupper vilkas ledighet för studier enligl 7 § andra stycket sludieledighelslagen bör prioriteras enligt den lagen.

I deua sammanhang vill jag ocksä la upp frågan om den fortsatta hanteringen av det s. k. SFl-registret. SFI-regislret är del register hos SÖ som inrättades i samband med svenskundervisningslagens tillkomst. Till registret rapporterar arbetsgivare och studieanordnare dels vilka invandrare som efter prövning beslutats vara undantagna från rättigheter enligl lagen, dels deltagande i sfi-undervisning. En översyn av SFI-registret gjordes är 1980 av en särskild utredare. Översynen har redovisats i departementspromemorian (DsU 1980:10) Översyn av SFl-registret. Utredaren drog slutsatsen alt SFI-regislret utan nägra allvarliga nackdelar skulle kunna läggas ned. Sä har emellerfid inte skelt i avvaktan pä beslul om den framlida utformningen av sfi. Med den av mig föreslagna konstruktionen av svenskundervisningslagen kommer del huvudsakliga motivet för SFI- registret au bortfalla. Behovet av att kontrollera om en deltagare tidigare fått del av grund-sfi med timersättning kan tillgodoses genom kontakt mellan kommuner pä samma sätt som för grundvux. Jag förordar därför alt SFI-regislret avvecklas samlidigt med att det nya systemet för sfi träder i kraft.

2.9 Statsbidrag till grundläggande svenskundervisning och påbyggnadsundervisning

Statsbidrag bör även i fortsättningen lämnas för insatser som motsvarar dem som staten nu svarar för.

De förändringar som jag har föreslagit vad gäller huvudmannaskap och organisation innebär effekliviseringar i sfi-systemet. Ett samlat kommunall ansvar för grund-sfi möjliggör en mera rationell administration samt mera homogent sammansatta och något större undervisningsgrupper. Kvaliteten på undervisningen kan förbättras och kostnaderna hällas under bättre kontroll än hiuills.

Den nya organisationen av sfi förutsätter ett statsbidragssystem som är lätt att administrera och enkelt till sin konstruktion. En bidragskonstruk-

Prop. 1983/84:199 40

tion med många delaljregler av del slag som nu gäller för studieförbundens sfi-verksamhel bör således undvikas. 1 del nya syslemel förutsälts kommunerna få frihet att utforma undervisningen så atl lokala lösningar uppmuntras och läsningar av resurser undviks. Detta underlättas om statsbidraget är schabloniserat. Statsbidraget till grund-sfi bör därför enligt min mening beräknas enligt schabloniserade regler. Jag vill nu redovisa vissa principer för beräkningen av statsbidrag för grund-sfi.

En grundläggande förutsättning för konstruktionen, av ett statsbidragssystem för gmnd-sfi är att staten bör ha ell ansvar för att nya invandrare bereds möjligheter att genomgå svenskundervisning. Vid bedömningen av behovet av sfi-undervisning bör därför, som jag tidigare har anfört, nyinvandringen ligga till grund.

Jag utgår vidare från atl deltagarna i grund-sfi skall ges undervisning i genomsnittligt 400 timmar. En del kan behöva mer, medan andra kan behöva mindre undervisning beroende pä tidigare studier, utbildningsbakgrund, fortsatta utbildningsplaner etc. Deltagare i grundvux kan i princip förutsättas fä sä mycket svenskundervisning att de oftast inte är i behov av grund-sfi. Invandrare som fortsätter till AMU bör kunna göra det efter kortare gmnd-sfi motsvarande i genomsnitt 300 timmar. Som grund för statsbidragsberäkningarna för grund-sfi bör en antagen studietid om 330 undervisningslimmar per person kunna tjäna.

Som jag tidigare framhållit bör del vara möjligt att i det nya sfi- systemet med dess mera enhetliga organisation bedriva undervisning i något större grupper än f. n. Behovet av flexibilitet beträffande gruppstorlek är emellertid stort. För vissa deltagare kan det vara nödvändigt att under en period bedriva undervisning i små grupper, medan det för andra bör vara möjligt atl inrätta större studiegrupper. Del väsentliga är alt grupperna blir väl sammansatta med hänsyn till bl.a. utbildningsbakgrund och språkliga förutsättningar. Jag vill här hänvisa till vad jag tidigare har sagt i denna fråga. Jag förordar mot denna bakgrund all statsbidraget för grund-sfi beräknas efter en genomsnilllig gruppstorlek pä 12 deltagare. Den kommun som har en invandring omfattande mindre än 12 nyinvandrade bör sträva efter att i första hand anordna utbildningen genom samverkan med andra kommuner.

Statsbidrag till kommunerna för grund-sfi bör lämnas för administrativa uppgifter som t. ex. information, rekrytering och samråd med studieanordnare och parter på arbetsmarknaden saml för utgifter för lärariöner, läromedel, lokaler, tolkar/fackmän, fortbildning samt lönebikostnader och sociala avgifter.

Från de utgångspunkter jag här angett bör det ankomma pä kommunen alt enligt statsbidragsreglerna dimensionera och organisera grund-sfi. För att möjliggöra kontroll över den statliga medelsförbrukningen bör i statsbidragssystemet ingå en enkel rutin för fortlöpande rapportering av planeringsläget beträffande verksamhetens utveckling.

Prop. 1983/84:199 41

Det fortsatta beredningsarbetet vad gäller statsbidragssystem för grund-sfi bör bedrivas med utgångspunkt i de nu angivna riktUnjerna. Jag förordar all regeringen i början av är 1985 ålerkommer med elt preciserat förslag till statsbidragsregler för grund-sfi och till beräkningar av kostnaderna, anslagsfrågor m. m.

Statsbidrag till timersättning vid deltagande i grund-sfi bör dimensioneras efter beräknat antal deltagare i grund-sfi. Alla som blir antagna till grund-sfi bör, som jag tidigare har angett, få timersättning. Särskilda resurser bör beräknas för detta.

Statsbidraget lill påbyggnads-sfi i studieförbund bör beräknas så atl studiecirklarna kan erbjudas utan avgift för deltagarna. De schabloniserade regler för statsbidrag som gäller övrig cirkelverksamhet bör gälla också påbyggnads-sfi, dvs. utformas som schablonbidrag och tilläggsbidrag.

Påbyggnads-sfi i AMU fömlsäus inordnas som en del i den reguljära arbelsmarknadsulbildningen. Frägan om AMU:s framtida organisation bereds f n. inom regeringskansliet.

2.10 Ekonomiska konsekvenser och finansiering av det nya systemet för svenskundervisning

Som framgår av vad jag tidigare har framhållit satsar staten f n. betydande resurser på svenskundervisning för invandrare i olika former. De kostnader för sfi i studieförbundens regi, som beräknas under anslaget Undervisning för invandrare i svenska språket m.m., uppgår under budgetåret 1983/84 till ca 98 milj. kr. Svenskundervisning inom ramen för det statliga flyktingomhändertagandet finansieras över anslaget Åtgärder för flyktingar och resursåtgången härför har beräknats till 35 milj. kr. under innevarande budgetår. Undervisningskostnaderna för den sfi som anordnas inom AMU belastar anslaget Arbetsmarknadsutbildning. Någon exakt redovisning av hur stor del av kostnaderna inom AMU som avser sfi inkl. s.k. informationsdagar för invandrare finns inte och dessa kostnader är därför svära att beräkna. Uppskattningsvis kan kostnaderna för sfi inom AMU antas uppgå till minst ca 200 milj. kr. under budgetåret 1983/84, varav drygt hälften för utbildningsbidrag lill deltagarna. Utbildningsbidragen finansieras med 35% över anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag och med 65% genom arbetsgivaravgifter. Som tidigare har redovisats svarar arbetsgivarna ocksä direkt för lönekostnader i samband med anställdas deltagande i sfi enligt svenskundervisningslagen.

Förslagen i det föregående syftar bl. a. till alt effektivisera sfi- undervisningen så att resurserna kan utnyttjas bättre än f n. och i ökad utsträckning komma de invandrare till del som har det största behovel av svenskundervisning. Bl.a. de förslag som jag har lämnat i fråga om målgrupper för svenskundervisningen bör - vid en i stort sett oförändrad omfattning pä nyinvandringen - kunna leda till att vissa resurser frigörs. Nägra

Prop. 1983/84:199 42

kategorier som i dag kan få sfi men som i princip inte bör få del av grund-sfi i det föreslagna systemet är utländska medborgare som väntar på beslut i fråga om uppehällstillsländ i landet saml sådana utländska medborgare som har svenska, danska eller norska som modersmål. Sammantagna innebär mina förslag en mer medveten kanalisering av sfi-resurserna till de invandrare som bedöms ha det slörsla behovel av svenskundervisning.

Den enhetligare organisation av undervisningen som jag har föreslagit bör också leda lill elt bällre resursutnyttjande genom all den möjliggör såväl administrativa som pedagogiska vinsler. Vad jag här främst avser är alt undervisningsgrupperna kan göras slörre, nivågrupperingen bli bättre och värvning av studier och arbete bli en mera vanlig modell.

Enligl milt förslag bör kommunerna svara för vissa administrativa uppgifter beträffande grund-sfi. För dessa bör kommunerna, som jag redan föreslagit, få ersättning. Effekterna för den samlade kommunala verksamheten av kommunens nya uppgifter i samband med grund-sfi blir emellerfid manliga i jämförelse med SFI-kommitténs förslag.

Förslaget om limersättning vid deltagande i grund-sfi innebär elt nytt statligt åtagande.

Sammantaget räknar jag med all målen för svenskundervisningen genom de organisatoriska och andra förändringar som jag har föreslagit kan uppnås med mindre resurser än f. n. Det är dock av flera skäl inle möjligt att nu uppskatta den samhällsekonomiska effekten av dessa förändringar. Den blir bl.a. beroende av hur mänga invandrare som efter genomgängen grund-sfi kommer atl gå vidare lill påbyggnads-sfi inom AMU eller i studieförbund. Den närmare utformningen av stalsbidragsreglerna kommer också alt inverka.

SFI-kommiltén har föreslagit en viss höjning av arbetsgivaravgiften. Statens kostnader för del av mig förordade systemet kan finansieras inom ramen för de kostnader för sfi som nu betalas över statsbudgeten. Jag vill understryka all arbetsgivarna, genom redan existerande arbetsgivaravgift lill utbildningsbidrag för sfi-sludier i AMU, kommer att bidra lill att finansiera det nya sfi-syslemet, dvs. en avgift som motsvarar ca 75 milj. kr. innevarande år.

2.11 Genomförande och övergångsfrågor

Del nya sfi-systemel bör träda i kraft fr.o.m. den I januari 1986. Det innebär atl kommunernas skyldighet att ansvara för grundläggande svenskundervisning bör gälla från detta datum. Samlidigt bör nya regler för statsbidrag till sfi-undervisning träda i kraft. Även de nya reglerna om räll lill ledighel bör då träda i kraft.

Med hänsyn lill all del nya sfi-syslemet kommer alt medföra vissa organisatoriska förändringar kan vissa övergångsproblem komma atl uppstå i samband med reformens ikraftträdande och genomförande. Dessa bör

Prop. 1983/84:199 43

lösas så att olägenheterna för invandrarna, kommunerna och studieförbund den blir så små som möjligt. Det bör fä ankomma på regeringen eller på myndighet som regeringen bestämmer att utfärda särskilda övergångsbestämmelser om så erfordras.

Genom all ansvaret atl anordna grund-sfi förutsätts bli en kommunal uppgift förändras studieförbundens roll och uppgifter. Den försöksverksamhet med undervisning för invandrare i svenska språket m. m. som studieförbunden bedrivit sedan år 1965 upphör därmed. Studieförbunden har som jag tidigare framhållit i mycket varierande grad engagerat sig i sfi-verksamhet. För vissa förbund har sfi blivit en fast del av verksamheten. Det är naturiigt att förutsätta att dessa studieförbund i slor utslräck-ning kommer all anlitas av kommunerna för att genomföra grund-sfi och också kommer alt ha en dominerande andel av den påbyggnads-sfi som förulsätls bedrivas i studieförbund. Resurser som dessa studieförbund har byggt upp i form av lokaler, personal m. m. kan sålunda las till vara i det nya sfi-syslemet både för kurser i grund-sfi på kommunens uppdrag och för påbyggnads-cirklar som studieförbunden själva ansvarar för.

Även delar av resurser som byggts upp vid många AMU-center för sfi-verksamhet kommer alt kunna tas lill vara i del nya sfi-syslemet. En del av lärarna kommer sannolikt alt kunna arbeia med grund-sfi hos studieförbund, medan andra kommer alt kunna behälla sin anställning inom AMU och arbeta med påbyggnads-sfi eller annan yrkesförberedande undervisning för invandrare. Beträffande lärare och annan personal inom AMU som inte kan beredas fortsatt anställning inom grund-sfi eller påbyggnads-sfi eller annan verksamhet inom AMU vill jag erinra om del statliga trygghetsavtal (TrA-S) som trädde i kraft den 1 april i år. För ulbildnings-omrädel finns etl motsvarande avtal som gäller kommunalt anställda lärare (TrA-L). De personaladministrativa åtgärder som regleras i avtalen tlnns angivna i prop. 1983/84:42.

Den huvudmanna- och organisationsmodell för grund-sfi som jag har föreslagit innebär sålunda ett bättre utnyttjande av existerande resurser utan atl omfattande organisatoriska förändringar behöver göras. Även om organisationsförändringarna inte blir så omfattande som vid ett förverkligande av SFI-kommitténs förslag kommer de att medföra en del övergångsproblem som måste lösas i samråd mellan berörda parter, såväl på lokal och regional som på central nivå. Det är därför viktigt all sådant samråd initieras så tidigt som möjligt efter ett riksdagsbeslut hösten 1984. Jag förordar därför alt en organisationskommitté för det fortsatta arbetet tillsätts med uppgift alt närmare planera och lägga fram förslag om reformens genomförande. I organisationskommittén bör bl.a. ingå företrädare för Svenska kommunförbundet. Folkbildningsförbundet, SIV, SÖ och AMS. De uppgifter som bör läggas på organisationskommittén gäller bl. a. lärarfrågor, ansvarsfördelningsfrågor på bl. a. central nivå, vissa frågor av

Prop. 1983/84:199 44

administraliv art, särskilda informationsinsatser beträffande s.k. gamla invandrare saml andra övergängs- och genomförandefrägor.

SAF har bl.a. i skrivelser till regeringen hävdat, alt den nuvarande svenskundervisningslagen genom föreskriften om skyldighet för arbetsgivarna att betala lön under ledigheten för svenskundervisning skulle slå i strid med Europarådets sociala stadga (artikel 19:5). Tanken är att arbetsgivarna avstår från alt anställa invandrare på grund av lagens bestämmelser och alt lagen därför är diskriminerande (jfr SFI-kommitténs betänkande SOU 1981:86, s. 162). Jag anser mig inte ha anledning att här gä närmare in på denna fråga. Jag vill dock anmäla, all den inle blivit avgjord på något entydigt sätt inom ramen för den granskning av konventionslill-lämpningen som ulförts av Europarådets organ. 1 alla händelser kommer enligt min mening saken atl föriora sin aktualilel med de förslag som jag nu lagl fram.

Även i övrigt har frågor som rör svenskundervisning för vuxna invandrare behandlats i skrivelser till regeringen. Samtliga dessa skrivelser bör anses behandlade genom de framlagda förslagen.

3 Hemställan

Med anledning av vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen atl

godkänna de av mig förordade riktlinjerna för en förändring av svenskundervisningen för vuxna invandrare

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden lagt fram.

Prop. 1983/84:199 45

Bilaga 1

Sammanfattning av SFI-kommitténs betänkande (SOU 1981:86) Svenskundervisning för vuxna invandrare — Överväganden och förslag

1 Bakgrund

SFI-kommitténs uppgift var att utarbeta ett program för åtgärder i syfte att underlätta för invandrare att genom särskild utbildning få grundläggande färdigheter i svenska och kunskaper om svenskt samhäUs- och arbetsliv. För alt kunna lägga fram ett sådant program har kommittén i enlighet med direktiven dels gjort en ingående kartläggning och analys av nuvarande former av svenskundervisning för vuxna, dels med utgångspunkt i. denna kartläggning och analys övervägt bl.a. mål, innehåll, omfattning, utbildningsbehov, huvudmannaskap och kostnader när det gäller den framtida svenskundervisningen för invandrare.

De invandrarpolitiska målen om jämlikhet, valfrihet och samverkan har varit en viktig utgångspunkt för kommittén. En annan har varit att inte försämra villkoren för invandrare som för närvarande omfattas av lagstadgade förmåner. En tredje utgångspunkt har varit att förbättra villkoren för sädana grupper som idag nästan helt står utanför möjligheter att få svenskundervisning, t.ex. de hemarbetande.

Kommitténs slutsatser på grundval av kartläggningsarbetei var följande:

- Färdigheter i svenska och kunskaper om samhälle och arbetsliv spelar en betydande roll för invandrarnas levnadsförhållanden.

- Med nuvarande svenskundervisningssystem nås inte alla grupper. Bristen på barntillsyn och studiefinansiering utgör studiehinder för mänga.

- Genom att deltagamnderlaget är splittrat på många utbildningsanordnare i samma kommun blir studiegrupperna ofta små och heterogent sammansatta. Gruppindelning efter förkunskaper, modersmål etc. är mycket svår atl genomföra. Della påverkar undervisningens resultat.

- Genom att ett gemensamt mål för svenskundervisningen saknas finns ingen anpassning av svenskundervisningen till övrig vuxenutbildning. Del är svårt för en invandrare att fortsätta sina studier eftersom påbyggnadskurser i svenska nästan helt saknas.

- Innehållet i och omfattningen av den svenskundervisning som en invandrare kan få hos olika anordnare varierar. Anordnarnas mål och resurser styr verksamheten och inte de faktiska behoven.

- Svenskundervisningen för invandrare är innehålls- och melodmässigt helt skild från svenska som modersmål. Denna syn har ännu inte helt vunnit gehör hös myndigheterna.

Prop. 1983/84:199 46

- Avsaknaden av resurser för lärarutbildning har bidragit liU atl resultaten av undervisningen inte är tillfredsställande.

- Lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid svenskundervisning för invandrare har inte fungerat tillfredsställande. Genom lagens konstruktion har staten lill slor del lagil över en kostnad som borde legal på arbetsgivare.

2 Allmänna överväganden

Motiven för svenskundervisning kan enUgt kommittén sammanfattas i ett politiskt, ett samhäUsekonomiskt och ett personligt/individuellt motiv. Svenskundervisning är en förutsättning för att de invandrarpolitiska målen om jämlikhet, valfrihet och samverkan skall kunna leda.till bällre förhållanden för invandrarna.

Invandraren skall ha principiell rätt till svenskundervisning. Del bör vara samhällets skyldighet att erbjuda invandraren möjligheter alt lära sig svenska. Invandraren bör också själv känna ett ansvar för att lära sig svenska. För alt markera detta talar kommittén om principiell skyldighet att delta i svenskundervisning.

Invandrarna utgör en mycket heterogen grupp. Orsaken till invandringen är olika för olika grupper och den kulturella och utbildningsmässiga bakgrunden sktftar mellan grupperna. Både praktiska och psykologiska sludiehinder är vanliga bland invandrare, särskilt bland dem som har kort skolutbildning. Svenskundervisningen måste anpassas till de myckel olika studieförutsättningarna hos invandrarna.

Principen bör vara all alla invandrare skatt erbjudas svenskundervisning på tikvärdiga vUlkor. För alt göra detta möjligt måste särskilda åtgärder vidtas för alt nå de svagare grupperna genom uppsökande verksamhet, ett särskilt studiestöd för sfi, ordnad barntillsyn och förbättrade metoder i undervisningen. Alla målgrupper bör få sin utbildning i etl enhetligt system. Kommittén föreslår dock alt finlandssvenskar, danskar och norrmän undantas från sfi.

Det årliga utbildningsbehovet beräknades av kommittén med hänsyn till dåvarande nivå pä invandringen till ca 15000 nya invandrare. Ca 2000 av de nya invandrarna bedömdes vara i behov av grundvux. Dessa borde enligt kommittén få sin sfi-utbildning inom ramen för denna utbildning.

Kommittén föreslår atl en ny utbildning — sfi-utbildning - inrättas under enhetligt huvudmannaskap. Det övergripande målet för sfi-utbildningen skall fastställas av statsmakterna och utgöra riklmärke för samhällels insatser i fråga om svenskundervisning. Preciserade mål ges i en läroplan. Villkor för att delta i sfi-utbildning bör vara kyrkobokföring. Undanlag bör medges för personer som sökt och väntar på uppehållsfillstånd. Dessa bör få delta i sfi medan de väntar.

Målet för sfi-utbildningen skall vara atl ge aktiva och funktioneUa språk-

Prop. 1983/84:199 47

kunskaper. Den skaU förutom språkundervisning innehålla samhälls- och arbetslivsorientering samt studie- och yrkesorientering.

Sfi-utbildningen skall omfatta 600 timmar indelade i två etapper om vardera 300 timmar. Den första etappen skall avse nybörjarundervisning och anordnas snarast efter invandringen. Den andra etappen kan fä olika inriktning beroende pä invandrarens fortsatta planer. Den kan t. ex. fä viss yrkesinriktning och varvas med arbete eller annan utbildning.

Sfi-utbildningen förutsätter att invandrarna har möjligheter att fortsätta sin språkundervisning på högre nivåer. Sådan utbildning bör.kunna anordnas på flera sätt, exempelvis som studiecirklar, kurser inom komvux och kurser inom AMU.

Invandrarstuderande som planerar en högskoleutbildning bör kunna fä fortsall svenskundervisning liUsammans med gäslsluderande inom högskolans ram. Invandrare med en yrkesutbildning som är användbar i Sverige skall inom komvux kunna fä en sådan päbyggnadsutbildning i svenska och annan kompletterande utbildning att de kan arbeta inom sill yrke. Del gäller t.ex. sjukvårdspersonal.

Uppsökande verksamhet och utbyggd information om svenskundervisning är nödvändig för alt nä framför allt de korttidsutbildade invandrarna. Information om sfi-utbildningen skall ges i samband med att invandraren fär uppehällstillsländ och blir kyrkobokförd. Utbildningsanordnaren skall ha ansvar för atl informationen når alla invandrare. Vid informationen bör bl.a. arbetsgivarna, de fackliga organisationerna och invandrarorganisalionerna medverka. Den uppsökande verksamheten bör bl.a. kunna anordnas i samarbete med de fackliga organisationerna och invandrarorganisalionerna.

Behovet av forskning kring svenska som främmande språk är stort. Forskningen behöver dokumenteras sä alt resultaten når ut lill lärare m.fl.

Sveriges Radio bör satsa mer pä språkprogram för invandrare i radio och TV. Många av de momenl som ingår i sfi-utbildningen, t. ex. samhälls-och arbetslivsorienlerande momenl, är lämpliga att förmedla genom radio och TV. TV kan också ha rekryteringsuppgifter i samband med sfi.

3 Organisation och huvudmannaskap

Enligt direktiven skulle kommittén pröva och redovisa olika alternativa lösningar av hur sfi-utbildningen bör kunna organiseras i framtiden. Kommittén redovisar fyra olika alternativ. De är

- nuvarande organisation

- studieförbund som ensam huvudman för sfi

- statligt/regionalt huvudmannaskap för sfi

- kommunall huvudmannaskap för sfi

I det sista alternativet redovisas fyra olika modeller. De skiljer sig ät beträffande själva utbildningsanordnandel.

Prop. 1983/84:199 48

De oUka alternativen prövas mot de krav som ställs på organisationen. Kommittén har funnit att det kommunala huvudmannaskapet bäst uppfyller dessa krav. Kommittén föreslår därför att kommunerna skall vara huvudmän för sfi-utbildningen och att utbildningen organisatoriskt knyts till den på samma sätt som grundvux.

För den nya organisationen av sfi-utbildningen föreslås en särskild planeringsfunktion i kommunerna med uppgift alt svara för den övergripande planeringen. Skolledarorganisationen förutsätts bli samordnad med komvux och grundvux.

Kommittén föreslär atl sfi-utbildningen organiseras utifrån s. k. sfi-om-råden. Ett sfi-område är ett regionalt samverkansområde för sfi- utbildningen av samma slag som elevområden i ungdomsskolan. Sfi-ulbildning får startas om det genomsniuliga antalet deltagare i grupperna i etl sfi-område är lägst 11. Därutöver föreslås SÖ få möjligheter att efter ansökan få fördela vissa resurser för all möjliggöra kursstart även i sfi-områden med mycket liten invandring.

Utbildningen skall anordnas i tvä etapper om vardera 300 undervisningstimmar och pågå kontinuerligt under hela året. Utbildningen skall därigenom kunna anpassas till de olika målgruppernas behov och till olika slag av annan vuxenutbildning.

Enligt förslagen är det skolstyrelsen som beslutar om utbildningens uppläggning. Därigenom undviks en direkt koppling mellan arbetsplatsens och produktionens villkor och sfi-utbildningen för anställda invandrare. Skolstyrelsen skall emellertid före beslut om sfi-utbildning samråda med arbetsgivare och fackliga organisationer beträffande utbildningens uppläggning och organisation.

Sfi-utbildningen och grundvux får samma huvudman. Därigenom kan utbildningarna samordnas och målgrupperna bättre än nu särskiljas.

Kommunerna bör få kostnadsläckning för sfi-utbildningen. Det innebär alt kommunerna får ersättning ocksä för sädana kostnader som i andra kommunala utbildningar läcks av kommunala medel. Resurser föresläs för studie- och yrkesorientering, kurativa insatser, fackmannamedverkan och tolkning.

Kommunerna bör ocksä få statsbidrag för att täcka kostnaderna för undervisningslokaler. De undervisningslokaler som studieförbund och AMU för närvarande använder för sfi-utbildningen bör kunna hyras av kommunerna sä atl de nuvarande utbildningsanordnarna inle behöver riskera aU få kvarstående kostnader för sina sfi-lokaler.

En enhetlig och sammanhållen grundläggande undervisning i svenska med samhälls- och arbelslivsorientering är en grund som alla invandrare bör ha för att därefter vid behov kunna fortsätta med olika slag av påbyggnadsutbildning i svenska. Den föreslagna sfi-utbildningen bör därför inrymma alla grupper av invandrare. De invandrare som för närvarande får sin utbildning inom speciella anordningar omfattas därför också av förslå-

Prop. 1983/84:199 49

get. Det gäller flyktingar, invandrarstuderande, utländsk medicinalper-sonal och utländska sjömän.

För atl kommunerna skall kunna nå alla och förmå dem atl della i sfi-ulbildning föreslår kommittén särskilda resurser för information och uppsökande verksamhet.

4 Studiestödsfrågor och barnomsorg

Utgångspunkten är att invandrare skall beredas möjligheter atl della i sfi-utbildning på tillfredsställande ekonomiska villkor. En sådan effekt uppnås enklast om alla deltagare får ell likvärdigt studiestöd som medger att försörjningen tryggas under studietiden. Kommittén kallar studiestödet för sfi-penning. Berättigade till sfi-penning är kyrkobokförda invandrare samt utländska sjömän som är anställda på svenska fartyg och finska s. k. gränsbor som bor i Finland men stadigvarande arbetar i Sverige.

Sfi-penningen föresläs utgå enligt följande kriterier:

- Anställda invandrare får sfi-penning motsvarande den aktuella timlönen för varje undervisningstimme som de är lediga från arbetet och därmed förlorar arbetsinkomst. Sfi-penning motsvarande lön skall vara ATP-grundande, semesterlönegrundande och skattepliktig. Den skall även kunna utgä för bl.a. viss restid. Under den tid sfi-penning utgår sänks inte heller den sjukpenninggrundande inkomsten.

- Till dem som är mellan 18 och 65 år och saknar anställning utgår en sfi-penning motsvarande 33 kr. per undervisningslimme. Även till anställda utgår 33 kr. per timme om de inte är lediga från arbetet och föriorar arbetsinkomsl under sfi-utbildningen. Sfi-penningen är skattepliktig och ATP-grundande. Den föreslås utgå även under sjukfrånvaro.

- Till ungdomar mellan 16 och 18 år och till invandrare över 65 år utgår en sfi-penning motsvarande 13 kr. per undervisningstimme som etl stimulansbidrag. Även denna sfi-penning är skattepliktig, ATP-grundande och kan utgå under sjukfrånvaro.

Rätlen till sfi-penning prövas av skolstyrelsen medan utbetalningen sker genom försäkringskassan efter närvarorapportering från utbildningsanordnaren. Försäkringskassan registrerar det antal undervisningstimmar för vilka sfi-penning utgått. SÖ:s SFI-regisler överförs till riksförsäkringsverket.

En förutsättning för de flesta hemarbetande kvinnors dellagande i utbildning är att barnomsorgen ordnas på elt tillfredsställande sätt. Kommittén föreslär därför atl kommunerna fär statsbidrag för kostnader utöver vad som täcks av en skälig föräldraavgift för särskild barnomsorg i samband med att föräldrar deltar i sfi-utbildning. Barnomsorgen bör omfatta sådana barn som inte omfattas av kommunernas skyldighet enligt barnomsorgslagen alt ordna barnomsorgen i annan ordning. Kommittén föreslär att 4   Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 199

Prop. 1983/84:199 50

kommunerna för dessa barn får ell statsbidrag om högst 19600 kr. per barn och år, vilket motsvarade del årliga statsbidraget till en daghemsplals 1980.

5 Lärarfrågor

Kommittén har enligt direkfiven utrett frågor kring tillgången på och behovet av lärare med lämplig utbildning för undervisningen i sfi.

Kommitténs förslag utgår ifrån att behovet av lärare för den nya utbildningen i första hand bör tillgodoses genom att de cirkeUedare och lärare som är och varit verksamma inom den hittillsvarande sfi-utbildningen bereds möjlighet atl fortsätta inom den nya organisationen. För att möjliggöra detta anges olika förslag till lösningar. Dessa bygger på framför allt tvä förutsättningar a) att det finns tjänster där bl.a. ämnel svenska som främmande språk ingår i behörigheten b) att en reguljär läramtbildning i svenska som främmande språk med samhälls- och arbetslivsorientering inrättas inom högskolan.

Kommitténs förslag kan preciseras på följande sätt;

- Lärarutbildning i svenska som främmande språk med samhälls- och arbetslivsorientering bör finnas inom gmndutbildningen för lärare. Utbildning i detta ämne bör införas på den språkvetenskapliga ämneslärarlinjen. Utbildningen bör omfatta 60 poäng.

- Förslaget fömlsälter regler om ämneskombinationer och behörighetsvillkor för adjunktsljänst inom komvux samt gmndskolans högstadium/ gymnasieskolan och eventuellt grundvux.

- Kompletterande ämnesteorelisk och praktisk-pedagogisk utbildning bör inrättas som siktar mot atl ge nu verksamma lärare full behörighet Ull de tjänster som föresläs bli inrättade.

- Fortbildning bör ges dessa lärargrupper i samma ordning och enligt samma regler som gäller för övriga lärarkategorier,

6 Finansiering och genomförande

Kommittén bedömde att förslagen skulle kunna finansieras inom ramen för de existerande statliga kostnaderna för sfi samt genom en höjning av arbetsgivaravgiften med 0,07 procentenheter. Kommittén räknade inte med någon kommunal finansiering av sfi-utbildningen.

Förslagel om ny sfi-ulbildning borde enligt kommittén träda i kraft den 1 juli 1983.

7 Lagstiftningsfrågor

Kommittén föreslog en ny lag som ger arbetstagare rätt till ledighet för svenskundervisning. Lagen ersätter 1972 års lag om rätt till ledighet och lön för sådan undervisning. Som en följd av alt undervisningen föresläs bli

Prop. 1983/84:199 51

finansierad med bidrag Ull invandraren i form av sfi-penning kan de tidigare reglerna om lön utmönstras. Rätlen till ledighet knyts direkt lill invandrarens rätt till sfi-penning. Enligl förslaget skall det åligga arbetsgivaren att medverka till alt kommunen kan lämna information om utbildningen på arbetsplatsen.

8 Reservationer

Kommittén var oenig i flera frågor, varav de viktigaste var följande.

I én borgerlig reservation avstyrktes förslagel om en höjning av arbetsgivaravgiften och förordades en undervisning om 500 i stället för 600 timmar.

Ordföranden förordade i en reservation en ökning av arbetsgivaravgiften med endast 0,03 procentenheter.

I en socialdemokratisk reservation förordades alt sfi i första hand bör vara att betrakta som en anordning för mottagande av nya invandrare, och bör ha nära anknytning lill arbetslivet. Förslaget om kommunalt huvudmannaskap avstyrktes till förmän för en lösning med statligt huvudmannaskap med utgångspunkt från nuvarande sfi-resurser i arbetsmarknadsutbildningen.

Prop. 1983/84:199 52

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över SFI-kommitténs betänkanden (SOU 1981:86) Svenskundervisning för vuxna invandrare — Överväganden och förslag och (SOU 1981:87) Svenskundervisning för vuxna invandrare — Kartläggning av nuläget

SFI-kommitténs betänkanden har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen (SoS), riksförsäkringsverket (RFV), statistiska centralbyrån (SCB), statskontoret, riksrevisionsverkel (RRV), skolöverstyrelsen (SÖ), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), centrala siudieslödsnämnden (CSN), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbelarskyddsslyrelsen (ASS), arbetsdomstolen, statens invandrarverk (SIV), språk- och kulturarvsuiredningen (SKU) (U 1981:04), dis-krimineringsulredningen (A 1978:06), kommillén för arbelsmarknadsulbildning och förelagsulbildning (KAFU) (A 1980:02), invandrarpolitiska kommittén (IPOK) (A 1980:04), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen SACO/SR, Lärarnas riksförbund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska Facklärarförbundet (SFL), Sveriges lärarförbund, landstinget i Stockholms län. Botkyrka, Järfälla, Stockholms, Södertälje, Uppsala, Flens, Norrköpings, Alvesla, Växjö, Malmö, Göleborgs, Örebro, Hallstahammars, Västerås, Gävle och Umeå kommuner, Sveriges Utbildningsradio AB, Folkbildningsförbundel, Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Studieförbundet Vuxenskolan, Folkuniversitetet, Studiefrämjandet, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV), Medborgarskolan, Tjänstemännens bildningsverksamhel (TBV), Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Jugoslaviska riksförbundet. Turkiska riksförbundet. Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor. Riksförbundet för familjepedagogiskt arbete samt Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation.

Till CSN:s yttrande har fogats yttranden från vuxenulbildningsnämn-derna i Stockholms, Göleborgs, Malmöhus, Västmanlands och Norrbollens län. Till UHÄ:s yttrande har fogats yltranden från följande universitet och högskolor: Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg, Umeå, Karlstad, Luleå, Eskilstuna/Västerås, Gävle/Sandviken, Örebro, Jönköping, Växjö, Borås samt högskolan för lärarutbildning i Slockholm. Till LO:s yllrande har fogats yltranden frän Svenska Melallinduslriarbelare-förbundet. Hotell- och Restauranganslälldas Förbund, Svenska Fabriksar-belareförbundel. Statsanställdas Förbund, Svenska kommunalarbetareförbundet, Faslighelsanslälldas förbund. Svenska Lantarbetareförbundet, Svenska Skogsarbetareförbundel, Svenska Träinduslriarbelareförbundel, Svenska Gmvinduslriarbelareförbundel och Svenska Musikerförbundei.

Prop. 1983/84:199 53

Därjämte har yttranden inkommit från kriminalvårdsstyrelsen, Sveriges Redareförening, Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning, au-diologiska avdelningen vid Huddinge sjukhus. Folkbildningsorganisationernas samarbelskommitté i Stockholm, lärarna inom LFl-Facklärar-förbundet vid AMS-skolan i Flen och vissa lärare vid AMU-center i Stockholms län.

1 Allmänna synpunkter

Kommitténs huvudsakliga uppgift var att kartlägga de hittillsvarande formerna för svenskundervisning för vuxna invandrare och mot bakgmnd av en sådan kartläggning utarbeta elt program för åtgärder i syfte att underlätta invandrarnas möjligheter atl genom särskild utbildning få grundläggande kunskaper i svenska och om svenskt samhälls- och arbetsliv. Direktiven förutsatte att kommitténs arbete inriktades mot att effektivisera svenskundervisningen, minska antalet huvudmän, anpassa svenskundervisningen fill övrig vuxenutbildning och öka möjligheterna till utbildning för eftersatta gmpper. Förändringarna skulle finansieras inom ramen för befintliga resurser inom svenskundervisningens område.

En majoritet av remissinstanserna framhåller att del är myckel angelägel att en reformering av svenskundervisningen nu sker. Så gör bl.a. SIV, RRV, UHÅ, LO, 5AF och Folkuniversitetet. Flera remissinstanser pekar pä behovet av atl använda de tillgängliga resurserna pä ell effeklivare säll än idag och framhåller alt en samordning mellan olika anordnare ger ekonomiska vinster. Många remissinstanser konstaterar alt svenskundervisningen är en hörnsten i den svenska invandrarpolitiken och att språkkunskaperna har en grundläggande betydelse för invandrarna inom alla samhällets områden. AMS betonar att färdigheter i svenska språket och kunskaper om svenskt samhälle och arbetsliv spelar en avgörande roll för invandrarnas levnadsförhållanden och atl svenskundervisningen därför måste ses som ett grundläggande inslag i invandrarpolitiken. 5/V framhåller att en av de viktigaste åtgärderna för atl la emot och introducera invandrarna i samhället utgörs av utbildning i det svenska språket och alt ambitionerna för svenskundervisningen måste vara höga.

SoS betonar att språket är en av de viktigaste faktorerna när det gäller invandrarnas möjligheter att integreras i det svenska samhället och att språkhandikappet i särskilt hög grad drabbar invandrarungdomar. De flesta remissinstanser anser att kommittén lagt fram elt bra underlag för ställningstaganden i huvudfrågorna när det gäller en sfi- reform. Svenska kommunförbundet framhåller att frägan om huvudmannaskapet för utbildningen är den allra viktigaste och alt de övriga frågorna måsie lösas ufifrån. etl ställningstagande i denna fråga. LO anser atl kommiuéns förslag, om de genomförs, i flera avseenden är en tillfredsställande reformutveckling, men redovisar samlidigt ett eget förslag i huvudmannafrågan.

Prop. 1983/84:199 54

Kommittén har analyserat motiven för svenskundervisning för invandrare och sammanfattar dem i tre huvudmotiv: ett politiskt, elt samhällsekonomiskt och elt personligt/individuellt. Kunskaper i svenska har, framhåller kommittén, avgörande betydelse för förverkligande av olika politiska mål vad gäller arbete och utbildning samt medverkan i samhällsarbete och kulturliv. Flera remissinstanser har understrukit språkkunskapernas roll på arbetsmarknaden. 5/V framhåller att kraven pä svenskkunskaper ökar i takt med den tekniska utvecklingen inom arbetslivet. LO pekar på att mänga invandrare på den svenska arbetsmarknaden saknar kunskaper i svenska och därför inte känner till arbetsskaderisker, anställningsvillkor, avtalsenliga rättigheter m. m. LO anser därför att alla invandrare bör ges svenskundervisning med samhälls- och arbetslivsorientering före en anställning. Även ASS pekar pä att språksvårigheter utgör en mycket stort hinder när det gäller att informera om risker och väcka skyddsmedvetande hos invandrarna. AMS framhåller att det blivit allt svårare att placera även invandrare med en god yrkesutbildning från hemlandet i arbete, om de inte har grundkunskaper i svenska språket. AMS konstaterar vidare att styrelsen mot denna bakgmnd två gånger under de senaste åren hos regeringen hemställt om att få bevilja sfi inom AMU som förberedelse för en direkt arbetsplacering, dvs. utan efterföljande yrkesutbildning.

SÖ framhåller atl en effekfiv svenskundervisning ger samhällsekonomiska vinster. SÖ exemplifierar med att fler utbildnings- och arbetsmöjligheter då står öppna, behovet av tolkservice minskar, och dyrbara studieavbrott förhindras. AMS understryker att arbetsförmedlingens insatser för invandrare kan förbättras om alla invandrare fär bättre möjligheter atl lära sig svenska. Några remissinstanser understryker språkkunskapernas stora betydelse för invandrarnas relationer med omvärlden i stort. Diskrimineringsutredningen anser att relationerna mellan svenskar och invandrare med säkerhet kan förbättras avsevärt genom en höjning på bred front av invandrarnas svenskkunskaper. Örebro och Stockholms kommuner framför liknande tankar. Örebro kommun pekar på att utbildning och kunskaper från hemlandet underskattas på grund av bristande svenskkunskaper, vilket kan leda till personliga tragedier och social utslagning. SKU anser att invandrare och majoritetsbefolkning har ett gemensamt intresse av alt invandrarna fär språkkunskaper genom att de därigenom gemensamt kan verka för det demokratiska samhällets fortlevnad och vidareutveckling.

En överväldigande majoritet av remissinstanserna anser atl sfi är en uppgift för samhället. IPOK anser alt det är synnerligen angeläget att något samhällsorgan nu får ansvaret för att sfi-undervisning kommer till stånd. Samhällets mål bör enligt IPOK vara atl varje person som invandrar till Sverige skall ges grundläggande färdigheter i svenska och kunskaper om det svenska samhället så snart som möjligl efter ankomslen hil. SKU anser all slaten har ett övergripande ansvar för atl alla invandrare får sfi-undervisning efter behov. Kommunförbundet framhåller också sfi-undervisning-

Prop. 1983/84:199 55

ens roU i samhällets invandrarpolitiska arbete. Likaså understryker Landstingsförbundet och SACO/SR att det bör vara samhällels skyldighet att erbjuda invandraren möjligheter att lära sig svenska. 5/V, SÖ, UHÅ och AMS ställer sig ocksä bakom kommilténs förslag om ett ökat samhällsansvar för sfi. UHÅ framhåller att ett samlat och samhälleligt ansvar för sfi innebär att läroplaner kan fastställas och en reguljär lärarutbildning inrättas, vilket bör medföra en höjd kvalitet och bättre utbyte av de medel som satsas på verksamheten. AMS framhåller de arbetsmarknadspolitiska motiven, medan 5/V och 5Ö pekar pä invandrarpoUtiska och utbildningspolitiska motiv. SÖ anser att det bör vara en principiell rättighet för invandraren att delta i svenskundervisning och avvisar därmed kommitténs tankar om att införa ett slags principiell skyldighet för invandrarna alt delta i sfi. SKU avvisar också den principiella skyldigheten med hänvisning till valfrihetsmålet. SAF framhåller att begreppet principiell skyldighet är tvetydigt och lätt kan missbmkas samt att ett utbyggt studiestöd bör vara elt tillräckligt incitament för atl invandraren frivilligt skall söka sig lill utbildning. Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning anser all invandraren själv är bäst skickad att avgöra behovet av och motiven för sitt deltagande i sfi.

LO, IPOK, Landstingsförbundet, Sveriges lärarförbund, SFL, SACO/SR och Norrköpings kommun tillstyrker förslaget om principiell skyldighet. Det understryks dock att det bara är meningsfullt att tala om skyldighet om det finns en väl fungerande uppsökande verksamhet och en bra barntillsyn.

2 Förslag om sfi-utbildning

SFl-kommittén har lagt fram förslag om en ny enhetlig ulbUdning med allmänna mål och riktlinjer i en läroplan som fastställs av riksdagen. Utbildningen skall därigenom bli mera likvärdig över hela landet. Majoriteten av remissinstanserna tillslyrker förslaget.

SÖ anser att det övergripande målet skall fastställas av statsmakterna och att de preciserade målen bör dokumenteras i en läroplan. AMS framhåller att alla invandrare oavsett sysselsättningsförhållanden bör ges en grundläggande sfi-utbildning och menar att en sådan utbildning kan förbättra utgångsläget för arbetsförmedlingens insatser för invandrarna. RRV understryker betydelsen av alt innehållet i sfi-utbildningen är oberoende av utbildningsanordnare. För att detta skall kunna uppnås är det väsentligt, anser RRV, att de kursplaner som reglerar verksamheten är desamma.

Kommittén föreslår att sfi-utbildningen bör innehålla svenska, samhällsorientering, studie- och yrkesorientering saml kuraliva inslag. Förslagel tillstyrks överlag. LO anser att en viss del av utbildningen bör avse arbelslivsorientering förlagd till arbetsplatsen och anordnad av en facklig organi-

Prop. 1983/84:199 56

sation. SAF däremot anser att samhälls- och arbetslivsorientering bör vara en integrerad del av sfi-utbildningen och skötas av sfi-lärarna.

Växjö kommun pekar på att ett klart mäl och en fastslagen läroplan för sfi ger en effektivare verksamhet och bättre möjligheter alt placera invandrarna på rätt nivå i utbildningssystemet. Liknande synpunkter framförs av Folkuniversitetet.

Flera remissinstanser framhåller alt sfi-utbildningen bör ske tidigt efter ankomsten till Sverige. Kommunförbundet och LO anser att sfi bör vara ett "mottagningsinstrument". LO framhåller ocksä atl sfi- utbildningen bör ges före invandrarens inträde på arbetsmarknaden. Det ger möjligheter Ull ett bredare yrkesval och underlättar gemenskapen med arbetskamrater och kontakt med den fackliga organisationen. Samma inställning har A55 som också konstaterar atl nuvarande svenskundervisning saknar information om arbelsmiljöfrågor och alt kommilténs förslag motsvarar styrelsens önskemål. SIV anser atl etapp 1 av utbildningen normalt bör genomföras före anställning och fä en tidig arbetslivsanknytning. Flera remissinstanser påpekar all sfi- utbildningen måste kunna byggas pä med fortsättningskurser, SIV framhåller att det måste vara ett absolut krav att den grundläggande sfi-utbildningen kan kompletteras med ytterligare svenskundervisning som ger invandraren en reell möjlighet att genomgå utbildning inom t.ex. AMU.

3 Huvudmannaskap och organisation

SFI-kommiltén har presenterat fyra olika huvudmannaskapsalternativ:

• Nuvarande organisation

• Studieförbunden som huvudmän

• Statligt huvudmannaskap

• Kommunalt huvudmannaskap

För elt kommunall huvudmannaskap presenterar kommittén fyra olika modeller. Den första modellen innebär ett kommunalt "paraplyansvar", där kommunen har det övergripande ansvaret för utbildningen men kan lägga ul undervisningen på andra anordnare. Den andra modellen innebär alt komvux anordnar den första etappen medan andra anordnare också kan anlitas för den andra etappen. Den tredje modellen innebär en delning av målgruppen mellan komvux och AMU så atl de som skall genomgå en yrkesinriktad arbelsmarknadsulbildning efter sfi fär undervisningen inom AMU medan resten går i komvux. Den fjärde modellen innebär ell renodlat kommunall huvudmannaskap med komvux som enda anordnare.

1 en reservation till betänkandet förordas elt statligt huvudmannaskap.

Kommittén föreslår regional samverkan genom s. k. sfi-områden för alt underlätta anordnande av sfi i små kommuner.

Prop. 1983/84:199 57

Frågan om huvudmannaskapet uppfattas av samtliga remissinstanser som en nyckelfråga.

Alla remissinstanser utom statskontoret och Södertälje kommun fiUslyrker ett enhetligt huvudmannaskap. Bl. a. AMS och IPOK framhåller att eU enhetligt huvudmannaskap är nödvändigt för alt alla invandrare skall kunna få en likvärdig grundläggande utbildning i svenska och samhällsorientering.

SÖ, AMS och SIV har i sina yttranden redovisat de svåra överväganden som sammanhänger med huvudmannaskapsfrågan, vilket för verkens del resulterat i att de inte tagit ställning i huvudmannaskapsfrågan. De har istället vall att redovisa fördelar och nackdelar med statligt respektive kommunalt huvudmannaskap. 5/V framhåller att fördelar med etl kommunalt huvudmannaskap är atl man får en lokalpolilisk förankring av sfi, att sfi kan inordnas i ett kommunalt invandrarservicemönsleroch att barnomsorg, uppsökande verksamhet, information etc. kommer atl fungera bäUre. De nackdelar SIV betonar är au kommunerna är många och har olika förutsättningar att anordna sfi, att det kan bli svårare att anpassa sfi till arbetsmarknadens krav samt atl kommunerna har bristande erfarenhet av sfi. Elt statligt ansvar genom AMU har, anser SIV, fördelen atl man inom AMU har ett utbyggt system för sfi, att flertalet nya invandrare behöver arbetsmarknadsutbildning och att AMU har utbildade sfi-lärare. Nackdelar är, enligt SIV, att AMU saknar erfarenhel av uppsökande verksamhet och barnomsorg, att samordning med kommunal verksamhet blir svär och att AMU endast finns pä etl 100-tal orter.

RRV framhåller också fördelarna med ett renodlat huvudmannaskap, bl.a. de samordningsvinster som kan göras genom utnyttjande av lärare och lokaler över olika utbildningsformer. RRV pekar emellertid också på vissa fördelar med att låta blivande AMU-deltagare även i fortsättningen få sin sfi-undervisning vid AMU-center.

Kommittémajoritetens förslag om etl kommunalt huvudmannaskap med komvux som huvudman tillstyrks av SoS, UHÅ, TCO, SACO/SR. SFL. Sveriges lärarförbund. Lärarnas riksförbund, SAF, studieförbunden TBV, NBV, Medborgarskolan och Vuxenskotan, samt Alvesta. Vä.xjö, Uppsala, Umeå, Järfälla, Gävle, och Göteborgs kommuner. Tillstyrkandet frän kommunernas sida är förenat med villkoret atl dessa får 100-proceniiga statsbidrag för verksamheten.

Statligt huvudmannaskap - i enlighet med vad som förordals i reservationen- förordas av LO, ABF, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Stockholms läns landsting. Jugoslaviska riksförbundet, Turkiska riksförbundet samt Västerås, Hallstahammars, Jönköpings, Malmö, Botkyrka, Norrköpings och Stockholms kommuner. Bl.a. Kommunförbundet, LO och Botkyrka kommuner betonar alt sfi är en invandrarpolilisk och arbelsmarknadspolitisk åtgärd och därmed en stallig angelägenhet. Dessa instanser anser ocksä alt etl överförande av sfi lill kommunerna inle kan ske ulan ökade kommunala kostnader.

Prop. 1983/84:199 58

Studiefrämjandet och Folkuniversitetet förordar en lösning med antingen kommunalt eller statligt huvudmannaskap där studieförbunden anlitas som studieanordnare. Därvid kan man, enligl de båda studieförbunden, ta vara på de resurser i form av lärare, lokaler och kunskaper som finns hos studieförbunden samtidigt som man fär större enhetlighet och samordning.

4 Utbildningsbehov och målgrupper

SFl-kommitléns förslag innebär all nya invandrare bör priorileras för sfi-utbildningen men atl del också bör finnas platser för äldre invandrare, dvs. sädana som kommil till Sverige under 1960- och 1970- talet. Kommillén uppskattar antalet nya invandrare med behov av svenskundervisning till 15000 och antalet gamla till ca 6000 per är. SFI-kommitténs bedömningar utgår ifrån de senaste årens invandring. SFI-kommiltén föreslår att de som i Sverige väntar på uppehållstillstånd (s. k. vänlare) skall ha rätt till sfi. Samtidigt vill kommittén införa vissa begränsningar i förhållande till nuläget. Bl. a. norrmän och danskar föreslås vara undantagna från sfi.

SÖ har invändningar mol kommilténs sätt alt beräkna behovet och menar att man i stället borde utgått frän efterfrågad utbildning under de senaste åren. Flera remissinstanser anser behovet vara för lågt räknat. RRV finner kommitténs beräkningar av antalet deltagare osäkra. Detsamma gör AMS, SÖ och 5/V. IPOK och SFL finner däremot kommitténs uppskattningar vara realistiska. SKU pekar pä den minskade invandringen och dess betydelse för behovet av sfi. AMS, SÖ och RRV framhåller atl dimensioneringen inte får bli så snäv att vissa grupper lågprioriteras och väntetiderna till utbildning blir för länga. LO är tveksam lill förslaget att vänlare skall ha rätt till sfi-utbildning. Man hävdar alt undervisning för vänlare måste vara av en annan karaktär än sfi- utbildningen. LO anser alt studieförbunden kan anordna meningsfull sysselsättning för vänlare utanför sfi-organisationen.

Invandrarnämnden i Uppsala pekar också på den bristfälliga mofivation som väntare har när det gäller sfi, vilket gör atl många knappast lär sig någon svenska under väntetiden.

Kommitténs förslag all kyrkobokföring bör vara det enda kravet för tiUträde till sfi-utbildningen biträds överlag.

Flera remissinstanser har betonat atl förändringar i invandringen påverkar utbildningsbehovet. Många grupper, inte minsl flyktingarna, har studiehinder av psykologisk och social art vilket påverkar utbildningens inriktning och längd. 5o5 avstyrker kommitténs förslag att utländsk sjukvårdspersonal skall ingå i målgruppen för sfi- utbildning. SoS förordar atl dessa även i fortsättningen bör få en speciell tillrättalagd utbildning genom Folkuniversitetet. SÖ understryker alt utbildningsbehovet varierar för olika grupper. Flyktingarnas speciella behov framhålls av SÖ, AMS och LO.

Prop. 1983/84:199 59

UHÅ och IPOK tillslyrker förslaget om att invandrarstuderande skall kunna få en del av sin sfi-utbildning inom högskolans ram. SFI-kommitténs förslag om att invandrare som är berättigade till grundvux skall få sin sfi inom ramen för grundvux avstyrks av 5Ö, AMS, SIV, TCO, och SFL. Flera instanser hävdar att delta skulle innebära en försämring om inte samlidigt resurserna för grundvux utökades.

5 Sfi-utbildningens omfattning och uppläggning

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker kommitténs förslag att sfi-utbildningen bör omfatta 600 timmar och delas i två etapper om vardera 300 timmar. Flera av dem understryker atl 600 timmar måste ses som en miniminivå och kunna kompletteras med annan svenskundervisning. Sålunda anser bl.a. AMS, SIV, SÖ, SFL aU möjligheter fill föriängning av sfi-utbildningen grundad på kunskapstesl måste finnas i individuella fall. AMS, SIV, SÖ, KAFU och Folkuniversitetet framhåller atl 600 timmar innebär en försämring för vissa grupper men atl förbäuring av metoder, t. ex. värvning av sfi med annan utbildning, kan effektivisera undervisningen. 5o5 framhåller att ungdomarnas behov av sfi ligger över 600 timmar. Delsamma gäller utländsk sjukvårdspersonal, framhåller SoS.

Medborgarskolan, Vuxenskolan, SAF, SACO/SR och Järfälla kommun anser att utbildningen bör begränsas lill 500 fimmar, främst av ekonomiska skäl.

Förslaget om indelning i två etapper anses ge möjlighet till effektivisering av undervisningen och bättre möjligheter att nivågruppera deltagarna. RRV tror att vissa studiehinder därigenom kan undanröjas och studieavbrotten minska.

LO och Norrtälje kommun förordar tre etapper där den tredje etappen omfattar arbetslivsorientering.

6 Studiestödsfrågor

Kommittén föreslår ett särskilt studiestöd för invandrare som genomgår sfi-utbildning, s.k. sfi-penning. I detta förslag instämmer alla utom C5A', RRV och SACO/SR, vilka avstyrker förslaget. SIV anser att sfi-penning bör ulgå även lill flyktingar, men menar dock att sfi- penning inte bör ges under vistelse i flyktingförläggning. RFV tillstyrker förslaget alt de allmänna försäkringskassorna skall beräkna och betala ut sfi-penningen. Verket anser att förslaget om inkomstrelalerad sfi-penning kan bli relativt betungande från administrativ synpunkt och rekommenderar så långt möjligt schabloniserade beräkningsmetoder. Verket anser vidare alt samordningsfrågorna bör analyseras närmare och erinrar om verkets regeringsuppdrag att utreda frågan om föräldrapenning för tillfällig vård av barn för föräldrar som genomgår utbildning.

      Prop. 1983/84:199 60

5AF understryker vikten av att nya invandrare snarast möjligl, helsl före anställning, genomgår sfi och tillstyrker därför förslaget att vuxna invandrare utan anställning får en sfi-penning på 33 kr/tim trots atl ersättningen i en del fall kan översliga den lön, som utgår på den öppna marknaden.

SFL hävdar att sfi-penningen bör beräknas så att den ligger i nivå med de lägsta lönerna för vuxna löntagare på arbetsmarknaden, dvs. närmare 5000 kr./mån än av kommittén föreslagna 3 500 kr./mån. Hotett- och Restau-ranganstäUdas förbund anser att anställda måste få full kostnadstäckning för lönebortfall och alt därför reglerna måste göras sä flexibla, att verklig förlorad arbetsförtjänst ersätts.

CSN avstyrker kommitténs förslag om sfi-penning med motiveringen att man inle bör införa nya studiestöd och all ell slöd lill studier inle helt bör motsvara inkomstbortfall. Studiestödet till de studerande i sfi-utbildningen bör istället, anser CSN. utgä enligt de regler som f n. gäller för timersättning vid grundvux. Denna uppfattning delas av RRV och SACO/SR. RRV anser även att de grupper som inle drabbas av inkomstbortfall bör fä sfi-penning som motsvarar den ersätlning samma grupp har vid grundvux. Verkel avslyrker ocksä förslagel alt personer i åldrarna 16-18 år samt över 65 år skall få ersätlning. SACO/SR menar i likhet med CSN atl del inte är acceptabelt alt införa ytterligare ett studiestödssystem utöver de stödformer som redan finns.

Inom CSN har som alternativ till kommitténs förslag utarbetats ett förslag vars bärande tanke är alt studiestödet för sfi-utbildningen och dess administration bör vara detsamma som för grundvux. Förslagel, vilkei bifogas CSN:s yllrande, innebär bl. a. att timersättning utgår med schabloniserade belopp saml alt regler för återkrav införs. Enligt förslaget bör såväl prövning av rätt till timersättning som beloppsberäkning och utbetalning skötas av skolstyrelserna. Nämnden anser att det s. k. sfi-registret bör omfalla även grundvux och administreras av nämnden. CSN framhåller alt man pä sikt eftersträvar att försöka skapa etl mer sammanhållet sludieslödssystem och SFI- kommitténs förslag skulle, om det genomfördes, komma alt verka i rakl molsalt riktning.

Enligt kommitténs förslag skall invandrares rätt lill sfi-penning upphöra tio år efter förslå kyrkobokföringen i Sverige. Delta förslag avstyrks av LO, SIV och Riksförbundet internationeUa föreningar för invandrarkvinnor, med motiveringen att det drabbar grupper av invandrare med en utsatt arbetsmarknadssituation.

5/V anser att resekostnader bör ersättas för deltagare i sfi- utbildningen.

SFL anser atl de som deltagit i sfi under väntan på uppehållstillstånd skall ha rätt till sfi med sfi-penning under 600 limmar sedan de falt sina tillstånd.

Prop. 1983/84:199 61

7          Barnomsorg vid sfl-utbildning

Kommittén föreslär att särskild barnomsorg bör ordnas av kommunerna för barnen till de föräldrar som deltar i sfi-utbildningen och atl statsbidrag utgår för denna verksamhet. I detta förslag instämmer majoriteten av remissinstanserna. 5/V, RRV och SoS framhåller vikten av en ordnad barnomsorg så att även de hemarbetande invandrarkvinnorna kan delta i sfi-undervisningen. Norrköpings kommun påpekar att den barnomsorg som blir aktuell för asylsökande med barn bör beaktas vid utformningen av de avtal mellan SIV och de enskilda kommuner, som fömtsälts ske vid etl lokalt omhändertagande av flyktingar. TCO och SFL anser däremot att barnomsorgen for de sfi-studerandes barn bör ske inom ramen för samhällets reguljära barnomsorg. SFL finner de typer av särbehandling som kommittén föreslagit i vissa avseenden direkt diskriminerande. Bl.a. 5/V och Botkyrka kommun anser alt omfattningen av barnomsorgen är för lågt beräknad.

8          Lärarfrågor

Flertalet av de remissinslanser som yttrat sig i lärarfrägorna instämmer i kommilténs förslag om att en lärarulbildning i svenska som främmande språk bör inrättas, samt att rekryteringen av lärare lill den nya sfi-utbildningen i första hand sker bland de lärare och cirkelledare som är och har varit verksamma inom den hitlillsvarande sfi-utbildningen. UHÅ föreslår atl ämnet svenska som främmande språk i utbildningen även skall kunna kombineras med samhällsvetenskapliga ämnen. Ämbetet varnar, liksom SÖ, för alltför generösa dispenser från kraven på grundutbildning för lärare. UHÄ betonar vikten av atl frågan om behörighetsgivande sfi-lärar-utbildning löses snabbt, så atl berörda högskolemyndigheter kan börja arbeta med utveckling av kurser inom grundutbildning och fortbildning. RRV anser atl förslagen som rör kompletterande utbildning av lärare och personliga tjänster bör övervägas yllerligare vad gäller såväl omfattning som kostnader. 5/V vill i sitt yttrande starkt understryka viklen av alt den erfarenhet av undervisning i svenska som främmande språk som byggts upp inte tilläts gä lill spillo, eftersom detta skulle få allvarliga konsekvenser för kontinuiteten i undervisningen.

SFL kan inle acceptera en ny organisation av sfi-utbildningen ulan atl lärarfrägorna löses och biträder därför kommitténs förslag att den nya organisationen bygger pä nu verksamma lärare i svenska som främmande språk. Förbundet framhåller att den kompletterande utbildningen för lärare som skall leda till full behörighet bör erbjudas med oavkortad lön saml alt kompletteringen skall ske efter tjänstetillsättningen. Vidare anser SFL att kommitténs resonemang när det gäller övergångsfrågorna är alltför vaga i trygghelsavseende. Förbundet kräver bl.a. atl de lärare som skall

Prop. 1983/84:199 62

överföras har minst 3 1/2 års erfarenhet av svenskundervisning för vuxna invandrare, att gängse meritvärderingsbeslämmdser inte bör gälla och att särskilda tillsättningsgmnder bör utarbetas. Bland de kommuner som yttrat sig i lärarfrägorna uppger Örebro kommun att kommunen i inledningsskedet av sfi-reformen kommer att nästan helt sakna lärare med den av kommittén föreslagna behörigheten. Rekrytering får ske bland cirkelledare och AMU-lärare. Alvesta kommun anser att den kompletterande utbildningen i ämnet svenska som främmande språk bör stå öppen även för låg-och mellanstadielärare. Denna gmpp lärare har i kommunen visat sig vara etl utmärkt komplement till lärare med akademisk utbildning. Västerås kommun önskar att även lärare inom grundvux som undervisar invandrare skall kunna komma ifråga för de nya tjänsterna och att utbildningsinsatser görs för att ge dem behörighet.

9 Kostnadsberäkningar och finansiering

Kommitténs förslag atl finansiera sfi-utbildningen genom statsbidrag och en mindre arbetsgivaravgift tillstyrks av flera remissinstanser, som finner det positivt atl man kommer bort från den direkta kopplingen mellan anställning av invandrare och kostnader för del enskilda förelaget. Vad gäller kommilténs kostnadsberäkningar för förslagets genomförande anser AMS, RRV, SÖ och Kommunförbundet att dessa är osäkra och dåligt underbyggda. Kommunförbundet hävdar alt kommittén synes ha underskattat de verkliga kostnaderna och även missbedömt utbildningsbehovet. I del senare instämmer AMS och SÖ. SACO/SR och Kommunförbundet tvivlar på att kommunerna kommer alt erhålla full kostnadstäckning för sfi-undervisningen. SACO/SR betonar också att finansiering av sfi-utbildningen inte fär innebära atl resurser tas från övriga delar av vuxenundervisningen.

SAF, Kommunförbundet och Medborgarskolan avstyrker förslaget att reformen delvis skall finansieras med en höjning av arbetsgivaravgiften med 0,03% eller 0,07% och hävdar att finansieringen i stället bör ske helt över statsbudgelen. Vad gäller statsbidragets utformning menar RRV och 5Ö att en ökad schablonisering bör eftersträvas för att skapa en friare resursanvändning och förenklad administration. Bl.a. LO tillslyrker förslaget om arbetsgivaravgift för sfi. LO, ABF och Botkyrka kommun anser att studieförbunden bör få behälla resurserna på den s. k. fria kvoten för päbyggnadsutbildning i sfi. AMS hävdar att resurser måste finnas kvar för fortsatt svenskundervisning i AMU.

10        Genomförande

Enligl kommilténs förslag skulle sfi-reformen träda i kraft den Ijuli 1983. Under en övergångsperiod på tvä år skulle enligt kommittén nuvarande anordnare av sfi-undervisning anlitas för att möjliggöra en successiv uppbyggnad av den nya organisationen i kommunen. En organisalionskom-

Prop. 1983/84:199 63

milté skulle planera och organisera genomförandet av reformen och disponera ett anslag för övergångskostnader.

5/V, AMS, SFL, SACO/SR och SAF anser det vara viktigt atl den nya organisationen börjar fungera så snart som möjligt för att undvika en sänkning av kvaliteten på den nuvarande undervisningen och viljan atl anordna sädan. AMS framhåller att organisationskommitténs första uppgift bör vara atl utarbeta riktlinjer för hur samarbelel bör ske mellan kommande och nuvarande utbildningsanordnare för alt tillgängliga resurser skall utnyttjas på bästa sätt under övergångstiden. Några instanser, t. ex. SÖ, Folkuniversitetet, ABF och Folkbildningsförbundel finner övergångstiden på två år alltför kort. ABF förordar en övergångslid på minst tre år medan Folkuniversitetet hävdar att övergången bör äga rum per den

I juli 1985 för atl undvika alltför omfattande ekonomiska konsekvenser. Ell
slort antal remissinstanser, bl.a. SIV, SÖ, SFL, TCO, Folkuniversitetet,
ABF och Folkbildningsförbundet finner att den resurs som föreslagits av
kommittén för alt läcka övergångskostnaderna är helt otillräcklig. ABF
menar, alt kommitténs förslag i detta avseende vittnar om en nonchalant
inställning lill sludieförbunden. Förbundet beräknar atl avvecklingskost
naderna för samfiiga studieförbund om elt rent kommunalt huvudmanna
skap genomförs kan uppgå till ca 50milj.kr. Förbundet anser vidare atl
kommilténs förslag i syfte atl skapa förulsättningar för de nuvarande
sfi-ledarna inom sludieförbunden alt fä anställning hos en ny huvudman är
otillräckliga och bristfälligt underbyggda. SÖ anser att erfarenheter från
andra reformer bör vara vägledande för hur slor summa som skall anslås
för övergångskostnader. TCO föreslår att studieförbundens merkostnader
i samband med övergången till del nya systemet i stället läcks med medel
ur folkbildningsanslaget. I della instämmer SFL, som även understryker
nödvändigheten av klara riktlinjer för reformens genomförande såväl vad
gäller konsekvenser för studieförbunden som för övrigt.

II Lagstiftning

Av de remissinstanser som yttrat sig i lagstiftningsfrågor avslyrker Landstingsförbundet kommitténs förslag atl rätlen lill ledighet under sfl-utbildning regleras i en särskild lag. Den rätlen bör enligt förbundet i stället inordnas i en omarbetad sludieledighetslag.

SAF accepterar förslaget att arbetsgivare på begäran av kommun skall medverka till atl information om rälien lill svenskundervisning för invandrare kan lämnas pä arbetsplatsen. Däremot motsätter sig föreningen kommitténs förslag atl i den nya ledighelslagen ge även fackliga förtroendemän som inle är anställda där tillträde till arbetsplatsen. Någon motsvarande räll föreligger enligl SAF inle i annan lagstiftning.

1 likhet med kommitténs majorilet motsätter sig SAF också del i en reservalion framförda förslaget om en skadesiändssanklionerad skyldighet för arbetsgivare att inom tio dagar själva informera utländska arbetstagare och kommunen.

Prop. 1983/84:199 64

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen  ..................................................................        1

Propositionens huvudsakliga innehåll................................        1

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde ................       2

1 Inledning........................................................................       2

2 Föredragandens överväganden  ...................................       5

2.1 Motiv för en förändring av svenskundervisningen för vuxna invandrare     5

2.2 En ny modell för undervisningen   ........................... ... 10

2.3 Undervisningens mäl och innehåll   ......................... ... 14

2.4 Deltagare i grundläggande svenskundervisning   ... ... 16

2.5 Undervisningens organisation   .............................. 20

2.5.1 Statens, kommunernas och studieförbundens uppgifter 20

2.5.2 Undervisningens omfattning och uppläggning     23

2.5.3 Grundläggande  svenskundervisning  och  grundutbildningen för vuxna               25

2.5.4 Påbyggnadsundervisning i  studieförbund och arbetsmarknadsutbildning                26

2.5.5 Information och uppsökande verksamhet ...... 27

2.6 Studiesocialt stöd vid svenskundervisning för vuxna invandrare samt barnomsorg           28

2.7 Lärarfrågor   ............................................................ .. 34

2.8 Lagstiftningsfrågor   ...............................    ............ .. 37

2.8.1 Lag om kommunernas uppgifter i fråga om grundläggande svenskundervisning           37

2.8.2 Lag om ledighel vid dellagande i grundläggande svenskundervisning              37

2.9 Statsbidrag till grundläggande  svenskundervisning och påbyggnadsundervisning                39

2.10 Ekonomiska konsekvenser och finansiering av det nya systemet för svenskundervisning                 41

2.11 Genomförande och övergångsfrågor   ....................     42

3 Hemställan......................................................................     44

4 Beslul    ..........................................................................     44

Bilagor

1 Sammanfattning av SFI-kommilléns belänkande (SOU 1981:86) Svenskundervisning för vuxna invandrare - Överväganden och förslag ................................................     45

2 Sammanfattning av remissyttranden över SFI-kommitténs betänkanden (SOU 1981:86) Svenskundervisning för vuxna invandrare -Överväganden och förslag och (SOU 1981:87) Svenskundervisning

för vuxna invandrare - Kartläggning av nuläget ...............     52

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984