Prop. 1983/84:194 Regeringens proposition

1983/84:194

om ny stämpelskattelagstiftning;

beslutad den 29 mars 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

1964 års stämpelskattelag föreslås ersatt dels av en ny lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, dels av en lag om stämpelskatt på aktier.

Stämpelskattens nivå föreslås oförändrad. Tidpunkten för skattskyldighetens inträde föreslås förskjuten till den dag då ansökan om lagfart eller inteckning beviljas. Reglerna om återvinning av stämpelskatti vid juridiska personers vidareförsäljningar inom tio år slopas. Reglerna om skattebefrielse vid transportköp behålls för de vanligast förekommande fallen. Möjlighet till efterbeskattning av stämpelskatt införs. Den s.k. 85-pro-centsregeln för gränsdragningen mellan köp och gåva i stämpelskattesammanhang lagfästs.

Avräkning av stämpelskatt vid inteckningssanering skall endast få ske vid samtidig dödning och nyinteckning.

När det gäller stämpelskatten på aktier föreslås att skattskyldigheten för styrelseledamöter slopas. Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter görs tillämplig på skatten.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.

1 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 194

Prop. 1983/84:194 2

1 Förslag till

Lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Stämpelskatt skall erläggas till staten enligt denna lag för förvärv av fast egendom, tomträtter och skepp samt vid beviljande av inteckningar.

2 § Staten är inte skattskyldig enligt denna lag.

3 § Inskrivningsmyndigheten är beskattningsmyndighet.

Med inskrivningsmyndighet avses i denna lag också den i 2 § sjölagen (1891:35 s.l) angivna registermyndigheten.

Förvärv av fast egendom och tomträtter

Skatteplikt

4 § Förvärv av fast egendom är skattepliktiga om de sker genom:

1) köp eller byte,

2) tillskott till bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening,

3) fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385),

4) expropriation eller annan inlösen på grund av stadgande om rätt eller skyldighet att lösa fast egendom.

Förvärv av tomträtter är skattepliktiga om de sker genom upplåtelse, överlåtelse mot ersättning eller annat fång som avses i första stycket.

5 § Om ett förvärv som har betecknats som gåva sker mot att förvär
varen övertar ansvaret för en skuld för vilken borgenär har säkerhet i form
av pantbrev eller annars mot ersättning, är förvärvet skattepliktigt enligt
denna lag om ersättningen uppgår till minst 85 procent av egendomens
värde. Därvid skall värdet av egendomen beräknas enligt 9-12 och 14 §§.

Undanlag från skatteplikt

6 § Skatteplikt föreligger inte vid

1) förvärv från make, om förvärvet sker i syfte att för sammanläggning åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden för makarnas fasta egendom,

2) förvärv genom byte i den mån ersättningen utgörs av annan fast egendom, om bytet sker för alt åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning eller utgör ett led i åtgärder för jordbrukels eller skogsbrukels yttre rationalisering,

3) sambruksförenings förvärv genom tillskott från medlem och samfäl-lighetsförenings förvärv enligt 5 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

4) försäkringsbolags förvärv från annat försäkringsbolag i samband med sådant avtal om övertagande av det senare bolagets hela försäkringsbestånd, som avses i 15 kap. I § försäkringsrörelselagen (1982:713),

5) förvärv av järnväg som skall inskrivas i särskild ordning, eller av mark för sådan järnväg,

6) kommuns eller annan menighets förvärv av mark som enligt fastställd

Prop. 1983/84:194 3

plan skall användas för allmän plats, begravningsplats eller för sådant ändamål som enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) medför att byggnad för ändamålet skall anses som specialbyggnad,

7) förvärv av kronojord genom skatteköp eller annars på grund av skattebrev,

8) förvärv av ständig besittningsrätt till elt kronohemman eller ett krononybygge, då på grund av förvärvet inrymning vinns i sådan rätt,

9) upplåtelse av tomträtt i en nybildad fastighet vars mark tidigare helt eller till övervägande del ingått i en fastighet som varit upplåten med tomträtt till samme tomträttshavare.

Transportköp

7 § Överiåts ett köp av fast egendom utan något annat tillägg till eller
någon annan ändring i köpevillkoren än tiden för tillträdet och betalningen,
samt sättet för betalningen i den mån ändrade inteckningsförhållanden
påkallar det, skall stämpelskatt betalas endast för det senaste köpet. Skat
tebefrielse för tidigare köp erhålls dock endast om lagfart för samtliga köp
söks inom den tid som är stadgad för del första köpet. Har skatten för
tidigare köp redan betalats avräknas beloppet från skatten på det sista
köpet. Bestämmelserna om återvinning i 36 § tillämpas om skatten inte kan
avräknas helt.

Bestämmelserna i första stycket gäller även vid upplåtelse eller överlåtelse av tomträtt. Vad där sagts om lagfart gäller då inskrivning.

Begäran om tillämpning av denna paragraf skall framställas när lagfart eller inskrivning söks. Överiålare och förvärvare skall därvid skriftligen samt på heder och samvete intyga att ersättning för den överlåtna egendomen inte lämnats och inte heller skall lämnas utöver vad som framgår av den ingivna överiåtelsehandlingen, och att inte heller i övrigt avtal träffats om tillägg till eller annan ändring i villkoren för tidigare förvärv änvad som angetts i överiåtelsehandlingen.

Skattesats

8 § Stämpelskatten är femton kronor för varje fullt tusental kronor av
egendomens värde.

Förvärvas egendomen av en juridisk person är dock skatten trettio kronor för varje fullt tusental kronor av egendomens värde utom då förvärvaren

1) skulle ha varit befriad från gåvoskatt om egendomen hade erhållits som gåva,

2) är en bostadsrättsförening eller av bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd erkänd som ett allmännyttigt bostadsföretag enligt de beslämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet som gällde vid tiden för förvärvet,

3) är en kreditinrättning som enligt lag, reglemente eller bolagsordning är skyldig atl äter avyttra egendomen,

4) är dödsbo.

Skatten är dock i fall som avses i första och andra styckena alltid lägst femtio kronor.

Skattens beräkning

9 § Vid köp av fast egendom bestäms värdet enligt 8 § genom att köpe
skillingen jämförs med taxeringsvärdet för året närmast före det år då
ansökan om lagfart beviljas. Det högsta av dessa värden anses som egen
domens värde.

Prop. 1983/84:194 4

Saknas särskilt taxeringsvärde för det i första stycket angivna året görs jämförelsen i stället med det värde som inskrivningsmyndigheten, med ledning av intyg av sakkunnig eller annan utredning, bedömer att egendomen hade vid tidpunkten för upprättandel av den handling på vilken förvärvet grundas.

Ingår i egendomen sådana tillbehör till fastighet som avses i 2 kap. 3 § jordabalken skall till taxeringsvärdet läggas värdet av dessa tillbehör.

10 § Bestämmelserna i 9 § tillämpas på motsvarande sätt även i andra
fall när fast egendom förvärvas mot ersättning.

Vid byte av fast egendom anses därvid taxeringsvärdet av den lämnade egendomen som ersättning för den mottagna egendomen. Saknas taxeringsvärde bestäms jämförelse värde enligt 9 § andra stycket.

Utges vid byte av fast egendom pengar eller annan lös egendom (mellanskillnad) ökas ersättningen enligt andra stycket med den utgivna mellanskillnaden. Erhålls mellanskillnad minskas ersättningen med denna.

11 § Om del visas att egendomen gått ner i värde efter den tidpunkt som taxeringsvärdet för del i 9 § angivna året avser, men före fångeshandlingens upprättande, och detta berott på eldsvåda, borttagande av byggnad, skogsavverkning, väsentlig förändring av rörelse i vilken egendomen har använts eller annan liknande anledning, skall inskrivningsmyndigheten bestämma annat jämförelsevärde enligt 9 § andra stycket. Delsamma skall gälla om det visas alt egendomen, lill följd av nybyggnad eller av annan liknande anledning, ökat i värde efter fångeshandlingens upprättande men före den tidpunkt, som taxeringsvärdet för det i 9 § första stycket angivna året avser.

12 § Vid upplåtelse eller överlåtelse av tomträtt ulan tillhörande byggnad skall värdet av tomträtten anses motsvara avgälden för ett år. Om det vid överlåtelsen har utfästs en större ersättning skall tomträttens värde dock anses motsvara ersättningen. I övrigt skall värdet av tomträtt i tillämpliga delar bestämmas enligl föreskrifterna 19-11 §§. Som taxeringsvärde skall därvid gälla det taxerade byggnadsvärdet.

13 § Omfattar ell förvärv även annat än fast egendom eller tomträtt och har fördelningen av ersättningen mellan skattepliktig och övrig egendom inte angetts i fångeshandlingen, skall hela ersättningen anses avse den skattepliktiga egendomen om fördelningen inte på annat säll tillföriitligen styrks.

14 § Om ersättning utgår i form av lös egendom, värderas denna egendom enligl reglerna i 23 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Värderingen skall ske med hänsyn lill förhållandena vid upprättande av den handling på vilken förvärvet grundas.

Förvärv av skepp

Skatteplikt

15 § Förvärv av skepp är skallepliktiga om de sker genom:

1) köp eller byte,

2) tillskott till bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening.

Prop. 1983/84:194 5

3) fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385). Med skepp jämställs i denna lag andelar i skepp.

Undantag från skatteplikt

16 § Skatteplikt föreligger inle vid:

1) förvärv av utländskt skepp,

2) förvärv av skeppsbygge genom skeppsbyggnadsavtal eller överiåtelse av sådant avtal innan bygget har fullbordats,

3) förvärv av nybyggt skepp omedelbart från den som har byggt skeppet,

4) förvärv av skepp som är avsett atl användas för yrkesmässigt fiske,
för livräddning eller i övrigt för annat ändamål än yrkesmässig sjöfart.

Skattesats

17 § Stämpelskatten är tio kronor för varje fullt tusental kronor av skep
pets värde vid tiden för förvärvet, dock lägst femtio kronor.

Skattens beräkning

18 § Vid köp skall värdet anses motsvara köpeskillingen. Om det finns särskilda skäl att anta att värdet av den förvärvade egendomen är högre än köpeskillingen, skall dock skatten beräknas på det verkliga värdet.

19 § Saknas i ett ärende om inskrivning av skeppsförvärv en av parterna undertecknad fångeshandling med uppgift om köpeskillingen, skall förvärvare och överiålare som är bosatta här i riket lämna en skriftlig försäkran om köpeskillingens storlek. I fråga om annat förvärv än köp skall intyg av sakkunnig företes om skeppets värde vid liden för förvärvet. Ett sådant intyg skall på begäran även ges in vid förvärv genom köp.

20 § Med ärende om inskrivning enligt 19 § likställs anmälan för avregistrering i de fall då elt skepp genom förvärv upphör att vara svenskt.

Inteckning

Skatteplikt

21 § Om inte annat framgår av 22 och 23 §§ las stämpelskatt ul vid beviljande av sådan ansökan om inteckning i fast egendom som avses i

22 kap. 2 § jordabalken, samt vid beviljande av motsvarande ansökan beträffande tomträtt, luftfartyg, skepp eller näringsverksamhet.

Med beviljande av ansökan om inteckning i skepp jämställs atl inteckning i skeppsbygge förs över från skeppsbyggnadsregistret lill skeppsregistret.

Undantag från skatteplikt

22 § Sker nyinteckning och dödning på grund av samtidig ansökan, föreligger skatteplikt endast för skillnaden mellan det nyintecknade beloppet och beloppet av de inteckningar som dödas. Detta gäller dock bara om inteckningarna beviljas i egendom eller, då fråga är om företagsinteckning, i näringsverksamhet som helt eller delvis omfattades av de dödade inteckningarna.

23 § Om inteckningar i fast egendom, som ingår i en genom samman-

Prop. 1983/84:194 6

läggning nybildad fastighet, har dödats före sammanläggningen, föreligger inte skatteplikt för de inteckningar som till högst motsvarande belopp beviljas i den nybildade fastigheten inom ett år från det atl de tidigare inteckningarna upphörde att gälla. Motsvarande skall tillämpas beträffande inteckningar i tomträtt i fall som avses i 6 § 9.

Skattesats m.m.

24 § Stämpelskatten är tio kronor för varje fullt tusental kronor av det

belopp som intecknas. För inteckning i skepp är skatten dock fyra kronor

för vaije fullt tusental kronor av beloppet. Skatten är alltid lägst femtio

kronor.

Fastställande av skatt

25 § Skattskyldighet inträder i fall som avses i

a) 4 §, när ansökan om inskrivning beviljas,

b) 15 §, när ansökan om inskrivning beviljas eller, i fall då skepp genom förvärv upphör att vara svenskt, när avregistrering sker,

c) 21 §, när inteckning beviljas eller när inteckning förs över från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret.

26 § Beslut om fastställande av skatten skall meddelas när skattskyldigheten inträder eller, om något hindrar detta, så snart hindret blivit undanröjt.

27 § Skattskyldig är i fråga om skatt för

a) förvärv av fast egendom, tomträtt eller skepp, båda parterna,

b) inteckning, den som har ansökt om inteckning eller, när inteckning söks på grund av medgivande, den som medgetl att inteckning fått ske.

När flera svarar för skattens betalning är de solidariskt ansvariga.

28 § Inskrivningsmyndigheten får förelägga den skattskyldige att lämna
de uppgifter som behövs för att fastställa skatten. Föreläggandet får för
enas med vite. Vitet skall bestämmas med hänsyn till den skatlskyldiges
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt, dock inte till lägre
belopp än femhundra kronor.

Fråga om utdömande av vite prövas av inskrivningsmyndigheten.

Efterbeskattning

,29 § Om en fångeshandling som ingivits för inskrivningsändamål innehåller oriktiga uppgifter om sådant som är av betydelse för atl fastställa stämpelskatten och har skatt till följd härav inle utgått eller utgått med för lågt belopp skall inskrivningsmyndigheten besluta om efterbeskattning.

Detsamma gäller om skattskyldig annars lämnat oriktiga uppgifter till ledning för fastställande av stämpelskatten eller om den skattskyldige lämnat oriktiga uppgifter i mål om sådan skatt.

Efterbeskattning får inte ske om det skattebelopp som avses är atl anse som ringa eller om det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker.

30 § Efterbeskattning får ej ske om inle inskrivningsmyndigheten meddelar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av det kålen-

Prop. 1983/84:194 7

derår under vilket skattskyldigheten inträdde. Efterbeskattning på grund av en oriklig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft.

Har den skattskyldige avlidit, skall efterbeskattningen påföras hans dödsbo. Beslut om sådan efterbeskattning får inte meddelas av inskrivningsmyndigheten efter utgången av det andra året efter det kalenderår under vilket bouppteckningen efter den skattskyldige har lämnats in för registrering.

Betalning av skatt

31 § Skatten skall betalas till inskrivningsmyndigheten eller den myndig
het regeringen bestämmer inom en månad från den dag, då beslul om
skatten tillhandahålls sökanden. Innan beslutet om skatten har meddelats
får skatten inte tas emot.

Om en överrätt fastställer skatten till ett högre belopp, skall del tillkommande skattebeloppet betalas inom en månad efter det att överrätiens beslut har meddelats.

32 § Om synnerliga skäl föreligger får inskrivningsmyndigheten bevilja anstånd med att betala skatten.

33 § Inskrivningsmyndigheten får inte lämna ut en handling som ligger till grund för skattens fastställande eller elt pantbrev förrän skatten har betalats.

Har en inteckning förts över från skeppsbyggnadsregistret lill skeppsregistret i samband med att ett skeppsbygge registrerats som skepp, får inte nationalitetshandlingen för skeppet lämnas ul förrän skatten för inteckningen har betalats.

34 § Har den skatlskyldige inte betalat skatten inom föreskriven tid,
skall restavgift tas ut med sex öre för varje hel krona av den skatt som inte
har betalats i rätt tid, dock med minst femtio kronor. Öretal jämnas till
närmast högre hela krontal. Restavgifien betalas till inskrivningsmyndig
heten eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Inskrivningsmyndigheten får befria från restavgiften om särskilda omständigheter föreligger.

35 § Har skallen inte betalats inom föreskriven tid, skall skattebeloppet
och i förekommande fall restavgift på framställning av inskrivningsmyn
digheten omedelbart tas ut genom utmätning.

Återvinning

36 § Har efter det att ett beslut meddelats om fastställande av skatt

a) lagfart, inskrivning av tomträtt eller av förvärv av skepp eller inteck
ning undanröjts genom dom eller beslut som vunnit laga kraft,

b) inskrivning av förvärv av skepp avförts enligl 14 § tredje stycket
sjölagen (1891:35 s.l),

har den skattskyldige rätt att få återvinning av skatten.

Detsamma gäller om erlagd skatt inte har kunnat avräknas helt i fall som avses i 7 §.

Beslut om återvinning medför befrielse från skyldighet alt betala fastställd skatt, eller rätt att återfå skatt som har betalats.

Prop. 1983/84:194 8

37 § Beslut om återvinning meddelas av inskrivningsmyndigheten. Ansökan om återvinning görs skriftligen hos myndigheten inom elt år efter det att förutsättningarna för återvinning har inträtt. Ansökan får dock alltid göras inom tre år från dagen för inskrivningsmyndighetens beslut om skattens fastställande.

Besvär

38 § Inskrivningsmyndighetens beslut enligl denna lag får överklagas
genom besvär hos hovrätten av den skatlskyldige och av den myndighet
som har förordnats lill granskningsmyndighet enligt 41 §.

Beslut om föreläggande enligt 28 § får inte överklagas.

39 § Besvär över inskrivningsmyndighetens beslut enligt denna lag skall
ges in till inskrivningsmyndigheten och vara ställda till hovrätten.

Elt beslut som innefattar prövning av en fråga om fastställande eller återvinning av skall får överklagas inom tre år från dagen för beslutet. Har en part överklagat beslutet och vill även motparten överklaga det, skall dennes besvär ha kommil in till hovrätten inom två månader från det atl delgivning som avses i 52 kap. 7 § rättegångsbalken har skett. Hovrätten skall pröva frågan om motpartens besvärstalan har fullföljts på föreskrivet sätt och inom rätt tid.

Om ett beslul som avses i andra stycket har överklagats på behörigt säll skall hovrätten alltid höra klagandens motpart över besvären.

Återbetalning

40 § Återbetalning av skatt på grund av ett beslut enligt denna lag görs av
inskrivningsmyndigheten eller av den myndighet som regeringen bestäm
mer. Återbetalning skall ske även om beslutet inte har vunnit laga kraft.

Ränta skall, om inte annat följer av 42 §, utgå på det återbetalade beloppet från och med den dag då skallen har betalats lill och med den dag då återbetalning görs.

Räntan beräknas för visst kalenderår efter den räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december månad det föregående året.

Vid ränteberäkningen skall avrundning ske lill närmast lägre hela krontal. Räntebelopp under femtio kronor betalas inte ut.

Tillsyn över beslut om skatt

41 § Inskrivningsmyndigheternas beslut i ärenden om fastställande av
stämpelskatt, efterbeskattning och återvinning skall granskas av den myn
dighet som regeringen förordnar.

Granskningsmyndigheten för det allmännas talan vid domstol enligl denna lag. Därvid får myndigheten föra talan även lill den skattskyldiges förmån.

Särskilda föreskrifter

42 § Föreligger synneriiga skäl kan regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer i särskilda fall medge nedsättning av eller befrielse
från skatt, liksom återbetalning helt eller delvis av skatt.

Prop. 1983/84:194 9

Vid beslut om återbetalning av skatt som meddelas med stöd av första stycket skall regeringen eller myndighet som där sägs besluta i vad mån ränta skall utgå på del skattebelopp som skall återbetalas.

43 § Har regeringen med stöd av 19 kap. 24 § jordabalken för viss inskrivningsmyndighets område eller del av ett sådant område bestämt att inskrivning skall ske i inskrivningsregister i stället för i fastighetsbok eller tomträttsbok, meddelar regeringen de föreskrifter som behövs för skallens' betalning. Regeringen får därvid besluta om undantag från 33 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 då stämpelskattelagen (1964:308) skall upphöra att gälla.

2. Den gamla lagen gäller fortfarande i ärenden där skatten har fastställts före ikraftträdandet i samband med att en ansökan om inskrivning har förklarats vilande.

3. Den gamla lagens bestämmelser om återvinning gäller för skall som har fastställts före ikraftträdandet.

4. Bestämmelserna i 5 § andra stycket och 15 § gamla lagen lillämpas fortfarande när fång har överlåtits före ikraftträdandet.

5. Bestämmelserna i 12 § gamla lagen tillämpas fortfarande i fråga om inteckningar som har dödats eller av annan anledning har upphört att gälla före ikraftträdandet.

6. Bestämmelserna om efterbeskattning i den nya lagen skall tillämpas endast i fall då uppgifter som avses i 29 § lämnats efter ikraftträdandet.

7. Skattskyldighet föreligger inte vid förvärv av fast egendom genom tillskott till bolag i enlighet med lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss.

8. Den gamla lagens bestämmelser om skaltefrihet gäller fortfarande i fråga om förvärv med stöd av lagen (1925:334) om rätt i vissa fall för nyltjanderältshavare atl inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.

9. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna lag lillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1983/84:194 10

2 Förslag till

Lag om stämpelskatt på aktier

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Stämpelskatt skall betalas till staten enligt denna lag vid bildande av aktiebolag eller vid ökning av aktiekapital.

2 § Skatten är en procent av aktiernas nominella belopp eller, om elt högre belopp skall betalas för aktierna, av det högre beloppet.

Sker betalning för vissa aktier genom tillförande av apportegendom, skall samma skatt betalas för aktierna som för de aktier som betalas med pengar. Betalas samtliga aktier genom apportegendom utgår skatten efter aktiernas nominella belopp.

3 § Aktiebolaget är skattskyldigt enligt denna lag.

4 § Skattskyldigheten inträder när registrering av det nybildade bolaget sker eller, vid ökning av aktiekapitalet, när beslutet om ökningen registreras.

5 § Deklaration skall ha kommit in fill beskattningsmyndigheten senast två månader efter den dag då skattskyldigheten inträtt.

6 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

2. Stämpelskattelagen (1964:308) gäller fortfarande i fråga om skatt på aktier i de fall skatteplikt har inträtt före ikraftträdandet.

3. Stämpelskaltelagen (1964:308) gäller även efter ikraftträdandet i fall då skatten avser en nyemission och beslutet om emissionen har registrerats före ikraftträdandet.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att I kap. 1 §, 2 kap. 2 och 8 §§ samt punkt 12 av övergångsbestämmelserna till lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 1 §2 Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ul enligt

1. lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, lagen (1972:266) om skall på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskall på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skall på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:000) om avgift på bekämpningsmedel, lagen (1984:000) om stämpelskatt på aktier.

1. lagen (1928:376) om skall på lotterivinsler, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skall på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:000) om avgift på bekämpningsmedel.

2. lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område, lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område, lagen (1984:000) om avgift på gödselmedel.

Har i författning som anges i första stycket eller i författning som utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker från denna lag gäller dock den bestämmelsen.

' Prop. 1983/84:71, SkU 22, rskr. 145.

Med nuvarande lydelse avses den lydelse som har föreslagits i prop. 1983/84:176.

Första stycket gäller dock inte i fråga om skatt på lotterivinster och inte heller för avgifter som tas ut enligl författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2 i den mån statens jordbruksnämnd meddelar avvikande bestämmelser.

Första stycket gäller dock inte i fråga om skall på lotteri vinster etter stämpelskatt på aktier och inle heller för avgifter som tas ut enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2 i den mån statens jordbruksnämnd meddelar avvikande beslämmelser.

2 kap. Deklarationer som avser skatt enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 1 skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den tjugofemte i månaden efter redovisningsperiodens slut eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, senast tjugofem dagar efter den skattepliktiga händelsen.

8§

Deklarationer som avser skall enligl författningarna i I kap. 1 § första stycket I skäll ha kommil in till beskatlningsmyndigheten senast den ljugofemte i månaden efter redovisningsperiodens slut eller, när skatteredovisningen inle avser redovisningsperioder, senast tjugofem dagar efter den skattepliktiga händelsen. Särskilda bestämmelser gäller i fråga om skatt enligt tagen (1984:000) om stämpelskatt på aktier.

I fråga om avgifter enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2 bestämmer statens jordbruksnämnd deklarationstiden.

Övergångsbestämmelserna

2. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262)
om allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, stäm
pelskattelagen (1964:308), lagen
(1968:430) om mervärdeskatt, lagen
(1972:266) om skatt på annonser
och reklam, lagen (1972:820) om
skall på spel, lagen (1973:37) om
avgift på vissa dryckesförpack
ningar, vägtraflkskattelagen
(1973:601), lagen (1973:1216) om
särskild avgift för oljeprodukter
och kol, lagen (1976:338) om väg
trafikskalt pä vissa fordon, som
icke är registrerade i riket, bilskrot
ningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas
settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt pä viss elek
trisk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde
papper lagen (1983:1104) om sär-

2. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262)
om allmän energiskalt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, stäm
pelskattelagen (1964:308), lagen
(1968:430) om mervärdeskatt, lagen
(1972:266) om skatt på annonser
och reklam, lagen (1972:820) om
skall på spel, lagen (1973:37) om
avgift på vissa dryckesförpack
ningar, vägtrafikskattelagen
(1973:601), lagen (1973:1216) om
särskild avgift för oljeprodukter
och kol, lagen (1976:338) om väg
trafikskatt på vissa fordon, som
icke är registrerade i riket, bilskrot
ningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskall på
motorfordon, lagen ()978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas
settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elek
trisk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde
papper lagen (1983:1104) om sär-

Prop. 1983/84:194

Nuvarande lydelse

skild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk.

Föreslagen lydelse

skild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:000) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:000) om stämpelskatt på aktier,

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställts eller uppbärs i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande restavgift, skattetillägg eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

3. skatt eller avgift enligt lagen
(1928:376) om skatt pä lotterivin
ster, lagen (1941:251) om särskild
varuskatt, lagen (1957:262) om all
män energiskatt, lagen (1961:372)
om bensinskatt, lagen (1961:394)
om tobaksskatt, stämpelskattela
gen (1964:308), lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam, la
gen (1972:820) om skatt på spel, la
gen (1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, lagen

(1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skall på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skall på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk.

3. skatt eller avgift enligt lagen
(1928:376) om skatt på lotterivins
ter, lagen (1941:251) om särskild
varuskatt, lagen (1957:262) om all
män energiskatt, lagen (1961:372)
om bensinskatt, lagen (1961:394)
om tobaksskatt, stämpelskattela
gen (1964:308), lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam, la
gen (1972:820) om skatt på spel, la
gen (1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, lagen

(1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skall på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skall på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:000) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter samt lagen (1984:000) om stämpelskatt på aktier.

Prop. 1983/84:194 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. skatt enligt vägtrafikskatlelagen (1973:601) samt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

5. tull och särskild avgift enligl 39 § tullagen (1973:670) samt avgift enligt lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6. avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering pä jordbrukets område och lagen (1974:226) om prisreglering på fiskels område,

7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringen och ej heller skalle- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Prop. 1983/84:194 17

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-02-16

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om ny stämpelskattelagstiftning

1 Inledning

Enligt stämpelskattelagen (1964:308), SL, tas stämpelskatt ut vid förvärv av fast egendom, tomträtter och skepp samt vidare vid bildande av aktiebolag och vid ökning av aktiekapital. Stämpelskatt tas enligt lagen också ut för inteckningar i fast egendom, tomträtter, luftfartyg, skepp, näringsverksamhet och järnväg.

Slämpelskatleutredningen (B 1977:06)' har i uppdrag bl.a. att se över reglerna om stämpelskatt. Utredningen har i ett betänkande (SOU 1983:8) Stämpelskatt föreslagit att den nuvarande stämpelskaltelagen ersätts av två nya lagar, en lag som avser stämpelskatt som fastställs av inskrivningsmyndighet och en lag som avser stämpelskatt som fastställs av riksskatteverket (RSV).

Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens förslag till lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter som bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i delta ärende som bilaga 2.

Jag avser nu atl la upp frågan om lagsiiftning pä grund av stämpelskal-teutredningens förslag.

' Utredningsman kammarrättslagmannen Jan Francke. 2 Riksdagen 1983/84. 1 samt. Nr 194

Prop. 1983/84:194 18

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna syjipunkter

Nu gällande lagsiiftning om stämpelskatt trädde i kraft den 1 januari 1965. Åtskilliga partiella ändringar har sedan dess gjorts i stämpelskattelagen. Dessa har föranletts bl.a. av ändringar i de civilrättsliga regler till vilka lagen är knuten. Så är fallet med exempelvis jordabalken, fastighetsbildningslagen (1970:988), aktiebolagslagen (1975:1385) och sjölagen (1891:35 s. 1). Vidare har stämpelskatteplikten på senare år inskränkts genom att stämpelskatten på bl.a. obligationer, utländska värdepapper, kommanditdelägares insatser och på lotterier har slopats.

Stämpelskattelagen innehåller i sin nuvarande lydelse en huvuddel som avser stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter och en del som avser den stämpelskatt som RSV tar ut vid bildande av aktiebolag och vid ökning av aktiekapital. Reglerna är i princip olika. Gemensamt är dock att skatten eriäggs till staten och att staten inte är skattskyldig.

Uppdelningen på två skilda regelsystem har medfört att stämpelskattelagen blivit svåröverskådlig och komplicerad. De många ändringarna i lagen har ocksä medfört att systematiken har rubbats.

Som ocksä utredningen har funnit är det därför nu nödvändigt att stämpelskaltelagen ses över i systematiskt hänseende. Utredningen har ansett alt väsentliga förenklingar kan åstadkommas om de två regelsystemen skiljs åt. Jag delar den uppfattningen. Vad som ytteriigare talar för en sådan uppdelning är att ny lag om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) föreslås (prop. 1983/84:71) träda i kraft den 1 juli 1984. Görs reglerna i LPP tillämpliga på den stämpelskatt som RSV tar ut kan en rad regler utmönstras ur stämpelskattelagen.

Jag föreslår således att stämpelskaltelagen ersätts av två nya lagar, den ena avseende stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter och den andra av.seende stämpelskatt på aktier. Jag föreslår att den nya lagstiftningen träder i kraft den I juli 1984 så att en samordning erhålls med ikraftträdandet av LPP.

För båda kategorierna stämpelskatt bygger utredningens förslag i huvudsak på gällande lagstiftning. När det gäller stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter har utredningen dock lämnat vissa förslag till ändrade regler. De syftar i huvudsak till atl åstadkomma förenklingar för beskattningsmyndigheterna och de skattskyldiga. Jag avser att i det följande ta upp förslagen till närmare behandling.

Under remissbehandlingen har lämnats ytterligare förslag i fråga om stämpelskatten vid inskrivningsmyndigheter. Vissa av förslagen lar jag upp i det följande.

Prop. 1983/84:194 19

2.2 Stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

2.2.1 Dubbel stämpelskatt

Mitt förslag; Nuvarande regler behålls.

Utredningens förslag: Den dubbla stämpelskatten för juridiska personer slopas. Detta innebär ett skattebortfall på 86 milj. kr. per år. Skattebortfallet föreslås kompenserat genom att den generella stämpelskattenivån höjs från 1,5% till 2%.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna motsätter sig atl ett slopande av den dubbla stämpelskatten för juridiska personer kompenseras genom att skatten för övriga förvärvare höjs.

Skäl för mitt förslag: Skattesatsen för förvärv av fast egendom och tomträtter är för fysiska personer 1,5% av egendomens värde. Om egendomen förvärvas av en juridisk person skall dock skatten utgå med dubbelt belopp. Betydande undantag från den dubbla skallen finns dock, såsom 1. ex. för bostadsrättsföreningar, allmännyttiga bostadsföretag, kreditinrättningar och dödsbon, 7 § SL.

Regeln om dubbel stämpelskatt för vissa juridiska personer har funnits länge. Ursprungligen avsäg den endasi aktiebolag. Genom SL blev den huvudregel för juridiska personer. Regeln har motiverats med att fast egendom till betydande värden innehas av vissa juridiska personer och alt omsättningshastigheten för sådan egendom är klart lägre än för fastigheter tillhörande fysiska personer. Vidare har bl.a. del förhållandel att en juridisk person ofta har större skattekraft än en fysisk person ansetts kunna motivera en högre skatt.

Utredningen har inte redovisat något material som belyser omsättningshastigheten för olika förvärvare. Med hänvisning till att fastighetsöverlåtelser inom koncerner och i samband med bolagsbildningar sannolikt ökat under senare år ifrågasätter dock utredningen om huvudskälet för den dubbla stämpelskatten alltjämt är bärande.

Del är enligt min mening klart att ett slopande av den dubbla stämpelskatten skulle medföra vissa förenklingar för inskrivningsmyndigheterna. I huvudsak beslår dessa förenklingar dock i all hanteringen av ansökningar om återvinning av skatt vid juridiska personers vidareförsäljningar inom en tioårsperiod bortfaller. Enligt min mening kan det emellertid övervägas att slopa denna återvinningsregel även vid ett bibehållande av den dubbla stämpelskatten.

1 fråga om omsättningshastigheten som ett motiv för skilda skattenivåer torde det vara klart alt åtminstone delar av de juridiska personernas fasiighelsinnehav alltjämt är förhållandevis långsiktiga. Även om omsätt-

Prop. 1983/84:194 20

ningshasligheten för vissa fastighetsägare kan antas ha ökat är detta emellertid inte enligt min mening av avgörande betydelse för om den dubbla stämpelskatten bör behällas eller inte.

Den dubbla stämpelskallen ger skatteinkomster om ca 86 milj. kr. per år utöver vad en stämpelskatt om 1,5% för samtliga förvärvare skulle ge. Slopas den dubbla skatten måste skaltebortfallet kompenseras. Kompensationen borde, som utredningen också har föreslagit, åstadkommas genom en höjning av skatten för fysiska personers förvärv av fast egendom. Enligt min mening är en sådan omfördelning av skattebelastningen inte lämplig. Jag anser inte att skälen för alt la bort den dubbla stämpelskatten är så starka alt de uppväger detta förhållande. De nuvarande stämpelskat-tenivåerna bör därför behållas och förenklingarna i stället inriktas på återvinningsreglerna.

2.2.2 Tidpunkten för skattskyldighetens inträde

Mitt förslag: 1 de fall då ansökan om inskrivning förklaras vilande ändras lidpunkten för skattskyldighetens inträde till den lidpunkt då ansökningen beviljas.

Utredningens förslag: Samma som mitt förslag.

Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker förslagel, bl. a. därför alt det innebär att antalet återvinningsfall begränsas. Bl. a. domstolsverket och kammarkollegiet påpekar dock att förskjutningen av liden för skattskyldighetens inträde kan leda till atl del blir svårt all se till atl vilande ansökningar om lagfart fullföljs.

Skäl för mitt förslag: För närvarande gäller enligl 30 § 2 mom. SL att skatteplikt inträder när ansökan om lagfart, inskrivning av tomrält eller ansökan om inteckning beviljas eller förklaras vilande.

Skatteplikten inträder således redan vid beslutet om vilandeförklaring, i de fall ell sådant beslut skall fattas. Skatten skall därefter enligt 36 § SL betalas inom en månad från den dag då beslutet i ärendet har tillhandahållits sökanden.

Om en vilandeförklarad ansökan alertas eller avslås äger den skattskyldige rätt till återvinning av skatten efter beslut av beskattningsmyndigheten, 42 och 43 §§ SL. Sedan beslut om återvinning meddelats skall länsstyrelsen återbetala beloppet, 47 §. Detta återvinningsförfarande tillämpas också i de fall där kommun utnyttjar sin förköpsrält. Reglerna medför ett avsevärt arbete för myndigheterna och väsentliga fördelar är att vinna om dessa återvinningssituationer kan tas bort.

Förskjuts tiden för skattskyldighetens inträde erfordras inga återvinningsregler i dessa fall. Även i vissa andra avseenden innebär en sådan

Prop. 1983/84:194 21

förskjutning förenklingar. De försenade skatteinbetalningarna medför dock ränteförluster för statsverket om 2-3 milj. kr. per år. Detta bör enligt min mening kunna accepteras mot bakgrund av de väsentliga administrativa vinsterna.

En nackdel med att inte ta ut skatt redan när ansökningar om lagfart vilandeförklaras är att det finns viss risk för att sädana ansökningar inte kommer att fullföljas i rätt lid, och att pä så sätt ytteriigare ränteföriuster för statsverket uppkommer. Inskrivningsmyndigheterna måste därför ha särskilda rutiner för att se till atl vilandeförklarade ansökningar fullföljs. Detta begränsar i viss män de administrativa vinsterna av förskjutningen av tiden för skattskyldighetens inträde.

Vid en sammantagen bedömning, och mot bakgrund av det positiva remissutfallet, finner jag emellertid att övervägande skäl talar för att genomföra utredningens förslag.

2.2.3 Transportköp

Mitt förslag: Reglerna om avräkning av skatt vid .transportköp behålls vid överlåtelser av fast egendom och tomträtt. De särskilda transport-köpsreglerna som avser tillskott till bolag eller förening slopas dock. Vidare slopas transportköpsreglerna helt vad gäller överlåtelse av skepp.

Utredningens förslag: Samtliga transportköpsbeslämmelser slopas.

Remissinstanserna: Några remissinstanser, bl.a. några inskrivningsmyndigheter, biträder förslaget. Elt tiotal remissinstanser, huvudsakligen med bank- eller fastighetsägarintressen, avstyrker dock förslaget. Enligt dessa har reglerna om skattefrihet vid transportköp stor praktisk betydelse, bl. a. i den situation som nu råder då åtskilliga fastighetsköp av ekonomiska skäl visar sig inte kunna genomföras.

Skäl för mitt förslag: Enligt 5 § första stycket SL gäller nu att om köp av fast egendom eller tomträtt överläts ulan andra ändringar i köpevillkoren än vad gäller tiden för tillträde och betalning samt sättet för betalningen, skall skatt betalas bara för den senare överiåtelsen. Har skall redan betalats för den första överlåtelsen avräknas denna skatt vid skattläggningen av den senare överiåtelsen. Kan hela beloppet inle avräknas får återvinning ske, 42 § 2 mom. första stycket. Reglerna kan användas för skattefrihet vid en hel serie överlåtelser, varvid skatt endast tas ut vid den sista. En förutsättning för skattefriheten är emellertid att lagfart för samtliga överlåtelser söks inom den tid som gäller för lagfartsansökan för den första överiåtelsen, dvs. vanligen inom tre månader frän det atl fängeshandlingen vid den första överlåtelsen upprättades. Regler av motsvarande slag finns även vid transport av avtal om förvärv av skepp, 15 § SL.

Prop. 1983/84:194 22

Motsvarande regler finns vidare bl.a. för det fall alt köp av fast egendom, tomträtt eller skepp överlåts som tillskott till bolag eller förening, eller då köp av skepp överlåts till delägare i nybildat rederi eller bolag, 5 § andra stycket och 15 § andra stycket SL.

De skäl som ursprungligen åberopats för skattefrihetsreglerna vid transportköp är närmast billighetsskäl. Reglerna har funnits sedan länge. Del är endast transportköpsregeln i 5 § första stycket som har någon större praktisk betydelse för de skattskyldiga. Denna typ av transportköp är relativt vanlig. Reglerna kan användas t.ex. i fall dä en fastighetsöverlåtelse sker genom en serie olika transaktioner mellan juridiska personer. Det förekommer vidare att ett förvärv av t.ex. en villafastighet inte kan fullföljas av den första köparen, t.ex. av ekonomiska skäl. Kan iransportköpsbe-slämmelserna tillämpas behöver skatt då inte eriäggas även vid vidareförsäljningen.

Reglerna har dock en begränsad betydelse även i dessa fall, dels genom den korta tidsfrist som finns till förfogande, dels genom kravet på att vidareöverlåtelsen i princip måste ske på oförändrade villkor. Exempelvis måste försäljningspriset vid båda överlåtelserna vara lika. Tvingas den första köparen att sänka priset för att kunna sälja fastigheten vidare utgår således skatt i båda leden. Denna effekt av transportköpsbeslämmelserna måste ofta för de skattskyldiga framstå som egendomlig.

Skattefrihetsreglerna vid transportköp medför också ell inte obetydligt merarbete för inskrivningsmyndigheterna, och det är närmast detta som motiverat utredningens förslag alt helt avskaffa skaltefriheten.

Emellertid kan man enligt min mening inte bortse från att reglerna fyller en praktisk funktion i vissa fall. Den har även en viss betydelse för bl. a. de kommunala markförvärven. Mot denna bakgrund är jag inte beredd att föreslå att reglerna helt avskaffas. När det gäller de särskilda transportköpsreglerna vid tillskott lill bolag eller förening har jag emellertid erfarit alt de ytterst sällan har tillämpats. Detsamma gäller transportköpsreglerna vid skeppsöverlåtelser. Inte heller vid remissbehandlingen av utredningens förslag har framkommit att det finns något behov av skattelättnader i dessa fall. Dessa regler bör därför kunna slopas. Regelsystemet kan därigenom förenklas avsevärt.

2.2.4 Återvinning av stämpelskatt

Mitt förslag: Rätten till återvinning av skall behålls i de fall när lagfart m. m. undanröjs genom dom eller beslut, i samband med transportköp saml i visst fall när inskrivning av förvärv av skepp har avförts. I övrigt avskaffas reglerna.

Utredningens förslag: Samma som mitt förslag bortsett från .transportköps-fallet.

Prop. 1983/84:194 23

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna godtar utredningens förslag. Ett par remissinstanser anser dock att det är möjligt att helt ta bort återvinningsreglerna. I stället kan dessa fall lösas t.ex. dispensvägen.

Skäl för mitt förslag: Rätt till återvinning av stämpelskatt föreligger enligt 42 § SL i flera olika situationer. Till följd av mitt förslag om förskjutning av tiden för skattskyldighetens inträde kan de återvinningsregler som avser dessa fall tas bort. Det gäller de nuvarande återvinningsreglerna i 42 § 1 mom. a) och c) SL.

När det gäller återvinningsreglerna i 42 § 1 mom. b) och d) SL, återvinning när lagfart etc. har undanröjts genom dom eller beslut eller när förvärv av skepp har avförts, bör återvinningsrätten behällas. Alt skatt inte skall utgå i dessa fall, resp. att den skall återbetalas om betalning skett, torde vara klart. Enligt min mening är det lämpligast att dessa fall även fortsättningsvis hanteras av inskrivningsmyndigheten. De skattskyldiga bör inte vara hänvisade till ett dispensförfarande. Utredningens förslag om att behålla återvinningsreglerna i dessa fall bör därför följas. Antalet återvinningsfall blir litet och någon betydande arbetsbelastning för inskrivningsmyndigheterna kommer de inte att medföra.

Återvinningsregeln i 42 § 2 mom. första stycket SL, om rätt till återvinning då betald skatt inte kan avräknas vid ett transportköp, bör behällas.

Återvinningsgrunden i 42 § 2 mom. andra stycket SL avser fall dä dubbel stämpelskatt har erlagts och där vidareförsäljning sker inom tio år. Den som har erlagt skatten kan i dessa fall fä återvinning av halva det erlagda beloppet. Skälet för denna återvinningsregel är alt den dubbla stämpelskatten för juridiska personer motiverats av en låg omsättningshastighet. Om i ett enskilt fall en relativt snabb vidareförsäljning sker skulle detta skäl för den dubbla skatten inte föreligga. .

Jag har tidigare föreslagit att den dubbla stämpelskatten behålls. Det kan dock starkt ifrågasättas om ätervinningsregeln för vidareförsäljningar skall överföras till den nya stämpelskattelagen. Enligt min mening kan det vara motiverat alt genomgående ta ut dubbel stämpelskatt för juridiska personers förvärv även om i vissa fall överlåtelser förekommer med kortare mellanrum än normalt.

Återvinningsregeln i detta fall medför också ett väsentligt arbete för inskrivningsmyndigheterna. De skattskyldiga känner vidare ofta inte till regeln eller försummar annars att bevaka sin rätt till återvinning. Jag anser därför att övervägande skäl talar för att regeln slopas. Förslaget innebär en inkomstförstärkning med ca 13 milj. kr. per år.

Prop. 1983/84:194 24

2.2.5 Kommunernas förvärv

Mitt förslag: En fullständig anpassning till fastighetstaxeringslagens bestämmelser sker så alt stämpelskattefrihet skall gälla vid kommuns eller annan menighets förvärv av mark för alla typer av specialbyggnader, således även bl.a. försvarsbyggnader, kommunikationsbyggnader, distributionsbyggnader och reningsanläggningar. Kravet på att markens avsedda användning skall framgå av fastställd plan för att skattefrihet skall medges behålls. Däremot skall befrielse dispensvägen i annat fall kunna ges under vissa förutsättningar.

Utredningens förslag: Samma som mitt förslag vad gäller anpassningen till fastighetstaxeringslagens bestämmelser. Utredningen föreslår ingen ändring vad gäller kravet på fastställd plan.

Remissinstanserna: Förslaget till utvidgning av skattefriheten har inle rönt några invändningar. Flera remissinstanser anser däremot att frågan om kravet på planläggning nu måste lösas. Därvid föresläs bl.a. atl skattefrihet i dessa fall skall kunna medges dispensvägen, eller alt kommuns uppgift om markanvändningen skall vara tillräcklig.

Skäl för mitt förslag: F. n. gäller enligt 4 § 6) SL att kommuns eller annan menighets förvärv av mark, vilken enligt fastställd plan skall användas för allmän plats, begravningsplats eller sådant ändamål som enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979: 1152) medför att byggnad kan indelas som vårdbyggnad, bad-, sport- och idrottsanläggning, skolbyggnad, kulturbyggnad, ecklesiastikbyggnad eller allmän byggnad, är befriat frän stämpelskatt.

Skattefriheten gäller således vid kommuns förvärv av de flesta typer av specialbyggnader. Jag anser liksom utredningen och remissinstanserna att en utvidgning bör kunna ske så att skattefriheten gäller alla typer av specialbyggnader, således även bl.a. försvarsbyggnader, kommunikationsbyggnader, distributionsbyggnader och reningsanläggningar. Därigenom uppnås en förenkling av regelsystemet. Jag är däremot inte beredd atl föreslå en ytteriigare utvidgning sä atl kommuns eller annan menighels stämpelskattefrihet skulle omfatta även andra fastigheter.

Det krav som i lagstiftningen ställs upp om atl skattefrihet endasi kan medges om markens användning för de skattefria ändamålen framgår av fastställd plan har motiverats av att frågan enkelt skall kunna avgöras av inskrivningsmyndigheterna. Bestämmelsen har emellertid inte sällan lett till att skatt fått betalas för kommunala förvärv som avser de skattefria ändamålen, men där planläggning inte hunnit genomföras vid förvärvet. Denna ordning är inte tillfredsställande och i stämpelskatteutredningens uppdrag ingick att försöka få till stånd en jämkning av bestämmelserna.

Prop. 1983/84:194 25

Utredningen konstaterar emellertid all del inle gäll att hitta något godtagbart alternativ till kravet på fastställd plan. Utredningen har också funnit atl en rätt till återvinning av skatt i dessa fall inte är någon lämplig lösning. Jag delar utredningens uppfattning i denna del och anser således att nuvarande regler bör behållas. Enligt min mening bör dock frågan kunna lösas inom ramen för dispensförfarandet.

Hittills har befrielse från eller återbetalning av stämpelskatt inte medgetls i de fall planläggning för de skattefria ändamålen har kommil lill stånd efter förvärvet. Jag anser dock atl del är lämpligt att dispensmöjlighelerna i fortsättningen får användas i dessa fall. Enligt min mening bör dispens kunna medges om samtliga förutsättningar för skattefrihet är uppfyllda viss tid efter förvärvet. Tiden bör lämpligen kunna utsträckas till två år efter förvärvet. I detta sammanhang bör noteras att införandet av en ny plan-och bygglag kan förenkla genomförandet av planändringar.

2.2.6 Efterbeskattning

Mitt förslag: En möjlighet till efterbeskattning av stämpelskatt införs när orikliga uppgifter lämnats i en köpehandling eller pä annat sätt och detta föranlett att skatt utgått med för lågt belopp. Detta skall även gälla om oriktiga uppgifter har lämnats i mål om stämpelskatt. Beslul om efterbeskattning fattas av inskrivningsmyndigheten.

Utredningen: Utredningen har avstått från att lägga fram förslag om efter-beskattningsregler. En av experterna i utredningen anser dock att sädana regler bör införas.

Remissinstanserna: Några remissinstanser anser att efterbeskattningsregler bör införas, bl. a. i fall när oriktig köpeskilling angetts i lagfartsärendet.

Skäl för mitt förslag: Bestämmelser om efterbeskattning saknas i SL. Detta innebär att om för låg stämpelskatt har tagits ut i ett lagfarlsärende, till följd av att felaktiga uppgifter lämnats i en fångeshandling eller i en annan handling som har åberopats i inskrivningsärendet, någon ytteriigare debitering inte sker när förhållandet upptäcks. Jag anser alt della är otillfredsställande och att efterbeskattning bör kunna ske. Även i andra fall då felaktiga uppgifter lämnats av den skattskyldige och detta har föranlett att för låg skatt har tagits ut bör efterbeskattning vara möjlig.

Prop. 1983/84:194 26

2.2.7 Värderingsregler m.m.

Mitt förslag: De nuvarande reglerna innebär att stämpelskatten vid köp. av fast egendom beräknas på köpeskillingen eller, om detta är högre, på taxeringsvärdet året före det år då lagfart söks. Dessa regler behålls, men jämförelsen skall avse taxeringsvärdet året före det år då lagfarten beviljas. Bestämmelsen att rätt lill avkomst eller annan förmån av fast egendom inte skall inräknas i köpeskillingen slopas. För de fall att vederlag utgår i annat än pengar skall värderingsreglerna i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL) tillämpas.

Den s. k. 85-procentsregeln som utbildats i praxis för gränsdragningen mellan köp och gåva i stämpelskattesammanhang lagfästs.

Utredningens förslag: Samma som mitt förslag. Dock föreslås ingen lagregel om värderingen av lös egendom.

Remissinstanserna: Har godtagit utredningens förslag om värdering. Förslag har dock lämnats om en utformning av reglerna så att det klarare framgår att det är köpeskillingen som i första hand skall läggas till grund för beskattningen. Vidare har bl.a. föreslagits förenklade regler vid byte av fast egendom. Regler för värdering av lös egendom bör enligt flera remissinstanser lagfästas.

Förslaget att lagfästa 85-procenlsregeln har inle rönt några invändningar. Frän ett par remissinstanser påpekas att regeln innebär en schablonisering, eftersom vissa förbehåll inte kommer att påverka bedömningen. En remissinstans anser att regler behövs för bedömningen av förvärv som betecknats som köp men som delvis har karaktär av gåva. En remissinstans anser att en samordning vad gäller tillämpligt taxeringsvärde bör ske med reglerna i AGL sä att icke avsedda skaltelindringar förhindras.

Skäl för mitt förslag: Enligt 8 § 1 mom. SL skall till grund för beskattningen vid överlåtelse av fast egendom läggas det högsta av värdet av köpeskillingen resp. taxeringsvärdet året före det är då lagfart söks. De dubbla värderingsgrunderna som således skall användas innebär att beskattnings-systemet i viss mån kompliceras. Särskilt gäller detta i de fall då taxeringsvärde saknas eller egendomen efter taxering har gått ner i värde. Utredningen har övervägt en övergång till en enda värderingsgrund men funnit att detta åtminstone f n. inte är möjligt. Jag delar denna uppfattning. Att enbart beakta köpeskillingen kan i vissa fall medföra risk för skatteundan-dragande åtgärder. Att enbart gå på taxeringsvärdet får också, med nuvarande principer för fastighetstaxering, anses vara mindre lämpligt. De nuvarande reglerna bör således lills vidare behållas. Utformningen av de relativt komplicerade reglerna bör dock kunna ändras så att deras innebörd blir klarare.

Prop. 1983/84:194 27

Med hänsyn till förskjutningen av tiden för skattskyldighetens inträde (avsnitt 2.2.2) bör som värderingsgrund användas taxeringsvärdet för året före det år dä lagfarten beviljas.

Regeln att rätt till avkomst eller annan förmån av fast egendom inte skall inräknas i köpeskillingen torde sällan ha någon betydelse. Jag anser atl övervägande skäl talar för att den slopas.

Enighet råder om alt värdering av lös egendom som utgör vederlag vid förvärv av fastighet m. m. bör ske med tillämpning av värderingsreglerna i AGL. Jag anser att lagstiftningen vinner i klarhet om en uttrycklig hänvisning till AGL görs i stämpelskaltelagen.

Utöver vad jag nu har föreslagit anser jag att värderingsreglerna i sak bör vara oförändrade.

Den s. k. 85-procentsregeln innebär alt ell förvärv som betecknats som gåva, men där vederlag om minst 85 procent av taxeringsvärdet betalats, i praxis har ansetts som köp och därför stämpelbeskattals. Det råder enighet om att det är lämpligt att regeln lagfästs. Att den av utredningen föreslagna utformningen medför alt vissa typer av förbehåll om bortgiven fastighets användning etc. inte kommer att påverka gränsdragningen fär enligt min mening accepteras. En annan ordning skulle i hög grad begränsa värdet av regeln. Enligt min mening bör alltså utredningens förslag följas i denna del.

När det gäller förhållandet mellan stämpelskatten och arvs- och gåvoskallen kan det, som framförts i remissomgången, ifrågasättas om inle en bättre samordning av reglerna bör komma till stånd. Denna fråga bör enligt min mening övervägas ytteriigare. Jag är därför inle nu beredd att läitina förslag i denna riktning.

2.2.8 Inteckningar

Mitt förslag: Möjlighelerna att avräkna stämpelskatt för dödade inteckningar inskränks till alt gälla endasi i fall av samtidig dödning och nyinteckning. För beräkningen av den skatt som skall avräknas införs en schablonmetod. Undantaget frän skatteplikt vid utsträckning av inteckning slopas.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt förslag.

Remissinstanserna: Med något undantag tillstyrks förslagel att avräkning endast skall medges vid samtidig dödning och nyinteckning. Ett par remissinslanser föreslår en mer förenklad schablonregel. En remissinstans förordar atl skattefriheten vid utsträckning behålls.

Skäl för mitt förslag: Enligt 12 § första stycket SL kan skattefrihet under vissa förulsättningar erhållas vid s. k. inteckningssanering. Syftet med bestämmelserna är att uppmuntra till utrensning av gamla inteckningar sä

Prop. 1983/84:194 28

atl inskrivningsförhållandena blir mer överskådliga. Behov av skaltefri-hetsregler av detta slag fär alltjämt anses föreligga.

Gällande regler innebär atl skattefrihet medges när ny inteckning beviljas eller ansökan om inteckning förklaras vilande inom ett är efter det att en tidigare inteckning som helt eller delvis omfattade samma egendom har dödats eller annars upphört att gälla. Skattefriheten uppnås genom atl skatten på den nya inteckningen sätts ned med ett belopp som motsvarar skallen för den tidigare inteckningen.

Den nämnda eltårsregeln har motiverats av alt skattefrihet borde kunna erhållas även när den tidigare inteckningen upphört att gälla av annan anledning än dödning. Det har dä inte kunnat krävas all nyinteckning sker samfidigt som den tidigare inteckningen upphör att gälla. Atl samtidighets-kravet inte upprätthållits har, tillsammans med reglerna om atl en partiell avräkning kan ske, dock medfört tillämpningssvårigheter och kontrollproblem. Bl.a. har fått föreskrivas en särskild anleckningsskyldighel vad gäller tillgodoräknat belopp för inteckningar som upphört att gälla, 12 § andra stycket SL.

Enligl utredningen föreligger inte längre skäl att skattemässigt uppmuntra andra åtgärder än samtidig dödning och nyinteckning. Eftersom den som är inleckningsberättigad själv disponerar över dessa inteckningsåtgärder saknas därför enligt utredningen skäl atl behålla etlårsfrislen. Jag delar denna uppfattning och anser alt förslaget bör kunna åstadkomma en väsentlig förenkling av inskrivningsmyndigheternas arbete.

Även när det gäller avräkningsmetoden bör denna kunna förenklas. Enligt min mening blir tillämpningen enklast om stämpelskatten beräknas på skillnaden mellan nyintecknat och dödat belopp.

F. n. gäller enligt 11 § SL skallefrihet bl. a. när inteckning utsträcks lill att avse ytterligare en eller flera fastigheter. Enligl min mening bör detta undantag från skattskyldigheten kunna slopas. Vad som talar för delta är bl.a. att utsträckningsärendena förorsakar avsevärt arbete för inskrivningsmyndigheterna. Det finns enligt min mening inte anledning atl skattemässigt gynna användningen av denna inskrivningsåtgärd.

2.3 Stämpelskatt på aktier

Mitt förslag: Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter (prop. 1983/84:71) görs tillämplig på skatten. Deklarations- och betalningstiden skall dock fortfarande vara tvä månader. 1 fråga om de materiella bestämmelserna görs den ändringen att endasi aktiebolaget skall vara skattskyldigt.

Utredningens förslag: I huvudsak samma som mitt förslag.

Prop. 1983/84:194 29

Remissinstanserna: Utredningens förslag har godtagits. Några remissinstanser anser dock att skatten bör avskaffas eftersom den bl. a. motverkar den s.k. Annell-lagens syften. En remissinstans anser att den dubbelbeskattning som kan ske vid en nyemission bör undanröjas.

Skäl för mitt förslag: Stämpelskatt skall betalas när elt aktiebolag bildas och när ett bolags aktiekapital ökas. Skatten är en procent av aktiens nominella belopp eller, om elt högre belopp betalas, av delta högre belopp (19 § SL). Skatten eriäggs enligt ett deklarationsförfarande och RSV är beskattningsmyndighet, 27 § och 30 § 1 mom. c) SL.

Jag är inte beredd att föreslå någon inskränkning i stämpelskatten på aktier, som för budgetåret 1984/85 beräknas ge inkomster om 240 milj. kr. Genom att skatten beräknas även på s. k. överkurser kan del förekomma att skattläggning sker både vid en nyemission och vid en senare fondemission som finansierats av överkurserna. Bl.a. mot bakgrund av att överkurser vid nyemissioner är mycket vanligt förekommande anser jag att ett borttagande av bestämmelsen om beskattning av överkurser inte kan komma i fråga. Skattebortfallet skulle annars bli betydande. Nuvarande principer för beskattningen bör således behållas.

I prop. 1983/84: 71 har föreslagits nya och enhetliga förfaranderegler för bl.a. övriga punktskatter för vilka RSV är beskaltningsmyndighel. Även stämpelskatten pä aktier bör följa samma förfaranderegler. Detta innebär åtskilliga förenklingar av lagtexten, samtidigt som förfarandet moderniseras.

De nya förfarandereglerna innebär för de övriga punktskaiterna att deklarations- och betalningstiden blir 25 dagar. För stämpelskatten på aktier gäller enligl 27 § andra stycket SL att liden för deklaration och skattebetalning är två månader från det att registrering om fullgjord betalning skett eller beslut om ökning av aktiekapitalet har registrerats. Uppgifter om registreringen erhåller RSV från patent- och registreringsverket. Dessa uppgifter erhålls inom ca tvä veckor frän registreringen. Därefter sänder RSV deklarationsblanketter till de skattskyldiga. Skall dessa rutiner fungera och de skattskyldiga få en rimlig tid för att upprätta deklarationen, kan inte deklarations- och betalningstiden sättas ned till 25 dagar från registreringen. Nuvarande regler på detta område bör därför behållas.

Enligt 32 § c) SL gäller f n. alt förutom bolaget även styrelseledamöterna är skattskyldiga för stämpelskatten på aktier. En motsvarande regel saknas för övriga punktskatter och den har i vissa fall visat sig föranleda problem vid tillämpningen. Jag anser som utredningen och remissinstanserna att det är tillräckligt alt bolaget är skattskyldigt.

Prop. 1983/84:194 30

2.4 Övriga förslag

Utöver den nya lagstiftning jag tidigare redogjort för föreslår jag atl följdändringar görs i LPP samt i skattebrottslagen (1971:69) och i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

2. lag om stämpelskatt på aktier,

3. lag om ändring i lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

4. lag om ändring i skaltebroltslagen (1971:69),

5. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skalteford-ringar m.m.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga J.'

4 Specialmotivering

4.1 Lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

1 §

I denna paragraf anges den nya lagens tillämpningsområde. Paragrafen motsvarar i princip 1 § SL. De olika skatteobjeklen har dock uttryckligen angetts.

2 §

Paragrafen motsvarar 2 § SL.

3 §

I första stycket fastslås alt inskrivningsmyndighet är beskattningsmyndighet. Andra stycket motsvarar 30 § 2 mom. första stycket SL.

4 §

1 denna paragraf, som i stort motsvarar 3 § första och andra styckena SL, anges vilka förvärv som är skattepliktiga. När det gäller fusion innebär reglerna liksom enligt tidigare lagstiftning

' Av bilagan har endast tagits med lagförslaget I. De övriga remitterade förslagen överensstämmer med propositionens lagförslag.

Prop. 1983/84:194 31

att skatteplikt föreligger i andra fall än vid fusion mellan moderbolag och helägl dotterbolag, dvs. fusion enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975: 1385).

5 §

I paragrafen, som till sin innebörd motsvarar 3 § tredje stycket SL, behandlas gränsdragningen mellan köp och gåva.

Syftet med bestämmelsen är att förhindra att stämpelskatt undandras genom att ett fång som i realiteten har karaktär av köp betecknas gåva. Regelns utformning innebär en reglering av den praxis som vuxit fram vid tillämpningen av den äldre bestämmelsen. Den innebär dock en viss schablonisering eftersom endast övertagande av skuld mot säkerhet i pantbrev eller annat vederlag samt fastighetens taxeringsvärde eller motsvarande får betydelse för gränsdragningen.

Som framgår av bestämmelsens avfattning innebär den inte atl inskrivningsmyndigheterna har atl pröva om de förvärv som har betecknats köp skall vara skattefria.

6 §

I denna paragraf behandlas undantagen från skatteplikt. Bestämmelserna i punkterna l)-3) och 7)—9) har förts över från 4 § SL.

Punkt 4) motsvarar 4 § 4) SL. Bestämmelsen har dock anpassats till den nya försäkringsrörelselagen (1982:713).

Enligt 4 § 5) SL gäller att förvärv av järnväg för allmän trafik eller av mark för sådan järnväg är undantagen från skatteplikt. Förvärv av järnväg för enskild trafik eller förvärv av mark för sådan järnväg är däremot skattepliktig. Järnvägar för enskild trafik används i praktiken inte längre som särskilda inskrivningsobjekt. De järnvägar för enskild trafik som alltjämt förekommer utgör i rättsligt hänseende tillbehör till fast egendom. Av den anledningen görs i punkt 5) ingen skillnad mellan järnväg för allmän och för enskild trafik.

Punkt 6) motsvarar, med viss utvidgning enligt avsnitt 2.2.5, 4 § 6) SL. Kravet på fastställd plan för att skattefrihet skall medges skall således upprätthållas vid beskattningsmyndighetens beslut. Fastställs plan efter det alt skatten tagits ut skall dock dispens kunna medges.

Enligt 4 § 7) SL undantas från skatteplikt förvärv enligt lagen (1925:334) om rätt i vissa fall för nyltjanderältshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (ensittarlagen). Denna lag upphörde att gälla i och med utgången av år 1976. Ärende om inlösen, som vid denna tidpunkt var anhängigt, skall dock handläggas enligt lagen. Än i dag finns det oavslutade inlösenärenden och det kan ta många år innan de avgörs. Eftersom några nya förvärv enligt ensittarlagen inle blir aktuella, har bestämmelsen dock tagits in som punkt 6) i övergångsbestämmelserna.

14 § 11) SL finns vidare en bestämmelse om skallefrihet vid återgång av

Prop. 1983/84:194 32

fång där rätt till återvinning föreligger. Skattefriheten i dessa fall bör bestå. Vid återgång av ett fång blir emellertid den tidigare för säljaren gällande lagfarten åter gällande och någol skattepliktigt förvärv föreligger inte. Bestämmelsen i SL har därför inte överförts till den nya lagen. I sak avses emellertid ingen ändring.

7 §

Bestämmelserna om skaltefrihet vid transportköp motsvarar i sak bestämmelserna i 5 § första, tredje och Qärde styckena SL. Bestämmelsen i 5 § andra stycket SL har inte överförts till den nya lagen, se avsnitt 2.2.3. Bestämmelsen i 5 § femte stycket SL om tillämpning av skattefriheten i samband med förköp erfordras inte med hänsyn till förskjutningen av tidpunkten för skattskyldighetens inträde.

Paragrafen motsvarar i sak 7 § SL.

9 §

Denna paragraf innehåller huvudregeln för värdering av fast egendom vid köp. Den motsvarar i huvudsak 8 § 1 mom. första stycket SL.

Regeln har dock utformats sä alt del klarare framgår atl värderingen görs genom en jämförelse mellan vederlaget och taxeringsvärdet. Därigenom kan bl.a. bestämmelserna om byte (10 §) och jämförelsevärde när egendomen gått ner i värde (11 § första stycket) på elt bättre sätt knytas lill huvudregeln.

Jämförelse skall således göras med taxeringsvärdet för året före det år då ansökan om lagfart beviljas.

Bestämmelsen om jämförelsevärde när taxeringsvärde saknas motsvarar i princip 8 § I mom. tredje stycket första meningen SL.

Enligt 8 § I mom. första stycket sista meningen SL skall rätt till avkomst och annan förmån av egendomen som förbehållils säljaren inte inräknas i vederlaget. Denna bestämmelse har inte överförts lill den nya lagen, och sådan förmän av överläten egendom skall således inräknas i vedertaget och i förekommande fall utgöra underiag för påföring av skatten.

10 §

Enligt första slyckei gäller värderingsgrunderna vid köp även i andra fall när förvärv sker mot vederiag. Bestämmelsen motsvarar 8 § 1 mom. andra stycket första meningen SL.

I andra och tredje styckena ges regler för skalleberäkningen vid byte av fast egendom. I princip sker beskattningen som om fråga var om två köp, där köpeskillingen vid vardera förvärvet är taxeringsvärdet för den lämnade fastigheten minskad med eventuellt erhållen mellangift och ökad med vad som lämnats i mellangift, och där jämförelse värdet är taxeringsvärdet av den erhållna egendomen.

Prop. 1983/84:194 33

När det gäller värderingen av lös egendom lämnas en särskild bestämmelse i 14 §.

11 §

I första stycket ges en regel för del fall att egendomen gått ner i värde efter värdetidpunkten för taxeringen men före fångeshandlingens upprättande. Då skall taxeringsvärdet inte vara jämförelsevärde, utan ett särskilt sådant får fastställas. Regeln motsvarar 8 § 1 mom. tredje stycket tredje meningen SL.

Andra stycket motsvarar 8 § 1 mom. fjärde stycket SL.

12 §

Regeln avser värderingen vid upplåtelse eller överlåtelse av tomträtt. Den motsvarar 8 § 2 mom. SL.

13 §

Denna paragraf innehåller en presumtionsregel för beräkning av skallen när genom samma fångeshandling förvärvas både fast och lös egendom. Bestämmelsen motsvarar i sak 9 § SL. Dock har kravet pä atl fördelningen skall ha styrkts före skattens fastställande frångåtts. Någol sådant krav har inte förelegat t. ex. i de fall som anges i 11 § och en samordning bör ske. Ändringen innebär att en felaktig fördelning kan rättas till besvärsvägen.

14 §

Regeln innebär ett lagfästande av principen att lös egendom skall värderas enligt reglerna i AGL. Detta gäller bl. a. då lös egendom utgått som vederlag vid en bytestransaktion. Värderingen skall göras med hänsyn till förhållandena vid den lidpunkt dä fångeshandlingen upprättades.

15 §

I denna paragraf, som i stort motsvarar 13 § SL, anges vilka förvärv som är skattepliktiga.

I motsvarande bestämmelse i SL finns en värdegräns för skatteplikten vid 25000 kr. Konstruktionen med värdegräns är av gammalt datum. Gränsen höjdes vid SL:s tillkomst från 6000 kr. till 25 000 kr. Höjningen genomfördes närmast av praktiska skäl och främst av hänsyn till kontrollsvårigheter när det gällde förvärv av mindre nöjes- och fritidsbåtar.

Eftersom stämpelskatt endast (jämför 16 §) skall utgå för skepp som skall användas för yrkesmässig sjöfart får värdegränsen anses ha förlorat sin aktualitet. Den har därför inte överförts till den nya lagen.

I fråga om förvärv genom fusion gäller motsvarande beslämmelser som i fråga om fast egendom (4 §).

1 13 § tredje stycket SL finns en förtydligande bestämmelse om att stämpelskatt skall erläggas även när skepp på grund av skattepliktigt 3 Riksdagen 1983/84. 1 samt. Nr 194

Prop. 1983/84:194 34

förvärv upphör att vara svenskt. Eftersom detta får anses följa redan av huvudregeln har bestämmelsen inte överförts till den nya lagen. Någon skillnad i sak är inte åsyftad.

16 §

Paragrafen motsvarar 14 § SL. Bestämmelsen om skattefrihet vid återgång av fång har dock kunnat slopas, jämför 4 §.

17 §

Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 16 § första stycket SL men har utformats i närmare överensstämmelse med motsvarande regel för fast egendom.

18 §

Bestämmelsen motsvarar, bortsett frän redaktionella ändringar, 16 § andra stycket SL.

19 §

Bestämmelserna i paragrafen anger de handlingar som erfordras för att skatten skall kunna beräknas till ett rikligt belopp och motsvarar i stort reglerna i 17 § SL.

Enligt SL skall vid förvärv genom köp skriftlig försäkran av överiålare och förvärvare om köpeskillingen, s. k. köpeskillingsförsäkran, alltid ges in. Grunden för att kräva en sädan köpeskillingsförsäkran torde vara alt det vid köp av fartyg inte finns några regler om köpets form. Ett fartyg kan övertalas formlöst till skillnad från vad som gäller i fråga om fast egendom. Vanligen ges dock köpehandling in vid registrering.

Ges en av båda parter undertecknad fångeshandling in, med angivande av köpeskillingen, bör någon särskild försäkran därutöver inte erfordras. Ofta är emellertid avtalet bara undertecknat av säljaren. I detta fall bör försäkran alltjämt krävas. I de fall en av avtalsparterna inle är bosatt här i riket kan dock ett upprätthållande av kravet pä att försäkran skall lämnas av båda parterna leda till tidsutdräkt och andra problem för den svenska avtalsparten. I ett sådant fall skall det därför räcka att endast den svenska parten avger försäkran. Skulle så erfordras kan inskrivningsmyndigheten också begära att ett särskilt värderingsintyg ges in.

20 §

Bestämmelsen motsvarar i sak 18 S SL.

21 §

I bestämmelsen räknas upp i vilka fall stämpelskatt skall tas ul vid inteckning. Stämpelskatt skall inte las ul vid inteckning i järnväg. Detta framgår

Prop. 1983/84:194 35

såvitt gäller järnvägar för allmän trafik av en särskild undantagsbestämmelse i 11 § tredje stycket 1) SL. Eftersom inteckning inte längre förekommer i andra järnvägar har inteckning i järnväg helt undantagits frän skatteplikt. Skatteplikten inträder i samtliga fall först när inteckning beviljas.

22 §

Paragrafen innehåller beslämmelser om undantag från skatteplikten vid inteckning. Den motsvarar lill viss del 11 § tredje stycket SL.

Undanlaget i SL för inteckning i järnväg har slopats med hänsyn till utformningen av 21 §.

Punkterna l)-5) motsvarar i sak punkterna 3), 4), 6), 8) och 7) i II § tredje stycket SL.

I paragrafens andra stycke föreskrivs undantag frän skatteplikten vid nyinteckning i samband med sammanläggning. Det är vanligt att inteckningarna i de fastigheter som skall ingå i en sammanläggning dödas före denna. Efter sammanläggningen intecknas den nybildade fastigheten, varvid skatleavräkning kunnat ske med slöd av 12 § SL. Eftersom avräkning skall få ske endasi vid samtidig dödning och nyinteckning (24 §) blir avräkning i praktiken inte längre möjlig i dessa fall. Del har därför införts en särskild regel om undantag från skatteplikt i fråga om nyinteckning efter sammanläggning under samma förulsättningar som gäller enligt SL.

En med sammanläggningsfallen liknande situation är upplåtelse av tomträtt i en nybildad faslighet vars mark helt eller delvis tidigare ingått i en fastighet som varit upplåten till tomträttshavaren med tomträtt. Inle heller här blir avräkning av skatten på tidigare gällande inteckningar möjlig enligt 24 §. Inteckningsöverföringar i dessa sammanhang bör särskilt undantas från skatt upp till elt belopp motsvarande skatten på de inteckningar som gällde i den tidigare tomträtten under samma förutsättningar som föreslagils för sammanläggningsfallen. Tredje stycket har utformats i enlighet härmed.

23 §

I paragrafen anges skallesatserna. De är desamma som enligl 11 § andra stycket SL.

24 §

Bestämmelsen innehåller regler om skatteberäkning vid s. k. inleck-ningssanering. Frågan har behandlats i avsnitt 2.2.8. Motsvarande äldre bestämmelser, som kraftigt förenklats, finns i 12 § SL.

Avräkning vid en inteckningssanering skall ske enligl paragrafen även om yrkande inle framställts om detta.

Bestämmelserna i 23 § om lägsta skattebelopp tillämpas även vid skalleberäkning enligl denna paragraf.

Prop. 1983/84:194 36

När del gäller inteckningar i fastighet m. m. skall skattefrihet medges vid en inleckningssanering om de nya inteckningarna meddelas i egendom som helt eller delvis omfattades av de dödade inteckningarna. Inteckningar i näringsverksamhet skiljer sig däremot från övriga inteckningar genom alt de inte meddelas i en viss egendom utan i stället i en viss näringsutövares verksamhet. I konsekvens härmed bör skattefrihet medges om samtidig dödning och nyinteckning sker i en näringsverksamhet som helt eller delvis är densamma. Sker inteckning i en näringsverksamhet skall däremot inle skattefrihet medges endasi därför att viss egendom som används i verksamheten tidigare har använts i en annan verksamhet, i vilken inteckningarna dödas. Detta har åtminstone i vissa fall medgetls enligt tidigare praxis grundad på bestämmelserna i 12 § SL. Denna ordning har skapat tillämpningssvårigheter och det finns inle skäl att utvidga skattefrihetsreglerna på ett sådant sätt.

25 §

Skattskyldighetens inträde har som angetts i avsnitt 2.2.2 flyttals till den inskrivningsdag då lagfart, inskrivning eller inteckning beviljas.

26 §

Bestämmelsen motsvarar 30 § I mom. andra stycket SL.

27 §

Bestämmelsen motsvarar 32 § SL.

1 fråga om inteckning i luftfartyg och inteckning i näringsverksamhet sker inteckningen för närvarande efter medgivande från ägaren/näringsutövaren. På sikt avses panlbrevskonslrukiionen bli införd även på dessa områden. Slämpelskalleskyldig skall, liksom enligl SL, vara den som har medgetl all inteckning får ske.

28 §

Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 33-34 §§ SL. Möjligheten atl förelägga även den som skäligen kan antas vara skaltskyldig atl lämna uppgifter har dock lagils bort, då denna bestämmelse saknar praktisk betydelse.

29-30 §§

Bestämmelserna ger möjlighet till efterbeskattning i vissa fall. Bestämmelser härom saknas i SL.

31 § Bestämmelserna motsvarar 36 § första stycket SL.

Prop. 1983/84:194 37

32 §

Bestämmelsen motsvarar 36 § tredje stycket SL. Anstånd med atl betala skatten bör endast undantagsvis kunna medges.

33 §

Bestämmelsen motsvarar i princip 36 § fjärde stycket SL.

34 §

Paragrafen motsvarar 37 § 2 mom. första och andra styckena SL. Befrielsebestämmelsen har dock utformats i närmare anknytning till vad som har föreslagits för övriga punktskatter (5 kap. 11 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifler).

35 §

Bestämmelsen motsvarar 37 § 1 mom. SL.

36 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om återvinning av stämpelskatt. 1 förhällande lill 42 § 1 mom. SL har reglerna om återvinning i samband med atl vilande ansökningar avslagits eller ätertagits kunnat utgå, se vidare avsnitt 2.2.4.

37 §

Reglerna motsvarar 43 § första stycket SL.

38-39 §§ Besvärsbeslämmelserna motsvarar 44-45 §§ SL.

40 §

I paragrafen regleras sättet för återbetalning av skatt på grund av återvinning eller då överinstans fastställt skallen lill lägre belopp än beskattningsmyndigheten beslutat saml vid dispens.

Enligt 47 § första stycket SL skall länsstyrelsen i den ordning som är föreskriven i uppbördslagen återbetala skatten. Länsstyrelsens tidigare funktion vid uppbörden har nyligen förts över till inskrivningsmyndigheten. Även återbetalning av skatt bör ombesörjas av inskrivningsmyndigheten. Paragrafens första stycke har utformats i enlighet härmed.

Räntebestämmelserna har utformats i anslutning till motsvarande regler i 5 kap. 13-14 §§ lagen om punktskatter och prisregleringsavgifler.

41 §

Bestämmelserna om granskningsmyndighet motsvaras i huvudsak av

48-49 §§ SL. Kammarkollegiet är för närvarande granskningsmyndighel.

Enligl 43 § tredje stycket SL har vid sidan av den vanliga besvärsord-

Prop. 1983/84:194 38

ningen funnits elt särskilt anmärkningsförfarande. Detta innebär att granskningsmyndigheten upprättat en granskningspromemoria med anmärkning om skattläggningen. Har anmärkningen godtagits av den skattskyldige ersätter godkännandet det ursprungliga skattebeslutet. Detta förfarande har emellertid på senare är ytterst sällan tillämpats. Reglerna har inte överförts till den nya lagen. 1 fortsättningen fär alltså besvärsvägen tillämpas även i dessa fall.

42 §

Dispensbestämmelsen motsvarar i huvudsak 56 § SL.

43 §

Till denna paragraf har överförts bestämmelserna i 38 a § SL vilka ger regeringen möjlighet att utfärda de särföreskrifter som behövs där inskrivningsregister förekommer. I dessa fall finns fångeshandlingar m.m. hos inskrivningsmyndigheterna medan bevis om lagfart m. m. utfärdas av CFD. Kravet pä att handling som ligger till grund för skallens fastställande inte får lämnas ut förrän skatten har betalts, dvs. att fångeshandling och lagfartsbevis skall expedieras samtidigt mot postförskott, kan svårligen upprätthällas i dessa fall. Möjligheten för regeringen atl besluta om undanlag från dessa krav finns således enligt paragrafen.

Övergångsbestämmelserna

Enligt punkten 4 övergångsbestämmelserna till SL föreligger inte skatteplikt för förvärv av vissa äldre tomträtter. Undantaget har skapat svårigheter vid tillämpningen och kan inte längre anses motiverat. Övergångsbestämmelsen har därför inte överförts till den nya lagen, och förvärven skall således i fortsättningen vara skattepliktiga.

4.2 Lag om stämpelskatt på aktier

1 §

Paragrafen motsvarar 19 § första stycket stämpelskattelagen.

Registrering av ett nybildat bolag förutsätter att aktiekapitalet frånräk-nal förverkade aktier är inbetalat, se vidare under specialmotiveringen till 4 §. Skattskyldigheten inträder enligt 4 § först i samband med denna registrering. Därför erfordras inte den nuvarande bestämmelsen i 19 § första stycket om skattefrihet för aktie som. har förklarats förverkad. Av denna anledning erfordras inte heller den nuvarande återvinningsregeln i 42 § 3 mom. SL.

Vid nyemission kan dock förekomma atl aktie blir ogiltig sedan registrering skett. Frågan berörs närmare under 4 §.

2§ Bestämmelsen motsvarar 19 § andra stycket SL.

Prop. 1983/84:194 39

3§

Enligt bestämmelsen skall inte längre ledamöterna i ett aktiebolags sty-. relse solidariskt med bolaget vara skyldiga att betala stämpelskatten. Den hittillsvarande bestämmelsen härom i 32 § första stycket c) SL finns inte i annan punktskattelagstiftning. Genom alt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifler, LPP, görs tillämplig på skatten - 6 § - finns särskilda regler om betalningsskyldighet för bl. a. styrelseledamot som underlåtit att betala in skatt i rätt tid och ordning. Den särskilda bestämmelsen i stämpelskattelagen har därför utgått.

4§

Regeln om skattskyldighetens inträde motsvaras av bestämmelserna i 27 § andra stycket SL.

I fråga om registrering av elt nybildat aktiebolag gäller enligt 2 kap. 9 § andra stycket punkten 2 aktiebolagslagen (1975:1385) atl registrering inte får ske förrän full betalning för aktierna har gjorts. Tidpunkten för skattskyldigheten kan därför direkt knytas lill registreringstillfället. Som anförts i specialmotiveringen under I § erfordras inte heller någon bestämmelse om skattefrihet för aktier som förklarats förverkade eller några ätervin-ningsregler för detta fall.

Vid nyemission gäller vanligen ocksä alt hela beloppet för aktiekapitalökningen skall vara inbetalt innan registrering kan ske, 4 kap. 12 § aktiebolagslagen. Att skattskyldigheten knyts till registreringen innebär därför atl det inte finns någol behov av att kunna sätta ned eller återbetala skatt vid bristande betalning för aktierna. För aktiebolag med bundet eget kapital om minst en miljon kr. gäller dock att registrering kan ske redan när halva det nyemitterade kapitalet har betalats in. Betalas inle resterande aktier inom viss tid därefter blir de ogiltiga. I en sådan situation skulle en återbetalning av stämpelskatt kunna vara motiverad. Enligt vad jag erfarit är denna situation dock mycket ovanlig, något återbetalningsfall av delta slag har inte hittills kommit till beskattningsmyndighelens kännedom. Enligt min mening bör därför skattskyldigheten även i dessa fall knytas direkt lill registreringen och någon särskild äterbetalningsregel inte införas. Skulle en sådan situation som jag nyss nämnt uppkomma, kan frågan om återbetalning prövas enligt de regler om dispens som finns i LPP.

5§

Deklarations- och betalningstiden skall alltjämt vara två månader enligt vad som angivits i avsnitt 2.3. Detta innebär en avvikelse från huvudregeln i 2 kap. 8 § första stycket LPP. Bestämmelserna i LPP bör i förtydligande syfte justeras, även om det av 1 kap. I § andra stycket LPP följer all en avvikande bestämmelse i en skatteförfattning lar över de gemensamma bestämmelserna.

Prop. 1983/84:194 40

6§

På samma sätt som i prop. 1983/84: 71 har föreslagits för övriga punktskatter finns i paragrafen en erinran om att LPP tillämpas på förfarandet. Bestämmelserna i LPP ersätter förfarandereglerna i stämpelskattelagen.

4.3 Lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter

2 kap. 2 §

Stämpelskatten på aktier skall, liksom enligt SL, redovisas för vaije skattepliktig händelse.

2 kap. 8 §

Se specialmotiveringen till 5 § lagen (0000:000) om stämpelskatt på aktier (4.2).

5 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yllrande inhämtas över förslagen till

1. lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

2. lag om stämpelskall på aktier,

3. lag om ändring i lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

4. lag om ändring i skaltebroltslagen (1971:69),

5. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skalteford-ringar m.m.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1983/84:194 41

Bilaga I Stämpelskatteutredningens förslag till lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Inledande bestämmelser

1 § Stämpelskalt skall betalas till staten enligl denna lag vid förvärv av fast egendom, tomträtter eller skepp samt för inteckningar.

2 § Staten är inte skaltskyldig enligt denna lag.

3 § Inskrivningsmyndighet är beskattningsmyndighel.

Med inskrivningsmyndighet avses också registermyndighet enligl 2 § sjölagen (1891:35 s.l).

Förvärv av fast egendom och tomträtter

Skatteplikt

4 § Följande förvärv av fast egendom är skattepliktiga

1) köp eller byte,

2) tillskott till bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening,

3) fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385),

4) expropriation eller annan inlösen på grund av stadgande om rätt eller skyldighet att lösa fast egendom.

Förvärv av tomträtter genom upplåtelse, överlåtelse mot vederlag eller annat fång som avses i första stycket är skattepliktiga.

5 § Har ett som gåva betecknat förvärv skett mot övertagande av ansvar för skuld för vilket borgenär har säkerhet på grund av inteckning eller annars mot vederlag, är förvärvet skattepliktigt enligt denna lag om vederlaget uppgår lill minst 85 procent av egendomens värde. Därvid skall värdet av egendomen anses vara del taxeringsvärde eller motsvarande värde som enligt 8—11 §§ skall gälla som egendomens värde.

6 § Skatteplikt föreligger inte vid

1) förvärv frän make, om förvärvet sker i syfte att för sammanläggning åstadkomma enhetliga lagfartsförhällanden beträffande makarnas fasta egendom,

2) förvärv genom byte i den mån vederiagel utgörs av annan fast egendom, om bytet sker för att åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning

Prop. 1983/84:194 42

eller utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering,

3) sambrijksförenings förvärv genom tillskott från medlem och samfäl-lighelsförenings förvärv enligt 5 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

4) försäkringsbolags förvärv från annat försäkringsbolag i samband med sådant avtal om övertagande av del senare bolagets hela försäkringsbestånd, som avses i 15 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (1982:713),

5) förvärv av järnväg eller av mark för järnväg,

6) kommuns eller annan menighets förvärv av mark som enligt fastställd plan skall användas för allmän plats, begravningsplats eller för sådant ändamål som enligt 2 kap. 2 § fastighetslaxeringslagen (1979:1152) medför att byggnad skall anses som specialbyggnad,

7) förvärv av kronojord genom skatteköp eller annars på grund av skatlebrev,

8) förvärv av ständig besillningsrätt till kronohemman eller krononybygge, då på grund av förvärvet vinnes inrymning i sådan rätt,

9) upplåtelse av tomträtt i nybildad faslighet vars mark tidigare helt eller till övervägande del ingått i fastighet som varit upplåten med tomträtt till samme tomträttshavare.

Skattesats

7 § Stämpelskatt tas ut med tjugo kronor för varje fullt tusental kronor av

egendomens värde, dock lägst med tio kronor.

Skattens beräkning

8 § Vid köp av fast egendom skall skatten beräknas pä köpeskillingen.
Om taxeringsvärdet året närmast före det år lagfart söks är högre än
köpeskillingen skall dock skatten beräknas på detta värde.

Ingår i egendomen sådana tillbehör till fastighet som avses i 2 kap. 3 § jordabalken skall till taxeringsvärdet läggas värdet av dessa tillbehör. Värdet fastställs av inskrivningsmyndigheten.

Första och andra styckena gäller även i andra fall när förvärv sker mot vederlag.

9 § Vid byte av fast egendom med olika taxeringsvärden pä ömse sidor
skall skatten för varje förvärv beräknas på det högsta ay dessa taxerings
värden.

Utgår vid byte av fast egendom pengar eller annan lös egendom (mellangift) skall skatten för varje förvärv beräknas på värdet av den förvärvade

Prop. 1983/84:194 43

fasta egendomen. Om värdet av vad som erhållits på endera sidan är lägre än vad som lämnats efter avdrag för mellangift som erhållits skall dock skatten beräknas på sistnämnda värde.

10 § Saknas särskilt taxeringsvärde för det i 8 § angivna året, skall skat
ten i stället beräknas pä egendomens värde vid tidpunkten för upprättande
av den handling på vilken förvärvet grundas. Detsamma skall gälla om del
visas alt egendomen efter den tidpunkt, som taxeringsvärdet för nämnda år
avser, men före fångeshandlingens upprättande gått ner i värde till följd av
eldsvåda, borttagande av byggnad, skogsavverkning, väsentlig förändring
av rörelse i vilken egendomen har använts, eller annan liknande anledning.

Visas alt egendomens värde efter fängeshandlingens upprättande har höjts till följd av nybyggnad eller av annan liknande anledning, skall denna värdeförhöjning inte medräknas, när egendomens värde bestäms.

Värdet av fast egendom i de i första stycket angivna fallen fastställs av inskrivningsmyndigheten.

11 § Vid upplåtelse eller överlåtelse av tomträtt ulan tillhörande byggnad skall värdet av tomträtten anses motsvara avgälden för ett år. Har vid överlåtelse slörre vederlag utfästs skall tomträttens värde dock anses motsvara vederlaget. I övrigt skall värdet av tomträtt i tillämpliga delar bestämmas enligt föreskrifterna i 8-10 §§. Som taxeringsvärde skall därvid gälla det taxerade byggnadsvärdet.

12 § Omfattar förvärv även annat än fast egendom eller tomträtt och har fördelning av vederlag mellan skattepliktig och övrig egendom inle angetts i fångeshandlingen, skall hela vederlaget anses avse den skattepliktiga egendomen, om fördelningen inte på annat sätt tillföriitligen styrks före skattens fastställande. Vad nu sagts gäller inle vid sådant byte som avses i 9§.

Förvärv av skepp

Skatteplikt

13 § Följande förvärv av skepp är skattepliktiga

1) köp eller byte,

2) tillskott lill bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening,

3) fusion enligt 14 kap. I eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).
Med skepp jämställs i denna lag andelar i skepp.

14 § Skatteplikt föreligger inte vid:

1) förvärv av utländskt skepp,

2) förvärv av skeppsbygge genom skeppsbyggnadsavtal eller överlåtelse av sådant avtal innan bygget har fullbordats.

Prop. 1983/84:194 44

3) förvärv av nybyggt skepp omedelbart frän den som har byggt skeppet,

4) förvärv av skepp, som är avsett att användas för yrkesmässigt fiske, för livräddning eller i övrigt för annat ändamål än yrkesmässig sjöfart.

Skattesats

15 § Stämpelskatt tas ut med en krona för varje fullt hundratal kronor av
skeppets värde vid tiden för förvärvet.

Skattens beräkning

16 § Vid köp skall värdet anses motsvara köpeskillingen. Om del finns särskilda skäl att anta atl värdet av den förvärvade egendomen är högre än köpeskillingen, skall dock skallen beräknas på det verkliga värdet.

17 § Saknas i ärende om inskrivning av skeppsförvärv en av parterna undertecknad fängeshandling med uppgift om köpeskillingen, skall förvärvare eller överiålare som är bosatt här i riket lämna skriftlig försäkran om köpeskillingens storiek. 1 fråga om annat förvärv än köp skall intyg av sakkunnig företes om skeppets värde vid tiden för förvärvet. Sådant intyg skall på begäran även ges in vid förvärv genom köp.

18 § Med ärende om inskrivning som sägs i 17 § likställs i fall då skepp genom förvärv upphör att vara svenskt, anmälan för avregistrering.

Inteckning

Skatteplikt

19 § Stämpelskatt utgår för inteckningar om inle annat sägs i 20 §.

20 § Skatteplikt föreligger inte för

1) inteckningar i järnväg

2) inteckningar pä grund av 4 § lagen (1927:79) om rätt för borgenär till betalning ur ersättning pä grund av brandförsäkringsavtal,

3) sammanföring av inteckningar,

4) inteckningar i skeppsbygge.

Ingår i fastighet som bildals genom sammanläggning egendom som före sammanläggningen besvärades av inteckningar, föreligger inte skatteplikt om inteckningar, högst till motsvarande belopp, meddelas i den nybildade fastigheten, inom ett är från det de tidigare inteckningarna upphört alt gälla.

Skatteplikt föreligger inte heller för inteckningar .som meddelas i sådan tomträtt för vilken upplåtelse är undantagen från skatteplikt enligt 6 § 9). Undantag från skatteplikt gäller dock bara till högst ett belopp som motsvarar inteckningar i tomträtt som upphört och under förutsättning atl de nya inteckningarna meddelas inom elt är från det de tidigare inteckningarna upphört alt gälla.

Prop. 1983/84:194 45

Skattesats

21 § Stämpelskatt tas ut med tio kronor för varje fullt tusental kronor av
det belopp, som intecknas, dock lägst med tio kronor. För inteckning i
skepp tas dock skatt ut med fyra kronor av motsvarande belopp.

Skattens beräkning

22 § Sker dödning och nyinteckning på grund av samtidig ansökan, be
räknas skatten enligt 21 § på det nyintecknade beloppet med avdrag för
den beräknade skatten för de inteckningar som dödas. Detta gäller dock
bara om inteckningarna meddelas i egendom, eller näringsverksamhet,
som helt eller delvis omfattades av de dödade inteckningarna.

Fastställande av skatt

23 § Skattskyldighet inträder i fall som avses i

a) 4 § när ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt beviljas,

b) 13 § när ansökan om inskrivning beviljas, eller i fall då skepp genom förvärv upphör att vara svenskt, när avregistrering sker,

c) 19 § när inteckning beviljas, eller när inteckning förs över frän skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret.

24 § Beslut om skatt skall meddelas när skattskyldigheten inträder, eller om hinder möter för detta, så snart hindret blivit undanröjt.

25 § Skattskyldig är i fråga om skall för

a) förvärv av fast egendom, tomträtt eller skepp, båda kontrahenterna,

b) inteckning, den som har ansökt om inteckningen.

När flera svarar för skallens betalning är de solidariskt ansvariga.

26 § Inskrivningsmyndigheten får anmana den skattskyldige att lämna de
uppgifter som behövs för alt fastställa skallen. Anmaning fär förenas med
vite. Vitet skall bestämmas med hänsyn till den skatlskyldiges ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt, dock ej till lägre belopp än
femhundra kronor.

Försuttet vite döms ut av inskrivningsmyndigheten.

Betalning av skatt

27 § Skatten skall betalas till inskrivningsmyndigheten eller den myndig
het regeringen bestämmer inom en månad frän den dag, då beslul om
skatten tillhandahålls sökanden. Innan beslut om skatten meddelats får
skatten inte tas emot.

Fastställer överräll skatten till högre belopp än inskrivningsmyndigheten skall tillkommande skattebelopp betalas inom en månad efter det alt överrättens beslut meddelats.

Prop. 1983/84:194 46

28 § Om synnerliga skäl föreligger får inskrivningsmyndigheten bevilja anstånd med att betala skatten.

29 § Inskrivningsmyndigheten får inte lämna ul handling, som ligger lill grund för skattens fastställande, eller pantbrev, förrän skatten har betalats.

Har en inteckning förts över frän skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret i samband med att ett skeppsbygge registrerats som skepp, får inte nationalitetshandling för skeppet lämnas ut förrän skatten för inteckningen har betalats.

30 § Har den skttskyldige inte betalat skatt inom föreskriven tid, skall
restavgift tas ut med sex öre för varje hel krona av den skatt som inle har
betalats i rätt tid, dock med minst femtio kronor. Öretal jämnas till närmast
högre hela krontal. Restavgift betalas till inksrivningsmyndigheten.

Inskrivningsmyndigheten får befria från restavgift, om dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller det annars finns särskilda skäl.

31 § Har skatt inle betalats inom föreskriven tid, skall skattebeloppet
jämte i förekommande fall restavgift på framställning av inskrivningsmyn
digheten omedelbart tas ut genom utmätning.

Återvinning

32 § Har efter det att beslut meddelats om fastställande av skatt

a) lagfart, inskrivning av tomträtt eller av förvärv av skepp eller inteck
ning undanröjts genom dom eller beslul som vunnit laga kraft,

b) inskrivning av förvärv av skepp avförts enligt 14 § tredje stycket
sjölagen (1895:35 s. 1), kan den skattskyldige fä återvinning av skatten.

Beslut om återvinning medför befrielse frän skyldighet atl betala fastställd skatt, eller rätt att återfå skatt som har betalats.

33 § Beslul om återvinning meddelas av inskrivningsmyndigheten. Ansö
kan om återvinning görs skriftligen hos myndigheten inom ett är efter det
atl förutsättningar för återvinning inträtt. Ansökan får dock alltid göras
inom tre år från dagen för inskrivningsmyndighetens beslut om skattens
fastställande.

Besvär

34 § Inskrivningsmyndighets beslut enligt denna lag får överklagas ge
nom besvär hos hovrätten av den skattskyldige och granskningsmyndighe
ten.

Beslut om föreläggande av vite får inte överklagas.

Prop. 1983/84:194 47

35 § Besvär över inskrivningsmyndighets beslut enligt denna lag skall ges
in till inskrivningsmyndigheten och vara ställda till hovrätten.

Beslut som innefattar prövning av fråga om fastställande eller återvinning av skatt, får överklagas inom tre är från dagen för beslutet. Har en part anfört besvär och vill även motparten överklaga beslutet, skall dennes besvär ha kommit in till hovrätten inom två månader från det att delgivning som avses i 52 kap. 7 § rättegångsbalken har skett. Prövningen av frägan om motpartens besvärstalan har fullföljts på föreskrivet sätt och inom rätt tid skall göras av hovrätten.

När besvär behörigen anförts över beslut, som avses i andra stycket, skall hovrätten alltid höra klagandens motpart över besvären.

Återbetalning

36 § Inskrivningsmyndigheten skall återbetala skatt enligt denna lag.
Detta skall ske även om det beslut som ligger till grund för återbetalningen
ännu inte har vunnit laga kraft.

Ränta skall, om inte annat följer av 38 §, utgå pä det återbetalade beloppet från och med den dag då skatten har betalats till den dag då återbetalning görs.

Ränta beräknas för visst kalenderår efter den högre av de räntesatser som gäller för beräkning av ränta för året enligt 69 § 1 mom. andra stycket uppbördslagen (1953:272). Ränta utgår endast om räntebeloppet överstiger femtio kronor. Vid ränteberäkningen skall avrundning ske till närmast högre hela krontal.

Tillsyn över beslut om skatt

37 § Inskrivningsmyndighets beslut i ärenden om fastställande eller åter
vinning av stämpelskatt skall granskas av den myndighet som regeringen
förordnar. Granskningsmyndigheten för det allmännas talan.

Särskilda föreskrifter

38 § Regeringen eller den myndighet regeringen förordnar kan i särskilda
fall när synnerliga skäl föreligger medge befrielse från eller återbetalning
av skatt.

Vid beslut om återbetalning av skatt, som meddelas med stöd av första stycket skall regeringen eller myndighet som där sägs, förordna i vad mån ränta skall utgå på det skattebelopp som skall återbetalas.

39 § Har regeringen med stöd av 19 kap. 24 § jordabalken för viss in
skrivningsmyndighets område eller del av sådant område bestämt all in
skrivning skall ske i inskrivningsregister i stället för i fastighetsbok eller

Prop. 1983/84:194 48

tomträltsbok, meddelar regeringen de föreskrifter som behövs för skattens betalning. Regeringen får därvid besluta om undantag från 29 §.

40 § De föreskrifter som fordras för tillämpning av denna lag, meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 då stämpelskattelagen
(1964:308) skall upphöra att gälla.

2. Äldre beslämmelser gäller fortfarande i ärenden där före ikraftträdandet skatten har fastställts i samband med att ansökan om inskrivningsåtgärd har förklarats vilande,

3. Skatteplikt föreligger inte i fråga om förvärv av tomträtter pä vilket övergångsbestämmelserna till lagen (1953:415) angående ändring i lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, 4 kap. sistnämnda lag, skall tillämpas i sin äldre lydelse.

4. Skattskyldighet föreligger inle vid förvärv av fast egendom genom tillskott till bolag i enlighet med lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss.

5. Äldre bestämmelser om skattefrihet gäller fortfarande i fråga om förvärv som skett med slöd av lagen (1925:334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare alt inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.

6. Har inteckning dödats eller av annan anledning upphört alt gälla före ikraftträdandet skall 12 § i den gamla lagen fortfarande tillämpas.

7. Äldre bestämmelser om återvinning gäller för skatt som har fastställts före ikraftträdandet.

8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning lill en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna lag lillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1983/84:194 49

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över stämpelskatteutredningens betänkande (SOU 1983:8) Stämpelskatt

1 Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgetls av domstolsverket (DV), centralnämnden för fastighetsdata (CFD), kammarkollegiet, riksskatteverket (RSV), lantmäteriverket, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, inskrivningsmyndigheterna i Uppsala, Malmö, Göteborg, Kartstad och Umeå domsagor, Jönköpings tingsrätt, Östersunds tingsrätt, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus län och Kopparbergs län, lokala skattemyndigheterna i Norrtälje, Eskilstuna och Arvika fögderier, fastig-helsbitdningsutredningen (Ju 1979:11), skatteindrivningsutredningen (B 1981:02) bankinspektionen. Konungariket Sveriges sladshypotekskassa, landstingsförbundet, Svenska bankföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges allmänna hypoteksbank. Auktoriserade fastighetsmäklares riksförbund (AFR), tandsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges industriförbund (SI), Sveriges redareförening, Sveriges vittaägareförbund, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC) och Stockholms läns tandsting.

2 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna har genomgående anfört atl utredningens förslag innebär förenklingar och i stort är lämpade atl läggas till grund för ny lagstiftning. Förslagel atl skilja reglerna om stämpelskall hos inskrivningsmyndigheterna resp. hos RSV har också genomgående ansetts vara till fördel.

Vissa av utredningens förslag i olika frågor har dock rönt kritik. Del gäller framför allt förslagen om slopande av den dubbla stämpelskatten, senareläggning av tiden för skattskyldighetens inträde och slopande av reglerna om transporlköp. Flera remissinstanser har också tagit upp vissa frågor där utredningen inte föreslagit ändringar. Det rör bl.a. överföring av mark genom fastighetsreglering, kommunernas förvärv samt regler om efterbeskattning och rättelse av felaktiga beslut.

4 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 194

Prop. 1983/84:194 50

3 Dubbel stämpelskatt

Några remissinstanser delar utredningens uppfattning atl det inte längre finns skäl att ta ut dubbel stämpelskalt för juridiska personer. Bl.a. åberopas att ett slopande av den dubbla skatten medför förenklingar. Ett stort antal remissinslanser motsätter sig dock en skatteomläggning som innebär alt skatten för fysiska personer höjs. Några remissinstanser anser alt erforderliga förenklingar kan åstadkommas enbart genom att återvinnings-reglerna slopas, men med bibehållande av den dubbla stämpelskatten.

DV och kammarkollegiet ifrågasätter således en övervällring av de juridiska personernas skattebörda på enskilda personer. De påpekar alt önskade administrativa vinster kan uppnås genom atl återvinningsinstitutel slopas. Jönköpings tingsrätt har liknande synpunkter och anför att den nuvarande ordningen inte föranleder några betydande tillämpningssvårigheter. Svea hovrätt anser att förslagel innebär förenklingar men atl konsekvenserna för de skattskyldiga inte har belysts.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges allmänna hypoteksbank och fastighetsägareförbundet tillstyrker alt den dubbla stämpelskatten slopas men avstyrker att den generella nivån höjs. Även Svenska bankföreningen, AFR, Sveriges vittaägareförbund och SBC avstyrker höjningen av stämpelskatten.

Svenska Bankföreningen anför atl den föreslagna höjningen "innebär en betydande belastning på fastighetsaffärer gjorda av privatpersoner. Med den besvärliga fastighetsmarknad som råder är det olyckligt med sådana ytterligare belastningar, vilka försämrar förutsättningarna för en fungerande marknad. En höjning av skattesatsen bör därför undvikas. Utredningens förslag skulle enligt dess egna beräkningar medföra en faktisk sammantagen skallehöjning, som alltså skulle drabba privata fastighetsaffärer och därmed en redan hårt drabbad marknad. En höjning skulle försvära för en från bostadssocial synpunkt önskvärd rörlighet på bostadsmarknaden."

Sveriges allmänna hypoteksbank anför bl.a. att den föreslagna stämpelskattehöjningen innebär kostnadsökningar för det svenska jordbruket. AFR påpekar att enskildas fastighetsinnehav nära nog uteslutande består av schablontaxerade fastigheter avsedda för bostadsändamål och att en ökning av förvärvskoslnaderna för delta bestånd slår direkt på boendekostnaderna. Sveriges vittaägareförbund anför att den ekonomiska situationen för många småhusägare nu är svår och att redan med nuvarande skattesals stämpelskatten är en stor utgift vid husköp. Förbundet anför vidare: "Till följd av svårigheterna på arbetsmarknaden är del viktigt att byte av arbetsplats och bostad ej försvåras pä grund av låg omsättning inom fastighetsmarknaden. Till följd av de rådande förhållandena inom småhusområdet föreligger emellertid redan nu stora hinder för en tillräckligt snabb omsättning. Dessa svårigheter skulle öka ytterligare om stämpelskatten höjs."

Prop. 1983/84:194 51

Några remissinstanser, Östersunds tingsrätt, bankinspektionen, Sveriges advokatsamfund, SI och LO, tillstyrker dock förslaget. Bankinspektionen anför:

"Enligt inspektionens uppfattning måste del ur näringslivssynpunkt vara en klar fördel att den för juridiska personer speciella kostnaden för lagfartsstämpel faller bort. Detta innebär inte bara fördelar ur kostnadssynpunkt utan torde även ge rationaliseringsvinster. En olägenhet blir givetvis att den motsvarande kostnaden för fysiska personer blir någol högre. Å andra sidan får inle dessa ölägenheter överdrivas. Del är naturligt att skallebortfallet kompenseras. Skaltehöjningen kan för en normalvilla uppskattas till omkring 1 000 kr, vilken kostnad i sig inte torde verka återhållande pä fastighetsmarknaden. Det bör dock understrykas all denna kompensation blir avsevärt större än skattebortfallet. Del senare har beräknats till omkring 90 mkr, medan intäkterna pä grund av den höjda stämpelskatten kan förväntas uppgå till i slorieksordningen 150 mkr."

4 Tidpunkten för skattskyldighetens inträde

De flesta av remissinstanserna tillstyrker atl tidpunkten för skattskyldighetens inträde flyttas till tidpunkten för beviljande av lagfart. I huvudsak åberopas därvid att systemet förenklas genom att antalet återvinningsfall blir lägre. Sådana synpunkter framförs av CFD, RSV, inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga, Östersunds tingsrätt, fastighetsbildnings-utredningen, Svenska ■ sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges allmänna hypoteksbank, LO och fastighetsägareförbundet. Även AFR och SI tillstyrker förslaget.

Svenska sparbanksföreningen och Sveriges allmänna hypoteksbank anser också att det frän teoretisk synpunkt är mest korrekt alt låta liden för lagfartens beviljande utgöra lidpunkten för skattskyldighetens inträde. Stämpelskatten kan nämligen ses som en skall på fastighetsomsätlningen och omsättningen kan inle anses definitiv förrän lagfarten är beviljad.

Bankinspektionen anser alt förskjutningen av skattskyldighetens inträde är en nyttig rationalisering och atl den kommer alt underlätta för faslig-hetsägarna att söka vilande lagfart och inteckning i större omfattning än vad som f n. är fallet. Inspektionen anför att den i sin verksamhet sett exempel på rätlsföriuster på grund av alt vilande lagfart eller inteckning inte har sökts i lid.

DV tillstyrker endast med tvekan utredningens förslag och anför:

"Man måste ulgå från att viljan all fullfölja en vilandeförklarad ansökan minskar högst väsentligt om skallskyldigheten inträder först då ansökan beviljas. De IM som inte för inskrivningsregister kommer därigenom att åsamkas arbete med att kanske under läng lid regislerhålla ett i förhällande till dagens situation utökat antal vilandeförklarade ansökningar och bevaka

Prop. 1983/84:194 52

att de fullföljs. Vidare kommer IM troligen all få ett betydande merarbete med all förelägga försumliga sökande att fullfölja sina ansökningar. Som nyss antytts kommer troligen antalet vilandeförklarade ansökningar att öka. Ränteförlusterna skulle därigenom kunna komma atl översliga de av utredningen beräknade.

Utredningen har vidare överskattat betydelsen av de vinster som upp
står genom att vissa återvinningsfall slopas, eftersom återvinningsinstitutel
som sådant kvarstår. Alla IM tvingas därför upprätthälla rutiner för delta.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden är DV inte berett alt tillstyrka att
tidpunkten för skattskyldighetens inträde ändras enligt utredningens för
slag. Det erfordras enligt DV:s uppfattning ytterligare fördelar för alt
förslaget skall kunna tillstyrkas. En sådan fördel skulle vara att helt slopa
återvinning." -............. "Endasi under förutsättning atl återvinnings
reglerna helt slopas tillstyrker DV att tidpunkten för skattskyldighetens
inträde ändras."

Kammarkollegiet och länsstyrelsen i Kopparbergs län tillstyrker utredningens förslag men påpekar att del utan särskilda åtgärder finns risk för ett skattebortfall. Kammarkollegiet anför:

"Kollegiet tillstyrker utredningens förslag. Kollegiet förutsätter alt i enlighet med domstolsverkels förklaring regler skapas så all vilandeförklarade ansökningar antingen fullföljs eller förklaras förfallna inom skälig tidrymd. Delta måste vara en förutsättning för atl föriägga skattskyldighetens inträde till lagfartens resp. inskrivningens beviljande. Annars skulle förslaget tydligen öppna möjlighet atl fullgöra lagfarlsplikien och få det sakrättsliga skyddet av lagfarlsansökan samtidigt med alt beskattningen uteblir. Detta måste hindras särskilt om ingen ekonomisk påföljd inträder vid uppskov med beskattningen. Utredningen har inle föreslagit någon sådan påföljd."

Jönköpings tingsrätt avstyrker utredningens förslag. Tingsrätten anför:

"Enligt tingsrättens mening är del lill fördel för verksamheten vid IM att stämpelskalt las ut när IM första gången tar upp ansökningen lill prövning. Återvinningsärenden som föranleds av atl vilandeförklarade ansökningar avslagits eller ätertagits är inte särskilt vanliga och inle heller komplicerade atl handlägga. Ej heller vållar köpekontrakt med ungefäriiga köpeskillingar och arealuppgifter problem. Tingsrätten befarar atl vilandeförklarade ansökningar inte kommer all fullföljas lika snabbi som f.n. om utredningsförslaget genomförs. Förändrade handläggningsruliner för alt kontrollera all fullföljd sker föranleder elt merarbete för IM. Några betydande lättnader för IM medför inte utredningens förslag. Tingsrätten avstyrker därför förslaget i denna del."

Prop. 1983/84:194 53

5 Återvinning

DV anser som tidigare har nämnts att om tidpunkten för skattskyldighetens inträde ändras bör det merarbete detta ger upphov till för inskrivningsmyndigheterna kompenseras genom att samtliga ålervinningsregler slopas. DV anför:

"De ätervinningssituationer som kvarstår enligt förslaget är mycket sällsynta. Enligl uppgift från sjöfartsregistret har t.ex. under de senaste åren troligen inget fall av återvinning ägt rum därför att inskrivning av förvärv av skepp avförts enligt 14 § tredje stycket sjölagen. Det är enligt DV:s uppfattning därför onödigt att belasta IM med att upprätthålla en särskild rutin för dessa fall. DV delar dock utredningens uppfattning (sid. 53) att det skulle vara principiellt felaktigt att beskatta elt förvärv som domstol förklarat ogiltigt. Rätten att få återbetalning av skall bör beslå, men återbetalning bör ske genom dispensförfarandet enligt 38 §. Det merarbete ett slopande av ålervinningsreglerna medför för kammarkollegiet uppvägs i viss män av att kammarkollegiets granskning av återvinningsärenden upphör."

Även inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga anför liknande synpunkter. Enligt inskrivningsmyndigheten bör i stället för återvinningsreglerna införas en bestämmelse att den domstol som undanröjer t.ex. en lagfart även skall förordna om återbetalning av skatten. I andra hand bör dispensförfarandet kunna användas.

Sveriges advokatsamfund anser dock inte att det finns skäl att ytteriigare begränsa återvinningsreglerna. AFR ansluter sig inle till förslaget att ta bort bestämmelserna om återvinning i samband med juridiska personers vidareförsäljningar. Jönköpings tingsrätt anser dock atl rälien till återvinning vid juridiska personers vidareförsäljning kan tas bort eller begränsas (tingsrätten motsätter sig utredningens förslag om alt slopa den dubbla stämpelskatten för juridiska personer).

6 Transportköp

Några remissinstanser, Jönköpings och Östersunds tingsrätter, inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga, Sveriges advokatsamfund och LO, tillstyrker förslaget. Östersunds tingsrätt anför att reglerna ofta innebär merarbete för inskrivningsmyndigheterna genom atl allmänheten ringer och frågar. Ärendena kräver dessutom enligt tingsrätten inte sällan kompletteringar. Inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga anför att reglerna om skattefrihet vid transportköp i ett visst fall kan utnyttjas så att en fastighetsöverlåtelse helt undgår beskattning.

Flera remissinstanser, i huvudsak med anknytning till bank- eller fastighetsägarintressen, motsätter sig dock att rätten till skattebefrielse vid

Prop. 1983/84:194 54

transportköp slopas. Avstyrker utredningsförslaget gör således inskrivningsmyndigheten i Umeå domsaga. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska bankföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska sparbanksföreningen, AFR, Sveriges fastighetsägareförbund, 57 och Sveriges vittaägareförbund.

Inskrivningsmyndigheten i Umeå domsaga anser att de skäl som åberopats för att slopa skattefriheten inte är tillräckligt starka i förhällande till de billighetsskäl som en gång i tiden motiverade den. Enligt inskrivningsmyndigheten är merarbetet med ärenden av delta slag endast marginell.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa anför;

"Utredningen föreslår atl den skattefrihet som f n. finns vid s.k. transporlköp slopas. Som skäl åberopar utredningen atl skallefritheten enbart kan åtnjutas vid försäljning på oförändrade villkor saml att sådana försäljningar är sällan förekommande i praktiken. Ett slopande av skallefriheten innebär även enligt utredningens uppfattning att regelsystemet förenklas. Kassastyrelsen vill emellertid i sammanhanget peka på utvecklingen under senare tid med ett kraftigt ökande antal låntagare med betalningssvärig-heter. En följd härav har blivit atl stadshypoleksföreningarna vid exekutiva auktioner nödgats inropa belånade fastigheter för atl skydda sina fordringar. Enligt 46 § reglementet 1968:654 för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteksföreningar skall förening avyttra inropad fastighet sä snart del lämpligen kan ske och senast då avyttring kan äga rum utan förlust för föreningen. Delta stadgande, som även har motsvarigheter i övrig banklagstiftning, synes utredningen inte ha beaktat. Det kan enligt styrelsen inte vara riktigt atl dubbel stämpelskatt skall utgå i de fall dä en sladshypoteksförening transporterar ett köp vid exekutiv auktion på oförändrade villkor. Styrelsen motsätter sig alltså utredningens förslag i denna del. Det kan tilläggas atl en annan princip har kommit lill uttryck i andra beskattningssammanhang. I t.ex. 46 § arvs- och gåvoskattelagen finns bestämmelser om eftergift av skall för del fall arvs- eller gåvoskatt redan uttagits viss tid före dödsfallet. Enligl kassastyrelsens uppfattning borde motsvarande princip kunna hävdas när en fastighetsförsäljning följer viss kortare tid efter en försäljning som stämpelbeskattals."

Liknande synpunkter anförs av Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen framhåller alt reglerna om skattefrihet fyller en riklig funktion och anför:

"Det förekommer att en fastighelsköpare kort lid efter förvärvet vill sälta en annan person i sitt ställe. Anledningen härtill kan vara all en vidareförsäljning måste ske, t.ex. på grund av ändrade familjeförhållanden. Det kan ocksä förhälla sig pä det sättet att man på köparsidan inte tagit definitiv ställning lill vem eller vilka som formellt skall vara fastighetsägare. Det är då möjligt att mer eller mindre preliminärt ange någon som köpare och därefter med tillämpning av reglerna om transportköp utan större kostnader föra över äganderätten lill den eller dem som enligl vad man sedermera kommer fram till skall äga fasligheten. Även om således ifrågavarande bestämmelser har kommit att få praktisk betydelse i vissa situationer, vill sparbanksföreningen inte bestämt hävda alt det därmed

Prop. 1983/84:194 55

föreligger tillräckliga skäl att behålla de nuvarande skattefrihetsreglerna. Enligl föreningens uppfattning är del dock rimligt att bestämmelserna om transportköp fär vara kvar, trots den förenkling som regelsystemet undergår genom utredningsförslaget."

Sveriges fastighetsägareförbund anför att särskilt när del gäller juridiska personers fastighelsförvärv transportköp förekommer i en serie noga förberedda affärstransaktioner. AFR och Sveriges villaägareförbund pekar på att det vid fastighetsköp ofta förekommer att en köpare inte visar sig ha ekonomiska förutsättningar för att fullfölja elt köp och atl överlåtelsen då måste transporteras. AFR anför:

"Förbundets medlemmar - samtliga auktoriserade fastighetsmäklare -har rapporterat alt ett köp resp. försäljning av elt småhus idag är en långt mer komplicerad affär än tidigare. Många frågor måste lösas före tillträdet. Nya lån anskaffas, säljarens bostadsfråga måste lösas, köparen måste i förekommande fall lösgöra annan egendom och arrangera uppsägning all. försäljning av sin gamla bostad med mera.

I vissa fall har köparen dessvärre under eller strax efter överlåtelsen pga omständigheter, som han ej kan råda över, fått sådana ändrade förutsättningar, atl ett vidhållande av köpet är omöjligt. Del kan t.ex. vara fråga om dödsfall, skilsmässa eller, vilket blivit alltmer frekvenl, permiltering och arbetslöshet.

I ovan beskrivna fall har bestämmelserna om transportköp, som framförts, en viktig social uppgift att fylla. Enligt förbundels mening har snarast de anförda billighetsskälen förstärkts.

Förbundets medlemmar uppger efter rundfråga, att transportköp förekommer i ca 3 % av antalet förmedlade köp. Alt hålla de nu aktuella köparna skadelösa genom att justera köpeskillingen vid omförsäljningen med hänsyn till stämpelskatten är i det nuvarande marknadsläget ogörligt. Försäljningen äger rum i en tvångssituation och mäklarna har även i förekommande fall anpassat sitt arvode till att endast avse ersättning för direkta utlägg."

Svenska kommunförbundet och SI anser inte att det eventuella merarbetet för inskrivningsmyndigheterna kan utgöra grund för att ta bort reglerna om skattefrihet vid transportköp. SI anser att om sådana motiveringar vinner gehör skulle alla tjänsteåligganden som i något hänseende innebär lättnader för allmänheten kunna slopas. Enligt SI bör i stället reglerna om transportköp utvidgas till att omfatta även fall där t.ex. köpeskillingen ändras.

7 Skattskyldighet för säljare

Ett par remissinstanser har tagit upp frågan om såväl säljare som köpare bör vara skattskyldiga. Remissinstanserna anser att utredningen hade bort föreslå att skattskyldigheten för säljaren avskaffas.

Prop. 1983/84:194 56

DV anför:

"Utredningen har inte gjort ändring i nu gällande bestämmelse atl vid förvärv båda kontrahenterna är skattskyldiga. Som skäl härför har anförts att nuvarande ordning bör bestå med hänsyn till statens intresse. Enligt DV:s mening överensstämmer inte denna ordning med den allmänna rättsuppfattningen. Hanteringen av de fall där del solidariska betalningsansvaret utkrävs är mycket omständlig. Handläggningen av sådana ärenden går till på följande sätt.

Först söks köparen för betalning av stämpelskatten. Om han inte betalar går ärendet vidare till kronofogdemyndigheten för utmätning. Om hindersbevis då utfärdas söks säljaren för betalning. Om inle heller han kan betala går ärendet pä nytt till kronofogdemyndigheten. Om hindersbevis åter utfärdas avskriver DV stämpelskatten i tingsrättens räkenskaper. Tidsperioden mellan tidpunkterna då köpare och säljare krävs på stämpelskall kan i vissa fall vara upp till fyra år. Under denna tid har säljaren inle någon gäng meddelats all han kan få betala stämpelskatten. Ett krav på honom efter sä många år kommer dä som en fullständig överraskning. Del normala förfarandet vid försäljning av fasligheter genom mäklare torde nämligen vara alt säljaren inle upplyses om sitt solidariska ansvar gentemot staten för stämpelskatten. Säljaren uppfattar troligen överenskommelsen i köpekontraktet att köparen står för stämpelskatten, som all han aldrig kan komma i fråga för betalning av den.

Antalet fall dä säljaren krävs på stämpelskatt är vidare mycket litet. Enligt vad DV kunnat konstatera värdet under budgetåret 1982/83 endast fråga om några tiotal fall. De fall som överlämnats till kronofogdemyndighet för indrivning uppgick till tio och omfattade tillsammans stämpelskalt om 663 232 kr. Av dessa är del i två fall fråga om avregistrering av skepp med en sammanlagd skatt om 597 000 kr. Återstående åtta fall om 66 232 kr. avser fastighetsköp. Med hänsyn till vad som nu anförts kan det starkt ifrågasättas om inte den solidariska skyldigheten bör slopas i fråga om fastighetsköp."

Även inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga anför liknande synpunkter.

8 Kommunernas förvärv

Utredningens förslag att utvidga skallefriheten till atl avse markförvärv för samtliga typer av specialbyggnader har inle rönt några invändningar. Flera remissinstanser anser däremot att det inle är tillfredsställande atl utredningen inte funnit någon lösning på problemet all markanvändningen måste framgå av fastställd plan för atl skattefrihet skall kunna medges.

Kammarkollegiet anför:

"Kollegiet delar utredningens uppfattning atl man av praktiska skäl inte kan frångå kravet på fastställd plan vid inskrivningsmyndigheternas prövning om ett kommunalt förvärv skall vara skattefritt. Utredningens förslag leder emellertid till ett materiellt sett otillfredsställande resultat, eftersom

Prop. 1983/84:194 57

grundtanken är att de specialändamål som det här är fråga om skall vara befriade från skatt enligt både fastighetstaxeringslagen och slämpelskatie-lagen. Kollegiet anser därför att kommunala förvärv, som först efter lagfartens beviljande uppfyller kravet pä fastställd plan, bör kunna befrias från stämpelskalt dispensvägen. Gränsdragningsproblematiken undgår man emellertid inte. Särskilt svårbedömda kan sådana fall vara där endast en mindre del av ett fastighetsförvärv avser mark för ett sådant specialändamål som bör vara fritt från stämpelskatt. Skattebefrielse bör framför allt avse fastigheter som i sin helhet eller till huvudsaklig del förvärvas för ett sådant ändamål. Vidare torde en tidsfrist förslagsvis om ett är frän förvärvet böra tillämpas som en allmän riktpunkt."

Även Svea hovrätt anser att det är otillfredsställande att frågan inte kunnat lösas och anser att den bör undersökas ytterligare. Kommunförbundet anser att kommuns uppgift att förvärvad mark skall användas för de särskilda ändamålen bör vara tillräcklig för att skattefrihet skall medges. En sädan ändring skulle enligt förbundet inle försvära inskrivningsmyndigheternas arbete. Landstingsförbundet finner del otillfredsställande att någon lösning på problemet, som påtalats av förbundet redan för mer än tio år sedan, inte redovisats och hemställer om åtgärder sä all landstingens förvärv av fast egendom blir skattefria.

Jönköpings tingsrätt och AFR ansluter sig dock lill utredningens förslag att bibehålla nuvarande regler. Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om skattefriheten inte bör gälla även andra rättssubjekt än kommuner. Advokatsamfundet påpekar atl även enskilda rättssubjekt kan inneha anläggningar t.ex. för el- och värmedistribution, avfallshantering och avloppsrening. Inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga ifrågasätter om inte i stället av förenklingsskäl regeln om kommunernas skattefrihet helt bör avskaffas. Enligt inskrivningsmyndigheten uppslår problem även om kravet på fastställd planläggning upprätthålls, eftersom kommuner ibland köper fastigheter för vilka det endast delvis finns en plan.

9 Fastighetsreglering

Flera remissinstanser instämmer i utredningens ståndpunkt att några regler om uttag av stämpelskatt vid marköverföring genom fastighetsreglering inte erfordras. Ett par remissinstanser menar dock att det skaileun-dandragande som möjliggörs genom fastighetsregleringarna inte bör godtas. Lantmäteriverket ansluter sig således till utredningens bedömning och anför att en slämpelskattebeläggning skulle komplicera fastighetsregleringsförfarandet väsentligt. Enligt Östersunds tingsrätt har antalet fastighetsregleringar minskat på senare tid medan del i stället är sammanläggningsärendena som ökar. Tingsrätten delar därför utredningens bedömning. Samma slutsatser drar länsstyrelsen i Kopparbergs län, som anger att de fall där fastighetsregleringsinslitutel utnyttjas huvudsakligen för att

Prop. 1983/84:194 58

uppnå skattemässiga fördelar är fåtaliga. Även AFR, Sveriges vittaägareförbund och Sveriges advokatsamfund anser att åtgärder är onödiga. Advokatsamfundet påpekar dock att höjningarna av stämpelskatten i förening med värdestegringen på fast egendom kan medföra att stämpelskatten springer ifrån lantmäteritaxan, som bestäms efter lantmätarnas arbetsinsats. Fastighetsbildningsutredningen instämmer slutligen i utredningens bedömningar men anser att det hade varit värdefullt om utredningen hade presterat elt förslag hur stämpelskatt skulle kunna las ut i samband med fastighetsregleringen. Kammarkollegiet anser dock åtgärder erforderliga och anför:

"Redan genom en skrivelse år 1975 fäste kollegiet regeringens uppmärksamhet pä all fastighetsreglering i bland används för att undgå stämpelskalt. Därefter har mänga liknande fall kommit under kollegiets granskning, vilket bestyrkt kollegiet i dess uppfattning. Enligl högsta domstolens avgörande i rättsfallet NJA 1981 s 1068 kan stämpelskatt med nuvarande lagstiftning inte tas ul ens när en fastighet förvärvats genom skattepliktigt fång, om fastighetsreglering skett senare men innan lagfart sökts.

Det är med beklagande kollegiet konstaterar alt utredningen inte föreslagit någon form av stämpelbeskattning vid fastighetsreglering. Det är en bedömningsfråga, om man med öppna ögon vill acceptera det skatteundan-dragande som fastighetsreglering möjliggör. Enligt kollegiets mening bör i vaije fall sådana procentuella beräkningar av skattebortfallet som utredningen redovisar inle vara utslagsgivande. Skatteundandraganden i enskilda fall kan väcka sädan anstöt atl rättvisan i gällande regler om stämpelbeskattning ifrågasätts. Särskilt i fall där ett klart köp föreligger måste det le sig anmärkningsvärt atl frågan om beskattning är beroende av möjligheten att tillämpa fastighetsreglering."

Jönköpings tingsrätt anför liknande synpunkter och anser atl stämpelskatt bör ulgå om värdet av överförd mark vid en fastighetsreglering uppgår till betydande belopp.

10 Efterbeskattning

Några remissinstanser anser, till skillnad mot vad utredningen föreslagit, att möjligheter till efterbeskattning bör införas även när del gäller stämpelskatt.

Kammarkollegiet anför:

"Enligt kollegiets erfarenhet finns ett stort praktiskt behov av efterbeskattning även vid stämpelskatt. Kollegiet ansluter sig därför i sak till af Sandebergs särskilda yttrande i denna del. Möjlighet till efterbeskattning bör således finnas när den slutliga köpeskillingen avviker från en preliminär köpeskilling som lagts lill grund för slämpelskalteberäkning men också när det visar sig atl köpeskillingen varit oriktigt angiven eller när det

Prop. 1983/84:194 59

kommit fram någon annan omständighet som förelegal vid tiden för skattskyldighetens inträde och som föranleder annan skatteberäkning än den som skett (jfr 32 § e arvs- och gåvoskattelagen)."

Även Östersunds tingsrätt och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser alt det bör införas möjligheter till efterbeskattning i fall när för låg köpeskilling angetts i lagfartsärendet.

11 Rättelse

Flera remissinstanser uttalar sig för att ett särskilt rältelseinslitut införs även pä stämpelskattens område.

DV och Svea hovrätt anser till skillnad från utredningen all det inte finns skäl alt avvakta rättegångsutredningens arbete. DV anför:

"DV anser i likhet med experten af Sandeberg atl det bör tillskapas ett särskilt rättelseförfarande för felaktiga beslut om stämpelskatt. Enligt DV:s erfarenhet sker nämligen idag rättelse av felaktiga beslut myckel ofta med stöd av 17 kap 15 § rättegångsbalken även i fall då denna bestämmelse inte torde vara avsedd atl användas. Utredningen har avstått från atl lägga fram förslag i denna del eftersom rättegångsutredningen har frågan under övervägande. Enligt DV:s mening är det dock rikligast all rätlelseinstilulel får en lösning som ansluter till del rältelseförfarande som används inom skattelagstiftningen. DV anser således att rätlegängsutredningens förslag inte bör avvaktas utan menar att frägan om en självständig lösning bör övervägas ånyo. En snar lösning skulle medföra viss lindring av hovrätternas arbetsbörda."

Kammarkollegiet anför atl man borde "undersöka möjligheten att införa ett förfarande för ändring av skattebeslutet utan ett förfarande hos hovrätten. En jämförelse kan göras med förenklingssträvandena vid den direkta beskattningen. Förenklingar skulle effektivisera beskattningen. De förutsätter emellertid en översyn av reglerna för skatteärendenas hantering hos inskrivningsmyndigheten. En sådan översyn är motiverad av de skäl som nämnts nu."

Även inskrivningsmyndigheterna i Uppsala och i Malmö samt länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län, Sveriges allmänna hypoteksbank och Sveriges fastighetsägareförbund anser alt en rättelsemöjlighel bör införas.

12 Värderingsregler

Remissinstanserna har inte haft någol alt invända mot utredningens förslag atl i stort bibehålla nuvarande värderingsgrunder. DV anser dock att de av utredningen föreslagna lagreglerna bl.a. bör ändras så atl de blir bättre anpassade till inskrivningsmyndigheternas arbetssätt. DV anför:

Prop. 1983/84:194 60

"Stämpelskatten är lill sin natur en omsättningsskatt. Det är sålunda det reella värdet av den omsatta egendomen som skall bilda utgångspunkt för skatteberäkningen. Huvudregeln blir därför atl köpeskillingen läggs lill grund för beräkningen, eftersom den i normalfallet rätt återspeglar det reella värdet. För att tillskapa en kontroll av att sä är fallet vid det enskilda förvärvet skall köpeskillingen emellertid jämföras med en annan uppgift om egendomens reella värde. Som jämförelsevärde skall resultatet av den offentliga värderingen användas, dvs taxeringsvärdet. I de fall taxeringsvärde inle finns för egendomen (registerfaslighelen/erna), krävs ell annat värde alt jämföra - verifiera — köpeskillingen med. I båda fallen skall skatten beräknas på det högsta av de båda beloppen.

Längre än vad som nu sagts skall IM inte behöva gå för atl beräkna stämpelskatten. 1 vissa fall skulle detta emellerfid leda lill felaktig skatt och därför behövs supplerande regler om att sökanden kan yrka avvikelse från huvudregeln. Om köpeskillingen överstiger jämförelsevärdel, kan sökanden visa att del av den avser icke skattepliktig egendom. Typfall här är entreprenadkonlrakt. Om jämförelsevärdet (taxeringsvärdet) överstiger köpeskillingen, kan sökanden visa all egendomen efter värderingstillfället men före förvärvet gått ner i värde. Typfall här är ändrad fastighetsindelning. Sökanden kan även förhindra atl värdehöjande åtgärder efter förvärvet, men före värderingslillfällel, medräknas.

DV delar inte utredningens mening, såsom den uttrycks på sid 69, all elt fastställt taxeringsvärde avseende endast registerfastighets mark föriorar sin betydelse sä snart byggnation påbörjats och alliså inle skall kunna användas vid jämförelsen. I utredningens exempel pä ett enlreprenadfall skall enligt DV:s mening jämförelse primärt ske mellan 350 000 kr. (köpeskilling) och 50 000 kr, (taxeringsvärde). Om sökanden inte yrkar annat utgår sålunda skatt - utan vidare värdering - på 350 000 kr. Först när sökanden visar fördelning av köpeskilling mellan fast och lös egendom kan skatten grundas på de i exemplet givna 100 000 kr. En annan ordning skulle innebära att IM, så snart man kunde misstänka tillbyggnad eller andra förbättringar pga skillnad mellan taxeringsvärde (med eller utan byggnadsvärde) och köpeskilling, skulle se sig föranlåten all kräva värderingsintyg för atl konstatera om taxeringsvärdet avspeglar den fasta egendom som överlåtits."

Svea hovrätt anser atl del bör klargöras att även i de fall taxeringsvärde saknas del är köpeskillingen som skall ligga till grund för stämpelskatleber-äkningen, om inle jämförelsevärdet är högre.

När det gäller värderingsreglerna vid byte påpekar DV och inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga atl bestämmelserna är svårtillgängliga och bör förenklas. Inskrivningsmyndigheten anför vidare atl frågor om identitet mellan entreprenör och markförsäljare komplicerar beräkningen av stämpelskatt när fastighet köps med ej färdigställd byggnad, och att dessa frågor behöver klargöras.

Lantmäteriverket anser atl del bör klargöras vilka taxeringsregler som skall beaktas vid utfärdande av värderingsintyg - de regler som gäller vid förvärvstidpunkten eller de regler som gällde året före förvärvslidpunklen.

I fråga om inverkan av värdet av industritiltbehör vid stämpelskatteberäkningen anför DV att skatten mycket sällan påverkas därav. Enligt DV

Prop. 1983/84:194 61

kan övervägas om bestämmelsen om industritillbehör kan slopas. Även CFD anför att ett slopande av dessa regler skulle innebära förenklingar men sannolikt inte något bortfall av skatteinkomster.

DV, kammarkollegiet, Svea hovrätt, inskrivningsmyndigheterna i Malmö och Göteborgs domsagor och SI anser alt stämpelskaltelagen bör innehålla en uttrycklig bestämmelse om atl lös egendom skall värderas enligt reglerna i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Svea hovrätt anför därvid att en särskild regel om lill vilken tidpunkt värderingen skall hänföra sig erfordras.

13 85 %-regeln

Förslaget att lagfästa 85 %-regeln i fråga om gränsdragningen köp/gåva har inte rönt några invändningar. I fråga om utformningen av regeln har dock anförts följande.

DV anser att elt klargörande erfordras att vederlag som utgår i annan form än pengar skall beaktas.

Inskrivningsmyndigheten i Uppsala domsaga anför att den föreslagna utformningen av 85 %-regeln i vissa fall kan innebära en ändring av praxis. Enligt inskrivningsmyndigheten torde regeln "innebära en förändring beträffande sådana förbehåll för givaren, som inskränker gåvotagarens rådighet över fastigheten. Med hänsyn till rättsfallet NJA 1980 sid 291 har sådana inskränkningar för gåvoiagaren medfört atl avtalsparterna för säkerhels skull begränsat vederlaget till högst 80 procent. Förmån av fast egendom förbehållen säljaren skall enligt förslaget anses ingå i köpeskillingen och höja vederlaget. Eftersom förbehåll som inskränker gåvotagarens rådighet över fastigheten utan alt samtidigt utgöra förmån för säljaren av egendomen inte höjer vederlaget, torde sådana förbehåll kunna förekomma ulan alt påverka frågan om stämpelskatt för gåvan enligl förslaget. Exempel pä sådant förbehåll är förbud för gåvoiagaren att ulan medgivande från givaren inteckna eller överlåta fastigheten eller upplåta nyttjanderätt i fastigheten. Fär närvarande ingår sådana förbehåll i en bedömning av om förvärvet med hänsyn till sitt huvudsakliga innehåll skall anses vara elt köp eller annat skattepliktigt fång och inte en gåva."

Liknande synpunkter framförs av Östersunds tingsrätt.

Kammarkollegiet anför alt utredningen inle har behandlat de fall när ett som köp betecknat fång kan ifrågasättas vara gåva. Kollegiet anför:

"Högsta domstolen har i rättsfallen NJA 1972 s 263 1 och II, vilka gällde som köp betecknade förvärv där vederlaget uppgick lill 50 resp. 66,1 % av värdet, ansett alt den skattskyldige har rätt atl påkalla en prövning av fångels verkliga karaktär och att man vid denna prövning skall bedöma fånget förutsättningslöst. Bägge fången bedömdes av HD som gåva, och stämpelskalteskyldighet ansågs därför inte föreligga till någon del. I rätts-

Prop. 1983/84:194 62

fallet NJA 1980 s 291 var förvärvet också belecknal som köp. Vederlaget uppgick till drygt 83 % av värdet jämte rådighelsinskränkningar. HD bedömde här förvärvet som köp.

Kollegiet anser det ytterst angeläget att bedömningen av de som köp betecknade förvärven regleras i stämpelskattelagen. Merparten av köpen, där köpeskillingen understiger taxeringsvärdet, har inte gåvokaraktär. Särskilt vid prisutvecklingen på fastigheter under senare tid har fall, där en säljare tvingas acceptera ett pris under taxeringsvärdet, ökat väsentligt. Enbart relationen mellan taxeingsvärde och köpeskilling kan alltså inte vara avgörande vid bedömningen om en som köp betecknad handling i verkligheten till någon del utgör gåva. Inskrivningsmyndigheterna bör inte tyngas med en prövning huruvida varje köp möjligen kan anses utgöra gåva, och de saknar fö i allmänhet möjlighet all utreda de omständigheter som kan förklara skillnaden mellan taxeringsvärde och utfäst vederlag. Har avtalsparterna enats om att beteckna avtalet som köp, saknas anledning alt i stämpelskatteärendet pröva, om avtalet i verkligheten har annan innebörd. Om en tillämpning av beteckningen köp i ett enskilt fall skulle vara oskälig, har den skattskyldige möjlighet att genom dispens få befrielse från stämpelskatt. Detta är en avgjort smidigare och rimligare ordning än en prövning av transaktionens karaktär hos inskrivningsmyndigheten. Av förarbetena till nuvarande stämpelskattelag framgår tydligt att den ordning som förordas här är lagens åsyftade innebörd. Eftersom praxis inle motsvarat detta syfte, torde lagen böra förtydligas så att av det tydligt framgår att en förvärvshandling, som betecknas köp, skall beskattas som ett sådant förvärv oberoende av handlingens reella innebörd. Detta hindrar inte att transaktionen behandlas som gåva vid tillämpningen av arvs- och gåvo-skatlelagen."

Kammarkollegiet anser vidare att en samordning bör ske med reglerna i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Kollegiet anför:

"Kollegiet har i samband med 1981 års fastighetstaxering sett åtskilliga exempel på gåvor mot stora vederlag som skett år 1981. Genom att lagfart sökts först år 1982 har stämpelskatt kunnat undvikas och gåvoskatten blivit låg eller obefintlig. Förfarandet strider inte mot nuvarande lagstiftning och har medvetet använts som elt medel för s k skatteplanering. Del leder emellertid till en inte åsyftad skattelindring, och det är enligt kollegiets uppfattning angeläget all stoppa detta förfaringssätt. Eftersom det inte kan bli fråga om att ändra gåvoskatlelagstiflningen i della sammanhang, föreslår kollegiet en regel av innebörd att vid tillämpning av 85-procenlsregeln samma värde skall gälla som enligt arvs- och gåvoskaltelagen, dvs taxeringsvärdet för året före det år då gåvan skedde. Om förvärvet vid denna beräkning anses vara köp, skall skallen beräknas enligl vanliga regler, dvs på taxeringsvärdet året innan lagfart söktes."

14 Sanktioner m.m.

Endast kammarkollegiet har synpunkter pä att utredningen inle lagt fram förslag om förseningsavgift etc. Kollegiet anför:

Prop. 1983/84:194 63

"Stämpelskattelagen saknar f n någon typ av sanktion för det fall all lagfart söks för sent. Detta upplevs av de skattskyldiga som ytterst förvånande men mottas naturligtvis tacksamt av dem. Möjligheten lill vitesföreläggande enligt JB 20:3 fungerar i praktiken inte, eftersom inskrivningsmyndigheterna saknar kännedom om fastighetsförvärv som skett.

Kollegiet finner det ytterst angeläget atl regler om sanktioner vid för sent inkommen lagfartsansökan införs. Stämpelskatt torde vara den enda betydelsefulla form av skatt och allmän avgift där den skattskyldige själv kan fördröja skattskyldighetens inträde och skattens betalning ulan atl riskera någon ekonomisk påföljd. Detta är särskilt uppseendeväckande nu med tanke pä försöken att på varje område av statsverksamheten tidigare-lägga inbetalningar och effektivisera indrivningen av statens inkomster. Del rör sig här om belopp som inte är föraktliga. Det torde finnas så stora vinster att hämta här genom effektivisering av lagfarts- resp inskrivningsplikten att organisatoriska åtgärder och kostnder är väl motiverade. Kollegiet föreslår alt denna fråga utreds skyndsamt. Härvid bör frågan om förseningsavgift resp dröjsmålsränia övervägas."

1 fråga om åtalsanmälan anser kammarkollegiet, till skillnad från utredningen, att en sådan skyldighet bör föreskrivas även för inskrivningsmyndighet. Kollegiet anför:

"Som beskattningsmyndighel har inskrivningsmyndigheten elt stort ansvar för alt beskattningen blir korrekt. Inskrivningsmyndigheten är den instans som lättast kan upptäcka olika typer av tvivelaktiga transaktioner. Sådana förekommer även inom det område av stämpelbeskattningen som handhas av inskrivningsmyndigheterna. Sålunda torde inte sällan förekomma att vederlaget i en överlåtelsehandling sätts lägre än det verkliga för att därigenom undgå stämpelskatt. Ibland kan ett sådant förfarande samtidigt syfta till undandragande av annan skatt. Kollegiet anser därför atl en bestämmelse bör införas i stämpelskattelagen som ålägger inskrivningsmyndigheten samma skyldighet att göra åtalsanmälan som föreslagils för riksskatteverket i fråga om stämpelskatt där."

15 Fastighetslängder

Meningarna är delade bland remissinstanserna om utredningens förslag att de inskrivningsmyndigheter som slår utanför fasiighelsdatasystemet skall få utdrag ur fastighetslängderna. DV avstyrker förslaget och anför:

"Under 1977 genomförde DV en försöksverksamhet där IM i Norrköpings, Linköpings, Motala och Mjölby domsagor fick tillgäng till utdrag ur fastighetslängd. Av försöket kan dragas den slutsaisen atl ell slopande av skyldigheten att förete laxeringsbevis skulle förorsaka IM ett betydande merarbete. Det framkom också att utdragen ur fasiighetslaxeringsläng-derna inle användes i samband med bouppleckningsärendena. Erfarenheten visade vidare att taxeringsbevis — oavsett behovet i inskrivningsären-del - tas ut i samband med de lånetransaktioner som vanligen följer med ett fastighetsköp. DV motsätter sig således att skyldigheten atl förete

Prop. 1983/84:194 64

taxeringsbevis slopas. DV har dock inget atl erinra mot atl de IM som anser atl behov av utdrag ur fastighetslängd föreligger själva anskaffar sådana."

Liknande synpunkter anförs av Jönköpings tingsrätt. RSV anser att utredningens förslag bör leda lill vinsler för inskrivningsväsendet men pekar bl.a. på atl det är oklart om inskrivningsmyndigheterna fortlöpande måste underrättas om ändringar. Kostnaderna kan enligt RSV bedömas vara ca 200 000 kr. per år bortsett från kostnader för sådana underrättelser om ändringar.

Tillstyrker utredningens förslag gör lokal skattemyndigheten i Norrtälje och i Arvika fögderier saml Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen .

16 Aktier

De förslag lill ändringar när del gäller stämpelskatten på aktier som utredningen lagt fram har inte rönt några invändningar från remissinstanserna. Några remissinstanser har dock yrkat all skatten helt eller lill vissa delar avskaffas.

Svenska bankföreningen anför således alt föreningen tidigare fört fram krav på att skatten helt slopas. Föreningen vidhåller sitt krav och anför att skatten motverkar den s.k. Annell-lagens syften och dessutom ger ett mycket marginellt tillskott till statskassan. Sveriges advokatsamfund anser att utredningen närmare hade bort analysera problematiken. Samfundet anser att i vart fall dispensreglerna bör utnyttjas och anför:

"Om generell skattebefrielse av lagstiftningslekniska skäl inle anses kunna lämnas bör sådana möjligheter ges vid rekonstruktion av aktiebolag genom nedsättning av aktiekapitalet i kombination med nyemission. Aktie-kapitalökning kommer eljest även i fortsättningen atl bli ett dyrare val än andra former av kapitaltillskott och därmed minska benägenheten för bolag atl välja nyemission, vilket från allmän synpunkt kan vara mindre önskvärt."

SI anför:

"1 samband med börsintroduktionen av nya aktiebolag är del förhållandevis vanligt med följande uppläggning. Den ursprungliga ägargruppen riktar först en nyemission lill allmänheten till en kurs med betydande överparivärde. På nyemissionsbeloppei uttas stämpelskatt. Överparivär-dei används härefter till en uppskrivning av det egna kapitalel genom fondemission. Även vid fondemissionen utgår stämpelskall. Effekten blir däiför att samma pengar dubbelbeskatias. Förfarandet med ny- och fondemission kan av börstekniska och andra skäl vara nödvändigt. Vi anser inle att det är godtagbart alt stämpelskatt uttas vid fondemission som finansieras med medel som influtit vid nyemissionen. Denna fråga bör därför snarast bli föremål för ändrad lagstiftning."

Prop. 1983/84:194 65

17 Dispenser m.m.

Några remissinstanser anser atl del erfordras klarare regler eller ökade möjligheter för dispenser vid överlåtelse av fastigheter inom koncerner.

Kammarkollegiet anser således atl klarare riktlinjer behövs och anför atl kollegiet i egenskap av beslutande myndighet i dispensärenden enligt 56 § stämpelskaltelagen får inle så få ärenden och inte minst många telefonförfrågningar som gäller stämpelskatiebefrielse inom koncerner. I fråga om riktlinjerna anför kollegiet:

"Ett sådant kriterium som utredningen anger, dvs atl överiåtelsen framstår som särskilt välgrundad från del allmännas synpunkter, är enligl kollegiets mening alltför allmänt hållet för all ge vägledning. Industriförbundets beskrivning av de fall som bör komma i fråga visar hur svårt det är att avgränsa dispensfall från andra fall. Överlåtelser, som förefaller all vara organisatoriskt betingade utan reellt ägarskifte, kan ingå som led i en komplicerad planering för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen utan att detta kan bedömas av dispensmyndigheten. Tänkbart är alt dispens från stämpelskatt kan medges för överlåtelse av fastighet i samband med aklieöverlåtelser där dispens från realisationsvinstbeskttning medges enligt 35 § 3 mom tredje stycket kommunalskatlelagen. Del bör i detta sammanhang nämnas att kollegiet i sin praxis hiuills ansett dispens från stämpelskatt inte komma i fråga som ell sysselsättnings-, industri- eller allmänt näringspolitiskt medel."

SI anser att stämpelskallen vid överlåtelser inom koncerner bör slopas. SI anför vidare:

"Ett minimikrav frän vår sida är därvid all de nuvarande dispensbesläm-melserna uppmjukas så atl befrielse från eller återbetalning av skatt blir möjlig om fastighetsöverlåtelsen inom koncernen sker av t ex organisatoriska eller marknadslekniskaskäl. Atl som utredningen föreslår uppställa krav på att överlåtelserna dessutom från det allmännas synpunkter skall framstå som särskilt välgrundade bör därvid inte förekomma.

Om en sökande i ett dispensärende framför godtagbara skäl för atl en fastighetsöverlåtelse föranletls av redovisade t ex organisatoriska eller marknadstekniska skäl bör detta vara tillräckligt för atl dispensmyndigheterna skall kunna medge dispens. Alt kräva atl myndighet dessutom skall beakta luddiga dispensskäl såsom att den från det allmännas synpunkter skall framstå som särskill välgrundat bör inle komma ifråga. Atl dispens inte skall ges om överlåtelsen av olika allmänna skäl inle är acceptabel är naturligtvis riktigt. 1 ell sådant fall får priset för en ur allmän synpunkt inte önskvärd överiåtelse vara dubbel stämpelskalt."

Svenska bankföreningen biträder Sl:s uppfattning atl del bör skapas vidgade möjligheter för slämpelskatlefria fastighetsöverlåtelser inom koncerner. Även Sveriges advokatsamfund anför liknande synpunkter.

I fråga om stämpelskatl vid överlåtelse av skepp yrkar Sveriges redareförening alt stämpelskatt vid försäljning av fartyg inte under några förhål-5 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 194

Prop. 1983/84:194 66

landen skall utgå, i andra hand atl stämpelskatl i vart fall inte skall utgå vid försäljningar inom landet samt alt en uttrycklig regel intas i den nya lagen enligt vilken försäljning till ett rederis utländska dotterbolag befrias från stämpelskatt. Föreningen anför vidare om dispens från skatten:

"Enligt Redareföreningens uppfattning är förutsättningarna för tillämpningen av dispensmöjlighelerna i stämpelskattelagen inte lillräckligt klara. En precisering är därför nödvändig. Ett självklart dispensfall är när det sker inbördes försäljning inom en koncern oavsett om köparen är svenskt eller utländskt dotterbolag. En omfördelning av ägandet inom en koncern bör inte utlösa stämpelskalt. Vid försäljning av fartyg till utländskt dotterbolag är det dessutom regelmässigt regeringen som prövar ärendet enligt den s k Flagglagen. Anledningen till överföring till utländsk flagg är vanligtvis nödvändigheten av att sänka driftskostnaderna för fartyg, men kan vara nödvändigt även för alt undvika protektionism. Normalt får ett fartyg inte överföras till annan flagg om inte annat fartyg förs in till Sverige. Att under sådana omständigheter belägga försäljningen med stämpelskatt är självfallet knappast försvarligt."

SBC anser slutligen att befrielse från stämpelskatt bör medges i samband med att bostadsförening ombildas till bostadsrättsförening.

18 Inteckningssanering m.m.

Utredningens förslag att avräkning av stämpelskatt endast skall ske vid samtidig dödning och nyinteckning tillstyrks av de flesta av remissinstanserna. Endast Sveriges advokatsamjund anser att den nuvarande enars-fristen bör behållas. Enligt samfundet skulle den föreslagna samtidighetsregeln visserligen innebära en lättnad i tingsrätternas arbetsbörda, men å andra sidan kan den innebära en viss konservering av från andra synpunkter olämpliga förhållanden i fastighetsböckerna.

Även utredningens förslag till en schabloniserad skatteberäkning i saneringsfallen har i huvudsak godtagits. DV och inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga anser dock atl en förenklad metod bör tillämpas, där stämpelskatten beräknas endast på skillnaden mellan summorna av dödat och nyintecknat belopp. DV anser vidare att det bör fastslås all inskrivningsmyndighet självmant har atl göra skatleavräkning i saneringsfallen.

I fråga om inteckningssanering vad gäller förelagsinteckningar invänder Svenska bankföreningen mot det föreslagna kravet att de nya inteckningarna skall meddelas i samma näringsverksamhet som tidigare för atl skaltefrihet skall medges. Enligl föreningen kan denna ändring inte motiveras av de nya regler om förelagshypotek som är under utarbetande och bestämmelsen skulle komma att få mycket besvärande effekter vid rekonslruk-fioner av företag, exempelvis i samband med konkurs. Också vid kredit-

Prop. 1983/84:194 68

Bilaga 3

Till lagrådet remitterat förslag till

Lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Stämpelskatt skall betalas till staten enligl denna lag vid förvärv av fast egendom, tomträtter eller skepp saml vid inteckningar.

2 § Staten är inte skaltskyldig enligt denna lag.

3 § Inskrivningsmyndigheten är beskattningsmyndighet.

Med inskrivningsmyndighet avses också registermyndighet enligl 2 § sjölagen (1891:35 s.l).

Förvärv av fast egendom och tomträtter

Skatteplikt

4 S Följande förvärv av fast egendom är skattepliktiga:

1) köp eller byte,

2) tillskoll till bolag eller förening, utdelning eller skifte frän bolag eller förening,

3) fusion enligt 14 kap. I eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385),

4) expropriation eller annan inlösen pä grund av stadgande om rätt eller skyldighet att lösa fast egendom.

Förvärv av tomträtter genom upplålelse, överlåtelse mot vederlag eller annat fång som avses i första stycket är skattepliktiga.

5 § Om ell förvärv som har betecknats som gåva sker mot all förvärvaren
övertar ansvaret för en skuld för vilken borgenär har säkerhet i form av
pantbrev eller annars mot ersättning, är förvärvet skattepliktigt enligl
denna lag om ersättningen uppgår till minst 85 procent av egendomens
värde. Därvid skall värdet av egendomen beräknas enligt 9-12 och 14 S§.

Undanlag från skatteplikt

6 § Skatteplikt föreligger inle vid

1) förvärv från make. om förvärvet sker i syfte att för sammanläggning åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden för makarnas fasta egendom,

2) förvärv genom byte i den mån vederlaget utgörs av annan fast egendom, om bytet sker för att åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning eller utgör ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering.

Prop. 1983/84:194 69

3) sambruksförenings förvärv genom tillskott från medlem och samfäl-lighelsförenings förvärv enligt 5 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheler,

4) försäkringsbolags förvärv från annat försäkringsbolag i samband med sådant avtal om överlagande av det senare bolagels hela försäkringsbestånd, som avses i 15 kap. 1 S försäkringsrörelselagen (1982:713),

5) förvärv av järnväg eller av mark för järnväg,

6) kommuns eller annan men.ghets förvärv av mark som enligt fastställd plan skall användas för allmän plats, begravningsplats eller för sådant ändamål som enligt 2 kap. 2 § fastighetslaxeringslagen (1979:1152) medför alt byggnad skall anses som specialbyggnad,

7) förvärv av kronojord genom skalleköp eller annars på grund av skattebrev,

8) förvärv av ständig besittningsrätt till ett kronohemman eller elt krononybygge, då på grund av förvärvet inrymning vinns i sådan räll,

9) upplåtelse av tomträtt i en nybildad fastighet vars mark tidigare helt eller till övervägande del ingått i en fastighet som varit upplåten med tomträtt till samme tomträttshavare.

Transportköp

7 § Överläts elt köp av fast egendom utan någol annat tillägg lill eller
någon annan ändring i köpevillkoren än tiden för tillträdel och betalningen,
samt sättet för betalningen i den mån ändrade inleckningsförhållanden
påkallar det, skall stämpelskall betalas endast för del senaste köpet. Skal
lebefrielse för tidigare köp erhålls dock endast om lagfart för samtliga köp
söks inom den tid som är stadgad för det första köpet. Har skatten för
tidigare köp redan betalats avräknas beloppet från skallen på del sista
köpet. Kan full avräkning inte ske kan återvinning medges enligt 36 §.

Bestämmelserna i första stycket gäller även vid upplåtelse eller överlåtelse av tomträtt. Vad där sagts om lagfart gäller då inskrivning.

Begäran om skattebefrielse enligt denna paragraf skall framställas när lagfart eller inskrivning söks. Överiålare och förvärvare skall därvid skriftligen saml på heder och samvete intyga att ersättning för den överlåtna egendomen inle lämnals och inle heller skall lämnas utöver vad som framgår av den ingivna överlåtelsehandlingen, och alt inte heller i övrigt avtal träffats om tillägg lill eller annan ändring i villkoren för tidigare förvärv än vad som angetts i överlåtelsehandlingen.

Skattesats

8 § Stämpelskatten är femton kronor för varje fullt lusental kronor av
egendomens värde.

Förvärvas egendomen av en juridisk person är dock skallen trettio kronor för varje fullt lu.sental kronor av egendomens värde utom då förvärvaren

Prop. 1983/84:194 70

1) skulle ha varit befriad från gåvoskatt om han hade erhållit egendomen som gåva,

2) är en bostadsrättsförening eller av bosladsslyrelsen eller länsbostadsnämnd erkänd som ett allmännylligt bostadsföretag enligt de bestämmelser om lån av statsmedel lill främjande av bostadsbyggandet som gällde vid tiden för förvärvet,

3) är en kreditinrättning som enligt lag, reglemente eller bolagsordning är skyldig all åter avyttra egendomen,

4) är dödsbo.

Skatten är dock i fall som avses i första och andra styckena alltid lägst femtio kronor.

Skattens beräkning

9 § Vid köp av fast egendom bestäms värdet enligt 8 § genom att köpe
skillingen jämförs med taxeringsvärdet för året närmast före del år dä
ansökan om lagfart beviljas. Det högsta av dessa värden anses som egen
domens värde. Saknas särskilt taxeringsvärde för det året fastställer in
skrivningsmyndigheten med ledning av intyg av sakkunnig eller annan
utredning egendomens jämförelsevärde vid tidpunkten för upprättandet av
den handling pä vilken förvärvet grundas.

Ingår i egendomen sådana tillbehör till fastighet som avses i 2 kap. 3 § jordabalken skall lill taxeringsvärdet läggas värdet av dessa tillbehör. Värdet fastställs av inskrivningsmyndigheten.

10 § Bestämmelserna i 9 § gäller även i andra fall när förvärv sker mot
ersättning.

Vid byte av fast egendom anses taxeringsvärdet av den lämnade egendomen som ersättning för den mottagna egendomen.

Utges vid byte av fast egendom pengar eller annan lös egendom (mellanskillnad) ökas ersättningen enligl andra stycket med den utgivna mellanskillnaden. Erhålls mellanskillnad minskas ersättningen med denna.

11 § Om det visas att egendomen gått ner i värde efter den tidpunkt som
taxeringsvärdet för det i 9 § angivna året avser, men före fångeshandling
ens upprättande, och detta berott på eldsvåda, borttagande av byggnad,
skogsavverkning, väsentlig förändring av rörelse i vilken egendomen har
använts eller annan liknande anledning, skall inskrivningsmyndigheten
fastställa jämförelse värdet enligt 9 §.

Om del visas alt egendomens värde efter fångeshandlingens upprättande har höjts till följd av nybyggnad eller av annan liknande anledning, skall denna värdeförhöjning inle medräknas när egendomens värde bestäms.

12 § Vid upplåtelse eller överlåtelse av tomträtt ulan tillhörande byggnad

Prop. 1983/84:194 71

skall värdet av lomlrällen anses motsvara avgälden för ett är. Om del vid överlåtelsen har utfästs en större ersättning skall tomträttens värde dock anses motsvara ersättningen. I övrigt skall värdet av lomlrält i tillämpliga delar bestämmas enligl föreskrifterna i 9 — II §§. Som taxeringsvärde skall därvid gälla det taxerade byggnadsvärdet.

13 § Omfattar ett förvärv även annat än fast egendom eller tomträtt och har fördelningen av ersättningen mellan skattepliktig och övrig egendom inte angetts i fängeshandlingen, skall hela ersättningen anses avse den skattepliktiga egendomen om fördelningen inte pä annat sätt tillföriitligen har styrkts.

14 § Om ersättning utgår i form av lös egendom, värderas denna egendom enligt reglerna i 23 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Värderingen skall ske med hänsyn till förhållandena vid upprättande av den handling på vilken förvärvet grundas.

Förvärv av skepp

Skatteplikt

15 § Följande förvärv av skepp är skattepliktiga:

1) köp eller byte,

2) tillskott till bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening,

3) fusion enligl 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).
Med skepp jämställs i denna lag andelar i skepp.

Undantag från skatteplikt

16 § Skalleplikt föreligger inle vid:

1) förvärv av utländskt skepp,

2) förvärv av skeppsbygge genom skeppsbyggnadsavtal eller överlåtelse av sådant avtal innan bygget har fullbordats,

3) förvärv av nybyggt skepp omedelbart frän den som har byggt skeppet,

4) förvärv av skepp som är avsett alt användas för yrkesmässigt fiske, för livräddning eller i övrigt för annat ändamål än yrkesmässig sjöfart.

Skattesats

17 § Stämpelskatten är tio kronor för varje fullt lusental kronor av skep
pets värde vid tiden för förvärvet, dock lägst femtio kronor.

Skallens beräkning

18 § Vid köp skall värdet anses motsvara köpeskillingen. Om det finns
särskilda skäl att anta att värdet av den förvärvade egendomen är högre än
köpeskillingen, skall dock skatten beräknas på del verkliga värdet.

Prop. 1983/84:194 72

19 § Saknas i ett ärende om inskrivning av skeppsförvärv en av parterna undertecknad fångeshandling med uppgift om köpeskillingen, skall förvärvare och överiålare som är bosatta här i riket lämna en skriftlig försäkran om köpeskillingens storlek. I fråga om annat förvärv än köp skall intyg av sakkunnig företes om skeppels värde vid liden för förvärvet. Ett sådant intyg skall på begäran även ges in vid förvärv genom köp.

20 § Med ärende om inskrivning enligl 19 § likställs anmälan för avregistrering i de fall då ett skepp genom förvärv upphör all vara svenskt.

Inteckning'

Skatteplikt

21 § Stämpelskall tas ul vid inteckning i fast egendom, tomträtter, luft
fartyg, skepp och näringsverksamhet om inle annat framgår av 22 §.

Undantag från skatteplikt

21 § Skatteplikt föreligger inle för

1) inteckning på grund av 4 S lagen (1927:79) om rätt för borgenär lill betalning ur ersättning på grund av hrandförsäkringsavtal,

2) sammanföring av inteckningar eller utbyte av pantbrev eller intecknade fordringshandlingar,

3) pantbrev som utfärdas i fall som avses i 22 kap. 5 § tredje stycket jordabalken eller 10 § andra stycket lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling,

4) inteckning i skeppsbygge.

5) sådana åtgärder beträffande inteckning i luftfartyg som avses i 29 eller 30 § lagen (1955:227) om inskrivning av räll till luftfartyg.

Om del i en faslighet som har bildats genom sammanläggning ingår egendom som före sammanläggningen besvärades av inteckningar, föreligger inte skatteplikt för de inteckningar som till högst motsvarande belopp meddelas i den nybildade fastigheten inom ett år från det atl de tidigare inteckningarna upphörde atl gälla.

Skatleplikl föreligger inte heller för inteckningar som meddelas i en lomträll för vilken upplåtelsen är undantagen från skatteplikt enligl 6 § 9). Undantaget frän skatteplikten gäller dock bara till högst det belopp som motsvarar inteckningarna i den lomlrält som har upphört och endast om de nya inteckningarna meddelas inom elt år från del att de tidigare inteckningarna upphörde att gälla.

Skattesats m.m.

Ii § Stämpelskatten är tio kronor för varje fullt tusental kronor av det belopp som intecknas, dock lägst femtio kronor. För inteckning i skepp är skallen dock fyra kronor för varje fullt lusental kronor av beloppet.

Prop. 1983/84:194 73

24 § Sker nyinteckning och dödning pä grund av samtidig ansökan, be
räknas skatten enligt 23 § pä skillnaden mellan det nyintecknade beloppet
och beloppet av de inteckningar som dödas. Detta gäller dock bara om
inteckningarna meddelas i egendom eller, då fråga är om förelagsinteck
ning, i näringsverksamhet som helt eller delvis omfattades av de dödade
inteckningarna.

Fastställande av skatt

25 § Skattskyldighet inträder i fall som avses i

a) 4 § när ansökan om inskrivning beviljas,

b) 15 § när ansökan om inskrivning beviljas eller, i fall då skepp genom förvärv upphör atl vara svenskt, när avregistrering sker,

c) 21 § när inteckning beviljas eller när inteckning förs över från skeppsbyggnadsregistret lill skeppsregistret.

26 § Beslut om skallen skall meddelas när skattskyldigheten inträder eller, om någol hindrar detta, så snart hindret blivit undanröjt.

27 § Skaltskyldig är i fråga om skatt för

a) förvärv av fast egendom, tomträtt eller skepp, båda parterna,

b) inteckning, den som har ansökt om inteckning eller, när inteckning söks på grund av medgivande, den som medgetl atl inteckning fått ske.

När flera svarar för skattens betalning är de solidariskt ansvariga.

28 § Inskrivningsmyndigheten fär anmana den skatlskyldige all lämna de
uppgifter som behövs för atl fastställa skatten. Anmaningen får förenas
med vite. Vitet skall bestämmas med hänsyn till den skallskyldiges ekono
miska förhållanden och omständigheterna i övrigt, dock inte till lägre
belopp än femhundra kronor.

Fråga om utdömande av vite prövas av inskrivningsmyndigheten.

Efterbeskattning

29 § Om i ett ärende om inskrivning ingivits en handling med oriktiga
uppgifter om sådant som är av betydelse för att fastställa stämpelskallen
och har skatt till följd härav inte utgått eller utgått med för lägl belopp skall
inskrivningsmyndigheten besluta om efterbeskattning.

Delsamma gäller om den skatlskyldige på annat sätt lämnal oriktiga uppgifter till ledning för fastställande av stämpelskatten eller om den skattskyldige lämnat oriktiga uppgifter i mål om sådan skall.

Efterbeskattning får inle ske om del skallebelopp som avses är alt anse som ringa eller om det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker. 6 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 194

Prop. 1983/84:194 74

30 § Efterbeskattning får endasi ske om inskrivningsmyndigheten med
delar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av del kalen
derår under vilket skattskyldigheten inträdde. Efterbeskattning på grund
av en oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett är efter utgången
av den månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft.

Har den skattskyldige avlidit, skall efterbeskattningen påföras hans dödsbo. Beslut om sädan efterbeskattning får inte meddelas av inskrivningsmyndigheten efter utgången av det andra året efter del kalenderår under vilket bouppteckningen efter den skatlskyldige har lämnals in för registrering.

Betalning av skatt

31 § Skatten skall betalas till inskrivningsmyndigheten eller den myndig
het regeringen bestämmer inom en månad från den dag. då beslut om
skatten tillhandahålls sökanden. Innan beslutet om skatten har meddelats
får skatten inte tas emol.

Om en överräll fastställer skatten lill ett högre belopp, skall det tillkommande skattebeloppet betalas inom en månad efter det atl överrätiens beslul har meddelats.

32 § Om synnerliga skäl föreligger får inskrivningsmyndigheten bevilja anstånd med atl betala skatten.

33 § Inskrivningsmyndigheten får inte lämna ut en handling som ligger till grund för skallens fastställande, eller ett pantbrev, förrän skallen har betalats.

Har en inteckning förts över från skeppsbyggnadsregistret lill skeppsregistret i samband med atl ett skeppsbygge registrerats som skepp, får inte nationalitetshandlingen för skeppet lämnas ut förrän skallen för inteckningen har betalats.

34 § Har den skattskyldige inte betalat skatten inom föreskriven tid, skall
restavgift tas ul med sex öre för varje hel krona av den skatt som inle har
betalats i rätt tid, dock med minst femtio kronor. Öretal jämnas till närmast
högre hela krontal. Restavgiften betalas lill inskrivningsmyndigheten eller
den myndighet som regeringen bestämmer.

Inskrivningsmyndigheten får befria från restavgiften om särskilda omständigheter föreligger.

35 § Har skatten inte betalats inom föreskriven tid, skall skattebeloppet
och i förekommande fall restavgift pä framställning av inskrivningsmyn
digheten omedelbart tas ul genom utmätning.-

Prop. 1983/84:194 75

Återvinning

36 § Har efter del all ell beslut meddelats om fastställande av skall

a) lagfart, inskrivning av tomträtt eller av förvärv av skepp eller inteckning undanröjts genom dom eller beslul som vunnit laga kraft,

b)inskrivning av förvärv av skepp avförts enligl 14 S tredje stycket sjölagen (1895:35 s. 1), kan den skatlskyldige få återvinning av skallen.

Detsamma gäller om eriagd skatt inte kunnat avräknas helt i fall som avses i 7 §.

Beslut om återvinning medför befrielse från skyldighet all betala fastställd skatt, eller annars räll atl återfå skatt som har betalats.

37 § Beslut om återvinning meddelas av inskrivningsmyndigheten. Ansö
kan om återvinning görs skriftligen hos myndigheten inom elt år efter del
all förutsättningarna för återvinning har inträtt. Ansökan får dock alltid
göras inom tre är från dagen för inskrivningsmyndighetens beslut om
skattens fastställande.

Besvär

38 § Inskrivningsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas
genom besvär hos hovrätten av den skattskyldige och av den myndighet
som har förordnals till granskningsmyndighet enligt 41 §.

Beslut om föreläggande av vite får inte överklagas.

39 § Besvär över inskrivningsmyndighetens beslut enligt denna lag skall
ges in till inskrivningsmyndigheten och vara ställda lill hovrätten.

Ett beslut som innefattar prövning av en fråga om fastställande eller återvinning av skatt får överklagas inom tre år från dagen för beslutet. Har en part överklagat beslutet och vill även motparten överklaga del, skall dennes besvär ha kommit in lill hovrätten inom två månader från det atl delgivning som avses i 52 kap. 7 § rättegångsbalken har skett. Hovrälten skall pröva frägan om motpartens besvärstalan har fullföljts på föreskrivet sätt och inom rätt lid.

Om ett beslut som avses i andra stycket har överklagats pä behörigt sätt skall hovrätten alltid höra klagandens motpart över besvären.

Återbetalning

40 § Inskrivningsmyndigheten eller den myndighet som regeringen bestämmer skall återbetala skall enligl denna lag. Detta skall ske även om det beslut som ligger lill grund för återbetalningen ännu inle har vunnit laga kraft. Ränta skall, om inte annat följer av 42 §, utgå på det återbetalade

Prop. 1983/84:194 76

beloppet från och med den dag då skatten har betalats lill och med den dag då återbetalning görs.

Räntan beräknas för visst kalenderår efter den räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december månad det föregående året.

Vid ränteberäkningen skall avrundning ske lill närmast lägre hela krontal. Ränlebelopp under femtio kronor återbetalas inle.

Tillsyn över beslut om skatt

41 § Inskrivningsmyndighetens beslul i ärenden om fastställande eller
återvinning av stämpelskatt skall granskas av den myndighet som regering
en förordnar. Granskningsmyndigheten för det allmännas talan.

Särskilda föreskrifter

42 § Föreligger synnerliga skäl kan regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer i särskilda fall medge nedsättning av eller befrielse
från skatt, liksom återbetalning helt eller delvis av skatt.

Vid beslut om återbetalning av skall som meddelas med stöd av första stycket skall regeringen eller myndighet som där sägs besluta i vad mån ränta skall ulgå på del skattebelopp som skall återbetalas.

43 § Har regeringen med stöd av 19 kap. 24 § jordabalken för viss in
skrivningsmyndighets område eller del av ett sådant område bestämt att
inskrivning skall ske i inskrivningsregister i stället för i fastighetsbok eller
tomträtlsbok, meddelar regeringen de föreskrifter som behövs för skallens
betalning. Regeringen får därvid besluta om undanlag från 33 §.

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1984 då stämpelskaltelagen
(1964:308) skall upphöra all gälla.

2. Den gamla lagen gäller fortfarande i ärenden där skallen har fastställts före ikraftträdandet i samband med atl en ansökan om inskrivning har bifallils eller förklarats vilande.

3. Den gamla lagens bestämmelser om återvinning gäller för skatt som har fastställts före ikraftträdandet.

4. Bestämmelserna i 12 S stämpelskattelagen (1964:308) tillämpas fortfarande i fråga om inteckningar som har dödats eller av annan anledning har upphört att gälla före ikraftträdandet.

5. Skattskyldighet föreligger inte vid förvärv av fast egendom genom tillskott till bolag i enlighet med lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss.

6. Den gamla lagens bestämmelser om skattefrihet gäller fortfarande i fråga om förvärv som skett med stöd av lagen (1925:334) om rätt i vissa fall för nyltjanderältshavare all inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.

7. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna lag lillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1983/84:194 77

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1984-03-19

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller, justitierådet Jermsten.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1984 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för finansdepartementet Feldt beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till

1. lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

2. lag om stämpelskatt pä aktier,

3. lag om ändring i lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

4. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

5. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Lennart Hamberg. Förslagen föranleder följande yttranden:

Lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

2§

Lagrådet: Här föreskrivs, liksom i 2 § stämpelskattelagen, att staten inle är skaltskyldig. Av bestämmelsen, som i praktiken torde ha betydelse endast för förvärvsfallen i lagen, följer formellt inte att statens förvärv är skattefria. Enligt 27 § i lagförslaget skall nämligen gälla atl båda parterna är, med solidariskt ansvar, skattskyldiga beträffande skatt för förvärv enligt lagen. I samUiga fall där staten är förvärvare eller överiålare kommer det alltså enligl 27 § alt finnas någon enskild som är skaltskyldig. Detta skulle kanske kunna ges den innebörden alt stämpelskatl skall tas ut av den enskilda parten även när staten är förvärvare.

Motsvarighet till 27 § i lagförslaget finns i 32 § gällande lag, där det föreskrivs att i förhållande lill statsverket båda kontrahenterna skall svara för erläggande av skatten för förvärv, som här är i fråga, och att den är skattskyldig, som gentemot statsverket är ansvarig för skallens erläggande. Föreskriften om skattefrihet för staten i 2 § stämpelskattelagen, jämfört med bestämmelsen i 32 § samma lag, och motsvarande äldre bestämmelser, har i praxis tolkals så att ingen stämpelskatt skall tas ut när staten är förvärvare under del all full stämpelskatt skall erläggas när staten är överiålare (se RÅ 1974 ref. 109 saml NJA I 1901 s. 43 och 1903 s. 584).

Avsikten torde vara att den nya.lagen i nu berörda hänseenden skall ha

Prop. 1983/84:194 78

samma innebörd som nyss redovisad praxis. Denna innebörd synes böra komma till tydligare uttryck i lagtexten. Detta kan ske exempelvis genom att 2 § utformas på följande säll: "Om staten förvärvar egendom som avses i denna lag, utgår inte stämpelskatt för förvärvet. Inle heller i annat fall är staten skaltskyldig enligl denna lag."

6§

Lagrådet: I punkt 5 av denna paragraf föreslås att skatteplikt inle skall föreligga vid "förvärv av järnväg eller av mark för järnväg". Denna punkt har sin motsvarighet i 4 § 5 gällande lag, där del föreskrivs att skatteplikt inle föreligger vid "förvärv av järnväg för allmän trafik eller av mark för sådan järnväg". Om bestämningen "för allmän trafik" på sätt som nu föresläs inle tas med i den nya punkten torde en viss tvekan om den närmare innebörden kunna uppstå. Rent språkligt skulle nämligen varje förvärv av mark, som är avsedd att användas för en enskild järnväg, kunna omfattas av den föreslagna formuleringen. Sålunda skulle förvärv av mark för exempelvis ett enskilt induslrispår eller en museijärnväg kunna bli skattefritt. Dä någon ändring i sak inte torde vara avsedd föreslår lagrådet att undantaget i punkt 5 beskrivs på samma sätt som i gällande lag.

Mueller tillägger: Bestämmelsen i 4 § 5 slämpelskattelagen torde avse endast sädan enskild järnväg eller mark för sådan enskild järnväg som avses i förordningen (1880:36) innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, sä ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs (jfr 9 § JP och prop. 1970: 145 s. 251-261).

9§

Lagrådet: Paragrafen innehåller huvudreglerna om hur fast egendom som har överlåtits genom köp skall värderas för beräkningen av skatten.

Enligt lagrådets uppfattning skulle tankegångarna bakom de föreslagna bestämmelserna i första styckets tredje mening komma till tydligare och mer fullständigt uttryck om meningen ges följande lydelse; "Saknas särskilt taxeringsvärde för det året görs jämförelsen i stället med det värde som inskrivningsmyndigheten, med ledning av intyg av sakkunnig eller annan utredning, bedömer att egendomen hade vid tidpunkten för upprättandel av den handling på vilken förvärvet grundas."

Stämpelskaltekommillén har i del betänkande som ligger till grund för det remitterade förslaget gjort vissa uttalanden som lyder på all en tillämpning av angivna föreskrift skulle kunna bli aktuell så snart taxeringsvärdet inte längre "avspeglar" värdet av den fasta egendom som överiåles. Därvid avses närmast den situationen att fastighetens värde har ökat på grund av byggnadsåtgärder (SOU 1983:8 s. 69). Lagrådet vill redan i della sammanhang anmäla en'avvikande mening. Som närmare kommer att utvecklas i anslutning till 11 § tar där i andra stycket givna bestämmelser om möjlighet alt bortse frän annars tillämpligt taxeringsvärde pä grund av

Prop. 1983/84:194 79

nybyggnad eller annan liknande värdehöjande anledning sikte enbart på fall då det är fråga om åtgärder som kan ha påverkat taxeringsvärdet faslän de har vidtagits efter överlåtelsen. På motsvarande sätt tar i första stycket samma paragraf givna bestämmelser om vissa värdeminskande åtgärder sikte på händelser som inte har påverkat taxeringen fastän de inträffat före överlåtelsen. Innebörden av denna reglering — liksom dess motsvarighet i gällande lag — kan knappast vara annan än att angivna situationer utgör de enda tänkbara undantagen fråi. huvudregeln om atl taxeringsvärdet utgör del tillämpliga jämförelsevärdet. 1 den mån del i övrigt föreligger full identitet mellan den taxerade och den överlåtna egendomen (,ifr även NJA 1977 s. 208) skall således taxeringsvärdet i och för sig ha vitsord också i fall då t. ex. nybyggnad har skett efter taxeringen men före överlåtelsen (jfr prop. 1964:75 s. 132 och 133).

II §

Lagrådet: Del föreslagna andra stycket i paragrafen motsvaras helt av (järde stycket i 8 § 1 mom. gällande lag. Av förarbetena till lagen (se prop. 1964:75 s. 133) framgår all bestämmelsen avser den situationen all den värdehöjande åtgärden vidtagits efter fängeshandlingens upprättande men före den tidpunkt, som det i skatteärendet aktuella taxeringsvärdet avser, och atl taxeringsvärdet därför kan ge en felaktig bild av egendomens värde vid överiåielselidpunklen. Enligt lagrådets mening skulle lagtexten bli lättare att förstå om av densamma uttryckligen framgår att värdehöjningen skall ha skelt vid sådan tidpunkt alt den kunnat påverka taxeringsvärdet.

I den situation, som avses med nu ifrågavarande bestämmelse, skall enligt lagtexten värdehöjningen "inte medräknas när egendomens värde bestäms". Lagrådet ifrågasätter om det finns anledning alt för här avsett fall ha en annan regel för avvikelsen frän taxeringsvärdet än den som föreslagits i första stycket av paragrafen eller således att ett särskill jämförelse värde skall bestämmas enligt 9 §.

Med hänsyn till vad lagrådet sålunda anfört förordas all den föreslagna regeln i andra stycket anknyts lill första stycket som en andra mening och ges förslagsvis följande lydelse: "Detsamma skall gälla om det visas atl egendomen, lill följd av nybyggnad eller av annan liknande anledning, ökat i värde efter fångeshandlingens upprättande men före den tidpunkt, som taxeringsvärdet för del i 9 § angivna året avser."

21 och 22 §§

Lagrådet (Mueller, Jermsten): 21 S innehåller huvudregeln om skatteplikt för inteckningar. Den närmare omfattningen av de inleckningsåt-gärder som är skattepliktiga framgår emellertid först vid en jämförelse med

22 §, i vars första stycke ell antal sådana åtgärder undantas från skatte
plikt. Den föreslagna regleringen motsvarar i sak, med vissa undantag, vad
som gäller enligl nuvarande lag.

Prop. 1983/84:194 80

Beträffande utformningen av lagtexten vill lagrådet anföra följande. Bortsett från förslaget att även utsträckning av inteckning skall omfattas av skatteplikten innebär den föreslagna regleringen, liksom gällande lag, att skatteplikten inte omfattar annan sökt åtgärd än en inteckning av nytt kapital enligt 22 kap. 2 § jordabalken eller motsvarande beslämmelser beträffande luftfartyg, skepp och näringsverksamhet. Del synes därför möjligt atl uppnå erforderlig precision i beskrivningen av del skattepliktiga området genom all redan i huvudregeln använda en terminologi, som ansluter till situationen i det nämnda lagrummet. Härigenom skulle i vart fall de undantag, som i 22 § första stycket har upptagits under !)-3) och 5) bli överflödiga. Undanlaget i 4) synes också kunna undvaras om huvudregeln formuleras tillräckligt tydligt i detta avseende.

Vid en tillämpning av en sådan ordning erfordras en utbyggnad av huvudregeln även för att täcka förslaget all utsträckning av inteckning skall vara skattepliktig och atl skatt skall utgå när inteckning i skeppsbygge förs över från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret.

Mot bakgrund av det anförda förordar lagrådet att 22 § första stycket utgår och atl 21 § ges förslagsvis följande utformning:

"Om inte annat framgår av 22 § tas stämpelskalt ut vid beviljande av sådan ansökan om inteckning i fast egendom, som avses i 22 kap. 2 § jordabalken, vid beviljande av motsvarande ansökan beträffande lomträll, luftfartyg, skepp eller näringsverksamhet samt vid beviljande av ansökan om utsträckning av inteckning enligt 22 kap. 7 § jordabalken. . Med beviljande av ansökan om inteckning i skepp jämställs all inteckning i skeppsbygge förs över från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret."

De föreslagna andra och tredje styckena i 22 § avser den situationen alt inteckningar dödas inför förestående sammanläggning och alt därefter inteckning sker i den nya fastigheten eller tomträtten. Lagrådet förordar, för atl den avsedda innebörden skall komma till tydligare och enklare uttryck, all lagtexten utformas enligt följande;

"Om inteckningar i fast egendom, som ingår i en genom sammanläggning nybildad fastighet, har dödats före sammanläggningen, föreligger inte skatteplikt för de inteckningar som till högst motsvarande belopp beviljas i den nybildade fastigheten inom ett år från del alt de tidigare inteckningarna upphörde alt gälla. Motsvarande skall lillämpas beträffande inteckningar i tomträtt i fall som avses i 6 § 9)."

Pautsson är skiljaktig i det hänseende som framgår av följande uttalande:

Enligt det remitterade förslagel skall, i motsats till vad som nu gäller, skall utgå vid utsträckning av inteckning (se 22 kap. 7 S jordabalken). En utsträckning innebär atl en lill visst kapitalbelopp redan beviljad inteckning utsträcks att avse ytteriigare en eller flera fastigheter. Som skäl för ändringsförslaget anges i remissprotökollet att dessa ärenden förorsakar

Prop. 1983/84:194 81

avsevärt merarbete för inskrivningsmyndigheterna och all del enligl departementschefens mening inle finns anledning att skattemässigt gynna användningen av denna inskrivningsåtgärd.

Gällande stämpelskattelag är i systematiskt hänseende uppbyggd som en skatt på kapitalomsättning. 1 fråga om inteckningar har della kommit till uttryck pä det sättet att skatt inle utgår i andra inteckningsärenden än sädana som avser inteckning för nytt kapitalbelopp. En utsträckningsät-gärd har visserligen i gällande lagtext angivits vara undantagen från skatteplikt. Detta innebär emellertid inte elt ullryck för atl lagstiftaren ansett sig böra göra undanlag frän någon annars gällande skaiteprincip ulan är endast en följd av svårigheten alt med godtagbar precision ange det skattepliktiga området; jämför i detta hänseende vad lagrådet yttrat under förevarande paragrafer. Av motsvarande skäl har för övrigt elt stort antal andra inteckningsåtgärder i lagtexten måst "undantas" från skatteplikt.

Förslaget alt införa skalleplikt på beviljande av utsträckning av inteckning avviker således enligt min mening från de principer, på vilka stämpelskatten hittills byggt. Mot bakgrund härav delar jag inte departementschefens bedömning alt den nuvarande ordningen skulle skaltemässigt gynna användningen av denna inskrivningsåtgärd; i stället synes det framlagda förslaget innebära ett skattemässigt missgynnande av denna användning. Om utsträckningsärenden, som anges i remissprotokollet, föranleder avsevärt arbete för inskrivningsmyndigheterna synes erforderiig hänsyn härtill kunna tas vid bestämmande av avgift enligt expeditionskungörelsen.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig inte böra tillstyrka förslagel i denna del.

25 §

Biträdes lagrådets förslag till lydelse av 21 § torde punkten c) i förevarande paragraf böra utformas på följande sätt:

"c) 21 §, när inteckning beviljas eller utsträcks eller när ".

27 §

Lagrådet: Enligt 22 kap. 7 § jordabalken är en av förutsättningarna för atl en inteckning skall få utsträckas lill alt avse ytterligare fastighet att pantbrevels innehavare medger åtgärden. De föreslagna bestämmelserna i första stycket av denna paragraf under b) skulle därför kunna leda till det missförståndet att panthavaren i ett sådant fall är skattskyldig. Av detta skäl och för att även i övrigt förtydliga lagtexten förordar lagrådet alt första stycket ges förslagsvis följande ändrade lydelse: "Skatlskyldig är i fråga om skatt för

a) förvärv av fast egendom, lomlrält eller skepp, båda parterna,

b) inteckning i fast egendom, tomträtt eller skepp, den som vid skattskyldighetens inträde är behörig att ansöka om inteckning.

Prop. 1983/84:194 82

c) inteckning i luftfartyg eller näringsverksamhet, den som vid skattskyldighetens inträde är behörig alt medge inteckning. När flera svarar för skattens betalning är de solidariskt ansvariga."

41 S

Lagrådet: Enligt denna paragraf skall, liksom enligt 48 § stämpelskattelagen, inskrivningsmyndigheternas beslut i ärenden om fastställande eller återvinning av stämpelskatl granskas av den myndighet som regeringen förordnar. Enligt lagrådets mening bör granskningen lämpligen omfatta även den nya formen av beskaltningsbeslul, nämligen beslut om efterbeskattning enligt 29 och 30 §§ i lagförslaget.

I 41 § föreskrivs vidare - i likhet med vad som gäller enligt 49 § stämpelskaltelagen - atl granskningsmyndighelen "för del allmännas talan". Denna regel kompletteras med en föreskrift i 38 § om alt granskningsmyndigheten får överklaga inskrivningsmyndigheternas beslut enligl lagen. Varken i 41 eller 38 § i lagförslaget ges någon föreskrift om den närmare innebörden av den talan som granskningsmyndigheten får föra. I likhet med vad som i allmänhet gäller i samband med beskattning synes del böra ligga inom ramen för granskningsmyndighelens laleräti alt föra en talan även lill förmån för den skatlskyldige. Detta torde böra komma lill uttryck i lagtexten, lämpligen i förevarande paragraf Här må hänvisas lill exempelvis 106 § taxeringslagen (1956:623) och 8 kap. 11 § förslagel till lag om punktskatter och prisregleringsavgifter enligl propositionen 1983/84:71.

Granskningsmyndighetens laleräti torde vara avsedd atl gälla endasi talan vid domstol och alltså inle ge granskningsmyndighelen en parlsställ-ning i ärenden om stämpelskall som är anhängiga hos inskrivningsmyndigheterna. Detta bör komma lill uttryck i laglexlen genom alt orden "vid domstol" tas in i paragrafens sista mening.

Övergångsbestämmelserna

Lagrådet: Enligl punkt 2 skall den gamla lagen fortfarande gälla i ärenden där skatten har fastställts före ikraftträdandet i samband med all en ansökan om inskrivning har bifallits eller förklarals vilande. Såvitt besläm-.melsen gäller inskrivningsansökningar som bifallils kan den förmodas avse all reglera dels att sådana bestämmelser om befrielse från skatt vid vissa transportförvärv, som upphävs genom den nya lagen, alltjämt skall gälla om det tidigare förvärvet stämpelbelagts före ikraftträdandet, dels att de nya föreskrifterna om efterbeskattning inte skall lillämpas om fastställandet av skatten skett före lagens ikraftträdande. Del måste emellertid anses tveksamt om den senare bedömningen i dessa fall kan anses avse samma ärende som del ursprungliga. För att den av lagrådet förutsatta innebörden i detta hänseende skall komma till tydligt uttryck förordar lagrådet all övergångsfrågorna beträffande transporlförvärv och efierbeskatlning tas upp till uttrycklig reglering i särskilda punkter och att till följd härav punkt

Prop. 1983/84:194 83

2 får avse bara del fallet att en ansökan tidigare förklarals vilande.

Del synes naturligt alt frågan vilken lag som skall lillämpas i de nu nämnda särskilda fallen görs beroende av när transporten skett respektive när den orikliga uppgiften lämnats.

Biträdes lagrådets mening kan övergångsregeln om transporter lämpligen placeras in som punkt 4, därvid remissförslagets.punkt 4 får beteckningen 5, och bestämmelsen om efterbeskattning komma in som punkt 6.

Punkierna 4 och 6 enligt denna numrering kan förslagsvis utformas på följande sätt.

"4. Bestämmelserna i 5 § andra stycket och 15 § gamla lagen lillämpas fortfarande när fång har överlåtits före ikraftträdandet."

"6. Bestämmelserna om efterbeskattning i den nya lagen skall tillämpas endast i fall då uppgifter som avses i 29 § lämnats efter ikraftträdandet."

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1983/84:194 84

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-03-29

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén. Andersson, Boström, Bodslröm, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om ny stämpelskattelagstiftning :

I I

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag till

1. lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

2. lag om stämpelskatt på aktier,

3. lag om ändring i lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifler,

4. lag om ändring i skaltebrottslagen (1971:69),

5. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatleford-ringar m.m.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför:

Lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

2§

Stämpelskatt skall, liksom enligl tidigare lagstiftning, ulgå för förvärv av fast egendom m.m. Det är således förvärvet som är skattepliktigt, och eftersom staten inte är skattskyldig är statliga förvärv helt fria från skatt. Även säljaren är i detta fall fri från skall, oavsett att båda parterna enligt 27 § är skattskyldiga. Enligt min mening framgår detta med tillräcklig tydlighet av den remitterade lagtexten. Paragrafen bör därför inle kompletteras i delta avseende.

* Beslut om lagrädsremiss fattal vid regeringssammanträde den 16 februari 1984.

Prop. 1983/84:194 85

6 § punkt 5

Undantaget från skatteplikten avser endast sådan järnväg som är föremål för inskrivning i särskild ordning enligt den numera upphävda förordningen (1880:36) innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs. Förvärvas däremot faslighet på vilken del finns eller skall byggas en järnväg av annat slag gäller inte undantaget. Någon ändring i förhållande till SL är inte avsedd. Jag delar emellertid lagrådels uppfattning att bestämmelsen klarare bör uttrycka att den endast avser järnväg som är föremål för särskild inskrivning. Enligt min mening är emellertid inte heller SL:s motsvarande bestämmelse tydlig i detta avseende. Jag förordar att undantaget i stället fomuleras "förvärv av järnväg som skall inskrivas i särskild ordning, eller av mark för sådan järnväg".

9§

Jag godtar den av lagrådet föreslagna utformningen av bestämmelsen i första stycket tredje meningen. Jag föreslår dock att den införs som ett andra stycke i paragrafen. Därigenom kan bestämmelsen samordnas bättre med 10 § andra stycket och med 11 §.

När det gäller de föreslagna bestämmelserna i 11 § om avvikelse från taxeringsvärdet på grund av nybyggnad m.m. avses de ha samma innebörd som motsvarande bestämmelser enligt SL. De skall tillämpas i de fall lagrådet anger.

Finns särskilt taxeringsvärde för en fastighet skall således taxeringsvärdet användas som jämförelsevärde även om nybyggnad skett efter värdetidpunkten men före förvärvslidpunklen. En annan sak är alt det i dessa fall ofta erfordras särskild utredning enligt 13 § för att bestämma vad den överlåtna fasta egendomen omfattade vid förvärvslidpunklen. Frågan aktualiseras bl.a. vid entreprenadkontrakt då köparen förvärvar en obebyggd tomt och säljaren samtidigt åtar sig att uppföra en byggnad på tomten. För atl kunna avgöra hur stor del av köpeskillingen som vid förvärvstidpunkten är fast eller lös egendom erfordras då ofta särskild utredning om fastighetens värde vid denna tidpunkt. Detta innebär emellertid inle alt taxeringsvärdet frångås som jämförelsevärde. Skulle taxeringsvärdet vara högre än del bedömda värdet vid överlålelsetillfället skall således skallen beräknas på taxeringsvärdet.

11 § Jag godtar den av lagrådet förordade utformningen av paragrafen.

21, 22 och 25 §§

Den av lagrådet föreslagna ändringen av paragrafernas uppbyggnad innebär enligl min mening en förenkling och ett förtydligande av bestämmelsernas innebörd. Jag förordar atl paragraferna ändras i enligl med förslaget.

Prop. 1983/84:194 86

Efter de nu angivna ändringarna bör emellertid lagen omdisponeras också pä sä sätt att bestämmelserna i 24 § om skattefrihet vid s.k. inteckningssanering, efter viss omformulering, flyttas över lill 22 §. 24 § kan då ulgå.

Utsträckning av inteckning är enligl SL skattefri. 1 lagrådsremissen föreslogs dock skatteplikt för utsträckningar. Enligt uppgifter jag nu inhämtat används emellertid denna inskrivningsåtgärd för närvarande i mycket liten omfattning. Vid mänga inskrivnihgsmyndigheter förekommer inte ärenden om utsträckning. På grund härav, och dä lagstiftningen kompliceras av en beskattning även av utsträckningar, anser jag atl övervägande skäl talar för att skatteplikt enbart bör föreligga vid nyinteckning. Den av lagrådet föreslagna utformningen av 21 och 25 §§ bör justeras i enlighet härmed.

27 §

Mot bakgrund av mitt förslag all skatt inte skall tas ul vid utsträckning av inteckning föreslår jag atl paragrafen får den lydelse jag angav i lagrådsremissen.

41 §

Granskningsmyndighetens arbete skall givetvis även omfalla fall där stämpelskall fastställs genom efterbeskattning. På sätt som lagrådet föreslagit bör delta förtydligas.

Pä samma sätt som hittills skett bör granskningsmyndigheten kunna föra talan även till den skattskyldiges förmån. Jag delar lagrådets uppfattning att detta lämpligen bör komma till ullryck i lagtexten. Jag förordar vidare att paragrafens sista mening kompletteras på sätt som lagrådet har föreslagit.

Övergångsbestämmelserna. Jag godtar lagrådets förslag.

2 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar. Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att antaga del förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1983/84:194 87

Innehåll

Propositionen .................................................................. .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Propositionens lagförslag ................................................. .... 2

1. lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter ...... 2

2. lag om stämpelskatt på aktier .................................... 10

3. lag om ändring i lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter II

4. lag om ändring i skallebrollslagen (1971:69) .............. 13

5. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m 15

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1983-02-16 17

1 Inledning ...................................................................... 17

2 Allmän motivering ....................................................... 18

2.1 Allmänna synpunkter ............................................. .. 18

2.2 Stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter ............. 19

2.2.1 Dubbel stämpelskatt ....................................... .. 19

2.2.2 Tidpunkten för skattskyldighetens inträde ..... 20

2.2.3 Transportköp .................................................. 21

2.2.4 Återvinning av stämpelskatl ........................... 22

2.2.5 Kommunernas förvärv .................................... .. 24

2.2.6 Efterbeskattning ............................................ 25

2.2.7 Värderingsregler m.m........................................ 26

2.2.8 Inteckningar .................................................... .. 27

2.3 Stämpelskatt pä aktier .......................................... .. 28

2.4 Övriga förslag ......................................................... .. 30

3 Upprättade lagförslag .................................................. .. 30

4 Specialmotivering ........................................................ .. 30

4.1 Lag om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter 30

4.2 Lag om stämpelskatt på aktier................................. 38

4.3 Lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter . 40

5 Hemställan .................................................................. .. 40

6 Beslut .......................................................................... .. 40

Bilaga 1 Stämpelskalteutredningens förslag lill lag om stämpelskatt

vid inskrivningsmyndigheter .............................. .. 41

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrandena .......... .. 49

Bilaga 3 Del remitterade förslagel lill lag om stämpelskalt vid in
skrivningsmyndigheter ...................................... .. 68

Utdrag av lagrådets protokoll 1983-03-19 ..................... .. 77

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1983-03-29 84

1 Anmälan av lagrådsyttrande ....................................... .. 84

2 Hemställan .................................................................. .. 86

3 Beslut .......................................................................... 86

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984