Prop. 1983/84:170 Regeringens proposition 1983/84:170 om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden, m. m.;

beslutad den 15 mars 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

SVANTE LUNDKVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås dels en ändring av 10 § lagen (1980:894) om jaktvärdsområden beträffande jaklvårdsområdesföreningens prövning av upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt inom ett jaktvårdsomräde, dels en ny bestämmelse i paragrafen om befogenhet för föreningen att upplåta jakträtt inom jaktvårdsområdet. Den ändrade bestämmelsen föreslås bli tillämplig även på jaktvärdsområden bildade enligt äldre lag.

I Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 170

Nuvarande lydelse

För upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt inom elt jaktvårdsomräde får föreskrivas krav på tillstånd av jaklvårdsområdesföreningen. Tillstånd får vägras endast om upplåtelsen eller överiåtelsen kan anses olämplig med hänsyn till jaktvården eller på annat sätt är fill avsevärd olägenhet för medlemmarna.

Föreslagen lydelse

10 §

För upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt inom ett jaktvårdsomräde får föreskrivas krav på tillstånd av jaklvårdsområdesföreningen.

Tillstånd fär vägras endast

/. om den till vilken jakträtten upplåts eller överlåts inte förfogar över mark inom jaktvårdsområdet av sådan storlek som föreskrivs i föreningens stadgar,

2. om upplåtelsen eller överlåtelsen annars kan anses olämplig med hänsyn till jaktvården eller pä annat sätt är till avsevärd olägenhet för medlemmarna.

Jaklvårdsområdesföreningen får upplåta rätt till jakt som skall bedrivas gemensamt inom jaktvårdsområdet, om det Jinns föreskrifter om sådan upplåtelse i stadgarna.

Prop. 1983/84:170 3

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1938:274) om rätt till jakt, all punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1980:895) om ändring i nämnda lag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. För jaktvårdsområde som be- 3. För en jaktvårdsomräde som

står vid ikraftträdandet skall äldre består vid ikraftträdandet skall
bestämmelser fortfarande gälla. äldre bestämmelser fortfarande gäl-

la. Dock skall, i stället för 13 § 3 mom. andra stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt, 10 § lagen (1980:894) om jaktvårdsområden gälla även för jaktvårdsområden bildade enligt äldre lag, varvid med jaktvårdsområdesföreningen skall avses förening som förvaltar jaktvårdsområdets angelägenheter.

Ett jaktvårdsområde som har bildats enligt äldre bestämmelser får om-bildas till ett jaktvårdsomräde enligt lagen (1980:894) om jaktvärdsområden vid sammanträde med fastighetsägarna.

I fråga om kallelse till och omröstning vid sådant sammanträde skall 10 § 5 mom. lagen (1938:274) om rätt fill jakt fillämpas. Ett beslut om sådan ombildning skall fastställas av länsstyrelsen. För länsstyrelsens fastställel-seprövning gäller i övrigt vad i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden föreskrivs i fråga om beslut om bildande av jaktvårdsomräde.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Bestämmelsen att 10§ lagen (1980:894) om jaktvärdsområden skall tillämpas gäller inte när en upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt har skett genom ett avtal som har ingåtts senast den 1 april 1984 och ansökan om tillstånd till den avtalade upplåtelsen eller överlåtelsen senast den dagen inkommit till den förening som förvaltar jaktvårdsområdels angelägenheter.

Prop. 1983/84:170 4

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-02-23

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson, Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Lagrådsremiss om ändring I lagen (1980:894) om jaktvårdsområden

1 Inledning

Bestämmelser om hur jaktvårdsområden skall bildas och förvaltas finns numera i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden. De tidigare bestämmelserna i ämnet, som fortfarande gäller för ett stort antal äldre jaktvårdsområden, fanns i lagen (1938:274) om rätt till jakt och i jaktstadgan (1938:279).

I ett beslut om bildande av ett jaktvårdsomräde fastställer länsstyrelsen stadgar för verksamheten. Vid lagregleringen av jakivårdsområdena har det förutsatts att sädana stadgeföreskrifter i viss utsträckning kan inskränka fastighetsägarnas rätt att upplåta jakträtt inom jaktvårdsområdet. Riksdagen har hos regeringen hemställt om utredning och förslag till lagändring för att klargöra under vilka förutsättningar sådana inskränkningar får ske (JoU 1983/84:19, rskr 134).

En lagändring med sådant syfte har ocksä föreslagits i en skrivelse till regeringen frän Värmlands läns jaktvårdsförbund. Efter remiss har statens naturvårdsverk. Svenska jägareförbundet och Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare yttrat sig över jaktvärdsförbundets förslag.

I maj 1983 avlämnade jakt- och viltvärdsberedningen' betänkandet (SOU 1983:21) Vilt och jakt. Betänkandet, som har remissbehandlats, innehåller bl. a. förslag till ändrad lagstiftning pä jaktens område. Dessa frågor bereds f.n. inom regeringskansliet. Frågan om de begränsningsregler som bör gälla för upplåtelse eller överiätelse av jakträtt inom ett jaktvårdsområde bör emellertid fä en snar lösning. Jag tar därför upp den

' Sören Ekström, numera sakkunnig i civildepartementet, ordförande, samt riksdagsledamöterna Arne Andersson, Elis Andersson, Karin Flodström och Jan Fransson samt lantbrukaren Elias Jönsson.

Prop. 1983/84:170 5

frägan särskilt och med förtur. I det sammanhanget är det lämpligt alt även behandla beredningens förslag vad beträffar befogenheten att avtala om sädana upplåtelser.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänt om jaktvårdsområden

Genom beslut av länsstyrelsen kan ett antal fastigheter eller delar av fastigheter sammanföras till ett jaktvårdsomräde. Jakträtlsinnehavarna inom jaktvårdsomrädet bildar en förening för förvaltningen av områdets angelägenheter. Som villkor för länsstyrelsens beslut gäller alt en majoritet av fastighetsägarna medger atl området bildas. Majoriteten skall bestå av minst tvä tredjedelar av antalet fastighetsägare och dessa fastighetsägare skall äga minst hälften av den mark det är fråga om. Som ytterligare villkor gäller alt området och sladgebeslämmelserna för verksamheten skall vara lämpliga för sitt ändamål.

Bildandel av elt jaktvårdsomräde syftar till alt åstadkomma en samordning av jakten och viltvården på fastigheterna. Det är vanligt alt jakträtts-innehavarna får jaga inom hela jaktvårdsomrädet oberoende av fastighetsgränserna. Omrädesbildningen kan följaktligen i olika hänseenden påverka fastighetsägarnas möjligheter alt bedriva jakt. Däremot påverkas i princip inle deras rätt atl förfoga öyer jakträtten. Jaklvårdsområdesföreningen har. inle tillagts någon befogenhet att upplåta jakträtt inom jaktvårdsomrädet. Enligt 10 § lagen om jaktvärdsområden får det emellertid i stadgarna för jaklvårdsområdesföreningen föreskrivas kr.iv pä tillstånd av föreningen för upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområdet. I paragrafen sägs vidare att tillstånd får vägras endast om upplåtelsen eller överlåtelsen kan anses olämplig med hänsyn till jaktvården eller på annat sätt är till avsevärd olägenhet för medlemmarna.

I de fall fastighetsägarna har rätt att utnyttja hela jaktvårdsomrädet för jakt överförs den rätten till nyttjanderättshavaren när jakträtten upplåts pä någon av fastigheterna. I propositionen med förslag till lag om jaktvårdsområden (prop. 1979/80: 180 s. 22) påpekar föredraganden alt detta emellertid innebär atl även fastigheter av mycket måttlig storlek fär ett högt jaktligt värde, vilket i sin tur kan leda till ett stort antal upplåtelser. Viltbeståndet inom området kan komma att utsättas för elt jakttryck som inle var förutsatt vid områdets bildande och som inte är förenligt med en god jaktvård. Fastighetsägarnas rätt atl avtala om upplåtelser bör därför enligt föredraganden inte gälla oinskränkt. Av denna anledning infördes den nämnda 10 § lagen om jaktvärdsområden. I propositionen förutsattes vidare atl det liksom dittills skulle bli vanligt att del i jaktvårdsomrädes-föreningens stadgar föreskrevs alt en upplåtelse för att godtas måste omfatta en areal av viss storlek.

Prop. 1983/84:170 6

Lagen om jaktvårdsområden trädde i kraft den Ijanuari 1981. Tidigare bestämmelser för jaktvärdsområden i 10-13 §§ lagen (1938:274) om rätt till jakt gäller fortfarande för äldre jaktvärdsområden som inle har ombildals till områden enligt den nya lagen. I 13§ 3 mom. andra stycket föreskrevs att en fastighetsägare inom ett jaktvårdsomräde kunde förvägras alt upplåta sin jakträtt endast om upplåtelsen befanns olämplig med hänsyn fill jaktvärden eller eljest lände övriga fastighetsägare till avsevärt men. Bestämmelsen motsvarade således till sin sakliga innebörd 10 § lagen om jaktvårdsområden.

2.2 Jakträttsinnehavarnas upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt

Jordbruksutskottet har i sitt betänkande (JoU 1983/84:19) anfört bl. a. följande.

Regeringsrätten har i ett antal domar under år 1982 prövat frågan om upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsomräde med tillämpning av 13 § 3 mom. andra stycket jaktlagen. I dessa domar har regeringsrätten slagit fast en rättstillämpning som innebär alt varje fastighetsägare i ett jaktvårdsområde anses ha rätt alt genom upplåtelse av sin jakträtt sälla en annan person i sitt ställe för utövande av den honom tillkommande jakträtten under samma villkor som gäller för honom själv. Principen har ansetts gälla oberoende av om upplåtelserna omfattat en mindre areal än vad som i stadgarna för resp. jaktvårdsomräde föreskrivits som villkor för rätt till sådan upplåtelse (RÅ 82 2:48).

Utskottet har genom en representant för Svenska jägareförbundet erhållit vissa upplysningar i anslutning till de aktuella motionerna. Frän förbundets sida har bl. a. allvarliga farhågor framförts för alt bildandet av nya jaktvärdsområden kommer att avstanna och t.o. m. atl befintliga jakt-vär"dsområden kommer atl upplösas om inte delägarnas rätt att upplåta jakträtt inom sådana områden kan begränsas. Del har också påpekats alt det rättsläge som nu gäller kan leda till en osund prisutveckling i fråga om jakträttsupplåtelser.

Utskoltet anser för sin del att den samverkan över ägogränserna som sker inom jaktvårdsområdena är av stor betydelse för en ändamålsenlig jakt och viltvård. Det är angeläget all regelsystemet utformas så atl denna verksamhet främjas. Inom jaktvårdsområdena finns bättre möjligheter att bedöma viltbeståndets storlek och sammansättning, att hushålla med tillgängen på vilt samt att bedriva en aktiv viltvård. Samtidigt innebär bildandel av jaktvärdsområden atl även fasligheter av myckel måttlig storlek kan få elt högt jaktligt värde. Som från jägareförbundets sida framhållits bildas dock många jaktvärdsområden under den, möjligen outtalade, förutsättningen att inte samtliga markägare inom området kommer att utnyttja sin jakträtt. Under angivna förhållanden finns del givetvis en risk för atl en obegränsad rätt till upplåtelse av jakträtt leder till ett jaktlryck inom området som inte var förutsatt vid områdets bildande och som inte är förenligt med en god jaktvård. Av förarbetena till lagen om jaktvårdsområden framgår att man från regeringens sida önskade förebygga sådana olägenheter genom reglerna i 10 § om rätt för jaktvårdsområdesföreningen att i vissa fall vägra tillstånd till en upplåtelse, I nämnda sammanhang

Prop. 1983/84:170 7

förutsattes ocksä, som utskottet inledningsvis anfört, alt del även i fortsättningen kom atl införas.föreskrifter i föreningarnas stadgar om viss minimiareal som villkor för rätt till upplåtelse.

Mot bakgrund av vad som här redovisats anser utskottet alt frägan om en begränsning av delägarnas rätt atl upplåta eller överlåta jakträtt inom ett jaktvårdsomräde bör tas upp till förnyad prövning. Enligt utskottets mening talar starka skäl för att tillstånd till sådan upplåtelse skall kunna göras beroende av att upplåtelsen omfattar viss minimiareal. Del bör ankomma på regeringen alt närmare överväga vilka åtgärder som i nämnda syfte bör vidtas och för riksdagen framlägga förslag till erforderliga lagändringar. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna 1982/83:1449 och 1982/83:1467 hos regeringen hemställer om utredning och förslag i enlighet med vad utskottet anfört.

Riksdagen har bifallit utskottets hemställan (rskr 1983/84:134).

Enligt min mening kan det förslag riksdagen hemställt om ges formen av ett förtydligande av 10 § lagen om jaktvårdsområden. I enlighet med vad jordbruksutskottet har uttalat kan en upplåtelse vara olämplig med hänsyn till jaktvården även om upplåtelsen inle innebär annat än alt en fastighetsägare sätter en annan person i sitt ställe för att utöva den jakt som tillkommer honom. En jaklvårdsomrädesförening skall alltså även i sådana fall kunna pröva upplåtelsen med ledning av stadgeföreskrifter om minimiareal och med stöd av 10 § lagen om jaktvårdsområden kunna vägra att ge sitt lillständ till upplåtelsen. Avgörandena i regeringsrätten, som visserligen grundas på äldre lagbestämmelser, har skapat en oro för att en sådan tillämpning kan komma att underkännas vid en besvärsprövning. Med hänsyn härtill och till vad utskoltet anfört förordar jag alt 10 § förses med ett klargörande tillägg. Av detta bör framgå atl en jaktvärdsområdesför: ening fär vägra tillstånd till en upplåtelse eller överlåtelse när sökanden inte förfogar över mark av sådan storlek som föreskrivs i föreningens stadgar.

Tillägget bör avse stadgeföreskrifter om minimiareal som är sä utformade atl kravet pä viss minsta areal hänför sig till den mark som jakträtls-arrendalorn disponerar inom jaktvårdsomrädet. En sådan stadgeföreskrift hindrar inte upplåtelser av små markområden under förutsättning atl flera områden upplåts till en och samma jakträttsarrendator. Jaklvårdsområdesföreningen bör verka för den samordning som krävs för sädana upplåtelser från flera markägare.

Den nu föreslagna ändringen av 10 § syftar endast till atl förtydliga paragrafens innebörd. Med hänsyn härtill bör bestämmelserna i sin nya lydelse ulan vidare vara tillämpliga även i fråga om stadgeföreskrifter med angiven innebörd som antagits för befintliga jaktvärdsområden, omfattade av 1980 års lag.

Prop. 1983/84:170 8

2.3 Jaktvårdsområdesförenings rätt att upplåta jakträtt

Det kan, sä som jag har redogjort för i det föregående, i vissa fall finnas anledning atl begränsa antalet upplåtelser inom ett jaktvårdsomräde. Om jaktmöjlighelerna inom området inte utnyttjas i full utsträckning är det å andra sidan angelägel all jakttillfällena erbjuds jägare som saknar jaktmark. Mot den bakgrunden föreslår jakt- och viltvårdsberedningen att jaktvårdsområdesföreningen under vissa förutsättningar skall få besluta om upplåtelse av jakt inom jaktvårdsomrädet. Det kan nämnas atl de nuvarande reglerna, som inle tillerkänner föreningen en sådan rätt, innebär att jakivårdsområdena i "det här hänseendet skiljer sig från fiskevårdsomrä-dena.

Beredningen framhåller att en rätt för jaktvårdsområdesföreningen att upplåta jakt skulle ge föreningen möjlighet att ekonomiskt ta till vara de jaktmöjligheter som inte utnyttjas av medlemmarna själva. Det kan gälla småviltjakl eller jakt efter villarter som annars inle skulle jagas inom området. Det kan emellertid ocksä vara fråga om att antingen för en kortare tid eller mera permanent förstärka jaktlaget eller jaktlagen inom jaktvårdsomrädet med ytterligare någon eller några medlemmar. Beredningen föreslär en bestämmelse av innehåll atl en jaklvårdsomrädesförening får upplåta jakträtt inom jaktvårdsområdet, om det finns föreskrifter om sådan upplåtelse i stadgarna.

Av det tiotal remissinstanser som har uttalat sig i frågan är det endast tvä som oreserverat tillstyrker förslaget. Övriga vill på olika sätt villkora föreningens upplätelserätl eller ställer sig avvisande till förslaget. Det gäller bl. a. naturvärdsverket som anför att, om förslaget innebär möjlighet för föreningen alt upplåta jakt på marker utan att de berörda medlemmarna frivilligt förklarat sig vilja låta sina marker disponeras för sädana upplåtelser, verket inle kan biträda förslaget. Enligt Sveriges länsjaktvårdskon-sulenters förening och Jägareförbundets tjänstemannaförening bör, i de säkert fåtal fall en fastighet inom ett jaktvårdsområde inte utnyttjas för jakt eller är jaktligt underutnytljad, frågan om upplåtelse av jakträtt på fastigheten kunna lösas pä annat sätt. Kammarrätten i Göteborg anser att föreningens upplåtelserätt bör kombineras med elt förstärkt skydd för den minoritet som mot sin vilja kan tvingas acceptera sådana upplåtelser till men för egen jakt.

Remissinstansernas invändningar synes åtminstone i några fall ha sin grund i alt beredningen inle uttryckligen har avgränsat sitt förslag till atl gälla upplåtelse av sådan jakt som innebär ett gemensamt utnyttjande av jaktvårdsomrädet eller sektioner av detta. Enligt min mening bör det inte komma i fråga all låta föreningen upplåta jakten pä endast vissa fastigheter inom området. En första förutsättning bör därför vara att det i stadgarna har beslämts att åtminstone viss jakt skall bedrivas såsom ett gemensamt utnyttjande av jaktvårdsomrädet oberoende av fastighetsgränserna. Om

Prop. 1983/84:170 9

föreningens upplåtelser endast fär avse sådan jakt, kommer de inte att inverka på medlemmarnas intressen pä något annat sätt än andra upplåtelser som fastighetsägarna själva träffar avtal om. Det är givet att föreningen måste låta sina egna upplåtelser föregås av samma prövning som företas innan föreningen godkänner fastighetsägarnas jakträttsupplåtelser. Föreningen har följaktligen att bedöma om det, med hänsyn till medlemmarnas jaklutövning och de upplåtelser fastighetsägarna har avtalat om, är förenligt med jaktvårdens och medlemmarnas gemensamma intressen att ytterligare jägare bereds möjlighet att jaga inom jaktvårdsomrädet. Som jag har sagt inledningsvis anser jag det vara angelägel all föreningen bereder jägare som saknar jaktmark jakttillfällen i de fall föreningsmedlemmarna inte själva utnyttjar jaktmöjlighelerna fullt ut.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört föreslär jag att det i lagen om jaktvårdsområden föreskrivs alt en jaklvårdsomrädesförening får upplåta rätt till jakt som skall bedrivas gemensamt inom jaktvårdsområdet, om det finns föreskrifter om sådan upplåtelse i stadgarna. Bestämmelsen kan lämpligen tas in som ett tredje stycke i 10§.

Enligt den föreslagna lagbestämmelsen får en jaklvårdsomrädesförening befogenhet att upplåta jakt om en kvalificerad majoritet av faslighets-ägarna vill ge föreningen den rätten. En sådan majoritet krävs nämligen för att bestämma stadgarnas innehåll både vid bildandet av nya jaktvärdsområden och ändring av stadgarna för bestående områden. För jaktvärdsområden enligt äldre lag får bestämmelsen betydelse först pä längre sikt. I sädana områden kan nämligen en stadgeändring av det här slaget i regel ske endast vid förlängning aV områdets giltighet. I stadgeföreskrifter som ger föreningen upplåtelserätt kan det finnas anledning att precisera i vilken omfattning och i vilka former upplåtelse skall få ske.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1980; 894) om jaktvärdsområden.

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

4 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.

5 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

För upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt inom ett jaktvårdsomräde får föreskrivas krav på tillstånd av jaktvårdsområdesföreningen. Tillstånd fär vägras endast om upplåtelsen eller överlåtelsen kan anses olämplig med hänsyn till jaktvården eller på annat sätt är till avsevärd olägenhet för medlemmarna.

För upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt inom ett jaktvårdsomräde får föreskrivas krav på tillstånd av jaklvårdsområdesföreningen.

Tillstånd får vägras endast

/. om den till vilken jakträtten
upplåts eller överlåts inte förfogar
över mark inom jaktvårdsområdet
av sådan storlek som föreskrivs i
föreningens stadgar, '

2. om upplåtelsen eller överlåtelsen annars kan anses olämplig med hänsyn till jaktvården eller på annat sätt är till avsevärd olägenhet för medlemmarna.

Jaktvårdsområdesföreningen får upplåta rätt till jakt som skall bedrivas gemensamt inom jaktvårdsområdet, om det finns föreskrifter om sådan upplåtelse i stadgarna.

Prop. 1983/84:170 11

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1984-03-05

Närvarande: f, d. juslitierådet Petrén, justilierådel Rydin, regeringsrådet Voss,

Enligt lagrådet den 24februari 1984 tillhandakommel utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1984 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Lundkvist beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden.

Förslaget har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Hans Petterson.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

De föreslagna ändringarna i lagen om jaktvärdsområden skall enligt lagrådsremissen träda i kraft två veckor efter del att de utkommit frän trycket i Svensk författningssamling. Några övergångsbestämmelser föresläs inte. Såvitt avser det nya tredje stycket av 10 § kan sädana bestämmelser inte heller anses nödvändiga. Annorlunda ställer det sig med den föreslagna punkten 1 i paragrafens andra stycke.

Departementschefen anför att sistnämnda ändring endast syftar till att förtydliga paragrafens innebörd. Enligt lagrådets mening måste emellertid ändringen anses vara av saklig natur och tillkommen pä grund av den rättstillämpning som slagits fast genom regeringsrättens i remissen nämnda domar under 1982. Dessa domar, som avsåg tillämpningen av 13 § 3 mom. andra stycket lagen (1938: 274) om rätt till jakt i dess då gällande lydelse, innebar att en upplåtelse av jakträtt, som inte medför någon ökning av antalet personer som äger utöva jakträtt inom jaktvårdsomrädet, inte kan anses lända övriga fastighetsägare till men och att därför frågan om den arrenderade arealens storlek inte aktualiseras vid prövningen av upplåtelsen. De nämnda bestämmelserna har i sakligt oförändrat skick överförts fill 10 § lagen om jaktvårdsområden. I förarbetena till den lagen har inle gjorts något uttalande som kan tolkas sä atl bestämmelserna skulle ha en annan innebörd efter överflyttningen till den nya lagen än vad de haft enligt lagen om rätt till jakt. Den av regeringsrätten fastslagna rättstillämpningen får därför anses gälla även beträffande 10 § lagen om jaktvärdsområden.

Den nu ifrågavarande ändringen av 10 § innebär således en ändring av rättsläget såtillvida atl efter ikraftträdandet tillstånd till upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt kan vägras redan av det skälet all den arrenderade arealen är mindre än vad som föreskrivs i föreningens stadgar.

Det torde kunna förekomma atl avtal om upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt har träffats när lagändringen träder i kraft och all avtalsparterna

Prop. 1983/84:170 12

därvid har förlitat sig pä den tillämpning av 10 § lagen om jaktvärdsområden som får anses gälla till följd av regeringsrättens ovan nämnda domar. Om den nya lydelsen av 10 § andra stycket I skulle bli tillämplig pä sådana avtal, kan den enskilde drabbas av rättsförlust. En sådan konsekvens kan inte anses godtagbar. En övergångsbestämmelse som undantar redan ingångna avtal från den nya bestämmelsens tillämpningsområde bör därför införas. För atl undvika missbruk bör dock endast undantas sådana avtal som har ingåtts viss lid före ikraftträdandet. Gränsen kan lämpligen sältas vid den dag dä lagrädsremissen överlämnades.

På grund av det anförda föreslår lagrådet att en övergångsbestämmelse införs med följande lydelse: "Bestämmelsen i 10§ andra stycket 1 gäller inte när upplåtelsen eller överläteisen av jakträtt har skett genom elt avtal som har ingåtts senast den 24 februari 1984."

Lagrådet vill i detta sammanhang framhålla all de nya bestämmelserna i 10 § inte kan tillämpas i fråga om sådana äldre jaktvårdsområden som avses i punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1980:895) om ändring i lagen om rätt till jakt och som inte har ombildals i den ordning som föreskrivs där.

Prop. 1983/84:170 13

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-03-15

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden, m. m.

Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag till lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvärdsområden.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag godtar lagrådet förslag att det införs en övergångsbestämmelse till bestämmelsen i 10 § andra stycket 1 lagen om jaktvårdsområden. Enligt min mening bör emellertid som villkor för att elt avtal skall undantas från den nya regelns tillämphingsomräde gälla inte bara all avtalet har träffals senast vid en viss tidpunkt ulan ocksä alt ansökan om tillstånd till den avtalade upplåtelsen eller överlåtelsen skall ha inkommit till jaktvårdsområdesföreningen inom samma tid.

Som lagrådet framhåller kan 10 § i dess nya lydelse inte tillämpas i fråga om gamla jaktvärdsområden som omfattas av jaktlagens bestämmelser. Vid införandet av lagen om jaktvärdsområden förutsattes atl äldre jaktvårdsområden senast vid utgången av den tid för vilken området bildats skulle komma att ombildas till jaktvårdsområden enligt den nya och i olika hänseenden mera fördelaktiga lagstiftningen. Under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet har jag erfarit atl en skillnad i regelsystemet mellan äldre och nya jaktvårdsområden i de avseenden som nu är i fråga kan leda till att en sådan ombildning försväras. I enlighet med riksdagens önskemål om ett regelsystem som främjar samverkan inom jaktvärdsområden bör sådana svårigheter så längt möjligt undanröjas. Mot den bakgrunden föreslär jag en ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt av innebörd atl 10 § lagen om jaktvärdsområden skall vara tillämplig ocksä för jakl-

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 23 februari 1984.

Prop. 1983/84:170 14

värdsomräden som har bildals enligt jaktlagen. För ändringen bör gälla en övergångsbestämmelse av motsvarande innehåll som den som föresläs beträffande ändringen av lagen om jaktvärdsområden.

Lagrådet har i fråga om ändringen i lagen om jaktvärdsområden föreslagit att de nya reglerna inte skall tillämpas på avtal som har ingåtts senast den dag dä lagrådsremissen överlämnades till lagrådet. Med hänsyn till alt lagändringen föreslås omfatta också jaktlagen bör enligt min mening som avgörande fidpunkt för avtal och tillståndsansökän i stället väljas den 1 april 1984.

Den nu föreslagna lagändringen följer mönstret för den ändring som granskals av lagrådet och fär betraktas som lagtekniskt okomplicerad. Med hänsyn härtill anser jag att det inte är nödvändigt alt på nytt höra lagrådet.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslär riksdagen att anta

dels det av lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i lagen

(1980:894) om jaktvärdsområden, med vidtagna ändringar, dels förslaget till lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984