Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1983/84:160

Regeringens proposition

1983/84:160

om fortsatt vattenkraftsutbyggnad

beslutad den 22 mars 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

BIRGITTA DAHL

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en plan för utbyggnad av vatten­kraften till 66 TWh/år. Planen är ett led i en strategi för att tillgodose det av riksdagen fastställda målet för vattenkraftens roll till år 1990, för att skapa sysselsättning och för att bevara kompetensen hos kraftföretagen och i den tillverkande industrin.

Förslagen ansluter.i huvudsak till vad som har föreslagits av vatten­kraftberedningen (I 1982:06). Den plan för utbyggnaden av vattenkraften som läggs fram omfattar 3,8 TWh/år och syftar till att uppnå den av riksdagen beslutade vattenkraftsproduktionen om 66 TWh/år under första hälften av 1990-talet.

Planen omfattar en viss utbyggnad av Bure älv, som f n. är skyddad från utbyggnad enligt riktlinjerna för den fysiska riksplaneringeji och som där­med också är upptagen i den uppräkning av älvar och älvsträckor som görs i 11 kap. 1 § 4 vattenlagen (1983:291). Som följd härav föreslås att riktlin­jerna ändras i fråga om denna älv och att älven tas bort från de älvar och älvsträckor som uppräknas i vattenlagen.

Vid utarbetandet av planen har en avvägning gjorts mellan bevaran­deintressen och kraftförsörjningsintresset. Vidare har eftersträvats att ska­pa fömtsättningar för regionalt samlad sysselsättning i ett flertal områden.

Åtgärder för att stimulera tidigareläggning av renovering av elektrisk och mekanisk utmstning föreslås.

1    Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 160

 

Prop. 1983/84:160

Förslag till

Lag om ändring i

vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 11 kap.  1 § VL (1983:291) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

1 §   Regeringen skall pröva tillåtligheten av följande slag av vattenföre­tag, nämligen

1.    vattenkraftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekt av minst 20000 kilowaU,

2.    vattenregleringar med en större vattenståndsskillnad mellan däm-nings- och sänkningsgränserna än två meter under året eller en meter under veckan samt regleringar med mindre vattenståndsskillnad än som har angetts nu, om därigenom skall utnyttjas ett vattenmagasin av minst 100 miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner kubikmeter under veckan,

3.    vattenöverledningar eller andra vattenbortledningar från vattendrag eller sjöar med en normal oreglerad lågvattenföring av minst en kubik­meter i sekunden i bortledningspunkten respektive utloppet, om den vat-tenföring som skall tas i anspråk överstiger en femtedel av den normala oreglerade lågvattenföringen och det inte är uppenbart att bortledningen kan ske utan olägenhet av betydelse för allmänna intressen,

4.    andra vattenkraftverk och         4. andra vattenkraftverk och andra vattenregleringar eller vat-     andra vattenregleringar eller vat-

tenöverledningar för vattenkraftän­damål, om

a)    företaget avser någon av föl­jande älvar, nämligen Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven,

b)   företaget avser någon av de älvar eller älvsträckor som anges i följande uppställning

tenöverledningar för vattenkraftän­damål, om

a)    företaget avser någon av föl­jande älvar, nämligen Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven,

b)   företaget avser någon av de älvar eller älvsträckor som anges i följande uppställning

Älv           Sträcka                         Älv

Klar-        sträckan  mellan  Kärr-      Klaräl-

älven       backstrand   och   Ede-      ven

bäck Dalälven    Västerdalälven      upp-      Dalälven

ströms   Hummelforsen

och nedströms Skifsfor-

sen. Österdalälven upp­ströms Trängslet samt

sträckan    mellan    Näs

och       Hedesundafjär-

darna Ljusnan     sträckan   mellan  Hede      Ljusnan

och   Svegsjön   (Härje-

dalsljusnan)        och

Sträcka

sträckan mellan Kärr-backstrand och Ede-bäck

Västerdalälven upp­ströms Hummelforsen och nedströms Skifsfor-sen. Österdalälven upp­ströms Trängslet samt sträckan mellan Näs och Hedesundafjär-darna

sträckan mellan Hede
och Svegsjön (Häije-
dalsljusnan)        och

 

Prop. 1983/84:160

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

Vapstäl-

 

Vapstäl-

ven

 

ven

Moälven

 

Moälven

Lögde

 

Lögde

älv

 

älv

Öre älv

 

Öre älv

Umeäl-

Tärnaån och Girjesån,

Umeäl-

ven

Juktån uppströms Fjo-sokken samt Tärnafor­sen mellan Laisan och Gäutan

ven

Bure älv

 

 

Skellef

källflödena   uppströms

Skellef

teälven

Sädvajaure   respektive Rebnisjaure

teälven

Byske

 

Byske

älv

 

älv

Lule älv

Stora   Lule   älv   upp-

Lule älv

Ljungan Indalsäl-

Ånger-manälven

Råne älv

sträckan mellan Lafor-sen och Arbråsjöarna (Mellanljusnan) uppströms Storsjön Åreälven, Ammerån ovan Överammer, Sto­rån-Damman samt Hårkan uppströms Ho­tagen

Lejarälven, Storån upp­ströms Klumpvattnet, Långseleän-Rörströmsälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransaren samt Vojmån uppströms Vojmsjön

ströms Akkajaure, Lilla Lule    älv    uppströms Skalka och Tjaktjajaure samt Pärlälven Röran-Livas älv,

Ljungan Indalsäl­ven

Ånger­manälven

Råne älv

sträckan mellan Lafor-sen och Arbråsjöarna (Mellanljusnan) uppströms Storsjön Åreälven, Ammerån ovan Överammer, Sto­rån-Damman' samt Hårkan uppströms Ho-tagen

Lejarälven, Storån upp­ströms Klumpvattnet, Långseleån-Rörströmsälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransaren samt Vojmån uppströms Vojmsjön

Tärnaån och Girjesån, Juktån uppströms Fjo-sokken samt Tärnafor­sen mellan Laisan och Gäutan

källflödena uppströms Sädvajaure respektive Rebnisjaure

Stora Lule älv upp­ströms Akkajaure, Lilla Lule älv uppströms Skalka och Tjaktjajaure samt Päriälven Röran-Livas älv.

5.    grundvattentäkter för tillgodogörande av en större vattenmängd än 10000 kubikmeter om dygnet,

6.    andra vattenregleringar, vattenöverledningar och vattenbortledning­ar än som har angetts fömt, om företaget avser någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan och företaget kan inverka märkbart på vattenståndet i eller vattenavrinningen ur sjön.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984

Rättelse: S. 4, under Närvarande Står: Lundkvist      

Rättat till: Sigurdsen          Wickbom

Dahl

 

Prop. 1983/84:160                                                     4

Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET              PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-03-22

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bod­ström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom

Föredragande: statsrådet Dahl

Proposition om fortsatt vattenkraftsutbyggnad

1    Inledning

Enligt av riksdagen i olika sammanhang fastställda riktlinjer för hushåll­ningen med landets mark- och vattenresurser gäller att vissa älvar och älvsträckor t. v. har undantagits från utbyggnad för vattenkraftsändamål.

Samtidigt har riksdagen i samband med olika energipolitiska beslut tagit ställning för en viss utbyggnad av vattenkraften. Riksdagens energipoli­fiska beslut år 1975 (prop. 1975:30, CU 28, NU 30, rskr 202 och 203) förutsatte en utbyggnad till en utbyggnadsnivå på 66 TWh år 1985.

Hösten 1982 tillkallades en pariarnentarisk beredning' (I 1982:06) med uppdrag att föreslå en plan för vattenkraftens utbyggnad. Enligt direktiven (Dir. 1982:90) skulle beredningen studera olika möjligheter att åstadkom­ma 66 TWh vattenkraft per år och belysa vattenkraftens möjliga roll i den svenska energiförsörjningen. Därvid skulle beredningen söka genomlysa alla aspekter på utbyggnad av vattenkraften. Det gällde de ekonomiska aspekterna, betydelsen för sysselsättningen i berörda regioner, inverkan på försörjningsberedskapen, inverkan på miljön, naturvården och kultur­minnesvården liksom på skogs- och jordbruket, fisket, rennäringen och det rörliga friluftslivet. Stor vikt skulle läggas vid frågan om hur en utbyggnad av vattenkraft påverkar berörda kommuner. Vidare skulle översiktligt redovisas en jämförelse mellan inverkan på miljön från vattenkraftsutbygg­nad och miljöpåverkan från andra tillgängliga energikällor. Utredningsar­betet borde planeras i samarbete med 1981 års energikommitté (I 1981:09).

Beredningen, som tog namnet vattenkraftberedningen, lämnade i augus­fi 1983 betänkandet (SOU 1983:49) Vattenkraft. Betänkandet har varit föremål för en omfattande remissbehandling. En sammanfattning av betän-

Ordförande f.d. landshövdingen Ragnar Edenman.

 

Prop. 1983/84:160                                                     5

kandet och remissinstansernas synpunkter härpå bör fogas till protokollet i detta ärende som bUaga 1.

Statens energiverk har på regeringens uppdrag utrett vissa frågor om vattenkraftsutbyggnaden under 1980-talet. Verket behandlar i utredningen den s.k. medelårsproduktionens storlek, möjligheterna att nå ett tillskott på 2,5 TWh/år genom beredningens förslag, situationen för den utmst-ningstillverkande industrin, sysselsättningen och möjligheter till reinveste­ringar i befinfiiga kraftverk. En sammanfattning av verkets utredning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

2   Nuvarande ordning

Frågan om utbyggnad av vattenkraften och den därmed sammanhängan­de avvägningen gentemot bevarandeintressen har behandlats av riksdagen vid åtskilliga tillfällen sedan början av 1970-talet. Innan jag går in på vattenkraftberedningens förslag skall jag göra en kort sammanfattning av frågans behandling i riksdagen under denna tid och de fömtsättningar som på gmnd av riksdagens ställningstaganden f n. gäller för vattenkraftsut­byggnad.

Riksdagen lade år 1972 fast vissa riktlinjer för hushållningen med landets mark- och vattenresurser (prop. 1972:111, CU 35, rskr 348). Detta beslut innebar att outbyggda huvudälvar och källflöden i norra Sverige skulle bevaras opåverkade.

I samband med beslutet år 1972 tillkallades en sakkunnig (C 1972:02) för att närmare studera vattenkraftsutbyggnader i norra Svealand och södra Norrland. Den sakkunnige lämnade i maj 1974 betänkandet (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö.

För att komplettera detta material med liknande uppgifter rörande de norra delarna av landet tillkallades år 1974 en sakkunnig (B 1974:01) med uppdrag att utreda frågor om vattenkraftsutbyggnader i norra Norrland. En lägesrapport (Ds B 1974:4) Vattenkraft och miljö 2 lämnades i oktober 1974. Utredningen slutredovisades senare i betänkandet (SOU 1976:28) Vattenkraft och miljö 3.

Enligt riksdagens energipolitiska beslut år 1975 skulle vattenkraften, i avvaktan på ett nytt ställningstagande år 1978, byggas ut med ytteriigare ca 5 TWh till en utbyggnadsnivå på 66 TWh/år år 1985. Denna utbyggnad ansågs kunna ske utan att någon allvarlig konflikt med naturvårdsintres­sena skulle uppstå.

År 1977 fattade statsmakterna beslut om riktlinjer i den fysiska rikspla­neringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland (prop. 1977/78:57, CU 9, rskr 100). I beslutet, som bl. a. grundas på de nämnda betänkandena (SOU 1974:22) VaUenkraft och miljö och (SOU 1976:28) Vattenkraft och miljö 3, anges vilka vattendrag och älvsträckor som t. v. borde undantas

 

Prop. 1983/84:160                                                    6

från fortsatt vattenkraftsutbyggnad. Förutom de fyra s.k. huvudälvarna undantogs samtliga objekt som i de nämnda betänkandena hänfördes till klass 4 och därmed bedömdes som de mest skyddsvärda. Vidare undan­togs också vissa älvar och älvsträckor i övriga klasser som det från över­siktliga planeringssynpunkter ansågs finnas särskilda skäl att bevara.

Genom riksdagsbeslut åren 1979 och 1980 har undantag gjorts även för Västerdalälven nedströms Skivsforsen (prop. 1978/79: 213, CU 6, rskr 87) och Ljungan uppströms Storsjön (prop. 1980/81:26, CU 3, rskr 12).

Vattenkraften behandlades också i samband med riksdagens energipoli­fiska beslut år 1981 (prop. 1980/81:90, CU 31, NU 60, rskr 277 och 381) utan att något förslag då förelades riksdagen. I propositionen redovisade det föredragande statsrådet gällande riktlinjer och utbyggnadsmöjligheter samt gjorde den bedömningen att det var rimligt att räkna med och sträva efter att en utbyggnad av 2 till 3 TWh/år inleds under 1980-talet utöver redan pågående eller beslutade utbyggnader. Häri inkluderades tillskott från små vattenkraftverk med en effekt av 100-1500 kW. Dessutom räknades med ett tillskott av ca 1 TWh genom om- och tillbyggnader i befintliga vattenkraftstafioner. Föredraganden ansåg att samtliga projekt som fordras för att nå upp till 66 TWh/år inte skulle hinna fullföljas till år 1990. För detta år räknade han därför med en vattenkraftsprodukfion på 65 TWh/år.

Föredraganden framhöll vidare att det, för att denna utbyggnad skulle komma till stånd under 1980-talet, fordras att åtskilliga av de projekt som aktualiseras även kommer till utförande. Föredraganden ansåg det angelä­get och rimligt att det långsiktiga kraftförsörjningsintresset tillmäts så stor vikt vid avgörande av de vattenkraftsärenden som under 1980-talet kom­mer att aktualiseras i älvsträckor som inte har undantagits från prövning att den föreslagna utbyggnaden verkligen kommer till stånd. En uppfölj­ning av lämnade tillstånd borde göras under år 1983 för att om det då visade sig nödvändigt förelägga riksdagen kompletterande förslag så att den föreslagna utbyggnaden kan uppnås.

CivUutskottet (CU 1980/81:31 och 5y) behandlade i sitt yUrande uU näringsutskottet bl.a. möjligheterna att uppnå målet för vattenkraftspro­duktion samt prövningsförfarandet. Utskottet fann det tveksamt om man utan ändrade riktlinjer i den fysiska riksplaneringen, ändrade tillåtlighets­regler i vattenlagen eller avsiktligt ändrade dispensregler kan nå upp till en total vattenkraftsproduktion om 66 TWh/år - och än mindre att vatten­kraften år 1990 kan ge ett tillskott om 65 TWh/år.

Med anledning av motionen 1981/82:2061 behandlade riksdagen våren 1982 på nytt frågan om vattenkraftsutbyggnaden. Civilutskottet (CU 1981/ 82: 33) anförde därvid att uppgifter om att det är möjligt att nå nära beräknad utbyggnad år 1990 inte kan undanröja farhågorna för att utbygg­naden inte kommer att ske i önskad takt. De långa projekterings- och planeringsperioderna medför att beslut måste fattas så snart som möjligt

 

Prop. 1983/84:160                                                                  7

för att vattenkraften skall kunna lämna sitt avsedda bidrag fill den besluta­de framtida energistrukturen. Utskottet konstaterade att kompletterande förslag om vattenkraftsutbyggnaden bör läggas fram år 1983 för att konkre­ta åtgärder skall kunna vidtas under 1980-lalet. Utskottet ansåg därför att en utredning borde tUlkallas för att lägga fram ett sådant förslag. Utred­ningsresultatet borde enligt utskottet kunna läggas till gmnd för en plan för vattenkraftsutbyggnaden och innefatta ställningstaganden även till frågan om i vilken mån gällande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen bör omprö­vas, bl.a. mot bakgmnd av att tidigare utredningar bakom dessa gjorts innan riksdagen fattade nu gällande beslut om energipolitikens inriktning. Riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen till känna vad CivUutskottet anfört (rskr 1981/82:338).

Sammanfattningsvis har riktlinjerna för hushållningen med landets mark och vattenresurser den samlade innebörden att följande älvar resp. älv­sträckor t. v. har undantagits från utbyggnad:

Alv

Sträcka

 

Klarälven Dalälven

Ljusnan

Ljungan Indalsälven

Ångermanälven

Vapstälven

Moälven

Lögdeälven

Öreälven

Umeälven

Vindelälven Bureälven Skellefle­älven

Byskeälven Piteälven Luleälven

Råneälven Kalixälven Torneälven

Sträckan mellan Kärrbackstrand och Edebäck Västerdalälven uppströms Hummelforsen resp. nedströms Skivsforsen, Österdalälven uppströms Trängslet samt sträckan mellan Näs och Hedesundafjärdama Sträckan mellan Hede och Svegsjön (Härjedalsljusnan) och sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöarna (Mellan­ljusnan)

Uppströms Storsjön

Åreälven, Ammerän ovan Överammer, Storån-Damman samt Hårkan uppströms Hotagen

Lejarälven, Storån uppströms Klumpvatlnet, Långseleån-Rörströmsälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransaren samt Vojmån uppströms Vojmsjön

Tärnaån och Girjesån, Juktån uppströms Fjosokken samt Tärnaforsen mellan Laisan och Gäutan

Källflödena uppströms Sävdajaure resp. Rebnisjaure

Stora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla Luleälven uppströms Skalka och Tjaktjajaure samt Pärlälven Rörån-Livasälven.

Av den ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften på ungefär 25 TWh/ år är därmed ca 20 TWh/år undantagna frän utbyggnad.

Någon lagreglering av riktlinjerna har hittills inte skett fastän detta föreslagits eller förutsatts i flera olika sammanhang av såväl regering som riksdag. Ett förslag till lagreglering har nyligen lagts fram i departements-

 

Prop. 1983/84:160                                                     8

promemorian (DsBo 1984:3) Förslag till lag om hushållning med naturre­surser m. m., som f. n. remissbehandlas. Enligt förslaget förutsätts i lagen en uppräkning ske av de vattenområden där utbyggnad inte får ske. I avvaktan på ställningstagandet till vatlenkraftberedningens förslag lämnar promemorians lagförslag öppet vilka dessa vattenområden skall vara.

En prövning av vattenkraftsutbyggnad skall alltid ske enligt vattenlagen (1983:291), VL. En samordning i förhållande till riktlinjerna har i VL gjorts på det sättet att enligt 11 kap. 1 § VL regeringen skall pröva tillåtligheten av bl. a. alla utbyggnadsföretag i de älvar och älvsträckor som omfattas av nuvarande riktlinjer. En uppräkning av dessa vattenområden görs i 11 kap. 1 § VL. Regeringen förutsätts vid tillåtlighetsprövningen tillämpa de av riksdagen beslutade riktlinjerna. Åven i övrigt prövar regeringen tillåtlig­heten av viktigare utbyggnadsföretag. Det gäller bl. a. alla vattenkraftverk om minst 20 MW.

Att en utbyggnad kommer till stånd i ett konkret fall förutsätter givetvis att initiativ tas av dem som har rådighet över det berörda vattenområdet. För statens del har statens vattenfallsverk ansvar bl. a. för att självt eller i samverkan med andra uppfora och driva anläggningar för el- eller värme­försörjning. Utgifterna för verkets investeringar finansieras f n. dels från reservationsanslaget Statens vattenfallsverk m. m., dels genom medel som i övrigt ställs till verkets förfogande. Verket har ett investeringsprogram med utbyggnadsprojekt. Verket har dock inte befogenhet att utan medgi­vande i vatje särskilt fall påbörja igångsättning av om- och tillbyggnader utom när det gäller små vattenkraftverk om högst 1,5 MW.

3   Vattenkraftberedningens förslag

Enligt vattenkraftberedningen gör den sedan 1970-talet ändrade energi­politiska situationen med stigande oljepriser och beslutet om en avveckling av kärnkraften en utbyggnad av vattenkraften mera fördelaktig från ekono­misk synpunkt än vid tidigare bedömningar.

Ifråga om avvägningen mellan utbyggnads- och bevarandeintressen framhåller beredningen att ambitionen att göra utbyggnader mera skon­samma och att vidta olika kompensationsåtgärder efter hand har ökat. Företrädare för bevarandeintressena uppfattar detta som i och för sig positivt men menar dock att även om projekt modifieras och landskapsvår­dande åtgärder vidtas är det ingreppet i en tidigare orörd naturlig miljö som är det avgörande steget.

Beredningen föreslår att ytteriigare 2,5 TWh vattenkraft per år nu bör byggas ut. Förslaget motiveras med att det tidigare nämnda 1975 års energipolitiska beslut förutsatte en utbyggnd med 5 TWh/år, av vilka hittiUs 2,5 TWh/år byggts ut eller lovgivits.

 

Prop. 1983/84:160                                                    9

Med hänsyn till att vid prövningen enligt vattenlagen m. m. vissa projekt kan bortfalla har beredningen bedömt att utbyggnadspotentialen i en plan bör vara något större än det tillskott som kan beräknas bli genomfört. Beredningens förslag till plan omfattar därför ca 3,0 TWh/år.

Motivet för en så pass begränsad marginal som ca 0,5 TWh/år anser beredningen vara den stora politiska enigheten kring den föreslagna nivån och innehållet i planen. Beredningen förordar dock att regeringen fortlö­pande följer upp i vilken mån den faktiska utvecklingen kommer att svara mot intentionerna i planen.

Beredningen har vid utformningen av förslaget till plan delat in projekten i olika klasser. Klass O utgörs av om- och tillbyggnader samt effektivise­ringar i befintliga stationer. Klass A utgörs av relativt okontroversiella nybyggnader, medan klass B utgörs av projekt som medför mera betydan­de inverkan på miljön men där nu gällande riktlinjer i den fysiska riksplane­ringen inte hindrar en utbyggnad. Projekt som förutsätter ändrade riktlinjer i den fysiska riksplaneringen har kallats klass C-projekt och har tagits med i ett fall. Beredningens förslag kan sammanfattas i följande tablå.

 

Klass

 

Antal

Möjligt

Genomsnittlig

 

 

projekt

tillskott (GWh/år)

kostnad (kr/kWh, år)

0

 

42

737

2,70

A

 

27

443

2,40

B

 

27

1704

1,80

C

 

4

20

4,00

Minikraftverk

 

200

 

Avgår:

vissa modifie­ringar

 

-100

 

Summa                   mer än

100

ca 3000

 

En utbyggnad med 2,5 TWh/år inom ramen för beredningens förslag skulle innebära investeringar på 5-6 miljarder kronor i 1982 års penning­värde och ge en direkt sysselsättning på mellan 8000 och 9000 årsverken under den närmaste tioårsperioden.

Vid övervägandena diskuterade beredningen vissa projekt som alterna­tiv till, eller tillskott till, de projekt som slutligen togs med i planförslaget. Dessa projekt var Hocksjö och Storån i Ångermanälven, Mattmar och Nedre Långan i Indalsälven, Sölvbacka i Ljungan, Härjedalsljusnan, Mel­lanljusnan, Voxnan som är ett biflöde till Ljusnan, Nedre Västerdalälven samt Strängsforsen i Klarälven.

Beredningen pekar på behov av komplettering av kunskapsunderlaget när det gäller vissa älvar och älvsträckor i södra och mellersta Sverige. I planförslaget bör kunskapsunderiagel kompletteras för projekten Hallsta­hammar i Kolbäcksån i det faU det inkluderar Sörkvarnsforsen och Fli-seryd i Emån innan slutlig ställning för utbyggnad tas. Detsamma gäller Voxnan, Österdalälven med biflöden, Gimån samt Mömimsån.

 

Prop. 1983/84:160                                                    10

I remissbehandlingen har tre frågor tilldragit sig det största intresset. Det gäller vattenkraftens produktionsförmåga under s.k. medelår, den före­slagna planens omfattning samt dess innehåll.

En posifiv inställning till fortsatt vattenkraftsutbyggnad intar bl. a. över­styrelsen för ekonomiskt försvar, skogsstyrelsen, statens industriverk, sta­tens energiverk, statens vattenfallsverk. Svenska Kraftverksföreningen, Landsorganisationen, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges In­dustriförbund och Ingenjörsvetenskapsakademien.

En negativ instäUning uU fortsaU vattenkraftsutbyggnad har bl.a. riks­antikvarieämbetet, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, statens plan­verk. Svenska Friluftsfrämjandet, Miljöförbundet, Svenska Naturskydds­föreningen, Svenska Samernas Riksförbund, Svenska Turistföreningen, Älvräddarnas samorganisation och Sveriges Fritidsfiskares riksförbund.

4   Föredragandens överväganden

4.1 Plan för vattenkraftsutbyggnad

För egen del anserjag att det är angeläget att fömtsättningar skapas för att öka den nuvarande låga takten i vattenkraftsutbyggnaden. Antalet inlämnade ärenden till vattendomstolarna minskade påtagligt åren 1977-1978 och har sedan dess varit lågt. Den låga investeringsbenägenheten är oroande med hänsyn till bl.a. handlingsfriheten vid kärnkraftens avveck­ling.

Det är nu viktigt att en vattenkraftsutbyggnad i fillräcklig omfattning kan påbörjas för att tillföra landet viktig elproduktionskapacitet i den omfatt­ning som statsmakterna tidigare har angivit. Därigenom kan också kunnan­det inom såväl de byggande kraftföretagen som den tillverkande industrin bevaras, vilket ger handlingsfrihet inför de energipolitiska beslut som senare behöver fattas med anledning av riksdagens beslut att avveckla kärnkraften. En fortsatt vattenkraftsutbyggnad bidrar också till att i vart fall under utbyggnadsskedet lindra den allvariiga arbetslösheten i de regio­ner där vattenkraftsutbyggnader kan bli aktuella.

De förslag som jag i det följande kommer att lägga fram grundas på de förslag som vattenkraftberedningen med stor politisk enighet har kommit fram till. Den noggranna avvägning mellan olika intressen som beredning­en har gjort medför att beredningens förslag utgör ett lämpligt underlag för kommande beslut om den fortsatta vattenkraftsutbyggnaden. Mina förslag fill tänkbara utbyggnadsprojekt utgör ett led i arbetet med att uppnå den av riksdagen beslutade kapaciteten för elproduktion. De ger arbete i regioner med hög arbetslöshet och bidrar till att bevara kompetens för vattenkrafts­utbyggnad i kraftföretagen och i den tillverkande industrin.

I likhet med beredningen tolkar jag riksdagens begäran om en plan för

 

Prop. 1983/84:160                                                    11

vattenkraftsutbyggnaden så att planen bör innehålla en förhandsbedöm­ning av hur en sådan utbyggnad bör kunna genomföras. Vad riksdagen bör ta ställning till som en plan för utbyggnaden är således en förhandsbe­dömning av hur olika utbyggnadsprojekt skall ses från övergripande ut­gångspunkter. Innan projekten kan komma till stånd måste de dock bedö­mas vara ekonomiskt genomförbara av fallrättsägarna samt prövas enligt vattenlagen.

Planen innebär inget hinder för att aktualisera projekt som inte är upp­tagna i planen. Detta är angeläget med hänsyn till att nya projekt kan tillkomma och att projekt som nu ej bedöms ekonomiskt intressanta kan modifieras så att de framstår som genomförbara från ekonomisk synpunkt.

Enligt vattenlagen har vattendomstolen som första instans att pröva ett vattenkraftsföretags tillåtlighet. Allmänt gäller enligt 3 kap. 1 och 2 §§ VL att ett vattenföretag inte får komma tiU stånd om det med hänsyn till valet av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna planeringssyn­punkter eller fastställd plan. Ifråga om viktigare vattenföretag har, som framgått av det tidigare, tiUåUighetsprövningen lagts på regeringen. Hand­läggningen i övrigt av sådana mål sker dock vid vattendomstolen. Enligt 3 kap. 3 § VL gäller att även om hinder inte möter enligt 3 kap. 1 eller 2 § ett vattenföretag inte får komma till stånd, om det medför att någon skada eller olägenhet av större betydelse uppkommer för allmänna intressen. Regeringen kan dock utan hinder därav lämna sitt tillstånd om företaget är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. Enligt förarbetena till den nya vattenlagen exemplifieras detta som ett intresse som är av stor positiv betydelse för t.ex. landet, orten eller näringslivet eller eljest från allmän synpunkt. Riksdagen har tidigare uttalat (JuU 1971: 13 s. 18) att den mot­svarande dispensmöjlighet som fanns enligt äldre lag borde utnyttjas en­dast då mycket starka skäl talar för att ett vattenbyggnadsföretag bör tillåtas.

Att ett projekt upptas i den plan som föreläggs riksdagen innebär själv­fallet inte att tillstånd automatiskt kommer att meddelas enligt VL. Det innebär dock en markering av den betydelse som regeringen och riksdagen fäster vid att planen för vattenkraftsutbyggnad kan genomföras i enlighet med de riktlinjer som riksdagen i olika sammanhang har uttalat sig för.

Genom att mitt förslag innehåller fler projekt än vad som verkligen behöver komma till stånd skapas vissa garantier för att riksdagens mål ändå kan uppnås om vissa projekt skulle falla bort av olika skäl.

Beredningens förslag tiU plan omfattar projekt om sammanlagt ca 3 100 GWh/år. Enligt beredningen är målet att ett tillskott på 2500 GWh/år skall kunna erhållas. Förslaget innehåller ca 740 GWh/år i form av om- och tillbyggnader i befinfiiga kraftverk, 440 GWh/år i enligt beredningen rela­tivt okontroversiella projekt, I 700 GWh/år i projekt som enligt beredning­en innebär mera betydande inverkan på miljön, 20 GWh/år i projekt som fömtsätter ändrade riktlinjer i den fysiska riksplaneringen samt 200 GWh/ år i form av s. k. minikraftverk.

 

Prop. 1983/84:160                                                                 12

Flera remissinstanser — bl.a. LO, TCO, statens energiverk, statens vattenfallsverk, den övriga kraftindustrin, Sveriges Industriförbund, Svenska Kommunförbundet och vissa kommuner — anser att det inte blir möjligt att nå ett tillskott på 2,5 TWh genom det förslag som beredningen lagt fram.

Enligt bl.a. fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk. Svenska Natur­skyddsföreningen, Älvräddarnas samorganisation och Fritidsfiskarna kan planen vara snävare och ändå leda till att det uppsatta målet nås. Enligt dessa remissinstanser bör planen omfatta ungefär 2800 GWh/år för att 2500 GWh/år skall uppnås. Älvräddarnas samorganisation framhåller att ca 2000 GWh/år kan uppnäs utan allvarliga konflikter med motstående intressen och att 500 GWh/år mer eller mindre knappast har någon betydel­se för svensk energiförsörjning men är avgörande från miljösynpunkt.

Beredningen gav Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) i uppdrag att belysa den s. k. medelårsproduktionens storlek med användande av längsta möjliga tidserie. SMHI, som använde sig av tidsse­rien 1920-1980, kom fram till att det inte skulle behövas något ytterligare tillskott för att uppnå 66 TWh/år. Vattenfallsverket och kraftindustrin i övrigt, som numera tillämpar tidsserien 1950-1980 i den långsiktiga plane­ringen och som förutsättning för det dagliga kraftutbytet, anser att det fordras ett tillskott på ungefär 3,6 TWh/år för att uppnå 66 TWh/år.

Statens energiverk har ytterligare studerat frågan om medelårsproduk­tionens storlek. Verket framhåller vissa brister i SMHLs rapport till bered­ningen och anser att det inte finns någon grund för att nu gå ifrån bered­ningens förslag om ett tillskott på 2,5 TWh/år. Enligt verkets mening bör projekt om åtminstone 2,5 TWh/år förverkligas.

Energiverket har också sökt bedöma i vilken mån de möjligheter till omprövning av gamla tillstånd som finns enligt den nya vattenlagen kan komma att på sikt medföra en minskning av produktionen. Verket konsta­terar att det inte finns grund för att nu bestämt avgöra huruvida ompröv­ningsbestämmelserna i praktiken kommer att bli mera långtgående än de som fanns i den gamla vattenlagen. Enligt verket måste de nya ompröv­ningsbestämmelserna dock anses utgöra ytteriigare en faktor som gör det angeläget att planerade vattenkraftsutbyggnader genomförs.

Det råder således både osäkerhet och oenighet om hur stort tillskott som fordras för att nå upp till en årsproduktion om 66 TWh/år.

För egen del anser jag att det inte är möjligt att med någon större säkerhet uttala sig om den exakta storleken på det tillskott som krävs för att den av riksdagen beslutade nivån på 66 TWh/år skall uppnås. En slutsats som man måste dra är dock att en plan bör innehålla utbyggnads­projekt av en sådan omfattning att det kan vara möjligt att uppnå ett störte tillskott än 2500 GWh/år om det skulle visa sig nödvändigt. Vidare krävs en marginal med hänsyn till de förändringar i förhållande till planen som blir resultatet av bl.a. företagens ställningstaganden till enskilda projekt

 

Prop. 1983/84:160                                                   13

och prövningen av projekten enligt vattenlagen. Statens energiverk, som i den tidigare nämnda utredningen har studerat genomförbarheten av bered­ningens förslag, anser att ungefar 1 700 GWh/år kan komma till stånd med beaktande av ekonomin för projekten och kommunernas ställningstagan­den.

Den stora osäkerhet som råder gör att enligt min mening bör en plan omfatta utbyggnadsprojekt som kan leda till att ett tillskott på 3,5 TWh/år kan uppnås om detta visar sig nödvändigt för att vattenkraften skall kunna bidra med 66 TWh/år i vår energibalans. Jag föreslår därför att den plan som bör fastställas för vattenkraftens utbyggnad under den närmaste tio­årsperioden som nu föreläggs riksdagen skall omfatta projekt om ca 3,8 TWh/år. Detta innebär att de projekt jag nu föreslår skall upptas i planen kommer att behöva kompletteras med vissa projekt.

Mina förslag utgår i huvudsak från beredningens förslag vad avser om­och tillbyggnader, nybyggnader samt minikraftverk. Jag föreslår dessutom åtgärder för att stimulera renoveringar av befintliga kraftverk. För att göra det möjligt att uppnå ett större tillskott än 2500 GWh/år avser jag att senare i ett annat sammanhang återkomma med förslag till kompletteringar av planen med vissa projekt. Detta innebär enligt min mening att angelägna utbyggnader nu kan komma till stånd utan onödigt dröjsmål, samtidigt som olika intressenter kan beredas tillfälle att yttra sig över de kompletteringar som kommer att redovisas.

Genom de utredningar om vattenkraft och miljö som genomfördes under 1970-talet och de riksdagsbeslut som följde på utredningarna kom ungefär 20 TWh/år vattenkraft att vara undantagna från prövning, medan ca 5 TWh/år fortfarande var fria för prövning. Härav har ca 2,5 TWh/år byggts ut eller lovgivits. Då nu en plan om ca 3,8 TWh/år läggs fram bör detta göras med största möjliga hänsyn till miljön och till möjligheterna att uppnå en bred politisk förankring för planen. Viktiga utgångspunkter är därvid de bedömningar som gjordes när riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen lades fast samt vattenkraftberedningens förslag.

Dessa skäl talar enligt min mening för att ett begränsat tillskott från vattenkraften bör uppnås i första hand bland projekt som kan genomföras utan hinder av tidigare riksdagsbeslut. Projekten väljs så att inverkan på miljön totalt sett blir så liten som möjligt. En stor del av projekten är om­och tillbyggnader i befintliga kraftverk. När förslaget behöver komplet­teras med andra projekt, bör detta göras utifrån de bedömningar om projekten som gjordes i de tidigare vattenkraftsutredningarna. Givetvis är det då viktigt att även beakta de omarbetade och förbättrade förslag som i vissa fall tagits fram senare.

Vattenfallsverket har i sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 föreslagit en förstudie av två av de outbyggda huvudälvarna. Ett förbättrat kunskapsunderlag beträffande huvudälvarna ses också som önskvärt av flera remissinstanser, bl. a. överstyrelsen för ekonomiskt försvar och sta-

 

Prop. 1983/84:160                                                   14

tens energiverk. Jag är emellertid inte beredd att ta ställning till denna fråga i detta sammanhang. Frågan kan komma att aktualiseras när det förslag som 1981 års energikommitté skall lägga fram behandlas.

Sedan vattenkraftberedningens betänkande avlämnades harjag beträf­fande vissa projekt inhämtat ytteriigare material. Som underiag för de riktlinjer riksdagen nu föreslås ta ställning till är detta material enligt min mening tillfyllest. Därtill ges en möjlighet till ytteriigare överväganden inför de förslag till kompletteringar som kommer att läggas fram senare. Dessutom har vi i Sverige ett vattenrättsligt prövningssystem där nog­granna utredningar krävs som beslutsunderlag.

4.2 Planens närmare utformning

Den aktuella vattenkraftsutbyggnaden är betydelsefull från allmän syn­punkt. Detta hindrar inte att stor vikt bör fästas vid de argument som förs fram mot utbyggnad i konkreta fall, ibland av bl. a. berörda kommuner och länsstyrelser. I vissa fall kan emellertid en samlad prövning leda fill slutsat­sen att en älvsträcka bör få byggas ut trots att t.ex. kommunen motsätter sig en utbyggnad.

Vid remissbehandlingen har berörda kommuner i huvudsak varit posi­tiva till beredningens förslag. I vissa fall avstyrker dock kommunema föreslagna projekt. Arjeplogs kommun avstyrker projektet Slagnäs, Vilhel­mina kommun Vojmå och Sollefteå kommun Meåforsen. Krokoms kom­mun avstyrker Hotagsströmmen och Edsoxforsen, Östersunds kommun också Edsoxforsen, Ange kommun Haverö medan Härjedalens kommun avstyrker Hamre, Smedjemorasjön och Häijeåsjön. Följer man kommu­nens uppfattning kan inte heller projektet Kvamforsen aktualiseras efter­som det fömtsätter regleringarna i Härjeån.

Hallstahammars kommun avstyrker projektet Hallstahammar till den del det berör Sörkvarnsforsen som är ett naturreservat inom kommunen. Sammantaget svarar dessa projekt för ungefär 490 GWh/år.

I en del fall vill berörd kommun föreskriva vissa villkor för projekt. Sammantaget kan sådana villkor minska produktionskapaciteten med un­gefär 50 GWh/år.

Berörda kommuner är i några fall tveksamma till projekt som redovisats av beredningen. Det gäller främst uppströms Bjömafallet i Gideälven i Ömsköldsviks kommun. Ammeråns överledning till Indalsälven inom Ragunda kommun samt Galvån i Bollnäs kommun. Denna tveksamhet beror till stor del på att kommunerna anser att beslutsunderlaget inte är tillräckligt.

Kommunerna föreslår i vissa fall att andra utbyggnader än de som har tagits upp i beredningen bör aktualiseras i en plan för vattenkraftens utbyggnad. I många fall är det projekt som beredningen enligt betänkandet har övervägt att ta méd i förslaget. Sålunda föreslår Östersunds kommun

 

Prop. 1983/84:160                                                   15

att projekten i Nedre Långan tas med i en plan i stället för projektet Edsoxforsen. Kommunen motiverar sitt ställningstagande utifrån miljö­mässiga, kraftekonomiska och sysselsättningsmässiga skäl. Vilhelmina kommun förordar projektet Fatsjö i stället för projektet Vojmå. Ovanåkers och BoUnäs kommuner föreslår att Hylsjöns reglering med projektet Hyl-strömmen i Voxnan tas med i planen. Därmed skulle översvämningsris­kerna i tätorterna minska påtagligt.

Även några projekt som inte har diskuterats i beredningens betänkande föreslås av berörda kommuner. Jokkmokks kommun anser att projektet Tjäkovarats i Lilla Lule älv bör genomföras. Skellefteå kommun anser att Byskeälven bör byggas ut redan nu med hänsyn till den goda ekonomin för projekten och den svåra sysselsättningssituationen i regionen. Sammanta­get tiltför berörda kommuner projekt på tillsammans drygt 1 250 GWh/år.

Länsstyrelserna avstyrker i huvudsak samma projekt som kommunerna. Dessutom avstyrker länsstyrelsen i Gävleborgs län projekten i Galvån, medan länsstyrelsen i Blekinge län avstyrker projekten Hemsjö och Frida-fors i Mörmmsån i den mån de medför negativa verkningar för fisket. Sammantaget avstyrker länsstyrelserna projekt om tillsammans ungefär 390 GWh/år.

Länsstyrelsen i Jämtlands län går på samma linje som Östersunds kom­mun och föreslår att Nedre Långan bör byggas ut i stället för Hotagsström­men och Edsoxforsen i Hårkan. Länsstyrelsen föreslår dessutom att pro­jektet Hocksjö i Ångermanälven tas med i planen. Länsstyrelsen i Väster­botten föreslår liksom Vilhelmina kommun att Fatsjö byggs i stället för projektet Vojmå. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att en utbyggnad av Edänge i Mellanljusnan kan genomföras utan allvarliga ingrepp i landska­pet. Denna utbyggnad är enligt länsstyrelsen att föredra framför det av beredningen föreslagna projektet Edeforsen, med hänsyn till ekonomiska skäl och sysselsättningen. Om Edänge genomförs inrymmer det även Edeforsen. Länsstyrelserna tillstyrker projekt utöver beredningens förslag till en omfattning av ungefär 580 GWh/år.

Om man till beredningens förslag lägger projekt som kommunerna och länsstyrelserna har föreslagit skulle en nivå av ungefär 4 300 GWh/år kunna uppnås jämfört med beredningens förslag på ungefär 3 100 GWh/år. Därvid bör dock beaktas att kommunerna och länsstyrelserna motsätter sig vissa projekt så att nettoeffekten blir 3750 GWh/år.

Som jag nyss har nämnt intar flera myndigheter och organisationer en negativ inställning till en fortsatt vattenkraftsutbyggnad. Dessa instanser menar att de ekonomiska argumenten har getts för stor tyngd i beredning­ens förslag. Dessa remissinstanser hänvisar till ett till betänkandet fogat särskilt yttrande från representanter för statens naturvårdsverk, fiskeri­styrelsen. Svenska Naturskyddsföreningen och Älvräddarnas samorgani­sation. I yttrandet framhålls att kraftföretagen till beredningen har redovi­sat ett antal okontroversiella projekt med lägre kostnad än koleldad

 

Prop. 1983/84:160                                                   16

kondenskraft och el från koleldade kraftvärmeverk men med högre kost­nad än den gräns för genomförbara projekt på 3 kr/kWh, år som beredning­en satt. Enligt yttrandet bör redan nu projekt med en kostnad som motsva­rar kostnaden för kolkondenskraft kunna genomföras. Därigenom, menar man. kan planen tillföras ca 440 GWh/år i om- och tillbyggnader samt effektiviseringar i befintliga kraftverk och i form av okontroversiella ny­byggnader. Däremot bör enligt yttrandet projekt inom beredningens klass B inte genomföras till mer än ca 530 GWh/år. I andra hand kan Råneälven med beaktande av rennäringens intressen och Fatsjö, alternativt Vojmå, i Ångermanälven föras fram. Sammantaget förordas en plan omfattande ungefär 2,8 TWh/år.

Flertalet remissinstanser som företräder mot vattenkraftsutbyggnad stående intressen avstyrker Randi i Luleälven, Sikfors i Piteälven, Klippen i Umeälven, Skinnmuddselet/Stennäs och Uppströms Björna i Gideälven, Meåforsen i Ångermanälven, Hotagsströmmen, Edsoxforsen och Ammer­åns överledning i Indalsälven, Haverö i Ljungan, Hamre i Ljusnan, Hall­stahammar i Kolbäcksån samt Fliseryd i Emån. Svenska samernas riksför­bund avstyrker dessutom projekten i Råneälven.

Som framgått av vad jag tidigare har sagt är det enligt flera remissinstan­ser tveksamt om beredningens förslag är tillräckligt för att uppnå ett tillskott på 2,5 TWh/år. Förslagen från statens naturvårdsverk, fiskeristy­relsen m.fl. remissinstanser om att ekonomiskt fördelaktiga projekt i be­redningens förslag skulle bytas mot projekt som beredningen i sina övervä­ganden funnit vara alltför dyra för att vara genomförbara innebär enligt min mening en ytterligare försämring av möjligheterna att inom den när­maste tioårsperioden nå upp till den av riksdagen beslutade nivån för vat­tenkraftsproduktionen. Särskilt allvarligt är detta med tanke på att andra alternafiva utbyggnader vid kärnkraftens avveckling i allmänhet kan bedö­mas innebära dyrare lösningar samtidigt som vår strävan bör vara att hålla priset på elektrisk kraft så lågt som möjligt.

Följande projekt i beredningens förslag är enligt min mening så osäkra från ekonomiska eller andra synpunkter att de inte bör tas med i förslaget till plan. Det ärPakkojokk i Luleälven, Slagnäs i Skellefteälven, Edeforsen i Ljusnan, Skivsforsen i Dalälven, Fiskeby i Motala ström och Vargön i Göta älv på tillsammans ca 140 GWh/år. Ändrade förutsättningar kan naturligtvis göra att projekten blir aktuella. Det finns i så fall, utom för Edeforsen som får prövas också mot bakgrund av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen, inget hinder för att de prövas i vanlig ordning.

I beredningens förslag finns ytterligare ett antal projekt som det från ekonomisk synpunkt är tveksamt om de kommer att aktualiseras under den närmaste tioårsperioden. Jag har trots det valt att ta med dessa projekt i mitt förslag till plan. Skälet härtill är bl.a. att andra projekt, som kan komma att aktualiseras då de i planen nu framlagda projekten behöver kompletteras, kan förbättra genomförbarheten av projekten.

 

Prop. 1983/84:160                                                   17

Beredningen föreslår att s. k. minikraftverk bör ingå i planen med ett tillskott på 200 GWh/år. Även jag anser att man bör kunna räkna med ett tillskott av denna storleksordning. Under år 1984 utgår investeringsbidrag med 15 % av kostnaden vid utbyggnad av minikraftverk. Regeringen har tidigare gett statens energiverk i uppdrag att utreda vissa frågor om möjlig­heterna att bygga ut minikraftverk. När verkets utredning föreligger bör möjligheterna för att bygga ut sådana kraftverk säkrare kunna bedömas. Enligt min mening kan minikraftverken, även om energitillskottet är mar­ginellt, medföra betydande sysselsättningstillskott. För den tillverkande industrin bör utbyggnad av minikraftverk tillföra kompetens som även bör kunna komma till användning på exportmarknaden. Framför allt i utveck­lingsländerna bör insatser på detta område kunna göras. Jag kan nämna att inom ramen för samarbetsavtalet mellan Sverige och Indien diskuteras möjligheterna för svenska företag att bygga minikraftverk i Indien.

4.3 Särskilda överväganden angående vissa projekt

Av vad jag nyss har sagt framgår att beredningens förslag till projekten i Råneälven, Vojmå i Ångermanälven samt Ammeråns överledning har be­handlats relativt ingående i remissvaren. Dessa projekt är också av central betydelse för sysselsättningen och i fråga om Ammerån för genomförande av även andra projekt. Utanför beredningens förslag finns projekt som Tjäkovarats i Lilla Luleälv, Hocksjö i Ångermanälven, Nedre Långan, Hylströmmen m.fl. projekt i Voxnan samt Edänge i Mellanljusnan som kan vara möjliga att aktualisera när beredningens förslag behöver komplet­teras. Även dessa projekt skulle ha en gynnsam inverkan på sysselsätt­ningen i berörda regioner samtidigt som ekonomin för flera av projekten är tillfredsställande. I det följande redovisar jag mina ställningstaganden till de nu nämnda projekten.

Jag vill först kommentera projekten Hocksjö och Edänge som för att komma till stånd fordrar ändrade riktlinjer i den fysiska riksplaneringen. Enligt min mening bör förslag till sådana ändrade riktlinjer remitteras innan ställning till enskilda projekt tas. Jag är därför inte beredd att nu föreslå att Hocksjö och Edänge skall ingå i planen.

I beredningens förslag ingår tre projekt i Råneälven. Det är Randaträsk-Mårdselet, Korpforsen och Lassbyforsen om 220, 16 resp. 12 GWh/år. Enligt beredningen innebär projektet Randaträsk-Mårdselet överdämning av 27 km varav 18 km" är produktiv skogsmark samt starkt minskad vattenföring i en 20 km lång älvsträcka. Minimitappning kan medföra en produktionsminskning med ca 10 GWh/år. Projektet kan genom magasinen i Aimojokkdalen och Randaträsk påverka rennäringen inom Gällivare sa­meby, varför vissa modifieringar av projektet kommer att bli erforderiiga. Av yttrandena till beredningens förslag framgår att Bodens kommun och 2    Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 160

 

Prop. 1983/84:160                                                   18

Gällivare kommun tillstyrker en utbyggnad av Råneälven. Samernas riks­förbund avvisar en utbyggnad av Råneälven.

Fallrättsägare i Råneälven är Bålforsens Kraftaktiebolag (BÅKAB) och statens vattenfallsverk. Vattenfallsverket disponerar fallrättigheterna för Randaträsks kraftverk om 60 GWh/år och Korpforsen om 15 GWh/år. BÅKAB disponerar fallrättigheterna för Mårdselets kraftverk om 160 GWh/år och Lassbyforsen om 12 GWh/år. I sitt yttrande framhåller BÅ­KAB att ytterligare projekt i Råneälven bör föras till planen. På grund av höga kostnader togs inte projektet Muorka tillhörande vattenfallsverket med i beredningens förslag. BÅKAB anser att om denna reglerings värde för de andra projekten i älven beaktas blir kostnaden väsentligt lägre.

I den s. k. Ekströmska utredningens betänkande (SOU 1976:28) gavs biflödet Rörån-Livas älv med projekten Livas-Skaitefors och Gårdforsen ett högt be varande värde bl. a. på grund av att området ingick i den hydro­logiska forskning som bedrevs inom ramen för den internationella hydrolo­giska dekaden. Denna forskning har nu upphört. Enligt BÅKAB bidrar detta biflöde i hög grad till översvämningarna i Råneälvens nedre del där jordbruksbygden finns. En reglering av Rörån-Livas älv kommer också Lassbyforsens kraftverk till del. Om projekten Muorka, Livas-Skaitefors och Gårdforsen om 25, 35 resp. 9 GWh/år tillförs planen skulle Råneälven sammantaget kunna bidra med ca 315 GWh/år. Utbyggnaderna som kan påbörjas i slutet av 1980-talet ger ett sysselsättningstillskott på ungefär 1 300 årsverken.

Jag är inte beredd att nu föreslå att riktlinjerna i den fysiska riksplane­ringen ändras beträffande Rörån-Livas älv. Däremot bör projektet Muorka tillsammans med de andra projekten i Råneälven ingå i förslaget till plan.

Projektet Tjäkovarats i Lilla Luleälv innebär att en kraftstation anläggs i Sitoätno som flyter från Sitojaure ned till Tjaktjajaure som är regleringsma­gasinet uppströms Seitevare kraftverk. Projektet har på regeringens upp­drag utretts av vattenfallsverket i samarbete med länsstyrelsen i Norrbot­tens län och Jokkmokks kommun. Energitillskottet är 255 GWh/år och kostnaden 3:10 kr/kWh, år. Eftersom avsikten har varit att sjön Sitojaure inte skall regleras kommei" en stor del av krafttillskottet att komma som­martid. Detta gör att ekonomin jämfört med andra projekt som kostar omkring 3 kr/kWh, år måste betraktas som svag.

Jokkmokks kommun anser att projektet bör byggas ut med hänsyn till sysselsättningsläget för vattenfallsverkets anläggningsarbetare i kom­munen. Projektet fordrar en ändring av rikllinjerna i den fysiska rikspla­neringen för att komma till stånd. Med hänsyn till projektets ekonomi och ingreppets art är jag inte beredd att förorda en sådan ändring.

Vattenkraftberedningen anser att en komplettering av Sikfors kraftverk bör ingå i planen för vattenkraftsutbyggnad. Enligt beredningens uppfatt­ning skulle en ombyggnad av Sikfors inte på något sätt äventyra beslutet att undantaga Piteälven från utbyggnad. Piteå kommun, länsstyrelsen i

 

Prop. 1983/84:160                                                    19

Norrbottens län och statens planverk har tillstyrkt en utbyggnad av Sikfors i enlighet med beredningens förslag. Planverket finner en sådan utbyggnad förenlig med gällande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen. Statens na­turvårdsverk, fiskeristyrelsen m. fl. centrala verk och ett antal organisatio­ner avstyrker att en utbyggnad sker av Sikfors enligt beredningens förslag.

Jag anser att en ombyggnad av Sikfors i enlighet med vattenkraftbered­ningens förslag bör föras till planen. En sådan utbyggnad bör vara förenlig med syftet med riksdagens beslut att undantaga Pite älv från vattenkrafts­utbyggnad, eftersom riksdagsbeslut mot utbyggnad enligt uttalanden av riksdagen inte behöver förhindra smärre åtgärder som hänför sig t. ex. till redan företagen reglering. Starka invändningar mot projektet har riktats bl. a. från fiskets intressen. I likhet med beredningen anserjag att för fisket acceptabla förhåUanden kan uppnäs genom bl. a. lämpligt utformade tapp­ningsbestämmelser. Slufiig ställning till projektets tillåtlighet kan dock som jag tidigare konstaterat ske tidigast i samband med prövningen enligt vattenlagen. Jag har vid mina bedömningar rörande Sikfors samrått med chefen för jordbmksdepartementet och chefen för bostadsdepartementet.

När det gäller Bure älv föreslår vattenkraftberedningen att undantaget mot vattenkraftsutbyggnad i den fysiska riksplaneringen upphävs. Motivet till detta är att älven enligt beredningens uppfattning inte har sådana bevarandevärden att ett undantag från vattenkraftsutbyggnad är motiverat och att de aktuella projekten har modifierats sedan riksdagen undantog-Bure älv från vattenkraftsutbyggnad. Förslaget har med något undantag inte mött erinran frän remissinstanserna.

Jag delar vattenkraftberedningens uppfattning att Bure älv inte har så stora bevarandevärden att ett undantag från vattenkraftsutbyggnad längre är motiverad. De modifieringar som gjorts av projektens utformning inne­bär att dessa medför mindre ingrepp än de projekt som låg till grund för riksdagens beslut om undantag. En sådan utbyggnad kräver som bered­ningen anfört ändrade riktlinjer i den fysiska riksplaneringen. Mot denna bakgmnd föreslår jag att riktlinjerna ändras på denna punkt och vidare att 11 kap. 1 § VL ändras så att tillåtligheten av vattenkraftsprojekt som aktualiseras i Bure älv inte längre skall prövas av regeringen. Jag har i denna fråga samrått med chefen för justitie-, jordbruks- och bostadsdepar­tementet.

Beredningen tog i sitt förslag med projektet Vojmå i Ångermanälven. Som alternativ diskuterades projektet Fatsjö. Vojmåprojektet innebär ut­byggnad och damning av en del av nedre Vojmån, varigenom ytterligare fallhöjd tas ut genom en 3-4 km lång tunnel. Härvid avsnörs 17 km av ån och får kraftigt minskad vattenföring. Projektet ger ett produktionstillskott på 139 GWh/år till en kostnad av 360 milj. kr. Fatsjö som innebär överied-ning från Vojmsjön till Malgomaj och en kraftigt minskad vattenföring i nedre Vojmån ger 220 GWh/år till en kostnad av 880 milj. kr.

 

Prop. 1983/84:160                                                                 20

Enligt beredningen skulle de delar av Vojmån som påverkas mest vid Vojmåprojektets genomförande, i detta fall få förhållanden som är avse­värt bättre än de som uppkommer vid ett genomförande av Falsjöprojek­tel. Skälet härtill är att den bättre ekonomin i Vojmåprojektet tillåter större minimitappning i ån än vad Fatsjöprojektet kan bära. På en sträcka innebär Fatsjöprojektet starkt minskad vattenföring medan Vojmåprojektet inne­bär att en konstgjord sjö skapas. Den sträcka som avsnörs av tunneln i Vojmåprojektet får trots detta högre vattenföring än i Fatsjöprojektet. Nedströms tunnelutloppet består nuvarande förhållanden i Vojmåprojek­tet medan Fatsjöprojektet innebär starkt minskad vattenföring på hela sträckan ned till utloppet i Ångermanälven. Mot denna bakgrund förorda­de beredningen Vojmåprojektet framför Fatsjöprojektet.

Fatsjö har tidigare förklarats ekonomiskt otillåtligt i vattendomstolen. Vilhelmina kommun redovisar i sitt remissvar en omfattande jämförelse mellan de båda projekten, dock utan de modifieringar i Vojmåalternativet som beredningen har föreslagit. Utifrån denna jämförelse förordar kom­munen Fatsjöprojektet samtidigt som man motsätter sig projektet Vojmå. Även länsstyrelsen i Västerbottens län och några grannkommuner förordar Fat sjö.

Fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk. Svenska Naturskyddsför­eningen, Sveriges fiskares riksförbund och Fritidsfiskarna anser att Vojmå bör väljas före Fatsjö om inte det senare projektet förknippas med en minimitappning sommartid på minst 15 m'/s.

I den utformning av Fatsjö som förklarades otillåtlig i domstolen hade fömtsätts en minimitappning sommartid på 6 m/s. I det fall minimitapp-ningen utökas till 15 mVs minskar produktionen från 220 GWh/år till 200 GWh/år. Det skulle innebära en specifik anläggningskostnad på 4:40 kr/ kWh, år. Av vad som har framkommit av vattendomstolens yttrande enligt 4 kap. 20 § VL (1918:523) och remissbehandlingen av detta är det inte lämpligt att projektet Fatsjö ingår i planen. Jag anser att Vojmå är att föredra framför Fatsjö även från naturskyddssynpunkt.

Ammerån med tillflödena Storån och Öjån är det största helt orörda vattendraget i Jämtlands län. De övre delarna, innan de båda åarna flyter ihop och bildar Ammerån, består enligt länsstyrelsens inventering av ett vildmarksområde med flera utomordentligt värdefulla delobjekt. Även nedströms sammanflödet finns säregna naturtyper.

Projektet Ammeråns överledning innebär att vattnet i åns nedre del ca 16 km från utloppet i Indalsälven överleds genom en tunnel till sjön Gesun-den. Härigenom nyttiggörs vattnet i kraftverken Krångede och Gammel-änge. Projektet är det från kraftekonomisk synpunkt mest gynnsamma projektet i beredningens förslag. Det ger enskilt ett energitillskott på 136— 158 GWh/år beroende på vilken minimitappning som föreskrivs och möjlig­gör samtidigt utbyggnad av stationerna Krångede, Gammelänge, Hammar­forsen, Svarthålsforsen och Stadsforsen med ett produktionstillskott pä ungefär 215 GWh/år.

 

Prop. 1983/84:160                                                   21

För beredningen har projektet presenterats enligt ett tio år gammalt förslag som innebär en överiedning av maximalt 80 mVs och en minimitappning i Ammerån nedströms överledningen på 1 mVs vintertid och 5 m'/s sommartid. Under ungefär en Qärdedel av sommarperioden måste normalt avsevärt mer än 5 m/s spillas eftersom flödet då överstiger tunnelns kapacitet.

Totalt innebär Ammeråns överledning och om- och tillbyggnaderna i Indalsälven en sysselsättning lokalt om ca 900 årsverken. Arbetena skulle kunna pågå i sex till sju år.

Länsstyrelsen och Ragunda kommun anför i remissvaren till beredning­en att man finner beredningens betänkande i dessa delar alltför bristfälligt som beslutsunderlag. Man önskar en opartisk utredning av överlednings­projektet och effektiviseringarna. Av särskilt intresse är minimitappning-ens storlek, vilka åtgärder som kan vidtas nedströms överiedningen, i vilken mån sjön Gesunden tål ytteriigare reglering samt hur om- och tillbyggnaden i de fem kraftverken genomförs och tidsutdräkten för detta.

Centrala myndigheter som naturvårdsverket, fiskeristyrelsen och riks­antikvarieämbetet avstyrker en överledning av Ammeråns vatten till Ge-sunden. Naturvårdsverket och fiskeristyrelsen gör bedömningen att om­och tillbyggnaderna bör komma till stånd även utan Ammeråns överied­ning.

BÅKAB som äger fallrättigheten i Ammerån anför att de berörda kraft­företagen har framme det ekonomiska underlag som behövs för att ta ställning till det samlade projektet. BÅKAB anser att inverkan kan mins­kas om minimivattenföringen utformas på ett sådant sätt vad gäller såväl kvantitet som säsongsvariation att fisk kan reproduceras och ges näring för tillväxt. Detta torde enligt bolaget kräva en så stor vattenföring att hänsy­nen tiU landskapets utseende tillgodoses och att landskapsvårdande åtgär­der endast behöver vidtas i mindre omfattning.

BÅKAB framhåller vidare att det till beredningen redovisade förslaget till minimitappning på älvsträckan nedströms bortledningspunkten i Över­ammer, 1 m/s vintertid och 5 mVs sommartid, utformades för drygt tio år sedan i samband med redovisningen till Sehlstedtutredningen. Med dagens synsätt på landskapsvård och fiskefrågor finns det enligt företaget anled­ning a« omarbeta detta minimitappningsförslag.

Frågan om Ammeråns överledning och effektutbyggnaderna i Indalsäl­ven har varit föremål för överläggningar mellan företrädare för industride­partementet, Ragunda kommun, länsstyrelsen och de berörda kraftföreta­gen. Med utgångspunkt från dessa överläggningar kan konstateras att det inte föreligger något ekonomiskt alternativ fill Ammeråns överledning för att få Ull stånd effektutbyggnaderna.

Efter överläggningarna har de berörda kraftföretagen i yttrande till de­partementet utfäst sig att genomföra utbyggnaderna i Indalsälven, genom utbyggnad av stationerna på sträckan Krångede-Stadsforsen till en ut­byggnads vattenföring om ca 630 m/s, om överiedningen av Ammerån kan

 

Prop. 1983/84:160                                                   22

genomföras. Ragunda kommun har sedermera i ett förnyat yttrande över vattenkraftberedningens förslag tagit ställning mot en utbyggnad av en överledning och för att Ammerån i sin helhet undantas från utbyggnad. För egen del förordar jag efter en sammanvägd bedömning av redovisade förhållanden att projektet Ammeråns överledning bör föras till planen. Jag vill i detta sammanhang särskUt betona att en fömtsättning för att överled­ningen skall få genomföras bör vara att om- och tillbyggnaderna i de fem kraftstationerna nedströms sjön Gesunden verkligen kommer Ull stånd under planperioden och att projekten genomförs på ett sådant sätt att sysselsättningen kan utsträckas i ungefär sex år.

Långan, som är ett btflöde till Indalsälven, har två störte källflöden som förenas i Yttre Oldsjön. Därifrån rinner Långan genom Rönnösjön och Landösjön och mynnar i Indalsälven inom Litsselet som ingår i dämnings­området för Midskogs kraftverk. Från och med Landösjön och uppströms finns sammanlagt sju regleringar. Nedre Långan omfattar en sträcka av ca 36 km mellan Landösjön och Indalsälven med en fallhöjd av ca 68 m. På sträckan finns i strömriktningen följande strömfall, nämligen Kvarnforsen, Djupeforsen, Långforsen, Liltforsen, Gråmäraforsen, Holmforsen, Bötels-forsen, Sladderforsen och Klöstaforsarna. Av dessa är Långforsen ut­byggd i Långfors kraftstation.

Den 25 januari 1980 avgav Jämtbygdens tingsrätt vattendomstolen ytt­rande avseende ansökan från Stensjöns Kraftaktiebolag om uppförande av två kraftverk. Långforsens och Litsnäsets kraftverk, på 95 resp. 114 GWh/ år inom den aktuella älvsträckan. Samtidigt avsågs den gamla kraftsta­tionen i Långforsen rivas. Vattendomstolen ansåg att företagen uppfyller kraven på tillåtlighet jämlikt 2 kap. 3 § första och andra styckena samt 12 § första stycket den då gällande vattenlagen (1918:523). Vattendomstolen gjorde bedömningen att företagen var ekonomiskt tillåtliga, att fiskerinä­ring av större betydenhet eller rennäringen inom Offerdals sameby inte lider väsentligt förfång genom företagen, att levnadsförhållandena för be­folkningen inte försämras väsentligt samt att väsentligt minskad trevnad inte uppkommer för personer bosatta vid eller i närheten av Nedre Lån­gan, eftersom befolkningen i Östersundsregionen hittUls inte utnyttjat Nedre Långan i nämnvärd grad. Det fanns dock, enligt vattendomstolen, viss risk att även den nu diskuterade modifierade utformningen av projek­tet kan vara oacceptabel från rennäringssynpunkt. När det gäller natur­skyddet ansåg vattendomstolen att även om företagen orsakar en beståen­de ändring av naturförhållandena — främst genom inverkan på landskaps­bilden — är likväl betydande förlust från naturskyddssynpunkt inte att befara. Vattendomstolen ansåg vidare att allmänna intressen, bl. a. kultur­minnesvården, inte kan anses påverkas i sådan nämnvärd mån genom fillkomslen av de ansökta företagen att tillåtlighetshinder föreligger i ifrå­gavarande hänseende. Såvitt vattendomstolen kunde finna föreligger inte heller hinder mot företagen från allmänna planeringssynpunkter.

 

Prop. 1983/84:160                                                   23

Vid regeringens prövning inkom remissyttranden från bl. a. kammarkol­legiet, riksantikvarieämbetet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeri­styrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens plan­verk, statens industriverk, länsstyrelsen i Jämtlands län, Östersunds och Krokoms kommuner samt från flera organisationer och föreningar.

Lantbmksstyrelsen, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, länsstyrelsen och Östersunds kommun tillstyrkte företagen. Kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, fiskeristyrelsen, naturvårdsver­ket, planverket och Krokoms kommun och de organisationer och förening­ar som yttrat sig avstyrkte företagen.

Enligt fiskeristyrelsen skulle ett strömvatten som från fiskesynpunkt är riksintressant totalskadas. Länsstyrelsen framhöll att visseriigen blir fisket totalförstört, men att det f n. inte har någon större omfattning. I yttrande till domstolen angav fiskeriintendenten i Nedre norra distriktet att fiskeri­näring av betydenhet i vattenlagens mening inte berörs av företagen.

Naturvårdsverket framhöll det stora värdet från fiske- och friluftssyn-punkt och'det mycket höga värdet för faunan, bl.a. för älg och utter. Vidare ansåg naturvårdsverket tillsammans med planverket och kammar­kollegiet att ett stort värde ligger i närheten till Östersundsregionen med ca 50000 invånare och det därmed förhållandevis lättillgängliga läget. Läns­styrelsen anförde att området är mycket svårtillgängligt och har i vart fall hittills ej i nämnvärd omfattning utnyttjats som rekreationsområde.

Riksantikvarieämbetet, kammarkollegiet och planverket ansåg att bety­dande kulturvärden i form av fångstgropar och stenåldersboplatser skulle försämras om utbyggnaden genomförs.

Den dåvarande regeringen ansåg i sitt beslut den 9 april 1981 att företa­gens verkningar på naturförhållandena i området var så betydande att de fick anses utgöra hinder mot företagen enligt 2 kap. 3 § andra stycket VL (1918:523). En utbyggnad skulle enligt regeringen också leda till intrång för rennäringen. Den skulle vidare medföra en sådan onödig förstörelse av miljövärden att hinder även möter mot företagen från allmänna planerings­synpunkter. På gmnd härav förklarade regeringen att hinder enligt 4 kap. 18 § andra stycket vattenlagen förelåg mot företaget.

Sökanden har nu omarbetat projekten. Omarbetningen innebär att i stället för de två kraftverken byggs fyra kraftverk. Den areal som berörs av damning minskar därmed från 2700 ha skogsmark och impediment till I 800 ha. Enligt länsstyrelsen bör alternativet med fyra kraftverk i Nedre Långan väsentligt reducera de invändningar som lämnades mot de tidigare företagen och projekten bör därför kunna ges tillstånd för utbyggnad. Liknande synpunkter förs fram av Östersunds kommun, medan Krokoms kommun avstyrker.

Med hänsyn till vad som nu anförts bör Nedre Långan enligt min mening föras till planen.

Utöver de nu nämnda projekten bör ett projekt i Indalsälven tas med i en

 

Prop. 1983/84:160                                                   24

plan för utbyggnaden av vattenkraften till 66 TWh/år. Det gäller projektet Rönnöforsen i Långan som av beredningen ansågs vara för dyrt för att kunna komma till stånd. Projektet var dock dåligt känt. Nu har fallrättsäga-ren studerat projektet grundligare och kommit fram till att det kan byggas ut till acceptabla kostnader.

Projekteten i Långan skulle väl kunna samordnas sysselsättningsmässigt med andra projekt. Det bör vara möjligt att bygga ut Högfors, Nedre Långan, Yttre Oldsjön, Rönnöforsen och Storsjötunneln i följd. Eftersom projekten ligger bara någon eller några mU från varandra skulle en geogra­fiskt samlad, i sex till sju år varaktig, sysselsättning kunna skapas. Energi­mässigt tillförs planen på detta sätt ca 200 GWh/år. Det finns i detta sammanhang skäl att beakta Östersunds kommuns och länsstyrelsens kla­ra prioritering av Nedre Långan framför Hotagsströmmen och Edsoxfor­sen. Då dessa projekt enligt min mening inte bör tas med i planen blir nettotillskottet av Nedre Långan ca 90 GWh/år.

Voxnan är ett biflöde till Ljusnan som rinner upp sydost om Sveg för att sedan från sydväst flyta in i Ljusnan strax söder om Bollnäs. Älven är starkt påverkad av vattenkraftsutbyggnader, såväl uppströms som ned­ströms den nu aktuella älvsträckan. I beredningens förslag ingår projektet Runemo om 26 GWh/år. Beredningen framhåller att uppgifterna för projek­tet baseras på att en reglering av Hylsjön uppströms Runemo kommer till stånd. Enligt fallrättsägaren kan Runemo inte genomföras under den när­maste tioårsperioden utan Hylsjöns reglering. Beredningen tog inte med Hylsjöns reglering med Hylströmmens utbyggnad i förslaget utan ansåg att projekten i Voxnan borde utredas närmare innan slutlig ställning tas.

Ovanåkers kommun. Bollnäs kommun och kammarkollegiet tillstyrker en utbyggnad av Hylströmmen i sina yttranden över beredningens förslag. Kammarkollegiet kommenterar i sitt yttrande frågan huruvida kunskaps­underlaget i detta fall är tillräckligt. Enligt kollegiet finns i detta ärende som nu ligger hos regeringen avseende frågan om tillåtligheten av Hylsjöns reglering och Hylströmmens utbyggnad utförliga beskrivningar av företa­gets inverkan på allmänna och enskilda intressen inom hela det område som påverkas av företaget. Kammarkollegiet framhåller att utredningsma­terialet är väl så gott som det som redovisats för andra vattenkraftsprojekt i betänkandena Vattenkraft och miljö.

Kommunerna betonar projektets betydelse för att minska översväm­ningarna i tätorterna samt betydelsen för sysselsättningen.

Ovanåkers kommun framhåller att det sedan prövningen i vaUendomsto-len inte har framkommit något förhållande som motiverar en ändrad in­ställning i fråga om tillåtlighet och magasinsstorlek. Ärendet ligger f. n. i regeringen för prövning efter det att vattendomstolen tillstyrkt en utbygg­nad. Av handlingarna i ärendet framgår bl. a. följande.

Sökandena har ansökt om två alternativ till Hylsjöns reglering, ett alter­nativ med en magasinsvolym om 100 miljoner m och ett med 80 miljoner

 

Prop. 1983/84:160                                                   25

m samt om tillstånd att uppföra en kraftstation vid Hylströmmen. Vatten­domstolen har funnit företagen tillåtliga enligt 2 kap. 3 § första och andra styckena VL (1918:523). Hinder mot företagen föreligger enligt domsto­lens mening ej heller enligt 2 kap. 11 och 12 §§. Domstolen har således funnit att den ekonomiska nyttan av företagen är större än det ekonomiska värdet av de skador som uppstår. Vidare medför företagen inte sådana återverkningar i fråga om befolkningens bostäder, näringsfång, trevnad och levnadsförhållanden i övrigt som skulle strida mot tillåtligheten. Före­tagen orsakar enligt domstolen inte heller sådan bestående ändring av naturförhållandena varigenom betydande förlust från naturskyddssyn­punkt är att befara.

Företrädare för motstående intressen har yrkat på högre minimitappning än den sökandena föreslagit samt föreslagit en begränsning till 80 miljoner m magasin. Vidare har kammarkollegiet föreslagit att magasinsnivån 1 m under dämningsgränsen skall vara uppnådd senast den 25 juni. Vattendom­stolen anser att värdet av en ökad minimitappning icke tillnärmelsevis kan uppgå till värdet av den därmed orsakade energiförlusten. Domstolen finner kostnaden för det av statens naturvårdsverk föreslagna magasinsal­ternativet oskäligt stor i förhållande till värdet av de fördelar som därmed kan uppnås. Vattendomstolen anser även att fördelarna med ett garanterat vattenstånd den 25 juni enligt kammarkollegiets förslag inte står i rimlig proportion till de därmed sammanhängande förlusterna från kraftproduk-Uonssynpunkt.

Vid remissbehandlingen inför regeringens beslut i ärendet tillstyrker naturvårdsverket det större vattenmagasinet. Planverket fillstyrker det störte vattenmagasinet och anser att den av sökandena föreslagna minimi-tappningen kan föreskrivas. Kammarkollegiet vidhåller sin uppfattning om minimitappningen men tar inte på nytt upp frågan om magasinsfyllnadsgra­den per den 25 juni.

Kammarkollegiet menar att det nu finns erforderligt beslutsunderlag varför vattenkraftberedningens tveksamhet beträffande möjligheten att be­döma projektens inverkan på älvsträckan nu kan anses undanröjd. Därför anserjag att dessa projekt bör föras till planen.

Beredningens förslag till plan omfattade bl. a. projektet Edeforsen, som skulle innebära utbyggnad av den nedersta forsen i Mellanljusnan. Detta projekt avvisas i remissbehandlingen såväl av fallrättsägaren som av be­varandeintressenterna. Projektet berörs av riktlinjerna i den fysiska riks­planeringen. Inom ramen för dessa kan endast en begränsad utbyggnad av det befintliga kraftverket komma till stånd. Jag är inte beredd att nu föreslå en ändring av riktlinjerna vad avser denna del av Mellanljusnan. Om en sådan skall komma till stånd talar en total avvägning för att det större projektet Edänge, som dämmer in såväl Edeforsen som den uppströms liggande Edängeforsen, bör förordas i stället för Edeforsen.

Beredningens förslag omfattade också projekt i Galvån som är ett bi-

 

Prop. 1983/84:160                                                   26

flöde till Ljusnan. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har förordat en utbygg­nad av Edänge i Mellanljusnan i stället för Galvån. Bollnäs kommun är tveksam till Galvån. Innan ställning till bl. a. Edänge slutligen tagits är jag inte beredd att föreslå en utbyggnad i Galvån.

4.4 Förslaget till plan

Den av mig föreslagna planen för vattenkraftens utbyggnad under den närmaste tioårsperioden innehåller två delar. Den ena delen består av projekt som i dag kan namngivas och som redovisas i efterföljande förteck­ning. Dessa projekt motsvarar ett produktionstillskott om ca 3000 GWh/ år. Därav bedöms dock ca 100 GWh/år falla bort genom bl.a. projektmodifieringar och föreskrivna minimitappningar. För att uppnå en plan med projekt som kan ge ett produktionstillskott om ca 3800 GWh måste således förteckningen utökas med ytterUgare ett antal projekt. Detta är den andra delen av planen. Denna del bör bestå av projekt som tillsam­mans kan ge ett produktionstillskott om ca 900 GWh/år.

Min avsikt är att, om riksdagen godkänner dessa utgångspunkter för planen, låta genomföra en studie av möjliga projekt som skaU kunna ge sammanlagt ca 900 GWh/år och utgöra den andra delen av planen. Förslag om detta bör enligt min mening kunna redovisas för riksdagen i den proposition om energipolitiken som planeras till våren 1985.

För att snabbt kunna påbörja genomförandet av planen och skapa ar­betstillfällen är det angeläget att ställning snarast tas till dessa projekt. Hos regeringen ligger f.n. ett antal ärenden för avgörande. När riksdagen har tagit ställning tUl den av mig föreslagna planen förordar jag att regeringen fattar beslut som omfattar samfiiga dessa ärenden så att de projekt som regeringen kan anse tillåtliga genomförs. Jag har i denna fråga samrått med chefen för jordbmks- och bostadsdepartementet. Mitt förslag till plan omfattar följande projekt.

 

Prop. 1983/84:160

27

Plan för utbyggnad av vattenkraften under tioårsperioden 1984—1993

 

 

 

 

 

 

 

Produk-

Anläggn

ngs-

Syssel-

 

Älv

Projekt

Effekt

tion

kostnad

 

sättning,

Ägare

 

 

MW

GWh/år

 

 

- årsverken

 

 

 

 

 

milj. kr.

kr/kWh, år

 

Råneälven

Muorka Randaträsk-

 

9

25

70

2.8

300

Vattenfall

 

Mårdselet

 

56

220

475

2.2

650

Båkab, Vattenfall

 

Korpforsen

 

3

16

25

1.6

75

Vattenfall

 

Lassbyforsen

 

3

12

23

1.9

55

Båkab

Luleälven

Kaltisjokk Randi

 

-

6

-1-13

17

2.8

15

Vattenfall Vattenfall

 

Flarkån

 

12

43

100

2.3

150

Svanö AB

Piteälven

Sikfors

-1-

34

-1-140

235

1.7

300

Båkab

Bureälven

Lappkvams-

 

 

 

 

 

 

 

 

forsen

 

0.6

4

12

4.0

20

Skellefteå kraftverk

 

MJödvattenforsen

0.6

3

12

4.0

20

Skellefteå kraftverk

 

Falmarksforsen

 

0.7

4

16

4.0

25

Skellefteå kraftverk

 

Strömsholm

 

1.6

9

36

4.0

50

Skellefteå kraftverk

Rickleån

Bygdsiljum

-t-

1.1

-1-    5

15

3.0

20

Skellefteå kraftverk

Umeälven

Abelvattsån

 

3

11

25

2.3

35

Vattenfall

 

Klippen

 

22

95

280

3.0

460

Vauenfall

Gideälven

Skinnmuddselet

 

 

49

60

1.2

55

Graningeverken

 

Stennäs

 

6

27

55

2.1

Graningeverken

 

Uppströms

 

 

 

 

 

 

 

 

Bjömafallet

 

25

100

200

2.0

110

Graningeverken

 

Gideä

 

16

74

120

1.7

60

Graningeverken

 

Gideåbacka

-t-

5

■+■  15

45 ■

3.0

30

Graningeverken

Moälven

Gottne

-1-

3

+    9

30

3.4

65

Vattenfall

Nätraån

Hinnsjöån

 

3

14

30

2.1

30

Graningeverken m. fl.

 

Brynge

+

2

+  12

33

1.3

75

Graningeverken

 

Ny fors

 

1

6

12

2.0

40

Graningeverken

 

Fors

-1-

2

-1-    7

20

2.0

40

Graningeverken

 

Hällafors

 

1

4

12

<3.0

40

Graningeverken

Ångerman-

Vojmå

 

32

139

360

2.6

550

Vattenfall

älven

SJougden

 

2

7

20

2.9

25

Korsselbränna AB

 

Korpå

 

6

11

32

2.9

40

Korsselbränna AB

 

Lilla

 

2

9

23

2.6

25

Korsselbränna AB

 

Flåsjöån

 

7

24

62

2.6

100

Svanö AB

 

Meåforsen

 

8

42

95

2.3

160

Graningeverken

Indalsälven

Storsjötunneln

 

-

30

100

3.3

180

Indalsälvens Vatten-regleringsföretag

 

Korsvattenån

 

13

35

120

3.4

240

Vattenfall

 

Yttre Oldsjön

 

5

15

39

2.6

80

Båkab

 

Rönnöforsen

 

4

14

36

2.6

65

Båkab

 

Nedre Långan

 

 

ca     200

ca 360

 

700

Båkab, Jämtlands­kraft, Skand. El-verk

 

Högfors

 

12

50

90

1.8

200

Jämtlandskraft AB

 

Ammeråns

 

 

 

 

 

 

 

 

överledning

 

—

136

55

0.3

90

Båkab

 

Krångede-

 

 

 

 

 

 

 

 

Gammelänge

-1-144

-1-107

400

3.3

 

Krångede AB

 

Hammarforsen

-t-

5

-1-  17

22

1.3

 

Båkab

 

(två åtgärder)

-1-

41

-h 29

140

4.1

■  900

Båkab

 

Svarthålsforsen

-1-

22

-H  13

90

4.7

Svarthålsforsen

 

Stadsforsen G4

-1-

61

■¥ 45

255

5.1

 

Vattenfall

 

Sillre

 

 

-H    2

55

1.9

 

Vattenfall

 

Prop. 1983/84:160

28

 

 

 

 

 

 

 

Produk-

Anläggn

ings-

Syssel-

 

Älv

Projekt

Effekt MW

tion GWh/år

kostnad

 

sättning, årsverken

Ägare 1

 

 

 

 

 

milj. kr.

kr/kWh. år

 

 

Ljungan

Ljunga

 

_

-1- ■ 1

0.5

0.5

15

Sydkraft

 

Haverö

 

3

17

26

1.6

60

Kema Nord

Ljusnan

Lottefors

-1-

3.5

-1-    4

10

2.5

20

Korsnäs Marma

 

LJusneströmmar

 

_

-1-  10

15

1.5

10

Stora Kopparberg-Bergvik

 

Hamre

 

2

11

12

1.1

10

Stora Kopparberg-Bergvik

 

Hamresjön

 

~

46

57

1.2

130

Ljusnans reglerings­företag

 

Smedjemorasjön

 

~

15

15

1.0

40

Ljusnans reglerings­företag

 

Kvamforsen

-1-

4

-1-  13

21

1.6

50

Härjeäns KAB

 

Härjeåsjön

 

~

10

10

1.0

20

Ljusnans reglerings­företag

 

Hylsjöns regi.

 

 

27

60

2.2

260

Ljusnans reglerings­företag

 

Hylströmmen

 

g

25

40

1.6

 

Skand. Elverk

 

Runemo

 

5

26

52

2.0

130

Skand. Elverk

Gavleån

Åbyfors

 

2

13

19

1.5

15

Gävle kommun

 

Prästforsen

 

2

13

18

1.4

15

Gävle kommun

Dalälven

Bmnnsberg

 

14

65

100

1.5

350

Älvdalens Jordägare

 

Noppikoski

 

4

16

40

2.5

110

Korsnäs-Marma

m.fl.

Stora Kopparberg,

 

Stackmora övre

 

2

9

21

2.3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Orsa kommun

 

Stackmora nedre

 

2

13

23

1.8

 

Stora Kopparberg, Orsa kommun

 

Borgärdet

-1-

1

-1-    4

25

2.0

20

Stora Kopparberg

 

Eldforsen

-t-

8

-(-  20

56

1.6

170

Korsnäs-Marma

 

Mockfjärd

-1-

10

-f   15

60

1.3

20

Västerdalälvens kraft AB

 

Johannisholm

 

1

7

12

1.7

10

Stora Kopparberg

m.fl.

Enskilda Jordägare

 

Van

 

2

5

15

3.0

10

 

Forshuvud

-H

20

-1- 58

110

1.9

90

Stora Kopparberg

 

Bullerforsen

-1-

20

+ 73

140

1.9

120

Stora Kopparberg

 

Näs

 

-

11

28

2.6

 

Vattenfall

 

Söderfors

 

—

-1-  11

 

 

 

Vattenfall

 

Älvkarleby

-1-

30

+ 50

180

3.6

280

Vattenfall

Kolbäcksån

Virsbo

 

1.5

+    5

10

2.0

20

Bulten-Kanthal

 

Seglingsberg

 

1.5

■r    6

10

1.8

20

Bulten-Kanthal

 

Hallstahammar

 

 

 

 

 

 

 

 

Stora

 

 

+ 25

 

2.0

 

Vattenfallm.fi.

Motala ström Skärblacka

+

10

+ 20

120

2.4

190

Vattenfall

 

Bergsbron-Havet -1-

7

-1- 28

125

1.0

125

Holmen

Botorps-

Svarteström

-\-

1

-1-    3

10

1.7

20

Sydkraft

strömmen

 

 

 

 

 

 

 

 

Emån

Fliseryd

-t-

9

-f 39

100

2.0

150

Sydkraft

Alsterån

Hornsö

-1-

1

+    5

20

2.0

30

Sydkraft

Ronnebyån

Krokfjorden

 

2

6

17

2.8

25

Olofströms KAB

 

Kallinge

+

1

-1-    1

9

1.8

15

Sydkraft

Mörrumsån

Fridafors

■+

5

-1-  17

45

1.8

75

Södra Skogsägarna

 

Hemsjö

 

 

+ 20

100

2.3

150

Sydkraft

 

Prop. 1983/84:160

29

 

 

 

 

 

 

Produk-

Anläggn

mgs-

Syssel-

 

Älv

Projekt

Effekt MW

tion GWh/år

kostnad milj. kr.

kr/kWh år

sättning, årsverken

Ägare

Rönneån

Forsmölla

-f    1

-1-    4

9

1.8

15

Sydkraft

Nissan

Hylte-Rydö

-h  13

-1- 50

200

2.2

300

Sydkraft

Göta älv-

Edsforsen

 

14

14

1.0

 

Sv. Personal-

Klarälven

Edsforsen

Skoga

Krakerud

 

 

 

 

 

Pensionskassan Sv. Personal-Pensionskassan Sv. Personal-Pensionskassan Sv. Personal-Pensionskassan

 

Forshult

 

27

 

1.7

 

Sv. Personal-

 

 

 

 

 

Pensionskassan

 

Skymnäs

 

 

 

 

 

Sv. Personal-Pensionskassan

 

Munkfors

 

 

 

 

 

Sv. Personal-Pensionskassan

 

Dejefors

 

 

 

 

 

Uddeholm-Billerud

 

Forshaga

 

 

 

 

 

Uddeholm-Billemd

 

Värsjö

42

103

270

2.6

450

Uddeholm-Billerud

 

Frykfors

-t-    4

-H    9

25

1.0

 

Uddeholm-Billerud

 

Upperud

3

11

23

2.1

45

Vattenfall

 

Minikraftver

k

ca 200

 

 

 

Olika ägare

 

Summa

 

ca 3000

 

 

 

 

4.5 Lokala sysselsättningseffekter

I beredningens direktiv ingick att belysa en vattenkraftsutbyggnads be­tydelse för sysselsättningen i berörda regioner. Beredningen bedömer att långsiktiga sysselsättningseffekter inte generellt kan anföras som skäl för utbyggnad, såvida inte mera kraftfulla åtgärder än hittills görs för regional utveckling. Vid val mellan utbyggnadsprojekt anser beredningen att den temporära sysselsättningsstimulans som själva utbyggnaden ger inte kan vara utslagsgivande eftersom i stort sett alla berörda regioner präglas av en svår arbetsmarknadssituation.

Flera kommuner och länsstyrelser har i sina remissyttranden pekat på den allvarliga sysselsättningssituationen i de regioner som kan beröras av nu aktuell vattenkraftsutbyggnad. LO och Svenska byggnadsarbetareför­bundet pekar på den stora arbetslösheten i byggnadsarbetarkåren. Vatten­fallsverket anför de problem som finns att behålla byggnadskåren inom verket.

Jag delar den oro många känner för arbetsmarknadssituationen i berörda bygder. Till nedgången i vattenkraftsutbyggnaden skall läggas nedgången i byggnadsverksamhet över huvud taget i landet och i synnerhet i glesbyg­den. Mot den bakgmnden kan den nu aktuella vattenkraftsutbyggnaden skapa ett värdefullt tillskott i en besvärlig sysselsättningssituation. Det är

 

Prop. 1983/84:160                                                   30

därför viktigt att projekt som snabbt kan påbörjas finns med i planen. Det är också viktigt att geografiskt någorlunda väl samlade projekt tas med för att skapa underlag för sysselsättning under en följd av år.

I mitt förslag för fortsatt vattenkraftsutbyggnad skapas möjligheter till en regionalt relativt väl samlad sysselsättning i ett flertal fall. Jag skall i det följande beröra några sådana projekt och den betydelse de kan få för sysselsättningen.

Sysselsättningssituationen är särskilt svår i Norrbottens inland. I mitt förslag till plan finns Sikfors i Piteälven, Flarkån i Luleälven samt några projekt i Råneälven. De aktuella projekten med början med Sikfors och utbyggnad i Råneälven under andra halvan av tioårsperioden bör kunna skapa underlag för en varaktig sysselsättning för 75-100 personer per år från mitten av 1980-talet och för ungefär 250 personer per år under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Det föreligger vidare långt fram­skridna planer på utbyggnad av minikraftverk i flera vattendrag i länet. Även dessa utbyggnader bör kunna få en positiv effekt för sysselsättning­en.

Projektet Vojmå i Angermanälven ger en sysselsättning på ungefär 200 personer per år under tre år. Projekten Klippen och Abelvattsån i Umeäl­ven ger tillsammans sysselsättning för ungefär 200 personer i tre år.

Projekten i Gideälven och Nätraån har förutsättningar att ge sysselsätt­ning för ungefär 100 personer i fem ä sex år under senare delen av 1980-talet och början av 1990-talet.

1 Ångermanälven med biflöden kan projekten Meåforsen, Flåsjöån, Sjougden, Korpå samt Lilla bereda arbete för 50 till 100 personer under fyra till fem år under senare delen av 1980-talet och början av 1990-talet.

I Indalsälvens tillrinningsområde ligger mer än tio projekt som ingår i planen. Av särskild vikt i detta sammanhang är projekten i Nedre Långan och Ammeråns överledning. Genom Ammeråns överiedning skapas förut­sättningar för om- och tillbyggnad i fem kraftstationer i Indalsälven, nämli­gen Krångede, Gammelänge, Hammarforsen, Svarthålsforsen och Stads­forsen. Härigenom kan ungefär 150 personer beredas sysselsättning under sex till sju år genom att de olika projekten successivt avlöser varandra. Genom utbyggnaderna i Nedre Långan och projekten Storsjötunneln, Ytt­re Oldsjön, Rönnöforsen och Högfors kan närmare 100 personer beredas sysselsättning i minst sex år från år 1985.

De här redovisade projekten medför således ett sysselsättningstillskott i Östersundsregionen med 200-300 personer i bortåt sju år. Ett lika stort sysselsättningstillskott kan inte skapas i denna region, som har svåra problem på arbetsmarknaden, utan mycket omfattande statliga stödin­satser.

Till den här redovisade sysselsättningen, som enligt vad jag har nämnt bör kunna bli förhållandevis varaktig i geografiskt sammanhållna områden, skall läggas ungefär 3000 årsverken genom andra projekt i planen. Dessa blir dock mera spridda över landet.

 

Prop. 1983/84:160                                                   31

Sammantaget innebär detta att de förordade projekten kan ge ett direkt sysselsättningstillskott av storleksordningen 9000 årsverken under den närmaste tioårsperioden i områden som överlag har en mycket besvärlig arbetsmarknadssituation. Till detta kommer även lokal sysselsättning inom servicenäringarna på de orter där utbyggnader görs.

4.6 Åtgärder för att upprätthålla kompetens och sysselsättning i tillverk­ningsindustrin, m. m.

Statens energiverk, som i sin utredning också har behandlat den utmst-ningstUlverkande industrins situation, framhåller att även om vattenkraft­beredningens förslag genomförs kommer vattenkraftsutbyggnaden i landet att minska kraftigt i förhållande till verksamhetens omfattning under de senaste decennierna. Eftersom också en kraftigt minskad export av vat­tenkraftsutrustning har ägt rum under senare år står enligt verket de industrier som tillverkar utmstning som används i dessa sammanhang, dvs. främst turbiner och generatorer, inför en besvärlig situation. I vissa fall står företag inför beslut huruvida tillverkning skall bedrivas även fortsättningsvis. Det är enligt verket angeläget att statsmakternas instäU­ning tUl fortsatt vattenkraftsutbyggnad klargörs för att korrekta beslut skall kunna fattas.

Ett genomförande av beredningens förslag innebär enligt verket anlägg­ningskostnader om sammanlagt 5,4 miljarder kr. Antalet årsarbeten kan uppskattas till ca 8400. För utrustningsindustrin kan enligt verket leveran­ser om sammanlagt ca 1 400 milj. kr. påräknas inom denna period. Åven med en två till tre gånger så stor exportvolym och en betydande reinveste-ringsverksamhet innebär det att industrin måste minska sin nuvarande kapacitet.

Energiverket anser att en viktig fråga i detta sammanhang är i vUken utsträckning kraftindustrins upphandlingar och den tillverkande industrins produktionsmöjligheter kan fås att stämma överens. Företrädare för kraft­industrin har under utredningsarbetet till energiverket förklarat sig bered­da att samråda med tillverkningsindustrin i avsikt att uppnå en sådan överensstämmelse.

Verkets utredning visar att det finns en stor potential för reinvesteringar i vattenkraftverk. Denna skulle kunna få stor betydelse för möjligheterna att vidmakthålla kompetens och sysselsättning i industrin. För utrustnings­industrins del skulle dessa uppmstningsarbeten kunna vara av samma storleksordning som blir följden om nyinvesteringarna enligt beredningens förslag fullföljs. En modell för värdering av tidigareläggning av reinveste­ringar som verket har låtit utarbeta visar att det under vissa förutsättningar kan vara samhällsekonomiskt lönsamt att tidigarelägga sådana investering­ar. Verkets analys visar emellertid att ett ekonomiskt incitament erfordras för att upprustningsätgärderna skall tidigareläggas. En naturlig åtgärd i

 

Prop. 1983/84:160                                                   32

detta sammanhang skulle enligt energiverket vara att den skatt som utgår för produktion i äldre vattenkraftverk sänks för produktion i anläggningar som har renoverats.

Statens energiverk framhåller vidare att företagen f. n. kan utnyttja investeringsfonder fram till den 1 mars 1985 för byggnads- och markarbe­ten samt fram till den 31 december 1984 för maskiner och inventarier. Enligt verket skapar denna begränsning i tiden en osäkerhet. Verket före­slår att regeringen medger att investeringsfonder får utnyttjas för ny- eller reinvesteringar i vattenkraftverk fram till år 1990. Vidare bör enligt verket, för projekt som fallrättsinnehavaren inte anser lönsamma, övervägas om arbetsmarknadspolitiskt stöd skulle kunna utgå efter granskning i varje särskilt fall.

Energiverket har i enlighet med sitt uppdrag redovisat olika åtgärder för att upprätthålla kompetens och sysselsättning inom tillverkningsindustrin. Jag anser att det är av stor vikt att kompetensen och sysselsättningen kan upprätthållas hos kraftföretagen och den utrustningstillverkande industrin. Detta har varit en av utgångspunkterna vid mina överväganden om den plan för vattenkraftens utbyggnad som jag nyss har redogjort för. Jag finner det värdefullt att företrädare för kraftindustrin förklarat sig beredda att samråda med tillverkningsindustrin i avsikt att uppnå en överensstäm­melse mellan kraftindustrins upphandlingar och den tillverkande industrins produktionsmöjligheter. Jag avser att ta initiativ till överiäggningar med intressenterna i denna fråga.

Härutöver fordras enligt min mening att åtgärder vidtas för att få till stånd upprustning och ombyggnad av äldre vattenkraftverk. Härvid bör bl. a. klarläggas vilka projekt som kan tidigareläggas och vilka ekonomiska incitament som kan behövas för att få till stånd en tidigareläggning. Jag avser att ta initiativ till överläggningar i dessa frågor. Enligt energiverkets utredning kan kostnaderna för förnyelsearbeten fram till sekelskiftet upp­skattas till 3 370 milj. kr. Den direkta arbetsvolymen har uppskattats till 4220 årsarbeten. Energiverket har föreslagit ekonomiska incitament för att få till stånd en tidigareläggning av reinvesteringarna.

Mot bakgrund av bl.a. den redovisning som energiverket har lämnat finns det skäl att närmare överväga förslaget att genom förändringar i skattesystemet stimulera tidigareläggning av reinvesteringar. Jag avser att senare återkomma till regeringen i denna fråga.

Jag vill vidare, efter samråd med chefen för finansdepartementet, anföra följande beträffande energiverkets förslag i fråga om utnyttjande av inve­steringsfonder. Regeringen har enligt 4 § lagen (1979:609) om allmän inve­steringsfond rätt att besluta att allmän investeringsfond skall eller får tas i anspråk för ändamål som avses i 5 § samma lag. Regeringen kan vidare besluta att belopp som framdeles avsätts till allmän investeringsfond får tas i anspråk. Beslut som nu sagts får avse endast den tid och skall förses med de villkor i övrigt som läget på arbetsmarknaden eller andra förhållanden

 

Prop. 1983/84:160                                                    33

motiverar. Regeringen har således rätt att medge att investeringsfond tas i anspråk under längre tid än den som kan medges av statens industriverk enligt förordningen (1980:846) om frisläpp av investeringsfonder. Somjag tidigare har nämnt är det från samhälleliga utgångspunkter angeläget att under 1980-talet stimulera utbyggnad och upprustning av vattenkraftverk. Mot denna bakgrund bör investeringsfonder normalt kunna få utnyttjas för ny- eller reinvesteringar i vattenkraftverk till och med år 1990. Det ankom­mer på regeringen att besluta i denna fråga.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 anförde vattenfallsver­ket att beslutsprocessen för olika typer av anläggningar har en tendens att öka i volym och tid. Detta försvårar möjligheten att anpassa utbyggna­derna till den aktuella sysselsättningssituationen och att på kort tid bygga upp en användbar projektreserv. Ett sätt att förenkla administrationen och därmed korta av beslutsprocessen är att öka verkets beslutanderätt i samband med om- och tillbyggnader. Vattenfallsverket ansåg att verket bör få besluta om till- och ombyggnader som ej skall tillåtlighetsprövas av regeringen. Jag anförde i min anmälan till budgetpropositionen 1984 (prop. 1983/84: 100 bil. 14 s. 132) att jag skulle återkomma till bl.a. denna fråga vid behandlingen av vattenkraftberedningens förslag våren 1984.

Enligt nu gällande praxis har i budgetpropositionen ärenden rörande utbyggnad av små vattenkraftverk om högst 1 500 kW effekt redovisats på samma sätt som övriga kompletteringar (jfr prop. 1978/79: 115 bil. 1 s. 322). Årenden rörande utbyggnad av vattenkraftverk med en effekt större än 1 500 kW har särredovisats för riksdagen innan vattenfallsverket medgivits att ta investeringsmedel i anspråk.

Jag anser liksom vattenfallsverket att det är väsentligt att öka möjlighe­terna att anpassa utbyggnaderna till den aktuella sysselsättningssitua­tionen och att på kort tid bygga upp en användbar projektreserv. Om beslutsprocessen i fråga om utbyggnad av relativt små vattenkraftverk kan avkortas, skulle t.ex. regeringens flexibilitet i samband med beslut om konjunkturstimulerande åtgärder öka. Fortsättningsvis bör därför enligt min mening nu nämnd praxis ändras så att endast utbyggnadsprojekt om minst 8 MW effekt särredovisas för riksdagen, innan vattenfallsverkét av regeringen medges rätt att ta investeringsmedel i anspråk.

Det är från samhälleliga utgångspunkter angeläget att utbyggnad enligt den föreslagna planen för vattenkraftens utbyggnad verkligen kommer till stånd. Genom den successiva utbyggnaden av vattenkraften i Sverige och de spridda ägareförhållandena har olika kraftföretag kommit att disponera s. k. andelskraft och ersättningskraft från kraftverk som andra kraftföretag äger. Dessa kraftresurser utgör ersättning när ett företag byggt ut en älvsträcka där något annat företag hade andelar i fallrätten eller när intrång i ett annat företags fallrätt åstadkommits genom en utbyggnad. Vidare förekommer att kraftverk ägs gemensamt genom aktiebolag.

Enligt 35 § 3 mom. tredje stycket kommunalskattelagen (1928:370) har 3    Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 160

 

Prop. 1983/84:160                                                   34

regeringen möjlighet att medge befrielse, helt eller delvis, från realisations­vinstbeskattningen om den skulle utgöra hinder mot en strukturrationali­sering som är önskvärd från aUmän synpunkt. Bestämmelsen är emellertid oftast inte tillämplig i de ovan nämnda fallen, vid vilka bolagen byter endast mindre aktieposter. Varje sådant byte i sig innebär nämligen ofta inte en strukturrationalisering som motiverar eftergift av de stora skattebe­lopp som det oftast blir fråga om. Av statsfinansiella och fördelningspoli­tiska skäl bör vidare stor restriktivitet gälla för denna typ av skattebe­frielse.

Jag vill i detta sammanhang nämna att KRAFTSAM i en skrivelse den 19 december 1983 har föreslagit att den nämnda bestämmelsen skall ändras på det sättet, att regeringen får möjlighet att bevilja inte bara befrielse från beskattningen utan även uppskov därmed. Beskattningen skulle därige­nom skjutas upp till den tidpunkt då det köpande bolaget i sin tur avyttrar aktierna, och vinsten skulle vid detta senare tillfälle beräknas med utgångs­punkt i vad bolaget en gång betalade för de utbytta aktierna.

Frågan kräver ytterligare överväganden. Skrivelsen kommer därför att överlämnas till kapitalvinstkommittén (B 1979:05). Jag har i denna fråga samrått med chefen för finansdepartementet.

5   Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom industridepartementet upprät­tats förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

Förslaget har upprättats efter samråd med chefen för justitie-, jordbmks-och bostadsdepartementet.

Lagrådets hörande av förslaget skulle uppenbarligen sakna betydelse.

6   Hemställan

Med. hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.   antaga förslaget till lag om ändring av vattenlagen (1983:291),

2.   ändra riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen så att den före­slagna utbyggnaden av Bure älv kan ske,

3.   godkänna de riktlinjer för vattenkraftens utbyggnad som jag har förordat.

7    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.

 

Prop. 1983/84:160                                                             35

BUaga I

SOU 1983:49, Betänkande av vattenkraftberedningen. Sammanställning av remissinstansernas yttranden

1    Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden avgetts av:

Överbefälhavaren, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, statens väg­verk, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, riksrevisionsver­ket, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens natur­vårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, statens industri­verk, Sveriges geologiska undersökning, statens energiverk, statens vat­tenfallsverk, domänverket, kammarkollegiet, länsstyrelserna i Östergöt­lands. Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorriands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, kommunerna Älvkarleby, Mönsterås, Västervik, Karlshamn, Ronneby, Vänersborg, Forshaga, Hagfors, Kil, Munkfors, Torsby, Hallstahammar, Orsa, Älvdalen, Bollnäs, Gävle, Ljus­dal, Ovanåker, Sollefteå, Örnsköldsvik, Härjedalen, Krokom, Ragunda, Strömsund, Östersund, Dorotea, Skellefteå, Storuman, Vilhelmina, Åsele, Aijeplog, Boden, Gällivare, Jokkmokk och Piteå, Centralorganisationen SACO/SR, Friluftsfrämjandet, Ingenjörsvetenskapsakademien, Landsor­ganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund. Miljöförbundet, Svenska Elverksföreningen, Svenska Kraftverksförening­en, Svenska Kommunförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Svens­ka Samernas Riksförbund, Svenska Turistföreningen, Sveriges Industri­förbund, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges fritidsfiskares riksför­bund. Tjänstemännens centralorganisation, Kungl. Vetenskapsakademien samt Älvräddarnas samorganisation.

Därutöver har på eget initiativ inkommit yttranden från:

SSU-dist. Länsförbundet i Jämtlands län, Aktionsgruppen för Voxnans bevarande. Aktionsgruppen Låt Långan Leva, Aktionsgruppen Rädda Hårken, Byggförbundet och Sv. Byggentreprenörföreningen, Centerns ungdomsförbund, Stockholm, Folkpartiet, Länsförbundet i Jämtlands län. Föreningen Rädda Klarälven, Föreningen Rädda Övre Umeåälven, Hall­stahammars SNF, AB Hälsingekraft, Gudrun Isakson, Ljusdals miljö­vårdsförening. Ljusdals soc.dem. arb.kommun, LO-Ljusdal, Moderata Samlingspartiet, Krokom, Moderaterna i Värmland, Rädda Ljusdalsbyg­den, Rädda Ljusnan, Socialdemokraterna i Bollnäs, Stockholmsgruppen Rädda Ljusnan, Sv. byggnadsarbetareförbundet avd. 2, Sv. elektrikerför-bundet, Uddeholms AB, Uppsala Rädda Ljusnan, VPK, Jämtlands län och Älvdalens miljögrupp.

 

Prop. 1983/84:160                                                              36

2   Planens omfattning och innehåll

2.1 Allmänt

Inställningen till en mera omfattande vattenkraftsutbyggnad är positiv hos bl.a. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, skogsstyrelsen, statens industriverk, statens energiverk, statens vatlenfallsverk. Svenska Kraft­verksföreningen, Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralor-gaitisation (TCO), Sveriges Industriförbund och Ingenjörsvetenskapsaka­demien.

En negativ inställning till fortsatt vattenkraftsutbyggnad har bl.a. riks­antikvarieämbetet, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, statens plan­verk. Friluftsfrämjandet, Miljöförbundet, Svenska naturskyddsföreningen. Svenska Samernas Riksförbund, Svenska Turistföreningen, Älvräddarnas samorganisation och Frilidsftskarna.

Hos kommuner och länsstyrelsei varierar den allmänna inställningen. Det finns dock en tendens till att berörda kommuner är negativa till utbyggnader i den egna kommunen. Motsvarande inställning har i viss mån också länsstyrelserna.

Majoriteten av remissinstanserna ger dock inte uttryck för någon allmän inställning. Flertalet kommuner, exempelvis, behandlar enbart de projekt som de berörs av.

Den här bilden dominerar remissutfallet:

-       Vissa statliga verk, näringslivet och löntagarorganisationerna föresprå­
kar vattenkraftsutbyggnad.

—     Vissa statliga verk och miljörörelsen motsätter sig vattenkraftsutbygg­
nad.

-       Inställningen hos kommuner och länsstyrelser varierar i den mån de
uttalar sig allmänt om vattenkraftsutbyggnad.

—     Mer än hälften av remissinstanserna redovisar inte någon allmän inställ­
ning till en fortsatt vattenkraftsutbyggnad.

Tre frågor har fått särskild tyngd i remissbehandlingen. Det gäller

•     vattenkraftens produktionsförmåga

•     planens omfattning

•     planens innehåll

Remissinstansernas allmänna inställning har starkt påverkat deras in­ställning i dessa tre frågor.

De som förespråkar en fortsatt vattenkraftsutbyggnad enligt ovan häv­dar ofta att man bör utgå från 30-årsserien 1950-1980 för att bestämma vattenkraftens normalårsproduktion. Med den utgångspunkten krävs ett tillskott på ca 3,5 TWh/år för att uppnå direktivens krav. De hävdar vidare att det behövs en rätt stor marginal för att målet säkert ska nås - och det innebär en plan som omfattar ca 5 TWh/år. Vidare ges de ekonomiska argumenten stor tyngd och man anser att beredningens plan innehåller

 

Prop. 1983/84:160                                                   37

alltför många dyra projekt, som inte kommer att aktualiseras av fallrätts­ägarna under de närmaste tio åren.

De som motsätter sig en mera omfattande fortsatt vattenkraftsutbyggnad hävdar å andra sidan att det inte behövs några större tillskott för att uppnå 66 TWh/år. Man hänvisar till Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts (SMHI) utredning, baserad på årsserien 1920—1980, som anser att vi redan uppnått 66 TWh om man räknar in befintliga och lovgivna anlägg­ningar. Man motsätter sig dock inte utbyggnader som bedöms vara okon­troversiella, främst om- och tillbyggnader men också vissa nybyggnader. Något behov av en omfattande plan eller stor marginal finns inte med dessa utgångspunkter. Dessutom anser man att de ekonomiska argumenten getts för stor tyngd, eftersom också i dag relativt dyra anläggningar kommer att vara lönsamma under den period då kärnkraften skall avvecklas.

I det följande redovisas närmare remissinstansernas syn på de tre hu­vudfrågorna.

2.2 Vattenkraftens produktionsförmåga

Oklarheten om vattenkraftens normalårsproduktion gjorde att bered­ningen, mot bakgrund av tidigare fattade beslut, tolkade direktivens krav så att det krävs ett tillskott på 2,5 TWh för att uppnå nivån 66 TWh/år. Beredningen har därvid utgått från vad som framkom i chefens för bostads­departementet föredragning i bilaga till 1975 års energiproposition (prop. 1975:30). Där talades om ett tillskott på 5 TWh. Eftersom sedan dess 2,5 TWh/år byggts ut eller lovgivits är det erforderiiga tillskottet 2,5 TWh/år. Relativt få remissinstanser har haft invändningar mot beredningens tolk­ning.

Enligt kraftindustrin (statens vattenfallsverk och Svenska Kraftverks-föreningen) bör man dock utgå från årsserien 1950-1980, vilket skulle innebäraatt det behövs ett tillskott på 3,5 TWh/år för att uppnå 66 TWh/år. Vattenfall och statens energiverk redovisar invändningar mot SMHLs utredning, vars resultat tolkats så att vi redan nu uppnått 66 TWh/år. Vattenfall anser att utredningen är behäftad med osäkerheter som orsakas av brister i den äldre tillrinningsstatistiken. Dessutom framhåller Vatten­fall och energiverket att medelårsproduktionen blivit för hög då SMHI inte tagit hänsyn till nödvändigt spill under nederbördsrika år.

Ett tiotal remissinstanser, bl.a. Svenska Samernas Riksjörbund, Miljö­förbundet, Älvräddarnas samorganisation. Svenska Naturskyddsförening­en, Fritidsfiskarna och Sveriges Fiskares Riksjörbund, hänvisar till SMHI:s utredning och framhåller att någon ytterligare utbyggnad inte behövs för att nå 66 TWh/år. Man betonar i likhet med SMHI vikten av att ha så långa årsserier som möjligt som underlag för att bestämma medelårs­produktionen.

Planverket anser att de stora skillnaderna mellan olika synsätt, som mest 4    Riksdagen 1983/84. I .samt. Nr 160

 

Prop. 1983/84:160                                                                 38

3,6 TWh/år, måste diskuteras ytterligare. I avvaktan på ett klarläggande förordar verket återhållsamhet vad gäller beslut om ytterligare vatten­kraftsutbyggnad.

SMHI stöder beredningens tolkning av direktiven mot bakgrund av att institutet inte anser det möjligt att ange ett exakt värde på medelårsproduk­tionen. I stället kan man ange ett intervall inom vilket medelårsproduk­tionen med viss sannolikhet ligger. Enligt institutet ligger värdet för medel­årsproduktionen med 95% sannolikhet i intervallet 61,5-68,7 TWh/år. SMHI vidhåller sin ståndpunkt att så lång tidsperiod som möjligt bör användas för beräkning av medelårsproduktionen.

2.3 Planens omfattning

Med hänsyn till att vissa projekt, av olika skäl, inte kommer till utföran­de måste planen omfatta mer än det tillskott som skall uppnås. Beredning­ens förslag omfattar ca 3 TWh/år, medan avsikten är att få ett tillskott på 2,5 TWh/år.

Som framgått av föregående avsnitt finns det andra uppfattningar om vilket tillskott beredningens plan borde ha syftat till. Här skall endast behandlas om planen är tillräcklig eller ej för att uppnå tillskottet 2,5 TWh/ år under den närmaste tioårsperioden.

Löntagarorganisationerna LO och TCO, Vattenfall, Svetiska Kraftverks­föreningen, vissa kommuner, bl.a. Hagfors, Munkfors, Östersund och Piteå, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Industriförbund m.fl. anser att tillskottet 2,5 TWh inte kommer att uppnås genom det förslag som presenterats.

LO:s uppfattning är följande:

"... Inte bara p.g.a. bevarandeintressena, utan även p.g.a. de ägande­förhållanden som råder inom kraftindustrin är det LO:s uppfattning att en plan på 3 TWh ej kommer att ge de 2,5 TWh som behövs för att uppnå riksdagens mål. Alternativa vägar bör diskuteras. Styrmedel av olika slag, t.ex. ekonomiska är en väg som kan prövas. Ett ökat förstatligande av kraftindustrin är en annan väg (i enlighet med linje 2s förslag i kärnkrafts­omröstningen). En tredje väg är att utvidga den plan beredningen föresla­git. Enigt LO:s uppfattning bör samtliga tre åtgärder övervägas. De ekono­miska incitamenten för genomförande av planen är mycket svaga. Den starka elbalansen gör att priserna på kraftbörsen är mycket låga under större delen av året. För kraftbolag som drivs enligt företagsekonomiska kriterier är det uppenbart att det inte är på kort sikt lönsamt att bygga ut ny vattenkraft under den närmaste perioden. Detta innebär ätt utan styrmedel kommer inte många v projekten att genomföras. Vattenfall äger ju endast en begränsad del av fallrättigheterna."

Fiskeristyrelsen, naturvårdsverket. Svenska Naturskyddsföreningen, Älvräddarnas satnorganisation. Fritidsfiskarna, Svenska Samernas Riks-

 

Prop. 1983/84:160                                                   39

förbund m.fl. anser däremot att planen kan ha en mindre marginal och ändå leda till det uppsatta målet.

I det särskilda yttrande av Frisen m. fl. som är fogat till betänkandet och som flera remissinstanser hänvisar tUl anförs att grundprincipen bör vara att marginalen görs så snäv som möjligt. Därigenom får planen ett mindre kontroversiellt innehåU och kan genomföras med större säkerhet. Planen inkl. marginal bör enligt yttrandet minskas till 2,8 TWh/år.

Älvräddarnas samorganisation framhåller att ca 2 TWh/år kan byggas ut. utan allvarliga konflikter med motstående intressen. Man anför att 0,5 TWh mer eller mindre knappast har någon betydelse för svensk energiför­söijning men är avgörande ur miljösynpunkt.

2.4 Planens innehåll — ekonomi

Beredningens förslag till plan skulle kosta mellan 5-6 miljarder kronor att genomföra. Den genomsnittliga specifika anläggningskostnaden för de projekt som ingår i planen är 2,15 kr./kWh, år.

De som nu förespråkar en fortsatt utbyggnad, bl. a. Vattenfall, Svenska Kraftverksföreningen, LO och Sveriges Industriförbund, anser att bered­ningen tagit med för många dyra projekt och lagt alltför Ute vikt vid projektens ekonomi.

Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) anser att vattenkraftsutbyggnaden i första hand skall ske efter ekonomiska hänsynstaganden. Det skulle enligt akademin innebära en kostnadsreduktion på 2-3 miljarder kronor jämfört med beredningens förslag. Detta belopp skulle vid alternativ användning kunna ge både bättre och långvarigare sysselsättningseffekter.

Vattenfall anger att behovet av produktionstillskott under den närmaste tioårsperioden är begränsat. Av den anledningen kommer bara projekt som ger låga produktionskostnader att genomföras. De ekonomiska mofiven för att bygga anläggningar som kostar 3-3,5 kr./kWh, år är svaga. Jämfört med det ekonomiskt mest gynnsamma alternativet innebär beredningens förslag en fördyring av storieksordningen ett par miljarder. Vattenfall kritiserar beredningen för att inte ha redogjort för motiven för denna stora merkostnad eller hur avvägningen mellan utbyggnads- och bevaran­deintressena har gjorts.

Från bevarandesidan kritiseras beredningen för att alltför mycket ha gått kraftintressenterna till mötes när det gäller att dra gränsen för projektens lönsamhet.

Flera instanser, bl.a. fiskeristyrelsen och naturvårdsverket, hänvisar till det särskilda yttrandet från Frisen m.fl. Där sägs bl. a.:

"Kraftbolagen har till beredningen redovisat ett antal okontroversiella projekt som anses ha en god ekonomi, dvs. lägre kostnader än för kolkon­denskraftverk (4 kr.) och koleldade kraftvärmeverk 3,5 kr., men högre än

 

Prop. 1983/84:160                                                                 40

beredningens principiella gräns 3 kr./kWh. Vi anser att flera projekt av detta slag bör föras fram i planen eftersom gränsen 3 kr./kWh är satt för lågt när de verkligt kontroversiella projekten skall bedömas. I ett sådant fall bör annat projekt väljas, som visserligen är dyrare att bygga, men som samtidigt är ett utbyte för vad miljön är värd sett ur ett långsiktigt perspek­tiv. Tillsammans kan dessa projekt omfatta 350 GWh."

Älvräddarnas samorganisation hänvisar till de bedömningar som bered­ningen redovisat - bl. a. att projekt med en kostnad upp mot 4,50 kr./kWh, år kommer att vara lönsamma vid kärnkraftens avveckling - och anser att en rimlig gräns för projektens lönsamhet borde ha satts vid 4 kr./kWh, år.

Vidare bemöter älvräddarna den kritik om fördyringar på miljardbelopp som kommit från bl.a. kraftindustrin. Ålvräddarna menar att kraftintres­senterna vid jämförelsen utelämnat bl.a. nödvändiga ombyggnader, vilket gett en orättvis kostnadsjämförelse. Vidare pekar man på att beredningens plan skulle ge en medelkostnad på 2:15 kr./kWh, år medan en utbyggnad av Kalixälven skulle kosta 1:90 kr./kWh, år. Detta visar enligt älvräddarna att beredningens plan är ekonomiskt helt rimlig och att det finns utrymme för ytterligare fördyringar då miljöskäl talar för detta.

3   Minikraftverk

Vattenkraftberedningen räknade med ett tillskott på 200 GWh/år under de närmaste tio åren utan några särskilda styrmedel. Beredningen föreslog också ytterligare utredningsinsatser som syftar till att ta fram åtgärder som stimulerar utbyggnaden av minikraftverk. Ett sådant utredningsuppdrag har lämnats till statens energiverk som skall presentera sina resultat hösten 1984.

Flera remissinstanser är positiva till en mera omfattande utbyggnad av minikraftverk, bl.a. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, planverket, lantbrukarnas riksförbund (LRF) samt vissa länsstyrelser och kommuner. ÖEF framhåller atl en utbyggnad av mindre kraftverk är betydelsefull från beredskapssynpunkt. Den ger ökade möjligheter till lokal elförsörjning vid avbrott pä stamnätet.

Några remissinstanser - bl.a. Svenska Elverksföreningen, Sveriges In­dustriförbund och Byggarna - anser däremot att tillskottet på 200 GWh/år genom minikraftverk är helt orealistiskt.

Också från miljösynpunkt finns invändningar mot en mera omfattande utbyggnad av minikraftverk. Oftast är det skador på fisket som betonas. Sådana synpunkter framförs av Sveriges geologiska undersökning (SGU), fiskeristyrelsen, vissa fiskerUntendenter och fiskenämnder, länsstyrelsen i Älvsborgs län, Sveriges naturvelareförbund ozh av Fritidsfiskarna.

Fritidsfiskarna anser att minikraftverk ger oproportionerligt stora ska­dor på fisket genom att de medför låg vattenföring och har svag lönsamhet. Därigenom saknas utrymme för att kompensera skador.

 

Prop. 1983/84:160                                                   41

Många har redovisat en positiv inställning till fortsatt utredning om minikraftveik, i syfte att få fram åtgärder som kan stimulera en ytterligare utbyggnad. Det gäller bl. a. statens energiverk, flera länsstyrelser, framför allt i södra Sverige, LRF och Svenska Kommunförbundet.

LRF framhåller att man bör se över främst finansiella och organisatoris­ka hinder för en utbyggnad av minikraftverk. LRF föreslår att utredningen om minikraftverk också skall omfatta s. k. mikrokraftverk, dvs. anlägg­ningar mindre än 100 kW.

Kungliga vetenskapsakademin anser att möjligheterna till en ökad ut­byggnad av minikraftverk bör utredas kritiskt. Miljöeffekterna i mindre vattendrag kan enligt akademin bli betydande.

4   Behov av ytterligare utredningar

Vattenkraftberedningen redovisade i sitt betänkande de brister som finns i kunskapsunderiagel. Sådana brister föreligger bl. a. vad gäller vissa vattendrag i södra och mellersta Sverige. Beredningen föreslog i detta avseende att en komplettering av kunskapsunderlaget borde göras. Bered­ningen uppgav också att ett jämförbart material saknas vad gäller de fyra outbyggda huvudälvarna.

Beredningens förslag om komplettering av underlagsmaterialet vad gäl­ler vissa mindre vattendrag får stöd av bl. a. riksantikvarieämbetet, natur­vårdsverket, domänverket, flera av de berörda länsstyrelserna (Kalmar, Västmanland, Jämtland), Sveriges naturvetareförbund och Arbetsgruppen för Voxnans bevarande. Älvdalens miljögrupp anser att också projektet Brunnsberg i beredningens förslag bör utredas ytteriigare.

Planverket anser att vissa projekt bör utredas ytteriigare. Det handlar dock inte om samma projekt och älvsträckor som beredningen föreslagit utom vad gäller Fliseryd och Ammeråns överledning.

Fiskeristyrelsen anser att en genomgång bör göras av vattendrag i södra Sverige, ett förslag som endast delvis sammanfaller med beredningens.

Andra förslag till utredningar som kommit fram i remisssvaren är:

•     att man bör utreda möjligheterna att tidigarelägga ombyggnader och revisioner av befintliga vattenkraftverk,

•     att man bör utreda de outbyggda huvudälvarna så att man för dessa får ett jämförbart material.

En tidigareläggning av ombyggnader och revisioner kan motiveras av den goda tillgången på el under 1980-talet, behovet av sysselsättning samt önskemålet om att bibehålla den inhemska kompetensen och kapaciteten, inte minst inom tillverkningsindustrin. Detta bör enligt bl.a. statens ener­giverk, LO och Sveriges Industriförbund utredas närmare.

Ytterligare utredningsinsatser bör omfatta också de outbyggda huvudäl­varna. Det anser bl.a. statens industriverk, statens energiverk, TCO, VattenfaU, Svenska Elverksföreningen och Piteå kommun.

 

Prop. 1983/84:160

42

Statens energiverk skriver att ett definitivt beslut om utbyggnad eller bevarande av de stora vattendragen i landet inte behöver fattas nu. Sett i ett längre perspektiv är det dock enligt energiverket otillfredsställande att ett likartat utredningsmaterial saknas för dessa vattendrag.

Bland övriga förslag kan nämnas att vetenskapsakademin föreslagit en noggrann totalinventering och värdering ay outbyggda älvar och älv­sträckor. SMHI vill få fram en inventering av de potentiella vattenkrafts­tillgångarna, inte minst vad som kan erhållas genom utbyggnad av mini­kraftverk. Lantbruksstyrelsen vill närmare utreda konsekvenserna för jordbruk och rennäring av de projekt som ingår i planförslaget.

5   Projektvis redovisning

I följande tabell redovisas de berörda kommunernas, länsstyrelsernas och fallrättsägarnas inställning till de projekt som finns upptagna i bered­ningens förslag.

I texten efter tabellen redovisas de projekt som varit föremål för mest diskussion samt de projekt där remissbehandlingen inneburit justeringar eller korrigeringar av tidigare uppgifter.

Tabell   Berörda kommuners, länsstyrelsers och fallrättsägares inställning till projekten i beredningens förslag

Alv

Projekt

Fallräus-ägare'

Kommun  Läns­styrelse

Anm.

 

Råneälven

1   Randaträsk

2   Mårdselet

3   Korpforsen

4   Lassbyforsen

Luleälven

5   Pakkojokk

6   Kaltisjokk

7   Randi

8   Flarkån

Piteälven

9 Sikfors

Skellefte­älven

10 Slagnäs

Bureälven

11      Lappkvarnsforsen

12      MJödvattenforsen

13      Falmarksforsen

14  Strömsholm

Rickleån

15 Bygdsiljum

Umeälven

16  Klippen

17  Abelvattsån

Gideälven

18      Skinnmuddselet

19  Uppstr. Björna

20  Gideå

21  Gideåbacka

Moälven

22 Gottne

 

-1-

+

0

-1-

-t-

0

+

-1-

0

■i-

-(-

0

-

0

0

-1-

+

0

-1-

7

0

-(-

-1-

0

-1-

-1-

+

9

-

0

-1-

+

-1-

-1-

+

-f-

-1-

-t-

-1-

-1-

-1-

-f

-1-

-1-

-1-

-1-

-1-

-1-

-1-

-H

4-

-F

-1-

+

-1-

0

0

-1-

+

-1-

-H

-1-

-t-

+

-1-

-F

 

Prop. 1983/84:160

43

 

Alv

Projekt

 

Nätraån

23 Hinnsjöån

 

24 Brynge

 

25 Nyfors

 

26 Fors

 

27 Hällafors

Ångerman-

28 Vojmå

älven

29 Korpå

 

30 Sjougden

 

31 Lilla

 

32 Flåsjöån

 

33 Meåforsen

Indals-

34 Korsvattenån

älven

35 Yttre Oldsjön

 

36 Storsjötunneln

 

37 Hotagsströmmen

 

38 Edsoxforsen

 

39 Högfors

 

40 Ammeråns överledning

 

41  Krängede-Gammelänge

 

42 Hammarsforsen

 

43 Svarthålsforsen

 

44 Stadsforsen

 

45 Sillre

 

Fallrätts-

Kommun

Läns-

ägare'

 

styrelse

-f

-1-

-1-

+

+

-1-

+

+

+

-f

-f

-1-

+

-1-

+

0

-I--I--I-

+ + +

-I-•f +

+

u

-I--)-

+ u

+ + + + +

Anm.

 

Ljungan

46

Haverö

 

47

Ljunga

Ljusnan

48

Hamre

 

49

Smedjemorasjön

 

50

Härjeåsjön

 

51

Kvarnforsen

 

52

Edeforsen

 

53

Lottefors

 

54 Galvån

 

55

Runemo

 

56

LJusne strömmar

Gavleån

57

Åbyfors

 

58

Prästforsen

Dalälven

59 Johannisholm

 

60

Van

 

61

Eldforsen

 

62

Skivsforsen

 

63

Mockfjärd

 

64

Brunnsberg

 

65

Noppikoski

 

66

Stackmora Ö

 

67

Stackmora N

 

68

Borgärdet

 

69

Forshuvud

 

70

Bullerforsen

 

71

Näs

 

72

Söderfors

 

73

Älvkarleby

Kolbäcksån

74

Virsbo

 

75

Seglingsberg

 

76

Hallstahammar

Motala

77

Skärblacka

ström

78

Fiskeby

 

79

Bergsbron

-I--I--I-

+

+

+

o o o o o o

+ -I-

0

o o o o

u

+ +

o o o o o +

o o

-f

4-

-I-

+ +

o

-I-+

o o o o o o o o o o o o o o o

+ •t-u

-I--I--f

Tillståndsgivet

 

Prop. 1983/84:160

44

 

Älv

Projekt

Fallrätts-   Kommun  Läns-        Anm.
ägare'                styrelse

 

Botorps-

80 Svarteström

strömmen

 

Emån

81 Fliseryd

Alsterån

82 Hornsö

Ronnebyån

83 Kroköorden

 

84 Kallinge

Mörrumsån

85 Fridafors

 

86 Hemsjö

Rönneån

87 Forsmölla

Nissan

88 Hylte-Rydö

Klarälven-

89 Värsjö

Göta älv

90 Edsforsen

 

91 Skoga

 

92 Krakerud

 

93 Forshult

 

94 Skymnäs

 

95 Munkfors

 

96 Dejefors

 

97 Forshaga

 

98 Frykfors

 

99 Upperud

 

100 Vargön

Teckenförklaring

: ■+■ positiv inställning

 

- negativ inställning

 

?  tveksam

 

0  ingen inställning redovisad

 

U Utredning bör göras

 

4-

4-

u

 

+

0

4-

 

-1-

4-

0

 

-1-

4-

4-

 

-1-

4-

0

 

-

4-

■■}

 

-1-

0

0

 

-1-

4-

0

 

7

4-

9

 

+

4-

4-

 

■+

4-

4-

 

+

4-

4-

 

+

4-

4-

 

-1-

4--

4-

 

-1-

0

4-

 

4-

0

4-

 

4-

0

4-

 

—

4-

-f

 

4-

0

4-

Tillståndsgivet

9

4-

4-

 

' Fallrättsägarnas inställning har närmare utretts genom uppdrag från industridepar­tementet till statens energiverk. Här redovisade uppgifter är hämtade ur energiver­kets redovisning. En positiv inställning från fallrättsägarnas sida har innebörden att man är beredd att genomföra projekten inom de närmaste tio åren. En negativ inställning betyder att man bedömt att projekten inte kommer att genomföras under de närmaste tio åren.  Om Ammerån överleds. ' Fortsatta regleringar i Härjeån. '' Beror på Hylsjön.

5.1 Råneälven

Svenska Samernas Riksförbund, Älvräddarnas samorganisation samt Kungliga Vetenskapsakademin anser att Råneälven bör utgå ur planen. Enligt samerna skulle regleringarna innebära stora skadeverkningar. Plan­verket anser att Råneälven bör utredas ytteriigare innan man kan ta ställ­ning.

Bodens och Gällivare kommuner är för en utbyggnad och en av fallrätts­ägarna - Båkab - uppger att planerna för hur en utbyggnad av Råneälven skall kunna ske ännu är preliminära. En reglering i Muorka kan bli aktuell och ett önskemål är att få utnyttja också Rörån-Livasån som f.n. är undantagen från utbyggnad.

 

Prop. 1983/84:160                                                             45

5.2      Luleälven

Projektet Pakkojokk har av Vattenfall bedömts vara ekonomiskt osä­kert. Planverket anser att projektet bör utredas närmare. Jokkmokk kom­mun tar inte ställning till projektet, eftersom det inte är känt.

Projektet Randi, som innebär att man slopar minimitappningen, bedöms som tveksamt av Jokkmokks kommun, med hänvisning till inverkan på fisket. Fiskeristyrelsen, naturvårdsverket. Svenska naturskyddsförening­en, Sveriges Fiskares Riksförbund och Fritidsfiskarna hänvisar till det särskilda yttrandet från Frisen m.fl. enligt vilket Randi inte bör ingå i planen.

5.3      Piteälven

Projektet Sikfors tillstyrks av statens planverk, Piteå kommun och läns­styrelsen i Norrbotten men avstyrks av fiskeristyrelsen, naturvårdsverket. Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund, Fritids­fiskarna, Sveriges geologiska undersökning (SGU), Centerns ungdomsför­bund. Älvräddarnas samorganisation och Kungliga Vetenskapsakademin.

Älvräddarnas samorganisation motsätter sig projektet bl. a. då det anses skada fisket och man förordar att projektet ersätts med en mindre ombygg­nad (högst 75 mVs i utbyggnadsvattenföring). SGU anser bl.a. att sedi­menttransporten skuUe förändras och störa påbyggnaden av deltat vid Bölebyn. Motståndet mot projektet hänger starkt samman med att det berör Piteälven, som är undantagen från utbyggnad.

Kammarkollegiet anser att projektet kan accepteras förutsatt att tillräck­liga medel ställs till fiskeristyrelsens förfogande för fiskefrämjande åtgär­der.

5.4      Skellefteälven

Arjeplogs kommun och kammarkollegiet ställer sig negativa till en ut­byggnad av projektet Slagnäs, med hänvisning till dess inverkan på Slag-näsforsarna, som har stor betydelse för fisket. Fisket i forsarna har bety­delse också för turismen i området. Enligt Vattenfall är det tveksamt om projektet bör genomföras av ekonomiska skäl.

5.5     Bureälven

Planverket anser att projektet Strömsholm på grund av dess inverkan på miljön bör utgå ur planen.

5   Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 160

 

Prop. 1983/84:160                                                              46

5.6       Umeälven

Projektet Klippen tillstyrks av Storumans kommun och länsstyrelsen i Västerbotten men avstyrks av en lång rad remissinstanser, bl. a. fiskeristy­relsen, naturvårdsverket, planverket, SGU, Svenska Samernas Riksför­bund (SSR), Ålvräddarnas samorganisation. Kungliga Vetenskapsakade­min, kammarkollegiet och Föreningen Rädda övre Umeälven. Inverkan på bl. a. fiske och rennäring och förändringen av landskapsbilden i ett område med omfattande turism (Hemavan) är skäl som utgör motiv för att motsätta sig projektet.

Älvräddarnas samorganisation anser inte att projektet, med bibehållen ekonomi, kan modifieras i sådan grad att det på nytt kan prövas enligt vattenlagen.

5.7       Gideälven

Invändningar har rests mot projekten Skinnmuddselet/Stennäs och upp­ströms Björnafallet.

Fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, SSR, Älvräddarna och Kungliga Ve­tenskapsakademin hör till dem som anser att projektet Skinnmuddselet/ Stennäs bör utgå ur planen. Invändningarna avser den omfattande upp­dämningen och O-tappningen. Planverket anser att projektet bör utredas ytterligare. De berörda kommunerna (Åsele, Bjurholm och Örnsköldsvik) och länsstyrelserna (Västerbotten, Västernorrland) ställer sig med vissa reservationer positiva tiil en utbyggnad.

Projektet Uppströms Björna är okänt. Örnsköldsviks kommun tar inte ställning till projektet men framhåller att en utbyggnad kan innebära kon­flikter med motstående intressen. Planverket och Ålvräddarnas samorga­nisation anser att projektet bör utgå ur planen.

5.8 Angermanälven

Projektet Vojmå avstyrks av Vilhelmina kommun och länsstyrelsen i Västerbotten, till förmån för projektet Fatsjö. Denna inställning har också vissa grannkommuner, planverket och kammarkollegiet. Vetenskapsaka­demin, Älvräddarnas samorganisation, fiskeristyrelsen, naturvårdsverkat m. fl. anser att projektet bör utgå ur planen utan att ersättas av Fatsjö.

Fiskeristyrelsen och naturvärdsverket m.fl. hänvisar till det särskilda yttrandet från Frisen m. fl. I detta anges att projektet Vojmå är att föredra framför Fatsjö om inte minimitappningen i det senare projektet uppgår till minst 15 mVs.

 

Prop. 1983/84:160                                                                 47

Älvräddarnas samorganisation skriver:

"Samorganisationen anser att Vojmån är sä viktig för fiske och rekrea­tion att inget av projekten Fatsjö eller Vojmå bör komma till stånd. Om vi kommer till den punkt där vi tvingas välja mellan de två projekten anser vi att Vojmå är att föredra eftersom det ger större möjligheter till minimitapp­ningar och eftersom skadorna totalt sett blir mindre, även i Vojmån."

För projekten Sjougden, Korpå och LiUå skall som ägare stå Korssel­bränna AB och inte Båkab som angetts av vattenkraftberedningen. Viss osäkerhet har redovisats vad gäller ägarens intresse att genomföra projek­ten under de närmaste tio åren.

Projektet Meåforsen avstyrks av Sollefteå kommun och länsstyrelsen i Västernorrland.

Andra instanser som anser att projektet bör utgå ur planen är bl.a. fiskeristyrelsen, naturvårdsverket. Älvräddarnas samorganisation och Kungliga Vetenskapsakademin.

Sollefteå kommun framhåller att Meåforsen är den sista outbyggda fors­sträckan i kommunen och att den har mycket stor betydelse för rekreation och fiske.

5.9 Indalsälven

Projektet Korsvattenån avstyrks av kammarkollegiet som uppger att fallhöjden hör till en renbetesfjällsfastighet som lyder under kollegiet.

Projektet Yttre Oldsjön kan enligt Båkab ge 15 GWh/år tUl en kostnad av 2:60 kr/kW, år.

Ett stort antal remissinstanser är negativa fill en utbyggnad av projekten Hotagsströmmen och Edsoxforsen i biflödet Hårkan.

De berörda kommunerna (Krokom och Östersund) och länsstyrelsen i Jämfiand, fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, planverket, kammarkolle­giet. Älvräddarnas samorganisation. Kungliga Vetenskapsakademin, Cen­terns ungdomsförbund, Folkparfiet och VPK i Jämtland, Aktionsgruppen Rädda Hårkan m.fl. anser att projekten bör utgå ur planen. De skäl som anges för att motsätta sig projekten är älvsträckans läge nära Östersund, dess lättillgänglighet, dess betydelse för fiske och för kulturminnesvården.

Länsstyrelsen och Östersunds kommun anser att de båda projekten bör bytas ut mot Nedre Långan.

Projektet Högfors avstyrks av planverket. Jämtlandskraft AB uppger att tillskottet genom projektet skall vara 50 GWh/år och inte 65 GWh/år som uppges i beredningens betänkande.

Projektet Ammeråns överledning avstyrks av bl. a. riksantikvarieämbe­tet, firkeristyrelsen, naturvårdsverket, SGU, kammarkollegiet. Kungliga Vetenskapsakademin och Älvräddarnas samorganisation. Det viktigaste skälet för att motsätta sig projektet är att Ammerån är helt outbyggd och

 

Prop. 1983/84:160                                                                 48

har bedömts höra till de mest skyddsvärda vattendragen i landet. En överledning skulle påverka den nedre delen av Ammerån.

Länsstyrelsen i Jämtland och Ragunda kommun anser att projektet behöver utredas ytterligare innan man är beredd att ta ställning. Båkab anser att de berörda kraftföretagen redan i dag har det kraftekonomiska underlaget för den utredning som eventuellt behövs för att alternativa lösningar skall studeras. Ytterligare utredningar före en domstolsprövning skulle enligt Båkab inte vara meningsfulla utan bara försena och fördyra totalprojektet, som omfattar Ammeråns överledning och effektutbygg­nader av de fem stationerna på sträckan Krångede-Stadsforsen.

5.10    Ljungan

Projektet Haverö avstyrks av Ange kommun, länsstyrelsen i Västernorr­lands län, fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, Ålvräddarnas samorganisa­tion och Kungliga Vetenskapsakademin. Bl.a. anges att älvsträckan i tidigare utredningar bedömts höra till de mest skyddsvärda och att kraft­nyttan är relativt liten. Forsarnas värde för det rörliga friluftslivet, kultur­minnesvården, den vetenskapliga naturvården och fisket framhålls.

5.11    Ljusnan

Projektet Hamre avstyrks av Härjedalens kommun och länsstyrelsen i Jämtlands län; dessutom av bl.a. fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, plan­verket, kammarkollegiet, VPK och Folkpartiet i Jämtland, Ålvräddarnas samorganisation. Centerns ungdomsförbund och Kungliga Vetenskaps­akademin.

Kommunens inställning är följande:

"Hamresjöns utbyggnad skulle påtagligt och negativt påverka livsbe­tingelserna för befolkningen i Lillhärdal bland annat genom den starkt begränsade vattenföringen i älvfåran, som passerar rakt genom samhället Lillhärdal."

En utbyggnad av Smedjemorasjön och Häijeåsjön avstyrks av Härjeda­lens kommun. Älvräddarnas samorganisation samt VPK och Folkpartiet i Jämtland.

Projektet Edeforsen avstyrks av Rädda Ljusnan-gruppen, Föreningen Rädda Ljusdalsbygden och Ljusdals miljövärdsförening. Som ett viktigt skäl uppges att en utbyggnad i enlighet med vad som redovisats av bered­ningen skulle stå i strid med gällande riktlinjer i den fysiska riksplanering­en. Vidare skulle utbyggnaden allvariigt skada fisket. Fallrättsägaren, AB Hälsingekraft, uppger att någon utbyggnad av Edeforsen inte kommer att aktualiseras eftersom det större projektet Edänge är ekonomiskt avsevärt gynnsammare.

 

Prop. 1983/84:160                                                                 49

Projektet Galvån avstyrks av länsstyrelsen i Gävleborgs län, som anser att projektet Edänge bör ersätta Galvån. Samma inställning har Bollnäs socialdemokratiska arbetarekommun. Som skäl uppges framför allt skador på fisket. Fallrättsägaren, AB Skandinaviska Elverk, uppger atl projektet skulle kunna ge 38 GWh/år till en kostnad av 1:60 kr./kWh, år.

Projektet Runemo bör enligt planverket utredas ytterligare. Fallrättsäga­ren, AB Skandinaviska Elverk, uppger att kostnaden för projektet nu beräknats till 1:70 kr./kWh, år.

Projektet Ljusne strömmar avstyrks av Fritidsfiskarna.

5.12    Dalälven

Projekten Johannisholm och Van i Vanan bör enligt kammarkollegiet betraktas som undantagna enligt riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen (Västerdalälven är undantagen). Ålvräddarnas samorganisation avstyrker projektet Van.

Projektet Skivsforsen kommer enligt fallrättsägaren Stora Kopparberg inte att aktualiseras.

Projektet Brunnsberg avstyrks av Fritidsfiskarna och Ålvräddarnas samorganisation. Inverkan på landskapsbilden och skador pä fisket uppges som skäl för att motsätta sig projektet. Älvdalens miljögrupp anser att projektet, i likhet med t.ex. utbyggnaderna i Voxnan och Emån, bör utredas. Älvdalens kommun ställer sig positiv till fortsatt utredning av projektet.

Projekten Stackmora Ö, Forshuvud och Bullerforsen kommer enligt fallrättsägaren Stora Kopparberg inte att aktualiseras under de närmaste tio åren.

Projektet Älvkarleby är enligt Vattenfall osäkert med hänsyn till ekono­min.

5.13    Kolbäcksån

Projektet Hallstahammar - i den mån det inkluderar en utbyggnad av Sörkvarnsforsen - avstyrks av bl. a. Hallstahammars kommun, fiskeristy­relsen, naturvårdsverket. Älvräddarnas samorganisation och Kungliga Ve­tenskapsakademin. Vissa av remissinstanserna framhåller att de motsätter sig all utbyggnad som berör det föreslagna naturreservatet. Detta omfattar Sörkvarnsforsen men också den uppströms liggande Norrkvarnsforsen. Beslutet att inrätta naturreservat har av fallrättsägaren BGK överklagats till regeringen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län avstår från att ta ställning i avvaktan på den komplettering av kunskapsunderlaget som beredningen föreslagit.

 

Prop. 1983/84:160                                                     '        50

5.14    Motala ström

Projektet Fiskeby år enligt Vattenfall tveksamt från ekonomisk syn­punkt. Projektet Bergsbron avstyrks av riksantikvarieämbetet.

5.15    Emån

Projektet Fliseryd avstyrks, med hänvisning fill bl.a. skador på fisket och påverkan på landskapsbilden, av bl. a. fiskeristyrelsen, naturvårdsver­ket. Älvräddarnas samorganisation. Kungliga Vetenskapsakademin och Centerns ungdomsförbund.

Planverket och länsstyrelsen i Kalmar län ställer sig positiva till ytterli­gare utredning, medan Mönsterås.kommun är positiv tiU projektet.

5.16    Mörrumsån

Om- och tillbyggnaderna av Fridafors och Hemsjö bör enligt länsstyrel­sen i Blekinge och Fritidsfiskarna inte komma till stånd om de på något sätt ytterligare påverkar fisket och naturmiljön i Mörrumsån.

En ombyggnad av Fridafors får enligt Tingsryds kommun inte äventyra fortsatt drift i Fridafors Bruk.

Rönneån

Projektet Forsmölla bör enligt planverket utredas ytterligare innan ställ­ning tas.

5.17    Klarälven — Göta älv

Länsstyrelsen i Värmlands län uttrycker viss tveksamhet till projektet Värsjö - eftersom det skulle innebära omfattande uppdämningar - och tar inte ställning. Fallrättsägaren Uddeholm-Billemd är tveksam till projektet om inte även Strängsforsen byggs ut.

En dämningshöjning i Edsforsen bör enligt Hagfors kommun utredas noga innan ställning kan tas.

Enligt Uddeholms AB skulle effektiviseringarna i kraftverken Edsfor­sen—Forshaga kunna ge ett tillskott på 27 GWh/år med rimlig ekonomi, inte 44 GWh/år som anges i beredningens betänkande.

Tillbyggnaden av Vargön är enligt Vattenfall ett ekonomiskt tveksamt projekt.

 

Prop. 1983/84:160                                                             51

6   Projekt utanför planförslaget

De projekt som ingår i planförslaget skulle uppfylla följande krav:

•    godtagbar ekonomi

•    så liten miljöpåverkan som möjligt

Vissa projekt avfördes från förslaget på grund av dålig ekonomi, andra därför att miljöpåverkan bedömdes vara för stor.

Vissa projekt som avfördes av ekonomiska skäl bedöms av berörda fallrättsägare, efter närmare studier, ha acceptabel ekonomi. Det gäller:

•    Muorka m.fl. projekt i Råneälven (Båkab)

•    Rönnöforsen i Indalsälven (Båkab)

Många remissinstanser som är starkt kritiska till en fortsatt vattenkrafts­utbyggnad, bl.a. fiskeristyrelsen, naturvårdsverket. Svenska Natur­skyddsföreningen, anser att förslaget borde ha omfattat en rad dyrare projekt, angivna i det särskilda yttrandet från experterna Frisen m.fl. Det gäller projekten:

•    Gallejaur, Vargfors, Rengård, Granfors och Krångfors i Skellefteälven

•    Ajaure, Gardikfors, Uman, Bjurfors nedre, Harrsele och Purgfors i Umeälven

•    Borga, Borgasjö och Hjälta i Ångermanälven

•    Höljebro, Alfta och Sunnerstaholm i Ljusnan

•    Mackmyra och Forsbacka i Gavleån

•    Domnarvet, Långhag, Skedvi, Avesta Storfors och Kalkbruket i Daläl­ven

•    Björnåsen i Göta älv — Klarälven

Av dessa projekt — som huvudsakligen är om- och tillbyggnader - har som redan nämnts Rönnöforsen efter närmare studier bedömts ha accepta­bel ekonomi.

Projektet Fatsjö avfördes från förslaget då det bedömdes ha ej accepta­bel ekonomi och dessutom vara från miljösynpunkt ofördelaktigt jämfört med ett modifierat Vojmåprojekt.

Enligt det ovan nämnda särskilda yttrandet — till vilket bl. a. Fiskeristy­relsen, naturvårdsverket. Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges Fis­kares Riksförbund och Fritidsfiskarna ansluter sig - sägs beträffande valet mellan Vojmå och Fatsjö följande. Vojmå bör väljas före Fatsjö om inte det senare projektet förknippas med en minimitappning på lägst 15 m/s.

Älvräddarnas samorganisation anser nu att varken Fatsjö eller Vojmå bör komma till stånd men säger också att projektet Vojmå i en valsituation är att föredra, eftersom det projektet ger större möjligheter till minimitapp­ningar och totalt sett mindre skador i Vojmån.

Vattenfall har tidigare föreslagit en utbyggnad av Vojmå. Vad gäller Fatsjö anför Vattenfall att kostnaderna är så höga att projektet nu inte bör komma till stånd. Man anger sig dock vara berett att medverka till ett

 

Prop. 1983/84:160                                                                 52

genomförande om det från sysselsättningssynpunkt är angeläget och under förutsättning att en del av kostnaden kan ställas till Vattenfalls förfogande utan förräntningsplikt.

Flera av remissinstanserna talar för en utbyggnad av Fatsjö i stället för Vojmå. Det gäller främst den berörda kommunen - Vilhelmina kommun -och länsstyrelsen i Västerbottens län samt flera av inlandskommunerna i Västerbotten - Åsele, Dorotea och Storumans kommuner. Också planver­ket, kammarkollegiet och LO förordar en utbyggnad av Fatsjö.

Vilhelmina kommun redovisar en omfattande jämförelse mellan Fatsjö­projektet och en utbyggnad av Vojmå utan de modifieringar som bered­ningen förutsatt, dvs. omfattande minimitappningar och ingen eller obe­tydlig korttidsreglering.

Kommunens slutsats är att Vojmåprojektet möjligen ger bättre ekonomi men att skadeverkningarna på miljön blir större. Vid en samlad bedömning anser kommunen att Fatsjöprojektet och inte Vojmåprojektet bör komma till utförande. Kommunen motsätter sig besämt en utbyggnad av projektet Vojmå.

Projektet Vemsjön i Ljusnan avfördes från förslaget på grund av plane­rad torvbrytning, vilken innebär att projektet skulle komma till stånd först efter den tioårsperiod som förslaget avser. Trots detta anser länsstyrelsen i Jämtlands län att projektet bör föras lill planen.

Vissa projekt togs inte med i planen då de i jämförelse med andra aktuella projekt bedömdes ge större skadeverkningar. Av dessa projekt har främst följande diskuterats i remissvaren:

•    Tjäkovarats i Luleälven

•    Hocksjö i Ångermanälven

•    Nedre Långan i Indalsälven

•    Edänge i Ljusnan

•    Strängsforsen i Klarälven

Projektet Tjäkovarats bör enligt Jokkmokks kommun och Byggnadsar­betareförbundet komma till utförande.

Projektet Hocksjö ställer sig Strömsunds kommun negativ till medan länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det bör ingå i planen.

Projekten i Nedre Långan bör enligt bl. a. länsstyrelsen i Jämfiands län, Sveriges Industriförbund, Byggarna och Östersunds kommun föras till planen. Projekten är belägna i Krokoms kommun som motsätter sig en utbyggnad. F.ö. är inställningen till en utbyggnad av Nedre Långan väl känd genom den vattenmålsprövning som slutade med ett avslag hos regeringen.

Projektet Edänge bör enligt bl. a. länsstyrelsen i Gävleborgs län, Bollnäs kommun, de socialdemokratiska arbaterekommunerna i Ljusdal och Boll­näs, LO-sektionen i Ljusdal och byggnadsarbetareförbundet avd. 27 föras fill planen. Utifrån remissvaren kan inga slutsatser dras om motståndet mot en utbyggnad eftersom projektet inte fanns med i förslaget. Några

 

Prop. 1983/84:160

53

remissinstanser från bevarandesidan har dock tagit upp och motsatt sig projektet Edänge. Ljusdals kommun har valt att inte avge något yttrande. Projektet Strängsforsen, beläget inom Torsby kommun, bör enligt Hag­fors och Munkfors kommuner samt bl.a. Svenska Elektrikerförbundet, Byggarna och Sveriges Industriförbund föras till planen. Bland dem som motsätter sig en utbyggnad finns bl. a. Torsby kommun samt länsstyrelsen i Värmlands län.

 

Prop. 1983/84:160                                                   54

Bilaga 2

Sammanfattning av statens energiverks utredning, Vattenkraftsutbyggnad under 1980-talet

Genom beslut den 10 november 1983 uppdrog regeringen åt statens energiverk att genomföra vissa utredningar på vattenkraftsområdet.

Vattenkraftsberedningens projektkatalog innehåller projekt om sam­manlagt 3 TWh/år syftande till ett tillskott på 2,5 TWh/år för att uppnå den av riksdagen beslutade målsättningen för vattenkraftsproduktionen 66 TWh/år.

I energiverkets uppdrag ingick att utreda vilken medelårsproduktion som skaU anses utgöra utgångspunkt för bedömning av vattenkraftsbered­ningens förslag. Olika metoder gmndade på beräkningar av medelårspro­duktionen ger värden från 61 TWh/år till 64 TWh/år på den framtida vattenkraftsproduktionen med den produktionsapparat som fanns den 1 januari 1983. Det finns enligt verkets bedömning inte grund för att nu avgöra vilken metod som bör användas och därmed vilket värde på den framtida vattenkraftsproduktionen som bör utnyttjas. Verket fann därför inte anledning att frångå beredningens förslag om att ett tillskott om 2,5 TWh/år erfordras. Det arbete i denna fråga som har bedrivits av energiver­ket pekar enligt verket på att åtminstone projekt om 2,5 TWh/år nu bör förverkligas.

Energiverket har även sökt bedöma i vilken mån omprövningsbestäm­melserna i den nya vattenlagen i högre grad än bestämmelserna i den gamla vattenlagen kan leda till en minskad vattenkraftsproduktion.

Det finns enligt verket inte nu grund för att kvantifiera effekterna i form av eventuell minskad vattenkraftsproduktion vid framtida omprövningar av vattendomar. Det går heller inte att nu avgöra om den nya vattenlagen i sin tillämpning kommer att innebära skärpningar härvidlag. Risken för att så blir fallet finns emellertid och den utgör därmed enligt verket ytterligare en faktor som pekar på behovet av att bygga ut vattenkraften under 1980-talet.

Urvalet av projekt i beredningens plan gjordes efter en avvägning mellan motstående intressen främst på riksplanet. Statens energiverk har gått igenom samtliga projekt i planen och undersökt fallrättshavarens och resp. kommuns inställning till en utbyggnad.

Verket bedömer mot bakgmnd av denna detaljerade genomgång att projekt om sammanlagt ca 750 GWh/år kommer att genomföras inom fem år och projekt om ytterligare ca 950 GWh inom tio år. Därutöver kan enligt verket projekt om ytterligare 200-300 GWh/år komma att utföras genom särskilda insatser, främst genom statens vattenfaUsverk. Vissa projekt med stora energitillskott är av särskild betydelse för att huvuddelen av vattenkraftberedningens plan skall förverkligas. Dessa är Råneälven, Sik-

 

Prop. 1983/84:160                                                   55

fors. Klippen och Ammeråns överledning. Energiverket föreslår att Fat­sjöprojektet ersätter Vojmå i planen. Totalt skulle således en vattenkrafts­utbyggnad om tillsammans ca 2 TWh/år kunna genomföras under den närmaste tioårsperioden.

För att dessa projekt — ca 65 av vattenkraftberedningens 100 projekt -skaU komma till stånd krävs enligt verket en bestämd inriktning på detta från såväl statsmakternas som kraftindustrins sida. Verket föreslår därför att regeringen, med reservation för utgången av vattenmålsbehandlingen, uttalar att de projekt som ingår i beredningens plan i princip skall genomfö­ras. Energiverket anser också att regeringen av samma skäl, snarast och i ett sammanhang, bör fatta beslut i de 15 ärenden om utbyggnad av vatten­kraftsprojekt som f. n. är föremål för regeringens prövning.

En ytterligare åtgärd med samma syfte kan enligt energiverket vidtas med investeringsfonderna. F. n. gäller att företagen kan utnyttja investe­ringsfonder fram till den 1 mars 1985 för byggnads- och markarbeten samt för maskiner och inventarier fram till den 31 december 1984. Enligt energi­verket skapar denna begränsning en viss osäkerhet som inte är ägnad att stimulera initierandet av projekt. Verket föreslår därför att regeringen medger att investeringsfonder får utnyttjas för ny- eller reinvesteringar i vattenkraftverk fr. o. m. år 1990.

Statens energiverk har även studerat vattendomstolarnas behandling av ärenden. För att inte tUlståndsbehandling av vattenkraftsärenden skall försenas bör enligt verket vattendomstolarnas möjligheter till en snabb behandling uppmärksammas.

Vissa projekt i beredningens förslag bedöms av fallrättshavaren inte vara genomförbara från ekonomisk synpunkt. För dessa projekt bör enligt verket övervägas om efter granskning i varje särskilt fall arbetsmarknads­politiskt stöd skulle kunna utgå. För viss del av investeringen i Fatsjö bör enligt energiverket kapital utan förräntningsplikt ställas till vattenfallsver­kets förfogande.

Vattenfallsverket bör enligt energiverket ges i uppdrag av regeringen att redovisa projekt som kan vara intressanta att genomföra i ett samhällseko­nomiskt perspektiv men som inte väntas komma till utförande genom nuvarande privata fallrättshavare. Sådan projekt skulle kunna ge ett ener­gitillskott om ca 200 GWh/år.

Med dessa åtgärder bör enligt verket huvuddelen av de i vattenkraftsbe­redningens plan ingående projekten komma till utförande.

Energiverkets utredning behandlar den utrustningstillverkande indu­strins situation relativt omfattande. Verket framhåller att en betydande kompetens har byggts upp inom landet för projektering och uppförande av vattenkraftverk samt för tillverkning av elektrisk och mekanisk utrustning för sådana kraftverk. Enligt verket kommer även med genomförande av vattenkraftsberedningens förslag vattenkraftsutbyggnaden i landet att minska kraftigt i förhållande till verksamhetens omfattning under de senas-

 

Prop. 1983/84:160                                                   56

te decennierna. Därmed står de industrier som tillverkar specifik vatten­kraftsutrustning, dvs. främst turbiner och generatorer, inför en mycket besvärlig situation. I vissa fall står företag inför beslut om huruvida till­verkning skall bedrivas även fortsättningsvis. För att korrekta beslut skall kunna fattas är det enligt verket av avgörande betydelse att statsmakternas inställning till fortsatt vattenkraftsutbyggnad klargörs.

Ett genomförande av beredningens förslag innebär enligt verkets beräk­ningar anläggningskostnader om sammanlagt 5,2 miljarder kronor. Antalet årsarbeten kan uppskattas till ca 8500. De ca 65 projekt som verket bedömer kommer att genomföras inom tio år kommer att ge leveranser från utrustningsindustrin om sammanlagt ca I 400 milj. kr. Med genomfö­rande av de projekt, inkl. t. ex. Fatsjö, om sammanlagt ca 2,2 TWh/år som verket bedömer kan genomföras kan den direkta syselsättningen uppskat­tas till ca 7400 årsarbeten och investeringsvolymen till ca 4600 milj. kr.

En viktig fråga i detta sammanhang är i vilken utsträckning kraftindu­strins upphandlingar och den tillverkande industrins produktionsmöjlighe­ter kan fås att stämma överens. Enligt energiverket har kraftindustrin under utredningsarbetet förklarat sig beredd att samråda med tillverk­ningsindustrin i avsikt att uppnå en sådan överensstämmelse.

I landet finns 688 vattenkraftsstationer större än I MW med en samman­lagd installerad effekt av ca 15 500 MW. 55% av dem är äldre än 30 år. Dessa kraftverk svarar för ca 25% av den totala vattenkraftseffekten.

Verkets utredning visar att det finns en stor potential för reinvesteringar i vattenkraftverk, vilket skulle kunna få stor betydelse för möjligheterna att vidmakthåUa kompetens och sysselsättning i industrin.

Omfattningen för utrustningsindustrins del skulle kunna vara av samma storieksordning som genomförande av nyinvesteringarna enligt beredning­ens förslag. Särskilt på den elektriska sidan synes det finnas ett uppdämt renoveringsbehov. En modell för värdering av tidigareläggning av reinves­teringar som verket har låtit utarbeta visar att det under vissa förutsätt­ningar f. n. kan vara lönsamt att tidigarelägga sådana investeringar. Emel­lertid visar verkets utredning att ett ekonomiskt incitament erfordras för att reinvesteringarna skall tidigareläggas. En åtgärd som enligt verket ligger nära till hands i sammanhanget är att den skatt som utgår för produktion i äldre vattenkraftverk sänks för produktion i anläggningar som har renoverats. Verket framhåller att det under den korta tid som stått till förfogande inte har varit möjligt att kvantifiera vilka tidigareläggningar av reinvesteringar som härmed skulle kunna uppnås. Det har heller inte varit möjligt att slutligt utforma ett förslag till system för skattenedsättning. Denna fråga bör enhgt verket snarast övervägas närmare av statsmakterna i samråd med kraftindustrin och den tillverkande industrin. Det samarbete med tillverkningsindustrin som kraftindustrin har förklarat sig intresserad av bör härvidlag kunna utnyttjas.

Genom verkets utredning har ett betydande maierial beträffande de

 

Prop. 1983/84:160                                                   57

projekten i vattenkraftsberedningens plan, utrustningsindustrins situation och potentialer för och lönsamheten i reinvesteringar i befintliga kraftverk tagits fram. Denna information bör enligt energiverket bidra till ökad verksamhet inom dessa områden.

 

Prop. 1983/84:160                                                   58

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen .....................................................     1

Propositionens huvudsakliga innehåll   ..................... ... 1

Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)   .     2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1984-03-22                    4

1   Inledning ........................................................     4

2   Nuvarande ordning ............................................ ... 5

3   Vattenkraftberedningens förslag   ........................ ... 8

4   Föredragandens överväganden ............................ .. 10

 

4.1    Plan för vattenkraftsutbyggnad   ....................    10

4.2    Planens närmare utformning   ......................... .. 14

4.3    Särskilda överväganden angående vissa projekt                 17

4.4    Förslaget tiU plan  ........................................    26

4.5    Lokala sysselsättningseffekter   ...................... .. 29

4.6    Åtgärder för att upprätthålla kompetens och sysselsättning i tillverkningsindustrin m. m                  31

 

5   Upprättat lagförslag   ........................................    34

6   Hemställan   ....................................................    34

7   Beslut   .......................................................... .. 34

Bilagal   SOU   1983:49,   Betänkande   av   vattenkraftberedningen.

Sammanställning av remissinstansernas yttranden                    35

Bilaga 2 Sammanfattning av statens energiverks utredning. Vatten­
kraftsutbyggnad under 1990-talet   .............    54

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984