Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1983/84:113

Regeringens proposition 1983/84:113

om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74);

beslutad den 2 februari 1984.

Regeringen föreslår riksdagen alt anta del förslag som har lagils upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

ANDERS THUNBORG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås all civilförsvarslagens regler om besiktning och underhåll av skyddsrum kompletteras med bestämmelser som gör kommu­nerna skyldiga all mol ersättning genom återkommande besiktningar kon­trollera skyddsrummen och se till all fel och brister åtgärdas. 1 propositio­nen föreslås också en bestämmelse som gör en ägare av en anläggning eller byggnad skyldig att mol ersättning vidta de åtgärder som behövs för att ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.

1    Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 113


 


Prop. 1983/84:113                                                                2

Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)

Härigenom föreskrivs i fråga om civilförsvarslagen (1960: 74)'

dels att nuvarande 53 § 2 mom. skall betecknas 53 § 3 mom.,

dels att 40§ 1 mom., 42 §, nya 53 § 3 mom., 65 och 83 §§ skall ha nedan

angivna lyddse, dels att i lagen skall införas ett nytt moment, 53§ 2 mom., och en ny

paragraf, 55a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

40 § 1 m o m . Utöver de uppgifter som ankomma på kommun enligt 4 och 7 kap. åligger det kommun att

a)  genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen och civilförsvarschefen biträde i sådana frågor rörande civilförsvaret som hava samband med de särskilda myndigheternas verksamhetsområden, varvid kommun bland an­nat har att på därom gjord framställning lillhandahålla tillgängliga, för civilförsvaret erforderliga byggnadsritningar, kartor och dylikt;

b)  i enlighet med gällande organisationsplan inrätta och utrusta lednings­centraler och andra skyddade uppehållsplatser för det allmänna civilför­svaret saml vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom reservanord­ningar som äro avsedda uteslutande för brandförsvarets försörjning med vallen så ock under civilförsvarsberedskap, i den omfattning civilförsvars­styrelsen eller efter dennas allmänna anvisningar länsstyrelsen bestämmer, utföra ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplalser saml vidtaga andra byggnadslekniska åtgärder avseende del lokala civilförsvaret, oaktat åtgärderna icke upptagits i organisationsplanen;

c)  inrätta och utrusta skyddsrum som på grund av beslut enligt 27 § skall anordnas i befintlig anläggning eller byggnad utan samband med tillbygg­nad eller på mark, som är avsedd för gala, torg, park eller annan allmän plats, ävensom vidtaga förberedelser som avses i 22 § andra stycket och, enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen utser därom förord­nar, under civilförsvarsberedskap iordningställa utrymmen som där avses till skyddsrum;

d)      vårda och underhålla de under b) och c) omförmälda anordningarna;

e) i den omfattning som tillgäng­liga medel medger genom återkom­mande besiktningar kontrollera att skyddsrummen i kommunen har en tillfredsställande skyddsförmåga och se till att fel och brister åtgär­das;

O tillhandahålla lämpliga lokaler för civilförsvarets adminislration samt, i den mån skyldighet härulinnan icke åvilar ägare eller innehavare av anläggning eller byggnad, för förvaring av materiel och utrustning för civilförsvaret ävensom för utbildningsverksamheten inom civilförsvaret;

' Lagen omtryckt 1975: 712.

■ Förutvarande punkten e) upphävd genom 1969; 63.


 


Prop. 1983/84:113


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


g) svara för avlöning och annan ersättning till personal, vars tjänstgöring i civilförsvaret enligt 20 § skall anses fullgjord i kommunal anställning;

h) under civilförsvarsberedskap saml vid utbildning och övning, i den omfattning organisationsplanen angiver, till allmänna civilförsvarets förfo­gande ställa kommunen tillhörig materiel och annan egendom; saml

i) å trafikled eller annan allmän plats, där kommunen ansvarar för gatu-eller vägbdysning, vidtaga erforderiiga anordningar för den vägledande belysning, som enligt organisationsplanen skall finnas där under mörk­läggning.

42§'


För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt 40§ I mom. b) eller c) eller 54 första stycket eller för vård och un­derhåll av de i 40 § I mom. c) nämnda anordningarna, äger kom­munen erhålla ersättning av stats­medel, i den mån kostnaden kan anses skälig. Vid ersättningens be­stämmande skall hänsyn i skälig ut­sträckning tagas till det värde som åtgärden kan ha för anläggningens eller byggnadens användning i fred.


För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt 40 § I mom. b), c) eller e) eller 54 § första stycket eller för vård och un­derhåll av de i 40§ I mom. c) nämnda anordningarna, äger kom­munen erhålla ersättning av stats­medel, i den mån kostnaden kan anses skälig. Vid ersättningens be­stämmande skall hänsyn i skälig ut­sträckning tagas till det värde som åtgärden kan ha för anläggningens eller byggnadens användning i fred.


Innan medel finns tillgängliga för beräknad ersättning får skyldighet för kommun alt vidtaga åtgärd enligt 40 § 1 mom. b) eller c) ej göras gällande mot kommunen.


Ersättningen bestäms av rege­ringen eller myndighet som rege­ringen utser.


Ersättningen bestäms och beta­las ut av regeringen eller myndighet som regeringen utser.


Kommunen har rätt att erhålla förskott på ersättningen i enlighet med de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

53 §

2 mom. Agaren av en anläggning eller byggnad, i vilken skyddsrum har anordnats, är skyldig att efler anmodan vidta de åtgärder som be­hövs för att ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga. För detta har han rätt att få ersätt­ning av statsmedel enligt de grun­der som anges i 55a §.

2 mom. Skall ort eller plats ej Jmom. Skall ort eller plats ej längre utgöra skyddsrumsort, må längre utgöra skyddsrumson, får regeringen eller myndighet, som re-     regeringen eller myndighet, som re-

'Sen.nste lydelse 1983:3.34.


 


Prop. 1983/84:113


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


geringen bestämmer, förordna, att där befintliga skyddsrum likväl sko­la utrustas, vårdas och underhållas.


geringen bestämmer, förordna, alt där befintliga skyddsrum likväl skall utrustas, vårdas, underhållas och omfattas av åtgärder enligt 2 mom.


55a §

För skäliga kostnader enligt 53 § 2 mom. utgår ersättning av stats­medel. Ersättning utgår dock inte för åtgärder som har föranletts av att ägaren eftersatt vården och un­derhållet av skyddsrummet, gjort otillåtna ingrepp i det eller på an­nat sätt varit försumlig.

Ersättningen bestäms av länssty­relsen och betalas ut sedan kom­munen godkänt åtgärderna.

65 §" Civilförsvarsmyndigheten får besikta en anläggning eller byggnad för aU ta reda på vilka åtgärder som har vidtagits eller bör vidtas där Iill skydd mol skada av fientlig verksamhet eller för alt se om anläggningen eller byggnaden lämpligen kan användas för civilförsvaret.


För utrönande om och i vad mån skyddsrum bör anordnas eller för­beredas inom anläggning eller byggnad äger kommunen besiktiga anläggningen eller byggnaden.


Kommunen får besikta en an­läggning eller byggnad för atl ta reda på om skyddsrum bör anord­nas eller förberedas inom anlägg­ningen eller byggnaden eller för att kunna kontrollera skyddsrummen enligt 40 § I mom. e).


83 §' Över beslut av civilförsvarschef eller polismyndighet i ärende, som avses i denna lag, må besvär anföras hos länsstyrelsen, om ej annal följer av 69§. Talan mot kommunal myndighets beslut enligt 27 och 32 §§ föres hos länsstyrelsen genom besvär.


Mol länsstyrelses beslut om kost­nadsfördelning enligt 49 eller 54 §, om ersättning enligt 53 eller 56 § el­ler om föreläggande av vite vid un-deriålenhet att fullgöra skyldighet enligt 15 § föres talan hos kammar­rätten genom besvär. I samma ord­ning föres lalan mol beslut, som


Mot länsstyrelses beslut om kost­nadsfördelning enligt 49 eller 54§, om ersättning enligt 53, 55a eller 56 § eller om föreläggande av vite vid underiålenhet atl fullgöra skyl­dighet enligt 15 § föres talan hos kammarrätten genom besvär. 1 samma ordning föres talan mot be-


Med   nuvarande   lydelse   avses   65 §   enligt   författningsförslag   nr  2   i   prop.

198.3/84: 114.

'Senaste lydelse 1983: 334.


 


slut enligt 31 §.

I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos regering­en genom besvär, om ej annal följer av 69 §. Detsamma gäller i fråga om talan mot civilförsvarsstyrelsens beslut enligt lagen.

Talan må icke föras mot beslut, som meddelats enligt 19, 33a, 34, 35, 37 eller 58 §.

Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när särskilda skäl äro därtill må myndighet, som meddelat beslut enligt denna lag, förordna att beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.

Prop. 1983/84:113

Nuvarande lydelse

länsstyrelse enligt denna lag eller med slöd därav utfärdade bestäm­melser i särskilt fall meddelat om föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande i vad angår inrät­tande, utrustning, vård eller under­håll av skyddsrum, dock ej beslut enligt 31 §.


Föreslagen lydelse

siul, som länsstyrelse enligt denna lag eller med slöd därav utfärdade bestämmelser i särskilt fall medde­lat om föreläggande, föreskrift, till­stånd eller godkännande i vad angår inrättande, utrustning, vård eller underhåll av eller andra åtgärder i fråga om skyddsrum, dock ej be-


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

ti    Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 113


 


Prop. 1983/84:113                                                    6

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET
             PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-11-03

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Rainer, Bod­slröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Thunborg

Föredragande: statsrådet Thunborg

Lagrådsremiss om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)

1    Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Holmqvist, lyra sakkunniga (Fö 1975: 03) med uppdrag all lämna förslag till bestämmelser lör övergång till ett ändrat syslem för skyddsrumsbyggande och finansiering av detta. De sakkunniga antog benämningen 1975 års skyddsrumsutredning. Del nya skyddsrumssystemet infördes i sin helhet den Ijuli 1979. 1 lillläggsdirekliv (Dir. 1980: I) i januari 1980 uppdrog regeringen ål utredningen att bl. a. överväga vilka åtgärder som i fredslid bör vidtas för att avhjälpa felaktig­heter i befintliga skyddsrum och kommunernas medverkan i delta arbete.

Utredningen har redovisat denna del av sitt uppdrag i promemorian (Ds Fö 1981: 6) Besiktning, underhåll och förbättringar av skyddsrum.

Regeringen överlämnade promemorian till 1978 års försvarskommitté alt beaktas i kommitténs arbete. 1 silt slutbetänkande (Ds Fö 1981: 14) Total­försvaret 1982/87 föreslog kommittén bl. a. att de bemyndiganden för skyddsrum som ges varje år bör ge ulrymme för att kontrollera det äldre skyddsrumsbeståndet och vidla de åtgärder som behövs för att hålla del i stånd.

Skyddsrumsutredningens förslag och försvarskommitténs slutbetän­kande lades till grund för förslag till 1981/82 års riksmöte. I propositionen (prop 1981/82: 102 bil. 2 s. 249-256) anförde föredraganden, statsrådet Gustafsson, bl.a. följande: "1975 års skyddsrumsutredning har vidare föreslagit atl alla skyddsrum skall kontrolleras regelbundet för att säker­ställa alt de har avsedd skyddsförmåga och atl de snabbt kan ställas i ordning från fredsanvändning till användning i krig. Felaktigheter som upptäcks vid sådana kontroller bör rättas till. Utredningen föreslår atl vissa brister och felaktigheter, som inte kan hänföras till försumlighet hos


 


Prop. 1983/84:113                                                    7

ägaren, skall få avhjälpas med viss ersäUning av statsmedel. Jag ansluter mig i denna del till utredningens förslag. Däremoi bör inle, som utredning­en också föreslår, en särskild besiktningsorganisalion om 25 besiktnings­män anställda hos dvilförsvarsslyrdsen men placerade på 20 länsstyrelser tillskapas för ändamålet. 1 stället bör det vara möjligt atl anlita de bygg­nadsinspektörer som finns i kommunerna och som i dag har hand om slutbesiktning av nybyggda skyddsrum, för all även ta hand om kontrollen av det äldre skyddsrumsbeståndet". Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag.

För att kunna genomföra riksdagens beslut behöver vissa ändringar göras i civilförsvarslagen. I försvarsdepartementet har upprättats en pro­memoria (1983-06-29, PM nr 12/83) i ämnet med förslag till lagändringar. Till protokollet i detta ärende bör nämnda promemoria fogas som bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. En inom försvarsdepartementet upprättad sammanställning över remissyttrandena bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 2.

2   Allmän motivering

2.1 Utgångspunkt

Det har länge stått klart att investeringarna i skyddsrum måsle komplet­teras med åtgärder för kontroll av att skyddsrummen behåller det avsedda skyddsvärdet. Frågan om underhållsbesiktning av skyddsrum har utan påtagligt resultat behandlats i en rad olika sammanhang. I 1982 års för­svarsbeslut läggs emellertid fast dels att det befintliga skyddsrumsbestån-del forfiöpande skall besiklas, dels alt de byggnadsinspektörer som finns i kommunerna bör kunna anlitas för att ta hand om denna besiktning, dels att vissa brister och felaktigheter i skyddsrummen som inle beror på försummelse av ägaren skall få avhjälpas mol viss ersättning av statsme­del.

F.n. finns inga lagbestämmelser vare sig om kommunernas skyldighet all besikta skyddsrum eller om fastighetsägarnas ansvar för att rätta till brister och fdakfigheier som inle beror på fastighetsägarnas egen försum­lighet.

I försvarsdepartementets promemoria har föreslagits all civilförsvarsla­gen (1960:74) kompletteras med bestämmelser i dessa hänseenden.

Förslaget har mottagits positivt av remissinstanserna och även jag anser alt den föreslagna regleringen är lämplig.

Mina kommentarer fill de enskilda lagbestämmelserna återfmns i spe­cialmotiveringen (avsnitt 4).


 


Prop. 1983/84:113 2.2 Besiktning

Mitt förslag: Kommunerna skall mol ersättning av statsmedel i den omfattning som tillgängliga medel medger genom återkommande be­siktningar kontrollera alt skyddsrummen i kommimerni har en lillfieds-slällande skyddsförmåga och se till att fel och brister åtgärdas.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se promemorian bil. 1 s. 19 och 20).

Remissinstanserna: Flertalet tillstyrker promemorielörslaget (se bil. 2 av­snitt 2).

Skäl för mitt förslag: De personer som använder ett skyddsrum i fredstid är ofta helt andra än de som kommer att använda dem under krig. Felaktighe­ter av belydelse för skyddsförmågan upptäcks alltså inte ulan vidare. Del är dessutom endast ett fåtal personer som äger tillräckliga specialkun­skaper för atl avgöra om en anordning i elt skyddsrum är riktig eller felaktig. Om inle särskilda åtgärder vidtas upptäcks alltså brister sannolikt först i en beredskapssilualion, då del i allmänhet är för sent atl rätta till felen. Man kan inte heller utan vidare förutsälia alt fastighetsägare avhjäl­per kostnadskrävande fel ulan anmaning. Del är också sannolikt all vissa fel blir besvärligare all rätta fill, om inle åtgärder vidtas i tid. Mot den bakgrunden är del nödvändigt alt det skapas möjligheter för någon myndig­het att upptäcka bristerna. Det sker enklast genom alt införa regler som ger denna myndighet räll all genom besiktningar kontrollera befintliga skydds­rum.

Del synes vara lämpligt alt kommunerna åläggs en skyldighet atl genom återkommande besiktningar kontrollera att skyddsrummen i kommunerna har en tillfredsställande skyddsförmåga och om så inle är fallet se till alt de fel och brister som finns i skyddsrummen åtgärdas. 1 del följande avsnittet kommer jag all föreslå en skyldighet för fastighetsägaren att efter anmodan vidla dessa åtgärder. Kommunerna bör få ersättning för sina kostnader för besiklningsverksamheten. Vad nu sagts kräver ändringar i civilförsvarsla­gen.

Närmare föreskrifter om hur besiklningsverksamheten skall gå till och hur ersättningen skall beräknas får meddelas i verkställighetsföreskrifter till lagen.

I fråga om omfattningen av den föreslagna besiklningsverksamheten och de åtgärder som den kan medföra vill jag anföra följande. Det bör enligt min mening inte förflyta alltför lång lid mellan besiktningarna. Ett lämpligt mål bör vara alt cirka en tiondel av skyddsrumsbesiåndel besiklas varje år. I likhet med skyddsrumsbyggandet bör emellerfid omfattningen av denna


 


Prop, 1983/84:113                                                              9

verksamhet ytterst styras av tillgången på medel som prövas i del åriiga budgetarbetet. 1 det sammanhanget får också göras en avvägning mellan nybyggnadsålgärder och nämnda verksamhet.

Om kommunen vid besiktningen upptäcker fd och brister i skyddsrum­men bör kommunen inom ramen för tillgängliga medel anmoda fastighets­ägaren atl rätta till dessa. Om fastighetsägaren underlåter atl vidta de anmodade åtgärderna bör kommunen anmäla detta till länsstyrelsen som med slöd av 78 § civilförsvarslagen har möjlighet atl förelägga vite för atl tvinga fram all fastighetsägaren fullgör sina skyldigheter. Det har över­vägts all låta kommunen få mcijligheten all förelägga vite. Enligt min mening bör den frågan prövas i del lagstiftningsarbete som förbereds i fråga om kommunernas övertagande av ledningsansvaret för civilförsvaret på lokal nivå under beredskap och krig.

2.3 Åtgärder för skyddsrummens skyddsförmåga

Mitt förslag: Fastighetsägare åläggs att mot ersättning av statsmedel vidta de åtgärder som behövs för all ge skyddsrummet en tillfredsstäl­lande skyddsförmåga.

Promemorieför.slaget: Överensstämmer i huvudsak med milt förslag utom i vad avser ersättningsfrågan. Enligt promemorieförslaget bör ersättning endasl utges för kostnader som överstiger en tiondel av basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring (se promemorian bil. I s. 20. 21 och

23).

Remissinstanserna: Flertalet godtar promemorieförslaget. Flera gillar dock inle lösningen av ersättningsfrågan utan anser att ersäUning skall utgå för hela kostnaden (se bil. 2 avsnitt 3).

Skäl för mitt förslag: Elt skyddsrum anses felaktigt om del inle uppfyller de tekniska bestämmelser efter vilka del har byggts. Felaktigheterna kan ha många orsaker. Felen kan bero på otillfredsställande vård och under­håll, fd i projektering eller utförande, ingrepp som gjorts efter färdigstäl­landet eller annan yttre påverkan.

Även till synes små defekter kan ha stor betydelse för skyddsrummets skyddande egenskaper. I ell skyddsrum som är behäftat med fel är risken aU skadas eller dödas vid ett anfall naturligtvis större än i ett fdfriU skyddsrum. I vissa fall ökar risken avsevärt. Skyddsrummet erbjuder då inte längre det skydd som avsågs när det byggdes.

När del gäller möjligheterna att rätta till fel och brister erbjuder den nuvarande lagstiftningen två lösningar, som dock båda förutsätter medgi­vande av ägarna till de anläggningar och byggnader som rymmer skydds­rummen.


 


Prop. 1983/84:113                                                   10

Den ena innebär att ett avlal träffas mellan dvilförsvarsslyrdsen eller länsstyrelsen och anläggningens eller byggnadens ägare all denne utför de arbeten som behövs mot viss ersättning. Ansvaret för den fortsatta vården och underhållet förändras inle härigenom.

Den andra lösningen innebär atl kommunen utför erforderliga åtgärder enligt 40 § Imom.c) civilförsvarslagen. En tillämpning av delta lagrum förutsätter emellertid alt utrymmet i fråga först döms ut som skyddsrum. I och med att åtgärder vidtas så att utrymmet åter kan godkännas som skyddsrum övergår ansvaret för vården och underhållet på kommunen enligt 40 § I mom. d). Detla gäller även om anläggningens eller byggnadens ägare utför åtgärden i fråga enligt 54 § andra stycket civilförsvarslagen. Det är därför inte lämpligt att utnyttja denna möjlighet i fråga om andra byggna­der än kommunens egna.

Ingendera lösningen är tillräckligt effektiv när det gäller atl komma till rätta med de ganska omfattande brister som finns i del äldre skyddsrums-beståndet. Andra vägar måsle sökas och den väg som då ligger närmast till hands är att införa en skyldighet för ägaren av den anläggning eller bygg­nad i vilken skyddsrummet finns, all efter anmodan vidta de åtgärder som behövs för alt ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga. Någ­ra olägenheter med en sådan lösning finns inte under förutsättning alt ägaren erhåller ersättning av staten för de åtgärder som han tvingas vidta. Ersättning bör till skillnad från promemorieförslagel utges för hela kostna­den. I specialmotiveringen till 55a § kommer delta att närmare kommente­ras.

2.4 Ikraftträdande

Jag förordar all de föreslagna ändringarna i civilförsvarslagen får träda i kraft den I juli 1984. Någon särskild övergångsbestämmelse behövs inle.

3   Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74).

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga i.'

' Bilagan har uleslutits här. Förslaget är likalydande med det som är fogat till propositionen frånsett atl 53 § 2 mom. första meningen i förslaget hade följande lydelse: Ägaren av en anläggning eller byggnad, i vilken skyddsrum har anordnats enligt I mom. första stycket, är skyldig alt efter anmodan vidta de åtgärder som behövs för all ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga.


 


Prop. 1983/84:113                                                                 II

4    Specialmotivering

Förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)

40 §

I mom. Utöver de uppgifter som ankomma på kommun enligt 4 och 7 kap.

åligger del kommun att

e) / den omfattning som tillgängliga medel medger genom återkom­mande besiktningar kontrollera att skyddsrummen i kommunen har en tillfredsställande skydd.fförmåga och se till att fel och brister åtgärdas:

1 den nya punkten e) har tagits in den bestämmelse som behövs för att slå fast atl kommunerna är skyldiga att besikta de skyddsrum som finns i kommunen och se till att fel och brister åtgärdas.

1   lagtexten anges inle hur ofta ett skyddsrum skall besiktas. Den enda
precisering som görs är att det skall vara återkommande besiktningar och i
den omfattning som tillgängliga medel medger. I den allmänna motivering­
en har detla närmare redovisats.

All den enskilde är skyldig att tåla besiktningen följer av 65 § andra stycket.

42 §

För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt 40§ I mom. b), c) eller e) eller 54 § första stycket eller för vård och underhåll av de i 40§ I mom. c) nämnda anordningarna, äger kommunen erhålla ersätt­ning av statsmedel, i den mån kostnaden kan anses skälig. Vid ersättning­ens bestämmande skall hänsyn i skälig utsträckning tagas till del värde som åtgärden kan ha för anl.iggningens eller byggnadens användning i fred.

Innan medel finns tillgängliga för beräknad ersättning får skyldighet för kommun all vidtaga åtgärd enligt 40§ I mom. b) eller c) ej göras gällande mol kommunen.

Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

Kommunen har räll atl erhålla förskott i enlighet med de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Tillägget av punkten e) i första stycket innebär all kommunen får rält till ersättning av statsmedel för de kostnader som kommunen har för besikt­ningen av skyddsrum. Vilken myndighet som skall besluta om och betala ut ersättningen får bestämmas av regeringen med stöd av tredje stycket.

53 §

2   mom. Agaren av en anläggning eller byggnad, i vilken skyddsrum har
anordnats enligt I mom. första stycket, är skyldig atl efter anmodan vidta
de åtgärder som behövs för atl ge skyddsrummet en tillfredssiällande
skyddsförmåga. För detta har han rätt att få ersättning av statsmedel
enligt de grunder som anges i 55a §.


 


Prop. 1983/84:113                                                    12

3 mom. Skall ort eller plats ej längre utgöra skyddsrumsorl.y<:!r regering­en eller myndighet, .som regeringen bestämmer, förordna atl där befintliga skyddsrum likväl skall utrustas, vårdas, underhållas och omfattas av åt­gärder enligt 2 mom.

lett nytt 2mom. i paragrafen har tagits in en bestämmelse som ålägger ägaren av en anläggning eller byggnad som innehåller elt skyddsrum atl efler anmodan vidta de förbättringsåtgärder som behövs för atl ge skydds­rummet en tillfredsställande skyddsförmåga.

F. n. gäller enligt 53 § att den som äger en anläggning eller en byggnad i vilken ett skyddsrum har anordnats skall vårda och underhålla skyddsrum­met och dess utrustning. Ingrepp som förändrar skyddsrummets skydds­förmåga får inte göras. Enligt gällande tekniska bestämmelser för skydds­rum (TB78) får man t. ex. inle

-    la upp hål i skyddsrummets begränsningsväggar

-    göra ingrepp i bärande konstruktion, infästningsanordningar för skydds-rumsulrustning eller ventiler

-    hantera eller förvara radioaktiv, giftig, brandfarlig eller explosiv vara eller sådan vara som ger bestående lukt eller ohälsosamt stoft. Fredsanvändningen får inle heller hindra att skyddsrummet kan ställas i

ordning inom 48 limmar.

Fel som beror på sådana ingrepp skall rättas till av anläggningens eller byggnadens ägare på dennes bekostnad. Ägaren är också skyldig alt ta bort eller förändra olämplig fredsanvändning pä egen bekostnad.

Det finns emellertid brister i skyddsrummens skyddsförmåga som inte beror på atl vården och underhållet har eftersatts. Enligt 30 § civilförsvars­lagen skall ett skyddsrum utföras och utrustas så all det erbjuder skydd mot verkningarna av de stridsmedel som kan antas komma till användning i krig. Det innebär atl skyddsförmågan ständigt måste anpassas till ny teknik.

De åtgärder som fastighetsägarna är skyldiga att vidta enligt del nya momentet gör det möjligt atl göra en sådan anpassning.

Som anförts i den allmänna motiveringen inträder ägarens skyldighet att vidla nu nämnda åtgärder först sedan han har anmodats av myndighet att vidta åtgärden i fråga.

Förutvarande 2 mom. har flyttats till 3 mom. och kompletterats med en föreskrift som ger möjlighet atl ålägga ägarna till fasligheter med skydds­rum på orter som inte längre är skyddsrumsorler atl vidta sådana åtgärder som avses i 2mom.

55a §

För skäliga kostnader enligt 53 § 2 mom. utgår ersättning av statsmedel. Ersättning utgår dock inte för åtgärder som har föranletts av att ägaren eftersatt vården och underhållet av skyddsrummet, gjort otillåtna ingrepp i del eller på annat sätt varit försumlig.


 


Prop. 1983/84:113                                                             13

Ersättningen bestäms av länsstyrelsen och betalas ut sedan kommunen godkänt åtgärderna.

1 paragrafens första stycke slås fast alt ägaren av en fastighet, i vilken ett skyddsrum har anordnats, har rält till ersättning för åtgärder som han vidtar enligt 53 § 2 mom.

I promemorian föreslogs atl ägaren alllid själv skall stå för kostnaden upp till en tiondel av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för att bl. a. slippa tynga administrationen med utbetalningar av små belopp. Flera remissinstanser har gjort invändningar mot detta. Jag delar dessa remissinstansers synpunkter i frågan. Enligt min mening bör det således inle införas någon gräns för dessa ersättningar. Även mindre kostnader bör betalas.

Ersättning utgår dock inte för åtgärder som föranlelts av ägarens egen försumlighet. Hit hör främst ett eftersatt underhåll. Också otillåtna in­grepp, l.ex. demontering av skyddsrumsdörrar eller håltagning i skydds­rummets väggar, får ägaren rätta till på egen bekostnad. Annan försum­melse kan bl. a. vara en olämplig fredsanvändning av skyddsrummet.

Enligt andra stycket bestäms ersättningen av länsstyrelsen: Den betalas ut när kommunen har godkänt de vidtagna åtgärderna.

65 §

Civilförsvarsmyndigheten får besikta en anläggning eller byggnad för att ta reda på vilka åtgärder som har vidtagits eller bör vidtas där till skydd mot skada av fientlig verksamhet eller för alt se om anläggningen eller byggnaden lämpligen kan användas för civilförsvaret.

Kommunen får besikta en anläggning eller byggnad Jör att ta reda på om skyddsrum bör anordnas eller förberedas inom anläggningen eller byggnaden eller för alt kunna kontrollera skyddsrummen enligt 40 §1 mom. e).

Genom en ändring i andra slyckel har införts en regel som ger stöd för kommunens räll all genomföra de besiktningar som den har atl utföra enligt 40 § I mom.e).

83 §

Över beslut av civilförsvarschef eller polismyndighet i ärende, som avses i denna lag, må besvär anföras hos länsstyrelsen, om ej annal följer av 69 §. Talan mol kommunal myndighets beslut enligt 27 och 32 §§ föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Mol länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligt 49 eller 54 §, om ersättning enligt 53,55a eller 56 § eller om föreläggande av vite vid underlå­tenhet alt fullgöra skyldighet enligt 15 § föres talan hos kammarrätten genom besvär. I samma ordning föres talan mot beslut, som länsstyrelse enligt denna lag eller med slöd därav utfärdade bestämmelser i särskilt fall meddelat om föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande i vad angår inrättande, utrustning, vård eller underhåll av eller andra åtgärder i fråga om skyddsrum, dock ej beslut enligt 31 §.

t2    Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 113


 


Prop. 1983/84:113                                                   14

I övrigt föres talan mol länsstyrelses beslut enligt denna lag hos regering­en genom besvär, om ej annat följer av 69 §. Detsamma gäller i fråga om talan mot dviltörsvarsstyrelsens beslut enligt lagen.

Talan må icke föras mol beslut, som meddelats enligt 19, 33a, 34, 35, 37 eller 58 8.

Under högsta civilförsvarsberedskap sä ock eljest när särskilda skäl äro därtill må myndighet, som meddelat beslut enligt denna lag, lorordna all beslutet omedelbart skall lända till efierrätidse.

1 83 § civilförsvarslagen finns besvärsbeslämmdser. 1 andra slyckel föreskrivs bl. a. all talan mot länsstyrelsens beslut om ersättning enligt 53 eller 56 § förs hos kammarrätten. Detsamma bör gälla lör beslut om ersätt­ning enligt nya 55a §. 1 andra slyckel föreskrivs också all lalan mot länssty­relsens beslut som meddelats om bl. a. föreläggande om vård och underhåll av skyddsrum skall föras hos kammarrätten. Delsamma bör gälla beslut som länsstyrelsen meddelat med stöd av 53 § 2 mom. om föreläggande att vidla åtgärder för att ge skyddsrummen en tillfredsställande skyddslör-måga. Ell tillägg om vad som nu sagts har förts in i andra stycket.

5    Hemställan

Jag hemställer alt lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74).

6    Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemslällan.


 


Prop. 1983/84:113                                            15

Bilaga  1

FÖRSVARSDEPARTEMENTET        PM nr 12/83
Enheten f
ör civilt              1983-06-29

totalförsvar (CT) Björn Janson,  rätts-sekretariatet Aage Frank, CT

Förslag om ändring i  civilförsvarslagens  (1960:74)  bestämmelser om
besiktning och underh
åll  av skyddsrum_______________________

1.    Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet,   statsrådet Holmqvist,  fyra  sakkunniga (Fö 1975:03) med uppdrag att lämna förslag till   bestämmelser för över­gång till   ett ändrat system för skyddsrumsbyggande och finansiering av detta.  De sakkunniga antog benämningen 1975 års skyddsrumsutredning. Det nya  skyddsrumssystemet infördes i  sin helhet den 1 juli  1979.   I tilläggsdirektiv  (Dir.  1980:1)  i  januari  1980 uppdrog regeringen åt utredningen bl.a.  att överväga vilka åtgärder  som i   fredstid bör vidtas för att avhjälpa  felaktigheter 1  befintliga  skyddsrum ocn kommunernas medverkan  vid besiktning m.m.   i  sådant syfte.

Utredningen har i  promemorian  (Ds Fö 1981:6)  Besiktning,  underhåll  och förbättringar av  skyddsrum betonat vikten av att befintliga  skyddsrum underhålls  så att de kan ge avsett skydd.  För att säkerställa att skyddsrummen har avsedd skyddsförmåga och att de snabbt kan ställas i ordning  från  fredsanvändning till   användning i   krig bör enligt utred­ningen  alla skyddsrum underhållsbeslktigas  regelbundet.    Felaktigheter som upptäcks vid sådana besiktningar bör rättas till.    Utredningen före­slår bl.a.  att den provisoriskt anordnade verksamheten för besiktning av äldre  skyddsrum överförs  i  en  fast organisation och att vissa brister och felaktigheter i   skyddsrummen,  som inte kan hänföras till   försumlig­het hos ägaren,   skall   få avhjälpas med viss ersättning av statsmedel.

Regeringen överlämnade promemorian till  1978 års  försvarskomraitté att beaktas  i  komnitténs arbete.   I  sitt slutbetänkande  (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/87  föreslog kommittén bl .a.  att de bemyndiganden för skyddsrum som ges  varje år bör ge utrymme  för att kontrollera det äldre skyddsrumsbeståndet och vidta de åtgärder som behövs för'att hålla det i stånd.


 


Prop. 1983/84:113                                                             16

Skyddsrumsutredningens  förslag och  försvarskommitténs slutbetänkande lades till  grund för  förslag till   1981/82 års  riksmöte.   I  propositionen (prop.  1981/82:102 bil.  2 s.  249-256)  anförde  föredraganden,   statsrådet Gustafsson,  bl.a.  följande:  "1975 års  skyddsrumsutredning har vidare föreslagit att alla skyddsrum skall  kontrolleras  regelbundet  för att säkerställa att de har avsedd skyddsförmåga och att de snabbt kan  stäl­las i ordning från fredsanvändning till   användning i  krig.    Felaktig­heter som upptäcks vid sådana kontroller bör rättas till.    Utredningen föreslår att vissa brister och felaktigheter,   som inte kan hänföras  till försumlighet hos ägaren,  skall   få avhjälpas med viss ersättning av statsmedel. Jag ansluter mig  i  denna  del   till   utredningens  förslag. Däremot bör inte,  som utredningen också  föreslår,  en särskild besikt­ningsorganisation om 25 besiktningsmän anställda hos civilförsvarssty­relsen men placerade på 20 länsstyrelser tillskapas  for ändamålet.   I stället bör det vara möjligt att anlita de byggnadsinspektörer  som finns 1  kommunerna,  och som 1  dag har hand om slutbesiktning av nybyggda skyddsrum,  för att även ta hand om kontrollen av det äldre  skyddsrums­beståndet".    Riksdagen beslutade 1  enlighet med regeringens  förslag.

För att kunna genomföra riksdagens beslut behöver vissa ändringar göras 1 civilförsvarslagen. I denna promemoria tas frågan om dessa ändringar upp.

2.    Nuvarande ordning

Enligt 53 § 1 mom. civilförsvarslagen (1960:74, omtryckt 1975:712, änd­rad senast 1983:334) är den som äger en anläggning eller byggnad som är försedd med skyddsrum skyldig att vårda och underhålla skyddsrummet och dess utrustning.

Enligt 40 § 1 mom.  c) civil försvarslagen åligger det kommunerna att inrätta och utrusta skyddsrum som anordnas  1  befintliga anläggningar eller byggnader utan samband med tillbyggnad eller på mark  som är avsedd för gata,  torg,  park  eller andra allmänna  platser.  Kommunen är enligt 40 § 1 mom.  d)  skyldig att vårda och underhålla dessa skyddsrum.

Länsstyrelsen skall  enligt 9 § civilfö.-svarskungörelsen (1960:377, änd­rad senast 1982:218)  dels se till   att statliga myndigheter,  kommuner och enskilda fullgör sina skyldigheter beträffande civilförsvaret,  dels genom Inspektioner m.m.  hålla  sig underrättad om cl.vll försvarets  till-


 


Prop. 1983/84:113                                                             17

stånd och 1  anslutning härtill  verka  för att ett effektivt civilförsvar upprätthålls  inom länet.

Verkställighetsföreskifter om hur skyddsrum skall  utföras och  utrustas meddelas av civilförsvarsstyrelsen.  Sedan år 1938 har sju olika  samling­ar av bestämmelser utgetts.  Nu gällande bestämmelser benämns  "Tekniska bestämmelser för skyddsrum - 1978 års upplaga  (TB 78)".

Länsstyrelsen kan med stöd av 78 § civilförsvarslagen vid lämpligt vite förelägga ägare av anläggningar eller byggnader med  skyddsrum att upp­fylla  sina skyldigheter enligt civilförsvarslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.    Länsstyrelsen kan även i  sådana  fall   ombe­sörja  att  föreskrivna åtgärder vidtas  samt ta ut kostnader  för detta  av byggnadens ägare.

Försvarsenheterna vid vissa  länsstyrelser utför sedan böljan  på 1970-talet underhållsbesiktningar.  Syftet med dessa är att  fel   och brister i skydd sr uirnien som beror på dålig vård och eftersatt underhåll   skall   bli tillrättade. Länsstyrelserna har 1nte själva några resurser för detta ändamål   utan civilförsvarsstyrelsen har årligen ställt särskilda medel tm   länsstyrelsernas förfogande. Viss  Inspektionsverksamhet bedrivs också direkt av civil försvarsstyrelsen.  Denna  verksamhet har endast berört ett fåtal   skyddsrum per år och tjänat främst det syftet att ge styrelsen en allmän uppfattning om skyddsrumsbeståndets beskaffenhet  1 landet som underlag för beslut om åtgärder som kan behöva vidtas i  be­redskapshöjande syfte.

3.    Överväganden och förslag

Skyddsrummen  Innehåller många känsliga delar,   t.ex.  gumroipackningar, avstängningsventiler för vatten och avlopp,  fläktar, övertrycksventiler och  stötvågsventiler,   som måste fungera  för att skyddsrummet  skall   ge avsett skydd.  Ett olämpligt utnyttjande  i   fredstid kan också  göra att det tar för lång tid att ställa  skyddsrummet i  ordning för användning  1 krig.

Det har länge stått klart att investeringarna i skyddsrum måste komplet­teras med åtgärder för kontroll av att skyddsrunmen behåller det avsedda skyddsvärdet.  Frågan om underhållsbesiktning av  skyddsrum har utan


 


Prop. 1983/84:113                                                             18

påtagligt resultat behandlats i en rad olika sammanhang.  I 1982 års försvarsbeslut läggs emellertid fast dels att det befintliga skyddsrums­beståndet fortlöpande skall  besiktigas,  dels att de byggnadsinspektörer som finns 1  kommunerna bör kunna anlitas  för att ta hand om denna be­siktning, dels att vissa brister och felaktigheter 1 skyddsruranen, som inte kan hänföras till  försummelse av ägaren,  skall  få avhjälpas med viss ersättning av statsmedel.

Ett skyddsrum anses felaktigt om det inte uppfyller de tekniska bestäm­melser efter vilka det har byggts. Felaktigheterna kan ha många orsaker. Felen kan bero på otillfredsställande vård och underhåll,  fel  i  projek­tering eller utförande,  ingrepp som gjorts efter färdigställandet eller annan yttre påverkan.

Ett stort antal   skyddsrum är 1  dag mellan 30 och 40 år gamla.  Större kunskap eller ny teknik gör att man  i  dag ställer högre krav på skydds-förmågan i  vissa avseenden än man gjorde  i äldre tekniska bestämmelser.

Även tm   synes  små defekter kan ha  stor betydelse för skyddsrummets skyddande egenskaper.   I ett skyddsrum som är behäftat med fel  är risken att skadas eller dödas vid ett anfall   naturligtvis större än 1 ett fel­fritt skyddsrum.   I vissa  fall  ökar risken avsevärt.  Skyddsrummet erbju­der då inte längre det skydd som avsågs när det byggdes.

När det gäller skyddsrum är de som nyttjar dem i   fredstid ofta helt andra än de som kommer att använda dem under skyddsrumsdrift.    Felaktig­heter av betydelse  för skyddsförmågan upptäcks alltså inte utan vidare. Det är dessutom endast ett fåtal   personer som äger tillräckliga special­kunskaper för att avgöra om en anordning i  ett skyddsrum är riktig eller felaktig.    Om inte särskilda åtgärder vidtas upptäcks alltså brister sannolikt först i  en beredskapssituation,  då det i  allmänhet är för sent att rätta till   felen. Man kan inte heller utan vidare förutsätta att fastighetsägare avhjälper kostnadskrävande  fel   utan anmaning. Går det för lång tid mellan besiktningstillfällena tenderar omfattningen av felaktigheterna att öka och 1 alltför hög grad nedsätta skyddsförmågan och därmed den beredskap som skyddsrummen är avsedda att Jtgöra.  Det är också sannolikt att vissa fel  blir besvärligare att rätta till  om inte åtgärder vidtas i  tid. Tillräckligt korta Intervaller mellan besiktning­arna bör även öka  fastighetsägarnas  intresse för skyddsrumsfrågor


 


Prop. 1983/84:113                                                            19

och därmed deras förståelse för vikten av att vårda skyddsrummen.  Det torde vara lämpligt att minst 10 % av skyddsrummen besiktigas årligen.

Den som äger anläggning eller byggnad i   vilken skyddsrum anordnats är enligt 53 § civil försvarslagen skyldig att vårda och underhålla  skydds-rurrmet och dess utrustning.   Ingrepp som förändrar skyddsrummets skydds­förmåga får inte göras. Enligt gällande tekniska bestärmielser för skyddsrum (TB 78)  får man t.ex.  Inte

ta upp hål  1  skyddsrummets begränsningsväggar

göra ingrepp i bärande konstruktion,   infästningsanordningar för skyddsrumsutrustning eller ventiler

hantera eller förvara radioaktiv,  giftig,  brandfarlig eller explosiv vara eller sådan vara som ger bestående lukt eller ohälsosamt stoft.

Fredsanvändning e.d.  får Inte heller hindra att skyddsruimiet kan ställas 1  ordning  inom 48 timnar.

Fel   som beror på  sådana  Ingrepp skall   således  rättas  till   av anläggning­ens eller byggnadens ägare på  dennes bekostnad.  Ägaren är också  skyldig att ta bort eller förändra olämplig fredsanvändning på egen bekostnad.

Det kan emellertid finnas fel   som Inte är att hänföra till  bristande vård eller underhåll  och som Inte beror på  försuimiel se  från fastighets­ägarens  sida.  Det är en svaghet i  nuvarande  lagstiftning att den  inte anvisar några vägar att konna tm   rätta med den typen av fel.

En  första  förutsättning för att kunna  lösa  problemet är att det skapas möjligheter  för civilförsvarsmyndigheterna  att upptäcka  bristerna.  Det sker enklast genom att införa  regler som ger civil försvarsmyndigheterna rätt att besiktiga befintliga skyddsrum.

Det synes vara lämpligast att kommunerna åläggs skyldighet att utöva tillsyn över och besiktiga skyddsrum inom den egna kommunens område.  För att genomföra detta krävs en lagregel.  Den kan lämpligen  tas In 1   civil-försvarslaoen.


 


Prop. 1983/84:113                                                            20

Konmunen bör  få ersättning av statsmedel   för sina kostnader för be­siktningsverksamheten. Också rätten till  ersättning bör slås fast i  la­gen.

Det får ankomma på civilförsvarsstyrelsen att meddela föreskrifter och anvisningar för besiktningsverksamheten samt att ange ekonomiska ramar för den.

Inom länet får länsstyrelsen svara  för tillsynen och ha det övergripande ansvaret för besiktningsverksamheten.  Länsstyrelserna bör också lämna riktlinjer för koimiunernas verksamhet.

När det gäller möjligheterna att rätta  till   de  fel   och brister som upptäcks vid besiktningar erbjuder den nuvarande lagstiftningen två lösningar,   som dock båda förutsätter medgivande av ägarna till  de an­läggningar och byggnader som rymmer  skyddsrummen.

Den ena  innebär att ett avtal   träffas mellan civilförsvarsstyrelsen eller länsstyrelsen och anläggningens eller byggnadens ägare att denne utför de arbeten  som behövs mot viss ersättning.  Ansvaret för den fort­satta  vården och underhållet  förändras  inte härigenom.

Den andra  lösningen innebär att kommunen utför erforderliga åtgärder enligt 40 § 1 mom. c) civil försvarslagen.  En tillämpning av detta lagrum förutsätter'   emellertid att utrymmet i   fråga  först döms ut som skydds­rum.   I och med att åtgärder vidtas så att utrymmet åter kan godkännas som skyddsrum övergår ansvaret för vården och underhållet på konmunen enligt 40 § 1 mom.  d).  Detta gäller även om anläggningens eller bygg­nadens ägare utför åtgärden i   fråga enligt 54 § andra stycket civil för­svarslagen.  Det är därför inte lämpligt att utnyttja denna möjlighet 1 andra byggnader än kommunens egna.

Ingendera  lösningen är tillräckligt effektiv när det gäller att komma till   rätta med de ganska omfattande brister som finns 1 det äldre skyddsrumsbeståndet.  Andra vägar måste sökas och den som då ligger närmast till   hands är att införa en skyldighet för ägaren av den anlägg­ning eller byggnad i  vilken skyddsrummnet finns, att svara för förbätt­ringarna av skyddsrummets skyddsförmåga.  Några olägenheter med en sådan lösning  finns  inte under  förutsättning att ägaren erhåller ersättning av staten  för de åtgärder han tvingas vidta.


 


Prop. 1983/84:113


21


För att genomdriva en  sådan  skyldighet krävs lagbestänmelser som bör tas in i civil försvarslagen.

I vad avser den närmare utformningen av de nödvändiga lagreglerna hän­visas till   special motiveringen.

4     Specialniotivering

40 §

1 mom. Utöver de uppgifter som ankomma på kommun enli-.gt 4 och 7 kap. åligger det kommun      att

e)    genom återkommande besiktningar utöva tillsyn över de skyddsrum som finns i kommunen

I den nya punkten e) har tagits in den bestämmelse som behövs för att slå  fast att kommunerna är skyldiga att besiktiga de skyddsrum som finns i  kommunen.

I lagtexten anges inte hur ofta ett skyddsrum skall besiktigas. Den enda precisering som görs är att det skall vara återkommande besiktningar. Om ytterligare preciseringar behövs, bör sådana tas in i den organisations­plan  som anges i  10 § civilförsvarslagen.

Att den enskilde är skyldig att tåla besiktningen följer av 65 § andra stycket.

42 §

För kostnad,   som kommun  fått vidkännas på grund av åtgärd enligt 40 § 1 mom. b),  c)  eller e)  eller 54 § första stycket eller för vård och under­håll  av de i 40 § 1 mom.  c)  nämnda anordningarna, äger kommunen erhålla ersättning av statsmedel,  i den mån kostnaden kan anses skälig. Vid ersättningens bestämnande skall  hänsyn 1  skälig utsträckning tagas till det värde  som åtgärden kan ha  för anläggningens eller byggnadens använd­ning i   fred.


 


Prop. 1983/84:113                                                              22

Innan......   kommunen.

Ersättningen bestäms och utbetalas av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

Kommunen har rätt att erhålla förskott i  enlighet med de närmare före­skrifter som regeringen meddelar.

Tillägget av punkten e)  till   första  stycket innebär att kommunen får rätt tm  ersättning av statsmedel   för de kostnader som kommunen har för besiktningen av skyddsrum.  Vilken myndighet som skall  besluta om och betala ut ersättningen får bestäiunas av  regeringen med stöd av  tredje stycket.

53 §

1   mom. Uppföres   .......   avses  i  32 §.

2   mom. Den som äger anläggning eller byggnad,  i  vilken skyddsrum har anordnats, är skyldig att pä  föreläggande av kommunen vidta de åtgärder som är av betydelse för skyddsrummets  skyddsfärmäga. Härför har han rätt att av statsmedel  utfå ersättning enligt de grunder som anges  1   55 a  .

3   mom. Skall  ort eller plats ej  längre utgöra  skyddsruimsort,  får rege­ringen eller myndighet,  som regeringen bestämmer,   förordna att där befintliga skyddsrum likväl   skola utrustas,  vårdas,  underhållas och omfattas av åtgärder enligt 2 mom.

I ett nytt 2 mom.  1  paragrafen har tagits  in en bestämmelse  som ålägger ägaren av en anläggning eller byggnad som innehåller ett skyddsrum att vidta de förbättringsåtgärder som kommunen finner vara erfordaliga. Åtgärderna skall  vara av betydelse  för skyddsrummet skyddsförmåga.  Det innebär först och främst att åtgärderna skall   syfta  till  att ge skydds­rummet den skyddsförmåga som krävdes vid tiden  för skyddsrummets  till­komst. Åtgärderna kan dock gå längre och göra det möjligt att anpassa skyddsförmågan till  de krav som gäller vid den tidpunkt då  förbättrings­åtgärderna vidtas.


 


Prop. 1983/84:113                                                            23

Av 78 § följer att länsstyrelser! kan förelägga vite för att tvinga fram att ifrågavarande skyldighet fullgörs.

Förutvarande 2 mom. har flyttats till 3 mom. och kompletterats med en föreskrift som ger möjlighet att ålägga ägarna till fastigheter med skyddsrum på orter som inte längre är skyddsrumsorter att vidta sådana åtgärder som avses 1 2 mom.

55a §

För skäliga kostnader enligt 53 § 2 mom, utgår ersättning till   den del kostnaderna överstiger en tiondel  av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller det är dä ersättningen betalas ut. Ersättning utgår döcJTlnte för åtgärder som har föranletts av att ägaren eftersatt vården och underhållet av skyddsrummet,  gjort otillåtna Ingrepp i  det eller pä annat sätt varit försumlig.

Ersättningen bestäms av länsstyrelsen och betalas ut sedan kommunen godkänt åtgärderna.

I  paragrafens  första  stycke slås  fast att ägaren av en  fastighet,   1 vilken ett  skyddsrum har anordnats,  har rätt till   ersättning  för åtgär­der som han vidtar enligt 53 § 2 mom.  Vissa begränsningar finns dock.

För det första  får ägaren alltid själv stå  för kostnaden upp till   en tiondel   av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.  Härigenom slipper man tynga administrationen med utbetalningar av små belopp. Vidare undviker man   tvister om en åtgärd är en   förbättring  eller ett avhjälpande av brister 1  vården och underhållet.  Många  gånger är till-pättandet av mindre felaktigheter att hänföra till   normalt underhåll.

Ersättning utgår inte heller för åtgärder som föranletts av ägarens egen försumlighet.  Hit hör främst ett eftersatt underhåll.  Också otillåtna ingrepp,  t.ex.  demontering av skyddsrumsdörrar eller håltagning i skyddsrummets väggar,   får ägaren rätta  till   på  egen bekostnad.  Annan försummelse kan bl.a. vara en olämplig fredsanvändning av skyddsrummet.

Enligt andra stycket bestäms ersättningen av länsstyrelsen.  Den betalas ut när kommunen har godkänt de vidtagna åtgärderna.


 


Prop. 1983/84:113                                                             24

65  §

För utrönande -----  byggnaden.

För utrönande om och i  vad mån skyddsrum bör anordnas eller förberedas inom anläggning eller byggnad eller för fullgörandet av tillsynen enligt 40 § 1 mom,  e)  har kommunen j;;ätt att besiktiga anläggningen eller bygg-naden.

Genom en ändring i  andra stycket har införts en regel   som ger stöd för kommunens rätt att genomföra de besiktningar som den har att utföra enligt 40 § 1 mom.  e).

83 §

Över beslut av civil försvarschef eller polismyndighet i ärende,  som avses i denna lag, må besvär anföras hos länsstyrelsen, om ej annat följer av 69 §.  Talan mot kommunal  myndighets beslut enligt 27 och 32 §§ samt 53 § 2 mom,    föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligt 49 eller 54 §,  om ersättning enligt 53,  55a eller 56 § eller om föreläggande av vite vid underlåtenhet att fullgöra skyldighet enligt 15 §  föres talan hos kammarrätten genom besvär.   I samma ordning  föres  talan mot beslut,  som länsstyrelse enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmel­ser 1  särskilt fall   meddelat om föreläggande,   föreskrift,  tillstånd eller godkännande i  vad angår Inrättande,  utrustning,  vård eller under­håll  av skyddsrum,  dock ej beslut enligt 31  §.

I   ----------------------------- lagen.

Talan.............. .................. 58 §.

Under--------------------------- efterrättel se.

I  83 § civilförsvarslagen finns besvärsbestämmelser.   I första stycket föreskrivs bl .a.  att talan mot kommunal  myndighets beslut enligt 25 och 32 §§ förs hos  länsstyrelsen.  Beslut av kommunal  myndighet enligt nya 53  § 2 mom.  bör också kunna överklagas hos  länsstyrelsen. Detta kräver ett tillägg i  första stycket.

I  83 § andra  stycket föreskrivs bl.a.  att talan mot länsstyrelsens beslut om ersättning enligt 53 eller 56 § förs hos kammarrätten.    Det­samma bör gälla  för beslut om ersättning enligt nya 55a §.


 


Prop. 1983/84:113                                            25

5       Lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i  civil försvarslagen  (1960:74)

Härigenom föreskrivs 1  fråga om civilförsvarslagen  (1960:74)

dels att nuvarande 53 § 2 mom. skall  betecknas 53 § 3 mom.,

dels att 40 § 1 mom., 42 §, nya 53 § 3 mom., 65 och 83 §§ skall  ha

nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall  införas ett nytt moment, 53 § 2 mom., och en ny

paragraf, 55a § av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                              Föreslagen lydelse

40 §

1 mom.2 Utöver de uppgifter som ankomma på kommun enligt 4 och 7 kap. åligger det kommun  att

a)   genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen och civil försvarschefen biträde i sådana frågor rörande civilförsvaret som hava samband med de särskilda myndigheternas verksamhetsområden, varvid kommun bland annat har att på därom gjord framställning tnihandahålla tmgängliga, för civilförsvaret erforderliga byggnadsritningar, kartor och dylikt;

b)   i enlighet med gällande organisationsplan inrätta och utrusta ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för det allmänna civilförsvaret samt vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom reservan­ordningar som äro avsedda uteslutande för brandförsvarets försörjning med vatten så ock under civilförsvarsberedskap, i den omfattning civil­försvarsstyrelsen eller efter dennas allmänna anvisningar länsstyrelsen bestämmer, utföra ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser samt vidtaga andra byggnadstekniska åtgärder avseende det lokala civil­försvaret, oaktat åtgärderna icke upptagits i organisationsplanen;

c)   inrätta och utrusta skyddsrum som på grund av beslut enligt 27 § skall anordnas i befintlig anläggning eller byggnad utan samband med tillbyggnad eller på mark, som är avsedd för gata, torg, park eller annan allmän plats, ävensom vidtaga förberedelser som avses 1 22 5 andra stycket och, enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen utser därom förordnar, under civil försvarsberedskap iordningställa utrymmen som där avses till skyddsrum;

d) vårda och underhålla de under b) och c) omförmälda anordningarna;

Lagen omtryckt 1975:712.

-Förutvarande punkten e) upphävd genom 1969:63.


 


Prop. 1983/84:113                                                            26

Nuvarande lydelse                               Föreslagen lydelse

e)  genom återkommande besiktningar utöva tillsyn över de skyddsrum som finns i kommunen;

f)       tillhandahålla lämpliga lokaler för civilförsvarets administration
samt,  i  den m
ån skyldighet härutinnan icke åvilar ägare eller innehavare
av anl
äggning eller byggnad,  för förvaring av materiel  och utrustning
f
ör civilförsvaret ävensom för utbildningsverksamheten inom civil­
f
örsvaret;

g)      svara för avlöning och annan ersättning till personal, vars
tj
änstgöring i civilförsvaret enligt 20 § skall anses fullgjord i
kommunal  anst
ällning;

h) under civilförsvarsberedskap samt vid utbildning och övning,   i  den omfattning organisationsplanen angiver,  till  allmänna civilförsvarets förfogande ställa kommunen tillhörig materiel  och annan egendom;  samt

i)  å trafikled eller annan allmän plats där kommunen ansvarar för gatu- eller vägbelysning, vidtaga erforderliga anordningar för den  väg­ledande belysning,  som enligt organisationsplanen skall   finnas där under mörkläggning.

42 § 3


För kostnad,   som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt 40 § 1 mom.  b)  eller c) eller 54 § första  stycket eller för vård och underhåll  av de i  40 § 1 mom.  c) nämnda anordningarna, äger kommunen erhålla ersättning av statsmedel,  i den mån kostnaden kan anses skälig. Vid ersättningens bestämmande skall hänsyn 1  skälig utsträckning tagas till   det värde som åtgärden kan ha för anläggningen eller byggnadens användning 1   fred.


För kostnad,  som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt 40 § 1 mom b) c)  eller ej eller 54 § första  stycket eller för vård och underhåll   av de i 40 § 1 mom.  c)  nämnda anordningarna,  äger kommunen erhålla ersättning av stats­medel ,  i  den mån kostnaden kan anses  skälig. Vid ersättningens bestämmande skall   hänsyn  i skälig utsträckning tagas  till det värde som åtgärden kan ha för anläggningen eller byggnadens användning i   fred.


3 Senaste  lydelse 1983:334.


 


Prop. 1983/84:113

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


27


Innan medel finns tillgängliga för beräknad ersättning får skyldighet för kommun att vidtaga åtgärd enligt 40 § 1 mom. b) eller c) ej göras gällande mot kommunen.


Ersättningen bestäms av regeringen eller m/ndighet som regeringen utser.


Ersättningen bestäms och utbetalas av regeringen eller myndighet som regeringen utser.


Kommunen har rätt att erhålla förskott på ersättningen 1 enlighet med de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

53 §


2 mom. Skall ort eller plats ej längre utgöra skyddsrumsort, må regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, förordna, att där befintliga skyddsrum Hkväl skola utrustas, vårdas och under­hållas.


2  mom. Den som äger anläggning eller byggnad, i vilken skydds­rum har anordnats, är skyldig att på föreläggande av kommunen vidta de åtgärder som är av betydelse för skyddsrummets skyddsförmåga. Härför har han rätt att av statsmedel utfå ersättning enligt de grunder som anges 1 55a §.

3  mom. Skall ort eller plats ej längre utgöra skyddsrumsort, får regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, förordna, att där befintliga skyddsrum likväl skola utrustas, vårdas_j_ underhållas och omfattas av åtgärder enligt 2 mom.


 


55a §


För skäliga kostnader enligt 53 § 2 mom,  utgår ersättning tm  den del  kostnaderna över­stiger en tiondel  av det bas~ belopp enligt lagen  (1962:381)


 


Prop. 1983/84:113

Nuvarande lydelse


28

Föreslagen lydelse

om allmän försäkring som gäller det år då ersättningen betalas ut. Ersättning utgår dock inte för åtgärder som har föraiiletts av att ägaren eftersatt vården och underhållet av skyddsrummet, gjort otillåtna ingrepp i det eller på annat sätt varit för­sumlig.

Ersättningen bestäms av läns­styrelsen och betalas ut sedan kommunen godkänt åtgärderna.


65 §

För utrönande av vilka åtgärder som vidtagits eller böra vidtagas inom eller vid anläggning eller byggnad för bevakning, som ankommer på civil­försvaret, eller eljest till skydd mot skada av fientlig verksamhet, så ock i vad mån anläggningen eller byggnaden lämpligen kan användas för civilförsvaret äger civil försvarsmyndighet besiktiga anläggningen eller byggnaden.


För utrönande om och i vad man skyddsrum bör anordnas eller för­beredas inom anläggning eller bygg­nad äger kommunen besiktiga anlägg­ningen eller byggnaden.


För utrönande om och 1 vad man skyddsrum bör anordnas eller förberedas inom anläggning eller byggnad eller för fullgörandet av tillsynen enligt 40 § 1 mom, e) har konmunen rätt besikta anläggningen eller byggnaden.


83 §4


Över beslut av civilförsvarschef eller polismyndighet 1 ärende,  som avses  1  denna 1ag, må besvär anföras hos länsstyrelsen,  om ej  annat föl­jer av 69 §.  Talan mot kommunal


Över beslut av civilförsvarschef eller polismyndighet 1 ärende, som avses i  denna lag, må besvär anföras hos  länsstyrelsen, om ej annat följer av 69 §.  Talan mot


4 Senaste lydelse 1983:334.


 


Prop. 1983/84:113

Nuvarande lydelse

myndighets beslut enligt 27 och 32 §§ föres hos länsstyrelsen genom besvär.


29

Föreslagen lydelse

kommunal  myndighets beslut enligt 27 och 32 §§ samt 53 § 2 mom,   föres hos länsstyrelsen genom besvär.


 


Mot länsstyrelses beslut om kost­nadsfördelning enligt 49 eller 54 §, om ersättning enligt 53 eller 56 §§ eller om föreläggande av vite vid underlåtenhet att fullgöra  skyldig­het enligt 15 § föres talan hos kammarrätten genom besvär.   I  samma ordning föres talan mot beslut,  som länsstyrelse enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmel­ser i  särskilt fall  meddelat om föreläggande,  föreskrift,  tillstånd eller godkännande i  vad angår inrät­tande, utrustning,  vård eller under­håll  av skyddsrum,  dock ej  beslut enligt 31 §.


Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligt 47 eller 54 §, om ersättning enligt 53. 55a eller 56 §§ eller om föreläggande av vite vid under­låtenhet att fullgöra skyldighet enligt 15 § föres talan hos kammarrätten genom besvär.  I sarnna ordning föres talan mot beslut,  som länsstyrelse enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade bestäimiel ser i  sär­skilt fall  meddelat om föreläg­gande,  föreskrift,  tillstånd eller godkännande i  vad angår inrättande,  utrustning, vård eller underhåll  av skyddsrum, dock ej  beslut enligt 31  §.


I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos rege­ringen genom besvär, om ej annat följer av 69 §. Detsamma gäller i fråga om talan mot civilförsvarsstyrelsens beslut enligt lagen.

Talan må icke föras mot beslut, som meddelats enligt 19, 33a, 34, 35, 37 eller 58 §.

Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när särskilda skäl äro därtill må myndighet, som meddelat beslut enligt denna lag, förordna att beslutet omedelbart skall   lända tm  efterrättelse.

Denna lag träder i  kraft den 1 juli  1984.


 


Prop. 1983/84:113                                                                 30

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av hovrätten för Övre Norriand, dvilförsvarsslyrdsen, försvarels rationaliseringsinstitut, bostadsslyrdsen, statens planverk, riksrevisionsverket, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus, Västmanlands, Kopparbergs och Västerbottens län. Svenska kommunförbundet, Byggför-bundel. Hyresgästernas Riksförbund, Svenska Byggnadsentreprenörför-eningen, Sveriges Fastighetsägareförbund, Svenska Riksbyggen och Sve­riges Allmännyttiga Bostadsföretag.

1    Allmänt

De förslag som lämnas i promemorian får i sina huvuddrag ett positivt mottagande av remissinstanserna. Riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen, länsstyrelsen i Södermanlands län. Hyresgästernas Riksförbund. Bvggför-bundel och Svenska Byggnadsentreprenörföreningen, har tillstyrkt försla­gen utan erinran. Övriga remissmyndigheter har också tillstyrkt förslagen men de har haft vissa invändningar mot och synpunkter på delar av förslagen.

Enligt civilförsvarsstyrelsen krävs regler med högre delaljeringsgrad för alt bl.a. kommunerna skall kunna fullgöra sina åligganden. Styrelsen anser att det i lagen bör föras in en bestämmelse om atl regeringen eller myndig­het som regeringen utser bemyndigas alt utfärda närmare eller ytterligare föreskrifter och allmänna råd till de föreslagna beslämmelserna i lagen.

Hovrätten för Övre Norrland anser all den föreslagna lagregleringen är rimlig och på elt naturligt sätt kompletterar nuvarande bestämmelser om besiktning och underhäll av skyddsrum. Samtidigt framhåller hovrätten det angelägna i att i sin helhet se över civilförsvarslagstiftningen som tillkommit i skilda sammanhang och vid olika tidpunkter och är svåröver­skådlig.

2    Besiktning

Civilför.svarsstyrelsen anser att de föreslagna ändringarna i civilförsvars­lagen utgör en god grund för en ändamålsenlig besiktningsverksamhet. Styrelsen framhåller att det är viktigt all övergången till del nya systemet för underhållsbesiktning m. m. av skyddsrum görs på ett smidigt sätt så att de besiktningsmän som nu finns vid länsstyrelserna kan biträda och stödja kommunerna med sin kunskap och sina erfarenheter under en övergångs-


 


Prop. 1983/84:113                                                                31

tid. Även därefter krävs enligt styrelsen personella resurser vid länsstyrel­serna bl. a. för konunueriig tillsyn av verksamheten, tolkning och rådgiv­ning i tekniska frågor i samband med besiktningar och då åtgärder genom­förs för att förbättra skyddsrummens skyddsförmåga, för att fatta beslut i ersättningsfrågor och för att handlägga besvärsärenden. Liknande syn­punkter framförs av länsstyrelsen i Stockholms län.

Försvarets rationaliseringsinstitut sätter i fråga om kommunernas till­syns- och besiktningsskyidighet bör omfatta även skyddsrum i militära fredsetablissement. Tillsyn, besiktning och underhåll av dessa skyddsrum är f. n. en liten, integrerad del i de uppgifter som fullgörs vid förvaltningen av fastigheterna. Myndigheterna har tillgång till personal med kompetens för underhåll m. m. av befästningar. Institutet bedömer att om kommuner­nas besiktningsskyldighet även kommer att omfatta skyddsrum vid militä­ra myndigheter så kommer besparingarna vid vaqe enskild sådan myndig­het atl bli marginella och svåra att tillgodogöra sig. Om däremot de militära etablissementen undantas från kommunernas tillsyns- och besiktningsskyi­dighet så bör detta medföra att planering och genomförande av byggnads­inspektörernas tillkommande verksamhet underlättas och att kostnaderna för staten blir lägre.

Försvarets rationaliseringsinslilut förordar också att periodidteten för besiktning av skyddsrum regleras i lagen för atl därigenom förebygga en okonlrollerbar utveckling av kostnaderna för besiktningsverksamheten. Också länsstyrelsen i Jönköpings län anser all en fastställd tidsintervall för besiktningarna bör införas i civilförsvarslagen.

Statens planverk framhåller all det behövs en förbättrad samordning mellan bl. a. civilförsvarslagen och byggnadslagstiftningen så atl byggbe-stämmdser kan mönstras ut ur olika specialförfattningar oeh i stället samordnas genom att meddelas i anslutning till byggnadslagstiftningen. Den nu föreslagna arbetsuppgiften för byggnadsnämnden ligger i linje med denna inställning genom alt ansvaret för ytteriigare en byggnadsteknisk fråga på det lokala planet tillförs nämnden. Planverket har inget att erinra mol förslaget men framhåller att del är angelägel alt den föreslagna ersätt­ningen till kommunerna utnyttjas till all förstärka byggnadsnämndernas resurser.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller betydelsen av atl föreskrifter och anvisningar för besiklningsverksamheten lämnas i god tid före del au verksamheten förs över till kommunerna, atl de blivande besiktningsmän­nen i kommunerna ges utbildning och atl en samordning av register, kvarlerskartor och övrig dokumentation kommer till stånd mellan civil­försvarsstyrelsen, länsstyrelserna och kommunerna.

Länsstyrelsen i Västmanlands län argumenterar för atl riksdagens beslut om alt föra över besiktningsverksamheten till kommunerna borde ändras så alt länsstyrelserna i stället får ta hand om denna verksamhet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller viklen av all de framlida


 


Prop. 1983/84:113                                                                   32

besiktningsmännen ges en god utbildning för att därigenom få en garanti för att skyddsrummen även i fortsättningen besiktas på ett sätt som är likvärdigt med det som sker nu.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att del är viktigt att civilför-svarsslyrdsens och länsstyrelsernas riktlinjer för besiktningsverksamhe­ten utformas så att man får enkla och smidiga villkor för ersättning till kommunerna för utförda besiktningar.

Svenska kommunförbundet anför alt frågan om alt använda byggnadsin­spektörerna för kontroll av det äldre skyddsrumsbeståndet innehåller från kommunal synpunkt viktiga aspekter. Å ena sidan utgör den kommunala anknytningen till civilförsvarsverksamheten elt värde i sig. Å andra sidan är den nuvarande byggnadsinspektörsorganisationen vare sig kompetens-dier volymmässigt dimensionerad för att la hand om besiklningsverksam­heten. Kommunal besiktning av äldre skyddsrum ställer krav på dels insatser för utbildning av inspektörerna, dels flexibla regler för ersättning till kommunerna för utförda tjänster. Kommunförbundet framhåller att förutsättningarna för kommunerna alt åta sig besiktningsverksamheten är högst varierande och att några schablonmässiga ersättningsregler därför inle kan komma i fråga. Kommunförbundet anser att den enda rimliga ersättningsprincipen är atl ge varje kommun full täckning för en redovisad självkostnad.

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) fillstyrker de i prome­morian föreslagna ändringarna i civilförsvarslagen och anser atl det ligger i linje med övriga intentioner på bostadsförsörjningsområdel alt kommuner­na, som i delta sammanhang har ett övergripande planeringsansvar, tar över tillsynsansvaret över befintliga skyddsrum. SABO förutsätter atl sådana utbildningsinsatser görs atl den i promemorian redovisade brislen på kompetens hos kommunerna på detta område elimineras.

3    Åtgärder för skyddsrummens skyddsförmåga

Hovrätten för Övre Norrland konstaterar all i 55a § förs in en ny princip för atl bestämma ersättning av statsmedel på det sättet atl fastighetsägaren alllid själv skall la på sig den del av kostnaden som svarar mol en tiondel av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, dvs. för närvarande omkring I 900 kr. Hovrätten anser det vara principiellt betänkligt alt nu föra in en sådan ny regel för all i statsfinansernas intresse begränsa skälig ersättning till fastighetsägarna för åtgärder som staten hittills har ansetts skola svara för fullt ut. Hovrätten anser det dessutom vara optimistiskt all vänta sig administrativa förenklingar i detta sammanhang. Vidare anser hovrätten atl del borde vara minst lika angeläget atl betala full ersättning för värdefulla men förhållandevis billiga höjningar av de befintliga skydds­rummens kvalitet som att utge ersättningar för byggande av nya och


 


Prop. 1983/84:113                                                                 33

betydligt dyrbarare skyddsrum. Frågan bör enligt hovrättens mening över­vägas ytterligare. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Stockholms och Västerbottens län, Sveriges Fastighetsägareförbund och Svenska Riksbyggen.

Hovrätten för Övre Norrland är vidare tveksam till förslaget alt det förutvarande 2 mom. i 53 § civilförsvarslagen flyttas till 3 mom. och kom­pletteras med en föreskrift, som ger möjlighet att ålägga ägarna till faslig­heter med skyddsrum på orter, som inte längre är skyddsrumsorler, alt inle bara - som nu - utrusta, vårda och underhålla skyddsrummen ulan att också vidta de åtgärder som är av belydelse för skyddsrummets skyddsför­måga, dvs. inle enbart vid tiden för skyddsrummets tillkomst utan dessut­om vid den tidpunkt då förbättringsåtgärden skall vidtas. Hovrätten fram­håller att del givetvis kan finnas goda skäl för atl hålla skyddsrummen i gott skick även när orten inte längre bedöms bli särskilt utsatt för strids-handlingar eller hot om skadegörelse. Däremot vill hovrätten sätta i fråga om det inte är alt gå för långt att för dessa äldre skyddsrum i sådana orter kräva en anpassning till senare uppställda och sannolikt betydligt mera långtgående skyddskrav. Såväl statsmedel som fastighetsägarens "själv­risk" enligt den föreslagna nya 55a § borde i första hand användas föratt se till att skyddsrummen i skyddsrumsorlerna behåller sin förmåga att ge befolkningen det avsedda skyddet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det är viktigt att fastighetsägare som har ännu inte färdigställda s. k. dispensskyddsrum ges möjlighet till ersättning för att färdigställa dessa skyddsrum. Denna grupp av skyddsrum bör enligt länsstyrelsens mening inordnas i ersättningssystemet på samma sätl som liknande skyddsrum i f.d. innerområden där del tidigare har gjorts undantag från skyddsrumsbyggnadsplikl.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller atl del är besiktningsman­nen som bäst känner till vilka åtgärder som vidtagits. Därmed kan han bedöma skäligheten i fastighetsägarens anspråk. Den byggnadsinspektör som utfört kontrollen bör därför bestämma hur stor ersättningen skall vara. Länsstyrelsens beslut blir formellt och helt grundat på uppgifter från besiktningsmannen. Denne kommer au ha huvudansvaret för ersättning­ens storlek.

4   Övrigt

Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar att enligt förslaget i prome­morian skall 53 § förses med eu nytt 2 mom. där en bestämmelse tas in som ålägger ägaren av en anläggning eller byggnad att på föreläggande av kommunen vidla de åtgärder som är av betydelse för skyddsrummets skyddsförmåga. Enligt 78 § kan länsstyrelsen förelägga vite för au tvinga ägaren atl fullgöra sin skyldighet. Innan vite föreläggs måste länsstyrelsen


 


Prop. 1983/84:113                                                  34

göra en besiktning av skyddsrummet. Förslaget till ändring av civilför­svarslagen kommer därför att innebära en ökad arbetsbelastning för läns­styrelsens försvarsenhel eftersom extratjänslerna på länsstyrelsen som besiktningsmän av befintliga skyddsrum sannolikt kommer att försvinna. Länsstyrelsen i Stockholms län anser all det är önskvärt all det i byggnads­stadgan förs in en möjlighet för kommun atl förelägga ägare av anläggning eller byggnad med skyddsrum vite. Därigenom skulle den administrativa dden av underhållsbesiktningsverksamheten förenklas.

Svenska kommunförbundet anser all del inte är självklart alt civilför­svarsstyrelsen skall meddela föreskrifter för besiktningsverksamheten. Mycket talar i stället för all den myndighet som har det övergripande ansvaret för plan- och byggfrågor, dvs. statens planverk, även skall ha huvudansvaret för att utfärda allmänna råd inom detta område. Därmed skulle viss analogi nås med verksamheter inom övriga kommunala områ­den, dvs. alt den som har det övergripande myndighetsansvaret för freds­tida verksamhet även bör svara för beredskapsfrågor. Under alla förhållan­den förutsätter kommunförbundet att samråd sker i behövlig omfattning mellan berörda myndigheter.

Också Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) kommenterar promemorians förslag om all dvilförsvarsslyrdsen skall meddela före­skrifter och anvisningar för besiklningsverksamhet m.m. Enligt SABO:s mening skulle den positiva effekt som nås genom atl kommunerna tar över tillsynsansvaret för skyddsrummen och all denna verksamhet därmed integreras i bostadsförsöoningsplaneringen ytterligare förstärkas om det fick ankomma på statens planverk atl utfärda föreskrifter och anvisningar. Under alla omständigheter förutsätter även SABO alt elt ingående sam­rådsförfarande sker mellan berörda centrala myndigheter.

Svenska Riksbyggen föreslår att ansvaret för skyddsrumsuirustningen hell förs över till kommunerna. Ansvaret att förvara och kontrollera skyddsrumsutrustningen, som i dag åvilar fastighetsägaren, kräver särskil­da insatser t. ex. i form av ökad bevakning.


 


Prop. 1983/84:113                                                                  35

Utdrag
LAGRÅDET
                                              PROTOKOLL

vid sammanträde 1984-01-16

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, justitierådet Rydin, regeringsrådet Voss.

Enligt lagrådet den 11 november 1983 tillhandakommet utdrag av proto­koll vid regeringssammanträde den 3 november 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för försvarsdepartementet Thunborg beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i civil­försvarslagen (1960: 74).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Björn Jan­son.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

40 §

Av 53 § 2 mom. och 55 a § i förslaget framgår, all ägaren av en anläggning eller byggnad med skyddsrum är berätligad till ersättning av statsmedel för av honom efter anmodan vidtagen åtgärd för all ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga utom fördel fall atl åtgärden föranlelts av att ägaren eftersatt vården av skyddsrummet eller eljest varit försumlig. Vidare framgår av 42 § i förslaget all kommun för kostnad, som den fått vidkännas för kontroll av skyddsrummens i kommunen skyddslörmåga och för övervakning av atl fel och brister åtgärdas, är berättigad till ersättning av statsmedel. Mot bakgrund härav får det anses med erforder­lig tydlighet framgå att det i 1 mom. av förevarande paragraf under e) upptagna uttrycket "tillgängliga medel" avser de statsmedel som ställts till förfogande för angivna ändamål beträffande skyddsrum i kommunen. Vi­dare får det anses klart att den genom hänvisningen till tillgängliga medel uppdragna begränsningen avser såväl kommunens kontroll- och övervak­ningsverksamhet som de förbättringsåtgärder som ägaren har atl vidtaga och för vilka han är berättigad till ersättning av statsmedel.

53 §

1 lagrummets I mom. första slyckel stadgas efler lagändring 1975 skyl­dighet för ägaren till nyuppförd anläggning eller byggnad att inrätta och utrusta skyddsrum. Med ny anläggning eller byggnad torde förstås sådan som har uppförts efler lagändringen. Del föreslagna nya 2 mom. gäller i fråga om anläggning eller byggnad, i vilken skyddsrum har anordnats enligt 1 mom. första stycket. Skyldigheten alt efter anmodan vidta de åtgärder som behövs för all ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga kommer således att avse endasl skyddsrum som har uppförts efter berörda lagändring. Om avsikten är att skyldigheten skall gälla även i fråga om äldre skyddsrum bör hänvisningen till 1 mom. första stycket utgå.


 


Prop. 1983/84:113                                                   36

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET
            PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-02-02

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Boström, Bodström, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wick­bom

Föredragande: statsrådet Thunborg

Proposition om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag till lag om änd­ring i dvilförsvarslagen (1960: 74).

Föredraganden redogör för lagrådets yllrande och anför.

Lagrådet har framfört vissa synpunkter på den föreslagna 40 § civilför­svarslagen. Lagrådet anser därvid all utrycket "tillgängliga medel" med hänsyn till innehållet i 53 § 2 mom. och 55a § i förslaget med erforderlig tydlighet avser de statsmedel som ställs till förfogande för angivna ändamål beträffande skyddsrum i kommunen. Vidare får del enligt lagrådet anses klart att den genom hänvisningen till tillgängliga medel uppdragna begräns­ningen avser såväl kommunens kontroll- och övervakningsverksamhet som de förbättringsåtgärder som ägaren har atl vidla och för vilka han är berättigad till ersättning av statsmedel.

Jag instämmer i vad lagrådet anfört och anser inle att det behövs något ytterligare förtydligande på denna punkt.

1 fråga om den föreslagna 5iJ2 mom. civilförsvarslagen har lagrådet — med hänvisning till utformningen av I mom. första stycket i samma para­graf-anfört alt skyldigheten att efter anmodan vidta de åtgärder som behövs för alt ge skyddsrummet en tillfredsställande skyddsförmåga en­dast kommer att avse skyddsrum som har uppförts efler 1975 års ändringar i civilförsvarslagen. Om avsikten är att skyldigheten skall gälla även i fråga om äldre skyddsrum bör enligt lagrådet hänvisningen till 1 mom. första stycket i det föreslagna nya 2 mom. utgå.

Som framgår av den allmänna motiveringen i lagrådsremissen är avsik­ten med den nya bestämmelsen all skyldigheten för ägaren att vidla åtgär­der för skyddsrummets skyddsförmåga skall omfatta alla äldre skyddsrum,

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 3 november 1983.


 


Prop. 1983/84:113                                                                37

dvs. även sådana som har anordnats före 1960 års lag. Jag godtar därför lagrådels förslag all hänvisningen till I mom. första stycket tas bort.

Lagförslaget i övrigt har lämnats utan erinran av lagrådet.

Jag vill också i detta sammanhang behandla frågan om besiktningsmän­nen vid länsstyrelserna. F. n. finns ett ljugotal besiktningsmän vid länssty­relserna för besiktning av skyddsrum. Deras verksamhet betalas av medel som dvilförsvarsslyrdsen ställer till länsstyrelsernas förfogande. Omfatt­ningen av verksamheten prövas i del årliga budgetarbetet. När kommuner­na tar över besiktningsverksamheten måste nuvarande besiktningsorgani­sation vid länsstyrelserna avvecklas. Civilförsvarsslyrelsen har i sill re­missvar över den promemoria (bil. I) som legal till grund för lagförslaget bl. a. anfört (se bil. 2. avsnitt 2) alt det är viktigt all övergången till del nya systemet för underhållsbesiktning m.m av skyddsrummen görs på ett smi­digt säll så alt de besiktningsmän som nu finns vid länsstyrelserna kan biträda och stödja kommunerna med sin kunskap och sina erfarenheter under en övergångstid. Enligt styrelsen krävs även därefter personella resurser vid länsstyrelserna bl. a. för kontinueriig tillsyn av verksamheten, för tolkning och rådgivning i tekniska frågor i samband med besiktningar och genomförandel av åtgärder för förbättringar av skyddsrummens skyddsförmåga samt för handläggning av ersättningsfrågor och besvärs­ärenden. Liknande synpunkter har framförts av länsstyrelsen i Stockholms län.

Jag delar i huvudsak nämnda remissinstansers synpunkter i frågan. Enligt min mening bör övergången göras så smidig som möjligl. Besikt­ningsmännen vid länsstyrelserna bör således övergångsvis vara kvar med de uppgifter som civilförsvarsstyrelsen tagit upp i sitt remissvar. Det får ankomma på civilförsvarsslyrelsen atl ange i vilken takt verksamheten bör avvecklas. Enligt min mening bör dock verksamheten inte fortgå under alltför lång tid. För budgetåret 1984/85 medger de.medel som i budgetpro­positionen har begärts för ändamålet att det nuvarande antalet besiktnings­män behålls.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen atl anta del av lagrådet granskade förslaget med vid­tagna ändringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen atl anta det förslag som föredra­ganden har lagt fram.

Norsle()ts Tryckeri, Stockholm 1984