Prop. 1983/84:110 9

kandet och rapporten bör fogas till protokollet i detta ärende som bil. 4 och 5. Särskilda yttranden har avlämnats.

De bolag som har raffinaderier i Sverige har i juni 1983 överiämnal en skrivelse angående förhållanden som påverkar den internalionella konkurrenskraften.

Svenska Petroleuminstitutet (SPI) har i september 1983 överiämnal en skrivelse angående tvångslager av olja.

Norsk Hydro AB har i december 1983 inkommit med en skrivelse med synpunkter på ddbelänkandet Tvångslagring av olja och kol.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har i oktober 1983 överlämnat en skrivelse med förslag till principiell inriktning av oljelagringsprogrammet och handlingsprogram för den statliga beredskapslagringen av råolja, oljeprodukter samt kol och koks.

Svenska Petroleum AB (SP) har i november 1983 till regeringen överlämnat en skrivelse angående inriktning och finansiering av den statliga oljeprospekteringsverksamhelen m. m.

SP har i januari 1984 till regeringen överlämnat Plan 83 med förslag till utvecklingsalternativ för bolaget.

Vidare har åtskilliga synpunkter och förslag till åtgärder förts fram i skrivelser från organisationer och företag.

I 1984 års budgetproposition (prop. 1983/84: 100 bil. 14) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition, för budgetåret 1984/85 beräkna till Drift av beredskapslager ett förslagsanslag av 604913000 kr., till Beredskapslagring och industriella åtgärder elt reservationsanslag av 1 094985000 kr., samt till Särskilda kostnader för lagring av råolja och flygdrivmedel ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Jag anhåller, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, om att nu fä ta upp dessa frågor tillsammans med förslag om andra åtgärder inom överstyrelsens för ekonomiskt försvar delprogram Bränslen och drivmedel m.m.

1 det följande kommer jag att redovisa mina överväganden och förslag beträffande målsättningen för svensk oljepolitik, prospektering och utvinning av olja, inriktning av Svenska Petroleum AB:s verksamhet samt beredskapen på bränsle- och drivmedelsområdel. Jag kommer också att redovisa min syn på fömtsällningarna för ett internationellt samarbete på oljeområdel.

2 Oljepolitikens mål

Det övergripande målet för energipolitiken enligt de riktlinjer som riksdagen antog år 1981 (prop. 1980/81:90 bil. 1, NU 60, rskr 389) är aU skapa fömtsällningar för en ekonomisk och social utveckling. Detta ställer krav på en trygg energiförsörjning och en god energihushållning samtidigt som miljön skall värnas. Det kräver vidare atl landets energiförsörjning sker till

Prop. 1983/84:110 10

rimliga samhällsekonomiska kostnader. Inriktningen är därvid att uppnå ett energisystem i huvudsak grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska energikällor samt all främja en effektiv hushållning av tillgängliga energiresurser. Åtgärderna syftar bl. a. till att minska oljans andel av vår energiförsörjning från nuvarande knappa 55% till 40% år 1990 och till att skapa förutsättningar för en avveckling av kärnkraften till är 2010.

Det är framför allt av två skäl som oljans andel i vår energiförsörjning måste minskas. Det första är försörjningsskälet. Riskerna för störningar i ullförseln av olja kvarstår. En stor oljeandel gör därmed vårt energisystem sårbart. Det andra skälet är betingat av oljans belastning på vår bytesbalans. Kostnaderna för den svenska nettoimporten av råolja och petroleumprodukter år 1983 uppgick fill över 30 miljarder kronor, vilket utgjorde nära 20% av kostnaderna för den totala varuimporten. Som jämförelse kan nämnas att nettokostnaden för oljeimporten år 1972 var 3 miljarder kronor trots att importen i volym då var 30% större.

Även om de energipoliliska insatserna således till mycket stor del är inriktade på alt minska värt oljeberoende, kommer oljan att under lång tid vara den energikälla som ger det största bidraget till vår energiförsörjning.

Mot denna bakgrund är målet för den statliga oljepoliliken att inom ramen för de övergripande energipolitiska riktlinjerna trygga landets försörjning med råolja och petroleumprodukter till rimliga samhälleliga kostnader. Delta måsle ske på elt sätt som beaktar och tar till vara svenska industriella intressen.

Åtgärder som har särskilt stor belydelse när del gäller att förbättra försörjningstryggheten är:

—att fortsätta och effektivisera engagemanget från svensk sida i prospeklering och utvinning,

—atl förstärka relationerna med oljeproducerande länder,

- att föra en flexibel oljehandelspolitik,

— atl säkra en tillräcklig svensk raffinaderikapacitel,

- att akfivt medverka i ett internationellt samarbete i energipoliliska frågor. Sveriges medlemskap i del till OECD knutna organet lEA (Inlernational Energy Agency) ger förutom tillgång till viktig information möjlighet alt verka för bl. a. alt lEA: s fördelningssystem för allvariiga lillför-sdkriser utvecklas vidare och att system införs för att hantera även mindre lillförselkriser,

- all vidmakthålla ett direkt statligt engagemang i oljeverksamheten via Svenska Petroleum AB.

Som jag tidigare har nämnt måsle de svenska intressena av en trygg oljeförsörjning beakta de samhällsekonomiska aspekterna. Strävan måste vara atl se till all neddragningen av aktiviteten inom oljemarknadens olika led sker i acceptabla former. Det är därför viktigt att ett svenskt engagemang i prospektering och utvinning av olja på den norska kontinentalsockeln följs upp genom samverkan mellan svenska och norska förelag i bl. a.

Prop. 1983/84:110 11

utveckling och marknadsföring av avancerad off-shoreleknik. Delta är ett exempel som visar på möjligheterna ätt på ett direkt säll utnyttja oljepolitiken i elt industripolitiskt syfte. Indirekta effekter av oljepolitiken på indu-striulveckling och sysselsättning framkommer som en följd av bl.a. det program om fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja m.m., samt för invesleringar inom energiområdet som riksdagen har godkänt (prop. 1983/84:62, NU 9, rskr 124). En betydande del av dessa arbetstillfällen tillkommer de delar av landet som har de största sysselsättningsproblemen. Till detta kommer att svensk industri får kunnande och produktionsresurser som kan lägga grunden för svenska exporlframgångar i takt med att andra länder förnyar sina energisystem.

För alt genomföra oljepolitiken har staten olika instrument som kan reglera resursfördelningen och påverka marknaden. Hit hör bl. a. lagstiftning, beskattning, olika ekonomiska stödformer, avgifter och andra administrativa åtgärder. En mycket viktig roll har statens energiverk både som myndighet och som utredningsorgan. Staten är också direkt engagerad i oljeverksamhelen genom del statliga bolaget Svenska Petroleum AB. Jag kommer i det följande alt närmare redovisa mina förslag till hur dessa instrument bör användas för atl de oljepolitiska målen skall kunna nås. Som bakgrund till mina överväganden och förslag kommer jag nu att redogöra för några vikliga drag i den internalionella och nordiska oljemarknadsutvecklingen.

3 Den internationella oljemarknadens utveckling

3.1 Marknadens utveckling fram till Irankrisen

Det senaste decenniet har för världens energiförsörjning inneburit en period av stora förändringar vars effekter ännu inte helt kan överblickas. De ändrade förutsättningarna för energiförsörjningen kan till stor del härledas till de förskjutningar av kontrollen över pris- och produktionspolitiken från de stora internationella bolagen till producentländerna som har ägt rum på den internationella oljemarknaden.

Under större delen av detta århundrade har den internationella handeln med råolja och petroleumprodukter dominerats av ett litet antal internalionella, myckel stora helt integrerade företag. Dessa oljebolag kunde genom sin vertikala integration kanalisera flödet av råolja till egna raffinaderier och distributionskedjor, varför endast en liten del av råoljeproduklionen kom att avsättas på en öppen marknad.

Under efterkrigstidens första decennier vilade de stora oljebolagens dominans till stor del på deras gemensamma kontroll av de slora oljefyn-digheter som hade påträffats i Mellersta Östern och som kunde utvinnas till låga kostnader. Avsättningen av mellanösternoljan på den amerikanska

Prop. 1983/84:110 12

marknaden begränsades genom importkvotering och en större del av oljan såldes till Västeuropa, där efterfrågan på bensin ökade och där eldningsoljan vid slutet av 1950-talet ersatte det mera kostsamma och svårhanterliga kolet som främsta energikälla. Oljehandelns kraftiga expansion i Europa -med en årlig ökningstakt på 12% under 1960-talet - berodde på den höga ekonomiska tillväxttakten och den gynnsamma prisutvecklingen, innebärande dels ett fallande realpris, dels ett sjunkande relativpris gentemot kolet.

Prisutvecklingen medförde också fram till 1970-lalets början en realt fallande ersättning till producentländerna. De främsta oljeexportländernas reaktion mot denna utveckling kom redan år 1960 då OPEC - de oljeex-porterande ländernas samarbetsorganisation — bildades i syfte atl begränsa oljebolagens vittgående rättigheter beträffande produktion och prissättning.

Först i början av 1970-talel kröntes OPEC-ländernas strävanden med framgång. Under oljekrisen 1973-1974 kunde OPEC-länderna ensidigt genomföra en fyrdubbling av oljepriset. Bland de viktigaste fömtsättning-arna för denna prishöjning var avvecklingen av Förenta Staternas importreglering, som i ett slag ökade den amerikanska importen med 30%. Andra vikfiga faktorer var den kraftiga efterfrågeökningen till följd av de industrialiserade ländernas högkonjunktur samt den krissituation som uppstod i samband med oktoberkrigel mellan Israel ocb arabstaterna.

I motsats till tidigare kriser - l.ex. Suezkrisen år 1956 - kunde inte denna extremt höga efterfrågan längre tillgodoses av ledig produktionskapacitet på andra håll i världen.

De kraftiga prishöjningarna på råolja 1973-1974 bidrog fill att lågkonjunkturen under mitten av 1970-talet fördjupades. Utvecklingen mot en kraftigt växande konsumtion av olja bröts. Efterfrågan på råolja visade sig dock mindre priskänslig än man tidigare väntat. Samtidigt uppvisade en övergång till andra energislag (kol, kärnkraft), prospektering och exploatering av nya oljefyndigheter högre kostnader än beräknat.

OPEC-länderna kunde därför trots en relativt sett vikande efterfrågan i stort sett vidmakthålla den uppnådda realprisnivån fram till år 1978.

3.2 Marknadsutvecklingen sedan Irankrisen

Marknadsutvecklingen ställde sommaren 1978 OPEC inför allvarliga problem. En avtagande exportvolym och ett minskat kapacitetsutnyttjande innebar att ett bevarande av realpriset i delta läge skulle kunna nödvändiggöra produktionsbegränsningar och kvotering av exporten. Den politiska utvecklingen i Iran hösten 1978 medförde emellertid alt landets export av råolja praktiskt tagel upphörde i slutet av årel från alt ha uppgått till ungefär en femtedel av OPEC-ländernas totala produktion. Delvis kompenserades detta bortfall av en ökad produktion inom andra OPEC-länder, främst på den arabiska halvön.

Prop. 1983/84:110 13

Oron i Mellanöstern jämte befarade försörjningsproblem gav upphov till en historiskt sett enastående lageruppbyggnad i konsumeniländerna, vilket under år 1979 kraftigt drev upp spotmarknadspriserna.

Denna utveckling ledde också till att OPEC-länderna sökte avsätta en större del av sin produktion än tidigare på den öppna marknaden, vilkel främst drabbade de stora bolagens råoljeförsörjning. Prisutvecklingen på spolmarknaden anfördes också av flera ledande producentländer som skäl för alt höja de officiella kontraktspriserna. Det genomsnittliga kontraktspriset för OPEC-olja höjdes också från knappt 13 dollar per fat i slutet av år 1978 till ca 31 dollar i mitten av år 1980.

Under åren 1980 och 1981 inträffade en viss stabilisering av marknaden. Konjunkturavmattningen jämte de stora lagren ledde till atl priserna på spolmarknaden redan sommaren 1980 började sjunka. Krigsutbrottet mellan Iran och Irak ledde tillfälligt till en starkare spotmarknad. Lagersituationen och konjunkturläget ledde dock denna gång till en väsentligt svagare efterfrågereaktion. När exporten från Iran och Irak återupptogs redan i början av år 1981 sjönk spotpriserna ånyo under de officiella priserna. De senare framstod som alltmer orealistiska.

Under hösten 1981 sökte OPEC-länderna stabilisera situationen genom all fixera det nominella priset på referensoljan Arabian Light till 34 dollar per fat. Genom vikande efterfrågan omöjliggjordes ytterligare prisökningar, varigenom oljeprisnivån i förhällande till US-dollarn kom atl falla realt i värde. För oljeimporlerande länder utanför USA hindrades dock del reala prisfallet genom värdestegringen på US-dollarn, vilken jämte en fortsatt svag konjunkturutveckling ledde till atl efterfrågan pä OPEC-olja under är 1982 sjönk till den lägsta nivån sedan 1960-talet. Under våren 1982 beslöt OPEC-länderna att genom en begränsning och formell kvotering av produktionen söka bevara den nominella oljeprisnivån.

En fortsatt svag efterfrågan jämte vissa avvikelser från överenskommelsen i såväl pris som produktionshänseende bidrog dock till fortsatt lägre spotpriser. OPEC-ländernas produktionsnivå sjönk ner emot hälften av den historiska maximumvolymen, vilkel födde förväntningar om fallande priser och ledde till en mycket omfattande lageravveckling, som även stimulerades av det höga ränteläget.

Efterfrågan fortsatte atl sjunka, bl. a. som en följd av den ovanligt milda vintern 1982-1983, varför OPEC-länderna i mars 1983 justerade råoljepriserna neråt, så att priset på Arabian Light sattes till 29 dollar/fal. Denna prisjuslering innebar en anpassning till rådande spolprisnivå och har haft en marginell påverkan på konsumentpriserna. En större del av den inlernaliondla oljehandeln har ju under senare år försörjts av icke OPEC-anslulna producenter i l.ex. Nordsjön, vilka tillämpat en mer marknadsmässig prissättning. Flera OPEC-länder har dessutom genom olika former av rabattering och legoraffinering av egen råolja avvikit från den officiella prissättningen. Efterfrågeslimulansen av fallande priser begränsas vidare

Prop. 1983/84:110 14

av all konsumentländerna i flera fall motverkat denna effekt med ökade skaller på oljeprodukter. Prissänkningarna våren 1983 innebar således ett officiellt erkännande av ett redan marknadsmässigt etablerat faktum.

Medan OPEC-länderna alltså tvingas till kraftiga produktionsbegränsningar har de icke OPEC-anslulna länderna kunnat öka sin utvinning med omkring 10% om en jämförelse görs mellan första halvåret 1983 och situationen året innan.

Den kraftigt minskade efterfrågan har jämte ökningen av utvinningen i Nordsjön och Mexico inneburit alt exporten från Mellersta Östern till industriländerna i Västeuropa minskal från ca 13 miljoner fal/dag år 1977 till omkring 2 miljoner fat/dag våren 1983. Det volymmässiga beroendet av mellanösternolja har således absolut och relativt minskat dramatiskt.

Under andra halvåret 1983 har oljemarknaden kännetecknats av en fortsatt svag efterfrågeutveckling. Trots en avtagande lageravveckling och en viss ekonomisk återhämtning i konsumeniländerna förefaller därför förutsättningarna för en ökad oljeförbmkning på kort sikt begränsade. Av avgörande betydelse för marknadens kortsiktiga utveckling blir därför OPEC-ländernas förmåga alt gemensamt begränsa produktionen till den övre gräns på 17,5 miljoner fat/dag som bekräftats av OPEC-mötet i Geneve i december 1983. Vissa avvikelser från tilldelade kvoter har förekommit under hösten 1983. En tendens till en växande konkurrens om marknadsandelar inom OPEC kan ses mot bakgrund av dessa länders kraftigt minskade exportintäkter under senare år, då det tidigare överskottet i bytesbalansen eliminerats.

3.3 Oljemarknadens strukturella förändring

Den förändrade marknadssituationen till följd av OPEC-ländernas natio-naliseringar, den minskade efterfrågan samt tillkomsten av en rad s. k. bilaterala statliga avtal för oljeleveranser mellan konsument- och producentländer, har haft en kraftig påverkan på de internationella oljebolagen.

De stora oljebolagens världsomfattande totala integration från oljekälla till avsättning av produkterna möjliggjorde tidigare, jämte deras starka inbördes samverkan i utvinningsledet, att efterfrågevariationer kunde återföras till produktionen. Bolagens informationssystem gav dem således möjlighet att relativt snabbi anpassa produktionen till efterfrågan, ulan att detta speglades i ändrade prisrelationer. Detta system har nu ersatts av en öppen marknad saml delvis även genom bilaterala statliga leveransavtal. Medan de stora internalionella bolagen tidigare svarade för ca 90% av OPEC-ländernas export uppgår deras andel år 1982 till ca 40%.

3.4 Den internationella rafllnaderiindustrins utveckling

Utvecklingen mot en mera traditionell marknadsform innebär även alt varje led i den tidigare helt integrerade oljeindustrin i högre grad än tidigare måste avge en godtagbar ekonomisk avkastning.

Prop. 1983/84:110 15

Den kraftiga minskningen av oljeförbrukningen har inneburit atl den internationella raffinaderiindustrin ställts inför betydande omställningsproblem. Genom investeringsbeslut fattade i början av 1970-talel fortsaue raffinaderikapacileten i Västeuropa alt växa ännu in på 1980-talet. Den tveksamhet till strukturrationalisering och nedläggning av kapacitet, som tidigare existerade, har emellertid brutits under inflytande av de senaste årens utveckling.

En sammanställning av aktuella planer pekar på atl ca 10% av destilla-lionskapacileten i Västeuropa, räknat frän nivån i början av år 1982, kommer atl läggas ner fram till år 1985. Framför allt är det flera stora internalionella oljebolag som vidtagit anpassningsätgärder på raffinaderi-och dislributionssidan.

De västeuropeiska raffinaderiernas situation kan i viss mån komma all påverkas av producentländernas etablering och övertagande av raffinaderier. OPEC-länderna har under senare år gjort omfattande investeringar i avsikt all vidareförädla en större del av sin råoljeproduktion till färdiga raffinerade produkter. Utöver denna konkurrens från OPEC-länderna kan del framlida produklionsutrymmel i Västeuropa också komma att inskränkas av en omfattande produklimport från Östeuropa, vilket bl. a. hänger samman med ett svårbedömt behov av västvaluta inom dessa länder.

Utöver de anpassningsproblem, som en växande konkurrens utifrån innebär för den västeuropeiska raffinaderiindustrin i en situation med redan lågt kapacitelsulnytljande, tillkommer stora investeringsbehov för alt möta produkteflerfrågans strukturella förändring. Denna förskjutning innebär för den västeuropeiska oljeindustrin elt balansproblem gentemot den befintliga raffinaderikapaciteten, som producerar alltför stor andel lunga produkter.

Sedan år 1970 har förbrukningen av tjock eldningsolja fallit med 30% samtidigt som efterfrågan på motorbensin ökat med ca 45%.

Åren 1980-1982 föll tolalefterfrågan med inte mindre än 12%. Bensinförbrukningen förblev oförändrad i absoluta tal, men dess relativa andel ökade från 16 till 18%, främst beroende på att tjockoljeförbrukningen minskade med ungefär en fjärdedel.

I syfte att anpassa industrin till denna förskjutning i efterfrågemönslret pågår f. n. en omfattande utbyggnad av framför allt anläggningar för katalytisk vidareförädling av olika oljeprodukter. Sådana processer medger ett mera flexibelt och till marknaden anpassat produktutfall med en lägre andel tjocka eldningsoljor.

Jämte eflerfrågeutvecklingen och importens storlek blir sammansättningen av råoljeutbudet, och prisskillnaden mellan tunga och lätta råoljor resp. produkter av avgörande belydelse för kapaciletsutnytljandet och därmed lönsamheten för de krackningsanläggningar, som nu uppförs eller planeras. Den stagnation på efterfrågesidan som nu kan skönjas också för lätta produkter, jämte en fortsatt ökning av andelen nordsjöolja och kon-densal som insatsvara i Västeuropas raffinaderiindustri, medför att del

Prop. 1983/84:110 16

finns risk för överkapacitet när det gäller krackningsanläggningar under 1980-lalet.

3.5 Oljemarknadens framtida utveckling

Prognoser från lEA (International Energy Agency) pekar på att OECD-ländernas oljekonsumtion år 1984 skulle öka med 500000 fal/dag eller 1,5%. Förutsättningen är en ekonomisk tillväxt på 3,3% under år 1984.

Enligt prognosen skulle OPEC-länderna även år 1984 ha ett relativt lågt kapacitetsutnyttjande, varför detta innebär att oljeprisets utveckling i detta lidsperspektiv i första hand avgörs av sammanhållningen inom OPEC. En annan viktig faktor i det kortare tidsperspektivet är även kursutvecklingen för den amerikanska dollarn.

Förutsättningarna för oljemarknadens utveckling de närmaste åren därefter är delvis givna. Under återstående år av 1980-talet kan omfattningen av invesleringar i oljeersältande energislag såsom kol, kärnkraft och naturgas i stora drag överblickas redan från dagens horisont. Likaså är utvinningskapaciteten eller oljeproduktionen i icke OPEC-anslulna länder i stort bestämd och begränsad av redan genomförda investeringar eller redan kända oljefyndigheter. De bestående osäkerheterna på ulbudssidan rör därför OPEC-ländernas produktionspolitik.

Den centrala osäkerheten pä efterfrågesidan rör världskonjunkturens utveckling och i vilken grad en återhämtning eller uppgång av aktiviteten i världsekonomin kommer att resultera i en mot OPEC-länderna riktad efterfrågan på olja. Detta beror på - vilkel diskuterats i det föregående - i vilken grad minskningen i oljekonsumtionen de senaste åren kan hänföras till varaktiga resp. tillfälliga spareffekter. En högre ekonomisk tillväxt kan via en ökad realkapilalbildning ge större utrymme för att införa energisnåla tillverkningsprocesser, även om dessa effekter sannolikt blir betydelsefulla först på lång sikt. Å andra sidan kan betydande reala prisfall på olja under de närmaste åren omintetgöra stora delar av de planerade substitutions-och sparåtgärderna.

Sammanfattningsvis kan således frågan om 1980-talels oljemarknadsutveckling focuseras på tre faktorer: den globala ekonomiska utvecklingen, den politiska situationen i Mellersta Östern samt OPEC-ländernas produk-lionspolilik.

Sannolikt kommer den nu rådande överskottssituationen att bestå ytterligare några år, men den svaga prisutvecklingen på läng sikt kan antas övergå i stigande reala priser.

1 det längre lidsperspektivet tillkommer en rad förhållanden och betingelser som under 1980-lalets återstående år kan betraktas som givna från dagens horisont. Möjligheterna atl ersätta olja genom invesleringar i besparande åtgärder eller andra energislag vidgas. På ulbudssidan tillkommer även förändringar i en rad faktorer: storleken av påvisade oljereserver, produktionskapaciteten inom och utom OPEC saml produktionen av syntetisk olja och nya energislag.

Prop. 1983/84:110 17

4 Den svenska och nordiska oljemarknaden

4.1 Den internordiska handeln

Närheten mellan de nordiska länderna har gett upphov till en omfattande handel med oljeprodukter; till denna har också bidragit den växande råoljetillgången i Norge och Danmark. Eftersom enskilda oljebolag i flera fall försörjer flera nationella marknader i Norden från endast ett raffinaderi uppstår härigenom korstransporter av en relativt omfattande volym. De transportkoslnadsförddar som föreligger gentemot produktmarknaderna i övriga Västeuropa innebär ett visst skydd mol konkurrens därifrån. Det måste dock samtidigt konstateras att detta skydd sannolikt verkar starkare i motsatt riktning. De kontinentala raffinaderierna har en avsevärd konkurrensfördel vid försäljning på de europerska inlandsmarknaderna gentemot export från de nordiska raffinaderierna. 1 takt med exportens växande omfattning under senare år har betydelsen av dessa asymmetriska kostnadsförhållanden ökat.

Den växande exporten från nordiska raffinaderier kan främst hänföras till svårigheter alt anpassa produktionen till den förändrade förbrukningen. Produktionen synes främst ha anpassats till bensinefterfrågans utveckling, vilkel har lett till överproduktion av tjock eldningsolja.

De nordiska raffinaderiernas sammanlagda exporlproduktion uppgick år 1982 till drygt 10 miljoner ton, en ökning med ca 20% sedan år 1979. Exporten från de nordiska länderna till övriga länder har under dessa år ökat betydligt, medan den internordiska handeln har minskal i omfattning.

Beträffande exporten av tjock eldningsolja finns det skäl atl uppmärksamma att en kraftig förskjutning i exporten till länder utanför Norden har inträffat. Bakom denna utveckling ligger delvis olika restriktioner beträffande eldningsoljans svavelhall i de nordiska länderna jämfört med övriga västeuropeiska länder. Vidare exporteras eldningsolja från Sverige lämpad som satsningsmalerial för raffinaderiernas förädlingsanläggningar. Av stor betydelse för den observerade utvecklingen är också en framgångsrik oljeersäUningspoliiik. inle minst i Sverige, vilken har lett till ett kraftigt minskal behov av tjocka eldningsoljor. Medan förbrukningen av tjock eldningsolja från Västeuropa som helhet har minskat med ca en fjärdedel sedan slutet av 1970-talet uppgår motsvarande tal till ca 40% för Norden.

Jämfört med Västeuropa uppvisar de nordiska länderna ett relativt stort importberoende när det gäller färdiga produkter. Medan bruttoimportens andel av förbrukningen i Västeuropa uppgår till nära 20% ligger motsvarande tal för Norden kring 40% f n. Under senare år har de nordiska ländernas import av bensin utifrån ökat, medan däremoi införseln av lätt eldningsolja och diesel resp. tung eldningsolja har minskat betydligt. Förskjutningarna i importens fördelning återspeglar den tidigare påtalade förändrade sammansättningen av förbrukningen med en allt högre andel lättare produkter. 2 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 110

Prop. 1983/84:110 18

När det gäller den internordiska handeln kan man vidare konstatera att handeln mellan Norge och Finland är begränsad till marginella volymer. Sverige och Danmark framstår som de främsta avsättningsområdena för den internordiska produkthandeln. Utöver dessa länders geografiska läge i centrum av den nordiska marknaden förklaras handdsmönstrel även av den finländska oljepolitiken till vilken jag senare skall återkomma. Eu genomgående drag i utvecklingen sedan slutet av 1970-talet är alt den svenska nettoimporten från övriga nordiska länder har minskat, vilkel annorlunda uttryckt innebär ett ökat exportöverskotl för Sverige. Danmark uppvisar däremot ett växande underskott gentemot övriga nordiska länder, medan motsatsen gäller för Finland.

4.2 Oljemarknaden i de nordiska länderna (exkl. Sverige)

Norge

Ett centralt mål i norsk energipolitik är att utveckla de olje- och gasfyn-digheter som finns på den norska kontinentalsockeln. Dämtöver har del sedan länge funnits en strävan alt på bästa säu utnyttja landets naluriiga fömtsällningar vad avser elproduktion grundad på vattenkraft. Medan priserna på oljeprodukter följer världsmarknadspriserna har elpriserna länge varit bland de lägsta i Europa.

Den norska olje- och gasproduktionen i Nordsjön uppgår f. n. totalt till ca 50 miljoner ton, oljeekvivalenter med ungefär hälften var på olja resp. naturgas. Eftersom någon inhemsk naturgasförbrukning inte förekommer exporteras hela produktionen. Beträffande olja förekommer också, vid sidan av den export som återstår sedan inhemska raffinaderier fått sina behov tillgodosedda, en viss import av oljeprodukter. Olje- och gasindustrin har på kort sikt blivit en dominerande näring i norsk ekonomi och svarar för ca 20% av bruttonationalprodukten resp. statens inkomster.

Den totala förbmkningen av olja uppgick till drygt 7 miljoner ton i Norge under 1982, en minskning med ca 1,5 miljoner ton sedan 1979.

Av de norska raffinaderiföretagen är två ägda av de multinationella företagen Shell och Esso. Det tredje raffinaderiet i Mongstad uppfördes i början av 1970-talel av BP och Norsk Hydro. Genom ett avtal med norska staten år 1975, kom halva Hydros ägarandel och hela BP:s andel alt överföras i statlig ägo genom Statoil och Noroil. Dessutom övertogs Hydros och BP:s marknadsföring i Norge helt och hållet av Statoil genom Noroil. I grova drag uppvisar den norska oljemarknaden följande struktur. Det statliga Noroil svarar liksom Esso och Shell för vardera ungefär en Qärdedd av den totala försäljningen. Fina, Mobil och Texaco har vardera en marknadsandel på 5-8%.

Med en total förbrukning av oljeprodukter i Norge under år 1982 på drygt 7 miljoner ton, och efter avdrag för en nettoimport av färdigpro-dukler på drygt 0,5 miljoner ton, kom det genomsniuliga kapaciletsutnytljandet att uppgå till knappt 60% av den nominella kapaciteten på drygt 12

Prop. 1983/84:110 19

miljoner lon. Kapacitetsutnyttjandei var emellertid inte jämt fördelat. I Mongstad raffinerades en volym svarande mot hälften av den norska konsumtionen, vilket innebar ett kapacitetsutnytljande på 78%. I övriga raffinaderier låg kapacitetsutnyttjandet på ca 50%.

Norsk Hydro har genom avtalet med norska staten förbundit sig att t. v. inte sälja oljeprodukter på den norska marknaden. Förelagels andel av produktionen vid Mongstadsraffinaderiel utanför Bergen (30% av en de-stillalionskapadtet på ca 4 miljoner ton) avsätts därför på export, främst till Danmark och Sverige. Därtill kommer en viss volym som används som petrokemisk råvara. Statliga Statoil/Noroil disponerar 70% av produktionen, varav större delen avsätts på den norska marknaden.

En växande råoljetillgång från bl. a. Slatfjord har aktualiserat en utbyggnad av raffinaderiet i Mongstad. Tidigare planer syftade till en kapacitets-utbyggnad till 10 miljoner ton, medan det nu aktuella projektet avser en utvidgning till 6,5 miljoner ton. Den nya investeringen, vars kostnad uppges till ca 4 miljarder kr. under en femårig byggnadslid, skulle praktiskt taget eliminera Ijockoljeproduktionen.

Ell beslut om utbyggnad skulle innebära alt den norska produktionskapaciteten för bensin skulle svara mol ungefär den dubbla inhemska förbrukningen år 1990, om övriga raffinaderier blir kvar i nuvarande skick.

Danmark

Energiförsörjningen i Danmark präglas av ett stort importberoende. Oljeandelen, som i början av 1970-talet uppgick till 90%, har motiverat stora insatser på energihushållning och oljeersättning. Oljeberoendet har också kunnat sänkas betydligt under den senaste tioårsperioden, bl.a. genom satsning på kol för elproduktion.

Den danska råoljeproduklionen uppgick till ca 0,3 miljoner ton år 1980 och 1,7 miljoner ton år 1982, vilket svarade mot ca 17% av förbrukningen. Tillsammans med en fallande efterfrågan har detta inneburit en väsentlig reduktion av råoljeimporten från 6,3 till 4,2 miljoner ton. En fortsatt nedgång av oljeimporten väntas ske under resten av 1980-talet, då produktionen av dansk olja och gas från Nordsjön kommer atl tillgodose drygt en fjärdedel av det totala energibehovet. Produktionen väntas uppgå till 2,5 miljoner ton i ett utbyggt skede.

Den danska regeringen har som mål alt så myckel av oljan som möjligt bearbetas i Danmark och därefter även används i Danmark, men det är samtidigt en förutsättning att det sker på villkor som är marknadsmässigt försvarbara.

Den samlade förbrukningen av olja uppgick i Danmark är 1982 till ca 10,5 miljoner lon, vilket innebär en minskning med ungefär en tredjedel sedan år 1979. Denna snabba nedgång i oljeförbrukningen, som omfattar samtliga produkter, har bl. a. åstadkommits genom en hög beskattning av oljeprodukter vilket gör att priserna i konsumentledet är de högsta i Norden. För bensin utgör beskattningen f. n. 55 % av konsumentpriset (ca 40% i Sverige) och för villaolja 30% (ca 16% i Sverige).

Prop. 1983/84:110 20

Esso är det största företaget på den danska oljemarknaden med exempelvis en fjärdedel av bensinmarknaden. Även övriga internationella bolag är väl representerade: BP:s, Shells och Texacos marknadsandelar uppgår till mellan 10-15%, medan Gulf, Chevron (SoCal) och Mobil har andelar på mindre än 10% av den totala oljemarknaden.

De danska raffinaderierna har fill helt nyligen, då Kuwait Petroleum (KPC) övertog Gulfs raffinaderi i Stigsnaes, ägts av de stora internationella oljebolagen. Det kuwaitiska oljebolaget KPC:s övertagande av Gulfraffina-deriet har inneburit att tung och svavelrik kuwaitolja används som insats-material i största möjliga utsträckning. Svavelrestriktionerna i Danmark nödvändiggör dock en uppblandning med KPC-ägd nordsjöolja.

Den danska raffinaderiinduslrin består av tre enheter.

Kapacitetsutnyttjandei, räknat på den primära destillationskapaciteten, uppgick fill ca 80% 1980, men hade vid utgången av år 1982 sjunkit till omkring 50%.

Finland

Liksom i övriga nordiska länder har tillväxten av den totala energiförbrukningen i Finland avtagit under den senaste tioårsperioden. Historiskt har inhemska fasta bränslen alltid svarat för en betydande andel av energiförsörjningen och f.n. ligger den på 18% av den totala energilillförsdn. Sedan början av 1970-talet har satsningen på torv som bränsle varit betydande och från dagens förbrukning motsvarande drygt 0,5 Mtoe räknar man atl på sikt uppnå nivåer kring 2,5 till 3 Mtoe.

Oljans andel av den totala primärenergiförbrukningen ligger i Finland kring 40% och år 1982 var förbruKningen drygt 10 miljoner ton.

I jämförelse med Norden i övrigt har oljeförbrukningen minskat i något mindre utsträckning, men förskjutningen från tunga till lätta produkter är fullt iakttagbar även i Finland. Det bör erinras om att de viktigaste oljeprodukterna är underkastade prisreglering och att regeringen fastställer priserna på motorbensin, dieselolja saml lätt och tung eldningsolja. För varje produkt gäller ett enhetspris i hela landet. I förhållande till de svenska konsumentpriserna är priset på motorbensin i Finland ca 20% högre, medan exempelvis priset på villaolja ligger ca 10% lägre.

Den finländska oljemarknadssituationen påverkas i hög grad av det bilaterala handelsavtalet med Sovjetunionen. Oljeimporten utgör den största enskilda posten i denna handel; omkring 80% av importen från Sovjetunionen eller en femtedel av Finlands totala import. För all balansera den finländska exportindustrins avsättning i Sovjetunionen har den sovjetiska andelen av finsk oljeimport kommit att växa i takt med att oljeförbrukningen faller.

Oljeförsörjningen domineras av det statliga oljebolaget Nesle, som svarar tör all import av råolja och raffinering i landet. Nestes andel av den samlade oljeförsörjningen i Finland uppgår till nära 30%. Övriga inhemska oljeföretag svarar för ca 35 %.

Prop. 1983/84:110 21

Såväl nationella bolag som dotterbolag till internationella oljeföretag erhåller sina oljeprodukter frän Nesle och Suomen Petroöli OY, som svarar för produktimporten från Sovjet. De internationella förelagens import är begränsad till smörioljor och andra specialprodukter och uppgår till mindre än 5% av den totala oljeimporten. Neste övertog år 1982 BP:s marknadsföringsbolag i Finland, vars marknadsandel då uppgick till ca 5%.

Raffineringen sker i de jämförelsevis komplexa raffinaderierna i Borgå och Nådendal. Det förra kan vad gäller produktutbytet karaktäriseras som elt av de modernaste i Europa. Den nominella destillationskapaciteten uppgår till 10 resp. 2 miljoner ton/år sedan en av fraktioneringskolonnerna vid Borgå tagits ur drift.

Importregleringen jämte produklexporten har medgivit ell väsentligt högre kapacitetsutnyttjande för Nestes raffinaderier än för Västeuropa i allmänhet. Omkring 80% av råoljeimporten och nästan hela produkt-importen på 2,7 miljoner ton år 1982 härrör från Sovjetunionen inom ramen fördel löpande bilaterala handelsavtalet. Under år 1982 exporterade Neste 1,5 miljoner lon oljeprodukter, varav motorbensin och övriga destillal svarade för 85%. Av bensin- och destillatexporten gick drygt 50% till de skandinaviska länderna.

Även om det finländska avsältningsutrymmet för oljan till en del kan vidgas vid en konjunkturuppgång och vid en eventuell förbättring av dess interna konkurrensförutsättningar måste man räkna med en fortsatt export av färdiga produkter och då i synnerhet drivmedel till de skandinaviska länderna. Importmonopolets funktion i detta sammanhang består i att den inhemska produktmarknaden kan isoleras från internationell konkurrens. Härigenom kan försäljningen på hemmamarknaden skapa möjligheter till en aktiv priskonkurrens på exportmarknaden.

4.3 Den svenska oljemarknaden

Tillförseln av olja fill Sverige uppgick år 1979 till nära 30 miljoner lon. Därefter har en kraftig minskning ägt rum och enligt tillgängliga uppgifter låg den år 1982 på nära 20 miljoner ton. Trots denna minskning har importkoslnaderna stigit kraftigt under dessa år under inflytande av bl. a. stigande världsmarknadspriser pä olja och en stigande dollarkurs. Räknat från år 1979, då nettoimporten uppgick till nära 23 miljarder kronor i löpande priser, beräknas den år 1983 ha stigit till över 32 miljarder kronor och utgör därmed ca 18% av den totala varuimporten.

Samtidigt som oljeimporten har minskat har en betydande omstrukturering skett av försörjningsmönstret under senare år.

Man bör särskilt uppmärksamma att beroendet av länderna i Mellanöstern har minskal mycket snabbt. 1 mitten av 1970-talet kom inte mindre än ca två tredjedelar av råoljeimporten från delta område. Därefter har en successiv minskning ägt rum, med undanlag för år 1979 då speciella om-

Prop. 1983/84:110 22

ständigheter rådde. Under det första halvåret 1983 förekom ingen import därifrån. Mol den minskade andelen för mellanösternoljor kan ställas utvecklingen för andelen råoljor från Nordsjön. Under år 1982 kom ca hälften av råoljeimporten därifrån, eller drygt 6 miljoner ton - en höjning med 2 miljoner ton från år 1981. Under första halvåret 1983 svarade Nordsjön för ca 2/3 av råoljeimporten.

Den snabba förskjutningen i leveransmönslret har flera förklaringar. En sådan är att priserna på olika råoljor under senare år inte har återspeglat de kvalitets- och transportkostnadsskillnader som normalt råder dem emellan. Denna situation är sannolikt tillfällig och har möjliggjorts av den nu rådande konkurrenssituationen på oljemarknaden, präglad av vikande efterfrågan på olja i väriden.

En följd av förskjutningen till nordsjöoljor är alt den genomsnittliga tätheten på råoljan har minskat. Samtidigt har också den genomsnittliga svavelhallen sjunkit från 1,3% till 0,5%. Detta har stor betydelse för produktutbytet i raffinaderierna, bl. a. minskar behovet atl avyttra svavelrik ålerstodsolja till oförmånliga priser på väridsmarknaden.

Till den svenska marknaden sker också en betydande import av färdigprodukter. Under år 1982 uppgick den till nära 12 miljoner lon, dvs. endast obetydligt mindre än den totala råoljeimporten.

I samband med en redovisning av förändringar i oljeförbrukningens struktur vill jag också kort beröra den snabba tillväxt av exporten av färdigprodukter som har skett under senare år. I slutet av 1970-lalel uppgick exportvärdet till ett par miljarder kronor, men har därefter ökat mycket snabbt i omfattning och beräknas under år 1983 nå en nivå på ca 12-13 miljarder kronor. Omräknat i volym motsvarar detta en export på ungefär 5 miljoner ton. Bakgmnden till denna utveckling är den obalans som f.n. råder på oljemarknaden. För att minska de ekonomiska förlusterna vid raffinering krävs nämligen en stor flexibilitet i de raffinerande bolagens varuhantering.

Med den givna redovisningen som bakgrund övergår jag nu till att beskriva den svenska raffinaderibranschens struktur.

1 Sverige finns fem raffinaderier varav elt uteslutande används för framställning av asfalt, nämligen Nynäs Petroleums anläggning i Göteborg. Nynäs anläggning i Nynäshamn framställer förutom asfalt även smörjoljor, medan bränsle- och drivmeddslillverkningen numera är avställd.

Den nominella produktionskapaciteten uppgick i böijan av år 1983 till 22,3 miljoner ton, räknat som den volym råolja som kan destilleras, s.k. primärkapacitel. I nedanstående tabell redovisas en ungefärlig uppdelning av raffinaderiernas primär- och sekundärkapacitet, dvs. utrustning som möjliggör destination resp. vidareförädling av råvaran.

Sett i ett internationellt perspektiv har de svenska raffinaderierna haft en relativt enkel processutrustning. Mot bakgrund av de internationella utvecklingstendenser somjag tidigare redogjort för har olika anpassningsåtgärder utretts och vidtagits. Scanraff har under år 1982 tagit i drift en

Prop. 1983/84:110 24

för att bemöta krigs- och avspärrningsfall och bestod av bränslelagring, förberedelser för inhemsk bränsleproduktion, ransonering m.m. Erfarenheterna från 1970-talel har dock visat att bränsleförsörjningen kan störas utan krig eller politiska oroligheter i landels närhet. Härigenom har kommit att aktualiseras en beredskapspolitik som lar sikte på att bemästra även kriser av annal slag, nämligen s.k. fredskriser. Uppbyggnaden av ett fredskrislager av olja som skall svara mot 90 dagars normalkonsumtion enligt de åtaganden som Sverige har förbundit sig till gentemot lEA (International Energy Agency) är ett led i en sådan politik.

En aktiv oljepolilik har inneburit en serie åtgärder i syfte all trygga oljeimporten. Jag återkommer i det följande till de åtgärder som vidtagits som ett led i denna politik.

Det råder allmän enighet om alt skadeverkningarna för den enskilde och samhället blir mycket stora i samband med alt bränsleförsöijningen störs. Detla har som jag tidigare anfört varit ett motiv för samhället all engagera sig i frågor som rör hur en trygg energiförsörjning skall åstadkommas. För sådana överväganden krävs bedömningar av riskerna för störningar av oljetillförseln resp. uppskattningar av hur stora skadorna i så fall blir och kostnaderna för olika Irygghelsskapande åtgärder.

Statens industriverk har i sin rapport (SIND 1982:19) Försörjningstryggheten för olja, kol och uran - en metodstudie behandlat dessa frågor utifrån metodologiska synpunkter. Rapporten är inriktad på att med hjälp av åskådningsexempel belysa användbarheten av den i rapporten utarbetade metoden.

Valet mellan olika ambitionsnivåer beträffande försörjningstryggheten bör enligt min mening ses som en avvägning mellan risker och kostnader för olika handlingsalternativ. Merkostnaden för elt säkrare försörjningssystem kan därför behandlas som en riskpremie som tas till skydd mol en osäker framtid. Den centrala frågan är sålunda när det är samhällsekonomiskt motiverat atl på förhand vidta åtgärder som mildrar effekterna på oljeimporten av en försörjningskris.

Vad gäller riskerna för störningar av oljetillförseln är det lämpligt alt skilja mellan tekniska/ekonomiska risker resp. politiska risker. Till den förra kategorin hör riskerna för fortsatt stigande eller fluktuerande priser på medellång eller lång sikt resp. sådana störningar som är normala inslag i oljehandeln på grund av extremt kalla vintrar genom l.ex. ishinder för tankfartyg eller snabba skiftningar i världskonjunkturen. Konsekvenserna av dessa risker är sådana att de i flertalet fall kan tas om hand av en framsynt ekonomisk politik som främjar en anpassning till nya förhållanden.

När det gäller de politiska riskerna för störningar av oljehandeln, dvs. embargon eller strategiska hot i ekonomiskt eller politiskt syfte, är våra möjligheter atl förutse utvecklingen av naturliga skäl begränsade. En huvuduppgift för en samlad och löpande uppföljning av de internationella energimarknaderna är atl den ger sådana varningssignaler att överrask-

Prop. 1983/84:110 25

ningsmomenlel sä långt möjligt kan minskas. Det ställer stora krav pä ett snabbt och lättillgängligt informationsflöde. Det ankommer på berörda myndigheter atl löpande redovisa ett heltäckande underlag i denna för energipolitiken centrala fråga.

Energimarknadsutredningen har haft i uppgift att särskilt studera vilka konsekvenser långvariga kriser i oljeproducerande länder kan fä för den internationella oljemarknaden och effekterna härav på den svenska ekonomin. I betänkandet konstateras atl tendenserna till politisering av oljehandeln är starkast när marknadsläget är stramt och efterfrågan är hög. F.n. har producenternas ställning på marknaden försvagats. I dag ter sig därför riskerna för oljeblockader inte lika stora som tidigare, vilket har ett samband med den politiska och ekonomiska utvecklingen inom och mellan de oljeproducerande länderna.

Erfarenheter visar dock att läget snabbt kan förändras och att del på nytt kan uppstå en situation där hot om oljeblockader eller andra störningsaktioner kan bli aktuella. Kriget mellan Iran och Irak är en god illustration till detta. Dels kom kriget år 1980 hell överraskande, dels var det en allmän bedömning atl de båda länderna av ren självbevarelsedrift skulle avstå från att skada varandras oljeanläggningar.

En ökad efterfrågan på olja från den industrialiserade världen i kombination med yttre och inre störningar inom Gulf-området kan därför skapa en eller annan störning av oljeflödet som kan förorsaka betydande problem. Det kan också vara värt att notera att OPEC:s produktionsöverskott i allt större utsträckning kommer att koncentreras till de oljerika länderna kring Gulfen, varför de inbördes relationerna i denna region kommer att få en allt större betydelse.

Riskerna för störningar av oljehandeln har dock minskat betydligt under senare år även om det självklart inte går att bortse från dem, i synnerhet inte i ett längre perspektiv. Även i ett kort perspektiv finns som tidigare framhållits risk för störningar.

I näringsutskottets betänkande (NU 1981/82: 19) över prop. 1981/82:61 om kapitalfillskott till Svenska Petroleum AB diskuteras den prövning av bolagets roll som aviserades i propositionen. Utskottet framhöll att denna prövning borde kunna omfatta frågor av mer övergripande natur. Som exempel på en sådan fråga nämnde utskottet spörsmålet om en mera reglerad oljemarknad.

I näringsutskoltels betänkande (NU 1981/82:30) över prop. 1981/82:100 i vad avser energipolitik jämte motioner anges atl utskottet förutsätter att ett underiag las fram för prövning av frågan om importlicenser för olja.

Mol bakgrunden av näringsutskoltels uttalande har inom industridepartementet utarbetats rapporten (Ds I 1982: 11) Tryggare oljeförsörjning med en permanent reglerad oljemarknad? i vilken analyseras två slag av importregleringar, ett system med referenspriser och ett system med importlicenser.

Prop. 1983/84:110 26

De utgångspunkter som har gällt för analysen anges i en promemoria utarbetad inom industridpartementet. Promemorian har bifogats rapporten som bilaga. I enlighet med promemorian har två slag av regleringar närmare analyserats, nämligen ett system med referenspriser och med kompletterande avgifter och bidrag samt elt syslem med imporikvoler. Regleringarna har analyserats mot bakgrund av dess konsekvenser för konsumenterna och för de olika delarna av oljeindustrin. Vidare har regleringarna granskats med avseende på de konsekvenser de skulle kunna få för strävandena att introducera alternativa energikällor.

Såväl ett referensprissystem som ett system med importkvoler skulle enligt rapporten innebära ingrepp i de fria marknadsförhållanden som i dag råder pä den svenska oljemarknaden. Beslut om atl införa något av de båda systemen skulle således leda till en permanent reglering av oljemarknaden.

Tekniskt kan ett referensprissystem med kompletterande import/export-avgifter och bidrag utformas på flera olika sätt. Gemensamt för alla sätten är dock enligt rapporten att del i Sverige fastlagda referenspriset, genom justeringar i de i systemet förutsatta import/export-avgifterna och bidragen, skulle skyddas mot världsmarknadsprisernas (Rotlerdamnoteringar-nas) fluktuationer. Härigenom skulle de svenska raffinaderiföretagen erhålla elt permanent skydd mot prispressande produklimport eftersom referenspriset skulle spegla de genomsnittliga kostnaderna för atl vid svenska anläggningar raffinera oljeprodukter ocb dessutom ge utrymme för rimlig avkastning på det investerade kapitalel. I situationer med lägre världsmarknadspriser på raffinerade produkter än vad som svarar mot kostnaden att raffinera råolja vid svenska raffinaderier skulle således referenspriset, genom de justerande importavgifterna, fungera som ett lägsta pris (ex. raffinaderi, dvs. vid raffinaderigrinden) på svenska marknaden. I den motsatta situationen skulle referenspriset fungera som ett högsta pris genom atl produkfimporlen skulle subventioneras med importbidrag för att kostnadsmässigt inte överstiga referenspriset. Även en importkvotering kan, enligt rapporten, tekniskt byggas upp på ett flertal olika sätl. Inom de olika systemen fördelade kvoter kan antingen knyta an till storleken av importerade eller sålda kvanfiteter färdigprodukter under en historisk period eller fördelas med utgångspunkt från en framtida tänkt efterfrågan. På samma sätl kan förändringar i marknadens efterfrågan fördelas på företagen efter olika nycklar. Dessa fördelningar kan i relationerna mellan olika företag göras mer eller mindre konkurrensneutrala.

Om syftet med en importlicensiering skulle vara att mera påtagligt skapa en långsiktig bas för en lönsam inhemsk raffinaderiindustri bör importkvoterna enligt rapporten utformas så att de skapar största möjliga flexibilitet för raffinaderiföretagen när del gäller deras produktanskaffning. Största flexibilitet inom ramen för en sådan målsättning skulle uppnås om - inom ramen för tidigare andelar av marknaden för olika produkter - raffinaderiföretagen ges full frihet i valet mellan att ta fram produkterna i egna

Prop. 1983/84:110 27

anläggningar eller atl importera motsvarande mängder. Raffinaderiföreta-gen skulle härigenom alltid kunna möta rena importföretags lägre prissatta import samtidigt som de långsiktigt skulle kunna stärka sin ställning genom att i alla marknadssituationer kunna maximera den egna nyttan med avseende på produktanskaffning och pris.

För egen del vill jag anföra följande.

Som jag nyss framhöll har syftet med rapporten varit atl analysera hur de angivna åtgärderna kan utformas och så långt som möjligt beskriva vilka konsekvenser de skulle kunna få om de infördes. I uppdraget har inte ingått att utforma förslag eller rekommendationer.

Enligt min uppfattning är inte läget pä oljemarknaden f. n. sådant att det motiverar ingrepp av de slag som analyseras i rapporten. Rapporten ger emellertid underiag för beslut om regleringar om förhållandena på oljemarknaden drastiskt skulle förändras.

5.2 Relationer till oljeproducerande länder

Som nämnts har viktiga strukturförändringar inträffat i den internationella oljehanddn sedan den första oljekrisen åren 1973—1974. De slora internationella oljebolagens tillgång till råolja i OPEC-länderna har minskat kraftigt till följd av bl. a. nalionaliseringar. I stället har växande andelar av OPEC-ländernas oljeproduktion förts ut på marknaden av dessa länders egna nationella oljebolag. Enligt en uppskattning gjord av lEA ökade den statliga andelen av den producerade oljan i OPEC-länderna från 20% år 1973 till 80-90% år 1980. Även i oljeexporterande länder utanför OPEC-kretsen spelar statliga oljebolag en betydande roll.

Under de första åren efler oljekrisen skedde en ökning i antalel bilaterala leveransavtal mellan oljeproducerande och oljekonsumerande länder. Dessa s.k. slat-till-stat-avtal hade i allmänhet ingåtts mellan nationella, ofta statliga bolag, i såväl de oljekonsumerande som de oljeproducerande länderna.

Bildandet av Svenska Petroleum AB år 1975 som kommersiellt instmment för statens oljepolitik får ses mol denna bakgrund. Till grund för 1976 års beslut rörande riktlinjer för Svenska Petroleums verksamhet (prop. 1975/76:124, NU : 44, rskr : 262) låg främst farhågor för att ett försörjningssystem baserat på de internationella oljebolagen skulle komma att visa sig vara sårbart vid marknadsstörningar av olika slag. Det bedömdes som särskilt önskvärt att åstadkomma en bredare bas för försörjning med råolja genom direkta avtal med olika råoljeproducenter. Svenska Petroleum har också, som en följd av bl. a. råoljekontrakt med oljeproducerande länder och förvärv av raffinaderikapacitet i Sverige, kommit att spela en viktig roll i svensk oljeförsörjning.

Prop. 1983/84:110 28

De s.k. stat-till-stat-avtalen har i hög grad tillkommit på de berörda regeringarnas initiativ. I konsumeniländerna har statliga oljebolag haft till särskild uppgift atl av försörjningstrygghetsskäl prioritera råoljeimport direkt från producentländerna. Avtalsslulande parter i konsumentländerna är i övervägande antalet fall nationella oljebolag och inle regeringarna själva.

Frågor om råoljeförsörjningen har under senare år spelat en viktig roll i den svenska regeringens kontakter med vissa oljeproducerande länder. Viktiga syften med dessa kontakter har varit att skapa förbättrade förutsättningar för en tryggad råoljeförsörjning och att bistå de svenska raffinaderiföretagen i deras kontakter med regeringar och med nationella oljebolag i producenlländerna.

Erfarenheterna av dylika kontakter som har präglats av den rådande situationen på oljemarknaden ger enligt min mening en viss vägledning för framlida ställningstaganden rörande behandlingen av oljepolitiska frågor i dessa sammanhang.

Särskilt under perioden omedelbart efter Iran-krisen 1978-1979, då en besväriig försörjningssituation uppstod, engagerade sig regeringen aktivt för att i kontakter med regeringar i oljeproducerande länder underiätta för de svenska raffinaderiföretagen att ingå avtal om råoljeimport. Dessa strävanden var en naturlig följd av strävandena att i den dä rådande situationen uppnå ökad försörjningstrygghet genom minskal beroende av spolmarknaden. Regeringen uppmuntrade samtidigt till elt nära samarbete mellan de svenska naUonella raffinaderiföretagen i vad avser råoljeanskaffning.

Särskild vikt fästes vid att få till stånd en överenskommelse med Norge om oljeleveranser, mot bakgrund av intresset att minska beroendet av Mellanöstern. Diskussioner härom på regeringsnivå inleddes redan år 1976, som ett led i de allmänna strävandena att främja svensk-norskt samarbete på industri- och energiområdet.

I mars 1981 undertecknades ett avtal mellan Sveriges och Norges regeringar om ekonomiskt samarbete, särskilt på industri- och energiområdena. Till avtalet är bl. a. fogat elt protokoll om upprättandet av en fond för svensk-norskt industriellt samarbete och ett protokoll om långsiktiga leveranser av råolja och oljeprodukter från Norge till Sverige.

1981 års svensk-norska oljeprotokoll innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Alla leveranser av råolja och oljeprodukter från norska förelag till Sverige betraktas som leveranser enligt protokollet. Leveranserna skall komma till stånd på affärsmässig grund genom avtal mellan företag i de två länderna. Leveranserna skall omfatta minst 2 miljoner ton råolja eller oljeprodukter år 1983 och minst 2,5 miljoner lon år 1984. Under förutsättning av att företagen uppnår könkreta avtal skall den norska parten säkerställa att råolja och oljeprodukter för leverans av angivna minimimängder står till

Prop. 1983/84:110 29

förfogande för den svenska marknaden. Efter år 1984 kommer leveranser över denna nivå alt vara avhängiga av bl. a. råoljetillgången för norska företag, utvecklingen av industri- och energisamarbetel mellan de två länderna och marknadsförutsättningarna (Artikel I och II).

Fördelningen mellan råolja och raffinerade produkter skall ske på grundval av avlal mellan företag i de två länderna. Norska företag skall ha möjlighet atl leverera upp till tre fjärdedelar av totalkvantiteten i form av produkter (Artikel III).

Leveranser enligt protokollet skall nyttjas för marknadsföring i Sverige. Parterna skall lägga förhållandena till rätta för alt norska företag med tillgång till råolja kan engagera sig på affärsmässig grund direkt i marknadsföring av råolja och oljeprodukter på den svenska marknaden, antingen för sig själva eller genom olika former av samarbete med företag i Sverige (Arfikel IV).

Priser och andra leveransvillkor för leveranser inom ramen för protokollet skall fastställas efter avtal mellan förelagen. Del förutsätts att marknadspriser läggs till grund för långsikliga leveranser (Artikel V).

I en särskild skriftväxling har närmare definierats vilka leveranser som skall omfattas av protokollet. Bl. a. framgår att leveranser pä spotmark-nadsvillkor av enstaka laster och internleveranser inom internationella oljebolag inte skall betraktas som leveranser enligt protokollet. Vidare framgår att det svenska åtagandet att lägga förhållandena till rätta för norska företags samarbete med förelag i Sverige skall anses gälla i första hand för samarbete med företag som kontrolleras av svenska intressen.

Protokollet är giltigt i 20 år. Om förutsättningarna i väsentlig grad skulle ändras på grund av oförutsedda omständigheter kan endera parten kräva överläggningar (Artikel VI).

Det kan konstateras att råoljeimporten från Norge redan år 1982 uppgick till 2,7 miljoner ton. Importen av oljeprodukter från Norge är f. n. obetydlig. Flertalet i Sverige verksamma raffinaderiförelag har kontrakt som avser import av norsk råolja. Dessa kontrakt har tillkommit på affärsmässig grund.

Det svensk-norska oljeprotokollel är det hittills enda exemplet på en formell överenskommelse på regeringsnivå mellan Sverige och ett annat land rörande leveranser av olja.

Under senare hälften av 1970-talet togs en rad initiativ i förhållande till även andra oljeproducerande länder i syfte att främja ekonomiskt, industriellt och tekniskt samarbete. Ramavtal på regeringsnivå om dylikt samarbete ingicks l.ex. med Algeriet (1974), Irak (1978) och Nigeria (1979). Överenskommelser liknande dylika samarbelsavtal ingicks med Iran (1974), Libyen (1974) och med Mexico (1979).

Dessa avtal och överenskommelser har allmänt sett till syfte att främja ekonomiskt samarbete mellan Sverige och det aktuella landet saml att skapa plattformar för diskussion på regeringsnivå i frågor av gemensamt

Prop. 1983/84:110 30

intresse. Ur svensk synvinkel motiverades avtalens tillkomst av allmänpolitiska, industripoliliska och energipolitiska skäl.

Vid flera tillfällen, särskilt under åren 1979-1980, engagerade sig också dåvarande regering mer direkt för atl främja tillkomsten av råoljekonlrakt mellan svenska raffinaderiförelag och statliga oljebolag i framför allt Irak, Mexico, Nigeria och Saudiarabien.

Utvecklingen under perioden 1981-1983 har inneburit en dramafisk förändring av läget på oljemarknaden jämfört med läget omedelbart efter Iran-krisen. Vidare har den svenska förbrukningen minskat i en takt som då inte kunde förutses. Dessutom har, som jag tidigare framhållit, utsikterna beträffande utvecklingen på oljemarknaden på medellång sikt avsevärt förbättrats ur konsumentländernas synvinkel.

Vad gäller kontakterna på regeringsnivå med oljeproducerande länder är därmed läget i dag snarast det omvända jämfört med läget under perioden 1979-1980.

Enligt min mening talar erfarenheterna sedan år 1979 för att del är elt väsentligt svenskt intresse ur både energipolitisk och industripolitisk synvinkel att vidmakthålla och utveckla nära relationer med oljeexporterande länder. Dessa relationer bör utvecklas på en bas av långsiktighet och fasthet.

Norge intar av uppenbara skäl en särställning bland Sveriges samarbetspartners på industri- och energiområdet. 1981 års svensk-norska samarbetsavtal, som är ett unikt arrangemang i förhållandet mellan två i-länder, återspeglar de goda förutsättningarna för ekonomiskt samarbete mellan de två länderna.

Enligt min mening är det av stor belydelse att de svenska och norska regeringarna håller nära kontakt i oljepolitiska frågor av gemensamt intresse. Dylika kontakter har under senare tid ägt rum i ökande omfattning. Bland frågor som har diskuterats märks läget beträffande oljeprotokollet i ljuset av de förändrade omständigheterna, norska oljebolags växande intresse för den svenska marknaden, raffinaderisilnationen i Sverige och Norge, del fortsatta svenska engagemanget i prospeklering och utvinning på den norska kontinenlalsockdn samt förutsättningarna för ett utvidgat industriellt och tekniskt samarbete inom off-shore-områdel.

De oljeproducerande länderna är betydelsefulla marknader för svensk industri. Del finns alllid anledning all överväga åtgärder som förbättrar förutsättningarna för svenska företag all delta i projekt i dessa länder. Det finns emellertid betydande nackdelar med en ordning, där staten skulle påverka den svenska oljehandelns inriktning och omfattning av andra skäl än energipoliliska. Däremot slår del givetvis enskilda oljebolag och industriföretag fritt atl tillsammans med ett oljeproducerande land i enskilda fall komma överens om betalning för svenska varor eller tjänster helt eller delvis i olja.

Jag har i det föregående erinrat om de försörjningspolitiska motiven för

Prop. 1983/84:110 31

tillskapandet av Svenska Petroleum och för företagels roll när det gäller import av råolja direkt från oljeproducerande länder.

Under perioden omedelbart efter Iran-krisen utvecklades Svenska Petroleum till eu av de volymmässigt största oljeföretagen i Sverige. Bolaget lyckades på kort tid träffa avtal med oljeproducerande länder om ökade leveranser av råolja och efter raffinering avsätta oljan på den svenska marknaden. Bolagets expansion skedde i överensstämmelse med de riktlinjer för verksamheten somjag tidigare har åberopat.

Den förändring av marknadsförhållandena som inträdde år 1980 och som förstärktes under åren 1981 och 1982 ledde emellertid till stora förluster för bolaget under åren 1980 och 1981, som en följd bl. a. av de omfattande råoljekontrakt som ingåtts år 1979 och av utvecklingen i relationen mellan spolmarknadspriser och kontraktspriser. Den ogynnsamma utvecklingen för bolaget ledde hösten 1981 till beslut om kapitaltillskott för all täcka samlade förluster vid utgången av år 1981.

Jag finner mot denna bakgrund att erfarenheterna av de bilaterala råoljekontrakten inte är entydiga. Å ena sidan bidrar de till en förbättrad stabilitet i försörjningen och de är ekonomiskt fördelaktiga under perioder då spolmarknadspriser överstiger kontraktspriser. Å andra sidan kan de i en marknadssituation präglad av god tillgång på olja och låga spolmarknadspriser leda till betydande förluster. Det har sålunda i praktiken visat sig vara svårt för ett oljeimporlerande land att i längden försvara en stor merkostnad för alt i en överskotlssituation bibehålla föriustbringande råoljekonlrakt.

5.3 Övergripande internationellt energisamarbete

I 1975 års energipolitiska proposition (prop. 1975:30, NU 30, rskr 202) betecknade statsministern en internationell samverkan inom energiområdet som en av hörnpelarna för den svenska energipolitiken. Jag anser att utvecklingen sedan statsmakternas energipolitiska beslut år 1975 har bekräftat det internationella energisamarbetets belydelse för alla länder, l.ex. vad gäller tillgången till information om utvecklingen på internationella energimarknader, försörjningstryggheten, energipolitikens inriktning och utvecklingen vad gäller ny energiteknik.

En viktig punkl i diskussioner rörande elt utvidgat internationellt energisamarbete har sedan mitten av 1970-talet varit frågan om en s. k. energidialog mellan oljeproducerande och oljekonsumerande länder. Från början var det i-länderna som drev förslaget. Motiven var dels allmänna behov av informationsutbyte, kontakter och förbättrad förståelse för konsekvenser av utvecklingen på oljemarknaden, dels en önskan att påverka OPEC-länderna i syfte att åstadkomma en förbättrad försörjningstrygghet och moderation när det gällde oljeprisökningar.

Konferensen för internationellt ekonomiskt samarbete — CIEC — i Paris

Prop. 1983/84:110 32

åren 1975-1977 hade sin upprinnelse i i-ländernas önskemål om en energidialog. Konferensen kom dock att behandla hela spektrat av nord/sydfrågor, något som var ett villkor för ett dellagande från u-ländernas sida samtidigt som det var en förutsättning för alt OPEC-länderna skulle gå med på att diskutera energifrågor.

Som en följd av del förändrade läget på oljemarknaden under de senaste 2—3 åren har särskilt de slora i-ländernas intresse för en energidialog med OPEC-länderna svalnat. Samtidigt har företrädare för OPEC-länderna under senare lid kommenterat tanken på en energidialog i påtagligt positiva ordalag.

Erfarenheterna från 1970-talet talar för att alla länder har ett intresse av att i sina nationella energipolitiska beslut beakta internationella förhållanden och atl alla länder har ett intresse av att omställningen från olja till andra energikällor sker på ett så smidigt sätt som möjligt och utan några onödiga störningar på världsekonomin. Det finns mot denna bakgrund, starka skäl som talar för en mer regelbunden och systematisk diskussion mellan regeringar i alla ländergmpper om utvecklingen på internalionella energimarknader. Genom en dylik dialog skulle förutsättningarna förbättras för en stabil och förutsebar utveckling på oljemarknaden och riskerna för cykliska rörelser i oljepriset skulle minska.

Jag vill understryka viklen av en inlernalionell samstämmighet och ett gemensamt handlande som en fömtsättning för att världens långsiktiga energiproblem skall kunna lösas på ett sådant sätt att energibehoven tillgodoses på acceptabla ekonomiska och miljömässiga villkor; inte minst med hänsyn till u-ländernas energisiluation och utvecklingsbehov.

Genom de senaste årens erfarenheter torde förutsättningarna alt få till stånd ett dylikt utvidgat internationellt energisamarbele ha förbättrats. Insikterna om det gemensamma intresset av stabilitet och förulsebarhel har vuxit. Alla länder har ett intresse atl få bästa möjliga information om internationella utvecklingstendenser och prognoser som grund för nationella beslut. Alla länder har elt intresse av utvecklingen av ny energiteknik, både för all öka effektiviteten i energianvändningen och för att få fram nya och bättre energiproduktionsanläggningar. Andra frågor som särskilt skulle kunna uppmärksammas inom ramen för en energidialog är de oljeimporlerande u-ländernas situation, utvecklingen vad gäller oljeprospektering och oljeutvinning, behovet av energiinvesteringar och resurser härför, sambanden mellan utvecklingen på energimarknader och ekonomisk utveckling saml utvecklingen i de oljeproducerande länderna och globalt vad gäller oljeraffinering och petrokemiskt industri.

Enligt min mening skulle en energidialog av den typ jag nyss har beskrivit kunna bidra till förbättrad försörjningstrygghet och en mer harmonisk utveckling av världsekonomin. Viklen av en internationell dialog i energifrågor förstärks av förhållandet all oljan är en strategisk råvara och all oljeförsörjningen har viktiga internationella säkerhetspolitiska aspekter.

Prop, 1983/84:110 33

Jag anser att Sverige på ett lämpligt sätt internationellt bör verka för att en sådan energidialog kommer till stånd.

lEA

Riksdagen beslöt våren 1975 att godkänna Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram, Inlernational Energy Programme, lEP (prop. 1975:42, NU 29, rskr 180). Det internationella energiorganet lEA har upprättats inom OECD:s ram för att genomföra detta program. Av OECD:s 24 medlemsstater har 21 anslutit sig fill lEP.

lEP-avlalets grundläggande syfte är att främja en säker oljeförsöijning på rimliga och rättvisa villkor. Avtalet har fyra huvuddelar, nämligen s. k. krisåtgärder, information om oljemarknaden, långsiktigt samarbete samt förhållandet Ull oljeproducerande länder.

Systemet för krisåtgärder, som är avtalels viktigaste del och som omfattar de mest detaljerade föreskrifterna, innehåller bestämmelser om rättigheter och skyldigheter rörande försörjningsberedskap, konsumlionsbe-gränsning och oljetilldelning.

I avsnittet rörande försörjningsberedskap åtar sig varje medlemsland att upprätta s. k. fredskrislager motsvarande minst 90 dagars förbrukning utan nettoimport av olja.

Enligt avtalet skall deltagarländerna upprätthålla effektiva program för konsumtionsbegränsningar. Dessa skall kunna sättas i omedelbar verkställighet vid en oljekris.

Oljetilldelningssystemet syftar till att underlätta en rättvis fördelning av oljelillförsdn mellan medlemsländerna under en oljekris. En grundläggande tanke bakom systemet är att det skall utlösas med viss automatik när oljetillförseln till medlemsländerna som grupp eller till ett eller flera anslutna länder minskar, eller kan förmodas minska med 7% i förhållande till tillförseln under en viss basperiod.

Inom lEP-avtalets ram har upprättats elt permanent och detaljerat infor-malionsystem rörande utvecklingen på oljemarknaden.

Samarbetet inom lEA om mål, problem och styrinstrument i energipolitiken samt om forskning ocb utveckling inom energiområdet har utvecklats starkt sedan lEP-avtalet undertecknades. lEA har därmed alltmer blivit ell organ för ett allmänt energipolitiskl samarbete.

lEF-avtalet och lEA tillkom som en följd av oljekrisen åren 1973-1974. Tillskyndarna såg som IEA:s främsta uppgift alt åstadkomma elt fungerande system för tilldelning av olja mellan medlemsländerna i händelse av en ny oljekris. Krisberedskapen är också fortfarande en central uppgift för organisationen. Systemet för oljetilldelning har kontinuerligt byggts ut och testats i övningar.

KriUker av systemet för oljelillddning har ifrågasatt om det kommer att fungera i händelse av en ny lillförsdkris. Ell grundläggande problem har 3 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 110

Prop. 1983/84:110 34

ansetts vara att systemet är uppbyggt som ett rent allokeringssystem där ingen hänsyn har tagits till prisfrågorna. Vidare har framhållits att tilldel-ningssystemels funktion, trots automatiken, bygger på medlemsländernas politiska vilja och det har ifrågasatts om denna politiska vilja i dagens läge finns i vissa av de stora medlemsländerna.

Det var främst för atl trygga Sveriges oljeförsörjning i en tillförselkris som lEP-avlalel undertecknades. Elt annat viktigt mofiv för en svensk anslutning var behovet alt få bäUre information om utvecklingen på oljemarknaden. Med tanke på Sveriges stora beroende av importerad olja och med hänsyn till erfarenheterna från oljekrisen åren 1973—1974 var en svensk anslutning till lEP naturlig.

Enligt min mening har medlemskapet i lEA varit av betydande värde för Sverige. Deltagandet i lEA-arbetet har lett till väsentliga förbättringar vad avser tillgången till information om utvecklingen på internalionella energimarknader. Inom lEA har Sverige tillsammans med andra länder kunnal diskutera mål och medel i en långsiktig energipolitik vars gemensamma nämnare har varit minskal oljeberoende genom hushållning, oljeersättning och utveckling av alternativa energikällor. Ett betydande samarbete har utvecklats inom lEA med svensk medverkan inom energiforskningsområ-del.

Enligt min mening har lEP-avtalets regler för krisåtgärder varit av betydelse även om de aldrig har tillämpats. Medlemsländerna har som en följd av avtalet byggt upp betydande lager av olja i syfte att kunna möta eventuella tillförselkriser. Denna lagerhållning, i förening med planer på beredskap för konsumlionsbegränsning saml själva existensen av systemet för oljetilldelning, har sannolikt bidragit till en mer stabil utveckling på oljemarknaden.

För egen del anser jag att ett fortsalt svenskl medlemskap i lEA är motiverat och värdefullt med hänsyn till bl. a. de positiva effekterna ur försörjningstrygghetssynvinkel, den förbättrade informationstillgången saml inriktningen av det långsikliga samarbetet inom organisationen. Jag vill också erinra om vad jag har konstaterat i det föregående rörande den allmänna betydelsen av elt internationellt energipolitiskl samarbete. Jag vill samtidigt erinra om del neuiralitetsförbehåll som gjordes från svensk sida vid lEP-avtalets undertecknande. En förutsättning för svenskt medlemskap är givetvis att organisationen inte utvecklas i en riktning som gör fortsatt medlemskap oförenligt med den svenska neutralitetspolitiken.

På det oljepoliliska området bör enligt min mening inom lEA särskild uppmärksamhet ägnas åt åtgärder som kan minska priseffekterna av mindre störningar i oljetillförseln, dvs. vid sådana tillfällen då bortfallet i tillförseln är mindre än 7%. Bl.a. utvecklingen pä oljemarknaden år 1979 har illustrerat hur begränsade bortfall i oljetillförseln under ogynnsamma omständigheter kan få dramatiska effekter på oljeprisulvecklingen. Det borde vara ett intresse för samtliga medlemsländer inom lEA att komma överens

Prop. 1983/84:110 35

om gemensamma åtgärder som skulle kunna vidtas för alt minska riskerna för en dylik utveckling, t. ex. genom en flexibel lagerpolitik eller på annat sätt. Dessutom torde de strukturella förändringarna på oljemarknaden ha medverkat till att sannolikheten för elt bortfall i oljetillförseln på 7% eller mer ter sig mindre än vad som var fallet vid lEP-avtalets tillkomst. Diskussionerna inom lEA i denna fråga har hiuills inte givit något tillfredsställande resultat.

Enligt min mening bör inom lEA också ökad uppmärksamhet ägnas åt frågan om en dialog i energifrågor mellan oljeproducerande och oljekonsumerande länder. Jag har tidigare redovisat min syn på denna fråga.

6 Oljeprospekterings- och oljeutvinningsverksamhet

6.1 Inledning

Tillgång, produktion och konsumtion av energiråvaror som olja, naturgas, kol och uran är globalt sett ojämnt fördelade. Tillgångarna är geologiskt bestämda. Vad som kan utvinnas hänger samman med tekniska och ekonomiska förhållanden. Konsumtionen, slutligen, återspeglar huvudsakligen olika områdens induslrialiseringsgrad och levnadsvillkor för befolkningen och är bestämmande för den internalionella handeln med energiråvaror. För all kunna värdera tillgången på energiråvaror är det nödvändigt att bedriva en kontinuerlig prospekleringsverksamhet. Jordens samlade reserver av olja har i slutet av år 1982 uppskattats till drygt 90 miljarder ton, motsvarande ca 30 års förbrukning vid 1982 års konsumtionsnivå. Begreppet reserv avser upptäckta resurser som med dagens teknik, utvin-ningskoslnad och marknadspris kan utvinnas med godtagbar lönsamhet.

Tabell 6.1 visar jordens fastställda reserver av olja i slutet av år 1982.

Tabell 6.1 Jordens fastställda reserver av olja år 1982

Landområde	Miljarder ton	Andel %
Västeuropa	3,2	3,5
Sovjetunionen och Osteuropa	8,9	9,7
USA och Kanada	5,6	6,5
Latinamerika	11,0	11,6
Mellersta Ostem	50,2	54,4
Afrika	7,7	8,5
Övriga Asien inkl. Kina	5,4	5,8
Summa väriden	92,0	100,0

Källa: BP 1982.

Som framgår av tabellen är fördelningen mellan olika regioner ojämn. Över hälften av de nu kända reserverna finns i Mellersta Östern. Ser man på de enskilda länderna framkommer att åtta länder - nämligen Saudiarabien - Förenta Staterna, Iran, Sovjetunionen, Kuwait, Venezuela, Irak

Prop. 1983/84:110 36

och Mexico - tillsammans svarar för mer än 75 % av de totala, nu kända reserverna.

En avgörande förutsättning för tillskott till reserver och för framtida utvinning av olja är prospektering. Under 1970-talet har prospekleringsverksamheten fått en annan inriktning än tidigare. Detla gäller även omfattningen på gjorda ulbyggnadsinvesteringar. Således har insatserna inriktats mol områden inom i första hand industriländerna, såväl till lands som till havs. Prospekteringen i Mellersta Östern har däremot påtagligt minskats. En naturlig följd av denna ändrade inriktning har blivit höjda prospekteringskostnader och ett ökat tekniskt och därmed ekonomiskt risktagande. Att satsningarna trots detta kommit till stånd beror på oljeprisets stegring under de senaste tio åren. De främsta exemplen på vad jag nu , har sagt är utvecklingen av bl. a. Alaska och Nordsjön till väsentliga produktionsområden.

Den omstrukturering av oljeprospekteringen, somjag har redogjort för, har fått till följd att väridens råoljeproduktion nu baseras på tillgångar med vilt skilda kostnadsmässiga förutsättningar. Investeringarna per fal producerad olja kan i Nordsjön vara mer än 10—15 gånger större än vad som krävs på land i t. ex. Mellersta Östern.

6.2 Svensk prospekleringsverksamhet

6.2.1 Finansieringsformer

Som ett led i strävandena mot en tryggare svensk oljeförsörjning bildades år 1969 Oljeprospektering AB (OPAB) för prospektering av olja och naturgas på svenskt område. Bolaget Petroswede AB bildades år 1973 med syfte att bedriva prospeklering utomlands. Intressenter i Petroswede var LKAB, Statens vattenfallsverk, Salén, OK, ASEA, Johnson och Kerna Nord. Genom ett avtal mellan intressenterna i Petroswede övertog staten i början av år 1979 de privata andelarna i bolaget. Petroswede blev därmed ett helägl dotterbolag fill det statliga oljebolaget Svenska Petroleum AB (SP) som började sin verksamhet år 1975. Sedan år 1979 bedrivs den statliga oljeprospekteringsverksamhelen utanför Sverige av Svenska Petroleum Exploration AB (SPE) som är ett helägl dotterbolag till SP. Det nya bolaget övertog Petroswedes verksamhet. Det fick också i uppdrag alt mot ersättning fullfölja OPAB: s verksamhet. Målet för SPE är atl genom egen prospektering och/eller förvärv av andelar i fyndigheter etablera deltagande i produktion av olja eller naturgas, som direkt eller indirekt kan Ullföras den svenska marknaden.

I syfte atl stimulera svenska företags prospekteringsinsatser, i första hand utomlands, infördes år 1978 ett statligt stöd till prospektering efter olja och naturgas. År 1981 utvidgades stödet till att omfatta också prospektering efter kol. Bidragssystemet finansieras på så sätl, alt en del av inkomsterna av den särskilda avgiften för vissa oljeprodukter tillförs en

Prop. 1983/84:110 38

Figuren visar utbetalningarna från oljeprospekteringsfonden kvartalsvis mellan åren 1981 och 1983 (vänstra stapeln) samt fondens behållning i slutet av resp. kvartal (högra stapeln). Fondens behållning har successivt minskat och uppgick vid årsskiftet 1983—1984 till 35 milj. kr.

6.2.2 Svenska Petroleum Explorations planer för och resultat av prospekleringsverksamheten

Av betydelse vid införandet av nuvarande bidragssystem genom uttag av särskild avgift vid försäljning av vissa oljeprodukter var en år 1977 av Petroswede framtagen utredning (Internationell oljdelning/utvinning i svenskt perspektiv).

I utredningen anges två exempel med en antagen produktion urframpro-spekterade oljefynd om 5 miljoner lon per år. I grundfallel beräknades den eftersträvade nivån nås först mot 1990-talets senare del. I det andra med en snabbare uppbyggnad beräknades produktionsnivån bli nådd under början av 1990-talel.

För grundfallel beräknades en insats av i fast penningvärde ca 75 milj. kr. per år under en nioårsperiod. För hela perioden beräknades me-ddsbehovel till 600 milj. kr. för prospektering.

Härtill beräknades 170 milj. kr. tillkomma i ulvärderingskostnader. Insatsen beräknades medföra deltagande i 15 borrningar per år. Med start år 1978 beräknade man att redan under år 1983, efler framprospektering av drivvärda oljefynd, ha kommit i produktion. Investeringsbehovet i fältutbyggnad fram t.o.m. år 1986 beräknades bli självfinansierande och ge årliga nettoöverskott fr. o. m. omkring år 1987, dvs. åtskilliga år innan den eftersträvade produktionsnivån om 5 miljoner ton åriigen hade etablerats. Del kortfattat refererade grundfallel var dimensionerade för regeringens förslag om stöd till prospektering efler olja och naturgas som antogs av riksdagen (prop. 1977/78: 128, NU 70, rskr 343).

Petroswedes utredning följdes några år senare av en verksamhetsplan från SPE avseende prospekleringsverksamheten för tiden 1980—1984. 1 denna plan angavs all en önskvärd nivå på antalel årliga borrningar uppgick till 10 ä 15. Totalt angavs för perioden alt bolaget skulle delta i minst 35 borrningar. För periodens slut angavs ett årligt förvärv av 7 å 8 koncessioner. Antalel önskvärda koncessionsanskaffningar för perioden uppgavs till 30.

År 1982 utarbetade SPE en ny verksamhetsplan för perioden 1983-1987. Målet angavs vara alt prospekleringsverksamheten under andra hälften av perioden skulle byggas upp, så att en långvarig nivå om tre kommersiella fynd per femårsperiod kunde bedömas som sannolik. En sådan målsättning beräknades kräva deltagande i omkring 50 borrningar under perioden 1983-1987. Den årliga borrningsinsatsen skulle därvid i slutet av perioden uppgå till 12 från att ha utgjort 8 år 1982. Den genom prospekle-ringen framtagna oljan beräknades kunna motsvara 10-20% av landets förväntade oljebehov.

Prop. 1983/84:110 39

Den stafiigt stödda prospekleringsverksamheten kan för tiden fram till år 1980 sägas ha kännetecknats av att ha varit i ett uppbyggnadsskede, där det har gällt alt skaffa sig såväl erforderiig kompelens som en tillräckligt stor projeklportfölj för alt verksamheten med någon rimlig grad av sannolikhet skall medföra oljefynd. Fr. o. m. år 1980 har verksamheten varit inne i ett expansionsskede.

I förhållande till beräkningsexemplet i 1977 års utredning, som var vägledande vid utformandet av det nuvarande bidragssystemet, kan dock konstateras alt man inte har kunnal nå upp till det angivna antalel borrningar per år bl. a. på grund av de snabba kostnadsökningarna för prospekleringsverksamhet.

6.3 Utvinning av olja, naturgas m. m.

Som ett medel för att främja den långsikliga försörjningen med bränsle infördes år 1975 en statlig garanti för oljeutvinning m. m. Bakgrunden till att garantisystemet infördes var att vissa förelag med intressen i konstaterade oljefält, främst i Nordsjön, hade svårigheter alt finansiera de mycket stora investeringar som krävdes för kommersiell produktion. Det bedömdes också att insatser för att finansiera utbyggnaden av oljefält i bl. a. Nordsjön skulle kunna ge möjlighet till långtidsavtal om leveranser av utvunnen råolja från resp. fält. Garantin gäller, utöver för olja, även för naturgas och kol. En förutsättning för att garanti skall ställas är att verksamheten är av väsentlig betydelse för svensk energiförsörjning. Staten kan vidare tillförsäkras option på den eventuella produktionen eller del därav.

Garantiramen fastställdes ursprungligen till 2000 milj. kr. men har sedermera genom riksdagens beslut höjts till 4000 milj. kr. Sedan garantin infördes har även användningsområdet vidgats. År 1976 infördes en möjlighet att använda garantin även för atl finansiera förvärv av andelar i konstaterade fyndigheter. År 1979 tillkom två nya användningsområden, nämligen finansiering av aktieförvärv i bolag med verksamhet huvudsakligen inom oljeutvinning och säkring av svenska företags betalningsförpliktelser i samband med avlyft av råolja inom ramen för långsiktiga leveranskontrakt.

Vid slutet av år 1982 hade 450 milj. kr. tagits i anspråk genom garanlibe-slut av regeringen. Våren 1983 beslöt regeringen lämna statlig garanti för del s. k. Ula-projektet på sammanlagt 360 milj. USD. Vid en dollarkurs på 8 kr. motsvarar detta 2 900 milj. kr.

6.4 Svenska Petroleum AB: s skrivelse

Svenska Petroleum AB (SP) har till regeringen i november 1983 inkommit med en skrivelse angående inriktningen och finansieringen av den statliga oljeprospekterings- och oljeutvinningsverksamheten.

Prop. 1983/84:110 40

I skrivelsen framhålls atl Svenska Petroleum Exploration AB (SPE) inte kommer alt kunna nå det mål som anges i verksamhetsplanen för perioden 1983-1987, om inga särskilda åtgärder vidtas för att öka fillgången på likvida medel i oljeprospekleringsfonden. Man anger att bormingsverk-samheten i annat fall kommer att behöva begränsas från nuvarande 10 borrningar per år till högst 5 per år under 1986 och 1987. För perioden därefter fömtses ytterligare minskningar.

Vad gäller frågan om prospekteringens roll i SP-koncernens oljeförsöijning sägs i bolagets skrivelse att det ekonomiska utbytet för koncernen av utvinnings värda projekt som kan uppstå som ett resultat av SPE: s prospekleringsverksamhet måsle bli begränsat. Skälet till detta är att vid projekt som har finansierats med särskilda bidrag, skall det ekonomiska överskottet återföras till staten sedan vissa avdrag har gjorts. SPE fungerar enligt skrivelsen därför i sådana fall endast som elt verkställande organ för att förverkliga ändamålet med prospekteringsfonden. För produktionsprojekt, dvs. i projekt där SP-koncernen deltar i utbyggnad och senare i produktion av elt fynd, kan upplåning ske mot bl. a. statlig garanti. Genom utnyttjandet av denna garanti har SP lyckats genomföra projekt som innebär att bolaget under åtskilliga år framöver kommer ha tillgång på råolja från Nordsjön.

SP anser enligt skrivelsen att den ekonomiska och försörjningsmässiga nyttan av fynd som har framprospekterats med särskilda bidrag inte sammanfaller med den nytta som framkommer vid köp av produktionsandelar, bl. a. på gmnd av de regler som gäller för prospekterings- och utvinnings-verksamhet i Nordsjön.

I ett avsnitt i SP: s skrivelse med förslag till elt nytt finansieringssystem för statligt stödd prospekleringsverksamhet framhålls att SPE under de närmaste åren sammantaget har avlalsmässiga arbetsåtaganden på i storleksordningen 450 milj. kr. Under de närmaste åren kan del vidare föreligga svårigheter för oljeprospekteringsfonden att likviditetsmässigt klara erforderliga utbetalningar. Även om SPE fortsätter att vidta åtgärder för att minska sina åtaganden finns risk för att fillgången på medel inte räcker till för att bl. a. medge ackvisition av nya koncessioner i t. ex. Norge i den omfattning som erfordras för att verksamheten skall nå en för syftet fillfredsställande nivå.

I skrivelsen framhålls atl nuvarande arbetsåtaganden på olika sätt måste fullföljas. Vidare måste resurser finnas tillgängliga i det fall borrningar i nuvarande innehavda koncessioner medför fynd som erfordrar ytterligare utvärderingar. Sådana utvärderingar är i många fall tvingande för SPE i det fall övriga rättighelshavare i en koncession ställer krav på detta och om man önskar kvarstå i koncessionen. Härtill kommer alt skäl föreligger av såväl försöijningsmässig som ekonomisk art att bibehålla en statligt stödd prospekleringsverksamhet på en i förhållande till nuläget reducerad nivå.

Hittillsvarande erfarenheter av bidragsystemel och dess regelverk är.

anger SP i skrivelsen, au systemet bidragit fill att stimulera prospektering i svensk regi på avsett sätt, men att det inte alltid har fungerat tillräckligt flexibelt. Bristen på flexibilitet har enligt SP: s skrivelse förstärkts genom att en skarp gräns finns mellan prospekteringsbidraget och den statliga kreditgarantin. Om denna gräns inle fanns vore del möjligt all, särskilt för verksamheten i Nordsjön, ekonomiskt effekfivisera insatserna på ett för oljebranschen gängse sätt och därigenom möjliggöra ett bibehållande av relativt omfattande prospekteringsåtaganden till en i förhållande till dagslägel klart reducerad kapitalinsats.

I skrivelsen föreslår SP all kredilgarantiramen höjs till 10000 milj. kr. Vad gäller prospekteringsfonden framhålls att den kan upphöra vid den tidpunkt när avgifterna för första halvåret 1984 har influtit till fonden och utbetalats för sitt prospekteringsändamål. För tiden därefter kan fonden ersättas med ett av statsmakterna anvisat rambelopp. Det angivna rambe-loppel kan skattas till 600 milj. kr. under förutsättning atl SPE: s avlalsmässiga prospekteringsåtaganden efler den I juli 1984 inte översfiger 350 milj. kr. Medlen bör enligt skrivelsen ställas till SP: s förfogande i form av ågarkapital.

Del angivna beloppet gör del möjligt att finansiera den statligt stödda prospekleringsverksamheten i dess nuvarande former samfidigt som SP svarar för ingångna åtaganden. SP anser att beloppet bör fördelas och tilldelas under högst tre år med början budgetåret 1984/85 och således i princip fungera som en överbryggningsfmansiering till dess atl verksamheten kan bli självfinansierande.

Vid bestämmandet av angivet rambelopp har hänsyn också tagils till behovet att med egel riskkapital täcka vissa verksamheter inom prospek-teringsområdel, där kreditmarknaden kan utnyttjas för att ge kompletterande finansiering. Så kan l.ex. enligt skrivelsen vara fallet vid utvärderingsarbeten i anslutning till ett fynd som förklarats som kommersiellt. En tillfredsställande nivå på det egna riskkapitalet ger också möjlighet att absorbera de kortfristiga, finansiella påfrestningar som t. ex. kan uppstå vid år med ett stort antal borrningar. Vidare har i rambeloppet inkluderats kostnaderna för den berörda verksamhetens administration, förprojekt samt vissa insatser för industrisamarbete, i l.ex. Norge.

En förutsättning för förslaget liksom för att nå effektivitet i verksamheten är enligt SP atl de speciella krav som är förbundna med nuvarande särskilda bidrag ändras, dvs. att den eventuella ekonomiska och försörjningsmässiga nyttan av nu pågående prospekteringsaktivileter överförs från oljeprospekteringsfonden till SP-koncernens prospekterings- och utvinnings verksamhet. Analogi härmed bör enligt skrivelsen samtliga SP-koncernens koncessioner och utvinningsprojekt samlas direkt under SP, och SPE blir därmed en organisation med uppgift att för moderbolagets räkning praktiskt hantera prospekterings- och ulvinningsverksamheten. Som följd härav bör den av regeringen år 1982 för SPE beslutade kreditga-

Prop. 1983/84:110 42

rantin om 300 milj. kr. för finansiering av extraordinära kostnader i samband med prospektering överföras på SP.

SP anser att det angivna beloppet förutsätter alt väsentliga förändringar i omvärlden, l.ex. vad beträffar oljepriser och valutakursföråndringar, inte inträffar under de allra närmaste åren då rambeloppen inte inkluderar reserver för extraordinära kostnadsförändringar. Skulle så ske måsle beloppet i ett senare skede kunna anpassas så att nu gjorda prospekteringsåtaganden kan fullgöras utan ekonomiska men för SP-koncernen.

Det beräknade behovet av medel syftar således till atl möjliggöra en uthållig prospektering, främst inom Nordsjön och angränsande havsområden, med medel som bedöms kunna genereras ur nuvarande och blivande produktionsdeltagande. Om detta inle kommer till stånd eller utvecklas ogynnsamt kan uthålligheten i prospekleringsverksamheten påverkas eller ges en inriktning mot neddragning eller avveckling.

Det föreslagna finansieringssystemet innebär enligt SP inte bara en ökad flexibilitet, utan också ett betydligt större mått av frihet i meddsdispone-ringen än vad som är fallet med nuvarande system samtidigt som SP-koncernens riskexponering ökar. För att maximalt utnyttja anslagna medel som ett energipolitiskl verktyg kan det dock föreligga skäl för statsmakterna att styra verksamheten. Denna styrning bör grundas på bl. a. av SP framlagda verksamhetsredovisningar och -planer. Sålunda torde del även fortsättningsvis vara angeläget atl en betydande del av den statliga pro-spekteringsverksamheten koncentreras till Nordsjön och näraliggande havsområde. Härigenom skapas l.ex. möjligheter för svensk industri atl sälja utrustning och tekniskt kunnande.

6.5 Förslag

Enligt min uppfattning har det statliga stödet till prospektering och utvinning varit avgörande för SP-koncernens möjligheter atl skaffa intresseandelar i prospekterings- och utvinningsprojekl. Jag anser också att det allmänna prospekleringsstödet förbättrat möjligheterna för andra svenska bolag att få del i koncessioner på olika håll i världen. I dessa avseenden har stödet således haft avsedd effekt. Med den erfarenhet som nu byggts upp anser jag emellertid att det finns goda möjligheter att effektivisera insatserna för att snabbare komma in i och få del av kommersiellt utvinningsbara projekt. För atl uppnå delta bör del statliga stödet till prospeklering och utvinning i vissa avseenden förändras fr. o. m. I juli 1984.

Utgångspunkt för mina överväganden är atl energipolitiska och industripoliliska skäl talar för ett fortsatt svenskt engagemang i prospektering efter och utvinning av olja och naturgas. Detta måste dock ske till rimliga samhälleliga kostnader.

Strävan bör därvid vara att verksamheten så fort som möjligl blir finansiellt självbärande i det avseendet att de överskoll som kan genereras ur

Prop. 1983/84:110 43

nuvarande och kommande produktionsdeltagande kan användas för finansiering av fortsatta prospekteringsinsatser. Som jag ser det är det av mycket stor vikl att satsningar på prospektering och utvinning görs på sådant sätt atl möjligheterna alt uppnå positiva industripoliliska effekter tillvaratas. En förutsättning för att uppnå detta är att insatserna koncentreras till Nordsjön och angränsande havsområden saml att prospektering och utvinning integreras för att möjliggöra atl kostnaderna kan hållas nere.

SP har i den skrivelse somjag tidigare har redogjort för lämnat ett förslag till hur målsättningen att tillföra landet vissa volymer egen olja skall kunna uppfyllas. I korthet innebär SP:s förslag alt staten fastställer ett rambelopp om 600 milj. kr. för överbryggnadsfinansiering av de statliga prospekte-ringsinsatserna. Medlen föreslås tillföras SP under en treårsperiod. Genom ett flexibelt utnyttjande av dessa medel anser SP att det föreligger goda möjligheter att effektivisera insatserna i Nordsjön på ett för oljebranschen gängse sätt. Bl. a. innebär detta alt utvinningsprojekt finansiellt kan kopplas till prospekteringsprojekt. Möjligheter skapas då att behålla ett relativt omfattande prospekteringsålagande till en i förhållande till dagsläget påtagligt reducerad kapitalinsats. SP föreslår vidare att ramen för den statliga kreditgarantin höjs med 6 miljarder till 10 miljarder kr.

Jag anser att SP:s förslag vad gäller den fortsatta verksamhetens uppläggning och inriktning stämmer väl med de riktlinjer jag nyss förordat. När det gäller formen för stödet är jag dock inte beredd att tillskjuta medel i form av ägartillskott. Enligt min mening bör prospekleringsstödet ges i huvudsak enligt nuvarande ordning. Villkoren för stödet bör emellertid kunna ändras så atl SP ges ökat incitament till alt driva verksamheten så affärsmässigt som möjligt. Detta kan uppnås genom en övergäng från projektfinansiering till programfinansiering och genom att ändra villkoren för stödet på så sätl alt SP-koncernen får ta ökad risk för den verksamhet som bedrivs men också får del av den ekonomiska nytta som olika projekt kan generera.

I samband med att regeringen beviljat SPE särskilda bidrag till prospektering efter olja har regeringen föreskrivit vissa villkor som skall gälla för bidraget. Villkoren har meddelats med hänvisning till regeringens beslut den 10 juli 1980 om föreskrifter om särskilt bidrag till prospektering efter olja och naturgas samt förordningen (1978:997) om statligt bidrag till prospektering efter olja, naturgas eller kol. I det förstnämnda beslutet meddelade regeringen bl. a. att som villkor för särskilt bidrag skall gälla att bolagens (SP och SPE) intäkter av projektet efter avdrag för nedlagda kostnader och skälig ersättning till bolagen skall återföras till staten om projekt leder till utvinning eller överlåts.

Mot bakgrund av vad jag nyss framhållit bör regeringen inhämta riksdagens bemyndigande atl ändra villkoren för redan givna särskilda bidrag på ett sådant sätt all SP får incitament alt driva verksamheten med den inriktning jag angivit.

Prop. 1983/84:110 44

Statens kostnader för att möjliggöra en överbryggning till egenfinansie-ring av SP-koncernens prospekleringsverksamhet uppskattar jag till 540 milj. kr. Beloppet skall även täcka kostnader för administration och industrisamarbete. Eventuella prospekteringsinsatser därutöver får finansieras av SP. Som villkor för utbetalning av statliga medel till SP bör bl. a. gälla att bolaget årligen redovisar ett program för planerade prospekteringsinsatser. Del bör ankomma på regeringen att fastställa de närmare villkoren som skall gälla för stödet.

Vad jag hittills framhållit gäller form och villkor för statens slöd till SP-koncernens prospekleringsverksamhet. När det gäller stöd till andra svenska företags prospektering efter olja och naturgas bör övergångsvis statliga medel anslås. Jag uppskattar behovet för den kommande treårsperioden till ca 60 milj. kr. Stödet bör utgå enligt de villkor som gäller för de nuvarande allmänna bidragen. Slödel bör dock endast kunna utgå till prospekleringsverksamhet i Nordsjön eller angränsande havsområden.

Sammanfattningsvis förordar jag således att nuvarande system för stöd till prospekleringsverksamhet avslutas i och med utgången av innevarande budgetår och att regeringen föreslår riksdagen att anvisa 600000000 kr. i form av ett reservationsanslag på statsbudgeten för budgetåret 1984/85. Det föreslagna anslaget, som bör benämnas Program för prospektering efter olja och naturgas, bör även täcka tillkommande kostnader för redan ingångna åtaganden samt för administration m. m.

Jag har tidigare framhållit atl engagemang i utvinningsprojekt är en viktig förutsättning för all kunna hålla prospekteringskostnaderna på en rimlig nivå. Den statliga garantiramen för oljeutvinning m. m. är ett viktigt medel för att stimulera till engagemang i sådana projekt. Somjag redogjort för är garantiramen nu i det närmaste ianspråktagen. För SP-koncernens del har garantin använts bl.a. i samband med finansieringen av det s.k. Ula-projektet som ger SP tillgång till högst 0,8 miljoner ton olja per år fr. o. m. år 1987 t. o. m. år 1991 saml även avtagande kvantiteter för tiden därefter.

Mot bakgrund av erfarenheter från bl. a. projektel bedömer jag att den statliga kreditramen för utvinning av olja. naturgas eller kol bör höjas med 4000000000 kr. till 8000000000 kr.

Jag förordar alltså att garantiramen höjs till denna nivå. Samma förutsättningar som f. n. bör gälla för utnyttjandet av garantierna. Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder beträffande den speciella fråga som aktualiserats i SP: s skrivelse angående överförandet av den för SPE beslutade kreditgarantin om 300 milj. kr., för finansiering av extraordinära kostnader i samband med prospektering, till SP.

Prop. 1983/84:110 45

6.6 Oljepolitiska åtgärder och svensk offshoreindustri

I propositionen om svensk havsresursverksamhet (prop. 1983/84:10) redogjordes för svensk offshoreindustri och dess utveckling under de senaste åren samt för förutsättningarna för utökad verksamhet. Förslag presenterades till ett program för havsindustridl kompetensutveckling.

Efter anmälan av chefen för industridepartementet har regeringen beslutat förelägga riksdagen en proposition om industriell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84:135). I den nämnda propositionen anförs bl. a. att offshore-verksamheten i Nordsjön erbjuder en utomordentligt intressant marknad för svensk industri samt att krav ställs på högre teknisk kvalitet samt bättre tillförlitlighet och säkerhet. Mot denna bakgrund beräknades medel för ökade insatser av styrelsen för teknisk utveckling inom området havsteknik.

Svensk oljeindustris deltagande i prospektering och utvinning av olja och gas Ull havs är av belydelse för svensk offshoreinduslris möjligheter till medverkan med leveranser av utrustning och teknologi, även om dessa möjligheter alltid måste bygga på teknisk och ekonomisk konkurrenskraft.

I utformningen av de förslag till en omorienlering av det statliga stödet till prospektering och utvinning, somjag har presenterat i det föregående, har jag även beaktat industripolitiska aspekter. Enligt min mening finns det anledning att ge dessa aspekter ökad vikt i överväganden inom oljepolitiken.

Del engagemang i mindre andelar i prospekteringsprojekt som har möjliggjorts genom det statliga bidragssystemet har inneburit att en betydande kompelens byggts upp inom SPE rörande de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för olje- och gasproduktion offshore. Denna kompelens-byggnad har också varit av värde för svensk offshoreindustri. Det är dock svårt atl direkt utläsa effekten ur industripolitisk synvinkel av SP:s pro-spekteringsengagemang.

Utvinningsprojekt fömtsätler investeringar av en helt annan storleksordning än prospektering. Det faktiska inflytandet som en svensk delägare i ett utvinningsprojekl kan utöva på val av leverantör av utrustning och teknologi är givetvis begränsat. Operatören är i Nordsjön nästan alllid ett oljebolag med lång erfarenhet och stora resurser och delägarna har elt gemensamt intresse av all välja de tekniskt och ekonomiskt bästa lösningarna. Dock kan en svensk partner tillföra information och kunskap om konkurrenskraftiga svenska leverantörer saml tjänstgöra som kontaktpunkt och informationskälla för svenska offshoreföretag. De hittillsvarande erfarenheterna av SP:s deltagande i Ula-fältel visar att även dellagande med mindre andelar i utvinningsprojekt kan ge inte oväsentliga industriella effekter.

Enligt min mening är möjligheterna till ett industriellt utbyte som ett resultat av statliga kreditgarantier för atl underlätta deltagande i utvin-

Prop. 1983/84:110 46

ningsprojekt allmänt sett större än de möjligheter härfill som kan uppstå som en följd av statligt stöd fill prospekteringssalsningar.

Med den ställning i oljeverksamheten i Nordsjön, somjag räknar med att SP-koncernen kan komma att få som en följd av det hittillsvarande pro-speklerings- och ulvinningsstödet och som ett resultat av de förändringar i de statliga insatserna på området somjag nyss har anmält, bör SP-gmppen kunna bli mer av en katalysator för svensk offshoreindustri än som hittills varit fallet. Jag utgår från all man inom SP-gruppen kommer att överväga vad som kan göras för atl svensk offshoreindustri skall dra nytta av uppbyggd kompetens.

Jag anser det vara en viktig uppgift för SP-koncernen atl uppehålla en god kontakt med svensk offshoreindustri och Sveriges Exportråd samt med berörda svenska myndigheter, bl. a. STU och statens industriverk. Detta ler sig naturiigt, bl. a. eftersom en förutsättning för SP-koncernens prospekterings- och utvinningsverksamhet i Norge är att koncernen som koncessionssökande i Norge kan konkurrera med andra sökanden i fråga om FoU- och industrisamverkan med Norge.

Jag vill i detta sammanhang understryka viklen av målmedvetna satsningar på teknisk utveckling inom svensk offshoreinduslri, mol bakgrund bl. a. av de krav som ställs på säkerhet, Ullföriifiigbet och ny utvinningsteknik i nordliga farvatten. Inte minst när del gäller undervattensteknik kan ett behov av en betydande utveckling och betydande marknader förutses. Inom detla område finns en omfattande kompelens inom svensk offshoreindustri att bygga på.

Samarbete mellan svenska och norska förelag och myndigheter i teknikutveckling på offshoreområdet bör i många fall kunna leda till resultat av ömsesidigt intresse. På svensk sida har STU en viktig roll au spela i detta avseende och kontakterna mellan STU och Norges Teknisk-Naturvetenskaplige Forskningsråd (NTNF) har intensifierats. En rad samarbetsprojekt med stöd av de båda organen föreligger där även svenska företag medverkar.

7 Petroleumindustrin i Sverige

7.1 Inledning

I min redogörelse för den internationella och den svenska oljemarknadens utveckling (kap. 3 och 4) har jag översiktligt beskrivit de drivkrafter som har varit och är styrande för pelroleuminduslrins strukturella utveckling. Jag övergår nu till att diskutera mer specifika svenska förhållanden och problem som har aktualiserats av energimarknadsutredningen, statens energiverk och branschen.

Innan jag går in på de konkreta problemområdena vill jag kortfattat redovisa några bedömningar om marknadsutvecklingen samt också min

Prop. 1983/84:110 47

syn på de inhemska raffinaderiernas fömtsällningar atl agera på marknaden på medellång sikt.

7.2 Bedömningar av marknadsutvecklingen under 1980-talet

År 1982 presenterade lEA en kvantitativ studie av framtidsutsikterna för raffinaderibranschen inom OECD-området. En grundläggande förutsättning för denna studie var att realpriserna på råolja under de närmaste tio åren skulle ligga kvar på 1982 års nivå. För Västeuropas del angavs att efterfrågan fram fill år 1985 skulle komma att falla med ca 12%. Därefter skulle en viss återhämtning ske.

Prognoser för den svenska förbmkningen av olika oljeprodukter har redovisats i (statens energiverk 1983:1) Oljeindustrin i omvandling. Verkets prognoser sträcker sig fram till år 1987 och ligger fill grund för de överväganden om de framtida lagringsmålen som 1983 års kontrollstation (K 83) har arbetat med. Utgångspunkt för energiverkets överväganden är två alternafiv för den ekonomiska tillväxten i landet, ett högre och ett lägre. Beträffande energipriserna bygger prognoserna på ett antagande om i stort seU konstant realpris på olja. Som framgår av tabell 7.1 minskar den totala oljeförbrukningen med ca 15% i båda alternativen för perioden 1982-1987. Nedgången ligger helt på lätta och tunga eldningsoljor som beräknas minska med 1,5 miljoner ton resp. ca 2 miljoner ton under perioden.

Tabell 7.1 Oljeförbrukningen i Sverige år 1982 och år 1987 (miljoner ton)

	1982	1987	1987
		Alt 1	Alt 2
Bensin	3,5	3,7	3,6
Övriga lätt- och mellanoljor	1,3	1,4	1,4
Dieselbrännolja	2,0	2,2	2,1
Eol	4,8	3,3	3,3
Eo3-5	7,9	6,0	5,8
Totalt	19,5	16,6	16,2

Källa: Statens energiverk.

7.3 Ralfinaderiföretagens kapacitet och konkurrensförutsättningar

För atl kunna bedöma de olika raffinaderiföretagens agerande på marknaden är del av vikt all utgå från resp. företags produktionsutrustning och ägarförhållanden. Jag har tidigare (kap. 4) redovisat raffinaderiernas primär- och sekundärkapacitet år 1983.

Det bör observeras att Nynäsraffinaderiets bränsle- och drivmedelstillverkning numera är avställd. Vid Scanraff uppförs f.n. en katalytisk krackningsanläggning. När anläggningen står färdig under år 1984 finns

Prop. 1983/84:110 48

möjligheter atl öka bensinproduktionen med 0,5-0,8 miljoner m per år. OK svarar ensamt för denna anläggning.

Ägarförhållandena i raffinaderierna framgår av följande sammanställning.

Raffinaderi Aktieinnehav

BP Raffinaderi AB 78 % Svenska BP AB, 22 % Svenska Pe-

troleum AB
Skandinaviska Raffinaderi AB (Scan- 42,965% Texaco Oii AB, 42,965% OK,

rafO 14,02 % Svenska Petroleum AB

Shell Raffmaderi AB 100% Svenska Shell AB

AB Nynäs Petroleum 100 % A Johnson & CO HAB

Av de tre i drift varande raffinaderierna har BP den minst sofistikerade produktionsutrustningen. Såväl Scanraff som Shell har konverterings-utrustning som möjliggör yUeriigare förädling av tyngre fraktioner till lättare.

Den ekonomiska fördel som ett raffinaderi med tillgång till sådan utmst-
ning har över ett enkelt raffinaderi, beror på att det genomsniuliga värdet
av produktutbytet blir väsentligt högre. Ett enkelt raffinaderi kan emeller
tid till viss del kompensera denna nackdel genom att raffinera läUa råoljor,
som l.ex. Nordsjöoljor eller vissa afrikanska oljor. Dessa råoljelyper är
emellertid dyrare än lunga och medeltunga råoljor. Del högre priset sam
manhänger också med de lättare råoljornas lägre svavdhalt. Råoljor med
låg svavdhalt möjliggör produktion av eldningsoljor med svavdhalt under
1 % ulan särskild avsvavlingsanläggning. Med hänsyn fill den miljölag
stiftning vi successivt har infört i Sverige vad gäller högsta tillåtna svavd
halt i tjocka eldningsoljor, dvs. I %, kan konstaleras aU Scanraff är det
enda raffinaderiet i Sverige med möjlighet att avsvavla eldningsolja genom
atl använda indirekt avsvavling av vacuumgasolja. Kapaciteten härvidlag
är dock begränsad. ___

De tekniska och ägarmässiga förhållanden som jag nu pekat på, visar bl.a. aU investeringsbeslut i l.ex. konverteringsutruslning nära hänger samman med kopplingar till råvaruled och marknader. Jag vill också betona alt raffinaderierna i Sverige, med nuvarande processutrustning, endast kan klara den inhemska marknadens krav och behov genom aU raffinera högkvalitafiva råoljor eller genom atl exportera högsvavliga tjockoljor och genom att importera oljeprodukter med lägre svavelinnehåll.

De konkurrensförhållanden somjag redogjort för har naturiigt påverkal utvecklingen av marknadsandelarna för de bolag som opererar i Sverige. Tabell 7.2 visar hur andelarna har utvecklats mellan år 1970 och år 1982.

Prop. 1983/84:110 49

Tabell 7.2 Marknadsandel för olika typer av bolag i Sverige under åren 1970 och 1982

W_______________________________________________

Grupp Marknadsandel i %

1970 1982

20	15
42	34
26	26
12	25

Int. bolag utan raff. i Sverige Inl. bolag med raff. i Sverige Svenska bolag med raff. Övriga bolag

100 100

Som framgår ligger förskjutningarna huvudsakligen på internationella bolag samt på gruppen övriga bolag. En uppdelning på produktgrupper ger vid handen atl de svenska raffinaderiföretagen har ökat marknadsandelen för Eol under jämförelseperioden, men visar tillbakagång för Eo 2-5. Beträffande den sistnämnda produktgruppen svarade "övriga bolag" år 1982 för en marknadsandel pä nära 44%, mot 14% år 1970. Sistnämnda grupp har under perioden ökat sin andel av bensinmarknaden till närmare 10% på de internationella bolagens bekostnad.

Jag vill sammanfalla perspektiven för raffinaderibranschen på följande sätt. Det står klart atl oljebranschen i Västeuropa kraftigt påverkas av drivkrafter vilka medför och kommer att medföra strukturförändringar. De viktigaste är en stagnerad eller minskad oljeförbrukning, överkapacitet i raffinaderierna, svag lönsamhet i raffinering, distribution och marknadsföring samt en ökande produktexporl från bl. a. OPEC-staterna. Strukturanpassningsprocessen kan ske i många olika former, l.ex. förändrad verksamhetsinriktning, nedläggning, uppköp, marknadsbyte och andra samverkansformer.

Vad jag nu har sagt om raffinaderiinduslrin i Europa gäller naturiiglvis även de i Sverige raffinerande bolagen. Konkurrenssituationen på marknaderna i Sverige och Västeuropa ställer höga krav på effektivitet i alla förädlingsled. Speciellt viktigt för det ekonomiska utfallet är kostnaderna för råoljeförsörjningen saml effektiviteten i den logistiska uppläggningen. Somjag framhöll inledningsvis är det angeläget att en tillräcklig raffinaderikapacitet uppräUhålls i landet. Förädlingskapaciteten får alltså inte gå ned till en sådan nivå aU försörjningssäkerheten äventyras. Det kan även utifrån andra utgångspunkter vara motiverat att inom landet uppehålla kompetens inom den typ av kemisk processindustri som raffinaderinäringen utgör.

De i landet raffinerande bolagen presenterar i en gemensam skrivelse till regeringen den I juni 1983 ett antal villkor för svensk raffinaderiindusiri, vilka - enligt skrivelsen - är till nackdel för inhemsk raffinering och vilka i huvudsak inle har sin motsvarighet utomlands. Dessa villkor, som således enligt raffinaderierna inle är konkurrensneutrala, är bl.a. beredskapslagringen av råolja samt dubbel beredskapslagring vid vissa trading-affärer. Jag vill här något redogöra för dessa två frågor. 4 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 110

Prop. 1983/84:110 50

Inräkning av råolja i beredskapslagringen

I Sverige förekommer en betydande lagring av råolja och färdigprodukter för att kunna möta olika slag av kriser. Den övervägande delen av denna lagring sker i form av s. k. ivångslagring hos näringslivet. De raffinerande bolagens kommersiella råoljelager får tillgodoräknas Ivångslagren till den del de överstiger 500000 m\

Utredningen (H 1982:04) med uppdrag atl se över del löpande oljelagringsprogrammet, m. m. har i sin rapport Översyn 83, förslag till ändring av löpande oljelagringsprogram åren 1978- 1986, föreslagit att raffinaderiföretagen får tillgodoräkna sig hela det inneliggande kommersiella lagret av råolja som tvångslager och i motsvarande utsträckning minska sina tvångslager av produkter.

Jag kommer att ta upp denna fråga i samband med mitt förslag till nytt oljelagringsprogram (avsnitt 8).

Dubbel beredskapslagringsskyldighel

De raffinerande oljebolagen har i sin skrivelse pekat på den dubbla beredskapslagringsskyldighel, som kan uppstå vid försäljning från ett svenskl raffinaderi till en lagringsskyldig svensk kund via en internationell trader. Även energiverket har tagit upp denna fråga i sin rapport.

Om ett tradingföretag, som här förutsätts inte vara tvångslagringsskyl-digl, upphandlar olja till lagringsskyldig svensk kund från eU svenskl raffinaderi kan, med gällande regler, den situationen uppstå att både den ursprunglige säljaren/raffinaderiet och den slutlige köparen/förbrukaren -blir lagringsskyldiga.

Jag har erfarit aU utredaren (H 1982:01) med uppdrag att utreda vissa frågor om beredskapslagring på energiområdet närmare överväger denna fråga. 1 avvaktan på hans förslag vill jag inle nu vidta någon åtgärd.

7.4 Svenska Petroleum AB

7.4.1 Svenska Petroleum AB:s bildande och förutsättningar

Svenska Petroleum AB (SP) bildades år 1975 och började sin oljehan-delsverksamhet påföljande år. Riktlinjer för bolagets verksamhet fastställdes bl. a. i 1976 års beslut om den statliga oljepoliliken (prop. 1975/76: 124, NU 44, rskr 262). Bakgrunden fill beslutet om ett ökat statligt engagemang inom oljeindustrin var bl. a. farhågor för att eu försörjningssystem baserat på Rotterdammarknaden skulle komma att visa sig sårbart vid marknadsstörningar av olika slag. Det bedömdes som särskilt önskvärt att åstadkomma en bredare bas för försörjningen med råolja genom direkta avlal med olika råoljeproducenter och på längre sikt även genom egen oljeutvinning. Det förutsattes vidare att bolagets försäljning i hög grad skulle komma aU inriktas på tyngre produkter, framför allt eldningsoljor för industrin och den offentliga sektorn, trots den relativt låga lönsamhet en sådan inriktning skulle kunna medföra. Samarbete borde också sökas med andra intressenter på svensk oljemarknad.

Prop. 1983/84:110 51

I 1979 ärs beslut om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1979/80:33, NU 25, rskr 134) angavs atl bolagets verksamhet borde inriktas framför allt mot områden, där bolaget kunde bidra till alt förbättra försörjningstryggheten på en osäker oljemarknad. Denna målsättning slogs också fast i 1981 års energipolitiska beslut (prop. 1980/81:90 bil. 1, NU 60, rskr 381). I prop. 1981/82:61 angående kapitaltillskott till SP angavs bl.a. atl frågan om bolagels roll inom ramen för den svenska energipolitiken senare skulle tas upp till prövning efler det alt visst underlagsmaterial framtagits av bolaget. SP har i januari 1984 till regeringen inkommit med en skrivelse i denna fråga.

7.4.2 Svenska Petroleum AB:s skrivelse

I SP:s skrivelse - Plan 83 - som överlämnades till regeringen i januari 1984 ges mol bakgrund av en genomgång av bolagets hittillsvarande verksamhet förslag till bolagels framtida inriktning och roll i svensk oljepolilik.

I SP:s skrivelse framhålls att petroleumbranschen i Sverige nu genomgår en förändringsprocess. Som exempel anförs bl. a. att vissa oljebolag medvetet har minskat sin försäljning av tjocka eldningsoljor. Man erinrar vidare om att Nynäs Petroleum har avyttrat sin drivmedels- och ddnings-oljeverksamhel till Shell, som också har övertagit delar av dåvarande Gulf:s verksamhet i norra Sverige. I skrivelsen framhålls även försäljningen av Svenska Gulf:s anläggningar och verksamhet i Sverige till del statliga kuwaitiska bolaget KPC som ett exempel härpå. Mol bl. a. denna bakgrund och av en analys av oljemarknadens utveckling bedömer SP atl det inte kan uteslutas att ett eller flera av dagens företag på svensk oljemarknad helt eller delvis kommer alt lämna marknaden. Man menar också att del är troligt att fusioner och andra samverkansformer kommer till stånd. Till detta kommer del allvarliga problem som hotet om nedläggning av delar av den svenska raffinaderikapacileten utgör.

Av vad som nu kan skönjas av utvecklingen i Sverige och utomlands är dock inte den inledda anpassningsprocessen fullföljd, utan fortsatta åtgärder förefaller motiverade. SP menar att staten, genom bolaget, har möjlighet atl följa och vid behov påverka omdaningen av svensk oljeindustri. Enligt SP bör bolaget ha följande inriktning på den fortsatta oljehandels-verksamheten.

- Bolaget skall ha en organisation och affärsinriktning som gör del möjligt för staten atl utnyttja bolaget som ett operativt instrument vid försörjningskriser.

- Bolaget skall under normala försörjningsförhållanden verka på marknadens villkor, men vid behov och på särskilt uppdrag kunna genomföra av statsmakterna eftersträvade åtgärder.

- Bolaget skall kunna tillgodose statsmakternas behov av information av belydelse för försörjningstryggheten och för bedömning av oljebranschens struktur och funktionssätt.

Prop. 1983/84:110 52

SP framhåller emellertid atl bolagets nuvarande verksamhet, dvs. att försörjningen baseras på råolja och raffinering i kombination med den begränsade inriktningen mot eldningsoljemarknaden, gör det svårt atl redovisa ett godtagbart ekonomiskt resultat. I skrivelsen redogörs för olika strategier för alt ge bolaget en struktur som både är ekonomiskt sund och är inriktad mot atl vara ett aktivt redskap när det gäller att trygga landets oljeförsörjning.

Den analys av olika tänkbara strategier, som redovisas i skrivelsen, ligger till grund för den huvudinriktning av verksamheten som föreslås. SP föreslår sålunda att den nuvarande marknadsinriktningen i stort sett behålls. En förutsättning är dock alt en fastare relation mellan bolaget och dess eldningsoljeköpande kunder kan skapas. Man menar atl detla torde vara möjligt med grupper som har intressegemenskap med bolaget, dvs. den offentliga sektorn och då särskilt verk och myndigheter. I skrivelsen föreslås vidare att bolagels utvecklingsmöjligheter betraktas i två moment. EU första moment är alt fullfölja en redan påbörjad intern handlingsplan innefattande ett antal nu kända möjligheter att anpassa kapaciteten och organisationen. 1 anslutning härtill kan övervägas en finansiell rekonstruktion för att anpassa kapitalkostnaderna till en rimlig nivå. Vidare framhålls behovet av att skriva av vissa övervärden på aktierna i BP-raffinaderiet, Scanraff och ODAB om totalt 174 milj. kr. Till detla kommer behovet atl med minst 40 milj. kr. skriva ned ett råoljebergmm.i Göteborg.

Ett andra moment innebär att SP genomför utredningar och förhandlingar avseende bolagels marknadsinriktning. Enligt skrivelsen kan detta innebära samarbete och samgående med saml förvärv av andra bolag för att möjliggöra direkt etablering på drivmeddsmarknaden.

7.4.3 Förslag till inriktning av Svenska Petroleum AB:s verksamhet

Som nämnts har SP: s verksamhet hittills inriktats mol områden, där bolaget har kunnat bidra till atl förbättra försörjningstryggheten på oljemarknaden. Detta gäller bl. a. den verksamhet som syftar till att få tillgång till råolja genom långsiktiga kontrakt eller genom ägande av andelar i utvinning av råolja. Flertalet av de långsiktiga avtalen har haft karaktären av stat-till-statavtal, vilket även inneburit aU bolaget som statligt ägt har varit favoriserat av producentländerna när del gäller att få tillgång till olja. En annan åtgärd som bör ses i försörjningstrygghetssammanhang är att bolaget åren 1978-1980 förvärvade raffinaderiandelar. Strategin kan sägas ha varit att via långa kontrakt i fredstid lyfta mer råolja än vad som har motiverats av den egna marknadsandelen för alt under kristid kunna Ullfö-ra landet ökad försörjningskapacitet.

När det gäller den framlida inriktningen av SP: s verksamhet är del enligt min uppfattning av stor vikt alt bolagels oljeverksamhel har en sådan struktur att den bidrar till landets försörjningstrygghet. Jag har redan berört frågan om oljeprospektering och oljeulvinning. När del gäller frågan

Prop. 1983/84:110 53

om formen för råoljeavtal anser jag atl avgörande i varje aktuellt fall måste vara avtalets försörjningsvärde saml kommersialiiel och flexibilitet i avtalsvillkoren. Råoljeanskaffning utöver den raffinaderikapacitel som SP förfogar över anser jag kan accepteras i viss utsträckning. En väsentlig förutsättning måste, enligt min mening, vara atl det ekonomiska risktagandet är begränsat. Det är angeläget att undvika att bolaget på grund av råoljeaffären hamnar i samma situation som under verksamhetsåren 1980 och 1981.

Jag vill också framhålla ell annat område med anknytning till försörj-ningslryggheten där jag anser att SP kan spela en viktig roll. SP bör i samarbete med andra bolag verka för alt skapa en rationell och försörj-ningsmässigl stabil struktur på den svenska oljemarknaden. Samverkan med det kooperativa OK har här en särskild betydelse. Jag skall strax återkomma till detta. I SP har staten ett instrument för och möjligheter att genomföra önskvärda strukturanpassningsåtgärder. Somjag ser det är det naturligt atl staten som ägare till företag driver en aktiv politik såväl inom det energipolitiska som det industripoliliska området.

Vad jag hittills har framhållit innebär atl målet för SP-koncernen bör vara att med i huvudsak affärsmässig inriktning bidra till atl ge landet en god försöijningstrygghet. Detta ställer stora krav på bolaget och förutsätter att kunnande och resurser fillvaralas och vidareutvecklas. Samtidigt är det dock rimligt all bolaget så långt möjligt ges affärsmässiga förutsättningar för att svara upp mol målsättningen. I SP: s skrivelse till regeringen, som jag tidigare redogjort för, framhålls särskilt två områden där bolaget har en nackdel i förhållande till övriga raffinerande förelag i Sverige. Del första är att bolaget inle är direkt engagerat på drivmedelsmarknaden. Det andra området är den relativt sett stora skuldbörda som bolaget ådragit sig i samband med köp av försörjningsmässigl betingad överkapacitet i raffinering, lagring och distribution. Häri ingår också att bolaget till skillnad mot flertalet andra bolag har fått bygga upp sina beredskapslager med egna medel.

Beträffande det första området vill jag framhålla alt del bör stå SP fritt att på affärsmässiga grunder bedriva sin verksamhet på de delar av marknaden där bolaget bedömer att lönsamhet kan uppnås. Det är emellertid angelägel alt möjligheterna till ett samarbete med OK så långt möjligt prövas i detta sammanhang.

Vad gäller del andra området vill jag framhålla att jag anser det rimligt att ge SP affärsmässiga förutsättningar för en verksamhet som ställer affärsmässiga krav. Detta innebär atl SP-koncernens finansiella situation bör stärkas på ett sådant sätl alt framlida struklurinsatser kan finansieras på affärsmässiga villkor. Jag bedömer att ett ägartillskott från staten om 214 miljoner kr. skapar en sådan finansiell bas för SP-koncernen. Ägartillskottet bör kunna användas för en nedskrivning av övervärden på tillgångar i raffinaderier, distribution och lagemtrymmen. En sådan konsolidering

Prop. 1983/84:110 54

av SP-koncernens finansiella situation somjag förordar bör möjliggöra en tillfredsställande avkastning på ägarkapitalel.

1 fråga om samverkan mellan OK och SP vill jag framhålla följande. OK och SP är landets enda rikstäckande svenskägda bolag som är engagerade i princip i hela oljeflödeskedjan från råolja via raffinering till marknadsföring. De båda företagens sammanlagda marknadsandel är mindre än 30%.

Bolagen har i stort samma bedömning av oljemarknadens utveckling på sikt i Sverige. Denna innebär en fortsalt konsumtionsminskning varvid eldningsoljorna kommer att minska kraftigast. För drivmedel räknar man med en stagnation eller en viss minskad marknad. En sådan situation kan innebära hårdnande konkurrens och strukturförändringar på marknaden.

Såväl OK som SP har viktiga roller och uppgifter. OK är ett väl etablerat kooperativt förelag med en djup förankring i det svenska samhället. SP har till uppgift att på kommersiella grunder verka för en rationell struktur på den svenska oljemarknaden under hänsyn till nationella krav på försörj-ningstrygghel. Mol denna bakgrund är del ett samhällsintresse att samarbetet mellan OK och SP kan utvidgas och fördjupas med syfte atl hävda eller öka det svenska inflytandet på oljemarknaden. Chefen för industridepartementet har nyligen tillkallat en särskild förhandlare med uppgift all biträda industridepartementel med atl i förhandlingar med SP och OK undersöka möjligheterna atl på kommersiella grunder fä till stånd ett närmare samarbete på olika områden. Olika samverkansformer bör därvid prövas, l.ex. ett gemensaml företag för detaljistförsäljning av drivmedel eller eldningsoljor.

Jag vill i detta sammanhang ta upp en särskild fråga. Enligt min uppfattning kan det bli aktuellt att vidga bolagets ägar- eller kapitalbas. Detta kan ske genom att staten avyttrar aktier i bolaget eller genom att staten ger ut nya aktier eller konvertibla skuldebrev eller liknande värdepapper. I sådana fall kan det bli aktuellt att staten avstår från sin företrädesrätt atl teckna nya aktier eller liknande värdepapper eller att staten avyttrar teckningsrätten. Riksdagens bemyndigande för detta bör inhämtas. Ett sådant bemyndigande öppnar t. ex. möjlighet att försälja SP-aktier till OK om den särskilde förhandlarens arbete skulle leda fram till en sådan samverkansmodell.

Mol bakgrund av vad jag nu framhållit förordar jag all regeringen föreslår riksdagen att anvisa ett reservationsanslag av 214000000 kr. på statsbudgeten för budgetåret 1984/85 för en konsolidering av SP.

7.4.4 Överförande av statens vattenfallsverks aktier i Svenska Petroleum AB till industridepartementet

SP ägs f. n. av staten på så vis att hälften av aktierna redovisas direkt under industridepartementel, medan återstoden förvaltas av staiens vattenfallsverk. De aktier som redovisas direkt under industridepartementet

Prop. 1983/84:110 55

har övertagits från Statsföretag AB. I samband med övertagandel, som redovisades i regeringens prop. 1982/83:68 om rekonstruktion av Slatsföretagsgruppen, anförde föredragande statsrådet som sin mening att del då inte fanns anledning att ta ställning till frågan om vattenfallsverkets förvallarroll. Föredraganden utgick från att denna fråga skulle tas upp i eU annat sammanhang. 1 staiens vattenfallsverks anslagsframställning för budgetåret 1984/85 framhålls all verket önskar avveckla sitt ägarinlresse i Svenska Petroleum AB. Verket erinrar om att SP bildades av vallenfalls-verket och LKAB år 1975. Med SP som moderbolag har en koncern byggts upp genom förvärv av andelar av bolag med näraliggande verksamheter. 1 vissa av dessa har vatlenfallsverket från början haft en direkt ägarandel.

Vatlenfallsverket framhåller att de ursprungliga motiven för oljeengagemangen i första hand kan härledas till en strävan att stödja den traditionella verksamheten på dområdel samt au skapa utvecklingsmöjligheter för denna. Verket anför vidare att utvecklingen har påverkat de ursprungliga motiven för ett fortsatt ägarengagemang i SP. En avgörande faktor har varit atl oljekraften i vattenfallsverkels kraftsystem alltmer fått karaktären av reserv för extrema situationer och alt ingen ny oljekraftutbggnad planeras.

Mol bakgrund av vad vatlenfallsverket har anfört förordar jag att de aktier i SP som f.n. förvaltas av vatlenfallsverket nu överförs till och i fortsättningen redovisas direkt under industridepartementel.

Medel för vattenfallsverkels tillskott till SP har belastat reservationsanslaget Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m.m. Sammanlagt har verket erhållit 622505000 kr. av anslagsmedel för fillskoU som tillförts SP i olika former. Medel för tillskotten har inte tillförts verkets förräntningspliktiga kapital. Som statskapital utan förräntningsplikt är redovisat 202 500000 kr. Resterande anslagsmedel för lämnade tillskoU har inte tillförts statskapitalet. Eu av tillskotten från vattenfallsverket till SP har lämnats i form av ett föriagslån för vilket upprättats en skuldförbindelse på 62 500000 kr.

Mitt förslag att de av vattenfallsverket förvallade aktierna i SP skall överföras innebär att, fömtom aktierna, även den för förlagslånet lämnade skuldförbindelsen övertas av och redovisas direkt under industridepartementet. I samband med överföringen bör den del av vattenfallsverkets statskapital som är utan förräntningsplikt nedsättas. Jag förordar all statskapitalet sätts ned med 202 500 000 kr.

8 Försörjningsberedskapen på oljeområdet

8.1 Inledning

Försörjningsberedskapen är ett uttryck för landets försörjningsförmåga vid kriser och krig. Försörjningsberedskapen bygger väsentligen på del fredstida samhällets resurser och förmåga till snabb anpassning och om-

Prop. 1983/84:110 56

ställning vid olika krissituationer. Kompletterande beredskapsåtgärder krävs emellertid för alt en tillfredsställande försörjningsberedskap skall kunna upprätthållas. Alla de olika åtgärder som i detta syfte vidtas i fred inom olika sektorer och funktioner i samhället för att Sverige skall ha en tillfredsställande försörjningsförmåga i kriser och krig sammanfattas i begreppet ekonomiskt försvar. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) samordnar på myndighetsnivå hela det ekonomiska försvaret.

I 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82: 102, FöU 18 , rskr 374) framhölls särskilt vikten av att prioritera oundgängliga behov inom försörjningsområdena livsmedel, beklädnad, värme, hälso- och sjukvård samt härför erforderiiga stödfunktioner. Vidare betonades betydelsen av atl den administrativa, organisatoriska och personella handlingsberedskapen hos berörda myndigheter och i näringslivet förbättras saml alt olika alternativ till den alltmer kostnadskrävande lagringen prövas.

Sverige är sedan länge starkt beroende av importerade bränslen för sin energiförsörjning. Avbrott eller störningar i tillförseln av dessa bränslen kan hårt drabba viktiga funktioner i samhället, t.ex. uppvärmning av bostäder och andra byggnader, transporter saml industriell produktion. Sådana avbrott och störningar kan därigenom drabba levnadsstandard och sysselsättning. Vid krig kan landets försvarsförmåga reduceras. Avbrott och störningar i bränsleimporten kan således även få säkerhetspolitiska konsekvenser. Inom energiområdet är målet att beredskapsåtgärderna skall trygga behoven i kriser och krig av bränslen, drivmedel och el för åtminstone befolkningens överlevnad (värme, transporter och oundgänglig varuproduktion) och för samhällets övriga nödvändiga funktioner.

Somjag nyss har nämnt är försöijningstrygghelen ett av huvudskälen för atl oljans andel i vår energiförsörjning måste minskas. Riskerna för störningar i tillförseln av olja är mycket stor. Beroendet av importerad olja är därför en omständighet som länge varit en av de viktigaste atl beakta från beredskapssynpunkt. Efter hand har omfattande beredskapslager av olja byggts upp genom successiva beslut av statsmakterna. Sålunda ålades oljehandeln redan år 1938 alt hålla vissa lager av olja. År 1957 fastställde statsmakterna ett oljelagringsprogram för den närmaste femårsperioden. Därvid ålades även storförbrukare lagringsskyldighet. Genom nya lagringsprogram under 1960- och 1970-lalen byggdes beredskapslagren upp ytteriigare. År 1975 fattade statsmakterna, närmast med anledning av oljekrisen åren 1973-1974, beslut om att bygga upp en s. k. fredskrisreserv av råolja eller oljeprodukter. Sverige har också genom åtaganden i avtalet om ett internaiiondlt energiprogram (lEP) åtagit sig atl hålla ett sådant lager. Enligt beslutet sker denna lagemppbyggnad helt i statlig regi. Även till följd av andra beslut finns vissa statliga lager av oljeprodukter. Det nuvarande oljelagringsprogrammet gäller perioden 1978-1986 och reglerar de mängder olja som skall hållas i lager t.o.m. år 1987. Jag återkommer strax fill en närmare beskrivning av oljelagringsprogrammet (avsnitt 8.2.1).

Det löpande programmet innebär att lager byggs upp mol tre typer av

Prop. 1983/84:110 57

störningar och avbrott i tillförseln, nämligen krig, avspärrning och fredskris. För varje krisfall beräknas lagerbehov som utmynnar i att s.k. lagringsmål fastställs. Det innebär all för varje år under programtiden fastställs en viss volym som skall lagras. Lager hålls av staten och enskilda. För enskilda som säljer eller förbrukar olja i viss omfattning gäller lagringsskyldighet enligt lagen (1957:343, omtryckt 1977:939) om oljelagring m.m. (LOL). Det lager som hålls till följd av lagringsplikt enligt LOL brukar kallas tvångslager. Enligt av riksdagen antagna grunder för tillämpningen av LOL får tvångslagring ske endasl för krig eller avspärrning. 1 fredskrislagret räknas sålunda endast statliga lager och s. k. kommersiella lager in (dvs. lager som hålls ulan lagringsplikl) hos enskilda. Den statliga lagringen sker till allra största delen i form av råolja medan enskilda lagrar raffinerade produkter.

Oljdagringsprogrammen fastställs av riksdagen för relativt långa tidsperioder. Del gör atl det finns behov att se över löpande program för att kunna göra de justeringar som behövs med hänsyn till förändrade förutsättningar, l.ex. i fråga om energikonsumtion och energitillförsel. Sådana översyner, s. k. kontrollstationer, har genomförts vid flera tillfällen. År 1982 tillkallades en särskild utredare (H 1982:04) med sådant uppdrag med avseende på det nu löpande programmet.' Utredaren antog namnet 1983 års kontrollstation (i fortsättningen kallad K 83). I uppdraget ingick förutom översynen av oljelagringsprogrammet atl pröva vissa andra oljelag-ringsfrågor. Utredaren har hösten 1983 avgetl ddbetänkandel (Ds I 1983: 23) Tvångslagring av olja och kol - förslag till nya regler, m. m. Däri föreslås bl. a. vissa ändringar i fråga om ivångslagringen av olja. K 83 har, i enlighet med direktiven, samrått med den särskilde utredare som jag återkommer till nedan. I en särskild rapport i december 1983, Översyn olja 83, presenterade K 83 förslag till reviderat oljelagringsprogram fr.o.m. den I juli 1984. I sluibelänkandet, som beräknas avlämnas våren 1984, kommer K 83 all presentera övriga överväganden och förslag enligt direktiven.

Vid sidan av K 83 arbetar en särskild utredare (H 1982:03) med uppdrag att utreda vissa frågor rörande beredskapslagring på energiområdet. I utredarens uppdrag ingår bl. a. att lämna förslag till lagstiftning om beredskapslagring av importerade bränslen. Utredaren väntas under våren 1984 lämna ett sådant förslag. Detta innebär att LOL, som språkligt och lagtekniskt numera är föråldrad, bör kunna ersättas med en ny lag fr. o. m. den 1 januari 1985. Jag avser att under hösten 1984 föreslå regeringen all förelägga riksdagen en proposition med bl. a. förslag till ny lagstiftning om beredskapslagring på energiområdet.

Till följd av det förslag till reviderat oljelagringsprogram, som jag nu presenterar, föreslår jag dock vissa ändringar i LOL som bör gälla från den 1 juli 1984. Milt förslag föranleder vidare en ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m.

' Kanslirådet Bo Hemborg.

- Departementsrådet Kari-Ingmar Edstrand.

Prop. 1983/84:110 58

Utvecklingen inom hela energiområdet åren 1979-1983 innebär att energianvändningen har minskat. Oljeförbrukningen har gått ned betydligt kraftigare än energianvändningen i dess helhet. Detta innebär all de tidigare fastställda lagringsmålen är högre än den nuvarande konsumtionsnivån ger anledning till och att visst utrymme därför finns alt minska nuvarande lager. Till regeringen har mol bakgrund av dessa förhållanden inkommit skrivelser från företrädare för oljebranschen med synpunkter och förslag till åtgärder.

Den snabbt minskande oljekonsumtionen har också medfört att de regler i LOL som bestämmer vilka som är lagringsskyldiga och hur lagringsskyl-dighelen skall fördelas mellan dem har fått vissa oönskade effekter. Anledningen härtill är att till grund för beräkning av lagringsskyldigheten ligger den genomsnittliga försäljning eller förbrukning (s. k. basmängd) som skeu under en basperiod som sträcker sig upp till tre år bakåt i tiden. Anledningen till att basperioden har bestämts till så lång tid är atl stora variationer av försäljningen eller förbrukningen mellan olika år inte skall få alltför stor inverkan på lagerhållningen (prop. 1957:144). I nuvarande marknadssituation har detta lett till betydande eftersläpningseffekter i ålagd lagring pä så sätt att lagringsskyldigheten för ett företag under relativt lång tid kan vida översliga vad som motiveras av dess nuvarande verksamhet. Del bör emellertid observeras att eftersläpningseffeklen inte har någon påverkan på det totala lagringsmålet ulan endast på dess fördelning mellan de tvångslagringsskyldiga. Sådana lagringsskyldiga som har en ökad försäljning resp. förbrukning har således genom eftersläpningseffekten fåll en mindre lagringsskyldighel än vad de skulle ha fått med en kortare basperiod.

I K 83: s uppdrag har ingått att mol denna bakgrund i samråd med den särskilde utredaren se över LOL:s regler i fråga om basmängdsberäkning-en. I det nämnda ddbetänkandel har föreslagits ändrade regler om basmängd, som innebär alt basperioden minskar från tre till ett år. I anslutning härtill föreslås också alt lagringsåret förskjuts så att den period för vilken lagringsskyldighet bestäms, lagringsårel, börjar ell halvår i stället för som nu ell helt år efter basperiodens utgång. Jag vill redan här säga atl jag ansluter mig till förslaget i dessa delar. Det innebär att i det förslag till reviderat oljelagringsprogram, somjag lägger fram i det följande, lagringsmålen med början från den 1 juli 1984 bestäms från den I juli ena året t.o.m. utgången av juni året därpå.

I det följande lägger jag, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, med utgångspunkt i bl. a. det material jag nyss har redovisat i det föregående fram förslag i följande hänseenden.

1. Förslag till reviderat oljelagringsprogram med lagringsmål för lagringsåren 1984/85, 1985/86, 1986/87 (avsnitt 8.3).

2. Förslag till ändringar i LOL av följande innebörd

a. nuvarande krigs-, avspärrnings- och fredskrislager förs samman till

Prop. 1983/84:110 59

en försörjningsberedskapsreserv, vilket innebär att tvångslagringen får elt något vidare syfte än f. n. (avsnitt 8.3.5),

b. de nuvarande grupperna av mineralolja som lagringsskyldigheten
avses ändras på så sätt atl gruppen motorbrännolja och gruppen
eldningsolja 1 och 2 förs samman till en grupp (avsnitt 8.3.3),

c. särskilda lagringsregler införs i fråga om värmekraftverk med en
installerad effekt av mer än 150 MW med hänsyn till dessas funktion
som reservkraftverk (avsnitt 8.4),

d. vid basmängdsberäkning förkortas basperioden till ett år (avsnitt
8.5).

3. Förslag till ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift m.m., som föranleds av förslaget under 2 c (avsnitt 8.4).

4. Förslag att den s. k. vinterdispensen för tunn eldningsolja slopas (avsniu 8.3.3).

Innan jag presenterar förslagen närmare lämnas i avsniu 8.2 en redogörelse för gällande oljelagringsprogram (8.2.1), prognoser över energianvändningen (8.2.2) och den försörjningsplan som ligger till grund för beräkningen av beredskapslagringsbehovet (8.2.3).

8.2 Bakgrund till förslagen

8.2.1 Nuvarande oljelagringsprogram

Sedan år 1958 har funnits särskilda av riksdagen fastställda oljelagringsprogram som löper vissa tidsperioder. Genom beslut av 1957 års riksdag (prop. 1957: 144, LU 34, BeU 95, rskr 322 och 329) fastställdes program för perioden 1958-1962 och lades fast de principer som i huvudsak alltjämt gäller enligt lagen om oljelagring m.m. (LOL). En beskrivning av LOL:s regelsystem görs i avsnitt 8.5. LOL kompletteras med förordningen (1957:344, omtryckt 1969:756) om oljeavgift m.m. och kungörelsen (1957:345, omtryckt 1977:942) med vissa bestämmelser rörande beredskapslagring av olja. Oljeavgiflen är en avgift som tas ut när lagringsskyldighet försummas eller dispenser ges.

År 1975 beslöt riksdagen, närmast med anledning av oljekrisen 1973-1974, att en s. k. fredskrisreserv skulle byggas upp. Sverige anslöt sig inom ramen för OECD till del s. k. lEP-avtalet (prop. 1975:42, NU 29, rskr 180), som innebär alt varje land skall ha elt beredskapslager som motsvarar 90 dagars nettoimport. Avtalet innebär också bl. a. att varje land under vissa omständigheter skall kunna bistå och fä hjälp frän andra avtalsslulande länder i viss utsträckning. Enligt oljekrislagen (1975: 197) gäller vissa regler som gör det möjligl för Sverige alt uppfylla förpliktelserna i avtalet.

Det nu gällande lagringsprogrammet avser perioden 1978-1986. Det har sitt ursprung i det program som riksdagen år 1977 antog för åren 1978-1984 efter förslag i prop. 1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling (FöU 35, rskr 311). Vissa ändringar

Prop. 1983/84:110 60

har därefter gjorts, bl. a. beslöts år 1981 om en ändrad sammansättning av tvångslagringen och en förlängning av programmet med två år till utgången av år 1986 (prop. 1980/81:90, FöU 21, rskr 281).

En viktig principiell förändring när del gäller finansieringen av oljelagringen genomfördes i samband med 1977 års beslut. Tidigare hade näringslivets lagerhållning byggts upp med hjälp av en betydande statlig subventionering i form av ränte- och amorteringsfria lån med en avskrivningslid på 20 år saml fr. o. m. år 1963 dessutom genom beredskapslagringsavgifter som påfördes konsumentpriserna. Detta stöd upphörde helt fr.o.m. år 1978.

Under 1970-talet påbörjades en uppbyggnad av statliga oljelager, främst i form av råolja. Finansiering skedde via en oljelagringsfond som tillfördes medel genom den avgift som har utgått sedan den 1 juli 1974 enligt lagen (1973:1216, omtryckt 1975:275) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter. Riksdagen beslöt år 1982 att den statliga lagringen skulle vara avslutad senast vid utgången av år 1986 (prop. 1981/82: 102, FöU 18, rskr 374).

Oljelagringsfonden upphörde den 1 juli 1982. Den särskilda beredskaps-avgiften sänktes med den del som var hänförlig till fonden samtidigt som den allmänna energiskalten höjdes med motsvarande belopp. Råoljelagringen har sedan dess finansierats över statsbudgeten genom att medel tilldelals överstyrelsens för ekonomiskt försvar anslag för beredskapslagring och industriella åtgärder.

Del löpande programmet innebär att lager byggs upp mol tre typer av störningar och avbrott i tillförseln, nämligen avspärrning, krig och fredskris. Med avspärrningsfalle'. avses ett läge då handelsförbindelserna är allvarligt störda på grund av krig i landets nära omvärld. Med krigsfallet avses en situation då landet utsätts för militärt angrepp.

I båda fallen förutsätts att tillförseln blir allvarligt störd. Beräkningarna för det nuvarande oljelagringsprogrammet utgår från att importborlfallet i genomsnitt är 74% i avspärrningsfallet och 95 % i krigsfallet. Planläggningen inriktas på all trygga försörjningen under såväl en avspärrningssitualion som en krigssituafion. Krigsreserven skall hållas helt intakt under en avspärrningssiluation för del fall att landet därefter skulle komma i krig. För krigsfallet förvaras vissa oljelager i skyddade och geografiskt spridda anläggningar.

Målet för beredskapslagringens uppbyggnad bestäms dels av den för-sörjningsslandard som statsmakterna anser bör eftersträvas för resp. krisfall och den därav betingade förbrukningen, dels av längden av de lidsperioder för vilka försörjningen skall tryggas, dvs. försörjningsuthålligheten.

Energianvändningen under avspärrning och krig antas bli lägre än under normala förhållanden. Ett anlal åtgärder, bl. a. ransonering och omställning till inhemska bränslen, förutsätts bli vidtagna för att minska konsumtionen. Dessutom antas energianvändningen inom industrin gå ned pä

Prop. 1983/84:110 61

grund av att industriproduktionen minskar som en följd av begränsningen av utrikeshandeln.

Förutom avspärrning och krig räknar man som nämnts numera inom beredskapsplaneringen även med en tredje form av kris, fredskrisen. Med fredskris avses ett läge då normal fredsstandard inle kan upprätthållas i produktion, sysselsättning, export och konsumtion på grund av importbortfall av en eller flera försörjningsviktiga varor utan att del är krig eller krigsfara i landets nära omvärid. Fredskrislagret skall motsvara 90 dagars nettoimport.

Den uthållighet som nås i en kris bestäms dock - förutom av lagernivån

- av den faktiska importnivån i krisen och de faktiska effekterna på
förbrukningen som statsmakternas beslut leder till.

För avspärrnings- och krigsfallen finns lager som beslår av dels statliga lager av främst råolja, dels tvångslager som utgörs av produkter. Den sammanlagda volymen är år 1984 13,1 miljoner m'.

Vid sidan av dessa lager finns fredskrisreserven, vilken som nämnts är beräknad att täcka tre månaders netto-import. 1 fredskrisreserven ingår dels statliga lager, dels s. k. kommersiella lager. Fredskrisreserven beräknas för år 1984 vara 5,7 miljoner m\

Med kommersiella lager avses lager av produkter som inte hålls på grund av lagringsplikl. Sådana finns t. ex. hos oljehandeln, importörer, industrin, i bostadshus och i gärdscisterner. De kommersiella lagren kan disponeras av statsmakterna i försörjningskris genom tillämpning av förfogandelagstiftningen. Delar av dem räknas som tillgångar vid beräkningen av behovet av beredskapslagren för fredskris. Huvuddelen av de statliga lagren för fredskrisfallet utgörs av råolja som måste raffineras före användningen. De tvångslager, som genom åläggande i LOL hålls av företag som säljer eller förbrukar olja i större omfattning, spelar en avgörande roll för försörjningsberedskapen.

Lagringsskyldighel enligt LOL gäller f. n. för mineralolja som lillhör någon av följande grupper

- gasol

- motorbensin, dock inle flygbensin

- fotogen, dock inle flygfotogen

- motorbrännolja

- eldningsolja 1 och 2

- övriga slag av eldningsoljor.

Vidare gäller lagringsskyldighet för råvaror för framställning av siadsgas och för bränsle till dproducerande gasturbiner om minst fem megawalt.

Lagringsskyldigheten för mineralolja begränsas till sådana oljeprodukter som används för energiförsörjning. Den omfattar således gasol men inte l.ex. smörjolja och råvaror till den petrokemiska industrin.

Enligt 1 § LOL gäller lagen inte för statliga myndigheter beträffande vilka i stället skall gälla vad regeringen förordnar. Regeringen har i särskild ordning föreskrivit lagringsskyldighet för dessa.

Prop. 1983/84:110 62

8.2.2 Prognoser över energianvändningen

På uppdrag av K 83 har statens energiverk utarbetat en prognos över energikonsumtionens utveckling t.o.m. år 1987. I stora drag framgår av denna att utvecklingen inom hela energiområdet åren 1979-1983 har inneburit att energianvändningen totalt har sjunkit med ca 15%. Oljeförbmk-ningen har minskat med närmare 40%, dvs. betydligt kraftigare än energianvändningen i dess helhet.

Vad gäller utvecklingen under åren 1984-1987 redovisar energiverket ett högre och elt lägre alternativ. Alternativen skiljer sig åt genom att de utgår från olika antaganden om industriproduktionens tillväxt. I båda alternativen antas att industriproduktionens tillväxt är något under 5% åren 1983 och 1984. För perioden 1985-1987 däremot antas för det högre alternativet en tillväxt om ca 5% och för det lägre alternativet en tillväxt om ca 2%.

K 83 utgår i sitt förslag från energiverkets lägre alternativ. Detta innebär att den totala slutliga energianvändningen (exkl. utrikes sjöfart) ökar svagt från 1 288 PJ år 1982 till I 335 PJ år 1987, medan oljeförbrukningen fortsätter att sjunka men i långsammare takt än tidigare.

Den slutliga användningen av oljeprodukter (inkl. bunkerolja) enligt energiverkets lägre alternativ framgår av nedanstående tablå.

lOOOm 1982 1983 1984 1987

4715	4 800	4821	4 839
763	766	780	819
2343	2 277	2 326	2413
5 722	4 783	4476	3 778
8402	7 094	7011	6114
334	360	372	312

Motorbensin Lättoljor Motorbrännolja Eldningsolja 1 Eldningsolja 2-5 Gasol

Totalt 22279 20080 19786 18275

Både K 83 och energiverket framhåller osäkerheten i prognosen och risken för felbedömningar vad gäller oljeförbrukningen. Verket har särskilt pekat pä osäkerheten i produklionsprognosen och i tolkningen av de senaste årens tecken på energieffektivilelsförbätlringar saml på vissa statistiska problem.

K 83 har bedömt atl energisparande och oljeersättning bör ge en något större effekt än vad verket har antagit. Utredningen har också räknat med en något lägre oljebaserad kraftproduktion. Utredningen räknar med en sammanlagd oljeförbrukning år 1987 om 17,2 miljoner m' eller ca 1,1 miljoner m lägre än verket. Av skillnaden är 245000 m-* tunn eldningsolja och resten tjock eldningsolja.

Jag utgår i del följande från antagandet om en oljeförbmkning år 1987 om totalt 17,2 miljoner m' och vill understryka att vi numera kan räkna med en betydligt lägre oljeförbmkning än den som ligger till grund för det löpande oljelagringsprogrammet. I tablån nedan jämförs den prognos för år 1985

Prop. 1983/84:110 63

över användningen av oljeprodukter, som 1980 års oljdagringskommitté (OLK 80) utgick från och som låg till grund för regeringens förslag i fråga om oljelagringsprogrammet i prop. 1980/81:90, med K 83: s motsvarande bedömning för samma år samt för år 1987.

OLK-80	K 83
1985	1985	1987
4,5	4,8	4,8
3,3	2,4	2,5
6,3	4,2	3,5
11,8	5,9	5,2
1,3	1,2	1,2

miljoner m'

Motorbensin Motorbrännolja Eldningsolja 1-2 Eldningsolja 3-5 Övrigt

Totalt 27,2 18,5 17,2

8.2.3 Försörjningsplanen på energiområdet Fömtsällningar

Målet för beredskapslagringens uppbyggnad bestäms av dels den försörjningsstandard som statsmakterna anser bör eftersträvas och den därav betingade förbrukningen, dels längden av de tidsperioder för vilka försörjningen skall tryggas, dvs. försörjningsulhålligheten.

Vad gäller försörjningsstandarden förutsätts att energianvändningen under avspärrning och krig blir lägre än under normala förhållanden, bl. a. till följd av ransoneringsåtgärder och omställning till inhemska bränslen. Dessutom antas energianvändningen inom industrin gä ned på grund av atl industriproduktionen minskar som en följd av avbrott i utrikeshandeln.

Vad beträffar försörjningsuthålligheten på energiområdet har statsmakterna ställt upp som mål att samhället skall kunna klara de påfrestningar på försörjningen som en ca ettårig avspärrning kan medföra. Dessutom skall en krigsperiod av viss längd kunna klaras.

Inom beredskapsplaneringen räknar man som nämnts förutom med avspärrning och krig även med en tredje form av kris, fredskrisen. Beräkningen av behovet för fredskris skiljer sig från det som gäller för avspärrnings- och krigsfallen genom atl samhället förutses efterfråga ungefär lika mycket energi som normall och att statsmakterna kan fömlsätias ha som mål atl produktion och sysselsättning skall drabbas så lite som möjligt. Lagringen skall, som tidigare nämnts, motsvara 90 dagars nettoimport.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) upprättar och ser över försörjningsplaner för olika varuområden och då också för bränsle- och drivmedelsområdet. Försörjningsplanen, som utgör underiag för beslut om olika beredskapsförbereddser inom del ekonomiska försvarets område, är en samlad dokumentation som för ett visst varuområde redovisar

- behovs- och lillgångssidorna i olika kriser,

- bedömningar och värderingar som ligger bakom dessa beräkningar,

- ambitionen i fråga om försörjningsstandard och uthållighet,

- förslag till beredskapsålgärder för all uppnå balans mellan beräknade behov och tillgångar.

Prop. 1983/84:110 64

När lillgångssidan ställs mot krisbehovel för resp. oljeprodukt och krisfall i försörjningsplanen för bränslen och drivmedel framkommer behovet av förändring i befintliga beredskapslager av olja.

K 83 har till grund för sitt förslag till oljelagringsprogram lagt den i avsnitt 8.2.2 beskrivna prognosen över energikonsumtionen samt en av ÖEF upprättad försörjningsplan för lagringsårel den I juli 1986 — den 30 juni 1987. ÖEF har även utarbetat en försörjningsplan för lagringsåret den 1 juli 1984 - den 30juni 1985 mol bakgrund av den sjunkande oljekonsumtionens inverkan på behovet av beredskapslagringen av olja och det angelägna i att snarast anpassa denna till en lägre nivå.

Till gmnd för planerna har legal samma modell för beräkning av behovet av beredskapslager har som tillämpats av 1975 års och 1980 års oljelag-ringskommittéer. I modellen beaktas på ett systematiskt och kvantifierat sätt de bedömda behoven i en krissituation och de tillgångar som bedöms finnas i en sådan. Beräkningarna görs för varje krisfall och produktslag för sig. Modellen har legat till grund för det löpande oljelagringsprogrammet (jfr prop. 1976/77:74 bil. 2, s. 168 fO. Jag redovisar i det följande de delar av försöijningsplanen som är av belydelse för mitt förslag till reviderat oljelagringsprogram.

Behovssidan

Behovet av olja för de tre krisfallen har beräknats till totalt 17,7 resp. 16,4 miljoner m, med avdrag för antagen import, för lagringsåren 1984/85 och 1986/87. Den genomsnittliga nettoimporten har, i enlighet med modellen, satts till 26% i avspärrningsfallet. I krigsfallet förutsätts praktiskt tagel ingen import (ca 5%). I båda fallen förutsätts också atl olika former av ransoneringssystem kommer till användning. För fredskrisfallet beräknas ett lager motsvarande 90 dagars nettoimport.

Jag delar uppfattningen alt gällande planeringsnormer bör ligga till grund för den nu aktuella revideringen av oljelagringsprogrammet. Jag vill emellertid erinra om att regeringen i prop. 1982/83: 130 om åtgärder för lekoindustrin m. m. bl. a. har anmält att den avser att genomföra en översyn av planeringsnormerna för oundgängliga försörjningsområden, dvs. livsmedel, beklädnad, värme samt hälso- och sjukvård. Skälet till denna översyn är atl planeringsnormerna för de prioriterade områdena inte är enhetliga.

Planeringsnormerna är av principiell belydelse för planeringen inom det ekonomiska försvaret och ändrade förutsättningar i dessa kan medföra väsentliga förändringar i grunderna för beräkningen av beredskapslagrens storlek och sammansättning. Del är angelägel alt nuvarande planeringsnormer snarast ses över inför kommande överväganden på beredskaps-lagringsområdet.

Tillgångssidan

På tillgångssidan finns först och främst befintliga heredskapslagerav olja i form av tvångslager hos oljehandelsföretag och större förbrukare saml som statliga beredskapslager. Här återfinns också den nettoimport av olja som enligt ovan bedöms komma in i landet i avspärrnings- och krigsfallen.

På lillgångssidan finns vidare kommersiella lager av olja hos oljehandel och industri samt i fastigheter och gårdscislerner. Dessa lager reducerar behoven av att beredskapslagra olja genom att statsmakterna, när en försörjningskris inträffar, genom olika regleringsåtgärder kan disponera över lagren. I nuvarande försörjningsplan har lagren bedömts-uppgå till 3,8 miljoner m'.

K 83 anser atl de tillgängliga kommersiella lagren bör räknas ned till 1,5 miljoner m för lagringsårel 1986/87. För lagringsåret 1984/85 beräknas lagren uppgå till 1,75 miljoner m'.

Uppgifter hos ÖEF visar att de kommersiella lagren av olja har minskat väsentligt under de senaste åren. Minskningen är en konsekvens av den allmänna förbmkningsminskningen, men lorde också bero på att oljehandeln mer än tidigare strävar efter att minimera lagren av bl. a. kostnadsskäl.

Jag har vid mina överväganden utgått från K 83: s bedömning av de tillgängliga kommersiella lagrens storiek. Mot bakgrund av den osäkerhet som råder om storleken på de totala kommersiella lagren avser jag att låta ÖEF utreda denna fråga. Jag kommer all med beaktande av bl. a. resultatet av utredningen att hösten 1984 slutligt fastställa storleken av staiens råoljelager för resterande del av perioden. Jag vill emellertid här särskilt kommentera lagren av råolja vid raffinaderierna.

Som jag nyss har nämnt (avsnitt 7.3) har de i Sverige verksamma raffinaderiföretagen inkommit med en gemensam skrivelse. I skrivelsen anförs bl. a. all effekten av nu gällande regler om tillgodoräknande av kommersiella lager av råolja som tvångslager är att raffinaderibolagen i förhållande till andra bolag, som enbart importerar färdiga produkter till landet, belastas med större kostnader för beredskapslagringen i och med alt en stor del av den totala lagringen inte kan utnyttjas som en integrerad del av beredskapslagren. Enligt nuvarande regler får den del av de kommersiella lagren av råolja som överstiger 500000 m' tillgodoräknas som tvångslager. Bolagen anser att råoljelagren bör få inräknas fullt ut som en del av oljehandelns beredskapslagring. Även K 83 anser att raffinaderiföretagen bör få tillgodoräkna sig hela det innevarande lagret av råolja som tvångslager.

Jag vill framhålla att den föreskrift som oljebolagen vill få avskaffad inte ställer något krav på att råoljelagren skall överstiga 500000 m\ Föreskriften innebär i stället en möjlighet för raffinaderiföretagen att som tvångslager inräkna kommersiella lager av råolja överstigande 500000 m'. Jag är 5 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 110

Prop. 1983/84:110 66

inte beredd att förorda atl denna föreskrift las bort. Mot bakgrund av atl viss raffinaderikapacitet har upphört i Nynäshamn finner jag att gränsen kan sänkas till 450000 m'. Det ankommer på regeringen atl besluta i denna fråga. Somjag nyss har nämnt avser jag atl hösten 1984 återkomma fill frågan om de kommersiella lagrens storlek.

Olja kan vid störningar i tillförseln under avspärrning och krig i viss utsträckning och efter viss tid ersättas av andra energiformer. På tillgångssidan i gällande försörjningsplan fömtsälls sålunda atl totalt 2,8 miljoner m eldningsolja kan ersättas med ved, el eller kol. Beredskapslagringsbehovet av olja har reducerats med hänsyn härtill. K 83 anser alt denna ersättningsproduktion bör räknas ner till atl omfatta totalt 1,7 miljoner m' för lagringsåret 1986/87.

Detta beror på atl utrymmet för oljeersättning med ved i kris bedöms som lägre än tidigare, eftersom den normala förbrukningen av eldningsolja har minskat till följd av sparåtgärder och övergång fill inhemska fasta bränslen eller el. Ersättningen beräknas motsvara 760 000 m' tunn eldningsolja ocb 200000 m' tjock eldningsolja. Oljeersältningen med el räknas emellertid upp motsvarande 300000 m tjock eldningsolja, främst till följd av att de elpannor som installerats i fjärrvärmenätet bör kunna utnyttjas för basprodukfion under avspärrning. Härtill kommer de 400000 m' lätt eldningsolja som beräknas ersättas med el i fastigheter m. m.

För egen del har jag den uppfattningen att osäkerheten måsle anses vara stor vad gäller bedömningar att i framtiden ersätta olja med andra energislag i händelse av kris. Jag vill som ett par exempel nämna de förändringar i energisystemet som håller på att ske som en följd av statsmakternas stöd till oljeersältande åtgärder och fjärrvärmenälels planerade utbyggnad. Kvarvarande möjligheter att utan omfattande ombyggnader m.m. ersätta oljan i kris blir genom den här typen av åtgärder allt färre. Jag finner emellertid ingen anledning att nu ha en annan uppfattning om oljeersättning med ved och el än K 83. Utvecklingen på området får visa om revideringar behövs de närmaste åren. Detta gäller även om oljekonsumtionen skulle komma alt avvika avsevärt från de prognoser som ligger till gmnd för mina ställningstaganden.

Vidare bör nämnas alt, i likhet med tidigare oljelagringsprogram, en post för oåtkomliga kvantiteter tillkommer i form av bottensats i lagringsutrymmen samt eventuellt spill vid distributionen med 2% för avspärrnings- och krigsfallen samt med 5% för fredskrisfallet. Jag har inga erinringar mot K 83: s förslag att bibehålla detta beräkningssätl.

Jag vill i detta sammanhang också nämna att ÖEF i sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 har anmält behovet av en planerad utförsäljning av lagren av tjock eldningsolja och drygt hälften av kohagret. Vid lagring av tjock eldningsolja i vissa bergrum har lagringstekniska problem uppstått. Sålunda har konstaterats atl metangas bildas, alt vaxutfällning förekommer saml att oljan i vissa fall lar upp vatten. Utförsäljningen av kol

Prop. 1983/84:110 67

beror främst på det av riksdagen fattade principbeslutet om införande av tvångslagring av kol saml på att ÖEF har blivit uppsagd från vissa lagringsplatser.

I den försörjningsplan som har utarbetats har dessa utförsäljningar beaktats.

Med tanke på de stora svårigheterna att lagra tjock eldningsolja under en längre tid och på atl jag senare avser återkomma med lagförslag om tvångslagring av kol saml att utförsäljningen inte inverkar på vår försörjningsberedskap har jag inga erinringar. Jag återkommer till utförsäljningen av tjock eldningsolja i avsnitt 8.3.3 om beredskapslagrens förändring. Frågan om lagring av kol och ÖEF:s fortsatta uppgifter i detta sammanhang kommer atl behandlas närmare i höstens proposition.

Jag vill i detta sammanhang ta upp en särskild lagringsfråga. Försörjningsplanen förutsätter att 400000 m tjock eldningsolja lagras av innehavarna av de större kondenskraftverken. Denna post är avsedd för elproduktion i krig. Eftersom oljekondensverken f. n. utnyttjas endast som reserv och detla förfarande kan väntas beslå under återstoden av löpande oljelagringsprogram, blir lagringsplikten enligt LOL: s vanliga regler obetydlig. Det synes påkallat att frågan om lagringsskyldighet för dem löses på motsvarande sätt som gäller enligt 6 b § för vissa gasturbinanläggningar som också endasl används som topp- och reservkraftverk. Denna fråga behandlas vidare i avsnitt 8.4.

8.3 Beredskapslagring av olja

Somjag nämnde inledningsvis ansluter jag mig till förslaget att lagringsårel ändras till alt omfatta perioden den I juli - den 30 juni. Denna fråga behandlas närmare i avsnitt 8.5. Det innebär att del förslag till reviderat oljelagringsprogram,som jag lägger fram i det följande, gäller lagringsåren 1984/85, 1985/86 och 1986/87.

8.3.1 Behov av beredskapslager

Jag beräknar i likhet med K 83 det totala behovet av beredskapslager för lagringsåret 1986/87 till 15,2 miljoner m\ Då har de s.k. avdragsposlerna och oljeersättning med ved och el frånräknats. I volymen ingår de tidigare nämnda posterna för oåtkomliga kvantiteter. Behoven av beredskapslager för lagringsåret 1984/85 beräknar jag på motsvarande sätt till 16,3 miljoner m För lagringsåret 1985/86 beräknar jag ett lagerbehov på 15,7 miljoner m

Dessa behov motsvarar de totala lagringsmål som bör gälla i det reviderade oljelagringsprogram som jag nu föreslår. De kan ställas mol lagringsmålet år 1987 enligt gällande plan som är 22,4 miljoner m' och befintliga lager år 1984 som är 18,8 miljoner m.

Sammanställningen nedan redovisar beredskapsbehovet för åren

Prop. 1983/84:110 68

1984/85, 1985/86 och 1986/87 fördelade på fredskrislager och på avspärrnings- och krigslager. Vidare framgår befintliga lager lagringsåret 1984 samt planerade lagringsmål för år 1987 enligt gällande försörjningsplan (miljoner m'). Vad gäller fördelningen mellan fredskris- resp. avspärrnings- och krigslager föreslår jag i del följande (avsnitt 8.3.5) att dessa i planeringshänseende skall föras samman till ell lager, benämnt försörjningsberedskapsreserv.

Befintliga lager 1984

Behov(

1984/85

;nligt försörjningsplan 1985/86 1986/87

Lagringsmål 1987 enligt gällande plan

Fredskrislager

Avspärrnings-och krigslager

Totalt

5,7

13,1 18,8

4,8

11,5 16,3

4,6

11,1 15,7

4,5

10,7 15,2

7,1

15,3 22,4

Lagerbehovet 1986/87 är som framgår av sammanställningen 7,2 miljoner m' lägre än enligt gällande försörjningsplan. Vid ingången av lagringsåret 1984/85 överstiger lagren behovet med 2,5 miljoner m. Det pågående arbetet inom energiområdet med sparande och oljeersättning har således gett och kommer att ge till resultat ett väsentligt lägre behov av beredskapslager 1986/87 än som tidigare har beräknats.

8.3.2 Fördelning mellan statlig lagring och näringslivets tvångslagring

Enligt gällande oljelagringsprogram skall staten vid utgången av år 1986 ha ett statligt beredskapslager på 6,5 miljoner m råolja. Härtill kommer ett visst lager av oljeprodukter. Vid utgången av innevarande budgetår kommer råoljelagret alt uppgå till 3,9 miljoner m.

K 83 föreslår att den möjliga neddragningen av beredskapslagren genomförs på så sätt att den statliga upphandlingen av råolja upphör fr. o. m. den 1 juli 1984 och alt råoljelagren behålls på nuvarande nivå, dvs. 3,9 miljoner m'. De statliga produkllagren förutsätts bibehållas i oförändrad omfattning med undantag av den tidigare nämnda utförsäljningen av tjock eldningsolja och kol. Därmed lämnas enligt K 83 ett utrymme för en sänkning av näringslivets tvångslager till lagringsåret 1986/87 med ca 2,5 miljoner m' till ett värde av ca 3,7 miljarder kronor i november 1983 års prisläge.

För egen del vill jag anföra följande.

Väsenfiiga delar av näringslivets tvångslager har byggts upp genom statliga ränte- och amorteringsfria lån. Medel för upphandling och inlagring av resterande delar av tvångslagren har anskaffats genom att avgifter har tagits ut av konsumenterna genom att oljeförelagen under perioden 1963 — 1977 hade rätt att lägga en av staten godkänd avgift på konsumentpriset. Medborgarna har således dels som konsumenter vid köp av bensin, eldningsolja osv., dels som skattebetalare finansierat huvuddelen av näringslivets tvångslager.

Prop. 1983/84:110 69

Inom staiens pris- och kartellnämnd (SPK) har på uppdrag av K 83 gjorts en särskild undersökning rörande vissa ekonomiska aspekter på beredskapslagringen av olja. Av undersökningen framgår bl. a. att redan år 1972 var mer än 70% av 1983 års tvångslagringsvolym uppbyggd. År 1978 eller årel innan den senaste oljeprishöjningen skedde var mer än 95% av 1983 års lagringsvolym uppbyggd. Det framgår vidare all anskaffningsvärdet av näringslivets totala tvångslager har beräknats till drygt 2 miljarder kronor medan återanskaffningsvärdel kan beräknas till 17 miljarder kronor. Enligt min mening är detla elt tungt vägande skäl för att ingen ytterligare lageruppbyggnad skall finansieras över statsbudgeten. I sammanhanget bör dock uppmärksammas att vissa under senare år nyetablerade företag som t. ex. Svenska Petroleum AB har fått bygga upp sina beredskapslager utan statliga subventioner.

Statens lager och näringslivets tvångslager bör ses som en för samhällets behov gemensam tillgång. När det nu visar sig atl tillgångarna är större än lagringsbehovet bör i största möjliga utsträckning staten tillgodoräkna sig överskottet, med hänsyn till att staten tidigare har finansierat väsentliga delar av tvångslagren. Mitt förslag till lagringsprogram innebär emellertid alt också de tvångslagringsskyldiga får tillgodoräkna sig en viss del av det minskade beredskapsbehovet.

En viktig fråga är hur de som upphör med eller minskar sin oljeförsäljning eller oljeförbmkning snabbare skall kunna anpassa sin lagringsskyldighel till aktuell förbrukning. Därigenom underiällas den angelägna övergången till andra energislag. Denna lättnad för de tvångslagringsskyldiga bör enligt min mening tillgodoses genom det förslag till ändring av reglerna om lagringsskyldighet och om basmängdsberäkning -dvs. den beräkning som bestämmer storleken på tvångslagren — somjag strax tar upp (avsnitt 8.5). Å andra sidan bör beaktas atl den ändrade metoden för basmängdsberäkning leder till alt den som ökar sin försäljning eller förbrukning snabbare får en ökad tvångslagringsskyldighet.

De föreslagna förändringarna medför att drygt hälften av de lagringsskyldiga sannolikt kommer att få öka sina tvångslager av eldningsolja 3-5. Det kan inte uteslutas att den ökade lagringsskyldigheten i elt fåtal fall kan leda fill ekonomiska problem för berörda industriförelag. Jag vill därför särskilt erinra om ÖEF:s möjlighet enligt LOL 9§ att, när skäl finns, efter ansökan helt eller delvis medge dispens från lagringsskyldighelen. Sådana skäl kan enligt min mening vara när l. ex. industri- eller regionalpolitiskt angelägen produktion ocb/dler sysselsättning skulle hotas vid tillämpning av reglerna. Medgivande om reducering av lagringsskyldigheten bör lämnas med stor restriktivitet.

I mitt förslag till reviderat oljelagringsprogram har utgångspunkten varit att så långt möjligt tillgodoräkna staten det minskade lagringsbehovet på grund dels av det ansträngda statsfinansiella läget, dels att näringslivets tvångslager huvudsakligen har byggts upp med hjälp av statsmedel eller

Prop. 1983/84:110 70

genom avgifter som har tagits ut av konsumenterna. Mina förslag kan sammanfattas i följande punkter:

- totala lagringsmål för lagringsåren 1984/85 - 1986/87 om 16,3, 15,7 resp. 15,2 miljoner m olja,

- statens råoljelager sänks successivt till 2,7 miljoner m,

- Ivångslagringen anpassas med hänsyn härtill och till förändringarna på marknaden. Lagringsvolymen har för andra halvåret 1984 beräknats till ca 10,1 miljoner m' och för första halvåret 1985 Ull ca 10,4 miljoner m Fr. o. m. den 1 juli 1985 uppgår lagringsvolymen till ca 9,8 miljoner m

- övergång till ettårig basperiod från den 1 juli 1984.

8.3.3 Beredskapslagrens förändring lagringsåren 1984185 — 1986187

I syfte att anpassa beredskapslagren av olja till de beräknade behoven föreslår jag följande inriktning av den totala förändringen av sammansättningen av lagren i förhållande till befintliga lager den I januari 1984. Förändringen avses vara genomförd per den I juli 1986.

Tvångslagren

- motorbensin ökar med 905000 m

- fotogen minskar med 13000 m'

- motorbrännolja/tunn eldningsolja minskar med 976000 m'

- tjock eldningsolja minskar med 1627000 m

- gasol ökar med 26000 ton

Statens lager

- råolja minskar med 1 200000 m'

- flygfotogen ökar med 16000 m

- motorbrännolja/tunn eldningsolja minskar med 474000 m

- tjock eldningsolja minskar med 670000 m

Beträffande förändringarna i statens lager vill jag påpeka att minskningen av lagret av råolja med 1,2 miljoner m utgår från en befintlig volym på 3,9 miljoner m vid utgången av budgetåret 1983/84. Vad gäller staiens lager av tjock eldningsolja vill jag erinra om alt ÖEF på grund av lagrings-tekniska problem har påbörjat utförsäljning av dessa lager samt att detta har beaktats vid utarbetandet av försörjningsplanen.

En statlig råoljelagring på 2,7 miljoner m leder till ett lagerökningsbe-hov under ÖEF: s kemiprogram om 100000 m gasbensin. Jag har erfarit all medel och lagringsutrymmen finns tillgängliga härför.

Jag vill också något kommentera den ändrade sammansättningen av ivångslagren och då först behandla ett par särskilda frågor, nämligen sammanslagning av produkterna tunn eldningsolja och motorbrännolja i

Prop. 1983/84:110 71

lagringshänseende, frågan om vinterdispensen samt lagerökningen av främst bensin.

Eftersom det i princip inte är någon skillnad från kvalitetssynpunkt mellan produkterna motorbrännolja och tunn eldningsolja, vilka också går under den gemensamma benämningen gasolja, föreslår jag all dessa gmp-per av olja slås ihop och behandlas som en produkt vad gäller lagring och lagringsskyldighet. Detta föranleder en ändring i LOL somjag återkommer till i avsnitt 8.9. De skillnader i köldegenskaper som kan vara särskiljande mellan de båda produkterna vintertid fömtsälls beaktas inom ramen för oljehandelns normala verksamhet. Jag är medveten om att sammanslagningen kan medföra vissa administrativa problem för ÖEF inledningsvis, men jag anser att dessa inte är större än att de bör kunna lösas på relativt kort tid.

En annan fråga som är av både administrativ och praktisk betydelse i detta sammanhang är den s.k. vinterdispensen. Vinterdispensen, som infördes år 1958, innebär att de lagringsskyldiga under vissa månader och med vissa volymer får minska den mängd eldningsolja som skall lagras. Fr. o. m. år 1983 utgör vinterdispensen 10% för månaderna febmari, oktober, november och december saml 20% för månaderna mars - september. Det är således endast under januari som Ivångslagren måste uppgå till 100%. Reglerna om vinterdispens ingår i de gmnder för lagringsskyldighelen som riksdagen vid olika fillfällen godkänt och som omtalas i 4 § LOL. Formellt meddelar regeringen beslut om vinterdispens med stöd av 4 § LOL på samma sätt som fastställandet sker av lagringsmängden i övrigt.

Vid vinterdispensens införande år 1958 ingick i oljelagringsprogrammet en krigsreserv och en försörjningsberedskapsreserv. Den senare avsågs kunna trygga försörjningen under vintrar med svåra isförhållanden och skulle motsvara behoven under en normal vinter. Med hänsyn härtill framstod ordningen med vinlerdispens som naturlig.

Fr.o.m. år 1963 övergick försörjningsreserven fill att vara en avspärrningsreserv och utökades betydligt. Avspärrningsreserven hade en säker-hetspolifisk motivering. Vinterdispensen behölls trots detta oförändrad. Efter hand har reglerna skärpts så alt de nu har den innebörd jag nyss har nämnt.

K 83 tar också upp frågan om vinterdispens i sitt delbetänkande och framhåller att denna senast år 1983 begränsades, sä att tvångslagren inle någon månad får utgöra mindre än 80% av lagringsskyldighelen. K 83 anser atl en ytterligare begränsning inle bör övervägas nu, utan atl en sådan prövning kan ske inför statsmakternas beslut om beredskapslagringen efter det nu löpande oljelagringsprogrammet.

För egen del vill jag anföra följande.

Den planeringsteknik för det ekonomiska försvaret som tilllämpas fr. o. m. år 1977 innebar att krisfasen blev längre, eller drygt ett år. Därmed ingår i kriserna alltid en högkonsumtionsperiod. Om en kris skulle inledas

Prop. 1983/84:110 72

när tvångslagren av eldningsolja är mindre än 100% av det fastställda behovet är det troligt atl planerad standard och uthållighet inte kan förverkligas.

Gällande regler för vinterdispensen är enligt min mening inte tillfredsställande. I händelse av en kris bör vi vara försäkrade om att ha den beredskap som enligt de gmndläggande planeringsfömtsättningarna skall gälla. Gällande vinterdispens medför, enligt min mening, risk för att vi kan få onödiga svårigheter med alt tillgodose den försörjningstrygghet, som vi har planerat för. Detta är särskilt fallet om inledningen av krisen kommer under den period då lagren är som lägst.

Mot bakgmnd av vad jag har sagt anser jag tiden nu mogen att fr. o. m. den I januari 1985 helt slopa vinterdispensen för tunn eldningsolja. Det finns fler skäl till detta än vad jag nyss har sagt om försörjningslryggheten. Del av mig föreslagna oljelagringsprogrammet innebär atl ivångslagren av tunn eldningsolja sjunker fr.o.m. den I juli 1984. En neddragning med vissa procenl skulle således för det första ge avsevärt lägre dispensvolymer. För det andra har jag nyss föreslagit ett gemensamt lagringsmål för tunn eldningsolja och motorbrännolja fr. o. m. lagringsåret 1984/85. Det är därför lämpligt att slopa vinterdispensen för tunn eldningsolja från samma lidpunkt. Det tredje skälet är att beredskapen på det viktiga uppvärmningsområdet bör förbättras. Vinterdispensen för tjock eldningsolja bör däremot behållas tills vidare.

Behovet av lagerökning av bensin är stort och kan komma att medföra vissa praktiska problem vad gäller tillgången på lagringsutrymmen. Motsvarande gäller för lagerökningen av gasol. Jag utgår ifrån att ÖEF i samråd med branschen skall kunna lösa denna fråga.

Innan jag går över till att redovisa vilka förändringar som bör genomföras i lagrens sammansättning under lagringsåret 1984/85 vill jag också kommentera i vilken takt de totala förändringarna bör genomföras under treårsperioden. Jag vill emellertid betona att dessa överväganden bör ses som preliminära och atl del kan finnas anledning för mig att återkomma med förslag till justeringar i anslutning till behandlingen hösten 1984 av del samlade lagförslaget på området och av K 83: s överväganden och förslag i dess slutrapport.

Enligt förslaget till övergångsbestämmelser med anledning av förkortningen av basperioden till ett år, för vilkel jag redogör närmare i avsniu 8.5, skall ingen lagringsskyldig åläggas större lagringsskyldighet under uden den 1 juli 1984 - den 31 december 1984 än vad han blev ålagd den 1 januari 1984. Lagerökningen av bensin bör därför påbörjas först den 1 januari 1985 och utökas den 1 juli 1985 och den 1 juli 1986. Motsvarande gäller för lagerökningen av gasol. Då oljehandeln svarar för tvångslagren av både motorbensin, gasol och huvuddelen av tunn eldningsolja bör utförsäljning av tunn eldningsolja få ske redan från den 1 juli 1984 för att underlätta uppbyggnaden av lagren av motorbensin och gasol från den 1 januari 1985.

Prop. 1983/84:110 73

Minskningen av tvångslagren av fotogen sker under lagringsåren 1985/86 och 1986/87, medan utförsäljningen av tjock eldningsolja sker fördelat över de tre åren varav större delen fär utförsäljas under lagringsåret 1985/86.

Jag avser återkomma med förslag hösten 1984 om fördelningen av tvångslagren för lagringsåren 1985/86 och 1986/87.

Till följd av den ändrade basperioden och att ökad tvångslagring inte skall ske under år 1984 blir konsekvensen att det under hösten 1984 kommer atl uppstå viss brist av produkter i tvångslagren. För alt till viss del kompensera för detta föreslår jag atl utförsäljningen på 1,2 miljoner m' av slalens råoljelager fördelas överlagringsåren 1984/85 och 1985/86. ÖEF bör vidare ges i uppdrag att fördela utförsäljningen av staiens lager av motorbrännolja och tunn eldningsolja saml av tjock eldningsolja över de tre lagringsåren på så sätt atl den av mig förordade produklsammansätt-ningen i del totala lagringsmålet upprätthålls.

Ökningen av statens lager av flygfologen med 16000 m bör genomföras successivt under treårsperioden. Mot bakgrund av att ÖEF tidigare har anvisats medel för flygfotogenlagring föreligger inte nu, enligt vad jag har erfarit, något medelsbehov för denna lagring.

8.3.4 Lagerförändringar lagringsåret 1984/85

Av vad jag nyss har anfört kan man i stort utläsa lagerförändringarna lagringsåret 1984/85. Mina förslag innebär följande beträffande tvångslagringen.

- Lagren av motorbrännolja/tunn eldningsolja minskar med 1071000 m-' från den Ijuli 1984.

- Lagren av tjock eldningsolja minskar med 298000 m' från den I juli 1984.

- Lagren av motorbensin ökar med 300000 m från den 1 januari 1985.

- Lagren av gasol ökar med 14 500 ton från den I januari 1985.

För den statliga lagringen innebär mina förslag att råoljelagret minskar med 600000 m' från den I juli 1984 samt atl ÖEF säljer ut tunn och tjock eldningsolja i den takt jag nyss har förordat.

8.3.5 Försöijningsberedskapsreserv

Den revidering av löpande oljelagringsprogram, somjag har föreslagit, uppfyller enligt min mening den beredskap på energiområdet som enligt gällande planeringsfömtsättningar bör finnas i händelse av krig och avspärrning. Programmet uppfyller också målsättningen om ett lager för fredskrisändamål motsvarande 90 dagars nettoimport.

Beträffande nu gällande uppdelning i en krigsreserv, en avspärrningsre-serv och en fredskrisreserv vill jag anföra följande.

Prop. 1983/84:110 74

Planeringstekniskl skiljer man mellan å ena sidan lagren för krigs- och avspärrningsfallen och å andra sidan fredskrisreserven. Som nämnts får enligt LOL tvångslagren endast användas för avspärrnings- och krigsfallen.

Risken för förstöring av raffinaderierna har uteslutit alt försörjningen för krigssituationer fill någon del baseras på råolja. Hela krigsreserven består därför av konsumtionsfärdiga produkter, vilka - vad avser drivmedel och till begränsad del eldningsolja - skall lagras i skyddade och särskilt lokaliserade utrymmen. Jag anser, i likhet med K 83, alt detta förhållande inte bör ändras.

Mot bakgmnd av försörjningsplanerna för lagringsåren 1984/85 och 1986/87 har K 83 presenterat ett förslag till krigsreservens storlek. Jag har inga erinringar.

Avspärrningsreserven består till övervägande del av oljeprodukterna i näringslivets tvångslager samt därutöver av en viss del av statens råoljelager. Resterande del av statens råoljelager ingår i fredskrisreserven.

Det reviderade oljelagringsprogram som jag har föreslagit innebär att relationen mellan andelen tvångslager och råoljelager förskjuts på så sätt all Ivångslagren relativt kommer att utgöra en större andel av lagren. Det finns enligt min mening inle längre anledning att planeringstekniskl särskilja en fredskrisreserv. De olika lagren bör planeringstekniskl slås samman till en enda beredskapsreserv benämnd försörjningsberedskapsreserv. Jag vill framhålla att mitt förslag innebär att vi alltjämt har särskilda regler för hur den del som gäller krigsfallen skall vara lagrad och att ianspråktagande av lagren får ske endast när den situation inträder för vilken resp. del av lagret har beräknats. Förslaget innebär vidare atl vi fortfarande uppfyller försörjningsberedskapen i händelse av avspärrning samt därutöver har en beredskap på 90 dagars netto-import i enlighet med lEP-avtalet.

Förslaget innebär i denna del atl tvångslagringen får ett något vidare syfte i och med att ivångslagrad olja kan tas i anspråk också under fredskriser. Detta föranleder en ändring i LOL, somjag återkommer till i avsnitt 8.7.

Den sammanslagna försörjningsberedskapsreserven kan således i viss mån las i anspråk i en fredskrissituafion. Med fredskris avses som nämnts ett läge då normal fredsstandard inte kan upprätthållas i produktion, sysselsättning, export och konsumtion på gmnd av importbortfall utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld. Det normala sättet för ianspråktagande av tvångslagret i en krissituation är att regeringen med stöd av 11 § LOL medger alt ägarna får utnyttja dessa. Om oljelager i övrigt behöver tas i anspråk i en krissituafion finns möjlighet att göra detta genom beslut om förfogande enligt bestämmelser i förfogandelagen (1978:262) eller ransoneringslagen (1978:268).

Prop. 1983/84:110 75

8.4 Oljekondensverkens lagringsskyldighet

8.4.1 Bakgrund

K 83 har haft som deluppgift att utreda frågan om oljekondensverkens lagringsskyldighet. Bakgmnden är att den kraftigt minskade oljeförbrukningen för produktion av elkraft medfört all nuvarande regler leder till en minskad lagringsskyldighet, som står mindre väl överens med det ökade behovet av oljebaserad elkraft som kan föreligga i ett krigsläge då el från kärnkraftverken inte är fillgänglig.

Redan nu gäller enligt LOL speciella regler för beräkning av lagringsmängderna för ångturbinanläggningar (oljekondensverk) och gasturbinanläggningar. Regeringen får sålunda enligt 7 § 2 mom. LOL förordna om andra grunder för beräkning av basmängd för ångturbin- och gaslurbinanläggningar än som gäller enligt LOL:s huvudregel, som sätter lagringsskyldigheten i relation till förbrukningen under en viss period. Till huvudregeln och förslag om ändring av denna period m. m. återkommer jag i avsnitt 8.5.

Regeringens befogenheter att föreskriva om en särskild ordning för basmängdsberäkningen för värmekraflverk tillkom är 1962 (prop. 1962:194, LU 45, rskr 420). Som motiv till införandet anförde departementschefen bl. a. följande:

Genom den särskilda ordningen för basmängdsberäkningen erhålles möjlighet att dämpa inverkan på lagringsskyldigheten av årssvängningarna i förbrukningen. Dessa kraftverk är lagringsskyldiga i den mån de är storförbmkare av olja. Anläggningarnas karaktär av reservkraftverk för mötande av främst tillfälliga toppbelastningar samt vattenbrist vid vattenkraftverken gör det önskvärt att meddförbmkningen av bränsle under basperioden korrigeras med hänsyn till värmekraftverkens andel i landets totala kraftproduktion under en längre period.

För oljekondensverken gäller enligt beslut av regeringen den 1 april 1982 med stöd av 7 § 2 mom. LOL följande föreskrifter om beräkning av basmängden.

Den mängd olja som ett visst år har förbrukats vid ångturbinanläggning för produkfion av annan elkraft än mottryckskraft skall vid beräkning av basmängd multipliceras med en faktor som bestäms av förhållandet mellan å ena siden den andel, som nämnda kraftproduktion i genomsnitt har utgjorts av den totala kraftproduktionen i landet under basåret och de fyra närmast föregående kalenderåren, och å andra sidan den andel som förstnämnda kraftproduktion har utgjort av landets totala kraftproduktion under året. Basmängden inom viss oljegmpp skall för företag med sådan anläggning i övrigt beräknas på sätt som anges i 7 § 2 mom. lagen (1957:343) om oljelagring m. m.

Oljekondensverken utnyttjas f.n. endast som reserv. Detta förhållande kan väntas bestå under återstoden av del löpande oljelagringsprogrammet

Prop. 1983/84:110 76

som avslutas vid utgången av år 1986. Kondenskraflverkens lagringspliktiga mängder olja torde därför bli obetydliga. Det är inle möjligt att uppskatta dem med någon bestämdhet men det kan antas att de inte kommer au uppgå ens till 100000 m\

8.4.2 Oljebehov i krig för kondenskraftproduktion

I en avspärrningssituation väntas landets behov av elkraft sjunka väsentligt. Hela kraftbehovel beräknas därför kunna bli tillgodosett med vattenkraft och kärnkraft.

Vid planeringen för krigsfallet är utgångspunkten att kärnkraftverken måste ställas av på grund av säkerhetsskäl. Genom produktionsinskränkningar inom industrin och ransoneringar inom uppvärmningen kan elbeho-vet väntas sjunka så att det blir betydligt lägre än under avspärrning. Detla reducerade behov kan dock antas något överstiga vattenkraftens produk-fionsförmåga. Tillskott av fossilbränslebaserad kraftproduktion krävs därför. I första hand bör mottrycksanläggningar utnyttjas. Dämtöver kan emellertid även oljekondensverken behöva tas i anspråk.

Vidare kan i krigssituationer fossilbränslebaserad elkraft behövas för ytteriigare ändamål. Om stamlinjenätet skadas genom krigshandlingar eller sabotage kan leveranserna av vattenkraft från Norrland till de södra delarna av landet komma att inskränkas tills anläggningarna blivit reparerade. Under tiden behöver olje- och kolbaserad elkraft tas i anspråk. Det gäller även vid skador på kraftstationer.

Av dessa skäl behöver olja beredskapslagras för elproduktion i kondenskraftverk. Den försörjningsplan som ligger till gmnd för mitt förslag till reviderat oljelagringsprogram innefattar lagring av olja för detta ändamål. Behovet överstiger väsenfligt de kvantiliter innehavarna av kondenskraftverk kan antas bli skyldiga att lagra enligt gällande bestämmelser.

8.4.3 Förslag

De större och modernare oljekondensverken är av väsentlig belydelse för elproduktionen i krig. Olja bör därför beredskapslagras för sådan produktion i tillräckliga mängder. Enligt K 83 bör innehavarna av dessa anläggningar hålla en kvantitet om 400000 m tjock eldningsolja i lager för ändamålet.

K 83 har haft överläggningar om denna fråga med representanter för innehavarna av de större kondenskraftverken, nämligen statens vattenfallsverk. Karlshamnsverkets kraftgrupp och AB Svarthålsforsen. Företagen har därvid förklarat sig beredda att t. o. m. den 30 juni 1987 under vissa förutsättningar lagra olja enligt följande.

Stenungsundsverkel, Marviken

och Slite 200000 m

Karishamns verket 160 000 m

Hässelby verket 40000 m

Prop. 1983/84:110 77

Företagen förutsätter bl. a. atl tillstånd att underskrida nämnda kvantiteter upp till tre månader kan lämnas under vissa onormala situationer utan all oljeavgift uttas och att lagringsskyldigheten skall begränsas till de angivna kvanfitelerna.

Enligt min mening bör resultatet av överläggningarna i huvudsak kunna ligga till grund för bestämmandet av lagringsskyldigheten. Jag anser, efter samråd med K 83 och den särskilda utredaren, att frågan tekniskt bör lösas så att för innehavare av oljekondensverk med en installerad effekt av mer än 150 MW lagringsskyldighet föreskrivs på motsvarande sätt som gäller för innehavare av gaslurbinanläggningar med en installerad effekt av mer än 5 MW enligt 6 b § LOL. Sistnämnda bestämmelse trädde i kraft den 1 januari 1978 (prop. 1976/77:74, FöU 13, rskr 311, SFS 1977:939). Lagringsmängderna för dessa anläggningar fastställs av regeringen enligt grunder som riksdagen godkänt.

Jag förordar att i ett nytt andra stycke i 6 b § föreskrivs en motsvarande skyldighet för innehavare av värmekraftverk som enbart producerar el, dvs. kondenskraftverk om lagringsskyldighet förutsätts enligt försörjningsplan för av riksdagen godkänt program för oljelagring. Det innebär med den försörjningsplan jag tidigare har förordat alt lagringsskyldighet fastställs för innehavarna av de ovan nämnda verken med angivna lagringsmängder. Fastställandet av lagringsskyldighel och lagringsmängd görs av regeringen, vilket då förutsätts ske på grundval av resultatet av de överläggningar som ägt rum. För de lagringsskyldiga bör, när särskilda skäl föreligger, finnas vissa möjligheter att ta i anspråk viss del av lagren. En formell möjlighet till sådant tillstånd bör öppnas genom ett tillägg till 11 §. En formell ändring måste också göras i 7 § 2 mom. och vidare bör uppgiftsskyldighet enligt 13 § gälla också i dessa fall.

LOL:s bestämmelser om tvångslagring kompletteras som nämnts med regler om oljeavgift enligt förordningen (1957:344) om oljeavgifter m.m. De ändringar som åren 1969 och 1973 gjordes i denna författning beslutades av regering och riksdag gemensamt (samfälld lag). Enligt I § är lagringsskyldiga och därmed också avgiftsskyldiga enligt förordningen endast säljare och förbmkare som är lagringsskyldiga enligt 5 eller 6 § LOL. Eftersom oljeavgift liksom tidigare bör kunna tas ut också av dem som är lagringsskyldiga enligt 6 b § andra stycket, bör förordningen ändras i enlighet härmed.

8.5 Ändrade regler om basmängd

8.5.1 Nuvarande bestämmelser

Grundläggande bestämmelser om skyldighet för enskilda att av beredskapsskäl hålla lager av olja finns i lagen (1957:343, omtryckt 1977:939) om oljelagring m. m. (LOL). För myndigheter gäller motsvarande bestämmelser enligt särskilda föreskrifter. Lagringsskyldighelen gäller dem som

Prop. 1983/84:110 78

säljer eller förbmkar olja i viss utsträckning och avser bl. a. motorbensin, fotogen, motorbrännolja och eldningsolja (2 §). Det år då lagren skall hållas benäms lagringsåret och det år under vilket försäljning eller förbrukning skall ske för att lagringsskyldighet skall inträda basåret. Mellan basåret och lagringsårel förflyter ell år under vilket lagringsskyldighet fastställs. Lagringsår och basår motsvarar kalenderår.

Den som säljer olja under ett basår är lagringsskyldig under följande lagringsår om han importerat oljan eller utvunnit den vid ett inhemskt oljeraffinaderi. En säljare är också lagringsskyldig, om han har förvärvat oljan från en importör eller någon som har utvunnit oljan vid ett inhemskt oljeraffinaderi, under fömtsättning atl han under basåret sammanlagt har sålt minst 20000 m' annan olja än gasol eller minst 1 000 ton gasol (5 §).

Den som förbrukar olja är lagringsskyldig under ett lagringsår, om han under basåret har förbrukat olja som han importerat. En förbmkare är också lagringsskyldig om han vid en anläggning under basåret och två år före detta år sammanlagt har förbrukat 15000 kubikmeter eldningsolja (6 §). Enligt förarbetena (prop. 1957:144) har denna bestämmelse tillkommit för att inte tillfälliga variationer i förbrukningen alltför mycket skall påverka lagringsskyldigheten. För alt lagringsskyldighet över huvud laget skall föreligga måsle den lagringsskyldige ha förbrukat olja vid anläggningen under basåret.

De som år 1983 fastställts som lagringsskyldiga för år 1984 är fördelade enligt följande.

Inom Antal år 1984

1. oljehandeln 52

2. industriföretag 93

3. kraft- och värmeverk 50

4. bostadsföretag, sjukhus m. fl. 12

Summa 207

Inom förbrukarkategorin, dvs. 2-4 i tablån, kan samma förelag inneha flera anläggningar för vilka lagringsskyldighet föreligger. Antalet anläggningar med lagringsplikt inom denna kategori uppgår till 242.

Oljehandeln svarar för 100% av ivångslagren i fråga om bensin, fotogen och motorbrännolja och för nära 100% i fråga om eldningsolja 1-2, men för endasl ca 30% i fråga om eldningsolja 3-5. Industrin, kraft- och värmeverken, bostadsföretag och sjukhus svarar för resterande 70% av eldningsolja 3—5.

Den som tillverkar stadsgas eller innehar en större gasturbinanläggning för framställning av elektrisk kraft blir som framgår av avsnitt 8.4 lagringsskyldig enligt särskilda regler (6 a §, 6 b §).

Enligt 4 § LOL fastställer regeringen den mängd olja av varje varuslag som skall lagras i landet. Delta sker enligt grunder som godkänts av

Prop. 1983/84:110 79

riksdagen. De lagringsvolymer som fastställs av regeringen fördelas av överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) på de lagringsskyldiga. DeUa sker före den 1 juli året efter basåret. ÖEF beslutar då hur mycket som varie lagringsskyldigt företag skall lagra under det följande lagringsåret (4 §). Den fördelning av lagringen som ÖEF således gör sker med ledning av en jämförelsemängd (basmängd) för varje varuslag som de lagringsskyldiga företagen säljer eller förbmkar (7 § I mom.).

Då basmängden beräknas utgår man - utom då det gäller gasol, råvara för stadsgas och vissa turbinanläggningar - från den genomsniuliga mängd som den lagringsskyldige har sålt eller förbmkat under basåret och två år före detta år. Anledningen till delta är att stora variationer i förbmkningen eller försäljningen mellan olika år inte skall få alltför stor inverkan på lagerhållningen (prop. 1957: 144). Om förbrukningen eller försäljningen varat kortare lid än tre år räknas den genomsnittliga årliga försäljningen eller förbmkningen under den tid som verksamheten pågått. Då det gäller gasol las bara hänsyn till försäljningen under basåret (7 § 2 mom.).

Då basmängden beräknas för en försäljare får vissa avdrag göras som angetts under åtta punkter i 7 § 2 mom. Avdrag får i princip bara göras då försäljningen av ett varuslag skett till någon som skall lagra samma vara. Bara sådan försäljning och förbrukning som ligger till grund för lagrings-skyldigheten räknas när basmängden bestäms (7 § 1 mom.). Detta innebär bl. a. att försäljning till utlandet inte medräknas.

8.5.2 Effekterna av nuvarande bestämmelser

I betänkandet (Ds I 1983:23) Tvångslagring av olja och kol har som nämnts K 83, i samråd med den särskilde utredaren på beredskapslagrings-området, föreslagit vissa ändringar i de nuvarande bestämmelserna. Det gäller bl. a. basmängdsberäkningen, där förslaget innebär alt basperioden förkortas från tre till ell år. Lagringsåret avses inträda den 1 juli året närmast efter basåret. Del innebär att lagringsår inle längre motsvarar kalenderår.

Bakgrunden till förslaget om ändrade regler är de effekter som nuvarande bestämmelser har fått i en marknadssituation med minskande och förväntad fortsall minskad förbrukning av olja. Eftersom lagringsmålen är fasta och bestäms för längre perioder och hänsyn därmed inte fortlöpande tas till energiutvecklingen härden tvångslagrade oljan kommit all överstiga beredskapsbehoven. Detta förhållande ligger till grund för den inledningsvis nämnda skrivelsen från företrädare för oljebranschen. Att den minskade oljeförbrukningen så gott som uteslutande gäller vissa produktslag får betydelse för möjligheterna alt utnyttja del lägre behovet till att reducera slalens lager, som till största delen består av råolja. Frågan om hur fördelningen mellan statlig lagring och näringslivets tvångslagring bör lösas i del reviderade oljelagringsprogrammet har behandlats i avsnitt 8.3.

Den basmängd som enligt LOL beräknas för varje lagringsskyldig an-

Prop. 1983/84:110 80

vänds för att bestämma den andel av den totala mängden tvångslagrad olja som skall falla på företaget. De nuvarande bestämmelserna om basmängdsberäkning får betydelsefulla effekter i nuvarande marknadssituation. Reglerna karakteriseras av att den försäljning eller förbmkning som ägt rum flera år tidigare ligger till grund för beräkningen. Detta saknar betydelse för lagringsskyldiga med en jämn utveckling av verksamhetsvolymen. Om denna volym förändras får dock tidsförskjutningen belydelse. Elt förelag med minskande volym får en större basmängd och därmed skyldighet atl hålla ett större lager än vad en fördelning baserad på aktuella volymer skulle medföra. Det omvända förhållandet gäller för företag med ökande verksamhetsvolym.

Det nuvarande systemet medför en eftersläpning av lagringsskyldigheten med åtföljande kapitalbindning för företag med minskande försäljning eller förbrukning. Detta förhållande har negativa energipolitiska konsekvenser. Energipolitiken syftar bl. a. till atl minska oljeförbrukningen genom sparande och övergång till inhemska bränslen eller kol eller i vissa fall naturgas. Sådana åtgärder kräver vanligen betydande investeringar. Med nuvarande höga räntenivå visar emellertid kalkyler för investeringar i minskad oljeanvändning ofta låg eller ingen förräntning under åren närmast efter det att de genomförts även om lönsamheten är god över en längre period. Det vore därför en betydande stimulans för investeringar i oljereduktion om oljdagringsskyldigheten kunde minska eller upphöra ulan eftersläpning.

Förslaget att förkorta basperioden från tre till ett år syftar till att begränsa eftersläpningseffekten.

En förkortad basperiod från tre till ett år innebär i realiteten en väsentlig omfördelning av lagringsskyldighelen till nackdel för dem som har ökande verksamhetsvolym. K 83 redovisar i silt belänkande beräkningar över konsekvenserna avseende tjock eldningsolja med utgångspunkt i 1982 års basmängd och 1984 års lagringsmängd.

Enligt K 83 blir vid oförändrade lagringsmål konsekvenserna av alt ändra basperioden från tre till ett år momentant så betungande för vissa kategorier lagringsskyldiga att det kan ifrågasättas om inte vissa övergångsbestämmelser bör införas för att lindra verkningarna. K 83 lägger dock inte fram något förslag till sådana bestämmelser med hänvisning till att vid översynen av lagringsmålen och därmed också tvångslagringsbeho-vet dessa kan förväntas kunna sänkas och att konsekvenserna för företagen inte till fullo kan bedömas förrän då.

Enligt min mening är de nackdelar som härrör från den eftersläpande lagringsskyldigheten så påtagliga att en förkortning av basperioden i enlighet med K 83:s förslag bör genomföras snarast möjligl. Jag förordar att en sådan ändring genomförs med verkan redan från den 1 juli 1984. Det innebär också atl lagringsårel i fortsättningen bör löpa från den 1 juli t. o. m. den 30 juni följande år. Ett så snabbt ikraftträdande innebär att det

Prop. 1983/84:110 81

behövs vissa regler för att mildra övergångseffekterna för företag med oförändrad eller ökad verksamhetsvolym. Delta gäller även med beaktande av atl omläggningens effekter minskar till följd av de lägre lagringsmål som jag har förordat för lagringsåret 1984/85 (avsnitt 8.3). Eftersom lagringsskyldigheten redan är fastställd för kalenderåret 1984 bör bl. a. gälla all ingen skall kunna åläggas att före den 1 januari 1985 lagra mer än som har bestämls i tidigare beslut. Detla får till effekt alt under sista halvåret 1984 lagringsmängden temporärt blir något lägre än vad som krävs för atl uppfylla lagringsmålen. Denna kan dock vid behov täckas genom alt statens råoljelager säljs ut successivt. Förslaget redovisas närmare i det följande.

8.5.3 Förslag till avkortad basperiod m. m.

lag förordar alt följande ändringar görs i nuvarande regler fr. o. m. den 1 juli 1984:

1. Basperioden förkortas från tre år till ett år för den som är lagringsskyldig enligt 5 eller 6 § LOL. Endasl försäljning och förbrukning under basåret tas således med i beräkningen. De särskilda regler som gäller för tillverkare av stadsgas och innehavare av gasturbinanläggningar berörs inte av förslaget.

2. Lagringsskyldiga förbmkare av eldningsolja som inte är importörer är lagringsskyldiga endast om de under basåret förbrukar minst 5000 m eldningsolja.

3. När basmängden beräknas för lagringsåret 1984/85 tillämpas den förkortade basperioden endast om basmängden blir lägre än enligt de äldre bestämmelserna.

4. Ingen lagringsskyldig skall få åläggas att före utgången av år 1984 hålla ett större lager än som för samma tid förut fastställts för honom. Den som inte tidigare varit lagringsskyldig för år 1984, men blir lagringsskyldig genom de nya bestämmelserna, skall inle behöva fullgöra sin lagringsskyldighel före den 1 januari 1985.

Vad gäller förslaget under punkl 1 kan tilläggas atl, för atl fömtsällningarna för de försäljningar som har gjorts till de företag som omfattas av förslaget inte skall rubbas, ingen ändring föreslås i bestämmelserna om avdrag vid beräkningen av basmängden.

Förslaget under punkl 2 innebär alt en motsvarande förkortning av den tid som gmndar lagringsskyldighet görs när det gäller att bestämma vilka förbrukare som är lagringsskyldiga. Så snart förbrukningen under elt kalenderår understiger 5000 m upphör lagringsskyldigheten fr.o.m. nästa lagringsår. F.n. är motsvarande gräns en sammanlagd förbrukning av 15000 m' under basåret och de två kalenderåren dessförinnan. Den förkor-lade basperioden omfattar inle lagringsskyldiga som själva importerat olja för förbmkning vid anläggning.

Förslaget under punkt 3 innebär all vid beräkning av basmängder endast 6 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 110 Rättelse: S. 96, raderna 5, 11 och 15 Står: olja Rättat till: råolja

Prop. 1983/84:110 82

basårets försäljning eller förbmkning tas med när detta medför alt basmängden blir mindre än enligt de gällande bestämmelserna. Basmängden kan således komma att beräknas på olika sätt för olika lagringsskyldiga beroende på utvecklingen av deras försäljning eller förbrukning.

Skälet för förslaget är att lagringsskyldiga med en ökande försäljning eller förbrukning annars skulle omfattas av bestämmelser som innebär en försämring under ett år då beslut på gmndval av de nuvarande och för dessa lagringsskyldiga mer förmånliga bestämmelserna redan föreligger. I praktiken innebär detta att omfördelningen av lagringsskyldighelen mellan de lagringsskyldiga inte slår igenom så snabbi som annars skulle ha skett. Administrativt uppstår inga större svårigheter. Summan av basmängderna blir lägre än som annars skulle ha varit fallet, vilket medför förskjutningar vid beräkning av den andel av den totala lagringsvolymen som faller på varje lagringsskyldig. Den senare volymen bestäms med utgångspunkt från det faktiska behovet från beredskapssynpunkt.

Förslaget under punkl 4 motiveras som framgått av det tidigare med alt en ökande eller ny lagringsbörda - som dessutom gäller enligt ett beslut som ersatt ett tidigare beslut för delvis samma lid - inte bör åläggas någon utan en rimlig lid för anpassning. Förslaget får som nämnts till följd att lagringsmålen för tvångslagringen inte blir hell uppfyllda förrän den 1 januari 1985.

De föreslagna bestämmelserna för att underlätta övergången för den som får ökad lagringsskyldighet är begränsade till att gälla för liden fram till den 1 januari 1985. Somjag strax återkommer till innebär de ändringar som nu föreslås i LOL alt vissa angelägna reformer görs i ell delvis föråldrat regelsystem. Utredningen (H 1982:03) om beredskapslagring på oljeområdet beräknas under våren 1984 lägga fram förslag fill ny lagstiftning som ersätter LOL. Det innebär atl en ny lag efter riksdagsbehandling hösten 1984 kan träda i kraft den 1 januari 1985.

8.6 Ekonomiska konsekvenser

Det förslag till ett ändrat oljdagringsprogram som jag har presenterat i det föregående medför, att kapital frigörs både för staten och näringslivet. Värdet kan för näringslivet beräknas uppgå till ca 2,3 miljarder kronor och för staten till ca 3,7 miljarder kronor.

Den minskade lagringen medför också minskade räntekostnader. Effekten härav innebär för statens del att ränteutgifterna minskar med totalt ca 400 milj. kr. per år när revideringen av programmet är genomförd.

8.7 Lagstiftningsfrågor

I det föregående har föreslagits ändrade regler för tvångslagring av olja i vissa avseenden. För atl genomföra detta krävs ändringar i LOL. Somjag redan nämnt beräknas under våren 1984 föreligga eu förslag till ny lagstift-

Prop. 1983/84:110 83

ning som ersätter LOL:s numera i språkligt och lagtekniskt hänseende ganska föråldrade regler. Vad som nu föreslås är ändringar som av energipoliliska skäl bör träda i kraft snarast möjligt. Av naturliga skäl bör i detta läge ändringarna i LOL begränsas till vad som är nödvändigt i sak. De sakliga ändringarna avser:

1. sammanslagningen av krigs-, avspärrnings- och fredskrislagren till en försöijningsberedskapsreserv (avsnitt 8.3.5),

2. sammanslagning av gmpperna motorbrännolja saml eldningsolja 1 och 2 till en gmpp (avsnitt 8.3.3),

3. lagringsskyldigheter för innehavare av vissa värmekraftverk (avsnitt 8.4.3),

4. förkortningen av basperioden m. m. (avsnitt 8.5.3).

I lagtekniskt hänseende föranleder förslaget under p. I ändringar i 1 och 11 §§ LOL, förslaget under p. 2 en ändring i 2 § LOL, förslaget under p. 3 ändringar i 6 och 6 b §§ LOL samt förslaget under p. 4 ändringar i 4, 6, 7 och 13 §§LOL.

Vidare föreslås som nämnts i avsnitt 8.4 en marginell ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgifl m. m.

Från lagleknisk synpunkt är ändringarna inte särskilt komplicerade. Jag anser därför atl lagrådets yttrande kan undvaras i detta ärende. Jag vill tillägga att avsikten givetvis är all lagrådets yttrande skall inhämtas över det förslag till ny lagstiftning som förväntas bli framlagt under hösten 1984.

8.8 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1957:343) om oljdagring m.m.,

2. lag om ändring i förordningen (1957: 344) om oljeavgift m. m.

8.9 Specialmotivering

8.9.1 Lagen (1957:343) om oljelagring m. m.

1 § För att trygga tillgång inom riket på mineralolja för energiförsörjning under krig eller annan allvarlig försörjningskris skola säljare och förbrukare av sådan olja här hålla lager därav enligt vad i denna lag stadgas. Om skyldighet för statlig myndighet atl hålla lager av mineralolja skall dock, i stället för bestämmelserna i lagen, gälla vad regeringen därom förordnar.

För att trygga tillgången på råvara för framställning av siadsgas under krig eller annan allvarlig försörjningskris skola vidare förbmkare av sådan råvara hålla lager därav enligt vad i lagen stadgas.

Enligt vad i lagen stadgas må ock stöd lämnas inhemskt oljeraffinaderi genom åläggande för importör att inköpa där utvunnen olja.

I paragrafens första och andra stycken har tillagts orden "under krig eller annan allvarlig försörjningskris". Härigenom bar i lagen kommit till

Prop. 1983/84:110 84

ultryck det vidare syfte som tvångslagringen fått i och med att krigs-, avspärrnings- och fredkrislagrel förts samman till ett försöijningsbered-skapslager.

Den föreslagna ändringen av syftet med tvångslagringen innebär också alt regeringen måste få medge att viss del av lagret får tas i anspråk även under fredskriser. Detta kommer till uttryck i den föreslagna ändringen av II §.

2 § Lagringsskyldighet enligt 1 § första stycket och inköpsskyldighet avse mineralolja som lillhör någon av följande gmpper, nämligen:

gasol;

molorbensin, dock icke flygbensin;

fotogen, dock icke flygfotogen;

motorbrännolja och eldningsolja 1 och 2; samt

övriga slag av eldningsolja.

Sådana slag av olja, som inrymmas under en och samma av de i första stycket angivna grupperna, skola vid fullgörande av lagringsskyldighel ävensom vid tillämpningen av denna lag i övrigt anses likvärdiga. Där så finns erforderiigt, må regeringen förordna om annan gruppindelning.

Där ej annat utsäges, förslås i lagen med olja allenast sådan mineralolja som angives i denna paragraf.

Vad i lagen stadgas om lagringsskyldighet skall icke äga tillämpning på olja som utvunnits ur inhemsk skiffer.

Ändringen, som behandlats i avsnitt 8.3.3, innebär att gmppen motorbrännolja och gruppen eldningsolja 1 och 2 förts samman till en grupp. Det i andra stycket upptagna bemyndigandet för regeringen att förordna om annan gruppindelning, om del anses erforderligt, har enligt ordalagen vid räckvidd. Syftet är dock knappast alt regeringen med stöd av detta skall vidta en så omfattande åtgärd som att permanent sammanföra två i författningstexten angivna grupper. När en motsvarande åtgärd vidtogs år 1962 ändrades författningstexten i enlighet härmed (prop. 1962: 194, LU 45, rskr 420).

4 § Regeringen fastställer, enligt grunder som riksdagen godkänt, den mängd olja, tillhörande var grupp, som sammanlagt skall hållas i lager enligt 1 § första stycket.

Tillsynsmyndigheten skall före den 1 juli varje år på sätl stadgas i denna lag bestämma hum mycket olja, tillhörande olika grupper, envar som enligt I § första stycket är lagringsskyldig skall hålla i lager under tiden från och med den 1 juli detta år till och med den 30 juni följande år.

Har lagringsskyldig genom att eftersätta sin uppgiftsskyldighet enligt denna lag föranlett atl lagringsmängden icke kunnat bestämmas före sagda tidpunkt, må tillsynsmyndigheten senare, dock sist före utgången av den tid varunder lagringsskyldighel skall fullgöras, besluta härom utan hinder av aU den jämlikt första stycket fastställda sammanlagda lagringsmängden kan komma alt överskridas.

Prop. 1983/84:110 85

Andra och tredje styckena har ändrats till följd av att lagringsårel förskjutits i liden så att del löper från den I juli till utgången av juni påföljande år. Tillsynsmyndigheten skall således fördela de nya lagringsmängderna för denna lagringstid.

För den som är lagringsskyldig enligt 6 a eller 6 b § gäller liksom tidigare särskilda bestämmelser.

6 § Förbrukare är lagringsskyldig, därest han under basåret inom riket, annorledes än vid fartygs drift i utrikes trafik, förbmkat olja, som han infört från utrikes ort. Vad nu sagts skall dock ej gälla, om han infört oljan på transportmedel för transportmedlets drift.

Skyldig att lagra motorbrännolja eller eldningsolja är ock den som under basåret vid anläggning inom riket förbrukat sådan olja, därest vid anläggningen under basåret och de två kalenderåren närmast dessförinnan för-bmkals sammanlagt minst femionlusen kubikmeter motorbrännolja eller eldningsolja. Den som vid en anläggning under basåret förbrukat mindre än 5000 kubikmeter motorbrännolja eller eldningsolja och inle själv infört den till riket skall dock inte vara lagringsskyldig för denna anläggning.

Första och andra styckena tillämpas inte på olja som förbrukas såsom råvara i de fall när enligt 6 a eller 6 b § lagringsskyldigheten bestäms på särskilt sätt.

Paragrafen har fått den innebörden alt lagringsskyldighelens inträde följer de nuvarande beslämmelserna. Vid utträdet gäller däremot all den som under basåret har en årlig förbrukning under 5000 m' därmed upphör att vara lagringsskyldig. Bestämmelsen gäller inte om förbrukaren själv importerat olja. All import medför lagringsskyldighet enligt första stycket.

I andra stycket har "eldningsolja" ersatts med "motorbrännolja eller eldningsolja" med hänsyn till den ändrade gruppindelningen.

Enligt tredje stycket tillämpas inte reglerna om förbrukning som grund för lagringsskyldighet i de speciella fall som regleras i 6 a och 6 b §§. Tidigare beskrevs de fall som avses i 6 a § och 6 b § första stycket i texten i 6 § tredje stycket. Med hänsyn till att nu ytteriigare eu fall tillkommit i del nya andra stycket i 6 b § har i 6 § tredje stycket texten förenklats så atl nu endasl hänvisas till 6 a och 6 b §§.

6 b § Den som innehar gasturbin för framställning av elektrisk kraft med en installerad effekt som uppgår till fem megawalt eller däröver är skyldig alt hålla i lager sådant bränsle som behövs för atl driva gasturbinen. Lagringsmängden fastställes av regeringen enligt grunder som riksdagen godkänt.

Den som innehar oljekondensverk med en installerad effekt av mer än 150 megawalt är skyldig alt hålla i lager sådan olja som behövs för att driva anläggningen, om denna enligt den försörjningsplan som ligger till grund för beräkning av lagringsbehovet är avsedd att användas under särskilda förhållanden. Lagringsskyldighet och lagringsmängd fastställs av regeringen enligt av riksdagen godkända grunder.

Prop. 1983/84:110 86

1 paragrafen har tillkommit ett nytt andra stycke. Bakgrunden till och
syftet med bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen.

7 § 1 mom. Vid lagringsskyldighetens bestämmande enligt 4 § andra stycket skall tillsynsmyndigheten mellan dem som äro lagringsskyldiga enligt 5 eller 6 § fördela de av regeringen enligt 4 § första stycket för den i andra stycket samma paragraf angivna liden fastställda oljemängderna med undantag av vad som under denna lid skall lagras enligt sådan med tillsynsmyndigheten träffad överenskommelse, genom vilken någon åtagit sig att, utöver vad som följer av denna lag, hålla lager av olja. Fördelningen skall med ledning av de enligt 2 mom. beräknade basmängderna, ske så att inom varje gmpp olja för envar lagringsskyldig förhållandet mellan lagringsmängd och basmängd är i görlig mån delsamma.

2 mom. Basmängd inom viss gmpp av olja är den mängd olja, tillhörande
gmppen, som den lagringsskyldige under de i 5 eller 6 § angivna omstän
digheterna sålt eller förbmkat under basåret. Om den lagringsskyldige sålt
eller förbmkat annan olja än gasol både under basåret och två år dessförin
nan skall basmängden dock vara hans genomsnittliga årliga försäljning
eller förbmkning för denna tid, om basmängden därigenom blir mindre än
nyss sagts. Beträffande ångturbin- och gasturbinanläggningar må regering
en, när lagringsskyldigheten inte bestäms enligt 6 b §, förordna om andra
grunder för beräkning av basmängd.

Vid beräkning av basmängd för säljare skall dock icke medräknas

a) olja som han sålt till statlig myndighet, vilken enligt regeringens beslut hade alt vid tiden för försäljningen hålla lager av olja, tillhörande samma grupp som den försålda oljan;

b) olja tillhörande annan grupp än gasol, som han infört från utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt oljeraffinaderi och för vidareförsäljning sålt till någon, vars försäljning av annan olja än gasol under kalenderåret närmast före försäljningen uppgått till sammanlagt minst tjugotusen kubikmeter;

c) gasol som han infört från utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt oljeraffinderi och för vidareförsäljning sålt till någon, vars försäljning av gasol under kalenderåret närmast före försäljningen uppgått till minst ettusen ton;

d) olja som han sålt till någon, vilken enligt överenskommelse med
tillsynsmyndigheten var skyldig atl under lagringsåret närmast efter för
säljningen hålla lager av olja, tillhörande samma grupp som den sålda
oljan;

e) motorbrännolja eller eldningsolja som han sålt för förbmkning vid
anläggning inom riket, vid vilken under de tre försäljningen närmast före
gående kalenderåren förbrukats sammanlagt minst femtontusen kubik
meter motorbrännolja eller eldningsolja;

0 olja som sålts för förbmkning såsom råvara vid framställning av
stadsgas för försäljning;

g) olja som sålts för förbrukning vid fartygs drift i utrikes trafik; h) olja för drift av gasturbin för framställning av elektrisk kraft, om oljan sålts till någon som är lagringsskyldig enligt 6 b § första stycket.

1 paragrafen anges beräkningen av de basmängder som skall gälla för
fördelningen av lagringen under den lagringstid som anges i 4 §. Tillsyns
myndigheten skall välja det beräkningssätl som medför den minsta bas-

Prop. 1983/84:110 87

mängden för den lagringsskyldige. Då det gäller avdragen har inte någon ändring gjorts trots att bestämmelserna för lagringsskyldighelen i 6 § ändrats. Anledningen härtill är all fömtsättningarna för de försäljningar som skett år 1983 inte skall ändras.

I 2 mom. första slyckel sista meningen har i förtydligande syfte insatts "när lagringsskyldigheten inte bestäms enligt 6 b §". I där angivna fall bygger lagringsskyldigheten inte på förbmkning enligt 6 §, varför någon basmängdsberäkning inte görs.

1 2 mom. andra stycket d har ordet "kalenderåret" bytts ut mol "lagringsåret" I andra stycket e har "eldningsolja" ersatts med "motorbrännolja eller eldningsolja" med hänsyn till den nya gruppindelningen. Vidare har ell förtydligande gjorts i andra stycket h med hänsyn till ändringen i 6b§.

11 § Avbrytes eller försvåras tillförseln till riket eller viss del därav av vara som lagras enligt denna lag, äger i den utsträckning som är påkallad med hänsyn till de förhållanden som inträtt, regeringen medgiva, alt lagren må helt eller delvis tagas i anspråk. Regeringen får föreskriva att vara som lagras med stöd av 6 b § andra stycket efter prövning i särskilt fall tillfälligt får tas i anspråk när särskilda skäl föreligger.

Försattes lagringsskyldig i konkurs, må lagret utan hinder av bestämmelserna i denna lag tagas i anspråk av konkursförvaltningen i den mån så erfordras för konkursens behöriga slutförande.

Som angetts under 1 § innebär tillskapandet av försörjningsberedskapslagret atl delta måsle i viss mån kunna las i anspråk även under fredskriser. Utan att det uttryckligen framgått av lagtexten har innebörden av 11 § varit att lagen får tas i anspråk om den situation inträder för vilken de är avsedda (jfr prop. 1957:144). För tydlighets skull har detta nu tagits in i lagtexten.

Ett tillägg har vidare gjorts av innebörden att regeringen får föreskriva atl de värmekraflverk som lagrar olja enligt de särskilda reglerna i 6 b § andra stycket efter prövning får ta sådan olja tillfälligt i anspråk om det finns särskilda skäl. Sådana skäl kan finnas när hastigt påkommande händelser föranleder all verken måste tas i drift. Däremot bör tillstånd inte medges om möjlighet funnits att i relativt god tid vidta kompenserande lagemppbyggnad inför ett ianspråktagande.

13 § Under den tid då lagringsskyldig som avses i 5 eller 6 § eller 6 b § andra stycket har att hålla lager av olja, skall han varje månad lämna ullsynsmyndigheten uppgift om den mängd olja, tillhörande varje grupp, som han vid utgången av närmast föregående kalendermånad hade i lager inom riket, så ock om platsen och sättet för oljans förvaring. Motsvarande gäller beträffande den som har att hålla lager av råvara för framställning av siadsgas. Tillsynsmyndigheten må befria från skyldighet att lämna uppgift om förvaringsplatsen.

Lagringsskyldig, som erhållit tillstånd alt i stället för olja lagra annat bränsle, skall lämna motsvarande uppgift om vad han hade i lager därav. Efter anmaning är han ock pliktig lämna tillsynsmyndigheten uppgift om sin förbrukning av sådant bränsle.

Prop. 1983/84:110 88

I denna paragraf har en formell ändring gjorts med hänsyn till den förskjutning som skett av tiden för lagringsårel. Vidare har uppgiflsskyl-digheten utsträckts till innehavare av värmekraftverk som är lagringsskyldiga enligt 6 b § andra stycket.

Övergångsbestämmelserna

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

2. De beslut om lagringsskyldighel som tillsynsmyndigheten fattat för år 1984 skall upphöra atl gälla med utgången av juni 1984.

3. Ingen lagringsskyldig får åläggas att före utgången av år 1984 hålla ett större lager än som tidigare för samma tid blivit fastställd för honom.

4. Den som inte tidigare ålagts atl hålla lager under år 1984 men genom Ullsynsmyndighelens beslut blir lagringsskyldig efter ikraftträdandet av denna lag skall fullgöra sin lagringsskyldighet från och med den 1 januari 1985.

Avsikten är alt de ändrade bestämmelserna skall tillämpas på lagringen fr.o.m. den I juli 1984. För detta år finns redan gällande beslut om lagringen som fatlats med stöd av de äldre bestämmelserna. De tidigare besluten måste därför upphöra för alt en ny fördelning av lagringen skall kunna göras den 1 juli 1984. Av allmänna regler följer alt åtgärder av administrativ natur, som behövs för eller avser en författnings framtida tillämpning, kan vidtas före författningens ikraftträdande utan att uttryckligen anges. Tillsynsmyndigheten har därför möjlighet att före ikraftträdandet fatta de beslut som behövs om den lagringsskyldighet som de enskilda skall ha från den 1 juli 1984.

En lagringsskyldig som fått en viss lagringsmängd fastställd för år 1984 skall inte genom den nya fördelningen kunna få en större lagringsvolym fastställd detta år.

Vidare skall den som inte tidigare varit lagringsskyldig för år 1984 inte kunna bli lagringsskyldig under detta år på gmnd av de nya bestämmelserna. Detta innebär atl den fördelning av lagringen som görs till den 1 juli 1984 inle verkställs helt och hållet förrän den 1 januari 1985.

8.9.2 Förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m. 1 § I denna förordning förstås med lagringsskyldig: den som är lagringsskyldig enligt 5 eller 6 § eller 6 b § andra stycket lagen (1957:343) om oljelagring m. m.;

o I j a: sådan mineralolja som sägs i 2 § sistnämnda lag;

tillsynsmyndigheten: den enligt 3 § samma lag utsedda myndigheten.

Förutom att lagen om oljelagring m. m. i texten givits en korrekt mbrik har lagringsskyldighet enligt 6 b § andra stycket tillagts i definifionen av vilka som är lagringsskyldiga och därmed också skyldiga all i förekommande fall utge oljeavgift.

Prop. 1983/84:110 89

9 Statens energiverks roll i oljepolitiken

Jag har tidigare berört statens roll i oljepolitiken. Mot den bakgrunden övergår jag nu till atl lämna en redovisning av statens energiverks roll vad gäller oljepolitiska frågor. Energiverket, som påbörjade sin verksamhet den 1 juli 1983, är den centrala energimyndigheten och har därmed viktiga utrednings- och myndighetsuppgifter rörande bl. a. oljepolitiken.

Statens energiverk skall enligt sin instruktion (1983:646) i sin planerings-och utredningsverksamhet bl. a.

- analysera och bedöma bränslealternativ eller energialternativ med avseende på marknader, tillgänglighet, miljöeffekter och teknik för utnyttjande av bränslen,

- utreda förhållanden på internationella och svenska energimarknader och lämna underlag för bedömningar av hur dessa påverkar landels ekonomi,

- utvärdera och lämna underlag för omprövning av energipolitiska åtgärder,

- bevaka atl förutsättningar skapas för genomförande av beslut om långsiktig energiförsörjning,

- bedöma risker och känslighet för olika slag av störningar i energiförsörjningen saml följder därav som underlag för val av strategier för säker och tillräcklig energitillförsel,

- upprätta översikter och prognoser över energianvändning, energiförsörjning och försörjningsmöjligheter,

- bedöma och bevaka teknik och teknikutveckling, särskilt för o/jeer-sättning men även för energiförsörjning och energianvändning på längre sikt,

- främja utvecklingen och en ökad användning av alternativa och förnybara energikällor,

- främja en effektiv energianvändning och energihushållning,

- bedöma och främja svensk industris möjligheter att utveckla och framställa energileknisk utrustning, bl. a. för export.

Energiverket har också uppgifter vad beträffar stöd till olika åtgärder som berör oljeområdel. Inom ramen för programmet för oljeersältande åtgärder lämnas främst stöd för att ersätta olja med andra bränslen. Inom energiforskningsprogrammet är insatserna betydande - bl. a. inom delprogrammet Bränsleförädling - där stöd lämnas till framtagande av teknik för alternativa drivmedel och i begränsad omfattning förädling av restoljor.

Vidare hanterar energiverket frågor om det prospekteringsstöd vad avser olja, gas och kol som jag nyss har redogjort för. Verket har också myndighetsansvaret för introduktionsplanen för alternativa drivmedel. Som exempel på andra uppgifter för verket och som mera indirekt rör oljeområdet kan nämnas stödet till anordningar för att minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol, prövning enligt den s.k. fastbränslelagen

Prop. 1983/84:110 90

och vissa uppgifter beträffande lokaliseringsprövning enligt 136 a § byggnadslagen avseende energikrävande anläggningar.

I och med energiverkets tillkomst har staten enligt min mening fått ännu ett värdefullt instrument i oljepolitiken. Verket kommer i sin utredningsverksamhet att analysera och bedöma inte bara utvecklingen på oljeområdet, ulan också utvecklingen på områden som kan vara alternativ till oljeanvändning eller som påverkas av förändringar inom oljeområdel. Härigenom får statsmakterna ett väsentligt underlag för au göra avvägningar och bedömningar om effekter av olika åtgärder inom oljeområdet.

Andra myndigheter har också uppgifter som berör oljeområdet. ÖEF:s uppgifter vad gäller krisberedskap och oljelagring har redan behandlats. Statens pris- och kartellnämnd (SPK), som är den centrala myndigheten för frågor om prisövervakning, har till uppgift alt följa utvecklingen av och främja den allmänna kännedomen om pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet, bl. a. vad gäller oljehandeln. I Iransportrådets uppgifter ingår aU planera, samordna och följa upp utvecklingen inom transportområdet. Till rådets uppgifter hör också att ansvara för ransoneringar och andra regleringar av drivmedel. Statens industriverk har som sektoransvarig myndighet för industrins energianvändning i uppgift att bl. a. genom sin utredningsverksamhet bevaka industrins energianvändning och därmed också oljeanvändningen inom industrin.

Energipolitiken berör många olika delar av samhället. Det är därför naturiigt all flera myndigheter har uppgifter som rör oljeområdel. För att av statsmakterna fastlagda rikUinjer för oljepoliliken skall tolkas på ett enhetligt säU och för aU bl. a. undvika dubbelarbete är del angeläget att myndigheterna samordnar sitt arbete. Myndigheternas arbete kan också många gånger underlättas om de informerar varandra om pågående och planerad verksamhet som rör oljeområdet. Så sker också i stor utsträckning. Huvudansvaret för denna samordning bör emellertid enligt min mening ligga på statens energiverk i verkets roll som den centrala energimyndigheten. Del är viktigt atl en samordning kan ske smidigt och att andra myndigheter på egel initiativ informerar energiverket om sina aktiviteter inom oljeområdet.

10 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag au regeringen föreslår riksdagen aU

1. antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1957: 343) om oljelagring m.m. (avsnitt 8.8),

2. antaga förslaget till lag om ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift m. m. (avsnitt 8.8),

Prop. 1983/84:110 91

3. godkänna de av mig förordade gmnderna för statligt stöd till prospekterings- och utvinningsverksamhet vad gäller olja och naturgas (avsnitt 6.5),

4. till Program för prospektering efter olja och naturgas på statsbudgeten för budgetåret 1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 600000000 kr. (avsnitt 6.5),

5. bemyndiga regeringen aU besluta om ändrade villkor för tidigare beviljade särskilda bidrag för prospektering i enlighet med vad jag har förordat (avsnitt 6.5),

6. till Aktieägartillskott till Svenska Petroleum AB på statsbudgeten för budgetåret 1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 214000000 kr. (avsniu 7.4.3),

7. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret atl i enlighet med vad jag förordat ikläda staten garanti, inkl. tidigare lämnat bemyndigande, med sammanlagt högst 8000000000 kr. i samband med åtaganden för utvinning m. m. av olja, naturgas eller kol (avsnitt 6.5),

8. bemyndiga regeringen att avyttra statens aktier i Svenska Petroleum AB eller eljest i enlighet med vad jag anfört vidta åtgärder för att minska statens andel i bolaget (avsnitt 7.4.3),

9. bemyndiga regeringen att överta de av statens vatlenfallsverk förvaltade aktierna i Svenska Petroleum AB samt skuldförbindelsen för det av vatlenfallsverket till bolaget lämnade förlagslånet (avsnitt 7.4.4),

10. bemyndiga regeringen att nedsätta statens vattenfallsverks ej
förräntningspliktiga statskapital med 202500000 kr. (avsnitt
7.4.4),

11. godkänna de riktlinjer för elt reviderat program för beredskaps-
lagring av råolja och oljeprodukter t.o.m. lagringsäret 1986/87
saml de ändringar i grunderna för Ivångslagring som jag har
förordat (avsnitt 8.3).

11 Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1984/85

TOLFTE HUVUDTITELN

H. Ekonomiskt försvar: Bränslen och drivmedel m. m.

I begreppet ekonomiskt försvar sammanfattas de åtgärder som vidtas i fred inom olika sektorer och funktioner i samhället för att Sverige skall ha en tillfredsställande försörjningsförmåga i kriser och krig. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) är ansvarig myndighet vad gäller att samordna det ekonomiska försvaret. Verksamheten inom detla är indelad i ett antal försörjningsområden, s. k. program.

Prop. 1983/84:110 92

Under industridepartementets huvudtitel behandlas programmet Energi. Under littera H., Ekonomiskt försvar: Bränslen och drivmedel m.m., behandlas därvid frågor under programmet Energi, delprogrammet Bränslen och drivmedel m. m. Delprogrammet ligger inom ÖEF:s ansvarsområde.

Chefen för försvarsdepartementet har i prop. 1983/84:100 (bil. 6) lämnat en sammanfattande redogörelse för det ekonomiska försvaret.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

ÖEF begär i anslagsframställningen (AF) medel för delprogrammet Bränslen och drivmedel m. m. över följande anslag under industridepartementets huvudtitel

- förslagsanslaget H 1. Drift av beredskapslager,

- reservationsanslaget H 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder,

- förslagsanslaget H 3. Särskilda kostnader för lagring av råolja och flyg-drivmedel.

Verksamheten inom delprogrammet, som omfattar råolja, petroleumprodukter inkl. smörjmedel, fasta fossila bränslen saml inhemska bränslen, består huvudsakligen av försörjningsanalyser, förberedelser för reglering och ransonering och annan planläggning, tryggande av försörjnings-viktig inhemsk produktion, utveckling av inhemska substitut samt beredskapslagring.

Sammanfattningsvis anger ÖEF meddsbebovet för delprogrammet Bränslen och drivmedel m. m. till följande (1000-tal kr.).

Littera Hl H 2 H 3 Totalt

Anslag 1983/84 604913 1094985 1 1699899

ÖEF beräknar 1984/85 866862 1258855 1 2125718

ÖEF framhåller vikten av att skapa en hög handlingsberedskap för att rätl kunna verka i skilda kris- och krigssituationer. Vidare bör strävan vara att uppnå största möjliga försörjningsförmåga genom alt utnyttja inhemska resurser saml genom att prioritera förberedelser för övergång till inhemska substitut för importerade varor.

ÖEF:s besparingsförslag enligt huvudalternativet för anslagen för drift av beredskapslager under försvars- och industridepartementens huvudtitlar beräknas sammanlagt uppgå till 1007000 kr. Härav faller 986000 kr. på delprogrammet Bränslen och drivmedel m. m. till följd av beräknade kostnadsminskningar för uppvärmning m.m. av lagren av tjock eldningsolja. Detta förklaras med att ÖEF, till följd av de problem som uppstått vid lagring av tjock eldningsolja på vattenbädd, avser att successivt avveckla lagringen av denna produkt. Det slutliga lagringsbehovet liksom avvägningen mellan lagring av råolja och tjock eldningsolja blir emellertid bero-

ende av resultatet av den pågående översynen av del löpande oljelagringsprogrammet.

I avvaktan på resultatet av den särskilda översynen av oljelagringsprogrammet har ÖEF beräknat medel för detta enligt tidigare fastställd lag-ringsplan. ÖEF anmäler emellertid att en reduktion av oljelagringens totala omfattning enligt nu gällande oljelagringsprogram bedöms vara naturlig med hänsyn till samhällets minskade oljekonsumtion. Vidare avser ÖEF alt i samband med överlämnande av försörjningsplanen till K 83 redovisa önskvärda ändringar beträffande avvägningen i lagringsprogrammet mellan råolja och produkter resp. mellan lagring i statlig regi och s. k. tvångslagring hos näringslivet.

ÖEF har i AF också anmält att en utredning har påbörjats i syfte atl klarlägga förutsättningarna för fortsatt lagring i bergrum av flygdrivmedel och tjock eldningsolja.

I avvaktan på K 83:s slutliga förslag om revidering av det löpande oljelagringsprogrammet har ÖEF i skrivelse den 25 oktober 1983 redovisat de principiella utgångspunkter, som enligt ÖEF bör vara vägledande i det reviderade oljelagringsprogrammet. ÖEF redogör i skrivelsen också för pågående studier och forskning kring de lagringstekniska problemen.

Under anslaget H 1. Drift av beredskapslager beräknar ÖEF pris- och löneomräkningen på befintliga resurser, exkl. kapitalkostnader, till totalt 2295000 kr. och besparingarna till totalt 986000 kr. Kapitalkostnaderna beräknas uppgå till 840265000 kr. ÖEF har vidare brullobudgeterat anslaget mot bakgrund av osäkerheten i prognosen över hyresinkomsterna.

Under anslaget H 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder begär ÖEF 7455000 kr. av den av regeringen för hela det ekonomiska försvaret anvisade medelsramen för invesleringar m.m. för budgetåret 1984/85. Härav beräknas 7000000 kr. för fortsatta beredskapsåtgärder inom upp-värmningssektorn, 300000 kr. för att bibehålla gengasberedskapen saml 155 000 kr. för att stärka handlingsberedskapen bl. a. genom fortsatt utbildning av personal inom krisorganisationen.

För fortsatt anskaffning av råolja, som enligt gällande lagringsplan skall uppgå till 900000 m' under budgetåret 1984/85, beräknar ÖEF under samma anslag eU medelsbehov på I 228500000 kr., inkl. inlagringskostnader (prisläge andra kvartalet 1983 med en dollarkurs om 7:40 kr. och pris 29 dollar per fal).

För byggandet av flygdrivmeddsanläggning beräknar ÖEF medelsbehovet under budgetåret 1984/85 fill 5 500000 kr. Vid beslut om att bygga en gasolanläggning i Nynäshamn, med byggstart våren 1984, beräknar ÖEF ytteriigare 17400000 kr. för budgetåret 1984/85.

Prop. 1983/84:110 97

Bdaga I

Sammanfattning av (SOU 1983:19) Den stora omställningen

Energimarknadsutredningen tillsattes våren 1981. Dess uppgift var all klarlägga de internationella energimarknaderna och söka bedöma den långsikliga utvecklingen av dessa marknader.

I. Inledning

I. Den stora omställningen

Utredningens titel. Den stora omställningen, syftar på den slora omställning som under 1970-talet ägde rum i väridsekonomin, frän låg- till högpris-energi.

Fram till 1970-talels början ökade den industriella världens årliga energiförbrukning med ca 5% om året; utvecklingsländernas energiförbrukning ökade än snabbare. Samtidigt skedde en övergång från fasta bränslen, främst kol, till olja. Denna övergång var särskilt markant i Europa som ända fram till 1950-talet väsentligen baserade sin energiförsörining på inhemska bränslen och framför allt kol. Men också USA, världens största oljeproducenl, ökade sin oljeförbrukning i mycket snabb takt och förvandlades från en exportör till världens största oljeimportör.

Praktiskt tagel hela denna väldiga ökning av oljeförbrukningen kunde ske genom den ökande oljeutvinningen i Mellersta Östern, främst länderna kring Persiska Viken.

Världens energiförsörjning blev alltmer beroende av ett litet antal oljerika smaländer.

Del globala oljesystemet, som dominerades av de stora internationella oljebolagen, "de sju systrarna", var anpassat främst till induslrivärldens behov av billig olja. Det var ett system som i grunden byggde på atl producenlländernas nationella intressen trycktes ned och underordnades oljebolagens och västvärldens. Realpriset på olja sjönk praktiskt taget konlinueriigt under åren 1950— 1970.

Utvecklingen bröts i början av 1970-lalet. Orsakerna var många. Den starka ökningen av oljekonsumtionen hade pressat upp produktionsnivån i närheten av produktionstaken. Nya, mindre oljebolag som var ensidigt beroende av en enda producent hade sämre möjligheter än de stora bolagen att stå emot kravet pä prisökningar. De oljeproducerande ländernas långa kamp för ekonomisk och politisk frigörelse från bolagen och deras moderiänder gav kraven på ökad producentmakt över oljan allt större tyngd. Kriget mellan arabstaterna och Israel 1973 och det därmed sammanhängande oljeembargot gav förutsättningar att i ett slag fyrdubbla priserna. 7 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 110

Prop. 1983/84:110 98

OPEC, de oljeproducerande u-ländemas samarbetsorganisation, som bildals 1960, blev nu en politisk och ekonomisk faktor.

Under åren 1974-1978 stabiliserades den internationella oljemarknaden. Priserna sjönk något.

Under åren 1978-1979 ökade oljepriserna med ca 130%. Också denna gång utlöstes oljeprisökningarna av yttre politiska händelser: revolutionen i Iran och det därmed sammanhängande tillfälliga bortfallet av oljeproduktionen. Prisökningarna drevs emellertid väsentligen fram av ett växelspel mellan spekulationer, panikköp på spolmarknaden och oljecykelns förvän-lanstryck. OPEC spelade en passiv roll och kom i praktiken snarare att bekräfta en redan inledd prisuppgång.

Prisökningarna innebar slutet på en epok och början på en ny: en omställning av väridsekonomin från låg- till högprisenergi.

Omställningen från låg- till högprisenergi har inte skett symmetriskt och jämnt, ulan ryckvis och dynamiskt. De senaste årens kaotiska oljemarknad ger goda vittnesbörd om svårigheterna att göra förutsägelser.

Energimarknadsutredningen gör inte anspråk på att göra några förutsägelser om framtiden. Dess analytiska uppläggning redovisar i stället dels den politiska och ekonomiska miljön som påverkar energibesluten, både hos producenter och konsumenter, dels bedömningar och prognoser om framtidens energisituation som gjorts av olika organ.

Elt huvudproblem i all prognosverksamhel, och inte minst på energiområdet, är att söka frigöra sig från det dagsaktuella skeendet och verkligen diskutera det långsiktiga. Förväntningarna om händelseutvecklingen på kort sikt påverkar dessutom utvecklingen på längre sikt och bidrar därmed till de cykliska svängningarna på energimarknaderna.

Energifrågorna är vidare i hög grad politiska frågor. Energikonsumtion, -produkfion och -distribution påverkas eller styrs av polifiska beslut, vars inriktning man givelvis kan spekulera om men som av naturliga skäl är omöjliga att förutse. Den lurbulenla utvecklingen i Mellersta Östern är bara ett exempel bland flera.

Utredningen har bearbetat dessa metodiska problem genom atl analysera frågeställningarna från i huvudsak två skilda utgångspunkter. Den ena utgår från energiproblemens politiska karaktär och analyserar energimarknadens "aktörer" - vilka de är, vilken rörelsefrihet de har, vilka faktorer som påverkar deras beslut och konsekvenserna av besluten.

Aktörerna har uppdelats enligt en klassificering som har sin rationalitet i världshandeln med olja:

- Oljeproducerande u-länder

- Oljdmporterande u-länder

- OECD-länderna

- SEV-länderna

- Oljebolagen ("De sju systrarna")

I detla sammanhang diskuteras också energifrågorna och internationell säkerhet.

Prop. 1983/84:110 99

Den andra angreppsmetoden är en presentation och djupgående metodisk analys av ett antal aktuella energimarknadsprognoser: deras uppläggning, begränsningar, metoder, syften och slutsatser.

Utredningen handlar mest om olja, även om också gas och kol ges en god belysning. Oljan har varit och är den enda riktiga internalionella energimarknaden och har den utan jämförelse största marknadsandelen av alla energiråvaror.

Detta beror på alt oljan är och för mycket lång tid kommer alt vara en residualråvara, dvs. utnyttjas som utfyllnad när andra energiråvaror inle förslår. Den blir därigenom en oumbäriig råvara för alla nationer, också de minst utvecklade, och den knyter samman nationerna i ell internafiondlt beroende.

Oljan utgjorde 1982 ca 25% av världshandeln och förskjutningar i produktions- och konsumtionsmönster sätter enorma penningflöden i rörelse och får viltgående ekonomiska konsekvenser. Men den påverkar också nationernas inbördes relationer och den internalionella säkerheten. Det är därför som oljeprisökningarna under 1970-lalel haft en så genomgripande betydelse.

Under intryck av flerdubblingen av oljepriserna 1973- 1974 kom analysen av energi- och särskilt oljeproblemen i stort sett att handla om Ullgång och efterfrågan på energi. Man såg framför sig tilltagande knapphet och faktisk resursuttömning. Grunden för den industriella civilisationen syntes med ens insiabil.

Prognoserna och framtidsbedömningarna blev s. k. gapkalkyler där man räknade fram en förväntad efterfrågan på energi, särskilt olja, och jämförde sannolik maximal produktion. På detta säll kom man fram till "gap", som på elt eller annat sätt måste fyllas, om inle världen skulle drabbas av stora ekonomiska problem.

Man inser nu mer och mer alt huvudproblemen med omställningen till högkostnadsenergi sammanhänger med själva anpassningsprocessen, framför allt dess ekonomiska och politiska sida.

Teknologin och de fysiska resurserna är självfallet viktiga, men produktions- och konsumtionsnivå bestäms också av politiska och ekonomiska förhållanden. Oljeprisökningens effekter handlar således i stor utsträckning om effekterna av oljepriserna på ländernas belalningsställning och kostnadsnivå saml om den inflationsdrivande likvidilelspåspädningen. Delta skapar svåra problem inom och mellan nationer när del gäller atl fördela kostnaderna för anpassningen. Det är också därför omställningen får sådana vittgående politiska följder, såväl inom nationerna som i deras inbördes relationer. Maktförhållandena förskjutes, regionvis och nationellt, och detta sker inte utan betydande påfrestningar.

Prop. 1983/84:110 100

2. Energimarknadernas geoekonomi

Utredningen ger här en översikt av energimarknadernas geoekonomi.

Tillgång, produktion och konsumtion av de olika energiråvarorna är globalt sett ytterst ojämnt fördelade.

Tillgångarnas belägenhet är närmast en fråga om geologi och jordskorpans uppkomst. Politiska, tekniska och ekonomiska förhållanden styr prospekteringen och avgör därmed vilka resurser som är kända.

Produktionen är sällan fördelad i direkt proportion fill reserverna. Marknadsförhållanden, med andra ord närhet till konsumtionscentra, samt kostnads- och kvalitetsskillnader avgör, tillsammans med ekonomiska och politiska förhållanden, var produktionen sker vid en given tidpunkt.

Konsumtionens fördelning i världen återspeglar i första hand ländernas växlande grad av industrialisering och den ojämna inkomstfördelningen.

Den ojämna fördelningen mellan produktion och konsumtion ger fömt-sätlningen för internationell handel med energi, de internationella energimarknaderna.

Prospektering är en förutsättning för atl den resursbas som finns kan överblickas och sedermera utvinnas. En kontinuerlig och aktuell värdering av tillgångarna, deras läge och ekonomi är av uppenbara skäl en nyckelfaktor för de internationella energimarknadernas framtid. Påfallande är den starka koncentrationen av prospekteringen till i-länder, trots att u-länderna har långt mer lovande geologiska förhållanden.

Förädling av råvaran är avgörande för möjligheterna att nyttiggöra energin. En förståelse av den internationella oljemarknaden kräver därför också en inblick i raffinaderiindustrins villkor.

Som fallet är beträffande flertalet mineraler är tillgången på olja jämförelsevis koncentrerad. De väldiga prisökningarna skulle annars inte ha skapat sådana massiva resursöverföringar.

Översiktligt beskrivs resurser och reserver av olika energiråvaror. Frågan om prospektering efter olja behandlas i ett globall perspektiv.

En överblick av produktionen ges. Konsumtion och handelsflöden presenteras för olja, naturgas, kol och uran. Frågor om priser och kostnader diskuteras.

Begreppet internalionella energimarknader behandlas särskilt vad avser den avgränsning som behöver göras mellan å ena sidan handel med enbart energiråvaror och å den andra sidan annan internationell handel med "energiutrustning", l.ex. teknik för oljeulvinning, kärnkraflsteknologi etc.

Slutligen presenteras kort marknaden för oljefrakter och offshoreinstal-lationer.

Prop. 1983/84:110 101

11. Oljemarknadens aktörer

3. Oljeexporterande u-länder

28 utvecklingsländer är f. n. netloexportörer av olja. Tillsammans svarade de för drygt 45% av världsproduktionen år 1981 och för ca 85% av den olja som såldes på väridsmarknaden. Samma gmpp av länder kontrollerar nästan tre fjärdedelar av väridens påvisade reserver av råolja.

Flera av dessa länder har dessutom en stor potential för produktion och export av naturgas. Det gäller framför allt Algeriet, Indonesien, Iran, Nigeria, Qalar, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Malaysia, Mexiko och Kuwait.

Helt dominerande inom denna grupp av 28 utvecklingsländer är de 13 medlemsländerna i OPEC saml Mexiko. Inom OPEC blir länderna kring Persiska Viken alltmer betydelsefulla. Delta förhållande kommer att accentueras under de närmaste 10-15 åren, då flera andra OPEC-länder kommer alt falla bort som exportörer. Redan i dag står dessa länder för ca 65 % av OPEC-produktionen och denna andel kan öka till ca 90 % fram mot sekelskiftet.

OPEC svarade 1981 för ungefär 40% av väridsproduktionen av olja och hela 80% av den olja som såldes på väridsmarknaden. Dessa andelar har dock sjunkit under 1982.

De 15 oljeexporterande utvecklingsländerna utanför OPEC producerade 1982 tillsammans ca 5.5 mbd. Bland dessa intar Mexiko en särställning med cirka 40% av produktionen och två tredjedelar av reserverna.

Oljan utgör för de flesta av de oljeexporterande u-länderna den i särklass främsta fillgången och inkomstkällan. Men del är en ändlig tillgång och reservernas storlek i förhållande till den åriiga produktionen avgör framtida inkomster. Trots goda föresatser har de flesta oljeexporterande u-länderna hamnat i oljeekonomins järngrepp.

De oljeproducerande u-länderna är i flertalet fall unga nationer; relativt nyligen befriade från kolonialt styre och från oljebolagens dominans. De slora oljdnkomsterna har naturligt nog väckt politiska förhoppningar och aspirationer, som inte är lätta alt kontrollera och styra.

De väldiga inkomstökningarna har givit stora utveckhngsmöjligheter, men har också skärpt de inbyggda spänningarna inom dessa länder och gjort ekonomierna alltmer dualistiska. När inkomsterna ökar med oerhörd kraft under några få år är del så gott som omöjligt alt undvika inflatoriska processer, okontrollerad urbanisering, snabbi svällande statlig sektor och överambitiösa industriella projekt. De oljeexporterande u-ländernas problem förstärks självfallet av oljeprisernas cykliska svängningar. Nedgången i produktion och pris 1981-1982 har skapat svåra problem för många oljeexportörer.

1 kapitlet görs en genomgång, land för land, med avseende på produkfion, reserver, framtidsutsikter och politisk-ekonomiska förhållanden.

Prop. 1983/84:110 102

Utredningen beskriver OPEC:s framväxt och agerande. OPEC är ingen effektiv kartell men skulle gärna vilja vara en. Organisationen har i allmänhet inte lyckats med alt "diktera" priserna, men däremot förhållandevis framgångsrikt utnyttjat marknaden och den egna maktpositionen för att befästa och vidmakthålla höga prisnivåer. Organisationen har sökt rättfärdiga de höga prisnivåerna med hänvisning till alt oljan är en ändlig tillgång och atl världen måsle hushålla och övergå till andra energikällor. I viss mening kan man säga att OPEC:s strävanden varit alltför framgångsrika, sett från organisationens egna utgångspunkter. Övergången till lägre energiförbrukning och alternativa energislag har gått "för fort".

OPEC:s produktion har under senare år sjunkit dramatiskt vilket sammanhänger med OPEC:s roll som residualproducent, dvs. den producent som fungerar som marknadens "dragspel". När efterfrågan på olja sjunker söker importländerna i första hand begränsa importen från OPEC. Omvänt innebär detta alt när oljeförbrukningen ökar igen kommer OPEC att stå för hela del nya tillskottet; det finns ingen ledig reservkapacitet atl tala om på annal håll. Detta innebär atl förändringar i oljeefterfrågan starkt påverkar OPEC och OPEC:s inkomster.

Del är ofrånkomligt att vikande priser och efterfrågan skapar svåra spänningar inom organisationen och dessa spänningar förstärks av de politiska konflikterna mellan vissa av organisafionens medlemsstater, framför allt mellan Iran och arabstaterna kring Persiska Viken. Organisationen står inför svåra påfrestningar, men medlemsstaterna vet all de alla har mycket all förlora på ett direkt priskrig mellan medlemsstaterna.

4. Oljeimporlerande u-länder

Flertalet u-länder är oljeimportörer. Deras energiförbmkning per capita är låg. Totalt slår de oljeimporlerande u-länderna för en tiondel av väridens totala förbrukning av kommersiell energi.

Även om den totala kommersiella energiförbmkningen är låg har den likväl ökat mycket snabbare i u-länderna än i i-länderna. Mellan 1950 och 1980 ökade den totala förbmkningen i världen drygt tre gånger, medan motsvarande ökning för u-länderna var sju gånger.

Oljeprishöjningarna under 1970-talel har medfört svåra anpassningsproblem i de flesta u-länder. Deras kostnader för oljeimporten uppgår i genomsnitt till ca 40% av exportinkomsterna.

För många u-länder är siffran än högre: 60-80%. Många u-länder har visserligen stora energitillgångar, men har långt kvar till prospektering och exploatering i full kommersiell skala. Prospektering och exploatering pågår bara i ett litet antal länder.

De talrika små och fattiga u-länderna har en i förhållande till den totala världsefterfrågan på olja en obetydlig oljeimport. Variationer i denna import har därför förhållandevis liten betydelse för den totala efterfrågan på olja och därmed för världsmarknadspriset.

Prop. 1983/84:110 103

De slora oljeimportörerna på u-landssidan är dels de folkrika länderna, dels de s.k. nyindustrialiserade länderna. De åtta viktigaste energiimportörerna är: Brasilien, Sydkorea, Taiwan, Indien, Turkiet, Thailand, Filippinerna och Hongkong. Tillsammans står dessa åtta länder för ca 60% av u-ländernas totala förbrukning av olja och för 75 % av deras totala oljeimport.

I kapitlet redovisas land för land utvecklingen i de elva vikfigasle oljdmporterande u-länderna.

I en bedömning av de oljeimporlerande u-ländernas framtida oljeförbrukning konstaterar utredningen all tillväxten av energiförbmkningen under 1980-talet kan bli väsentligt mindre än man tidigare räknat med och alt oljeimporten inte ökar i den omfattning man hittills antagit.

Orsaken till atl utredningen ifrågasätter de tidigare bedömningarna kan främst sökas i u-ländernas svåra skuldbörda samt att oljeimporten är starkt koncentrerad till ett litet antal medelinkomstländer i Latinamerika och Sydostasien samt några folkrika låginkomstländer som Indien och Pakistan.

5. OECD-länder

OECD-länderna har olika förutsättningar vad gäller energi och råvaror, men flertalet är importberoende. USA intar en unik position genom sin storlek och väldiga råvarupolenlial, men är också en mycket stor nett-importör av olja - bara Japan är f. n. större.

Gemensamt för alla OECD-länder är den väldiga ökningen av energiförbmkningen under efterkrigstiden. Samtidigt skedde en övergång från kol till olja.

Oljeprisökningarna i början av 1970-talet bröt utvecklingen. På ett närmast chockartat sätt uppenbarades de inbyggda svagheterna i de industriella ländernas energiförsörjning och ekonomier. Industriväriden befinner sig nu i en myckel omfattande omställning.

Denna dramatiska förändring illustreras av atl under åren 1973-1980 har industrivärldens energiförbrukning ökat med endast 0,7% per år jämfört med en tidigare årlig ökning på ca 5%.

Mellan 1979 och 1981 har energiefterfrågan minskat med 5%. Oljekonsumtionen med inte mindre än 14%. Den samlade oljeförbmkningen i OECD-världen är i dag mindre än den var 1973. Minskningen har fortsatt under 1982.

I kapitlet görs en genomgång av utvecklingen i olika länder och regioner.

Flertalet industriländer har en mer eller mindre ambitiös energipolitik, som syftar till att öka effektiviteten i energianvändningen samt stimulera övergången till andra energikällor än olja. Denna omställning innebär i stor utsträckning krav på betydande investeringar, t. ex. i nya maskinanläggningar eller bättre isolerade bostäder. Investeringsnivån påverkas givelvis

Prop. 1983/84:110 104

av det allmänna ekonomiska klimatet och ränteläget. Låga industriinvesteringar betyder också avsaktad takt i omställningen bort från olja.

De snabba prisökningarna under 1970-lalet har emellertid medfört betydande förändringar i industriväridens energiförbmkning och har också ökat energieffektiviteten. Det stora problemet är i vilken utsträckning dessa förändringar är varaktiga eller tillfälliga, dvs. i vilken utsträckning de beror på förändringar i energikonsumtion/produktion baserade på varaktiga investeringar, eller på tillfälliga effekter av recessionen. Bilden kompliceras av det förhållandel atl den allmänna ekonomiska nedgången särskilt hårt drabbat de energilunga branscherna och att det är osäkert om och i vilken omfattning dessa kommer att återta sin tidigare dominerande ställning i många industriella ekonomier.

Den översiktliga analysen av ett antal konsumentländer har dock visat atl man i flertalet industriländer räknar med en fortsatt, om en än något avlagande, förbättring av energieffeklivileten samt ersättning av olja med andra energikällor.

Dagens betydande reala prissänkningar på olja kan emellertid medföra att de energipoliliska strävandena att minska oljeberoendet mattas.

Utredningen konstaterar atl omställningen bort från "oljesamhället" är en process där de avgörande problemen inte är tekniska utan politiska. OECD-länderna har både tekniska och ekonomiska resurser alt göra omställningen. Men den försvåras av olika Irögheter, som i sin lur är intimt sammanvävda med samhällenas politiska och sociala struktur.

En kraftfull energipolitik förutsätter kraftfulla regeringar, som har brett folkligt stöd, och del är i dag en typisk bristvara i de flesta industriella samhällen.

6. Norge

I ett särskilt kapitel behandlar utredningen Norges situaUon. Norge intar, både i fråga om uthållighet och utrymme för export av olja och gas, en särställning bland OECD-länderna. Närmare 90% av den växande gas-och oljeproduktionen är t. ex. tillgänglig för export.

Reserverna är betydande. Gas dominerar stort i de ännu ej utbyggda fälten söder om 62:a breddgraden. Med dagens produktionstakt på ca 50 miljoner loe/år skulle uthålligheten för produktion från området söder om 62:a breddgraden bli ca 100 år. Särskilt bidragande till gasreserverna är det s.k. Trollfältel, (31/2) som anses ha 500-miljoner toe och därmed utgör Västeuropas utan jämförelse viktigaste gasreserv. Utbyggnaden är emellertid tekniskt svår.

Norges område norr om 62:a breddgraden är ca 8—10 ggr så stort som del undersökta området i syd. Gas- och oljereserverna anses allmänt vara betydande, men någon produktion från dessa fäll kan inte väntas före fidigast under 1990-talet. I utredningen görs en noggrann genomgång av

Prop. 1983/84:110 105

den norska gas- och oljepolitiken samt intäkternas effekter på norsk ekonomi. Alla goda föresatser till trots har det varit omöjligt atl förhindra en pelrofiering av den norska ekonomin.

7. Sovjetunionen, övriga SEV-länder samt Kina

Sovjetunionen, de östeuropeiska staterna samt Vietnam, Nordkorea, Mongoliet och Cuba (SEV-länderna) behandlas i energipoliliska sammanhang gärna som en enhetlig grupp. Deras främsta gemensamma drag är ell visst beroende av Sovjetunionen för sina behov av importerad energi.

Sovjetunionen är självförsörjande på energi och därtill en betydande neltoexportör av gas och olja. Landet är i energiförsörjningshänseende bättre rustal än flertalet andra industrialiserade länder. Sovjetunionen är världens största oljeproducent, en position man övertog från Förenta staterna 1976.

Tillgängliga uppgifter om den framtida sovjetiska oljeproduktionen och om landels roll på världsmarknaden för olja är ofta påverkade av politiskt taktiska överväganden i konflikten mellan stormakterna. Delvis av dessa skäl har vitt skilda spekulationer och mycken oenighet förekommit om den framlida sovjetiska oljeproduktionen.

Utredningen bedömer atl den inhemska konsumtionen av olja kommer att öka även i fortsättningen; troligen i lägre takt än hittills. Detla innebär inte nödvändigtvis atl Sovjetunionens självförsörjning beträffande olja är hotad. Marginalen mellan produktion och konsumtion synes fortfarande vara betryggande.

Vad som står på spel är utrymmet för export av olja. Om den sovjetiska konsumtionen av olja tillåts växa snabbare än produktionen måste exporten minska. En avvägning måsle då göras om detla skall ske i förhållande till övriga SEV-länder eller till väst. Oljeexporten till väst utgör en myckel viktig inkomstkälla för Sovjetunionen. Det är därför sannolikt atl oljeexporten till väst kommer alt vara högt prioriterad också i framtiden. Å andra sidan utgör den sovjetiska exporten till de östeuropeiska länderna sedan gammall en viktig del av det ömsesidiga handelsutbytet inom Comecom-länderna och det är inte enkelt att avbryta eller minska den exporten. Det skulle skärpa de redan betydande ekonomiska problemen i Östeuropa och bristen på hårdvaluta kan, liksom i u-länderna, medföra faktisk brist på olja. Detta får i sin lur ekonomiska och eventuellt politiska konsekvenser.

8. De stora oljebolagen

I utredningen redovisas utvecklingen fram till 1973, den förändrade situationen efter oljekrisen 1973, bolagens lönsamhet och investeringsmönster, inriktningen av prospekteringsanslrängningarna och investeringar i andra energislag.

Prop. 1983/84:110 106

De s. k. sju systrarna tillhör alltjämt de allra största företagen i världen, vars omsättning kan jämföras med åtskilliga nationalstaters bruttonationalprodukt. Deras dominerande positioner på den internationella oljemarknaden har dock reducerats kraftigt. De tidigare hdintegrerade bolagens kapitalintensiva globala transport- och raffineringssystem har i en tid av vikande efterfrågan och instabila marknadsförhållanden kommit att te sig som en försvagande faktor.

Bolagens anpassning till den nya situationen innefattar en omfattande strukturrafionalisering nedströms, vilket i vissa fall innebär ett återtåg fill den amerikanska kontinenten. Särskilt markerat har detla återtåg varit när det gäller bolagens prospektering, vilket i sig kan komma atl resultera i en lägre total oljeutvinning i världen än vad som annars vore möjligt. "Systrarnas" investeringar i andra energislag har på sistone i allt högre grad inriktats på kol och naturgas, medan satsningarna på kärnkraft och syntetiska bränslen inle drivs lika starkt som tidigare. Under överskådlig tid kommer dock "systrarna" att basera huvuddelen av sin verksamhet på oljan.

9. Energiförsörjning, nationell säkerhet och sårbarhet

Energiråvarorna är strategiska råvaror. En trygg och säker energiförsörjning är ett livsvillkor för varje nation. Strävandena att vinna kontroll över energiråvaror eller handelsflöden med energiråvaror har sedan lång tid varit en viktig del i den internationella politiken och förorsakat åtskilliga internationella konflikter.

Det senaste decenniets internationella politik har i hög grad kommit att präglas av nationernas skilda intressen på energi- och särskilt på oljeområdet.

Mellersta Östern med dess väldiga fyndigheter står i förgrunden för uppmärksamheten när del gäller sambandet olja, internationell säkerhet och energiförsörjningens sårbarhet.

Med tanke på den koloniala förhistorien och de inlernaliondla oljebolagens tidigare maktställning och exploatering är det föga märkligt att OPEC:s styrka under 1970-talet gav kraft inte bara åt den arabiska nationalismen och muslimska väckelsen, ulan åt hela u-världens självkänsla och politiska medvetande. OPEC:s till synes så framgångsrika agerande gentemot i-världen tycktes skapa förutsättningar för en fortsatt maktförskjutning och förändrade ekonomiska relationer mellan rika och fatliga länder.

OPEC-världen var en ny politisk och inte minst ekonomisk maktfaktor. OPEC-ländernas väldiga inkomster och OECD-ländernas behov av att öka sin export för alt finansiera oljeimporten medförde ett starkt intresse av OPEC-länderna som marknader. Den politiska bindningen mellan OPEC-länder och OECD-länder skapade väsentligen genom detta ett exportbehov i väst. Särskilt betydelsefullt var givetvis den starkt ökade vapenhan-ddn till OPEC-länderna i Mellersta Östern.

Prop. 1983/84:110 107

U-väridens strävanden att utnyttja OPEC:s maktposition för alt förändra den ekonomiska världsordningen gav dock ett klent resultat. Oljevapnel har heller egentligen inte gett arabvärlden några fördelar i konflikten med Israel. Embargot 1973-1974 hade på sin höjd psykologiska effekter som på längre sikt snarast verkade till arabvärldens nackdel. Förändringarna i energipriserna har också påverkat öst-väslrdalionerna och förhållandena mellan de båda supermaktema och deras stater i östra och västra Europa. Både USA och Sovjetunionen är synnerligen råvarurika nationer och har därvidlag ett betydande övertag över del råvarufattiga Europa.

10. Stat-till-stat-avtal

En viktig förändring i den internationella oljehandeln sedan 1973 är ett väsentligt ökat antal bilaterala leveransavtal mellan oljeproducerande länder och oljekonsumerande länder, s.k. slat-till-stat-avtal. Denna bila-teralisering och det ökade inflytande från regeringar är delvis ell resultat av en medveten politik från de oljeproducerande ländernas sida, ett led i deras strävanden efter ökad kontroll över hela oljehanteringen. Bilaterali-seringen uttrycker också i någon mån konsumentländernas strävanden atl öka försörjningstryggheten.

Utredningen kartlägger utvecklingen på delta område.

11. RafTinaderiindustrin i Västeuropa

Den världsomfattande krisen för raffinaderiinduslrin är en oundgänglig följd av stigande oljepriser och sjunkande efterfrågan. Såväl i USA som Japan har oljeindustrin strukturproblem. Värst utsatt är dock raffinaderi-branschen i Västeuropa.

Industriens ökade svårigheter kan ses som en naturlig följd av den krympande oljeförbrukningen. Den oväntal snabba förändringen medförde alt de prognoser på vilka industrins utbyggnad baserats slog fel.

Slrukturkris utgör ett exempel på vådan av felslagna prognoser och en skärningspunkt för ändrade relationer mellan olika aktörskalegorier: oljebolag, konsument- och producentländer.

Utredningen anser det vara sannolikt att strukturomvandlingen i första hand kom att beröra de stora företagens raffinaderier i Västeuropa, medan de nationella förelagens framlid blir mera beroende av lokal konkurrenskraft, finansieringsmöjligheter och statliga åtgärder.

En övergång till större andel produkter i de oljeproducerande ländernas export väntas också få belydelse för prissättningsdiskussionen inom OPEC. För alt garantera den egna raffinaderiindustrins konkurrensmöjligheter kan de länder som har etablerat sig nedströms l.ex. komma att förespråka högre råoljepriser till externa köpare. Motsättningarna i prisfrågan skulle därmed få en delvis annan karaktär. Främst kan dock ett större

Prop. 1983/84:110 108

inslag av aktiv priskonkurrens mellan olika OPEC-länder väntas bli följden av en ökad produktandd i tolalutbudel. Särskilt uttalad blir denna tendens om den rådande överskottsituationen på oljemarknaden består. OPEC-ländernas strategi när det gäller vidareförädling av den egna råoljan framstår i en sådan situation som än viktigare och kommer därför atl fullföljas också vid fallande efterfrågan på OPEC-olja och vid en motsvarande minskning av oljeintäkterna.

III. Prognoser

12. Om prognoser

Händelseförloppet på den internationella oljemarknaden, särskilt under de senaste åren, har fått många att misströsta om möjligheterna att med någon grad av säkerhet uttala sig om den framlida energimarknaden. Den tidvis dramatiska marknadsutvecklingen under denna period har i flera vikliga avseenden inneburit starka avvikelser gentemot de förväntningar och förutsägelser, vilka utgjorde dagens sanning helt nyligen. Medan utvecklingen till synes kullkastat tidigare prognoser och givit upphov till viss uppgivenhet framstår behovet av sådana säkra framtidsbedömningar som allt starkare.

Prognosmakarna har alltmer gått över från enkla trendframskrivningar till mer komplicerade och villkorliga förutsägelser och scenarier. Flertalet reserverar sig numera - på goda grunder - för att deras utsagor om framtiden tolkas som exakta förutsägelser.

I ett inledande avsnitt diskuteras prognosernas roll under 1950- och 1960-talen. Prognoserna utformas på grundval av föreställningen om en fortsatt kontinuerlig ekonomisk fillväxt. Tilltron till prognosvärdet var högt. En genomgång av prognoserna jämfört med utfallet visar dock att mindre än 10% av samtliga prognoser är i närheten av del verkliga utfallet vad gäller efterfrågan på energi. Genomgående är alt efterfrågan först underskattas de prognoser som gjorts omedelbart efter krisen 1973-1974 överskattade däremot efterfrågan på 1980-lalet. Prognosernas utsagor är mycket beroende av den ekonomiska situation som rådde när prognoserna gjordes.

13. Framtidsutsikter i början av 1980-talet

I delta kapitel ges en översikt av några representativa prognoser som publicerats efter Iran-krisen. IEA:s nyligen utkomna Worid Energy Outlook diskuteras mer utförligt, medan övriga prognoser redovisas översiktligt. Olika modeller för prognoser diskuteras.

Prop. 1983/84:110 109

14. En jämförande översikt av de aktuella energistudierna

Detta kapitel ger en jämförande översikt av några huvuddrag - gemensamma eller särskiljande - hos de framtidsutblickar som redovisats i föregående avsnitt. Framställningen knyts i första hand till de kvanlifiera-de scenariernas centrala anlaganden och resultat. Särskilt uppmärksammas prognosernas analys av den framtida utvecklingen på den internalionella oljemarknaden. I viss utsträckning genomförs även en återblickande jämförelse med tidigare projektioner. Syftet med detla är bl. a. att belysa hur den aktuella tidsandan påverkat framtidsutsikterna, såsom de anges i de olika studierna.

IV. De internationella energimarknaderna: en sammanfattning

I detta kapitel görs ett försök till en sammanfattande bedömning mot bakgrund av materialet i de föregående kapitlen.

15. Uranmarknaden

Alltsedan mitten av 1970-talel har prognoserna för kärnkraftens utbyggnad fått skäras ned betydligt. Den totalt redovisade uranresursen i väriden ökade samtidigt som resultat av en intensifierad prospektering. Slora projekt för utvinning av uran stod produktionsfärdiga vid en tidpunkt då efterfrågan i praktiken avstannat.

Uranmarknaden karakteriseras därför f. n. av ett utbudsöverskotl. Denna situation väntas beslå intill slutet av 1980-talet, varefter en stramare marknadssituation kan inträda. Några svårigheter väntas inle föreligga att tillgodose behovet av naturligt uran, konverteringstjänster eller anrikningstjänsler. Försörjningssituationen kan dock förändras om en fortsatt svag prisutveckling medför atl nya produktionsanläggningar inte tas i drift i tid eller genom politiskt betonade stopp i något av de större producenlländerna.

Frågor om försörjningstrygghet har ofta diskuterats i samband med olika länders kärnkraftsprogram. Men det har då inte, på samma sätt som gäller för bl. a. kol och olja, bara gällt tillgången på själva energiråvaran. Visseriigen påverkas handeln med uran av politiska villkor som tidvis av det importerande landet uppfattas som så betungande att de likställs med all vara avslängd från leverans. Men i praktiken har del främst varit i samband med köp av kunskap eller utrustning för själva kärnkraftverken eller vid köp av konverterings- eller anrikningstjänsler som problem och osäkerheter har kunnat uppslå.

Prop. 1983/84:110 110

16. Kolmarknaden

Av världens samlade kända fossila bränsletillgångar svarar kolet för mer än 90%. Mätt efter jämförbart värmeinnehåll är de reserver av kol som kan utvinnas till rimlig kostnad ca 5 gånger större än motsvarande oljereserver.

Kolets plats i världens energiförsörjning är i dag inle lika självklar som den av många ansågs vara bara för ett par år sedan. Grundläggande frågeställningar avseende bl. a. priser, infrastruktur och miljö måste besvaras innan kolutnyttjandet kan nå de nivåer som många bedömare anser vara eftersträvansvärd för att minska världens oljeberoende.

Ett fåtal exporterande länder, alla med sina speciella osäkerheter, kommer alt dominera på utbudssidan. Detta väntas knappast i sig få någon genomgripande belydelse för den framlida prisbildningen i form av kartell-överenskommelser och liknande. Prisbildningen lorde i stället i högre grad komma att styras av konkurrensläget på stora hemmamarknader, främst den amerikanska. Kvalitetsskillnader och kostnadsutveckling för produktion, transport och hantering blir också av största betydelse. Köparnas intresse av att ha flera leverantörer kommer dock att medföra att även producenter med relativt höga priser tas i anspråk.

17. Naturgasmarknaden

Naturgasen har fått en allt större betydelse under de senaste decennierna. Dess andel av energiförbrukningen i världen växte från 3% 1925 till cirka 25% 1981. Flera prognoser pekar på alt naturgasens relativa andel av energiförbmkningen i väriden kommer all stabiliseras kring 20% under resten av detta sekel.

Den totala mängden utvinningsbar naturgas antas uppgå till mellan 150000 och 320000 miljarder m'. Den höga siffran svarar översalt till energiinnehållet ungefär mot den totala återstående råoljeresursen. Vid 1981 års produktionsnivå skulle gasen enligt dessa uppskattningar räcka ca 100 resp. 200 år. Naturgasreservernas nuvarande fördelning och storlek återspeglar till stor del oljemarknadens utveckling.

Den internationella gashandeln utgörs till den alldeles övervägande delen av rörbunden import till OECD-länderna. Hälften av gasen ingår i inomregional handel från bl. a. Norge och Nederländerna och ytteriigare en fjärdedel från Sovjetunionen. Gashandeln är således begränsad till elt litet anlal länder och till ett rält litet antal företag.

Den internationella gashandeln är i hög grad påverkad av politiska faktorer och överväganden. Till stor del kan detta förklaras av att del såväl på köpar- som säljarsidan i flertalet fall är staten eller statliga gasbolag som agerar. Därtill kommer att det ofta är fråga om mycket långtgående åtaganden rent ekonomiskt. De relativt få aktörerna på köparsidan har i Europa ofta samverkat i konsortier, vilkel ökat koncentrationen ytterligare.

Prop. 1983/84:110 111

Genom att gashandeln alltjämt utgörs av elt litet anlal bilaterala avtal, blir de indirekta och direkta effekterna av varje överenskommelse påtagliga för övriga aktörer. Politiska överväganden och aktioner kan därför i en hell annan utsträckning göra sig gällande i fråga om naturgas än vad som gäller för exempelvis kolmarknaden.

18. Oljemarknaden

En analys av de framtida energimarknaderna blir i praktiken i hög grad en analys av oljemarknaden, av oljans produktion, pris och efterfrågan. Gemensamt för alla bedömningar och prognoser är atl oljan också kring sekelskiftet kommer att vara den viktigaste energikällan och det energislag som balanserar utbud och efterfrågan på energi. Även om oljans andel av världens totala energiförsörjning kommer att sjunka väntas den internationella oljemarknaden behålla sin buffertfunklion.

Det kan synas som om osäkerheten om den framtida oljemarknaden i dag är större än någonsin. Antalet havererade prognoser, liksom misslyckade och skiftande spekulationer, är stort. Men bakom osäkerheten döljer sig paradoxalt nog en större insikt om energimarknadernas slmktur och utveckling. Vi vet i dag mer om vilka faktorer som bestämmer produktion och efterfrågan, hur prissättningen sker, vilka tekniska alternativ som föreligger, om sambanden mellan energi och ekonomi och politik.

Vi ser nu tydligare sambandet mellan energifrågorna och de djupgående förändringarna i världsekonomin. Själva anpassningsförloppel har kommit i förgrunden. Del är inle längre den fysiska resursbristen som anses vara huvudproblemet, utan de samhällsekonomiska konsekvenserna av de höga energipriserna och därmed också fördelningskonflikterna inom och mellan nationerna.

Ett genomgående drag i samtliga redovisade bedömningar är atl den totala energiförbrukningen i väriden kommer all öka under de närmaste 20 åren. Drivkrafterna för denna utveckling är fortsatt ekonomisk tillväxt och för utvecklingsländerna befolkningsökning, urbanisering och industrialisering. Ökningen av energiförbrukningen kommer emellertid att vara långsammare än tidigare. Detta sammanhänger främst med atl den förväntade ekonomiska tillväxten antas bli lägre än vad som tidigare antogs, men alltså högre än den som hittills har noterats under 1980-lalet. Vidare antas en strukturförändring ske i riktning mol mindre energiintensiv produktion och konsumtion samt hushållningsinsatser. Detta gäller främst de större industriländerna.

Spridningen i uppfattningen på denna punkt är förhållandevis måttlig. Fram mot sekelskiftet beräknas sålunda energiåtgången per BNP-enhet komma atl falla till omkring 7/10 av 1973 års relation. Flertalet prognoser visar dock att den ökning av energiproduktionen som följer med ökade inkomster väger över den efterfrågedämpande effekt som prisökningarna

Prop. 1983/84:110 112

medför. Den ökande knappheten på energi kommer därför enligt dessa bedömningar i framtiden att begränsa utrymmet för ekonomisk tillväxt i såväl i-länder som u-länder.

För industriländerna kommer efterfrågetillskottet under resten av seklet att huvudsakligen tillgodoses av andra energislag än olja och då främst kol, i viss utsträckning gas och kärnkraft. Volymmässigt blir i-ländernas oljeförbrukning oförändrad över denna period. Efterfrågeprognoserna för u-länderna är mer osäkra.

Spridningen är betydande. Enligt utredningens egen bedömning synes flertalet prognoser ha överskattat u-ländernas efterfrågan på olja under 1980-talet, bl. a. beroende på en överskattning av u-ländernas ekonomiska tillväxt.

När man diskuterar den framtida oljesitualionen är del viktigt att skilja på del kort- och långsiktiga perspektivet. På kort sikt (ca 5-10 år) kan oljeprisutvecklingen fluktuera på ett sätt som avviker från en långsiktig trend.

De kortsikfiga svängningarna sammanhänger dels med oljans karaktär av lagerresurs, dels med de stora ekonomiska konsekvenserna av oljeförbrukning och oljehandel. Efterfrågan på olja yttrar sig nämligen dels i förändringar i förbrukning, dels i lagerförändringar. När efterfrågan sjunker ökar utförsäljningen frän lager, eftersom lagerhallarna har förväntningar om sjunkande priser. Därigenom förstärks de prispressande tendenserna på marknaden. När efterfrågan stiger och marknaden förefaller alltmer ansträngd verkar förväntningarna i motsatt riktning: lagren ökar i tron att priserna skall stiga varigenom priserna faktiskt också stiger.

Efterfrågeminskningar slår i första hand på efterfrågan på OPEC-olja. Men det innebär också att ökningar av oljeefterfrågan i första hand kommer medföra en stark efterfrågan just på OPEC-olja. Det blir därigenom myckel kraftiga utslag, åt båda hållen, vilket i sin tur påverkar priserna och skapar ett cykliskt förlopp.

Detta får stora ekonomiska återverkningar. De stora prisökningarna 1973-1974 och 1978-1979 fick starkt kontrakliva effekter på världsekonomin, särskilt de sistnämnda prisökningarna. Den allmänna efterfrågan sjönk, också som en följd av en medveten ekonomisk politik. Delta påverkar efterfrågan på olja, som sjunker, och därmed också priset. Men i och med att priset sjunker skapas på nytt förutsättningar för en konjunkturuppgång samt därmed också en ökad efterfrågan på olja. Detta kan då medföra nya prisstegringar. Cykeln är därmed fullbordad och börjar om. Världsekonomin har under de senaste 10 åren i hög grad påverkals av denna cykel.

Oljeekonomins cykliska instabilitet åstadkommer en väldig skada i världsekonomin. Den skapar en osäkerhet som i hög grad påverkar investeringsklimatet, inte minst vad avser energiinvesteringar. Den kortsiktiga cykeln på oljemarknaden och dess snabba skiftningar ger genom sin ver-

kan på förväntningar och därmed handlande effekter också för den långsiktiga utvecklingen. Dagens sjunkande priser och de förväntningar som sprids om ett sjunkande oljepris på kort sikt leder således till avmattade investeringar i oljeprospektering, alternativa energislag, l.ex. kol, saml i hushållning. Detta kan i sin tur få återverkningar för energisituationen på 1990-talel,

Flertalet prognoser räknar med att vi sitter fast i denna oljeekonomins cykliska tvångströja. En beräknad ökad ekonomisk tillväxt - från 1983-1984 - kommer att leda till en ökad efterfrågan och stigande priser, varefter det cykliska förioppet återigen kommer i rörelse. Vi är bundna till dessa svängningar så länge vi inte kan stab-lisera oljemarknaden eller radikalt minska oljans betydande för världsekonomin och energiförsörjningen. Utredningen har utförligt diskuterat detla problem.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att förutsättningarna är förhållandevis goda att oljepriset under de närmaste åren är förhållandevis pressat, även om en viss prisökning i förhållande till 1983-1984 kan förutses. Del är emellertid sannolikt att priset på nytt kommer atl stiga mol slutet av 1980-talel. Utvecklingen bestäms inte minst av industriländernas energipolitiska strävanden och beslut i dag, vad avser investeringar i energieffeklivitet, alternativ och oljeproduktion inom OECD-området. Om energisatsningarna enbart "följer marknaden" är riskerna betydande all det sena 1980-talets och 1990-ialeis oljemarknad kan bli tämligen ansträngd med påtagliga risker för nya kraftiga prisökningar. Producentländerna kring Persiska Viken kommer atl bli alltmer betydelsefulla som "residual-producenter". Fysiska begränsningar i övriga OPEC-länder tillsammans med politiskt/ekonomiskt betingade restriktioner för oljeproduktionen i gulf-länderna kan under 1990-lalet föra in oljan i nya prisriskzoner. På lång sikt talar myckel för alt oljepriset kommer att ligga väsentligt över dagens pris.

19. Sverige och de internationella energimarknaderna

Den svenska energiförsöoningen har under de senaste tio åren genomgått samma utveckling som många andra industriländer. Den tidigare mycket starka tillväxten av energikonsumtionen och särskilt oljeförbrukningen har tvärt brutits. Den totala energiförbmkningen har stagnerat och t. o. m. minskat något. Oljekonsumtionen har minskat starkt under senare år.

Den fallande oljeförbrukningen får här som i andra länder ses som ell samlat resultat av energipolitik, lågkonjunktur, inkomsteffekter saml strukturella förändringar i ekonomin. Hur stor andel av oljeförbrukningens minskning som är irreversibel resp. reversibd är svårt alt avgöra. Det synes emellertid som de irreversibla inslagen är betydande, sannolikt mer betydande än i många andra länder. Det beror bl. a. på den omfattande energihushållningen i bostäder och industrier, övergången till kärnkraft för 8 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 110

Prop. 1983/84:110 114

elproduktion saml ersättande av olja med kol/flis i fjärrvärme. Det är realistiskt att räkna med att oljeförbrukningen kommer att öka ganska långsamt också vid en förhållandevis kraftig konjunkturuppgång.

Kostnaderna för den svenska oljeimporten har stigit under de senaste fem åren, räknat i kronor per fat. Detta beror dels på prisstegringarna 1979-1980, dels på dollarns kursutveckling jämfört med den svenska kronan. Beskattningen av oljeprodukter har ökat starkt, men Sverige är fortfarande ett lågskattdand på detta område. Allt detta har givetvis starkt bidragit till att främja ökad hushållning, övergång till andra bränslen och el saml minskad energikonsumtion. Oljebesparingspolitiken har således haft kraftfullt stöd såväl från marknaden som i den förda politiken. I stort seil kan man säga att energiförsörjningen från 1980, dä kärnkraftsfrågan löstes genom folkomröstningen, utvecklats i enlighet med statsmakternas intentioner.

1 del läge som nu råder, med realt fallande energipriser och förväntningar om fortsalt prisfall, är del inle helt uteslutet att oljeersättningen delvis avstannar. Men priset på olja måste falla mycket kraftigt om vi skall få en återgång till en mer oljekonsumerande ekonomi. Statsmakterna har givetvis alllid möjligheten alt hålla oljepriset uppe genom ökad beskattning.

Den grundläggande frågan är om Sverige skall föra en mer ambitiös oljeersältande politik än omvärlden och som ett led i denna bl. a. upprätthålla en hård beskallning av oljeprodukter. Syftet med en sådan politik skulle vara atl radikalt minska det svenska beroendet av oljemarknaden.

Dessa frågor har bl. a. diskuterats från samhällsekonomiska utgångspunkter i det s. k. KRAN-projektet ("Kris och anpassning i svensk energihushållning"). En forcerad övergång bort från oljan medför givetvis vissa kapitalföriuster under framför allt 1980-lalet, men ger å andra sidan en störte trygghet och motståndskraft i samband med kraftiga oljeprisökningar och störningar på oljemarknaden.

Den medvetet eftersträvade krympningen av oljekonsumtionen har ofrånkomligen medfört stmkturproblem inom oljeindustrin. Det är uppenbart all det finns en överetablering inom flera marknadsled och att en viss strukturrationalisering är ofrånkomlig.

De oljebolag som arbetar på den svenska marknaden har i en allt mindre utsträckning egna råvarutillgångar. Det gäller naturligtvis i första hand de nationella bolagen, men i stigande utsträckning också de internalionella.

Del är ett svenskt intresse att vända denna utveckling och göra den svenska marknaden intressant för de bolag som har egna produktionsresurser. Det är därvid naturligt alt se en ökad import från Nordsjön, särskilt från Norge, som är det ur försörjningssynpunkt mest intressanta altemati-vel.

Importen av råolja från Norge har ökat starkt under senare år och uppgår nu till ca en fjärdedel av den totala råoljeimporten. Den viktigaste orsaken är all den norska oljan, givet det svenska kvalitetskraven, har

Prop. 1983/84:110 117

Prognosanalysen kommenteras också av Efn. som menar att utredningen borde ha uppmärksammat den stora spridningen i oljepriset som framkommer i olika studier. Enligt nämnden spelar den gemensamma, aktuella förvänlningsbilden hos internalionella organisationer och oljebolag en stor roll för den samstämmighet som råder i prognoserna från denna grupp. Det är vidare enligt nämnden naturiigt atl oljeanvändningsprognoserna nu nedjusteras år från år med hänsyn till de metoder och antaganden som används i de flesta prognoser. Det svåra är enligt nämnden att förutse den brytpunkt när de långsikliga prognoserna börjar att justeras upp igen, vilket inle diskuteras i utredningen.

Efn menar vidare att den osäkerhet som den långsiktiga utvecklingen på oljemarknaden som påtalas i utredningen är central och finns också behandlad i flera andra studier. Resultaten från dem visar all man inte bör optimera energisystemet för en snabb oljeprishöjning, eftersom merkostnaderna blir stora om prisutvecklingen skulle bli en annan än den förutsatta.

Enligt slalens energiverk kan en alltför utpräglad konlracyklisk oljeersäUningspoliiik skapa stora problem, inte minst beroende på Sveriges stora utrikeshandelsberoende, men frågan borde utredas vidare. Risken för fluktuationer i oljepriserna bör föranleda åtgärder som skapar flexibilitet och möjligheter atl minska oljeanvändningen vid stigande oljepriser och att öka den vid lägre oljepriser. Med hänsyn till aktuella utvecklingstendenser bör man enligt verket kunna räkna med att prisstegringarna på lång sikt förskjuts in på 1990-lalet. Anpassningen till dessa kan statsmakterna underlätta genom all skapa förutsättningar för information, utbildning, forskning och lämpliga finansieringsformer för energiinvesleringar.

4. Försörjningstrygghet

När del gäller metoder att möta störningar på den internationella olje-piarknaden delar staiens energiverk energimarknadsulredningens bedömning att Sverige bör agera inom lEA. Sverige kan inte som enskilt land motverka prisfluktuationer eller långsiktigt stigande priser. I samarbete med andra länderrfinns del däremot vinster att göra och Sverige bör driva det i utredningen framförda förslaget med skärpt beskattning kombinerat med långsiktig prisgaranti. Verket framhåller dock att förslaget förmodligen är svåradminislrerat och riskabelt med tanke på den ofrånkomliga osäkerheten i den långsiktiga oljeprisutvecklingen. Bortsett från de resullal som kan uppnås genom ett internationellt samarbete måste statsmakterna ta ställning till lämpliga metoder att hantera den osäkerhet och de risker som utvecklingen på oljemarknaden medför.

Statens energiverk avser också all en breddning av försörjningsbasen måste få vittgående konsekvenser för den svenska raffinaderiindustrin. Det slår vidare klart enligt verket all förändringarna på oljemarknaden 9 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 110

Prop. 1983/84:110 119

Bilaga 3

Sammanfattning av (Statens energiverk 1983:1) Oljeindustrin i omvandling

Den internationella utvecklingen

Den internationella oljemarknaden har under de senaste åren genomgått genomgripande förändringar. I och med att de oljeproducerande staterna successivt har övertagit inflytandet över produktions- och prispolitiken har de internationella oljebolagens roll i grunden förändrats. Den väridsom-spännande integration som tidigare kännetecknat oljebolagens verksamhet har ersatts av en mer öppen marknad, vilket bl. a. har tagit sig uttryck i en snabb tillväxt av spolmarknaden - inte minst för råolja. F.n. kan spolmarknaden uppskattas till 15-20% av råoljehandeln mot endast några procentenheter för ett par år sedan.

Samtidigt som försörjningskedjan har disinlegrerats, har OPECs inflytande över prisbildningen försvagats. Det beror främst på all den totala efterfrågan på olja har minskal kraftigt efter de snabba prishöjningarna i spåren på de politiska oroligheterna i Iran. Den totala produktionen inom OPEC har på några år halverats och ligger numera betydligt under nivån för resten av världen. Möjligheterna atl från den lägre produktionsnivån utöva elt avgörande inflytande över oljepriset är begränsat.

Den kraftiga minskningen av oljeförbrukningen har också inneburit att den internationella raffinaderiindustrin ställts inför betydande omställningsproblem. Genom investeringsbeslut fattade i början av 1970-lalel fortsatte raffinaderikapaciteten i Västeuropa att växa ännu in på 1980-talel. Den tveksamhet till strukturrationalisering och nedläggning av kapacitet som tidigare existerade har emellertid under inflytande av de senaste årens utveckling brutits.

En sammanställning av aktuella planer pekar på atl ca 20% av destillationskapaciteten i Västeuropa, räknat från nivån i början av 1982, kommer att läggas ner fram till 1985. De största volymmässiga nedskärningarna är koncentrerade till Italien, Storbritannien och Nederländerna. Framförallt är del flera slora internalionella oljebolag som bl. a. Gulf, Esso och BP som vidtagit anpassningsåtgärder på raffinaderi- och dislributionssidan. Man kan också notera en ökad statlig andel i den europeiska raffinaderiindustrin genom att handlingsutrymmet för sådana bolag är beskuret av politiska skäl, l.ex. hänsynslagande till försörjningstrygghei och sysselsättning.

De västeuropeiska raffinaderiernas situation förvärras av producentländernas etablering och övertagande av raffinaderier. Utöver denna konkurrens från OPEC-länderna kan det framtida produktionsutrymmet i Västeuropa också komma att inskränkas av en omfattande produktimport från Östeuropa, vilken bl. a. sammanhänger med ett svårbedömt behov av

Prop. 1983/84:110 120

västvaluta inom dessa länder. Del ökade inflytandet från konsument- och producenlländer i raffinaderiinduslrin kan komma att påverka konkurrenssituationen för övriga förelag negativt.

Förutom en totalt sett vikande marknad, som leder till ett lågt kapa-citetsulnylljande, måste raffinaderiinduslrin möta en förändrad sammansättning i produktefterfrågan. Förbrukningen av eldningsoljor för framställning av el och värme har minskat högst betydligt till följd av den ökade konkurrenskraften hos alternativa energikällor. Däremot har användningen av drivmedel legat kvar på en oförändrad nivå. Härigenom ställs raffinaderierna inför elt besvärande balansproblem, genom att flertalet raftlna-derier alltjämt är enkla primära destlllationsanläggningar som producerar en alltför stor andel tunga produkter i förhållande till efterfrågan.

Utöver kompletterande inköp av färdigprodukler återstår för raffinaderierna atl installera någon form av vidareförädlingsanläggning som ökar utbytet av lätta produkter och i motsvarande mån minskar utbytet av tunga. Beslut att uppföra sådana vidareförädlingsanläggningar har också fattals i ökad utsträckning, främst i katalytisk krackning och visbreaking. Fram till 1985 kan man räkna med att den totala kapaciteten i vidareförädling kommer att fördubblas i Västeuropa jämfört med situationen 1973. Grunden för denna snabba utveckling kan sökas i den hittills goda lönsamheten för dylika anläggningar, vilken enkelt uttryckt bestäms av prisskillnaden mellan eldningsoljor som insatsmaterial och krackade färdigprodukter.

Del är en öppen fråga hur denna prisdifferens kommer alt utvecklas under de närmaste åren. Vissa faktorer talar för atl den kommer atl krympa efter hand. Den minskade efterfrågan på tunga eldningsoljor leder inte längre automatiskt till en växande marginal, bl. a. därför att dessa produkter används som insatsvara i krackningsprocessen. Under senare år har det som en följd av delta också uppstått ett premium för okrackad tung eldningsolja som kan uppgå till 20 dollar per ton. Av betydelse för prisdifferensen är också det framtida råoljeutbudet. Den aktuella oljemarknads-ulvecklingen har ökat andelen lätt nordsjöolja i den totala raffinaderiom-sättningen i Västeuropa. Härigenom har man uppnått ett i förhållande till förbrukningen bättre anpassat produktutbyte i redan befintliga raffinaderiprocesser. Detta förhållande får en prispressande effekt på den nödvändiga marginalen.

Om förskjutningen mol en högre andel lätta produkter skulle gå snabbare än tillväxten av krackningskapacitet kan prisdifferensen förbli tillräckligt stor för atl ekonomiskt motivera ytterligare invesleringar i vidareförädling. Under alla omständigheter ter sig framtidsutsikterna för investering i vidareförädling myckel osäkra, vilket har lett till att nya beslut om sådana invesleringar för närvarande inle fattas i någon nämnvärd utsträckning.

När det gäller utvecklingen på oljemarknaden under resten av 1980-lalet

Prop. 1983/84:110 121

synes tre frågor vara av särskild betydelse, nämligen vad som sker med den internalionella konjunkturutvecklingen, fientlighelerna mellan Iran och Irak resp. produklionspoliliken i Saudiarabien. Olika scenarier för samspelet mellan dessa tre faktorer pekar på att den nu rådande över-skoUssilualionen kan väntas beslå åtminstone under de närmaste åren. På längre sikt - någon gång under 1990-talel - kan man emellertid inte utesluta ell stigande realt oljepris.

Samtidigt verkar marknadskrafterna för aU oljeprisutvecklingen i sig knappast kommer atl kännetecknas av stabilitet, ulan snarare av fluklua-fioner kring den långsiktiga trenden. Dessa svängningar betingas främst av den ändrade marknadsstrukturen saml förändrade förväntningars återverkan på oljdelning och oljeersältande invesleringar. Avgörande för hur snabbt en anpassning kommer till stånd blir beroende av styrkan i ett framtida ekonomiskt uppsving samt på vilket sätt som raffinaderinäringen i världen omstruktureras. I själva verket kan raffinaderiindustrins möjligheter alt genom krackning i framtiden framställa en allt större mängd lätta produkter ur en allt mindre volym råolja, visa sig komma atl få en central belydelse för den framtida marknads- och prisutvecklingen.

Norden

Del internalionella perspektiv, som här har tecknats, beskriver den miljö i vilken den nordiska och svenska raffinaderiindustrin verkar. De nordiska oljeproduktmarknaderna kan inte ses som isolerade från den övriga väriden även om transportkoslnadsskillnaden gentemot exempelvis Roller-dammarknaden innebär ett visst skydd mol konkurrens därifrån. Det bör dock samtidigt konstateras atl detta skydd sannolikt verkar starkare i motsatt riktning genom ell begränsande av de nordiska raffinaderiernas konkurrensmöjligheter på de europeiska inlandsmarknaderna.

Del är därtor ofrånkomligt att närheten mellan de nordiska länderna har gett upphov till en omfattande handel med oljeprodukter. Under den senaste femårsperioden har dock den totala internordiska produklhanddn minskat med nära 20%, medan exporten till övriga länder nästan fördubblats. Värd att uppmärksammas är den kraftiga förskjutningen mot export av tung eldningsolja till länder utanför Norden; något som bl. a. beror på de uppsatta restriktionerna för svavelhalten i lunga eldningsoljor som finns i Norge och Sverige men också beror på en framgångsrik oljeersäUningspoliiik.

Den ökade internationalisering som den nordiska oljeproduklhanddn genomgått under de senaste åren kan hänföras till en rad olika faktorer.

En sådan är de multinationella oljebolagens försvagade ställning i produktions- och raffinaderileden, vilket lorde bero på alt de sa bolag betraktar den nordiska marknaden som en utkant, karakteriserad av sjunkande och osäker avkastning.

En annan viktig förklarande faktor är den långtgående oljeersättningen.

Prop. 1983/84:110 122

som främst i Sverige och Danmark har skapat betydande balansproblem för relativt enkla raffinaderier av hydroskimming typ. Det har framtvingat en ökande export och import av färdigvaror och halvfabrikat för att hålla kapacitetsutnyiijandet uppe. 1 själva verket synes den relativa konkurrensförmågan gentemot Västeuropa stå i omvänt förhållande till lönsamheten på olika delmarknader.

Den hårdnande konkurrenssituationen i Norden framstår ännu tydligare om man studerar förhållandena i de enskilda nordiska länderna. 1 Finland finns två moderna raffinaderier, som ger ett högt destillalutbyte och vars export behov ökar till följd av utformningen av det bilaterala handelsavtalet med Sovjetunionen. Dessa raffinaderier har betydande transportkostnads-fördelar för exempelvis bensinexporl till den svenska ostkusten.

I Danmark kan man räkna med atl raffinaderiernas position förbättras i takt med att råoljeutvinningen ökar. Härigenom skapas motiv för en fortsatt vidareförädling inom landet. Till detta kommer att det tidigare ned-läggningsholade raffinaderiet i Stigsnaes har fått helt andra förutsättningar i och med all det kuwaitiska oljebolaget KPC har tagit över både raffinaderiet och den av Gulf tidigare ägda försäljningskedjan.

I Norge kommer sannolikt den planerade utbyggnaden av Mongstadraf-finaderiet till stånd. Detta raffinaderi får då en utformning som gör del mycket konkurrenskraftigt genom att det kan skräddarsys till den råolja som utvinns på den norska kontinenlalsockdn. Framtiden för övriga i Norge verksamma raffinaderier är mer osäker, men påverkas av den spdsitualion som moderbolagen befinner sig i gentemot den norska staten när del gäller koncessionspolitiken.

Sammantaget innebär detta atl svenska raffinaderier står inför en framtid präglad av myckel hård konkurrens från de nordiska grannländerna. Situationen kompliceras av all inte enbart rena kostnads- och marknadsförhållanden torde bli styrande, utan också av att politiska överväganden av skilda slag kan komma att spela en avgörande roll.

Det är värt att notera alt svenska raffinaderier under senare år har förbättrat sin position på den nordiska marknaden i motsats till utvecklingen för raffinaderierna i övriga nordiska länder. Institutionella skäl har dock uteslutit på konkurrens på lika villkor med den statliga finländska raffinaderiindustrin.

Utvecklingen i Sverige

Liksom i omväriden har oljeförsörjningen i Sverige undergått stora förändringar under de senaste åren. Tillförseln av oljeprodukter till den svenska marknaden uppgick under 1982 till totalt ca 19 miljoner lon, vilket är en minskning med nära 10 miljoner ton, eller en tredjedel sedan 1979. I huvudsak kan denna minskning hänföras till en reducerad förbrukning av eldningsoljor. Däremoi har förbrukningen av lätta produkter och mellan-destillal legal kvar på en i stort sett oförändrad nivå under denna period.

Prop. 1983/84:110 123

Enligt preliminära uppgifter har förbrukningen fortsatt att minska även under första halvåret 1983, främst för villaolja och tung eldningsolja till industrin.

Samtidigt med denna snabba förändring pä förbrukarsidan har också en betydande omställning i tillförselledet ägt rum. F. n. hämtas ca 60-65 % av all råolja från Nordsjön jämfört med bara 10% 1979. I motsvarande mån har beroendet av råolja från Mellersta Östern och OPEC reducerats. Den snabba förskjutningen i leveransmönslret förklaras i första hand av den speciella situation som rått på den internationella råoljemarknaden under de senaste åren. Med hänsyn till kvalitets- och fraktkostnadsskillnader har nordsjöoljorna framstått som prismässigt myckel fördelaktiga.

För atl försörja den svenska marknaden sker också en betydande import av färdigprodukter. Totalt sett svarar varuimporten för en tredjedel av tillförseln till Sverige, med en något högre andel för lätta produkter och en lägre för eldningsoljor med undantag för lågsvavlig tung eldningsolja. Genom att den svenska oljemarknaden präglas av en stor öppenhet påverkas leveransströmmarna till Sverige även av mindre förändringar i världsmarknadspriserna i förhållande till kostnaderna för inhemsk raffinering.

Efter 1980 har del blivit lönsammare att tillgodose den svenska marknadens behov på världsmarknaden än atl raffinera i Sverige. Härigenom har självförsörjningsgraden minskal de senaste åren samtidigt som spotmark-nadsberoendet har ökat. En följd av denna utveckling är att kapadtetsui-nyttjandet i de svenska raffinaderierna har fallit påtagligt de senaste åren. Sammantaget för hela branschen uppgår kapacilelsutnyttjandet f. n. till ca 65 % — en nedgång från ca 85 % under 1980.

Om man jämför genomsnittskostnaderna för raffinering i Sverige med kostnaderna för direklimport av färdigprodukler är förhållandena nu sådana att företagen inte får full täckning av sina raffineringskostnader. Raffinaderimarginalen täcker dock rörliga kostnader och ger därtill ett bidrag till de fasta kostnaderna. De senare utgörs i huvudsak av kapitalkostnader, och varierar mellan olika anläggningar främst beroende av redan upplupen avskrivningslid. I längden är en sådan situation inte hållbar från företagsekonomiska utgångspunkter. Den hårdnande konkurrensen ställer därför de raffinerande bolagen inför stora krav på flexibilitet, både i anskaffningen av råvaror och i försörjningen av färdigprodukter. Ett ultryck för delta är bl.a. den snabbt ökande exporten och importen av produkter, vilken syftar till atl minska föriusterna vid raffinering.

För att kunna höja täckningsbidraget behöver de raffinerande bolagen öka kapaciletsutnytljandet, vilket kan åstadkommas på flera vis:

- exportproduktion

- ökad marknadsdel i Sverige

- legoraffinering.

Förutsättningarna för att varaktigt upprätthålla oljeprodukternas nuvarande andel av svenskl varuexport måste bedömas som begränsade. Utför-

Prop. 1983/84:110 124

sdn från svenska raffinaderier är i första hand ett uttryck för atl dessas produktutbyte är föråldrat såväl i förhållande till den svenska marknaden som jämfört med utländska raffinaderiers produktutbyte.

Möjligheterna att genom företagsförvärv få tillgång till en ökad marknad är små. De oljebolag som inte har raffinaderikapacitel i Sverige befinner sig också i en situation av överkapacitet och benägenheten atl överlåta försörjningen till svenska raffinaderier är sannolikt liten. Det skulle bara öka överskotten i något närliggande land.

Även för möjligheterna att få utföra legoraffinering är raffinaderiernas produktutbyte en avgörande faktor. De relativt enkla svenska raffinaderierna har att konkurrera med raffinaderier i andra länder, vilka i flera fall har en betydligt bättre processutmslning. En jämförelse med ett raffinaderi utrustat med katalytisk kracker visar att detta har en mycket stor konkurrensfördel. Eftersom tillgången på sådana anläggningar är väl tillgodosedd i Västeuropa befinner sig de svenska raffinaderierna i en besväriig konkurrenssituation, som förvärras i direkt proportion till kapitalkostnadernas storlek.

Konkurrenssituationen på kort sikt påverkas emellertid mer av storleken på de marginella (rörliga) kostnaderna för raffinering. Stor betydelse i detta sammanhang har l.ex. lots- och farledsvaruavgifter samt lokala hamnavgifter. Tagna tillsammans tycks inte dessa avgifter särskilt missgynna de svenska raffinaderierna, men förhållandena skiljer sig påtagligt åt i olika hamnar i nordväsleuropa. Den särskilda farledsvaruavgiften är dock speciell så till vida som den är dubbelt så stor för petroleumprodukter som för andra importerade produkter. Genom att den dessutom saknas i närliggande länder påverkas svenska raffinaderiers konkurrenssituation negativt härav.

Raffinaderiernas konkurrenssituation påverkas också av de särskilda lagringskrav som finns i Sverige. Gällande lagringsmål fastställdes 1981 på basis av förbrukningsprognoser som nu ter sig föråldrade. Mot bakgrund av den snabba förbrukningsminskning som ägt rum sedan dess framstår lagringskraven som överdimensionerade. En omedelbar anpassning till gällande förhållanden skulle påtagligt förbättra de raffinerande bolagens ekonomiska situation. Problemen med den s. k. avdragsposten skulle därmed också elimineras.

När man studerar kostnads- och konkurrenssituationen för de svenska raffinaderierna bör man notera att den goda tillgången på djuphamnar i Sverige tidigare inneburit vissa transportkoslnadsförddar. I del rådande marknadsläget, där en stor andel av råoljan hämtas från Nordsjön på mindre fartyg, har dock denna fördel i stort sett eliminerats. De gällande lagringsbestämmelserna i Sverige har också en sådan utformning att nyetablering på den svenska marknaden i stor skala är praktiskt tagel omöjlig. Härigenom får de existerande bolagen betydande konkurrensfördelar. Vissa lättnader i dessa avseenden har nyligen föreslagits av 1983 års kontrollstation.

Prop. 1983/84:110 125

Det finns också skäl att påminna om atl svenska raffinaderier erhållit statligt slöd i olika former under senare år. Dels har de fått statliga bidrag för bl. a. värmeåtervinning i processerna, dels har raffinaderierna i Göteborg fått bidrag för genomförande av två spillvärmeprojekt. Till detta kan läggas att Svenska Petroleum genom sina förvärv av andelar i Scanraff och BP-raffinaderiet har befriat de ursprungliga ägarna från kapitalkostnader för kapacitet, som de sannolikt annars inle skulle ha kunnal utnyttja. Styckkostnaderna för raffinering i Sverige har på detta sätl kunnal sänkas. Liknande effekter uppkom också genom de legoraffinering som Svenska Petroleum lade ut under de år som bolaget innehade stora råoljeavlal.

Av stor betydelse för utvecklingen framöver är vad som kommer atl ske med oljeförbrukningen under de närmaste åren. Den översyn av prognoserna för oljeförbrukningen, som statens energiverk låtit utföra för åren fram till 1978, pekar på atl oljeförbmkningen kommer alt fortsätta att minska med ytterligare elt par miljoner ton. En kritisk faktor i sammanhanget är antagandet om den industriella tillväxten i Sverige kring vilken stor osäkerhet råder. Även takten i oljeersältningen och omfattningen av konverteringen till el är centrala för beräkningsresultaten. Beräkningarna förutsätter en viss återhämtning för industrin, men utgår också ifrån att dkonverteringen kommer att fortsätta framöver.

1 delta perspektiv finns del starka skäl till att tro att överkapaciteten i den svenska raffinaderibranschen blir ännu större. Om del antagandel görs, atl de i Sverige raffinerande bolagen kan behålla sina nuvarande marknadsandelar skulle kapaciteten uppskattningsvis bli ungefär dubbelt så stor som bolagens leveranser inom landet. Annorlunda uttryckt skulle sålunda det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandei komma att uppgå till 50%, vilket är en ytterligare sänkning jämfört med dagens nivå. Det är inte uteslutet att man härigenom underskrider den nivå som av rent processtekniska skäl måsle uppräuhållas.

En naturiig slutsats av delta är alt raffinaderikapacileten i Sverige kommer att krympa, eftersom verksamheten under här angivna antaganden inte kommer atl ge långsiktig kostnadsläckning. Överlevnadsmöjligheter skulle kunna skapas om raffinaderierna förmådde att konkurrera framgångsrikt på exportmarknaderna eller kunde få uppdrag som legoraffin-örer. Förutsättningarna för detta är som redan angivits myckel små, men ökar på sikt för Scanraff i och med att den katalytiska krackern las i drift. Tillfälligt kan dock enkla raffinaderier gå en någorlunda gynnsam ekonomisk framlid till mötes som underleverantörer av insatsvaror till krackningsanläggningar i Europa.

Det är sålunda en utsatt posifion som tecknar sig för den svenska raffinaderinäringen. En strukturanpassning pågår redan i omvärlden och måste förr eller senare också beröra Sverige. Avställningen av bränsleframställningen i Nynäshamn är ett första inslag i en sådan utveckling. Det är emellertid en vansklig uppgift att fastställa vad som är en lämplig 10 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 110

Prop. 1983/84:110 126

slmktur för den svenska raffinaderinäringen och vilka motiv som kan finnas för statsmakterna alt gripa in i den pågående utvecklingen.

Det är verkels mening att den pågående strukturomvandlingen bör underlättas för att därigenom en så effekfiv produktionsapparat som möjligt snarast skall komma till stånd. Olönsamma anläggningar kan endast överleva vid en högre prisnivå, vilket står i strid med målet om en så billig oljeförsörjning som möjligt.

Om de ekonomiska krafterna fick fritt spelrum är det troligt att den traditionellt låga självförsörjningsgraden i Sverige skulle sänkas ytterligare med ett högre spolmarknadsberoende som följd. Målsättningen om billigast möjliga oljeförsörjning kan därför behöva modifieras, bl. a. med hänsyn till beredskapsmässiga aspekter. Svensk beredskapspolilik är uppbyggd kring tre krisscenarier varav krigsfallet bygger på fillgång till en decentraliserad lagring av färdigprodukter. För avspärrning och fredskris fömtsätls att de svenska raffinaderierna till en viss del svarar för försörjningen. Utgående från de fömtsättningar som ligger i den nuvarande krisplaneringen kan man konstatera att raffinaderikapacileten maximall skulle behöva uppgå till ca 12-13 miljoner årslön. En viss reduktion av befintlig kapacitet skulle sålunda kunna ske ulan att det kommer i konflikt med beredskapsmolivet, något som blir ännu mer uppenbart vid en fortsatt fallande oljeförbrukning.

Från samhällsekonomisk utgångspunkt kan det finnas motiv alt driva sådan kapacitet som täcker sina rörliga kostnader. I genomsnitt för hela branschen tycks detta vara fallet i nuvarande läge, men förutsättningarna varierar mellan raffinaderierna och kan tänkas bli förändrade på sikt. Med hänsyn fill att oljeförbrukningen har minskat påtagligt snabbare än vad som förutsetts finns det motiv atl tillfälligt lindra branschens situation, för atl bolagen skall få möjligheter att anpassa sig till de förändrade förutsättningarna utan alltför stor tidspress.

Den oväntat snabba nedgången i svensk oljeförbrukning kan genom sin överrumplande effekt och den för raffinaderiindustrin splittrade kostnadsbilden leda till en spontan strukturomvandling för vilken tidigare statliga åtgärder får effekter som varken förutsetts eller betraktas som önskvärda. Den splittrade kostnadsbilden leder också till atl vaije generell åtgärd kan få mycket olika effekter för de enskilda raffinaderierna. Därför bör statliga åtgärder prövas med utgångspunkt i de enskilda raffinaderiernas specifika förutsättningar.

Det finns dock möjligheter för statsmakterna att göra en översyn av sådana avgifter och regler som drabbar de raffinerande bolagens konkurrenssituation på ett ofördelaktigt sätt. Hit hör bl. a. den s. k. farledsvaruavgiften och kraven på beredskapslagring. Med tanke på raffinaderiindustrins akuta ekonomiska svårigheter borde vissa provisoriska förändringar genomföras omedelbart i avvaktan på definitiva ställningstaganden.

Som redan framgått skiljer sig förutsättningarna för raffinering betydligt

Prop. 1983/84:110 128

Bdaga4

Sammanfattning av delbetänkandet (Ds I 1983:23), Tvångslagring av olja och kol

1983 års kontrollstation (K 83) har enligt sina direktiv (Dir 1982: 54 och 1982:99) till uppgift au

- överväga ändring av nuvarande regler för den s. k. basmängdsberäkning som används för fördelning av lagringspliklen mellan de lagringspliktiga företagen i fråga om näringslivets tvångslager av olja,

- redovisa möjliga åtgärder för att inför kriser ha en tillfredsställande beredskap för gasuppvärmda byggnader,

- pröva beredskapslagrens storiek vad gäller kärnbränsle,

- utreda hur lagringsskyldighelen i fråga om krigsreserven av olja bör fördelas mellan de lagringsskyldiga samt att

- lämna förslag till en ny melod för beräkning av oljekondensverkens lagringsskyldighel.

I tilläggsdirektiv (Dir 1983:52) har K 83 vidare fåu till uppgift aU bl. a. lämna förslag till hur och i vilken utsträckning försörjningsberedskapen för naturgasanvändarna i händelse av krig eller avspärrning bör tillgodoses t. v. och hur kostnaderna för att upprätthålla beredskapen bör fördelas.

K 83 har enligt sina direktiv vidare uppdraget att göra en översyn av det nu löpande oljelagringsprogrammet som gäller för perioden 1978—1986. Då aktuella prognoser för användning av olja för åren 1984-1986 väntas föreligga först i slutet av år 1983, kommer resultatet av denna översyn alt presenteras i elt särskilt belänkande i början av år 1984.

1 det följande sammanfattar K 83 sina viktigaste överväganden och förslag i fråga om Ivångslagringen av olja.

Olja beredskapslagras till stor del av näringslivet genom s. k. tvångslagring hos försäljare och förbmkare av olja.

Med nuvarande regler beräknas lagringsskyldighetens omfattning på grundval av den genomsniuliga försäljningen eller förbrukningen under en period upp till tre år, den s. k. basperioden. Detta beräkningssätl har negaliv effekt för lagringsskyldiga med minskad försäljning eller förbrukning. Vidare missgynnar nuvarande regler nytillkomna lagringsskyldiga i förhållande till företag med redan etablerad lagringsplikt, då dessa som regel kunnat utnyttja statliga bidrag för alt bygga upp lagren. Utredningen har till uppgift att undersöka möjligheterna att lindra verkningarna av lagringsskyldigheten för dessa företag.

Utredningen har funnit att den nuvarande marknadssituationen med minskande och förväntad fortsatt minskad förbmkning av olja kräver all regelsystemet omprövas i vissa grundläggande avseenden. Utredningen har funnit att det lämpligaste sättet att anpassa regelsystemet och alt tillgodose de lagringspliktigas intresse av att lagringsskyldigheten bättre

Prop. 1983/84:110 129

följer den aktuella förbrukningen är att förkorta basperioden från tre år till elt år.

Vidare förordar utredningen alt lagringspliklen för nytillkomna lagringsskyldiga reduceras med 50% under del första lagringsåret.

Inlagring innebär alt lagringsskyldig låter annan lagringsskyldig lagra den erforderiiga lagringsmängden. Utredningen förordar att tillsynsmyndigheten, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, inom ramen för myndighetens nuvarande tillståndsprövning ger nytillkomna lagringsskyldiga och lagringsskyldiga med väsentlig ökning i verksamhelsvolymen möjligheter till inlagring hos annan lagringsskyldig.

I syfte främst att underlätta de lagringsskyldiga förelagens planering förordar utredningen atl företagens tvångslager av varje produkt fastställs att utgöra en viss procentsats av deras förbrukning eller försäljning under del s.k. basåret. Genom atl de lagringsskyldiga underrättas om dessa procenttal i ett tidigt skede får de erforderlig tid att vidta nödvändiga lagerförändringar. Förslaget medför också atl tvångslagringsskyldigheten anpassas bättre till konsumlionsulvecklingen.

Statsmakterna har fattat elt principbeslut om alt införa tvångslagringsskyldighet för ångkol fr. o. m. år 1986. Utredningen förordar all regelsystemet vad avser kol utformas på samma sätt som för olja. Del nya regelsystemet för olja och kol föreslås gälla fr. o. m. den 1 juli 1985. Detla innebär för lagringsskyldiga av kol all lagringsskyldigheten föreslås inträda ett år tidigare än enligt tidigare fattat beslut.

Utöver de nämnda förslagen om tvångslagring av olja och kol tar K 83 upp två andra frågor. Den första frågan gäller planeringen av beredskapslagringen inom energiområdet för liden efter den 30 juni 1987. Utredningen förordar alt denna fråga prövas i det utredningsarbete som föregår 1987 års totalförsvarsbeslut och att planeringen av beredskapslagringen inom energiområdet ingår som en del i delta.

Den andra frågan gäller utnyttjandet av beredskapslagren vid olika typer av kriser. Enligt utredningen föreligger vissa oklarheter om när beredskapslagren får användas och om vilken instans som fattar beslut om deras användning. Utredningens uppfattning är att vissa krissituationer är av sådan karaktär och kan utvecklas så snabbt att besluten bör ligga hos regeringen. Utredningen förordar att regeringen bör få ökad frihet alt i en kris avgöra vilka delar av lagren som skall kunna användas.

Vad beträffar de övriga utredningsuppgifterna enligt direktiv och till-läggsdirektiv avser utredningen atl återkomma senare.

Prop. 1983/84:110 130

Bilaga 5

Sammanfattning av rapporten Översyn av olja 83

Enligt utredningsdirektiven (Dir 1982:54 och 1982:99) har jag till uppgift atl

- överväga ändring av nuvarande regler för den s.k. basmängdsberäkning som används för fördelning av lagringsplikten mellan de lagringsplikliga företagen i fråga om näringslivets tvångslager av olja,

- redovisa möjliga åtgärder för att inför kriser ha en tillfredsställande beredskap för gasuppvärmda byggnader,

- pröva beredskapslagrens storlek vad gäller kärnbränsle,

- utreda hur lagringsskyldigheten i fråga om krigsreserven av olja bör fördelas mellan de lagringsskyldiga,

- lämna förslag till en ny melod för beräkning av oljekondensverkens lagringsskyldighet samt

- göra en översyn av det nu löpande oljelagringsprogrammet som gäller för perioden 1978-1986.

I tilläggsdirektiv (Dir 1983:52) har jag fått Ull uppgift att bl. a. lämna förslag till hur och i vilken utsträckning försörjningsberedskapen för naturgasanvändarna i händelse av krig eller avspärrning bör tillgodoses t. v. och hur kostnaderna för att upprätthålla beredskapen bör fördelas.

Jag har vad gäller uppgiften att överväga ändring av nuvarande regler för den s. k. basmängdsberäkningen i september 1983 lämnat förslag till nya regler i ett delbetänkande (Ds I 1983:23) Tvångslagring av olja och kol.

Då aktuella prognoser för användning av olja under åren 1984-1987 skulle föreligga först i slutet av år 1983 avsåg jag att presentera resultatel av min översyn av det nu löpande oljelagringsprogrammet i ett betänkande först i början av år 1984.

Från industridepartementet har emellertid framförts önskemål om en så snabb avrapportering som möjligl av resultatet av denna översyn.

Jag har därför valt alt i denna särskilda rapport redovisa mina överväganden och förslag i stort till ändringar i det nu löpande oljelagringsprogrammet.

I elt slutbetänkande i början av år 1984 kommer jag att redovisa resultatet av mitt arbete på samtliga områden.

I del följande sammanfattar jag de i denna rapport redovisade viktigaste övervägandena och förslagen.

Regeringen lämnade i prop. 1980/81:90 bil. 3 förslag till översyn av det löpande oljelagringsprogrammet 1978-1984, senare förlängt med två år. I samband därmed anmälde regeringen att en ytteriigare översyn borde vidtas före utgången av år 1983 med anledning av det kommande försvarsbeslutet - 1982 års försvarsbeslut - och med hänsyn till osäkerheter om bl. a. den framtida energikonsumtionen och energitillförseln samt om de kommersiella lagrens storlek.

Prop. 1983/84:110 131

Statens energiverk (STEV) har till utredningen överlämnat sina bedömningar om utvecklingen på energiområdet t. o. m. år 1987. Oljeanvändningen år 1987 bedöms av energiverket uppgå fill ca 18,2 miljoner m-* olja.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har på basis av STEV:s prognos överlämnat en försörjningsplan för olja med förslag till lagringsmål för perioden fram t. o. m. år 1986.

Av ÖEF:s försöijningsplan framgår att ÖEF beräknar det totala lagringsmålet år 987 till ca 16,4 miljoner m', varav för fredskriser ca 4,8 miljoner m'. Detta innebär totalt sett ett minskat lagringsbehov med 27% i förhållande till nu gällande lagringsmål.

ÖEF föreslår att målet för det stathga råoljeprogrammet ändras från 6,5 miljoner m'' till 5,2 miljoner m råolja. Då ÖEF vid utgången av budgetåret 1983/84 har inlagrat ca 3,9 miljoner m' råolja erfordras enligt ÖEF en ytterligare statlig lagring av ca 1,3 miljoner m-* råolja till en kostnad av ca 2 miljarder kr.' ÖEF:s förslag innebär alt tvångslagringen hos näringslivet år 1987 kan minska med ca 2,5 miljoner m till elt värde av ca 4,0 miljarder kr.

Till grund för ÖEF:s förslag har legat de planeringsförutsättningar om fredskris, avspärrning och krig som tillämpats vid utformningen av det nu löpande oljelagringsprogrammet. ÖEF har dock gjort vissa ändringar i sin nu presenterade försörjningsplan, bl. a. i fråga om möjligheterna att i kristid ersätta olja genom användning av ved och el samt ifråga om tillgången av kommersiella lager av olja.

/ min översyn har jag prövat den för del nuvarande oljelagringsprogrammet gällande prognosen för den framlida energiförsörjningen, liksom den av energiverket utarbetade prognosen för år 1987. Jag anser atl konsumtionen av olja är för högt beräknad i båda prognoserna.

I den försörjningsplan för perioden I juli 1986—30 juni 1987 somjag nu presenterar utgår jag från atl oljekonsumtionen 1987 har sjunkit till ca 17,2 miljoner m', dvs. endast 2/3 av förbrukningen enligt den konsumtionsprognos för år 1985 som det nu löpande oljelagringsprogrammet baseras på.

Risken för störningar i energilillförsdn på grund av fredskriser eller på grund av säkerhetspolitiska orsaker är av avgörande betydelse för bedömningen av storiekn av beredskapslagrel och för valet mellan råolja eller oljeprodukt.

De senaste årens förändringar på de internationella energimarknaderna innebär en något minskad risk för försöriningsstörningar för Sveriges del. Denna positiva förändring är dock inte av den arten att jag vill förorda någon ändring av gällande mål för lagringsberedskapen av olja för fredskriser. Detta lager bör i enlighet med Sveriges åtagande i avtalet om elt

Förekommande prisuppgifter avser november månad 1983 (1 USD = 7,90 kr.;

Prop. 1983/84:110 132

internafiondlt energiprogram (lEP) motsvara 90 dagars normal konsumtion.

När det gäller riskerna för säkerhetspolitiska störningar har jag inte funnit anledning att gå ifrån de bedömningar som låg till grund för 1982 års försvarsbeslut och som del nu löpande oljelagringsprogrammet baseras på. Jag har därför i mina överväganden och förslag, liksom ÖEF, utgått från nu gällande planeringsfömtsättningar avseende fredskris, avspärrning och krig.

Liksom ÖEF har inte heller jag haft anledning att ändra de planeringsnormer i övrigt - dvs. antagna förutsättningar för nivån på försörjningsstandarden och försörjningsuthålligheten och för den krisfida utrikeshandelns omfattning i olika typer av krissituationer - som nu gäller. Jag har dock samtidigt beaktat de ändringar ÖEF gjort i sin försörjningsplan ifråga om l.ex. tillgången av kommersiella lager.

Jag utgår således i mitt förslag från atl nya planeringsfömtsättningar och normer aktualiseras först inför nästa försvarsbeslut, dvs. 1987 års försvarsbeslut.

Jag har i min försörjningsplan använt i stort sett samma tillgångsberäkningar som ÖEF. Jag beräknar dock möjligheterna alt i avspärrningssitua-fioner använda el som ersättning för eldningsolja vara något större än vad ÖEF gör.

Jag föreslår atl lagringsmålet för lagringsåret 1986/87 fastställs till 15,2 miljoner m, varav för fredskris 4,5 miljoner m. Detta innebär totalt sett ett minskal lagringsbehov med 32% i förhållande till nu gällande program.

För lagringsåret 1986/87 kommer det att jämfört med 1984 års beredskapslager finnas elt överskott av totalt 2,5 miljoner m olja till ett värde av 3,7 miljarder kr. Jag har övervägt hur delta överskott bör fördelas mellan staten och näringslivet. Huvuddelen av befintliga tvångslager (bos bl. a. oljehandel och industriföretag) har finansierats med statligt stöd och beredskapslagringsavgifter som tagils ut vid försäljning av bensin, eldningsolja osv. Vidare har medborgarna skattevägen finansierat befintliga statliga beredskapslager. När det nu finns ett överskott borde i första hand staten tillgodogöra sig överskottet och sälja ut delar av sina lager.

Jag har i ett tidigare överiämnal delbetänkande presenterat ell förslag till nyU regelsystem i fråga om Ivångslagring av olja innebärande bl. a. övergång till en kortare basperiod (basperioden används för beräkning av lagringsstoriek). Införandet av en kortare basperiod medför en omfördelning mellan företagen i fråga om lagringsskyldigheten. De som minskar sin oljeförbmkning gynnas genom aU de snabbare kan minska sin beredskaps-lagring av olja. Företag med oförändrad eller ökande oljeförsöijning/för-bmkning tvingas öka sin beredskapslagring. Konsekvenserna för de senare blir mindre eller elimineras helt om lagringsmålet sänks i tillräcklig omfattning samtidigt som del nya regelsystemet införs.

Prop. 1983/84:110 133

Med hänsyn härtill bör hela lagerminskningen enligt min uppfattning ske hos de tvångslagringsskyldiga och statens lager frysas på nuvarande nivå. Härigenom kan ett behov av ökad lagring av bensin, motorbrännolja och gasol tillgodoses genom oljehandelns försorg. Mitt förslag innebär atl den av riksdagen beslutade statliga upphandlingen av ytteriigare 2,6 miljoner m' råolja bör avbrytas omedelbart. Förslaget innebär minskade utgifter för staten med ca 3,9 miljarder kr. Värdet av den totala lagerminskningen i förhållande till det nuvarande lagringsprogrammet uppgår således till 7,6 miljarder kr.

1 den försörjningsplan somjag har utarbetat för perioden I juli 1984-30 juni 1985 utgår jag från att oljekonsumlionen år 1985 sjunkit till ca 18,5 miljoner m'. Lagerbehovet för lagringsåret 1984/85 är 16,3 miljoner m'', varav för fredskris 4,8 miljoner m.

De beredskapslager som i nuvarande lagringsprogram disponeras år 1984 dels hos ÖEF, dels hos näringslivet i form av tvångslager, uppfyller väl, med undantag för bensin, motorbrännolja och gasol, beredskapsbehoven i mitt förslag till beredskapslager lagringsåret 1984/85.

Under fömlsältning att ÖEF:s nuvarande lager av råolja och oljeprodukter bibehålls i oförändrad omfattning kan näringslivels tvångslager av eldningsoljor sänkas redan den 1 juli 1984 med 2.6 miljoner m' till ell värde av 4,0 miljarder kr. Sänkningen av näringslivets tvångslager med 2,6 miljoner m den 1 juli 1984 möjliggör för statsmakterna att vid samma tidpunkt övergå till en kortare basperiod och därmed gynna företag som minskar sin oljeförbmkning. Jag föreslår alt detta sker. De bristande volymerna av bensin (590000 m'), motorbrännolja (513000 m) och gasol (17000 m) föreslås byggas upp etappvis i form av tvångslager inom oljebranschen fram till den 1 juli 1986. Kostnaden för denna lageruppbyggnad beräknar jag till ca 1,9 miljarder kr.

Lagringsmålet för lagringsåret 1984/85 bör med hänsyn härtill fastställas till 15,3 miljoner m, varav för fredskris 3,8 miljoner m'. På motsvarande sätt bör lagringsmålet för lagringsåret 1985/86 fastställas till 15,4 miljoner m\ varav för fredskris 4,3 miljoner m

I mitt delbetänkande (Ds I 1983:23) Tvångslagring av olja och kol förordade jag bl. a. att regeringen skulle få ökad handlingsfrihet när det gäller alt utnyttja beredskapslagren i krissituationer. Det förslaget utgör en förutsättning för att de i mina försörjningsplaner beräknade beredskapsbehoven skall tillgodoses så effektivt som möjligt.

I del nu löpande lagringsprogrammet beslår krigsreserven helt av konsumtionsfärdiga produkter medan ca 25 % av avspärrningsreserven hålls i form av råolja. Beredskapslagrel för fredskriser avses beslå av 80% råolja och 20% oljeprodukter. I mina förslag till försörjningsplaner bibehåller jag i stort sett samma fördelning mellan råolja och oljeprodukter.

I mitt delbetänkande föreslog jag bl. a. att företagens tvångslager av varje produkt fr.o.m. den 1 juli 1985 skulle fastställas all utgöra en viss

procentandel av deras förbmkning eller försäljning under det s. k. basåret. Jag föreslår att följande procentsatser av förbrukningen basåren 1984 och 1985 skall bestämma de tvångslagringsskyldigas tvångslager lagringsåren 1985/86 resp. 1986/87.

Produkt		År 1984		År 1985
Motorbensin		36		42
Motorbrännolja		102		102
Gasol		7,5		9
Fotogen		320		325
Eldningsolja 1-2		30		27
Eldningsolja 3-5		61		61
Förslaget i sammandrag (milj	.mn
Lagringsår	1984/85	1985/86	1986/87
A. Lagerbehov enligt
försörjningsplanerna
- Fredskris	4,8	4,6	4,5
- Avspärrning/krig	11,5	11,1	10,7
- S:a	16,3	15,7	15,2
varav tvångslager
- Fredskris	0,3	0,3	0,3
- Avspärrning/krig	9,6'	9,1'	8,7'
- S:a	9,9'	9,4'	9,0'
B. Förslag till lagringsmål
- Fredskris	3.8	4,3	4,5
- Avspärrning/krig	11,5	II.1	10,7
- S;a	15,3	15,4	15,2
- I förhållande till			-7,2		(-32%)
nu gällande mål
varav tvångslager
- Fredskris	-	-	0,3
- Avspärrning/krig	8,9'	9,1'	8,7'
- S:a	8,9'	9,1'	9,0'
- I förhållande till	-	-	-2,5		(-21%)
nu gällande mål
C. Måluppfyllelse
(Punkt B i förhållande	93%	98%	100%
till punkt A)
varav
- Fredskris	79%	93%	100%
- Avspärrning/krig	100%	100%	100%
D. Kapitalbindning
(miljarder kr.)					Totalt
- Oljebranschen	-3,1	+0,7	-1-0,2		-2,2
- Industriföretagen	-0,9	-0,3	-0,3		-1,5
- S:a	-4,0	-tOA	-0,1		-3,7

' Vartill kommer 0,4 som lagras av kraftindustrin för elproduktion

Beräknade med hänsyn till befintliga lagers storiek och erforderiig tid m. m. för

kompletterande lageruppbyggnad lagringsåren 1984/85 och 1985/86.

Prop. 1983/84:110 136

Innehåll

Regeringens proposition ....................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................... ... 1

Lagförslag .......................................................... ... 2

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1957: 342) om oljelagring m.m. 2

2 Förslag till lag om ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgifl m.m 7

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1984 8

1 Inledning ....................................................... 8

2 Oljepolilikens mål ............................................ 9

3 Den internationella oljemarknadens utveckling ........ 11

3.1 Marknadens utveckling fram till Irankrisen ....... Il

3.2 Marknadsutvecklingen sedan Irankrisen .......... .. 12

3.3 Oljemarknadens stmkturdla förändring ............ 14

3.4 Den internationella raffinaderiindustrins utveckling 14

3.5 Oljemarknadens framtida utveckling ............... 16

4 Den svenska och nordiska oljemarknaden ............ 17

4.1 Den internordiska handeln ............................ 17

4.2 Oljemarknaden i de nordiska länderna (exkl. Sverige) 18

4.3 Den svenska oljemarknaden ........................ 21

5 En trygg svensk oljeförsörjning och internationellt samarbete ... 23

5.1 Bakgrund .................................................... .. 23

5.2 Relationer till oljeproducerande länder ............ 27

5.3 Övergripande internationelll energisamarbete ... .. 31

6 Oljeprospekterings- och oljeutvinningsverksamhet .. 35

6.1 Inledning .................................................. .. 35

6.2 Svensk prospekleringsverksamhet .................. .. 36

6.2.1 Finansieringsformer .............................. 36

6.2.2 Svenska Petroleum Explorations planer för och resultat

av prospekleringsverksamheten ............... 38

6.3 Utvinning av olja, naturgas m. m...................... 39

6.4 Svenska Petroleum AB:s skrivelse ................... 39

6.5 Förslag ..................................................... .. 42

6.6 Oljepoliliska åtgärder och svensk offshoreindustri 45

7 Petroleumindustrin i Sverige ............................... 46

7.1 Inledning .................................................. .. 46

7.2 Bedömningar av marknadsutvecklingen under 1980-talet ... 47

7.3 Raffinaderiförelagens kapacitet och konkurrensförutsättningar 47

7.4 Svenska Petroleum AB ................................. .. 50

7.4.1 Svenska Petroleum AB:s bildande och fömtsättningar 50

7.4.2 Svenska Petroleum AB:s skrivelse ........... .. 51

7.4.3 Förslag till inriktning på Svenska Petroleum AB:s verksamhet 52

7.4.4 Överförande av statens vattenfallsverks aktier i Svenska Petroleum AB till industridepartementel 54

8 Försörjningsberedskapen på oljeområdet ............... 55

8.1 Inledning .................................................. . 55

8.2 Bakgrund till förslagen ................................. . 59

8.2.1 Nuvarande oljelagringsprogram ............... . 59

8.2.2 Prognoser över energianvändningen ........ . 62

8.2.3 Försörjningsplanen på energiområdet ....... 63

Prop. 1983/84:110 137

8.3 Beredskapslagringen av olja 67

8.3.1 Behov av beredskapslager .............................. .. 67

8.3.2 Fördelning mellan statlig lagring och näringslivets tvångslagring 68

8.3.3 Beredskapslagrens förändring lagringsåren 1984/85-1986/87 70

8.3.4 Lagerförändringen lagringsårel 1984/85 ...... .. 73

8.3.5 Försörjningsberedskapsreserv ...................... .. 73

8.4 Oljekondensverkens lagringsskyldighel 75

8.4.1 Bakgrund ....................................................... .. 75

8.4.2 Oljebehov i krig för kondenskraflproduktion ... .. 76

8.4.3 Förslag ........................................................... .. 76

8.5 Ändrade regler om basmängd 77

8.5.1 Nuvarande bestämmelser .............................. .. 77

8.5.2 Effekterna av nuvarande bestämmelser ........ .. 79

8.5.3 Förslag till avkortad basperiod m.m.................. ... 81

8.6 Ekonomiska konsekvenser .................................... .. 82

8.7 Lagstiftningsfrågor ............................................... .. 82

8.8 Upprättade lagförslag ............................................ .. 83

8.9 Specialmotivering ................................................... .. 83

8.9.1 Lagen (1957:343) om oljdagring m.m............... ... 83

8.9.2 Förordningen (1957: 344) om oljeavgifl m. m... ... 88

9 Statens energiverks roll i oljepolitiken ........................ .. 89

10 Hemställan .................................................................. .. 90

11 Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1984/85 ................ .. 91

12 Beslut .......................................................................... .. 96

Bilaga I Sammanfattning av (SOU 1983:19) Den slora omställning
en ..................................................................... .. 97

Bilaga 2 Remissyttranden över (SOU 1983:19) Den stora omställ
ningen .............................................................. 116

Bilaga 3 Sammanfattning av (Statens energiverk 1983:1) Oljeindu
strin i omvandling ............................................. 119

Bilaga 4 Sammanfattning av delbetänkandet (Ds I 1983:23),

Tvångslagring av olja och kol ............................ 128

Bilaga 5 Sammanfattning av rapporten Översyn av olja 83 130

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

1000-tal kr.
Program/delprogram	1983/84 Anslag	1984/85 beräknar
	1983/84 Anslag	ÖEF	Föredraganden
Bränslen och drivmedel m. m. Avgår intäkter Summa anslag	612013 7100 604913	866862 (6000)' 866862	643 761 6 380 637 381

1 000-lal kr.
Program/delprogram	1983/84 Anslag	1984/85 beräknar
	1983/84 Anslag	ÖEF	Föredraganden
Bränslen och drivmedel m. m. Från clearingfonden Summa anslag	1 100485 5500 1094985	1258855 1258855	7 455 7455