Mot. 1983/84

205-212

Motion

1983/84:205

Gösta Andersson och Agne Hansson
Löntagarfonder (prop. 1983/84:50)

Driver den socialistiska majoriteten i riksdagen igenom förslaget till
löntagarfonder så innebär detta ett svårt bakslag för Kalmar län. Ett
sådant riksdagsbeslut kan bli ett av de mest negativa beslut som drabbat
befolkningen i länet i modern tid. Länet kommer då att via centrala
fackfonder förlora mycket stora ekonomiska resurser. Vi går miste om
kapital som borde användas för att stärka näringslivet och för att skapa
nya jobb i länets samtliga kommuner. Löntagare och företagare kommer
att i praktiken helt förlora inflytandet över det kapital som försvinner ur
länet till centralistiska och socialistiska fackfonder. Det är lätt att inse att
en sådan utveckling är den sämsta som kan drabba befolkningen i länet.

En av de viktigaste uppgifterna för oss i Kalmar län ligger i att vi kan
stärka våra många små och medelstora företag. Det kan endast ske genom
att vi målmedvetet stimulerar idérikedom, kunnande och initiativkraft hos
löntagare och företagare i länet. De många positiva krafter som finns i
länet kommer att utsättas för en farlig hämsko om fonderna genomförs.

Många människor kommer då att känna att statsmakterna saknar förtroende
för och uppskattning av den enskildes ansvarskänsla och framåtanda
om fonderna genomförs. I en tid då länet plågas av mycket hög arbetslöshet
borde det framstå som en självklarhet för alla att fackfonderna blir ett
verkligt farligt hinder i alla strävanden att effektivt bekämpa arbetslösheten
i länet.

Enligt vår mening måste det ligga ideologiska blockeringar bakom förslaget
till fonder. Socialdemokraterna är tydligen alltjämt beredda att låta
enskilda människor äga villa, bil, båt och fritidshus. Varför är man då inte
beredd att låta enskilda individer fritt få äga riskkapital i företag och
näringsliv? Ett sparande som ger tryggare sysselsättning borde väl ändå
framstå som ett av de finaste sparmål som någon kan ägna sig åt. Eller är
den ideologiska socialismens mål viktigare än omtanken om människors
välfärd?

Fondförslaget riktar sin främsta udd mot småföretagsamheten i länet.

De anställda i länets många små och medelstora företag kommer att få
avstå kapital som aldrig kommer tillbaka till företagen (se tabellen). Därmed
blir företagen fattigare på investeringskapital. 1 spåren av denna
fattigdom blir företagen svagare och jobben hotade. En sådan utveckling
går på tvären mot alla de ansträngningar som görs i länet för att bekämpa
arbetslösheten. Inte minst därför är fonderna så djupt olyckliga för Kalmar
län.

1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 205-212

Mot. 1983/84:205

2

Tabell över löntagarfondernas ekonomiska konsekvenser för Kalmar län
fram t. o. m. 1990 uttryckt i Tkr.

Kommuner	ATP-avgift till fonderna	* Finansiella effekter	Total effekt
Borgholm	13 720	4 116	17 846
Emmaboda	13 720	4 116	17 836
Hultsfred	21 560	6 468	28 028
Högsby	9 799	2 940	12 739
Kalmar	62 720	18816	81 536
Mönsterås	15 680	4 704	20 384
Mörbylånga	14 700	4410	19 110
Nybro	25 480	7 644	33 124
Oskarshamn	32 340	9 702	42 042
Torsås	9 800	2 940	12 740
Vimmbery	18 620	5 586	24 206
Västervik	49 000	14 700	63 700
Kalmar län	287 140	86 142	373 282

* Minskade skatteintäkter för kommuner och landsting på grund av ökade ATPavgifter

Alla offentligt anställda inom statlig verksamhet, inom landsting och
kommuner har också anledning känna stor oro. Även dessa löntagare
kommer att få avstå pengar som rinner ut ur länet. Därmed blir förutsättningarna
att upprätthålla en nödvändig offentlig service allt svagare. I sin
tur blir jobben direkt hotade inom länets kommuner och landsting.

Kalmar län har i högre grad än de flesta andra områden i landet lidit
svårt av en centralistisk socialdemokratisk politik. Länet och dess befolkning
tål helt enkelt inte en ytterligare försvagning. Därför måste fondsocialismen
med skärpa avvisas.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:50 angående löntagarfonder.

Stockholm den 23 november 1983

GÖSTA ANDERSSON (c) AGNE HANSSON (c)