12
Motion
1983/84:1540
Lars Ernestam
Stöd till Lesotho
Landet Lesotho spelar en nyckelroll i södra Afrika. Landet ligger helt
inneslutet av Sydafrika och är beroende av den store grannen. Samtidigt vill
Sydafrika tvinga Lesotho att släppa sitt mostånd mot apartheidpolitiken.
Lesotho är stort som Dalarna, har en befolkning på ca 1,5 miljoner
människor och brukar räknas som ett av världens fattigaste länder. Som
brittisk koloni hette landet Basotoland. Lesotho är en konstitutionell
monarki.
Det ekonomiska och geografiska beroendet av Sydafrika präglar Lesotho.
Nära hälften av landets arbetsföra befolkning får sin inkomst som
gruvarbetare i Sydafrika. Inkomsterna från emigrantarbetarna är landets
största inkomstkälla. Alla kommunikationer går via sydafrikanskt
territorium.
Grundtanken i Sydafrikas apartheidpolitik är att raserna skall åtskiljas.
Svarta och vita skall leva åtskilda. Som en yttersta tillämpning av
apartheidpolitiken framstår bantustans - eller enligt sydafrikanerna
”homelands”. Denna politik innebär att alla svarta skall få nationalitet efter
sin ursprungliga stamtillhörighet - även om de i generationer bott i
storstadsområden. Ett antal ogästvänliga landsbygdsområden har satts av för
bantustans. Till dessa deporteras svarta sydafrikaner. Hittills har ungefär 3,5
miljoner människor tvingats lämna sina hem och bosätta sig i bantustans.
Eftersom få arbeten finns i bantustans tvingas männen - som berövats sitt
sydafrikanska medborgarskap - att bli gästarbetare i Sydafrika. Familjerna
splittras och rättslösheten ökar ytterligare.
Sydafrikas bantustanpolitik har misslyckats att nå internationellt
erkännande. Inget av de bantustans som enligt Sydafrika nu blivit
självständiga stater - Transkei, Ciskei, Venda och Bophuthatswana - har fått
något som helst internationellt erkännande. Att nå ett sådant är avgörande
för Sydafrika. Därmed skulle man kunna nå en utveckling då nästan alla
svarta berövas sitt sydafrikanska medborgarskap, får medborgarskap och
rösträtt i ett avlägset bantustan och utan rättigheter kan stanna som
arbetskraft i Sydafrika. Ett internationellt erkännande av bantustans blir
också ett erkännande av apartheidpolitiken.
Sydafrika hoppas att Lesotho skall bli den första fria stat som erkänner
bantustanrepublikerna. Hittills har Lesotho stått emot och t.o.m. verbalt
stött befrielserörelsen ANC och fördömt apartheidpolitiken.
Sydafrika har på en rad sätt velat få Lesotho att ge upp. Det mest
upprörande var attacken mot huvudstaden Maseru i december 1982. Då gick
sydafrikanska kommandostyrkor in i Lesotho och dödade 42 personer som
Mot. 1983/84:1540
13
påstods vara ANC-flyktingar från Sydafrika. Flera av de dödade var barn.
Åtskilliga råkade bara tillfälligt bo i hus där tidigare ANC-anhängare bott.
Lesotho har tullunion med Sydafrika. Sydafrika håller dock som en
påtryckning mot Lesotho inne tullinkomster. Vid åtskilliga tillfällen har
Sydafrika fördröjt transporter till Lesotho.
Det största hotet är dock att Sydafrika skickar hem de gruvarbetare som på
ett så centralt sätt bidrar till Lesothos ekonomi.
Lesotho är genom sin utsatta ställning en internationell angelägenhet.
Det är därför glädjande att biståndsanslaget till Lesotho räknas upp i årets
budget. Likaså att anslag ges till det regionala samarbetet mellan de s. k.
frontstaterna - bl. a. Lesotho - SADCC.
Tidigare har Lesothos inrikespolitiska utveckling varit ett hinder för
bistånd. Den nuvarande premiärministern ogiltigförklarade valet och de
nuvarande parlamentet - som har flera partier och debattfrihet - är
nominerat, inte valt. Processen för att genomföra ett val i början av nästa år
har nu startat. De demokratiska förhållandena i Lesotho är bättre än i de
flesta andra av våra biståndsländer.
Fortsatt ökning av biståndet till Lesotho är därför angeläget. F. n. finns
dock knappast de administrativa resurserna att öka biståndet utöver vad
regeringen föreslagit. Det är dock glädjande att SIDA nu öppnar ett
biståndskontor i Lesotho.
Vad som i första hand vore angeläget är en politisk markering av att
omvärlden inte kommer att acceptera upptrappade ekonomiska påtryckningar
- t. ex. om gruvarbetarna sänds hem - mot Lesotho. På samma sätt
som Berlin en gång hölls vid liv av en massiv luftbro, bör sydafrikanska
sanktioner mot Lesotho mötas med massivt ekonomiskt stöd från en rad fria
stater.
I första hand bör regeringen ta upp frågan om en biståndsutfästelse eller en
stödfond för Lesotho med övriga nordiska länder. Sverige bör dock oavsett
hur sådana samtal utfaller vara berett att sätta av medel - lämpligast i form av
en beredskapsfond - att utnyttjas om Lesotho utsätts för hårdhänt yttre
ekonomiskt tryck.
Med stöd av det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om beredskapsfond för
Lesotho.
Stockholm den 25 januari 1984
LARS ERNESTAM (fp)