Utbildningsutskottets betänkande
1983/84:8

om åtgärder för elever med handikapp i det allmänna skolväsendet
m.m. (prop. 1983/84:27)

Propositionen

Regeringen har i proposition 1983/84:27 (utbildningsdepartementet) föreslagit
riksdagen att

1. anta ett inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i skollagen (1962: 319) med följande lydelse:

Förslag till
Lag om ändring i skollagen (1962:319)

Härigenom föreskrivs att i skollagen (1962:319)' skall införas en ny
paragraf, 52 b §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Regeringens förslag

52 b §

Den kommun i vilken en elev i
specialskolan är kyrkobokförd skall
betala ersättning till staten för
kostnader för undervisningen. Detta
gäller dock inte om eleven undervisas
i en sådan särskild klass
av specialskolan som är förlagd till
grundskolan i den kommun där eleven
är kyrkobokförd.

Ersättningen skall uppgå till
samma belopp för elev och läsår
som av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer
fastställs för grundskolans elever i
årskurs med samma nummer med
stöd av 46 § 2 mom. andra stycket.
För elever i årskurs 10 i specialskolan
skall därvid gälla samma belopp
som för elever i årskurs 9 i
grundskolan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

' Lagen omtryckt 1970: 1026.

1 Riksdagen 1983/84. 14 sami. Nr 8

UbU 1983/84:8

2. godkänna vad som i propositionen förordats om indelning av riket i
planeringsregioner, inrättande av planeringsberedningar för handikappades
undervisning samt tjänster för handikappkonsulenter,

3. godkänna att anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet och motsvarande
medel under anslaget Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m.
får användas för regionala åtgärder för elever med handikapp enligt de
principer som förordats,

4. godkänna vad som har förordats i propositionen om beaktande i vissa
fall av kommunal ersättning till staten för elever i specialskolan vid fördelningen
av medel från anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet,

5. godkänna förslaget att Härnösands kommun i sin gymnasieskola skall
få anordna utbildning för hörselskadade med riksrekrytering,

6. godkänna vad som i propositionen förordats om upphörande av försöksverksamheten
med särskilda anordningar för utbildning för svårt rörelsehindrade
m.fl. vid Skärholmens gymnasium,

7. godkänna att tjänsterna som förskolekonsulent och reselärare för
synskadade elever knyts till länsskolnämnderna,

8. godkänna att ett specialpedagogiskt resurscentrum för barn med taioch
språkstörningar inrättas vid Hällsboskolan.

Motionerna

Motion väckt under allmänna motionstiden vid riksmötet 1982183

1982/83:1868 av Elis Andersson m. fl. (c) vari, såvitt nu är i fråga, yrkas

I. att riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas för att stimulera
teckenspråksundervisning i grundskolan.

Motioner väckta med anledning av prop. 1983184:27

1983/84:54 av Tore Nilsson (m) och Per Petersson (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att Umeå skall vara regionhuvudort i norra planeringsregionen
för planering och samordning av insatser för barn och ungdomar
med olika former av handikapp.

1983/84:55 av Rune Ångström (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att
Umeå skall vara regionhuvudort i norra planeringsregionen för planering
och samordning av insatser för barn och ungdomar med olika former av
handikapp.

1983/84:58 av Lars Hjertén m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
avslå mom. 5 i hemställan i prop. 1983/84:27.

1983/84:66 av Lennart Bladh m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
uttala sig för att riksgymnasiet för hörselskadade lokaliseras till Örebro
och att de extra medel, för gymnasiets utbyggnad, som föreslagits i propositionen
används för ändamålet.

UbU 1983/84:8

1983/84:67 av Britta Hammarbacken m.fl. (c. fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar uttala sig för att den i proposition 1983/84:27 föreslagna
gymnasiala utbildningen för hörselskadade förläggs till Örebro.

1983/84:68 av Doris Håvik (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att planeringsregionerna bör sammanfalla med
sjukvårdsregionerna,

2. att riksdagen uttalar sig för att försöksverksamheten med riksintagning
till gymnasiet i Skärholmen får fortsätta under läsåret 1984/85.

3. att riksdagen uttalar vikten av att antalet konsulenter för rörelsehindrade
ökas till 25.

1983/84:69 av Anders Högmark (m) vari yrkas att riksdagen avslår
förslagen i propositionen vad avser överförande av förskolekonsulenter
och reselärare från Tomtebodaskolan till länsskolnämnd.

1983/84:70 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen med ändring i regeringens förslag beslutar att ett nytt
gymnasium för hörselskadade elever bör förläggas till Örebro kommun.

2. att riksdagen uttalar att den pedagogiska uppdelning med teckenspråkundervisning
för döva och oral undervisning för hörselskadade som
föreslås i propositionen ej bör genomföras, utan att pedagogiken i största
möjliga utsträckning anpassas efter elevernas önskemål och nuvarande
framtida behov,

3. att riksdagen uttalar att det vid inrättandet av det nya gymnasiet för
hörselskadade elever bör ankomma på staten att se till att kringresurser
ställs till förfogande för att sörja för att en trygg och socialt och kulturellt
rik miljö erbjuds eleverna,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om nedläggning av verksamheten
för svårt rörelsehindrade elever vid Skärholmens gymnasium från
den 1 juli 1984 och hemställer hos regeringen om nytt förslag när resultat
föreligger från statens förhandlingsnämnds förhandlingar i frågan.

1983/84: 76 av Kerstin Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller att vid ändring i förordningen
om statsbidrag till särskilda åtgärder på skolområdet tas i beaktande vad
som i motionen anförts om länsskolnämndernas fördelning av anslaget
Särskilda åtgärder på skolområdet,

2. rut riksdagen förordar att Gävleborgs län även i fortsättningen bör
höra till norra regionen vad beträffar specialskolans upptagningsområde,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den gymnasiala utbildningen för hörselskadade.

4. att riksdagen hos regeringen anhåller att försöksverksamhet med en
samplanerad specialskola och grundskola kommer till stånd.

UbU 1983/84:8

1983/84:77 av Kerstin Göthberg m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs rörande planeringsberedningarnas sammansättning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs rörande behov av mer preciserat förslag i fråga om resursfördelningen.

1983/84:78 av Helge Hagberg m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förtydliganden av bestämmelser om fördelning av
kostnader för elever i specialskolan,

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att riksintagning av rörelsehindrade
skolungdomar till Skärholmens gymnasium övergångsvis får fortsätta
med styrelsen för vårdartjänst som huvudman.

1983/84:79 av Arne Nygren m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att
Umeå skall vara regionhuvudort i norra planeringsregionen för planering
och samordning av insatser för barn och ungdomar med olika former av
handikapp.

1983/84:80 av Stig Olsson (s) vari yrkas att riksdagen till regeringen
uttalar som sin mening att Gävleborgs län även i fortsättningen skall
tillhöra norra planeringsregionen.

1983/84: 81 av Margareta Persson (s) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för att garantier lämnas för att de elever som
idag är antagna vid Skärholmens gymnasium — samt de som ämnar söka
utbildning där under nästa läsår - får fortsätta sin utbildning vid skolan,

2. att riksdagen uttalar sig för att en utvärdering av rörelsehindrade
ungdomars möjligheter till gymnasial utbildning görs innan beslut fattas om
upphörande av försöksverksamheten vid Skärholmens gymnasium,

3. att riksdagen uttalar sig för att statsbidrag - i nuläget 1,4 milj. kr. —
utgår till försöksverksamheten och att dessa medel tas från de i propositionen
föreslagna ”ytterligare medel under SÅS-anslaget”,

4. att riksdagen uttalar sig för att de medel styrelsen för vårdartjänst
disponerar för verksamheten i anslutning till riksgymnasiet under en övergångstid
får stanna hos styrelsen.

1983/84:82 av Per Unckel m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att Skärholmens gymnasium skall vara tillgängligt
för gravt rörelsehindrade elever från hela landet i avvaktan på att
liknande resurscentra kan byggas upp i andra regioner,

2. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om inrättande av
ett riksgymnasium för hörselskadade elever i Härnösand och att detta i
stället förläggs till Örebro.

UbU 1983/84:8

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet dels förslag av regeringen i
proposition 1983/84:27 grundade på integrationsutredningens slutbetänkande
(SOU 1982: 19) Handikappade elever i det allmänna skolväsendet,
dels sexton motioner, varav en väckts under allmänna motionstiden vid
riksmötet 1982/83 och femton väckts med anledning av propositionen.

Föredragande statsrådet konstaterar att under de senaste decennierna
har gravt funktionshindrade elever integrerats i det allmänna skolväsendet
i allt större utsträckning. Målet för skolpolitiken är att skolan skall vara till
för alla. De handikappade skall få förutsättningar för och möjlighet till
delaktighet och gemenskap med övriga i samhället. Föredragande statsrådet
betonar dock särskilt de dövas och gravt hörselskadades behov av
gemenskap med den egna gruppen och av en teckenspråkig miljö. Teckenspråket
är de barndomsdövas första språk och är därför av stor betydelse
för deras gruppgemenskap. Nödvändiga satsningar på teckenspråket och
på samhörigheten mellan de döva bör emellertid också innefatta strävanden
till en fungerande kommunikation och gemenskap även mellan döva
och hörande. Specialskolans betydelse för de döva och gravt hörselskadade
och för deras integration i samhället i stort betonas.

I motion 1982/83:1868 (yrkande I) hemställs om åtgärder för att stimulera
teckenspråksundervisningen i grundskolan. Teckenspråket bör göras
mera känt och tillgängligt så att de hörselskadades möjligheter att få
uppleva gemenskap, värme och känslokontakt ökar. Därför är det viktigt
att kretsen av teckenspråkskunniga vidgas.

Utskottet ansluter sig till vad föredragande statsrådet anför om betydelsen
av de handikappade elevernas möjligheter till delaktighet i samhället i
stort.

1 vad gäller de döva och hörselhandikappades språk erinrar utskottet om
att en ny läroplan gäller för specialskolan fr. o. m. läsåret 1983/84. I denna
betonas att specialskolans undervisningsspråk är teckenspråk och svenska.
Utskottet vill, med anledning av motionsyrkandet, erinra om att riksdagen
vid ett flertal tillfällen haft att ta ställning till yrkanden om teckenspråk
i grundskolan (senast i UbU 1982/83:4). Utskottet har därvid framhållit
att ett införande av teckenspråket som läroämne i grundskolan skulle
innebära ett alltför stort ingrepp i läroplanen och få konsekvenser för andra
ämnen. Utskottet har även påpekat att det är en fråga om resurser, t. ex.
tillgången på för teckenspråksundervisning kvalificerade lärare (UbU
1975/76:9 s. 5). Som motionären påpekar kan teckenspråksundervisning
ske under fria aktiviteter. På högstadiet finns också möjligheten att välja
teckenspråk som tillvalskurs om elevunderlaget är tillräckligt. Utskottet
föreslår att riksdagen med hänvisning till det anförda avslår yrkande 1 i
motion 1982/83: 1868.

tl Riksdagen 1983/84. 14 sami. Nr 8

UbU 1983/84:8

Föredragande statsrådet konstaterar att utbildningsutbudet för hörselskadade
barn och ungdomar inte är samordnat på samma sätt som för de
döva och gravt hörselskadade. I integrationsutredningens slutbetänkande
(SOU 1982: 19) anfördes att bl. a. Hörselfrämjandet uttryckt önskemål om
en sådan samordning för de hörselskadade i synnerhet på det gymnasiala
stadiet. Integrationsutredningen ansåg att det av utredningen förordade
regionsamarbetet skulle kunna få stor betydelse för de hörselskadades
utbildning. Föredragande statsrådet har, liksom integrationsutredningen,
funnit skäl för en samordning på riksnivå av det gymnasiala utbildningsutbudet
för hörselskadade. Därigenom bör både de hörselskadades krav på
ett brett utbildningsutbud och deras behov av gruppsamhörighet och identifikation
kunna tillgodoses. Länsskolnämnden i Västernorrlands län har
aktualiserat frågan om lokalisering till Härnösand av gymnasial utbildning
för hörselskadade med riksrekrytering. Föredragande statsrådet förordar
att Härnösands kommun bör medges rätt att fr. o. m. läsåret 1984/85 inom
ramen för sin gymnasieskola anordna riksrekryterande gymnasial utbildning
för hörselskadade. Kommunens gymnasieskola har enligt föredragande
statsrådet ett väl differentierat utbildningsutbud. Utbildningen för hörselskadade
kan utan större nyinvesteringar integreras lokalmässigt med
övrig gymnasial utbildning i kommunen. För läsåret 1984/85 beräknas
antalet intagningsplatser till ca 25. Efter en femårig uppbyggnadsperiod
skall antalet intagningsplatser vara 100 per år. Enligt föredragande statsrådet
erfordras en målmedveten kommunal satsning på fortbildning av gymnasielärare
i hörselpedagogik. Skolstyrelsen är också i ett initialskede
beredd att genomföra en viss omprioritering av de medel som finns för
personalutbildning till förmån för fortbildning inom hörselhandikappområdet
och att med kommunala medel svara för erforderlig fortbildning av icke
undervisande personal, inackorderingsfaddrar och handledare i samband
med yrkesorientering. Det behövs enligt statsrådets mening extra statliga
resurser i form av engångsbidrag för specialutbildning, bidrag för personal
utöver det vanliga bidraget till lärarlöner samt bidrag till vissa kostnader i
initialskedet, t. ex. anpassning av befintliga lokaler. I propositionen beräknas
dessa kostnader till sammanlagt 2600000 kr. för budgetåret 1984/85.
Till frågan om medelsanvisning avser föredragande statsrådet återkomma i
samband med statsbudgeten för detta budgetår.

I ett antal motioner föreslås en annan lösning av frågan om utbildning på
det gymnasiala stadiet för de hörselskadade.

Enligt motion 1983/84:58 bör riksdagen avslå förslaget om riksrekryterande
gymnasial utbildning förlagd till Härnösand. Motionärerna anför att
organisationen av utbildning för de hörselskadade bör bygga på redan
gjorda erfarenheter i Stockholm och Göteborg. Utbildning bör finnas där
samt i Härnösand och Malmö. Denna tanke förs också fram i motion 1983/
84:76 (yrkande 3). Regeringens förslag bör omprövas till förmån för en
regional organisation med utbildning på de fyra nämnda orterna.

UbU 1983/84:8

I fyra andra motioner, nämligen 1983/84:66, 1983/84:67, 1983/84:70
(yrkande 1) och 1983/84:82 (yrkande 2), yrkas att riksdagen skall avslå
regeringens förslag och i stället besluta att den riksrekryterande gymnasiala
utbildningen för hörselskadade skall få anordnas i Örebro. Motionärerna
hänvisar till att gymnasial utbildning av döva och gravt hörselskadade
redan finns i Örebro och att unika erfarenheter gjorts där av undervisning
av hörselskadade. Det finns redan kvalificerade och erfarna lärare, utbyggd
elevvård, erfarenheter av olika former av boende, kvalificerad hörselvård,
specialutrustade lokaler m. m. i Örebro. Lokalisering av utbildning
för båda grupperna, dvs. av döva och gravt hörselskadade resp. av
hörselskadade, till samma ort underlättar för eleverna att själva välja
grupptillhörighet och att vid behov byta grupp. I motionerna anförs också
att det är en fördel att förlägga utbildningen till Örebro med tanke på
avstånden till skolan för flertalet av eleverna. I motion 1983/84:66 yrkas
också att de extra medel om 2600000 kr. som beräknats i propositionen för
riksrekryterande gymnasial utbildning för hörselskadade i Härnösand i
stället skall användas för sådan verksamhet i Örebro. Motionärerna redovisar
också att Hörselfrämjandet tillsammans med Sveriges dövas riksförbund
och Riksförbundet för döva och hörselskadade barn står bakom
önskemålet om förläggning till Örebro. Enligt motion 1983/84:70 (yrkande
3) bör riksdagen vidare uttala att det vid den gymnasiala utbildningen för
hörselskadade måste finnas en trygg samt socialt och kulturellt rik miljö för
eleverna och att staten bör ta det ekonomiska ansvaret för detta.

Utskottet har i likhet med föredragande statsrådet funnit skäl tala för en
samordnad gymnasial utbildning på riksplanet för hörselskadade elever.
Därigenom kan eleverna få tillgång till ett mera differentierat utbildningsutbud
och resurserna utnyttjas mera rationellt. Eleverna får då också lättare
sina behov av gruppsamhörighet tillgodosedda. Det är möjligt både i Härnösand
och Örebro att erbjuda eleverna goda valmöjligheter beträffande
utbildningsvägar. Härnösands kommun är enligt propositionen beredd att
vidta sådana åtgärder som behövs för att kunna starta utbildningen läsåret
1984/85. Utskottet har också erfarit att skolstyrelsen i Örebro uttalat att
utbildningen med hänsyn till erfarenheter, kunnande, medicinska och tekniska
resurser i kommunen samt de hörselskadade elevernas behov bör få
anordnas i Örebro.

Utskottet delar motionärernas bedömning att de erfarenheter, kunskaper
och resurser som finns i Örebro för utbildning av döva och gravt
hörselskadade bör kunna utnyttjas även för utbildning av hörselskadade.
Genom denna lokalisering underlättas elevernas val av grupptillhörighet,
dvs. om de skall tillhöra gruppen döva och gravt hörselskadade eller
gruppen hörselskadade. Likaså underlättas övergång från den ena gruppen
till den andra om båda formerna av utbildning anordnas på samma ort.
Genom en lokalisering till Örebro av utbildningen för de hörselskadade
underlättas utbildningen även för dem som har behov av både oral undervisning
och teckenspråksstöd.

UbU 1983/84:8

På angivna grunder anser utskottet att gymnasial utbildning med riksrekrytering
för hörselskadade elever bör få anordnas inom Örebro kommuns
gymnasieskola fr. o. m. läsåret 1984/85 under förutsättning att godtagbart
avtal kan träffas med kommunen beträffande statlig ersättning, vilken i
tillämpliga delar bör vara jämförbar med vad som har förutsatts i propositionen
för en utbildning i Härnösand. Utbildningen bör efter en uppbyggnadsperiod
få den dimensionering som angetts i propositionen, dvs. en
intagning av 100 elever per år.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen med avslag på proposition 1983/
84:27 och med anledning av motionerna 1983/84:66, 1983/84:67, 1983/
84:70 yrkandena 1 och 2 och 1983/84:82 yrkande 2 samt med avslag på
motionerna 1983/84:58, 1983/84:70 yrkande 3 och 1983/84:76 yrkande 3
som sin mening ge regeringen till känna.

Föredragande statsrådet anser att det är viktigt att skapa möjligheter för
elever med handikapp att välja mellan olika utbildningsalternativ. I likhet
med integrationsutredningen anser föredragande statsrådet det vara nödvändigt
att ett regionalt samarbete över länsgränserna kommer till stånd.
Syftet med detta skall vara att öka möjligheterna för elever med handikapp
att dels få undervisas tillsammans med elever med likartat handikapp om
de så önskar, dels få till stånd fler specialanpassade studievägar inom
gymnasieskolan. Därför förordas att en ny planeringsnivå införs med fem
planeringsregioner, nämligen den norra, den mellersta, den östra, den
västra och den södra regionen. Planeringsregionerna skall vara gemensamma
för alla handikappgrupper. Förslaget till indelning i planeringsregioner
överensstämmer med integrationsutredningens förslag så när som på att
Gävleborgs län förs till den östra regionen i stället för till den norra.

Riksdagen bör enligt motion 1983/84:68 (yrkande 1) besluta att de nya
planeringsregionerna för samarbete om de handikappade elevernas skolgång
skall sammanfalla med sjukvårdsregionerna. Motionären åberopar
vissa remissyttranden över integrationsutredningen i vilka samma åsikt
framförts. För en indelning i enlighet med sjukvårdsregionerna talar att
dessa är väl etablerade och väl fungerande baser för samarbete i olika
avseenden, bl. a. beträffande omsorgerna om de rörelsehindrade barnen
och ungdomarna.

1 motion 1983/84:80 accepteras regeringens förslag om indelning i planeringsregioner
med undantag av att motionären önskar att Gävleborgs län
skall tillhöra den norra regionen enligt utredningens förslag och inte den
östra som regeringen föreslagit. I motion 1983/84:76 (yrkande 2) hemställs
att Gävleborgs län även i fortsättningen bör höra till norra regionen i vad
gäller specialskolans upptagningsområde. Motionärerna uttrycker oro för
att regeringens förslag skall få till följd att även upptagningsområdet för
specialskolan i Härnösand för döva och gravt hörselskadade barn, Kristinaskolan,
skall ändras så att Gävleborgs län inte längre ingår. Detta skulle

UbU 1983/84:8

ta bort en alltför stor del av elevunderlaget och negativt påverka Kristinaskolans
roll som regional resurs.

Utskottet vill erinra om att integrationsutredningen prövat i vad mån
planeringsregionerna kan samordnas med någon existerande regionindelning
och stannat för den indelning som hittills gällt för de rådgivande
planeringskonferenserna för döva och hörselskadade. Inom vissa av dessa
regioner finns redan ett intensivt samarbete. Ett stort antal remissorgan
har också stött utredningens förslag om fem planeringsregioner. Som föredragande
statsrådet anför bör det samarbete som redan startat för de döva
och hörselskadade få fortsätta och utökas till att omfatta samtliga handikappgrupper.
Enligt utskottets uppfattning bör därför riksdagen avslå motion
1983/84:68 yrkande 1 och godkänna att landet delas in i fem planeringsregioner.

Utskottet har inhämtat att den i propositionen föreslagna indelningen i
planeringsregioner inte kommer att påverka upptagningsområdet för specialskolan
i Härnösand för döva och gravt hörselskadade barn. Därigenom
finns inte anledning till oro för Kristinaskolans elevunderlag. Utskottet
ansluter sig till föredragande statsrådets bedömning att Gävleborgs län bör
tillhöra den östra regionen och föreslår att riksdagen med avslag på motionerna
1983/84:76 yrkande 2 och 1983/84:80 godkänner vad som förordats i
propositionen om vilka län som skall tillhöra var och en av de fem planeringsregionerna.

I propositionen förordas att det skall finnas en huvudort i vaije planerirtgsregion.
Dessa huvudorter bör vara de som integrationsutredningen
föreslagit med undantag av utredningens förslag om Umeå såsom huvudort
i den norra regionen. Med hänvisning till bl. a. det stora kunnandet och de
stora resurser inom handikappområdet som finns samlade i Härnösands
kommun, till att Härnösand f. n. är huvudort för den norra planeringskonferensen
för döva och hörselskadade och till att Härnösand enligt propositionen
skall få anordna gymnasial utbildning för hörselskadade inom sin
gymnasieskola förordar föredragande statsrådet att Härnösand skall vara
huvudort i den norra regionen.

I tre motioner, nämligen 1983/84:54, 1983/84:55 och 1983/84:79, yrkas
att Umeå skall vara huvudort i den norra planeringsregionen. I motionerna
anförs som skäl för lokalisering till Umeå geografiska förhållanden, kommunikationer,
spridningen av berörda elever inom regionen, existerande
regionala institutioner i Umeå, forskning och utbildning inom handikappområdet
vid universitetet i Umeå m. m.

I det föregående har utskottet tillstyrkt att Gävleborgs län förs till den
östra regionen. Därigenom kommer Umeå att vara mera centralt beläget i
den norra regionen jämfört med Härnösand. Utskottet har vidare föreslagit
att den gymnasiala utbildningen för hörselskadade skall förläggas till Örebro.
Med hänvisning till det anförda och till de skäl som förts fram i

UbU 1983/84:8

motionerna föreslår utskottet att riksdagen med avslag på propositionen
och med bifall till motionerna 1983/84:54, 1983/84:55 och 1983/84:79 som
sin mening ger regeringen till känna att Umeå bör vara huvudort i den
norra planeringsregionen. 1 övrigt bör riksdagen godkänna de föreslagna
huvudorterna.

I vaije planeringsregion bör det enligt propositionen finnas en planeringsberedning.
Planeringsberedningens uppgift skall vara att samordna
insatserna inom varje region för elever med handikapp och även i övrigt
planera så att befintliga resurser utnyttjas på bästa sätt.

Planeringsberedningarna bör inte vara egna myndigheter utan organ
inom huvudorternas länsskolnämnder. Verksamheten bör i administrativt
hänseende ledas av resp. länsskolnämnd. Varje beredning bör bestå av
minst tio ledamöter som utses av länsskolnämnden på huvudorten. En del
av ledamöterna skall utses efter förslag från övriga länsskolnämnder i
regionen. På detta sätt avses vaije länsskolnämnd i regionen bli representerad
genom dels en allmän representant, dels pedagogisk expertis. Planeringsberedningarnas
arbete bör starta den 1 april 1984.

Planeringsberedningarnas sammansättning tas upp i motion 1983/84:77
(yrkande 1). Riksdagen bör begära att regeringen återkommer med ett
klarläggande av hur stora planeringsberedningarna avses bli och vilka
intressen som skall vara företrädda i dem. Motionärerna önskar också få
klarlagt vad som menas med ”allmän representant”.

Utskottet anser att riksdagen bör godkänna förslaget om att det skall
finnas en planeringsberedning inom varje planeringsregion. Eftersom de
länsskolnämnder som ingår i en region skall få möjlighet att utifrån sina
behov påverka sammansättningen av planeringsberedningen i regionen,
bör det enligt utskottets uppfattning inte utfärdas alltför detaljerade föreskrifter
om beredningarnas sammansättning och storlek. Utskottet utgår
dock från att länsskolnämnderna ser till att planeringsberedningarna inte
får en sådan omfattning att deras arbete negativt påverkas. De intressen
som skall vara företrädda i planeringsberedningarna måste få skifta från
region till region allt efter de behov av samordning för olika grupper som
finns där. Utskottet har uppfattat uttrycket ”allmän representant” som att
det av denna representant inte skall krävas särskild handikappkunskap
utan snarare allmän kunskap om skola och samhälle. Den särskilda handikappkunskapen
skall garanteras genom den pedagogiska expertis som
enligt propositionen också skall ingå i planeringsberedningarna. Med det
anförda anser utskottet att motion 1983/84:77 yrkande 1 bör avslås av
riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som anförts i
propositionen om planeringsberedningar för handikappades undervisning.

Utskottet tillstyrker vad som anförts i propositionen om inrättande den 1
april 1984 av en tjänst vid länsskolnämnden på resp. huvudort som handikappkonsulent
med uppgift att samordna handikappåtgärderna inom regionen.
Medel avses begäras på tilläggsbudget för innevarande budgetår.

UbU 1983/84:8

Riksdagen bör enligt motion 1983/84:76 (yrkande 4) ge regeringen till
känna att försöksverksamhet bör starta med en lokalmässig samplanering
av specialskola för döva och gravt hörselskadade och vanlig, mindre
grundskola. Därigenom tillgodoses både behoven av integration av de
döva och gravt hörselskadade med de hörande och de dövas behov av
samhörighet med den egna gruppen och en teckenspråkig miljö.

Riksdagen (UbU 1982/83:20 p. 6) avslog ett liknande yrkande vid föregående
riksmöte med hänvisning till att förslag om ett aktuellt skolprojekt
sänts på remiss av SÖ. Utskottet har inhämtat att detta ärende ännu inte är
färdigberett inom SÖ. Utskottet erinrar om att föredragande statsrådet i
proposition 1983/83:27 förutsätter att planeringsberedningarna, de dövas
egna organisationer och föräldraorganisationer får delta i diskussioner om
sådan samordning. Utskottet anser, med hänvisning till det anförda, att
riksdagen inte bör göra det i motionen yrkade uttalandet. Riksdagen bör
avslå motion 1983/84: 76 yrkande 4.

Bidrag med medel från anslaget till särskilda åtgärder på skolområdet
(det s. k. SÅS-anslaget) ges i dag i form av en allmän resurs för i huvudsak
valfri användning och en särskild resurs för ett närmare bestämt ändamål
inom skolväsendet (1 § förordningen 1981:591 om statsbidrag till särskilda
åtgärder på skolområdet). Enligt 6 § skall medlen till allmän resurs fördelas
av länsskolnämnden till sådana kommuner i länet som på grund av särskilda
svårigheter inom skolväsendet har behov av statliga bidrag utöver
ordinarie skolbidrag. I sin bedömning skall länsskolnämnden enligt 7 §
väga samman olika faktorer och därvid ta hänsyn till om andelen handikappade
elever i kommunen är stort.

Föredragande statsrådet stryker under att de här redovisade bestämmelserna
för fördelningen av SÅS-anslaget således omfattar åtgärder för handikappade
barns skolgång och erinrar om att det i budgetpropositionen i
januari 1982 framhålls att andelen elever med handikapp måste tillmätas
mycket stor vikt vid fördelningen av SÅS-medlen.

Föredragande statsrådet föreslår, i likhet med integrationsutredningen,
att medel från SAS-anslaget skall få användas för regionala åtgärder för
elever med handikapp. Ett tillskott för regionala åtgärder om ca 6,9 milj.
kr. under SÅS-anslaget aviseras till nästa budgetår. Tillskottet skall åstadkommas
genom omprioriteringar inom skolväsendet. De enskilda planeringsberedningarna
skall göra framställningar till SÖ med förslag till regionala
åtgärder. SÖ skall redovisa planeringsberedningarnas förslag för regeringen
i sin anslagsframställning. Vid SÖ:s fördelning av samtliga SÅSmedel
till de olika länen skall de regionala åtgärder inom resp. län som
planeringsberedningarna föreslagit vägas in. För budgetåret 1984/85 bör
SÖ hålla inne en viss del av SÅS-anslaget för de åtgärder som planeringsberedningarna
kan komma att föreslå för detta budgetår. Riksdagen föreslås
godkänna att SÅS-anslaget får användas för regionala åtgärder enligt
de förordade principerna.

UbU 1983/84:8

Riksdagen bör enligt motion 1983/84:77 (yrkande 2) hos regeringen
begära ett mera preciserat förslag om vilka regionala åtgärder SÅS-ansIaget
skall användas till och hur detta skall ske.

Utskottet har inget att erinra mot att medel anvisas för regionala åtgärder
under SAS-anslaget. Utskottet utgår från att de förslag planeringsberedningarna
för fram till SÖ har förankring i de länsskolnämnder inom
vilkas områden åtgärderna skall vidtas. Det är enligt utskottets mening inte
möjligt att nu i detalj precisera till vilka slag av åtgärder medlen skall
användas. Behoven kan vara olika i olika regioner och resurserna och
sättet att utnyttja dem kommer också att variera. Integrationsutredningen
har diskuterat samordningsbehoven för de olika handikappgrupperna i sitt
slutbetänkande (SOU 1982:19 s. 222—225). Ett bra exempel på verksamhet
som kan fungera som regional verksamhet är enligt utredningen den
gymnasiala utbildningen för rörelsehindrade i Skärholmen. Integrationsutredningen
nämner också att den regionala samordningen kommer att få
stor betydelse för mindre grupper av fysiskt handikappade vilkas handikapp
är så ovanliga att gemensamma åtgärder för dem måste samordnas
över läns- och regiongränser. Planeringsberedningarna, i vilka länsskolnämnderna
har företrädare, bör ha frihet att utforma samordningsåtgärderna
inom resp. region och även mellan regioner efter de behov som
finns. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen bör
avslå yrkande 2 i motion 1983/84:77 och godkänna att SÅS-anslaget får
användas för regionala åtgärder för elever med handikapp enligt i propositionen
angivna principer. Utskottet har inget att erinra mot att motsvarande
medel under anslaget Bidrag till kommunal vuxenutbildning får användas
på samma sätt.

Enligt föredragande statsrådets mening bör hemkommunens betalningsansvar
för undervisningen vara detsamma oavsett om en kommun eller
staten svarar för undervisningen. Därför bör hemkommunen, dvs. den
kommun där eleven är kyrkobokförd, betala ersättning till staten för de
elever som går i specialskolan. Ersättningen bör uppgå till samma belopp
som gäller för interkommunala ersättningar för elever i grundskolan. Dock
bör inte ersättning tas ut för elever som går i s.k. externa klasser av
specialskolan eller vid högstadium där specialskolan förlagt undervisningen
till kommunens grundskola på specialskoleorten. I dessa fall har nämligen
kommunen vissa kostnader för eleverna. Riksdagen föreslås anta ett
inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i skollagen
(1962: 319) avseende en ny paragraf, 52b§.

I motion 1983/84:78 (yrkande 1 delvis) begärs ett förtydligande av vem
som skall betala ersättningen till staten för sådana elever i specialskolan
som - om de inte tillhörde specialskolan - skulle vara särskoleelever och
därmed höra till en landstingskommuns ansvarsområde.

Av nyssnämnda förslag till lag framgår att den kommun, i vilken en elev i

UbU 1983/84:8

specialskolan är kyrkobokförd, skall betala ersättning till staten. Utskottet
har inget att erinra mot förslaget om ersättning till staten för elever i
specialskolan - med i lagförslaget angivet undantag - och föreslår att
riksdagen med avslag på motion 1983/84:78 yrkande 1 i denna del antar
förslaget till lag om ändring i skollagen.

Enligt föredragande statsrådet bör medel motsvarande det belopp kommunerna
betalar till staten för specialskolans elever tillföras SÅS-anslaget.
Beloppet uppskattas till ca 5,5 milj. kr. I vissa kommuner, t. ex. Örebro,
bor särskilt många familjer med barn som går i specialskolan. För att dessa
kommuner inte skall åsamkas alltför stora kostnader vid ett genomförande
av förslaget bör såväl SÖ som länsskolnämnden beakta dessa förhållanden
vid fördelningen av SÅS-anslaget. Kommuner som får särskilt höga kostnader
med anledning av förslaget skall således kunna kompenseras vid
fördelningen av SÅS-anslaget.

Regler för hur kompensationen skall beräknas efterlyses i motion 1983/
84:78 (yrkande 1 delvis). Motionärerna anser att avgifterna för t. ex. Örebro,
som har två specialskolor inom sina gränser och många av dessa
skolors elever kyrkobokförda i kommunen, kommer att få extremt stora
avgifter till staten jämfört med andra kommuner som endast har få elever i
specialskola. Motionärerna vill veta om kommuner som har många elever i
specialskola skall få sådan kompensation genom bidrag från SÄS-anslaget
att de kommer i en lika gynnsam situation som de kommuner som har få
specialskoleeiever kyrkobokförda.

Vid fördelningen av medel under SÅS-anslaget skall flera olika faktorer
vägas in. Hur stor kompensationen för specialskoleavgifterna skall vara
måste avgöras från fall till fall. Full kompensation är emellertid inte rimlig
eftersom det i så fall inte behöver tas ut några avgifter. Riksdagen bör avslå
motion 1983/84:78 yrkande 1 i denna del och godkänna vad som förordats i
propositionen om beaktande i vissa fall av kommunal ersättning till staten
för elever i specialskolan vid fördelningen av medel från SÅS-anslaget.

Vid länsskolnämndernas fördelning av medel från SÅS-anslaget skall
enligt motion 1983/84: 76 (yrkande 1) bidrag även kunna gå till specialskolorna
som kompensation för deras utåtriktade pedagogiska stödverksamhet
till kommunerna.

Utskottet erinrar om att medlen under det nuvarande SÅS-anslaget i
stort motsvarar dels den tidigare s.k. länsskolnämndsresursen inom
grundskolan, dels 25 % av den tvåprocentiga besparingen under grundskoloch
gymnasieskolanslagen. Syftet med anslaget är att ge ekonomisk kompensation
till kommuner med särskilda behov. Medel till de statliga specialskolorna
anvisas inom ramen förde särskilda specialskolanslagen. Med
det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1983/84:76 yrkande
1.

UbU 1983/84:8

Sedan år 1974 bedrivs försöksverksamhet med gymnasieutbildning för
svårt rörelsehindrade elever vid Skärholmens gymnasium i Stockholm.
Genom ett avtal mellan staten och Stockholms kommun har kommunen
åtagit sig att bedriva denna utbildning för ca 20 elever från hela landet.
Detta avtal, som gäller utbildningen, har sagts upp till den 1 juli 1984.
Integrationsutredningen uttalade i sitt slutbetänkande (SOU 1982: 19 s.
223-224) att ett ökat regionalt samarbete kan få en stor betydelse för de
gravt rörelsehindrade eleverna. Behovet av samordning på det gymnasiala
stadiet är enligt utredningen mycket stort. Genom samverkan över länsgränserna
inom planeringsberedningar torde möjligheterna öka väsentligt
att i andra regioner än i Stockholmsregionen få specialanpassade gymnasiala
utbildningar för rörelsehindrade. Det särskilda bidrag som utgår för
utbildningen i Skärholmen borde enligt utredningen föras över till ett
samlat bidrag för regionala åtgärder.

Föredragande statsrådet delar integrationsutredningens uppfattning att
det regionala samarbetet ökar möjligheterna att på flera platser i landet
erbjuda specialanpassade gymnasiala utbildningar för rörelsehindrade.
Kostnader för elevens skolgång skall enligt föredragande statsrådet inte
betalas helt med statliga medel. Den kommun där eleven bor skall ha ett
ekonomiskt ansvar för elevens skolgång. Om en elev går i en annan
kommuns skola skall elevens hemkommun, dvs. den kommun där eleven
är kyrkobokförd, betala interkommunal ersättning. Mot bakgrund av det
anförda föreslår föredragande statsrådet att försöksverksamheten med
särskilda anordningar för utbildning för svårt rörelsehindrade m. fl. i Skärholmens
gymnasium skall upphöra vid utgången av juni 1984. Medel motsvarande
det särskilda statsbidraget som f. n. utgår till elevernas undervisning
vid Skärholmens gymnasium skall föras över till SAS-anslaget, vilket
i enlighet med vad utskottet nyss tillstyrkt i fortsättningen skall användas
även till regionala åtgärder för handikappade. Det beräknade bidraget
uppgår f. n. till ca 1,4 milj. kr.

Statligt bidrag utgår även för försöksverksamhet med omvårdnad och
därmed sammanhängande åtgärder för de rörelsehindrade eleverna vid
Skärholmens gymnasium. Detta är således inte bidrag till undervisningskostnader.
Denna verksamhet med omvårdnad m.m. bedrivs av styrelsen
för vårdartjänst. Statens förhandlingsnämnd har sedan år 1979 regeringens
uppdrag att förhandla om kommunalt övertagande av denna verksamhet.
Förhandlingar pågår ännu. I avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar
förordar föredragande statsrådet att styrelsen för vårdartjänst t. v. bör
kunna disponera medel för fortsatt verksamhet. Om förhandlingarna slutförs
och verksamheten får kommunalt huvudmannaskap bör medel motsvarande
det nuvarande statliga bidraget till omvårdnad m. m. föras över
till SÅS-anslaget för att även i fortsättningen användas för anordningar
som underlättar för elever med handikapp att gå i vanliga skolor.

Frågan om gymnasial utbildning för svårt rörelsehindrade vid Skärhol -

UbU 1983/84:8

mens gymnasium tas upp i fem motioner. Ingen av motinärerna har något
emot att verksamheten så småningom decentraliseras. Motionärerna är
dock mycket tveksamma till om de nya planeringsberedningarna har någon
möjlighet att snabbt anordna gymnasieutbildning i övriga regioner för svårt
rörelsehindrade motsvarande den som nu finns i Skärholmen. I motion
1983/84:68 (yrkande 2) begärs att riksdagen skall uttala att försöksverksamheten
i Skärholmen skall få fortsätta under läsåret 1984/85. Enligt
motion 1983/84: 82 (yrkande 1) bör Skärholmens gymnasium vara tillgängligt
för gravt rörelsehindrade elever från hela landet tills dess liknande
verksamhet hunnit byggas upp i andra regioner. Riksdagen bör enligt
motion 1983/84: 81 uttala sig för att garantier lämnas för att de elever som i
dag är intagna och de som tas in inför läsåret 1984/85 skall få fullfölja sin
utbildning vid skolan (yrkande 1). Innan beslut fattas om nedläggning av
försöksverksamheten bör den utvärderas (yrkande 2). Statsbidrag till utbildningen
bör även fortsättningsvis utgå i särskild ordning så länge försöksverksamheten
pågår och inte via SÅS-anslaget (yrkande 3). Vidare
bör statsbidrag till omvårdnad m. m. under en övergångstid utgå via styrelsen
för vårdartjänst (yrkande 4). I avvaktan på resultatet av förhandlingarna
om kommunalt övertagande av omvårdnaden m.m. bör försöksverksamheten
i Skärholmen enligt motion 1983/84:70 (yrkande 4) få fortsätta.
Riksdagen bör därför enligt motionsyrkandet avslå regeringens förslag och
begära att nytt förslag läggs fram när förhandlingarna avslutats. I motion
1983/84:78 (yrkande 2) hemställs att verksamheten i Skärholmen skall få
fortsätta övergångsvis och att styrelsen för vårdartjänst tills vidare skall få
fortsätta nuvarande verksamhet.

Utskottet konstaterar först att motionärerna i princip delar föredragande
statsrådets och integrationsutredningens uppfattning att det regionala samarbetet
ökar möjligheterna att på flera platser i landet erbjuda specialanpassade
gymnasiala utbildningar för rörelsehindrade elever. Även utskottet
delar denna uppfattning. Som framhålls i motionerna är det emellertid
inte möjligt för planeringsberedningarna att efter ett par månaders verksamhet
föreslå utbildning av motsvarande slag i övriga regioner redan
budgetåret 1984/85. Elever från hela landet bör därför få tas in vid Skärholmens
gymnasium även inför läsåret 1984/85. Nyssnämnda elever och de
elever som redan går vid Skärholmens gymnasium bör få fullfölja sin
utbildning vid denna skola under den ekonomiska förutsättning som gäller i
dag. Medel till denna utbildningsverksamhet bör enligt utskottets mening
utgå under SÅS-anslaget enligt särskilda övergångsvis gällande bidragsbestämmelser.
Utskottet anser att försöksverksamheten i vad gäller utbildning
skall upphöra i så måtto att någon intagning till utbildning på nuvarande
villkor inte sker inför läsåret 1985/86 och senare. Utskottet vill dock
framhålla att detta inte utesluter att elever från hela landet tas in vid
Skärholmens gymnasium som ett resultat av samarbete inom den östra
regionen och mellan denna region och övriga regioner i landet. Utskottet

UbU 1983/84:8

tillstyrker således, med här gjorda kompletteringar och förtydliganden, att
medel till rörelsehindrade elevers gymnasieutbildning fortsättningsvis skal!
utgå på det sätt som föreslås i propositionen.

Som anförs i propositionen bör försöksverksamheten i Skärholmen med
omvårdnad m. m. även fortsättningsvis bedrivas av styrelsen för vårdartjänst
i avvaktan på ett kommunalt övertagande. Motionsyrkanden om en
sådan övergångsanordning är således tillgodosedda redan genom vad som
redovisats i propositionen. Utskottet förutsätter att frågan om ersättning
för omvårdnad av de elever som nu går i Skärholmen och av dem som tas
in inför läsåret 1984/85 beaktas vid ett eventuellt avtal om kommunalisering.

Vad utskottet här anfört om upphörande av försöksverksamheten med
särskilda anordningar för utbildning av svårt rörelsehindrade m.fl. vid
Skärholmens gymnasium, m. m. bör riksdagen med anledning av proposition
1983/84:27 samt motionerna 1983/84:68 yrkande 2, 1983/84:78 yrkande
2, 1983/84:81 yrkandena 1 och 4 och 1983/84: 82 yrkande 1 samt med
avslag på motionerna 1983/84:70 yrkande 4 och 1983/84:81 yrkandena 2
och 3 som sin mening ger regeringen till känna.

Integrationsutredningen föreslog att de tjänster för förskolekonsulenter
och resetalare för synskadade harn som i dag är knutna till Tomtebodaskolans
resurscentrum skall föras över till länsskolnämnderna. Remissopinionen
var delad i denna fråga. Föredragande statsrådet anser att förskolekonsulenterna
och reselärarna kommer att utgöra en viktig resurs i planeringsberedningarnas
arbete och konstaterar att konsulenterna för rörelsehindrade
redan i dag är knutna till länsskolnämnderna. Med hänvisning
härtill och till att både förskolekonsulenterna och reselärarna bör höra till
samma myndighet förordar föredragande statsrådet att båda dessa kategorier
av tjänster knyts till länsskolnämnderna.

I motion 1983/84:69 yrkas avslag på förslaget i propositionen. Motionären
menar att det inte finns någon garanti för att förskolekonsulenterna och
reselärarna verkligen kommer att få delta i verksamheten vid Tomteboda
resurscentrum. Vidare finns det risk för att det nuvarande utbytet av
erfarenheter och kunskaper dem emellan minskar om de placeras ut ensamma
eller några få på resp. länsskolnämnd. Medverkan i planeringsberedningarnas
arbete behöver inte kräva att tjänsterna knyts till länsskolnämnderna.
De landstingskommunalt anställda hörselvårdskonsulenterna
och lärarna för blinda och utvecklingsstörda barn förutsätts delta i detta
arbete.

Utskottet har funnit skäl tala för att förskolekonsulenterna och reselärarna
knyts till länsskolnämnder. Utskottet har därvid noterat vad föredragande
statsrådet anfört om vikten av att de också i fortsättningen har en
nära kontakt med Tomteboda resurscentrum och att detta innebär att de
måste ges möjlighet att delta och medverka i fortbildning, konferenser och

UbU 1983/84:8

kurser där. Under denna förutsättning är utskottet berett föreslå att riksdagen
med avslag på motion 1983/84:69 godkänner vad som förordats i
propositionen.

Vid länsskolnämnderna finns i dag tolv konsulenter för rörelsehindrade
elever. Integrationsutredningen ansåg att det på sikt borde finnas åtminstone
25 konsulenter för rörelsehindrade elever och att denna utbyggnad
borde ske snabbt med fem tjänster per år. 1 propositionen aviseras att
antalet skall ökas till 17 budgetåret 1984/85.

Riksdagen bör enligt motion 1983/84:68 (yrkande 3) uttala vikten av att
antalet konsulenter ökas till 25.

Utskottet noterar den aviserade ökningen med fem tjänster nästa budgetår
och anser att frågan om ytterligare ökning följande budgetår får
prövas i det årliga budgetarbetet. Riksdagen bör därför avslå motion 1983/
84: 68 yrkande 3.

Föredragande statsrådet erinrar om att av de riksrekryterande specialskolorna
fungerar Tomtebodaskolan i Stockholm som ett resurscentrum
för synskadade, Ekeskolan i Örebro för synskadade elever med allvarligare
tilläggshandikapp och Asbackaskolan i Gnesta för hörselskadade
elever med tilläggshandikapp. Nu förordas att Hällsboskolan i Sigtuna
skall få fungera som resurscentrum för barn med tal- och språkstörningar.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner förslaget.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande teckenspråksundervisning i grundskolan
avslår motion 1982/83: 1868 yrkande 1,

2. att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:66, 1983/
84:67, 1983/84:70 yrkandena 1 och 2 och 1983/84:82 yrkande 2
samt med avslag på proposition 1983/84:27 och motionerna 1983/
84:58, 1983/84:70 yrkande 3 och 1983/84:76 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om anordnande
av utbildning för hörselskadade med riksrekrytering inom
Örebro kommuns gymnasieskola, m. m.,

3. att riksdagen beträffande indelning av riket i fem planeringsregioner
med avslag på motionerna 1983/84:68 yrkande 1, 1983/
84:76 yrkande 2 och 1983/84:80 godkänner vad som förordats i
proposition 1983/84:27,

4. att riksdagen beträffande huvudort i den norra planeringsregionen
med avslag på proposition 1983/84:27 och med bifall till
motionerna 1983/84:54, 1983/84:55 och 1983/84:79 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. att riksdagen beträffande huvudorter i övriga planeringsregioner
godkänner vad som förordats i proposition 1983/84: 27,

UbU 1983/84:8

6. att riksdagen beträffande inrättande av planeringsberedningar
för handikappades undervisning med avslag på motion 1983/
84:77 yrkande 1 godkänner vad som förordats i proposition 1983/
84:27,

7. att riksdagen beträffande tjänster för handikappkonsulenter godkänner
vad som förordats i proposition 1983/84:27,

8. att riksdagen beträffande samplanerad specialskola och grundskola
avslår motion 1983/84:76 yrkande 4,

9. att riksdagen med avslag på motion 1983/84:77 yrkande 2 godkänner
att anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet och motsvarande
medel under anslaget Bidrag till kommunal vuxenutbildning
m. m. får användas för regionala åtgärder för elever med
handikapp enligt de principer som förordats i proposition 1983/
84:27,

10. att riksdagen med avslag på motion 1983/84:78 yrkande 1 i denna
del antar det inom utbildningsdepartementet upprättade förslaget
till lag om ändring i skollagen (1962:319),

11. att riksdagen beträffande beaktande i vissa fall av kommunal
ersättning till staten för elever i specialskolan vid fördelningen av
medel från anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet med avslag
på motion 1983/84:78 yrkande 1 i denna del godkänner vad
som förordats i proposition 1983/84:27,

12. att riksdagen beträffande fördelning av medel från anslaget Särskilda
åtgärder på skolområdet till specialskolorna avslår motion
1983/84:76 yrkande 1,

13. att riksdagen beträffande upphörande av försöksverksamheten
med särskilda anordningar för utbildning för svårt rörelsehindrade
m. fl. vid Skärholmens gymnasium med anledning av proposition
1983/84:27 och motionerna 1983/84:68 yrkande 2, 1983/
84:78 yrkande 2, 1983/84:81 yrkandena I och 4 och 1983/84:82
yrkande 1 samt med avslag på motion 1983/84:70 yrkande 4 och
1983/84: 81 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

14. att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:27 och med
avslag på motion 1983/84:69 godkänner att tjänsterna som förskolekonsulent
och reselärare för synskadade elever knyts till
länsskolnämnderna,

15. att riksdagen beträffande antalet konsulenter för rörelsehindrade
elever avslår motion 1983/84:68 yrkande 3,

UbU 1983/84:8

16. att riksdagen godkänner att ett specialpedagogiskt resurscentrum
för barn med tal- och språkstörningar inrättas vid Hällsboskolan.

Stockholm den 8 december 1983

På utbildningsutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Kerstin
Göthberg (c). Bengt Wiklund (s), Lars Gustafsson (s), Rune Rydén (m).
Helge Hagberg (s), Lennart Bladh (s), Iris Mårtensson (s), Lars Svensson
(s), Göran Allmér (m), Jörgen Ullenhag (fp), Björn Samuelson (vpk),
Gunnar Hökmark (m), Larz Johansson (c) och Lena Lundblad (m).

Reservation

Utbildning för svårt rörelsehindrade m. fl. vid Skärholmens gymnasium
(mom. 13)

Björn Samuelson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar ”Utskottet
konstaterar” och på s. 16 slutar ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet har inget att erinra i princip mot den i propositionen föreslagna
regionaliseringen av gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever.
Därigenom kan ungdomar erbjudas utbildning närmare hemmet vilket
torde medföra att allt fler söker sig till utbildning på den gymnasiala nivån.
Utskottet anser emellertid att det är för tidigt att nu besluta om att verksamheten
i Skärholmen skall upphöra. I dag vet ingen om det finns eller
kommer att finnas motsvarande service på andra orter i landet där kraven
på den inre och den yttre miljön, utbildning och praktik m. m. kan tillgodoses
på samma sätt som i Skärholmen. Riksdagen bör därför avslå regeringens
förslag om att försöksverksamheten skall upphöra den 1 juli 1984
och begära att regeringen återkommer till riksdagen med nytt förslag när
alla de förhållanden som här berörts är klarlagda och de praktiska förutsättningarna
för regionalisering föreligger, t. ex. resultat av pågående förhandlingar
om verksamheten i Skärholmen. Vad utskottet här anfört bör
riksdagen med bifall till motion 1983/84: 70 yrkande 4, med anledning av
motionerna 1983/84:68 yrkande 2, 1983/84:78 yrkande 2, 1983/84:81 och
1983/84:82 yrkande 1 samt med avslag på proposition 1983/84:27 som sin
mening ge regeringen till känna.

UbU 1983/84: 8

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. att riksdagen beträffande utbildning för svårt rörelsehindrade
m.fl. vid Skärholmens gymnasium med bifall till motion 1983/
84:70 yrkande 4, med anledning av motionerna 1983/84:68 yrkande
2, 1983/84:78 yrkande 2, 1983/84:81 och 1983/84:82 yrkande
I samt med avslag på proposition 1983/84:27 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Utbildning för hörselskadade med riksrekrytering (mom. 2)

Georg Andersson, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Iris Mårtensson
och Lars Svensson (alla s) anför:

Integrationsutredningen betonade de dövas och de gravt hörselskadades
behov av ett samordnat utbildningsutbud i form av dels specialskolorna,
dels den gymnasiala utbildningen för döva och gravt hörselskadade i Örebro.
Under 1970-talet har det också funnits en strävan att förstärka möjligheterna
för döva barn och ungdomar att utveckla teckenspråket genom att
ge dem både undervisning och fritidsverksamhet i en teckenspråkig miljö.

Integrationsutredningen betonade betydelsen av att även utbildningen
för de hörselskadade samordnas. Eleverna i denna grupp borde få uppleva
gemenskap med varandra, få tillgång till specialutbildad personal och få
studera i en takt anpassad till dem.

Mot denna bakgrund fann regeringen det angeläget att markera att de
båda typerna av utbildning har olika inriktning, dvs. en utbildning för döva
och gravt hörselskadade som grundas på teckenspråk och skriftlig svenska
resp. en utbildning för hörselskadade som förmedlas oralt med hjälp av
tekniska hjälpmedel och en god akustisk miljö. Därför föreslogs att var och
en av dessa utbildningar skulle lokaliseras till olika orter, nämligen Örebro
och Härnösand.

Av de redovisningar som gjorts inför utskottet från handikapporganisationerna,
bl. a. Sveriges Dövas Riksförbund, framgår emellertid att de
berörda organisationerna nu har en förändrad syn på integration mellan de
döva och gravt hörselskadade å ena sidan och de hörselskadade å den
andra. Det har framgått att man fortfarande anser att undervisningen av de
döva och gravt hörselskadade skall ske i egna undervisningsgrupper och
med hjälp av teckenspråket, medan integration mellan de båda grupperna
med olika handikapp är angelägen när det gäller fritidsverksamhet och
boende. Därmed skulle den klara profileringen i propositionen av en utbildning
i Örebro med starkt teckenspråkig inriktning resp. en utbildning i
Härnösand med oral undervisning inte längre vara motiverad. Det har
också påpekats att de två grupperna av handikappade inte är klart urskilj -

UbU 1983/84:8

bara. Därför bör det finnas möjlighet att byta undervisningsgrupp utan att
därmed tvingas att byta skolort. Vi har mot den redovisade bakgrunden
accepterat förslagen i motionerna om lokalisering av den gymnasiala utbildningen
för de hörselskadade till Örebro.

2. Beaktande i vissa fall av kommunal ersättning till staten för elever i
specialskolan vid fördelningen av medel från anslaget Särskilda åtgärder på
skolområdet (mom. 11)

Helge Hagberg (s) anför:

Jag anser det otillfredsställande att det i propositionen inte anges i hur
stor utsträckning de kommuner som skall betala för elever i specialskolan
kan påräkna kompensation. Jag har dock anslutit mig till utskottets accepterande
av förslaget då det är omöjligt för riksdagen att i detalj precisera
sådana bestämmelser. Jag utgår dock från att SÖ och länsskolnämnderna
vid sin fördelning av medel under SÅS-anslaget är medvetna om hur
ojämnt avgifterna till staten för specialskoleeleverna drabbar olika kommuner
i landet. Utskottet hade anledning att vid föregående års riksdag ta
in uppgifter i frågan från SÖ. Här nedan återges de uppgifter som lämnades
den 15 februari 1982 om antalet specialskoleelever kyrkobokförda i de
kommuner där specialskolor är belägna och antalet specialskoleelever
kyrkobokförda i andra kommuner. Av tablån kan utläsas att specialskolekommunerna
kommer att få stå för omkring en tredjedel av avgifterna till
staten medan alla landets övriga kommuner betalar resterande två tredjedelar.
De hårdast drabbade kommunerna måste få en god kompensation
vid SÖ:s och länsskolnämndernas fördelning av SÅS-anslaget för att inte
förslaget om ersättning till staten för specialskoleelever skall upplevas som
alltför orättvist.

1 nedanstående tablå anges för var och en av landets nio specialskolor
dels antalet elever totalt, dels det antal elever som är kyrkobokförda i den
kommun där specialskolan är belägen, dels det antal elever som är kyrkobokförda
i annan kommun.

UbU 1983/84:8

Specialskola/kommun	Antal elever
Totalt	Kyrkobokförda i "specialskole- kommun”	Kyrkobokförda i annan kommun
Hällsboskolan,
Sigtuna	47	0	47
Tomtebodaskolan,
Solna	30	0	30
Manillaskolan,
Stockholm	134	4	130
Åsbackaskolan,
Nyköping	35	0	35
Östervångskolan,
Lund	99	69	30
Vänerskolan,
Vänersborg	93	56	37
Birgittaskolan.
Örebro	171	80*	91
Ekeskolan.
Örebro	47	8	39
Kristinaskolan,
Härnösand	83	17	66
Summa	739	234	505

* Härav tillhör 36 elever extern klass i Örebro kommun.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983