TU 1983/84:32

Trafikutskottets betänkande
1983/84:32

om vissa trafikpolitiska frågor m. m.
Motionerna

I motion 1983/84:502 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om åtgärder
för ökad användning av järnvägen för tung långväga trafik.

I motion 1983/84:555 av Nils Svensson m. fl. (s) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående
områdeskoncessioner till länshuvudman.

I motion 1983/84:1008 av Alexander Chrisopoulos och Marie-Ann Johansson
(båda vpk) yrkas

1. att riksdagen hemställer hos regeringen att en parlamentarisk utredning
med företrädare för samtliga riksdagspartier tillsätts med uppgift att utreda
förutsättningarna och formerna för startande av ett transporttekniskt
centrum, i enlighet med motionens intentioner,

2. att riksdagen hemställer hos regeringen att denna utredning särskilt
undersöker de speciella förutsättningar och möjligheter för ett sådant
centrum som finns i den s. k. Trestadsregionen.

I motion 1983/84:1262 av Görel Bohlin (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning för att i en instans med likartat bakgrundsmaterial
åstadkomma jämförande samhällsekonomiska kalkyler beträffande
nyttan och angelägenhetsgraden av större investeringar i transportsystemet.

I motion 1983/84:2509 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1-7, 10 delvis, 18 och 19),

1. att riksdagen uttalar sig för att trafikpolitiken i större utsträckning skall
baseras på fri konkurrens mellan olika företag och transportmedel,

2. att riksdagen uttalar sig för att stats och kommuns detaljreglering och
byråkrati inom transportpolitiken reduceras,

3. att riksdagen uttalar sig för att konkurrensneutralitetet mellan olika
transportmedel skall eftersträvas,

4. att riksdagen uttalar sig för att de skilda trafikgrenarna skall åläggas ett
striktare kostnadsansvar,

5. att riksdagen uttalar sig för att den mer eller mindre utpräglade
monopolställning som flera offentliga och privata företag har på delar av
transportmarknaden motverkas,

6. att riksdagen beslutar begära hos regeringen att 1979 års trafikpolitiska
beslut snarast utvärderas,

1 Riksdagen 1983184.15sami. Nr 32

TU 1983/84:32

2

7. att riksdagen uttalar sig för att självfinansieringsgraden i kollektivtrafik
skall öka,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs under avsnittet Kollektivtrafiken,

18. att riksdagen uttalar sig för att möjligheten att ställa av bil för kortare
tid än ett år bibehålls,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt
anförs under avsnittet Bilismen.

I motion 1983/84:2518 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs i avsnittet Inledning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs i avsnittet Bilen och livskvaliteten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs i avsnittet Bilen och opinionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs i avsnittet Bilen och glesbygden,

5. att riksdagen uttalar sig för att biltullar vid storstäderna ej bör införas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen i uppdrag att utreda
möjligheterna att införa biltåg i Sverige,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs i avsnittet Bilen och storstaden,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs i avsnittet Bilen och turismen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs i avsnittet Bilen och säkerheten,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs i avsnittet Bilen och särbestämmelserna,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs i avsnittet Lastbilen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs i avsnittet Privat övningskörning.

Utskottet

Riktlinjer för trafikpolitiken

I motion 1983/84:2509 (m) framförs krav på att trafikpolitiken i större
utsträckning än f. n. skall baseras på fri konkurrens, att detaljreglering och
byråkrati inom transportsektorn skall minska, att konkurrensneutralitet
mellan olika transportmedel skall eftersträvas, att de skilda trafikgrenarna
skall åläggas ett striktare kostnadsansvar samt att monopol inom transportmarknaden
skall motarbetas. Vidare yrkas att 1979 års trafikpolitiska beslut
snarast skall utvärderas.

TU 1983/84:32

3

De principer som skall ligga till grund för den statliga trafikpolitiken
fastställdes genom riksdagens beslut år 1979 (prop. 1978/79:99, TU 1978/
79:18, rskr 1978/79:419). Målet för trafikpolitiken skall enligt beslutet vara
att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande
trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. I
det samhällsekonomiska synsättet ligger att trafikpolitiken skall bidra till att
uppfylla mål inom andra samhällssektorer, såsom närings-, sysselsättningsoch
regionalpolitik. Trafikpolitiken måste enligt beslutet också anpassas till
de krav som ställs från miljöpolitisk utgångspunkt. Trafiksäkerheten måste
förbättras. Vidare skall de energipolitiska målen beträffande hushållning
med energi och minskat oljeberoende uppnås.

En samhällsekonomiskt effektiv fördelning av transportarbetet mellan
olika transportmedel skall vidare vara utgångspunkten för trafikpolitiken.
Effektiviteten i transportapparaten och kvaliteten på transporttjänsterna
främjas enligt beslutet bäst genom en i princip fri konkurrens och samverkan
mellan olika trafikmedel och trafikföretag inom de ramar som samhället har
dragit upp för verksamheten. Ett rättvisande kostnadsansvar anges också
vara en viktig förutsättning för en riktig utveckling av transportsektorn.
Avgifterna för varje individuell resa eller transport skall så långt möjligt
anpassas till de samhällsekonomiska marginalkostnaderna för att ett effektivt
utnyttjande av befintliga resurser skall kunna uppnås.

En god persontrafikförsörjning måste enligt beslutet garanteras av samhället.
Särskilt måste den kollektiva persontrafiken förbättras och byggas ut så
att den blir tillgänglig och attraktiv för allt fler människor såväl i tätorter som
på landsbygden. En utbyggd kollektivtrafik ger ökade valmöjligheter i fråga
om arbete, bostad och fritidsaktiviteter.

Inom persontrafiken finns uppenbara samverkansmöjligheter såväl mellan
de olika trafikmedlen och trafikutövarna som mellan dessa och myndigheter,
trafikhuvudmän m. fl. Även på godsområdet anges förutsättningar finnas att
öka samverkan och därigenom uppnå en högre effektivitet.

En ökad samverkan av angivet slag bör enligt beslutet bygga på frivillighetens
grund. Detta förutsätter god information som ger trafikföretagen och
samhället underlag för beslut om trafikinvesteringar.

Järnvägens resurser bör användas för att så långt möjligt tillgodose
behovet av långväga och tunga godstransporter. En ökad samordning mellan
järnvägs- och landsvägstrafiken kan ge betydande trafikekonomiska vinster.
Detta förutsätter enligt beslutet bl. a. att SJ investerar så att järnvägen
framgångsrikt kan hävda sig inom ramen för ett samordnat transportsystem.
Det anges också vara viktigt att järnvägens resurser på persontrafiksidan
utnyttjas i största möjliga utsträckning.

Riksdagens beslut i nu refererade delar byggde på enhälliga uttalanden
från utskottets sida och med tillgodoseende av motionsledes framställda
förslag av i princip samma innebörd som de nu aktuella yrkandena.

1979 års beslut är ett principbeslut som anger de ramar inom vilka

1* Riksdagen 1983184.15 sami. Nr 32

TU 1983/84:32

4

trafikpolitiken skall utformas. Det förutsätter i sig självt en kontinuerlig
uppföljning och anpassning av utvecklingen på området. Så sker också bl. a.
genom översynsprojekt som bedrivs inom regeringskansliet samt genom
förslag som regeringen fortlöpande förelägger riksdagen dels i budgetpropositionen,
dels i särskilda propositioner om organisationsförändringar och
lagstiftning m. m. på det trafikpolitiska området. Inom ramen för ett inom
regeringskansliet nu pågående översynsprojekt görs sålunda bl. a. en bedömning
av vilka konkurrenssnedvridande effekter som kan finnas mellan
trafikgrenama och vilken betydelse dessa kan ha för trafikfördelningen.
Vidare övervägs i samband med en översyn av SJ-koncernens struktur om
den investeringsmodell - och därmed det kostnadsansvar - som tillämpas för
SJ är lämpliga från effektivitetssynpunkt och ägnade att skapa
konkurrensneutralitet mellan olika trafikgrenar.

I motionen yrkas också att riksdagen uttalar sig för att självfinansieringsgraden
i kollektivtrafik skall öka.

Länshuvudmannareformen, varom riksdagen beslutade år 1978 (prop.
1977/78:92, TU 1977/78:28, rskr 1977/78:364), innebär bl. a. att det i varje län
finns ett landstingskommunalt och/eller kommunalt organ med det politiska
och ekonomiska ansvaret för den lokala och regionala kollektivtrafiken på
väg. Graden av självfinansiering för den trafik som omfattas av reformen är
sålunda en fråga som berörda primär- och sekundärkommunala organ har att
ta ställning till.

Med det anförda avstyrks motion 1983/84:2509 (m) i de delar som nu är i
fråga.

I motion 1983/84:502 (vpk) framhålls att samhällets vägkostnader ständigt
stiger - främst på grund av en växande tung landsvägstrafik - samtidigt som
järnvägarna har en betydande överkapacitet. Från samhällsekonomisk
synpunkt - heter det vidare i motionen - är det angeläget att uppnå ett ökat
utnyttjande av järnvägskapaciteten. Att så inte sker sammanhänger enligt
motionärerna med det - i jämförelse med vägtrafiken - snedvridna betalningsansvar
som kännetecknar järnvägstrafiken. SJ har i sina kalkyler att
räkna med att betala hela infrastrukturkostnaden inkl. avskrivningar till
återanskaffningsvärdet, medan väginvesteringar avskrivs omedelbart. Om
man vill uppnå bättre resurshushållning, effektivare trafikekonomi och en
bättre miljö, måste man finna metoder att minska den tunga långväga
landsvägstrafiken och öka användningen av järnväg. Detta bör - framhåller
motionärerna - ske genom att SJ:s betalningsansvar för infrastrukturen
ändras till en ”vägtrafikmodell”. Härigenom skulle kostnaderna för den
grundläggande strukturen i järnvägsnätet avlyftas från SJ och avlösas av en
trafikberoende avgiftsbeläggning baserad på nyttjandegraden av infrastrukturen.

Utskottet vill med anledning av denna motion till en början erinra om att
1979 års trafikpolitiska beslut bl. a. innebär att järnvägens resurser bör

TU 1983/84:32

5

användas för att så långt möjligt tillgodose behovet av långväga och tunga
godstransporter. En ökad samordning mellan järnvägs- och landsvägstrafiken
kan ge betydande trafikekonomiska vinster. Detta föutsätter enligt
beslutet bl. a. att SJ investerar så att järnvägen framgångsrikt kan hävda sig
inom ramen för ett samordnat transportsystem.

Vidare erinrar utskottet om att SJ:s betalningsansvar för infrastrukturen
bl. a. inte omfattar den ersättningsberättigade delen av bannätet.

Den finansiella rekonstruktion av SJ varom riksdagen beslutade år 1983
(prop. 1982/83:100 bil. 8, TU 1982/83:15, rskr 1982/83:293) innebär att staten
fr. o. m. innevarande budgetår tar ansvaret för sådana investeringar och
sådan service som SJ inte kan ta det ekonomiska ansvaret för men som är
nödvändiga för att SJ skall kunna tillgodose statsmakternas krav beträffande
järnvägstrafikens omfattning och standard. Ett exempel på detta är de
statliga insatser som görs i enlighet med uppgörelsen mellan Stockholms läns
landsting, SJ och staten beträffande lokaltågstrafiken i Stockholmsregionen
och som innebär ett delat finansieringsansvar för de fortsatta investeringarna

1 området (prop. 1983/84:54, TU 1983/84:10, rskr 1983/84:111).

Den finansiella rekonstruktionen innebar vidare en nedskrivning av det
statskapital som SJ har att förränta med 1 000 milj. kr. från 3 300 milj. kr. till

2 300 milj. kr. Härigenom fick statskapitalet en storlek som med hänsyn till
trafikunderlag och framtidsperspektiv bättre bedömdes motsvara SJ:s möjligheter
att fortsättningsvis redovisa avskrivningar på återanskaffningsvärdet
och förränta kapitalet.

I samband med den nämnda översynen av SJ-koncernens struktur
övervägs också - med utgångspunkt i de grundläggande skillnader som gäller
statens sätt att behandla investeringar i vägar resp. järnvägar - om den
investeringsmodell som tillämpas för SJ är lämplig från effektivitetssynpunkt
och ägnad att skapa konkurrensneutralitet mellan olika trafikgrenar. Övervägandena
omfattar - enligt vad utskottet erfarit - lämpligheten av de
metoder för avskrivning och förräntning av statskapitalet som SJ tillämpar.

Under hänvisning härtill bör motionen inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

I motion 1983/84:1262 (m) framhålls att 1979 års trafikpolitiska beslut
innebär att resurserna inom trafiksektorn skall utnyttjas så effektivt som
möjligt. Avgifter inom trafiken, dvs. såväl det totala priset för en transporttjänst
som de statliga eller kommunala avgifterna för användning av
infrastrukturen, skall så långt möjligt vara anpassade till de samhällsekonomiska
marginalkostnaderna. Om en marginalkostnadsanpassning görs med
medel ur statsbudgeten - heter det vidare i motionen - måste detta ske med
utgångspunkt i en konkurrensneutral bedömning av de enskilda trafikgrenarna.
Transportföretagens möjligheter att konkurrera på lika villkor minskar
väsentligt om en trafikgren får generellt statsstöd och inte en annan. Större
investeringar i transportsystemet bör - oavsett sektor - beslutas med

TU 1983/84:32

6

överordnade samhällsekonomiska bedömningar som underlag. I en trafikpolitik
som fullt riktigt bygger på konkurrens mellan olika trafikslag måste ändå
- betonar motionären - en samhällskalkyl göras, där statliga investeringar
sker, och detta på jämförbart underlag mellan trafikgrenarna. Motionären
vill ha en utredning för att i en instans med likartat bakgrundsmaterial
åstadkomma jämförande samhällsekonomiska kalkyler beträffande nyttan
och angelägenhetsgraden av större investeringar i transportsystemet.

Av årets budgetproposition framgår att man inom kommunikationsdepartementet
är i färd med två översynsprojekt som syftar till en bättre
resursanvändning inom transportsektorn.

Det ena projektet tar sikte på att belysa kostnader och avgifter inom de
skilda transportsätten. Projektet skall klarlägga vilka skillnader som f. n.
råder mellan de olika trafikgrenarna i fråga om kostnadsstrukturen och
finansieringen av fasta kostnader. Dessutom skall förhållandet mellan
samhällsekonomiska marginalkostnader för olika person- och godstransporttjänster
och motsvarande rörliga avgifter/skatter inom olika trafikgrenar
studeras. Vidare görs inom ramen för detta projekt den bedömning - till
vilken utskottet har hänvisat i det föregående - som gäller den eventuella
förekomsten av konkurrenssnedvridande effekter mellan trafikgrenarna och
den betydelse sådana kan ha för trafikfördelningen.

Det andra projektet syftar till att erhålla gemensamma utgångspunkter för
lönsamhetsbedömningar av investeringar inom transportsektorn, främst
investeringar i infrastruktur, i syfte att åstadkomma ett bättre underlag för
resursfördelning mellan trafikgrenarna. De gemensamma utgångspunkterna
skall i första hand omfatta samhällsekonomisk utvärderingsmetodik, planeringsunderlag
och värdering av olika effekter.

Med hänvisning till de båda översynsprojekten synes motionen kunna
lämnas utan åtgärd.

Bilismen

Ett flertal aspekter på bilismen behandlas i motionerna 1983/84:2509 (m)
och 1983/84:2518 (m).

Sålunda hävdas i båda motionerna att Sverige behöver en samlad
bilpolitik. Denna bör handhas av ett departement och ett statsråd, nämligen
kommunikationsministern.

Utskottet är för sin del inte berett att ansluta sig till denna uppfattning.
Motionerna bör därför i dessa delar lämnas utan åtgärd - med hänsyn inte
minst till de omfattande och komplicerade frågor beträffande beskattning,
planering, miljö, biltillverkning, handelspolitik och trafiksäkerhet m. m. det
här rör sig om. Som utskottet framhöll i sitt betänkande TU 1982/83:19 är en
övergripande och verkningsfull samordning av berörda frågor av största vikt.
Utskottet förutsätter att sådan samordning sker genom samråd och samverkan
inom regeringskansliet.

TU 1983/84:32

7

I motion 1983/84:2509 (m) framhålls vidare att Sverige bör tillämpa samma
bestämmelser för godkännande och efterkontroll av bilarnas avgasrening
som övriga västeuropeiska länder.

Enligt vad utskottet erfarit bereds f. n. inom regeringskansliet frågan om
bestämmelser för avgasrening på grundval av bl. a. bilavgaskommitténs
slutbetänkande Bilar och renare luft (SOU 1983:27) och remissyttranden
däröver. Regeringens ställningstagande bör också anpassas till resultatet av
det internationella arbetet med ett harmoniserat regelsystem för bilavgasutsläpp
m. m. som f. n. pågår och vari Sverige aktivt deltar. I avvaktan på detta
resultat och riksdagens prövning av miljöfrågor av berört slag bör motionen i
nu berörd del lämnas utan åtgärd.

I sistnämnda motion framhålls vidare att reglerna för avställning av fordon
bör vara så konstruerade att fordonsägaren slipper betala skatt och försäkring
i fall han beslutar att för en längre period inte använda bilen.

Enligt beslut av regeringen i juni 1983 har en särskild utredare tillkallats för
att se över reglerna för avställning av fordon. Det åligger utredaren (Dir.
1983:47) att söka finna lösningar som innebär besparingar för staten och
förenklingar för fordonsägarna samtidigt som registret skall kunna ge en
tillförlitlig och användbar information om fordonsbeståndet. Utredaren skall
också redosiva hur bl. a. försäkringsbolagen berörs av ändrade regler. I
avvaktan på resultatet av utredningen avstyrks motionen i här berörd del.

Motion 1983/84:2518 (m) innehåller ett flertal avsnitt med rubriker såsom
Bilen och livskvaliteten, Bilen och opinionen, Bilen och glesbygden, Bilen
och storstaden, Bilen och turismen, Bilen och säkerheten, Bilen och
särbestämmelserna, Lastbilen och Privat övningsköming. I tio yrkanden
hemställs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som
anförs i de olika avsnitten. Vidare yrkas att riksdagen uttalar sig för att
biltullar vid storstäderna ej bör införas samt att möjligheterna att införa
biltåg i Sverige bör utredas.

Utskottet behandlar i det följande motionen i de delar den innehåller
konkreta förslag till åtgärder av olika slag. Avsnitten Bilen och livskvaliteten
samt Bilen och opinionen synes sakna sådana förslag. De yrkanden som avser
dessa avsnitt bör därför enligt utskottets mening lämnas utan åtgärd.

Under avsnittet Bilen och glesbygden framhålls att möjligheterna att
genom differentierad drivmedelsbeskattning underlätta för glesbygdsbilisterna
bör utredas.

Så har skett genom vägtrafikskatteutredningens delbetänkande Slopad
fordonsskatt och höjd bensinskatt (Ds B 1980:13). Motionsyrkandet är
sålunda tillgodosett. Av betänkandet framgår att en regional differentiering
av bensinskatten är förenad med avsevärda gränsdragnings- och kontrollproblem.
I sitt betänkande SkU 1983/84:33 om energibeskattningen m.m.
erinrar skatteutskottet ”om sin vid tidigare tillfällen uttalade ståndpunkt att

TU 1983/84:32

8

regionala skattelättnader från rent tekniska utgångspunkter endast bör
komma i fråga i rena undantagsfall”.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen i nu berörd del.

I avsnittet Bilen och glesbygden framhålls vidare att på vägar där
hastighetsbegränsningen permanent sänktes från 110 km/tim till 90 km/tim i
samband med energikrisen en återgång till 110 km/tim bör komma till stånd.

Motionärernas önskemål har - enligt vad utskottet erfarit - tillgodosetts på
ca tre fjärdedelar av ifrågavarande vägsträckor. I den mån så inte har skett
förklaras detta av bl. a. trafiksäkerhetsskäl. Med hänvisning till det anförda
synes motionen i nu berörd del kunna lämnas utan åtgärd.

I avsnittet Bilen och storstaden framhålls att förslagen om biltullar vid
storstädernas infarter måste avvisas.

Då några sådana förslag inte har förelagts riksdagen och bilavgaskommitténs
förslag förfarande är föremål för överväganden inom regeringskansliet
bör motionen i denna del kunna lämnas utan åtgärd.

I samma avsnitt framhålls vidare att möjligheten till boendeparkering
måste byggas ut.

I avvaktan på en av regeringen aviserad proposition om boendeparkering
bör motionen även i denna del enligt utskottets mening lämnas utan åtgärd.

I avsnittet Bilen och turismen framhålls att biltåg på försök bör införas i
Sverige.

Som framgår av utskottets betänkande TU 1983/84:17 avser SJ att till
sommaren på försök driva trafik med biltåg mellan Skåne och Norrland.
Motionsyrkandet är sålunda tillgodosett, varför någon riksdagens åtgärd ej
synes erforderlig med anledning av motionen i denna del.

I avsnittet Bilen och säkerheten framhålls att Nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande (NTF) bör ta initiativ till ett intensifierat arbete
för att öka användningen av bilbälten i baksätet.

Utskottet har för sin del vid ett flertal tillfällen framhållit nödvändigheten
av en målmedveten informationsverksamhet för att öka bältesanvändningen
i baksätet. NTF, som numera har ansvaret för den s. k. pläderande
trafiksäkerhetsinformationen, har nyligen inlett en upplysningskampanj som
synes ägnad att tillgodose utskottets och motionärernas önskemål. Motionen
i nu berörd del synes följaktligen kunna lämnas utan åtgärd.

Under avsnittet Bilen och särbestämmelserna framhålls att en förutsättning
för att svensk bilindustri skall kunna utvecklas är att svenska krav på
bullernivå, trafiksäkerhet och typbesiktning etc. anpassas till de regler som
gäller inom ECE och EG.

Vad först gäller bullernivå och trafiksäkerhet är enligt vad utskottet erfarit
de svenska kraven i stort sett redan anpassade till de regler som fastställts
inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Vissa avvikelser har
emellertid ansetts ofrånkomliga beroende bl. a. på klimatiska förhållanden.

Utskottet anser vidare att så långt som möjligt en anpassning bör

TU 1983/84:32

9

eftersträvas till de regler som kan komma att fastställas inom den europeiska
gemenskapen, EG. Utskottet förutsätter att regeringen i samband med de
fortlöpande kontakterna med EG-kommissionen och ECE söker tillvarata
möjligheterna att få till stånd en lösning av de av motionärerna aktualiserade
frågorna som tillgodoser svensk bilindustris intressen.

Med hänvisning till det anförda synes motionsyrkandet kunna lämnas utan
åtgärd.

I avsnittet Lastbilen framhålls bl. a. att förbudet mot veckoslutstrafik
sommartid inte bör återinföras.

Då så inte har skett synes någon riksdagens åtgärd ej erforderlig.

Under avsnittet Privat övningskörning framhålls att nuvarande regler
härom bör ändras så att medborgare från annat nordiskt land som har
körkort som är giltigt här och har minst fem års körvana i Sverige får lära
andra att köra.

Av 12 § förordningen (1981:96) om godkännande och utbyte av utländska
körkort (senaste lydelse 1983:405) framgår att önskemålet redan är tillgodosett.
Motionsyrkandet kan följaktligen lämnas utan åtgärd.

Ett transporttekniskt centrum

I motion 1983/84:1008 (vpk) framhålls att Sverige inom transportområdet
har kunnande som med en produktionsanknuten forskningsinsats skulle
kunna utvecklas mot nya tekniska lösningar, som svarar mot behov i
samhället. Sådana lösningar bör avse kombinationssystem för lastbils—
järnvägstransporter, persontransporter inom större tätorter, snabbare och
samordnade sjötransporter, effektivare terminalhantering, åtgärder för
energibesparingar, trafiksäkerhet och transportsystem i utvecklingsländer.
Insatser inom nämnda ämnesområden görs redan i Sverige - framhåller
motionärerna - men arbetet är fördelat på flera händer, dels inom
högskolorna, dels inom många privata och statliga företag, eller verk, och
institutioner. En ökad samordning inom transportområdet bör komma till
stånd genom etablering av ett transporttekniskt centrum. Detta bör lokaliseras
till den s. k. Trestads-Fyrstadsregionen (Uddevalla-Lysekil, Trollhättan,
Vänersborg). En parlamentarisk utredning bör tillsättas för att undersöka de
berörda frågorna.

Motionärernas önskemål om en mer samordnad transportforskning än
f. n. synes tillgodosett genom proposition 1983/84:107 om forskning. I
propositionens bilaga 4 föreslås bl. a. att transportforskningsdelegationen
och kollektivtrafikberedningen den 1 juli 1984 sammanförs till en ny
myndighet, transportforskningsberedningen.

I sitt betänkande TU 1983/84:30 tillstyrker utskottet regeringens förslag.

Frågan om transportforskningsberedningens lokalisering behandlas inte i
propositionen. Regeringens avsikt är emellertid att lokalisera beredningen
till Stockholmsområdet. För en sådan lokalisering talar - framhåller utskot -

TU 1983/84:32

10

tet i det nämnda betänkandet - att vissa andra forskningsstödjande myndigheter
av betydelse för beredningens verksamhet också är lokaliserade till
Stockholmsområdet. Med det sagda avstyrks i betänkandet ett yrkande i en
c-motion om att beredningen bör lokaliseras till Linköping.

Med hänvisning till det anförda bör enligt utskottets mening den motion
som nu är i fråga lämnas utan åtgärd.

Överförande av trafikkoncessioner till länshuvudmännen

I motion 1983/84:555 (s) erinras om att länshuvudmannareformen innebär
att länshuvudmännen har ansvaret för den lokala och regionala persontrafiken
på väg. Eftersom huvudmännen har detta ansvar bör de också -framhåller motionärerna - överta styrmedlen, dvs. trafiktillstånden. Beslut
härom bör föregås av en skyndsam utredning.

Enligt vad utskottet erfarit tillgodoses motionärernas krav i en departementspromemoria
(Ds K 1984:3) som f. n. remissbehandlas. Motionen bör
sålunda kunna lämnas utan åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för trafikpolitiken
att riksdagen

a. avslår motion 1983/84:2509 (m) yrkandena 1-7 samt 10 i denna
del,

b. lämnar motion 1983/84:502 (vpk) utan åtgärd,

c. lämnar motion 1983/84:1262 (m) utan åtgärd,

2. beträffande bilismen
att riksdagen

a. lämnar motionerna 1983/84:2509 (m) yrkande 19 samt 1983/
84:2518 (m) yrkandena 1-3 och 5-12 utan åtgärd,

b. avslår motionerna 1983/84:2509 (m) yrkande 18 och 1983/
84:2518 (m) yrkande 4,

3. beträffande ett transporttekniskt centrum

att riksdagen lämnar motion 1983/84:1008 (vpk) utan åtgärd,

4. beträffande överförande av trafikkoncessioner till länshuvudmännen att

riksdagen lämnar motion 1983/84:555 (s) utan åtgärd.

Stockholm den 23 maj 1984

På trafikutskottets vägnar
KURT HUGOSSON

TU 1983/84:32

11

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),
Rune Torwald (c), Olle Östrand (s), Wiggo Komstedt (m), Sven-Gösta
Signell (s), Per Stenmarck (m), Gösta Andersson (c), Margit Sandéhn (s),
Sten-Ove Sundström (s), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp), Sven Henricsson
(vpk) och Lisbet Calner (s).

Reservation

Riktlinjer för trafikpolitiken (mom. 1 a)

Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt, Per Stenmarck och Görel Bohlin (alla m)
anser

dels att den mening av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Med
det” och slutar med ”i fråga.” bort ersättas med text av följande lydelse:

Även om en viss uppföljning av 1979 års trafikpolitiska beslut sker genom
översynsprojekt inom regeringskansliet synes dock dessa otillräckliga,
eftersom de bedrivs utan parlamentarisk medverkan och endast avser vissa
delar av beslutet. Inte minst därför, men också mot bakgrund av nuvarande
ansträngda budgetläge, bör enligt utskottets mening det trafikpolitiska
beslutet utvärderas. Den översyn av beslutet som en sådan utvärdering kan
komma att medföra bör ge utrymme för ökad fri konkurrens, större
möjligheter för nyetablering av företag, minskad detaljreglering och byråkrati
samt ett striktare kostnadsansvar för resp. transportmedel och trafikgren.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker yrkandet i motion
1983/84:2509 (m) om en utvärdering av 1979 års trafikpolitiska beslut.
Genom att så sker torde syftet med övriga här berörda yrkanden komma att
tillgodoses.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 a bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för trafikpolitiken
att riksdagen

a. med bifall till motion 1983/84:2509 (m) yrkande 6 samt med
anledning av motionens yrkanden 1-5, 7 samt 10 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

Särskilda yttranden

Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt, Per Stenmarck och Görel Bohlin (alla m)
har till avsnittet Bilismen (mom. 2) fogat tre särskilda yttranden enligt
följande.

TU 1983/84:32

12

1. beträffande samordning av bilfrågor inom regeringskansliet

Samordningen av bilfrågor inom regeringskansliet är i dag bristfällig. På
sikt är det önskvärt att bilpolitiken handhas av ett department och ett
statsråd, nämligen kommunikationsministern. Som ett första steg i denna
riktning bör regeringen tillsätta en arbetsgrupp som får till uppgift att
samordna de olika bilfrågorna samt beräkna konsekvenser för bilismen och
bilindustrin vid införandet av nya lagar och regler.

2. beträffande avställning av fordon

Ett fordon som ej används utan är avregistrerat bör inte heller belastas
med kostnader för försäkring och skatt. Rätten att ställa av fordon skall
bibehållas. Fordonsägaren bör betala de kostnader som är förenade med att
sköta hanteringen av denna möjlighet.

3. beträffande vissa hastighetsbegränsningar

I anslutning till vad utskottet anfört om hastighetsbegränsningar vill vi för
vår del framhålla att faktorer såsom bättre vägstandard och trafiksäkrare
fordon m. m. talar för en återgång till 110 km/tim på de vägar där så ännu ej
har skett. Flera länder, bl. a. Danmark, har höjt hastighetsgränserna under
senare tid.

minab/gotab 78637 Stockholm 1984