TU 1983/84:25

Trafikutskottets betänkande
1983/84:25

med förslag till lag om kontrollavgift vid olovlig parkering, m. m.
(prop. 1983/84:104)
Sammanfattning

I lagen (1976:206) om felparkeringsavgift föreskrivs bl. a. ett strikt
ägaransvar vid överträdelser av parkeringsbestämmelser på gatumark.

I betänkandet behandlas en proposition i vilken regeringen föreslår att det
strikta ägaransvaret även skall gälla vid parkering på tomtmark enligt en ny
lag. Den nya lagstiftningen är även i övrigt avsedd att minska nuvarande
rättsliga skillnader mellan gatumarks- och tomtmarksparkeringen.

I betänkandet behandlas vidare motionsyrkanden om bl. a. avslag på resp.
ändring i den av regeringen föreslagna lagstiftningen. Samtliga motionsyrkanden
avstyrks, medan regeringens förslag tillstyrks.

I en m-reservation yrkas att regeringen förelägger riksdagen förslag till
sådan omarbetning av lagen om felparkeringsavgift att bl. a. det strikta
ägaransvaret elimineras.

I två gemensamma m- och fp-reservationer yrkas avslag på propositionen.
I en gemensam m-, c- och fp-reservation yrkas att biluthyrningsföretag
undantas från det strikta ägaransvaret vid korttidsförhyrning av bilar.

Propositionen

I proposition 1983/84:104 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta inom kommunikationsdepartementet
upprättade förslag till

1. lag om kontrollavgift vid olovlig parkering,

2. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

3. lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall.
De i propositionen framlagda lagförslagen har tagits in som bilaga till detta

betänkande.

I propositionen läggs fram ett förslag till lag om kontrollavgifter vid sådana
parkeringsöverträdelser som inte omfattas av förordnande enligt lagen
(1976:206) om felparkeringsavgift eller som är brott enligt vägtrafikkungörelsen
(1972:603). Lagen syftar bl. a. till att utjämna skillnaderna mellan den
i dag helt oreglerade privaträttsliga s. k. tomtmarksparkeringen och den
offentligrättsliga parkeringen.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.

1 Riksdagen 1983184.15 sami. Nr 25

TU 1983/84:25

Motionerna

I motion 1983/84:2554 av Olle Grahn och Linnea Hörlén (båda fp) yrkas
att riksdagen avslår propositionen.

I motion 1983/84:2555 av Wiggo Komstedt (m) och Rune Torwald (c)
yrkas att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförs i motionen om
parkeringsansvar vid korttidshyra av bil.

I motion 1983/84:2556 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen,

2. att riksdagen med hänsyn till vad som i motionen anförs hos regeringen
begär förslag till ändring av 1976 års lag om felparkering på gatumark.

Nu gällande ordning

Nuvarande författningsmässiga reglering av parkering av fordon är
offentligrättslig och avser parkering som huvudsakligen sker på gator och
andra allmänna platser. Regleringen gäller såväl själva parkeringen som
sanktioner för överträdelser av reglerna. Detta offentligrättsligt reglerade
slag av parkering kallas i propositionen - och i detta betänkande -gatumarksparkering.

För sådan parkering som i huvudsak sker på tomtmark eller i parkeringshus
och som är av privaträttslig karaktär finns f. n. inga särskilda författningsregler,
med undantag för en forumbestämmelse i 10 kap. 10 § rättegångsbalken.
Allmänna civilrättsliga och i vissa fall straffrättsliga bestämmelser
tillämpas därför för detta slag av parkering, som i propositionen - och i detta
betänkande - kallas tomtmarksparkering.

Gatumarksparkeringen regleras huvudsakligen i vägtrafikkungörelsen
(1972:603) (VTK) och i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.

Bestämmelser om stannande och parkering finns i 69-77 §§ VTK.
Paragraferna innehåller främst bestämmelser om hur ett fordon skall stannas
eller parkeras samt förbud mot stannande och parkering i vissa fall.

Med stöd av 147 § VTK får kommunerna meddela lokala trafikföreskrifter
om stannande och parkering. Lokala trafikföreskrifter kan avse t. ex. förbud
mot stannande eller parkering, tidsbegränsning av parkering och avgiftsbeläggning
av parkering.

Genom den nämnda lagen om felparkeringsavgift (FelpL) (prop. 1975/
76:106, TU 1975/76:14, rskr 1975/76:240) avkriminaliserades flertalet överträdelser
av bestämmelser om stannande och parkering som gäller enligt
VTK eller lokala trafikföreskrifter. Påföljden för sådana överträdelser är
sålunda numera i allmänhet inte böter utan felparkeringsavgift.

Genom lagen infördes vidare ett strikt ägaransvar för överträdelser av
parkeringsbestämmelser samt en betalningsskyldighet som gäller oberoende
av invändningar. För att betalningsskyldigheten skall kunna undanröjas

TU 1983/84:25

fordras beslut av polismyndighet eller lagakraftvunnet domstolsbeslut.

Regeringen får ange det högsta och lägsta belopp som felparkeringsavgiften
får fastställas till. I de kommuner som svarar för trafikövervakning enligt
lagen (1964:321) om kommunal trafikövervakning fastställer kommunfullmäktige
avgiftens belopp inom den av regeringen bestämda ramen. I andra
kommuner fastställer länsstyrelsen beloppet.

Om avgiften inte betalas inom föreskriven tid, skall bilens ägare erinras om
betalningsansvaret och uppmanas att inom viss tid betala avgiften. Betalas
avgiften ändå inte skall ett åläggande utfärdas för bilägaren att inom viss tid
betala en förhöjd avgift. Följs inte åläggandet skall avgiften indrivas genom
kronofogdemyndighetens försorg.

När det gäller tomtmarksparkering saknas, som nämnts, direkta författningsbestämmelser
med undantag för forumbestämmelsen i rättegångsbalken.
I propositionen erinras emellertid om att en relativt fast praxis har vuxit
fram för detta slag av parkering. Den bygger på principen att ett avtal träffas
mellan markägaren och den som parkerar. Om en bilförare åsidosätter
avtalsvillkoren - som brukar tillkännages vid infarten till tomtmarksparkeringen
- anses han dock ha accepterat att betala en extra avgift till
markägaren. Den extra avgiften, som i princip är ett på förhand fastställt
skadestånd eller avtalsvite, kallas kontrollavgift.

De viktigaste skillnaderna mellan gatumarksparkeringens felparkeringsavgift
och tomtmarksparkeringens kontrollavgift är följande.

- Felparkeringsavgiftens maximi- och minimigränser bestäms av regeringen.
Kontrollavgiftens storlek bestäms av den som upplåter parkeringsplatsen.

- På gatumark får endast en felparkeringsavgift tas ut för varje överträdelse,
oavsett hur länge felparkeringen varat. På tomtmark tas vanligen en
kontrollavgift ut för varje påbörjat kalenderdygn.

- Den registrerade fordonsägaren svarar alltid för att felparkeringsavgiften
' betalas. På grund av avtalskonstruktionen vid tomtmarksparkering kan

kontrollavgift i princip tas ut endast av fordonets förare.

- Felparkeringsavgiften är sedan erinran och åläggande utfärdats omedelbart
indrivningsbar. För att få ut en kontrollavgift, som inte betalas
frivilligt, måste inkassoförfarande anlitas och i sista hand talan väckas vid
domstol.

- Ärenden om felparkeringsavgifter är allmänna mål hos kronofogdemyndigheterna.
Indrivningen av kontrollavgifter handläggs däremot som
enskilda mål. Gäldenären och ibland borgenären belastas därför med
exekutionskostnader i de senare fallen.

Utskottet

I anslutning till redogörelsen i propositionen för nu gällande ordning
framhåller föredragande departementschefen att den författningsmässiga

TU 1983/84:25

regleringen av gatumarksparkering tillgodoser de krav man kan ställa på
effektivitet och rättssäkerhet. Bristen på författningsbestämmelser som
reglerar tomtmarksparkeringen medför däremot problem när det gäller att
ingripa mot olovlig parkering som sker på tomtmark. Detta är allvarligt -betonar föredraganden - eftersom antalet parkeringsplatser på tomtmark
och i parkeringshus på senare år har ökat, då man i samhällsplaneringen har
gått in för att reservera gatumarken för den rörliga trafiken. Sanktioner vid
olovlig parkering på gatumark bör utformas så att skillnaderna mellan de
privaträttsliga och offentligrättsliga sanktionssystemen så långt möjligt
utjämnas.

Enligt det i propositionen framlagda förslaget till lag om kontrollavgift vid
olovlig parkering får en markägare som upplåter ett område för parkering
eller förbjuder parkering inom området under vissa angivna förutsättningar
ta ut en kontrollavgift om ett fordon parkerats inom området i strid mot
förbud eller villkor som han har beslutat (1 §).

Kontrollavgift får tas ut endast om parkeringsförbudet eller parkeringsvillkoren
tydligt har tillkännagetts genom skyltning på platsen (3 §). Kontrollavgiften
får inte överstiga den lägsta felparkeringsavgift som fastställts inom
kommunen enligt FelpL (4 §).

Fordonets förare och ägare ansvarar solidariskt för att kontrollavgiften
betalas. Ägaren ansvarar dock inte om omständigheterna gör det sannolikt
att fordonet har frånhänts honom genom brott. Med fordonets ägare avses
bl. a. den som vid tiden för den olovliga parkeringen var registrerad som
ägare (7 §).

Vill markägaren ta ut kontrollavgift skall han utställa en betalningsuppmaning
som överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästs på fordonet.
Om kontrollavgiften inte betalas inom den tid som angetts i uppmaningen,
skall markägaren påminna fordonets förare eller ägare om betalningsansvaret
innan han vidtar åtgärder för inkassering av avgiften enligt inkassolagen
(1974:182). Påminnelsen skall innehålla uppgift om när avgiften senast skall
betalas (8 §).

Enligt 5 § i lagförslaget får en ny kontrollavgift tas ut för varje påbörjat
kalenderdygn som den olovliga parkeringen pågår. Minst sex timmar måste
dock förflyta från det en betalningsuppmaning utställdes till dess en ny får
utställas. Högst fem kontrollavgifter får tas ut för samma olovliga parkering.

Nämnda stadgande föreslås i propositionen få en motsvarighet i lagen om
felparkeringsavgift genom ett tillägg till dess 5 §.

Vidare föreslås att lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall
ändras bl. a. på så sätt att ett fordon alltid skall kunna få flyttas om det stått
olovligt parkerat på tomtmark under minst sju dygn i följd.

Lagförslagen framläggs efter granskning av lagrådet.

I motion 1983/84:2556 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär sådant
förslag till omarbetning av lagen om felparkeringsavgift som beaktar svensk

TU 1983/84:25

rättstradition vad beträffar ansvar och påföljd. Lagen innebär enligt motionärerna
två mycket dramatiska förändringar av rättsprinciper som allmänt
godtagits under all tid i Sverige, nämligen dels att ingen annan än den som
genomfört en lagöverträdelse kan straffas, dels att ingen kan straffas med
mindre han befunnits skyldig.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande till en början erinra
om att 1976 års lag innebar att flertalet överträdelser av parkeringsbestämmelser
avkriminaliserades. Påföljden för sådana överträdelser som omfattas
av lagen är sålunda inte böter utan felparkeringsavgift. Även om denna
invändning kan synas vara av mera formell natur bör det dock hållas i minnet
att betalningsansvar med anledning av en parkeringsanmärkning - till
skillnad från straffansvar för brottslig gärning - kan undanröjas för den som
bestritt ansvaret efter beslut av polismyndighet. Ett sådant beslut får inte
överklagas.

Utskottet erinrar vidare om sin enhälliga uppfattning i det av riksdagen
godkända betänkandet TU 1975/76:14 (rskr 1975/76:240) med anledning av
proposition 1975/76:106 med förslag till lag om felparkeringsavgift m. m. I
detta betänkande lämnade utskottet vad som i nämnda proposition anfördes
om avkriminalisering av parkeringsförseelser och om strikt ägaransvar utan
annan erinran än att regeringen - sedan erfarenhet vunnits av den nya
lagstiftningen - snarast borde återkomma till riksdagen med förslag om strikt
ägaransvar att tillämpas även vid tomtmarksparkering.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan och avstyrker därför
motionsyrkandet.

I motion 1983/84:2554 (fp) yrkas att riksdagen avslår propositionen.
Motionärerna framhåller att den grundläggande principiella svagheten med
förslaget till lag om kontrollavgift vid olovlig parkering är att vad som är ett
civilrättsligt avtalsförhållande skulle få offentligrättslig sanktion. Vidare
innebär enligt motionen det strikta ägaransvaret vid gatumarksparkering en
principiellt betänklig konstruktion. Den kan emellertid hjälpligt försvaras
med hänsyn till trafiksäkerhetskrav. Sådana föreligger däremot inte vid
parkering på privat tomtmark. Motionärerna motsätter sig därför bestämt att
det strikta ägaransvaret utvidgas till att gälla även vid tomtmarksparkering.

Även i motion 1983/84:2556 (m) yrkas att riksdagen avslår propositionen.
Det är uppseendeväckande och beklagligt - säger motionärerna - att 1976 års
lag, som så markerat bryter svensk rättstradition i fråga om ansvar och
påföljd, nu tas till intäkt för en ny lag, som innebär en s. k. anpassning av
reglerna för tomtmarksparkering till dem som gäller för gatumarksparkering
. Regeringens förslag innebär - heter det vidare i motionen - att den som i
vinningssyfte upplåter enskilt ägd mark eller byggnad till parkeringsplats får
tillgång till en i lagen anvisad särskild sanktion genom att fordonets ägare
åläggs betalningsansvar för kontrollavgiften, oberoende av om han fört

TU 1983/84:25

fordonet vid tillfället eller ej, och oberoende av om han varit civilrättsligt att
anse såsom ägare vid tillfället i fråga. För tomtmarksparkering gäller f. n.
regler som tillfredsställande reglerar förhållandet mellan fordonets förare
och markägaren. I vart fall kan med fog hävdas - betonar motionärerna - att
tomtmarksparkeringen inte påkallar särskild samhällsreglering.

I motion 1983/84:2555 (m, c) framhålls att ett strikt ägaransvar leder till
orimliga konsekvenser för de företag som är yrkesmässigt verksamma som
biluthyrare. Sådana företag har ingen möjlighet - fortsätter motionärerna -att bedöma kundernas benägenhet att följa olika trafikregler om t. ex.
hastighetsbegränsningar, alkoholförtäring i samband med bilkörning eller
parkering. Företagen kan följaktligen inte ta ansvar för överträdelser av
något slag som kunderna gör sig skyldiga till. Det strikta ägaransvaret skulle
vidare förenkla för en grupp näringsidkare - parkeringsbolagen - att få in
avgifter på bekostnad av en annan grupp näringsidkare, nämligen biluthyrningsföretagen.
Det strikta ägaransvaret medför också - betonar motionärerna
- en risk för att notoriska felparkerare vid korttidshyrning av fordon
söker övervältra sitt betalningsansvar för parkeringsförseelser på biluthyrningsföretagen.

Motionärerna föreslår att bestämmelsen om strikt ägaransvar i förslaget
till lag om kontrollavgift vid olovlig parkering kompletteras på så sätt att även
den som enligt hyresavtal har förfogat över fordon vid tid för en olovlig
parkering skall vara betalningsansvarig för kontrollavgiften på samma sätt
som i register antecknad bilägare eller hyresman vid leasing.

Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden till en
början ånyo erinra om sitt enhälliga uttalande i det nämnda betänkandet TU
1975/76:14 att regeringen - sedan erfarenhet vunnits av tillämpningen av
lagen om felparkeringsavgift - snarast borde återkomma till riksdagen med
förslag om strikt ägaransvar att tillämpas även vid tomtmarksparkering.

Även lagutskottet har i sitt betänkande LU 1977/78:31 enhälligt uttalat att
förutsättningarna för innehavare av parkeringsanläggning att göra gällande
betalningsanspråk på grund av olovlig parkering måste förbättras. En möjlig
väg att komma till rätta med nuvarande olägenheter är - framhöll lagutskottet
- att man efter mönster av lagen om felparkeringsavgift ålägger bilägaren
ett strikt ansvar för betalningsskyldighetens fullgörande. Lagutskottet erinrade
vidare om att riksdagens revisorer i en granskningspromemoria år 1975
hade framhållit att strikt ägaransvar borde gälla vid parkering i parkeringsanläggningar.
Även byggnadsstyrelsen hade i en skrivelse till regeringen år 1976
begärt att sådana lagstiftningsåtgärder måtte vidtas att registrerad ägare till
bil kommer att ansvara för skyldigheter enligt parkeringsavtal oberoende av
vem som fört bilen.

Föredraganden framhåller att en förutsättning för att trafiken i våra
tätorter skall kunna fungera är att parkeringsfrågorna kan lösas. För en
tillfredsställande lösning är det nödvändigt att ha tillgång till ett effektivt och

TU 1983/84:25

rationellt system för ingripande mot dem som stannar eller parkerar olovligt.
Detta gäller enligt föredraganden i lika hög grad tomtmarksparkeringen som
gatumarksparkeringen, eftersom de båda parkeringsformerna är beroende
av varandra.

För bilisten framstår vidare - fortsätter föredraganden - skillnaderna
mellan de olika parkeringsformerna ofta som helt omotiverade. För markägaren
är främst bristen på ett fastslaget ägaransvar betungande. Genom att
sanktioner mot olovlig parkering på tomtmark regleras i författning kan
dessa göras enhetliga och anpassas till felparkeringsavgiften. Genom författningsreglering
kan man också frigöra tomtmarksparkeringen från den
konstlade och principiellt tveksamma konstruktionen med ett avtal mellan
markupplåtare och bilförare. Den föreslagna lagen om kontrollavgift hindrar
dock inte i och för sig den markägare som så önskar att även fortsättningsvis
tillämpa nuvarande praxis, dvs. att träffa avtal med bilföraren.

Ett effektivt system för ingripande mot olovlig parkering på gatumark och
tomtmark förutsätter - betonar föredraganden - att det alltid är möjligt att
vända sig till den registrerade ägaren med krav om felparkeringsavgift eller
kontrollavgift. Den registrerade fordonsägaren är lätt identifierbar.

Vad gäller frågan om biluthyrares ägaransvar vill utskottet fästa uppmärksamheten
på ett uttalande av föredragande departementschefen i den
nämnda propositionen om felparkeringsavgift. Om sambandet mellan avkriminaliseringen
av parkeringsförseelser och det strikta ägaransvaret, såvitt
det berör biluthyrningsföretag, framhöll föredraganden följande.

Om sanktionen för parkeringsöverträdelse är en avgift kan inga principiella
invändningar göras mot att ägaren riktar regresskrav mot den som
verkligen har fört bilen. När det gäller långtidsförhyrda fordon uppstår inga
problem med att göra regresskraven gällande. Något svårare ställer det sig
vid korttidsförhyrning. Jag anser emellertid inte att problemen beträffande
denna förhållandevis lilla grupp av fordon bör få hindra genomförande av en i
övrigt angelägen reform. Det torde - som erfarenheten från våra nordiska
grannländer visar - inte vara någon större svårighet för uthyrningsföretagen
att ekonomiskt säkerställa sig för kundernas eventuella parkeringsöverträdelser.

Det sålunda återgivna uttalandet lämnades av utskottet utan erinran i dess
betänkande TU 1975/76:14.

Av den proposition som nu är i fråga framgår att Biluthyrningsbranschens
Riksförbund (BURF) i en framställning till regeringen har hemställt om
sådana ändringar i lagen om felparkeringsavgift att den som korttidshyr ett
fordon i vissa fall jämställs med fordonsägare vid tillämpning av lagen. Av
propositionen framgår vidare att BURF sagt sig ha mycket negativa
erfarenheter av 1976 års lag. Problemen skulle enligt förbundet öka
dramatiskt om ägaransvar infördes även vid tomtmarksparkering.

Föredraganden erinrar om att det strikta ägaransvaret nu har tillämpats i

TU 1983/84:25

några år. Tillämpningen ger inte anledning till några betänkligheter från
rättssäkerhetssynpunkt. Tvärtom - betonar föredraganden - måste erfarenheterna
anses vara mycket goda. Han är därför inte beredd att förorda någon
ändring i 1976 års lag eller i förslaget till lag om kontrollavgift vid olovlig
parkering med anledning av BURF:s synpunkter. Det skulle medföra ett
markant avsteg från en effektiv och konsekvent princip om ansvar att
tillmötesgå förbundets önskemål.

Utskottet ansluter sig till en början till föredragandens överväganden i de
delar de ej avser biluthyrares ägaransvar.

Med hänvisning härtill och till vad utskottet i övrigt här anfört avstyrks
yrkandena i motionerna 1983/84:2554 (fp) och 1983/84:2556 (m) om avslag på
regeringens förslag till ny lagstiftning om kontrollavgift vid olovlig parkering
m. m.

Utskottets ställningstagande till motionerna 1983/84:2554 (fp) och 1983/
84:2556 (m), såvitt nu är i fråga, innebär att samtliga genom propositionen
framlagda lagförslag tillstyrks, utom såvitt avser 7 § förslaget till lag om
kontrollavgift vid olovlig parkering.

Vad föredraganden anfört om biluthyrares ägaransvar har inte heller givit
utskottet anledning till erinran. Härav följer att motionerna 1983/84:2555
(m, c) samt 1983/84:2554 (fp) och 1983/84:2556 (m) i motsvarande delar
avstyrks. Detta innebär att utskottet tillstyrker att 7 § i nämnda lagsförslag
får den lydelse som föreslås i propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande omarbetning av lagen om felparkeringsavgift
att riksdagen avslår motion 1983/84:2556 (m) yrkande 2,

2. beträffande ny lagstiftning om kontrollavgift vid olovlig parkering
m. m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:2554 (fp) i denna
del och 1983/84:2556 (m) yrkande 1 i denna del antar de genom
propositionen framlagda förslagen till

a. lag om kontrollavgift vid olovlig parkering, utom såvitt avser 7 §,

b. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

c. lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa
fall,

3. beträffande biluthyrares ägaransvar

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:2554 (fp) i denna
del, 1983/84:2555 (m, c) och 1983/84:2556 (m) yrkande 1 i denna

TU 1983/84:25

del antar 7 § förslaget till lag om kontrollavgift vid olovlig
parkering.

Stockholm den 26 april 1984

På trafikutskottets vägnar
KURT HUGOSSON

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Rune Torwald (c),
Wiggo Komstedt (m), Sven-Gösta Signell (s), Gösta Andersson (c), StenOve
Sundström (s), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp), Sven Henricsson
(vpk), Göran Riegnell (m), Sören Lekberg (s), Ingrid Andersson (s), Lisbet
Calner (s) och Margareta Persson (s).

Reservationer

1. Omarbetning av lagen om felparkeringsavgift (mom. 1)

Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt, Görel Bohlin och Göran Riegnell (alla
m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”därför motionsyrkandet.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Genom avkriminaliseringen av parkeringsförseelser har dessa upphört att
vara förseelser. Det är sålunda numera, paradoxalt nog, tillåtet att parkera
fel - för den som har råd att betala. Denna förnuftstrotsande ordning blir
enligt utskottets mening än orimligare genom att den förenas med ett strikt
ägaransvar.

Påföljden för felparkering må kallas felparkeringsavgift men är i själva
verket enligt utskottets mening ett straff, eftersom den endast kan komma i
fråga då en överträdelse av - eller med andra ord ett brott mot - vissa av
samhället uppställda ordningsregler föreligger. I ett rättssamhälle straffas
endast gärningsmannen, såvida inte annan person är skyldig till anstiftan
eller annan medverkan till brottet. Det strikta ägaransvaret i förevarande
sammanhang innebär att blotta innehavet av ett fordon kan medföra ett i
realiteten straffrättsligt ansvar. Att straffa fordonsägaren för annans felparkering
synes dock utskottet lika orimligt som att straffa honom för annans
vårdslöshet i trafik.

Av det anförda framgår att utskottet delar motionärernas uppfattning att
1976 års lag bör omarbetas på sätt som anges i motionen. Utskottet tillstyrker
följaktligen motion 1983/84:2556 (m) i nu berörd del.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

TU 1983/84:25

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande omarbetning av lagen om felparkeringsavgift

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2556 (m) yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

2. Ny lagstiftning om kontrollavgift vid olovlig parkering m. m. (mom. 2)

Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt, Görel Bohlin, Göran Riegnell (alla m)
och Olle Grahn (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”olovlig parkering.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Utskottet ansluter sig för sin del till de överväganden som enligt
motionerna 1983/84:2554 (fp) och 1983/84:2556 (m) talar för att avslå
propositionen.

Utskottet avstyrker därför till en början samtliga genom propositionen
framlagda lagförslag, utom såvitt avser 7 § förslaget till lag om kontrollavgift
vid olovlig parkering, och tillstyrker de nämnda motionerna i motsvarande
delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ny lagstiftning om kontrollavgift vid olovlig parkering
m. m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2554 (fp) i denna
del och 19823/84:2556 (m) yrkande 1 i denna del avslår de genom
propositionen framlagda lagförslagen, utom 7 § förslaget till lag
om kontrollavgift vid olovlig parkering,

3. Biluthy rares ägaransvar (mom. 3) - under förutsättning att den med 2
betecknade reservationen vunnit riksdagens bifall.

Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt, Görel Bohlin, Göran Riegnell (alla m)
och Olle Grahn (fp) anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Vad
föredraganden” och slutar med ”i propositionen.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Utskottet avstyrker även 7 § i nämnda lagförslag och motion 1983/84:2555
(m,c), vari yrkas ändring i lagförslagets 7§. Motionerna 1983/84:2554 (fp)
och 1983/84:2556 (m) tillstyrks även i de delar de avser avslag på 7 § i det
genom propositionen framlagda förslaget till lag om kontrollavgift vid olovlig
parkering.

TU 1983/84:25

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande biluthy rares ägaransvar

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2554 (fp) i denna del
och 1983/84: 2556 (m) yrkande 1 i denna del avslår 7 § förslaget till
lag om kontrollavgift vid olovlig parkering och motion 1983/
84:2555 (m, c),

4. Biluthy rares ägaransvar (mom. 3)

Rolf Clarkson (m), Rune Torwald (c), Wiggo Komstedt (m), Gösta
Andersson (c), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp) och Göran Riegnell (m)
anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s.8 börjar med ”Vad
föredraganden” och slutar med ”i propositionen.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Vad gäller frågan om biluthyrares ägaransvar anser utskottet att önskemålet
i motion 1983/84:2555 (m, c) kan tillgodoses utan större effektivitetsförluster.
Så sker genom att förslaget till lag om kontrollavgift vid olovlig
parkering kompletteras så att en hyresman ansvarar i ägarens ställe för att
kontrollavgiften betalas, om ägaren driver uthyrningsrörelse med stöd av
lagen (1979:561) om biluthyrning och kan visa att hyresmannen förfogade
över fordonet vid tiden för den olovliga parkeringen.

Utskottet förordar sålunda att 7 § i nämnda lagförslag ges den lydelse som
framgår av utskottets hemställan under moment 3.

Av den anförda följer att syftet med yrkandet i motion 1983/84:2555 (m, c)
torde få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande biluthyrares ägaransvar

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och
motion 1983/84:2555 (m, c) samt med avslag på motionerna
1983/84:2554 (fp) i denna del och 1983/84:2556 (m) yrkande 1 i
denna del antar det genom propositionen framlagda förslaget till
lag om kontrollavgift vid olovlig parkering med den ändringen att
7 § får följande som Utskottets förslag betecknade lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

7 § Fordonets förare och ägare ansvarar solidariskt för att kontrollavgiften
betalas. Ägaren ansvarar dock inte om omständigheterna gör det sannolikt
att fordonet har frånhänts honom genom brott.

Med fordonets ägare avses

1. den som vid tiden för den olovliga parkeringen var antecknad som
fordonets ägare i något av de register som avses i 2 § första stycket eller

TU 1983/84:25

Regeringens förslag Utskottets förslag

2. i fråga om fordon som brukas med stöd av licens som anges i 2 § första
stycket 3, den som vid samma tid innehade licensen.

Hyresman ansvarar i ägarens ställe,
om denne driver uthyrningsrörelse
med stöd av lagen (1979:561) om
biluthyrning och kan visa att hyresmannen
förfogade över fordonet vid
tiden för den olovliga parkeringen.

Särskilt yttrande

Ny lagstiftning om kontrollavgift vid olovlig parkering m. m. (mom. 2)

Rune Torwald och Gösta Andersson (båda c) anför:

Vi har biträtt förslaget om lag vid olovlig parkering på tomtmark med viss
tvekan, eftersom fördelarna för dem som drabbas av otillåten parkering är
relativt obetydliga i relation till de relativt omfattande lagförslagen. Å andra
sidan finner vi inga bärande skäl, varför inte påföljden av olovlig parkering
på tomtmark - i likhet med vad som redan gäller vid sådan parkering på
gatumark - i princip bör drabba bilens ägare.

Ofta drabbas de som förhyr parkeringsplats av sin hyresvärd av att andra
olovligt parkerar på deras plats. Med nuvarande regler har det varit praktiskt
taget omöjligt att effektivt beivra sådan felparkering, något som de drabbade
hyresgästerna funnit otillfredsställande. Egendomligt nog kommenteras inte
dessa problem vare sig i den aktuella utredningen eller i propositionen.
Enligt vårt förmenande bör dock de föreliggande lagförslagen kunna
underlätta möjligheterna för hyresvärd/hyresgäst att beivra olovlig parkering
på förhyrd parkeringsplats, och detta har gjort oss mer benägna att acceptera
nu aktuella lagförslag om kontrollavgift m. m. vid felparkering på tomtmark.

TU 1983/84:25

Bilaga

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

Lag om kontrollavgift vid olovlig parkering

Härigenom föreskrivs följande.

1 § En markägare som upplåter ett område för parkering eller förbjuder
parkering inom området får under de förutsättningar som anges i denna lag
ta ut en avgift (kontrollavgift) om ett fordon parkerats inom området i strid
mot förbud eller villkor som han har beslutat (olovlig parkering).

Kontrollavgift får inte tas ut om överträdelsen omfattas av förordnande
enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift eller är belagd med straff
enligt annan författning än brottsbalken.

2 § Med fordon avses i denna lag

1. fordon som är upptagna i bilregistret eller motsvarande utländska
register.

2. fordon som är upptagna i det militära fordonsregistret, eller

3. fordon som brukas med stöd av saluvagns-, turistvagns-, exportvagnseller
interimslicens.

Bestämmelserna i denna lag om markägare gäller också den som på
grund av avtal har rätt att upplåta ett område för parkering eller att
förbjuda parkering inom området.

3 § Kontrollavgift får tas ut endast om parkeringsförbudet eller parkeringsvillkoren
tydligt har tillkännagetts genom skyltning på platsen. Skyltningen
skall utföras med vägmärken.

4 § Kontrollavgiften får inte överstiga den felparkeringsavgift som fastställts
inom kommunen enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.

Om felparkeringsavgiften har fastställts till olika belopp för skilda delar
av kommunen eller för skilda slag av överträdelser gäller följande. Kontrollavgiften
får inte överstiga den felparkeringsavgift som fastställts för
överträdelser av föreskrifter om avgiftsbelagd parkering eller, om sådana
föreskrifter saknas, den lägsta felparkeringsavgift som gäller för den del av
kommunen där den olovliga parkeringen ägde rum.

5 § En ny kontrollavgift får tas ut för varje påbörjat kalenderdygn som en
olovlig parkering pågår. Minst sex timmar måste dock förflyta från det att
en betalningsuppmaning enligt 8§ första stycket utställdes till dess att en
ny får utställas.

Högst fem kontrollavgifter får tas ut för samma olovliga parkering.

6 § Gör markägaren anspråk på kontrollavgift för en olovlig parkering,
har han inte rätt att för samma parkering också ta ut parkeringsavgift som
inte betalats.

TU 1983/84:25

7 § Fordonets förare och ägare ansvarar solidariskt för att kontrollavgiften
betalas. Ägaren ansvarar dock inte om omständigheterna gör det
sannolikt att fordonet har frånhänts honom genom brott.

Med fordonets ägare avses

1. den som vid tiden för den olovliga parkeringen var antecknad som
fordonets ägare i något av de register som avses i 2 § första stycket eller

2. i fråga om fordon som brukas med stöd av licens som anges i 2 § första
stycket 3, den som vid samma tid innehade licensen.

8 § Vill markägaren ta ut kontrollavgift skall han utställa en betalningsuppmaning
som överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästs på
fordonet.

Om kontrollavgiften inte betalas inom den tid som angetts i uppmaningen,
skall markägaren påminna fordonets förare eller ägare om betalningsansvaret
innan han vidtar åtgärder för inkassering av avgiften enligt inkassolagen
(1974:182). Påminnelsen skall innehålla uppgift om när avgiften
senast skall betalas.

9 § Talan om att få ut kontrollavgift får inte väckas senare än två år från
den dag då den olovliga parkeringen upphörde.

Talan skall väckas vid tingsrätten i den ort där den olovliga parkeringen
ägde rum.

10 § Om det med hänsyn till omständigheterna i samband med den
olovliga parkeringen skulle framstå som uppenbart oskäligt att ta ut kontrollavgift,
får avgiften inte tas ut.

11 § Har någon genom lagakraftägande dom dömts för gärning som
innefattar olovlig parkering eller godkänt strafföreläggande för sådan gärning
får kontrollavgift inte tas ut. Redan erlagd avgift skall betalas tillbaka.

12 § Markägaren ansvarar för att den som övervakar efterlevnaden av
förbud eller villkor som avses i denna lag har för ändamålet lämplig
utbildning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Lagen tillämpas dock inte i fråga
om parkering som påbörjats före ikraftträdandet.

TU 1983/84:25

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Har fordon stannats eller parkerats i strid mot föreskrift som avses i 1 §,
får polisman eller sådan trafikövervakare som avses i 2§ lagen (1964: 321)
om kommunal trafikövervakning meddela parkeringsanmärkning. Sådan
anmärkning skall innehålla uppmaning att inom viss tid betala den fastställda
avgiften.

Anmärkningen överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästes på
fordonet.

En ny parkeringsanmärkning får
meddelas för varje påbörjat kalenderdygn
som överträdelsen pågår.
Minst sex timmar måste dock förflyta
från det att en parkeringsanmärkning
meddelats till dess att en
ny får meddelas. Högst fern parkeringsanmärkningar
får meddelas
Jör samma överträdelse.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984. Den nya bestämmelsen skall inte
tillämpas på överträdelser som påbörjats före ikraftträdandet.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 7 §§ lagen (1982: 129) om flyttning av
fordon i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om rätt för statlig eller
kommunal myndighet att flytta fordon i särskilt angivna fall, när det
behövs för ordningen och säkerheten i trafiken eller av naturvårdsskäl.

Har ett fordon under minst sju
dygn i följd varit parkerat i strid
mot förbud eller villkor, som avses i
lagen (1984:000) om kontrollavgift
vid olovlig parkering, får flyttning
ske även om sådana förhållanden
som anges i första stycket inte föreligger.

1 Lagen omtryckt 1981: 142.

TU 1983/84:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen får överlämna åt en eller flera myndigheter att meddela
tillstånd för andra myndigheter att besluta och verkställa flyttning av
fordon.

3 §

Fordon som flyttas enligt före- Fordon som flyttas med stöd av

skrifter meddelade med stöd av denna lag skall förvaras på en sär denna

lag skall förvaras på en sär- skild för ändamålet avsedd uppskild
för ändamålet avsedd upp- ställningsplats eller ställas så nära

ställningsplats eller ställas så nära den plats där de anträffades att de

den plats där de anträffades att de lätt kan återfinnas,
lätt kan återfinnas.

Fordonsvrak skall i stället skrotas eller undanskaffas på annat sätt, så
snart det lämpligen kan ske. I beslut om flyttning skall anges om fordonet
är att anse som fordonsvrak.

7 §

Ägaren av ett fordon som har flyttats med stöd av denna lag är skyldig
att ersätta kostnaden för flyttningen och de övriga åtgärder som vidtagits
med stöd av lagen. Ersättningsskyldighet föreligger inte. om ägaren gör
sannolikt att fordonet frånhänts honom genom brott.

Vid beräkning av ersättningen skall fordonets värde dras av från kostnaderna
om äganderätten har övergått enligt 6§.

Kostnader, som inte tas ut av Kostnader, som inte tas ut av

ägaren, skall bäras av statsverket ägaren, skall bäras av statsverket

eller, om flyttningsbeslutet har eller, om flyttningsbeslutet har

verkställts av en kommunal myn- verkställts av en kommunal myndighet,
av kommunen. dighet, av kommunen. Vid flyttning

enligt 2 § andra stycket skall sådana
kostnader i stället bäras av
den som påkallat flyttningen.

Regeringen bemyndigas föreskriva om ytterligare undantag från ersättningsskyldigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Vid tillämpningen av den nya
bestämmelsen i 2§ andra stycket skall hänsyn inte tas till parkeringstid
före ikraftträdandet.

minab/gotab 78464 Stockholm 1984