TU 1983/84:11

Trafikutskottets betänkande
1983/84:11

om vissa yrkestrafikfrågor m. m. (prop. 1983/84:65)

I betänkandet behandlas

dels proposition 1983/84:65 om vissa yrkestrafikfrågor m. m.,
dels motioner framlagda med anledning av propositionen,
dels motioner om yrkestrafikfrågor m. m. framlagda under den allmänna
motionstiden 1983.

Propositionen

I propositionen har regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag
till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559).

Det i propositionen framlagda lagförslaget har tagits in i bilaga till detta
betänkande.

I propositionen lämnas förslag till fortsatta åtgärder mot regelöverträdelser
och illojal konkurrens inom yrkestrafiksektorn. Bl. a. föreslås ändrade
regler för överlåtelse av taxitillstånd, och det s. k. transportköparansvaret
föreslås preciserat och utvidgat.

Motioner framlagda med anledning av propositionen

I motion 1983/84:265 av Claes Elmstedt m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till ändring av yrkestrafiklagen
2 kap. 21 §,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om beställningscentraler för taxi,

3. att riksdagen beslutar att med avslag på regeringens förslag till lydelse
av yrkestrafiklagen 4 kap. 2 § anta följande förslag till lydelse av nämnda
paragraf: ”Har beställningstrafik för godstransporter drivits utan tillstånd,
döms den som för egen eller annans räkning har slutit avtal med trafikutövaren
om transportens utförande till böter,

1. om han kände till att det fanns hinder mot att transporten fick utföras eller

2. om han inte visar att han på det sätt som skäligen kan begäras av honom
har undersökt om det förelåg något hinder mot att transporten fick utföras”,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om kungörelseannonsering,

1 Riksdagen 1983184.15 sami. Nr 11

TU 1983/84:11

2

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om bilarbetstid.

I motion 1983/84:266 av Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson i
Helsingborg (båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförs angående arbetstider m. m. för yrkesbilförare.

I motion 1983/84:267 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag beträffande ändringar i
yrkestrafiklagens 2 kap. 21 § och 3 kap. 1 §,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionen.

I motion 1983/84:268 av Olle Grahn (fp) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående avveckling av nuvarande regler för meddelande
av trafiktillstånd,

2. att riksdagen beslutar att avslå propositionens förslag om förändring av
2 kap. 21 § och 3 kap. 1 § yrkestrafiklagen,

3. att riksdagen beslutar att avslå propositionens förslag om samhällskontrollerad
utbildning för blivande tillståndshavare,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vikten av att frivilliga föreningssammanslutningar skall
kunna hyra bussar utan förare,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande information vid förändring av transportköparansvaret.

I motion 1983/84:269 av Lars Werner m. fl. (Vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1, 3-5),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om införandet av en samhällsekonomisk behovsprövning
för beställningstrafik av godstransporter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad sorn i
motionen anförs om regler för arbets- och vilotid,

4. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till skärpt påföljd
och skärpta sanktioner för olaga yrkesmässig trafik,

5. att riksdagen hemställer hos regeringen om en översyn av hela den
yrkesmässiga lastbilstrafiken och dess framtida organisation i en planerad
och samordnad trafikapparat.

TU 1983/84:11

3

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1983

I motion 1982/83:769 av Karin Ahrland (fp) och Claes Elmstedt (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om nödvändig ändring i yrkestrafikförordningen.

I motion 1982/83:776 av Ingrid Hemmingsson (m) yrkas att riksdagen
beslutar upphäva bestämmelsen i yrkestrafiklagen om att tillstånd skall sökas
för turisttrafik.

I motion 1982/83:1411 av Filip Fridolfsson m. fl. (m,c,fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående anslutning till beställningscentral enligt 10 § yrkestrafikförordningen.

I motion 1982/83:1927 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om

att länsstyrelserna skall vara mera liberala i sin syn på nya initiativ och
konkurrens inom taxi.

I motion 1982/83:1930 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen uttalar att länsstyrelserna bör vara mer liberala i sin syn på
nya initiativ och ökad konkurrens inom taxi,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående anslutning till beställningscentral enligt 10 §
yrkestrafikförordningen.

I motion 1982/83:1933 av Ingegerd Elm m. fl. (s) yrkas att riksdagen begär
att regeringen låter utvärdera omfattningen och konsekvenserna av bussuthyrningsverksamheten.

I motion 1982/83:1944 av Sven Henricsson (vpk) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning med målsättningen
att åstadkomma en bättre organisation av den yrkesmässiga lastbilstrafiken
och därmed tryggare arbetsförhållanden i branschen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen i övrigt anförs om den yrkesmässiga lastbilstrafiken.

I motion 1982/83:1966 av Per Stenmarck och Rolf Clarkson (båda m) yrkas
att riksdagen upphäver lagen om biluthyrning (1979:561) och förordningen
om biluthyrning (1979:873).

I motion 1982/83:1974 av Margareta Winberg m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 2 och 4),

2. att riksdagen hos regeringen begär översyn av reglerna för tillståndsgivning
för trafikföretag,

1 * Riksdagen 1983184.15 sami. Nr 11

TU 1983/84:11

4

4. att riksdagen hos regeringen begär att försöksverksamhet med turisttrafik
förläggs till Jämtland.

I motion 1982/83:2160 av Gunnar Hökmark m. fl. (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen i enlighet med vad som i motionen anförs begär förslag till
lagstiftning inom trafikområdet som öppnar möjligheter för konkurrerande
trafikbolag och konkurrens inom taxitrafiken.

I motion 1982/83:2161 av Gunnar Hökmark m. fl. (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till restriktivare regler för skattesubventionering
av offentliga bolag inom trafikområdet.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1982/83:2160 (m).

Utskottet

I propositionen erinras inledningsvis om att den nya yrkestrafiklagstiftningen,
som trädde i kraft den 1 januari 1980, har förändrats i vissa
hänseenden. Genom proposition 1981/82:78 om vissa yrkestrafikfrågor (TU
1981/82:30, rskr 1981/82:302) förenklades och avbyråkratiserades yrkestrafiklagstiftningen
i vissa avseenden. Samtidigt genomfördes åtgärder för att
komma till rätta med de olagligheter som förekommer inom branschen.
Enligt föredraganden krävs nu ytterligare förbättringar i yrkestrafiklagstiftningen
i syfte framför allt att bekämpa regelöverträdelserna och
den illojala konkurrensen.

1 Samhällets ramar för den yrkesmässiga trafiken

Under denna rubrik i propositionen erinras om att yrkesmässig trafik
endast får bedrivas efter särskilt tillstånd. Trafiktillstånd får endast ges till
dem som bedöms vara lämpliga att driva verksamheten. Vid denna
lämplighetsprövning tas hänsyn till yrkeskunnande, personliga och ekonomiska
förhållanden m. m. I fråga om yrkesmässiga persontransporter och
linjetrafik för godstransporter görs även en behovsprövning i syfte att värna
strukturen inom transportsektorn. Utöver reglerna i yrkestrafiklagstiftningen
skall trafikföretagen - heter det vidare i propositionen - naturligtvis följa
reglerna om beskattning, redovisning etc.

Föredraganden betonar att den övervägande delen av transportverksamheten
bedrivs i seriösa former. Allvarliga problem förekommer dock med
brott mot vägtrafik-, yrkestrafik- och fordonslagstiftningen samt olika slag av
överträdelser av de regler som gäller för all näringsverksamhet. Åsidosättande
av olika fordons- och vägtrafikbestämmelser kan leda till trafikolyckor
som i sin tur orsakar samhället kostnader. Överlaster medför ökade
kostnader för väghållaren, dvs. staten, kommunerna eller enskilda väghållare.
Föredraganden erinrar vidare om att samhällets inkomster av skatter och
avgifter minskas genom att företagare - inom transportnäringen liksom i

TU 1983/84:11

5

andra branscher - inte deklarerar sina inkomster, inte registrerar sig för
mervärdeskatt eller redovisar källskatt för sina anställda eller arbetsgivaravgift
eller inte betalar vägtrafikskatt. Transportföretagare som agerar på ett
sådant sätt övervältrar - framhåller föredraganden - samhällets kostnader
för bl. a. vägtrafiken på sina konkurrenter och övriga skattskyldiga. Utnyttjandet
av lagstridiga konkurrensmedel kan i sämsta fall medföra en
utslagning av seriösa företag med negativa samhällsekonomiska effekter i
form av arbetslöshet m. m. I sammanhanget erinras om att 1979 års
trafikpolitiska beslut innebär att ett samhällsekonomiskt synsätt skall prägla
trafikpolitiken.

Mycket har redan gjorts - heter det vidare i propositionen - för att
motverka de missförhållanden som finns inom vägtransportsektorn. Mer
behöver dock göras, och föredraganden har därför initierat ett arbete med
sikte på att få fram regler, som kan förbättra möjligheterna att skydda
marknaden mot ovederhäftiga företag.

I motion 1983/84:268 (fp) framhålls att den prövning som i dag sker vid
meddelande av trafiktillstånd inte endast utgår från trafiksäkerhetsmässiga
aspekter utan även omfattar den sökandes lämplighet utifrån en rad i andra
sammanhang främmande aspekter. Vidare görs - framhåller motionären - en
prövning av näringsstrukturella aspekter som borde vara främmande för den
fria marknadsutövningen i vårt land. Att genom politiska beslut slå vakt om
en bestående struktur inom en näring strider mot medborgarnas ekonomiska
intressen och motverkar samhällets intresse av en effektivt fungerande
transportnäring. Tillgång och efterfrågan på den service som yrkestrafiken
tillhandahåller - heter det vidare i motionen - bör styras av kundernas krav,
inte politikernas uppfattning om dessa. Förberedelser bör därför vidtas för
en avveckling av nuvarande reglering av yrkestrafiken.

Utskottet vill med anledning av ifrågavarande motionsyrkande erinra om
att det av riksdagen år 1979 fastställda målet för trafikpolitiken är att erbjuda
medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande
trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Tillståndskravet
och annan reglering av yrkestrafiken bör enligt utskottets mening ses
mot bakgrund av det sålunda angivna målet. Som föredraganden framhåller
kan en i oseriösa former bedriven yrkesmässig trafik medföra onödiga
kostnader av olika slag för samhällsekonomin. Tillståndskravet och lämplighetsprövningen
behövs enligt utskottets mening inte minst för att man skall
kunna söka säkerställa att yrkesmässig trafik bedrivs på ett ansvarsmedvetet
och lojalt sätt. Utskottet delar vidare föredragandens uppfattning att en
behovsprövning erfordras i fråga om den yrkesmässiga persontrafiken och
linjetrafiken för godstranporter för att värna tranportsektorns struktur.

Utskottet kan sålunda inte ansluta sig till motionärens uppfattning att
regleringen av yrkestrafiken bör avvecklas. Härav följer att motion 1983/
84:268 (fp) i nu berörd del avstyrks.

TU 1983/84:11

6

I motion 1982/83:776 (m) yrkas att riksdagen beslutar upphäva bestämmelsen
i yrkestrafiklagen om tillstånd för turisttrafik.

Motionen ger utskottet anledning erinra om yrkestrafiklagens definition
av turisttrafik: ”Sådan yrkesmässig trafik för transport av personer och, i
förekommande fall, gods som inte är beställningstrafik, om transporten ingår
som ett led i ett sammanhängande arrangemang, där huvudsyftet är annat än
själva transporten”. Vad det är fråga om är med andra ord s. k. paketresor
med buss. De skäl för kravet på tillstånd och lämplighetsprövning som
utskottet angivit för yrkesmässig trafik i allmänhet gäller även turisttrafiken.
Vidare behövs enligt utskottets mening en kontroll av att ifrågavarande trafik
är turisttrafik i yrkestrafiklagens mening. Det vore eljest alltför lätt att
kringgå de regler om behovsprövning som gäller för linjetrafik med buss.
Sådan prövning behövs - som framhållits - som ett värn för strukturen inom
transportsektorn.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

I motion 1982/83:1944 (vpk) begärs en utredning om en bättre organisation
av den yrkesmässiga lastbilstrafiken och därmed tryggare arbetsförhållanden
i branschen. Motionären vill också ha en lagstiftning som gör det möjligt att
planmässigt styra trafiken inom landtrafiksektorn.

Även i motion 1983/84:269 (vpk) begärs en översyn av den yrkesmässiga
lastbilstrafiken och dess framtida organisation i en planerad och samordnad
trafikapparat. Vidare yrkas i sistnämnda motion att en samhällsekonomisk
behovsprövning införs för beställningstrafik av godstransporter samt att
regeringen lämnar förslag till skärpta påföljder för olaga yrkesmässig trafik.

I den förstnämnda motionen framhålls att lastbilarna alltmer ökar sin
andel av det långväga transportarbetet medan järnvägens minskar. Överetablering
inom åkeribranschen synes ha medverkat - heter det i motionen - till
att kravet på reglerade arbetstider, bra arbetsmiljö, trygghet i anställningen
och säkra transporter har kommit i bakgrunden. Vidare erinras om den
illojala konkurrensen i branschen. Nya driftsmässigt ändamålsenliga företagsformer
- fortsätter motionären - måste skapas bl. a. genom en stramare
yrkestrafiklagstiftning. Genom en sådan bör det bli möjligt att från samhällsekonomiska
utgångspunkter planmässigt styra trafiken så att, inom landtrafiksektorn,
järnvägs- och lastbilstrafiken kompletterar varandra enligt
principen ”tåget på längden och lastbilen på tvären”.

I den andra av de vpk-motioner som nu är i fråga framhålls att
överetableringen och alla problem den medför bör motverkas genom en
samhällsekonomiskt betingad behovsprövning i syfte att nå en bättre
planmässighet och ökad trygghet för dem som arbetar i branschen. Vidare
understryks ånyo behovet av en ramplanering och styrning för att få en
samhällsekonomiskt riktig struktur där de olika trafikmedlen i samverkan
kompletterar varandra. Som exempel på skärpta påföljder anger motionärerna
förbud mot fortsatt körning, ett avgiftssystem liknande det som gäller

TU 1983/84:11

7

enligt lagen (1972:435) om överlastavgift, beslag och förverkande av fordon
samt ett effektivare brukandeförbud.

Vad först gäller kraven på utredning och översyn av den yrkesmässiga
lastbilstrafiken vill utskottet framhålla att såväl den inledningsvis nämnda
propositionen 1981/82:78 om vissa yrkestrafikfrågor som nu ifrågavarande
proposition utgör resultat av sådan utredning och översyn. Av propositionen
framgår att fortsatta förändringar av yrkestrafiklagstiftningen f. n. förbereds.
Utskottet ser därför inget skäl för riksdagen att hos regeringen
hemställa om sådan utredning eller översyn som begärs i det första yrkandet i
motion 1982/83:1944 (vpk) resp. i det femte yrkandet i motion 1983/84:269
(vpk). I fråga om det andra yrkandet i förstnämnda motion vill utskottet
understryka att det inte önskar medverka till någon sådan planmässig
styrning inom landtrafiksektorn som föreslås i motionen.

Med hänvisning till det anförda avstyrks samtliga tre motionsyrkanden
som nu är i fråga.

Behovsprövning för beställningstrafik för godstransporter avskaffades den
1 januari 1979. Ett motionsyrkande om att återinföra sådan prövning
avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen våren 1982 (TU 1981/82:30).

Utskottet delar den i motion 1983/84:269 (vpk) uttalade uppfattningen att
överetablering bör motarbetas. Så sker också - som framgår av propositionen
- genom att lämplighetsprövningen i ekonomiskt avseende för yrkesmässig
beställningstrafik för godstransporter har byggts ut och effektiviserats.
Föredraganden har vidare - som nämnts - initierat ett arbete med sikte på att
få fram regler som kan förbättra möjligheterna att skydda marknaden mot
ovederhäftiga företag. I arbetet, som kommer att bedrivas inom kommunikationsdepartementet,
skall bl. a. behandlas sådan transportförmedling som
sker genom att småföretagare säljer mindre åkeriers tjänster. Enligt
föredraganden tyder vissa uppgifter på att denna typ av transportförmedling
inte alltid drivs i seriösa former utan tvärtom har en inte obetydlig del i de
oegentligheter som förekommer inom åkerinäringen. Även berörda myndigheter
och organisationer - framgår det av propositionen - kommer att
under transportrådets ledning pröva ytterligare metoder att motverka
missförhållandena inom den yrkesmässiga trafiken. Enligt föredraganden
bör därvid frågorna om utnyttjande av olika register och andra hjälpmedel
för kontroll av fordonsinnehav, momsregistrering och skattebetalning,
användande av anställda etc. ytterligare övervägas liksom över huvud taget
frågor som rör förändringar av administrativa rutiner eller utökat samarbete
mellan myndigheter.

I avvaktan på resultat av det utredningsarbete som sålunda kommer att
bedrivas finner utskottet ej skäl att ompröva sitt tidigare ställningstagande till
frågan om att återinföra en behovsprövning för beställningstrafik för
godstransporter. Härav följer att motion 1983/84:269 (vpk) i nu berörd del
avstyrks.

TU 1983/84:11

8

Det av transportrådet ledda arbetet kommer enligt föredraganden även att
omfatta utformningen av sanktioner. Utskottet utgår från att sanktionsformer
av den art som föreslås i motion 1983/84:269 (vpk) därvid övervägs.
Någon riksdagens åtgärd synes sålunda inte påkallad, varför motionen i
denna del avstyrks.

2 Överlåtelse av trafiktillstånd

Enligt yrkestrafiklagen får tillstånd till persontransporter överlåtas på
någon annan om tillståndshavaren dör. Tillståndet får också överlåtas på
någon annan om tillståndshavaren har försatts i konkurs eller om det finns
andra skäl. Det är länsstyrelsen som prövar frågan om medgivande till
överlåtelse. Enligt propositionen har i praxis inte några strängare krav
upprätthållits på att skäl för en överlåtelse skall föreligga. Behovet av
trafiken torde sålunda - framhåller föredraganden - ofta inte ha prövats lika
noggrant vid överlåtelser som vid nyetableringar. På grund av behovsprövningen
- fortsätter föredraganden - har på vissa orter antalet tillstånd till
exempelvis taxitrafik inte utökats under lång tid. Att överta ett befintligt
tillstånd har därför för många kommit att bli den snabbaste och enklaste
vägen att själva få ett sådant tillstånd. I praktiken har detta medfört att höga
ersättningsbelopp har kommit att betalas för själva tillståndet. Frestelsen att
använda oseriösa konkurrensmedel för att finansiera förvärvet torde enligt
föredraganden i många fall vara stor.

Föredraganden understryker att den handel med trafiktillstånd som f. n.
förekommer inom taxitrafiken bör motarbetas. Handeln gagnar inte en
rationell och effektiv transportnäring samt medför dessutom att en del
personer gör obehöriga - och därtill ofta obeskattade - vinster av samhällets
trafikplanering. Föredraganden föreslår att 2 kap. 21 § yrkestrafiklagen
ändras så att en överlåtelse av ett tillstånd till persontransporter i
beställningstrafik med lättare fordon - dvs. främst taxibilar- skall godkännas
endast om synnerliga skäl föreligger.

Varken dödsfall eller konkurs kan sålunda, framhåller föredraganden -när det gäller taxitrafik och i normalfallet - anses utgöra synnerliga skäl.
Sådana kan emellertid föreligga om den som stått tillståndshavaren nära och
som för sin försörjning är bereoende av företaget önskar driva verksamheten
vidare.

I motionerna 1983/84:265 (c), 1983/84:267 (m) och 1983/84:268 (fp) yrkas
att riksdagen avslår regeringens förslag i den del som nu är i fråga.

Den föreslagna utformningen av lagrummet skulle enligt den förstnämnda
motionen medföra en alltför snäv avgränsning. Det bör t. ex. - framhåller
motionärerna - generellt vara möjligt för en son eller dotter att få överta
föräldrarnas rörelse. I sammanhanget måste också - heter det vidare i
motionen - kombinationsföretagens (taxi + buss, taxi + kiosk e. d.)
speciella betydelse för servicen i glesbygd beaktas. Skulle taxirörelsen i ett

TU 1983/84:11

9

sådant fall inte få överlåtas tillsammans med den andra delen av rörelsen
skulle ofta det totala underlaget svikta.

I motion 1983/84:267 (m) framhålls att det är den starka regleringen av
tillstånd som har skapat handeln med dessa. Motionärerna vänder sig mot att
regeringen vill komma till rätta med problemet genom ytterligare restriktioner,
regler och kontrollmöjligheter. En liberalare tillståndsgivning skulle
enligt motionärerna rycka undan grunden för handeln med tillstånd.

I motion 1983/84:268 (fp) framhålls att folkpartiet i enlighet med sin
principiella uppfattning - som utskottet återgivit i föregående avsnitt av detta
betänkande - motsätter sig förslaget i propositionen. Nuvarande olägenheter
får inte tas till intäkt för att genomföra en skärpning av reglerna som enligt
motionärernas uppfattning är ett typexempel på statlig regleringspolitik.

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt föredraganden talar
för att ge 2 kap. 21 § yrkestrafiklagen den i propositionen föreslagna
lydelsen. Härav följer att utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del
och avstyrker samtliga motionsyrkanden i motsvarande delar.

3 Transportköparansvar

I 4 kap. 2 § yrkestrafiklagen finns ett stadgande om s. k. transportköparansvar.
Har beställningstrafik för godstransporter bedrivits utan tillstånd kan
den för vars räkning den otillåtna transporten har utförts dömas till böter om
han kände till att det fanns hinder mot att transporten fick utföras eller om
han inte kan visa att han på det sätt som skäligen kan begäras av honom har
undersökt om det förelåg något hinder mot att transporten fick utföras.

Enligt föredraganden har ifrågavarande bestämmelse, som infördes i
lagstiftningen år 1973, tillämpats relativt sällan. En av anledningarna härtill
kan vara - framhåller föredraganden - att lagens definition av den ansvarige
transportköparen inte är helt entydig. För att det inte skall råda någon tvekan
om vem som bär ansvaret föreslås att 4 kap. 2 § yrkestrafiklagen ändras så att
den ansvarige transportköparen definieras som den som för egen eller annans
räkning har träffat avtal med trafikutövaren om transportens utförande.

Vad föredraganden sålunda har anfört har inte givit utskottet anledning till
erinran eller särskilt uttalande.

I propositionen erinras vidare om att transportköparansvaret inte omfattar
persontransporter. Något sådant ansvar är det inte heller - betonar
föredraganden - rimligt att ålägga transportköparna vid linjetrafik, turisttrafik
och beställningstrafik med lättare fordon. Den som utnyttjar fordon i
sådan trafik måste kunna utgå från att transportören har vederbörligt
trafiktillstånd.

När det gäller beställningstrafik med tyngre fordon är emellertid förhållandena
enligt föredraganden annorlunda. Transportköparen är i allmänhet i
dessa fall ett företag, t. ex. en resebyrå, en förening eller någon annan

TU 1983/84:11

10

juridisk person. De transporter det här gäller betingar ofta förhållandevis
höga priser, och avtal torde i allmänhet träffas en tid före själva körningen.
Mera spontana resor av det slag som ofta förekommer vid linje-, turist- och
taxitrafik är - betonas det - ytterst sällsynta. Föredraganden finner det därför
rimligt att samma form av transportköparansvar som nu gäller vid yrkesmässig
beställningstrafik för godstransporter även införs vid beställningstrafik
för persontransporter med tyngre fordon. Härigenom kommer ansvaret att
kontrollera tillståndsinnehavet delvis att läggas på en kategori transportköpare
som inte yrkesmässigt sysslar med att upphandla transporter. Stora krav
måste därför - understryker föredraganden - ställas på en effektiv information,
särskilt i början, om bestämmelsens innehåll. Vidare bör inte alltför
höga krav på undersökningsplikt ställas i de fall transportköparen är en
privatperson eller en sammanslutning av mera privat karaktär, t. ex. en liten
ideell förening. Det bör i sådana fall vara tillräckligt om det genom
utmärkning på fordon, kontroll med länsstyrelse eller på annat sätt framgår
att transportören har yrkestrafiktillstånd för persontransporter.

Mot bakgrund av nämnda överväganden föreslås i propositionen att 4 kap.
2 § yrkestrafiklagen ändras även på så sätt att bestämmelserna kommer att
omfatta såväl beställningstrafik för godstransporter som beställningstrafik
för persontransporter med tyngre fordon.

I motion 1983/84:265 (c) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag i
den del det innebär införande av transportköparansvar vid persontransporter.
Motionärerna framhåller att de generellt är motståndare till att man i allt
större utsträckning ålägger enskilda att kontrollera varandra. Kontrollen
huruvida enskilda begår olagligheter skall - betonar motionärerna - falla på
särskilda härför inrättade myndigheter. Den föreslagna utvidgningen av
transportköparansvaret är extra allvarlig eftersom den lägger ett kontrollansvar
på privatpersoner och ideella småföreningar. Myndigheternas kontroll
av att bussföretag har yrkestrafiktillstånd underlättas av det system med
utmärkning på fordonen som numera tillämpas.

I motion 1983/84:268 (fp) framhålls att den föreslagna förändringen av
transportköparansvaret måste följas upp med en effektiv information.
Statens ansvar för informationen får inte läggas på branschens organ utan
måste utformas i samråd med branschen.

I sitt betänkande TU 1981/82:30 behandlade utskottet ett motionsyrkande
om att utvidga transportköparansvaret till att omfatta persontransport med
buss som bedrivits utan tillstånd. Utskottet framhöll bl. a. att beställningstrafik
med buss för persontransporter skiljer sig från beställningstrafik för
godstransporter bl. a. i så måtto att de i stor utsträckning utförs för sådana
personer eller sammanslutningar som inte yrkesmässigt köper transportuppdrag
eller som eljest inte kan förväntas ha insikt om yrkestrafiklagstiftningen.
Utskottet fann därför en utvidgning av transportköparansvaret på sätt som

TU 1983/84:11

11

föreslogs i motionen inte lämplig och avstyrkte densamma. Riksdagen biföll
utskottets hemställan.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att en utvidgning av transportköparansvaret
vid beställningstrafik för persontransporter med tyngre fordon inte
bör omfatta sådana personer eller sammanslutningar som avses i det nämnda
betänkandet. Utskottet tillstyrker dock en utvidgning av ifrågavarande
ansvar under förutsättning att det begränsas till att gälla dem som yrkesmässigt
inhandlar sådana transporttjänster som nu avses. Även med en sådan
begränsning kommer ansvaret att gälla för en betydande del av beställningstrafiken
för persontransporter med tyngre fordon. Upphandling av sådana
transporter görs yrkesmässigt av turistbyråer och andra researrangörer
liksom exempelvis av länshuvudmän och andra linjetrafikutövare som
utnyttjar entreprenörer med beställningstrafiktillstånd. Ansvaret kommer
sålunda att omfatta de köparkategorier som bussföretagen - antingen de är
seriösa eller ej - i huvudsak är beroende av. Därmed torde ansvaret också få i
stort sett lika god effekt som om det skulle omfatta alla transportköpare.

Utskottet förordar sålunda att 4 kap. 2 § yrkestrafiklagen ges den lydelse
som framgår av utskottets hemställan under moment 7 a.

Mot bakgrund av det anförda synes syftet med yrkandet i motion
1983/84:265 (c) vara i huvudsak tillgodosett.

Utskottet utgår i likhet med föredraganden från att berörda myndigheter
och bussbranschens organ medverkar till att sprida kännedom om en ny
regel. Motion 1983/84:268 (fp) synes sålunda - i den del som nu är i fråga -kunna lämnas utan åtgärd.

4 Återkallelse av trafiktillstånd

I propositionen erinras om vikten av den prövning som görs då ett
trafiktillstånd meddelas. En prövning vid ansökningstillfället - heter det
vidare - utgör emellertid inte någon garanti för att olämpliga företagare inte
kan förekomma. Trafiktillstånd kan därför återkallas. I 3 kap. 1 § yrkestrafiklagen
föreskrivs att om det i den yrkesmässiga trafiken har förekommit
sådana missförhållanden att tillståndshavaren inte kan anses lämplig att
fortsätta verksamheten skall tillståndet återkallas. I mindre allvarliga fall kan
en varning meddelas. I 6 kap. 1 § yrkestrafikförordningen (1979:871) ges
exempel på missförhållanden som kan medföra återkallelse eller varning.
Härutöver stadgas att trafiktillståndet också skall återkallas om tillståndshavaren
på något annat sätt i väsentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter i
fråga om verksamheten. Enligt propositionen har sistnämnda bestämmelse i
praxis tillämpats så, att även sådana skyldigheter vid driften av rörelsen som
inte är hänförliga till själva trafikarbetet har lagts till grund för återkallelse
eller varning. Sålunda har exempelvis - framhålls det - vid åtskilliga tillfällen
enbart förekomsten av skatteskulder medfört återkallelse av trafiktillstånd.

Föredraganden framhåller att ett sätt att komma till rätta med missförhål 1**

Riksdagen 1983/84.15sami. Nr 11

TU 1983/84:11

12

landen inom yrkestrafiken är att återkalla trafiktillståndet för de företagare
som visat sig sakna vilj a att följa gällande regler - oavsett om det rör sig om de
särskilda reglerna för trafikutövare eller de regler som gäller för alla
företagare. Dessa principer - fortsätter föredraganden - är inte nya utan
tillämpas redan i dag i enlighet med vad som anges i en cirkulärskrivelse från
transportrådet till länsstyrelserna. Det har emellertid ifrågasatts om inte
dessa principer borde komma till klarare uttryck i själva lagtexten.

Föredraganden erinrar vidare om att kommissionen (Ju 1982:05) mot
ekonomisk brottslighet arbetar bl. a. med utformningen av en lagstiftning
om näringstillstånd. I avvaktan på ett generellt system för meddelande av
näringstillstånd bör - betonar föredraganden - arbetet att genom en
konsekvent genomförd lämplighetsprövning åstadkomma så goda förhållanden
som möjligt inom yrkestrafiken fortsätta.

Som exempel på missförhållanden som bör föranleda återkallelse eller
varning anger föredraganden restföringar av skatter och avgifter vilka inte
kan antas bero på tillfälliga affärsmässiga betingelser utan snarare på
bristande vilja eller förmåga att rätt sköta rörelsens förpliktelser gentemot
det allmänna. Vidare nämns åsidosättande av bestämmelserna om bokföring
och redovisning. För att ingripande skall kunna ske bör inte krävas att
misskötsamheten är brottslig. Det väsentliga är - betonar föredraganden -att tillståndshavaren genom påvisade missförhållanden vid trafikrörelsens
drift vid en samlad bedömning bedöms vara olämplig som tillståndshavare.

Föredraganden förordar att 3 kap. 1 § yrkestrafiklagen ändras så att den
bringas i bättre överensstämmelse än f. n. med de nämnda övervägandena.

I motionerna 1983/84:267 (m) och 1983/84:268 (fp) yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag i den del som nu är i fråga.

Enligt den förstnämnda motionen är regeringens förslag tveksamt från
rättssäkerhetssynpunkt. Överträdelser av lagar och regler bör - betonar
motionärerna - i princip få samma sanktion oavsett i vilken bransch
överträdelsen sker.

I den sistnämnda motionen framhålls att folkpartiet tar avstånd från ett
system där trafiktillstånd skall meddelas eller återkallas beroende på den
enskilde förarens möjligheter att fullgöra sina ekonomiska åligganden. Den
näringsidkare - heter det vidare i motionen - som bryter mot gällande lag
skall svara för detta i straffrättslig ordning, och lagöverträdelserna bör inte
påverka vederbörandes trafiktillstånd. Den illojala konkurrensen inom
yrkestrafiken är till en inte ringa del ett resultat av skattelagstiftningen och
skattetrycket.

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt föredraganden talar
för att ge 3 kap. 1 § yrkestrafiklagen den i propositionen föreslagna lydelsen.
Detta innebär dock att rättssäkerhetsaspekten inte får åsidosättas. Utskottet
förutsätter vidare att den misskötsamhet som föredraganden avser är av
allvarlig natur. Härav följer att utskottet tillstyrker regeringens förslag i
denna del och avstyrker motionsyrkandena i motsvarande delar.

TU 1983/84:11

13

5 Tillståndsmyndigheternas kungörelseannonsering

Av yrkestrafikförordningen, lagen (1977:654) om kungörande i mål och
ärenden hos myndighet m. m. och tillämpningsförfattningar till lagen följer
att tiden för att överklaga ett beslut om meddelande av något annat tillstånd
till yrkesmässig trafik än ett tillstånd till beställningstrafik för godstransporter
skall räknas från den dag då beslut har kungjorts i ortstidning enligt den
s. k. breda ortstidningsprincipen. Ifrågavarande beslut meddelas av länsstyrelsen
såvida det inte gäller en ansökan om linjetrafik för persontransporter
som rör mer än ett län (s. k. interregional trafik).

Av propositionen framgår att transportrådet påtalat att kostnaderna för
kungörelserna inte står i rimlig proportion till värdet av kungörelseförfarandet
och att det kräver ett betydande administrativt arbete. När det gäller
tillstånd till interregional linjetrafik - för vilken transportrådet är tillståndsgivande
myndighet - är det enligt rådets uppfattning tillräckligt om kungörande
av sådana tillstånd sker enbart i Post- och Inrikes Tidningar, vilken har en
rikstäckande spridning.

Föredraganden erinrar om att det även vid andra slag av trafik än
interregional linjetrafik ofta förekommer ett omfattande och dyrbart kungörelseförfarande.
Beslut om trafik inom ett län förekommer också i mycket
större utsträckning än beslut om interregional trafik. En översyn av
kungörandeförfarandet bör därför inte inskränkas till att avse enbart beslut
fattade av transportrådet.

Av yrkestrafikförordningen följer vidare att tillståndsmyndigheterna -innan beslut om trafiktillståndsansökningar meddelas - skall inhämta
yttranden från berörda intressenter. Enligt föredraganden skulle ett kungörande
av beslutet - åtminstone i nuvarande omfattning - bli överflödigt om
tillståndsmyndigheterna regelmässigt översände beslut om tillstånd till
linjetrafik och turisttrafik till dem som myndigheten har begärt yttrande från.
Risken för att länsstyrelsen skulle förbise någon intressent torde enligt
föredraganden vara obetydlig. Under alla förhållanden kan även små
trafikföretags intressen tas till vara, eftersom sammanslutningar av sådana
utövare av yrkesmässig trafik, som kan komma att beröras av trafiken, skall
beredas tillfälle att avge yttrande.

För att ytterligare värna om rättssäkerheten kan det emellertid - framhåller
föredraganden - vara lämpligt att låta kungöra beslutet i Post- och Inrikes
Tidningar.

Sammanfattningsvis förordar föredraganden att tiden för att överklaga
beslut om meddelande av trafiktillstånd till linjetrafik och turisttrafik skall
räknas från den dag då beslutet har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar.
Samtidigt bör beslut om meddelande av tillstånd sändas till den som enligt
yrkestrafikförordningen har yttrat sig i ärendet.

I propositionen förordas dessutom vissa ytterligare förenklingar av
kungörelseförfarandet.

TU 1983/84:11

14

I motion 1983/84:265 (c) framhålls att kungörelseannonsering i Post- och
Inrikes Tidningar inte räcker för att alla berörda skall få möjlighet att yttra
sig. Vidare betonas att linjetrafik och turisttrafik sträcker sig över stora
områden och att det kan vara svårt för länsstyrelserna att få en överblick över
alla som kan anse sig berörda av ett begärt tillstånd.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot de förenklingar av kungörelseannonseringen
som föredraganden förordar. Vad föredraganden i övrigt har
anfört i ifrågavarande avsnitt av propositionen har inte heller givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Av det anförda följer att motionsyrkandet avstyrks.

6 Buss- och biluthyrning

Yrkesmässig uthyrning av bussar och bilar utan förare regleras i lagen
(1979:561) om biluthyrning och förordningen (1979:873) om biluthyrning.
Att denna lagstiftning - trots sitt namn - även avser bussar sammanhänger
med fordonskungörelsens (1972:603) definition av bil, av vilken framgår att
bilar indelas i personbilar, lastbilar och bussar. Lagstiftningen påminner om
yrkestrafiklagstiftningen bl. a. så till vida som tillstånd till uthyrningsrörelse
endast ges till den som med hänsyn till personliga och ekonomiska
förhållanden m. m. bedöms vara lämplig att driva trafiken. Då det gäller
uthyrning av bussar företas en behovsprövning.

Av propositionen framgår att Svenska busstrafikförbundet och tre fackliga
organisationer uttalat farhågor för en icke önskvärd utveckling inom
bussuthyrningsbranschen. Sålunda har man framhållit att uppenbara risker
föreligger för att uthyrningen - med eller utan uthyrarens vetskap - blir en
täckmantel för olaga yrkesmässig trafik. Därvid har också betonats att i
sådan verksamhet ofta inte betalas skatter och arbetsgivaravgifter etc.,
varför en snedvridning av konkurrensläget i förhållande till den seriösa
trafiken uppstår.

Enligt föredraganden är det uppenbart att den yrkesmässiga uthyrningsverksamheten
inte kan betraktas som helt skild från den yrkesmässiga
trafiken. De båda verksamheterna griper tvärtom in i varandra och har
mycket gemensamt. De tendenser som berörda organisationer har pekat på
är därför - framhåller föredraganden - oroväckande, om de är mera allmänt
förekommande. Även om vissa uthyrningstillstånd kan missbrukas synes det
emellertid uppenbart att det finns ett högst legitimt behov av att kunna hyra
bussar utan förare. Sådan förhyrning kan för t. ex. en idrottsförening vara
det enda ekonomiskt möjliga alternativet till att färdas i flera personbilar.

Föredraganden anser att en närmare kartläggning av den yrkesmässiga
uthyrningen av bussar bör genomföras. En sådan undersökning har också
påbörjats av transportrådet.

TU 1983/84:11

15

I motion 1982/83:1933 (s) begärs att regeringen låter utvärdera omfattningen
och konsekvenserna av bussuthyrningsverksamheten.

Motionärernas önskemål synes bli tillgodosett genom den undersökning
som transportrådet har påbörjat. Motionen torde sålunda kunna lämnas utan
åtgärd.

I motion 1983/84:268 (fp) framhålls att idrottsföreningar, syföreningar och
andra frivilliga sammanslutningar i normalfallet inte driver yrkesmässig
trafik. Dessa bör därför ha möjlighet att hyra bussar utan förare.

Av propositionen framgår att föredraganden har samma uppfattning.
Motionen kan sålunda i nu berörd del lämnas utan åtgärd.

I motion 1982/83:1966 (m) yrkas att riksdagen upphäver biluthyrningslagstiftningen.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att den yrkesmässiga bil- och
bussuthyrningsverksamheten har mycket gemensamt med den yrkesmässiga
trafiken. Det är sålunda enligt utskottets mening angeläget att nuvarande
lämplighetsprövning bibehålls. Detsamma gäller behovsprövningen, vilken
dock - som framgår ovan - endast gäller uthyrning av bussar.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

7 Utbildning av blivande tillståndshavare

I propositionen erinras om att tillstånd till yrkestrafik endast får ges till den
som med hänsyn till bl. a. yrkeskunnande bedöms vara lämplig att driva
verksamheten. Föredraganden betonar att yrkeskunnandet - inte minst när
det gäller ekonomiska och administrativa kunskaper - spelar en avgörande
roll för hela branschens funktion. Bl. a. Svenska åkeriförbundet är-framgår
det vidare av propositionen - f. n. engagerat i en försöksverksamhet med
utbildning för blivande tillståndshavare. Kurser ges på olika ställen i landet i
ekonomisk planering och finansiering, bokförings- och skattefrågor, lagstiftning
om transporter och fordon, kostnads- och priskalkylering samt försäkringsfrågor.
Genom en kungörelse från transportrådet uppställs kravet på att
den som söker vissa trafiktillstånd fr. o. m. den 1 januari 1983 skall med
godkänt resultat ha genomgått nämnda kurser eller visa att han på annat sätt
har förvärvat ett motsvarande yrkeskunnande.

Föredraganden framhåller att effekterna av ifrågavarande utbildning ännu
inte har närmare analyserats men att de - såvitt nu kan bedömas - synes vara
positiva. Vidare erinras om att kommissionen (Ju 1982:05) mot ekonomisk
brottslighet arbetar med närbesläktade frågor. Föredraganden utgår från att
- sedan den nu pågående försöksverksamheten har utvärderats - ett krav på
någon form av samhällskontrollerad utbildning kommer att omfatta samtliga
blivande tillståndshavare.

TU 1983/84:11

16

I motion 1983/84:268 (fp) framhålls att den pågående försöksverksamheten
bör utvärderas men att en fortsatt utbildning för blivande tillståndshavare
inte skall vara samhällskontrollerad.

I motion 1983/84:267 (m) betonas det angelägna i att den utbildning som
ges inom ramen för försöksverksamheten mellan staten och Svenska
åkeriförbundet inte blir obligatorisk utan att det finns möjlighet att inhämta
kunskaperna på annat sätt.

Av propositionen framgår inte vad som avses med samhällskontrollerad
utbildning. Enligt vad utskottet inhämtat är sådan utbildning för vilken
statsbidrag utgår eller som eljest - utan att statsbidrag utgår - står under
statlig tillsyn att hänföra till samhällskontrollerad utbildning. Tillsynen
innebär att läroplanen skall vara godkänd av berörd statlig myndighet.

Utskottet finner för sin del utbildningen av blivande tillståndshavare
angelägen och ser inget skäl att motsätta sig att den är samhällskontrollerad i
angiven mening. Härav följer att motion 1983/84:268 (fp) i nu berörd del
avstyrks.

Som utskottet anfört ovan görs undantag från kravet på utbildning inom
ramen för nuvarande försöksverksamhet om vederbörande visar att han på
annat sätt har förvärvat ett motsvarande yrkeskunnande. Utskottet förutsätter
att så blir fallet inom ramen för såväl den fortsatta försöksverksamheten
som den framtida samhällskontrollerade utbildningen. Utskottet finner
följaktligen inget behov av sådant tillkännagivande som begärs i motion
1983/84:267 (m) och avstyrker densamma i nu berörd del.

8 Vissa taxifrågor

8.1 Beställningscentraler för taxi

Enligt 4 kap. 9 § yrkestrafikförordningen (1979:871) får länsstyrelsen
bestämma att en tillståndshavare måste ansluta sig till en sådan förening som
har godkänts av länsstyrelsen och som har till syfte att ha hand om
gemensamma trafikuppgifter. Av samma kapitels 10 § följer att den som har
taxitillstånd skall vara ansluten till en beställningscentral som är gemensam
för ett eller flera trafikområden. Om särskilda skäl föreligger får länsstyrelsen
medge undantag från denna skyldighet.

Dessa nu gällande bestämmelser trädde i kraft den 1 oktober 1980. Även
tidigare hade det emellertid varit möjligt att föreskriva att taxiägare skulle
vara skyldig att tillhöra en av länsstyrelsen godkänd förening, som hade till
syfte att hålla beställningskontor eller ha hand om andra gemensamma
trafikuppgifter. Enligt propositionen har denna möjlighet använts i få fall.

Genom 1980 års lagstiftning blev det sålunda i princip obligatoriskt för
taxiägarna att vara anslutna till en gemensam beställningscentral. I den
proposition (prop. 1979/80:142, TU 1979/80:27, rskr 1979/80:403) som låg till

TU 1983/84:11

17

grund för de ändrade reglerna betonades bl. a. att beställningscentralerna
utgjorde ett grundläggande villkor för att få tag på en taxibil. Vidare
framhölls centralernas stora betydelse för ett effektivare utnyttjande av
bilarna och därmed för taxiföretagens ekonomi. Även för allmänheten och
taxis stora kunder, däribland kommuner och landstingskommuner, borde -framhölls det i propositionen - för taxitrafiken gemensamma beställningscentraler
vara av stor vikt.

I sitt ovan nämnda - av riksdagen godkända - betänkande TU 1979/80:27
framhöll utskottet bl. a. att länsstyrelserna borde kunna medge undantag
från huvudregeln om obligatorisk anslutning, särskilt i glesbygd med stora
avstånd mellan trafikutövarna.

Frågan om länsstyrelsernas dispensgivning behandlades av utskottet även i
dess av riksdagen godkända betänkande TU 1981/82:30 (rskr 1981/82:302).
Utskottet framhöll därvid att riksdagens tidigare uttalande om grunder för
dispensgivning behövde kompletteras och förtydligas med ett uttalande
enligt vilket undantag från huvudregeln skulle kunna medges för taxistationer
med uppställningsplatser inom en tätortskommuns landsbygdsområde.

I nu förevarande proposition framhåller föredraganden att tillämpningen
av bestämmelserna om tillhörighet till taxiförening och beställningscentral
inte varit helt fri från problem. På vissa håll - fortsätter föredraganden - har
skyldigheten för de enskilda taxiägarna att tillhöra en beställningscentral
kommit i konflikt med det faktum att någon skyldighet att tillhöra en
taxiförening inte har förelegat. Härigenom har juridiskt komplicerade
situationer uppstått vilket inte varit till gagn för en smidigt fungerande
taxitrafik.

Mot bl. a. denna bakgrund anser föredraganden att frågan om beställningscentralernas
organisationsform bör prövas närmare liksom frågan om
taxiföreningarnas funktion. Transportrådet kommer därför att få i uppdrag
att se över dessa frågor. Det kan också finnas skäl - framhåller föredraganden
- att överväga om man bör vidta ytterligare åtgärder för att trygga
genomförandet av 1980 års reform.

I motion 1983/84:265 (c) framhålls att beslutet om införande av gemensamma
beställningscentraler har visat sig medföra många problem i form av
försämrad service, ökade kostnader och interna slitningar inom taxibranschen.
För att beslutet inte skall få alltför negativa konsekvenser måste en
generös dispensgivning tillämpas. Det vore mycket olyckligt - heter det
vidare i motionen - om regeringen ytterligare skärper tvånget för taxiägarna
att ansluta sig till gemensamma beställningscentraler. En sådan utveckling
skulle avsevärt försämra taxiservicen på landsbygden, där taxistationernas
person- och lokalkännedom skulle förloras till priset av en förmodad
samhällsvinst genom bättre samordning. För många taxiägare i glesbygd -betonar motionärerna - skulle anslutningen till en beställningscentral
medföra kostnader på flera tiotusentals kronor per år. Sådana kostnadsök -

TU 1983/84:11

18

ningar kan medföra att rörelsen inte längre blir lönsam utan måste läggas
ned.

Det samhällsekonomiska synsätt som enligt 1979 års riksdagsbeslut skall
prägla trafikpolitiken innebär för taxis del bl. a. ett krav på att verksamheten
skall bedrivas i så effektiva och rationella former som möjligt. De gemensamma
beställningscentralerna är enligt utskottets mening nödvändiga för att
samordna trafiken och därmed öka kapacitetsutnyttjandet. De effektivitetsoch
rationaliseringsvinster som därigenom åstadkoms är av samhällsekonomisk
betydelse - inte minst med hänsyn till att kommuner och landsting
numera, enligt vad utskottet har erfarit, svarar för bortemot 60 % av taxis
intäkter.

Som framgår av vad utskottet ovan anfört har riksdagen vid två tillfällen
uttalat sig om möjligheterna för länsstyrelserna att medge undantag från
skyldigheten enligt yrkestrafikförordningen att tillhöra en gemensam beställningscentral.
Med hänvisning härtill och till transportrådets uppdrag att se
över vissa frågor angående taxis beställningscentraler ser utskottet f. n. inget
skäl för sådant riksdagens tillkännagivande som begärs i motionen. Yrkandet
härom avstyrks därför.

I motion 1982/83:769 (fp, c) framhålls att bestämmelserna i 4 kap. 9 och
10 §§ yrkestrafikförordningen - vilkas innehåll utskottet har återgivit i
inledningen av detta avsnitt-inkräktar på föreningsfriheten och att de därför
bör ändras. Motionärerna syftar på den i propositionen nämnda konflikten
mellan skyldigheten att tillhöra en beställningscentral och det faktum att
någon skyldighet att tillhöra en taxiförening i allmänhet inte föreligger.

Som framgår av propositionen har ifrågavarande bestämmelser medfört
tillämpningsproblem och juridiskt komplicerade situationer. Utskottet förutsätter
att transportrådets uppdrag leder till att problemen kan lösas. I
avvaktan på resultatet av rådets arbete synes motionen kunna lämnas utan
åtgärd.

8.2 Konkurrens inom taxinäringen

I motionerna 1982/83:1411 (m, c, fp) och 1982/83:1930 (m) är frågeställningen
huruvida skyldigheten att ansluta sig till en beställningscentral bör
utgöra hinder för tillståndshavaren att utnyttja två eller flera centraler. I
dessa motioner - liksom i motion 1983/84:267 (m) - hävdas att anslutning till
mer än en central skulle befrämja en nyttig konkurrens inom taxinäringen.

I sistnämnda motion framhålls vidare - liksom i motionerna 1982/83:1927
(m) och 1982/83:2160 (m) - att länsstyrelserna bör medverka till en friare
konkurrens inom taxitrafiken genom en liberalare tillståndsgivning än f. n.
Yrkandet i motion 1982/83:2160 (m) är - såvitt nu är i fråga - att riksdagen
hos regeringen begär förslag till en lagstiftning som öppnar möjligheter för
konkurrens inom taxitrafiken.

TU 1983/84:11

19

Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden til! en
början erinra om de uttalanden som gjordes av föredragande departementschefen
i proposition 1979/80:142 om vissa taxifrågor. Enligt dessa uttalanden
finns det i allmänhet inte något utrymme för flera beställningscentraler inom
samma trafikområde. En effektiv trafikplanering - hette det vidare i
propositionen - liksom de stora investeringar som krävs för moderna, kanske
datoriserade, beställningscentraler torde omöjliggöra alltför små enheter.
Uttalandet lämnades utan erinran från riksdagens sida (TU 1979/80:27, rskr
1979/80:403).

I januari 1983 erinrade kommunikationsministern riksdagen - i ett svar på
en fråga föranledd av ett hos regeringen anhängiggjort besvärsärende - om
det återgivna uttalandet. Därvid framhöll han också att undantag, efter
prövning från fall till fall, bör kunna medges från huvudregeln.

Utskottet, som delar den sålunda uttryckta uppfattningen, vill vidare
framhålla att det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet inom taxinäringen
enligt vad utskottet erfarit inte är högre än ca 50 %. Samhället - som
finansierar en mycket stor del av taxis verksamhet - har följaktligen ett
intresse av att de samordningsvinster som beställningscentralerna innebär
inte minskas genom att centralerna splittras i alltför små enheter.

Vidare vill utskottet erinra om att taxi utgör en del av den kollektiva
trafiken. Detta innebär bl. a. att samhället uppställer krav på att taxibilar i
rimlig omfattning skall finnas tillgängliga för allmänheten dygnet runt. För
att undvika en situation där några trafikföretag upprätthåller en olönsam
samhällsservice medan andra kör endast under tider med hög efterfrågan har
taxinäringen reglerats på ungefär samma sätt som annan kollektivtrafik.

Utskottet förutsätter att länsstyrelserna vid sin tillstånds- och behovsprövning
gör den erforderliga avvägningen mellan kraven på en så snabb och billig
taxiservice som möjligt och önskvärdheten av att undvika en fördyrande
överkapacitet.

Genom vad utskottet sålunda anfört synes syftet med samtliga de
motionsyrkanden som nu är i fråga vara i huvudsak tillgodosett. De bör
därför - på ett undantag när - kunna lämnas utan åtgärd. Undantaget utgörs
av yrkandet i motion 1982/83:2160 (m) att riksdagen hos regeringen begär
förslag till en lagstiftning som öppnar möjligheter för konkurrens inom
taxitrafiken. Detta yrkande avstyrks.

9 Bilarbetstid

Bestämmelser om begränsning av fordonsförares arbetstid m. m. finns i
kungörelsen (1972:602) om arbetstid vid vägtransport, m. m. (ATK) och i
förordningen (1975:883) om arbetsförhållanden vid vissa internationella
vägtransporter (AETR). Bestämmelserna syftar främst till att öka trafiksäkerheten
genom att förhindra att förare för fordon när de är uttröttade.

Bestämmelserna i ATK och AETR är olika både till sin principiella

TU 1983/84:11

20

uppläggning och i fråga om detaljutformningen. Främst skiljer sig ATKbestämmelserna
från vad som gäller enligt AETR genom att ATK reglerar
förares arbetstid och inte - som AETR - förares körtid.

Föredraganden framhåller att överträdelser av gällande bestämmelser om
bilarbetstid medför en försämring av trafiksäkerheten samtidigt som konkurrensförhållandena
inom transportnäringen snedvrids. De förslag som bilarbetstidsutredningen
lade fram i sitt betänkande Bilarbetstid (SOU 1977:2)
om arbets- och vilotider skulle - fortsätter föredraganden - innebära
förbättringar både från trafiksäkerhets- och konkurrenssynpunkt. Det av
utredningen föreslagna kontrollsystemet har emellertid starkt ifrågasatts.
Även lagstiftningens tillämpningsområde har varit föremål för diskussion.
Vidare har framförts att ett genomförande av förslagen om arbets- och vilotid
skulle leda till väsentliga merkostnader. Någon färdig lösning på problemen
föreligger emellertid inte f. n., framhålls det, varför förnyade överväganden
erfordras. Riksrevisionsverket kommer sålunda att kartlägga de kostnadsmässiga
konsekvenserna för såväl staten som transportföretagen av förändringar
i lagstiftningen om arbetstid vid vägtransport i huvudsak i linje med
bilarbetstidsutredningens förslag.

I motion 1983/84:265 (c) erinras om att bilarbetstidsutredningens betänkande
utsattes för en hård remisskritik. Motionärerna framhåller att ett
genomförande av utredningens förslag skulle medföra stora kontrollproblem
och kostnadsökningar för branschen som kan beräknas till ca 500 milj. kr. De
svenska bilarbetstidsreglerna bör enligt motionärerna på sikt anpassas till
AETR, där det är körtiden som räknas. Någon ytterligare utredning skulle
därmed inte behövas.

I motion 1983/84:267 (m) framhålls att eventuella nya svenska bilarbetstidsregler
bör följa utvecklingen i våra grannländer och hos våra viktigaste
konkurrenter i Västeuropa.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot att riksrevisionsverket fullgör
det av föredraganden angivna utredningsuppdraget. Härav följer att de
motionsyrkanden som nu är i fråga avstyrks.

I motion 1983/84:269 (vpk) framhålls att bilarbetstidsutredningens förslag
nu måste aktualiseras.

Så sker genom riksrevisionsverkets utredningsuppdrag. Motionsyrkandet
kan sålunda lämnas utan åtgärd.

I motion 1983/84:266 (s) betonas det angelägna i att regeringen inom kort
presenterar ett samlat förslag till lösning av bilarbetstidsproblemen. En
begränsning av arbetstidens spridning bör - framhåller motionärerna - i ett
ansträngt kostnadsläge ges förtur framför en ökning av dygnsvilan från tio till
elva timmar. Vidare förordas bl. a. en skärpning av nuvarande skyldighet att
bevara färdskrivardiagram.

TU 1983/84:11

21

Utskottet förutsätter att de av motionärerna aktualiserade frågorna
kommer att uppmärksammas i samband med det fortsatta arbetet rörande
bilarbetstidsfrågor. Motionen synes därför kunna lämnas utan åtgärd.

10 Övriga frågor

I motion 1982/83:2160 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
till lagstiftning som möjliggör ökad konkurrens inom den kollektiva linjetrafiken.

Motionsyrkandet ger utskottet anledning erinra om att den kollektiva
linjetrafiken - enligt lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv
persontrafik - är en angelägenhet som länshuvudmännen har det politiska
och ekonomiska ansvaret för. Länshuvudmän finns numera i samtliga 24 län.
Varje länshuvudmän kan i princip ordna den kollektiva persontrafiken så att
inslag av konkurrens i varierande grad förekommer. Med hänvisning till det
anförda avstyrks motionsyrkandet.

I motion 1982/83:2161 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
till restriktivare regler för skattesubventionering av offentliga bolag inom
trafikområdet.

Länshuvudmännens ansvar för den kollektiva linjetrafiken medför att
denna i varierande grad subventioneras via kommunalskatten eller landstingsskatten.
Visst statligt stöd utgår dock för trafiken. Enligt vad utskottet
erfarit uppgick detta stöd år 1982 till 227 milj. kr. Kommunernas och
landstingens kostnader under samma år uppgick till ca 3,6 miljarder kronor,
medan biljettintäkterna gav ca 2,5 miljarder kronor.

Då skattesubventioneringen av den kollektiva linjetrafiken sålunda i
huvudsak är en kommunal eller landstingskommunal angelägenhet bör
motionen lämnas utan åtgärd.

I motion 1982/83:1974 (s) behandlas en fråga som regleras i 2 kap. 12 §
yrkestrafiklagen. Bestämmelsen innebär bl. a. att den som bedriver linjetrafik
på viss sträcka skall ha förtursrätt till att bedriva ytterligare trafik, dvs.
öka kapaciteten, på samma sträcka.

Motionärerna framhåller att ensamrätten att trafikera viss sträcka tillkom
för att skydda trafikföretagen från överetablering. Företagen var tidigare -heter det vidare i motionen - beroende av inkomsterna från trafiken på den
aktuella sträckan. I dag har de avtal med länshuvudmännen som garanterar
ersättning för alla kostnader. Ensam- eller förtursrätten till trafik för ett
företag på en viss sträcka förhindrar - menar motionärerna - länshuvudmännen
att anlita ett annat företags eventuella lediga kapacitet för samma
sträcka. Länshuvudmannareformen har enligt motionärerna medfört att
yrkestrafiklagen i ifrågavarande del framstår som föråldrad. Lagstiftningen
bör därför ses över så att länshuvudmännen i ökad utsträckning får överta
tillståndsgivningen.

TU 1983/84:11

22

En översyn av ifrågavarande spörsmål pågår - enligt vad utskottet erfarit -inom kommunikationsdepartementet. I avvaktan på resultatet härav synes
motionsyrkandet kunna lämnas utan åtgärd.

I motion 1982/83:1974 (s) begärs vidare att kollektivtrafikberedningen
bedriver försöksverksamhet med transfertrafik och lokal turisttrafik i Jämtlands
län. Av motionen framgår att det inte är turisttrafik i yrkestrafiklagens
mening (jfr s. 6) som avses.

Enligt vad utskottet erfarit är kollektivtrafikberedningen i färd med att
förbereda ett genomförande av en försöksverksamhet av den art som begärs i
motionen i Jämtlands län. Motionen kan sålunda även i nu berörd del lämnas
utan åtgärd.

Tiden fram till den i lagförslaget angivna tidpunkten för ikraftträdandet -den 1 mars 1984 - synes utskottet alltför knapp. Ikraftträdandet bör därför
bestämmas till den 1 april 1984.

Propositionen i övriga här ej berörda delar har ej givit utskottet anledning
till erinran eller särskilt uttalande. Utskottet tillstyrker sålunda att riksdagen
antar här ej behandlade delar av lagförslaget.

11 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avveckling av nuvarande reglering av yrkestrafiken
att riksdagen avslår motion 1983/84:268 (fp) yrkande 1,

2. beträffande tillstånd för turisttrafik

att riksdagen avslår motion 1982/83:776 (m),

3. beträffande översyn av den yrkesmässiga lastbilstrafiken och
planmässig styrning inom landtrafiksektorn

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:1944 (vpk) och 1983/
84:269 (vpk) yrkande 5,

4. beträffande behovsprövning för beställningstrafik för godstransporter att

riksdagen avslår motion 1983/84:269 (vpk) yrkande 1,

5. beträffande utformningen av sanktioner

att riksdagen avslår motion 1983/84:269 (vpk) yrkande 4,

6. beträffande överlåtelse av trafiktillstånd

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:265 (c) yrkande 1,
1983/84:267 (m) yrkande 1 i denna del och 1983/84:268 (fp)
yrkande 2 i denna del antar 2 kap. 21 § i det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen
(1979:559),

TU 1983/84:11

23

7. beträffande transportköparansvar
att riksdagen

a. med anledning av propositionen i denna del och motion
1983/84:265 (c) yrkande 3 antar 4 kap. 2 § i det under moment 6
nämnda lagförslaget med följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 §

Har beställningstrafik för gods- Har beställningstrafik för godstransporter
eller för persontranspor- transporter eller beställningstrafik

ter med tyngre fordon drivits utan för persontransporter med tyngre

tillstånd, döms den som för egen fordon drivits utan tillstånd, döms

eller annans räkning har slutit avtal den som för egen eller annans räk med

trafikutövaren om transportens ning har slutit avtal med trafikutöva utförande

till böter, ren om transportens utförande till

böter,

1. om han kände till att det fanns hinder mot att transporten fick utföras
eller

2. om han inte visar att han på det sätt som skäligen kan begäras av honom
har undersökt om det förelåg något hinder mot att transporten fick utföras.

Vad som föreskrivs i första stycket i
fråga om persontransporter med
tyngre fordon gäller endast den som
yrkesmässigt sluter avtal om sådana
transporter.

b. lämnar motion 1983/84:268 (fp) yrkande 5 utan åtgärd,

8. beträffande återkallelse av trafiktillstånd

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:267 (m)
yrkande 1 i denna del och 1983/84:268 (fp) yrkande 2 i denna del
antar 3 kap. 1 § i det under moment 6 nämnda lagförslaget,

9. beträffande tillståndsmyndigheternas kungörelseannonsering
att riksdagen avslår motion 1983/84:265 (c) yrkande 4,

10. beträffande buss- och biluthyrning
att riksdagen

a. lämnar motion 1982/83:1933 (s) utan åtgärd,

b. lämnar motion 1983/84:268 (fp) yrkande 4 utan åtgärd,

c. avslår motion 1982/83:1966 (m),

11. beträffande utbildning av blivande tillståndshavare
att riksdagen

a. avslår motion 1983/84:268 (fp) yrkande 3,

b. avslår motion 1983/84:267 (m) yrkande 2 i denna del,

12. beträffande beställningscentraler för taxi
att riksdagen

a. avslår motion 1983/84:265 (c) yrkande 2,

b. lämnar motion 1982/83:769 (fp, c) utan åtgärd,

TU 1983/84:11

24

13. beträffande konkurrens inom taxinäringen
att riksdagen

a. lämnar motionerna 1982/83:1411 (m, c, fp), 1982/83:1927 (m) i
denna del, 1982/83:1930 (m) och 1983/84:267 (m) yrkande 2 i
denna del utan åtgärd,

b. avslår motion 1982/83:2160 (m) i denna del,

14. beträffande bilarbetstid
att riksdagen

a. avslår motionerna 1983/84:265 (c) yrkande 5 och 1983/84:267
(m) yrkande 2 i denna del,

b. lämnar motion 1983/84:269 (vpk) yrkande 3 utan åtgärd,

c. lämnar motion 1983/84:266 (s) utan åtgärd,

15. beträffande ökad konkurrens inom den kollektiva linjetrafiken
att riksdagen avslår motion 1982/83:2160 (m) i denna del,

16. beträffande skattesubventioneringen av den kollektiva linjetrafiken
att riksdagen lämnar motion 1982/83:2161 (m) utan åtgärd,

17. beträffande ensamrätten att trafikera viss sträcka

att riksdagen lämnar motion 1982/83:1974 (s) yrkande 2 utan
åtgärd,

18. beträffande lokal turisttrafik i Jämtlands län

att riksdagen lämnar motion 1982/83:1974 (s) yrkande 4 utan
åtgärd,

19. att riksdagen antar det under moment 6 nämnda lagförslaget i den
mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan med den
ändringen att ikraftträdandet senareläggs till den 1 april 1984.

Stockholm den 12 januari 1984

På trafikutskottets vägnar
KURT HUGOSSON

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),
Claes Elmstedt (c), Olle Östrand (s), Rune Johansson (s), Per Stenmarck
(m), Rune Torwald (c), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp), Sven Henricsson
(vpk), Göran Riegnell (m), Sören Lekberg (s), Lisbet Calner (s) och
Margareta Persson (s).

TU 1983/84:11

25

Reservationer

1. Översyn av den yrkesmässiga lastbilstrafiken och planmässig styrning
inom landtrafiksektorn (mom. 3)

Sven Henricsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Vad först”
och slutar med ”i fråga.” bort ha följande lydelse:

Det samhällsekonomiska synsätt som enligt 1979 års riksdagsbeslut skall
prägla trafikpolitiken innebär enligt utskottets mening att samhället har att ta
ansvaret för att den yrkesmässiga lastbilstrafiken bedrivs inom ramen för en
samhällsekonomiskt acceptabel struktur. Inom en sådan struktur, som
förutsätter en planmässig styrning, kompletterar de olika trafikmedlen
varandra på ett rationellt sätt. Härigenom elimineras den samhällsekonomiskt
skadliga överetableringen samt den osunda konkurrens och de olika
slag av regelöverträdelser som f. n. i alltför hög grad kännetecknar yrkestrafiken.
Den närmare utformningen av strukturen bör åstadkommas genom
sådan utredning och översyn samt därpå följande lagstiftning som begärs i
motionerna 1982/83:1944 (vpk) och 1983/84:269 (vpk).

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet de tre motionsyrkanden
som nu är i fråga.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande översyn av den yrkesmässiga lastbilstrafiken och planmässig
styrning inom landtrafiksektorn

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:1944 (vpk) och
1983/84:269 (vpk) yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

2. Behovsprövning för beställningstrafik för godstransporter (mom. 4)

Sven Henricsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”del avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Det samhällsekonomiska synsätt som enligt 1979 års riksdagsbeslut skall
prägla trafikpolitiken medför enligt utskottets mening att behovet av
beställningstrafik för godstransporter bör prövas från samhällsekonomisk
synpunkt. Endast genom en sådan prövning kan nuvarande överetablering
inom åkeribranschen och därmed förknippade problem effektivt motarbetas.

Utskottet tillstyrker sålunda ifrågavarande yrkande i motion 1983/84:269
(vpk).

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

TU 1983/84:11

26

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande behovsprövning för beställningstrafik för godstransporter att

riksdagen med bifall till motion 1983/84:269 (vpk) yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

3. Utformningen av sanktioner (mom. 5)

Sven Henricsson (vpk) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Det av”
och slutar med ”del avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Som föredraganden framhåller medför brott mot bl. a. vägtrafik-, yrkestrafik-
och fordonslagstiftningen onödiga kostnader för samhällsekonomin.
Med hänsyn till det samhällsekonomiska synsätt som enligt 1979 års
riksdagsbeslut skall prägla trafikpolitiken är det enligt utskottets mening
angeläget att samhället kan tillgripa effektiva sanktioner för att förebygga
brott av ifrågavarande art. De i motion 1983/84:269 (vpk) föreslagna
sanktionsformerna synes väl ägnade att tillgodose detta krav.

Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet om att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag till skärpta påföljder för olaga yrkesmässig
trafik.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande utformningen av sanktioner

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:269 (vpk) yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

4. Överlåtelse av trafiktillstånd (mom. 6)

Rolf Clarkson (m), Claes Elmstedt (c), Per Stenmarck (m), Rune Torwald
(c), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp) och Göran Riegnell (m) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”motsvarande delar.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1983/84:265 (c) uttalade uppfattningen att
lagförslaget i nu ifrågavarande del innebär en alltför snäv avgränsning, som
framför allt i glesbygd i många fall skulle medföra oacceptabla konsekvenser.
Handeln med tillstånd - som synes huvudsakligen förekomma i större
tätorter - bör givetvis motarbetas. Så bör dock enligt utskottets mening ej ske
genom den reglering som regeringen föreslår. En liberalare tillståndsgivning
än f. n. från länsstyrelsernas sida vid nyetableringar inom större tätorter
skulle inte bara bidra till att minska den osunda handeln med tillstånd utan

TU 1983/84:11

27

även befrämja en för taxinäringen och dess kunder sund konkurrens.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag i
den del som nu är i fråga och tillstyrker motionsyrkandena i motsvarande
delar.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande överlåtelse av trafiktillstånd

att riksdagen med avslag på det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559) såvitt det avser
2 kap. 21 § samt med bifall till motionerna 1983/84:265 (c)
yrkande 1, 1983/84:267 (m) yrkande 1 i denna del och 1983/84:268
(fp) yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet härom anfört,

5. Återkallelse av trafiktillstånd (mom. 8)

Rolf Clarkson (m), Per Stenmarck (m), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp)
och Göran Riegnell (m) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med
”Utskottet ansluter” och slutar med ”motsvarande delar.” bort ha följande
lydelse:

Regeringens förslag till ändring av 3 kap. 1 § yrkestrafiklagen innebär att
missförhållanden inte endast i den yrkesmässiga trafiken utan även ”i övrigt
vid driften av trafikrörelsen” skall utgöra grund för återkallelse av trafiktillstånd.
Som skäl för denna nya återkallelsegrund anges att nu tillämpade
principer-som bl. a. innebär att trafiktillstånd återkallas även om brott inte
kan läggas vederbörande till last - bör komma till klarare uttryck än f. n. i
själva lagtexten.

Enligt utskottets mening bör sådana principer inte tillämpas utan återkallelse
av trafiktillstånd endast kunna komma i fråga vid överträdelser av det
slag som anges i 6 kap. 1 § första stycket yrkestrafikförordningen eller då
tillståndshavaren eljest har dömts till ansvar för brottslig gärning.

Härav följer att utskottet inte kan godta den av regeringen föreslagna nya
återkallelsegrunden. Utskottets ställningstagande innebär vidare att 6 kap.
1 § andra stycket yrkestrafikförordningen bör upphävas.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att man i största
möjliga utsträckning söker undvika sådan ”lagstiftning genom motiv” som
propositionen i nu ifrågavarande del innebär.

En återkallelse av ett trafiktillstånd kan ha stor ekonomisk betydelse för
den enskilde. Lagen bör därför ge klart besked om vad som utgör grund för
beslut om återkallelse, så att tillståndshavarna vet vad de har att rätta sig
efter. ”Missförhållanden i övrigt vid driften av trafikrörelsen” ger dock inget
sådant besked, utan överlämnar åt tillståndsmyndigheten att vid en "samlad

TU 1983/84:11

28

bedömning” pröva arten av missförhållanden och om dessa är så allvarliga att
de bör medföra återkallelse eller varning. Till ledning för denna prövning gör
föredraganden ett allmänt hållet uttalande enligt vilket missförhållanden
föreligger om tillståndshavaren ”kan antas” sakna ”vilja eller förmåga att
rätt sköta rörelsens förpliktelser gentemot det allmänna.”

Starka betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt inger även det av
föredraganden angivna exemplet på fall där beslut om återkallelse bör få
omedelbar verkan. Exemplet i fråga är ”klara fall av ekonomisk brottslighet”.
I avvaktan på resultat i form av lagstiftning av det arbete som
kommissionen mot ekonomisk brottslighet bedriver har termen ”ekonomisk
brottslighet” enligt utskottets mening inte någon sådan laglig innebörd som
kan läggas till grund för rättstillämpning. Föredragandens uttalanden i denna
del synes f. ö. lämna fältet fritt för gissningar huruvida förmögenhetsbrott i
vedertagen mening - t. ex. en stöld av däck eller drivmedel - skall anses
utgöra sådant ”ekonomiskt brott” som kan medföra att beslut om återkallelse
får omedelbar verkan.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag till
ändring av 3 kap. 1 § yrkestrafiklagen och tillstyrker de motionsyrkanden
som nu är i fråga i motsvarande delar.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande återkallelse av trafiktillstånd

att riksdagen med avslag på det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559) såvitt det avser
3 kap. 1 § samt med bifall till motionerna 1983/84:267 (m) yrkande
1 i denna del och 1983/84:268 (fp) yrkande 2 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

6. Beställningscentraler för taxi (mom. 12 a)

Rolf Clarkson (m), Claes Elmstedt (c), Per Stenmarck (m), Rune Torwald
(c), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp) och Göran Riegnell (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Det
samhällsekonomiska” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande
lydelse:

1980 års lagstiftning om anslutning till beställningscentraler har enligt
utskottets mening visat sig vara behäftad med allvarliga brister. Detta
framgår klart av att bestämmelserna har givit upphov till inte mindre än tre
olika tillämpningsproblem.

Det första problemet - som behandlas i den motion som nu är i fråga -gäller spörsmålet om undantag från skyldigheten att tillhöra en beställningscentral.

Det andra problemet - som utskottet behandlar nedan med anledning av

TU 1983/84:11

29

motion 1982/83:769 (fp, c) - gäller den i propositionen påtalade konflikten
mellan skyldigheten att tillhöra en beställningscentral och det förhållandet
att någon skyldighet att tillhöra en taxiförening i allmänhet inte föreligger.

Det tredje problemet - som utskottet behandlar nedan under rubriken
Konkurrens inom taxinäringen - är huruvida skyldigheten att tillhöra en
beställningscentral utgör hinder för tillståndshavaren att ansluta sig till två
eller flera beställningscentraler.

För att råda bot på det förstnämnda problemet - och därmed de
svårigheter som lagstiftningen visat sig innebära för taxiservicen i glesbygd -fordras, som framhålls i motion 1983/84:265 (c), en generös dispensgivning.
Utskottet delar även den i nämnda motion uttalade uppfattningen att det
vore olyckligt om regeringen för att - som det heter i propositionen - ”trygga
genomförandet av 1980 års reform” ytterligare skärper tvånget för taxiägarna
att ansluta sig till gemensamma beställningscentraler.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet ifrågavarande yrkande
i motion 1983/84:265 (c).

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 a bort ha följande lydelse:

12. beträffande beställningscentraler för taxi
att riksdagen

a. med bifall till motion 1983/84:265 (c) yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

7. Konkurrens inom taxinäringen (mom. 13)

Rolf Clarkson (m), Claes Elmstedt (c), Per Stenmarck (m), Rune Torwald
(c), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp) och Göran Riegnell (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”yrkande avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Enligt vad utskottet erfarit har dock hittills något sådant undantag från
huvudregeln ej medgivits. Goda skäl för undantag synes dock kunna
åberopas i större städer med stora trafikområden och trafikunderlag. Där
skulle en rätt för enskilda taxiföretag att använda en egen beställningscentral
- vid sidan av den för den för all taxitrafik inom trafikområdet gemensamma
beställningscentralen - enligt utskottets mening bidra till en för taxinäringen
nyttig konkurrens. Om kunden ges ett fritt val mellan olika taxiföretag kan
han på ett helt annat sätt än f. n. söka tillgodose önskemål om en i olika
avseenden mer individuellt anpassad service än den som normalt tillhandahålls
via den enda beställningscentral som han nu är hänvisad till. Lovvärda
försök av enskilda taxiföretag att erbjuda en annan service än den genomsnittliga
har emellertid inte kunnat genomföras, eftersom företagen har
förvägrats rätt att driva en egen beställningscentral. Denna praxis bör enligt
utskottets mening ändras genom att länsstyrelserna intar en liberalare attityd

TU 1983/84:11

30

än f. n. till nya initiativ att öka konkurrensen inom taxinäringen. En ökad
konkurrens förutsätter också en generösare tilldelning av trafiktillstånd än
f. n.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1982/
83:1411 (m, c, fp), 1982/83:127 (m) i nu berörd del, 1982/83:1930 (m) och
1983/84:267 (m) i nu berörd del.

Mot bakgrund av vad utskottet sålunda anfört synes syftet med det
yrkande i motion 1982/83:2160 (m) som nu är i fråga vara i huvudsak
tillgodosett.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande konkurrens inom taxinäringen

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:1411 (m, c, fp),
1982/83:1927 (m) i denna del, 1982/83:1930 (m) och 1983/84:267
(m) yrkande 2 i denna del samt med anledning av motion
1982/83:2160 (m) i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

8. Bilarbetstid (mom. 14 a och b)

Rolf Clarkson (m), Claes Elmstedt (c), Per Stenmarck (m), Rune Torwald
(c), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp) och Göran Riegnell (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”utan åtgärd.” bort ha följande lydelse:

I motion 1983/84:269 (vpk) framhålls att bilarbetstidsutredningens förslag
nu måste aktualiseras.

Utskottet anser för sin del att de svenska bilarbetstidsreglerna bör
anpassas till bestämmelserna i AETR. Något behov av riksrevisionsverkets
utredning synes därför inte föreligga.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet ifrågavarande yrkanden
i motionerna 1983/84:265 (c) och 1983/84:267 (m). Utskottets ställningstagande
innebär vidare att motion 1983/84:269 (vpk), såvitt nu är i fråga, bör
lämnas utan åtgärd.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 a och b bort ha följande lydelse:

14. beträffande bilarbetstid
att riksdagen

a. med bifall till motionerna 1983/84:265 (c) yrkande 5 och
1983/84:267 (m) yrkande 2 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

b. lämnar motion 1983/84:269 (vpk) yrkande 3 utan åtgärd,

TU 1983/84:11

31

9. Bilarbetstid (mom. 14 a och b)

Sven Henricsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”utan åtgärd.” bort ha följande lydelse:

I motion 1983/84:269 (vpk) framhålls att bilarbetsutredningens förslag nu
måste aktualiseras.

Enligt vad utskottet erfarit arbetar lastbilschaufförerna fyra gånger så
mycket övertid i genomsnitt som industriarbetarna. Resultatet har blivit en
kraftig utslagning av chaufförer redan från 50-årsåldern. Det dåliga arbetarskyddet
för lastbilschaufförerna, som dessutom medför ett hot mot trafiksäkerheten,
gör det enligt utskottets mening nödvändigt att arbetstidsförhållandena
snarast åtgärdas.

I propositionen vitsordas att de av bilarbetstidsutredningen förordade
bestämmelserna skulle innebära förbättringar både från trafiksäkerhets- och
konkurrenssynpunkt. Det är därför enligt utskottets mening angeläget att
utredningens förslag snarast aktualiseras och genomförs.

Med hänvisning till det anförda tillstyrks motion 1983/84:269 (vpk) såvitt
nu är i fråga.

Av utskottets ställningstagande följer vidare att motionerna 1983/84:265
(c) och 1983/84:267 (m) i berörda delar avstyrks.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 a och b bort ha följande lydelse:

14. beträffande bilarbetstid
att riksdagen

a. avslår motionerna 1983/84:265 (c) yrkande 5 och 1983/84:267
(m) yrkande 2 i denna del,

b. med bifall till motion 1983/84:269 (vpk) yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

Särskilt yttrande

Tillståndsmyndigheternas kungörelseannonsering (mom. 9)

Claes Elmstedt och Rune Torwald (båda c) anför:

Till skillnad från föredraganden tror vi att det kan vara svårt för
länsstyrelserna att få överblick över alla som kan anse sig berörda av ett
begärt trafiktillstånd. Vi avstår emellertid från att reservera oss mot
utskottets ställningstagande i ifrågavarande spörsmål och avvaktar de
effekter som det förenklade kungörelseförfarandet kan visa sig få. Om dessa
svarar mot våra farhågor avser vi att återkomma till frågan.

TU 1983/84:11

32

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559)

Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1979:559)
dels att 2 kap. 21 §, 3 kap. 1 § och 4 kap. 1 och 2§§ skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 2 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. Meddelande av trafiktillstånd

21 §

Om tillståndshavaren dör får till- Ett tillstånd får överlåtas på nästandet
överlåtas på någon annan. gon annan endast om det finns svn Tillståndet

får också överlåtas pä nerliga skäl.

någon annan om tillståndshavaren
har försatts i konkurs eller om det
finns andra skål.

3 kap. Återkallelse av trafiktillstånd

1 §

Om det i den yrkesmässiga trafiken
har förekommit sådana missförhållanden
att tillståndshavaren
inte kan anses lämplig att fortsätta
verksamheten, skall tillståndet
återkallas. Om missförhållandena
inte är så allvarliga att det finns skäl
för återkallelse men det finns anledning
att anta att frågan om återkallelse
kommer att tas upp till prövning
om rättelse inte sker, skall tillståndshavaren
tilldelas en varning.

Om det i den yrkesmässiga trafiken
eller i övrigt vid driften av trafikrörelsen
har förekommit sådana
missförhållanden att tillståndshavaren
inte kan anses lämplig att
fortsätta verksamheten, skall tillståndet
återkallas. Om missförhållandena
inte är så allvarliga att det
finns skäl för återkallelse men det
finns anledning att anta att frågan
om återkallelse kommer att tas upp
till prövning om rättelse inte sker,
skall tillståndshavaren tilldelas en
varning.

4 kap. Ansvarsbestämmelser

I i

Den som driver yrkesmässig trafik utan tillstånd döms för olaga yrkesmässig
trafik till böter eller fängelse i högst sex månader.

Tillståndshavare som bryter mot
taxa, turlista eller någon annan särskild
föreskrift som har meddelats i
tillståndet eller den som bryter mot
2 kap. 15 eller 20 § döms till böter.

Tillståndshavare som bryter mot
taxa, tidtabell eller någon annan
särskild föreskrift som har meddelats
i tillståndet eller den som bryter
mot 2 kap. 15 eller 20 § döms till
böter.

1 Senaste lydelse 1980: 397.

TU 1983/84:11

33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har beställningstrafik för gods- Har beställningstrafik för godstransport
drivits utan tillstånd, transporter eller för persontrans döms

den för vars räkning den otili- porter med tyngre fordon drivits

låtna transporten har utförts till utan tillstånd, döms den som för

böter, egen eller annans räkning har slutit

avtal med trafikutövaren om transportens
utförande till böter,

1. om han kände till att det fanns hinder mot att transporten fick utföras
eller

2. om han inte visar att han på det sätt som skäligen kan begäras av
honom har undersökt om det förelåg något hinder mot att transporten fick
utföras.

5 kap. Bemyndiganden

2§

Är riket i krig eller krigsfara eller
råder sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av
krig eller av krigsfara vari riket har
befunnit sig, får regeringen föreskriva
att denna lag helt eller delvis
inte skall tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1984.