SoU 1983/84:8

Socialutskottets betänkande
1983/84:8

om kost och hälsa
Motionsyrkanden

I motion 1982/83:1829 av Stina Gustavsson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen beträffande behovet av ett samhälleligt handlingsprogram för
kostrådgivning och utveckling av dietisternas funktion inom och utom
sjukvården.

I motion 1982/83:1839 av Börje Stensson (fp) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om vikten av att ett
vetenskapligt råd startas, vari livsmedelsverket och socialstyrelsen ingår.

Allmän bakgrund

H-nämndens verksamhet m. m.

Under 1940-talet startade dåvarande medicinalstyrelsen hälsovårdsupplysning
i mer organiserade former. I första hand gällde informationen
veneriska sjukdomar, tbc-profylax och tandhälsovård. År 1958 tillkom
hälsovårdsupplysningsdelegationen (HVUD) inom styrelsen. Delegationen
ersattes år 1973 av socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning (h-nämnden).
Nämndens verksamhet, som upphörde 1981, finansierades över ett särskilt
anslag för hälsovårdsupplysning.

H-nämnden hade till uppgift att planera, leda och samordna socialstyrelsens
hälsoupplysningsverksamhet samt att verka för regional och lokal
verksamhet på detta område. Nämnden hade 11 ledamöter som representerade
socialstyrelsen, livsmedelsverket, landstingskommunerna, kommunerna,
skolväsendet, den medicinska forskningen, ideella organisationer och
massmedia. Nämnden skulle uppmärksamt följa utvecklingen inom hälsooch
sjukvården så att hälsoupplysning i första hand skulle kunna bedrivas
inom de områden, som från samhällets synpunkter ansågs som de viktigaste.
Denna h-nämndens centrala hälsoupplysningsverksamhet kompletterades
av en regional verksamhet knuten till landstingen. Samordningen av
hälsoupplysningsverksamheten på länsplanet skedde i regel inom speciella
kommittéer med företrädare för landstingen, kommunerna och länsläkaror -

1 Riksdagen 1983/84.12 sami. Nr 8

SoU 1983/84:8

ganisationerna. Några landsting hade knutit sitt hälsoupplysningsansvar
direkt till sjukvårdsstyrelsen.

Hälsoupplysningen inriktades främst på kost och motion, tandhälsovård,
bekämpning av beroendeframkallande medel, mödra- och barnhälsovård,
mentalhygien samt förebyggande av smittsamma sjukdomar. Hälsoupplysningen
spreds i stor utsträckning genom tryckt material, genom filmer och
liknande hjälpmedel. Kurser, konferenser och utställningar arrangerades i
stor omfattning. Samverkan skedde ofta med massmedia via radio, TV och
tidningar.

Den upplysningsverksamhet om kost och motion som h-nämnden bedrev
startades med målsättningen att den sedan länge pågående utvecklingen mot
försämrade kost- och motionsvanor skulle brytas. Aktiviteten beräknades
behöva en lång tid för att få effekt, i första hand en tioårsperiod. För
upplysningsverksamheten fanns en särskild ledningsgrupp, i vilken ingick
bl. a. företrädare för socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, livsmedelsverket,
konsumentverket, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges
industriförbund, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), TCO, LO, Kooperativa
förbundet (KF) samt idrottsrörelsen. Vidare var till aktiviteten knutna
olika expert-, projekt- och referensgrupper, bl. a. den s. k. MEK-gruppen
(socialstyrelsens medicinska expertgrupp för kost och motion).

MEK-gruppen tillsattes i maj 1969 med uppgift att utarbeta basmaterial till
socialstyrelsens då planerade aktivitet ”Kost och motion”. Materialet skulle
utgöra underlag för aktiviteter att förbättra kost- och motionssituationen i
Sverige. Tanken var att MEK-gruppen skulle fungera under hela aktiviteten
samt i fortsättningen ha till uppgift att arbeta fram ytterligare material i både
kost- och motionsfrågor. Beträffande utarbetat kunskapsmaterial kan nämnas
Kost och motion (Socialstyrelsen redovisar 1971:19) och Kost och fysisk
aktivitet i barnaåldern (Socialstyrelsen redovisar 1973:33) samt skriften Kost
och motion (1975).

Som redogjorts för i det föregående hade h-nämnden till uppgift att
planera, leda och samordna socialstyrelsens hälsoupplysningsverksamhet
samt verka för regional och lokal verksamhet på området. I praktiken
anförtroddes emellertid nämnden betydligt mer begränsade uppgifter inom
huvudsakligen tre områden, nämligen kost och motion, beroendeframkallande
medel samt sex och samlevnad. Med anledning härav kom krav att
framställas på att socialstyrelsens hälsoupplysning framdeles borde ges ett
betydligt vidare innehåll, varvid hälsoupplysningens roll som en del av hälsooch
sjukvårdspolitiken borde komma till klarare uttryck. Man kom därvid
fram till att verksamheten borde utgöra en integrerad del av socialstyrelsens
myndighetsfunktion och att verksamhetens innehåll och inriktning borde
utformas av verksledningen och ytterst av verkstyrelsen. Konstruktionen
med h-nämnd och undergrupper föreslogs därför att upphöra.

I enlighet med ett vid 1979/80 års riksmöte fattat beslut (SoU 1979/80:45,
rskr 386) med anledning av proposition 1979/80:6 om socialstyrelsens

SoU 1983/84:8

uppgifter och organisation upphörde h-nämndens verksamhet 1981. Hnämndens
kansli ombildades till en byrå inom socialstyrelsen (byrån för
hälsoupplysning). Som skäl för denna förändring anfördes sammanfattningsvis
i propositionen (s. 78 och 79) att hälsoupplysningen primärt borde vara en
uppgift för sjukvårdshuvudmännen och att upplysningsarbetet i första hand
borde ske genom de organisatoriska resurser som sjukvårdshuvudmännen
förfogar över. Det framhölls att kommunerna också hade viktiga funktioner
bl. a. när det gäller fysisk aktivitet. Det ansågs vidare att socialstyrelsens
uppgifter borde vara att på grundval av styrelsens verksamhet samt
nationella och internationella rön om hälsorisker och hälsobefrämjande
åtgärder prioritera viktiga områden för hälsoupplysningsarbetet och förse
huvudmännen med underlag för deras hälsoupplysning. Socialstyrelsen
skulle vidare stimulera huvudmännens upplysningsverksamhet och verka för
att innehållet uppfyller sakliga krav. Detta kunde ske, framhölls det, genom
det material styrelsen tillhandahåller men också t. ex. genom inledande
rikskampanjer, som följs upp av huvudmännen. Styrelsen borde också svara
för en samlad uppföljning av hälsoupplysningens omfattning och inriktning
samt medverka till att insatser på området i görlig mån utvärderas.

Genom den nya hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), som trädde i kraft
den 1 januari 1983, har sjukvårdshuvudmännen fått ett vidgat ansvar för
befolkningens hälsa. De åläggs, förutom att erbjuda sjukvård, att förebygga
ohälsa hos befolkningen (1 §). Det påpekades i propositionen (prop.
1981/82:97) bl. a. att hälsoupplysning främst bör vara en uppgift för
primärvården och att hälsoupplysning borde kunna integreras i aktiviteter av
typen friskvård. Dit hör enligt vad som framhålls i propositionen bl. a.
upplysning om lämplig kost. Föredragande statsrådet pekade även på de
frivilliga organisationernas betydelse när det gällde hälsoupplysning och
uttalade att de frivilliga organisationernas arbete inom den förebyggande
verksamheten är av utomordentligt stort värde. Beträffande statens roll i
hälsoupplysningen anfördes bl. a. (s. 38):

I likhet med HSU anser jag att staten även i fortsättningen bör ha en
kompletterande och samordnande roll när det gäller hälsoupplysningen i
landet. Staten - och därvid i första hand socialstyrelsen - har att inom
området medverka i kunskapsförmedlingen till bl. a. andra berörda samhällssektorer,
såsom skola, arbetsmarknad och massmedia (press, radio och
TV). Socialstyrelsen har därjämte enligt propositionen 1979/80:6 att ge
underlag till landstingskommunerna samt bistå och stödja dem i deras
informations- och hälsoupplysningsverksamhet.

Som redogjorts för ovan (s. 1) har h-nämndens verksamhet upphört 1981
och nämndens kansli ombildats till en byrå inom socialstyrelsen (byrån för
hälsoupplysning). Den hälsoupplysningsverksamhet som nu bedrivs är
främst inriktad på olika strategiska insatser av skilda slag, såsom att hos bl. a.
sjukvårdshuvudmännen initiera hälsoupplysning inom olika områden och ge
stöd till påbörjad verksamhet. Det anses framför allt angeläget att initiera

1* Riksdagen 1983/84.12 sami. Nr 8

SoU 1983/84:8

hälsoupplysning inom olika samhällssektorer och att satsa på utvecklingsarbete.
Stöd och stimulans till sjukvårdshuvudmännen har därvid hög prioritet,
liksom tillhandahållande av aktuella kunskapsunderlag. Innehållsmässigt
koncentreras verksamheten f. n. till abortförebyggande insatser och tobaksupplysning.
Att på olika sätt föra ut och visa på möjliga tillämpningar av de
reviderade kostrekommendationer som beräknas ligga färdiga under 1984
betraktas också som en angelägen uppgift. De reviderade kostrekommendationerna
skall därefter genom insatser till olika nyckelgrupper föras vidare.
Eftersom allmänhetens intresse för frågor som rör kost och hälsa de senaste
åren ökat markant anser styrelsen att det är angeläget att nu också kunna nå
ut direkt till allmänheten med saklig upplysning i dessa frågor.

Utredningar m. m.

Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39) avgav hösten 1980
inom ramen för projektet om ”Hälso- och sjukvård inför 90-talet" (HS 90)
bl. a. en kunskapssammanställning om hälsorisker (SOU 1981:1). I anslutning
till frågan om kost, motion och hälsa anförde delegationen i fråga om
behovet av övergripande samhällssyn bl. a. följande (s. 270 och 271).

Bristen på en övergripande samhällssyn och samordning av åtgärder från
samhällets sida är hinder för snabbt förbättrade kost- och motionsvanor.
Tillräckligt politiskt intresse saknas för att skapa förutsättningar för bättre
kostvanor. Däremot har motionsområdet - om man häri inbegriper idrott
och friluftsliv - varit betydligt mer intressant. Detta innebär emellertid inte
att möjligheterna till enkel vardagsmotion för alla är tillfredsställande.

Ett flertal myndigheter har ansvarsområden som rör livsmedel. De
överlappar delvis varandra och kan ha motstridiga strävanden, då de i vissa
fall företräder olika samhällsintressen. Några exempel:

□ livsmedelsverket är normerande och kontrollerande myndighet med
bl. a. inriktning på livsmedlens tjänlighet

□ konsumentverket/KO företräder konsumenternas intressen och svarar
för ekonomiska och praktiska aspekter på kost, ej näringsaspekter

□ socialstyrelsen svarar för upplysning om kost (och motion) som betingelser
för hälsan

□ statens pris- och kartellnämnd utövar priskontroll etc.

□ jordbruksnämnden sysslar med försörjningsfrågorna och kostnadsfördelning
mellan producenter, stat och konsumenter.

Livsmedelspolitiken beaktar hälsoaspekter främst med avseende på
livsmedlens tjänlighet från toxikologisk och hygienisk synpunkt. Livsmedelslagen
omfattar även lokaler, utrustning och personal. Beträffande livsmedlens
tjänlighet och kosthållets sammansättning från näringsfysiologisk synpunkt
finns dock endast rekommendationer. T. ex. för storhushåll finns
rekommendationer om näringsinnehållet per energienhet. Några föreskrifter
om hantering av livsmedel så att t. ex. näringsämnena bevaras förekommer
inte.

Livsmedelspolitiken måste ta hänsyn till flera olika aspekter: konsumentpolitiska,
beredskapsmässiga, sysselsättnings- och regionalpolitiska. Starka

SoU 1983/84:8

intressegrupper kräver inflytande.

Ett exempel på intressekonflikter är sockerpolitiken: Sockerkonsumtionen
bör av hälsoskäl minskas. En minskning skulle bl. a. leda till väsentliga
kostnadsbesparingar främst inom tandhälsovården. Samtidigt för vi en
nationell sockerpolitik som vanligen innebär subventioner till svensk sockerbetsodling.
En stor del av denna sockerproduktion bedrivs inom områden
med goda alternativa odlingsmöjligheter. Det är angeläget att klarlägga
möjligheterna att förena hälsopolitiska och jordbrukspolitiska mål.

Ytterligare exempel på bristande överensstämmelse mellan olika myndigheters
åtgärder är socialstyrelsens rekommendationer om kostens näringsinnehåll
och den styrning av konsumtionen som sker via jordbruksregleringen.
Medan subventionerna har verkat för en högre köttproduktion är kostrekommendationerna
inriktade på en högre grönsaks- och spannmålskonsumtion.
Även här föreligger en intressekonflikt där de ekonomiska, jordbrukspolitiska
intressena väger tyngre än de hälsopolitiska.

Genom beslut våren 1982 har riksdagen bl. a. biträtt regeringens förslag
rörande bl. a. vissa övergripande prioriteringar inom forskningen. Därvid
har livsmedelsforskningen fastställts som ett högt prioriterat forskningsområde
(prop. 1981/82:106, UbU 1981/82:37, JoU 1981/82:40, rskr 1981/82:397
och 399). Mot bakgrund härav har utredningen (Jo 1982:08) om översyn av
livsmedelsforskning m. m. tillsatts. Utredningen skall enligt sina direktiv
(Dir. 1982:73) utreda forskning och forskarutbildning på livsmedelsområdet,
innefattande bl. a. området näringslära. Utredningen behandlar f. n. frågorna
om finansiering och prioritering av olika områden av livsmedelsforskningen
inkl. den medicinska näringsläran. Utredningen behandlar också frågan
om forskningsansvar, där olika alternativ övervägs för näringsforskning och
för andra delar av livsmedelsforskningen. Enligt vad utskottet erfarit
kommer förslag vad gäller behov av forskning, forskningsinriktning, finansiering
och resursfördelning att läggas fram hösten 1983.

Livsmedelspolitiska kommittén (Jo 1983:01) har uppdraget att utreda
utformningen av en livsmedelspolitik. Även hälsoaspekterna skall därvid tas
upp. I utredningsdirektiven (Dir. 1982:103) anförs i sistnämnda hänseende
följande (s. 5 och 6).

Förutom de ekonomiska sambanden mellan livsmedelskedjans olika delar
har vi alltmer blivit uppmärksammade på den roll som födan har för vår
hälsa. Konsumenterna bör givetvis ha tillgång till från närings- och hälsosynpunkt
tillfredsställande livsmedel till rimliga priser men de bör också fritt
kunna välja dessa livsmedel efter tycke och smak.

Inom de olika delarna av livsmedelskedjan används i ökad utsträckning
kemikalier av olika slag i form av handelsgödsel och bekämpningsmedel i
jordbruket samt tillsatser i fodermedel och livsmedel. Denna utveckling har
bl. a. lett till ökad avkastning och effektivitet inom jordbruket och livsmedelsindustrin
samt underlättat distributionen av livsmedel. Samtidigt har
denna utveckling medfört en oro hos många konsumenter för hälsorisker.
För att begränsa riskerna för konsumenterna har åtgärder vidtagits, bl. a. i
form av en livsmedelslagstiftning som möjliggör en kontroll av våra
livsmedel.

SoU 1983/84:8

Av vad jag nu har redovisat framgår att jordbruksnäringen är grunden för
den största delen av vårt lands livsmedelsförsörjning. Förädlingen av råvaran
och distributionen av färdiga livsmedel är viktiga led i självförsörjningen. Ett
ökat internationellt beroende gör sig gällande inom livsmedelsindustrin.
Denna omständighet påverkar vår livsmedelsförsörjning och dess sårbarhet.
En ytterligare faktor av betydelse för ett vidgat livsmedelspolitiskt perspektiv
är den ökande medvetenheten om betydelsen av att konsumenterna får
tillgång till livsmedel som främjar folkhälsan. Det finns således flera skäl för
en samlad livsmedelspolitisk utredning. För detta ändamål bör en särskild
kommitté tillkallas.

Sedan några år finns beredningen för livsmedels- och näringsfrågor (Jo
1978:A) som är knuten till jordbruksdepartementet. I beredningen diskuteras
frågor som berör hela livsmedels- och näringsområdet. Beredningen har
bl. a. diskuterat frågan om kost- och hälsoinformation.

Interpellation

Statsrådet Gertrud Sigurdsen besvarade den 7 mars i år en interpellation av
Karin Nordlander (vpk) angående kostinformation m. m. Hon anförde därefter
en redogörelse för de olika ansvariga myndigheternas uppgifter på
området - följande.

En särskild referensgrupp som tillsatts av socialstyrelsen och livsmedelsverket
håller f. n. på med en översyn av rekommendationer bl. a. mot
bakgrund av de nya forskningsrön som kommit fram om samband mellan
kosten och vissa sjukdomar.

Verken överväger f. n. att inrätta en permanent rådgivande expertgrupp i
kost- och näringsfrågor med obundna vetenskapliga företrädare.

I frågor som rör produkternas kvalitet, märkning m. m. har socialstyrelsen
också ett fortlöpande samråd med livsmedelsverket och konsumentverket
samt livsmedelsindustrin m. fl.

Socialstyrelsen anordnar ofta konferenser i olika frågor som berör
hälsoupplysning. Socialstyrelsen har också gett ut en sammanfattning av
kunskapsläget om kost och cancer i serien H-rapport.

Sedan några år finns en särskild beredning för livsmedels- och näringsfrågor
som är knuten till jordbruksdepartementet. -I beredningen diskuteras
frågor som berör hela livsmedels- och näringsområdet. Vidare har chefen för
jordbruksdepartementet med regeringens bemyndigande nyligen tillsatt en
kommitté med uppgift att utreda utformningen av en livsmedelspolitik.
Kommittén skall bl. a. beakta frågor som rör åtgärder för att förbättra
folkhälsan.

Av vad jag har sagt framgår att såväl regeringen som de ansvariga
ämbetsverken ägnar stor uppmärksamhet åt kostfrågor. För egen del anser
jag att det ur hälsosynpunkt är utomordentligt viktigt att konsumenterna får
en allsidig och objektiv kostinformation.

SoU 1983/84:8

Motionerna

I motion 1982/83:1310 av Maj Britt Theorin m. fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inrättandet av ett
centralt statligt organ för kostrådgivning under senaste åren bör övervägas.
Motionärerna framhåller bl. a. att intresset för kostfrågor under de senaste
åren ökat starkt bland allmänheten och att detta till stor del är en följd av nya
forskningsresultat som pekat på ett starkt samband mellan felaktiga kostvanor
och uppkomsten av cancersjukdom. Bröstcancer och tjocktarmscancer
utgör två vanligt förekommande cancerformer som i speciellt hög grad tycks
vara relaterade till kostvanorna. Samhället är emellertid enligt motionärerna
i många avseenden dåligt rustat för att på ett adekvat sätt kunna ge
allmänheten fasta råd avseende konsumtion av livsmedel. En modell för att
åstadkomma en bättre avvägd kostrådgivning med högre grad av kontinuitet
vore att inrätta ett centralt kostråd sammansatt av kostkunniga forskare i
landet. Ett sådant kostråd måste enligt motionärerna vara sammansatt av
experter som i stor utsträckning rekryteras från forskningsinstitutioner vid de
medicinska fakulteterna i landet. Motionärerna framhåller vidare att ett
fristående centralt kostråd kontinuerligt bör bevaka forskningsfronten inom
det näringsfysiologiska området och på ett adekvat sätt förmedla dessa
kunskaper till allmänheten. Det är väsentligt att kostrådets verksamhet får
en mycket stark forskningsanknytning. Det är enligt motionärerna vidare
uppenbart att kraftiga stimulansåtgärder krävs för att det inom rimlig tid skall
vara möjligt att bygga upp en sådan kvalificerad medicinsk näringsforskning i
landet att den nationella näringsexpertisen skall ha en möjlighet att svara mot
samhällets allt större krav på aktuell, välunderbyggd och balanserad
information och rådgivning i kostfrågor. En modell som förefaller rimlig att
pröva är enligt motionärerna att inrätta en ny statlig fond för medicinsk
näringsforskning. En sådan fond skulle samtidigt kunna utgöra en bas för det
av motionärerna föreslagna centrala kostrådet. En väg skulle, framhåller
motionärerna, kunna vara att den statliga näringsforskningsfonden finansieras
enligt samma principer som arbetarskyddsfonden. Överfört till
livsmedelssidan skulle detta innebära att en del av mervärdeskatten på mat
används till att bygga upp näringsforskningsfonden. Motionärerna anför
vidare att det centrala kostrådet bör ha kopplingar till socialstyrelsen,
livsmedelsverket och konsumentverket och att det också är väsentligt att
andra kostintresserade än enbart den medicinska expertisen blir representerade
i kostrådet. Ett lekmannainflytande i rådet skulle enligt motionärerna
utgöra en väg att uppnå en bättre utformad och målinriktad kostinformation
till allmänheten.

I motion 1982183:1829 av Stina Gustavsson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen beträffande behovet av ett samhälleligt handlingsprogram för
kostrådgivning och utveckling av dietisternas funktion inom och utom

SoU 1983/84:8

sjukvården. Motionärerna anför att kostens betydelse för hälsan i dag är väl
känd och att kostrådgivning under många år har varit av central betydelse vid
behandling och rehabilitering av exempelvis diabetes och njursjukdomar.
Under senare år har också många samband blivit kända mellan kost och flera
av våra vanligaste folksjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdomar samt
cancer. Motionärerna pekar vidare på att den nya hälso- och sjukvårdslagen
betonar nödvändigheten att arbeta förebyggande såväl inom som utom
sjukvården. Kostrådgivningen är här av oerhörd central betydelse särskilt
mot bakgrund av att de vetenskapliga erfarenheterna mellan kost och hälsa
utvecklats starkt under senare år. Mot denna bakgrund finns enligt motionärerna
anledning att utveckla ett handlingsprogram för kostrådgivning,
utveckling av dietisternas funktion inom och utom sjukvården och av att i den
förebyggande hälsovården ta bättre vara på de vetenskapliga erfarenheterna
av olika samband mellan kost och hälsa.

I motion 1982183:1839 av Börje Stensson (fp) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om vikten av att ett
vetenskapligt råd startas, vari livsmedelsverket och socialstyrelsen ingår.
Motionären anför bl. a. att livsmedelsverket och socialstyrelsen bör starta ett
vetenskapligt råd med uppgift att samla in uppgifter om kosten. Ett
vetenskapligt kostråd skulle också kunna bringa viss ordning i den förvirrade
kostdebatten. Rådet bör vidare samla in vetenskaplig kunskap och nya rön
som livsmedelsindustrin och massmedia kan ha nytta av. Det vetenskapliga
rådet bör arbeta som den numera nedlagda MEK-gruppen gjorde. Det kan
enligt motionären inte finnas någon tvekan om att det föreslagna rådet kan ha
en viktig uppgift att fylla.

Remissyttranden

Socialstyrelsen, statens livsmedelsverk, konsumentverket, Landstingsförbundet,
Svenska läkaresällskapet och universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) har yttrat sig över motionerna. UHÄ har bifogat yttranden från
karolinska institutet och universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Umeå
och Linköping.

Socialstyrelsen konstaterar att intresset för kostfrågor ökat starkt hos
allmänheten och hos massmedierna samt att kostens betydelse för hälsan blir
alltmer uppenbar. Styrelsen instämmer i uppfattningen att resurserna för
human näringsforskning är blygsamma i förhållande till vad som satsas på
forskning på andra områden inom miljömedicinen. Den näringsforskning
som i dag förekommer är enligt styrelsen i stor utsträckning s. k. uppdragsforskning
för livsmedelsindustrin eller sker inom denna. Detta betyder att
det i första hand är producenternas behov som tillgodoses, varför risk
föreligger för att den nödvändiga grundforskningen eftersätts. Socialstyrelsen
anser vidare att ökade resurser måste tillföras den humana näringsforskningen.
Detta torde delvis kunna ske genom en omfördelning av nu

SoU 1983/84:8

tillgängliga forskningsresurser. En sådan omfördelning motverkas dock
enligt styrelsen av svårigheter för den humana näringsläran att göra sig
gällande i bl. a. forskningsråden, där intressebevakningen från traditionellt
etablerade områden är mycket stark. Styrelsen finner därför starka skäl tala
för att det inrättas en fristående fond för näringsforskning. Härigenom blir
det bl. a. möjligt att stimulera forskning och underlätta forskarrekrytering.
Den nya fonden kan enligt styrelsen lämpligen finansieras genom avgifter
från livsmedelssektorn på samma sätt som arbetarskyddsfonden finansieras
av arbetsgivaravgifter.

Med anledning av att kunskaperna om sambandet mellan kost och hälsa
ständigt förbättras har socialstyrelsen beslutat att tillsammans med livsmedelsverket
se över den s. k. MEK-gruppens rekommendationer, som senast
reviderades 1978. Styrelsen har tillsatt en referensgrupp för ändamålet.
Gruppen består till större delen av tidigare MEK-ledamöter. Även andra
experter har knutits till gruppen. Rekommendationerna beräknas kunna
presenteras i början av år 1984. En viktig effekt av översynen kommer enligt
styrelsen att bli ett vetenskapligt säkrare underlag för de givna rekommendationerna,
liksom en fördjupning av dessa. Gruppens funktion motsvarar i
stort sett den tidigare MEK-gruppens.

Styrelsen framhåller vidare i sitt remissvar att det står helt klart att
styrelsen på längre sikt har behov av en permanent expertgrupp för kost,
eventuellt också motion. Socialstyrelsen har ett stort ansvar att ta fram
kunskapsunderlag när det gäller förebyggande och hälsofrämjande åtgärder.
Styrelsen måste därför fortlöpande följa utvecklingen, samla in och sprida
fakta och kunskaper och svara för utvecklingen av bl. a. kostupplysning.
Socialstyrelsen och livsmedelsverket utreder därför f. n. behovet av ett
vetenskapligt expertråd för kost- och näringsfrågor. Socialstyrelsen framhåller
vidare att den förfogar över ett omfattande kontaktnät och en struktur för
spridning av kostupplysning på olika nivåer och i olika sammanhang. Inte
minst betydelsefulla är de kontakter som sker med huvudmännen för
utbildning och undervisning. Även hälso- och sjukvården och socialtjänsten
är viktiga kanaler för kostupplysning.

Styrelsen avser att under kommande budgetår i samråd med sjukvårdshuvudmännen
utarbeta allmänna råd för vägledning om kosten inom hälso- och
sjukvården. I detta sammanhang är det enligt styrelsen naturligt att också
diskutera dietistfunktionen.

Statens livsmedelsverk anför bl. a. att det, sedan MEK-gruppen avskaffades
1981, saknats ett officiellt vetenskapligt råd angående kostrådgivning.
Livsmedelsverket och socialstyrelsen har därför kommit överens om att bilda
ett nytt råd motsvarande MEK-gruppen. Sannolikt kommer dock det nya
rådet att få en något annorlunda sammansättning, arbetsordning och
direktiv. F. n. arbetar representanter från de båda verken med att planera en
sådan expertgrupp. Därvid diskuteras bl. a. om ytterligare myndigheter.

SoU 1983/84:8

exempelvis jordbruksnämnden och konsumentverket, likaledes skall ha
ansvar för expertgruppen. Livsmedelsverket räknar med att den nya
expertgruppen kommer att utses och börja fungera under budgetåret
1983/84. Enligt livsmedelsverkets mening kommer expertgruppen att täcka
behovet av rådgivning på detta område.

Livsmedelsverket pekar vidare bl. a. på att den nyligen tillsatta livsmedelspolitiska
kommittén grundligt kommer att behandla sambandet kost och
hälsa samt att det inom utredningen tillsatts en speciell grupp med uppdrag
att studera just dessa frågor. Det kan enligt livsmedelsverket finnas
anledning för den livsmedelspolitiska expertgruppen att även ta upp frågan
om ett centralt organ för kostrådgivning.

När det gäller frågan om inrättandet av en fond för livsmedels- och
näringsfysiologisk forskning framhåller livsmedelsverket bl. a. att det f. n.
pågår en utredning om livsmedelsforskningen i Sverige, som behandlar bl. a.
forskningens kvalitet och omfattning. Enligt livsmedelsverkets mening
kommer livsmedelsforskningen att främjas om en särskild fond eller
forskningsnämnd bildades. En sådan kan i princip vara fristående men
administrativt knuten till livsmedelsverket på samma sätt som naturvårdsverkets
forskningsfond är knuten till detta verk. När det gäller finansieringen av
en särskild livsmedelsfond förutsätter livsmedelsverket att detta frågekomplex
tas upp av bl. a. dels den pågående utredningen om differentierad
mervärdeskatt, dels den nämnda utredningen om livsmedelsforskning.

Livsmedelsverket framhåller vidare bl. a. att det är angeläget att information
om riktig kost integreras i det regionala friskvårdsarbetet. Denna
verksamhet administreras på olika sätt i olika landsting med en varierande
kvalitet som följd. Det finns här anledning att understryka behovet av
kvalificerad personal både regionalt och lokalt. Två personalkategorier är
här av speciellt intresse: nutritionister och dietister. Nutritionister har en
akademisk utbildning i förebyggande hälsovård. Denna utbildning gör dem
väl lämpade för insatser i den förebyggande hälsovården. Utbildningen av
terapeutiska dietister är mer kliniskt inriktad och gör denna personalkategori
framför allt lämpad i det hälsovårdsarbete som bedrivs inom primärvården.
Dietisternas uppgift kan således i första hand bli att ge individuella kostråd
till redan sjuka personer medan nutritionisterna planerar kostverksamheten
för gruppen av friska individer.

Konsumentverket anför bl. a. att det finns anledning för samhället att satsa
på forskning och upplysning inom kostområdet. Inom den förebyggande
hälsovården måste kostupplysningen anses ha en central betydelse. Enligt
konsumentverkets mening finns det behov av ett statligt vetenskapligt råd
med uppgift att sammanställa resultat från den näringsfysiologiska forskningen.
Både allmänhet, vidareinformatörer och livsmedelsindustri behöver
sakkunniga rekommendationer angående kostens sammansättning samt

SoU 1983/84:8

aktuell och tillförlitlig information om nya rön inom området. Rådet bör
vidare ha till uppgift att initiera forskningen. Enligt verkets mening bör rådet
vara sammansatt av forskningsrepresentanter och representanter med erfarenhet
av praktiskt arbete på området. Hälsokoströrelsen bör också beredas
plats. Konsumentverket anser dock att resultatet av livsmedelsverkets och
socialstyrelsens diskussioner om inrättandet av en ny medicinsk rådgivande
expertgrupp för kost- och näringsfrågor bör avvaktas innan ett eventuellt nytt
kostråd inrättas.

Konsumentverket anser vidare att det på kost/närings- och livsmedelsområdet
behövs omfattande forskningsinsatser på ett flertal punkter, t. ex.
kartläggning av olika befolkningsgruppers livsmedelskonsumtion och matvanor,
undersökningar rörande sambandet mellan kostvanor och sjukdomsförekomst,
utveckling av metodik för kostvaneundersökningar. Verket anser
vidare att de medel som i dag ställs till förfogande för sådan forskning är
otillräckliga, varför näringsfysiologisk forskning och forskning inom angränsande
områden bör ges ökade resurser bl. a. för att ge möjlighet till
långsiktiga projekt.

Landstingsförbundet anför att den nya hälso- och sjukvårdslagen ålägger
landstingen ett vidgat ansvar för befolkningens hälsa och att det kunskapsunderlag
på vilket ett offensivt hälsoarbete ute i landet kan baseras därför blir
av stor betydelse. De påvisade sambanden mellan kostvanorna och hälsan
utgör enligt Landstingsförbundet en viktig del av underlaget för ställningstaganden
till den förebyggande hälsovårdens organisation och innehåll. Den
till jordbruksdepartementet knutna beredningen för livsmedels- och näringsfrågor
har vid ett sammanträde i mars 1983 behandlat temat kost- och
näringsinformation, inriktning, utformning och organisation. Mot bakgrund
av livsmedelsverkets och socialstyrelsens nuvarande verksamheter på området
diskuterades bl. a. behovet av förstärkt kunskapsunderbyggnad.

Förbundet framhåller vidare bl. a. att kunskapsunderlaget på kost-hälsaområdet
behöver fördjupas och fortlöpande ses över, att det krävs ett samlat
grepp på frågorna om kost och hälsa samt att det finns vägande skäl för att
fortsätta utreda förutsättningarna och formerna för samordnade insatser på
kost-hälsa-området. Förbundet ställer sig emellertid - med hänvisning till att
frågorna behandlas i den ovannämnda beredningen - tveksamt till tanken på
ett nytt centralt organ för kunskapsutveckling och informationsinsatser.
Vikten av sektorsövergripande arbetsformer och en bred tvärvetenskaplig
förankring understryks dock särskilt i fråga om den slutliga hanteringen av
aktuella frågor.

Svenska läkaresällskapet anför att de senaste decenniernas forskning inom
näringsområdet med tilltagande tydlighet har visat att kost och kostvanor är
intimt förknippade med uppkomst och utveckling av några av våra stora
tunga folksjukdomar såsom ateroskleros, hypertoni, övervikt, åtskilliga

SoU 1983/84:8

cancerformer och åldersdiabetes. Vidare är enligt sällskapet kostbehandling
av stor betydelse vid bl. a. sockersjuka, kronisk tarmsjukdom samt uremi.
Jämfört med andra miljöfaktorer med kraftig inverkan på nämnda sjukdomar
torde kostförhållandena vara de kanske lättast påverkbara. Behovet av
ett auktoritativt rådgivande expertorgan är därför enligt läkarsällskapet helt
uppenbart. En dylik expertgrupp skulle ha som uppgift att skaffa fram
faktaunderlag för information, rådgivning och eventuella kampanjer. Den
skulle också kunna bereda faktaunderlag för livsmedelspolitiska åtgärder
och beslut t. ex. rörande subventionsfördelning och lagstiftning. Gruppen
bör bestå av aktiva forskare och experter på näringsområdet och på fysisk
aktivitet. Gruppen bör vidare med hänsyn till sjukdomsanknytningen ha
medicinsk prägel. Sällskapet anför vidare bl. a. att den humana näringsforskningen
måste vara representerad men att samtidigt kliniker med sjukvårdsansvar
bör ingå då en stor del av näringsforskningen i landet utförs vid
kliniska institutioner. Gruppen bör vidare enligt sällskapets mening vara en
fri och obunden grupp, dvs. den bör inte vara underordnad ett verk. Till
gruppen bör knytas en referensgrupp i vilken bör ingå lekmän, politiker,
representanter för socialstyrelsen och livsmedelsverket samt mediaexperter.

Beträffande näringsforskningens ekonomiska resurser anför sällskapet att
näringsforskningsinstitutionerna och näringsforskningen i dag har helt
otillräckliga resurser. En radikal förbättring av situationen härvidlag är
önskvärd och välmotiverad från folkhälsosynpunkt. Sällskapet tillägger att
det inte nog kan poängteras att det här gäller möjligheter till såväl preventiv
som terapeutisk verksamhet med potentiellt mycket stora vinster inom
sjukvårdsekonomin. När det gäller finansieringsfrågan anser sällskapet
vidare att för tillgodoseendet av rimliga krav på kvalitet och granskning nya
medel för att göra bästa nytta bör kanaliseras via befintliga organ som
universitet och forskningsråd.

Sällskapet framhåller vidare att det är ett välkänt problem i klinisk
sjukvård att dietistresurserna ofta är otillräckliga för att det skall vara möjligt
att använda kostråd som terapiform. Det är därför viktigt, framhåller
sällskapet, att intresset för dietisternas funktion inom sjukvård och förebyggande
verksamhet intensifieras. En utökning av dietistverksamheten skulle
även innebära ett nytt terapeutiskt moment. Framför allt bör sjukvårdshuvudmännens
intresse stimuleras att inrätta flera befattningar.

UHÄ har bifogat yttranden från karolinska institutet och universiteten i
Uppsala, Göteborg, Umeå, Linköping och Lund som innebär tillstyrkande
av förslagen samt har för egen del tillagt att det är angeläget med ökade
forskningsinsatser inom livsmedels- och näringsområdet. UFIÄ framhåller
vidare att dessa insatser givetvis är beroende av finansieringen och erinrar om
den diskussion som förts under senare år kring balansen mellan sektorsforskning
och långsiktig kunskapsutbyggnad, bl. a. i proposition 1981/82:106.

SoU 1983/84:8

Karolinska institutet tillstyrker inrättandet av ett nytt statligt sektorsorgan
för stöd åt näringsforskning. En lämplig uppbyggnad av ett sådant kostråd
skulle enligt institutet vara dels en arbetande och beslutande expertgrupp
som uteslutande består av aktiva forskare och som maximalt utgörs av 5-10
personer, dels en referensgrupp bestående av lekmän, politiker, representanter
för massmedia, hälsorörelsen och livsmedelsindustrin. Genom denna
konstruktion skulle rådet få en stark vetenskaplig förankring men samtidigt
ha kanaler ut i samhället.

Uppsala universitet framhåller bl. a. att inrättande av en vetenskaplig
expertgrupp i kost- och näringsfrågor är en ytterst angelägen uppgift och att
det för att få sakligt välgrundat underlag för olika kostrekommendationer är
angeläget att expertgruppen är sammansatt av aktiva forskare inom ämnesområdet.
Gruppen bör ha uppdraget att utarbeta sakunderlag för kostrekommendationer
som underlag för handlingsprogram inom statliga myndigheter
som socialstyrelsen, livsmedelsverket och jordbruksnämnden.
Universitetet anför vidare bl. a. att en ökad satsning bör göras på utnyttjande
av dietister inom såväl förebyggande som terapeutisk vård samt att det är
angeläget att de ekonomiska resurserna för livsmedels- och näringsforskningen
förstärks, varvid formerna för finansiering och användning av en fond
för näringsforskning noga bör prövas.

Göteborgs universitet anför bl. a. att det, eftersom socialstyrelsen valt att
avskaffa MEK-gruppen, är angeläget att ett helt fristående organ kommer i
dess ställe. Ett sådant kostråd bör bestå av aktiva forskare inom de många
olika områden som är av betydelse i sammanhanget. Till rådet bör olika
referensgrupper knytas, i vilka representanter för myndigheter och skilda
intresseorganisationer kan ingå. Det framhålls vidare att det är lämpligt att
skapa en särskild näringsforskningsfond, finansierad med medel utanför de
etablerade forskningsrådens ram. Universitetet anför vidare bl. a. att det är
angeläget att dietistfunktionen förstärks inom såväl forskningen som sjukvården.
Detta är en förutsättning för att den vetenskapligt grundade
kostbehandlingen av olika sjukdomar skall kunna omsättas i praktiskt
handlande inom sjukvården. Med hänsyn till kostens förebyggande roll är
det också angeläget att dietister engageras i den förebyggande hälsovården.

Umeå universitet tillstyrker inrättandet av ett centralt kostråd och att en
forskningsfond för näringsfrågor inrättas. Rådet bör enligt universitetet inte
ha några formella bindningar till vare sig socialstyrelsen eller livsmedelsverket.
Representanter från dessa myndigheter och från industrin bör dock
beredas tillfälle att delta i verksamheten. Vad gäller finansieringen av en
statlig näringsforskningsfond bör denna ske enligt samma principer som
gäller för arbetarskyddsfonden. Universitetet framhåller vidare bl. a. att det
är en angelägen uppgift att stärka dietisternas funktion regionalt inom och
utom sjukvården.

SoU 1983/84:8

Linköpings universitet anför att forskningen inom näringslärans områden
under en lång tid har hämmats av brist på medel och resurser. I den hårda
konkurrensen om anslag från de olika statliga forskningsråden, framhålls
vidare i yttrandet, har näringsforskningen haft påtagliga svårigheter att
hävda sig. Ett centralt organ med uppgift att följa och samordna utvecklingen
på näringslärans område, att stimulera och stödja forskning inom området
och att till allmänheten sprida en på vetenskapligt underlag baserad
upplysning, information och rådgivning i kostfrågor bör därför inrättas. Ett
sådant kostråd bör enligt universitetet lämpligen ges en med övriga
forskningsråd jämbördig ställning. Finansieringen av ett sådant råd bör ske
enligt samma principer som för arbetarskyddsfonden.

Lunds universitet slutligen tillstyrker inrättandet av ett centralt kostråd
samt anför bl. a. att det börjar bli alltmera klart att det enda sättet att ge
näringsforskningen ett stöd av den typ som behövs är att inrätta en ny
forskningsfond, men att inrättandet av en forskningsfond inte får ske på
bekostnad av befintliga forskningsresurser. Fonden som inrättas bör även
kunna ge stöd till långsiktiga projekt av grundforskningskaraktär. Vad
beträffar startandet av ett vetenskapligt råd framhåller universitetet att det är
viktigt att rådet blir fristående.

Utskottet

I betänkandet behandlas tre motioner med anknytning till samhällets
kostupplysning. Motionerna har remissbehandlats.

Utskottet konstaterar inledningsvis att intresset för kostfrågor under
senare år ökat starkt bland allmänheten och att man blivit alltmera medveten
om kostens betydelse för hälsan. Svenska läkaresällskapet har i sitt remissvar
särskilt framhållit att kost och kostvanor är intimt förknippade med
uppkomst och utveckling av några av våra vanligaste folksjukdomar såsom
åderförkalkning, högt blodtryck, övervikt, olika cancerformer och åldersdiabetes
samt att dietbehandling är av stor betydelse vid olika sjukdomstillstånd,
bl. a. sockersjuka.

År 1958 inrättades inom dåvarande medicinalstyrelsen en särskild hälsovårdsupplysningsdelegation
(HVUD). Delegationen ersattes år 1973 av
socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning (h-nämnden). H-nämndens
verksamhet upphörde 1981 i samband med socialstyrelsens omorganisation.

H-nämnden hade till uppgift att planera, leda och samordna socialstyrelsens
hälsoupplysningsverksamhet samt att verka för regional och lokal
verksamhet på detta område. Nämnden skulle vidare bl. a. uppmärksamt
följa utvecklingen inom hälso- och sjukvården så att hälsoupplysning i första
hand skulle kunna bedrivas inom de områden, som från samhällets synpunkter
ansågs som de viktigaste. Hälsoupplysningen kom därvid att inriktas på
bl. a. kost och motion, varvid målsättningen angavs vara att utvecklingen

SoU 1983/84:8

mot försämrade kost- och motionsvanor skulle brytas. Till h-nämndens
verksamhet på hälsoupplysningsområdet knöts vidare olika expert-, projektoch
referensgrupper, varav en var den s. k. MEK-gruppen (socialstyrelsens
medicinska expertgrupp för kost och motion). Tanken var att MEK-gruppen
skulle arbeta fram material som skulle utgöra underlag för aktiviteter för att
förbättra kost- och motionssituationen i Sverige. Beträffande av MEKgruppen
utarbetat material kan nämnas Kost och motion (Socialstyrelsen
redovisar 1971:19) och skriften Kost och motion (1975). MEK-gruppen
verkade åren 1969-1981.

H-nämnden ombildades 1981 till en byrå inom socialstyrelsen (byrån för
hälsoupplysning). Den statliga hälsoupplysningen utgör numera en integrerad
del av socialstyrelsens myndighetsfunktion. Verksamhetens innehåll och
inriktningen av informationen utformas således av verksledningen och
ytterst av verksstyrelsen.

I motion 1982183:1310 av Maj Britt Theorin m. fl. (s) begärs att inrättandet
av ett centralt statligt organ för kostrådgivning övervägs. Motionärerna
förordar ett fristående centralt kostråd med stark forskningsanknytning.
Motionärerna framhåller vidare att samhället f. n. är dåligt rustat för att ge
fasta råd avseende konsumtion av livsmedel och föreslår därför också att
frågan om inrättandet av en ny statlig fond för medicinsk näringsforskning
prövas.

I motion 1982/83:1839 av Börje Stensson (fp) begärs att livsmedelsverket
och socialstyrelsen skall starta ett vetenskapligt råd på kost- och hälsoområdet.
Rådet bör enligt motionären arbeta som den numera nedlagda
MEK-gruppen gjorde.

Utskottet noterar att stor enighet tycks råda bland remissinstanserna att
det - sedan MEK-gruppens verksamhet upphört - finns behov av ett statligt
vetenskapligt råd på kostrådgivningens område.

Såsom framgår av socialstyrelsens och livsmedelsverkets remissvar har de
båda verken kommit överens om att bilda ett nytt råd motsvarande
MEK-gruppen, dock med en något annorlunda sammansättning, arbetsordning
och inriktning. Representanter för verken arbetar f. n. med att planera
en sådan expertgrupp. Livsmedelsverket räknar med att den nya expertgruppen
skall kunna börja fungera redan under budgetåret 1983/84.

Socialstyrelsen pekar vidare i sitt remissvar på att en särskild referensgrupp,
som till större delen består av tidigare MEK-ledamöter, tillsatts av
styrelsen för att se över de kostrekommendationer MEK-gruppen på sin tid
utgav. Rekommendationerna beräknas kunna presenteras i början av år
1984.

Livsmedelspolitiska kommittén (Jo 1983:01) skall enligt sina direktiv bl. a.
uppmärksamma den roll födan har för vår hälsa. Inom utredningen har en
särskild grupp tillsatts för att studera dessa frågor. Det finns enligt
livsmedelsverket anledning för expertgruppen att ta upp även frågan om ett
centralt organ för kostrådgivning.

SoU 1983/84:8

Livsmedelsforskningsutredningen (Jo 1982:08) har uppdraget att utreda
forskning och forskningsutbildning på livsmedelsområdet. Utredningen
kommer enligt uppgift att behandla bl. a. finansieringen och prioriteringen
av olika områden av livsmedelsforskningen inkl. den medicinska näringsläran.
Förslag härom kommer att framläggas innevarande höst.

Av den lämnade redovisningen framgår att frågor om sambandet mellan
kost och hälsa och om kostupplysning f. n. övervägs i ett flertal olika
sammanhang. Att dessa frågor är föremål för stor uppmärksamhet underströks
också av statsrådet Gertrud Sigurdsen i ett interpellationssvar våren
1983.

Det är mot denna bakgrund svårt att redan nu uttala sig om lämplig
organisatorisk lösning när det gäller den framtida bevakningen av forskningen
på området samt spridningen av information till allmänheten. Utskottet
vill samtidigt framhålla att det material som utskottet inhämtat i förevarande
ärende bekräftar det i båda motionerna påtalade behovet av att få till stånd
en organiserad oberoende kostrådgivning, byggd på vetenskapligt kunnande
och erfarenhet. Det är angeläget att denna fråga tas upp till diskussion i det
pågående utredningsarbetet. Utskottet utgår emellertid från att så kommer
att ske. En fråga som också bör uppmärksammas i det sammanhanget är hur
kostinformationen skall förmedlas till allmänheten. I denna del behövs
insatser av många olika personalkategorier. Detta måste beaktas bl. a. i
utbildningssammanhang.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att motion 1982/83:1310
inte påkallar något initiativ från riksdagens sida.

Yrkandet i motion 1982/83:1839 om inrättande av ett vetenskapligt råd
med representanter för livsmedelsverket och socialstyrelsen torde i huvudsak
tillgodoses genom den expertgrupp för kostfrågor som socialstyrelsen och
livsmedelsverket avser att inrätta. Motionen avstyrks därför.

I motion 1982183:1829 av Stina Gustavsson m. fl. (c) efterlyses ett
samhälleligt handlingsprogram för kostrådgivning och utveckling av dietisternas
funktion inom och utom sjukvården.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är viktigt att få ut
kunskaperna om sambanden mellan kosten och olika former av sjukdomar så
att de kan utnyttjas praktiskt inom hälso- och sjukvården. Dietisterna har här
en viktig funktion, både i fråga om behandling av olika sjukdomstillstånd och
i fråga om förebyggande vård. Som framgår av socialstyrelsens remissvar
avser emellertid styrelsen att under kommande budgetår i samråd med
sjukvårdshuvudmännen utarbeta allmänna råd för vägledning om kosten
inom hälso- och sjukvården. Styrelsen anser det naturligt att i det sammanhanget
även diskutera dietistfunktionen. Vad beträffar den mera allmänna
frågan om ett samhälleligt handlingsprogram för kostrådgivning m. m. torde
motionärernas önskemål i huvudsak tillgodoses genom det i det föregående

SoU 1983/84:8

redovisade utredningsarbetet, vilket bör kunna ge underlag för senare
principiella ställningstaganden.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1982/83:1829.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inrättandet av ett centralt statligt organ för kostråd givning att

riksdagen avslår motion 1982/83:1310,

2. beträffande ett vetenskapligt råd

att riksdagen avslår motion 1982/83:1839,

3. beträffande ett samhälleligt handlingsprogram för kostrådgivning
m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:1829.

Stockholm den 8 november 1983

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Göte Jonsson (m), John Johnsson (s),
Rune Gustavsson (c), Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin
(s), Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla Tillander (c).
Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m), Inga Lantz
(vpk) och Aina Westin (s).

mlnab/gotab Stockholm 1983 75917