SoU 1983/84:13

Socialutskottets betänkande
1983/84:13

om avgift för social hemhjälp
Motion

I motion 1983/84:96 av Nils Carlshamre m. fl. (m), vilken väckts med
anledning av proposition 1983/84:40 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder,
m. m., hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen beslutar att uttala att
inkomstdifferentierad avgift för social hemhjälp bör relateras till disponibel
inkomst efter avdrag för boendekostnad och inte till statligt taxerad inkomst
eller annan bruttoinkomst (yrkande 2).

Motionsyrkandet har av socialförsäkringsutskottet överlämnats till socialutskottet
för behandling. Övriga yrkanden i motionen behandlas av
socialförsäkringsutskottet i betänkande SfU 1983/84:10 (yrkandena 1, 3 och
5-7) och av finansutskottet i betänkande FiU 1983/84:15 (yrkande 4).

Bakgrund

Syftet med den sociala hemhjälpen är att göra det möjligt för äldre och
handikappade att så länge det är möjligt bo kvar i egna bostäder. Frågor
rörande statsbidrag till social hemhjälp m. m. behandlas av utskottet i
betänkande SoU 1983/84:12, vartill hänvisas för en närmare redogörelse för
här aktuella bestämmelser.

När det gäller avgifterna för social hemhjälp yrkas i den här behandlade
motionen att riksdagen skall uttala att den kommun som vill besluta om
inkomstdifferentierade hemhjälpstaxor bör relatera dessa till pensionärernas
disponibla inkomst efter hyra och inte till den statligt taxerade inkomsten
eller annan bruttoinkomst. Motionärerna framhåller bl. a. att den skillnad
som finns i disponibel inkomst mellan pensionärer utan ATP och ATPpensionärer
helt eller delvis kan försvinna vid utnyttjande av social hemhjälp
och att stor varsamhet därför måste iakttagas vid uttagande av inkomstdifferentierade
hemhjälpsavgifter. Viss ledning kan enligt motionärerna tas från
de regler som gäller avgifterna vid kommunala ålderdomshem.

Enligt 35 S socialtjänstlagen (1980:620) får kommun ta ut skäliga avgifter
för bl. a. social hemhjälp enligt grunder som kommunen bestämmer.
Avgiften får dock enligt samma lagrum inte överstiga kommunens självkostnader.
I propositionen (1979/80:1) anmärktes särskilt att kommunerna i
praxis ansetts ha rätt att ta ut differentierade avgifter, dvs. avgifter grundade
på hemhjälpstagarens ekonomiska villkor (del A s. 547).

Beträffande avgifter för helinackordering i servicehus för äldre människor
(ålderdomshem) stadgas i samma paragraf att avgifterna skall bestämmas så

1 Riksdagen 1983184.12 sami. Nr 13

SoU 1983/84:13

att de boende förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov.
Närmare regler om sådant förbehållsbelopp finns i 46-49 §§ socialtjänstförordningen
(1981:750).

Svenska kommunförbundet har rekommenderat landets kommuner en
särskild avgiftstaxa för hemhjälp till pensionärer (cirkulär 81.158). Taxan,
som är en s. k. nivåtaxa med tre omsorgsnivåer, bygger på grundsynen att
avgifterna skall vara anpassade till betalningsförmågan. En grundläggande
bedömning har vidare varit att det är först om pensionären har andra
inkomster än folkpension, pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg
som vederbörande har möjlighet att betala en avgift som kan utgöra något
reellt tillskott till täckning av kommunens kostnad för hemhjälp.

De principer som lagts till grund för hemhjälpstaxornas utformning antogs
av Svenska kommunförbundets styrelse den 13 november 1981. Dessförinnan
gällande rekommendation från år 1974 grundades däremot på månadsinkomsten
netto efter avdrag för skatt och nettobostadskostnad. Ändringen
från en s. k. nettotaxa till den nya s. k. nivåtaxan motiverades bl. a. med att
denna skulle bli väsentligen enklare att administrera.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår f. n. dels en enkätundersökning
beträffande omfattningen av rekommendationens tillämpning, dels en mera
genomgripande revidering av hemhjälpstaxan för uttag av avgifter för år
1984. Taxan kommer därvid att grunda sig på 1983 års taxering. Vid
revideringen kommer taxan att anpassas till förändringar i bl. a. pensionsbelopp,
skattebestämmelser samt regler om kommunalt bostadstillägg.

Olika samordningsfrågor inom det socialpolitiska området behandlades av
riksdagen under föregående riksmöte med anledning av en proposition från
den tidigare regeringen (prop. 1982/83:3, SfU 1982/83:14, rskr 211). I
propositionen framhölls bl. a. att det finns ett klart behov av samordning
såväl inom det socialpolitiska bidragssystemet som mellan detta och övriga
system. I propositionen redogjordes vidare för bl. a. inkomstbegreppet
såsom underlag för det socialpolitiska bidrags- och avgiftssystemet (s. 50-54). Socialförsäkringsutskottet instämde i behovet av en bättre samordning
för att göra det ekonomiska trygghetssystemet enklare, överskådligare och
enhetligare (s. 20). Utskottet tilläde att en samordning är angelägen för att
man bättre skall kunna följa systemets effekter i olika avseenden, t. ex.
beträffande hur de ekonomiska resurserna kan utnyttjas på bästa sätt.
Utskottet anförde vidare följande (s. 29).

När det gäller frågan vilka särskilda områden som samordningsarbetet
inledningsvis bör koncentreras på förordar utredningen att en successiv
harmonisering påbörjas på samtliga behandlade områden. Om en turordning
av olika skäl anses lämplig sätter utredningen frågan om ett enhetligare
inkomstunderlag främst. Utskottet vill förorda en sådan prioritering. Som
utredningen framhållit intar inkomstberäkningen en särställning vid bidragsprövningen
genom dess stora praktiska betydelse såväl för utgående
ersättningsbelopp som för den administrativa handläggningen. Inkomstregler
förekommer inom flertalet bidragssystem men de är olika utformade.

SoU 1983/84:13

Särskilt från den enskildes synpunkt är det av stor vikt att reglerna blir
enklare och enhetligare. Ytterligare ett skäl för att ge frågan om ett enhetligt
inkomstunderlag hög prioritet är att reglerna härom måste bli föremål för
fördjupade analyser innan det kan bli aktuellt med faktiska förändringar.

Enligt uppgift övervägs dessa frågor f. n. inom regeringskansliet.
Utskottet

Frågan om utformningen av taxor för social hemhjälp ligger inom ramen
för den kommunala självstyrelsen. Svenska kommunförbundet har till
vägledning för kommunerna utformat en allmän rekommendation om
sådana avgiftstaxor. Enligt utskottets mening saknas därför anledning för
riksdagen att gå närmare in på innehållet i dessa.

Som framgått av redovisningen i det föregående är vidare samordningsfrågorna
inom det socialpolitiska bidragssystemet - och då särskilt frågan om ett
mera enhetligt inkomstunderlag - föremål för uppmärksamhet inom regeringskansliet.
Det är naturligt att också de sociala hemhjälpstaxorna beaktas
i det sammanhanget.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1983/84:96
såvitt här är i fråga (yrkande 2).

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1983/84:96 yrkande 2.

Stockholm den 23 november 1983

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp). Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m).
John Johnsson (s). Rune Gustavsson (c), Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck
(m), Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla
Tillander (c), Ingvar Eriksson (m) och Inga Lantz (vpk).

Reservation

av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (samtliga m) som anser

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att stor varsamhet måste iakttagas vid uttagande av
inkomstdifferentierade hemhjälpstaxor, varvid viss ledning bör kunna
hämtas från de regler som gäller för avgifterna för ålderdomshem och de
därvid gällande förbehållsbeloppen. Eftersom den av Svenska kommunför -

SoU 1983/84:13

bundet rekommenderade hemhjälpstaxan baserats på den statligt taxerade
inkomsten beaktas inte den faktiska boendekostnaden för den enskilde
pensionären. Detta får bl. a. till konsekvens att den lilla skillnad som ändå
finns i disponibel inkomst mellan pensionärer utan ATP och ATP-pensionärer
helt kan försvinna vid utnyttjande av social hemhjälp. Möjligheterna att
relatera de inkomstdifferentierade hemhjälpstaxorna till pensionärernas
disponibla inkomst och inte till den statligt taxerade inkomsten bör därför
enligt utskottets mening övervägas. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottet bort hemställa:

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:96 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

minab/gotab Stockholm 1983 77257