SoU 1983/84:12

Socialutskottets betänkande
1983/84:12

om statsbidrag till barnomsorg och social hemhjälp (prop. 1983/84:9)
m. m.

I betänkandet behandlas proposition 1983/84:9 om statsbidrag till barnomsorg
och social hemhjälp jämte de motioner som väckts med anledning av
propositionen. Dessutom behandlas åtta motioner angående barnomsorg
som väckts under den allmänna motionstiden 1983.

Till betänkandet har fogats 18 reservationer av (m), (c), (fp) och (vpk)
samt 2 särskilda yttranden av (m) och (fp).

Utskottet har i ärendet uppvaktats av Svenska facklärarförbundet (SFL),
Aktionsgruppen bevara föräldradrivna daghem i Uppsala, Sveriges förenade
studentkårer (SFS), Svenska Montessoriförbundet samt Riksföreningen för
Waldorfpedagogik (RfW).

Vidare har inkommit ett antal skrivelser.

Sammanfattning

Barnomsorg

Beträffande statsbidragen till barnomsorgen tillstyrker utskottet i stort sett
de riktlinjer för statsbidragsgivningen som läggs fram i propositionen.
Utskottet behandlar i det sammanhanget de tidsgränser för vistelsetid som
bör gälla som förutsättning för bidrag. Utskottet tillstyrker vidare vissa
modifieringar av propositionens förslag såvitt gäller bidrag till öppna
förskolor samt bidrag för skolbarn som vistas i fritidshem eller i utvidgad
syskongrupp i daghem. Motionsyrkanden (vpk) rörande kvalitetsnormer
som förutsättning för bidrag m. m. avstyrks. Beträffande enskilda dag- och
fritidshem som drivs utan vinstsyfte av organisationer eller sammanslutningar
föreslår utskottet ett ytterligare bidrag om 30 000 kr. per avdelning för år
1984. Motionsyrkanden (c, fp) om samma generella bidragsregler för både
enskild och kommunal barnomsorg avstyrks däremot.

Samtliga oppositionspartier har med skilda motiveringar yrkat avslag på
propositionen. Centerpartiet och folkpartiet resp. vänsterpartiet kommunisterna
reserverar sig till förmån för de alternativa förslag till statsbidragssystem
som de lagt fram i sina motioner. Moderata samlingspartiet yrkar i sin
reservation att det nuvarande statsbidragssystemet behålls till dess att ett nytt
förslag arbetats fram i enlighet med vissa riktlinjer.

När det gäller övriga frågor rörande barnomsorgen föreslår utskottet att
riksdagen tillkännager att regeringen skyndsamt bör lägga fram en ny
utbyggnadsplan för barnomsorgen. Övriga motionsförslag (s, m, c, fp, vpk)
anses inte påkalla någon åtgärd från riksdagens sida.

1 Riksdagen 1983184.12 sami. Nr 12

SoU 1983/84:12

2

Social hemhjälp

Beträffande statsbidragen till den sociala hemhjälpen framhåller utskottet
bl. a. att det är angeläget att bryta de automatiska utgiftsökningar som följer
av det nuvarande statsbidragets konstruktion och tillstyrker därför i princip
propositionens förslag. Häremot reserverar sig vänsterpartiet kommunisterna.
Utskottet föreslår en ändring såvitt avser bidrag för insatser som på
kommunens uppdrag utförs av enskild organisation. Utskottet föreslår
vidare ett tillkännagivande från riksdagens sida om att regeringen skyndsamt
bör redovisa sina överväganden i fråga om de kommunala ålderdomshemmens
finansiering och lämna förslag i syfte att minska den ekonomiska
styrningen av äldreomsorgen.

Propositionen

I proposition 1983/84:9 om statsbidrag till barnomsorg och social hemhjälp
föreslår regeringen (socialdepartementet) - efter föredragning av statsrådet
Andersson - att riksdagen godkänner i propositionen förordade riktlinjer för
statsbidrag till barnomsorg och social hemhjälp. De nya statsbidragsreglerna
föreslås tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1984.

Motioner

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1983

I motion 1982/83:571 av Görel Bohlin (m) och Birgitta Rydle (m) hemställs
att riksdagen uttalar sig för att kommunerna vid planeringen av barnomsorgen
bör sträva efter en samlad pedagogisk gruppverksamhet för barn i
sexårsålaern som förberedelse inför skolan.

I motion 1982/83:686 av Ola Ullsten m. fl. (fp) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 1 b och c), att riksdagen beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts

b) dels om införande på sikt av deltidsförskola för alla barn från tre års
ålder,

c) dels om åtgärder för att bryta den sneda könsfördelningen bland
förskolans personal.

Motivering till yrkandena finns i motion 1982/83:683.

Yrkandena 1 a) och d) samt yrkande 2 har behandlats av utskottet i
betänkandet SoU 1982/83:25.

I motion 1982/83:737 av Gunnar Nilsson i Stockholm m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen i kommunala överläggningar om en
ny utbyggnadsplan för barnomsorgen tar upp frågan om barnomsorg på
obekväma arbetstider.

SoU 1983/84:12

3

2. att riksdagen begär att regeringen genom socialstyrelsen kontinuerligt
följer upp frågan om barnomsorg på obekväma arbetstider i den kommunala
barnomsorgsplaneringen.

I motion 1982/83:741 av Ulla Tillander (c) och Rune Torwald (c) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av information om möjligheten att i den kommunala barnomsorgsplanen
räkna in förskolor med kristen inriktning eller Waldorf- och
Montessoriförskolor.

I motion 1982/83:743 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 1-7),

1. att riksdagen uttalar att målsättningen bör vara att alla barn upp till tolv
år skall kunna beredas plats i samhällets barnomsorg, vilket också bör vara
riktmärke för regeringens aviserade överläggningar med Kommunförbundet,

2. att riksdagen uttalar att utbyggnaden av samhällets barnomsorg bör ske
i form av daghem och fritidshem och att familjedaghemmen därvid på sikt
endast bör utgöra ett komplement för barn i speciella situationer,

3. att riksdagen uttalar att för kommunerna bindande kvalitetsnormer för
samhällets barnomsorg bör utarbetas och fastställas innebärande

a) att ytkravet fastställs till 9-9,5 m2 per plats, men att dispens skall kunna
ges ned till 7-7,5 m2 per plats vid särskilt goda planlösningar,

b) att gruppstorleken fastställs till högst 10 barn i åldern 0,5-3 år, till 15
barn i åldrarna 3-7 år och 7-12 år och 12-15 barn i s. k. utvidgad
syskongrupp,

c) att personaltätheten fastställs till 0,40 i åldersgruppen 0,5-3 år, 0,20 i
åldersgruppen 3-7 år och 0,17 i åldersgruppen 7 år och däröver,

4. att riksdagen uttalar att vid inrättande av åldersintegrerade avdelningar
inom barnomsorgen behovet av att bedriva åldersanpassad verksamhet
beaktas,

5. att riksdagen uttalar att fasta vikarier bör anställas inom barnomsorgen,
motsvarande en vikarie per fem anställda,

6. att riksdagen uttalar att kommunerna bör ges rätt att anlita den
stödpersonal för barn med särskilda behov som befinns erforderlig och att i
efterhand, sedan särskild redovisning skett, erhålla full kostnadstäckning
från staten för denna stödpersonal,

7. att riksdagen uttalar att uppdelningen i barnskötar- och förskollärartjänster
på sikt bör avskaffas och ersättas av en tjänsteform benämnd
förskollärare.

Yrkandena 8-10 i motionen har behandlats av utskottet i betänkande SoU
1982/83:25.

I motion 1982/83:1312 av Ola Ullsten m. fl. (fp) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 4),

SoU 1983/84:12

4

4. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om initiativ till en utvärdering och redovisning av försöken
med föräldramedverkan inom barnomsorgen.

Yrkandena 1-3 i motionen har behandlats av utskottet i betänkande SoU
1982/83:25.

I motion 1982/83:1614 av Inga Lantz m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande att
regler för allmän behörighet för personal inom barnomsorgen införs,

2. att som en följd av yrkande 1 riksdagen hos regeringen hemställer om
åtgärder för att bereda redan anställd personal inom utbildningsyrket och
som saknar formell behörighet möjlighet att med bevarad lön erhålla sådan
behörighet,

3. att riksdagen uttalar att personalen inom barnomsorgen genom kommunens
försorg bör beredas möjlighet till fortbildning motsvarande 30
timmar per år.

Motivering till yrkandena finns i motion 1982/83:1613.

I motion 1982/83:1826 av Elisabeth Fleetwood (m) och Ann-Cathrine
Haglund (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv för
kommittén för översyn av fritidshemsverksamheten för yngre skolbarn i
enlighet med vad i motionen anförts.

Motioner väckta med anledning av proposition 1983/84:9

I motion 1983/84:11 av Lennart Bladh m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående s. k. överinskrivning, målen för förskolan och samverkan skola,
förskola och fritidshem.

I motion 1983/84:12 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen avslår i proposition 1983/84:9 föreslagna nya regler för
statsbidrag till barnomsorg och social hemhjälp,

2. att riksdagen beslutar att statsbidrag till barnomsorgen skall utgå med
40 % av bruttokostnaderna för daghem, fritidshem, kommunala familjedaghem,
deltidsförskolor och öppna förskolor i enlighet med vad som anförts i
motionen,

3. att riksdagen för sin del uttalar att den kommunala barnomsorgsverksamheten
i ökad utsträckning bör drivas i föräldraledda daghem och att olika
omsorgsformer genom bl. a. vårdnadsersättning från samhällets utgångspunkt
ges lika värde.

I motion 1983/84:14 av Gerd Engman m. fl. (s) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet
av en ny utbyggnadsplan för barnomsorgen.

SoU 1983/84:12

5

I motion 1983/84:15 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till nytt statsbidragssystem
för barnomsorgen och den sociala hemtjänsten,

2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att avindexera statsbidragen
till barnomsorgen och den sociala hemtjänsten,

3. att riksdagen beslutar att nuvarande statsbidragssystem för barnomsorgen
skall ersättas av ett driftbidrag motsvarande 75 % av kommunens
nettokostnader för driften,

4. att riksdagen beslutar att t. v. inrätta ett anordningsbidrag för heltidsförskola
och fritidshem motsvarande 20 000 kr. per plats i syfte att
förverkliga 1976 års beslut om utbyggnad av barnomsorgen,

5. att riksdagen uttalar att föräldrakooperativa daghem som driver
verksamhet den 1 oktober 1983 bör överföras i kommunal regi,

6. att riksdagen uttalar sig för en höjning av barnomsorgsavgiften till
2,95 % och hemställer hos regeringen om förslag härom i anslutning till
statsbudget för budgetåret 1984/85.

1 motion 1983/84:16 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1983/84:9,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära nytt förslag till
statsbidragsregler för barnomsorg och social hemhjälp i enlighet med de
riktlinjer som anvisats i motionen.

I motion 1983/84:17 av Ing-Marie Hansson (s) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att vid beräkningen av statsbidraget för
antalet årsarbetare i daghem och fritidshem också lönenivån hos skilda
personalkategorier beaktas så att inte en personalbemanning med blandade
yrkeskategorier missgynnas.

1 motion 1983/84:18 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1983/84:9,

2. att riksdagen beslutar om statsbidrag till barnomsorgen i enlighet med
förslagen i proposition 1980/81:205,

3. att riksdagen, om proposition 1983/84:9 ändå skulle bifallas, beslutar
om sådana regelförändringar att barnomsorg i privat regi stimuleras enligt
vad som anförts i motionen.

I motion 1983/84:19 av Lena Öhrsvik m. fl. (s) föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om lägre vistelsetid för rätt till helt statsbidrag till
barnomsorg,

2. att riksdagen anhåller att regeringen fastställer om vistelsetid inom
barnomsorgen skall avse överenskommen eller faktisk tid,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

SoU 1983/84:12

6

motionen anförts om en neutral statsbidragsnivå för skolbarn i olika former
av barnomsorg,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om en fortlöpande uppföljning
av det nya statsbidragssystemet till barnomsorg.

I motion 1983/84:20 av Rosa Östh (c) hemställs att riksdagen uttalar att
statsbidraget till barnomsorgen ges en sådan utformning att kooperativa
barnomsorgsverksamheter ges samma bidragsmöjlighet som de kommunala.

Utskottet

Inledning

I årets budgetproposition [prop. 1982/83:100, bil. 1 (finansplanen)]
anförde regeringen bl. a. att översyner hade initierats i fråga om vissa
specialdestinerade statsbidrag i syfte att på ett bättre sätt tillgodose såväl
vårdpolitiska mål som krav på minskad detaljplanering och ökad effektivitet i
statsbidragssystemet (s. 42). Detta gällde bl. a. bidragen till barnomsorgen
och den sociala hemhjälpen. Det anfördes vidare bl. a. att det för ett nytt
statsbidragssystem till barnomsorgen borde gälla att det håller sig inom den
ekonomiska totalramen för bidraget per plats enligt statsbidragssystemet
under år 1983 och att man även där minskar detaljregleringen. Vad gäller den
kommunala sektorn generellt sett framhölls vidare bl. a. att den bedömningen
måste göras att det ytterst är möjligheterna att finansiera en expansion
som sätter gränserna för ökningen i den kommunala verksamheten samt att
barnomsorg och äldreomsorg därvidlag bör prioriteras.

Finansutskottet (FiU 1982/83:30) anförde under riksdagsbehandlingen av
propositionen med anledning av en motion (c) med begäran om utredning av
olika förslag att begränsa de automatiska kostnadsökningarna i statsbudgeten
bl. a. att frågan om att lösa upp automatiken på utgiftssidan är en mycket
central fråga i det framtida budgetarbetet och att det endast genom att bryta
utgiftsautomatiken är möjligt att dämpa utgiftstillväxten och motverka
ytterligare ökning av budgetunderskottet.

I proposition 1982/83:90 om kommunalekonomiska frågor inför år 1984
togs dessa frågor upp på nytt. Finansministern anförde där (s. 14 ff.) bl. a. att
en central åtgärd för att få samhällsekonomin i balans är att minska
automatiken i utgiftstillväxten. Bakgrunden är de mycket kraftiga automatikbindningar
som finns i statsbudgetens utgifter. 80 % av dessa präglas av
direkta automatikbindningar eller av att de är föremål för reguljär pris- och
löneomräkning. Den automatiska pris- och löneomräkning som hittills skett
borde enligt finansministern ersättas av en förutsättningslös diskussion om
vilka bidragsnivåer som kan medges med beaktande av de samhällsekonomiska
förutsättningarna. En central utgångspunkt måste vara att det inte
längre är självklart att det blir någon uppräkning av statsbidrag och
ersättningar mellan skilda år. I kompletteringspropositionen (prop. 1982/

SoU 1983/84:12

7

83:150) anförde finansministern vidare bl. a. (bil. 1 s. 63 f.) att utifrån målet
att begränsa prisökningarna i samhällsekonomin till nivån 4 % under loppet
av år 1984 som ett krav måste gälla att de utgifter som styrs av prisutvecklingen
maximeras till denna ökningstakt. Den begränsning som förordades
innebär att bestämmelser måste utformas för varje enskilt anslag, så att den
generella principen kan uppnås. Enligt finansministern borde vidare begränsningen
i inflationsuppräkningen i tillämpliga delar gälla fr. o. m.
ingången av år 1984 om inte särskilda omständigheter motiverar en annan
tidpunkt. Principen innebär sålunda att endast den förutsatta prisökningen
tillåts slå igenom i berörda utgifter under år 1984. Finansministern upplyste
vidare att förslag om nya statsbidragssystem för barnomsorg och social
hemhjälp fr. o. m. år 1984 skulle föreläggas riksdagen efter överläggningar
med Svenska kommunförbundet och tilläde att syftet med de nya reglerna
var att möjliggöra ett bättre utnyttjande av tillgängliga resurser och att
begränsa den automatiska ökningen av statsbidragen (s. 65).

Finansutskottet sade sig inte ha något att erinra mot vad föredraganden
anfört i de båda propositionerna angående automatik i statsbidragen och
begränsning av den statliga normgivningen (FiU 1982/83:45 s. 29). Utskottet
anförde vidare bl. a. att en naturlig åtgärd är att söka minska de automatiska
bindningar som finns i bidragen till kommunerna. Det är enligt finansutskottets
mening nödvändigt med förutsättningslösa diskussioner om de olika
bidragsnivåerna. En automatisk uppräkning av anslagen garanterar inte att
bidragen gör större nytta. Enligt finansutskottet är en kritisk omprövning av
de olika bidragssystemen så som aviserats i de båda propositionerna snarare
en garanti för att den kommunala servicen kan hållas på en god nivå än
tvärtom. Mot utskottets ställningstagande i denna del reserverade sig
vänsterpartiet kommunisterna. Riksdagen följde utskottet.

Även i den för riksdagen nu aktuella propositionen 1983/84:40 om vissa
ekonomisk-politiska åtgärder m. m. omnämns förslaget om nya statsbidrag
till barnomsorgen och social hemhjälp som ett exempel på regeringens
åtgärder för att bryta den princip om kompensation för historisk inflation
som tidigare utgjort grund för anslagsuppräkningen (s. 27).

I den här behandlade propositionen 1983/84:9 om statsbidrag till barnomsorg
och social hemhjälp anförs bl. a. att regeringen med kraft tagit itu med
uppgiften att sanera den svenska ekonomin och att det är nödvändigt att
angripa problemen på bred front (s. 4). För att åstadkomma tillväxt i
ekonomin måste bl. a. inflationen bekämpas och budgetunderskottet minskas.
Därigenom skapas också förutsättningar att slå vakt om den fulla
sysselsättningen och den sociala tryggheten. Det är mot den bakgrunden som
förändringar i statsbidragssystemen för barnomsorgen och den sociala
hemhjälpen föreslås. I propositionen anförs vidare att förändringarna syftar
till ett bättre resursutnyttjande inom två viktiga områden samtidigt som
regelsystemet byggs upp på ett sådant sätt att de sociala och pedagogiska
målen behålls och administrativt krångel undviks.

SoU 1983/84:12

8

Statsbidrag till barnomsorgen

Nuvarande bestämmelser m. m.

Det nuvarande statsbidragssystemet för barnomsorgen är utformat på
följande sätt.

För daghem utgår statsbidrag med ett årligt belopp för varje plats. För år
1983 är beloppet 22 450 kr. Bidrag utgår för plats i avdelning som är öppen
under minst sju timmar om dagen. Statsbidrag utgår för alla platserna i en
avdelning om minst två tredjedelar av platserna i avdelningen eller i
kommunen som helhet utnyttjas minst fem timmar per barn och dag (den
s. k. tvåtredjedelsregeln).

För plats i fritidshem är statsbidraget hälften av bidraget till en daghemsplats,
eller f. n. 11 225 kr. Bidragskrav är att avdelningen är öppen under
minst fem timmar per dag.

I bidragsbeloppen för daghemmen och fritidshemmen har beaktats
behovet av extra insatser för barn med behov av särskilda stödåtgärder.
Likaså har beaktats de kapitaltjänstkostnader som uppstår vid anordnandet
av daghems- och fritidshemsplatser.

Antalet platser i daghem och fritidshem som är statsbidragsberättigade
bestäms av socialstyrelsen i förhållande dels till en ytnorm, dels till en s. k.
pedagogisk norm.

Statsbidrag utgår till kommunen. Detta gäller även för sådant daghem eller
fritidshem*som drivs av annan än kommunen, t. ex. en religiös eller annan
ideell organisation, om institutionen ingår i kommunens barnomsorgsplan.
Kommunen förmedlar vanligen statsbidraget till huvudmannen. I vissa fall
lämnar kommunen härutöver ytterligare drift bidrag.

För familjedaghem utgår statsbidrag med 35 % av kommunens bruttokostnader.
Därutöver utgår i vissa fall ett grundbelopp - f. n. 4 000 kr. - för
barn som vistas minst sju timmar per dag i familjedaghem samt ett hälften så
stort grundbelopp för förskolebarn som vistas i sådant hem mindre än sju
timmar per dag och för skolbarn.

Bidragen till barnomsorgen räknas årligen upp med hänsyn till den
genomsnittliga löneutvecklingen för anställda i offentlig tjänst.

Statsbidraget finansieras genom en arbetsgivaravgift, den s. k. barnomsorgsavgiften.
Denna uppgår f. n. till 2,20 % [2 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter].

På förslag av den tidigare borgerliga regeringen beslutade riksdagen
hösten 1981 om ett ändrat statsbidragssystem för barnomsorgen (prop.
1980/81:205, SoU 1981/82:1, rskr 38). Det nya statsbidragssystemet var
avsett att träda i kraft den 1 januari 1983. Den dåvarande regeringen
utfärdade med stöd av riksdagens beslut förordningen (1982:524) om
statsbidrag till kommunal barnomsorg. Därigenom upphävdes förordningen
(1976:396) om statsbidrag till daghem och fritidshem samt kungörelsen
(1968:236) om statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhet.

SoU 1983/84:12

9

Det ändrade statsbidragssystemet innebar en övergång från ett bidrag per
plats till ett bidrag i procent av bruttokostnaderna för verksamheten. Det
innebar även en vidgning av de bidragsberättigade verksamheterna. Enligt
det nya systemet skulle statsbidrag utgå för kommunernas kostnader för
daghem, fritidshem och kommunala familjedaghem och därutöver för
deltidsgruppverksamhet och för s. k. öppna förskolor. I bidragsunderlaget
skulle vidare få inräknas en schablonmässigt beräknad kostnad för pedagogisk
ledning. Bidrag skulle utgå med 40 % av kommunens bruttokostnader.
Bidragsreglerna kompletterades med en spärregel, som innebar att statsbidraget
för befintlig verksamhet i daghem och fritidshem i viss kommun fick
ökas i förhållande till föregående år högst motsvarande den genomsnittliga
årliga löneutvecklingen för anställda i offentlig tjänst.

För icke-kommunala institutioner gällde enligt det nya systemet att
statsbidrag skulle utgå under förutsättning att de fanns intagna i kommunens
barnomsorgsplan. Därutöver gällde vissa regler som medförde att endast
institutioner av daghems- resp. fritidshemskaraktär skulle bli statsbidragsberättigade.
Bidrag för sådan institution skulle utgå till kommunen med 40 %
av en av socialstyrelsen beräknad genomsnittskostnad per plats.

I enlighet med förslag från den socialdemokratiska regeringen upphävde
riksdagen i december 1982 sitt tidigare beslut om nytt statsbidragssystem
(prop. 1982/83:55, SoU 12, rskr 100). Detta innebar att de nya statsbidragsbestämmelserna
aldrig kom att träda i kraft och att de tidigare reglerna
fortsatt att gälla även efter den 1 januari 1983 [förordningen (1982:524) om
statsbidrag till kommunal barnomsorg upphävdes genom förordningen
(1982:1240)]. I samma proposition aviserade samtidigt regeringen att man
inom socialdepartementet påbörjat arbetet med ett nytt statsbidragssystem
för barnomsorgen.

Frågan om statsbidrag till barnomsorgen har senast behandlats av riksdagen
i betänkande SoU 1982/83:25 s. 12-19 (rskr 256).

Propositionens förslag till statsbidragssystem

Det nu gällande statsbidragssystemet har enligt proposition 1983/84:9 i
vissa hänseenden kommit att upplevas som ett hinder för förnyelse (s. 5). Ett
nytt statsbidragssystem måste därför enligt propositionen ge kommunerna
stor frihet att utforma sin barnomsorg så att de lokala förutsättningarna kan
tas till vara. I propositionen anförs vidare bl. a. att befintliga resurser måste
utnyttjas effektivt samtidigt som utrymme måste ges för att utveckla nya
verksamhetsformer. Vidare måste de lokala och centrala erfarenheterna
bättre tas till vara. I bl. a. detta syfte föreslås i propositionen en satsning på
utvecklingsverksamheter. För att stödja dagbarnvårdarna och de hemarbetande
föräldrarna i deras arbete med barn föreslås vidare att bidragsgivningen
vidgas till att omfatta även öppna förskolor. Den allmänna förskolan för
sexåringar bör däremot liksom tidigare inte vara statsbidragsberättigad (jfr
s. 8).

SoU 1983/84:12

10

Ett nytt statsbidragssystem måste vidare enligt propositionen anpassas till
den samhällsekonomiska situation vi befinner oss i. Bidragssystemet bör
därför utformas så att det stimulerar kommunerna till ett effektivare
resursutnyttjande inom de ekonomiska ramar som står till förfogande, vilket
bl. a. bör främja lokala lösningar och ett bättre utnyttjande av befintliga
resurser. Enligt propositionen bör vidare det nya bidragssystemet medge en
ökning av antalet barn i barnomsorgen till en lägre kommunal kostnad utan
att de pedagogiska kraven eftersätts. Det bidragssystem som bäst motsvarar
dessa krav är enligt propositionen ett bidrag per inskrivet barn kombinerat
med ett bidrag till personalinsatserna i daghem och fritidshem.

I propositionen föreslås mot bakgrund av det anförda ett bidragssystem
som innebär att bidrag utgår med ett fast belopp per inskrivet barn i daghem,
fritidshem och familjedaghem samt vad beträffar öppna förskolor med ett
belopp per enhet. Vidare föreslås ett schablonmässigt bidrag för insatser för
barn med särskilt behov av stöd. När det gäller statsbidrag för enskilda
daghem och fritidshem föreslås att bidrag per inskrivet barn utgår efter i
princip samma regler som gäller för kommunala verksamheter.

Ett bidrag per inskrivet barn innebär en stimulans för kommunerna att i
ökad utsträckning utnyttja befintliga resurser. Samtidigt är det enligt
propositionen viktigt att det pedagogiska innehållet i verksamheterna även i
fortsättningen är av god kvalitet. I detta sammanhang är de personella
resurserna betydelsefulla. Därför föreslås också att bidrag utgår med ett
belopp per årsarbetare i daghem och fritidshem. Detta beräknas schablonmässigt
på grundval av kommunens lönekostnader för personal som arbetar i
barngrupperna.

När det gäller bidragsbeloppen kan propositionsförslaget sammanfattas på
följande sätt.

	Bidrag	Bidrag
	per årsarbetare	per barn
	kronor	kronor
Daghem
7 tim.-	1 30 000	22 000
4-7 tim.	f	11 000
Fritidshem	30 000	7 000
Familjedaghem
7 tim.-		15 000
-7 tim.	-	7 500
Öppen förskola	-	50 000/enhet
Barn med behov	-	6 000 var för
av särskilt stöd		varje tiotal barn inskrivna i daghem och fritidshem

Anm. Statsbidrag för enskilda daghem och fritidshem bör utgå som bidrag per inskrivet
barn och efter samma regler som för kommunala verksamheter vad beträffar
vistelsetider, bidragsbeloppens storlek m. m.

SoU 1983/84:12

11

Beträffande öppna förskolor anges i propositionen att de i princip bör vara
öppna fem dagar per vecka.

För utvecklingsprojekt föreslås vidare att inom ramen för bidraget till
barnomsorgen årligen avsätts 30 milj. kr. för lokalt utvecklings- och
förnyelsearbete. Dessa medel föreslås i huvudsak gå till kommunala
utvecklingsprojekt. Medlen bör enligt propositionen fördelas av regeringen
efter ansökan.

Slutligen föreslås i propositionen särskilda utjämningsregler avsedda att
dämpa de skillnader i bidrag som övergångsvis kan uppstå för vissa
kommuner.

De föreslagna nya statsbidragsreglerna för barnomsorgen föreslås tillämpas
fr. o. m. den 1 januari 1984. Beträffande medelsbehovet för statsbidragsgivningen
avser regeringen att återkomma i budgetpropositionen för budgetåret
1984/85.

Motionsförslag rörande bidragssystemet

I motion 1983184:16 av Nils Carlshamre m. fl. (m) yrkas avslag på
propositionen, såvitt nu är i fråga, (yrkande 1} delvis) samt begärs att ett nytt
förslag till statsbidragsregler för barnomsorg presenteras för riksdagen
innebärande bl. a. ökat stöd till deltidsförskolor, familjedaghem och alternativ
barnomsorg samt en skattefri vårdnadsersättning (yrkande 2, delvis).
Enligt motionärerna bör i avvaktan härpå nu gällande statsbidragssystem
fortsätta att gälla under 1984. Erforderliga besparingar bör kunna uppnås
genom viss procentuell nedskrivning av statsbidraget.

Även i motionerna 1983184:12 av Rune Gustavsson m. fl. (c) och 19831
84:18 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) yrkas avslag på propositionsförslaget
(båda yrkande 1, delvis). I motionerna yrkas vidare att riksdagen beslutar om
statsbidrag till barnomsorgen i enlighet med förslagen i proposition 1980/
81:205 (båda yrkande 2). Sistnämnda förslag avser det av riksdagen tidigare
beslutade ändrade statsbidragssystemet, vilket upphävdes genom ett nytt
riksdagsbeslut hösten 1982. En redogörelse härför har lämnats på s. 8 och 9.

I samtliga nämnda motioner framförs dessutom kritik mot att propositionen
saknar redovisning av de ekonomiska konsekvenserna av det framlagda
förslaget.

I motion 1983184:15 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas avslag på propositionen,
såvitt nu är i fråga (yrkande 1, delvis). Motionärerna yrkar vidare att
riksdagen beslutar om ett nytt statsbidragssystem innebärande bl. a. driftsbidrag
med 75 % av kommunernas nettokostnader (yrkande 3) samt ett
temporärt anordningsbidrag för plats i heltidsförskola och fritidshem (yrkande
4). I motionen yrkas vidare avslag på förslaget att avindexera statsbidragen
till barnomsorgen (yrkande 2, delvis) samt att riksdagen uttalar sig för en
höjning av barnomsorgsavgiften till 2,95 % (yrkande 6). Enligt motionärernas
mening bör statsbidragen utformas så att de blir en verklig stimulans för

SoU 1983/84:12

12

kommunerna att bygga ut verksamheten. Bidragskonstruktionen bör vara
sådan att den gynnar en kvalitativt bra barnomsorg. Vidare måste enligt
motionärerna statsbidragen kopplas ihop med bindande miniminormer för
personaltäthet, ytnormer och barngruppsstorlekar.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att det redan i årets budgetproposition
(prop. 1982/83:100, bil. 1, s. 42) angavs att det nya statsbidragssystem
för barnomsorgen som då var under utarbetande borde hålla sig inom den
ekonomiska totalramen för bidraget per plats enligt det statsbidragssystem
som gäller för år 1983. Den sålunda definierade statsfinansiella målsättningen,
som inte mötte någon erinran under riksdagsbehandlingen, ligger fast.
Inom ramen för angiven kostnadsram föreslås mot bakgrund härav i den nu
av regeringen framlagda propositionen ett nytt statsbidragssystem för
barnomsorgen som innebär förändringar som syftar till ett bättre resursutnyttjande
inom barnomsorgen utan att avkall skall behöva göras på de sociala
och pedagogiska krav som bör gälla för verksamheten. De föreslagna
reglerna innebär vidare att automatiken i uppräkningen av statsbidraget
bryts, i linje med tidigare ställningstagande av riksdagen (se ovan s. 6 och 7).

Enligt vad utskottet inhämtat utgår vidare de i propositionen angivna
bidragsbeloppen från en kostnadsram på totalt 6 277 milj. kr., vilken
bestämts efter förhandlingar med Svenska kommunförbundet. Beloppet
motsvarar i huvudsak bidraget per plats för år 1983 enligt nu gällande
statsbidragssystem, uppräknat med 4 % för år 1984 men med borttagande av
den s. k. utgiftsautomatiken. Regeringen avser att återkomma beträffande
medelsbehovet för statsbidragsgivningen i budgetpropositionen för budgetåret
1984/85.

Från statsfinansiell synpunkt innebär således det förslag som presenterats
för riksdagen främst att statsmakterna får en bättre kontroll över den
framtida kostnadsutvecklingen. Detta ser utskottet som en mycket stor
fördel. Samtidigt ger det nya systemet ökat utrymme för lokala lösningar som
kan främja ett bättre resursutnyttjande. Härigenom kan angelägna samhällsekonomiska
besparingar uppnås utan att för den skull de sociala och
pedagogiska målen eftersätts.

Med det anförda avvisar utskottet den kritik som motionärerna framfört i
fråga om kostnaderna för det föreslagna statsbidragets genomförande.
Utskottet anser således - bl. a. mot bakgrund av riksdagens tidigare
principiella ställningstaganden rörande statens bidrag till kommunerna - att
den redovisning som lämnats är tillräcklig för att riksdagen nu skall kunna ta
ställning till frågan om nya riktlinjer för statsbidraget till barnomsorgen.

När det gäller bidragssystemets närmare utformning gör utskottet följande
överväganden.

Vad först angår motion 1983/84:16 (yrkandena 1 och 2 delvis) (m)
konstaterar utskottet att i tidigare sammanhang av moderata samlingspartiet
framställda krav på ett prestationsrelaterat statsbidrag för barnomsorgen i
mångt och mycket tillgodosetts genom det förslag till nytt statsbidragssystem

SoU 1983/84:12

13

sorn nu förelagts riksdagen. Detsamma gäller det i den nu aktuella motionen
framförda kravet på klara besparingsmål. Vad motionärerna anför som skäl
för avslag på propositionen och för begäran om ytterligare ett nytt förslag kan
utskottet inte ställa sig bakom. När det gäller statsbidrag till barnomsorg i
enskild regi får utskottet dessutom hänvisa till vad som anförs på s. 17ff. i
detta betänkande. Motionsyrkandena avstyrks således i här aktuell del.

Center- och folkpartimotionärernas förslag till nytt statsbidragssystem
(motionerna 1983/84:12 och 18) innebär en övergång från ett bidrag per plats
till ett bidrag i procent av bruttokostnaderna för verksamheten. Vidare
innebär förslaget en vidgning av de bidragsberättigade verksamheterna.
Förslaget har enligt utskottets mening avgjorda brister i förhållande till det
som regeringen nu förelagt riksdagen. Genom anknytningen till faktiska
kostnader stimulerar det inte på samma sätt kommunerna till ett bättre
utnyttjande av befintliga resurser. Motionärernas förslag beaktar inte heller
automatiken i utgiftsökningarna. Förslaget syftar visserligen till en omedelbar
besparing för staten på 600 milj. kr. Denna besparing kommer dock
förhållandevis snart att konsumeras av automatiken i systemet. Dessutom
innebär förslaget andra nackdelar, bl. a. en omfördelning av bidrag mellan
olika tillsynsformer. Den tillsynsform som skulle drabbas mest är daghem.
Detta kan utskottet inte acceptera. Ett grundläggande krav på statsbidragssystemet
är vidare att det främjar en fortsatt utbyggnad av förskole- och
fritidshemsverksamheten och ger möjlighet för fler barn att ta del i denna.
Motionsförslaget uppfyller inte detta krav.

Utskottet avstyrker därför motionerna 1983/84:12 (yrkandena 1, delvis
och 2) och 1983/84:18 (yrkandena 1, delvis och 2).

Vad slutligen beträffar motion 1983/84:15 (vpk) (yrkandena 1, delvis och
3) saknas i dag statsfinansiella förutsättningar för att genomföra det
alternativa statsbidragssystem som motionärerna föreslår. Motionärernas
förslag ligger helt utanför ramen för de budgetpolitiska begränsningar som
riksdagen tidigare i år ställt sig bakom. I fråga om den fortsatta utbyggnaden
av barnomsorgen vill utskottet vidare hänvisa till vad som anförs på s. 35.
Motionsyrkandena avstyrks således.

När det gäller frågan om ett särskilt anordningsbidrag bör framhållas att ett
sådant tidigare funnits, men att det år 1977 ersattes av ett renodlat kraftigt
förstärkt driftbidrag i vilket ökade kapitaltjänstkostnader i stället beaktades
vid beräkningen av driftbidraget (jfr prop. 1975/76:92 s. 21 och SoU
1975/76:28 s. 21 och 22). Ändringen utformades med utgångspunkt i en
principöverenskommelse med Svenska kommunförbundet som syftade till
att åstadkomma enklare regler för bidragsgivningen. Utskottet avstyrker
därför yrkande 4 i motionen.

Vad beträffar yrkande 2 (delvis) i samma motion rörande avindexering av
bidraget konstaterar utskottet att ett av syftena med den ändrade bidragskonstruktionen
just varit att komma till rätta med de automatiska kostnadsökningarna
(se ovan s. 7). Motionsyrkandet avstyrks därför.

Utskottet finner mot bakgrund av dessa ställningstaganden inte heller skäl

SoU 1983/84:12

14

att förorda en höjning av barnomsorgsavgiften i enlighet med yrkande 6 i
motionen.

Sammanfattningsvis anser utskottet att det i propositionen framlagda
förslaget till nytt statsbidragssystem för barnomsorgen är det alternativ som
framstår som bäst ägnat att läggas till grund för den fortsatta bidragsgivningen
till barnomsorgen. Förslaget beaktar bl. a. önskemålen om att fler barn
skall beredas plats inom barnomsorgen samtidigt som det stöder en
pedagogisk utveckling av verksamheten. Därtill kommer att förslaget ger
ökade möjligheter till kontroll över den framtida utgiftsökningen under
anslaget, en nödvändig förändring i dagens ekonomiska situation. Utskottet
tillstyrker således propositionens förslag till nytt bidragssystem och avstyrker
samtliga under detta avsnitt behandlade motioner. Till vissa särskilda frågor
återkommer utskottet i det följande.

Vissa kvalitetsfrågor

I motion 1982183:743 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
uttalar att för kommunerna bindande kvalitetsnormer för samhällets barnomsorg
bör utarbetas och fastställas innebärande att ytkravet fastställs till
9-9,5 m2 per plats, men att dispens skall kunna ges ned till 7-7,5 m2 per plats
vid särskilt goda planlösningar (yrkande 3 a), att gruppstorleken fastställs till
högst 10 barn i åldern 0,5-3 år, till 15 barn i åldrarna 3-7 år och 7-12 år och
12-15 barn i s. k. utvidgad syskongrupp (yrkande 3 b) och att personaltätheten
fastställs till 0,40 i åldersgruppen 0,5-3 år, 0,20 i åldersgruppen 3-7 år och
0,17 i åldersgruppen 7 år och däröver (yrkande 3 c). I samma motion föreslås
vidare att riksdagen uttalar att fasta vikarier bör anställas inom barnomsorgen,
motsvarande en vikarie per fem anställda (yrkande 5).

F. n. gäller beträffande utrymmesstandarden i dag- och fritidshem att
statsbidrag utgår för högst det antal platser som har fastställts av socialstyrelsen
med hänsyn till lokalernas utrymmen och ändamålsenlighet. Platsantalet
fastställs på förslag av kommunen utifrån en viss minsta avdelningsyta per
barn, den s. k. ytnormen. Ytnormen ligger i dag inom intervallet 7,5-9,5
m2/barn i daghem. Några bindande föreskrifter vad gäller gruppstorlek finns
inte i dag. Socialstyrelsen har dock utvecklat en praxis för statsbidragsgivningen,
den s. k. pedagogiska normen, som innebär att bidrag utgår för högst
20 barn i syskongrupp och högst 12 barn i småbarnsgrupp, även om antalet
barn är större. Inte heller beträffande personaltäthet finns f. n. några
bindande bestämmelser. Yrkande 3 c i den nu aktuella motionen 1982/83:743
överensstämmer dock med den rekommendation om personaltäthet som
socialstyrelsen utfärdat i skriften Om förskolan (Socialstyrelsen anser
1978:2). I samma skrift har socialstyrelsen uttalat sig om fasta vikarier. För att
så långt möjligt få utbildade och erfarna vikarier som känner till barn,
personal, föräldrar och helst också det aktuella bostadsområdet kan man
enligt socialstyrelsen tänka sig följande lösningar.

SoU 1983/84:12

15

o Månadsanställd personal med fast anknytning till barngrupp i förskola
eller fritidshem ingår i en s. k. personalpool och vikarierar inom barnomsorgen
i visst distrikt eller bostadsområde,
o Tillfälligt anställda vikarier behövs för att klara vikariebehovet då
personalpool saknas eller inte räcker till. Även dessa vikarier bör vara
knutna till förskola eller visst område,
o Utöver vikarier bör det finnas tillgång till personal som vid behov kan få gå
in som tillfällig eller mer permanent personalförstärkning, t. ex. då barn
med behov av särskilt stöd ingår i gruppen.

I propositionen framhåller socialministern inledningsvis att ett syfte med
de nya statsbidragsreglerna är att möjliggöra ett bättre utnyttjande av
tillgängliga resurser. Det är viktigt att markera kommunernas frihet och
ansvar när det gäller att anordna verksamheterna på ett sätt som bäst svarar
mot de lokala förutsättningarna, anför han vidare. Som ett led i utvidgningen
av den kommunala friheten att anordna och bedriva barnomsorg föreslås att
den s. k. ytnormen slopas. Enligt socialministern har i dag alla kommuner
sådana erfarenheter av och kunskaper om byggandet av barnomsorgslokaler
att det inte finns samma behov av sådana centrala regler som under
uppbyggnadsskedet. Ett borttagande av ytnormen innebär sålunda inte att
ytan per barn är betydelselös, understryker han. Tvärtom måste en god
standard i barnomsorgen också innefatta goda lokalförhållanden. De lokala
förhållandena måste dock få avgöra utformningen samtidigt som ett samutnyttjande
av lokaler och lekytor uppmuntras.

Det nya statsbidragssystemet måste vidare, enligt socialministern, anpassas
till den samhällsekonomiska situation vi befinner oss i. Systemet bör
utformas så att det stimulerar kommunerna till ett effektivare resursutnyttjande
inom de ekonomiska ramar som står till förfogande. Det bör bl. a.
främja lokala lösningar och ett bättre utnyttjande av befintliga resurser.
Bidragssystemet bör medge en ökning av antalet barn i barnomsorgen till en
lägre kommunal kostnad utan att de pedagogiska kraven eftersätts. I många
barngrupper kan säkerligen efter prövning av kommunen ytterligare något
eller några barn tas in utan att den pedagogiska verksamheten behöver
försämras, menar socialministern. I propositionen föreslås mot bakgrund
härav att statsbidrag utgår med ett fast belopp per inskrivet barn i daghem,
fritidshem och familjedaghem kombinerat med ett bidrag baserat på antalet
årsarbetare i daghem och fritidshem. Socialministern understryker att det
förhållandet att vissa statliga regler som styrt barnomsorgen nu föreslås bli
borttagna inte får leda till en kvalitativ utarmning av förskolan. Enligt
socialministerns uppfattning måste därför målen för förskolans verksamhet
klarare slås fast av regering och riksdag.

Utskottet är införstått med att även ett högt prioriterat område som
barnomsorgen måste anpassas till de ramar samhällsekonomin ger och att det
nu måste gälla att bättre utnyttja befintliga resurser. Utskottet vill även
ansluta sig till vad som i propositionen uttalas om att markera kommunernas

SoU 1983/84:12

16

frihet att anordna barnomsorgen så att de lokala förutsättningarna kan tas till
vara. Utskottet har tidigare i olika sammanhang uttalat (se bl. a. SoU
1973:30, SoU 1975/76:28 och SoU 1981/82:1) att kommunerna vad gäller
barnomsorgsverksamheten inte bör bindas av detaljerade föreskrifter som
fastslagits av statsmakterna. I det sistnämnda betänkandet uttalade utskottet
att detta innebar att ett stort ansvar läggs på kommunerna då det gäller
kvalitetskraven på barnomsorgen. Utskottet vill understryka det sagda.
Vidare bör erinras om vad som anförs i propositionen om att borttagandet av
vissa statliga regler inte får leda till en kvalitativ utarmning av förskolan. Det
pedagogiska innehållet i verksamheterna måste således även i fortsättningen
hållas på en hög nivå. Utskottet noterar i det sammanhanget att målen för
förskolans verksamhet kommer att uppmärksammas särskilt av den arbetsgrupp
som omtalas i propositionen (se även s. 35).

I överensstämmelse med den inställning till frågan om statlig detaljreglering
av barnomsorgen som utskottet här redovisat tillstyrker utskottet att
riksdagen godkänner vad socialministern anfört om slopande av ytnormerna.
Utskottet avstyrker av samma skäl motion 1982/83:743 såvitt i motionen
föreslås att bindande normer beträffande ytkrav, gruppstorlek och personaltäthet
skall fastställas i enlighet med vad som anges i motionen (yrkande 3 a,
b och c). Utskottet avstyrker också yrkande 5 i samma motion, vilket yrkande
innebär krav på ett uttalande om att fasta vikarier bör anställas inom
barnomsorgen, motsvarande en vikarie per fem anställda. Det måste få
ankomma på kommunerna att själva avgöra på vilket sätt personalfrågor
skall lösas då det uppstår behov av vikarier.

I detta sammanhang tar utskottet också upp den med anledning av
propositionen väckta motionen 1983184:11 av Lennart Bladh m. fl. (s) såvitt
däri hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående den s. k. överinskrivningen. Motionärerna menar att det
säkert är riktigt som det sägs i propositionen att man i många grupper kan ta
in ytterligare något eller några barn utan att den pedagogiska verksamheten
behöver försämras. När det gäller att öka gruppstorlekarna i barnomsorgen
genom s. k. överinskrivning är det emellertid, enligt motionärernas sätt att
se, viktigt att ytterligare understryka att de pedagogiska kraven inte får
eftersättas. Riksdagen bör därför uttala att prövning om ytterligare barn kan
skrivas in bör ske i varje grupp för sig i samråd med personal och föräldrar.
Särskilt viktigt är det att beakta om gruppen/barnstugan har ett stort antal
barn med behov av särskilt stöd, menar motionärerna. Det är också
olämpligt med överinskrivning i grupper för de minsta barnen, anför man
vidare. Vid varje prövning av inskrivning av ytterligare barn bör enligt
motionärerna också behovet av ytterligare personal i förhållande till detta
bedömas.

I samband med att utskottet behandlade den förutvarande regeringens
förslag till nytt statsbidragssystem diskuterades även barngruppernas storlek.
I sammanhanget pekades på en rad faktorer som borde påverka

SoU 1983/84:12

17

barngruppernas storlek, exempelvis antalet samtidigt närvarande barn,
barnens vistelsetider och antalet barn med behov av särskilt stöd. Utskottet
anslöt sig då till bedömningen att med en traditionell syskongruppsindelning
och där så gott som samtliga barn var närvarande på heltid samt i övrigt
normala förhållanden rådde, stor försiktighet borde visas med att låta
barngruppen omfatta mer än 15 barn. Utskottet tilläde att detta självfallet
inte fick tolkas på det sättet att det var acceptabelt att i vart fall 15 barn ingick

1 grupperna. Inte minst i de fall där det fanns flera barn med behov av särskilt
stöd kunde således en barngrupp som omfattade 15 barn vara för stor.
Utskottets ställningstagande innebar emellertid att den exakta bestämningen
av barngruppsorganisationen måste göras lokalt utifrån de förutsättningar
som gällde för den enskilda anläggningen (SoU 1981/82:1 s. 21).

De synpunkter utskottet då gav uttryck för äger fortfarande giltighet.
Utskottet vill härutöver anföra följande.

Såsom utskottet tidigare framhållit under detta avsnitt får inte ökningen av
kommunernas frihet på barnomsorgsområdet leda till en kvalitativ försämring
av förskolan. Genom att målen för förskolans verksamhet klarare slås
fast av regering och riksdag och genom socialstyrelsens kommande pedagogiska
program för förskola och för fritidshem kommer emellertid kommunerna
att få en god ledning för att på eget ansvar anordna och kvalitativt
vidareutveckla barnomsorgsverksamheten. Utskottet vill här också erinra
om att socialstyrelsen och länsstyrelserna enligt socialtjänstlagen har en
tillsynsfunktion bl. a. då det gäller barnomsorgen. Socialstyrelsen skall
vidare utfärda allmänna råd till ledning för tillämpningen av lagen. Utskottet
förutsätter att myndigheterna noggrant följer utvecklingen på området.
Utskottet vill dessutom hänvisa till vad som anförs i det följande angående en
allmän uppföljning av de nya reglerna (s. 26). Mot bakgrund av det anförda
anser utskottet inte att motion 1983/84:11 påkallar något riksdagens initiativ
såvitt nu är i fråga utan avstyrker motionen i här aktuell del.

Bidrag till alternativ barnomsorg

Enligt propositionen bör för daghem och fritidshem med annan huvudman
än kommunen statsbidrag utgå under förutsättning att verksamheten finns
angiven i kommunens barnomsorgsplan. Bidragen föreslås utgå per inskrivet
barn och efter samma regler som för kommunala verksamheter vad beträffar
vistelsetider, bidragsbeloppens storlek m. m. (prop. s. 9). Det sagda innebär
att beträffande enskilda daghem och fritidshem det inte utgår något bidrag
som är kopplat till antalet årsarbetare i barngrupperna. Mot bl. a. detta
sistnämnda förhållande vänder sig flera motionärer och ställer krav som
syftar till att enskilda barnomsorgsformer skall få bidrag på samma villkor
som kommunalt drivna. Kraven innebär sammanfattningsvis följande.

I motion 1983184:18 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) vari i första hand
yrkas avslag på propositionen yrkas i andra hand att riksdagen, om

2 Riksdagen 1983184.12 sami. Nr 12

SoU 1983/84:12

18

propositionen ändå skulle bifallas, beslutar att bidrag för anställd personal i
daghem m. m. med annan huvudman än kommunen utgår på samma sätt och
med samma belopp som inom kommunal barnomsorg (yrkande 3). Motionärerna
hävdar att regeringens förslag annars skulle få mycket svåra ekonomiska
effekter för föreningar, kyrkor och föräldrakooperativ som i dag driver
förskolor och att det skulle omintetgöra alla tankar på nya daghem i enskild
regi. Det skulle också, enligt motionärerna, driva upp föräldraavgifterna i
dessa daghem till en oacceptabel nivå.

Ett liknande yrkande framställs i motion 1983/84:20 av Rosa Östh (c).
Motionären hemställer att statsbidraget till barnomsorgen ges en sådan
Utformning att kooperativa barnomsorgsverksamheter får samma bidragsmöjlighet
som de kommunala. Enligt motionären kommer med propositionsförslaget
exempelvis de föräldradrivna daghem som finns i Uppsala
kommun att åsamkas en bidragsminskning på 5 000 kr. per barn och år, vilket
kan innebära att verksamheten måste läggas ned.

Såvitt utskottet kan finna kommer det i propositionen föreslagna bidraget
att endast obetydligt understiga det bidrag som f. n. utgår till enskilda
förskolor och fritidshem. Det bidragssystem som föreslås av (c)- och
(fp)-motionärerna - bidrag med 40 % av bruttokostnaderna - skulle däremot
ge en avsevärt lägre bidragsnivå.

För kommunalt drivna daghem och fritidshem utgörs vidare kostnaderna
till största delen av personalkostnader. De enskilda daghemmen och
fritidshemmen drivs däremot ofta med hjälp av frivilliga insatser från
föräldrarnas sida och har därigenom förhållandevis låga kostnader för
personal. De torde ofta även i övrigt ha lägre omkostnader för verksamheten.
Om även enskilda daghem och fritidshem skulle komma i åtnjutande av
bidraget per årsarbetare skulle statsbidragen täcka en avsevärt större andel
av deras kostnader än av de kommunala dag- och fritidshemmens.

Utskottet är därför inte berett att tillstyrka att de daghem och fritidshem
som drivs i enskild regi skall få statsbidrag på exakt samma villkor som
motsvarande kommunala institutioner, då detta i stor utsträckning skulle
leda till en alltför hög bidragsnivå relativt sett. Däremot kan ifrågasättas om
inte statsbidragen till sådan barnomsorg som drivs utan vinstsyfte av
organisationer eller sammanslutningar borde ligga på en något högre nivå än
enligt propositionens förslag.

Mot denna bakgrund anser utskottet att någon annan form av bidrag bör
komma sådan barnomsorgsverksamhet till del. Utskottet förordar därför att
ett särskilt bidrag motsvarande ett årsarbetarbidrag - alltså 30 000 kr. för år
1984 - utgår för varje normalstor avdelning inom sådan barnomsorg, utöver
bidraget per inskrivet barn. Härvid förutsätts dock att dag- eller fritidshemmet
drivs med hjälp av anställd personal så att avdelningen verkligen har
personalkostnader som uppgår till åtminstone detta belopp. I annat fall bör
det särskilda bidraget inte utgå. Vidare bör krävas att verksamheten
uppfyller de allmänna villkoren för statsbidrag, dvs. att den är angiven i

SoU 1983/84:12

19

kommunens barnomsorgsplan och att barnens vistelsetider uppgår till minst
tyra timmar per dag. Slutligen förutsätts, som framgått av det ovan anförda,
att barnomsorgsverksamheten drivs utan vinstsyfte och med en organisation,
en förening, ett föräldrakooperativ eller liknande som huvudman.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Det anförda tillgodoser enligt utskottets mening delvis syftet med motion
1983/84:20 och motion 1983/84:18 yrkande 3 vari yrkats att samma statsbidragsmöjligheter
skall gälla för kooperativ barnomsorgsverksamhet resp.
barnomsorg i privat regi som för kommunal motsvarande verksamhet.
Utskottet är däremot som ovan nämnts inte berett att förorda samma
regelsystem för statsbidrag till enskilda daghem och fritidshem ens om de
drivs i ideell regi. Vad gäller annan privat barnomsorgsverksamhet bör sådan
enligt utskottets mening inte berättiga till statsbidrag utöver vad som avses
utgå per inskrivet barn. Motionsyrkandena avstyrks därför.

I motion 1983184:12 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
för sin del uttalar att den kommunala barnomsorgsverksamheten i ökad
utsträckning bör drivas i föräldraledda daghem och att olika omsorgsformer,
genom bl. a. vårdnadsersättning, från samhällets utgångspunkt ges lika
värde (yrkande 3). Såväl från principiellt ideologiska utgångspunkter som
från strikt ekonomiska är det nödvändigt att statsbidragsgivningen ger goda
utrymmen för personliga initiativ och personligt engagemang, anför motionärerna.
Regeringens förslag innebär bl. a. att de familjedrivna omsorgsformerna
ställs i strykklass, eftersom de enbart får bidrag per inskrivet barn.
Enligt motionärerna bör skilda former av barnomsorg i hemmen och i
kommunala eller enskilda omsorgsformer jämställas, vilket förutsätter en
utbyggd vårdnadsersättning enligt centerns i andra sammanhang framförda
förslag. Motionärerna anser vidare att propositionsförslaget missgynnar
deltidsomsorg.

Det kan här nämnas att liknande synpunkter tas upp även i motion
1983184:16 av Nils Carlshamre m. fl. (m). Dessa motionärer anför bl. a. att
ett nytt statsbidragssystem till barnomsorgen bl. a. bör innebära att deltidsförskolan
inte får missgynnas i förhållande till fyratimmarsdaghem, att
alternativ barnomsorg från statsbidragssynpunkt bör jämställas med kommunal
barnomsorg och att medel inom anslagsramen bör avsättas för
vårdnadsersättning i enlighet med av moderata samlingspartiet tidigare
framlagt förslag. Nämnda synpunkter bör enligt motionärerna beaktas vid
utformandet av det av dem begärda nya förslaget till statsbidragsregler.
Motionärernas yrkande härom har behandlats ovan på s. 12.

Vad gäller barnomsorg på deltid konstaterar utskottet att enligt propositionen
sådan kan bli statsbidragsberättigad under förutsättning att barnen
vistas där minst fyra timmar per dag. Något krav på ytterligare öppethållandetider
uppställs inte, vilket däremot är fallet i nuvarande regler där det dels
förutsätts att avdelningen hålls öppen minst sju timmar per dag, dels krävs

SoU 1983/84:12

20

fem timmars närvarotid per barn. Även i det av riksdagen 1981 antagna och
sedermera upphävda systemet uppställdes - såvitt gällde enskilda institutioner
- ett krav på öppethållande minst sju timmar per dag i förening med ett
krav på att det skulle utnyttjas minst fem timmar per barn och dag.
Propositionen innebär alltså i detta hänseende betydligt generösare regler.

Vad som enligt propositionsförslaget faller utanför statsbidragsgivningen
är deltidsomsorg som inte når upp till fyra timmar per dag. Närmast torde
detta gälla deltidsgrupper - motsvarande den tidigare lekskolan - med en
verksamhet omfattande ca tre timmar per dag. Utskottet, som anser att
statsbidraget i första hand måste utformas så att det främjar en fortsatt
utbyggnad av daghem och fritidshem, kan inte ansluta sig till uppfattningen
att utsträcka statsbidragsgivningen till denna typ av verksamhet, vilket skulle
innebära en omfördelning av bidrag till nackdel för främst daghemmen. Den
allmänna förskolan bör dessutom inte bli statsbidragsberättigad med hänsyn
till att detta inte varit förutsatt (se vidare härom s. 38).

Utskottet tar vidare i annat sammanhang upp frågan om ökad föräldramedverkan
inom barnomsorgen (se s. 46). Utskottet är i övrigt inte berett att
göra några generella uttalanden om föräldraledda daghem eller andra
omsorgsformer såsom yrkas i motion 1983/84:12 (c). Det får ankomma på
vederbörande kommun att avgöra i vilken utsträckning man vill satsa på
sådana former av barnomsorg som ett komplement till kommunens egen
verksamhet.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1983/84:12 i här aktuell del
(yrkande 3).

I motion 1983/84:15 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
uttalar att föräldrakooperativa daghem som driver verksamhet den 1 oktober
1983 bör överföras i kommunal regi (yrkande 5). Regeringens förslag till nya
statsbidrag betyder kraftiga försämringar för privata och föräldrakooperativa
daghem, anser motionärerna. De sistnämnda daghemmen bör därför
övergå i kommunal regi med kommunalt ekonomiskt ansvar på samma sätt
som för övrig kommunal daghemsverksamhet.

Ingenting hindrar i dag de kommuner som så önskar från att själva anställa
den personal som svarar för verksamheten i föräldrakooperativa daghem
eller andra enskilda dag- eller fritidshem. Det är emellertid en fråga med
avsevärda ekonomiska konsekvenser för en kommun. Det måste därför
ankomma på kommunen själv att avgöra i vilken utsträckning sådan
anställning bör ske. Att kommunerna skulle åläggas att överföra alla
befintliga kooperativa daghem i kommunal regi kan inte komma i fråga.
Motion 1983/84:15 yrkande 5 avstyrks därför.

Slutligen behandlar utskottet under detta avsnitt motion 1982183:741 av
Ulla Tillander (c) och Rune Torwald (c). Motionärerna vill att kommunerna
skall få information om möjligheten att i den kommunala barnomsorgsplanen
räkna in förskolor med kristen inriktning eller Waldorf- och Montessoriförskolor.
Motionärerna uttalar bl. a. att en förskola med kristen inriktning

SoU 1983/84:12

21

eller en förskola med en annorlunda pedagogisk inriktning som uppfyller
kravet på öppenhet kan existera inom den kommunala barnomsorgen och
åtnjuta samma ekonomiska fördelar som den vanliga förskolan med bibehållande
av sin speciella karaktär under förutsättning att kommunen tar med
den i den kommunala barnomsorgsplanen. Denna möjlighet har emellertid
varit otillräckligt känd och det är nu viktigt att information härom verkligen
når ut, anför motionärerna.

Bakgrunden till motionsyrkandet är följande. Under den allmänna
förutsättningen att kommunen beslutar att verksamheten tas med i barnomsorgsplanen
kan enligt gällande bestämmelser såväl kyrkliga som andra
enskilda förskolor bli statsbidragsberättigade om förskolan är öppen och
barnen vistas där i enlighet med de tidsgränser som finns angivna i
bidragsbestämmelserna. I sammanhanget kan nämnas att utskottet i samband
med antagandet av den tidigare gällande lagen (1976:381) om
barnomsorg uttalade att det inte finns något hinder mot att i den kommunala
barnomsorgsplanen ta upp deltidsförskolor som drivs av andra huvudmän än
kommunen, exempelvis församlingar i svenska kyrkan, fria samfund och
ideella organisationer (SoU 1975/76:28 s. 32). Dessa deltidsförskolor kan
alltså utgöra alternativ till kommunala deltidsförskolor. De kommer emellertid
i likhet med den kommunala deltidsförskolan inte i åtnjutande av
statsbidrag eftersom verksamheten i regel inte överstiger tre timmar per dag
(jfr nästa avsnitt).

Den fråga som väckts i den nu aktuella motionen har tidigare diskuterats
av socialutskottet, senast i samband med det förslag till nytt statsbidragssystem
som var aktuellt hösten 1981. Utskottet uttalade då (SoU 1981/82:1
s. 35) att socialstyrelsens information om de nya statsbidragsreglerna
naturligtvis borde innefatta information om reglerna för enskilda förskolor.
Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen ansåg utskottet inte
påkallad. Här kan nämnas att socialstyrelsen hittills i sin information till
kommunstyrelser, sociala centralnämnder m. fl. om tillämpning av statsbidragsbestämmelser
(t. ex. meddelandeblad 20/76 och 16/78) även informerat
om vad som i bidragshänseende gäller för daghem eller fritidshem som drivs
av annan än primärkommun.

Enligt det nu föreslagna statsbidragssystemet bör som nu statsbidrag utgå
till enskilda daghem och fritidshem under förutsättning att verksamheterna
finns angivna i kommunens barnomsorgsplan och att de uppfyller de
allmänna kraven beträffande barnens vistelsetider m. m. Utskottet förutsätter
att socialstyrelsens information om statsbidragsreglerna även i fortsättningen
kommer att innefatta information om reglerna för enskilda förskolor,
inbegripet de allmänna förutsättningarna för att ta in sådana i den kommunala
barnomsorgsplanen. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att
motion 1982/83:741 inte motiverar någon åtgärd av riksdagen.

SoU 1983/84:12

22

Barn med behov av särskilt stöd

I motion 1982183:743 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
uttalar att kommunerna bör ges rätt att anlita den stödpersonal för barn med
särskilda behov som befinns erforderlig och att i efterhand, sedan särskild
redovisning skett, erhålla full kostnadstäckning från staten för denna
stödpersonal (yrkande 6).

Enligt 15 § socialtjänstlagen (1980:620) skall barn, som av fysiska,
psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling, anvisas plats i
förskola eller fritidshem med förtur om inte barnets behov av sådant stöd
tillgodoses på annat sätt. Det kan exempelvis röra sig om handikappade
barn, vissa invandrarbarn eller barn som av språkliga eller sociala skäl
behöver stöd. Lagen anger vidare att kommunerna genom uppsökande
verksamhet skall ta reda på vilka barn som behöver anvisas plats i förskola
eller fritidshem av ovan angivna skäl.

I den dåvarande regeringens skrivelse 1982/83:34 om socialstyrelsens
fortsatta arbete med innehållet i barnomsorgen (se nedan s. 35) såg
socialministern det som angeläget att socialstyrelsen klarlade de olika
frågeställningar som finns beträffande barn med behov av särskilt stöd.
Socialministern ansåg att denna grupp barn var svår att definiera på ett
enhetligt sätt och att det var svårt att anvisa några generella lösningar. Det
var samtidigt varken önskvärt eller lämpligt att dra en skarp gräns mellan
barn med resp. utan behov av särskilt stöd. När det gällde de fortsatta
övervägandena var det enligt socialministern väsentligt att en samordning
skedde med de resultat som kunde följa av ställningstagandena till de förslag
som lagts fram av omsorgskommittén i slutbetänkandet (SOU 1981:26)
Omsorger om vissa handikappade. Detta betänkande bereds f. n. i regeringskansliet.
I betänkandet föreslås bl. a. att särförskolan skall ingå i den
primärkommunala barnomsorgen. En proposition väntas våren 1984.

Enligt nu gällande statsbidragsregler utgår fullt statsbidrag för plats i
daghemsavdelning om minst 2/3 av platserna i avdelningen eller i kommunen
som helhet utnyttjas fem timmar eller mer per dag (den s. k. 2/3-regeln).
Detta har bl. a. inneburit att kommunerna kunnat ha vissa platser obesatta
utan att därför förlora statsbidrag. Härigenom har exempelvis vissa barngrupper
kunnat ha ett mindre antal barn om ett eller flera barn med behov av
särskilt stöd har funnits i gruppen. Den möjligheten finns inte med det
statsbidragssystem som nu föreslås, eftersom det som framgått ovan baseras
på antalet inskrivna barn. Enligt propositionen förutsätts den del av bidraget
som baseras på antalet årsarbetare ge en viss kompensation för de extra
personalinsatser som barnen behöver. Socialministern framhåller att det vid
beräkningen av de totala statsbidragsbeloppen har tagits hänsyn till de

SoU 1983/84:12

23

insatser som sker f. n. Han anser dock att ytterligare särskilda insatser
erfordras och föreslår därför att medel avsätts speciellt för insatser till barn
med behov av särskilt stöd. Socialministern pekar på vikten av att insatserna
inte inskränker sig till att endast erbjuda barnomsorgsplats utan att detta
erbjudande också innefattar ett planerat och för barnet anpassat innehåll i
verksamheten. Medlen föreslås fördelas till kommunerna i förhållande till
antalet inskrivna barn så att ett visst schablonmässigt beräknat belopp utgår
för vart tionde inskrivet barn i kommunala daghem och fritidshem. För år
1984 föreslås bidrag utgå med 6 000 kr. var för varje tiotal barn. I
propositionen poängteras att dessa medel inte skall ersätta insatser som i dag
utförs t. ex. av landstingspersonal.

Som framgått av den lämnade redovisningen innebär det föreslagna
statsbidragssystemet betydande bidrag till insatser för barn med behov av
särskilt stöd. Skillnaden mot motionärernas förslag ligger främst i att
propositionen förordar ett schablonmässigt bidrag, medan motionsförslaget
förutsätter särskild kostnadsredovisning.

Enligt utskottets mening är emellertid ett schablonmässigt system att
föredra, inte minst från administrativ synpunkt. Utskottet tillstyrker därför
propositionens förslag och avstyrker motion 1982/83:743 yrkande 6.

Bidragsunderlag m. m.

I propositionen kopplas en del av statsbidraget till antalet årsarbetare i
daghem och fritidshem. I propositionen (s. 7 och 8) anförs i denna del bl. a.
att eftersom kommunernas kostnader för barnomsorgen till största delen
utgörs av personalkostnader har även genom denna konstruktion hänsyn
tagits till den reella situationen för kommunerna. Bidraget för årsarbetare
avser enligt förslaget personal som är direkt sysselsatt i barngrupperna och
antalet årsarbetare föreslås fastställas av socialstyrelsen som schablonmässigt
gör den erforderliga beräkningen på grundval av kommunens lönekostnader
inkl. lönebikostnader och ett framräknat medelvärde för lönekostnaderna
avseende en årsarbetare i nämnda verksamhet.

I motion 1983184:17 av Ing-Marie Hansson (s) begärs att riksdagen ger till
känna att vid beräkningen av antalet årsarbetare i daghem och fritidshem
också lönenivån hos skilda personalkategorier beaktas så att inte en
personalbemanning med blandade yrkeskategorier missgynnas. Motionären
framhåller bl. a. att många kommuner har övervägande förskollärare, andra
har eftersträvat en blandning av förskollärare och barnskötare. Lönenivån
skiljer mellan dessa personalkategorier. Det är enligt motionären viktigt att
man vid beräkningen av statsbidraget för antalet årsarbetare i daghem och
fritidshem även beaktar lönenivån hos dessa personalkategorier, så att inte
kommuner med många barnskötare missgynnas vid beräkningen av antalet
årsarbetare.

Som redogjorts för inledningsvis är tanken med förslaget i denna del att

SoU 1983/84:12

24

socialstyrelsen schablonmässigt skall fastställa antalet årsarbetare med
beaktande av kommunens lönekostnader och ett vägt medelvärde för landet
som helhet. Bidragskostnaderna skall avse personal som är direkt sysselsatt i
barngrupperna. Den föreslagna beräkningsmetoden torde inte få de effekter
motionären befarar. Statsbidraget bör allmänt sett ha en neutral utformning
som överlämnar åt kommunerna att avgöra vilken personal som bör anställas
inom barnomsorgen (jfr s. 44). Enligt utskottets mening tillgodoser propositionsförslaget
dessa synpunkter.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1983/84:17.

I gällande bidragssystem är gränsen för bidragsgivningen dels ett krav på
att avdelningen är öppen minst sju timmar per dag, dels en närvarotid av i
genomsnitt fem timmar per barn och dag. Genom den s. k. 2/3-regeln kan
dock kommunen få statsbidrag även för barn med en kortare närvarotid.

I propositionen (s. 6) konstateras att kostnaderna för barn inskrivna i
daghem och familjedaghem är mycket skiftande bl. a. beroende på barnens
vistelsetid. Därför föreslås för barn med en överenskommen och dokumenterad
vistelsetid av i genomsnitt sju timmar eller mer per dag att helt bidrag
utgår medan det för barn med en vistelsetid under sju timmar per dag bör
utgå ett halvt bidrag. För daghemmen föreslås vidare gälla en nedre gräns om
fyra timmar.

Genom den sålunda föreslagna förändringen till ett helt och ett halvt
bidrag samt förändringen av tidsgränserna har enligt propositionen (s. 7)
större hänsyn tagits till kommunernas reella kostnader för en barnomsorgsplats.
Genom denna utformning av bidragssystemet underlättas kommunernas
åtgärder för att effektivisera platsutnyttjandet. I och med att den nedre
gränsen beträffande vistelsetiden satts till i genomsnitt fyra timmar per dag
kommer enligt propositionen statsbidraget att omfatta så gott som alla barn
som har plats i daghem.

I motion 1983184:19 av Lena Öhrsvik m. fl. (s) yrkas att riksdagen ger till
känna vad som i motionen anförts om lägre vistelsetid för rätt till helt
statsbidrag till barnomsorg (yrkande 1) samt att riksdagen begär att
regeringen fastställer om vistelsetid inom barnomsorgen skall avse överenskommen
eller faktisk tid (yrkande 2). Motionärerna framhåller bl. a. att det
är svårt att tolka vad som skall krävas för att helt statsbidrag skall utgå och
ifrågasätter om det är den verkliga eller avtalade tiden som avses. Klarhet
måste enligt motionärerna skapas på denna punkt så att man inte uppmuntrar
till otillbörligt utnyttjande av statsbidragen. Motionärerna pekar vidare på
att sju timmar inte innebär detsamma för dem som bor i stora som för dem
som bor i små kommuner om hänsyn även tas till restiderna. Den nuvarande
femtimmarsgränsen bör därför enligt motionärerna gälla även fortsättningsvis,
dels för att förhindra att långa arbetsresor för föräldrarna skall ge ett
högre statsbidrag, dels för att motverka ett eventuellt manipulerande vid
redovisningen av barnens vistelsetider.

Enligt utskottets mening bör med uttrycket ”överenskommen och doku -

SoU 1983/84:12

25

meriterad vistelsetid” förstås den tid för vilken barnet är inskrivet på
daghemmet/familjedaghemmet, dvs. den tid barnet tarén barnomsorgsplats
i anspråk. En sådan tidsgräns svarar bäst mot resursutnyttjandet som
grundläggande förutsättning för kommunens rätt till bidrag från staten. En
sådan regel har dessutom klara administrativa fördelar.

För att ett barn skall kunna skrivas in för en vistelsetid av sju timmar eller
mera och därmed berättiga till helt statsbidrag måste emellertid förutsättas
att vårdnadshavaren har en arbetsdag om minst sex timmar per dag. Om
föräldrarna sammanbor bör gälla att de samtidigt är upptagna av arbete eller
studier under minst sex timmar per dag. En sådan arbetstid jämte restid och
tid för avlämnande och hämtning av barnet får - oavsett den faktiska
tidsåtgången i varje särskilt fall - anses motivera att barnet skrivs in för en
vistelsetid av sju timmar per dag. Vidare kan naturligtvis barnets särskilda
behov motivera att det skrivs in för sju timmar per dag, oavsett föräldrarnas
arbete eller studier. I andra fall än de nu nämnda kan barnet inte anses ta en
hel barnomsorgsplats i anspråk. Det bör därför inte berättiga till mer än halvt
statsbidrag. Någon kontroll av vid vilken tidpunkt ett barn hämtas eller
lämnas skall självfallet inte behöva göras annat än om man har anledning att
tro att barnet inte längre har behov av barnomsorgsplats under så lång tid
som antagits.

Utskottet anser det mot denna bakgrund rimligt att lägga tidsgränsen för
helt statsbidrag vid sju timmar. I sammanhanget bör erinras om det nu
gällande kravet på att en daghemsavdelning skall hållas öppen minst sju
timmar per dag för att statsbidrag skall utgå. Om barnen vistas kortare tid
kan dessutom enligt förslaget halvt bidrag utgå. Därvid gäller en nedre
tidsgräns av fyra timmar.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion 1983/84:19,
yrkande 1. Yrkande 2 i motionen får anses besvarat genom vad utskottet
ovan anfört och avstyrks därför.

När det gäller öppethållandetider m. m. vill utskottet även beröra vad som
föreslås beträffande öppna förskolor, nämligen att sådana ”i princip” bör
vara öppna fem dagar per vecka för att berättiga till bidrag (prop. s. 9).

Utskottet vill med anledning härav framhålla att statsbidragsreglerna bör
ge utrymme för en generös tillämpning främst då det gäller öppna förskolor i
glesbygd, där det många gånger kan vara orimligt att kräva att verksamheten
hålls i gång fem dagar i veckan. Om sålunda verksamhet bedrivs ett mindre
antal dagar per vecka bör ändå ett i motsvarande mån reducerat bidrag kunna
utgå. Ett minimum bör dock vara att verksamheten bedrivs minst tre dagar
per vecka. Vidare bör den omständigheten att en verksamhet bedrivs i olika
lokaler olika dagar i och för sig inte hindra att verksamheten betraktas som en
enhet inom den öppna förskolan, under förutsättning att verksamheten
bedrivs med samma personal och i övrigt uppfyller kraven på en kontinuerlig
verksamhet.

I motion 1983/84:19 föreslås vidare att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om en neutral statsbidrags -

SoU 1983/84:12

26

nivå för skolbarn i olika former av barnomsorg (yrkande 3). Motionärerna
anför bl. a. att det för skolbarn som vistas i fritidshem och skolbarn som
vistas i utvidgad syskongrupp i daghem skulle utgå olika stora bidrag. Det är
enligt motionärerna önskvärt att bestämmelserna inte motverkar utvecklingen
mot ökad samordning och integration, varför statsbidragsnivåerna om
möjligt bör göras neutrala.

Den fråga som tas upp av motionärerna berörs inte uttryckligen i
propositionen. Framställningen ger dock närmast vid handen att bidrag är
tänkt att utgå per inskrivet barn i resp. omsorgsform, oavsett om det är
skolbarn eller inte. Effekten skulle i sådant fall bli, såsom påpekas i
motionen, att det skulle utgå olika stora bidrag för skolbarn i fritidshem resp.
i utvidgad syskongrupp i daghem. Utskottet delar motionärernas uppfattning
att bidraget bör vara mer neutralt. Enligt utskottets mening bör det därför
slås fast att för skolbarn som vistas i daghem bör utgå bidrag på samma villkor
som för barn i fritidshem. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

I samma motion hemställs slutligen om en fortlöpande uppföljning av det
nya statsbidragssystemet (yrkande 4). Enligt utskottets mening får detta
anses vara en självklarhet. Utskottet förutsätter sålunda att regeringen
bevakar vilka konsekvenser de nya statsbidragen får för kommunernas
utbyggnadsplaner och för innehållet och kvaliteten i barnomsorgen. Motionsyrkandet
påkallar därför inget initiativ från riksdagens sida och avstyrks.

Statsbidrag till social hemhjälp

Propositionsförslaget

Syftet med den sociala hemhjälpen är att göra det möjligt för äldre och
handikappade att så länge det är möjligt bo kvar i egna bostäder. Statsbidrag
utgår f. n. med 35 % av kommunernas bruttokostnader för verksamheten.
Bidragsunderlaget omfattar kostnader för hemhjälpspersonal som har till
uppgift att hjälpa äldre och handikappade som bor i egen bostad, kostnader
för hår- och fotvård, badservice, matdistribution och snöröjning. Social
hemhjälp till barnfamiljer omfattar husmorsvikariat och tillfällig barntillsyn.
Bestämmelserna infördes år 1964 (prop. 1964:85, SoU 106, rskr 245). År
1974 genomfördes en översyn varvid statsbidragsbestämmelserna fick sin
nuvarande utformning (prop. 1974:141, SoU 41, rskr 345).

I propositionen redovisas att den sociala hemhjälpen under senare år i stort
sett varit oförändrad medan kommunernas bruttokostnader ökat kraftigt.
Kostnaderna har ökat med i genomsnitt 17 % per år. Statsbidraget har ökat
på motsvarande sätt. År 1982 uppgick den totala kostnaden för social
hemhjälp till 4 200 milj. kr.

I propositionen anförs vidare bl. a. att bidragssystemet under senare år
blivit alltmer osmidigt och inte längre på ett önskvärt sätt främjat ny

SoU 1983/84:12

27

utveckling inom området. Vidare finns behov av att i större utsträckning
utveckla även andra öppenvårdsinriktade former av äldre- och handikappomsorg
samt att underlätta samarbetet med sjukvården. Det finns därför
enligt propositionen anledning att ompröva bidragskonstruktionen. Det
påpekas att den tidigare regeringen också anmälde att behov förelåg av en
översyn av statsbidragsreglerna för att åstadkomma bästa möjliga vård och
omsorg inom ramen för bästa möjliga resursutnyttjande.

Det nuvarande statsbidragssystemet föreslås i propositionen ersatt med en
prestationsrelaterad del i form av bidrag per årsarbetare inom den sociala
hemhjälpen samt med ett schablonbidrag per person i gruppen ålders- och
förtidspensionärer. Syftet med det föreslagna bidragssystemet är att återställa
bidragets effektivitet samtidigt som konstruktionen skall medföra ökad
frihet för kommunerna i valet av serviceform för äldre och handikappade.

Bidraget per årsarbetare föreslås avse personal inom kommunernas
sociala hemhjälp som utför sådant arbete åt äldre och handikappade samt åt
barnfamiljer i form av husmorsvikariat och tillfällig barntillsyn. Däremot bör
inte enligt propositionen bidrag beräknas för arbetsledande eller administrativ
personal eller för personal med uppgift att svara för sådan vård som
ankommer på sjukvårdshuvudmännen. Det föreslås vidare att socialstyrelsen
skall fastställa antalet årsarbetare inom den sociala hemhjälpen och att
antalet årsarbetare, för att underlätta administrationen, beräknas schablonmässigt
i förhållande till kommunens lönekostnader för personal i direkt
vårdarbete inom den sociala hemhjälpen, inkl. lönebikostnader, och ett
framräknat medelvärde för lönekostnaden avseende årsarbetare i nämnda
verksamhet. Statsbidraget per årsarbetare för 1984 års verksamhet föreslås i
propositionen sättas till 30 000 kr. för år 1984.

I propositionen förordas vidare att statsbidraget per årsarbetare kompletteras
med ett friare stöd till verksamheten för att låta kommunerna själva
bestämma inriktningen av insatserna. I denna del bör enligt förslaget
statsbidraget utgå per ålders- och förtidspensionär i kommunen vid ingången
av verksamhetsåret. Storleken av de medel som står till förfogande för denna
del av statsbidraget blir beroende av medelsåtgången för statsbidraget per
årsarbetare inom den sociala hemhjälpen. I propositionen förordas därför att
bidraget per ålders- och förtidspensionär under år 1984 sätts till att utgå till ett
belopp inom intervallet lägst 250 kr. och högst 350 kr.

Det föreslagna statsbidragssystemet för social hemhjälp föreslås vidare
kompletteras med ett särskilt stöd för utveckling och förnyelse av verksamheten.
Dessa medel skall enligt propositionen användas för verksamhet som
syftar till att öka äldres och handikappades möjligheter till eget boende. De
särskilda utvecklingsmedlen föreslås utgå med 30 milj. kr. årligen. Medlen
föreslås fördelas av regeringen efter ansökan.

Slutligen föreslås särskilda utjämningsregler motsvarande dem för barnomsorgen.

Det nya statsbidragssystemet föreslås tillämpas fr. o. m. den 1 januari

SoU 1983/84:12

28

1984. Beträffande medelsbehovet för statsbidragsgivningen avser regeringen
att återkomma i budgetpropositionen för budgetåret 1984/85.

Motionsförslag

I motion 1983184:16 av Nils Carlshamre m. fl. (m) yrkas att riksdagen
avslår propositionen, såvitt nu är i fråga (yrkande 1, delvis), samt att
riksdagen begär ett nytt förslag till statsbidragsregler för social hemhjälp
(yrkande 2, delvis). Enligt motionen kan det i och för sig finnas skäl för en
bidragskonstruktion liknande den som föreslås för att ge ett friare stöd till
verksamheten. Detta förutsätter emellertid enligt motionärerna att inte
ålderdomshemmen missgynnas, liksom ej heller servicehus eller ålderdomshem
som drivs av annan huvudman är kommunen. Statsbidraget till social
hemhjälp bör även inkludera sådan verksamhet, anförs det i motionen.

I motion 1983184:12 av Rune Gustavsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
avslår propositionen, såvitt nu är i fråga (yrkande 1, delvis). Enligt
motionärerna brister förslaget till nytt statsbidragssystem däri att det inte
främjar rationalitet och individuellt engagemang i den utsträckning som vore
önskvärt. Bl. a. är det, anförs det vidare, angeläget att statsbidragsgivningen
kan tillgodose sådana utvecklingsmöjligheter som att anhöriga och hjälpbehövande
själva tar initiativ till och ansvar för en social hjälpinsats. 1 avvaktan
på ett sådant statsbidragssystem bör det enligt motionärerna vara fullt
möjligt att fortsätta statsbidragsgivningen enligt nuvarande regler.

I motion 1983/84:18 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) yrkas också att
riksdagen avslår propositionen (yrkande 1, delvis). Motionärerna anför bl. a.
att den sociala hemhjälpen fyller en stor funktion när det gäller att underlätta
för äldre och handikappade att bo kvar i den egna bostaden så länge som
möjligt och att detta i motsvarande mån minskar behovet av vård inom olika
institutioner. Propositionen saknar emellertid uppgifter om vilka totala
belopp det rör sig om, varför det inte går att beräkna hur stor del av bidraget
som går till bidraget per årsarbetare och således inte heller hur mycket som
återstår att fördela per pensionär. Enligt motionärerna kan ett beslut av
riksdagen inte baseras på ett så bristfälligt material.

I motion 1983/84:15 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen avslår
propositionen, såvitt nu är i fråga (yrkande 1, delvis), samt att riksdagen
beslutar avslå förslaget att avindexera statsbidragen till den sociala hemhjälpen
(yrkande 2, delvis). Enligt dessa motionärer innebär det föreslagna
statsbidragssystemet ett försämrat statsbidrag till kommunerna och utgör i
själva verket en attack mot verkligt resurssvaga gruppers möjlighet att leva
ett anständigt liv. Dessutom kommer bidraget enligt motionärerna inte att
stå i relation till kommunernas kostnader för denna verksamhet. Motionärerna
föreslår därför att nuvarande regler om 35-procentig ersättning för
kommunernas bruttokostnader skall utgå även fortsättningsvis.

Utskottet konstaterar att bred politisk enighet råder om att det nuvarande

SoU 1983/84:12

29

statsbidragssystemet för den sociala hemhjälpen behöver ses över i syfte att
åstadkomma bättre vård och omsorg inom ramen för bästa möjliga resursutnyttjande
(jfr prop. 1981/82:100 bil. 8 s. 92). Ett angeläget krav är därvid att
ett nytt statsbidragssystem tillgodoser behovet av ett mera differentierat
utbud av sociala hemtjänster. Enligt utskottets mening tillgodoser det
föreliggande förslaget i stor utsträckning dessa önskemål. Utskottet noterar
även med tillfredsställelse att särskilda medel föreslås avsatta för utvecklingsarbete.

Enligt vad utskottet inhämtat uppgår den kostnadsram som lagts till grund
för det föreslagna statsbidragets utformning till 1 662 milj. kr., motsvarande
bidraget för år 1983 med borttagande av automatiken i statsbidraget.
Beloppet som även innefattar en uppräkning med 4 % för år 1984 har bildat
utgångspunkt för beräkningen av de föreslagna bidragsbeloppens storlek.

I ett inledande avsnitt av betänkandet (s. 6 och 7) har utskottet vidare
lämnat en utförlig redogörelse för den rådande samhällsekonomiska situationen
och de principiella ställningstaganden riksdagen gjort i fråga om att bryta
de automatiska utgiftsökningarna i statsbudgeten. Utskottet noterar särskilt
att det nu framlagda propositionsförslaget innebär ett tillgodoseende av
dessa synpunkter. Konstruktionen av det nuvarande statsbidraget innebär
däremot att statens bidrag automatiskt följer kostnadsutvecklingen i kommunerna.
Det är angeläget att bryta detta omedelbara samband, som
utskottet i likhet med finansutskottet tidigare i år (se s. 7) inte ser som någon
garanti för en god kommunal service. Även om man kan ha synpunkter på
olika enskildheter i regeringens förslag anser därför utskottet övervägande
skäl tala för en övergång till det nya systemet med de ökade möjligheter till
kontroll över utgiftsutvecklingen som det innebär. Utskottet tillstyrker
därför propositionen i denna del och avstyrker motionerna 1983/84:12
yrkande 1 i motsvarande del, 1983/84:15 yrkande 1 i motsvarande del,
1983/84:16 yrkande 1 och 2 i motsvarande del samt 1983/84:18 yrkande 1 i
motsvarande del. Av detta utskottets ställningstagande följer att utskottet
även avstyrker motion 1983/84:15 yrkande 2 (delvis), vari yrkas avslag på
förslaget att avindexera statsbidragen. Utskottet tar i det följande upp vissa
särskilda frågor som aktualiserats genom motionerna.

Enligt propositionen skall bidragsbeloppet för årsarbetare kompletteras
med ett friare stöd i syfte att kommunerna själva skall få bestämma
inriktningen av insatserna. Denna bidragsdel föreslås utgå per ålders- och
förtidspensionär, enligt förslaget 250-350 kr. per pensionär för år 1984.
Detta bidrag kan bl. a. utnyttjas för att betala enskilda vårdinsatser som
alternativ eller komplement till den service kommunen själv lämnar.

Det föreslagna systemet innebär, jämfört med nu gällande ordning, något
försämrade bidragsmöjligheter för kommuner som mot ersättning anlitar
t. ex. en organisation eller annat enskilt subjekt för en del av den sociala
hemhjälpsservice som kommunen annars måste lämna själv. Enligt utskottets
mening finns inte skäl för en sådan styrning av verksamheten. Kommu -

SoU 1983/84:12

30

nema bör således ha frihet att välja den organisatoriska lösning som i varje
enskilt fall ter sig mest ändamålsenlig utan att det påverkar statsbidraget.
Utskottet anser därför att även insatser av detta slag bör medräknas vid
bestämmandet av antalet årsarbetare och därmed också den del av statsbidraget
som räknas per årsarbetare. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

Den av utskottet nu förordade ändringen av de i propositionen angivna
riktlinjerna för statsbidraget torde inte i nämnvärd grad påverka kostnadsramen.
Någon ändring av de för år 1984 angivna bidragsbeloppen är inte
erforderlig.

En ytterligare fråga som aktualiseras i sammanhanget är frågan om att i
bidragsunderlaget räkna in också sådan personal vid ålderdomshem som
utför motsvarande uppgifter som inom den sociala hemhjälpen. Detta är
emellertid en förändring som efter vad utskottet inhämtat skulle medföra en
kostnadsökning i storleksordningen 500-700 milj. kr. Denna fråga kräver
därför ytterligare överväganden. Utskottet återkommer härtill i följande
avsnitt.

Statsbidrag till kommunala ålderdomshem

Genom motion 1983/84:16 av Nils Carlshamre m. fl. (m) aktualiseras på
nytt den av riksdagen vid många tillfällen diskuterade frågan om statsbidrag
till ålderdomshem. Motionärernas yrkande om ett nytt förslag som beaktar
bl. a. dessa synpunkter har behandlats under föregående avsnitt (s. 29).

Enligt socialtjänstlagen (1980:620) skall kommunen för äldre människor
med behov av särskilt stöd inrätta bostäder med gemensam service (servicehus).
De tidigare ålderdomshemmen omfattas av begreppet servicehus,
nämligen som bostäder vilka tillgodoser omfattande behov av service och
vård.

Strävan har under senare år varit att man successivt skall övergå från den
helinackordering som erbjuds vid ålderdomshemmen till ett boende med mer
individuellt anpassad service i syfte att differentiera vårdutbudet.

F. n. finns inga regler om statsbidrag för anordnande av servicehus, vare
sig i fråga om ålderdomshem (servicehus med helinackordering) eller i fråga
om servicehus/servicelägenheter i övrigt för äldre. Beträffande sistnämnda
kategori servicehus finns dock skäl att peka på bestämmelserna i bostadsfinansieringsförordningen
(1974:946) jämte av bostadsstyrelsen meddelade
tillämpningsföreskrifter (BOFS 1982:79 BFF 241). Enligt dessa bestämmelser
lämnas bostadslån bl. a. till ny- och ombyggnad av bostadshus. Dessutom
kan lån medges för ombyggnad av ålderdomshem till servicehus under
förutsättning att lägenheten uppfyller en särskilt angiven nybyggnadsstandard.
Däremot får, enligt vad uttryckligen framgår av nämnda föreskrifter,
bostadslån inte beviljas till sjukvårdslokaler för sluten eller halvöppen vård
eller för ålderdomshem (jfr prop. 1978/79:100, bil. 16 s. 134-135). När det

SoU 1983/84:12

31

gäller gränsen mellan bostäder och institutioner gäller bl. a. att självständigt
boende skall vara garanterat genom hyreskontrakt av normalt slag för att lån
skall beviljas.

Enligt det i propositionen föreslagna statsbidragssystemet för social
hemhjälp avser bidraget per årsarbetare personal inom kommunernas
sociala hemhjälp, som utför sådant arbete åt äldre och handikappade samt åt
barnfamiljer i form av husmorsvikariat och tillfällig barntillsyn. Vidare skall
enligt propositionen alltjämt gälla att hemhjälpen utförs åt personer som har
egen bostad. Det sagda innebär att bidraget per årsarbetare inte omfattar
personal vid servicehus som motsvarar de tidigare ålderdomshemmen, även
om denna personal i vissa avseenden har samma uppgifter som hemvårdare
(jfr SoU 1982/83:9 s. 11 och 12). Däremot omfattar det föreslagna bidraget
för årsarbetare bl. a. hemvårdare som hjälper äldre och handikappade som
bor i servicehus med eget hyreskontrakt.

Utöver bidraget för årsarbetare utgår vidare enligt förslaget ett begränsat
bidrag per ålders- och förtidspensionär för att komplettera årsarbetarbidraget
med ett friare stöd till verksamheten och därigenom låta kommunerna
själva bestämma inriktningen av insatserna.

En utgångspunkt för äldreomsorgen är att äldre människor skall kunna
leva ett så normalt, självständigt och aktivt liv som möjligt, varför äldreomsorgen
inriktats på att genom olika serviceinsatser underlätta det ordinära
boendet. Vid socialtjänstlagens tillkomst förutsattes att utbudet av service i
servicehus skall variera med hänsyn till de boendes individuella behov och att
servicehus skall avse olika former av boende med gemensam service. Som
nämnts omfattas de tidigare ålderdomshemmen av begreppet servicehus,
nämligen som bostäder vilka tillgodoser omfattande behov av service och
vård.

Antalet ålderdomshemsplatser i landet minskar stadigt sedan slutet av
1970-talet med 500-800 platser per år; år 1982 minskade antalet platser än
mer eller med 891. Antalet ålderdomshem uppgick den 31/12 1982 till 1 095
med totalt 56 536 platser. Antalet serviceanläggningar var 535 med totalt
26 859 lägenheter. För perioden fram till 1987 planeras endast 3 nya
ålderdomshem med totalt 119 platser. 3 319 servicelägenheter är under
byggnad och ytterligare 10 654 projekteras. Dessutom planeras 70 befintliga
ålderdomshem byggas om till servicehus.

Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen med anledning av olika
motionsyrkanden behandlat frågor om finansiering av ålderdomshem, senast
i det av riksdagen godkända betänkandet SoU 1982/83:23 (jfr även SoU
1979/80:44, 1981/82:2 och 1982/83:9). Motionsyrkandena har avslagits med
hänvisning till pågående översynsarbete.

Utskottet hänvisade till att börja med till att föredragande departementschefen
i proposition 1979/80:1 om socialtjänsten uttalade att finansieringsfrågorna
för servicehus och ålderdomshem närmare skulle komma att övervägas
inom regeringskansliet. Utskottet tilläde 1981 att möjligheterna till ekono -

SoU 1983/84:12

32

miskt stöd inte bör vara styrande för kommunerna när det gäller att bygga
anläggningar för äldreomsorger samt framhöll med skärpa angelägenheten
av att de förutskickade övervägandena inom regeringskansliet skulle ske så
snart som möjligt. Inom äldreberedningen tillsattes efter dessa uttalanden en
arbetsgrupp som skulle överväga olika finansieringsformer både på kapitaloch
driftskostnadssidan. Enligt vad utskottet inhämtade i samband med
riksdagsbehandlingen av 1983/84 års statsbudget var avsikten att arbetsgruppen
skulle avge en rapport våren 1983 angående inriktningen av statens
finansiella stöd till äldreomsorgen. Meningen var att rapporten skulle ligga
till grund för fortsatta överväganden angående utformningen av statsbidragsreglerna
för social hemhjälp fr. o. m. 1984. Utskottet uttalade särskilt såväl
hösten 1982 som våren 1983 att det ifrågavarande arbetet skulle bedrivas
skyndsamt, varvid utskottet i betänkande SoU 1982/83:23 om anslag till
omsorg om äldre och handikappade m. m. förutsatte att förslag till nya
statsbidragsbestämmelser skulle komma att presenteras i samband med
1984/85 års budgetproposition (s. 7 och 8).

Utskottet konstaterar att frågan om finansieringen av ålderdomshemmen
inte berörs i de av regeringen nu föreslagna riktlinjerna för nytt statsbidragssystem
för den sociala hemhjälpen och att inte heller någon redovisning
angående överväganden om finansieringen av ålderdomshem lämnats riksdagen.
Utskottet har vidare inhämtat att den i det föregående omnämnda
arbetsgruppen inte avgivit den förutskickade rapporten om inriktningen av
statens finansiella stöd till äldreomsorgen.

Som framgår av redovisningen ovan (s. 31) minskar antalet platser på
ålderdomshem fortlöpande till förmån för lägenheter i servicehus. Detta är
sannolikt delvis ett resultat av att statens stöd till äldreomsorgen varit så
inriktat på det egna boendet. Det är givetvis en i stor utsträckning positiv
utveckling, som gör att fler äldre kan leva ett självständigt och normalt liv.
Samtidigt kan det inte förnekas att det finns en grupp äldre, framför allt i de
högsta åldersgrupperna, som är i behov av mera omfattande hjälp och tillsyn.
Denna grupp ökar successivt som en följd av befolkningsstrukturen. Man
kommer därför även i fortsättningen att behöva vissa anläggningar inom
äldreomsorgen där helinackordering och löpande tillsyn kan ges på samma
sätt som på ålderdomshemmen. Det vore olyckligt om denna grupp av äldre i
ökad omfattning skulle behöva tas om hand inom sjukvårdens ram som en
följd av att det saknas lämpliga vårdalternativ mellan å ena sidan eget boende
och å andra sidan långtidssjukvården. Enligt utskottets mening finns därför
skäl att överväga om statens stöd till äldreomsorgen i dessa delar är utformat
på ett sätt som främjar en god och varierad vård för de äldre med bästa
möjliga utnyttjande av samhällets samlade vårdresurser.

Riksdagen har vidare upprepade gånger på förslag av utskottet uttalat
önskemål om en redovisning av finansieringsfrågorna rörande ålderdomshemmen
och om regeringens överväganden med anledning därav. Någon
sådan har emellertid inte lämnats. Inte heller synes frågan beredas med den

SoU 1983/84:12

33

skyndsamhet riksdagen tidigare förutsatt. Mot bakgrund härav anser utskottet
att regeringen nu skyndsamt bör presentera ett förslag i syfte att minska
den ekonomiska styrningen av den kommunala äldreomsorgen. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utveckling av barnomsorgen m. m.

Allmän bakgrund
Nuvarande utbyggnad

Den tidigare socialdemokratiska regeringen träffade år 1975 en överenskommelse
med Svenska kommunförbundet om en omfattande utbyggnad av
barnomsorgen i daghem och fritidshem, vilken även innefattade förslaget till
det nuvarande statsbidragssystemet. Överenskommelsen förelädes riksdagen
i en särskild proposition. På grundval av detta fastställde riksdagen i april
1976 att 100 000 nya daghemsplatser och 50 000 nya fritidshemsplatser skulle
börja byggas under femårsperioden 1976-1980. Samtidigt förutsattes en
utbyggnad av familjedaghemmen enligt de bedömningar som skulle komma
att göras lokalt i kommunerna. Platserna beräknades kunna tas i anspråk
under femårsperioden 1977-1981. Riksdagen beslutade samtidigt om en
allmän målsättning för utbyggnaden av barnomsorgen som innebar att -utöver den allmänna förskolan - alla barn till förvärvsarbetande och
studerande föräldrar samt barn med behov av särskilt stöd skulle kunna
beredas plats inom den kommunala barnomsorgen inom en tioårsperiod.
Denna målsättning avsåg även fritidsverksamhet för barn i skolåldern.

Den planerade utbyggnaden under planperioden 1976-1980 har inte
kunnat genomföras. Socialstyrelsen har gjort en sammanställning av kommunernas
barnomsorgsplaner 1982-1986. Enligt 1982 års planer har 67 100
nya daghemsplatser tagits i bruk under den aktuella tidsperioden. Trots att
detta innebär nära nog en fördubbling av antalet platser sedan 1976, är det
ändå en nedskärning av föregående års planer med 5 600 platser (7,7 %),
dvs. 32 900 (33 %) färre platser än riksdagen förutsatte. När det gäller
utbyggnaden av fritidshemmen, där det 1976 fanns 24 500 platser, hade enligt
1982 års planer 25 900 nya platser inrättats. Det innebär en nedskärning med
8 000 platser (23,6 %) i förhållande till föregående års planer och 24 100
(48 %) färre platser än enligt riksdagens utbyggnadsmål. När det gäller
antalet 0-12-åringar i familjedaghem har dessa ökat från 67 600 år 1975 till
126 800 år 1981.

På förslag av den dåvarande regeringen beslutade riksdagen hösten 1981
om ett ändrat statsbidragssystem för barnomsorgen (prop. 1980/81:205, SoU
1981/82:1, rskr 38). Det nya bidragssystemet skulle träda i kraft den 1 januari
1983. Hösten 1982 upphävde riksdagen i enlighet med den nuvarande
regeringens förslag sitt tidigare beslut (prop. 1982/83:55, SoU 12, rskr 100). I
samband med att utskottet hösten 1981 behandlade statsbidragsreglerna

3 Riksdagen 1983184.12 sami. Nr 12

SoU 1983/84:12

34

förordade utskottet att det skulle utarbetas en plan för den fortsatta
utbyggnaden av barnomsorgen fram till full behovstäckning. Som hjälpmedel
härvidlag borde en ny barnomsorgsundersökning utföras av statistiska
centralbyrån (SoU 1981/82:1 s. 9-10). Riksdagen gav som sin mening
regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr 38).

Statistiska centralbyrån har på uppdrag av socialdepartementet i enlighet
med riksdagens beslut genomfört den begärda efterfrågeundersökningen
vårvintern 1982/83. Undersökningen visar bl. a. att våren 1983 hade av de
drygt 653 000 0-6-åringarna 38 % eller 248 000 plats inom den kommunala
barnomsorgen. 149 000 barn hade daghemsplats, 98 000 hade familjedaghemsplats
och 2 000 barn hade annan form av kommunal barnomsorg. Nya
platser efterfrågades för 88 000 (14 %), varav drygt 60 000 i daghem, knappt
27 000 i familjedaghem och knappt 1 000 i annan form av kommunal omsorg.
Av de barn som efterfrågade nya platser behövde 58 % tillsyn 25 timmar eller
mer per vecka. Efterfrågan på nya platser har minskat jämfört med den
föregående undersökningen som genomfördes år 1980, då 137 000 nya
platser efterfrågades. Av gruppen yngre skolbarn hade 97 000 eller 22 % av
samtliga 438 000 7-10-åringar plats inom den kommunala barnomsorgen
våren 1983. Nya platser efterfrågades för 27 000 barn (6 %) varav knappt
24 000 i fritidshem, drygt 3 000 i familjedaghem och drygt 400 platser i annan
form av kommunal barnomsorg.

I den nu aktuella propositionen uppges (s. 4) att det inom socialdepartementet
påbörjats ett arbete som bl. a. gäller utbyggnaden av barnomsorgen.
Arbetet kommer att ske i samverkan med bl. a. Svenska kommunförbundet
och berörda fackliga organisationer (se vidare nedan s. 35).

Målsättning och riktlinjer

Då utskottet behandlade den tidigare nämnda proposition 1980/81:205 om
förenklade statliga regler inom barnomsorgen hade utskottet att ta ställning
till flera motioner med krav som bl. a. syftade till mera preciserade
målsättningar för barnomsorgsverksamheten. Utskottet ansåg liksom motionärerna
att det var nödvändigt att personalen i förskolor och inom
barnomsorgen i övrigt fick en mer preciserad målsättning för sitt arbete och
klarare riktlinjer för vilket innehåll verksamheten skulle ha. Utskottet angav
vissa vägar för hur detta resultat skulle nås (SoU 1981/82:1 s. 16). Bl. a.
borde socialstyrelsen fortsätta och intensifiera förskolans målsättning och
innehåll för kommunerna. Vidare borde riksdagen få en redovisning för
planerna då det gällde det fortsatta arbetet på att ge kommunerna och
personalen stöd och vägledning rörande barnomsorgsverksamheten. Regeringen
borde också ge en översiktlig redovisning för den forsknings- och
försöksverksamhet som i första hand socialstyrelsen bedrivit på barnomsorgsområdet
och för de resultat som därvid kommit fram och som var av
betydelse för att uppnå de i lagstiftningen angivna målen. Vad utskottet

SoU 1983/84:12

35

anfört om viss redovisning för riksdagen rörande målsättning och riktlinjer
m. m. för barnomsorgsverksamheten gav riksdagen som sin mening regeringen
till känna (rskr 38).

Regeringen gav med anledning av riksdagens beslut socialstyrelsen i
uppdrag att

1. i samråd med Svenska kommunförbundet sammanställa erfarenheter och
finna modeller för verksamheten inom hela barnomsorgen som är
anpassade till morgondagens behov av en god barnomsorg (prop.
1980/81:205 s. 6),

2. redovisa sina planer då det gäller det fortsatta arbetet på att ge
kommunerna och personalen stöd och vägledning rörande barnomsorgsverksamheten.
Redovisningen borde innehålla en utförlig tidsplan (SoU
1981/82:1 s. 16),

3. översiktligt redovisa den forsknings- och försöksverksamhet som socialstyrelsen
bedrivit på barnomsorgsområdet. Redovisningen skulle även
innehålla en plan för fortsatt forsknings- och försöksverksamhet (SoU
1981/82:1 s. 16),

4. göra en översyn av anvisningarna för behovsberäkningarna i fråga om
förskole- och fritidshemsplatser (SoU 1981/82:1 s. 10).

Uppdraget under 2. redovisades för riksdagen hösten 1982, se regeringens
skrivelse 1982/83:34, behandlad av socialutskottet i betänkandet SoU
1982/83:12. Uppdraget under 3. redovisas för riksdagen nu i höst i regeringens
skrivelse 1983/84:11. De övriga uppdragen 1. och 4. planerar socialstyrelsen
att fullfölja under budgetåret 1983/84.

I den nyssnämnda regeringsskrivelsen uppges bl. a. att socialstyrelsen är i
färd med att utarbeta ett pedagogiskt program för förskolan. Det pedagogiska
programmet är avsett att bidra till en jämnare kvalitativ utveckling av
förskolans inre verksamhet genom att bilda en ram för planeringen och
utformningen av verksamheten. Med utgångspunkt i det pedagogiska
programmet bör sedan socialnämnderna i landets kommuner utarbeta lokala
riktlinjer för den pedagogiska verksamheten. Det pedagogiska programmet
färdigställs inom kort. Här kan vidare nämnas att socialstyrelsen nyligen
påbörjat ett pedagogiskt program även för fritidshemmen.

Den fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen

I propositionen omtalas att det inom socialdepartementet har påbörjats ett
arbete som berör barnomsorgens utveckling under 1980-talet i kvantitativt
och kvalitativt avseende (s. 4).

I motion 1983184:14 av Gerd Engman m. fl. (s) hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av en ny
utbyggnadsplan för barnomsorgen. Motionärerna hänvisar till vad som sägs i
propositionen om det arbete som påbörjats inom socialdepartementet och
anför att detta arbete inte är tillräckligt. Trots de föreslagna nya reglerna

SoU 1983/84:12

36

kommer det att finnas ett stort antal barn som inte inom en snar framtid
kommer att få sitt behov av barnomsorg tillgodosett. Motionärerna ser det
därför som utomordentligt viktigt att regeringen snarast framlägger en plan,
där man tillsammans med Svenska kommunförbundet ger uttryck för en
ambitionsnivå vad gäller kvantiteten på den årliga utbyggnaden av barnomsorgen
fram till full behovstäckning.

Av redovisningen ovan (s. 34) framgår att socialutskottet hösten 1981
förordade att regeringen skulle få i uppdrag att utarbeta en plan för den
fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen fram till full behovstäckning.
Planen, som också borde innefatta en bedömning av personalbehov och
erforderliga utbildningsinsatser liksom en värdering av olika instrument för
att säkerställa att målet nåddes, borde tas fram efter överläggningar med
Svenska kommunförbundet och föreläggas riksdagen snarast möjligt. Som
hjälpmedel borde användas resultatet av en ny barnomsorgsundersökning
utförd av statistiska centralbyrån (SoU 1981/82:1 s. 9-10). Riksdagen gav
regeringen till känna vad utskottet anfört. I enlighet med riksdagens beslut
genomförde SCB den begärda efterfrågeundersökningen vårvintern 1982/83
(se även ovan s. 34). Den nuvarande socialministern uttalade i proposition
1982/83:55 om upphävande av beslutet om karensdagar, m. m. att i enlighet
med riksdagens beslut arbetet med en utbyggnadsplan för barnomsorgen
skulle komma att fortsätta och att han efter överläggningar med Svenska
kommunförbundet avsåg att återkomma till regeringen med förslag om
proposition till riksdagen.

Utskottet anser liksom motionärerna att det är utomordentligt viktigt att
en plan för den fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen snarast utarbetas.
Mot bakgrund av vad riksdagen uttalade hösten 1981 är det otillfredsställande
att arbetet med en sådan plan inte fortskridit längre. Regeringen bör
därför med förtur slutföra arbetet med den av riksdagen begärda utbyggnadsplanen
så att den kan framläggas för riksdagen under innevarande riksmöte.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I motion 1982183:743 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
uttalar att utbyggnaden av samhällets barnomsorg bör ske i form av daghem
och fritidshem och att familjedaghemmen därvid på sikt endast bör utgöra ett
komplement för barn i speciella situationer (yrkande 2). Motionärerna anser
att den bästa omsorgsformen för de allra flesta förskole- och skolbarn är
daghem och fritidshem och att de familjedaghemsplatser som nu finns på sikt
bör ersättas av en kollektiv barnomsorg. De kvinnor som arbetar som
dagmammor bör erbjudas utbildning för att sedan arbeta i den kollektiva
barnomsorgen, anser motionärerna.

I anslutning till den ovannämnda barnomsorgspropositionen hösten 1981
behandlades ett med det nu aktuella yrkandet i motion 1982/83:743 identiskt
motionsyrkande från vänsterpartiet kommunisterna.

I barnomsorgspropositionen anförde dåvarande socialministern vissa
synpunkter på familjedaghemmen (s. 12). Hon uttalade att de utgjorde ett

SoU 1983/84:12

37

värdefullt komplement till daghem och fritidshem samt angav vissa situationer,
där enligt hennes mening familjedaghemmet kunde vara att föredra
framför dag- eller fritidshem, exempelvis i glesbygdsområden med långa
reseavstånd till dag- eller fritidshem. Efter att ha redovisat socialministerns
uttalanden avstyrkte utskottet motionsyrkandet och anförde (SoU 1981/82:1
s. 12).

Enligt utskottets mening kan det finnas situationer där det är lika lämpligt
eller lämpligare att placera ett barn i familjedaghem som i daghem eller
fritidshem. Med hänsyn till den frihet som kommunerna har och även i
fortsättningen bör ha att organisera barnomsorgen är det emellertid inte
påkallat med något särskilt riksdagsuttalande om familjedaghemmens framtida
ställning.

Även i en motion i anslutning till budgetpropositionen våren 1982
framställde vänsterpartiet kommunisterna motsvarande yrkande. Utskottet
vidhöll sin ovan angivna inställning och avstyrkte motionsyrkandet (SoU
1981/82:41).

I den nu aktuella propositionen (s. 8) framhålls vikten av att kvalitetsfrågorna
uppmärksammas även i familjedaghemmen. Som exempel på en
kvalitetshöjande åtgärd anges inrättandet av öppna förskolor, där dagbarnvårdarna
antingen i egna grupper eller tillsammans med hemarbetande
föräldrar och deras barn kan träffas och delta i olika verksamheter.

Utskottet vill understryka socialministerns uttalande om vikten av att
uppmärksamma kvalitetsfrågorna även i familjedaghemmen.

Utskottet finner i övrigt inte skäl att ompröva sitt tidigare ställningstagande,
dvs. att det med hänsyn till kommunernas frihet att organisera
barnomsorgen inte är påkallat med något riksdagens uttalande om familjedaghemmens
framtida ställning. Motion 1982/83:743 yrkande 2 avstyrks
således.

I samma motion föreslås vidare att riksdagen uttalar att målsättningen bör
vara att alla barn upp till tolv år skall kunna beredas plats i samhällets
barnomsorg, vilket också bör vara riktmärke för regeringens aviserade
överläggningar med Svenska kommunförbundet (yrkande 1).

I ett motionsyrkande från vänsterpartiet kommunisterna i anslutning till
den ovannämnda propositionen om förenklade regler inom barnomsorgen
föreslogs, i likhet med i den nu aktuella motionen, att riksdagen borde uttala
att målsättningen borde vara att alla barn i åldern 0,5-12 år skulle kunna
beredas plats i samhällets barnomsorg. Utskottet fann då inte anledning till
omprövning av målsättningen enligt 1976 års riksdagsbeslut - nämligen att
alla barn till förvärvsarbetande och studerande föräldrar samt barn med
behov av särskilt stöd skulle kunna beredas plats inom den kommunala
barnomsorgen - och avstyrkte därför motionen (SoU 1981/82:1 s. 7).

Utskottet anser inte att riksdagen har anledning att ändra sin inställning i
denna fråga. Utskottet avstyrker därför motion 1982/83:743 i denna del
(yrkande 1).

SoU 1983/84:12

38

I motion 1982183:686 av Ola Ullsten m. fl. (fp) föreslås att allmän
deltidsförskola på sikt införs för alla barn från tre års ålder (yrkande 1 b).

Enligt socialtjänstlagen (1980:620) skall barn anvisas plats i förskola
fr. o. m. höstterminen det år då barnet fyller sex år. Sådan förskola-daghem
eller deltidsgrupp - skall omfatta minst 525 timmar om året. I glesbygd kan
den allmänna förskolan delas upp på två år och skall då omfatta sammanlagt
minst 700 timmar. Förskolebarn med behov av särskilt stöd (t. ex. handikappade
barn, vissa invandrarbarn samt barn som av språkliga eller sociala skäl
behöver stöd) skall erbjudas plats i förskola tidigare än vid sex års ålder.
Verksamheten i deltidsförskola omfattar i regel tre timmar per barn och dag.

Den allmänna förskolan för sexåringar omfattas inte av statsbidragsgivningen.
I den nu aktuella propositionen anförs följande som skäl för att inte
heller i fortsättningen låta sexåringsförskolan bli statsbidragsberättigad
(s. 5).

I debatten om statsbidragen till barnomsorgen har ibland föreslagits att
också deltidsförskolan för sexåringar borde omfattas av statsbidragsgivningen.
Jag vill emellertid erinra om att statsbidraget till barnomsorgen är avsett
att underlätta för kommunerna att bygga ut en verksamhet som inte
motsvarar den efterfrågan som finns. Något sådant motiv finns inte när det
gäller den allmänna förskolan. Alla sexåringar erbjuds i dag plats i
deltidsgrupp eller daghem. Att låta deltidsförskolan bli statsbidragsberättigad
skulle i stället göra statsbidragssystemet mera svåröverskådligt och
dessutom medföra tveksamma omfördelningseffekter mellan kommunerna.
Jag vill vidare erinra om att sexåringarnas rätt till deltagande i förskolans
verksamhet regleras genom lagstiftning, som innebär att alla sexåringar har
rätt till en plats i deltidsförskola. När denna tillkom var man överens mellan
staten och kommunerna om att deltidsförskolans verksamhet inte skulle blir
statsbidragsberättigad.

Den allmänna förskolan infördes genom att förskolelagen antogs (prop.
1973:136, SoU 1973:30, rskr372). Till grund för lagförslaget låg Barnstugeutredningens
betänkande Förskolan del 1 och 2 (SOU 1972:26 och 27). Som
motiv till införandet av en allmän förskola angavs barnens behov av
kamratkontakter och kontakt med olika samhällsgrupper (prop. s. 61).
Vidare framhölls de första levnadsårens avgörande betydelse för barnens
utveckling i såväl socialt, känslomässigt, motoriskt som intellektuellt hänseende.
Mot bakgrund av den i vårt land relativt sena skolstarten var det, enligt
socialministerns mening, viktigt att samhället genom olika insatser gav
familjen stöd och hjälp under dessa faser av barnens utveckling. Utskottet
anslöt sig härtill (betänkandet s. 15) samt framhöll särskilt den betydelse det
har för alla barn att i ett tidigt skede komma i kontakt med barn från andra
samhällsmiljöer än den egna.

Det kan här nämnas att barnstugeutredningen ansåg att ett senare steg i
utbyggnadsplaneringen borde vara att förverkliga en tvåårig förskola för alla
barn (Förskolan del 2 s. 264).

Som framhålls i den nu aktuella propositionen (s. 3) måste i en för landet

SoU 1983/84:12

39

svår ekonomisk tid även ett högt prioriterat område som barnomsorgen
anpassas till de ramar som samhällsekonomin ger. I ett läge då det måste gälla
att mer effektivt utnyttja redan befintliga resurser kan det därför, enligt
utskottets mening, inte komma i fråga att ålägga kommunerna att bygga ut
den allmänna förskolan, även om det i och för sig kan finnas skäl som talar för
en sådan utbyggnad. Utskottet vill emellertid tillägga att utöver de barn som
har plats i daghem och familjedaghem ett stort antal barn också har tillgång
till öppna förskolor. Utskottet avstyrker således motion 1982/83:686 i här
aktuell del (yrkande 1 b).

Barnomsorg på obekväm arbetstid

I motion 1982183:737av Gunnar Nilsson i Stockholm m. fl. (s) hemställs att
riksdagen begär att regeringen i kommunala överläggningar om en ny
utbyggnadsplan för barnomsorgen tar upp frågan om barnomsorg på
obekväma arbetstider (yrkande 1). I samma motion hemställs vidare att
regeringen genom socialstyrelsen kontinuerligt följer upp frågan om barnomsorg
på obekväma arbetstider i den kommunala barnomsorgsplaneringen
(yrkande 2). Motionärerna menar att de flesta kommuner skjutit ifrån sig
problemet med barnomsorg på obekväm arbetstid och i regel inte ens
undersökt hur de föräldrar som arbetar obekväm arbetstid i dag löser
barnomsorgen.

En försöksverksamhet med barnomsorg på obekväm arbetstid - tidiga
morgnar, kvällar, nätter samt lördagar och söndagar - har bedrivits i Luleå
och Surahammar. Utskottet har tidigare ställt sig positivt till att sådan
försöksverksamhet skulle bedrivas (SoU 1976/77:25). När det gäller omsorgsformen
som sådan har utskottet uttalat bl. a. följande (betänkandet
s. 17).

Utskottet vill emellertid starkt framhålla att det är nödvändigt att
arbetslivet anpassas efter barns och föräldrars behov, vilket också i olika
sammanhang framhållits både från arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer.
Från den synpunkten är det ökande skiftarbetet oroande. Anpassningen
av arbetslivet är emellertid ett arbete på längre sikt. Med hänsyn till
de krav som vissa samhällsfunktioner, bl. a. vårdsektorn, ställer torde, som
framhålls i motionen, målet inte heller kunna nås för alla yrkeskategorier.
Vissa industrier är också av en sådan karaktär att långa utnyttjandetider i det
närmaste är en nödvändighet. Mot denna bakgrund framstår det som
nödvändigt att så snart som möjligt få till stånd kommunal barnomsorg på
obekväm arbetstid.

Försöksverksamheten med barnomsorg på obekväm arbetstid har nu
utvärderats och har i huvudsak givit ett positivt resultat.

I en socialdemokratisk motion till riksmötet 1981/82 med delvis samma
innehåll som den nu aktuella motionen 1982/83:737 ville motionärerna att
behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid skulle redovisas i barnomsorgsplanerna.
Redovisningen borde ske i samarbete med Svenska kommun -

SoU 1983/84:12

40

förbundet och efter kontakt med de anställdas huvudorganisationer. Vid
besvarandet av motionen erinrade utskottet (SoU 1981/82:41 s. 14) om att
efterfrågan på kommunal barnomsorg på obekväm arbetstid kartlagts i 1980
års barnomsorgsundersökning. Enligt utskottets uppfattning var det självklart
att motsvarande kartläggning skulle komma att göras även i den
kommande barnomsorgsundersökningen. Huruvida kommunerna också
årligen skulle redovisa det aktuella behovet av barnomsorg på obekväm
arbetstid var en fråga om i första hand fick prövas av socialstyrelsen, fortsatte
utskottet, och påpekade att det i sammanhanget måste beaktas hur betungande
uppgiftsinsamlingen på området var för kommunerna. Utskottet ansåg
att motionsyrkandet därmed besvarats.

I samband med att landets kommuner redovisat sina barnomsorgsplaner
till socialstyrelsen har de av socialstyrelsen i enkäter de tre senaste
planeringsomgångarna tillfrågats om de genomfört undersökningar av
behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid. Erfarenheterna härav redovisas
i socialstyrelsens skrift ”Barnomsorgsplanering 1982:3”. Planeringsperioden
1979-1983 hade 62 kommuner genomfört sådana undersökningar,
perioden 1980-1984 73 kommuner och perioden 1981-1985 26 kommuner.

Den ovannämnda barnomsorgsundersökningen 1982/83 (se s. 34) har
kartlagt bl. a. efterfrågan på kommunal barnomsorg på obekväm arbetstid.
Undersökningen visar att omsorg på obekväm arbetstid efterfrågades för
34 000 (10 %) av de förskolebarn för vilka man efterfrågade kommunal
barnomsorg under våren 1983. 19 000 barn behövde omsorg på kvällstid,
13 000 behövde omsorg tidigt på morgonen, 15 000 på dagtid lördagar
och/eller söndagar och 5 000 behövde omsorg nattetid.

Den arbetsgrupp inom socialdepartementet som bl. a. skall se över
utbyggnadsbehovet (se ovan s. 34) kommer enligt vad utskottet inhämtat att
beakta den efterfrågan på barnomsorg på obekväm arbetstid som barnomsorgsundersökningen
påvisat.

Den senaste barnomsorgsundersökningen visar alltså att 34 000 barn är i
behov av barnomsorg på obekväm arbetstid. Undersökningens resultat
understryker det utskottet tidigare uttalat om nödvändigheten av att så snart
som möjligt få till stånd kommunal barnomsorg på obekväm arbetstid. Som
nyss nämnts kommer den nyligen tillsatta arbetsgruppen inom socialdepartementet
att beakta efterfrågan av barnomsorg på obekväm arbetstid vid
arbetet med den nya utbyggnadsplanen. Utskottet anser därför inte att det är
påkallat med någon riksdagens åtgärd i anledning av motion 1982/83:737
yrkande 1.

Vad beträffar uppföljning av frågan om barnomsorg på obekväm arbetstid
i den kommunala barnomsorgsplaneringen vill utskottet hänvisa till vad
utskottet anförde med anledning av motsvarande yrkande vid riksmötet
1981/82 (se ovan). Motionen avstyrks således även i denna del (yrkande 2).

SoU 1983/84:12

41

Personalutbildning m. m.

I motion 1982/83:1614 av Inga Lantz m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om förslag som innebär att regler för allmän
behörighet för personal inom barnomsorgen införs (yrkande 1). Som en följd
av detta yrkande hemställer motionärerna vidare att redan anställd personal
som saknar formell behörighet bereds möjlighet att med bevarad lön erhålla
sådan behörighet (yrkande 2). Utbyggnaden av barnomsorgen får inte bara
ske kvantitativt utan måste också innebära kvalitativa förbättringar, anser
motionärerna och menar att detta förutsätter bättre utbildad personal.
Motionärerna hemställer slutligen att riksdagen uttalar att personalen inom
barnomsorgen genom kommunens försorg bör beredas möjlighet till fortbildning
motsvarande 30 timmar per år (yrkande 3).

I motion 1982183:743 av Lars Werner m. fl (vpk) framförs åsikten att det
endast skall finnas en personalkategori i arbetet med barnen inom förskolan.
Nuvarande uppdelning i barnskötare med huvudsaklig inriktning på spädbarnen
och förskollärare för de äldre förskolebarnen grundar sig på en konstlad
och föråldrad inställning, anser motionärerna. Barnskötarna har lägre lön
och annan facklig tillhörighet än förskollärarna, anför man vidare, och detta
är enligt motionärernas uppfattning ett förhållande som försvårar ett bra
samarbete mellan personalgrupperna. Motionärerna föreslår att riksdagen
uttalar att uppdelningen i barnskötar- och förskollärartjänster på sikt bör
avskaffas och ersättas av en tjänsteform benämnd förskollärare (yrkande 7).

Som framgått ovan (s.00) redovisades i regeringens skrivelse 1982/83:34
om socialstyrelsens fortsatta arbete med innehållet i barnomsorgen bl. a. de
olika åtgärder som socialstyrelsen avser att vidta då det gäller att ge
kommunerna och personalen stöd och vägledning. Till grund för skrivelsen
låg socialstyrelsens rapport ”Utvecklingsplan för barnomsorgen”. Skrivelsen
behandlades av utskottet i betänkandet SoU 1982/83:12. På förslag av
utskottet föranledde skrivelsen inte någon riksdagens åtgärd. Beträffande
personalen inom barnomsorgen framhöll socialstyrelsen i den nämnda
rapporten att det var angeläget med en enhetlig yrkeskår och menade att alla
anställda borde ha en likvärdig grundutbildning. De barnskötare som fanns
inom verksamheten borde därför enligt socialstyrelsen få vidareutbildning.
Socialstyrelsen föreslog vidare en översyn av både grund- och vidareutbildningen.
Socialstyrelsen ansåg att den kraftiga utbyggnaden av förskolan och
därmed också av utbildningarna under 1970-talet medfört vissa brister i
yrkeskunskaperna. Bl. a. mot bakgrund härav fanns det enligt socialstyrelsen
starka skäl att göra en kraftig satsning på fortbildning för barnomsorgens
personal under 1980-talet. I regeringsskrivelsen anmäldes (s. 17) att en
särskild arbetsgrupp tillsatts för att i enlighet med riksdagens beslut (SoU
1981/82:1, rskr 38) göra en bedömning av erforderliga utbildningsinsatser i
nära anslutning till framtagandet av en ny utbyggnadsplan för barnomsorgen.
Detta arbete borde enligt dåvarande socialministern avvaktas innan ställning

SoU 1983/84:12

42

togs till eventuella förändringar av utbildningsinsatserna.

Den här nämnda arbetsgruppen är numera avvecklad. Den avses bli ersatt
av den arbetsgrupp som enligt vad som förutskickas i den nu aktuella
propositionen (s. 4) skall arbeta med barnomsorgens utveckling under
1980-talet i kvantitativt och kvalitativt avseende. Denna nya arbetsgrupp
kommer enligt vad utskottet inhämtat även att uppmärksamma frågor om
personalens utbildning.

Regeringen har vidare i oktober 1983 lämnat ett särskilt uppdrag till
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att utreda frågan om förändringar
i fritidspedagog- och förskollärarutbildningarna och komma in med de
förslag som utredningen föranleder. I den till uppdraget fogade promemorian
tas bl. a. upp frågor om hur utbildningarna bör anpassas till en fastare
struktur och ökad målinriktning i fritidshemmens och förskolans verksamheter.
Vidare berörs olika frågor om samverkan mellan olika utbildningar
m. m.

Utskottet har under tidigare riksmöten behandlat motionsyrkanden från
vänsterpartiet kommunisterna rörande regler för allmän behörighet för
personal inom barnomsorgen, möjlighet för personal utan formell behörighet
att med bevarad lön erhålla sådan behörighet samt avskaffande av
uppdelningen i barnskötar- och förskollärartjänster. Yrkandena motsvaras i
tur och ordning av de nu aktuella yrkandena i motion 1982/83:1614 yrkande 1
och 2, och motion 1982/83:743 yrkande 7. Motionsyrkandena rörande
behörighet m. m. avstyrktes av utskottet enligt följande (SoU 1981/82:1
s. 23).

Utskottet anser i likhet med vad som kommer till uttryck i propositionen
att det är utomordentligt viktigt att det finns personal inom barnomsorgen
som är utbildad för uppgiften. Den som arbetat länge inom området men som
saknar formell utbildning kan ha goda förutsättningar för att på ett bra sätt
svara för uppgifter inom barnomsorgen, och han eller hon kan tillföra
verksamheten erfarenheter som är av stort värde. Detta gäller inte minst i fall
där på en avdelning också arbetar personal som har en adekvat utbildning
men som saknar någon längre tids yrkeserfarenhet. Tillgången på personal
med lång erfarenhet av arbetet vid förskolor och fritidshem kan emellertid
inte ersätta behovet av personal som är utbildad för området. Utskottet vill
därför framhålla angelägenheten av att det vid förskolor och fritidshem
anställs personal som genomgått utbildning till förskollärare, fritidspedagog
eller barnskötare och att personal som redan är anställd bereds möjlighet att
genomgå sådan utbildning. Av en av socialstyrelsen nyligen publicerad
rapport framgår att tillgången på utbildad personal successivt ökar och på sikt
beräknas bli mycket god. Detta underlättar möjligheterna för kommunerna
att anställa sådan personal. Utskottet utgår från att kommunerna tar till vara
de sålunda ökande möjligheterna att stärka barnomsorgens kvalitet. Det
skulle strida mot det synsätt på kommunernas frihet då det gäller att ordna
barnomsorgen som utskottet inledningsvis anslutit sig till, om riksdagen
fattade beslut om särskilda behörighetsregler för rätt att inneha tjänst inom
barnomsorgen eller om att viss andel av personalen skulle ha genomgått visst
slag av utbildning.

När det gäller motionskravet på möjligheten för personal utan formell

SoU 1983/84:12

43

kompetens att genomgå utbildning med bevarad lön har utskottet, med
hänvisning till tidigare uttalanden av utbildningsutskottet, framhållit att
frågan om löneförmånerna för kommunalt anställd personal är en förhandlingsfråga
(betänkandet s. 24). Yrkandet angående avskaffandet av uppdelningen
i barnskötar- och förskollärartjänster har avstyrkts av utskottet med
hänvisning till att utskottet inte ansett det motiverat att göra något uttalande
om vilka tjänster kommunerna bör inrätta inom barnomsorgen (betänkandet
s. 25). I betänkande SoU 1981/82:41 avstyrkte utskottet motsvarande
yrkanden under hänvisning till sina i det förstnämnda betänkandet framförda
synpunkter.

I detta sammanhang kan nämnas att vänsterpartiet kommunisterna i en
annan motion våren 1983, motion 1982/83:1613, framställt yrkanden angående
utbildningen för personalen inom barnomsorgen. Yrkandena gick ut på
att inga nedskärningar av utbildningen av förskollärare och fritidspedagoger
borde ske, att utbildningsanslaget borde höjas, att utbildningskapaciteten
borde anpassas till den fortsatta utbyggnaden samt att riksdagen hos
regeringen borde begära förslag till en enhetlig utbildning för all personal
inom barnomsorgen. Utbildningsutskottet avstyrkte yrkandena (UbU 1982/
83:27). När det gäller det sistnämnda yrkandet hänvisade utbildningsutskottet
bl. a. till att universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) påbörjat en
revidering av samtliga utbildningsplaner för allmänna utbildningslinjer och
att därvid även utbildningsplanerna för förskollärarlinjen och fritidspedagoglinjen
skulle komma att ses över (betänkandet s.ll). Riksdagen följde
utskottet.

I motion 1982/83:1614 yrkande 3 hemställs också att personalen genom
kommunens försorg bereds möjlighet till fortbildning motsvarande 30
timmar per år. Ett liknande yrkande behandlades av utskottet våren 1982 och
avstyrktes med följande motivering (SoU 1981/82:41, s. 17).

Utskottet har i olika sammanhang uttalat sig om vikten av att barnomsorgspersonalen
får möjlighet till fortbildning. Socialstyrelsen ägnar också stor
uppmärksamhet åt frågan. I detta hänseende bör särskilt nämnas att
kommunerna skall redovisa till socialstyrelsen vilken fortbildning som
förekommit i kommunerna (se skriften Barnomsorgsplanering 1982:1 s.14).
Lika lite som utskottet kan förorda att särskilda behörighetskrav uppställs
kan utskottet emellertid tillstyrka att kommunerna skulle åläggas att ge
personalen fortbildning av viss omfattning.

Riksdagen följde utskottet.

Av UHÄ:s anslagsframställning för budgetåret 1984/85 framgår att UHÄ
delar socialstyrelsens uppfattning att vidareutbildningsmöjligheterna för
barnomsorgspersonalen bör utökas. Enligt UHÄ bör påbyggnadslinjer
inrättas för att tillförsäkra dels att utbildningarna blir mer enhetliga, dels att
de får en rimlig dimensionering och spridning över landet. UHÄ hemställer
därför att en påbyggnadslinje för barnomsorgspersonal, 20 poäng, inrättas
per den 1 juli 1984.

Utskottet har vidare erfarit att socialstyrelsen i det pedagogiska program -

SoU 1983/84:12

44

met för förskolan (se ovan. s. 35) kommer att ta upp fortbildningen och dess
betydelse för utvecklingen av förskolans kvalitet.

Det utskottet anförde vid riksmötet 1981/82 om regler för allmän
behörighet för personal inom barnomsorgen och möjlighet för personal utan
formell behörighet att med bevarad lön erhålla sådan behörighet äger
fortfarande giltighet. Med hänvisning till den motivering utskottet redovisade
i betänkande SoU 1981/82:1 samt till det inledda arbetet med en översyn
av barnomsorgsutbildningen avstyrker utskottet motion 1982/83:1614 yrkandena
1 och 2. Motion 1982/83:743 yrkande 7 avstyrks med hänsyn till att det
bör ankomma på vederbörande kommun att avgöra vilka typer av tjänster
som bör inrättas inom barnomsorgen.

När det gäller fortbildningen vill utskottet här åter understryka vad
utskottet tidigare uttalat om vikten av att barnomsorgspersonalen får
möjlighet till fortbildning. Utskottet vill även hänvisa till vad socialstyrelsen
och UHÄ uttalat om en utökning av vidareutbildningsmöjligheterna. I
sammanhanget kan erinras om att det i propositionen föreslås att det inom
ramen för statsbidraget till barnomsorgen årligen avsätts 30 milj. kr. för
lokalt utvecklings- och förnyelsearbete inom barnomsorgen. Inte heller nu
kan utskottet emellertid tillstyrka att kommunerna skulle åläggas att ge
personalen fortbildning av viss omfattning. Utskottet avstyrker därför
motion 1982/83:1614 även i denna del (yrkande 3).

Rekryteringen av män till barnomsorgen

I motion 1982/83:686 av Ola Ullsten m. fl. (fp) begärs åtgärder för att bryta
den sneda könsfördelningen bland förskolans personal (yrkande 1 c). Enligt
motionärerna bör förskolan motverka traditionella könsroller och detta
kräver bl. a. att fler män arbetar inom barnomsorgen. En ökad andel män
som arbetar med barn i förskola och på lågstadium markerar att män har
samma ansvar för barn som kvinnor. Barn behöver både kvinnliga och
manliga förebilder för sin identitetsutveckling. Motionärerna påtalar också
de kommunala arbetsgivarnas ansvar för att förbättra balansen mellan
kvinnor och män på arbetsplatserna.

Vid slutet av år 1979 uppgick andelen manlig personal i daghem till knappt
4 procent. År 1982 var 7 procent män. Riksrevisionsverket uttalade i sin
revisionsrapport år 1980 ”Statlig styrning av samhällets barnomsorg 2:
Personal och utbildning” att den låga andelen män bland personalen inom
barnomsorgen var otillfredsställande och att utvecklingen på kort och lång
sikt borde följas av socialstyrelsen. I propositionen 1980/81:205 om förenklade
statliga regler inom barnomsorgen betonade dåvarande socialministern
det angelägna i att åstadkomma en jämnare fördelning mellan män och
kvinnor bland den personal som var anställd i daghem och fritidshem. Hon
ansåg dock att frågan om att öka andelen män i utbildningen främst ankom på
skolöverstyrelsen. Hon erinrade vidare om att riksdagen, efter förslag i 1980
års budgetproposition (prop. 1979/80:100, bilaga 12), fattat beslut om att den

SoU 1983/84:12

45

form av könskvotering som sedan år 1971 förekommit vid antagningen till
förskollärarutbildningen borde upphöra redan inför läsåret 1980/81. Motivet
härför var att den positiva särbehandlingen av män visat sig ha endast en
marginell effekt för männens intresse att söka till utbildningen.

Socialutskottet behandlade hösten 1978 ett motionsyrkande från folkpartiet
med delvis samma innehåll som den nu aktuella motionen 1982/83:686
yrkande 1 c. Yrkandet gick bl. a. ut på att öka antalet män bland förskolans
personal. Utskottet ansåg det inte erforderligt med någon riksdagens åtgärd i
anledning av motionen utan hänvisade till att jämställdhetskommittén då
höll på att göra en slutlig utvärdering av försöksverksamheten med könskvotering
till förskollärarutbildningen samt att kommittén skulle överlämna
förslag till åtgärder för att få fler män till förskollärar- och fritidspedagogutbildning
till regeringen i början av 1979 (SoU 1978/79:1 s. 20)

I den nya läroplanen för grundskolan, Lgr 80, har föreskrivits att skolan
skall verka för att eleverna i den praktiska arbetslivsorienteringen (PRAO)
ges inblick i arbetslivsområden dominerade av det motsatta könet. Även då
det gäller studie- och yrkesorienteringen (SYO) skall skolan enligt läroplanen
verka för jämställdhet och stimulera eleverna att välja yrke oberoende av
traditionella könsrollsföreställningar.

Det kommunala medbestämmandeavtalet (MB A-KL) innehåller ett kapitel
om jämställdhet mellan kvinnor och män. Enligt avtalets 14 § är den
kommunala arbetsgivaren skyldig att aktivt främja jämställdhet i sin
verksamhet. Avtalet ger vidare möjlighet till positiv särbehandling av det
underrepresenterade könet i samband med rekrytering och utbildning.

Enligt uppgift har Svenska kommunförbundet agerat på olika sätt för att
göra kommunerna medvetna om avtalets innebörd i jämställdhetshänseende
och om fördelarna med en jämnare könsfördelning. Kommunförbundet har
bl. a. till alla kommuner förmedlat de olika lösningar för att få det
underrepresenterade könet att söka arbeten med överrepresentation av det
andra könet som en del kommuner använt sig av, t. ex.

- SSA-råden (de lokala planeringsråden) sänder ut personer som arbetar i
yrken dominerade av det motsatta könet till skolorna för att berätta om sin
arbetssituation

- kommunen ordnar veckolånga yrkesbyten mellan typiskt manliga och
typiskt kvinnliga arbetsplatser

- Stockholms kommun anordnar seminarier för män anställda inom barnomsorgen
för att ge dem möjlighet att utbyta erfarenheter.
Socialstyrelsen har 1980 givit ut ett studiematerial, Könsroller i barnomsorgen,
som är avsett att användas som underlag för gruppdiskussioner bland
barnomsorgspersonalen. Materialet tar främst sikte på personalens attityder
mot barnen, men berör också situationen för den manliga daghemspersonalen.
Socialstyrelsen anser sig i övrigt sakna effektiva metoder för att påverka
könsfördelningen.

Den kommitté som tillsatts för att göra en översyn av fritidshemsverksam -

SoU 1983/84:12

46

heten för yngre skolbarn (S 1982:08), vilken antagit namnet fritidshemskommittén,
skall enligt direktiven bl. a. se över vilka möjligheter det finns att få
till stånd en jämnare fördelning av personalen vad avser kön, ålder och
utbildning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning beträffande vikten av att fler
män rekryteras till tjänster inom barnomsorgen. Utskottet har här pekat på
den kommunala arbetsgivarens skyldighet att enligt det kommunala medbestämmandeavtalet
aktivt främja jämställdhet i sin verksamhet och den
möjlighet till positiv särbehandling av det underrepresenterade könet som
avtalet medger. En sådan positiv särbehandling vid rekryteringen till tjänster
inom barnomsorgen förutsätter givetvis manliga sökande till tjänsterna.
Enligt den nya läroplanen för grundskolan skall skolan som tidigare nämnts
stimulera eleverna att välja yrke oberoende av traditionella könsrollsföreställningar.
På sikt borde skolans insatser härvidlag bidra till att få fler män
att söka till barnomsorgsutbildningarna. Emellertid har det såväl i fritidspedagogkåren
som i förskollärarkåren de senaste åren uppstått en betydande
arbetslöshet, ett förhållande som torde vara ägnat att motverka manliga
sökandes intresse för utbildningarna.

Som redovisats ovan har åtskilliga initiativ tagits för att bryta den ojämna
könsfördelningen bland förskolans personal. Utskottet anser att det finns
skäl att avvakta resultatet av dessa initiativ liksom fritidshemskommitténs
arbete med att se över vilka möjligheter det finns att få till stånd en jämnare
könsfördelning. Motion 1982/83:686 avstyrks således i här aktuell del
(yrkande 1 c).

Föräldramedverkan i barnomsorgen

I motion 1982183:1312 av Ola Ullsten m. fl. (fp) begärs att de olika försök
med föräldramedverkan inom barnomsorgen som gjorts nu redovisas och
utvärderas (yrkande 4). Motionärerna anser att många föräldrar tar alltför
liten del i sina barns vardag på daghemmen och att detta inte är bra. Ett sätt
att göra föräldrar mer delaktiga i barnomsorgen och i daghemmets skötsel är
enligt motionärerna att ge föräldrarna tillfälle att aktivt medverka i
barnomsorgen. Man borde därför knyta föräldramedverkan till daghemsplatsen.

Enligt socialstyrelsen utgör arbetet med att öka föräldrarnas medverkan
och inflytande över förskoleverksamheten ett av förskolans mest angelägna
utvecklingsområden (”Förskolans pedagogiska verksamhet - mål och inriktning”
i serien Arbetsplan för förskolan (1981), s. 21-25). I barnomsorgsgruppens
slutbetänkande Barn och Vuxna, SOU 1980:27, redovisas en
modell för föräldramedverkan i barnomsorgen som nu har prövats i större
omfattning. Modellen innebär att föräldrar ges möjlighet att aktivt delta i den
dagliga verksamheten 2-4 dagar per barn och år och att därutöver delta i
planeringsgrupper och i föräldramöten. Socialstyrelsen rekommenderar

SoU 1983/84:12

47

kommunerna att arbeta fram och pröva modeller för ett mer organiserat
föräldrainflytande i förskolans verksamhet.

I den ovan nämnda regeringsskrivelsen 1982/83:34 tog socialministern
även upp frågan om samverkan mellan barnomsorgen och föräldrarna och
anförde (skrivelsen s. 13):

En viktig utgångspunkt för en väl fungerande barnomsorg i kommunal regi
är att föräldrarna har förtroende för verksamheten - för dess innehåll,
uppläggning och organisatoriska form. För att skapa detta förtroende är det
viktigt att föräldrarna lär känna och förstå både syftet med verksamheten och
det pedagogiska arbetssättet inom barnomsorgen.

För personalen inom barnomsorgen är det på motsvarande sätt viktigt att
lära känna det enskilda barnets familjesituation, dess speciella egenheter och
uttryckssätt. Stor vikt har därför sedan länge lagts vid introduktionen av ett
barn i samband med att vistelsen inom barnomsorgen påbörjas. Även under
barnets fortsatta vistelse inom barnomsorgen är det väsentligt med ett
fortlöpande nära samarbete mellan personalen och föräldrarna. Jag har
därför i olika sammanhang-senast i prop. 1980/81:205 om förenklade regler
inom barnomsorgen - understrukit betydelsen av föräldrarnas medverkan,
bl. a. när det gäller uppläggningen av och innehållet i det pedagogiska
arbetet. Jag vill understryka vikten av att såväl socialstyrelsen vid utarbetandet
av det pedagogiska programmet som socialnämnderna vid utarbetandet
av kommunala riktlinjer för barnomsorgen uppmärksammar dessa frågor
särskilt. Enligt min mening är det väsentligt att såväl kommunen, personalen
som föräldrarna medverkar till att samverkan kan organiseras på ett positivt
sätt. Detta måste ibland medföra att okonventionella lösningar används och
att eventuella hinder för föräldrarnas medverkan i möjligaste mån undanröjs.

Utskottet hade inte något att erinra häremot (SoU 1982/83:12).

Även i den aktuella propositionen anses det vara av stor betydelse att
samarbetet med barnens föräldrar, lärare och andra vuxna som finns i
barnens närhet stimuleras och utvecklas (s. 6).

Regeringen har nyligen tillsatt en demokratiberedning (Dir. 1983:44) som
skall pröva olika vägar att ytterligare fördjupa den kommunala demokratin.
Enligt direktiven för beredningen bör det vara möjligt att inom ramen för det
representativa systemet öka medborgarnas ansvar för de delar av samhällsverksamheten
som de kommer i direkt beröring med i egenskap av brukare,
t. ex. föräldrarna på daghemmen. Beredningen bör bl. a. medverka till att
försöksverksamhet med brukarmedverkan startas och att erfarenheter från
verksamheten sammanställs och förmedlas till kommuner och organisationer.

Regeringen har också tillsatt en barn- och ungdomsdelegation (Ju
1983:01). I direktiven ingår bl. a. att delegationen skall ge en övergripande
belysning av i vilka former och i vilken utsträckning medverkan och
ansvarstagande från föräldrars och barns sida kan ske i förskola, skola och i
fritidshemsverksamhet i vid bemärkelse.

Socialstyrelsens pedagogiska program för förskolan kommer enligt uppgift
att beröra även formerna för föräldrasamarbete och föräldrars deltagande i

SoU 1983/84:12

48

den pedagogiska planeringen. Det kan vidare nämnas att enligt regeringens
uppdrag till UHÄ att se över innehållet i barnomsorgsutbildningarna (se s. 0)
måste frågan om olika former av föräldramedverkan också uppmärksammas
mer i fritidspedagog- och förskollärarutbildningarna.

Som framgått av den här lämnade redogörelsen har barn- och ungdomsdelegationen
och demokratiberedningen fått i uppdrag att ge en övergripande
belysning av resp. bedriva försöksverksamhet med föräldramedverkan i
bl. a. barnomsorgen. Utskottet finner det därför inte erforderligt att
riksdagen tar initiativ till en sådan utvärdering och redovisning som
motionärerna begärt. Motion 1982/83:1312 avstyrks således såvitt här är i
fråga (yrkande 4).

Åldersanpassad verksamhet

I motion 1982183:743 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
uttalar att vid inrättande av åldersintegrerade avdelningar inom barnomsorgen
behovet av att bedriva åldersanpassad verksamhet beaktas (yrkande 4).
Motionärerna menar att det inte är utan problem att bedriva verksamhet i
s. k. utvidgade syskongrupper. Det kan vara svårt att finna varierande
pedagogisk sysselsättning för alla barn i gruppen, anför motionärerna.
Erfarenheter från denna typ av gruppsammansättning visar också att de äldre
barnens behov kan bli eftersatta, anför motionärerna vidare.

En försöksverksamhet med s. k. utvidgade syskongrupper (åldersintegrerade
grupper) inom daghem och fritidshemsverksamhet, dvs. där barnen
tillhör samma grupp från 7 månader till 6,9 eller 12 år, har bedrivits i ett antal
kommuner i landet. Här kan bl. a. nämnas den omfattande försöksverksamhet
som socialstyrelsen bedriver inom det s. k. MAFF-projektet, Mångsidigt
Användbara Förskolor och Fritidshem. Även familjestödsutredningen har
bedrivit försök med åldersblandade grupper och har i sitt betänkande Bra
daghem för små barn (SOU 1981:25) redogjort för erfarenheterna härav.

I barnomsorgspropositionen hösten 1981 gjorde dåvarande socialministern
vissa uttalanden om verksamheten med utvidgade syskongrupper.
Uttalandena diskuterades av utskottet i anslutning till behandlingen av ett
motionsyrkande från vänsterpartiet kommunisterna (SoU 1981/82:1 s. 21). I
yrkandet krävdes, liksom i den nu aktuella motionen 1982/83:743 yrkande 4,
att behovet av att bedriva åldersanpassad verksamhet beaktades vid inrättande
av åldersintegrerade avdelningar. Utskottet anslöt sig till socialministerns
uppfattning att utvidgade syskongrupper var en organisationsform som
många gånger kunde vara lämplig. Utskottet framhöll dock att alla barns
behov av åldersanpassad verksamhet måste beaktas. Något särskilt uttalande
av riksdagen i anledning av motionen ansåg utskottet inte påkallat. Senare
under samma riksmöte åberopade utskottet, med anledning av ett likalydande
motionsyrkande från vänsterpartiet kommunisterna, vad som anförts i
betänkande SoU 1981/82:1.

Soli 1983/84:12

49

I den försöksverksamhet som bedrivs med åldersblandade barngrupper
förekommer allt oftare s. k. tvärgrupper, där barn i samma ålder eller på
likartad utvecklingsnivå inom en eller från flera syskongrupper samlas för
speciell verksamhet. En vanlig sådan tvärgrupp utgörs av barn som skall
börja skolan till hösten. De får utgöra en egen grupp och regelbundet samlas
för särskilt riktad verksamhet.

Socialstyrelsen har 1982 kommit ut med en bok i serien Arbeta i förskolan
”Åldersblandade barngrupper” som skrivits av förskolepsykolog Karin
Edenhammar, tidigare verksam inom familjestödsutredningen som projektledare
för försöksverksamhet med åldersblandade grupper. I en avslutande
kommentar i boken anför författaren bl. a. följande (s. 52).

I det allt kärvare ekonomiska läget ute i kommunerna finns sedan en tid
tillbaka en tendens bland politiker och tjänstemän att se åldersblandade
grupper som en möjlighet att göra barnomsorgen billigare. Det kan innebära
att man vill minska personaltätheten, integrera deltidsgrupper (sexåringar
med rätt till 3 timmars deltidsförskola) i grupperna eller öka antalet barn i
grupperna och få in en stor andel småbarn. Allt detta är mycket olyckligt för
barn och vuxna i de åldersblandade grupperna.

Åldersblandade grupper fordrar minst lika mycket personal som andra
typer av grupper i förskolan. En omläggning till åldersblandade grupper får
inte medföra en minskning av personalen. Att arbeta med åldersblandade
grupper kräver omsorgsfull planering av verksamheten och samordning
mellan grupperna (för att t. ex. kunna ha gemensam verksamhet för
sexåringarna).

Det är påfallande svårt att ur rapporterna och från de som arbetar med
åldersblandade grupper få fram vilka svårigheter personalen haft och hur
man har försökt att lösa dem.

Återkommande är dock funderingar kring skolbarnen, där många anser
att man ännu inte hittat fram till ett tillfredsställande arbetssätt.

Utskottet har vidare erfarit att dessa frågor kommer att tas upp i
socialstyrelsens pedagogiska program (se ovan s. 35) för förskolan.

Utskottet anser nu liksom vid tidigare riksdagsbehandlingar av frågan att
utvidgade syskongrupper är en organisationsform som många gånger kan
vara lämplig, under förutsättning att barnens behov av åldersanpassad
verksamhet beaktas. Det bör således finnas personella och lokalmässiga
förutsättningar att ordna olika former av undergrupper och tvärgrupper.
Utskottet förutsätter att socialstyrelsen kommer att behandla dessa frågor
mera utförligt i det kommande pedagogiska programmet. Något riksdagsuttalande
är med hänsyn härtill inte påkallat med anledning av motionsyrkandet.
Utskottet avstyrker därför motion 1982/83:743 yrkande 4.

4 Riksdagen 1983184.12 sami. Nr 12

SoU 1983/84:12

50

Fritidshemsverksamheten

Enligt propositionen är ett syfte med de nya statsbidragsreglerna att
möjliggöra ett bättre utnyttjande av tillgängliga resurser. Detta förutsätts ske
genom att den kommunala friheten att anordna och bedriva barnomsorg
utvidgas. Socialministern understryker emellertid att det förhållandet att
vissa statliga regler som styrt barnomsorgen nu föreslås bli borttagna (se
bl. a. s. 17) inte får leda till en kvalitativ utarmning av förskolan (prop. s. 4).
Enligt socialministerns uppfattning måste därför målen för förskolans
verksamhet klarare slås fast av regering och riksdag. Målfrågorna kommer
därför att uppmärksammas särskilt av den arbetsgrupp som nyligen tillsatts
inom socialdepartementet för att utreda barnomsorgens utveckling under
80-talet i kvantitativt och kvalitativt avseende (se även detta betänkande
s. 16 och s. 34).

Motionärerna Lennart Bladh m. fl. (s) delar i motion 1983184:11 socialministerns
uppfattning att målen för förskolans verksamhet måste slås fast
klarare, men de tillägger att målen givetvis också bör innefatta fritidshemsverksamheten,
som ju är en del av barnomsorgen. Motionärerna hemställer
därför, såvitt här är i fråga, att riksdagen ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående målen för förskolan.

Barnstugeutredningen formulerade i betänkandet (SOU 1974:42) Barns
fritid ett pedagogiskt program för fritidshemsverksamheten med syfte att på
olika sätt främja barnens självständighet och deras intellektuella och sociala
utveckling. Barn skulle också ges möjligheter att orientera sig i vuxenvärlden,
inte minst i arbetslivet. Vidare betonades behovet av barnens egen
aktiva medverkan i utformningen av den fysiska miljön och innehållet i
verksamheten. Riksdagen ställde sig bakom denna inriktning (prop. 1975/
76:92, SoU 28, rskr 219).

I direktiven till den s. k. fritidshemskommittén (S 1982:08), som tillsattes
hösten 1982, uttalade dåvarande socialministern bl. a. följande angående
målsättningen för fritidshemsverksamheten.

En ständig utveckling och debatt pågår om målsättningen och det
pedagogiska innehållet i barnomsorgen. Inte minst gäller detta fritidshemmens
verksamhet. Enligt min mening är det angeläget att målen för
fritidshemmens verksamhet är tydliga vilket också innebär att en uppföljning
och utveckling av det pedagogiska programmet bör ske kontinuerligt.

Kommittén har enligt sina direktiv bl. a. fått till uppgift att se över det
pedagogiska programmet för fritidshemsverksamheten utifrån de erfarenheter
som erhållits under senare år i olika försöksverksamheter och inom den
aktuella forskningen på området.

I socialstyrelsens rapport Utvecklingsplan för barnomsorgen som redovisades
för riksdagen i regeringens skrivelse 1982/83:34 (se ovan s. 35) läggs
huvudvikten vid framtagandet av ett pedagogiskt program för förskolor och
fritidshem. Programmet för förskolan kommer som ovan nämnts att

SoU 1983/84:12

51

färdigställas inom kort. Det pedagogiska programmet för fritidshemsverksamheten
har nu påbörjats. Enligt socialministern borde socialstyrelsens
arbete med ett pedagogiskt program för fritidshemsverksamheten ske i nära
samråd med fritidshemskommitténs arbete.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att målen för fritidshemsverksamheten
klarare måste slås fast. Mot bakgrund av att socialstyrelsen nyligen
börjat utarbeta ett pedagogiskt program för fritidshemsverksamheten och
med hänvisning till det arbete som bedrivs av fritidshemskommittén beträffande
målen för fritidshemsverksamheten anser utskottet emellertid inte att
det är påkallat med något riksdagens initiativ i frågan. Motion 1983/84:11
avstyrks i här aktuell del.

I motion 1982/83:1826 av Elisabeth Fleetwood (m) och Ann-Cathrine
Haglund (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv för
fritidshemskommittén för att utreda om en överföring av huvudmannaskapet
för fritidshemmen till skolan eller ett delat huvudmannaskap skulle kunna
medföra ett smidigare genomförande av den samlade skoldagen och bättre
förutsättningar för en meningsfull fritid för barn och ungdom.

Riksdagen behandlade hösten 1981 ett motionsyrkande från moderata
samlingspartiet om att regeringen skulle begära en översyn av huvudmannaskapet
för fritidshemmen. Motionärerna menade att ett överförande av
huvudmannaskapet för fritidshemmen till skolan eller ett delat huvudmannaskap
skulle kunna medföra ett smidigare genomförande av den samlade
skoldagen. Socialutskottet uttalade i betänkande SoU 1981/82:1 (s. 33) att
utskottet så till vida kunde ansluta sig till motionärernas uppfattning att det
kunde vara motiverat att man övervägde vilka konsekvenser den samlade
skoldagen fick för fritidshemsverksamheten. Utskottet ansåg därför att
regeringen i lämpligt sammanhang borde överväga formerna för denna
verksamhet. Riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet anfört i
anledning av motionen (rskr. 1981/82:38). Som en följd av riksdagens beslut
tillsatte regeringen den s. k. fritidshemskommittén (S 1982:08) med uppgift
att se över frågor om fritidshemsverksamhetens innehåll, organisation och
samordning med övrig verksamhet m. m.

I direktiven sägs bl. a. följande.

Kommitténs arbete bör ske mot bakgrund av behovet av ett bättre
utnyttjande av befintliga resurser inom olika kommunala verksamheter för
barn och ungdom och förslag bör ges med denna inriktning. Kommittén bör
därför utifrån en kartläggning och analys av hittills prövade och tänkbara
modeller för fritidshemsverksamheten ge förslag på lösningar för organisationen
av verksamheten som är mer ändamålsenliga och mindre resurskrävande
än nuvarande verksamhetsformer.

Kommittén bör särskilt överväga i vilka former samverkan mellan
fritidshem och skola skall ske, liksom vilka möjligheter till samarbete med
andra kommunala förvaltningar och frivilliga organisationer som finns.

SoU 1983/84:12

52

Enligt vad utskottet inhämtat från sekreteraren i fritidshemskommittén
anses det av motionärerna begärda utredningsuppdraget ligga inom ramen
för de nuvarande direktiven.

I detta sammanhang kan vidare erinras om att det enligt lagen (1979:408)
om vissa lokala organ i kommunerna numera finns möjlighet för en kommun
som så önskar att inrätta en kommundelsnämnd med uppgift att handha
förvaltning och verkställighet inom såväl skolans som barnomsorgens
område.

Med hänvisning till den lämnade redovisningen anser utskottet det inte
erforderligt med tilläggsdirektiv till fritidshemskommittén. Motion 1982/
83:1826 avstyrks således.

Samverkan mellan skola, förskola och fritidshem

I propositionen erinras om att behovet av utvecklings- och förnyelsearbete
på barnomsorgsområdet är stort (s. 10). Socialministern anser det mycket
viktigt att olika utvecklingsprojekt startas och dokumenteras så att erfarenheterna
kan tas tillvara och föras vidare. Han nämner som exempel på
utvecklingsområden som har diskuterats i detta sammanhang bl. a. utbildning
och fortbildning av personalen, verksamheterna för barn med behov av
särskilt stöd och lokala initiativ i anslutning till att socialstyrelsens pedagogiska
program prövas. Socialministern föreslår att det inom ramen för bidraget
till barnomsorgen årligen avsätts 30 milj. kr. för lokalt utvecklings- och
förnyelsearbete. Medlen skall i huvudsak gå till kommunala utvecklingsprojekt
och fördelas av regeringen efter ansökan.

I motion 1983184:11 av Lennart Bladh m. fl. (s) uttalar motionärerna sin
tillfredsställelse över att lokala initiativ på detta sätt stödjes. Motionärerna
vill för sin de! särskilt peka på betydelsen av att anslå medel till fortbildningsprojekt
och då speciellt beakta frågor rörande samverkan skola-förskolafritidshem.
Där bör dessa medel kunna bli värdefulla för att utveckla
kontinuerliga fortbildningsinsatser i samverkan mellan skolan och förskoleoch
fritidshemsverksamheten, tror motionärerna och hemställer att riksdagen
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
samverkan skola, förskola och fritidshem.

I regeringens skrivelse 1983/84:11 om forsknings- och försöksverksamhet
på barnomsorgsområdet redovisas bl. a. ett av socialstyrelsen utarbetat
program för lokalt utvecklingsarbete inom barnomsorgen. Vägledande för
det slag av verksamhet som skall kunna stödjas enligt programmet bör enligt
socialstyrelsen vara de synpunkter som styrelsen framlagt i bl. a. ”Utvecklingsplan
för barnomsorgen - maj 1982” (se ovan s. 35) och det pedagogiska
programmet för förskolan. Regeringsskrivelsen har behandlats av socialutskottet
i betänkande SoU 1983/84:11, vartill hänvisas.

Fritidshemskommittén (S 1982:08), som enligt sina direktiv särskilt bör
överväga i vilka former samverkan mellan fritidshem och skola skall ske (se

SoU 1983/84:12

53

ovan s. 51), har även till uppgift att utifrån tänkbara organisatoriska
lösningar analysera konsekvenserna för bl. a. utbildningen av personalen.
Kommittén bör vidare redovisa väsentliga problemområden där det krävs
fortsatt forskning om fritidshemsverksamheten m. m.

Förskola-skola-kommittén (U 1981:01), som tillkallats för att belysa
frågor rörande samverkan mellan förskola och skola (se även nedan), skall
bl. a. göra en bedömning av till vilka områden ett eventuellt fortsatt
utredningsarbete bör koncentreras för att åstadkomma en sådan samverkan.

Enligt regeringens ovannämnda uppdrag till UHÄ att se över innehållet i
barnomsorgsutbildningarna (se s. 42) skall vidare UHÄ analysera de olika
former av samverkan som idag förekommer mellan barnomsorgs- och
klasslärarutbildningarna.

Det kan således konstateras att det inom kort kommer att finnas ett gott
underlag för planering av lokala utvecklingsprojekt inom området samverkan
skola-förskola-fritidshem. Att detta liksom fortbildningen är ett aktuellt
utvecklingsområde framgår även av propositionen (s. 10). Utskottet anser
det med hänsyn härtill inte erforderligt med något riksdagens uttalande
angående stöd till projekt med denna inriktning. Motionen avstyrks således i
här aktuell del.

I motion 1982183:571 av Görel Bohlin (m) och Birgitta Rydle (m) föreslås
att riksdagen uttalar sig för att kommunerna vid planeringen av barnomsorgen
strävar efter en samlad pedagogisk gruppverksamhet för barn i sexårsåldern
som förberedelse inför skolan. Motionärerna anser att sexåringsförskolan
på sina håll tenderar att helt uppslukas av daghemsverksamheten och de
menar att detta är olyckligt med hänsyn till sexåringarnas behov av
gruppverksamhet med pedagogisk träning inför skolstarten.

Förskola-skola-kommittén tillsattes som ovan nämnts år 1981 för att belysa
frågor om samverkan mellan förskola och skola. I direktiven anförs bl. a.
följande.

Behovet av en ökad samverkan mellan samhällets olika verksamheter för
barn har blivit starkare genom de senaste årens snabba utbyggnad av
förskolan och omfattande reformering av grundskolan. Ett samarbete
omkring barnets totala situation har genom denna utveckling blivit allt
nödvändigare.

En försvårande omständighet för en samverkan kan enligt min mening
vara de skillnader mellan förskolan och skolan som finns när det gäller
arbetssätt och metoder. En ökad samverkan mellan barnomsorgen och
skolan bör byggas på ett likartat synsätt ifråga om barns utveckling och
behov. Samverkan bör innebära ett närmande av arbetssätt och pedagogisk
metod till varandra. Detta måste ske utifrån en positiv respekt och förståelse
för de olika roller de båda verksamheterna har. Det är således naturligt att
för de yngsta barnen i barnomsorgen stor hänsyn tas till individuellt och
spontant upplevda behov och önskemål. Med tilltagande mognad kan sedan
kraven öka på att barnen skall arbeta i större grupper och med samma sak
under längre tidspass. Det är naturligt att vartefter den intellektuella
mognaden hos barnet ökar, starkare betona inslagen av kunskapsutveckling

5 Riksdagen 1983184. 12 sami. Nr 12

SoU 1983/84:12

54

och färdighetsträning i verksamheten. Efter hand ökar också förutsättningarna
för barnen att ta ett ökat ansvar för det dagliga arbetet. För lågstadiets del
bör t. ex. de positiva erfarenheterna av organisationen med syskongrupper i
barnomsorgen där de äldre barnen hjälper och stimulerar de yngre barnen tas
till vara.

Kommittén har sedermera genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att
förutsättningslöst överväga de för- och nackdelar som är förknippade med
sänkt skolpliktsålder (Dir. 1981:39).

Socialstyrelsen gav hösten 1981 ut skriften Förskola-lågstadium, samverkan
för kontinuitet. I skriften uppmärksammar socialstyrelsen - med
utgångspunkt i resultat från forskning och försöksverksamhet samt andra
erfarenheter av samverkan - frågor som är viktiga för den fortsatta
utvecklingen av samverkan mellan förskolan och lågstadiet. Det understryks
att frågorna även är viktiga för en kvalitativ utveckling av de båda
verksamheterna.

Utskottet har vid ett par tidigare tillfällen, senast våren 1982, behandlat
motionsyrkanden från moderata samlingspartiet med likartat innehåll som
det nu aktuella. Utskottet har därvid avstyrkt motionerna med hänsyn till det
uppdrag som ankommer på förskola-skola-kommittén och med hänvisning
till den ovan nämnda skriften från socialstyrelsen (SoU 1981/82:41).

Sedan föregående utskottsbehandling av denna fråga har den nuvarande
regeringen som ovan nämnts (s. 47) tillkallat en barn- och ungdomsdelegation
som skall utgöra ett samordnande och rådgivande organ inom regeringskansliet
för barn- och ungdomsfrågor. I direktiven för delegationen
framhålls bl. a. att ett ökat samarbete och samverkan mellan förskola/
fritidshem och skola är angeläget för att underlätta barnens övergång från
förskolan liksom skolgången i sig. Delegationen bör enligt direktiven i dessa
hänseenden nära samarbeta med förskola-skola-kommittén samt med fritidshemskommittén.

Utskottet vill vidare hänvisa till vad som anförts ovan under avsnittet om
åldersanpassad verksamhet.

Med hänvisning till den här lämnade redovisningen anser utskottet att
något riksdagens initiativ med anledning av yrkandet i motion 1982/83:571
inte är erforderligt.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

Statsbidrag till barnomsorgen

1. beträffande bidragssystemet

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:12 yrkande 1 i
motsvarande del och yrkande 2, motion 1983/84:18 yrkande 1 i
motsvarande del och yrkande 2, motion 1983/84:16 yrkande 1
och yrkande 2 båda i motsvarande del samt motion 1983/84:15

Sol) 1983/84:12

55

yrkande 1 och yrkande 2 båda i motsvarande del, yrkande 3 och
yrkande 6 godkänner i propositionen framlagt förslag till
bidragssystem,

2. beträffande ett temporärt anordningsbidrag

att riksdagen avslår motion 1983/84:15 yrkande 4,

3. beträffande bindande kvalitetsnormer

att riksdagen avslår motion 1982/83:743 yrkande 3,

4. beträffande fasta vikarier

att riksdagen avslår motion 1982/83:743 yrkande 5,

5. beträffande överinskrivning

att riksdagen avslår motion 1983/84:11 i motsvarande del,

6. beträffande bidrag till barnomsorg med annan än kommunal
huvudman

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag
på motion 1983/84:18 yrkande 3 och motion 1983/84:20 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande olika barnomsorgsformer m. m.

att riksdagen avslår motion 1983/84:12 yrkande 3,

8. beträffande kommunalt övertagande av daghem
att riksdagen avslår motion 1983/84:15 yrkande 5,

9. beträffande information rörande vissa förskolor
att riksdagen avslår motion 1982/83:741,

10. beträffande barn med behov av särskilt stöd

att riksdagen avslår motion 1982/83:743 yrkande 6,

11. beträffande beräkning av antalet årsarbetare
att riksdagen avslår motion 1983/84:17,

12. beträffande vistelsetidens längd

att riksdagen avslår motion 1983/84:19 yrkande 1,

13. beträffande beräkning av vistelsetiden

att riksdagen avslår motion 1983/84:19 yrkande 2,

14. beträffande bidrag till omsorg om skolbarn

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:19 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande uppföljning av de nya reglerna

att riksdagen avslår motion 1983/84:19 yrkande 4,

16. beträffande riktlinjer i övrigt för statsbidrag till barnomsorgen
att riksdagen godkänner i propositionen förordade riktlinjer
för statsbidrag till barnomsorgen i den mån de inte behandlats
under mom. 1-15,

SoU 1983/84:12

56

Statsbidrag till social hemhjälp

17. beträffande bidragssystemet

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:12 yrkande 1 i
motsvarande del, motion 1983/84:18 yrkande 1 i motsvarande
del, motion 1983/84:16 yrkande 1 och yrkande 2 båda i
motsvarande del samt motion 1983/84:15 yrkande 1 och
yrkande 2 båda i motsvarande del godkänner i propositionen
framlagt förslag till bidragssystem,

18. beträffande beräkning av bidragsunderlag

att riksdagen med anledning av propositionen som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande statsbidrag till ålderdomshem

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

20. beträffande riktlinjer i övrigt för statsbidrag till social hemhjälp
att riksdagen godkänner i propositionen förordade riktlinjer
för statsbidrag till social hemhjälp i den mån de inte behandlats
under mom. 17-19,

Utveckling av barnomsorgen m. m.

21. beträffande utbyggnadsplan för barnomsorgen

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande utbyggnadens inriktning

att riksdagen avslår motion 1982/83:743 yrkande 2,

23. beträffande målsättning för utbyggnad

att riksdagen avslår motion 1982/83:743 yrkande 1,

24. beträffande allmän deltidsförskola från tre års ålder
att riksdagen avslår motion 1982/83:686 yrkande 1 b,

25. beträffande barnomsorg på obekväm arbetstid

att riksdagen avslår motion 1982/83:737 yrkandena 1 och 2,

26. beträffande behörighet för personal inom barnomsorgen

att riksdagen avslår motion 1982/83:1614 yrkandena 1 och 2,

27. beträffande tjänsteformer inom barnomsorgen

att riksdagen avslår motion 1982/83:743 yrkande 7,

28. beträffande möjlighet till fortbildning

att riksdagen avslår motion 1982/83:1614 yrkande 3,

29. beträffande rekrytering av män till barnomsorgen

att riksdagen avslår motion 1982/83:686 yrkande 1 c,

30. beträffande föräldramedverkan i barnomsorgen

att riksdagen avslår motion 1982/83:1312 yrkande 4,

31. beträffande äldersanpassad verksamhet

att riksdagen avslår motion 1982/83:743 yrkande 4,

32. beträffande mål för fritidshemsverksamheten

SoU 1983/84:12

57

att riksdagen avslår motion 1983/84:11 i motsvarande del,

33. beträffande tilläggsdirektiv för fritidshemskommittén
att riksdagen avslår motion 1982/83:1826,

34. beträffande samverkan skola-förskola-fritidshem

att riksdagen avslår motion 1983/84:11 i motsvarande del,

35. beträffande förberedelse inför skolstarten
att riksdagen avslår motion 1982/83:571.

Stockholm den 22 november 1983

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
John Johnsson (s). Rune Gustavsson (c), Kjell Nilsson (s). Blenda Littmarck
(m), Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla
Tillander (c), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m)
och Inga Lantz (vpk).

Reservationer

Statsbidragssystem för barnomsorgen (mom.l, 14 och 16 samt motiveringen
till mom. 2, 7, 10-13 och 15 i hemställan)

1. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Från
statsfinansiell synpunkt” och slutar på s. 14 med ”i det följande” bort utgå,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”Vad
gäller” och slutar på s. 20 med ”egen verksamhet” bort utgå,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Sorn
framgått” och slutar med ”yrkande 6” bort utgå,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 23 med
”Bidragsunderlag m. m.” och slutar på s. 26 med ”och avstyrks” bort utgå,

dels att utskottet bort anföra följande:

Regeringens förslag syftar till bättre statsfinansiell kontroll över den
framtida kostnadsutvecklingen. Detta syfte är enligt utskottet vällovligt.
Samtidigt skall det föreslagna statsbidragssystemet ge ökat utrymme för
lokala lösningar som kan främja ett bättre resursutnyttjande, så att angelägna
samhällsekonomiska besparingar kan uppnås utan att för den skull de
sociala och pedagogiska målen eftersätts. Också detta är en angelägen

SoU 1983/84:12

58

strävan. Utskottet anser emellertid att förslaget är behäftat med sådana
brister att det inte bör genomföras. Enbart den omständigheten att kostnadsberäkningar
saknas är ett tillräckligt skäl för detta ställningstagande.
Riksdagen skall inte förväntas fatta beslut på ett så bristfälligt underlag.
Redovisningen av regler och metoder är så knapphändig att det förefaller
osannolikt att ens regeringen tycks veta den verkliga innebörden av förslaget.
Dessutom är detta ofullgångna förslag framlagt i ett alltför sent skede av
kommunernas budgetarbete. Utskottet instämmer således i den kritik
motionärerna framfört ifråga om kostnaderna för det föreslagna statsbidragets
genomförande.

Utskottet anser vidare i likhet med vad som framförs främst i motion
1983/84:16 av Nils Carlshamre m. fl. att regeringens ambitioner att styra
barnomsorgen mot kommunal institutionsbunden omsorg fått väga tyngre än
kraven på rättvisa, mångfald och effektivitet. Enligt utskottets mening
brister förslaget i huvudsak i följande avseenden:
o Kommunal daghemsverksamhet gynnas ensidigt,
o Enskilda alternativ och familjedaghem missgynnas,
o Deltidsförskolan får inget statsbidrag,
o Lång daghemsvistelse görs lönsam för kommunerna,
o Anslagsutrymme för vårdnadsersättning saknas.

Propositionen skulle således medföra en ökad styrning mot daghemsomsorg
på bekostnad av familjedaghem och alternativ barnomsorg. Endast
kommunalanställd dag- och fritidshemspersonal skall berättiga till personalbidrag
enligt förslaget. Deltidsförskolan skulle vidare även fortsättningsvis
stå utan statligt stöd. Dokumenterad vistelsetid om minst 7 timmar i
genomsnitt krävs för fullt daghemsbidrag.

Alternativa daghem, varmed menas sådana som är rörelsedrivna, föräldrakooperativa
eller personaldrivna förekommer i flera kommuner i landet.
Enligt utskottets uppfattning är den alternativa barnomsorgen värdefull. Inte
minst från social och pedagogisk synpunkt är en fortsatt utbyggnad av
alternativen angelägen. Redan nu utgör dessa i flera kommuner ett
välkommet tillskott till den kommunalt bedrivna barnomsorgen. Utskottet
anser att den alternativa barnomsorgen bör öka påtagligt i omfattning i
förhållande till dagens nivå. Även samhällsekonomiska skäl talar för en
sådan inriktning av barnomsorgen. Statsbidragen får inte utformas så att
alternativen diskrimineras. Utskottet anser att stödet till olika barnomsorgsformer
skall vara neutralt.

Utskottet anser att det anförda tillgodoser syftet med motion 1983/84:12
(c) yrkande 3, vilken således avstyrkes.

Familjedaghemmen kostar inte bara mindre att driva än daghem. De har
också stora fördelar för dem som bor i glesbygd eller arbetar på obekväm tid,
har spädbarn, infektionskänsliga barn och barn som behöver en lugn miljö.
Ändå skulle med regeringens förslag det bli lönsammare för kommunerna att
ensidigt satsa på daghem, trots att detta är den totalt sett dyraste omsorgsfor -

SoU 1983/84:12

59

men utan att därför alltid vara den bästa. Familjedaghem skall enligt
utskottet inte betraktas som ett komplement till daghem, utan som ett
alternativ.

Deltidsförskolan (lekskolan) bör enligt utskottet omfattas av statsbidragsgivningen.
Lekskolan utgör en viktig förberedelse för skolan och har
betydelse inte minst för glesbygdens barnomsorg. Den kan drivas betydligt
billigare än korttidsdaghem. Om valet skulle stå mellan dessa omsorgsformer
innebär regeringens förslag till bidragsregler en direkt styrning till det dyrare
alternativet.

Utskottet delar den i den ovannämnda motionen av Nils Carlshamre m. fl.
anförda meningen att ett nytt statsbidragssystem för barnomsorgen bör ange
klara besparingsmål och utformas så att mångfald, valfrihet, kvalitet och god
hushållning befrämjas. Deltidsförskolan får inte diskrimineras i förhållande
till korttidsdaghem och familjedaghem inte i förhållande till daghem.
Alternativ barnomsorg bör ur statsbidragssynpunkt jämställas med kommunal
barnomsorg och statsbidragen inte utformas så att det blir lönsamt för
kommunerna att hålla kvar barnen längre tid per dag än vad som är absolut
nödvändigt.

Vidare bör, såsom motionärerna framhåller, medel inom statsbidragsramen
avsättas för vårdnadsersättning till småbarnsfamiljer i syfte att minska
klyftan i stöd mellan kommunal barnomsorg och andra omsorgsformer.
Ersättningen bör vara skattefri och utgå med t. v. 6 000 kronor om året för
varje barn mellan 1 och 3 års ålder samt föranleda motsvarande avgiftshöjning
för de bidragsberättigande barn som har plats i den kommunala
barnomsorgen.

När det gäller statsbidrag till barnomsorg i enskild regi får utskottet vidare
hänvisa till vad som anförs på s. 66 i detta betänkande (reservation nr 7).
Yrkande 1 och 2 i motion 1983/84:16 av Nils Carlshamre m. fl. i aktuella delar
tillstyrks.

Center- och folkpartimotionärernas förslag till nytt statsbidragssystem
(motionerna 1983/84:12 och 18) innebär en övergång från ett bidrag per plats
till ett bidrag i procent av bruttokostnaderna för verksamheten. Vidare
innebär förslaget en vidgning av de bidragsberättigade verksamheterna.
Förslaget är enklare och mer rättvist än propositionens förslag med hänsyn
till olika barnomsorgsformer och till att kommunerna har skiftande behov av
och förutsättningar för barnomsorg. Med tillämpning av andra spärregler än
de i proposition 1980/81:205 lanserade kan en given begränsningsmålsättning
för kostnaderna vidmakthållas.

Förslaget kan emellertid lika lite som regeringens proposition realiseras
med kort varsel. Därför vore det värt att överväga en vidareutveckling av
förenklingen av bidragssystemet därhän att alla barn i barnomsorgen grundar
rätt till bidrag med ett och samma belopp oavsett tillsynsform. Därmed ges
kommunerna full frihet att välja och inte minst stimulerar sådana bidragsregler
till en utbyggnad av den alternativa barnomsorgen.

SoU 1983/84:12

60

Utskottet avstyrker med det sagda bifall till motionerna 1983/84:12 och
1983/84:18 i här aktuell del.

Vad slutligen beträffar motion 1983/84:15 (vpk) (yrkandena 1 (delvis)
och 3 saknas idag statsfinansiella förutsättningar för att genomföra det
alternativa statsbidragssystem som motionärerna föreslår. Motionärernas
förslag ligger helt utanför ramen för de budgetpolitiska begränsningar som
riksdagen tidigare i år ställt sig bakom. I fråga om den fortsatta utbyggnaden
av barnomsorgen vill utskottet vidare hänvisa till vad som anförs på s. 35.
Motionsyrkandena avstyrks således.

När det gäller frågan om ett särskilt anordningsbidrag bör framhållas att ett
sådant tidigare funnits, men att det år 1977 ersattes av ett renodlat kraftigt
förstärkt driftsbidrag i vilket ökade kapitaltjänstkostnader i stället beaktades
vid beräkningen av driftbidraget (jfr. prop. 1975/76:92 s. 21 och SoU
1975/76:28 s. 21 och 22). Ändringen utformades med utgångspunkt från en
principöverenskommelse med Svenska kommunförbundet som syftade till
att åstadkomma enklare regler för bidragsgivningen. Utskottet avstyrker
därför yrkande 4 i motionen.

Vad beträffar yrkande 2 (delvis) i samma motion rörande avindexering av
bidraget konstaterar utskottet att ett av syftena med den ändrade bidragskonstruktionen
just varit att komma till rätta med de automatiska kostnadsökningarna
(se ovan s. 7). Motionsyrkandet avstyrks därför.

Utskottet finner mot bakgrund av dessa ställningstaganden inte heller skäl
att förorda en höjning av barnomsorgsavgiften i enlighet med yrkande 6 i
motionen.

Sammanfattningsvis anser utskottet att det i propositionen framlagda
förslaget till nytt statsbidragssystem för barnomsorgen är illa underbyggt.
Det saknar kostnadsredovisning och de föreslagna reglerna är inte de som
bäst främjar klokt resursutnyttjande. Kraven på mångfald, valfrihet och god
hushållning uppfylls inte genom förslaget.

Utskottet avstyrker således bifall till propositionens förslag till nytt
bidragssystem. Riksdagen bör i stället begära ett förslag till statsbidrag för
barnomsorgen i enlighet med de riktlinjer utskottet ovan uttalat. Erforderlig
besparing under 1984 bör kunna uppnås genom procentuell nedskrivning av
gällande statsbidrag. Det nya förslaget bör föreläggas riksdagen i så god tid
att det kan träda i kraft den 1 januari 1985. Vad utskottet nu anfört bör ges
regeringen till känna.

Med hänsyn till detta utskottets ställningstagande saknas anledning att gå
in på frågor om beräkning av statsbidrag m. m. enligt propositionens förslag.
Utskottet avstyrkte därför motionerna 1982/83:743 yrkande 6, 1983/84:17
och 1983/84:19.

SoU 1983/84:12

61

dels att utskottet under mom. 1, 14 och 16 bort hemställa
1. beträffande bidragssystemet

att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1983/84:16 yrkande 1 och yrkande 2 båda i motsvarande
del och med avslag på motion 1983/84:12 yrkande 1 i
motsvarande del och yrkande 2, motion 1983/84:18 yrkande 1 i
motsvarande del och yrkande 2, motion 1983/84:15 yrkande 1
och yrkande 2 båda i motsvarande del, yrkande 3 och yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. beträffande bidrag till omsorg om skolbarn

att riksdagen avslår motion 1983/84:19 yrkande 3,

16. beträffande riktlinjer i övrigt för statsbidrag till barnomsorgen
att riksdagen avslår propositionen i motsvarande del i den mån
den inte behandlats under mom. 1-15,

Statsbidragssystem för barnomsorgen (mom. 1, 14 och 16 samt motiveringen
till mom. 2, 10-13 och 15 i hemställan)

2. av Ingemar Eliasson (fp). Rune Gustavsson (c) och Ulla Tillander (c) som
anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Från
statsfinansiell synpunkt” och slutar på s. 14 med ”i det följande” bort utgå,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Sorn
framgått” och slutar med ”yrkande 6” bort utgå,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 23 med
”Bidragsunderlag m. m.” och slutar på s. 26 med ”och avstyrks” bort utgå,

dels att utskottet bort anföra följande:

Regeringens förslag till nytt statsbidragssystem sägs vara ägnat att öka
statens kontroll över den framtida kostnadsutvecklingen inom barnomsorgen.
Resonemanget bygger på antagandet att kommunerna och övriga
huvudmän inom barnomsorgen inte har tillräckligt starka skäl att av egen
kraft hålla tillbaka kostnadsutvecklingen. Utskottet delar inte denna uppfattning.
Tvärtom har kommunerna ett lika starkt skäl som staten att pressa
kostnaderna eftersom de bär minst lika stor del som staten av de samlade
utgifterna. Det ligger såväl i statens som i kommunernas intresse att
effektivisera verksamheten. Samtidigt bör statens bidrag till kommunerna
vara så uppbyggt att det underlättar långsiktig planering och tryggad
finansiering av verksamheten.

Innebörden av regeringens resonemang kring kostnadskontrollen är att
också statsbidragen till barnomsorgen behöver ses över i syfte att bringa ner
statens budgetunderskott. Utskottet har ingen annan mening, men anser att
besparingsposter bör redovisas öppet i stället för att gömmas bakom tal om
”avindexering”.

6 Riksdagen 1983184.12sami. Nr 12

SoU 1983/84:12

62

Centern och folkpartiet har i motioner om den ekonomiska politiken
redovisat förslag till besparingar som leder till lägre budgetunderskott. Ett
lägre underskott i statens budget medverkar till sjunkande inflationstakt.
Med en så upplagd ekonomisk politik undanröjs den påstådda risken för
okontrollerad utgiftsökning av det i det följande förordade statsbidragssystemet.

Vad beträffar bidragssystemet anser utskottet att systemet bör vara enkelt,
överskådligt och lättadministrerat. Kommunerna bör vidare utifrån vissa
grundläggande förhållanden själva få avgöra i vilka former barnomsorgen
skall anordnas. Vidare bör syftet bl. a. vara att underlätta kommunernas
administration och att underlätta tillkomsten av nya platser inom barnomsorgen.
Antalet uppgifter som skall lämnas i anslutning till ansökan om
statsbidrag bör minimeras. Vikten av att ett nytt statsbidragssystem utgår
från principen att kommunerna skall lämna så stor frihet som möjligt att
utnyttja sina resurser bör särskilt framhållas. Det statsbidragssystem som
bäst svarar mot angivna syften är ett statsbidrag som utgår med viss procent
av kommunernas bruttokostnader.

I enlighet med det anförda bör enligt utskottets mening statsbidrag utgå till
kommunerna med 40 % av kommunens bruttokostnader för barnomsorgen
(exkl. administrationsutgifter), varvid kostnaderna för daghem, fritidshem,
kommunala familjedaghem, deltidsförskolor och öppna förskolor bör inräknas
i bidragsunderlaget i enlighet med vad anförts i proposition 1980/81:205
om förenklade statliga regler inom barnomsorgen.

Genom det statsbidragssystem som utskottet sålunda förordat kommer
kommunerna automatiskt att erhålla täckning för kostnaderna för barn med
behov av särskilt stöd.

Särskilda begränsningar när det gäller vistelsetider m. m. behöver i sådant
fall inte uppställas. Utskottet har inte heller anledning att gå in på övriga
frågor rörande beräkning av statsbidrag m. m. vid andra bidragssystem.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet - med bifall till
motionerna 1983/84:12 och 18 yrkandena 1 (delvis) och 2 - propositionens
förslag till nytt statsbidragssystem och samtliga övriga under detta avsnitt
behandlade motioner och föreslår att riksdagen antar riktlinjer för statsbidrag
till barnomsorgen i enlighet med vad utskottet anfört. Utskottet
avstyrker med hänvisning härtill även motionerna 1982/83:743 yrkande 6,
1983/84:17 och 1983/84:19.

dels att utskottet under mom. 1, 14 och 16 bort hemställa

1. beträffande bidragssystemet

att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1983/84:12 yrkande 1 i motsvarande del och yrkande 2
och motion 1983/84:18 yrkande 1 i motsvarande del och
yrkande 2 och med avslag på motion 1983/84:16 yrkande 1 och
yrkande 2 båda i motsvarande del, motion 1983/84:15
yrkande 1 och yrkande 2 båda i motsvarande del, yrkande 3

SoU 1983/84:12

63

och yrkande 6 beslutar att anta riktlinjer för statsbidrag till
barnomsorgen i enlighet med vad som angivits i proposition
1980/81:205,

14. beträffande bidrag till omsorg om skolbarn

att riksdagen avslår motion 1983/84:19 yrkande 3,

16. beträffande riktlinjer i övrigt för statsbidrag till barnomsorgen
att riksdagen avslår propositionen i motsvarande del i den mån
den inte behandlats under mom. 1-15.

Statsbidragssystem för barnomsorgen (mom. 1, 14 och 16 samt motiveringen
till mom. 11-13 och 15 i hemställan)

3. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Från
statsfinansiell synpunkt” och slutar på s. 13 med ”avstyrks således” bort
utgå,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Vad
beträffar” och slutar på s. 14 med ”i det följande” bort utgå,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 23 med
”Bidragsunderlag m. m.” och slutar på s. 26 med ”och avstyrks” bort utgå,

dels att utskottet bort anföra följande:

Enligt utskottets mening bör statsbidraget till barnomsorgen utformas så
att det blir en verklig stimulans för kommunerna att bygga ut verksamheten.
Bidragskonstruktionen bör vidare vara sådan att den gynnar en kvalitativt'
bra barnomsorg. Utskottet anser därför att statsbidraget bör kopplas ihop
med bindande miniminormer för personaltäthet, ytnormer och barngruppstorlekar.
För att säkra den kvantitativa utbyggnaden av barnomsorgen bör
ett driftbidrag utgå med 75 % av de faktiska driftkostnaderna. Dessutom bör
ekonomiskt stöd ovillkorligen utgå till varje barn med särskilt behov.

Utskottet konstaterar att staten budgetåret 1982/83 fick in 6 576 milj. kr.
genom barnomsorgsavgiften men att endast 5 515 milj. kr. betalades ut till
förskole- och fritidshemsverksamheten. Detta innebär att det finns en dryg
miljard kronor att finansiera en utbyggd barnomsorg med. Genom att
ytterligare höja barnomsorgsavgiften med 0,75 % kan utbyggnaden av
barnomsorgen i enlighet med femårsplanen infrias. Barnomsorgsavgiften
bör därför höjas till 2,95 %.

Regeringens förslag innebär en reell sänkning av statsbidragen i relation
till den förväntade kostnadsutvecklingen med överinskrivning och minskad
utbyggnadstakt som följd. Genom att regeringens förslag - till skillnad från
såväl nu gällande regler som det av utskottet förordade bidragssystemet -inte innebär indexuppräkning i takt med kostnaderna kommer kommunerna
att få vidkännas minskning av statsbidragets storlek inom bara något år.

SoU 1983/84:12

64

Kommunerna kommer därigenom att få ett ännu större ekonomiskt ansvar
för barnomsorgen.

Utskottet förordar därför att riksdagen antar nya riktlinjer för statsbidrag
till barnomsorgen innebärande att driftbirag skall utgå med 75 % av
kommunernas nettokostnader för driften. Till frågan om ett temporärt
anordningsbidrag, bindande kvalitetsnormer och bidrag till insatser för barn
med behov av särskilt stöd återkommer utskottet i det följande.

Med hänsyn till detta ställningstagande har utskottet ingen anledning att gå
in på motionerna 1983/84:17 och 19, som därför avstyrks.

dels att utskottet under mom. 1, 14 och 16 bort hemställa

1. beträffande bidragssystemet

att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1983/84:15 yrkande 1 och yrkande 2 båda i motsvarande
del, yrkande 3 och yrkande 6 och med avslag på motion
1983/84:12 yrkande 1 i motsvarande del och yrkande 2, motion
1983/84:18 yrkande 1 i motsvarande del och yrkande 2 och
motion 1983/84:16 yrkande 1 och yrkande 2 båda i motsvarande
del beslutar anta riktlinjer för statsbidrag till barnomsorgen
i enlighet med vad utskottet anfört,

14. beträffande bidrag till omsorg om skolbarn

att riksdagen avslår motion 1983/84:19 yrkande 3,

16. beträffande riktlinjer i övrigt för statsbidrag till barnomsorgen
att riksdagen avslår propositionen i motsvarande del i den mån
den inte behandlats under mom. 1-15,

Ett temporärt anordningsbidrag (mom. 2 i hemställan)

4. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 13 med "När det
gäller” och slutar med ”yrkande 4 i motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att driftbidraget bör kombineras
med ett temporärt anordningsbidrag för att åtminstone infria utbyggnadslöftet
i femårsplanen och säkra den kvantitativa och kvalitativa utbyggnaden av
barnomsorgen. Bidraget bör utgå med 20 % av kommunernas investeringskostnader
för de ca 60 000 platser i daghem och fritidshem som återstår i
femårsplanen. Riksdagen bör enligt utskottets mening besluta om inrättandet
av ett sådant bidrag.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande ett temporärt anordningsbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:15 yrkande 4
beslutar att inrätta anordningsbidrag inom barnomsorgen i
enlighet med vad utskottet anfört,

SoU 1983/84:12

65

Bindande kvalitetsnormer (mom. 3 i hemställan)

5. av Inga Lantz (vpk) sorn anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet
är införstått” och slutar på s. 16 med ”(3 a, boche)” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte godta att kvalitetskraven på barnomsorgen sänks. För
att kvaliteten inom barnomsorgen skall kunna upprätthållas och utvecklas
måste det införas bindande miniminormer i fråga om barngruppernas storlek
och personaltätheten. Ytnormen måste bibehållas. För åldersgrupperna
3-12 år inom förskolan och fritidshemmen bör grupperna inte vara större än
15 barn. För de s. k. småbarnsgrupperna, i åldrarna upp till 3 år, bör antalet
inte överstiga 10 barn. När det gäller s. k. utvidgad syskongrupp, barn från
0,5 till 12 år, bör barnantalet vara 12-15, beroende på åldersfördelningen i
gruppen. De rekommendationer för personaltäthet som socialstyrelsen
utfärdat bör gälla. Det innebär 0,40 personal per barn i åldrarna 0,5-3 år,
0,20 i åldrarna 3-7 år och 0,17 i åldrarna 7-12 år. Ytnormen måste bibehållas
och fastställas till 9,0-9,5 m2 per plats, med vissa möjligheter till dispens så
att kravet kan sänkas till 7,0-7,5 m2 om det i övrigt finns goda planlösningar
som kompenserar den minskade ytan. Utskottet tillstyrker således motion
1982/83:743 yrkande 3.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

3. beträffande bindande kvalitetsnormer

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:743 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Fasta vikarier (mom. 4 i hemställan)

6. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
avstyrker också” och slutar med ”behov av vikarier” bort ha följande lydelse:

För att så långt möjligt få utbildade och erfarna vikarier anser utskottet att
ett system med fasta vikarier i en personalpool, knutna till speciella
barnstugor bör införas. En lämplig dimensionering av en sådan vikariepool
är en vikarie på fem anställda. Det sagda innebär att utskottet tillstyrker
motion 1982/83:743 yrkande 5.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande fasta vikarier

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:743 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1983/84:12

66

Bidrag till barnomsorg med annan än kommunal huvudman (mom. 6 i
hemställan)

7. av Ingemar Eliasson (fp), Göte Jonsson (m), Rune Gustavsson (c),
Blenda Littmarck (m), Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla Tillander (c) och
Ingvar Eriksson (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”Såvitt
utskottet kan finna” och slutar på s. 19 med ”avstyrks därför” bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att ett nytt statsbidragssystem måste bygga pä en princip
som innebär likställighet mellan enskilda och kommunala dag- och fritidshem
liksom mellan enskilda och kommunala deltidsförskolor. Utskottet kan
därför inte godta propositionens förslag att det personalbidrag som de
kommunala institutionerna får inte också skall utgå till de enskilda dag- och
fritidshemmen. Om förslaget genomförs kommer det, så som motionärerna
påpekat, att få svåra ekonomiska effekter för de enskilda institutionerna;
föräldraavgifterna höjs kraftigt, verksamheter riskerar att läggas ned och det
kommer att bli mycket svårt att öppna nya dag- och fritidshem i enskild regi.
Enligt utskottets mening bör i stället ideella frivilliga initiativ uppmuntras.
Barnomsorgen i enskild regi utgör ofta ett värdefullt alternativ till de
kommunala institutionsplatserna samtidigt som den ur samhällets synpunkt
är betydligt mer ekonomisk. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att
bidrag för anställd personal i daghem m. m. med annan huvudman än
kommunen bör utgå på samma sätt och med samma belopp som inom
kommunal barnomsorg i enlighet med vad som yrkas i motion 1983/84:18
yrkande 3 och motion 1983/84:20. Vad utskottet här uttalat bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande bidrag till barnomsorg med annan än kommunal
huvudman

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall
till motion 1983/84:18 yrkande 3 och motion 1983/84:20 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Olika barnomsorgs}örmer m. m. (mom. 7 i hemställan)

8. av Rune Gustavsson och Ulla Tillander (båda c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”Vad
gäller” och slutar på s. 20 med ”(yrkande 3)” bort ha följande lydelse:

Vårdnadsersättning ger föräldrar och barn möjlighet till ökad samvaro,
dels genom att möjliggöra för småbarnsföräldrar att med ekonomisk
ersättning utnyttja rätten till kortare arbetstid, dels genom att ge ersättning
till föräldrar som väljer att vårda sina barn hemma på hel- eller deltid. Den

SoU 1983/84:12

67

bygger på grundsynen att det är barnfamiljerna själva som skall välja
omsorgsform efter eget behov. Det förutsätter såväl en fortsatt utbyggnad av
barnomsorgen som en fortsatt utbyggnad av vårdnadsersättning.

Genom de besparingar som är möjliga att nå i ett statsbidragssystem, som
täcker 40 % av bruttokostnaderna för daghem, fritidshem, deltidsförskolor,
öppna förskolor och familjedaghem, frigörs medel utan att försämringar av
omsorgen sker. Dessa medel kan användas till en utbyggd vårdnadsersättning,
som kan möjliggöra en ökad valfrihet inom barnomsorgen.

Utskottet anser att olika omsorgsformer, genom bl. a. en utbyggd
vårdnadsersättning, från samhällets utgångspunkt bör ges lika värde som ett
led i en heltäckande familjepolitik. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande olika barnomsorgsformer m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:12 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Olika barnomsorgsformer m. m. (motiveringen till mom. 7 i hemställan)

9. av Ingemar Eliasson (fp) som anser

att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”Vad gäller”
och slutar på s. 20 med ”egen verksamhet” bort ha följande lydelse:

Statsbidragssystemet bör omfatta även deltidsomsorg. Som framgår av vad
utskottet anfört ovan ^reservation nr 2) kommer det statsbidrag som där
förordas att uppfylla detta krav. Det bör särskilt anmärkas att den s. k.
2/3-delsregeln innebär att barn kan vistas på daghem kortare tid än fem
timmar med bibehållet statsbidrag.

Utskottet vill också understryka vikten av att statsbidragssystemet inte
hämmar ett personligt engagemang från föräldrarnas sida. Oavsett hur
statsbidraget i övrigt är konstruerat bör statsbidraget utgå på lika villkor till
olika huvudmän.

Samhällets stöd till barnomsorgen kan inte ses isolerat från statens
ekonomiska stöd till barnfamiljerna. Det hade därför varit önskvärt att
behandla dessa frågor samtidigt. Regeringen har förutskickat att frågan om
statens ekonomiska stöd till barnfamiljerna kommer att föreläggas riksdagen
under våren. I det sammanhanget får frågan om ett särskilt vårdnadsbidrag
eller småbarnstillägg prövas.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1983/84:12 i här aktuell del
(yrkande 3).

SoU 1983/84:12

68

Kommunalt övertagande av daghem (mom. 8 i hemställan)

10. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Ingenting
hindrar” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att kommunerna bör överta det
ekonomiska ansvaret för föräldrakooperativt drivna daghem. Utskottet
tillstyrker därför motion 1983/84:15 såvitt nu är i fråga (yrkande 5).

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

8. beträffande kommunalt övertagande av daghem

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:15 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Barn med behov av särskilt stöd (mom. 10 i hemställan)

11. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Sorn
framgått” och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att propositionens förslag till bidrag beträffande barn
med särskilda behov går tillräckligt långt. Det räcker inte med ett schablonmässigt
bidrag utan stödet bör enligt utskottets mening täcka de verkliga
kostnaderna. Utskottet tillstyrker därför det förslag som läggs fram i motion
1982/83:743 yrkande 6 och som innebär att när ett daghem eller fritidshem
får barn med behov av extra stöd och stimulans skall statsbidrag utgå för den
extra personalförstärkning som behövs för att tillgodose barnens behov.
Bidraget skall utgå i efterskott för hela den faktiska kostnad kommunen haft
för denna stödpersonal. Vad utskottet här uttalat bör i enlighet med
motionen ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

10. beträffande barn med behov av särskilt stöd

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:743 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Statsbidragssystemet för social hemhjälp (mom. 17, 18 och 20 i hemställan)

12. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 28 med ”Utskottet
konstaterar” och slutar på s. 30 med ”i följande avsnitt” bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motion 1983/84:15 innebär det i propositionen föreslagna

SoU 1983/84:12

69

statsbidraget ett i förhållande till nuvarande statsbidrag försämrat bidrag. I
själva verket innebär förslaget enligt utskottets mening en attack mot verkligt
resurssvaga gruppers möjlighet att leva ett anständigt liv. Vidare kommer
bidraget fortsättningsvis inte att stå i relation till kommunernas kostnader för
denna verksamhet.

Utskottet anser därför att nuvarande 35 % i statsbidrag beräknat på
kommunernas bruttokostnader bör utgå även framdeles. Härigenom kommer
statsbidraget automatiskt att indexregleras och därmed följa de kostnadsstegringar
som kommunerna kommer att få för varor och tjänster i
denna verksamhet. Utskottet avstyrker således propositionen i här aktuell
del och tillstyrker de motionsyrkanden varigenom yrkats avslag på propositionen.

dels att utskottets hemställan under mom. 18 bort utgå,

dels att utskottet under mom. 17 och 20 bort hemställa

17. beträffande bidragssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:15 yrkande 1 och
yrkande 2 båda i motsvarande del, motion 1983/84:12 yrkande
1 i motsvarande del, motion 1983/84:18 yrkande 1 i motsvarande
del och motion 1983/84:16 yrkande 1 i motsvarande del och
med avslag på motion 1983/84:16 yrkande 2 i motsvarande del
avslår propositionens förslag,

20. beträffande riktlinjer i övrigt för statsbidrag till social hemhjälp
att riksdagen avslår propositionen i den mån den inte behandlats
under mom. 17-19,

Utbyggnadens inriktning (mom. 22 i hemställan)

13. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att den bästa omsorgsformen
för flertalet förskole- och skolbarn är daghem och fritidshem. Utbyggnaden
av samhällets barnomsorg bör därför ske i form av daghem och fritidshem.
Familjedaghemmen bör endast utgöra ett komplement för barn i speciella
situationer. Vad utskottet nu anfört bör i enlighet med motion 1982/83:743
yrkande 2 ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa:

22. beträffande utbyggnadens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:743 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1983/84:12

70

Målsättning för utbyggnad (mom. 23 i hemställan)

14. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

Som framgått av redovisningen i inledningen till detta avsnitt köar 88 000
barn under 7 år och 27 000 yngre skolbarn för plats inom den kommunala
barnomsorgen. Utskottet, som anser att det bör vara lika självklart med
barnomsorgsplats som det är att barn får plats i skolan vid 7 års ålder, vill med
anledning av motion 1982/83:743 yrkande 1 uttala att målsättningen för
utbyggnaden av barnomsorgen bör vara att alla barn upp till tolv år skall
kunna beredas plats i samhällets barnomsorg. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa

23. beträffande målsättning för utbyggnad

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:743 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Behörighet för personal inom barnomsorgen (mom. 26 i hemställan)

15. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Det
utskottet” och slutar med ”yrkandena 1 och 2” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är ytterst väsentligt att personalen inom barnomsorgen
är utbildad för sin uppgift. Enligt utskottets mening bör det ankomma på
regeringen att lämna förslag till riksdagen som innebär att regler för allmän
behörighet för personalen inom barnomsorgen införs. Regeringen bör även
vidta åtgärder i syfte att bereda redan anställd personal som saknar formell
behörighet möjlighet att med bevarad lön erhålla sådan behörighet. Vad
utskottet nu anfört bör, i enlighet med motion 1982/83:1614 yrkandena 1 och
2, ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 26 bort hemställa:

26. beträffande behörighet för personal inom barnomsorgen
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1614 yrkandena 1
och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

Tjänsteformer inom barnomsorgen (mom. 27 i hemställan)

16. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Motion
1982/83:743” och slutar med ”inom barnomsorgen” bort ha följande lydelse:

SoU 1983/84:12

71

Som ovan framgått anser socialstyrelsen att det är angeläget med en
enhetlig yrkeskår inom barnomsorgen. Även utskottet anser att det med
förskolans arbetssätt endast finns fog för en personalgrupp. Utskottet delar
alltså uppfattningen i motion 1982/83:743 yrkande 7 att uppdelningen i
barnskötar- och förskollärartjänster på sikt bör avskaffas och ersättas av en
tjänsteform benämnd förskollärare. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 27 bort hemställa:

27. beträffande tjänsteformer inom barnomsorgen

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:743 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Möjlighet till fortbildning (mom. 28 i hemställan)

17. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”När det
gäller” och slutar med ”(yrkande 3)” bort ha följande lydelse:

När det gäller fortbildningen vill utskottet här åter understryka vad
utskottet tidigare uttalat om vikten av att barnomsorgspersonalen får
möjlighet till fortbildning. Utskottet vill även hänvisa till vad socialstyrelsen
uttalat om skälen för att göra en kraftig satsning på fortbildning för
barnomsorgens personal under 1980-talet. Mot den nu angivna bakgrunden
vill utskottet, med bifall till motion 1982/83:1614 yrkande 3, uttala att
kommunerna bör bereda barnomsorgspersonalen möjlighet till fortbildning
motsvarande 30 timmar per år. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 28 bort hemställa:

28. beträffande möjlighet till fortbildning

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1614 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Åldersanpassad verksamhet (mom. 31 i hemställan)

18. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att verksamheten i utvidgade
syskongrupper riskerar att medföra problem, särskilt vad beträffar sysselsättningen
för de äldre barnen. Med bifall till motion 1982/83:743 yrkande 4 vill
utskottet därför understryka att behovet av att bedriva åldersanpassad
verksamhet beaktas vid inrättandet av åldersintegrerade avdelningar inom

SoU 1983/84:12

72

barnomsorgen och att tillräckligt med personal finns för de olika åldersgrupperna.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 31 bort hemställa:

31. beträffande åldersanpassad verksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:743 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. beträffande statsbidragssystem för social hemhjälp

av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m) som anför:

Som utskottet angett leder förslaget till en strängare utgiftskontroll, vilket
måste anses väl motiverat utifrån det statsfinansiella läget. Vi är dock
angelägna att påpeka att i den mån besparingar åsyftas de fortsättningsvis
skall preciseras och inte baseras på inflationsutvecklingen.

Vi vill vidare understryka att i ett framtida statsbidragssystem de enskilda,
alternativa vårdformerna inom äldreomsorgen skall ges ökat utrymme.

Vi avser att på nytt ta upp dessa frågor vad gäller tiden efter 1984.

2. beträffande allmän deltidsförskola från tre års ålder
av Ingemar Eliasson (fp) som anför:

Jag delar utskottets uppfattning att det i dagens ekonomiska läge inte kan
åläggas kommunerna att bygga ut den allmänna förskolan. Jag vill emellertid
framhålla att alla barn i förskoleåldern - även de som inte har plats i
barnomsorgen - bör få del av den pedagogiska stimulans som förskolan ger.
Det är därför önskvärt att platser åtminstone i den öppna förskolan på sikt
står till buds i den utsträckning de efterfrågas.

SoU 1983/84:12
Register över motionerna

73

Motionsyrkande	Sida i be-tänkandet	Moment i hemställan
Barnomsorg
1982/83:571	53, 54	35
686 yrk. 1 b	38, 39	24
686 yrk. 1 c	44, 46	29
737 yrk. 1	39, 40	25
737 yrk. 2	39, 40	25
741	20, 21	9
743 yrk. 1	37	23
743 yrk. 2	36, 37	22
743 yrk. 3	14, 16	3
743 yrk. 4	48, 49	31
743 yrk. 5	14, 16	4
743 yrk. 6	22, 23	10
743 yrk. 7	41, 44	27
1312 yrk. 4	46, 48	30
1614 yrk. 1	41, 44	26
1614 yrk. 2	41, 44	26
1614 yrk. 3	41, 44	28
1826	51, 52	33
1983/84:11 delvis	16, 17	5
11 delvis	50, 51	32
11 delvis	52, 53	34
12 yrk. 1 (delvis)	11, 13	l
12 yrk. 2	11, 13	1
12 yrk. 3	19, 20	7
14	35,36	21
15 yrk. 1 (delvis)	11, 13	1
15 yrk. 2 (delvis)	11, 13	1
15 yrk. 3	11, 13	1
15 yrk. 4	11, 13	2
15 yrk. 5	20	8
15 yrk. 6	11, 14	1
16 yrk. 1 (delvis)	11, 12	1
16 yrk. 2 (delvis)	11, 12	1
17	23, 24	11
18 yrk. 1 (delvis)	11, 13	1
18 yrk. 2	11, 13	1
18 yrk. 3	17, 19	6
19 yrk. 1	24, 25	12
19 yrk. 2	24, 25	13
19 yrk. 3	26	14
19 yrk. 4	26	15
20	18, 19	6
Social hemhjälp
1983/84:12 yrk. 1 (delvis)	28, 29	17
15 yrk. 1 (delvis)	28, 29	17
yrk. 2 (delvis)	28. 29	17
16 yrk. 1 (delvis)	28, 29	17
yrk. 2 (delvis)	28, 29	17
18 yrk. 1 (delvis)	28, 29	17

SoU 1983/84:12

74

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Barnomsorg 1

Social hemhjälp 2

Propositionen 2

Motioner 2

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1983 2

Motioner väckta med anledning av prop. 1983/84:9 4

Utskottet 6

Inledning 6

Statsbidrag till barnomsorgen 8

Nuvarande bestämmelser m. m 8

Propositionens förslag till statsbidragssystem 9

Motionsförslag rörande bidragssystemet 11

Vissa kvalitetsfrågor 14

Bidrag till alternativ barnomsorg 17

Barn med behov av särskilt stöd 22

Bidragsunderlagm. m 23

Statsbidrag till social hemhjälp 26

Propositionsförslaget 26

Motionsförslag 28

Statsbidrag till kommunala ålderdomshem 30

Utveckling av barnomsorgen m. m 33

Allmän bakgrund 33

Nuvarande utbyggnad 33

Målsättning och riktlinjer 34

Den fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen 35

Barnomsorg på obekväm arbetstid 39

Personalutbildning m. m 41

Rekryteringen av män till barnomsorgen 44

Föräldramedverkan i barnomsorgen 46

Åldersanpassad verksamhet 48

Fritidshemsverksamheten 50

Samverkan mellan skola, förskola och fritidshem 52

Utskottets hemställan 54

Reservationer 57

1. Statsbidragssystem för barnomsorgen (mom. 1, 14 och 16 samt
motiveringen till mom. 2,7,10-13 och 15 i hemställan) av m .... 57

2. Statsbidragssystem för barnomsorgen (mom. 1, 14 och 16 samt
motiveringen till mom. 2,10-13 och 15 i hemställan) av fp och c 61

3. Statsbidragssystem för barnomsorgen (mom. 1, 14 och 16 samt
motiveringen till mom. 11-13 och 15 i hemställan) av vpk 63

4. Ett temporärt anordningsbidrag (morn. 2 i hemställan) av vpk .. 64

5. Bindande kvalitetsnormer (mom. 3 i hemställan) av vpk 65

SoU 1983/84:12 75

6. Fasta vikarier (mom. 4 i hemställan) av vpk 65

7. Bidrag till barnomsorg med annan än kommunal huvudman
(mom. 6i hemställan) av m, c, fp 66

8. Olika barnomsorgsformer m. m. (mom. 7 i hemställan) avc ... . 66

9. Olika barnomsorgsformer m. m. (motiveringen till mom. 7 i
hemställan) av fp 67

10. Kommunalt övertagande av daghem (mom. 8 i hemställan) av

vpk 68

11. Barn med behov av särskilt stöd (mom. 10 i hemställan) av vpk . . 68

12. Statsbidragssystemet för social hemhjälp (mom. 17, 18 och 20 i
hemställan) av vpk 68

13. Utbyggnadens inriktning (mom. 22 i hemställan) av vpk 69

14. Målsättning för utbyggnad (mom. 23 i hemställan) av vpk 70

15. Behörighet för personal inom barnomsorgen (mom. 26 i hemställan)
av vpk 70

16. Tjänsteformer inom barnomsorgen (mom. 27 i hemställan) av

vpk 70

17. Möjlighet till fortbildning (mom. 28 i hemställan) av vpk 71

18. Åldersanpassad verksamhet (mom. 31 i hemställan) av vpk .... 71

Särskilda yttranden

1. Statsbidragssystem för social hemhjälp (av m) 72

2. Allmän deltidsförskola från tre års ålder (av fp) 72

Register över motionerna 73

minab/gotab Stockholm 1983 77237