SkU 1983/84:27

Skatteutskottets betänkande
1983/84:27

om vissa skogsbeskattningsfrågor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet olika motionyrkanden om skogsvårdsavgift
och om skogskontolagstiftningen, m. m.

Utskottet avstyrker motionerna.

Tre reservationer innehåller olika yrkanden om att skogsvårdsavgiften
sänks eller slopas helt. I en gemensam reservation yrkar samtliga företrädare
för m, c och fp att uppskovsmöjligheterna för skogsintäkter utvidgas.

Motionerna

1983/84:379 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

I motionen yrkas - med hänvisning till motion 378 - att riksdagen beslutar
att slopa skogsvårdsavgiften fr. o. m. den 30 juni 1984.

1983/84:383 av Rolf Andersson (c) och Rolf Rämgård (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att möjligheterna att få uppskov
enligt skogskontosystemet åter skall omfatta högst hela köpeskillingen för
avverkningsrätter och högst 75 % av köpeskillingen för leveransvirke och
värdet av egna uttag, samt beslutar anta därav föranlett

Förslag till

Lag om ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom föreskrivs att 2§ skogskontolagen (1954:142) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

Beträffande viss förvärvskälla får
uppskovet för ett och samma beskattningsår,
om ej annat följer av
andra och tredje styckena, avse högst
ett belopp motsvarande summan av

a) sextio procent av den på beskattningsåret
belöpande köpeskillingen
för skog, som har avyttrats genom
upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den på beskattningsåret
belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter samt

1 Riksdagen 1983/84. ösaml. Nr27

Beträffande viss förvärvskälla får
uppskovet för ett och samma beskattningsår
avse högst ett belopp
motsvarande summan av

1) den på beskattningsåret belöpande
köpeskillingen för skog, som har
avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

2) sjuttiofem procent av den på
beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter
samt

SkU 1983/84:27

Nuvarande lydelse

Motionärernas förslag

c) fyrtio procent av saluvärdet av 3) sjuttiofem procent av saluvärdet

skogsprodukter, som under beskatt- av skogsprodukter, som under be ningsåret

har tagits ut för förädling i skattningsåret har tagits ut för

Medför stormfällning, brand, in- Vid tillämpningen av första stycket
sektsangrepp eller liknande händelse avses med köpeskilling även försäk att

en betydande del av förvärvskäl- ringsersättning för skog och skogsåns
skog bör avverkas tidigare än produkter.

vad som annars skulle ha varit fallet,
får skattskyldig, om och i den mån
han med intyg från skogsvårdsstyrelsen
i länet eller på annat sätt visar att
intäkt hänför sig till avverkning som
nu har sagts, uppskov med högst ett
belopp motsvarande summan av

a) åttio procent av den på beskattningsåret
belöpande köpeskillingen
för skog, som har avyttrats genom
upplåtelse av avverkningsrätt,

b) femtio procent av den på beskattningsåret
belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter samt

c) femtio procent av saluvärdet av
skogsprodukter, som under beskattningsåret
har tagits ut för förädling i
egen rörelse.

Uppskov med belopp som anges i
andra stycket medges också i fråga
om sådan ersättning för skog eller
skogsprodukter som avses i punkt 4
tredje stycket av anvisningarna till
35 § kommunalskattelagen (1928:

370).

Vid tillämpningen av första-tredje
styckena avses med köpeskilling
även försäkringsersättning för skog
och skogsprodukter.

Uppskov medges enligt kommunalskattelagen.

Har i drivit själv.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 och tillämpas första gången vid 1985
års taxering.

egen rörelse.

förädling i egen rörelse.

SkU 1983/84:27

1983/84:476 av Anita Bråkenhielm (m) och Blenda Littmarck (m)

I motionen yrkas -med hänvisning till (notion 504 -att riksdagen beslutar
om sänkning av skogsvårdsavgiften till 0,3 %.

1983/84:949 av Mona Saint Cyr (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett förslag som skall
avse att stimulera skogsägare att vid avverkning placera riskvilligt kapital i
aktier, vilket skulle beskattas enligt samma principer som gäller för
skogskonto.

1983/84:2021 av Ingrid Hemmingsson m. fl. (m)

I motionen yrkas - med hänvisning till motion 2020 - att riksdagen hos
regeringen begär utredning om skogsbeskattningen i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1983/84:2095 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (nr)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att skogsvårdsavgiften för budgetåret
1984/85 skall tas ut med 3 %c.

1983/84:2171 av Arne Svensson (m) och Ingvar Eriksson (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att möjligheterna till avsättning till skogskonto
fr. o. m. beskattningsåret 1984 fastställs till högst 80 % av likvid för
avverkningsrätter och till högst 60 % av likvid för leveransvirke och värde av
skogsprodukter som använts i egen rörelse,

2. att riksdagen beslutar att av likvid som erhållits för avverkning av skadad
skog högst 100 % resp. 80 % får avsättas till skogskonto,

3. att riksdagen beslutar att skogsvårdsstyrelserna får vidgade möjligheter
att tillstyrka den högre procentsatsen för likvider erhållna på grund av att
skadad skog avverkats.

1983/84:2487 av Börje Stensson (fp) och Lars Ernestam (fp)

I motionen yrkas - med hänvisning till motion 2486 - att riksdagen
upphäver beslutet som fattades hösten 1983 om höjning av skogsvårdsavgiften.

Gällande bestämmelser m. m.

Skogsvårdsavgiften

Den som äger en skogsfastighet skall erlägga skogsvårdsavgift med ett visst
promilletal av fastighetens taxerade skogsbruksvärde. Avgiften bidrar till att
finansiera vissa statliga åtgärder på det skogliga området. I samband med
1979 års skogspolitiska beslut höjdes avgiften från 0,9 till 3 %c av det taxerade
skogsbruksvärdet. Våren 1981 höjdes avgiften till 6 %r räknat fr. o. m. den 1
juli 1981. År 1982 sänktes avgiften till 5,5 7ccför 1983 års taxering och 5 %cför
1984 och följande års taxeringar. Därpå höjdes avgiften hösten 1983 (prop.

1* Riksdagen 1983184. 6sami. Nr27

SkU 1983/84:27

1983/84:40 bil. 7 punkt 4, SkU 1983/84:12) till 6,5 %c vid 1985 års taxering och
till 8 %c fr. o. m. 1986 års taxering. Den lag som utfärdats om denna höjning
träder i kraft den 1 juli 1984.

Skogsvårdsavgiften, som är avdragsgill vid inkomsttaxeringen, har beräknats
till 315 milj. kr. förbudgetåret 1984/85 (prop. 1983/84:100bil. 1.2s. 67).

Skogsvårdsavgiften användes tidigare uteslutande till att finansiera skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet. År 1975 beslutades att avgiften skulle få
användas även för vissa andra, särskilt angivna ändamål inom skogsbruket.
Riksdagens skogspolitiska beslut 1979 (prop. 1978/79:110, JoU 1978/79:30),
som bl. a. innebar att skogsbruket i princip skulle vara självfinansierat, ledde
till den nyss angivna höjningen av skogsvårdsavgiften från 0,9 till 3 %c (SkU
1978/79:49). Höjningen motiverades med att skogsägarna i större utsträckning
borde medverka i finansieringen av vissa statliga åtgärder på det
skogliga området. I propositionen framhölls att skogsvårdsavgiften huvudsakligen
borde användas för sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket
som sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan få del av dem. Här
avsågs sådana områden som forsknings- och utvecklingarbete, information,
utredningsarbete, översiktliga skogsinvesteringar, bidrag som är tillgängliga
för alla skogsägare m. m. Vidare framhölls att dessa principer tillämpats när
medel beräknats för olika ändamål men att någon exakt redovisning inte varit
möjlig. Utskottet, som godtog dessa uttalanden, tillstyrkte propositionen.

Den höjning av skogsvårdsavgiften från 3 till 6 %c som genomfördes 1981
avsåg väsentligen att finansiera det extra avdrag för vissa skogsuttag samt de
bidrag till avverkning av klenskog som infördes i detta sammanhang (prop.
1980/81:118, SkU 1980/81:44). Den senare sänkningen till 5 %c grundade sig
bl. a. på att giltighetstiden för det extra avdraget förkortades (prop.
1981/82:100 bil. 13 s. 55, SkU 1981/82:31 res. 1). I samband med höjningen
1983 anförde skatteutskottet följande (SkU 1983/84:12):

Som framgår av propositionen skall skogsvårdsavgiftsmedlen användas för
sådana ändamål som är till gagn för skogsbruket som sådant eller på sådant
sätt att alla skogsbrukare kan dra nytta av dem. Avgiften betraktas som
skogsägarnas bidrag till de allmänna insatserna i vid mening för det svenska
skogsbruket. Detta skall i princip vara självfinansierat. Utskottet instämmer
i departementschefens bedömning att den nuvarande avgiften inte är
tillräcklig för detta ändamål. Att skogsvårdsavgiften under senare tid
finansierat vissa insatser för skogsbruket med regionalpolitiska inslag ändrar
inte denna bedömning. Härtill kommer att avgiften, som är avdragsgill vid
inkomsttaxeringen, för de flesta skogsägare torde ha begränsad ekonomisk
betydelse.

Skogskonto

Enligt skogskontolagen (1954:142) kan fysisk person, dödsbo och familjestiftelse
erhålla uppskov vid inkomsttaxeringen för en viss del av beskattningsårets
skogsintäkter under förutsättning att motsvarande belopp sätts in

SkU 1983/84:27

på konto i bank. Vid omfattande skador på skogen kan fr. o. m. 1983 års
taxering uppskov i vissa fall medges under 20 år för belopp som satts in på
särskilt skogsskadekonto (prop. 1981/82:182, SkU 1981/82:68).

Uppskov kunde tidigare normalt medges med högst 60 % av köpeskillingen
för sålda rotposter och 40 % av köpeskillingen för leveransvirke och
saluvärdet av uttag till egen rörelse. Om en avverkning måste tidigareläggas
på grund av skador på skogen fick fr. o. m. 1979 års taxering insättning ske
med högst 80 resp. 50 %. Särskilda procentsatser har också gällt för vissa
skogslikvider i samband med jorddelningsförrättningar.

För att stimulera enskilda skogsägare att höja avverkningsvolymen
föreslogs i proposition 1981/82:30 bil. 4 att uppskovsrätten enligt skogskontosystemet
i avvaktan på den aviserade sänkningen av marginalskatterna
utvidgades fr. o. m. 1983 års taxering. Propositionen byggde på ett förslag av
virkesförsörjningsutredningen och innebar att uppskovsrätten skulle kunna
avse hela köpeskillingen för avverkningsrätter och 75 % av köpeskillingen
för leveransvirke och värdet av egna uttag. Beträffande 1982 års taxering
föreslogs att uppskov skulle kunna medges med 80 resp. 60 % av skogsintäkterna.
De sistnämnda procentsatserna hade tidigare fastställts för intäkter
som åtnjutits under tiden den 1 januari 1980-den 30 juni 1981. Utskottet
(SkU 1981/82:8) tillstyrkte propositionen som också godtogs av riksdagen.

Fr. o. m. 1984 års taxering gäller emellertid återigen att uppskov kan
medges med högst 60 resp. 40 % av skogsintäkterna eller vid betydande
skador på skogen 80 resp. 50 %. Beslutet fattades av riksdagen våren 1982 i
enlighet med en reservation till utskottets betänkande 1981/82:68 (reservation
2). I reservationen anfördes bl. a. att de regler som genomfördes hösten
1981 -trots protester från reservanternas sida -var otillständigt förmånliga.
Reglerna innebar enligt reservanternas mening att uppskov kunde medges
med ett belopp som var större än vinsten på avverkningen och att en
skogsägare kunde undgå beskattning för andra inkomster inom samma
förvärvskälla. De tidigare reglerna var enligt deras uppfattning tillräckliga
för att uppnå den inkomstutjämning som var det ursprungliga syftet med
reglerna.

I betänkandet SkU 1982/83:38 avstyrkte utskottet av liknande skäl en
motion med krav på återgång till de regler som gällde vid 1983 års taxering.
Utskottets betänkande godkändes av riksdagen.

Utskottet

Skogsvårdsavgift erläggs av den som beskattas för garantibelopp för
jordbruksfastighet och utgår vid 1984 års taxering med 5 %c av det taxerade
skogsbruksvärdet. Ffösten 1983 beslutade riksdagen att höja avgiften till
6,5 %c vid 1985 års taxering och till 8 %c fr. o. m. 1986 års taxering.

I motion 2487 yrkar Börje Stensson (fp) och Lars Ernestam (fp) att den
höjning som beslutades hösten 1983 upphävs. I motion 476 av Anita

SkU 1983/84:27

Bråkenhielm (m) och Blenda Littmarck (m) och motion 2095 av Arne
Andersson i Ljung m. fl. (m) yrkas att avgiften sänks till 3 %c. Thorbjörn
Fälldin m. fl. (c) yrkar i motion 379 att avgiften slopas helt. Samtliga
motionärer anser att avgiften inte skall utnyttjas för regionalpolitiska
ändamål och att det nuvarande uttaget är alltför högt i förhållande till
kostnaderna för sådana åtgärder som kan komma samtliga skogsägare till
godo. Yrkandet i den sistnämnda motionen att helt slopa skogsvårdsavgiften
skall ses mot bakgrund av att samma motionärer i motion 378 yrkar att
samtliga bidragsformer för skogsbruket avvecklas, med undantag för sådana
bidrag av regionalpolitisk karaktär som inte bör finansieras med skogsvårdsmedel.

Jordbruksutskottet har i sitt betänkande JoU 1983/84:25 tillstyrkt proposition
1983/84:100 bilaga 11 i vad avser statsbidrag av olika slag till skogsbruket
och avstyrkt föreliggande motioner rörande bidragsfrågorna.

Utskottet har vid sin prövning hösten 1983 av frågan om avgiftsuttagets
höjd bl. a. anfört att avgiften betraktas som skogsägarnas bidrag till de
allmänna insatserna i vid mening för det svenska skogsbruket och att
skogsbruket i princip bör vara självfinansierat. Alltsedan den borgerliga
regeringstiden har skogsvårdsavgiften finansierat insatser av detta slag utan
hinder av vissa regionalpolitiska inslag. Utskottet har nu lika litet som
tidigare något att erinra häremot och finner mot bakgrund av jordbruksutskottets
ställningstagande rörande anslagsfrågorna att det nuvarande avgiftsuttaget
är väl avvägt. Som utskottet framhållit tidigare torde avgiften, som är
avdragsgill vid inkomsttaxeringen, f. ö. ha begränsad ekonomisk betydelse
för de flesta skogsägarna. Utskottet avstyrker således motionerna.

Reglerna om skogskonto innebär att enskilda skogsägare normalt kan få
uppskov under en tioårsperiod med beskattningen av en del av sina
skogsinkomster. Fr. o. m. 1984 års taxering medges uppskov med högst
60 % av köpeskillingen för avverkningsrätter och 40 % av köpeskillingen för
leveransvirke och värdet av egna uttag. Vid omfattande skador på skogen är
procentsatserna 80 resp. 50. Dessa begränsningar av uppskovsbeloppen
överensstämmer med vad som gällt före 1981 års taxering.

För att stimulera till ökade avverkningar och i avvaktan på att den numera
beslutade marginalskattereformen genomförts utvidgades uppskovsmöjligheterna
successivt för 1981-1983 års taxeringar. För 1983 och följande års
taxeringar föreslogs i proposition 1981/82:30 att uppskov skulle få medges
med hela köpeskillingen för avverkningsrätter och med 75 % av köpeskillingen
för leveransvirke m. m. Förslaget godtogs hösten 1981 av riksdagen.
Ett halvår senare beslutade riksdagen emellertid att återgå till tidigare
procentsatser fr. o. m. 1984 års taxering. Våren 1983 avslog riksdagen
motionsvis framställda krav på att åter höja procentsatserna till nivån vid
1983 års taxering.

I motion 383 av Rolf Andersson (c) och Rolf Rämgård (c) yrkas att
reglerna för 1983 års taxering skall återinföras. Motionärerna befarar att

SkU 1983/84:27

virkesutbudet annars kommer att minska eller skjutas upp med hänsyn till
väntade marginalskattesänkningar. De anför även att ryckigheten i reglerna
kan orsaka bestående skador för skogsnäringen. Av liknande skäl yrkar Arne
Svensson (m) och Ingvar Eriksson (m) i motion 2171 att procentsatserna i
normalfallet höjs till nivån vid 1982 års taxering, dvs. 80 resp. 60 %. I
samband med skogsskador bör enligt denna motion procentsatserna vara 100
resp. 80 %. Vidare bör skogsvårdsstyrelserna få vidgade möjligheter att
tillstyrka den högre procentsatsen.

Till grund för riksdagens beslut våren 1982 låg uppfattningen att de regler
som trots protester tidigare genomdrivits av riksdagens då borgerliga
majoritet var alltför förmånliga för skogsägarna. Nuvarande regler är enligt
utskottets uppfattning tillräckliga för att uppnå den inkomstutjämning som
har varit det ursprungliga syftet med reglerna. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet motionerna.

Mona Saint Cyr (m) begär i motion 949 ett förslag från regeringen av
innebörd att medel på skogskonto, som enligt gällande regler skall placeras i
bank, också skall få placeras i aktier.

Enligt utskottets uppfattning bör aktiesparandet i första hand främjas
genom åtgärder som har en mer generell karaktär och som alltså inte enbart
riktar sig till så avgränsade grupper som det här är frågan om. Utskottet kan
för sin del inte förorda att skogskontolagstiftningen kompliceras med regler
av denna art och avstyrker således motionen.

Ingrid Hemmingsson m. fl. (m) begär i motion 2021 en utredning om
skogsbeskattningen. Skälen för yrkandet återfinns i motion 2020, där
motionärerna bl. a. anför att ett samlat grepp på skogsbeskattningen och en
lägre skatt skulle få en gynnsam inverkan på näringen. De anför också att
reglerna medför vissa svårigheter bl. a. vid redovisningen av mervärdeskatt i
vissa fall och i fråga om skogsbrukarnas egenavgifter till socialförsäkringen.

Utskottet vill erinra om att de regler för beskattningen av skogsinkomster
som genomfördes 1979 innebär förenklingar av skogsbeskattningen. Därtill
kommer att olika beskattningsfrågor för skogsbruket övervägs inom finansdepartementet
bl. a. med anledning av ett betänkande från strukturutredningen
för jord- och skogsbruk (SOU 1983:71). När det gäller mervärdeskatten
kan utskottet hänvisa till den fortlöpande översyn som pågår inom
mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05). Även de problem som kan uppstå i
fråga om egenavgifterna uppmärksammas - som framgår bl. a. av socialförsäkringsutskottets
betänkande SfU 1983/84:3 - av statsmakterna.

Enligt utskottets uppfattning saknas skäl för att med anledning av
motionen föranstalta om en särskild utredning av skogsbeskattningen.
Utskottet avstyrker således motionen.

SkU 1983/84:27

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skogsvårdsavgiften

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:379, 1983/84:476, 1983/
84:2095 och 1983/84:2487,

2. beträffande skogskontoreglerna

a) att riksdagen avslår motionerna 1983/84:383 och 1983/84:2171,

b) att riksdagen avslår motion 1983/84:949,

3. beträffande utredning om skogsbeskattningen
att riksdagen avslår motion 1983/84:2021.

Stockholm den 13 mars 1984

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg (s), Hagar
Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c). Bo Forslund (s),
Egon Jacobsson (s). Karl Björzén (m). Kjell Johansson (fp). Anita Johansson
(s), Lars Hedfors (s) och Anna Lindh (s).

Reservationer

Skogsvårdsavgiften

1. Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Bo
Lundgren och Karl Björzén (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”således motionerna” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att skogsvårdsavgiften inte
utvecklas till en ren skatt avsedd att allmänt finansiera statens utgifter. Den
får inte heller utformas så att den kommer att medverka till en ekonomisk
omfördelning mellan olika skogsägarkategorier eller regioner. I stället bör
den användas för insatser som kommer hela skogsbruket till del. Någon
uttaxering därutöver bör inte förekomma.

Som anförs i de nu aktuella motionerna innebär den nu utgående
skogsvårdsavgiften ett överuttag som strider mot de angivna principerna. Ett
uttag om 3 %c av skogsbruksvärdet torde vara till fyllest för att täcka
nuvarande kostnader för sådana ändamål som avgiftsmedlen är avsedda att
finansiera, och skogsvårdsavgiften bör således sänkas till denna nivå. Med

SkU 1983/84:27

anledning av vad som anförs i motion 379 vill utskottet framhålla att utskottet
från sina utgångspunkter givetvis inte har något att erinra mot att kostnaderna
för samhällets insatser för skogsnäringen i framtiden begränsas eller
finansieras genom frivilliga överenskommelser mellan skogsägarna och
staten. I den mån så sker bör givetvis skogsvårdsavgiften sänkas ytterligare
eller slopas helt.

Utskottet förordar således att skogsvårdsavgiften sänks till 3 %c fr. o. m.
budgetåret 1984/85. Eftersom avgiften vid 1984 års taxering var 5 %c bör den
vid 1985 års taxering lämpligen utgå med 4 %o avseende ett helt beskattningsår.
Utskottets förslag innebär bifall till motionerna 476 och 2095 i denna del
och att motionerna 379 och 2487 helt eller delvis blir tillgodosedda.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:476 och 1983/84:2095
och med anledning av motionerna 1983/84:379 och 1983/84:2487
antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift skall ha
nedan angivna lydelse.

Gällande lydelse

Den, för vilken vid taxering till
kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig
inkomst upptagits garantibelopp
för jordbruksfastighet, som
vid fastighetstaxering åsatts delvärdet
skogbruksvärde, skall betala
skogsvårdsavgift. Avgiften utgör för
varje beskattningsår/em promille av
skogsbruksvärdet.

Reservanternas förslag

Har garantibeloppet jämkats enligt 47 § sjätte stycket kommunalskattelagen
(1928:370), skall också underlaget för beräkning av skogsvårdsavgift
jämkas.

Skogsvårdsavgift utgår i helt antal kronor. Avgiftsbeloppet avrundas vid
öretal över femtio uppåt och vid annat öretal nedåt till närmaste hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 och upphäver lagen (1963:1125) om
ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgift på grund av 1984 och tidigare års taxering. I
fråga om 1985 års taxering utgör promilletalet 4.

SkU 1983/84:27

2. Stig Josefson och Ingemar Hallenius (båda c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”således motionerna” bort ha följande lydelse:

Som framgår av motion 378 har uttaget av skogsvårdsavgift trettiodubblats
på tio år. Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att skogsvårdsavgiften
kommit att bli en betungande pålaga såväl för de enskilda skogsägarna
som för hela skogsnäringen. Detta gäller särskilt i södra Sverige där
skogsbruksvärdena är mycket höga. Avgiftsuttagets höjd och den nuvarande
medelsförbrukningen innebär också att denna för hela landet viktiga näring
utan skäl beskattas väsentligt hårdare än annan verksamhet. Därtill kommer
att man på senare tid har släppt principen att skogsvårdsavgiften endast får
användas för bidrag som är tillgängliga för alla skogsägare. Vissa bidrag av
regionalpolitisk karaktär, som tidigare finansierats av budgetmedel, finansieras
numera med skogsvårdsavgiftsmedel. Utvecklingen innebär också att
avgiftsuttagen medför en transferering av medel mellan skogsägare till
nackdel för dem som har välskötta skogar och en omfördelning av pengar
från södra och mellersta Sverige till övre Norrlands inland.

Såsom det skogliga bidragssystemet nu fungerar är det bättre för skogsbruket
att skogvårdsavgiften och samtliga bidragsformer, med undantag för
sådana som är av regionalpolitisk karaktär, avvecklas. De regionalpolitiskt
motiverade bidragen i vissa delar av landet bör finansieras över statsbudgeten
på samma sätt som andra statsanslag och inte belasta skogsägare i andra
delar av landet. Vissa mindre anslag till skogsbruket för gemensamma
angelägenheter bör kunna finansieras genom avtal mellan skogsnäringen och
staten enligt den modell som tillämpas för andra liknande gemensamma
kostnader.

Utskottet tillstyrker således yrkandet i motion 379 om att skogsvårdsavgiften
avvecklas fr. o. m. den 1 juli 1984. Därmed torde yrkandena i motionerna
476, 2095 och 2487 vara tillgodosedda. Eftersom avgiften vid 1984 års
taxering var 5 %c bör den vid 1985 års taxering lämpligen utgå med 2,5 %c
avseende ett helt beskattningsår.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:379 och med anledning av
motionerna 1983/84:476, 1983/84:2095 och 1983/84:2487 antar
följande

SkU 1983/84:27

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift skall
upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 och upphäver lagen (1963:1125) om
ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgift på grund av 1985 och tidigare års taxering. I
fråga om 1985 års taxering utgör promilletalet 2,5.

3. Kjell Johansson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”således motionerna” bort ha följande lydelse:

Enligt de principer som ligger till grund för skogsvårdsavgiften skall
avgiftsmedlen användas för sådana ändamål som är till gagn för skogsbruket
som sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan dra nytta av dem.
Avgiften betraktas som skogsägarnas bidrag till de allmänna insatserna i vid
mening för det svenska skogsbruket, som bör vara självfinansierat. Enligt
utskottets mening motiverar de åtgärder som f. n. görs för skogsbruket inte
ett högre avgiftsuttag än 5 %c. Den höjning av avgiften till 8 %o som riksdagen
beslutade hösten 1983 bör ses mot bakgrund av de planer som regeringen haft
på genomgripande beskattnings- och andra tvångsåtgärder för att öka
avverkningarna. Utskottet finner dessa planer helt oacceptabla och motsätter
sig att skogsvårdsavgiften används som tvångsmedel. Skogsnäringen bör
enligt utskottets mening beskattas enligt samma principer som annan
näringsverksamhet. Den avgift på 5 %c som utgick vid 1984 års taxering är
såvitt utskottet kan bedöma tillräcklig för skogsvårdsavgiftens nuvarande
ändamål.

Utskottet tillstyrker således det i motion 2487 framställda yrkandet om att
den beslutade höjningen upphävs och avstyrker motionerna 379, 476 och
2095.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2487 och med avslag på
motionerna 1983/84:379, 1983/84:476 och 1983/84:2095 antar följande -

SkU 1983/84:27

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1983:1125) om ändring i lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att lagen (1983:1125) om ändring i lagen (1946:324)
om skogsvårdsavgift skall upphöra att gälla.

4. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m)
och Kjell Johansson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Till
grund” och slutar med ”utskottet motionerna” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motionerna kan riksdagens beslut 1982 att begränsa
möjligheterna till uppskov med beskattningen av skogsinkomster medföra
allvarliga konsekvenser för vår virkesförsörjning. Många skogsägare kommer
att finna att det är fördelaktigt från skattesynpunkt att uppskjuta sina
avverkningar i avvaktan på de beslutade marginalskattesänkningarna. Att
virkesutbudet kan befaras komma att minska är särskilt allvarligt i en
situation när den utländska efterfrågan på skogsprodukter beräknas öka.

Till grund för uppskovsreglerna för 1983 års taxering låg ett välmotiverat
förslag från virkesförsörjningsutredningen. Dessa regler innebar inte några
skattelättnader i vanlig bemärkelse utan endast att beskattningen av olika
skäl skjuts upp ett antal år. Att dessa uppskovsmöjligheter begränsats
medför en ryckighet som kan orsaka bestående skador för skogsnäringen och
därmed också för landets ekonomi. Beslutet motverkar också samhällets
strävanden att höja virkesutbudet.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet det i motion 383
framställda yrkandet att 1983 års regler återinförs fr. o. m. 1985 års taxering.
Därmed är också yrkandena i motion 2171 tillgodosedda.

dels att utskottet under mom. 2 a) bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:383 och med anledning av
motion 1983/84:2171 antar det vid motion 1983/84:383 fogade
förslaget till lag om ändring i skogskontolagen (1954:142).

minab/gotab 78235 Stockholm 1984