SkU 1983/84:25

Skatteutskottets betänkande
1983/84:25

om den skattemässiga behandlingen av förluster i samband med
Vänerskogs konkurs
Motionen

I motion 1983/84:1466 av Bertil Jonasson m. fl. (c, m, fp, vpk) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att förslag snarast framläggs för att tillgodose
de drabbade Vänerskogsmedlemmarnas berättigade krav på rättvisa.

Frågans tidigare behandling, m. m.

Vänerskog, ekonomisk förening, gick i konkurs år 1981. Bland skulderna
ingick vissa s. k. likvidlån från medlemmar som sålt skog till föreningen men
som låtit betalningen härför stå inne hos föreningen på särskilda
likvidlånekonton. Den sammanlagda förlusten på medlemslån och likvidlån
har uppskattats till 60 milj. kr. fördelat på ca 20000 personer.

Regeringsrätten har enligt en dom den 4 juni 1983 i ett mål angående
förhandsbesked funnit att medlemmarnas förluster på fordringar av detta
slag hos föreningen enligt då gällande lagstiftning var att hänföra till en ej
avdragsgill kapitalförlust.

Fr. o. m. 1984 års taxering gäller nya regler om den skattemässiga
behandlingen av vissa förluster (prop. 1980/81:68, SkU 1980/81:25, SFS
1981:295). Enligt dessa regler, som återfinns i 20 § kommunalskattelagen
(1928:370) med tillhörande anvisningar (punkt 5), skall till kapitalförlust inte
räknas förlust på lånefordringar m. m. om fordringen betingas av
näringsverksamhet som bedrivs av den skattskyldige. De nya reglerna torde -i motsats till tidigare - innebära att förluster av detta slag blir avdragsgilla om
de inträffat under år 1983 eller senare.

Frågan om skogsägarnas förluster i Vänerskogskonkursen har uppmärksammats
i riksdagen genom interpellationer och enkla frågor. Finansministern
har i svar senast den 12 januari 1984 anfört att regeringsrättens dom
innebär att de berörda skogsägarna får betala inkomstskatt och ofta också
mervärdeskatt och egenavgifter på virkesleveranser som de i realiteten inte
har fått betalt för och att domen fått olyckliga konsekvenser. Enligt
finansministern talade starka principiella skäl mot att i efterhand ändra det
materiella resultatet av domen, varför något ingripande från hans sida i form
av ändrad skattelagstiftning inte var aktuellt. Däremot kunde det enligt hans
mening vara motiverat att samhället kompenserar skogsägare som försatts i
en ohållbar ekonomisk situation till följd av det skattemässiga
ställningstagandet. De uppgifter som fanns tillgängliga var emellertid inte

1 Riksdagen 1983/84. 6 sami. Nr 25

Rättelse: S.2 Texten i första meningen femte stycket är omformulerad.

SkU 1983/84:25

2

tillräckliga för att bedöma förhållandena i de enskilda fallen. Saken måste
därför klarläggas ytterligare. Innan resultatet av ett sådant utredningsarbete
förelåg ansåg finansministern att han inte kunde uttala sig om vilken
kompensation som kunde komma i fråga.

Utskottet

I motion 1466 framhåller Bertil Jonasson m.fl. (c, m, fp, vpk) att vissa
skogsägare drabbats hårt i samband med Vänerskogs konkurs 1981 genom
förluster på vissa lån till föreningen. Härefter har regeringsrätten förklarat
att förluster på dessa fordringar, som i realiteten avser likvider för försåld
skog, skall betraktas som ej avdragsgilla kapitalförluster. Många skogsägare
har därför fått betala skatt på virkesleveranser som de i realiteten inte fått
betalt för.

Enligt motionärernas mening bör beskattningsreglerna redan av denna
anledning ändras så att avdrag medges för de uppkomna förlusterna. Därtill
kommer att förluster av detta slag är avdragsgilla enligt de nya regler som
gäller fr. o. m. 1984 års taxering. I andra hand anser motionärerna att
kompensation i annan form snarast bör utbetalas till de drabbade.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har finansministern i svar på
interpellationer och enkla frågor senast den 12 januari 1984 av principiella
skäl motsatt sig att genom en retroaktiv skattelagstiftning ändra det
materiella resultatet av regeringsrättens dom. Finansministern har
emellertid instämt i uppfattningen att skogsägare som försatts i en ohållbar
ekonomisk situation till följd av det skattemässiga ställningstagandet bör
kompenseras i någon form.

Av de skäl som finansministern åberopar anser utskottet liksom finansministern
att skattelagstiftningen inte bör ändras. Samtidigt förutsätter utskottet
att frågan om kompensation i annan form till de drabbade skogsägarna
behandlas skyndsamt av regeringen i enlighet med de intentioner som
finansministern angivit. Med hänsyn till att syftet med motionen därmed
väsentligen kommer att tillgodoses avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1983/84:1466.

Stockholm den 14 februari 1984

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s). Knut Wachtmeister (m)*, Stig Josefson (c).
Olle Westberg (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund
(s), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp). Anita
Johansson (s). Lars Hedfors (s), Anna Lindh (s), Ewy Möller (m) och Bruno
Poromaa (s).

* Ej närvarande vid justeringen.
minab/gotab 78050 Stockholm 1984