SkU 1983/84:15

Skatteutskottets betänkande
1983/84:15

om förlustavdrag efter ägarskifte (prop. 1983/84:63)
Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet de förslag om ändringar i reglerna
om förlustavdrag som har lagts fram i proposition 1983/84:63 på grundval av
ett förslag från 1980 års företagsskattekommitté.

1 en reservation yrkar m-ledamöterna bifall till den motion som väckts i
ärendet rörande två detaljfrågor.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1983/84:63 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid
taxering för inkomst,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1974:990) om den skattemässiga behandlingen
med anledning av övergång från aktiebolag till annan företagsform, m. m.

I propositionen läggs fram förslag om ändringar i aktiebolags och
ekonomiska föreningars rätt till förlustavdrag efter ägarskifte. Enligt
nuvarande spärregel, som omfattar s.k. familjebolag, kan även ganska små
förändringar på ägarsidan inverka på möjligheten till förlustavdrag. I
propositionen föreslås att spärregeln mjukas upp så att ägarbyten blir tillåtna
i betydligt större utsträckning än vad som nu är fallet utan att rätten till
förlustavdrag går förlorad. Samtidigt utvidgas spärregeln till att omfatta alla
företag som utgör fåmansföretag enligt 35 § 1 a mom. sjunde stycket a
kommunalskattelagen (1928:370).

Propositionen innehåller vidare ett förslag om en spärregel för företag som
inte är fåmansföretag. Denna nya spärregel tar sikte på förvärv av aktier i
skalbolag. Med skalbolag avses i princip ett bolag som inte bedriver någon
verksamhet och som därför saknar verkligt och särskilt värde för förvärvaren.
Enligt förslaget kan skalbolaget gå miste om rätten till förlustavdrag om
dess aktier övergår till ny ägare.

I propositionen föreslås slutligen att ekonomiska föreningar, sparbanker
och jordbrukets kreditkassor skall kunna behålla sina förlustavdrag även
efter fusion. Sådana regler saknas f.n.

De föreslagna bestämmelserna om aktiebolags och ekonomiska föreningars
rätt till förlustavdrag efter ägarskifte skall tillämpas första gången vid
prövning av förlustavdrag vid 1985 års taxering. Rätten till förlustavdrag

1 Riksdagen 1983/84. 6 sami. Nr 15

SkU 1983/84:15

efter fusion mellan ekonomiska föreningar m.fl. införs redan fr.o.m. 1984 års
taxering.

Förslagen föranleder redaktionella ändringar bl. a. i två lagrum i
kommunalskattelagen (1928:370). Propositionen behandlas i denna del i
utskottets betänkande 1983/84:13.

De nu aktuella lagförslagen har följande lydelse.

SkU 1983/84:15

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst1

dels att 11 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 9 och 10 §§ skall betecknas 10 respektive 11 §,
dels att rubriken till lagen samt 5, 8, nya 10 och nya 11 §§ skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 §, av nedan angivna
lydelse.

Lag om förlustavdrag

Nuvarande lydelse

Skattskyldig, som önskar erhålla
förlustavdrag, har att därom framställa
yrkande. Om tid och sätt för
framställande av sådant yrkande gäller
vad i taxeringslagen i allmänhet
är stadgat om yrkanden beträffande
skattskyldigs taxering.

Det åligger den skattskyldige att
visa ej mindre förhandenvaron av de
förutsättningar, som för honom
grunda rätt till förlustavdrag, än även
befogenheten i övrigt av det yrkade
avdraget.

Om aktierna i aktiebolag eller
andelarna i ekonomisk förening vid
ingången av förluståret elter utgången
av det beskattningsår, för vilket taxering
skall ske, till huvudsaklig de!
ägdes eller på därmed jämförligt sätt
- direkt eller genom förmedling av
juridisk person - innehades av en
fysisk person eller ett fätal fysiska
personer, må vid sagda taxering förlustavdrag
ej medgivas med mindre
samtliga eller så gott som samtliga
aktier eller andelar vid nämnda båda
tillfällen ägdes eller på angivet sätt
innehades av samma fysiska person
eller personer samt under förutsätt -

Föreslagen lydelse

Skattskyldig, som önskar fä förlustavdrag,
skall framställa yrkande
om detta. Om tid och sätt för framställande
av sådant yrkande gäller
vad i taxeringslagen (1956:623) i
allmänhet föreskrivs om yrkanden
beträffande skattskyldigs taxering.

Det åligger den skattskyldige att
lämna erforderliga upplysningar om
förutsättningarna för förlustavdraget.
Uppgifterna skall lämnas på
särskild blankett enligt formulär som
riksskatteverket fastställer.

Ett aktiebolag, som är fåmansföretag
vid ingången av förluståret (ingångsdagen)
eller vid utgången av det
beskattningsår för vilket taxering
skallske (utgångsdagen), har inte rätt
till förlustavdrag om

1. aktier med mer än hälften av
röstetalet i bolaget på utgångsdagen
ägs av en person som på ingångsdagen
inte ägde aktier med så stor andel
i röstetalet eller

2. aktier med mer än hälften av
röstetalet i bolaget pä utgångsdagen
ägs av två eller flera personer som inte
ägde dessa aktier på ingångsdagen.

Aktier som förvärvats genom emis -

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1978:53.

SkU 1983/84:15

Nuvarande lydelse

ning tillika, dä fråga är om tvä eller
flera aktie- eller andelsägare, att
envar av dessa ägde eller innehade
ungefärligen lika stor andel i aktieeller
andelskapitalet vid det ena som
vid det andra tillfället. Hinder för
förlustavdrag möter dock ej, där
skiljaktighet i ägareförhållandena betingas
av att aktierna eller andelarna
genom arv, testamente eller bodelning
övergått å annan fysisk person
eller andra fysiska personer.

Föreslagen lydelse

sion med lika rätt för aktieägarna
anses vid tillämpning av första stycket
2 ha ägts vid den tidpunkt då aktieägaren
förvärvade de aktier som
utgör grunden för hans förvärv
genom emissionen.

Med ägare till aktier avses fysisk
person som - direkt eller genom
förmedling av juridisk person - äger
eller på därmed jämförligt sätt innehar
aktierna.

Vid bedömningen av ägarförhållandena
i ett bolag skall

1. den som är aktieägare på
ingångsdagen och samtliga närstående
till denne anses som en enda ägare
och

2. aktier, som förvärvats av någon
som såväl pä ingångsdagen som vid
förvärvstillfället var företagsledare i
bolaget, anses ha ägts av denne även
på ingångsdagen.

Som närstående räknas föräldrar,
far- och morföräldrar, make, avkomling
eller avkomlings make samt
syskon eller syskons make eller
avkomling. Med make avses även
efterlevande make och med avkomling
även styvbarn och fosterbarn.
Förhållandena vid förvärvstillfället
är avgörande för om en person skall
anses som närstående.

Har bolaget inte bedrivit någon
verksamhet på ingångsdagen får rätten
till förlustavdrag bedömas med
hänsyn till ägarförhållandena vid den
tidpunkt under förluståret då verksamheten
påbörjades.

Vad som sägs om aktiebolag och
aktier i sådana bolag gäller också
beträffande ekonomiska föreningar
och andelar i sådana föreningar.

Beteckningarna fåmansföretag
och företagsledare i fåmansföretag
har den betydelse som anges i 35 §
1 a mom. sjunde stycket a) samt
åttonde stycket kommunalskattelagen
(1928:370).

SkU 1983/84:15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §

Har bolag (dotterbolag) genom
fusion enligt 174 § I mom. lagen den
14 september 1944 om aktiebolag
upplösts och uppgått i annat bolag
(moderbolag), äger moderbolaget
samma rätt till förlustavdrag, som -om fusionen ej skett - tillkommit
dotterbolaget. Därest aktierna i
moderbolaget vid utgången av beskattningsåret
eller aktierna i dotterbolaget
vid ingångeh av förltiståret
lill huvudsaklig del ägdes eller på
därmed jämförligt sätt innehades -direkt eller genom förmedling av
juridisk person - av en fysisk person
eller ett fåtal fysiska personer< skall
vad nyss sagts angående moderbolags
rätt att utnyttja dotterbolags
förlustavdrag gälla endast därest
moderbolaget jämväl vid sistnämhda
tidpunkt ägde mer än nio tiondelar
av aktiekapitalet i dotterbolaget.

Förvärvar en juridisk person -direkt eller genom förmedling av
dotterföretag - aktier i sådan omfattning
att förvärvaren får ett bestämmande
inflytande i ett aktiebolag, går
aktiebolaget miste om rätten till
avdrag för förlust som uppkommit
före förvärvet om det inte är uppenbart
att förvärvaren genom förvärvet
fåren tillgång av verkligt och särskilt
värde med hänsyn till dennes rörelse
eller kapitalförvaltning. Vad nu sagts
gäller dock inte ifråga om aktiebolag
som enligt 35 8 la mom. sjunde
stycket a) kommunalskattelagen
(1928:370) utgör fåmansföretag.

Den som äger eller på därmed
jämförligt sätt innehar aktier med
mer än hälften av röstetalet i bolaget
anses ha ett bestämmande inflytande i
detta.

Vad som sägs om aktiebolag och
aktier i sådana bolag gäller också
beträffande ekonomiska föreningar
och andelar i sådana föreningar.

10 8

Har ett bolag (dotterbolag) genom
fusion enligt 14 kap. 8 § lagen
(1975:1385) om aktiebolag upplösts
och uppgått i ett annat bolag (moderbolag),
äger moderbolaget samma
rätt till förlustavdrag som - om
fusionen ej skett - skulle ha tillkommit
dotterbolaget.

Om moderbolaget vid utgången
av beskattningsåret eller om dotterbolaget
vid ingången av förluståret
var ett fåmansföretag, skall vad i
första stycket sagts om moderbolagets
rätt att utnyttja dotterbolagets
förlustavdrag gälla endast för det fall
att moderbolaget vid ingången av
förluståret ägde mer än nio tiondelar
av aktierna i dotterbolaget.

Har genom fusion enligt 96 § lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar
en kooperativ förening (överlåtande
förening) upplösts och uppgått i en

SkU 1983/84:15

Nuvarande lydelse

Ägdes eller innehades på sätt nyss
sagts aktierna i moderbolaget vid
utgången av beskattningsåret av en
fysisk person eller ett fätal fysiska
personer, skall såsom förutsättning
för förlustavdragets utnyttjande jämväl
gälla, att denna person eller dessa
personer ägde eller innehade samtliga
eller så gott som samtliga aktier i
moderbolaget jämväl vid ingången av
dotterbolagets ifrågavarande förlustår.
Är i fall, som sist sagts, fråga om
två eller flera aktieägare, kräves ytterligare
att envar av dessa ägde eller
innehade ungefärligen lika stor andel
i aktiekapitalet vid det ena som vid det
andra av sistnämnda båda tillfällen.
Hinder för förlustavdragets utnyttjande
möter dock ej, där skiljaktighet
i ägareförhållandena betingats av att
aktierna genom arv, testamente eller
bodelning övergått å annan fysisk
person eller andra fysiska personer.

10 §2

Sker genom dom av regeringsrätten
eller kammarrätt eller genom
beslut av länsrätt eller den mellankommunala
skatterätten ändring i
taxering till statlig eller kommunal
inkomstskatt av beskaffenhet att
inverka på rätten till förlustavdrag
eller på beräkningen av storleken av
sådant avdrag, må - utan avseende å
att laga kraft åkommit taxering, vid
vilken förlustavdraget utnyttjats eller
ägt utnyttjas - besvär, under
yrkande om den ändring i sistnämnda
taxering som föranledes av förenämnda
dom eller beslut, anföras av
skattskyldig, taxeringsintendent
och, såvitt angår taxering till kommunal
inkomstskatt, vederbörande
kommun.

Besvären skola anföras av skattskyldig
eller kommun inom sex
månader och av taxeringsintendent
inom åtta månader från den dag
besvärsgrundande dom eller beslut
meddelades.

2Senaste lydelse 1979:178.

Föreslagen lydelse

annan sådan förening (övertagande
förening), äger den övertagande föreningen
samma rätt till förlustavdrag
som - om fusionen ej skett - skulle ha
tillkommit den överlåtande föreningen.

Vad i tredje stycket sagts gäller
även vid fusion enligt 78 § lagen
(1955:416) om sparbanker samt vid
fusion enligt 87 § lagen (1956:216)
om jordbrukskasserörelsen.

Beteckningarna kooperativ förening
och fåmansföretag har den betydelse
som anges i punkt 12 av anvisningarna
till 29 § respektive 35 § 1 a
mom. sjunde stycket a) kommunalskattelagen
(1928:370).

11 ?

Ändras genom dom taxeringen till
statlig eller kommunal inkomstskatt
på sådant sätt att rätten till förlustavdrag
eller beräkningen av avdragets
storlek påverkas, får annan taxering,
vid vilken förlustavdraget utnyttjats
eller hade kunnat utnyttjas, överklagas
även om denna taxering vunnit
laga kraft. I besvären får endast
sådana ändringar yrkas som föranleds
av domen. Rätt att överklaga har
skattskyldig, taxeringsintendent
och, ifråga om taxering till kommunal
inkomstskatt, kommunen.

Besvären skall anföras av skattskyldig
eller kommun inom sex
månader och av taxeringsintendent
inom åtta månader från den dag då
domen meddelades.

SkU 1983/84:15

Nuvarande lydelse

Enligt denna paragraf anförda
besvär må ej företas till avgörande,
förrän den taxering, som med förenämnda
dom eller beslut avses, slutligt
avgjorts.

1 fråga om besvär, som här avses,
skall vad i 103 och 104 §§ taxeringslagen
stadgas äga motsvarande tillämpning.
Jämväl i övrigt skola, där
ej annat framgår av vad i denna lag
sägs, taxeringslagens föreskrifter
äga motsvarande tillämpning.

11 §’

Regeringen äger utfärda för tillämpning
av denna lag erforderliga
föreskrifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid
prövning av förlustavdrag vid 1985 års taxering. Därvid iakttas dock
följande.

1. De nya bestämmelserna i 10 § tredje - femte styckena tillämpas redan
vid 1984 års taxering.

2. I fråga om företag, som vid tillämpning av äldre bestämmelser i 8 §
skulle ha haft rätt till förlustavdrag om den 31 december 1983 varit
utgångsdag, skaliden 1 januari 1984 betraktas som ingångsdagom detta är till
fördel för företaget.

3. I fråga om moderbolag som den 31 december 1983 ägt mer än 90 % av
aktierna i ett dotterbolag skall vad som sägs i det nya andra stycket av 10 § om
kvalificerat ägarförhållande vid ingången av förluståret inte gälla om varken
moderbolaget vid ikraftträdandet eller dotterbolaget vid ingången av
förluståret var sådant företag som anges i 8 § i dess äldre lydelse.

Föreslagen lydelse

Besvären får inte avgöras förrän
den taxering som domen avser slutligt
avgjorts.

I fråga om besvär, som här avses,
skall 103 och 104 §§ taxeringslagen
(1956:623) tillämpas. Även i övrigt
skall, där inte annat framgår av
denna lag, taxeringslagens föreskrifter
tillämpas.

3Senaste lydelse 1978:53.

SkU 1983/84:15

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:990) om den skattemässiga
behandlingen med anledning av övergång från aktiebolag till
annan företagsform, m.m.

Härigenom föreskrivs att i 8 § lagen (1974:990) om den skattemässiga
behandlingen med anledning av övergång från aktiebolag till annan
företagsform, m.m. orden ”förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst” skall bytas ut mot ”lagen (1960:63) om
förlustavdrag”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Motion

I den med anledning av propositionen väckta motionen 1983/84:251 av
Knut Wachtmeister m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförs i motionen
beträffande ytterligare uppmjukning av reglerna för förlustavdrag,

2. att riksdagen avslår förslaget rörande spärregel för flermansägda
företag,

3. att riksdagen avskaffar de särskilda bestämmelser som gäller rätten till
avdrag för förlust för aktiebolag och ekonomiska föreningar som avyttrat sin
verksamhet till det allmänna.

Utskottet

Aktiebolag och ekonomiska föreningar har - i likhet med fysiska personer
- rätt att avräkna ett underskott, som inte har kunnat utnyttjas vid ett års
taxering, vid senare års taxeringar. Möjligheterna till ett sådant förlustavdrag
kvarstår i dessa fall under en tioårsperiod. För att motverka möjligheterna till
handel med förlustbolag gäller dock vissa särskilda begränsningar för s. k.
familjebolag, dvs. bolag där aktierna till huvudsaklig del (70-75 %) ägs av en
person eller ett fåtal personer. För sådana bolag föreligger rätt till förlustavdrag
endast om samtliga eller så gott som samtliga aktier i bolaget ägdes av
samma personer såväl vid ingången av förluståret som vid utgången av det
beskattningsår då förlustavdraget skall utnyttjas. Detta innebär att även små
förändringar på ägarsidan kan medföra att rätten till förlustavdrag går
förlorad.

Förslagen i propositionen, som grundar sig på ett betänkande från 1980 års
företagsskattekommitté (Ds Fi 1983:1), innebär bl. a. att spärren för
familjebolag mjukas upp. Avdragsförbudet skall inträda endast i två
speciella situationer nämligen om det bestämmande inflytandet i bolaget

SkU 1983/84:15

förvärvats av en person som inte tidigare hade sådant inflytande eller om
aktier med mer än hälften av röstetalet bytt ägare. Vid bedömningen av dessa
frågor skall närstående personer betraktas såsom en enda person. Vidare
föreslås att en företagsledare under vissa förutsättningar skall kunna förvärva
ett obegränsat antal aktier utan att avdragsrätten går förlorad.

Propositionen innebär å andra sidan att den nya spärren skall omfatta inte
endast familjebolag utan även andra fåmansföretag, dvs. aktiebolag och
ekonomiska föreningar i vilka aktierna eller andelarna till övervägande del
(mer än 50 %) ägs eller innehas - direkt eller genom förmedling av juridisk
person - av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer.

I övrigt innebär propositionen bl. a. en särskild spärr som riktar sig mot
överlåtelser av flermansägda s. k. skalbolag. Med skalbolag avses bolag som
inte driver någon egentlig verksamhet och som saknar reella tillgångar men
har outnyttjade förlustavdrag. Enligt förslaget kan sådana bolag förlora
rätten till förlustavdrag om aktier i bolaget överlåts i viss omfattning.

Knut Wachtmeister m. fl. (m) yrkar i motion 251 att företagsskattekommittén
får i uppdrag att överväga ytterligare uppmjukningar av spärreglerna
och att se över de begränsningar som propositionen innebär i fråga om
närståendes förvärv (yrkande 1). Vidare yrkas avslag på propositionen i vad
avser spärregeln mot överlåtelser av skalbolag (yrkande 2).

Som anförs i propositionen går de nuvarande spärreglerna för familjeföretag
längre än sorn är motiverat av syftet att förhindra handel med
förlustavdrag, och reglerna har också medfört praktiska tillämpningsproblem.
Förslagen i propositionen innebär att aktieöverlåtelser i familjebolag
blir möjliga i betydligt större utsträckning än f. n. För att det grundläggande
syftet med reglerna skall kunna upprätthållas medför de nya reglerna bl. a.
att närstående personers förvärv och innehav av aktier måste bedömas
gemensamt. Utskottet har för sin del inte något att erinra mot propositionen i
dessa delar och inte heller mot att reglerna i fortsättningen kommer att
omfatta även andra fåmansföretag än familjebolag.

Bred enighet torde råda om att man bör förhindra att förlustavdrag går i
handel i form av skalbolag. Förslaget om en särskild spärr för flermansägda
bolag avser endast att träffa överlåtelser i sådana fall, och några särskilda
olägenheter med de regler som föreslås i propositionen har inte påvisats i
motionen.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i angivna delar och
avstyrker yrkande 2 i motionen. Beträffande yrkande 1 i motionen vill
utskottet endast tillägga att motionärerna inte har anvisat några möjligheter
till ytterligare förenklingar och att erfarenheterna av de nya reglerna bör
avvaktas innan nya initiativ tas i dessa frågor. Utskottet avstyrker motionen
även i denna del.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte har berört i det
föregående har utskottet inte något att erinra.

En annan fråga som tas upp i motionen är det särskilda förbud som

SkU 1983/84:15

infördes 1979 mot förlustavdrag m. m. för aktiebolag och ekonomiska
föreningar som helt eller till huvudsaklig del har avyttrat sin verksamhet till
det allmänna (SkU 1979/80:13 - ”lex Kockum”). Yrkande 3 i motionen
innebär att denna lagstiftning upphävs.

Den angivna lagstiftningen avsåg framför allt den situationen att staten av
sysselsättningspolitiska eller andra skäl övertog ett konkurshotat företags
verksamhet och skulderna i företaget och syftade till att förhindra att
företaget därefter skulle kunna tillgodoföra sig avdrag för tidigare förluster.
Lagstiftningen hade provisorisk karaktär. Enligt vad utskottet uttalade 1979
borde förlustutjämningsreglerna bli föremål för en allsidig översyn med syfte
att begränsa möjligheterna till missbruk och andra otillfredsställande effekter.
1980 års företagsskattekommitté har med anledning härav funnit att skäl
för lagstiftningen alltjämt föreligger. Hithörande frågor har inte tagits upp i
propositionen.

Vad utskottet avsåg med sitt uttalande 1979 var att förlustutjämningsreglerna
i vissa hänseenden kan anses alltför vittgående och att det även i andra
liknande situationer kan ifrågasättas om förlustavdrag är motiverat. Utskottet
vidhåller denna uppfattning och avstyrker motionen även i denna del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motion 1983/84:251 yrkandena 2
och 3 och med bifall till proposition 1983/84:63 antar de vid
propositionen fogade förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1960:63) om rätt till förlustutjämning,

b) lag om ändring i lagen (1974:990) om den skattemässiga
behandlingen med anledning av övergång från aktiebolag till
annan företagsform,

2. att riksdagen avslår motion 1983/84:251 yrkande 1.

Stockholm den 1 december 1983

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Valter Kristenson
(s), Stig Josefson (c), Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren
(m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s)*, Karl
Björzén (m)*, Kjell Johansson (fp), Anna Lindh (s), Ewy Möller (m) och
Erkki Tammenoksa (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

SkU 1983/84:15

Reservation

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m)
anser

dels att utskottets yttrande fr. o. m. s. 9 ”Sorn anförs” bort ha följande
lydelse:

Som anförs i propositionen går de nuvarande spärreglerna för familjeföretag
längre än som är motiverat av syftet att förhindra handel med
förlustavdrag, och reglerna har också medfört praktiska tillämpningsproblem.

Enligt propositionen blir det möjligt att överlåta aktier i familjebolag i
större utsträckning än f. n. utan att bolaget förlorar sin rätt till förlustavdrag.
Samtidigt innebär förslaget nya svårigheter. Olika närstående personers
förvärv och innehav av aktier måste i fortsättningen bedömas gemensamt.
Av de exempel som lämnas i propositionen framgår att detta kan komma att
medföra avsevärda praktiska problem såväl för aktieägarna och bolagen som
för de tillämpande myndigheterna. Härtill kommer att regler av denna art
bör undvikas också av principiella skäl. Förslaget medför nämligen att olika
aktieägares privata förhållanden kan få avgörande ekonomisk betydelse för
andra aktieägare och att enskilda aktieägares berättigade krav på integritet
inte kan beaktas vare sig av andra aktieägare eller av myndigheterna.

Enligt utskottets uppfattning innebär propositionen trots allt förbättringar
för familjeföretagen och deras aktieägare, jämfört med det läge som nu
råder. Utskottet finner därför att propositionen tills vidare bör godtas i vad
avser dessa förslag. Som anförs i motionen bör emellertid reglerna om
närståendes aktieförvärv ses över för att i möjligaste mån eliminera sådana
problem som utskottet nyss har antytt och undanröja ej sakligt motiverade
hinder mot överlåtelser och förvärv av aktier.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i vad avser familjeföretagen
och utredningsyrkandet i motionen.

Utskottet tillstyrker också att reglerna i fortsättningen kommer att
omfatta även andra fåmansföretag än familjebolag.

Den särskilda spärren för s. k. skalbolag torde - som framhållits vid
remissbehandlingen - få en mycket begränsad räckvidd. Den regel som
föreslås i propositionen är nämligen avsedd endast för andra företag än
fåmansbolag, och förlustavdragsreglerna innehåller f. n. över huvud taget
inte någon spärr mot överlåtelser av aktier i sådana bolag. Behovet av ett
avdragsförbud i dessa fall och effekterna av den föreslagna spärren är enligt
utskottets uppfattning inte tillräckligt analyserat. Det bör framhållas att
begränsningar i fråga om flermansägda företags möjligheter till förlustutjämning
och möjligheterna till överlåtelse av aktier i sådana företag inte bör
genomföras utan starka skäl. Därtill kommer att det förslag om sådana
begränsningar som nu läggs fram i propositionen kan försvåra möjligheterna
till angelägna rationaliseringar och rekonstruktioner. Utskottet tillstyrker

SkU 1983/84:15

således yrkande 2 i motionen och avstyrker propositionen i denna del.

En annan fråga som tas upp i motionen är det särskilda förbud som
infördes 1979 mot förlustavdrag m. m. för aktiebolag och ekonomiska
föreningar som helt eller till huvudsaklig del har avyttrat sin verksamhet till
det allmänna (SkU 1979/80:13 - ”lex Kockum”). Yrkande 3 i motionen
innebär att denna lagstiftning upphävs.

Den angivna lagstiftningen avsåg framför allt den situationen att staten av
sysselsättningspolitiska eller andra skäl övertog ett konkurshotat företags
verksamhet och skulderna i företaget och syftade till att förhindra att
företaget därefter skulle kunna tillgodoföra sig avdrag för tidigare förluster.
Lagstiftningen, som hade provisorisk karaktär, kritiserades redan från
början på grund av sina retroaktiva effekter och för de betydande ekonomiska
konsekvenser som lagstiftningen medförde i strid mot grunderna för det
avtal som förhandlats fram mellan staten och det företag som berördes av
lagstiftningen. Kritiken gick också ut på att lagen kunde medföra hinder mot
strukturrationaliseringen och få andra svårbedömbara effekter för näringslivet.

När lagstiftningen genomfördes var avsikten att de nya reglerna skulle bli
föremål för en allsidig översyn av 1980 års företagsskattekommitté, men
kommittén har underlåtit att gå in närmare på denna fråga. Kritiken kvarstår
således fortfarande obesvarad, och mot den angivna bakgrunden saknas
enligt utskottets uppfattning skäl att bevara ett provisorium som helt bryter
mot annars vedertagna principer för förlustutjämningsreglerna. Utskottet
tillstyrker därför motionen även i denna del. Ändringarna bör tillämpas
endast på förhållanden efter ikraftträdandet så att företag, som genom 1979
års lagstiftning förlorat rätten till förlustavdrag, inte åter blir berättigade till
avdrag för dessa förluster i gången tid.

dels att utskottet bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:251 yrkande 2 och
avslag på proposition 1983/84:63 i motsvarande del samt med
bifall till propositionen i övrigt och till yrkande 3 i motionen
dels antar de vid propositionen fogade förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1960:63) om rätt till förlustutjämning
med de ändringarna att 9 § utgår ur förslaget, att 10 och 11 §§ i
förslaget betecknas 9 och 10 §§ samt att ingressen, 3 § och
ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:

SkU 1983/84:15

Ingressen

Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om
lagen (1960:63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst
dels att 11 § skall upphöra att
gälla,

dels att nuvarande 9 och 10 §§ skall
betecknas 10 respektive 11 §,

dels att rubriken till lagen samt 5,
8, nya 10 och nya 11 §§ skall ha
nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny
paragraf, 9 §, av nedan angivna lydelse.

Reservanternas förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om
lagen (1960:63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst
dels att 11 § skall upphöra att
gälla,

dels att rubriken till lagen samt
3 §, 5 § och 8-10 §§ skall ha nedan
angivna lydelse.

3 §

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

Förlustavdrag må kommunal inkomstskatt.

Rätten till skattepliktig inkomst.

Har skattskyldig eller tidigare.

Har skattskyldig att hänföra.

Avdrag enligt denna lag är icke
medgivet för förlust som uppkommit
före eller i samband med sådana
företagsöverlåtelser som avses i
punkt 6 av anvisningarna till 20 §
kommunalskattelagen (1928:370).

Ikraftträdandebestämmelserna
Utskottets förslag Reservanternas förslag

Denna lag dock följande.

1. De nya bestämmelserna i 10 § 1. De nya bestämmelserna i 9 §

tredje-femte styckena tillämpas re- tredje-femte styckena tillämpas redan
vid 1984 års taxering. dan vid 1984 års taxering.

2. I fråga för företaget.

3.1 fråga om moderbolag som den 3.1 fråga om moderbolag som den

31 december 1983 ägt mer än 90 % 31 december 1983 ägt mer än 90 %

av aktierna i ett dotterbolag skall vad av aktierna i ett dotterbolag skall vad

som sägs i det nya andra stycket av 10 som sägs i andra stycket av 9 § om

§ om kvalificerat ägarförhållande vid kvalificerat ägarförhållande vid in ingången

av förluståret inte gälla om gången av förluståret inte gälla om

varken moderbolaget vid ikraftträ- varken moderbolaget vid ikraftträdandet
eller dotterbolaget vid in- dandet eller dotterbolaget vid ingången
av förluståret var sådant fö- gången av förluståret var sådant företag
som anges i 8 § i dess äldre retag som anges i 8 § i dess äldre

lydelse. lydelse.

4. Äldre bestämmelser i 3 § gäller
fortfarande i fråga om förhållanden

SkU 1983/84:15

Utskottets förslag Reservanternas förslag

sorn hänför sig till tid för ikraftträdandet.

b) lag om ändring i lagen (1974:990) om den skattemässiga
behandlingen med anledning av övergång från aktiebolag till
annan företagsform,

dels antar följande

1. Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) att 46 §
1 mom. sista stycket, punkt 6 av anvisningarna till 20 § och punkt 3 sista
stycket av anvisningarna till 36 § skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid
1984 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
förhållanden som hänför sig till tid före ikraftträdandet.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 4 § 1 mom. sista stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall upphöra att gälla.

2. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:251 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

minab/gotab Stockholm 1983 77317