Socialutskottets betänkande
1983/84:33

om vissa socialtjänstfrågor (prop. 1983/84:174)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1983/84:174 om vissa socialtjänstfrågor,
vari föreslås ett flertal lagändringar av huvudsakligen teknisk karaktär i
socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser
om vård av unga (LVU) och lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa
fall (LVM).

Vidare behandlas en med anledning av propositionen väckt motion (c),
vari yrkas ändring av lagförslaget såvitt avser regler om verkställighet av
beslut om bistånd enligt socialtjänstlagen.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionen.
Utskottets m- och c-ledamöter reserverar sig mot beslutet såvitt avser
verkställighet av beslut om bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1983/84:174 föreslagit riksdagen att anta i
propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

2. lag om ändring i lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall,

3. lag om ändring i lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård
av unga.

Lagförslagen redovisas i bilaga till betänkandet.

Motion

I motion 1983/84:2842 av Ulla Tillander (c) och Rosa Östh (c) hemställs att
riksdagen beslutar att beslut om bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen fattade av
besvärsinstanser skall gälla först då de vunnit laga kraft, om inte starka skäl i
det enskilda fallet talar för motsatsen.

Utskottet

Inledning

Den 1 januari 1982 trädde socialtjänstlagen (1980:620) (SoL) i kraft,
varvid bl. a. barnavårdslagen (1960:97), lagen om nykterhetsvård (1954:579)
och lagen om socialhjälp (1956:2) upphörde att gälla.

Socialtjänstlagen kompletteras av dels lagen (1980:621) med särskilda

1 Riksdagen 1983184.12sami. Nr 33

SoU 1983/84:33

bestämmelser om vård av unga (LVU), dels lagen (1981:1243) om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM). LVU ger möjlighet att bereda underåriga
erforderlig vård när sådan inte kan åstadkommas på frivillig väg. LVM ger en
motsvarande möjlighet när det gäller vuxna missbrukare av alkohol eller
narkotika.

Socialberedningen (S 1980:07) har uppdraget att följa och utvärdera
socialtjänstreformen. Beredningen har i december 1982 erhållit nya direktiv
(Dir. 1982:106) som ersätter de tidigare utfärdade direktiven.

Beredningen överlämnade i oktober 1983 ett delbetänkande (Ds S
1983:16) Erfarenheter av LVM och vissa andra socialtjänstfrågor.

I propositionen föreslås vissa ändringar i socialtjänstlagen, LVM och LVU
som bygger på detta beredningens delbetänkande. Vidare föreslås tillägg i
socialtjänstlagen och LVU beträffande förverkande av berusningsmedel
m. m. på socialtjänstens institutioner. Detta förslag grundas på en promemoria
som har upprättats inom socialdepartementet. Både beredningens
betänkande och promemorian har remissbehandlats.

Bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen

Enligt 3 § socialtjänstlagen har kommunen det yttersta ansvaret för att de
som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Enligt 6 §
samma lag har vidare den som vistas i kommunen rätt till bistånd för sin
försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på
annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet bl. a. tillförsäkras en skälig
levnadsnivå.

Reglerna om bistånd avser såväl ekonomiskt bistånd (socialbidrag) som
bistånd i annan form, t. ex. daghemsplats, social hemhjälp eller vård och
behandling av t. ex. missbruksproblem. Om socialnämnden inte bifaller en
ansökan om bistånd kan den enskilde överklaga beslutet hos länsrätt genom
besvär (73 §).

Varken i socialtjänstlagen eller lagens förarbeten anges om socialnämnden
är skyldig att omedelbart verkställa ett beslut om bifall till begäran om
bistånd som efter besvär fattats av länsrätt eller kammarrätt, eller om
nämnden kan avvakta tills ett sådant beslut vunnit laga kraft (dvs. inte längre
kan ändras efter nytt överklagande). I den tidigare socialhjälpslagen fanns
däremot en särskild bestämmelse i detta ämne. Där föreskrevs att om en
länsstyrelse eller en kammarrätt hade förordnat att socialhjälp skulle
meddelas så skulle beslutet gå i verkställighet utan hinder av förd klagan
(58 §).

Frågan har varit föremål för prövning i regeringsrätten (mål nr 4375-1982).
Regeringsrätten slog därvid fast att ett av länsrätten (eller kammarrätten)
meddelat beslut om bistånd inte behöver verkställas förrän det har vunnit
laga kraft. Beslutet fattades med tre röster mot två. Två av de ledamöter som
ingick i majoriteten konstaterade att förarbetena till socialtjänstlagen med

SoU 1983/84:33

tystnad förbigår frågan och att mycket tyder på att den helt enkelt har
förbisetts vid lagens tillkomst. Gängse lagtolkningsmetoder gav föga ledning
i det föreliggande fallet enligt de båda ledamöterna.

De anförde vidare följande.

Å andra sidan är det inte givet att den gamla ordningen med omedelbar
verkställighet utan vidare - i enlighet med den ofta tillämpliga regeln att för
den enskilde gynnande beslut blir omedelbart gällande gentemot det
allmänna - bör gälla socialtjänstens bistånd enligt 6§. Den nya lagen
innehåller nämligen åtskilligt som talar däremot i de fall, då socialnämnden
vägrat bistånd men överprövningen resulterat i ett underkännande av
socialnämndens ståndpunkter. Med den nya lagens relativitet i fråga om
såväl behovet av bistånd (”skälig levnadsnivå”) som biståndets utformning
med hänsyn till kommunens resurser måste rimligen antalet gränsfall där
bedömningen växlar mellan instanserna öka. Utrymmet för bistånd för
tillgodoseende av individuella behov anges i förarbetena vara större i den nya
lagen än i den gamla, liksom utrymmet för förebyggande och rehabiliterande
insatser. Levnadsnivån och de kommunala resurserna och prioriteringarna
skiftar vidare mellan olika kommuner, vilket allt innebär osäkerhetsfaktorer
vid överinstansernas prövning. Bistånd kan också utgå i form av tjänster, till
vilka sökande står i kö. Att alltid kräva omedelbar verkställighet av
besvärsmyndighetens beslut att bistånd skall utgå synes innebära betydande
risker inte bara för att kommunen gör ekonomiska förluster - mottaget
socialbidrag kan återkrävas endast under särskilda förutsättningar, till vilka
ändrad utgång i högre instans inte hör - utan också för att det vållar oreda i
administrerandet av vissa former av kommunal service och kan gå ut över
någon som inte för talan i saken. En ordning synes böra eftersträvas där i det
konkreta fallet den enskildes intresse av snabb hjälp, när sådan behövs, kan
vägas mot det allmänna intresset av att kommunen inte drabbas av
kostnader, som slutligt visar sig ha varit onödiga, eller att andra sökande till
kommunal service inte tvingas stå tillbaka utan att den biståndssökandes
behov verkligen varit större.

En ledamot hade samma uppfattning i sakfrågan som de nyss citerade men
en något annan motivering för sitt ställningstagande.

Två ledamöter hade emellertid en annan uppfattning. De ansåg att
övervägande skäl talade för att länsrättens överklagande dom skulle anses
gälla omedelbart.

Socialberedningen konstaterade i sitt betänkande att kommunen visserligen
har det yttersta ansvaret enligt 3 § socialtjänstlagen för att de som vistas i
kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Om socialnämnden i
motsats till länsrätten anser att behov av hjälp inte föreligger och därför
överklagar domen, kan det dock ifrågasättas om nämnden på grund av detta
yttersta ansvar anser sig skyldig att verkställa länsrättens dom helt eller delvis
för att tillgodose eventuella trängande behov. Beredningen anförde vidare
att den hjälp som den enskilde behöver och som han har rätt till enligt 6 § i
regel är av den arten att den måste lämnas omedelbart då den skall täcka ett
akut vårdbehov. Beredningen föreslog därför att socialtjänstlagen kompletteras
med en bestämmelse som innebär att en domstols beslut i avgöranden

SoU 1983/84:33

sorn rör bistånd i normalfallen skall verkställas omedelbart. Socialnämnden
måste då söka inhibition för att slippa verkställa domstolens beslut.
Beredningen uteslöt dock inte att det finns situationer där det är uppenbart
att frågan kan bli föremål för olika ställningstaganden. Domstolens beslut
berör kanske mer en principfråga än klagandens omedelbara behov av hjälp.
Risken för kommunen att drabbas av en onödig förlust kan också i
undantagsfall få anses väga tyngre än den enskildes rätt att få beslutet
omedelbart verkställt. Domstolen bör i sådana fall enligt beredningen ha
möjlighet att förordna att dess beslut om bistånd inte behöver verkställas
förrän det har vunnit laga kraft.

Remissinstanserna har med något undantag tillstyrkt förslaget.

I propositionen föreslås i enlighet med beredningens förslag en regel om
verkställighet som innebär att om rätten har bifallit den enskildes talan om
bistånd så är socialnämnden skyldig att omedelbart verkställa beslutet.
Domstolen kan dock förordna att biståndet inte behöver utges förrän
beslutet har vunnit laga kraft.

I motion 1983184:2842 av Ulla Tillander (c) och Rosa Östh (c) begärs att
riksdagen beslutar att beslut om bistånd enligt 6 § fattade av besvärsinstanser
skall gälla först då de vunnit laga kraft om inte starka skäl i det enskilda fallet
talar för motsatsen. Motionärerna anför att de mest akuta behoven i
allmänhet blir tillgodosedda genom socialnämndens beslut. De beslut som
överklagas hos länsrätt torde därför mestadels vara av mindre akut karaktär.
Motionärerna anser därför att när länsrätt eller kammarrätt meddelat beslut
om bistånd skall socialnämnden endast i undantagsfall behöva verkställa
beslutet omedelbart då särskilda skäl föreligger. Ett skäl kan vara om
länsrätten finner att kommunen åsidosatt sitt yttersta ansvar enligt 3 §
socialtjänstlagen. I sådant fall bör enligt motionärerna besvärsinstansen
besluta att domen skall gälla omedelbart. Anser kommunen beslutet vara
felaktigt bör möjlighet finnas att begära inhibition samtidigt som besvär
anförs i högre instans.

Här kan vidare nämnas att utskottet berört samma fråga i betänkandet
SoU 1983/84:1 med anledning av ett annat motionsyrkande. Utskottet
uttalade då (s. 40), efter att ha konstaterat att någon skyldighet för
socialnämnden att verkställa rättens beslut inte föreligger förrän beslutet
vunnit laga kraft, att det får antas att socialnämnderna ändå lämnar bistånd i
sådana fall då sökandens behov av bistånd är trängande. Utskottet hänvisade
vidare till att socialberedningen hade frågan uppe för behandling.

Utgångspunkt för socialberedningens förslag är antagandet att socialnämnden
i allmänhet inte anser sig ha anledning att verkställa länsrättens
eller kammarrättens beslut om bifall till begäran om bistånd om nämnden
själv överklagar detta beslut. Detta framstår som ett rimligt antagande. Även
om nämnden har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får
det stöd och den hjälp de behöver är det troligt att nämnden om den

SoU 1983/84:33

överklagar beslutet om bistånd i allmänhet inte anser den enskildes behov
vara trängande.

För att säkerställa att den enskilde utan dröjsmål får det bistånd som rätten
anser honom vara i behov av krävs därför en möjlighet för domstolen att i
förekommande fall besluta om omedelbar verkställighet.

I detta sammanhang bör nämnas stadgandet i 28 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291), enligt vilket domstol som har att pröva besvär kan förordna
att det överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla (inhibition) och även i
övrigt förordna rörande saken (interimistiskt beslut). Socialberedningen har
i sitt betänkande (s. 108) berört möjligheten att lösa frågan om omedelbar
verkställighet av beslut om bistånd med hjälp av denna bestämmelse, men i
avsaknad av något vägledande avgörande från regeringsrätten i denna fråga
inte ansett det vara en framkomlig väg. I JO:s remissvar över beredningens
förslag förordas dock en sådan lösning (se socialdepartementets sammanställning
av remissvaren i Bilaga Dvr V 2384/83 s. 11). Enligt JO kan de
intressen beredningen genom sitt förslag velat tillgodose beaktas vid en
tillämpning av 28 § förvaltningsprocesslagen såvitt avser av domstolarna
meddelade beslut. I propositionen föreslås emellertid införande av en
särskild bestämmelse i socialtjänstlagen i enlighet med beredningens förslag.
Med hänsyn till önskvärdheten av klara regler i fråga om den enskildes rätt
att påkalla omedelbar verkställighet av beslut om bistånd m. m. ansluter sig
utskottet till bedömningen att socialtjänstlagen bör kompletteras på denna
punkt. I likhet med föredragande statsrådet (prop. s 28) vill utskottet påpeka
att detta inte innebär någon förändring i domstolarnas möjlighet att tillämpa
28 § förvaltningsprocesslagen i avvaktan på slutligt beslut.

Ett tillägg av detta slag till socialtjänstlagen kan lagtekniskt utformas på
två sätt. Den ena möjligheten - som föreslås av socialberedningen och i
propositionen - är att beslutet gäller omedelbart men att domstolarna kan
förordna att det skall verkställas först sedan det har vunnit laga kraft. Den
andra möjligheten - som föreslås i motionen - är att beslutet gäller först
sedan det har vunnit laga kraft men med möjlighet för rätten att förordna att
det skall gälla omedelbart.

Det är här fråga om en avvägning mellan motstridiga intressen. Den
enskilde har självfallet intresse av att utan dröjsmål få det bistånd som han
enligt rättens bedömning behöver. Mot detta står det allmänna intresset av
att inte genomföra ett beslut som kanske senare kan upphävas efter
överklagande av socialnämnden. Detta kan dessutom drabba någon enskild
som inte för talan i målet, t. ex. någon som annars hade fått en daghemsplats
e. d. Nämnden har vidare som regel ingen möjlighet att återkräva bistånd
som utgetts i avvaktan på beslut av högre rätt. I 33 § socialtjänstlagen finns
uppräknat fall när bistånd får återkrävas. Ändring i högre rätt är inte nämnt.
Enligt propositionen om socialtjänsten (prop. 1979/80:1 s.544) får bistånd
dessutom återkrävas om den enskilde utverkat biståndet genom ofullständi -

SoU 1983/84:33

ga, oriktiga eller vilseledande uppgifter. Återbetalningsskyldighet föreligger
då på allmänna skadeståndsrättsliga grunder.

När det gäller lämpligheten av omedelbar verkställighet av beslut om
bistånd måste man vidare enligt utskottets uppfattning se till vilken typ av
bistånd som är i fråga. Ekonomiskt bistånd till den enskildes löpande behov
bör normalt sett betalas ut omedelbart. Det skall oftast täcka ett akut behov
av hjälp. Biståndet bör också i allmänhet utgå omedelbart när det är fråga om
en service som nämnden utan större olägenhet kan utge under en period och
som kan dras in om högre rätt ändrar beslutet om bistånd, t. ex. färdtjänst
eller hjälp i hemmet.

Undantag från en regel om omedelbar verkställighet måste dock kunna
göras i vissa fall. Det gäller t. ex. om rättens beslut mera rör en principfråga
än klagandens akuta behov av hjälp (jfr prop. s. 10). Ett mera omfattande
ekonomiskt bistånd av engångskaraktär är ett annat exempel. Den enskilde
har t. ex. begärt bistånd till en dyrbar nyanskaffning, till betalning av skulder
och sanering av sin ekonomi e. d Det kan då handla om stora summor. Det
kan i sådana fall ofta vara rimligt att verkställigheten får anstå till dess
beslutet vunnit laga kraft.

Det kan också finnas skäl för rätten att särskilt pröva verkställighetsfrågan
när det är fråga om service som endast finns i begränsad omfattning i
kommunen och som inte kan upphöra utan stor olägenhet för den enskilde,
såsom plats på daghem eller servicehus för äldre. Rättens beslut att en viss
person skall ha denna förmån innebär dessutom att någon annan får stå
tillbaka. I praktiken är det knappast tänkbart att t. ex. låta ett barn börja i
förskola omedelbart efter länsrättens beslut för att sedan om högre rätt
upphäver beslutet låta platsen gå till ett annat barn.

Sammanfattningsvis anser utskottet att bistånd som regel bör utgå
omedelbart efter rättens beslut men att det som ovan redovisats finns
situationer när det allmänna intresset av att avvakta med verkställigheten
kan väga tyngre. I dessa fall bör rätten ha möjlighet att förordna att biståndet
inte behöver utgå förrän beslutet vunnit laga kraft.

Såväl propositionen som motionen ger enligt utskottets mening uttryck åt
en likartad grundsyn i här aktuella frågor, nämligen att verkställighet bör ske
omedelbart när den enskilde har ett akut behov av hjälp medan man i andra
fall bör kunna överlåta åt domstolarna att pröva frågan om verkställighet i
avvaktan på att domen vinner laga kraft. Propositionens förslag möjliggör
emellertid ett hänsynstagande till omständigheterna i det individuella fallet
samtidigt som det slår fast den viktiga huvudregeln om den enskildes rätt att
omedelbart få det bistånd rätten funnit honom berättigad till. Denna lösning
anser utskottet därför vara att föredra. De uttalanden som utskottet ovan
gjort om tillämpningen av bestämmelsen tillgodoser i stor utsträckning syftet
med motionen.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda propositionens förslag
i denna del och avstyrker motion 1983/84:2842.

SoU 1983/84:33

Övriga propositionsförslag

Propositionen innehåller också förslag till reglering av verkställigheten av
vissa andra beslut enligt socialtjänstlagen. Även i dessa fall föreslås att
besluten skall gälla omedelbart men att en domstol kan förordna att dess
beslut skall gälla först då det vunnit laga kraft.

Beträffande lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av
unga (LVU) samt lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall
(LVM) föreslås att ett beslut om omedelbart omhändertagande skall
upphöra att gälla när rätten avgör frågan om vård. För att inte avbrott i
verkställigheten skall ske måste rätten besluta om omedelbar verkställighet
av domen om vård.

I propositionen föreslås vissa andra tillägg till LVM. Några rör inledande
sjukhusvård. Initiativet till sådan vård föreslås åvila socialnämnden, både när
den enskilde är omedelbart omhändertagen och då beslut om vård föreligger.
Det föreslås också att rätten skall kunna förordna om vård enligt LVM, även
om missbrukaren under en kortare tid samtidigt vårdas enligt lagen
(1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV).
Handläggningen av beslut om omedelbara omhändertaganden berörs också.
Tiden för rättens handläggning föreslås kunna förlängas från fyra dagar, som
är huvudregel, till högst en vecka. Polismyndigheten skall vidta vissa
åtgärder för att påskynda handläggningen. När länsrätten själv beslutar om
omedelbart omhändertagande skall den tid rätten har på sig att avgöra målet
om vård, en vecka, räknas från den dag då beslutet verkställdes. Som ett
förtydligande föreslås vidare en uttrycklig bestämmelse att rätten skall kunna
häva ett beslut om omedelbart omhändertagande, även efter det att rätten
fastställt beslutet.

Slutligen föreslås beträffande LVM att mål där rätten prövar ett överklagat
beslut om förlängning av vårdtiden skall handläggas av rätten där institutionen
är belägen och inte som nu av den rätt som beslutat i frågan om vård.

Förutom nu redovisade förslag, som alla aktualiserats av socialberedningen,
upptar propositionen förslag om förbud att inneha alkohol och andra
berusningsmedel och om förverkande av dessa på socialtjänstens institutioner.
Reglerna om omhändertagande av alkohol, om kroppsvisitering och om
ytlig kroppsbesiktning som nu gäller för dem som är intagna enligt 1 § 2
stycket 2 LVU skall enligt förslaget kunna utsträckas att avse alla intagna på
LVU-hem för särskilt noggrann tillsyn. Detta överensstämmer med vad som
gäller enligt LVM. På andra landstingskommunala eller kommunala hem för
vård eller boende föreslås att huvudmannen skall kunna besluta om förbud
för de intagna att inneha alkohol och andra berusningsmedel. Om sådan
egendom påträffas hos en intagen får den omhändertas.

Utskottet tillstyrker propositionen även i dessa delar.

SoU 1983/84:33

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande verkställighet av beslut enligt socialtjänstlagen

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2842 antar i propositionen
framlagt förslag till ändring av 73 § socialtjänstlagen
(1980:620),

2. beträffande förslaget till ändring i socialtjänstlagen i övrigt

att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om
ändring i socialtjänstlagen i den mån det inte har behandlats under
mom. 1,

3. att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall,

4. att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av
unga.

Stockholm den 15 maj 1984

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
John Johnsson (s), Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s),
Ulla Tillander (c), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Inga Lantz (vpk),
Rosa Östh (c), Aina Westin (s), Bo Arvidson (m) och Gullan Lindblad (m).

Reservation

Verkställighet av beslut enligt socialtjänstlagen (mom. 1 i hemställan)

av Göte Jonsson (m), Blenda Littmarck (m), Ulla Tillander (c), Rosa Östh
(c), Bo Arvidson (m) och Gullan Lindblad (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Sammanfattningsvis
anser” och slutar med ”motion 1983/84:2842” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning blir de akuta behoven i allmänhet tillgodosedda
genom socialnämndens beslut. De beslut som överklagas hos länsrätt
torde mestadels vara av mindre akut karaktär. Utskottet anser det därför
rimligt att beslut om bistånd fattade av besvärsinstanser som huvudregel
gäller först sedan de vunnit laga kraft. Om särskilda skäl föreligger måste
dock rätten ha möjlighet att förordna att beslutet skall gälla omedelbart.

SoU 1983/84:33

Utskottet tillstyrker således motion 1983/84:2842.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande verkställighet av beslut enligt socialtjänstlagen
att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1983/
84:2842 antar följande lydelse av 73 § socialtjänstlagen (1980:620).

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

73 §

Socialnämndens beslut överklagas hos länsrätten genom besvär, om
nämnden har meddelat beslut i fråga om
bistånd enligt 6 §, ,

medgivande enligt 25 §,
förbud enligt 27 eller 28 § eller
eftergift enligt 37 §.

Besvär enligt första stycket får inte föras mot beslut i fråga om bistånd till
annan.

När länsrätt eller kammarrätt har
beslutat om bistånd enligt 6 § gäller
beslutet först sedan det har vunnit
laga kraft. Rätten får dock förordna
att beslutet skall verkställas omedelbart.

Övriga beslut i frågor som avses i
första stycket gäller omedelbart. En
länsrätt eller kammarrätt får dock
förordna att dess beslut skall verkställas
först sedan det har vunnit laga
kraft.

Vid handläggning i kammarrätt av mål om förbud enligt 28 § skall
nämndemän ingå i rätten.

SoU 1983/84:33

Bilaga

I proposition 1983/84:174 framlagda lagförslag, vilka tillstyrkts av
utskottet

1. Förslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620,
dels att nuvarande 76 § skall betecknas 77 §,
dels att 73 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att rubriken närmast före 75 § skall lyda ”Böter m.m.”,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 76 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

73 §

Socialnämndens beslut överklagas hos länsrätten genom besvär, om
nämnden har meddelat beslut i fråga om
bistånd enligt 6 §,
medgivande enligt 25 §,
förbud enligt 27 eller 28 § eller
eftergift enligt 37 §.

Besvär enligt första stycket får inte föras mot beslut i fråga om bistånd till
annan.

Beslut i frågor som avses i första
stycket gäller omedelbart. En länsrätt
eller kammarrätt får dock förordna
att dess beslut skall verkställas först
sedan det har vunnit laga kraft.

Vid handläggning i kammarrätt av mål om förbud enligt 28 § skall
nämndemän ingå i rätten.

76 §

I den mån huvudmannen för ett
hemför vård eller boende, som drivs
av landstingskommun eller kommun,
beslutar det, får de som bereds
vård där inte inneha alkohol eller
andra berusningsmedel. Detsamma
gäller i fråga om injektionssprutor
eller kanyler, som kan användas för
insprutning i människokroppen.

Om sådan egendom påträffas hos
en intagen eller någon annanstans
inom hemmet utan att det finns känd
ägare till den, får den omhändertas.
Den som förestår hemmet skall låta
förstöra eller försälja egendomen
enligt bestämmelserna om beslagta -

SoU 1983/84:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gen egendom i 2 § 1 första stycket
lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m.m. Belopp
som erhålls vid försäljning tillfaller
staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:1243) om vård av missbrukare
i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 2, 9, 10, 12, 21 och 33 §§ lagen (1981:1243) om
vård av missbrukare i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Om någon till följd av fortgående missbruk av alkohol eller narkotika är i
trängande behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk och vårdbehovet
inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller annan lag, kan
han oberoende av eget samtycke beredas vård enligt denna lag, förutsatt att
också någon av de situationer som beskrivs i 3 § föreligger.

Om någon för kortare tid ges vård
med stöd av lagen (1966:293) om
beredande avsluten psykiatrisk vård i
vissa fall, utgör inte detta hinder för
att samtidigt meddela beslut om vård
enligt denna lag.

9 §

Polismyndigheten skall genast underställa
länsrätten beslutet om
omedelbart omhändertagande samt
underrätta länsstyrelsen och socialnämnden
om beslutet.

Polismyndigheten skall genast underställa
länsrätten beslutet om
omedelbart omhändertagande samt
underrätta länsstyrelsen och socialnämnden
om beslutet. Innan beslutet
underställs länsrätten skall polismyndigheten,
om hinder inte möter, låta
den omhändertagne få del av handlingarna
samt underrätta honom om
hans rätt att i länsrätten

1. yttra sig skriftligen inom en viss
angiven tid,

2. begära muntlig förhandling,

3. erhålla offentligt biträde enligt
rättshjälpslagen (1972:429)

samt även upplysa honom om att
rätten kan komma att avgöra målet
även om yttrande inte lämnas.

SoU 1983/84:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rätten skall så snart det kan ske Rätten skall så snart det kan ske
och senast inom fyra dagar från det och senast inom fyra dagar från det

att beslutet underställdes rätten prö- att beslutet underställdes rätten pröva
om omhändertagandet skall va om omhändertagandet skall

bestå. Om det inte finns skäl för bestå. Denna tid får förlängas till en

omhändertagande skall rätten ge- vecka, om det på grund av någon

nast upphäva beslutet. särskild omständighet är nödvändigt.

Om det inte finns skäl för omhändertagande,
skall rätten genast upphäva
beslutet.

Har polismyndigheten beslutat Har polismyndigheten beslutat

om omedelbart omhändertagande om omedelbart omhändertagande

efter det att länsstyrelsen har ansökt efter det att länsstyrelsen har ansökt

om vård, skall beslutet underställas om vård, skall beslutet underställas

den rätt som prövar frågan om vård. den rätt som prövar frågan om vård.

Härvid gäller bestämmelserna i and- Härvid gäller bestämmelserna i förra
stycket. sta stycket om underrättelse och upp lysning

till den omhändertagne samt i
andra stycket.

10 §

Om någon är omhändertagen Om någon är omhändertagen

enligt 8 § första stycket skall ansö- enligt 8 § första stycket skall ansökan
enligt 5 § ha kommit in till kan enligt 5 § ha kommit in till

länsrätten inom en vecka från det länsrätten inom en vecka från det

länsrätten meddelade beslut att länsrätten meddelade beslut att

omhändertagandet skall bestå. Görs omhändertagandet skall bestå. Görs

inte ansökan inom denna tid skall inte ansökan inom denna tid eller

länsrätten upphäva beslutet om finner länsrätten att det inte längre

omhändertagande. finns skäl för omhändertagandet,

skall länsrätten upphäva beslutet om
omhändertagande.

Beslut om omhändertagande skall Ett beslut om omhändertagande

också upphävas om ansökan om upphör att gälla när rätten avgör

värd avslås eller den omhändertagne frågan om värd enligt denna lag eller
häktas. om den omhändertagne häktas.

12 §

Vården skall inledas på sjukhus Vården skall inledas på sjukhus
om det anses lämpligt med hänsyn om det anses lämpligt med hänsyn

till den planerade vården i övrigt och till den planerade vården i övrigt och

förutsättningar för sjukhusvård är förutsättningar för sjukhusvård är

uppfyllda. Om någon under vårdti- uppfyllda. Det åligger socialnämnden
behöver sjukvård som inte kan den att föranstalta om sådan vård.

ges genom hemmets försorg skall Om någon under vårdtiden behöver

vården fortsätta på sjukhus. sjukvård som inte kan ges genom

hemmets försorg skall vården fortsätta
på sjukhus.

Den som är omhändertagen enligt 8 § skall utan dröjsmål beredas vård i ett
sådant hem som avses i 11 § eller, i fall som avses i första stycket, på sjukhus.
Det åligger socialnämnden att föranstalta om sådan vård sedan polismyndigheten
har anmält omhändertagandet.

SoU 1983/84:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 §

Mål enligt denna lag skall prövas skyndsamt.

I mål om beredande av vård, där
missbrukaren är omhändertagen enligt
8 §, skall länsrätten företa målet
till avgörande inom en vecka från
den dag då ansökan om vård kom in
eller i fall som avses i 9 § tredje
stycket, från den dag då underställningen
skedde. Länsrätten får förlänga
denna tid om det behövs ytterligare
utredning eller om någon
annan särskild omständighet gör det
nödvändigt. Ett överklagat beslut
om förlängning av vårdtiden skall av
länsrätten företas till avgörande
inom en vecka från den dag då
besvären kom in.

I mål om beredande av vård, där
missbrukaren är omhändertagen enligt
8 §, skall länsrätten företa målet
till avgörande inom en vecka från
den dag då ansökan om vård kom in
eller, i fall som avses i 9 § tredje
stycket, från den dag då underställningen
skedde. Om länsrätten har
beslutat om omedelbart omhändertagande
enligt 8 § andra stycket, skall
målet företas till avgörande inom en
vecka från den dag då beslutet verkställdes.
Länsrätten får förlänga dessa
tider om det behövs ytterligare
utredning eller om någon annan
särskild omständighet gör det nödvändigt.
Ett överklagat beslut om
förlängning av vårdtiden skall av
länsrätten företas till avgörande
inom en vecka från den dag då
besvären kom in.

33 §

Med socialnämnden avses i denna lag socialnämnden i den kommun som
enligt 3 § socialtjänstlagen (1980:620) har ansvaret för att den enskilde får det
stöd och den hjälp som han behöver. Att överflyttning av ärenden till en
annan socialnämnd kan ske i vissa fall framgår av 72 § socialtjänstlagen.

Med länsstyrelsen avses i denna lag länsstyrelsen i det län inom vilket den

ansvariga kommunen är belägen.

Beslut om vård enligt 4 § och i
anledning av omhändertagande enligt
8 § fattas av länsrätten i det län
som anges i andra stycket. Den
länsrätt som meddelade beslutet om
vård beslutar också i frågor som
avses i 27 § första stycket. Beslut av
styrelsen vid ett hem som avses ill §
otti förlängning av vårdtiden enligt
16 § överklagas dock hos länsrätten i
det län inom vilket hemmet är beläget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

I fråga om beslut om förlängning av vårdtiden som har överklagats före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

SoU 1983/84:33

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser
om vård av unga

Härigenom föreskrivs att 8 och 14 §§ lagen (1980:621) med särskilda
bestämmelser om vård av unga skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Om länsrätten fastställer ett beslut om omedelbart omhändertagande,
skall socialnämnden inom fyra veckor från den dag då omhändertagandet
verkställdes ansöka hos länsrätten om att den unge skall beredas vård med
stöd av denna lag.

Omhändertagandet upphör, om Omhändertagandet upphör

1. ansökan om vård inte har gjorts 1. om ansökan om vård inte har

inom en tid som anges i första gjorts inom den tid som anges i första

stycket, stycket,

2. ansökan om vård inte bifalls, 2. när rätten avgör frågan om

vård,

3. den unge häktas. 3. om den unge häktas.

Om det inte längre finns skäl för omhändertagandet, skall socialnämnden
besluta att detta genast skall upphöra. Sådant beslut kan meddelas också av
den rätt som prövar fråga om vård med stöd av lagen.

14 §■

Den för vilken bestämmelserna i 13 § gäller får inte inneha alkoholhaltiga
drycker eller andra berusningsmedel, injektionssprutor eller kanyler, som
kan användas för insprutning i människokroppen, eller något annat som kan
vara till men för vården eller ordningen vid hemmet. Påträffas sådan
egendom hos den unge, får den omhändertas.

Om det anses påkallat får den unge kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas,
när han kommer till hemmet, för kontroll att han inte bär på sig
något som han inte får inneha där. Detsamma gäller om det under vistelsen i
hemmet uppkommer misstanke att sådan egendom skall påträffas hos
honom.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning får inte göras mer ingående än
vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som omständigheterna
medger skall iakttas. Om möjligt skall ett vittne närvara.

Bestämmelserna i första-tredje
styckena skall gälla för alla som
vårdas i ett sådant hem som avses i
12 §, om det är nödvändigt för att
genomföra vården och upprätthålla
ordningen vid hemmet och regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
socialstyrelsen medger det.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

1 Senaste lydelse 1982:403.

minab/gotab 78594 Stockholm 1984