SoU 1983/84:29

Socialutskottets betänkande
1983/84:29

om anslag m. m. till Arbetarskyddsstyreisen och Yrkesinspektionen
(prop. 1983/84:100 bil. 12)

I betänkandet behandlas regeringens förslag i proposition 1983/84:100
bil. 12 (arbetsmarknadsdepartementet) såvitt avser avsnitt C. Arbetslivsfrågor
punkterna C 1-C 3 samt hemställan s. 63. Förslagen under punkterna
C 4-C 6 i propositionen behandlas av arbetsmarknadsutskottet i betänkandet
AU 1983/84:19.

Till betänkandet har fogats 25 reservationer (m, c, vpk).

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till medelsanvisning
för arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen (anslagen C 1-3).

Utskottet anser inte att vad som i propositionen anförs om betänkandet
Information om arbetsmiljörisker påkallar något uttalande av riksdagen.

Utskottet behandlar i anslutning till budgetpropositionen i aktuella delar
ett stort antal motionsyrkanden rörande olika arbetsmiljöfrågor.

Med anledning av två s-motioner om förbud mot användning av asbesthaltiga
bromsbelägg och friktionselement resp. förbud att saluföra asbesthaltiga
bromsbelägg understryker utskottet att i den mån det finns godtagbara
asbestfria bromsbelägg och friktionselement dessa måste användas och att
andra asbesthaltiga motsvarigheter inte får accepteras. Utskottet uttalar
vidare att det kan övervägas att nu införa ett generellt förbud mot att försälja
nytillverkade fordon med asbesthaltiga bromsbelägg och att regeringen
skyndsamt bör undersöka denna fråga. Detta föreslås riksdagen ge regeringen
till känna.

Med anledning av en s-motion om rätt till medicinsk kontroll för personer
som utsätts för inandning av asbestfibrer i arbetsmiljön föreslår utskottet att
riksdagen ger till känna att alla som sysselsätts i vissa angivna arbeten bör ha
rätt till läkarundersökning utan villkor rörande viss tids arbete med asbest
m. m.

Övriga motionsyrkanden avstyrks. Utskottets m-ledamöter reserverar sig
beträffande arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet och
c-ledamöterna beträffande yrkesinspektionens verksamhet. Vpk-ledamoten
har avgett 22 reservationer till förmån för olika motionsförslag (vpk, s) om
arbetsmiljöförbättringar.

1 Riksdagen 1983184.12 sami. Nr 29

SoU 1983/84:29

TIONDE HUVUDTITELN
Propositionen

Regeringen har under avsnitt C punkterna C 1-C 3 föreslagit riksdagen
(Cl) 1. att godkänna den av departementschefen föreslagna överföringen
av medel från arbetarskyddsfonden till anslaget,

2. till Arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag
av 139 904 000 kr.,

(C 2) att till Arbetarskyddsstyrelsen: Anskaffning av vetenskaplig appara tur

för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag av 2 000 000
kr.,

(C 3) att till Yrkesinspektionen för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag
om 130 716 000 kr.

Regeringen har vidare berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i
propositionen anförts om betänkandet Information om arbetsmiljörisker
(prop. s. 51-63)

Motioner

I motion 1983/84:320 av Birthe Sörestedt m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om förbud mot användning av asbesthaltiga
bromsbelägg och andra asbesthaltiga friktionselement.

I motion 1983/84:403 av Marie-Ann Johansson m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen gällande arbetsmiljön
vid terminalarbetsplatser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om behovet av svensk forskning för att klargöra sambandet mellan
bildskärmsarbete och graviditetsstörningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om gravida kvinnors rätt till omplacering från bildskärmsarbete.

I motion 1983/84:431 av Sten Svensson (m) och Bengt Wittbom (m)
hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om den framtida inriktningen av arbetsmiljöpolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrat meritvärderingssystem
för företagshälsovårdsläkare, i enlighet med vad som anförts i
motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att förbättra informationen
om arbetsmiljölagstiftningen samt initierar åtgärder som innebär en
minskad reglering av anställningsvillkoren för ungdomar vid inslussning till
industriarbeten,

SoU 1983/84:29

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av att klarlägga frånvaroproblemens orsakssammanhang.

I motion 1983/84:917 av Alf Wennerfors m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens
verksamhet,

2. att riksdagen under anslaget C 1 Arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 138 104 000 kr.

Motivering till motionen finns i motion 1983/84:916.

I motion 1983/84:1069 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 1-6, 8-15, 17 och 18),

. 1. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att den
lokala fackföreningen får vetorätt angående löneform vid arbeten som är
förenade med olycksfallsrisk,

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att
arbetsmiljöbrott beivras i full utsträckning och redovisas lätt åskådligt,

3. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att
preciserade säkerhetsmarginaler vid fastställande av hygieniska gränsvärden
tillämpas utgående från lägsta kända nivå som misstänks ge akut eller kronisk
skadlig påverkan samt att överväganden bakom varje gränsvärde offentliggörs,

4. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att
förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner i fartygsrum, slutna lokaler och
gruvor samt vid andra underjordsarbeten förbjuds,

5. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att en
lista över ämnen som misstänks medföra graviditetsstörningar och fosterskador
publiceras tillsammans med de hygieniska gränsvärdena,

6. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att
kvinnor som planerar graviditet eller är gravida får lagstadgad rätt till
omplacering eller ledighet med bibehållen lön vid misstänkt risk för
fosterskada i arbetsmiljön,

8. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att
juridiskt bindande gränsvärden införs för buller och sätts till högst 75 decibel
(A) samt att föreskrifter utarbetas för belysning och icke joniserande
strålning,

9. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att en
datamiljö-kommission tillsätts för att skyndsamt utreda risker med den
snabbt tilltagande datoriseringen och ge förslag till riktlinjer för en bra
arbetsmiljö där datorer och bildskärmar används,

10. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att
forskning omkring och åtgärder mot belastningssjukdomar prioriteras i
arbetsmiljöarbetet,

SoU 1983/84:29

11. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att de
fackliga representanterna får kvalificerad majoritet i såväl arbetarskyddsstyrelsens
styrelse som yrkesinspektionsnämnderna,

12. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att den
lokala fackföreningen ges beslutanderätten om när arbete kan återupptas
efter det att skyddsombud stoppat arbetet på grund av fara,

13. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att
planerade föreskrifter skyndsamt utarbetas enligt arbetsmiljölagen,

14. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att en
utredning tillsätts för att värdera arbetsmiljölagens effektivitet, speciellt mot
bakgrund av dess karaktär som ramlag,

15. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att alla
anställda får obligatorisk tillgång till företagshälsovård fr. o. m. 1985 samt att
företagshälsovården samordnas med landstingens verksamhet och att företagshälsovårdens
personal anställs via landstingen med ansvar inför en
kommitté som är till sin majoritet sammansatt av fackföreningsmedlemmar
utsedda av den lokala fackföreningen,

17. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att
högskoleanknuten utbildning organiseras för skyddsombud som erbjuds full
lön under studietiden,

18. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att de
fackliga organisationerna och yrkesinspektionen ges lagstadgad rätt att från
företag erhålla information som behövs för forskningsändamål och att denna
information tillställs forskare på begäran.

I motion 1983/84:1208 av Holger Bergman (s) och Lars Andersson (s)
föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om förbud att saluföra
asbesthaltiga bromsbelägg.

I motion 1983/84:1209 av Lennart Bladh m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan
om en delning av Malmö yrkesinspektionsdistrikt prövas.

I motion 1983/84:1615 av Sivert Andersson m.fl. (s) hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen utarbetar ett informationssystem som
löpande följer sjuklighet och dödlighet relaterade till yrkesmässig bakgrund,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en arbetsgrupp som får till
uppgift att lägga fram förslag som slutgiltigt får stopp på asbestanvändningen
i Sverige,

3. att riksdagen begär att regeringen utformar regler som säkerställer
rätten till medicinsk kontroll av personer som utsatts för asbestfibrer i
arbetsmiljön.

I motion 1983/84:1624 av Per Olof Håkansson (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande regler för manhål m. m.

SoU 1983/84:29

I motion 1983/84:2062 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om en översyn av arbetsmiljölagen i enlighet med
vad som anförts i motionen.

Motivering till yrkandet finns i motion 1983/84:2060.

I motion 1983/84:2071 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som har anförts i
motionen beträffande avbyråkratisering av arbetarskyddet.

Motivering till yrkandet finns i motion 1983/84:2068.

Utskottet

Arbetarskyddets organisation m. m.

Arbetsmiljölagen (1977:1160) som trädde i kraft den 1 juli 1978 är en
ramlag och innehåller allmänna bestämmelser om utformningen av arbetsmiljön
i vidsträckt bemärkelse. Bland föreskrifterna märks bestämmelser om
arbetsmiljöns beskaffenhet, arbetsgivarens och arbetstagarens skyldigheter
att samverka i arbetsmiljöhänseende samt utnyttjandet av minderåriga i
arbetslivet. Vidare finns bestämmelser om tillsyn och ansvar. I jämförelse
med tidigare lagstiftning på området har lagens tillämpningsområde utvidgats
till att omfatta bl. a. familjejordbruk och ensamföretagare. Det närmare
innehållet i lagens rambestämmelser fastställs i stor utsträckning genom de
föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen utfärdar med tillämpning av 18 §
arbetsmiljöförordningen (1977:1166). Av årets budgetproposition framgår
att styrelsen har som målsättning att inom en treårsperiod ersätta ca 250
anvisningar och meddelanden från tiden före arbetsmiljölagens ikraftträdande
med ungefär hälften så många föreskrifter.

Tillsynsmyndigheter för arbetarskyddet är arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen, som tillsammans kallas arbetarskyddsverket. Arbetarskyddsstyrelsen
utövar den centrala tillsynen enligt arbetsmiljölagen och
anslutande lagar och föreskrifter, medan yrkesinspektionen är en fältorganisation
som under styrelsen utövar tillsyn i närmare kontakt med arbetsplatserna.
Dessa myndigheters uppgifter omfattar även tillsyn enligt viss
angränsande lagstiftning, främst arbetstidslagstiftningen och lagstiftningen
om miljö- och hälsofarliga varor. Stor vikt fästs vid att arbetarskyddsorganen
har goda kontakter och möjligheter till samverkan med arbetslivets företrädare.
Sålunda ingår sedan år 1972 representanter för arbetsmarknadens
parter som ledamöter i verksstyrelsen.

I yrkesinspektionens tillsynsuppgifter ingår en rad olika moment. I stor
utsträckning sker tillsynen genom att yrkesinspektionens tjänstemän gör
besök på arbetsplatserna. Besöken kan ske som ett led i en systematisk
genomgång av företag inom viss bransch eller med inriktning på vissa
arbetsmiljöproblem oavsett i vilka branscher de uppträder. Vid behov skall
inspektionen ge anvisningar om åtgärder som fordras för att avhjälpa brister.

SoU 1983/84:29

Det finns också möjligheter att gripa in genom föreläggande, förbud eller
andra tvångsåtgärder enligt kap. 7 i arbetsmiljölagen. Inspektionen skall
bl. a. verka för att skyddsombud och skyddskommittéer tillsätts och för att
dessa fungerar enligt det mönster som numera skall gälla. Yrkesinspektionen
är uppdelad på 19 distrikt. Varje distrikt har fr. o. m. 1974 en yrkesinspektionsnämnd
med beslutsfunktioner. Genom inrättande av nämnderna har
arbetsmarknadsparterna fått möjlighet att utöva ett direkt inflytande på
yrkesinspektionens verksamhet.

I detta sammanhang bör vidare nämnas att frågor rörande det lokala
arbetarskyddet behandlats i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Exempelvis
tecknade SAF, LO och PTK år 1976 ett centralt arbetsmiljöavtal med
utvidgade befogenheter för skyddsombuden och framför allt för skyddskommittéerna,
i vilka arbetstagarna fick majoritet. Skyddskommittén skall enligt
avtalet vara ett centralt organ i företaget, där alla frågor som gäller
arbetsmiljö skall handläggas. Skyddsombudens och skyddskommittéernas
rättigheter har lagfästs i arbetsmiljölagen. Till skyddskommitténs uppgifter
hör att vara huvudman för företagshälsovården.

Medelsanvisning m. m. för arbetarskyddsstyrelsen

Regeringen har under avsnittet C 1 punkt 1 i budgetpropositionen (bil. 12
s. 151) yrkat att riksdagen godkänner vissa av arbetsmarknadsministern
föreslagna överföringar av medel från arbetarskyddsfonden till anslaget.

Arbetarskyddsfonden finansieras genom en arbetsgivaravgift benämnd
arbetarskyddsavgift. Denna avgift uppgår till 0,155 % av summan av vad
arbetsgivarna utger i löner och naturaförmåner. Enligt 4 kap. 8 § första
stycket lagen (1981:691) om socialavgifter förs 16,5 % därav till staten som
bidrag till kostnaderna för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens
verksamhet medan återstoden förs till arbetarskyddsfonden.

Enligt 4 kap. 8 § andra stycket lagen om socialavgifter (senast ändrad
1983:393) skall fondens tillgångar utgöra bidrag till kostnader för (1)
forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande
arbetarskydd, (2) forskning och utveckling samt utbildning och information
beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt, (3)
skyddsarbete som utförs av skyddsombud som har utsetts enligt 6 kap. 2 §
tredje stycket arbetsmiljölagen, (4) utbildning av styrelserepresentanter för
de anställda samt (5) arbetstagarorganisationernas forskningsinitierande
verksamhet.

I propositionen hänvisar arbetsmarknadsministern till vad hon i proposition
1983/84:40 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. uttalat om att
öka arbetarskyddsfondens finansiering av arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning.
I den senare propositionen sade hon sig räkna med att
arbetarskyddsstyrelsens anslag fr. o. m. budgetåret 1984/85 skulle minskas
med 15 milj. kr. och att motsvarande belopp skulle föras över till styrelsen

SoU 1983/84:29

från arbetarskyddsfondens kapitalbehållning. Vid medelsberäkningen har
arbetsmarknadsministern utgått från att så kommer att ske.

I propositionen hänvisas vidare till att efter riksdagens beslut med
anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten,
m. m. (SoU 9, rskr79), 1,5 milj. kr. av kostnaderna för styrelsens forskningsverksamhet
finansieras med medel från arbetarskyddsfonden. Överföringen
sker genom årliga regeringsbeslut. Arbetsmarknadsministern uppger att hon
har för avsikt att föreslå regeringen att besluta om motsvarande åtgärd för
budgetåret 1984/85.

Slutligen anför arbetsmarknadsministern att hon anser att arbetarskyddsfonden
bör bidra med ytterligare 3 milj. kr. fr. o. m. budgetåret 1984/85 för
att täcka vissa ökade kostnader vid arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning.
Denna ökade utgift för fonden bör enligt arbetsmarknadsministern
finansieras genom att projektramen för arbetslivscentrum, som helt finansieras
via arbetarskyddsfonden, minskas med motsvarande belopp. Det
ankommer på regeringen att besluta om en sådan åtgärd.

Några till yrkandet direkt hänförliga motioner föreligger inte. Utskottet
tillstyrker de föreslagna överföringarna.

Under avsnitt C 1 punkt 2 har regeringen i budgetpropositionen bilaga 12
hemställt att arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret 1984/85 anvisas ett
förslagsanslag av 139 904 000 kr. Detta innebär en minskning jämfört med
motsvarande anslag för det löpande budgetåret med 10 646 000 kr. Som ovan
nämnts föreslås dock viss överföring av medel från arbetarskyddsfonden till
arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning.

I motion 1983184:917 av Alf Wennerfors m.fl. (m) anförs, såvitt nu är i
fråga, att oaktat det i det korta perspektivet synes svårt att göra mer
genomgripande förändringar och besparingar avseende arbetarskyddsstyrelsen,
verksamheten emellertid på lång sikt måste anpassa sig till det kärva
statsfinansiella läget. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna (yrkande 1 delvis). I samma motion hemställer motionärerna att
riksdagen under anslaget C 1 Arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret 1984/85
anvisar ett förslagsanslag av 138 104 000 kr., vilket innebär en minskning
jämfört med propositionens förslag med 1,8 milj. kr. (yrkande 2). Som
motivering till yrkandet anges att arbetsmarknadsministern i budgetpropositionen
anvisat ett extra anslag om 1,8 milj. kr. för arbetarskyddsstyrelsen
som kompensation för huvudförslaget. Enligt motionärernas mening bör
dessa kostnader kunna inrymmas inom ett anslag beräknat på huvudförslaget.

I budgetpropositionen anför arbetsmarknadsministern under anslaget C 1
bl. a. följande (s. 148):

Liksom all annan statlig verksamhet har myndigheterna inom arbetsmiljöområdet
utsatts för en ingående granskning. De olika anslagen har i princip
beräknats med utgångspunkt i huvudförslaget. (Huvudförslaget innebär att
anslagen har pris- och löneomräknats och därefter minskats med 2 %,

SoU 1983/84:29

utskottets anmärkning.) Också högt prioriterade områden har fått vidkännas
realt sett minskad medelstilldelning. Beräkningen av anslaget till arbetarskyddsstyrelsen
utgör här inget undantag.

Arbetsmarknadsministern anför vidare.

Regeringens målsättning är att upprätthålla en hög ambitionsnivå i
arbetsmiljöarbetet trots det kärva statsfinansiella läget. Det innebär att
skärpta krav måste ställas på arbetarskyddsverket när det gäller att utnyttja
resurserna effektivt och ändamålsenligt. Det gäller såväl föreskrifts- och
forskningsverksamheten vid styrelsen som inspektions- och tillsynsarbetet
ute på fältet. Detta kan åstadkommas dels genom att omfördela resurserna så
att insatserna i första hand koncentreras till de områden där åtgärder
framstår som allra mest angelägna, dels genom att förbättra underlaget för
planering och styrning av verksamheten. En viktig utgångspunkt vid
prioriteringen är enligt min mening att resurserna styrs till de områden där de
största riskerna och allvarligaste problemen finns inom arbetsmiljön.

Arbetsmarknadsministern anför fortsättningsvis att det kärva ekonomiska
läget accentuerar behovet av förbättrad information som underlag för
planering av verksamheten och prioritering av resursanvändningen mellan
olika verksamhetsområden. Ett arbete har därför igångsatts med målsättningen
att ta fram en ny anslagskonstruktion för arbetarskyddsverket som
kan börja tillämpas fr. o. m. budgetåret 1985/86.

Vidare anför arbetsmarknadsministern att det utöver rent effektivitetshöjande
åtgärder också måste vidtas åtgärder med ett mera direkt besparingssyfte.
Hon har därför givit arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att utarbeta
förslag till ett system för avgiftsbeläggning av viss granskningsverksamhet
som f. n. utförs kostnadsfritt inom styrelsens tillsynsavdelning. Styrelsen har
kommit in med förslag till ett sådant system. Arbetsmarknadsministern
uppger att förslaget förutsätter vissa ändringar i arbetsmiljöförordningen
(1977:1166) och att hon ämnar föreslå regeringen att vidta erforderliga
författningsändringar.

Som framgått av den här lämnade redovisningen har det inom arbetarskyddsstyrelsen
vidtagits både rent effektivitetshöjande åtgärder och åtgärder
med mera direkt besparingssyfte. Utskottet har ingen anledning förutsätta
annat än att besparingsarbetet kommer att fortgå. Motion 1983/84:917
påkallar därför ingen åtgärd av riksdagen såvitt nu är i fråga (yrkande 1
delvis).

Yrkande 2 i samma motion vilar, såvitt utskottet kan finna, på en
missuppfattning. Anslaget C 1 har inte tillförts extra medel. Däremot har
anslaget C 3 Yrkesinspektionen genom omprioriteringar inom arbetarskyddsverket
tillförts ytterligare 1,8 milj. kr. jämfört med huvudförslaget (se
vidare nedan s. 43). Denna tilldelning har finansierats bl. a. genom en
överföring av medel från arbetarskyddsstyrelsens anslag. Att nu ytterligare
minska arbetarskyddsstyrelsens anslag kan enligt utskottets mening inte
komma i fråga. Motion 1983/84:917 avstyrks därför även i denna del
(yrkande 2).

SoU 1983/84:29

Fackligt inflytande i arbetsmiljöfrågor

Facklig vetorätt vid vissa löneformer

I motion 1983184:1069 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att den lokala
fackföreningen får vetorätt angående löneform vid arbeten som är förenade
med olycksfallsrisk (yrkande 1). Motionärerna gör gällande att det finns ett
klart visat samband mellan ackordsarbete och allvarliga olyckor. Enligt
motionärerna minskade antalet olyckor i både gruvorna och skogen då tidlön
infördes. De menar att det är ett självklart krav att fackföreningen skall ha
rätt att förbjuda prestationsersättning i arbete som är förenat med
olycksfallsrisker.

Riksdagen har under de senaste åren efter förslag av socialutskottet flera
gånger avslagit motionsyrkanden från vänsterpartiet kommunisterna med
lidande innehåll (se bl. a. SoU 1981/82:42 och SoU 1982/83:29). Utskottet
har hänvisat till de grundläggande principerna för skyddsarbetet, enligt vilka
arbetsgivare och arbetstagare i samförstånd bör försöka åstadkomma en
tillfredsställande arbetsmiljö. Utskottet har i anslutning därtill konstaterat
att den metod vänsterpartiet kommunisterna anvisat har stått i klar motsats
till den för arbetsmiljölagstiftningen grundläggande principen om samverkan.
Utskottet har också erinrat om att skyddsombud och arbetstagare i vissa
i arbetsmiljölagen angivna fall kan avbryta farligt arbete.

Inga omständigheter har framkommit som motiverar att utskottet nu
ändrar sitt tidigare ställningstagande, varför motion 1983/84:1069 yrkande 1
avstyrks.

Beslut om återupptagande av arbete

16 kap. 7 § arbetsmiljölagen (1977:1160) stadgas att skyddsombud har rätt
att avbryta visst arbete om detta innebär omedelbar och allvarlig fara för
arbetstagares liv eller hälsa och rättelse inte genast kan uppnås genom
hänvändelse till arbetsgivaren. Yrkesinspektionen skall därefter avgöra om
arbetet skall återupptas eller inte. Beträffande ensamarbete gäller likartade
regler.

I motion 1983184:1069 (vpk) föreslås att den lokala fackföreningen ges
beslutanderätten om när arbete kan återupptas efter det att skyddsombud
stoppat arbetet på grund av fara (yrkande 12).

Socialutskottet har i av riksdagen godkända betänkanden (bl. a. SoU
1981/82:15, 1981/82:42 och 1982/83:29) hänvisat dels till den principiella
inställningen att parterna på jämställd grund skall samarbeta i arbetarskyddsfrågor,
dels till den omständigheten att det ytterst ankommer på arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen att avgöra vilka krav som från
skyddssynpunkt bör ställas på arbetsmiljön.

Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning och avstyrker
motion 1983/84:1069 yrkande 12.

SoU 1983/84:29

Facklig majoritet i arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna

I motion 1983184:1069 (vpk) föreslås att de fackliga representanterna får
kvalificerad majoritet i såväl arbetarskyddsstyrelsens styrelse som yrkesinspektionsnämnderna
(yrkande 11).

Arbetarskyddsstyrelsens styrelse består enligt 6 § förordningen (1972:164)
med instruktion för arbetarskyddsstyrelsen (omtryckt 1978:436) av högst
elva av regeringen utsedda ledamöter, varav fyra utses efter förslag av
löntagarorganisationerna och tre efter förslag av arbetsgivarorganisationerna.

Enligt förordningen (1973:847) med instruktion för yrkesinspektionen
(omtryckt 1977:1169) finns i varje yrkesinspektionsdistrikt en yrkesinspektionsnämnd
med nio ledamöter. Distriktschefen inom yrkesinspektionsdistriktet
i fråga är dess ordförande. Arbetarskyddsstyrelsen utser övriga
ledamöter, fyra efter förslag av löntagarorganisationer, tre efter förslag av
arbetsgivarorganisationer och en efter gemensamt förslag av Landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet.

Vid arbetsmiljölagens tillkomst diskuterades frågan om arbetstagarrepresentation
i arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna. Med
anledning av att LO och TCO ansett att arbetstagarnas representation i dessa
organ skulle förstärkas framhöll föredragande statsrådet vikten av att
myndigheternas avgöranden omfattades med förtroende av alla dem som
berördes. Detta åstadkoms bäst genom att inte någon sida gavs markerad
övervikt vad gällde representation (prop. 1976/77:149 s. 352).

Denna fråga behandlades senast av utskottet i betänkande 1982/83:29 s. 5,
varvid riksdagen i enlighet med utskottets hemställan avvisade tanken på att
arbetstagarrepresentationen skulle utökas. Utskottet har bl. a. understrukit
vikten av att de statliga tillsynsmyndigheterna på detta område inte
konstrueras som partsorgan. Om detta blev fallet skulle enligt utskottet
förutsättningarna för tillsynsverksamheten allvarligt försämras, vilket i sista
hand skulle skada såväl det allmännas som arbetstagarnas och arbetsgivarnas
intresse.

Frågan om yrkesinspektionsnämndernas sammansättning togs även upp i
förra årets budgetproposition (prop. 1982/83:100 bil. 12s. 131). Föredragande
statsrådet anförde då följande.

I olika sammanhang har framförts att parternas möjligheter att påverka
yrkesinspektionens verksamhet skulle vara alltför begränsade. I vissa fall har
denna uppfattning kommit till uttryck i form av kritik mot nämndernas
sammansättning, bl. a. har löntagarorganisationerna krävt en ökad representation.

Jag vill understryka att yrkesinspektionsnämnderna måste ha ett fast grepp
om verksamheten inom de olika distrikten. Av stor betydelse under
nuvarande ekonomiska förhållanden är en förbättrad planering. Denna bör
ha sin utgångspunkt i tillgängliga resurser och prioriteringar i enlighet med de
riktlinjer som dragits upp av arbetarskyddsstyrelsen. Nämnderna har ett
stort ansvar för att en sådan planering kommer till stånd.

SoU 1983/84:29

Jag kan emellertid inte finna att nämndernas nuvarande sammansättning
eller deras instruktion skulle utgöra något hinder mot en sådan aktivering.
Nämndernas ansvar för planeringen följer direkt av 12 § förordningen med
instruktionen (1973:847) för yrkesinspektionen. När det sedan gäller den
nuvarande fördelningen av ledamöterna mellan de olika intressegrupper som
är representerade i nämnderna så syns den inte ha utgjort något hinder mot
att nämndernas beslut i allmänhet har kunnat fattas i enighet.

Utskottet har inte ändrat sin inställning i denna fråga och avstyrker därför
motion 1983/84:1069 yrkande 11.

Utbildning av skyddsombud

I motion 1983184:1069 (vpk) föreslås att högskoleanknuten utbildning
organiseras för skyddsombud som erbjuds full lön under studietiden
(yrkande 17). Motionärerna anser att utbildningen borde kunna bedrivas
som hel-, halv- eller kvartsfartsstudier resp. som enstaka kurser. Lönen
under studietiden skulle kunna bekostas via en arbetsgivaravgift.

Frågan om vem som skall ha ansvaret för utbildningen av skyddsombud
diskuterades utförligt vid genomförandet av 1973 års delreform av arbetarskyddslagstiftningen.
I enlighet med starka önskemål från LO och TCO
infördes en bestämmelse i arbetarskyddslagen att arbetsgivare och arbetstagare
gemensamt svarar för att skyddsombud får erforderlig utbildning.
Bestämmelsen överfördes oförändrad till arbetsmiljölagen (6 kap. 4 § sista
stycket).

Genom avtal mellan arbetsmarknadens parter har en rad frågor kring
skyddsombudsutbildningen fått sin lösning för stora delar av arbetsmarknaden.
På grundval av avtalet har en omfattande skyddsombudsutbildning
kommit till stånd i arbetarskyddsnämndens regi med målsättningen att alla
skyddsombud skall ha genomgått grundkursen Bättre arbetsmiljö. Kursen är
på 20-40 timmar. Full lön utgår under utbildningstiden. På senare tid har
branschanpassade varianter av den grundläggande utbildningen utarbetats,
t. ex. för byggnadsbranschen och för hotell- och restaurangbranschen.
Ytterligare branschmaterial är under utarbetande. Enligt arbetarskyddsfondens
bedömning hade år 1982 omkring 470 000 människor deltagit i någon
form av arbetsmiljöutbildning under den närmast föregående tioårsperioden.
För samordning av utbildningsverksamheten och för att ange riktlinjer
för utbildningens innehåll m. m. finns en central utbildningsdelegation som
är knuten till arbetarskyddsstyrelsen. I delegationen ingår bl. a. representanter
för arbetsmarknadens parter och arbetarskyddsfonden.

Arbetarskyddsstyrelsen planerar att i höst anordna sin fjärde kurs i
arbetarskyddsfrågor för kvalificerade skyddsombud. Kursverksamheten
stöds ekonomiskt av arbetarskyddsfonden. Av deltagarna krävs viss grundläggande
arbetsmiljöutbildning och god erfarenhet i arbetarskyddsfrågor.
De är i allmänhet verksamma på heltid som huvudskyddsombud, regionala
skyddsombud eller förbundsfunktionärer. Antalet deltagare i varje kurs har

SoU 1983/84:29

begränsats till 25 personer. Utbildningen leds av bl. a. professorer och andra
forskare från arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning.

Utredningen (A 1979:01) rörande information om risker i arbetsmiljön,
INRA-utredningen, har i sitt betänkande (SOU 1982:30) Information om
arbetsmiljörisker bl. a. lagt fram förslag som rör utbildningen om arbetsmiljörisker
och skyddsåtgärder. Utredningen föreslår att skolöverstyrelsen
(SÖ) på olika sätt verkar för att arbetsmiljöfrågorna bättre beaktas i
undervisningen. Vidare föreslås att universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) får i uppdrag att dels se över de centrala utbildningsplanerna för olika
utbildningslinjer för att bättre beakta arbetsmiljöfrågorna i dessa, dels ge
riktlinjer till högskolorna om att i ökad utsträckning inrätta fristående
enstaka kurser i arbetsmiljökunskap. När det gäller utbildningen av skyddsombud
anser INRA-utredningen att arbetarskyddsfonden bör verka dels för
att grundutbildning i arbetsmiljöfrågor alltfort tillhandahålls för nytillkomna
grupper, dels för att fortbildning anpassad till skilda gruppers behov kommer
till stånd. Utredningen har inte ansett sig ha haft anledning att närmare
precisera sina förslag härom utan har hänvisat till att arbetarskyddsfonden
tillsatt en programutredning med uppgift att behandla bl. a. dessa frågor.

I årets budgetproposition behandlar arbetsmarknadsministern INRAutredningens
förslag (bil. 12 s.51-63). Arbetsmarknadsministern anser att
utbildning i arbetsmiljöfrågor är ett angeläget område och hon förutsätter att
SÖ och UHÄ i sin utbildningsplanering beaktar behovet av arbetsmiljöutbildning.

Arbetarskyddsfondens nyssnämnda utredning om arbetsmiljöutbildning
väntas lägga fram sin rapport i juni i år.

1976 års företagshälsovårdsutredning har i sitt slutbetänkande (SOU
1983:32) Företagshälsovård för alla, vilket remissbehandlas f. n., lämnat ett
samlat förslag om utbildning av personal för företagshälsovården. Utredningen
har dock inte berört frågan om vidareutbildning av skyddsombud.

Frågan om högskoleanknuten vidareutbildning för skyddsombud har flera
gånger tidigare behandlats av riksdagen, senast våren 1982 (SoU 1981/
82:42). Utskottet avstyrkte då i sitt av riksdagen godkända betänkande
motionsyrkandet med hänvisning dels till att utbildning av kvalificerade
skyddsombud pågick i arbetarskyddsstyrelsens regi, dels till att företagshälsovårdsutredningen
utredde bl. a. frågor om en förbättrad utbildning för
personal inom företagshälsovården. Utskottet förutsatte att i den mån det
skulle visa sig föreligga behov av ytterligare utbildning av kvalificerade
skyddsombud - eventuellt på högskolenivå - erforderliga initiativ skulle tas
av berörda myndigheter. Något uttalande från riksdagens sida i frågan kunde
utskottet inte anse vara påkallat.

Utskottet finner inte skäl att frångå sin tidigare bedömning i denna del.
Utskottet vill även hänvisa till arbetarskyddsfondens ovannämnda utredning
om arbetsmiljöutbildning. Motion 1983/84:1069 yrkande 17 avstyrks.

SoU 1983/84:29

F öretagshälso vård

I motion 1983184:1069 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att alla
anställda får obligatorisk tillgång till företagshälsovård fr. o. m. 1985 samt att
företagshälsovården samordnas med landstingens verksamhet och att företagshälsovårdens
personal anställs via landstingen med ansvar inför en
kommitté som är till sin majoritet sammansatt av fackföreningsmedlemmar
utsedda av den lokala fackföreningen (yrkande 15).

Ett identiskt yrkande behandlades och avstyrktes senast av utskottet i dess
av riksdagen godkända betänkande SoU 1982/83:29.

Företagshälsovårdsutredningen (A 1976:01) har under år 1983 överlämnat
sitt slutbetänkande (SOU 1983:32) Företagshälsovård för alla. Betänkandet,
som f. n. remissbehandlas, omfattar en översyn av företagshälsovårdens
innehåll, organisation, uppbyggnad samt personal- och utbildningsbehov.

Formerna för och finansieringen av samhällets stöd till företagshälsovården
ses f. n. över av en särskild arbetsgrupp med representanter för LO,
TCO, SAF och de båda kommunförbunden. Arbetsgruppens arbete väntas
vara avslutat inom kort.

Frågan om den framtida utformningen av företagshälsovården kommer
därefter att i sedvanlig ordning bli föremål för beredning inom regeringskansliet.
En proposition väntas hösten 1984.

Då utskottet i tidigare betänkanden behandlat motionsyrkanden motsvarande
det nu aktuella har utskottet framhållit att målet för utbyggnaden av
företagshälsovården bör vara att alla löntagare skall ha tillgång därtill men att
det inte kan eller bör anges någon exakt tidpunkt då målet skall vara uppnått.
Utskottet har därvid understrukit att de nuvarande organisationsformerna
för företagshälsovården har sin grund i avtal mellan arbetsmarknadens parter
och är väl förenliga med det synsätt som präglar reglerna i arbetsmiljölagen
om ansvaret för skyddsverksamheten i företagen. Utskottet har även
hänvisat till att utbyggnaden av företagshälsovården enligt direktiven till
företagshälsovårdsutredningen bör ske på frivillig väg och dess innehåll
regleras genom avtal mellan arbetsmarknadens parter.

Utskottet anser att regeringens överväganden beträffande företagshälsovårdsutredningens
förslag bör avvaktas innan riksdagen tar ställning till
utformningen av företagshälsovården. Yrkande 15 i motion 1983/84:1069
avstyrks därför.

I motion 1983184:431 av Sten Svensson (m) och Bengt Wittbom (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett ändrat meritvärderingssystem
för företagshälsovårdsläkare (yrkande 2). Motionärerna hänvisar
till att företagshälsovårdsutredningen har uppmärksammat att meritvärderingen
vid tjänstgöring som företagsläkare uppfattats som ett problem.
Enligt utredningen har läkare ibland framhållit att de varit tveksamma till att
tjänstgöra inom företagshälsovården, eftersom de befarat att inte få tillgodoräkna
sig sådan tjänstgöring om de senare skulle vilja övergå till tjänst inom

SoU 1983/84:29

den allmänna hälso- och sjukvården. Meriter som förvärvats exempelvis som
företagsläkare i en privat företagshälsovårdsenhet kan enligt gällande
lagstiftning inte automatiskt tillgodoräknas som tjänsteår i samband med
tillsättning av offentligt reglerade läkartjänster. Utredningen anser att det
nuvarande meritvärderingssystemet har en rad negativa konsekvenser för
företagshälsovården eftersom det är svåröverskådligt och svårtolkat och ofta
inbjuder till missuppfattningar. Utredningen ser positivt på ett av socialstyrelsen
framlagt förslag att slopa det särskilda tjänsteårsrättsbegreppet. Det
skulle enligt utredningen göra det möjligt att helt jämställa tjänstgöringar
inom olika verksamhetsområden, oavsett om dessa fullgjorts inom offentlig
hälso- och sjukvård eller inom t. ex. företagshälsovård. Utredningen föreslår
vidare att företagsläkarutbildningen anordnas inom det reguljära vidareutbildningssystemet
för läkare och att företagshälsovård blir medicinsk specialitet.
Motionärerna anser att regeringen med konkreta initiativ måste följa
upp utredningens förslag.

Som ovan nämnts är företagshälsovårdsutredningens förslag f. n. föremål
för remissbehandling och kommer därefter att beredas inom regeringskansliet.
Utskottet anser att denna beredning bör avvaktas innan riksdagen tar
ställning till frågan om meritvärderingssystemet för företagsläkare.

Motion 1983/84:431 yrkande 2 avstyrks således.

Information för forskningsändamål

I motion 1983184:1069av Lars Wemer m. fl. (vpk) hemställs att de fackliga
organisationerna och yrkesinspektionen ges lagstadgad rätt att från företag
erhålla information som behövs för forskningsändamål och att denna
information tillställs forskare på begäran (yrkande 18).

Arbetsmiljölagen innehåller vissa regler om uppgiftsskyldighet för arbetsgivare.
Enligt 7 kap. 3 § har tillsynsmyndigheten, dvs. arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen, rätt att efter anfordran erhålla de upplysningar,
handlingar och prov som behövs för att tillsynen skall kunna utövas. Av
6 kap. 6 § framgår att skyddsombuden har rätt att få ta del av handlingar och
erhålla upplysningar i den mån det behövs för ombudens verksamhet. Såväl
tillsynsmyndigheten som skyddsombuden är dock underkastade tystnadsplikt
avseende vissa upplysningar. Av 7 kap. 13 § arbetsmiljölagen framgår
nämligen, att den som tagit befattning med tillsyn eller utsetts till skyddsombud
eller ledamot i skyddskommitté inte obehörigen får yppa eller utnyttja
vad han under uppdraget eller i tjänsten erfarit om bl. a. yrkeshemlighet,
arbetsförfarande, affärsförhållande eller enskilds personliga förhållande.
Motsvarande skyldighet gäller i fråga om facklig styrelseledamot för vad
denne erfarit av skyddsombudet. Är det fråga om myndighet som ingår i den
statliga eller kommunala organisationen tillämpas i stället bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100). Offentligrättsliga juridiska personer i övrigt, med
några undantag, samt privaträttsliga juridiska personer omfattas således ej

SoU 1983/84:29

av sekretesslagen. Någon uppgiftsskyldighet e. d. för arbetsgivare för
forskningsändamål är inte heller föreskriven. Av det anförda följer, att den
sekretessbelagda information som exempelvis skyddsombuden erhållit i
regel inte kan utnyttjas i forskningssyfte. Enligt 7 kap. 8 § sekretesslagen
gäller sekretess hos myndighet som har till särskild uppgift att verka för
arbetarskydd - bl. a. arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen - om det
kan antas att den enskilde lider men av att uppgiften röjs. Arbetarskyddsstyrelsen
torde dock anse sig oförhindrad att för sin egen forskningsverksamhet
använda uppgifter som yrkesinspektionen erhållit under utövande av sin
tillsynsverksamhet (jfr 14 kap. 3 § sekretesslagen).

Någon lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter för forskningsändamål
föreligger således inte. LO och TCO framhöll i en gemensam framställning
till regeringen år 1979 att löntagarorganisationerna på grund av gällande
sekretessbestämmelser inte i tillräcklig utsträckning kunde få tillgång till
information om risker i arbetsmiljön. Med anledning härav gavs INRAutredningen
i uppdrag att behandla möjligheterna att genom ändringar i
sekretesslagen och arbetsmiljölagen göra information om arbetsmiljörisker
mer tillgänglig.

Utredningen har i sitt betänkande Information om arbetsmiljörisker (SOU
1982:30), vilket behandlas i budgetpropositionen s. 51-63, föreslagit en
precisering av 8 kap. 2 och 6 §§ sekretesslagen. Förslaget innebär att
myndigheterna, vid begäran om utlämnande av sekretesskyddad uppgift, har
att väga syftet med utlämnandet av uppgiften mot den skada ett utlämnande
kan vålla och därvid särskilt beakta vikten av att värna om liv och hälsa.
Utredningen har vidare föreslagit att innebörden av reglerna i 7 kap. 13 §
arbetsmiljölagen om tystnadsplikt för skyddsombud och ledamot i skyddskommitté
klarläggs i syfte att bättre visa vilka rättigheter som finns att föra
information vidare i frågor som rör arbetsmiljön. Enligt utredningen bör
förslagen till förändringar av lagstiftningen övervägas i särskild ordning.

Arbetsmarknadsministern anför i budgetpropositionen (s. 57) att det
enligt hennes mening är av största vikt att sekretessfrågorna blir ingående
belysta och klarlagda. Frågornas stora betydelse motiverar enligt arbetsmarknadsministern
att de övervägs i särskild ordning i enlighet med
INRA-utredningens förslag. En arbetsgrupp har därför tillsatts inom regeringskansliet
med uppgift att granska sekretessbestämmelserna inom arbetsmiljöområdet,
inkl. de bestämmelser om tystnadsplikt för skyddsombud och
ledamot i skyddskommitté som finns i arbetsmiljölagen.

Utskottet har behandlat och avstyrkt likalydande yrkanden i sina av
riksdagen godkända betänkanden SoU 1981/82:15 och 42 samt 1982/83:29.
Utskottet har därvid bl. a. anfört att frågan om generell lagstiftning i enlighet
med motionsyrkandet krävde ingående överväganden samt hänvisat till
INRA-utredningens arbete.

Utskottet anser att den ovan nämnda arbetsgruppens arbete bör avvaktas

SoU 1983/84:29

innan riksdagen tar något initiativ i frågan. Motion 1983/84:1069 yrkande 18
avstyrks därför.

Sanktioner vid arbetsmiljöbrott

I motion 1983184:1069 (vpk) föreslås att riksdagen hemställer hos regeringen
om förslag som innebär att arbetsmiljöbrott beivras i full utsträckning och
redovisas lätt åskådligt (yrkande 2). Motionärerna anser att flera undersökningar
har påvisat åklagarmyndigheternas nonchalans vid arbetsolyeksfall.
Polisutredningar läggs snabbt ned och åtal mot arbetsgivaren väcks utomordentligt
sällan, trots att arbetsgivaren har ansvaret för säkerheten, menar
motionärerna vidare och väntar sig i år krafttag mot den uppenbara
bagatelliseringen av arbetsmiljöbrotten.

De föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen utfärdar med stöd av arbetsmiljölagen
är med vissa undantag inte direkt straffsanktionerade. Den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller förbud som
meddelats av yrkesinspektionen kan dock fällas till ansvar. Vitesförelägganden
följer särskilda regler. Vidare kan ansvar enligt 3 kap. brottsbalken
komma i fråga för arbetsgivare som vållat arbetstagares död, skada eller
sjukdom eller av grov oaktsamhet utsatt arbetstagare för risk att detta skulle
ske. Vållandet kan bestå exempelvis i åsidosättande av säkerhetsföreskrift.

Utskottet har vid tidigare riksdagsbehandlingar av frågor liknande den nu
aktuella framhållit att samhällsingripanden på arbetsmiljöområdet genom
kriminalisering och straffåtgärder spelar en relativt underordnad roll;
föreläggande och förbud från yrkesinspektionen bildar grundpelarna i
sanktionssystemet. Det sagda har emellertid, enligt utskottet, inte hindrat att
ansvarsreglerna och deras tillämpning måste ägnas uppmärksamhet (se bl. a.
SoU 1981/82:20). I enlighet med vad utskottet sagt sig utgå från (SoU
1981/82:20 s. 9 och SoU 1981/82:42 s. 29) har regeringen föranstaltat om att
riksåklagaren och rikspolisstyrelsen i sina budgetäskanden för 1983/84
redogjort för utbildningsbehovet inom resp. yrkeskår vad avser arbetsmiljölagstiftningen
och dess ansvarsregler samt möjligheterna att införa en
särskild statistik avseende arbetsmiljöbrott.

I betänkandet SoU 1982/83:29 har redogjorts för den kursverksamhet som
riksåklagaren resp. rikspolisstyrelsen anordnat avseende arbetsmiljölagstiftning
och utredning av arbetsmiljöbrott (s. 10-11). Enligt vad utskottet erfarit
har från riksåklagarens kansli den uppfattningen framförts att man efter den
aktuella utbildningen tycker sig ha märkt ett ökat intresse och en högre
ambitionsnivå hos åklagarna när det gäller arbetsmiljöbrott. Rikspolisstyrelsen
har anfört att utbildningen för polisens vidkommande lett till en klar
kvalitetsförbättring av utredningarna avseende arbetsmiljöbrott.

När det gäller påföljder vid arbetsmiljöbrott kan här nämnas att det i
36 kap. 3 a § brottsbalken har intagits en bestämmelse som gör det möjligt
att förverka sådana företagsekonomiska vinster som har uppkommit hos en

SoU 1983/84:29

näringsidkare med anledning av att brott begåtts i verksamheten. Bestämmelsen
gäller såväl vid brott mot brottsbalken som vid specialstraffrättsliga
överträdelser, t. ex. arbetsmiljöbrott. Vidare har i den nya arbetstidslagen
införts bestämmelser om övertidsavgift som skall tas ut av den fysiska eller
juridiska person i vars verksamhet överträdelsen har begåtts. Kommissionen
(Ju 1982:05) mot ekonomisk brottslighet har i ett nyligen framlagt delbetänkande,
Företagsbrott (Ds Ju 1984:5), föreslagit att böter mellan 10 000 kr.
och 3 milj. kr. skall kunna ådömas arbetsgivaren som juridisk person för
brott som begåtts i näringsverksamheten. Det kan därvid röra sig om
brottsbalksbrott eller specialstraffrättsliga överträdelser, såsom exempelvis
arbetsmiljöbrott.

Frågan om en särskild statistik över arbetsmiljöbrott har behandlats av
brottsförebyggande rådet samt vid överläggningar 1980 mellan representanter
för statistiska centralbyrån, riksåklagaren och rikspolisstyrelsen. Därvid
konstaterades att det är mycket svårt att i den normala rättsstatistiken införa
en speciell kod för arbetsmiljöbrott, beroende på att dessa berör många olika
verksamhetsgrenar, är svårdefinierade och redan ingår under andra benämningar
i den gängse brottsstatistiken.

Fr. o. m. den 1 januari 1983 upprättas emellertid särskild statistik över
polisanmälda arbetsolyckor och arbetsmiljöbrott. Från nämnda tidpunkt
sker specialredovisning beträffande följande brott:

- Vållande till annans död i samband med arbetsolycka

- Vållande till kroppsskada eller sjukdom i samband med arbetsolycka

- Framkallande av fara för arbetstagare

- Brott mot arbetsmiljölagen (1977:1160)

Åklagarmyndigheterna har enligt uppgift ingen självständig brottsstatistik
utan bygger sina statistikuppgifter i huvudsak på polisens anmälningsstatistik.
Målen om arbetsmiljöbrott handläggs emellertid i huvudsak av länsåklagare
och ett fåtal åklagare i storstadsdistrikten varför det ändå är möjligt att
få en samlad bild av hur handläggningen sker. Enligt vad utskottet erfarit
tycks den allmänna uppfattningen vara att utredningarna i mål om arbetsmiljöbrott
ägnas stor uppmärksamhet och omsorg men att på grund av
bevissvårigheter många utredningar inte leder till något åtal.

Den utbildning om arbetsmiljölagstiftning och utredning av arbetsmiljöbrott
som bedrivits av riksåklagaren resp. rikspolisstyrelsen förefaller ha lett
till en högre ambitionsnivå och en klar kvalitetsförbättring beträffande
utredningarna. Utskottet finner detta mycket tillfredsställande men vill
samtidigt framhålla vikten av att även det framtida utbildningsbehovet
beträffande arbetsmiljöbrott tillgodoses.

Mot bakgrund av den här lämnade redovisningen anser utskottet att
motion 1983/84:1069 yrkande 2 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
Yrkandet avstyrks.

2 Riksdagen 1983184.12 sami. Nr29

SoU 1983/84:29

Arbetsskadestatistik m. m.

I motion 1983/84:1615 av Sivert Andersson m.fl. (s) hemställs att riksdagen
begär att regeringen utarbetar ett informationssystem som löpande följer
sjuklighet och dödlighet relaterade till yrkesmässig bakgrund (yrkande 1).
Enligt motionärerna är ohälsan i dag mycket ojämnt fördelad mellan olika
social- och yrkesgrupper. Risken för att arbetare skall drabbas av nedsatt syn
och hörsel samt värk i rygg och leder är mycket större än för socialgrupp 1,
anför motionärerna och pekar vidare på att nyligen genomförda undersökningar
har klargjort att det finns ett betydande inslag av klasskillnad i hälsan.
Motionärerna beklagar att det inte finns någon löpande statistik över
sjuklighet och dödsorsaker som är direkt relaterad till social- och yrkesmässig
bakgrund hos befolkningen.

Sedan den 1 januari 1979 finns i enlighet med riksdagens beslut (prop.
1977/78:74, SoU 1977/78:24, rskr 1977/78:147) ett datorbaserat informationssystem
om arbetsskador, ISA. Arbetarskyddsstyrelsen är huvudman för
systemet, vars syfte är att ge ett förbättrat underlag för arbetarskyddets
förebyggande arbete.

ISA innehåller alla anmälningar om arbetsolyckor, färdolyckor och
arbetssjukdomar som inträffat och anmälts sedan systemet togs i bruk.
Normalt omfattar statistiken endast arbetsolyckor som lett till sjukskrivning.
Undantag görs för skador som lett till lyte eller men, t. ex. bullerskador, som
ingår i statistiken även om de inte lett till sjukskrivning.

ISA omfattar skador som drabbar arbetstagare, egenföretagare och
värnpliktig personal. Statistiken bygger på de arbetsskadeanmälningar som
arbetsgivaren sänder till försäkringskassan. Från kassan sänds en kopia till
yrkesinspektionen där anmälningarna räknas, granskas och kompletteras.
Slutlig registrering och granskning sker hos arbetarskyddsstyrelsen.

För att informationssystemet skall motsvara de krav som ställs finns en
intressentgrupp som skall ge arbetarskyddsstyrelsen synpunkter på innehållet
i publikationer från ISA. I intressentgruppen ingår förutom arbetarskyddsstyrelsen
också LO, TCO, SAF, SCB, statens arbetsmiljönämnd,
socialstyrelsen, kommun- och landstingsförbunden m.fl.

ISA används bl. a. i forskning om arbetsskadornas uppkomst. På sikt kan
uppgifterna i ISA också samköras med andra informationssystem, t.ex.
cancerregistret, för att man skall kunna studera olika samband mellan
arbetsskador och arbetsmiljöförhållanden.

Arbetsskadestatistiken publiceras i serien Statistiska meddelanden som
utges av SCB. Den senaste statistiken, Arbetsskador, första halvåret 1983,
publicerades i februari 1984.

I en bilaga till INRA-utredningens betänkande, kallad Värdering av risker
i arbetsmiljön (SOU 1982:31), ges en beskrivning av ISA och andra
statistikkällor. Där sägs bl. a. följande (s. 14):

Arbetsskadestatistiken ger en relativt tillförlitlig bild av antalet inträffade

SoU 1983/84:29

olyckor i arbetet medan den redovisade statistiken över arbetssjukdomar är
bristfällig. Detta beror bl. a. på stränga kriterier för att en sjukdom skall
klassificeras som arbetssjukdom, svårigheter att avgöra om en sjukdom har
samband med förhållanden i arbetsmiljön, brister i rapportering av arbetssjukdomar
m. m. För att få en allmängiltig bild av hur olika arbetsmiljöer
inverkar på människans hälsa kan man därför behöva använda andra
statistikkällor så som sjukfrånvarostatistik, statistik från cancerregistret,
missbildningsregistret, hälso- och sjukvårdsstatistik samt statistik över
dödsorsaker.

Denna statistik är ofta inte utformad med tanke på att kunna användas för
att bedöma omfattningen av arbetsbetingade sjukdomar, men kan ändå
användas för urval av områden eller frågeställningar där fördjupade studier
behövs. Uppgifter om registrerade personers yrken och inom vilken näringsgren
de arbetar kan t. ex. saknas. För att kunna använda denna statistik
måste man ofta göra specialbearbetningar. Några sådana har gjorts. Ett
exempel är undersökningar av sjukfrånvaro för anställda inom olika
verksamheter, vilket möjliggjorts genom att uppgifter från lönestatistiken
använts tillsammans med sjukfrånvarostatistiken. Ett annat är den datorbearbetning
som nyligen gjordes av socialstyrelsens cancerregister tillsammans
med folk- och bostadsräkningens data 1960 för att utröna om det ur registret
gick att få fram uppgifter om statistiksamband mellan cancer och arbetsmiljö.

Enligt vad utskottet erfarit är det ett problem med informationssystem
över sjuk- och dödlighet relaterade till yrkesmässig bakgrund, att uppgifter
om individernas exponeringsförhållanden saknas (dvs. uppgifter om under
vilken tid, var och hur de blivit utsatta för ett visst ämne). Under senare tid
har s. k. exponeringsregister börjat upprättas. Det pågår f. n. försök med fyra
sådana exponeringsregister vid arbetarskyddsstyrelsen (för bly, styren,
kvarts och asbest).

Vidare kan tilläggas att ett nordiskt samarbete pågår kring frågan om
samband mellan dödlighet och yrkesmässig bakgrund. Nordiska ministerrådet
har beviljat medel till ett samnordiskt projekt avseende ”yrkesdödlighetsjämförelser
i Norden för 1971-1980”. Projektet genomförs av Nordiskt
statistiskt sekretariat i Köpenhamn.

I detta sammanhang kan också nämnas att enligt 3 kap. 18 § arbetsmiljölagen,
2a § och 18 § arbetsmiljöförordningen samt arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter (AFS 1979:1) läkare har skyldighet att anmäla alla samband som
han eller hon bedömer föreligga mellan ohälsa och arbete och som är
oväntade eller anmärkningsvärda. I begreppet ohälsa inbegrips såväl psykiska
som kroppsliga besvär och symtom. Anmälan skall göras till yrkesinspektionen.
Läkaren skall ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om eventuellt
samband då samma sjukdom iakttas hos flera individer med en gemensam
arbetsmiljö eller en gemensam faktor i arbetsmiljön.

Utskottet anser att det är en väsentlig uppgift för den officiella statistiken
att ge aktuell information om sambandet mellan olika former av arbetsförhållanden
och ohälsa. Med hänvisning till den här lämnade redovisningen
anser utskottet dock inte att det är påkallat med något initiativ från
riksdagens sida. Motion 1983/84:1615 yrkande 1 avstyrks därför.

SoU 1983/84:29

En fråga som har nära samband med den nu aktuella, sjukfrånvaron och
dess orsaker, behandlas i följande avsnitt.

Frånvaroproblemens orsakssammanhang

I motion 1983/84:431 av Sten Svensson (m) och Bengt Wittbom (m) anförs
att den under senare år påvisade stora frånvaron på arbetsplatserna vållar
samhället stora kostnader. Enligt motionärerna bör det klarläggas i vilken
mån orsakerna till frånvaron är att hänföra till arbetsmiljöproblem. Det är,
menar motionärerna, sannolikt att en sådan undersökning på en rad
områden skulle kunna ge uppslag till åtgärder för att undanröja bakomliggande
orsaker till den omfattande frånvaron och också bidra till ett bättre
beslutsunderlag för den framtida inriktningen av arbetsmiljöpolitiken. Vad
som i motionen anförts om behovet av att klarlägga frånvaroproblemens
orsakssammanhang bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna,
hemställer motionärerna (yrkande 4).

Orsakerna till frånvaron och sambandet mellan arbetsmiljö och sjukfrånvaro
har undersökts och analyserats i en rad studier. SCB visar i en rapport,
Arbetsförhållanden och sjukfrånvaro 1975/76, utarbetad på uppdrag av
arbetarskyddsfonden, att en rad olika arbetsmiljöfaktorer kan påverka
sjukfrånvaron. Enligt undersökningen sammanfaller förekomsten av fysiskt
belastande arbetsmiljöfaktorer med hög sjukfrånvaro. Bland dem som
uppger sig ha fysiskt ansträngande eller ensidigt belastande arbeten är
sjukfrånvaron påtagligt högre än bland dem som inte utsätts för sådana
belastningar. Exempelvis har de som dagligen måste utföra tunga lyft, har
olämpliga arbetsställningar, utsätts för vibrationer och skakningar i arbetet
ca tio dagar längre sjukfrånvaro per år än genomsnittet. Andra betydelsefulla
faktorer är värme, kyla, drag, smuts, buller, gas, damm, rök eller dimma.
Enligt vad utskottet erfarit har dock Svenska arbetsgivareföreningen, SAF,
invändningar mot SCB:s undersökning. Enligt SAF har SCB inte tagit
hänsyn till att det finns andra orsaker till sjukfrånvaro än sjukdom föranledd
av miljöfaktorer, såsom toleranströsklar, attityder, intresse för arbetet och
trivsel. Även andra invändningar mot undersökningen har riktats från SAF:s
sida. SCB har tillbakavisat SAF:s kritik.

I riksförsäkringsverkets statistik över långa sjukskrivningar dominerar
diagnoser som hänger samman med den fysiska arbetskapaciteten. I en
undersökning inom verket, Den ökade sjukfrånvaron - en statistisk analys
(Delegationen för social forskning, rapport 1980:1), utförd av Tor Eriksen
visas att arbetare inom SAF:s avtalsområde i genomsnitt har betydligt fler
sjukdagar per år än tjänstemännen. Utredningen visar också att de branscher
som har tyngre arbeten och svårare arbetsmiljöer har högre sjukfrånvaro.
Vidare har riksförsäkringsverkets undersökningar visat att inom SAF-LOområdet
har personer med ackord något fler sjukfall än personer med tidlön
samt att frånvaron bland skiftarbetare är högre än bland dagtidsarbetande.

SoU 1983/84:29

I en studie utförd av Yngve Åberg (Sjukfrånvaron och dess orsaker,
Arbetarskyddsfonden) visas att sjukfrånvaron inom industrin är avgjort
högre än inom andra näringsgrenar. Av studien framgår också att skillnaden i
lång sjukfrånvaro mellan arbetare och tjänstemän inom industrin är stor.
Kortare sjukfall om högst tre dagar är dock i stort sett lika vanliga i båda
grupperna.

Arbetarskyddsfonden har även i andra rapporter påvisat arbetsmiljöns roll
för hälsan, t. ex. Närvaro i industriarbete, 1980 och Hälsa och sjukvårdsutnyttjande
i olika arbetsmiljöer, 1981.

I detta sammanhang kan också nämnas att möjligheterna att påverka
sjukfrånvaron nyligen har studerats i en omfattande undersökning utförd av
Sigvard Rubenowitz vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet
med anslag från arbetarskyddsfonden. Genom förbättringar av arbetsmiljön,
bl. a. utbyte av maskiner som var ergonomiskt olämpliga, introduktion av
lyfthjälpmedel samt förbättrade informations- och samrådsrutiner lyckades
man sänka sjukfrånvaron på de undersökta arbetsplatserna utöver den
allmänna minskning som skett de senaste åren.

Det finns således ett omfattande utredningsmaterial som belyser sjukfrånvarons
orsaker. Det är angeläget att regeringen utvärderar och analyserar
detta material. Utskottet anser inte att motion 1983/84:431 påkallar någon
åtgärd såvitt nu är i fråga (yrkande 4).

Omplacering eller ledighet för graviditet

Två motioner tar upp frågan om gravida kvinnors rätt till omplacering vid
risk för fosterskada. I motion 1983/84:1069 (vpk) hemställs att kvinnor som
planerar graviditet eller är gravida får lagstadgad rätt till omplacering eller
ledighet med bibehållen lön vid misstänkt risk för fosterskada i arbetsmiljön
(yrkande 6). Enligt motionärernas uppfattning får kvinnor i fertil ålder inte
diskrimineras genom att de förbjuds att arbeta i riskmiljöer. Upptag av
riskämnen måste i stället minimeras med tekniska åtgärder. Innan dessa krav
tillgodosetts kräver motionärerna att kvinnor som planerar graviditet eller
blivit gravida omplaceras utan löneförlust.

I motion 1983/84:403 av Marie-Ann Johansson m.fl. (vpk) hemställs att
gravida kvinnor ges rätt till omplacering från bildskärmsarbete (yrkande 3).
Motionärerna anser att de larmrapporter som våren 1983 kom från USA och
Canada om ökad missfallsfrekvens vid bildskärmsarbete gör att det inte kan
uteslutas att också graviditetsstörningar kan uppstå vid arbete på en
terminalarbetsplats. Så länge det råder oklarhet om huruvida det är skadligt
för fostret om modern arbetar vid en bildskärm är det enligt motionärerna en
självklarhet att alla gravida kvinnor skall ha en ovillkorlig rätt till omplacering
och till att slippa bildskärmsarbete.

Enligt arbetsmiljölagen gäller att om ett visst slag av arbete innebär risk för
ohälsa eller olycksfall regeringen eller arbetarskyddsstyrelsen kan föreskriva

SoU 1983/84:29

läkarundersökning samt meddela förbud att till arbetet anlita den som vid
undersökningen företett sjuklighet eller svaghet, som gör honom särskilt
mottaglig för sådan risk (3 kap. 15 §).

I den mån vissa grupper av arbetstagare kan bedömas vara särskilt utsatta
kan bl. a. förbud meddelas mot att arbetet utförs av arbetstagare som tillhör
sådan grupp (16 §). Arbetarskyddsstyrelsen har med stöd av 3 kap. 16 §
utfärdat föreskrifter om medicinsk kontroll vid blyarbete. I kungörelsen,
som trädde i kraft den 1 januari 1983, stadgas att kvinnliga arbetstagare som
är gravida eller ammar i princip inte får sysselsättas i blyarbete. Frågan om
ekonomisk ersättning till gravida kvinnor som på grund av risker för
fosterskador tvingats avstå från förvärvsarbete har tillfälligt lösts genom de
stödformer som är avsedda att ge ekonomisk grundtrygghet vid arbetslöshet.

Socialutskottet förordade i betänkandet SoU 1981/82:14 om skydd för
ofödda, m. m. att sådana ändringar i arbetsmiljölagen borde övervägas som
syftar till att ge klart uttryck för behovet av skydd för ofödda.

I betänkandet (SOU 1983:30) Utbyggd havandeskapspenning m. m. har
föräldraförsäkringsutredningen lämnat förslag till en permanent lösning av
hur ersättning bör utgå till gravida kvinnor som på grund av risk för
arbetsmiljöbetingade fosterskador tvingas avstå från förvärvsarbete. Utredningen
föreslår att den nuvarande havandeskapspenningen enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring utökas till att omfatta även dessa kvinnor.
En förutsättning för rätt till ersättning är att kvinnan avstängts från sitt arbete
enligt föreskrifter utfärdade av arbetarskyddsstyrelsen med stöd av 3 kap.
16 § arbetsmiljölagen.

Enligt föräldraförsäkringsutredningen framgår det av förarbetena till
arbetsmiljölagen att bestämmelsen i lagens 3 kap. 16 § även tar sikte på att
skapa ett skydd för reproduktionsskador, inkl. fosterskador. Någon tvekan
om bestämmelsens tillämplighet på reproduktionsskador föreligger inte.
Enligt utredningens mening finns det därför inte anledning att göra någon
ändring i arbetsmiljölagen på denna punkt.

Utredningens betänkande har remissbehandlats och bereds f. n. i
regeringskansliet. En proposition i ämnet väntas kunna bli behandlad av
riksdagen tidigast hösten 1984.

Arbetsmarknadsministern framhåller i årets budgetproposition (s. 23) att
det är angeläget att arbetet med att kartlägga sambandet mellan olika
arbetsmiljöer och reproduktionsskador, inkl. fosterskador, fortsätter och att
detta arbete inriktas på såväl kvinnor som män. Målet måste enligt
arbetsmarknadsministern vara en i alla avseenden säker arbetsmiljö.

Utskottet anser att det är angeläget att frågan om rätt till omplacering eller
ledighet vid risk för fosterskada snarast får en lösning. Regeringens prövning
av föräldraförsäkringsutredningens förslag bör emellertid avvaktas innan
riksdagen tar ställning till frågan. Motion 1983/84:1069 yrkande 6 avstyrks
därför.

När det gäller bildskärmsarbete finns det enligt arbetarskyddsstyrelsen i

SoU 1983/84:29

dag ingen vetenskaplig grund för att tillstyrka rätt till omplacering under
graviditet. De mätningar som gjorts av bl. a. statens strålskyddsinstitut har
visat att strålningsdosema i stort motsvarar den naturliga bakgrundsstrålningen.
Det finns dock flera lokala avtal med stöd av medbestämmandelagen,
MBL, som reglerar rätten till omplacering från bildskärmsarbete.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att motion 1983/84:403 inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd såvitt nu är i fråga (yrkande 3). Utskottet
vill vidare i detta sammanhang nämna att det inom arbetarskyddsstyrelsen
nyligen påbörjats ett forskningsprojekt som rör eventuellt samband mellan
arbete vid bildskärm och graviditetsutfall. Ett motionsyrkande som gäller
denna forskning behandlas nedan s. 33.

Översyn av arbetsmiljölagen

I två skilda motioner och med olika motiveringar hemställer vänsterpartiet
kommunisterna om översyn av arbetsmiljölagen.

I motion 1983/84:1069 (vpk) begärs att en utredning tillsätts för att värdera
arbetsmiljölagens effektivitet, speciellt mot bakgrund av dess karaktär av
ramlag (yrkande 14). I motionen anförs att vänsterpartiet kommunisterna
redan vid arbetsmiljölagens tillkomst var synnerligen kritiskt mot själva
principen att skriva en ramlag som överflyttar de konkreta åtgärderna från de
demokratiska organen till de administrativa. Lagen bedömdes vidare som
otillräcklig eftersom den slog fast att det dagliga och lokala arbetsmiljöarbetet
skulle bygga på klassamarbete. En del av ansvaret för lagens otillräcklighet
måste enligt motionärerna läggas på arbetarskyddsstyrelsens ledning som
inte förmått fylla ramlagen med innehåll. Riksdagen måste ta sitt politiska
ansvar för arbetsmiljön och omedelbart analysera lagens uteblivna effekter,
heter det i motionen.

I motion 1983184:2062 begär Lars Werner m.fl. (vpk), under hänvsning till
vad som anförs i motion 1983/84:2060, att arbetsmiljölagen måste ses över
och bearbetas så att lagen underlättar för handikappade att få anställning.
Arbetsmiljölagen innehåller bestämmelser om att arbetsmiljön skall anpassas
efter människors olika förutsättningar. Fortfarande är det, enligt
motionärerna, emellertid så att arbetsmiljön i många fall utgör ett avgörande
hinder mot att handikappade kan få anställning, och några mer genomgripande
resultat har inte arbetsmiljölagen gett i detta avseende.

Arbetsmiljölagen, som trädde i kraft den 1 juli 1978, är till stor del en
ramlagstiftning, som förutsätts bli kompletterad genom av arbetarskyddsstyrelsen
utfärdade närmare föreskrifter för olika områden. Denna konstruktion
av lagstiftningen är bl. a. avsedd att underlätta en utveckling som tar
hänsyn till nya forskningsrön och till behovet av åtgärder inom olika
områden. Vid riksdagsbehandlingen framfördes från vänsterpartiet kommunisterna
motionsförslag som innebar att arbetet i arbetsmiljöfrågor borde
bedrivas genom en facklig kamp av arbetstagarna mot arbetsgivarna och att

SoU 1983/84:29

arbetsmiljölagen borde ge arbetstagarna fackliga maktbefogenheter i olika
avseenden.

Socialutskottet avstyrkte motionen och anförde i sitt av riksdagen godkända
betänkande SoU 1977/78:1 (s. 18):

Socialutskottet har i det inledande avsnittet i detta betänkande anslutit sig
till den i propositionen framförda uppfattningen att samverkan mellan
arbetstagare och arbetsgivare är en förutsättning för ett framgångsrikt arbete
när det gäller att skapa en god arbetsmiljö. Arbetsgivare och arbetstagare
bör i samförstånd och med avvägning av de olika intressen som måste beaktas
gemensamt söka åstadkomma en tillfredsställande arbetsmiljö. Den metod
som vänsterpartiet kommunisterna anvisar står i motsats till den för
arbetsmiljölagstiftningen grundläggande principen om samverkan. Utskottet
vill i detta sammanhang även peka på de möjligheter till inflytande över
sin arbetsmiljö som arbetstagarna har enligt MBL. Enligt denna lag finns
även en s. k. kvarlevande stridsrätt, som innebär att part, som vid förhandling
om kollektivavtal om löner och anställningsvillkor begärt att medbestämmandefråga
skall regleras i avtal, har möjlighet att, om detta inte sker,
vid senare förhandlingar som inte leder till avtal använda stridsåtgärder.

Här kan också nämnas att det i budgetpropositionen uppges att arbetarskyddsstyrelsen
har som målsättning att inom en treårsperiod ersätta ca 250
anvisningar och meddelanden från tiden före arbetsmiljölagens ikraftträdande
med ungefär hälften så många föreskrifter (s. 146).

I den aktuella motionen 1983/84:1069 har inte angetts i vilka avseenden
arbetsmiljölagens effekter skulle ha uteblivit. Utskottet anser för sin del inte
att det framkommit något som motiverar en översyn av lagen på det sätt
motionärerna begärt och avstyrker därför motionen såvitt nu är i fråga
(yrkande 14).

En grundläggande föreskrift i arbetsmiljölagen med sikte på människor
med arbetshandikapp finns i dess 2 kap. 1 §. Där stadgas att arbetsförhållandena
skall anpassas till människans förutsättningar i såväl fysiskt som
psykiskt avseende. Avsikten med bestämmelsen är att underlätta strävandena
att uppnå en arbetsmarknad med stor variation på arbetsuppgifter där var
och en kan erbjudas sysselsättning efter sina fysiska och psykiska förutsättningar
(prop. 1976/77:149 s. 247). Enligt arbetsmiljölagens 3 kap. 3 § åligger
det arbetsgivaren att ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar
för arbetet. Där sägs också att det vid arbetets planläggning och anordnande
skall beaktas att människors förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är
olika.

Vid arbetsställe där minst 50 arbetstagare sysselsätts skall det finnas en
skyddskommitté (AML 6 kap. 8 §). Skyddskommittén skall tillsättas även
vid arbetsställe med mindre antal arbetstagare, om arbetstagarna begär det.
Skyddskommittén skall bl. a. verka för att arbetsmiljöstandarden på arbetsstället
är tillfredsställande och uppfyller lag- och författningsbestämmelser.
Vidare hör frågor om företagshälsovård till skyddskommitténs verksamhet.
År 1983 var skyddskommitté inrättad vid ca 18 500 arbetsställen. Dess
uppgifter regleras, förutom av AML, av arbetsmiljöförordningen och

SoU 1983/84:29

arbetsmiljöavtal mellan arbetsmarknadens parter.

För att underlätta inplacering av äldre och arbetshandikappade samt
stödja redan anställda som drabbats av handikapp bildades i början av
1970-talet s. k. anpassningsgrupper. Verksamheten behandlades i förarbetena
till lagen (1974:13) om anställningsfrämjande åtgärder, främjandelagen.
Anpassningsgruppernas verksamhet bygger på ett samarbete mellan arbetsförmedlingen,
de fackliga organisationerna på arbetsplatsen och arbetsgivaren.
Anpassningsgruppernas huvuduppgift är att främja nyanställning av
handikappade och äldre. Det finns drygt 5 000 anpassningsgrupper i landet.

År 1981 ansåg dåvarande arbetsmarknadsministern att det fanns anledning
att utvärdera hur samordningen mellan den lokala skyddsorganisationen och
anpassningsgrupperna fungerat i praktiken. Därför tillsattes den s. k.
samverkanskommittén (A 1981:04), vars betänkande Arbetsanpassning (Ds
A 1984:2) nyligen framlagts. Kommitténs förslag syftar främst till att
förstärka insatserna för redan anställda, som fått nedsatt arbetsförmåga så att
de kan stanna kvar i arbete. I betänkandet föreslås att skyddskommittén skall
verka för att anpassnings- och rehabiliteringsarbete bedrivs på arbetsstället.
Skyddskommitténs ansvar härför föreslås komma till uttryck i AML genom
ett tillägg till 6 kap. 9 §. Vid mindre arbetsställen, som saknar skyddskommitté
men är knutna till en företagshälsovårdscentral, bör enligt
utredningsförslaget företagshälsovårdskommittéerna verka för att arbetsanpassnings-
och rehabiliteringsverksamhet kommer till stånd. Enligt samverkanskommitténs
undersökningar torde mer än 85 % av landets arbetstagare
ha tillgång till någon form av företagshälsovård.

I företagshälsovårdsutredningens slutbetänkande SOU 1983:32 (se även
ovan s. 13) understryks de insatser företagshälsovården kan göra när det
gäller personer som är arbetshandikappade längre eller kortare tid. Enligt
utredningens uppfattning måste företagshälsovården i betydande utsträckning
engagera sig i anpassning av arbetsmiljön för arbetshandikappade och
personer som efter tillfällig sjukdom eller skada behöver rehabilitering för att
kunna återgå i arbete (betänkandet s. 97). Utredningen konstaterar att
anpassningsverksamheten är en viktig uppgift för företagshälsovården
oavsett om den tar sin utgångspunkt i arbetsmiljölagen, medbestämmandelagen
eller främjandelagen (s. 99).

Samverkanskommitténs betänkande kommer nu att remissbehandlas.
Företagshälsovårdsutredningens betänkande är som ovan nämnts f. n.
föremål för överväganden inom regeringskansliet. Utskottet anser att
regeringens överväganden bör avvaktas innan riksdagen tar ställning till vilka
åtgärder som kan vidtas för att bättre anpassa arbetsmiljön till arbetshandikappades
behov. Någon ytterligare översyn av arbetsmiljölagen i denna del
är f. n. inte påkallad. Motion 1983/84:2062 avstyrks således.

SoU 1983/84:29

Arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsarbete

Arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsarbete är en väsentlig del av den
centrala tillsynsverksamheten. Arbetarskyddsstyrelsen anför i sin anslagsframställning
att föreskriftsarbetet under de närmaste åren kommer att
präglas av en pågående omarbetning av äldre regelsystem. Styrelsen har som
målsättning att inom en treårsperiod ersätta ca 250 anvisningar och meddelanden
från tiden före arbetsmiljölagens ikraftträdande med ungefär hälften
så många föreskrifter. Styrelsen uppger vidare att en följd av den omfattande
satsningen på föreskriftsarbetet blir att övrigt centralt tillsynsarbete, bl. a.
konsultations- och upplysningsverksamhet, får ta i anspråk en mindre
resursandel än tidigare. Arbetsmarknadsministern anför i budgetpropositionen
(s. 148) att hon stöder styrelsens prioritering beträffande föreskriftsarbetet.
Hon understryker vidare att det är angeläget att arbetet slutförs inom
den planerade tidsramen.

I motion 1983/84:1069 (vpk) yrkas att planerade föreskrifter skyndsamt
utarbetas enligt arbetsmiljölagen (yrkande 13).

Utskottet har vid en tidigare behandling av ett likartat yrkande i det av
riksdagen godkända betänkandet SoU 1981/82:39 (s. 3) förklarat sig bl. a.
genom besök hos arbetarskyddsstyrelsen ha kommit till den övertygelsen att
föreskriftsarbetet bedrivs med största möjliga skyndsamhet och att något
riksdagens ingripande inte skulle vara ägnat att påskynda eller effektivisera
arbetet. Utskottet finner inte skäl att nu göra någon annan bedömning.
Utskottet vill vidare hänvisa till vad arbetsmarknadsministern anfört i årets
budgetproposition. Motionsyrkandet avstyrks.

Forskning om belastningssjukdomar

I motion 1983184:1069 (vpk) begärs förslag om att forskning omkring och
åtgärder mot belastningssjukdomar skall prioriteras i arbetsmiljöarbetet
(yrkande 10). Motionärerna anför att forskningen kring seneffekter av
olämpliga belastningar har varit särskilt eftersatt och är besvärlig eftersom
många faktorer samverkar. Ryggvärk, nedsatt muskelkraft och förslitna
leder är mindre dramatiska effekter än död och cancer, men utgör likafullt
plågsamma, invalidiserande och utdragna lidanden, anför motionärerna
vidare. I motionen uppges att arbetarskyddsstyrelsen prioriterar sådan
forskning och att riksdagen bör uttala ett särskilt stöd härför.

Arbetarskyddsstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret
1984/85 uttalat att den typ av forskning som har väsentlig betydelse från
hälsosynpunkt i första hand måste prioriteras. Prioriteringarna måste göras
med hänsyn till såväl skadefrekvens som skadornas svårighetsgrad. Styrelsen
har, på grundval av den aktuella och den förväntade risksituationen,
prioriterat bl. a. belastningsskador som forskningsområde under den närmaste
femårsperioden (budgetpropositionen s. 146).

SoU 1983/84:29

Arbetsmarknadsministern har dels i budgetpropositionen, dels i den
forskningsproposition, 1983/84:107 bilaga 7, som behandlats av utskottet i
betänkandet SoU 1983/84:24, förklarat att de av styrelsen föreslagna
prioriteringarna samt de överväganden som redovisats som grund för dessa
enligt hennes mening synes vara väl avvägda och motiverade (budgetpropositionen
s. 148, forskningspropositionen bil. 7 s. 9).

Med hänvisning till vad arbetsmarknadsministern sålunda anfört anser
utskottet inte att motion 1983/84:1069 påkallar någon riksdagens åtgärd
såvitt nu är i fråga (yrkande 10).

Gränsvärden

Ett hygieniskt gränsvärde anger den högsta halt av en luftförorening,
under vilken en person som utsätts för föroreningen anses vara skyddad mot
ohälsa. F. n. gäller arbetarskyddsstyrelsens kungörelser om hygieniska
gränsvärden, AFS 1981:8och AFS 1981:21, vilka trädde i kraft den 1 januari
1982. Inom kort kommer arbetarskyddsstyrelsen att utfärda en ny lista över
hygieniska gränsvärden. I den nya kungörelsen ändras drygt 30 gränsvärden,
och ett drygt tjugotal nya införs i listan. Bland nyheterna finns freon 11,12
och 22 samt ett antal alifatiska aminer. Asbestgränsvärdet sänks från 1
fiber/ml till 0,5 fiber/ml. Glykoletrar och glykoleteracetat får också sänkta
värden. För vissa ämnen (f. n. bly och kadmium) har arbetarskyddsstyrelsen
fastställt biologiska gränsvärden. I anslutning härtill anförs i arbetarskyddsstyrelsens
kommentarer till kungörelsen att koloxid, kvicksilver, styren och
trikloretylen utgör andra exempel på ämnen för vilka biologisk kontroll är
möjlig. Man kan genom analys av biologiska prover få en kompletterande
information, t. ex. om den mängd skadlig substans som den exponerade tagit
upp. Relevanta, biologiska mätresultat som erhålls vid analyser av t. ex.
blod, urin eller utandningsluft kan tillmätas avgörande betydelse vid en
bedömning av vilka kvantiteter av de undersökta ämnena som enskilda får
utsättas för. I kommentarerna till kungörelsen förutsätts att åtgärder på
längre sikt vidtas som tryggar att gränsvärdet för ämnet i inandningsluften
inte överskrids.

I den nya gränsvärdelistan kommer ett avsnitt om fosterskadande ämnen
att införas.

En närmare redogörelse för bakgrunden till systemet med hygieniska
gränsvärden har lämnats i socialutskottets betänkande SoU 1978/79:33
(s. 3).

Dokumentationen bakom gränsvärdena är allmänna handlingar och
därmed i princip tillgängliga för allmänheten. Inskränkningar i rätten att ta
del av allmänna handlingar regleras i sekretesslagstiftningen.

I detta sammanhang kan nämnas att regeringen under år 1983 tillsatt en
kommission (Jo 1983:02) med uppgift att lägga fram förslag om insatser för
förbättrad kontroll över hanteringen av kemiska ämnen och produkter.

SoU 1983/84:29

Kommissionen skall enligt sina direktiv (Dir 1983:20) göra en samlad översyn
av de problem för hälsa och miljö som den stora kemikalieanvändningen
medför. Den kommer därvid att behandla en rad frågor som har nära
anknytning till arbetsmiljöarbetet. Bland de frågor som kemikommissionen
särskilt har att överväga kan nämnas den om hur en säkrare bedömning skall
kunna göras av de risker som kemikalieanvändningen för med sig.

Säkerhetsmarginaler för gränsvärden

I motion 1983/84:1069 (vpk) föreslås att preciserade säkerhetsmarginaler
vid fastställande av hygieniska gränsvärden tillämpas utgående från lägsta
kända nivå som misstänks ge akut eller kronisk skadlig påverkan samt att
övervägandena bakom varje gränsvärde offentliggörs (yrkande 3).

Yrkanden identiska med det nu aktuella har avstyrkts av utskottet i dess
betänkanden SoU 1981/82:42 och SoU 1982/83:29 och avslagits av riksdagen.

Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1977/78:1
framhållit vikten av att gränsvärdesystemet utsträcks så snart förutsättningarna
föreligger samt att kriterierna för gränsvärden bör vara stränga, bl. a.
med hänsyn till människors olika känslighet. Såsom ovan redovisats pågår
kontinuerligt arbete med revidering av gällande gränsvärden. En ny gränsvärdelista
där drygt 30 gränsvärden reviderats och där ett drygt tjugotal nya
förs in utfärdas sålunda inom kort. Arbetarskyddsstyrelsens dokumentation
beträffande gränsvärdebestämningar är offentliga handlingar i den mån
annat inte följer av sekretesslagen.

Mot bakgrund av vad här anförts finner utskottet inte någon åtgärd
påkallad med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 3.

Fosterskadande och graviditetsstörande ämnen

I samma motion hemställs att en lista över ämnen som misstänks medföra
graviditetsstörningar och fosterskador publiceras tillsammans med de hygieniska
gränsvärdena (yrkande 5). Motionärerna uppger att under senare år
olika kemiska ämnens fosterskadliga effekter har uppmärksammats. De
anser att det måste vara ett framträdande krav att inga sådana risker
accepteras. När fosterskadliga effekter misstänks måste gränsvärdena ha
särskilt stora säkerhetsmarginaler, anser motionärerna.

Kemiska ämnen kan ge upphov till fosterskador på två olika sätt: antingen
via effekter på mannens eller kvinnans könsceller före befruktning eller
genom en direkt skadlig påverkan på fostret via den gravida kvinnan.
Effekter på könscellerna kan åstadkommas av ämnen som orsakar en
bestående förändring på en cells arvsmassa (mutagena ämnen), medan
påverkan på fostret under graviditeten kan orsakas både av mutagena ämnen
och av andra direkt fosterskadande ämnen (teratogena ämnen).

SoU 1983/84:29

En fosterskada kan leda till olika effekter som t. ex. missfall, missbildning
eller andra utvecklingsrubbningar, sjuklighet eller dödlighet under barnaåren.

Den kungörelse med nya gränsvärden som inom kort publiceras kommer
som ovan nämnts att ha ett avsnitt om fosterskadande kemiska ämnen i den
kommenterande texten. Där kommer att nämnas anestesigaser och organiska
lösningsmedel som exempel på ämnen som satts i samband med ökad
frekvens av fosterskada till följd av yrkesexposition. Hit hänförs också bly,
vilket föranlett föreskrifter om att kvinnor som i sitt arbete exponeras för bly
och omfattas av medicinsk kontroll inte får sysselsättas i blyarbete under
eventuell graviditet (se även ovan s. 22).

I tidningen Arbetsmiljö nr 6/1983 har publicerats en lista över faktorer i
arbetsmiljön som påverkar reproduktionen. Listan, som omfattar 13 ämnen
eller ämnesgrupper, har sammanställts vid Institutet för arbetshygien i
Helsingfors år 1982. Enligt vad utskottet erfarit anses listan fortfarande
aktuell.

I forskningsproposition 1983/84:107 bil. 7 uppges att bristen på kunskaper
ännu är mycket stor om sambandet mellan arbetsmiljöfaktorer och fosterskador.
Vidare uppges att arbetarskyddsstyrelsen under den närmaste femårsperioden
har prioriterat bl. a. forskning om ämnen som kan skada foster och
arvsanslag (s. 9). Arbetsmarknadsministern har godtagit den föreslagna
inriktningen av forskningen.

Utskottet anser att det är ytterst viktigt att det bedrivs forskning om
sambandet mellan arbetsmiljöfaktorer och reproduktionsskador. Utskottet
förutsätter att arbetarskyddsstyrelsen kommer att ge offentlighet åt vilka
ämnen som kan befaras ge sådana skador så snart det finns vetenskapligt
belägg härför.

Mot bakgrund av det anförda påkallar motion 1983/84:1069 ingen åtgärd i
här aktuell del (yrkande 5).

Föreskrifter angående buller m. m.

I motion 1983/84:1069 (vpk) yrkas att juridiskt bindande gränsvärden
införs för buller och sätts till 75 decibel (A) samt att föreskrifter utarbetas för
belysning och icke joniserande strålning (yrkande 8).

De nu gällande anvisningarna beträffande buller är från år 1976 (nr 110).
Dessa anger bl. a. att risk för bullerskada efter lång tids exponering för buller
normalt inte anses föreligga vid ljudnivåer under 85 decibel (A). Om
ljudnivån är högre under en typisk arbetsdag skall enligt anvisningarna
bullerbekämpning ske och hörselskyddande åtgärder vidtas. Ett förslag till
kungörelse om buller innefattande stadganden om lägre bullernivå än vad
som nu gäller har remissbehandlats av arbetarskyddsstyrelsen och kommer
troligen att behandlas av styrelsen någon gång efter sommaren 1984.

Vad gäller icke joniserande strålning föreligger anvisningar från 1976

SoU 1983/84:29

(nr lil). Dessa anvisningar håller nu på att omarbetas till föreskrifter. Något
förslag till föreskrifter har ännu inte skickats på remiss.

Vad slutligen beträffar belysning pågår f. n. ett arbete med föreskrifter
även på detta område. Förslag till föreskrifter kommer troligen att skickas på
remiss hösten 1984.

Inom arbetarskyddsstyrelsen pågår således arbete med föreskrifter på de
angivna områdena. Utskottet anser med hänsyn härtill inte att någon åtgärd
är påkallad från riksdagens sida med anledning av motion 1983/84:1069
yrkande 8.

Förbränningsmotordrift i slutna rum

Vänsterpartiet kommunisterna hemställer i motion 1983184:1069 att förbränningsmotordrivna
arbetsmaskiner i fartygsrum, slutna lokaler och
gruvor samt vid andra underjordsarbeten förbjuds {yrkande 4).

Enligt 2 kap 4 § arbetsmiljölagen skall luft-, ljud- och ljusförhållanden
samt övriga arbetshygieniska förhållanden vara tillfredsställande. Mot
bakgrund härav har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat anvisningar och föreskrifter
avseende bl. a. förekomsten av dieselavgaser i vissa slutna lokaler
(bergrum, utrymmen i hamnar). I samband med revideringen 1981 av
gränsvärdelistan infördes nya takvärden för förekomsten av bl. a. koloxid i
slutna utrymmen (exempelvis i bilverkstäder).

Vid arbetarskyddsstyrelsen har bedrivits flera forskningsprojekt om
effekterna av yrkesmässig exponering för motoravgaser. Resultaten av
forskningen rapporterades på läkarstämman 1983. F. n. bedrivs inom
arbetarskyddsstyrelsen ett forskningsprojekt som gäller stuveriarbetare i
Göteborg vilka utsätts för exponering av avgaser vid lastning av bilar på
transportfartyg.

Arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsgrupp har nyligen konstaterat att oaktat
besvär uppkommer vid exposition för bensin- och dieselavgaser har vid
mätningar expositionen ändå visat sig ligga under tillämpliga hygieniska
gränsvärden. Föreskriftsgruppen har därför bett kriteriegruppen vid arbetarskyddsstyrelsens
forskningsavdelning utreda om det är möjligt att via
någon ”referenssubstans” som ingår i avgaser fastlägga en högsta expositionsnivå
för avgaser. Med hänsyn till eventuell samverkan mellan de olika
komponenter som ingår i avgaser är det enligt föreskriftsgruppen nämligen
möjligt att gränsvärdet för en sådan ”referenssubstans” skulle ligga lägre när
den ingår i avgaser än när den förekommer ensam.

Vidare kan nämnas att statens miljömedicinska laboratorium har sammanställt
en rapport angående hälsorisker till följd av bilavgaser. Rapporten
(SOU 1983:28) har publicerats som bilaga till bilavgaskommitténs slutbetänkande
(SOU 1983:27) vilket f. n. är föremål för överväganden inom
regeringskansliet.

Riksdagen har flera gånger behandlat motionsyrkanden som rört använd -

SoU 1983/84:29

ningen av diesel- och andra förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner under
jord och i slutna utrymmen (se SoU 1973:25 s. 66, 1974:4 s. 25, 1975/76:40
s. 31,1979/80:5 s. 19,1979/80:34 s. 9,1981/82:15 s. 29,1981/82:42 s. 36 och
1982/83:29 s. 17). I betänkande 1979/80:5 anförde utskottet bl. a. följande.

Utskottet anser att det är angeläget att åtgärder vidtas för att eliminera de
hälsorisker och olägenheter som är förenade med användningen av dieseldrivna
fordon. Arbetarskyddsstyrelsens berganvisningar och hamnarbetsanvisningar
innehåller särskilda anvisningar om ventilation, luftkontroll och
avgaskontroll vid bruket av förbränningsmotordrivna arbetsfordon. Enligt
anvisningarna bör vidare eldrivna fordon användas där så kan ske. I syfte att
skapa förutsättningar för att kunna minska bruket av förbränningsmotordrivna
arbetsmaskiner i utrymmen med begränsad friskluftstillförsel bedrivs
olika forsknings- och försöksprojekt. Dessutom arbetar arbetarskyddsstyrelsen
med att få fram ett bättre underlag för nya eller ändrade föreskrifter inom
de aktuella områdena.

Ett förbud mot dieseldrivna fordon som yrkas i motionen skulle i nu
aktuella arbetsmiljöer innebära ett så drastiskt ingrepp i arbetsprocesserna
att produktionen sannolikt skulle omöjliggöras. Mot den redovisade bakgrunden
avstyrker utskottet motionsyrkandet men vill uttala att pågående
åtgärder i syfte att komma till rätta med de arbetsmiljörisker som är
förknippade med dieseldrift i slutna utrymmen bör intensifieras.

Utskottet vill återigen understryka vikten av att åtgärder vidtas för att
eliminera de hälsorisker som är förenade med förbränningsmotordrivna
arbetsmaskiner. Om det finns möjligheter till det bör förbränningsmotorerna
ersättas med eldrift. Annars måste god utsugning av avgaserna anordnas.

I avvaktan på att det pågående forskningsarbetet slutförs finner utskottet i
övrigt inte anledning till något uttalande från riksdagens sida. Motion
1983/84:1069 yrkande 4 avstyrks således.

Regler för inspektionsluckor (manhål)

I motion 1983/84:1624 av Per Olof Håkansson (s) anförs att regeringen bör
ta initiativ till att regler fastställs för placering och storlek av manhål,
inspektionsluckor o. d., vilka används som tillträdesväg för personal, arbetsmaterial
och utrustning och som utrymningsväg vid olyckor. Motionären
anför vidare följande.

Generella regler för inspektionsluckors och manhåls storlek, antal och
placering saknas. Detta leder ibland till att högst rimliga och från allmänna
utgångspunkter motiverade säkerhetskrav sätts åt sidan.

Det är inte minst ur arbetarskyddssynpunkt otillfredsställande att en
varierad säkerhetssyn skall få förekomma i detta avseende och att detta skall
kunna få utvecklas till ett konkurrensvapen vid upphandling av entreprenader
inne i behållare. Detta förekommer nästan regelmässigt eftersom rimliga
säkerhetskrav inte kan härledas ur någon föreskrift som t. ex. tryckkärlskungörelsen.

Regler om storlek, antal och placering av inspektionsluckor, manhål o. d.

SoU 1983/84:29

finns f. n. i ångpannenormerna, lågtryckspannenormerna, varmvattenpannenormerna,
tryckkärlsnormerna m.fl., vilka utfärdats med stöd av den
tidigare gällande arbetarskyddslagen.

SIS, standardiseringskommissionen i Sverige, har fastställt svensk standard
för inspektionsöppningar och manhål vad avser mått, funktionskrav,
material m. m. I standarden SS 1797 definieras manhål med diameter
450 mm som en öppning genom vilken en person utan skyddsutrustning kan
ta sig in och ut. Manhål med diameter 600 mm är en öppning genom vilken en
person med arbets- och skyddsutrustning kan ta sig in och ut. Det sistnämnda
manhålet skall vara så placerat och utformat att en medvetslös person med
räddnings- och skyddsutrustning snabbt kan tas ut genom hålet. Manhål med
en diameter av 400 mm får användas endast där myndighetsbestämmelser så
tillåter. Andra manhål än nu nämnda finns inte enligt standarden. I
standarden sägs vidare att beräkning av inspektionsöppning och manhål skall
utföras enligt tryckkärlskommissionens tryckkärlsnormer. Vidare hänvisas
till att det antal och den typ av öppningar som krävs för besiktning anges i
krav för olika kärltyper. Bestämmelserna i standarden är emellertid inte
bindande.

Inom arbetarskyddsstyrelsen pågår f. n. ett långt framskridet arbete med
att utfärda föreskrifter om storleken av manhål i vissa behållare. Enligt vad
utskottet erfarit kommer föreskrifterna att hänvisa till de nyssnämnda
bestämmelserna i svensk standard. En kungörelse kommer att utfärdas inom
en nära framtid.

Utskottet delar motionärens mening att det är angeläget med enhetliga
bestämmelser vad gäller storlek, antal och placering av inspektionsluckor
och liknande. Med hänsyn till det pågående föreskriftsarbetet inom arbetarskyddsstyrelsen,
vilket utskottet förutsätter bedrivs skyndsamt, anser utskottet
emellertid inte att någon åtgärd från riksdagens sida är påkallad med
anledning av motionen. Motion 1983/84:1624 avstyrks således.

Dator- och bildskärmsarbete

I motion 1983/84:403 av Marie-Ann Johansson m.fl. (vpk) föreslås att
arbetarskyddsstyrelsen skall ges i uppdrag att utfärda föreskrifter vad gäller
arbetsmiljön vid terminalarbetsplatser (yrkande 1). Motionärerna pekar på
de problem i form av bl. a. belastningsbesvär, ögontrötthet och psykosomatiska
besvär som uppkommit vid arbeten på terminalarbetsplatser. Redan i
dag kan emellertid en hel del göras för att förbättra arbetsmiljön, anför
motionärerna. Den kunskap som finns tillgänglig via undersökningar och
forskningsrapporter måste tas till vara och användas för att skapa en god
terminalarbetsmiljö. Det är därför viktigt att arbetarskyddsstyrelsen utarbetar
föreskrifter som innehåller normer för utformningen av terminalarbetsplatsema
och som fastslår rätten till regelbunden synkontroll för de
anställda.

SoU 1983/84:29

I samma motion begärs att regeringen tar initiativ till svensk forskning för
att klargöra sambandet mellan bildskärmsarbete och graviditetsstörningar
(yrkande 2). Motionärerna hänvisar till rapporter från USA och Canada om
hög missfallsfrekvens vid bildskärmsarbete samt till liknande rapporter från
en kommunal förvaltning i Sverige. Enligt motionärerna räcker det inte med
att följa utländska undersökningar i frågan.

I motion 1983184:1069 (vpk), slutligen, begärs att regeringen tillsätter en
datamiljö-kommission för att skyndsamt utreda risker med den snabbt
tilltagande datoriseringen och ge förslag till riktlinjer för en bra arbetsmiljö
där datorer och bildskärmar används (yrkande 9). Riktlinjerna bör inkludera
synpunkter på arbetspassens längd, synergonomiska krav m. m., heter det i
motionen.

När det gäller normer för bildskärmsarbete finns det i dag anvisningar från
arbetarskyddsstyrelsen, Avläsning av bildskärmar, nr 136 från 1978, som
bl. a. innehåller bestämmelser om synhjälpmedel. Dessa bestämmelser
håller på att omarbetas till en föreskrift för arbete vid bildskärmar, som
kommer att röra den ergonomiska utformningen av såväl själva bildskärmen
som den omgivande miljön, inkl. vissa arbetsorganisatoriska frågor. Ett
förslag till föreskrifter kommer troligen att skickas ut på remiss hösten 1984.
Bestämmelser om bildskärmsarbete återfinns f. n. även i AFS 1983:6
Arbetsställningar och arbetsrörelser och AFS 1983:9 Maskiner för grafiskt
arbete. Arbetarskyddsstyrelsen arbetar f. n. även med att utforma allmänna
råd om datorer i arbetslivet, vilka berör de mer allmänna arbetsmiljöaspekter
som bör tas med i bedömningen och planeringen av införandet av ett
datoriserat system.

Arbetarskyddsstyrelsen håller således på att utfärda föreskrifter om
arbetsmiljön vid terminalarbetsplatser. Motion 1983/84:403 påkallar därför
ingen åtgärd av riksdagen såvitt nu är i fråga (yrkande 1).

Vad beträffar forskning om sambandet mellan bildskärmsarbete och
graviditetsstörningar har, som ovan nämnts (s. 23), arbetarskyddsstyrelsen
nyligen påbörjat ett forskningsarbete med just denna inriktning. Med hänsyn
härtill anser utskottet att motion 1983/84:403 inte heller i denna del påkallar
någon åtgärd (yrkande 2).

Dataeffektutredningen (A 1978:05) som haft i uppdrag att bl. a. analysera
de olika effekter på arbetsmiljön som datorer och automation kan ha har
nyligen framlagt sitt slutbetänkande Datorer och arbetslivets förändring
(SOU 1984:20). Utredningen har tidigare överlämnat bl. a. ett delbetänkande
benämnt (SOU 1981:17) Industrins datorisering - effekter på sysselsättning
och arbetsmiljö och en interimsrapport med titeln (Ds A 1981:16)
Kontorens datorisering - effekter på sysselsättning och arbetsmiljö. Både
delbetänkandet och interimsrapporten anmäldes för riksdagen i proposition
1981/82:123 bil. 4 om samordnad datapolitik (AU 15, rskr 376).

Dataeffektutredningens slutbetänkande innehåller en rad förslag till
åtgärder på områden som datorisering och sysselsättning, datorisering och
arbetsmiljö, datorisering, utbildning och forskning osv. Utredningsförslaget

3 Riksdagen 1983184.12sami. Nr 29

SoU 1983/84:29

kommer nu att i sedvanlig ordning bli föremål för behandling inom
regeringskansliet.

I detta sammanhang kan erinras om det särskilda utvecklingsprogram för
bättre arbetsmiljö och arbetsorganisation vid utnyttjande av datorer och
mikroelektronik i arbetslivet som arbetarskyddsfonden startade år 1982 på
initiativ av LO, TCO och SAF. Programmet omfattar bl. a. praktiskt
utvecklingsarbete och försöksinvesteringar direkt i produktionen i samband
med att ny teknik introduceras i näringsliv och förvaltning. Utvecklingsprogrammet,
som arbetar inom en resursram om 54,5 milj. kr., beräknas pågå
under fem år.

I forskningsproposition 1983/84:107, bil. 7, uppges att det inom arbetarskyddsstyrelsens
forskningsavdelning planeras särskilda satsningar på forskning
om sambandet mellan ny teknik (främst datorteknik) och arbetsorganisation.
Satsningarna kommer att ske i samarbete med bl. a. fysiologer och
tekniker (prop. s. 7).

Utskottet anser med hänvisning till den ovan lämnade redovisningen och
mot bakgrund av det föreskrifts- och forskningsarbete som pågår inom
arbetarskyddsstyrelsen att det inte finns skäl att tillsätta en sådan datamiljökommission
som begärts i motion 1983/84:1069. Motionen avstyrks därför
såvitt nu är i fråga (yrkande 9).

Asbestanvändning m. m.

Enligt en av arbetarskyddsstyrelsen i december 1981 utfärdad kungörelse
(AFS 1981:23), omtryckt i AFS 1983:13, trädde den 1 juli 1982 nya och
strängare bestämmelser om asbest och asbesthantering i arbetslivet i kraft.
Kungörelsen ersatte en rad specialbestämmelser - arbetarskyddsstyrelsens
anvisningar och meddelanden - som sedan mitten av 1960-talet reglerat
asbesthanteringen. I kungörelsen föreskrivs att asbest och asbesthaltigt
material inte får användas (3 §). Av bl. a. praktiska skäl finns vissa undantag
från denna huvudregel - utom för blå asbest, krokidolit - vilka gäller under
en ännu inte fastställd övergångstid. I kungörelsen stadgas bl. a. att
bromsbelägg och andra friktionselement som innehåller asbest får användas
om det inte finns godtagbara produkter av mindre hälsofarligt material att
tillgå (7 §). Enligt övergångsbestämmelserna till kungörelsen får, trots
bestämmelserna i 3 och 7 §§, asbesthaltiga friktionselement användas i
fordon eller maskiner fram till nästkommande bytestillfälle, då 7 § träder i
tillämpning.

I de i författningen intagna kommentarerna till kungörelsen anför
arbetarskyddsstyrelsen såvitt gäller friktionselement:

Ersättningsmaterial för asbesthaltiga friktionselement måste uppfylla de
prestanda som krävs för att fordon eller motsvarande fortfarande skall vara
typgodkända. Regler om detta utfärdas av trafiksäkerhetsverket. Nu gällande
regler återfinns i trafiksäkerhetsverkets publikation F 18-1971. Med

SoU 1983/84:29

tillgång avses både teknisk och kommersiell tillgång.

Bestämmelsen innebär att om tillgång till godtagbara, mindre hälsofarliga
friktionselement finns skall dessa användas.

För ett antal tillämpningsområden finns i dag (1981) ersättningsprodukter
utan asbest. Det gäller främst vissa modeller av personbilar, motorcyklar
samt vissa typer av maskiner inom industrin.

Problem finns framför allt beträffande tyngre fordon, vissa speciella
konstruktionsdetaljer i tyngre maskiner samt generellt för kopplingsbelägg.

Vissa nytillverkade bilmodeller säljs redan i dag med asbestfria bromsbelägg.
Andra tillverkare har därutöver förutskickat övergång till sådana inom
en mycket snar framtid. Styrelsen utgår från att bilindustrin kommer att
fortsätta arbetet med att utveckla ersättningsmaterial både i bromsar och
kopplingsbelägg.

I de fall det föreligger problem med en övergång till asbestfritt material
förefaller det normalt inte vara ersättningsmaterialet som sådant som vållar
svårigheterna. Snarare är det så att den nuvarande konstruktionen av
fordonen utgått ifrån de asbesthaltiga beläggens egenskaper. Det innebär att
nya bilmodeller bör kunna konstrueras för andra friktionsmaterial än asbest.
Ett totalt ersättande av asbesthaltiga friktionselement med element av
mindre hälsofarligt material kräver internationell samverkan. Styrelsen
kommer uppmärksamt att följa den internationella utvecklingen.

Genom en ändring av kungörelsen har införts bestämmelser om medicinsk
kontroll av dem som sysselsätts i vissa angivna arbeten. De nya bestämmelserna
trädde i kraft den 1 januari 1984. Föreskrift om läkarkontroll gäller
bl. a. arbete med byte eller renovering av bromsbackar och kopplingslameller
med asbesthaltiga friktionselement om tiden för dessa arbetsuppgifter
regelmässigt motsvarar minst halva arbetstiden för heltidsanställd (26 §2).

I tre olika motioner tas upp frågor som rör asbestanvändning i arbetslivet. I
motion 1983/84:320 av Birthe Sörestedt m.fi. (s) begärs förslag om förbud
mot användning av asbesthaltiga bromsbelägg och andra asbesthaltiga
friktionselement. Motionärerna anser att dispens från arbetarskyddsstyrelsens
asbestkungörelse beviljas i alltför stor utsträckning. Enligt motionärerna
utsätts de som arbetar med asbesthaltiga bromsbelägg och andra
friktionselement för stora risker. Bilarbetare har drabbats av lungförändringar
av asbest. Åtskilliga mängder asbeststoff frigörs också då bilar, bussar och
andra motorfordon bromsar, uppger motionärerna. Motionärerna anför
vidare att trots att vissa fordon säljs med asbestfria bromsbelägg det är
möjligt för ägaren att vid byte av belägg köpa och montera asbesthaltiga
belägg.

I motion 1983184:1208 av Holger Bergman (s) och Lars Andersson (s)
monterar mindre nogräknade reparationsverkstäder och privatpersoner
även vid byte av bromsbelägg in sådana som innehåller asbest, trots att
arbetarskyddsstyrelsens kungörelse föreskriver att asbesthaltiga friktionselement
får användas endast fram till nästkommande bytestillfälle. Motionärerna
anser därför att tiden nu är mogen för ett förbud att saluföra asbesthaltiga
bromsbelägg.

SoU 1983/84:29

I motion 1983184:1615 av Sivert Andersson m.fl. (s) anförs att trots att
Sverige sedan början av 1970-talet fått skärpta regler för användningen av
asbest detta inte har inneburit att asbest försvunnit som riskfaktor i
arbetsmiljön. Fortfarande används asbest som friktionsmaterial i bromsar,
kopplingar osv., uppger motionärerna. Dessutom saluförs asbesthaltiga
bromsbackar i handeln, trots att asbestfria bromsbackar införts som originaldelar
till en rad bilmärken. Regeringen bör därför enligt motionärerna
tillsätta en arbetsgrupp som får till uppgift att lägga fram förslag som
slutgiltigt får stopp på asbestanvändningen i Sverige (yrkande 2).

I samma motion uppges slutligen att arbetare, som under en så lång tid som
över tio år arbetat i miljöer där de inandats höga koncentrationer av
asbestfibrer, inte får den medicinska kontroll som borde vara en självklarhet.
Motionärerna hemställer att regeringen utformar regler som säkerställer
rätten till medicinsk kontroll av personer som utsatts för asbestfibrer i
arbetsmiljön (yrkande 3).

Enligt de bestämmelser som hittills har gällt [38 § fordonskungörelsen
(1972:595) med trafiksäkerhetsverkets tillämpningsbestämmelser] har byte
av bromsbelägg till annat slag än originaldelar medfört skyldighet att företa
ny registreringsbesiktning av fordonet. Enligt vad utskottet erfar har
emellertid trafiksäkerhetsverket (TSV) med verkan fr. o. m. den 1 maj 1984
beslutat att medge undantag från registreringsbesiktningsskyldigheten om
fordons- eller komponenttillverkaren visar att de krav som uppställs i TSV:s
ovan nämnda publikation F 18-1971 är uppfyllda. Det blir alltså lättare att
byta asbesthaltiga bromsbelägg till asbestfria belägg.

Utskottet har vidare inhämtat att arbetarskyddsstyrelsen mot bakgrund av
TSV:s beslut kommer att hos produktkontrollnämnden anhålla om förbud
mot handel med asbesthaltiga bromsbelägg i de fall godtagbara asbestfria
sådana finns att tillgå. Enligt vad utskottet erfar finns det i dag asbestfria
bromsbelägg, som uppfyller TSV:s krav, till flertalet personbilmodeller.

Det förefaller alltså som om syftet med motionerna 1983/84:320 och
1983/84:1208 till stor del kommer att tillgodoses. Utskottet vill dock starkt
understryka att i den mån det finns godtagbara asbestfria bromsbelägg och
friktionselement dessa måste användas och att andra asbesthaltiga motsvarigheter
inte får accepteras. Detta gäller även bromsbelägg som används till
tunnelbanevagnar. Utskottet anser vidare att det kan övervägas att nu införa
ett generellt förbud mot att försälja nytillverkade fordon med asbesthaltiga
bromsbelägg. Regeringen bör skyndsamt undersöka denna fråga. Det
anförda bör riksdagen ge regeringen till känna.

Arbetarskyddsstyrelsens normeringsverksamhet tycks ha haft en klart
pådrivande effekt när det gäller att ersätta asbest i olika produkter med
annat, mindre hälsofarligt material. Vad som tyder härpå är att den svenska
importen av obearbetad asbest har minskat kraftigt under senare år. På nio år
(1974-1983) har enligt SCB:s statistik importen minskat från 17 400 ton till
1 000 ton.

SoU 1983/84:29

Beträffande packningar och friktionselement finns det, erfar utskottet,
inte i dag tillgång till godtagbara alternativ till asbest i alla tillämpningar.
Asbesthaltigt packningsmaterial har fått sin stora användning beroende på
att materialet uppfyller höga krav på tekniska prestanda. Detta gäller höga
tryck och temperaturer, ofta i kombination med aggressiva media. Det har
förekommit att asbestfria packningar som används i industrin inte hållit de
prestanda tillverkaren lovat med följd att tillbud inträffat. Bl. a. mot
bakgrund härav har diskussioner förts mellan representanter för industrin,
de fackliga organisationerna och arbetarskyddsstyrelsen om ett utökat
samarbete när det gäller att ersätta packningar som innehåller asbest.

Utskottet har tidigare, bl. a. vid riksmötet 1975/76, uttalat att mycket
långtgående åtgärder är befogade för att motverka hälsoriskerna i samband
med användningen av asbest och asbesthaltigt material i arbetslivet (bil. 2 till
prot. 1975/76:9). Utskottet har ansett att målet för åtgärderna bör vara att
asbest och asbestprodukter skall försvinna från arbetslivet. Arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter vilka som huvudregel förbjuder användningen i
arbetslivet av asbest och asbesthaltigt material är ett steg i denna riktning.
Med hänvisning till vad som ovan anförts angående bromsbelägg och till det
samarbete som påbörjats beträffande packningar anser utskottet inte att det
finns tillräckliga skäl för att tillsätta en sådan arbetsgrupp som föreslås i
motion 1983/84:1615, yrkande 2. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Som ovan nämnts har i asbestkungörelsen intagits bestämmelser om
medicinsk kontroll av dem som sysselsätts i vissa angivna arbeten. För dem
som arbetar med byte eller renovering av bromsbackar och kopplingslameller
med asbesthaltiga friktionselement gäller att de skall läkarundersökas
inom sex månader från arbetets början om tiden för dessa arbetsuppgifter
regelmässigt motsvarar minst halva arbetstiden för heltidsanställd (AFS
1983:13, 26 §2). Läkarundersökningen skall omfatta bl. a. lungröntgenundersökning
(27 §).

Utskottet anser att den anknytning till minst halva arbetstiden för vissa
arbetare som angivits som förutsättning för rätten till läkarkontroll enligt
26 § 2 i kungörelsen är olycklig. Vissa arbetstagare kan vara mycket utsatta
för asbest även om de inte själva arbetar minst halva tiden härmed, t. ex.
därför att andra i omgivningen sysslar med sådant arbete. Detta torde
förekomma på många reparationsverkstäder. Bestämmelsen kan också ge
upphov till gränsdragningssvårigheter.

Enligt utskottets mening bör utgångspunkten i stället vara att alla som i sitt
arbete utsätts för inandning av asbest bör erbjudas läkarundersökning. När
det gäller arbete av här aktuellt slag - byte av bromsbackar etc. - finns enligt
utskottets mening inte skäl att behålla det i 26 § asbestkungörelsen angivna
villkoret om minst halva arbetstiden. Detta bör riksdagen med anledning av
motion 1983/84:1615 yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.

Flär kan också nämnas att arbetarskyddsstyrelsen i samarbete med
yrkesmedicinska kliniken på Karolinska sjukhuset och Motorhälsan i

4 Riksdagen 1983184.12 sami. Nr29

SoU 1983/84:29

Stockholm avser att inleda ett forskningsprojekt rörande effekterna av
asbestexposition hos bilmekaniker. En studie skall genomföras av samtliga
till Motorhälsan i Stockholm anslutna bilmekaniker som är över 40 år och
som arbetat inom yrket minst 20 år.

Information om arbetsmiljölagstiftning m. m.

I motion 1983184:431 av Sten Svensson (m) och Bengt Wittbom (m)
efterlyses åtgärder för att förbättra informationen om arbetsmiljölagstiftningen
samt en minskad reglering av anställningsvillkoren för ungdomar vid
inslussning till industriarbeten (yrkande 3). Som skäl för yrkandet anför
motionärerna att många arbetsgivare oriktigt uppfattat arbetsmiljölagstiftningen
som ett hinder för att anställa ungdomar. Motionärerna anser att
tillämpningsbestämmelserna fortlöpande skall ses över, så att en smidig
inslussning av ungdomar till industriarbete underlättas. Bestämmelserna
måste självfallet anpassas till den tekniska utveckling som pågår, anser
motionärerna. Skydds- och säkerhetsanordningar etc. har tillkommit i
ökande utsträckning, vilket bör göra det möjligt för allt fler ungdomar att
betjäna maskiner som tidigare inte kunde anses lämpliga. Dessa frågor bör
enligt motionärerna lösas genom en intensifierad information i kombination
med en minskad reglering via arbetsmiljölagens tillämpningsbestämmelser.

De grundläggande bestämmelserna om minderårigas arbete återfinns i 5
kap. arbetsmiljölagen. Med minderårig avses i arbetsmiljölagen den som inte
fyllt 18 år. Regler som berör minderårigas arbete finns även i andra
författningar, bl. a. i strålskyddslagen (1958:110), allmänna ordningsstadgan
(1956:117) och i vägtrafiklagstiftningen.

Enligt arbetsmiljölagen gäller i huvudsak att minderårig inte får anställas
för annat än lättare arbete före det kalenderår under vilket han fyller 16 år
och inte heller innan han fullgjort sin skolplikt. Han får inte anlitas till arbete
på sätt som medför risk för olycksfall eller för överansträngning eller annan
skadlig inverkan. Närmare bestämmelser om villkor eller förbud för att
använda minderåriga i arbetslivet får utfärdas av arbetarskyddsstyreisen.

Med stöd härav har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat kungörelsen (AFS
1980:13) om anlitande av minderåriga i arbetslivet jämte kommentarer.
Kungörelsen har ändrats genom AFS 1982:16 som bl. a. reglerar dygnsvilan
för minderåriga.

Utskottet vill till en början erinra om att bestämmelser om minderårigas
arbete länge har utgjort en viktig del av arbetarskyddslagstiftningen.
Grundtanken bakom bestämmelserna är att barn och ungdom inte genom
arbete skall utsättas för risker för olycksfall, överansträngning eller annan
menlig inverkan på hälsa eller kroppsutveckling. Arbetarskyddsstyrelsen
arbetar fortlöpande på att utge reviderade eller helt nya föreskrifter
angående anordnandet av arbetsmiljön, varvid även de särskilda problem
som sammanhänger med anställning av minderåriga beaktas.

SoU 1983/84:29

Information om innehållet i de bestämmelser som gäller minderåriga har
på sedvanligt sätt skett genom utgivandet av kungörelserna jämte kommentarer,
genom artiklar i arbetarskyddsverkets tidning Arbetarskydd samt
genom yrkesinspektionens löpande kontakter med arbetsgivarna. Även
branschorganisationerna har erhållit viss information.

Arbetarskyddsstyrelsen har dessutom givit ut ett häfte, Det gäller vår
arbetsmiljö, och en broschyr, Så får barn och ungdomar arbeta, vilka i
populär form redogör för de arbetsmiljö- och arbetstidsbestämmelser som
gäller för minderåriga. Denna information finns utgiven även på finska,
serbokroatiska, grekiska, turkiska, spanska och arabiska. Arbetarskyddsstyrelsen
har också producerat en stordiaserie, Lär känna arbetsmiljön, samt en
film, Minderåriga i arbetslivet, som informerar om dessa frågor.

Det kan enligt utskottets mening inte med fog göras gällande att
informationen om vilka bestämmelser som gäller i fråga om minderårigas
anställning varit bristfällig. Detta konstaterande står självfallet inte i
motsättning till önskemålet att tillsynsmyndigheterna fortlöpande måste
sträva efter att informationen om arbetsmiljölagstiftningen både i det
aktuella avseendet och i andra avseenden förbättras.

Utskottet vill vidare erinra om att under anslaget C1 Arbetarskyddsstyrelsen
har beräknats 500 000 kr. för ökade informationsinsatser anpassade till
olika målgruppers behov.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1983/84:431 i
här aktuell del (yrkande 3).

Den framtida inriktningen av arbetsmiljöpolitiken

I motion 1983184:431 av Sten Svensson (m) och Bengt Wittbom (m),
yrkande 1, tas upp frågan om den framtida inriktningen av arbetsmiljöpolitiken.
Motionärerna framhåller att de psykiska påfrestningarna i arbetslivet
måste uppmärksammas i minst lika hög grad som de rent fysiska riskerna.
Vidare måste personalpolitiken inriktas på att skapa attraktiva arbetsplatser
och en positiv inställning till arbete och arbetsliv. Motionärerna uppger bl. a.
att sysselsättningen aldrig får bli ett självändamål, utan måste ha till uppgift
att säkra produktionen av varor och tjänster. De anser också att den tekniska
utvecklingen skall utnyttjas för att skapa goda arbetsmiljöer. Motionärerna
betonar att det tillkommer arbetsmarknadens parter att inom ramen för
arbetsrätts- och arbetarskyddslagstiftningen utforma personalpolitiken och
därmed arbetsmiljöfrågorna. Lagstiftningen skall också reglera minimikraven
för en god arbetsmiljö. Inom dessa ramar skall parterna på arbetsmarknaden
ha ansvaret för ambitionsnivå och det gemensamma regelsystemets
utformning. I fråga om företagshälsovården uttalas bl. a. att dess tyngdpunkt
måste läggas på förebyggande åtgärder.

Under det utredningsarbete som föregick tillkomsten av arbetsmiljölagen
ägnades frågan om en god psykosocial arbetsmiljö stor uppmärksamhet (se

SoU 1983/84:29

betänkandet SOU 1976:3, Rapporter i psykosociala frågor). I arbetsmiljölagen
har intagits bestämmelser i syfte att främja goda psykosociala förhållanden
på arbetsplatserna. Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat föreskrifter,
AFS 1980:14, Psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön.

Beträffande frågan om att i den tekniska utvecklingen ta en ökad hänsyn
till arbetsmiljökrav vill utskottet särskilt nämna att verksamheten vid den
tekniska högskolan i Luleå är starkt arbetsmiljöinriktad.

I företagshälsovårdsutredningens slutbetänkande (SOU 1983:32) Företagshälsovård
för alla fastslås att den bästa vägen att åstadkomma bättre
arbetsmiljö är en effektivt förebyggande verksamhet. Betänkandet remissbehandlas
f. n. En proposition väntas hösten 1984.

Såvitt utskottet kan finna, vilket utskottet också framförde vid behandlingen
av ett likartat yrkande av samma motionärer hösten 1981 (SoU 1981/82:15
s. 19), står de åsikter som motionärerna framför i fråga om arbetsmiljöpolitikens
inriktning i allt väsentligt i överenstämmelse med det synsätt som
präglar det nuvarande arbetet på arbetsmiljöområdet. Med hänvisning
härtill och till vad utskottet ovan anfört anser utskottet att det inte är påkallat
med någon riksdagens åtgärd med anledning av yrkande 1 i motion
1983/84:431.

Yrkesinspektionens verksamhet

I motion 1983184:917 av AlfWennerfors m. fl. (m) hemställs att regeringen
ges till känna vad motionärerna (i motion 916) anfört om yrkesinspektionens
verksamhet (yrkande 1 delvis). I den sistnämnda motionen anför motionärerna,
såvitt nu är i fråga, att oaktat det i det korta perspektivet synes svårt att
göra mer genomgripande förändringar och besparingar avseende yrkesinspektionen,
verksamheten emellertid på lång sikt måste anpassa sig till det
kärva statsfinansiella läget.

I motion 1983/84:2071 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) förordas en
avbyråkratisering av arbetarskyddet. Ett bra och rejält arbetarskydd är
betydelsefullt för både individ och samhälle, anför motionärerna. Därför är
det viktigt att bl. a. yrkesinspektionens arbete kan koncentreras på de mest
väsentliga uppgifterna. Det är angeläget att det faktiska behovet och inte
formella mallar beträffande besöksfrekvens m. m. får styra yrkesinspektionens
arbete. Den uppsökande verksamheten bör enligt motionärerna i ökad
utsträckning inriktas på åtgärder som långsiktigt kan eliminera risker för
hälsa och miljö. De anser också att arbetstidslagstiftningen lett fram till en
hel del byråkrati, bl. a. genom kravet från arbetarskyddsstyrelsen att s.k.
mertid måste registreras i en särskild bok utöver den normala arbetstidsmätningen.

Inom ramen för ett treårsprojekt pågår, som ovan nämnts (s. 26) ett arbete
vid arbetarskyddsstyrelsen med att omarbeta äldre författningar till föreskrifter
enligt arbetsmiljölagen. Arbetet kommer att medföra en halvering av

SoU 1983/84:29

antalet föreskrifter vilket i sig bör leda till en minskad byråkratisering.

När det gäller arbetstidslagstiftningen har förenklingar skett bl. a. genom
att beslut i vissa ärenden har decentraliserats till yrkesinspektionen. Tidsvinsten
för den sökande bör därvid ha ökat.

Beträffande effektiviteten i arbetsmiljöarbetet anför arbetsmarknadsministern
bl. a. följande under anslaget C1 Arbetarskyddsstyreisen i budgetpropositionen
(s. 148):

Under anslaget C 3 Yrkesinspektionen anför arbetsmarknadsministern
vidare (s. 155):

Det förhållandet att stora arbetsmiljöproblem fortfarande finns gör det
angeläget att de knappa resurserna används ändamålsenligt och att yrkesinspektionens
insatser koncentreras till de områden där behovet av arbetsmiljöförbättrande
åtgärder är störst. Strävandena att öka effektiviteten i den
regionala tillsynsverksamheten måste fortsätta.

Arbetarskyddsstyrelsen har i sin anslagsframställning anfört att de områden
där risker och belastningar för arbetstagarna bedöms som särskilt
allvarliga kommer att prioriteras medan problem av komfortkaraktär får stå
tillbaka. Arbetsmarknadsministern anför i budgetpropositionen att denna
prioritering enligt hennes mening är riktig (s. 156).

I budgetpropositionen uppges att en särskild utredare (A 1983:04) tillkallats
med uppgift att göra en översyn av yrkesinspektionen och den
kommunala tillsynen. Enligt direktiven (Dir. 1983:35) bör översynen
omfatta bl. a rationaliserings-, effektiviserings- och decentraliseringsfrågor.

Avreglerings- och avbyråkratiseringsfrågor på bl. a. arbetarskyddets område
behandlas f. n. dels i 1983 års stat-kommunberedning (Dir. 1983:30),
dels i den i november 1983 av chefen för industridepartementet tillkallade
arbetsgruppen med uppgift att göra en översyn av den statliga normgivningen
gentemot arbetslivet.

Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att uttala sig för
långsiktiga besparingar inom yrkesinspektionen. Motion 1983/84:917
yrkande 1 avstyrks därför.

Med hänvisning till den ovan lämnade redovisningen anser utskottet

SoU 1983/84:29

vidare att syftet med motion 1983/84:2071 tillgodoses utan någon riksdagens
åtgärd. Motionen avstyrks således.

Yrkesinspektionens distriktsindelning

Såsom nämnts i föregående avsnitt har regeringen tillkallat en särskild
utredare med uppgift att göra en översyn av yrkesinspektionen och den
kommunala tillsynen. Bakgrunden härtill är att socialutskottet i betänkande
SoU 1980/81:24 framhållit att huvudmannaskapet för tillsynen av arbetsmiljön
på de mindre arbetsställena borde föras över från kommunerna till
yrkesinspektionen. Enligt utskottet skulle emellertid en förutsättning för ett
sådant beslut vara att de ekonomiska konsekvenserna av beslutet klarlades
och att överenskommelser kunde träffas mellan regeringen och Svenska
kommunförbundet. Frågan om ändrat huvudmannaskap har även senare
behandlats av socialutskottet (SoU 1981/82:39 och SoU 1982/83:29). Med
anledning av riksdagens ställningstagande anförde arbetsmarknadsministern
i förra årets budgetproposition (prop. 1982/83:100, bil. 12) att hon inte ansåg
det riktigt att genomföra en så omfattande reform utan att denna först belysts
inom ramen för en översyn av den totala tillsynsverksamheten. I juli 1983
tillkallades så den särskilde utredaren (A 1983:04) som omnämnts i föregående
avsnitt. Enligt direktiven bör utredaren som ett led i övervägandena om
huvudmannaskapet för den kommunala tillsynen också pröva för- och
nackdelar med en ändrad distriktsindelning (Dir. 1983:55).

I motion 1983184:1209 av Lennart Bladh m.fl. (s) yrkas att Kristianstads
län skall få ett eget yrkesinspektionsdistrikt. Motionärerna framhåller att det
i betänkandet (Ds A 1979:4), Yrkesinspektionens distriktsindelning, föreslogs
en delning av Malmö yrkesinspektionsdistrikt och att således Kristianstads
län skulle bilda ett eget distrikt.

Enligt motionärernas mening bör den nu tillsatte särskilde utredaren
beakta de förslag till ändrad distriktsindelning för Skåne som lades fram i
nämnda betänkande.

Utskottet anser att det är angeläget med en snar lösning på frågan om
yrkesinspektionens distriktsindelning. Regeringens prövning av utredarens
kommande förslag bör emellertid avvaktas innan riksdagen tar ställning i
saken. Motionen avstyrks därför.

Anskaffning av vetenskaplig apparatur för arbetarskyddsstyrelsen

Arbetsmarknadsministern anför i budgetpropositionen (s. 150) att arbetarskyddsstyrelsen
tidigare tilldelats vissa medel för anskaffning av vetenskaplig
apparatur. Under de två senaste budgetåren har finansieringen av
anskaffning och underhåll av vetenskaplig apparatur dessutom skett genom
att regeringen ställt medel till styrelsens förfogande ur arbetarskyddsfonden.
Tillgång till en modern och väl fungerande utrustning är enligt arbetsmark -

SoU 1983/84:29

nadsministern en förutsättning för att forskningsverksamheten skall kunna
hålla en hög kvalitet. Arbetsmarknadsministern anser att det nu är hög tid att
finna en mer långsiktig lösning beträffande finansieringen av styrelsens
vetenskapliga apparatur, och hon föreslår därför att medel för anskaffning av
mer kostnadskrävande vetenskaplig apparatur förs upp under ett särskilt
reservationsanslag som anvisas arbetarskyddsstyrelsen under tionde huvudtiteln.
Med en sådan anslagskonstruktion blir det enligt arbetsmarknadsministern
möjligt att avsätta medel motsvarande rimliga avskrivningskostnader
samt att utnyttja resurserna över budgetårsgränserna.

Under avsnitt C 2 i budgetpropositionen (bil. 12 s. 152) hemställs att till
Arbetarskyddsstyrelsen: Anskaffning av vetenskaplig apparatur för budgetåret
1984/85 anvisas ett reservationsanslag av 2 000 000 kr. Dessa resurser
har frigjorts genom omprioriteringar inom verksamhetsområdet. Några till
detta förslag direkt hänförliga motioner föreligger inte. Utskottet har ingen
erinran mot medelsanvisningen.

Medelsanvisning för yrkesinspektionen

Under avsnitt C 3 i budgetpropositionen (bil. 12 s. 152) hemställs att till
yrkesinspektionen för budgetåret 1984/85 anvisas ett förslagsanslag om
130 716 000 kr. Förslaget innebär att huvudförslaget inte tillämpas fullt ut för
yrkesinspektionen. Huvudförslaget innebär att anslagen har pris- och
löneomräknats och därefter minskats med 2 %. Med hänsyn till de höga krav
som ställs på yrkesinspektionen anser arbetsmarknadsministern att yrkesinspektionen
utöver huvudförslaget bör tillföras vissa medel för i första hand
inspekterande personal. Arbetsmarknadsministern föreslår därför att yrkesinspektionen
genom omprioriteringar inom arbetarskyddsverket tilldelas
ytterligare 1,8 milj. kr.

Några till förslaget direkt hänförliga motioner föreligger inte. Utskottet
har ingen erinran mot medelsanvisningen.

INRA-utredningens betänkande

Utredningen (A 1979:01) rörande information om risker i arbetsmiljön,
INRA-utredningen, avlämnade år 1982 betänkandet (SOU 1982:30) Information
om arbetsmiljörisker med bilagorna (SOU 1982:31) Värdering av
risker i arbetsmiljön och (SOU 1982:32) Arbetsmiljöinformation - påverkan,
behov och utbud. Betänkandet har remissbehandlats.

I budgetpropositionen (s. 63) bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad
arbetsmarknadsministern anfört om betänkandet Information om arbetsmiljörisker.

Vissa av de avsnitt som arbetsmarknadsministern tar upp vid behandlingen
av INRA-utredningens betänkande har behandlats av utskottet tidigare i
detta betänkande. Det gäller kemikommissionens arbete (ovan s. 27),

SoU 1983/84:29

sekretessfrågor (ovan s. 15) och utbildning i arbetsmiljöfrågor (ovan s. 12).
Dessa avsnitt berörs därför inte här.

I övrigt anför arbetsmarknadsministern bl. a. följande. När det gäller
bevakningen av kunskapsutvecklingen beträffande arbetsmiljörisker anser
INRA-utredningen att arbetarskyddsfonden bör kunna öka sina insatser.
För arbetarskyddsstyrelsens del framhåller utredningen såvitt nu är i fråga
betydelsen av ett väl utvecklat samspel mellan forskningsavdelningen och
tillsynsavdelningen. Arbetsmarknadsministern har inga erinringar mot INRA:s
synpunkter i denna del.

INRA har vidare presenterat flera förslag som innebär vidgade uppgifter
för arbetarskyddsfonden när det gäller bevakning och redovisning av
forskning på arbetsmiljöområdet. Ett förslag innebär att fonden åläggs att
svara för redovisning och spridning av resultat även av annan svensk
arbetsmiljöforskning som bedrivs med samhällets stöd.

Arbetsmarknadsministern anser att förslaget kräver ytterligare belysning,
bl. a. i vad avser kostnaderna för och finansieringen av verksamheten, m. fl.
frågor. Hon är därför inte beredd att förorda ett genomförande av förslaget.

Ett annat förslag som INRA fört fram i syfte att förbättra överblicken över
svensk arbetsmiljöforskning är att arbetarskyddsfonden utses att svara för
bevakning och inrapportering av de uppgifter i databasen SERIX (Swedish
Environmental Research Index), som avser svensk arbetsmiljöforskning.

Arbetsmarknadsministern uppger att hon erfarit att ett samarbete på
biblioteks- och dokumentationsområdet inletts mellan arbetarskyddsstyrelsen
och naturvårdsverket för att effektivisera och rationalisera verksamheten.
Enligt arbetsmarknadsministerns uppfattning bör resultatet av detta
samarbete avvaktas innan slutlig ställning tas till frågan om SERIXdatabasens
framtid. Hon kan således inte biträda utredningens förslag.

Enligt INRA saknas det i dag ett organ som både har tillfredsställande
täckning av arbetsmiljöfrågor i sitt litteratur- och dokumentationsbestånd
och dessutom möjlighet att ge utåtriktad service. INRA föreslår därför att ett
s. k. ansvarsbibliotek med nationellt ansvar för vetenskaplig och teknisk
informationsförsörjning i arbetsmiljöfrågor utvecklas vid arbetarskyddsstyrelsen.

Arbetsmarknadsministern anser förslaget om att utveckla ett ansvarsbibliotek
på arbetsmiljöområdet angeläget. I samband med behandlingen av
anslaget C 1 Arbetarskyddsstyrelsen föreslås att arbetarskyddsstyrelsen
tilldelas 350 000 kr. för detta ändamål.

Flera av INRA:s förslag rör frågan om hur information och rådgivning om
kemiska risker i arbetslivet kan förbättras. Arbetsmarknadsministern behandlar
tre av dessa förslag.

Ett förslag innebär att statens miljömedicinska laboratorium (SML) får i
uppdrag att utveckla en konsultservice, som mot avgift kan bistå företag,
organisationer på arbetsmarknaden m. fl. med identifiering av risker med
kemiska ämnen och produkter.

SoU 1983/84:29

Arbetsmarknadsministern erinrar om att kemikommissionen (Jo 1983:02)
bl. a. har att överväga hur en säkrare bedömning skall kunna göras av de
risker som användningen av olika kemikalier för med sig. Mot bakgrund av
kemikommissionens arbete anser arbetsmarknadsministern inte att det f. n.
finns tillräckligt underlag för att nu föreslå en särskild konsultservice i
enlighet med INRA:s förslag.

INRA har vidare föreslagit att arbetarskyddsfonden får i uppdrag att vid
någon eller några av de yrkesmedicinska klinikerna organisera en försöksverksamhet
med rådgivning om kemiska hälsorisker särskilt riktad till
skyddsombud, personal inom företagshälsovården samt mindre företag utan
tillgång till företagshälsovård.

Arbetsmarknadsministern anser att den av utredningen föreslagna verksamheten
ligger väl i linje med de yrkesmedicinska klinikernas nuvarande
informationsansvar.

INRA föreslår också att statens giftinformationscentral (GIC), som svarar
för information till allmänheten och läkare i akuta förgiftningssituationer,
skall ges tillräckliga resurser för att upprätthålla service när det gäller akuta
förgiftningar i arbetslivet.

Arbetsmarknadsministern anför att även om hon för egen del, efter
samråd med statsrådet Sigurdsen, finner det önskvärt att GIC får förbättrade
möjligheter att lämna råd vid akuta förgiftningar i arbetslivet, det statsfinansiella
läget inte medger att GIC tillförs så omfattande resursförstärkningar
som förslaget innebär.

INRA har diskuterat åtgärder för hur en aktiv rådgivning om god
teknikanvändning i arbetslivet bör organiseras. Bl. a. har utredningen
föreslagit att arbetarskyddsfonden skall organisera en försöksverksamhet
med rådgivning om god teknikanvändning.

Arbetsmarknadsministern anför att hon anser att behovet av forskning,
utveckling, utbildning och information i frågor som rör ny teknik är stort och
angeläget. Hon hänvisar till att enligt vad som framkommit vid remissbehandlingen
av INRA:s förslag såväl arbetarskyddsfonden som styrelsen för
teknisk utveckling redan i dag stöder projekt med inriktning på ny
produktionsteknik och arbetsmiljöaspekter på denna. Arbetsmarknadsministern
pekar också på det särskilda utvecklingsprogram för bättre arbetsmiljö
vid utnyttjande av datorer och mikroelektronik som igångsatts av
arbetarskyddsfonden (se även ovan s. 34).

Slutligen har INRA understrukit behovet av information om arbetsmiljörisker
och skyddsåtgärder speciellt anpassad till invandrare och till grupper
med olika handikapp. INRA har bl. a. föreslagit att arbetarskyddsstyrelsen i
sina föreskrifter särskilt beaktar dessa gruppers behov av utbildning och
information.

Arbetsmarknadsministern uppger sig dela utredningens bedömning i
denna del. Hon anför att hon med tillfredsställelse kunnat konstatera att
arbetarskyddsstyrelsen arbetat fram ett förslag om allmänna råd om arbets 5

Riksdagen 1983/84.12 sami. Nr 29

SoU 1983/84:29

miljöinformation till invandrare samt att styrelsen planerar att utfärda
liknande allmänna råd för att tillgodose olika handikappgruppers behov av
arbetsmiljöinformation. Arbetsmarknadsministern nämner också att en
översyn av olika former för utbildning av tolkar har genomförts inom
regeringskansliet, varvid även frågor rörande utbildning av arbetsplatstolkar
behandlats.

Vad som anförs i budgetpropositionen om INRA-utredningens förslag
påkallar enligt utskottets mening inte något riksdagens uttalande.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsanvisning för arbetarskyddsstyrelsen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1983/84:917 yrkande 2 till Arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 139 904 000 kr.,

2. beträffande överföring av medel från arbetarskydds/onden

att riksdagen godkänner den i proposition 1983/84:100 bil. 12
föreslagna överföringen av medel från arbetarskyddsfonden till
anslaget C 1 Arbetarskyddsstyrelsen,

3. beträffande arbetarskyddsstyrelsens verksamhet

att riksdagen avslår motion 1983/84:917 yrkande 1 i motsvarande
del,

4. beträffande facklig vetorätt vid vissa löneformer

att riksdagen avslår motion 1983/84:1069 yrkande 1,

5. beträffande beslut om återupptagande av arbete

att riksdagen avslår motion 1983/84:1069 yrkande 12,

6. beträffande facklig majoritet i arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna att

riksdagen avslår motion 1983/84:1069 yrkande 11,

7. beträffande utbildning av skyddsombud

att riksdagen avslår motion 1983/84:1069 yrkande 17,

8. beträffande utbyggnad av företagshälsovården

att riksdagen avslår motion 1983/84:1069 yrkande 15,

9. beträffande meritvärderingssystem för företagsläkare
att riksdagen avslår motion 1983/84:431 yrkande 2,

10. beträffande information för forskningsändamål

att riksdagen avslår motion 1983/84:1069 yrkande 18,

11. beträffande sanktioner vid arbetsmiljöbrott

att riksdagen avslår motion 1983/84:1069 yrkande 2,

12. beträffande arbetsskadestatistik m. m.

att riksdagen avslår motion 1983/84:1615 yrkande 1,

13. beträffande frånvaroproblemens orsakssammanhang
att riksdagen avslår motion 1983/84:431 yrkande 4,

SoU 1983/84:29

14. beträffande omplacering eller ledighet för graviditet
att riksdagen avslår motion 1983/84:1069 yrkande 6,

15. beträffande omplacering frän bildskärmsarbete

att riksdagen avslår motion 1983/84:403 yrkande 3,

16. beträffande arbetsmiljölagens effektivitet

att riksdagen avslår motion 1983/84:1069 yrkande 14,

17. beträffande översyn av arbetsmiljölagen
att riksdagen avslår motion 1983/84:2062,

18. beträffande arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsarbete
att riksdagen avslår motion 1983/84:1069 yrkande 13,

19. beträffande forskning om belastningssjukdomar

att riksdagen avslår motion 1983/84:1069 yrkande 10,

20. beträffande säkerhetsmarginaler för gränsvärden

att riksdagen avslår motion 1983/84:1069 yrkande 3,

21. beträffande lista över fosterskadande ämnen

att riksdagen avslår motion 1983/84:1069 yrkande 5,

22. beträffande föreskrifter angående buller m. m.

att riksdagen avslår motion 1983/84:1069 yrkande 8,

23. beträffande förbränningsmotordrift i slutna rum

att riksdagen avslår motion 1983/84:1069 yrkande 4,

24. beträffande regler för inspektionsluckor
att riksdagen avslår motion 1983/84:1624,

25. beträffande föreskrifter för bildskärmsarbete

att riksdagen avslår motion 1983/84:403 yrkande 1,

26. beträffande forskning om sambandet mellan bildskärmsarbete och
graviditetsstörningar

att riksdagen avslår motion 1983/84:403 yrkande 2,

27. beträffande tillsättande av en datamiljökommission
att riksdagen avslår motion 1983/84:1069 yrkande 9,

28. beträffande asbest i bromsbelägg och friktionselement

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:320 och motion
1983/84:1208 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

29. beträffande tillsättande av en arbetsgrupp mot asbestanvändning
att riksdagen avslår motion 1983/84:1615 yrkande 2,

30. beträffande medicinsk kontroll vid arbete med asbest

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1615 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. beträffande information om arbetsmiljölagstiftningen m. m.
att riksdagen avslår motion 1983/84:431 yrkande 3,

32. beträffande arbetsmiljöpolitikens framtida inriktning
att riksdagen avslår motion 1983/84:431 yrkande 1,

33. beträffande yrkesinspektionens verksamhet

SoU 1983/84:29

att riksdagen avslår motion 1983/84:917 yrkande 1 i motsvarande
del,

34. beträffande avbyråkratisering av arbetarskyddet
att riksdagen avslår motion 1983/84:2071,

35. beträffande yrkesinspektionens distriktsindelning
att riksdagen avslår motion 1983/84:1209.

36. att riksdagen till Arbetarskyddsstyrelsen: Anskaffning av vetenskaplig
apparatur för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag
av 2 000 000 kr.,

37. att riksdagen till Yrkesinspektionen för budgetåret 1984/85 anvisar
ett förslagsanslag av 130 716 000 kr.,

38. att riksdagen beslutar att vad som anförts i proposition 1983/84:100
bilaga 12 om betänkandet Information om arbetsmiljörisker inte
skall föranleda något riksdagens uttalande.

Stockholm den 3 maj 1984

På socialutskottets vägnar

INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), John Johnsson (s),
Rune Gustavsson (c), Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin
(s), Lilly Bergander (s), Ulla Tillander (c), Maria Lagergren (s), Anita
Persson (s), Ingvar Eriksson (m), Inga Lantz (vpk), Göran Ericsson (m) och
Bo Arvidson (m).

Reservationer

Arbetarskyddsstyrelsens verksamhet (mom. 3 i hemställan)

1. av Blenda Littmarck, Ingvar Eriksson, Göran Ericsson och Bo Arvidson
(alla m) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Sorn
framgått” och slutar med ”(yrkande 1 delvis)” bort ha följande lydelse:
Utskottet ser positivt på att det inom arbetarskyddsstyrelsen vidtagits både
rent effektivitetshöjande åtgärder och åtgärder med mera direkt besparingssyfte.
Utskottet vill understryka behovet av att verksamheten på lång sikt
anpassar sig till det kärva statsfinansiella läget. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

3. beträffande arbetarskyddsstyrelsens verksamhet

SoU 1983/84:29

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:917 yrkande 1 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

Facklig vetorätt vid vissa löneformer (mom. 4 i hemställan)

2. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Inga
omständigheter” och slutar med ”yrkande 1 avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Trots höga olycksfallssiffror och det påvisade sambandet med löneformen
ackord är arbetsgivarna ej beredda att i större utsträckning övergå till tidlön.
Vid detta förhållande måste utskottet frångå sin tidigare uttalade uppfattning
och i stället förorda att fackföreningar ges rätt att förbjuda prestationsersättning
i arbete som är förenat med olycksfallsrisker. Regeringen bör därför låta
utarbeta ett lagförslag av denna innebörd att föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande facklig vetorätt vid vissa löneformer

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Beslut om återupptagande av arbete (mom. 5 i hemställan)

3. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”yrkande 12” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner emellertid att senare utveckling givit belägg för att
arbetstagarnas säkerhet därigenom ej i tillräcklig grad tillgodoses. För att så
skall ske måste fackföreningarna själva få beslutanderätten vad avser dessa
riskbedömningar. Regeringen bör därför föranstalta om erforderlig utredning
och förelägga riksdagen ett lagförslag av denna innebörd.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. beträffande beslut om återupptagande av arbete

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Facklig majoritet i arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna
(mom. 6 i hemställan)

4. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
har inte” och slutar med ”yrkande 11” bort ha följande lydelse:

SoU 1983/84:29

Utskottet har tidigare uttalat sig till förmån för principen att inte
konstruera de statliga tillsynsmyndigheterna som partsorgan. Utvecklingen
inom arbetsmiljöområdet har emellertid visat att arbetstagarnas rätt till en
god arbetsmiljö ej tillräckligt tillgodoses med nuvarande sammansättning av
arbetarskyddsstyrelsens styrelse och yrkesinspektionsnämnderna. Regeringen
bör därför föranstalta om erforderliga ändringar i instruktionerna för
arbetarskyddsstyrelsen resp. för yrkesinspektionen så att de fackliga organisationernas
representanter tillförsäkras kvalificerad majoritet i dessa organ.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande facklig majoritet i arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna att

riksdagen med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Utbildning av skyddsombud (mom. 7 i hemställan)

5. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
finner inte” och slutar med ”yrkande 17 avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser emellertid att det föreligger ett stort behov av kvalificerad
efterutbildning av ett stort antal skyddsombud. Genom en sådan högskoleanknuten
vidareutbildning som föreslås i motionen skulle skyddsombuden bli
bättre rustade för sina uppgifter, och viktiga iakttagelser från arbetsplatserna
skulle kunna samlas upp för fortsatt forskning. Vidare skulle det skapas en
rekryteringsbas för personal inom yrkesinspektionen och företagshälsovården.
Utskottet tillstyrker därför motionens förslag.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande utbildning av skyddsombud

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 17
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Utbyggnad av företagshälsovården (mom. 8 i hemställan)

6. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser emellertid att det nu krävs för att inom överskådlig tid
målsättningen företagshälsovård åt alla skall kunna realiseras att samtliga
arbetsgivare genom lagstiftning åläggs att fr. o. m. 1985 svara för kostnaderna
för en helt utbyggd företagshälsovård. Dess personal bör anställas genom
landstinget men verksamheten skall ledas av de lokala fackföreningarna.

SoU 1983/84:29

Regeringen bör låta utarbeta ett lagförslag av denna innebörd att föreläggas
riksdagen.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

8. beträffande utbyggnad av företagshälsovården

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Information för forskningsändamål (mom. 10 i hemställan)

7. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 16 med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
För att forskningen inom arbetsmiljöområdet ej skall ske på arbetsgivarens
villkor, vilket hittills varit fallet, måste de fackliga organisationerna ha
en lagstadgad rätt att tillkalla expertis och få tillgång till erforderligt
utredningsmaterial. Skäl att avvakta eventuella åtgärder från regeringen
med anledning av den ovan nämnda arbetsgruppens kommande förslag
föreligger ej. Regeringen bör låta utarbeta lagförslag av denna innebörd att
föreläggas riksdagen. Behovet av skydd för den personliga integriteten och
även företagshemligheter bör därvid beaktas.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

10. beträffande information för forskningsändamål

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 18
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Sanktioner vid arbetsmiljöbrott (mom. 11 i hemställan)

8. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Mot
bakgrund” och slutar med ”Yrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner de lagstiftnings- och utbildningsåtgärder som ovan
redovisats vara ett steg i rätt riktning men inte tillräckliga. För att kunna
bedöma vilka ytterligare åtgärder som erfordras för att åtal skall väckas i
större omfattning vid allvarliga olycksfall m. m. och för att arbetsmiljöbrotten
skall redovisas lätt åskådligt bör regeringen låta särskilt utreda dessa
frågor.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

11. beträffande sanktioner vid arbetsmiljöbrott

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1983/84:29

Arbetsskadestatistik m. m. (morn. 12 i hemställan)

9. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är en väsentlig uppgift för den officiella statistiken
att ge aktuell information om sambandet mellan olika former av arbetsförhållanden
och ohälsa. Regeringen bör därför låta utarbeta ett informationssystem
som löpande följer sjuklighet och dödlighet relaterade till yrkesmässig
bakgrund. Vad utskottet här anfört med anledning av motion 1983/
84:1615 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa

12. beträffande arbetsskadestatistik m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1615 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Omplacering eller ledighet för graviditet (mom. 14 i hemställan)

10. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med
”Regeringens prövning” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande
lydelse:

Det förslag som lämnats av föräldraförsäkringsutredningen löser bara en
del av de problem som påtalats i motion 1983/84:1069. Regeringen bör därför
med förtur låta utarbeta och förelägga riksdagen ett lagförslag som tillgodoser
motionsyrkandet.

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa

14. beträffande omplacering eller ledighet för graviditet

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Omplacering från bildskärmsarbete (mom. 15 i hemställan)

11. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”När det
gäller” och slutar på s. 23 med ”(yrkande 3)” bort ha följande lydelse:
När det gäller bildskärmsarbete delar utskottet den uppfattning som
uttrycks i motion 1983/84:403 yrkande 3, nämligen att så länge det råder
oklarhet om huruvida det är skadligt för fostret om modern arbetar vid en
bildskärm det är en självklarhet att alla gravida kvinnor skall ha en ovillkorlig
rätt till omplacering och till att slippa bildskärmsarbete. Detta bör ges
regeringen till känna.

SoU 1983/84:29

dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa

15. beträffande omplacering frän bildskärmsarbete

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:403 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Arbetsmiljölagens effektivitet (mom. 16 i hemställan)

12. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”1 den
aktuella” och slutar med ”(yrkande 14)” bort ha följande lydelse:

Det kan enligt utskottets mening ifrågasättas om principen att överlämna
de övergripande arbetsmiljöproblemen till förhandlingar enligt medbestämmandelagen
är en ändamålsenlig väg att komma till rätta med arbetsmiljöns
risker. Utskottet är kritiskt mot själva metoden att skriva en ramlag som
överflyttar de konkreta åtgärderna från de demokratiska organen till de
administrativa. En del av ansvaret för lagens otillräcklighet måste läggas på
arbetarskyddsstyrelsen som inte förmått fylla ramlagen med innehåll.
Utskottet anser att, såsom föreslås i den nu aktuella motionen, en utredning
bör tillsättas för att utvärdera arbetsmiljölagens effektivitet, speciellt mot
bakgrund av dess karaktär av ramlag.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa

16. beträffande arbetsmiljölagens effektivitet

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Översyn av arbetsmiljölagen (mom. 17 i hemställan)

13. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är angeläget att åtgärder snarast vidtas för att bättre
anpassa arbetsmiljön till de arbetshandikappades behov. Regeringen bör
därför inleda en översyn av arbetsmiljölagen så att lagen underlättar för
handikappade att få och behålla en anställning.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa

17. beträffande översyn av arbetsmiljölagen

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:2062 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1983/84:29

Arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsarbete (morn. 18 i hemställan)

14. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Utskottet
finner inte” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Nya riskfaktorer tillförs emellertid arbetsplatserna i snabb takt. På grund
härav är det enligt utskottets uppfattning nödvändigt att arbetarskyddsstyrelsens
föreskriftsarbete sker i betydligt snabbare tempo än vad som nu är fallet.
Regeringen bör tillse att så sker.

dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa

18. beträffande arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsarbete

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Forskning om belastningssjukdomar (mom. 19 i hemställan)

15. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Med
hänvisning till” och slutar med ”(yrkande 10)” bort ha följande lydelse:
Utskottet hälsar med tillfredsställelse att arbetarskyddsstyrelsen kommer
att särskilt satsa på belastningsskador som forskningsområde. Utskottet vill
understryka att forskning kring och åtgärder mot belastningssjukdomar
måste utgöra prioriterade områden med hänsyn till den stora utbredning
dessa sjukdomar har i befolkningen.

dels att utskottet under mom. 19 bort hemställa

19. beträffande forskning om belastningssjukdomar

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Säkerhetsmarginaler för gränsvärden (mom. 20 i hemställan)

16. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Mot
bakgrund” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Det förhållandet att gränsvärden bestäms efter förhandlingar med bl. a.
arbetsgivarföreningen samt fastställs av arbetarskyddsstyrelsens styrelse
efter en omfattande remissbehandling gör arbetet med nya föreskrifter
tidsödande. Det innebär vidare att de gränsvärden som fastställs utgör en
kompromiss mellan arbetsgivarnas vinstintresse och arbetstagarnas berättigade
krav på en riskfri arbetsmiljö. Utskottet hävdar bestämt att målsättningen
för arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsverksamhet måste vara en

SoU 1983/84:29

riskfri arbetsmiljö utan hänsyn till företagens profiter. I enlighet med
yrkande 3 i motion 1983/84:1069 bör därför lägsta kända halt av ett ämne som
misstänks ge akut eller kronisk skada fastställas som hygieniskt gränsvärde
samt övervägandena bakom varje gränsvärde offentliggöras.

dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa

20. beträffande säkerhetsmarginaler för gränsvärden

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Lista över fosterskadande ämnen (mom. 21 i hemställan)

17. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”(yrkande 5)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är ytterst viktigt att det bedrivs forskning om
sambandet mellan arbetsmiljöfaktorer och reproduktionsskador. Såsom
föreslås i motion 1983/84:1069 yrkande 5 bör en lista över de ämnen som
misstänks medföra graviditetsstörningar och fosterskador publiceras tillsammans
med de hygieniska gränsvärdena.

dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa

21. beträffande lista över fosterskadande ämnen

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Föreskrifter angående buller m. m. (mom. 22 i hemställan)

18. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Inom
arbetarskyddsstyrelsen” och slutar med ”yrkande 8” bort ha följande
lydelse:

I enlighet med vad som anförts i motionen är det speciellt angeläget att
föreskriftsarbetet inom arbetarskyddsstyrelsen påskyndas beträffande belysning
och icke-joniserande strålning och att föreskrivet gränsvärde för buller
snarast sänks till 75 decibel (A) samt att dessa föreskrifter görs bindande.
Regeringen bör tillse att arbetarskyddsstyrelsens fortsatta föreskriftsarbete
sker i enlighet med dessa riktlinjer.

dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa

22. beträffande föreskrifter angående buller m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1983/84:29

Förbränningsmotordrift i slutna rum (mom. 23 i hemställan)

19. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”1
avvaktan på” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
En 1981 presenterad studie beträffande svenska skorstensfejare visar en
kraftig överdödlighet för denna yrkeskår, speciellt vad gäller cancer,
hjärtsjukdomar och lungsjukdomar. En 1982 företagen dansk undersökning
bekräftade dessa fynd. Skorstensfejarna utsätts för förbränningsavgaser med
många kemiska föroreningar gemensamma med dem som finns i dieselavgaser.
Med hänsyn härtill samt till att dieselavgaser givit ”positivt utslag” i olika
cancertestsystem bör användning av diesel- och förbränningsmotordrivna
maskiner omedelbart förbjudas i sådana slutna lokaler som anges i motionsyrkandet.
Resultaten av redovisat pågående forskningsarbete bör ej avvaktas
med hänsyn till vad som redan är känt om de hälsorisker exponering för
bensin- och dieselavgaser innebär.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa

23. beträffande förbränningsmotordrift i slutna rum

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Föreskrifter för bildskärmsarbete (mom. 25 i hemställan)

20. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 33 som börjar med
”Arbetarskyddsstyrelsen håller” och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha
följande lydelse:

I enlighet med vad som anförs i motionen är det angeläget att föreskrifter
snarast utarbetas vad gäller arbetsmiljön vid terminalarbetsplatser. Regeringen
bör tillse att arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsarbete sker med denna
inriktning.

dels att utskottet under mom. 25 bort hemställa

25. beträffande föreskrifter för bildskärmsarbete

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:403 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Forskning om sambandet mellan bildskärmsarbete och graviditetsstörningar
(mom. 26 i hemställan)

21. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Med
hänsyn härtill” och slutar med ”(yrkande 2)” bort ha följande lydelse:

SoU 1983/84:29

Utskottet vill understryka vikten av att denna forskning bedrivs och
förutsätter att resultaten av forskningen snarast redovisas. Detta bör
riksdagen med anledning av motion 1983/84:403 yrkande 2 ge regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 26 bort hemställa

26. beträffande forskning om sambandet mellan bildskärmsarbete och
graviditetsstörningar

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:403 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Tillsättande av en datamiljökommission (mom. 27 i hemställan)

22. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”(yrkande 9)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riskerna med den snabbt tilltagande datoriseringen
skyndsamt bör utredas. Regeringen bör därför tillsätta en datamiljökommission
med denna uppgift. Kommissionen bör dessutom, såsom föreslås i
motionen, ge förslag till riktlinjer för en bra arbetsmiljö där datorer och
bildskärmar används.

dels att utskottet under mom. 27 bort hemställa

27. beträffande tillsättande av en datamiljökommission

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1069 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Tillsättande av en arbetsgrupp mot asbestanvändning (mom. 29 i hemställan)

23. av Inga Lantz (vpk) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Med
hänvisning till” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser emellertid att eftersom asbest ännu inte försvunnit som
riskfaktor i arbetsmiljön bör regeringen tillsätta en arbetsgrupp som får till
uppgift att lägga fram förslag som slutgiltigt får stopp på asbestanvändningen
i Sverige. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1983/84:1615
yrkande 2 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 29 bort hemställa

29. beträffande tillsättande av en arbetsgrupp mot asbestanvändning
att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1615 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1983/84:29

Yrkesinspektionens verksamhet (mom. 33 i hemställan)

24. av Blenda Littmarck, Ingvar Eriksson, Göran Ericsson och Bo Arvidson
(alla m) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar arbetsmarknadsministerns uppfattning att det är angeläget
att de knappa resurserna används ändamålsenligt och att yrkesinspektionens
insatser bör koncentreras till de områden där behovet av arbetsmiljöförbättrande
åtgärder är störst. Utskottet vill härutöver framhålla att yrkesinspektionens
verksamhet på lång sikt måste anpassa sig till det kärva statsfinansiella
läget. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1983/84:917 i
motsvarande del ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 33 bort hemställa

33. beträffande yrkesinspektionens verksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:917 yrkande 1 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

Avbyråkratisering av arbetarskyddet (mom. 34 i hemställan)

25. av Rune Gustavsson (c), Blenda Littmarck (m), Ulla Tillander (c),
Ingvar Eriksson (m), Göran Ericsson (m) och Bo Arvidson (m) som anser:

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 41 med ”Med
hänvisning till” och slutar på s. 42 med ”avstyrks således” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motion
1983/84:2071, nämligen att det är viktigt att yrkesinspektionens arbete kan
koncentreras på de mest väsentliga uppgifterna. Det faktiska behovet och
inte formella mallar beträffande besöksfrekvens m. m. bör styra yrkesinspektionens
arbete. Den uppsökande verksamheten bör i ökad utsträckning
inriktas på åtgärder som långsiktigt kan eliminera risker för hälsa och miljö.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motionen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 34 bort hemställa

34. beträffande avbyråkratisering av arbetarskyddet

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:2071 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

minab/gotab 78506 Stockholm 1984