Socialutskottets betänkande
1983/84:19

om anslag till Vissa myndigheter m. m. (prop. 1983/84:100 bil. 7
delvis)

I betänkandet behandlas regeringens i proposition 1983/84:100 bil. 7
(socialdepartementet) framlagda förslag om anslag för budgetåret 1984/85
under avsnitt E. Vissa myndigheter m. m.

I anslutning till här aktuell del av propositionen behandlas vissa motioner.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisningar under
anslagen i avsnitt E. Vissa myndigheter m. m.

Under anslagsrubriken 1. El. Socialstyrelsen behandlar utskottet motionsförslag
om registrering av uppgifter om patienternas yrken m. m. i
landstingens patientdatabaser, om försöksverksamhet inom offentlig sjukvård
med kiropraktorer och naprapater m.m., om samordning av den
abortförebyggande verksamheten inom socialstyrelsen, om behörighet för
leg. sjuksköterskor att utöva akupunktur, m. m., om oral galvanism m. m.,
om försöksverksamhet med vissa icke-konventionella behandlingsmetoder,
om läkarfördelningen, om ökad blodgivning samt om glaskroppskirurgi för
ögonskadade diabetiker.

Under anslagsrubriken 2. E2. Statlig kontroll av läkemedel m.m.
behandlar utskottet motionsförslag om användning av till apotek återlämnade
läkemedel, om ökat samhällsinflytande över forskning och utvecklingsarbete
beträffande läkemedel, om läkemedelsinformationen samt om omprövning
av registrering av läkemedel.

Samtliga motionsförslag avstyrks.

Vid betänkandet har fogats sex reservationer (s. 26-29).

Vpk-ledamoten har avgivit reservationer mot utskottets beslut beträffande
motionsförslagen om registrering av uppgifter om patienternas yrken m. m. i
landstingens patientdatabaser (nrl), om samordning av den abortförebyggande
verksamheten inom socialstyrelsen (nr 2), om ökat samhällsinflytande
över forskning och utvecklingsarbete beträffande läkemedel (nr 4), om
läkemedelsinformationen (nr 5) samt om omprövning av registrering av
läkemedel (nr6).

M- och c-ledamöterna har avgivit reservation mot utskottets beslut
beträffande motionsförslaget om försöksverksamhet med vissa icke-konventionella
behandlingsmetoder (nr3).

1 Riksdagen 1983184.12 sami. Nr 19

SoU 1983/84:19

FEMTE HUVUDTITELN
E. Vissa myndigheter m. m.

1. E1. Socialstyrelsen. Regeringen har under punkt E 1 (s. 69-73) föreslagit
riksdagen att till Socialstyrelsen för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag
av 125 900000 kr.

Motioner

I motion 1983/84:312 av Margo Ingvardsson m. fl. (vpk) föreslås att
riksdagen hemställer hos regeringen om åtgärder med syfte att medicinska
register och framtida öppenvårdsregister skall kunna kompletteras med
uppgifter om yrke och andra data om den sociala bakgrunden.

I motion 1983/84:407 av Rune Torwald (c) och Jan Hyttring (c) hemställs
att riksdagen begär att regeringen snarast tar de initiativ som krävs för att få
till stånd en försöksverksamhet i syfte att inom en nära framtid kunna inom
sjukvården ta till vara det kunnande som finns hos välutbildade kiropraktorer
och naprapater.

I motion 1983/84:444 av Inga Lantz (vpk) och Margo Ingvardsson (vpk)
föreslås, såvitt här är i fråga (yrkande 3), att riksdagen hos regeringen
hemställer om åtgärder syftande till att trygga samordningen av det
abortförebyggande arbetet inom socialstyrelsen.

I motion 1983/84:493 av Gullan Lindblad (m) och Siri Häggmark (m)
hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att leg.
sjuksköterskor med längre utbildning i akupunktur självständigt skall kunna
arbeta som akupunktörer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att smärtlindringsakupunktur
bör kunna bedrivas i små decentraliserade enheter som
förestås av en leg. sjuksköterska, i landstingets eller i enskild regi.

I motion 1983/84:629 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär initiativ syftande till att ett projekt med en ny medicinsk
specialitet initieras, där man arbetar med hela den mänskliga organismen i
samband med åkommor från tänder och tandlagningar.

I motion 1983/84:781 av Birgitta Hambraeus (c) och Pär Granstedt (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om försöksverksamhet med alternativa behandlingsformer.

I motion 1983/84:784 av Mona Saint Cyr (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en analys - parallellt med beslutad försöksverksamhet - av
huruvida det schweiziska systemet med legitimation av kiropraktorer och

SoU 1983/84:19

med ersättning för vård hos kiropraktorer kan omsättas på svenska förhållanden.

I motion 1983/84:1621 av Pär Granstedt (c) och Martin Olsson (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder till förmån för
personer med oral galvanism i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1983/84:2234 av John Andersson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna nödvändigheten av en
bättre fördelningsmässig styrning av läkarresurserna.

I motion 1983/84:2246 av Jan Hyttring m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna önskvärdheten av en ökad
blodgivning.

I motion 1983/84:2261 av Kenth Skårvik (fp) och tredje vice talman Karl
Erik Eriksson (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att vidareutbildning av läkare i glaskroppskirurgi snarast bör utbyggas
och att dimensionering av utbildningen bör göras med hänsynstagande till de
synpunkter som framförts i motionen.

I motion 1983/84:2463 av Margareta Winberg m. fl. (s) hemställs, såvitt här
är i fråga (yrkande 1), att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till
känna att meritvärderingssystemet görs till ett aktivt medel i arbetet mot
koncentration av läkare till södra Sverige.

Utskottet

I samband med behandlingen av regeringens framställning om anslag till
socialstyrelsen för nästa budgetår behandlar utskottet motionsförslag om
registrering av uppgifter om patienternas yrken m. m. i landstingens patientdatabaser,
om försöksverksamhet inom offentlig sjukvård med kiropraktorer
och naprapater m. m., om samordning av den abortförebyggande
verksamheten inom socialstyrelsen, om behörighet för leg. sjuksköterskor
att utöva akupunktur, m. m., om oral galvanism m. m., om försöksverksamhet
med vissa icke-konventionella behandlingsmetoder, om läkarfördelningen,
om ökad blodgivning samt om glaskroppskirurgi för ögonskadade
diabetiker.

Registrering av uppgifter om patienternas yrken m. m. i landstingens patientdatabaser Vid

den år 1983 träffade överenskommelsen mellan representanter för
socialdepartementet och Landstingsförbundet om vissa ersättningar från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen under år 1984 - vilken redovisades
för riksdagen år 1983 (prop. 1982/83:174 p. 1, SfU 1982/83:26, rskr
1982/83:367) - förutsattes att sjukvårdshuvudmännen utan särskild ekono -

SoU 1983/84:19

misk ersättning skulle genomföra ett förslag av socialsektorns statistikdelegation
angående patientdatabaser med av delegationen rekommenderat minimiinnehåll
för den slutna vården (p. 10 andra stycket i överenskommelsen).
Socialsektorns statistikdelegation är ett samrådsorgan för samordning av
statistiken inom socialsektorn och består av cheferna för socialstyrelsen,
riksförsäkringsverket och statistiska centralbyrån samt av förbundsdirektörerna
för Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Direktören
för Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri) är adjungerad till delegationen.

Samtliga sjukvårdshuvudmän har därefter fr. o.m. den 1 januari 1984
åtagit sig att upprätta patientdatabaser.

Bakgrunden till sjukvårdshuvudmännens åtagande att upprätta egna
patientdatabaser - vanligen kallade landstingens patientdatabaser (LPDB) -är följande.

Uppgifter om patienter i sluten vård vid kroppssjukhus har sedan
1960-talet registrerats av landstingen (varmed här även avses kommuner
utanför landsting). Motsvarande registrering av patienter i sluten psykiatrisk
vård har huvudsakligen gjorts av socialstyrelsen med uppgifter från landstingen
eller landstingens sjukvårdsenheter som underlag. En registrering av
patienter i öppen vård har emellertid saknats nästan helt.

I proposition 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation,
m. m. framhölls bl. a. att alla för planeringsarbete m.m. erforderliga
uppgifter om patienter inom den offentliga hälso- och sjukvården borde
kunna hämtas från register hos landstingen, vilka register tillsammans kunde
sägas utgöra landstingens patientdatabaser. I propositionen avsågs i första
hand uppgifter om patienter i sluten kroppssjukvård och i sluten psykiatrisk
vård. Nödvändigheten att i landstingens patientdatabaser registrera vissa
enklare uppgifter om patienter i öppen vård påpekades emellertid. Det
förordades i propositionen att överenskommelser skulle träffas med sjukvårdshuvudmännen
om att dessa skulle upprätta patientdatabaser med
åtminstone visst minimiinnehåll.

Socialstyrelsen har i juli 1983 i allmänna råd beträffande landstingens
patientdatabaser (SOSFS 1983:45) gett rekommendationer om minimiinnehållet
i patientdatabaserna. Rekommendationen grundar sig på en promemoria
år 1982 av en arbetsgrupp inom socialsektorns statistikdelegation om
innehåll i landstingens patientdatabaser. Socialstyrelsens rekommendation
avser sluten kroppssjukvård och sluten psykiatrisk vård. Uppgifter om yrke
och om social bakgrund ingår inte i det minimiinnehåll som rekommenderas
för patientdatabaserna.

I motion 1983/84:312 av Margo Ingvardsson m. fl. (vpk) anförs bl. a. att det
är anmärkningsvärt att man ännu inte kan hämta någon samlad, social/
yrkesmässigt relaterad statistik från den svenska hälso- och sjukvårdssektorn.
Att spåra samband mellan arbetsmiljö, andra sociala bakgrundsförhållanden
och ohälsa måste, framhålls det, vara en central uppgift för det

SoU 1983/84:19

förebyggande arbetet. De medicinska register som upprättas inom landstingen
bör därför enligt motionärerna kompletteras med uppgifter om yrke och
social bakgrund. Särskilt angeläget är det enligt motionärerna att framtida
patienter/besökare i den utbyggda primärvården kontinuerligt registreras
med yrkeskod och andra data om den sociala bakgrunden. Fanns dessa
uppgifter skulle det vara mycket enklare att hitta samband mellan arbetsförhållanden
och sjukdom, vilket skulle kunna ligga till grund för snabbt insatta
åtgärder. Motionärerna begär åtgärder med syfte att medicinska register och
framtida öppenvårdsregister skall kunna kompletteras med uppgifter om
yrke och andra data om den sociala bakgrunden.

Arbetsgruppen inom socialsektorns statistikdelegation var överens om att
information om patientens yrke eller sysselsättning är väsentlig vid studier av
sambandet mellan miljö och hälsa men påpekade att det dock inte räcker
med uppgift om yrket vid insjuknandetillfället. Gruppen framhöll att det är
uppgifter om yrke och miljö under en lång tidsperiod som erfordras.
Dessutom erbjuder registrering av yrkesuppgifter stora kvalitetsmässiga
problem med hänsyn bl. a. till att yrke lätt kan förväxlas med utbildning och
titel. Mot denna bakgrund kunde arbetsgruppen inte föreslå att uppgift om
yrke skulle ingå i minimiinnehållet.

Inom socialstyrelsen överväger man emellertid frågan om hur man i
patientdatabaserna skall kunna registrera uppgifter som kan utgöra underlag
för studier av samband mellan yrke/miljö och hälsa.

En arbetsgrupp bestående av företrädare för socialstyrelsen, Spri, Svensk
förening för allmän medicin och Svenska distriktsläkarföreningen - basdatagruppen
- har i en i fjol avgiven rapport (Spri rapport 142) Basdata om
kontakter i primärvården gett rekommendationer om vissa uppgifter som bör
registreras i primärvården. Rekommendationerna omfattar dels data om
patienternas kontakter med primärvården som alltid bör registreras (minidata),
dels uppgifter som tillfälligt eller kontinuerligt kan registreras som
tilläggsuppgifter till minidata (tilläggsdata). Uppgifter om yrke/arbetsplats
hänförs i basdatagruppens rekommendationer till kategorin tilläggsdata.

Även om uppgifter om patienternas yrkesbakgrund eller sociala bakgrund
ännu inte förutsätts ingå i minimiinnehållet i landstingens patientdatabaser
finns ändå möjligheter att få uppgifter om socialstatus, yrke, sysselsättning
m. m. som s. k. bakgrundsvariabler till studier av sjuklighet, dödlighet och
vårdutnyttjande. Landstingen måste dessutom ges viss tid att bygga upp de
nya registren. Utskottet anser sig kunna förutsätta att uppmärksammade
brister rättas till efter hand.

Med hänsyn till det anförda bör motion 1983/84:312 (vpk) inte föranleda
något initiativ från riksdagens sida. Motionen avstyrks således.

SoU 1983/84:19

Försöksverksamhet inom offentlig sjukvård med kiropraktorer och naprapater
m. m.

Socialutskottet har vid tre tillfällen tidigare behandlat motionsförslag om
legitimation av personer som i utlandet erhållit utbildning till Doetors of
Chiropractic. I betänkande SoU 1974:29, i vilket bl. a. en orientering om
kiropraktik lämnades, och i betänkandena SoU 1975:6 och SoU 1976/77:9
har emellertid utskottet på i betänkandena anförda skäl ställt sig avvisande
till införande av en särskild legitimation för Doetors of Chiropractic. I
betänkande SoU 1976/77:9 påpekade utskottet att det kunde vara motiverat
att man närmare övervägde vilka möjligheter som finns att inom den
offentliga sjukvården ta till vara den kunskap och skicklighet som seriöst
arbetande kiropraktorer otvivelaktigt har då det gäller viss manipulationsbehandling.
Utskottet fann det motiverat att den då verksamma medicinalansvarskommittén
(S 1974:02) övervägde frågan om hur kiropraktorer med
examen som Doetors of Chiropractic eller motsvarande examen lämpligen
skulle kunna inordnas bland de olika kategorier yrkesutövare som finns inom
sjukvården. Då kiropraktisk behandlingsverksamhet i viss mån var att
jämställa med sjukgymnasternas verksamhet och då utomlands utbildade
sjukgymnaster - efter socialstyrelsens bedömning av kompetensen och
eventuellt kompletterande utbildning - kunde vinna legitimation i vårt land,
kunde det enligt utskottet övervägas t. ex. att Doetors of Chiropractic och
personer med motsvarande utbildning skulle kunna inordnas i sjukvården
genom att få legitimation som sjukgymnast. Utskottet föreslog att den då
aktuella motionen skulle överlämnas till medicinalansvarskommittén, vilket
blev riksdagens och sedermera regeringens beslut.

Utskottet behandlade i betänkande SoU 1977/78:6 frågan om legitimation
för personer som vid Naprapathic School i Stockholm erhållit utbildning till
Doetors of Naprapathy. Utskottet, som i betänkandet redogjorde för
naprapati m. m., avstyrkte motionsförslaget men fann befogad anledning
förutsätta att medicinalansvarskommittén vid de överväganden som kommittén
hade att göra beträffande Doetors of Chiropractic och personer med
motsvarande utbildning skulle komma att göra motsvarande överväganden
beträffande personer med utbildning som Doetors of Naprapathy.

Medicinalansvarskommittén redovisade sina överväganden i betänkande
(Ds S 1979:2) Kiropraktorer m. fl. Medicinalansvarskommittén ställde sig på
skäl som anfördes i betänkandet avvisande till tanken på en särskild
legitimation av kiropraktorer såsom självständiga yrkesutövare med behörighet
att själva ställa diagnos och arbeta helt på egen hand. De mot
legitimation av kiropraktorer anförda skälen kunde enligt medicinalansvarskommittén
i allt väsentligt anföras som argument också mot legitimation av
naprapater och osteopater. För att ge ytterligare underlag för en vetenskaplig
värdering föreslog medicinalansvarskommittén emellertid att en försöksverksamhet
skulle startas med icke-legitimerade utövare av manuell behandling
arbetande vid några sjukhuskliniker i nära kontakt med därtill avdelade

SoU 1983/84:19

läkare. Försöksverksamheten kunde enligt kommittén ses som ett led i
undersökning av om det för den etablerade sjukvården finns ett tillkommande
värde i de behandlingsmetoder som används av kiropraktorer och
liknande yrkesutövare. Dessutom skulle försöksverksamheten enligt kommittén
ge underlag för bedömning av vissa sådana yrkesutövares allmänna
kvalifikationer för arbete inom den av samhället godkända hälso- och
sjukvården. Kiropraktorer ur den relativt enhetligt utbildade gruppen
Doetors of Chiropractic borde, anförde kommittén, i första hand komma i
fråga för försöksverksamheten. Sedan försöksverksamheten prövats fick det
avgöras om andra grupper inom det aktuella området - naprapater,
osteopater m. fl. - skulle omfattas av motsvarande eller liknande försöksverksamhet.
Medicinalansvarskommittén påpekade i fråga om ersättning
från den allmänna försäkringen att om kiropraktor eller liknande yrkesutövare
är verksam inom eller på annat sätt knuten till den offentliga
sjukvården, patienten endast behöver erlägga patientavgift enligt försäkringssystemet.

Efter remissbehandling av medicinalansvarskommitténs ovannämnda betänkande
uppdrog regeringen år 1980 åt socialstyrelsen att - i samråd med
Landstingsförbundet - med utgångspunkt i vad som föreslagits i betänkandet
utarbeta en projektplan för en försöksverksamhet med kiropraktorer inom
offentlig sjukvård. Sedan socialstyrelsen år 1981 överlämnat en sådan
projektplan uppdrog regeringen genom beslut i mars 1982 åt socialstyrelsen
att genomföra en försöksverksamhet med kiropraktorer vid sjukhus. Regeringen
föreskrev att resultaten av försöksverksamheten skall redovisas för
regeringen snarast möjligt efter det att försöksverksamheten avslutats.

I motion 1983/84:407 av Rune Torwald (c) och Jan Hyttring (c) begärs att
riksdagen anhåller att regeringen snarast tar de initiativ som krävs för att få
till stånd en försöksverksamhet i syfte att inom en nära framtid kunna inom
sjukvården ta till vara det kunnande som finns hos välutbildade kiropraktorer
och naprapater.

I motion 1983/84:784 av Mona Saint Cyr (m) påpekas att inledandet av den
förutskickade försöksverksamheten med kiropraktorer i offentlig sjukvård
fördröjts. Motionären anför att med anledning av de svårigheter som tycks
föreligga att kunna genomföra försöksverksamheten kanske även en annan
studie borde genomföras. Motionären begär sålunda att - parallellt med
förutskickad försöksverksamhet - en analys skall göras av huruvida systemet
i Schweiz med legitimation av kiropraktorer och med ersättning från
sjukkassesystemet för vård hos kiropraktorer kan omsättas på svenska
förhållanden.

För den förutskickade försöksverksamheten finns en särskild projektgrupp,
som består av som ordförande en representant för socialstyrelsen och
vidare två läkare, två personer utsedda av Svenska chiropraktorsällskapet
samt en matematiker. I början av 1983 förelåg en projektplan för försöks -

SoU 1983/84:19

verksamheten. I slutet av mars 1983 gjorde ordföranden, en av läkarna i
projektgruppen samt en företrädare för Svenska chiropraktorsällskapet en
studieresa till Schweiz varvid bl. a. frågor om legitimation för kiropraktorer
och kiropraktorers anknytning till sjukkassesystemet studerades. Av olika
skäl kom försöksverksamheten inte i gång under år 1983. I april i år avses
emellertid försöksverksamheten inledas med en s. k. pilotstudie vid Huddinge
sjukhus under ca tre månader. Därefter skall huvudstudien inledas vid
Karolinska sjukhuset samt vid sjukhusen i Halmstad, Helsingborg och
Karlstad. Vid dessa fyra sjukhus kommer verksamheten att pågå under sex
månader.

Utskottet konstaterar att försöksverksamheten nu kommer i gång såvitt
avser kiropraktorer. När resultaten föreligger från försöksverksamheten
med kiropraktorer får övervägas om en motsvarande försöksverksamhet bör
bedrivas med t. ex. naprapater. Syftet med motionerna 1983/84:407 (c) och
motion 1983/84:784 (m) får därför anses tillgodosedda. Motionerna avstyrks
därför.

Samordning av den abortförebyggande verksamheten inom socialstyrelsen

I den personalorganisation som socialstyrelsen hade före omorganisationen
per den 1 juli 1981 fanns en heltidstjänst som föredragande läkare
(gynekolog) med arbetsuppgifter huvudsakligen beträffande dels frågor om
mödrahälsovård och däri integrerad preventivmedelsrådgivning inom den
dåvarande hälsovårds- och medicinalbyrån (SN 1), dels sexual- och samlevnadsfrågor
inom kansliet hos den dåvarande nämnden för hälsoupplysning.

I socialstyrelsens nya organisation finns en primärvårdsbyrå (HS 1) för
bl. a. frågor om hälso- och sjukvård vid vårdcentraler, mottagningar för
distriktsvård och mödra- och barnhälsovård. Primärvårdsbyrån skall med
heltidstjänster som beräkningsgrund ha 20 tjänster. Med viss förändring av
arbetsuppgifterna och personalminskning har kansliet hos nämnden för
hälsoupplysning ersatts med en byrå för hälsoupplysning (FAP4), som med
heltidstjänster som beräkningsgrund skall ha 24 tjänster.

En heltidstjänst för en gynekolog med arbetsuppgifter inom primärvårdsbyrån
och byrån för hälsoupplysning finns inte i den nya organisationen.
Innehavaren av gynekologtjänsten i den tidigare organisationen hade i
enlighet med övergångsanordningar i samband med omorganisationen kvar
sin tjänst till våren 1982, då hon övergick till annan läkartjänst.

I motion 1983/84:444 av Inga Lantz (vpk) och Margo Ingvardsson (vpk)
påpekas att den tidigare kopplingen mellan mödrahälsovård/preventivmedelsrådgivning
och abortförebyggande upplysning saknas i socialstyrelsens
nya organisation. Medel borde enligt motionärerna utgå till åtminstone en
tjänst med vilken skall vara förenat ett uttalat ansvar för samordning av den
abortförebyggande verksamheten. Motionärerna begär, såvitt här är i fråga
(yrkande 3), åtgärder syftande till att trygga samordningen av det abortföre -

SoU 1983/84:19

byggande arbetet vid primärvårdsbyrån och byrån för hälsoupplysning inom
socialstyrelsen.

I en reservation som fogats vid 1980 års abortkommittés i fjol avgivna
huvudbetänkande - (SOU 1983:31) Familjeplanering och abort. Erfarenheter
av ny lagstiftning - anförs bl. a. att socialstyrelsen inom ramen för de
tjänster som i den nya organisationen hänförts till primärvårdsbyrån och
byrån för hälsoupplysning bör tillse att åtminstone en tjänst får ett uttalat
ansvar för samordning av den abortförebyggande verksamheten. Förslagen i
betänkandet bereds f. n. inom regeringskansliet.

Frågan om en tjänst för en gynekolog i socialstyrelsens nya organisation för
här aktuella samordningsuppgifter behandlades under 1981/82 års riksmöte
dels i socialutskottets betänkande SoU 1981/82:34 (s. 10-12) med anledning
av en motion, dels i ett frågesvar av dåvarande statsrådet Karin Ahrland
(prot. 1981/82:104 s. 184-187).

Socialutskottets behandling av frågan om en gynekologtjänst under
1981/82 års riksmöte föregicks av en utfrågning med företrädare för
socialstyrelsen. Dessa framhöll bl. a. att de projekt i vilka innehavaren av
gynekologtjänsten varit engagerad avslutats eller i stort sett var avslutade, att
ett större engagemang från sjukvårdshuvudmännens sida i utvecklingsarbete
m. m. förutsattes och att medel för tjänsten - i konkurrens med behov av
medel för andra angelägna ändamål - inte kunde inrymmas inom den
medelsram som gäller för socialstyrelsens nya organisation.

Socialutskottet redovisade i sitt betänkande och statsrådet Ahrland i sitt
frågesvar vissa resurser inom socialstyrelsens nya organisation, som är
ägnade att kompensera indragningen av gynekologtjänsten i den tidigare
organisationen.

I överensstämmelse med den syn som socialutskottet och statsrådet
Ahrland anlade vid behandlingen av den under 1981/82 aktualiserade frågan
om en gynekologtjänst för här aktuella samordningsuppgifter vill utskottet
framhålla att det i första hand ankommer på socialstyrelsen att närmare
överväga vilket samordningsbehov som finns och hur det i så fall kan
tillgodoses inom ramen för givna resurser. Enligt utskottets mening bör
dessutom regeringens beredning av abortkommitténs förslag avvaktas innan
riksdagen går in på den närmare utformningen av den abortförebyggande
verksamheten. Med hänsyn härtill bör motion 1983/84:444 (vpk) yrkande 3
inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida och avstyrks.

Behörighet för leg. sjuksköterskor att utöva akupunktur, m. m.

Någon definition av akupunktur finns inte. Akupunktur innebär emellertid
att nålar sticks in genom huden på vissa bestämda ställen på kroppen.
Nålarna kan enbart lämnas i sina lägen, manipuleras för hand, tillföras
elektricitet, m. m. Akupunktur används mot smärta och vid behandling av

1* Riksdagen 1983184.12 sami. Nr 19

SoU 1983/84:19

sjukdom. Utskottet har behandlat motionsförslag om forskning om akupunktur
m. m. i betänkandena SoU 1974:24, SoU 1975:6 och SoU 1977/78:6.

År 1980 gav socialstyrelsen professor Sven Andersson och biträdande
överläkaren Carl-Axel Carlsson, båda i Göteborg, i uppdrag att granska den
vetenskapliga redovisningen av olika akupunkturbehandlingsmetoder m. m.

Till fullgörande av uppdraget avlämnade nämnda personer i november
1982 till socialstyrelsen rapporten Akupunktur vid smärta och sjukdom. 1
rapporten konstateras att akupunktur kan lindra smärta och det framhålls att
akupunktur använd i denna avsikt är i överensstämmelse med vetenskap och
beprövad erfarenhet. När det gäller akupunktur vid sjukdom framhålls att
den experimentella och kliniska dokumentationen är klart bristfällig. Det
framhålls emellertid att skäl finns för att uppmuntra klinisk prövning.
Akupunktur bör enligt rapporten utövas av läkare eller, efter remiss från
läkare, annan person inom sjukvården som har adekvat medicinsk kunskap,
såsom sjuksköterska.

I motion 1983/84:493 av Gullan Lindblad (m) och Siri Häggmark (m)
påpekas att de få smärtlindringskliniker som finns oftast är anslutna till större
sjukhus i större städer, vilket medför långa res- och väntetider för patienter. I
stället för att enbart ges vid centraliserade kliniker bör smärtlindringsakupunkturen
decentraliseras närmare patienterna till så små enheter som
möjligt. En sådan klinik skulle, anför motionärerna, kunna skötas av en
sjuksköterska med gedigen utbildning i hälso- och sjukvård samt en längre
utbildning i akupunktur. Verksamheten bör enligt motionärerna kunna
bedrivas i såväl sjukvårdshuvudmännens som enskild regi. Motionärerna
begär att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna dels att leg.
sjuksköterskor med längre utbildning i akupunktur självständigt skall kunna
arbeta som akupunktörer (yrkande 1), dels att smärtlindringsakupunktur bör
kunna bedrivas i små decentraliserade enheter som förestås av leg. sjuksköterska,
i landstingets eller i enskild regi (yrkande 2).

Över rapporten Akupunktur vid smärta och sjukdom har socialstyrelsen
inhämtat yttranden från medlemmar av styrelsens vetenskapliga råd.

På grundval av rapporten och yttranden över den utarbetas f. n. inom
socialstyrelsen förslag till föreskrifter och råd om akupunkturbehandling
inom sjukvården. Avsikten är att inhämta yttranden även över detta förslag
och att slutliga föreskrifter och råd i ämnet därefter skall utfärdas.

Utskottet anser att man bör överväga alla tänkbara möjligheter att erbjuda
patienter med svår smärta lättillgänglig behandling. Utskottet utgår därför
från att även de möjligheter som påpekats i motionen utreds av socialstyrelsen
i det pågående arbetet med föreskrifter m. m. rörande akupunktur.
Något riksdagens initiativ med anledning av motion 1983/84:493 (m) torde
därför inte vara erforderligt. Motionen avstyrks således.

SoU 1983/84:19

Oral galvanism m. m.

När tandersättningsmaterial av metall med skilda elektriska spänningar
finns i munhålan kan en svag elektrisk ström uppstå mellan metallerna (oral
galvanism). Genom korrosion kan metalljoner frigöras. Amalgam - som
tillreds genom att pulver av silver, tenn och koppar blandas med kvicksilveroch
guldlegeringar är de tandersättningsmaterial som främst används inom
tandvården. Amalgam korroderar mera än högkvalitativa guldlegeringar.

I motion 1983/84:1621 av Pär Granstedt (c) och Martin Olsson (c) anförs
bl. a. att användning av amalgam - i synnerhet i förening med andra material
- kan skapa elektriska spänningsfenomen med svår huvudvärk och andra
besvär som följd och att det under senare år blivit alltmera uppenbart att
många lidanden i form av värk och nedsatt allmäntillstånd som enskilda
människor drabbats av beror på olämplig tandbehandling. Motionärerna
påpekar att oral galvanism fortfarande inte räknas som sjukdom enligt
socialstyrelsens riktlinjer och att detta innebär svårigheter för patienter att få
sjukfrånvaro och vårdkostnader täckta. Det finns nu, framhåller motionärerna,
anledning att genomföra en översyn av hur patienter med oral galvanism
har behandlats i olika hänseenden och att ta initiativ till de ändringar av
praxis som är nödvändiga. Som en första åtgärd bör regeringen enligt
motionärerna tillse att oral galvanism klassas som sjukdom i sjukförsäkringslagstiftningens
mening. Motionärerna begär mot denna bakgrund åtgärder
till förmån för personer med oral galvanism i enlighet med vad som anförts i
motionen.

I motion 1983/84:629 av Marianne Karlsson (c) anförs bl. a. att det kan
konstateras att det inom medicinsk och tandmedicinsk litteratur relateras en
hel del fall där det visas ett tydligt samband mellan tandåkommor och
kroppsåkommor. Motionären hänvisar bl. a. till påpekanden som med. dr
Patrik Störtebecker gjort i boken Tandröta som orsak till nervsjukdomar,
epilepsi, schizofreni, multipel skleros, hjärntumör och till att docent Mats
Hanson vid zoofysiologiska institutionen vid Lunds universitet hävdat att
frigörandet genom oral galvanism av kvicksilver från amalgamfyllningar
innebär att vi i dag står inför en giftkatastrof av oöverskådlig omfattning.
Motionären begär initiativ till att det skall inrättas en ny medicinsk specialitet
-varmed motionären torde avse en särskild medicinsk arbetsenhet-där man
arbetar med hela den mänskliga organismen i samband med åkommor från
tänder och tandlagningar. Det begärda projektet skall enligt motionären ses
som en tillfällig statlig satsning för att initiera en utvecklings- och försöksverksamhet
som i lämpliga former bör integreras i sjukvårdshuvudmännens
reguljära verksamhet.

Motionsförslag om att oral galvanism skall klassas som sjukdom och om
inrättande av en sådan särskild medicinsk specialitet som avses i motion
1983/84:629 (c) har utskottet behandlat vid två tidigare tillfällen, nämligen

SoU 1983/84:19

första gången - efter remissbehandling - i betänkande SoU 1982/83:1 och
andra gången i betänkande 1982/83:18 (s. 3-7).

I det förstnämnda betänkandet anslöt sig utskottet till den i remissyttrandena
uttalade meningen att oral galvanism är ett elektrokemisk! fenomen
som inte i sig kan betecknas som en sjukdom. Utskottet framhöll emellertid
att sjukpenning från sjukförsäkringen utgår i vanlig ordning, om symtom från
munhålan på grund av t. ex. oral galvanism skulle leda till sådana fysiska eller
psykiska besvär att arbetsoförmåga kan anses föreligga.

Bl. a. förslaget om en särskild medicinsk specialitet syntes enligt utskottet
ha sin grund i att vårdsökande som hänför sina besvär till oral galvanism
m. m. inte varit nöjda med det omhändertagande de fått då de vänt sig till
sjukvården eller tandvården. Utskottet pekade i det förstnämnda betänkandet
på olika sätt på vilka man skulle kunna möta dessa vårdsökandes behov så
att deras förtroende för sjukvården och tandvården inte skulle svikta. Bl. a.
borde uppmärksammas betydelsen av att de vårdsökande omhändertas av
personal med erfarenhet av behandling av patienter som drabbats av oral
galvanism. Enligt utskottet var det inte minst viktigt att beakta den somatiska
behandlingen.

Utskottet redovisade i det sistnämnda betänkandet bl. a. vissa utredningsinitiativ
om oral galvanism ni. m. som socialstyrelsen tagit.

Om åtgärder som vidtagits för att förbättra vårdmöjligheterna för patienter
med oral galvanism kan följande nämnas.

Socialstyrelsen har anordnat "kurser i oral galvanism" för tandläkare och
har initierat informativa artiklar om oral galvanism i tandläkar- och
läkartidningar. Styrelsen har även sökt delge tandvårdscheferna inom
folktandvården rapporter från styrelsens vetenskapliga råd över deras
granskning av den vetenskapliga litteraturen inom detta och närgränsande
forskningsområden.

Oral galvanism jämte toxikologiska och allergologiska aspekter kring
tandvårdsmaterialens inverkan på levande vävnader m. m. har medtagits i
tandläkarorganisationernas kursverksamhet. Frågor om omhändertagande
för vård av patienter med oral galvanism har blivit föremål för behandling i
symposieform vid bl. a. odontologisk riksstämma och i andra liknande
sammanhang.

Flera landsting ha upprättat särskilda behandlingsteam för att söka möta
de speciella vårdbehov som patienter med oral galvanism har. I samma syfte
har liknande åtgärder vidtagits vid de odontologiska fakulteterna.

Utskottet har inhämtat att i den aviserade propositionen om tandvårdens
framtida utformning frågor kring oral galvanism kommer att behandlas. I
1978 års tandvårdsutrednings sist avgivna betänkande (SOU 1982:50)
Reviderad tandvårdstaxa, vilket beräknas komma att utgöra underlag för
förslag i propositionen, har bl. a. föreslagits att patient inte skall belastas med
någon ny patientavgift då tandbehandling görs om på grund av avvikande
reaktion hos patienten mot använda dentala material.

SoU 1983/84:19

Utskottet vill vidare nu liksom tidigare understryka vikten av ett adekvat
omhändertagande inom vården av patienter med oral galvanism. Utskottet
förutsätter att även denna fråga tas upp i propositionen. 1 avvaktan härpå bör
motionerna inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motion 1983/84:629 (c) och motion 1983/84:1621 (c) avstyrks således.

Försöksverksamhet med vissa icke-konventionella behandlingsmetoder

I motion 1983/84:781 av Birgitta Hambraeus (c) och Pär Granstedt (c)
anförs inledningsvis att den helhetssyn på människan som börjar bli allt
vanligare har öppnat ett behov av kompletterande behandlingsmetoder vid
sjukdom. Många människor når hälsa på andra vägar än den officiella
läkekonstens, påpekar motionärerna. Utöver den försöksverksamhet med
kiropraktorer som skall bedrivas bör enligt motionärerna läkare, sjuksköterskor
och sjukgymnaster kunna få pröva alternativa behandlingsmetoder
såsom zonterapi och bindvävsmassage utan att riskera att förlora sin
legitimation. Försöken bör äga rum under kontrollerade förhållanden och
utvärderas för att vidga utbildningen i framtiden om resultaten blir positiva.
Motionärerna begär att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om försöksverksamhet med alternativa
behandlingsformer.

Den typ av behandling som nämns i motionen går ut på att påverka
funktionsstörningar och åkommor i rörelsesystemet och i de inre organen
genom att stimulera speciella reflexzoner på kroppsytan (reflexzonterapi).
En speciell form av reflexzonterapi är fotzonterapi. Utgångspunkt för denna
terapi är att man anser att kroppens organ motsvaras av olika zoner på
fotternas undersidor. Genom massage och speciella handgrepp i dessa zoner
anses man kunna påverka störningar i olika organ. I dagligt tal kallas
fotzonterapi enbart zonterapi. En annan speciell form av reflexzonterapi är
bindvävsmassage. Utgångspunkt för denna behandlingsform är uppfattningen
att vissa bindvävsområden på kroppen står i förbindelse med något
motsvarande inre organ. En lämpligt utförd massage inom ett sjukt organs
reflexzon på kroppen anses leda till förbättring av det sjuka organet.
Akupunktur är en annan form av reflexzonterapi. För öronakupunktur är
utgångspunkten en föreställning om att kroppens organ finns representerade
i olika zoner på örat.

En arbetsgrupp inom socialstyrelsen påbörjade år 1979 en utredning för
utvärdering av hälsohemmens verksamhet m. m. (socialstyrelsens vetenskapliga
hälsohemsutvärdering). Avsikten var att ställa samman kunskapsunderlag
beträffande s. k. alternativa behandlingsmetoder, som i olika
kombinationer i varierande omfattning bedrivs vid de s. k. hälsohemmen, för
att härigenom får en grund för socialstyrelsens mera långsiktiga engagemang.
Utredningsarbetet omfattar bl. a. fysikaliska behandlingsmetoder såsom
olika manipulationsmetoder, massage och liknande. Bl. a. kommer synpunk -

SoU 1983/84:19

ter på fotzonterapi och bindvävsmassage att redovisas i den rapport som
arbetsgruppen beräknas avge under våren 1984.

Utskottet anser principiellt att det finns skäl att ha en öppen attityd inför
icke-konventionella behandlingsmetoder som patienter tycker sig bli hjälpta
av, även om metodernas effektivitet inte alltid är vetenskapligt belagd; detta
självfallet under förutsättning att det inte rör sig om behandlingsformer som
kan misstänkas vara hälsovådliga. Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet
inom socialstyrelsen bör dock motion 1983/84:781 (c) inte föranleda
något initiativ från riksdagens sida och avstyrks därför.

Läkarfördelningen

Trots att olika åtgärder vidtagits under årens lopp för att få till stånd en
jämnare fördelning av läkarna i vårt land är det fortfarande svårt att
rekrytera läkare till mindre attraktiva verksamhetsområden och orter. Detta
gör att det fortfarande råder en både verksamhetsmässig och geografisk
snedfördelning av läkarresurserna.

Snedfördelningen av läkarresurserna tas upp i motion 1983/84:2234 av
John Andersson m. fl. (vpk) och i motion 1983/84:2463 av Margareta
Winberg m. fl. (s) (yrkande 1). Som bakgrund till behandlingen av motionerna
får nämnas följande.

Sedan början av 1970-talet och t.o. m. innevarande läsår antas till den
grundläggande utbildningen för läkare vid högskolan ca 1 000 studerande
varje år (fr. o. m. nästa läsår beräknas antalet nybörjarplatser minska med
90).

Grundutbildningen omfattar fem och ett halvt år och avslutas med
läkarexamen. Efter grundutbildningen följer som ett första led i läkarnas
vidareutbildning allmäntjänstgöring (AT) på underordnade läkartjänster
under ett år och nio månader. Vid allmäntjänstgöringens slut erhålls
legitimation som läkare. Härefter följer fortsatt vidareutbildning (FV), som
leder till specialistkompetens och som också fullgörs på underordnade
läkartjänster. FV tar från fyra till fem och ett halvt år beroende på specialitet.

För att man skall kunna styra fördelningen av läkare geografiskt och
beträffande medicinska verksamhetsområden finns följande ordning.

Förordnandena på underordnade tjänster för läkarnas allmäntjänstgöring
och för deras fortsatta vidareutbildning (specialistutbildning) är utformade
som s. k. blockförordnanden (AT-block resp. FV-block), vilka innefattar
samtliga erforderliga tjänstgöringar.

Socialdepartementets hälso- och sjukvårdsberedning godkände i augusti
1983 en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om
planering av läkararbetskraften, i vilken parterna förklarar sig vara överens
om att bedriva central och regional planering av läkararbetskraft enligt i
huvudsak nedan angivna huvudprinciper.

SoU 1983/84:19

Det centrala läkarplaneringsarbetet skall baseras på ett läkarfördelningsprogram
(LP) av vilket skall framgå en rekommenderad fördelning av läkare
mellan olika geografiska områden, verksamhetsformer och medicinska
specialiteter med syfte att åstadkomma en ändamålsenlig fördelning av
läkararbetskraften. Förslag till LP skall utarbetas av socialstyrelsen under
ledning av en av hälso- och sjukvårdsberedningen utsedd arbetsgrupp för
långsiktig planering. LP skall fastställas av hälso- och sjukvårdsberedningen.

LP förutsätts omfatta en period av fem år med de två första åren mera
preciserade. En ”framrullning" och en ny fastställelse av LP skall i princip
ske vartannat år.

På grundval av fastställt LP skall socialstyrelsen utarbeta läkarplaneringsramar
för varje sjukvårdsområde. På längre sikt förutsätts dessa ramar bli
samordnade inom varje sjukvårdsregion. Ramarna skall omfatta såväl läkare
under vidareutbildning (AT-läkare och FV-läkare) som - så länge behov
härav föreligger - vidareutbildade läkare inom både offentlig hälso- och
sjukvård och annan motsvarande verksamhet. Vid framtagande av LP och
utarbetandet av läkarplaneringsramarna skall socialstyrelsen samråda med
sjukvårdshuvudmännen och Sveriges läkarförbund.

Sjukvårdshuvudmännen skall sluta upp bakom de rekommendationer
avseende den planerade fördelningen av vidareutbildade läkare som ingår i
LP och vara beredda att verka för en solidarisk fördelning av läkarresurserna.

Med anledning av det förslag om framförs i här aktuell del av motion
1983/84:2463 (s) får nämnas följande om vad som f. n. gäller vid tillsättning av
tjänster för vidareutbildade läkare, m.m. (här bortses från de särskilda
regler som gäller vid tillsättning av läkartjänster vid sjukhus m.m., där
utbildning av läkare bedrivs).

Befordringsgrunder vid tillsättning av här aktuella läkartjänster är förtjänst
och skicklighet. Vid uppskattning av ”förtjänsten” skall hänsyn tas
endast till fullgjord tjänstgöring på tjänst som är förenad med rätt till tjänstår
eller som tillagts tjänstårsrätt.

Tjänst som läkare inom den offentliga sjukvården är förenad med rätt till
tjänstårsrätt.

Gällande bestämmelser inrymmer emellertid möjlighet för tillgodoräkning
av dubbel tjänstetid. I syfte att stimulera rekryteringen till tjänster som
provinsialläkare (vilka tjänster numera motsvaras av tjänster som distriktsläkare
i allmänmedicin), som visat sig speciellt svåra att besätta med ordinarie
innehavare medgav regeringen genom beslut under åren 1921-1964 provinsialläkare
rätt att på vissa villkor intill en tid av fem år få som dubbel tjänstetid
tillgodoräkna tjänstgöring som innehavare av ordinarie provinsialläkartjänst
i vissa distrikt i Gotlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. På
framställning av socialstyrelsen förordnade emellertid regeringen år 1974 att
besluten om förhöjd tjänstårsberäkning skulle upphöra att gälla fr. o. m. år
1975. Socialstyrelsen anförde i sin framställning bl. a. att styrelsen inte funnit
några övertygande bevis för att rätten att tillgodoräkna dubbla tjänstår haft
den rekryteringsfrämjande effekt som åsyftats.

I motion 1983/84:2234 (vpk) understryks svårigheterna att rekrytera läkare
till Norrland och i synnerhet till Norrlands inland. Motionärerna begär att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna nödvändigheten av

SoU 1983/84:19

en bättre fördelningsmässig styrning av läkarresurserna.

I motion 1983/84:2463 (s) framhålls problem med läkarförsörjningen i
Värmlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Motionärerna
anför bl. a. att meritvärderingssystemet har diskuterats som ett medel att
med frivillighet locka läkare till skogslänen och att ett system med extrameriter
för tjänstgöring i skogslänen kan bli ett medel i kampen mot läkarkoncentrationen
i södra Sverige. Motionärerna begär i här aktuell del av
motionen (yrkande 1) att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna att meritvärderingssystemet görs till ett aktivt medel i arbetet mot
koncentration av läkare till södra Sverige.

Socialdepartementets hälso- och sjukvårdsberedning (HSB), i vilken ingår
företrädare för staten och sjukvårdshuvudmännen, fastställde vid sammanträde
i februari i år ett läkarfördelningsprogram för år 1985 (LP 85), vilket
utarbetats av socialstyrelsen i samråd med Landstingsförbundet, Sveriges
läkarförbund och universitets- och högskoleämbetet. I samband härmed
beslutade HSB göra ett uttalande angående effektivare läkarplanering,
bakom vilket också Sveriges läkarförbund ställde sig.

I uttalandet påpekas den geografiska obalansen beträffande läkarresurserna
och skevheten i fördelningen av läkare på olika medicinska verksamhetsområden
(specialiteter). HSB konstaterar att planeringen via läkarfördelningsprogram
måste fortsättas med beslutsamhet och med kraftfull politisk
förankring och att läkarplaneringen måste bli effektiv på ett helt annat sätt än
tidigare. Man kritiserar att sjukvårdshuvudmännen - trots en detaljerad
styrning av blocksystemet för FV - erbjudit vikariat och att läkare vikarierat
sig fram till specialistkompetens inom attraktiva områden. Sjukvårdshuvudmännen
uppmanas att öka ansträngningarna att bemanna klinikerna utan
vikarier. Genom en minskning av möjligheterna för vidareutbildad» läkare
att erhålla vikariat ökar intresset hos sådana att söka sig till vakanta
läkartjänster.

Enligt LP 85 får 990 AT-block och 985 FV-block inrättas år 1985. Detta
innebär en minskning av antalet block i förhållande till tidigare år, vilket är
ägnat att öka styreffekten i läkarfördelningen. Med hänsyn till att sjukvårdshuvudmännen
redovisat önskemål om 330 nya anställningar för vidareutbildade
läkare inför år 1984 medan den för detta år fastställda ramen angav 755
anställningar som övre gräns ansågs inte behov föreligga av en restriktion i
form aven ram för anställningar för vidareutbildade läkare inför år 1985. Det
påpekas att under år 1983 har ca 300 nya tjänster inrättats medan under
samma år drygt 1 000 läkare erhållit specialistkompetens, vilket med hänsyn
till pensioneringar och dödsfall inom läkarkåren motsvarar ett nettotillskott
av omkring 750 vidareutbildade läkare. Detta borde, sägs det, ha lett till en
förbättring av vakansläget.

Landstingsförbundet har beslutat rekommendera sjukvårdshuvudmännen
att medverka till att LP 85 kan genomföras och att beakta vad HSB uttalat om
behovet av ett effektivare arbete med läkarfördelningen.

SoU 1983/84:19

I syfte att förbättra läkartillgången i glesbyder skall socialstyrelsen
närmare utreda frågan om tjänstgöring inom sjukvården på platser, där det
är svårt att få läkare, för de vapenfria läkare som i dag ofta inte utnyttjas
under sin inkallelsetid.

Enligt vad utskottet inhämtat övervägs inom regeringskansliet en översyn
av läkarnas vidareutbildning, varunder man bl. a. skall pröva hur systemet
med vidareutbildningen (med AT-block och FV-block) på ett mer effektivt
sätt skall tillgodose kravet på en jämnare fördelning av läkare mellan skilda
geografiska områden samt medicinska verksamhetsområden.

Utskottet vill inledningsvis påpeka att vad som här avhandlas är frågan om
hur tjänster för läkare inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården
skall besättas. Detta berör således inte frågan om privatpraktiserande
läkares anslutning till den allmänna försäkringens ersättningssystem. Denna
fråga tas upp i en överenskommelse i mars 1984 mellan representanter för
staten och sjukvårdshuvudmännen om ändrade regler för vissa statsbidrag
och ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för åren
1985 och 1986, vilken senare kommer att redovisas för riksdagen.

Utskottet vill uttala sitt stöd för att åtgärder vidtas för att lösa problemet
med läkarbrist geografiskt och verksamhetsmässigt. Kraftiga ansträngningar
måste nu göras för att läkarplaneringen skall bli mer effektiv. Inte minst
viktigt är att landstingen uppmärksammas på effekterna av att anställa
läkarvikarier. Vilka styrmedel som i övrigt kan komma i fråga är utskottet
f. n. inte berett att ta ställning till. Utskottet förutsätter att regeringen om det
fortsatta arbetet i hälso- och sjukvårdsberedningen ger anledning till det
återkommer till riksdagen i frågan.

Mot bakgrund av socialstyrelsens ovan refererade syn på systemet med att
låta läkare på vissa orter tillgodoräkna sig dubbla tjänsteår och med hänsyn
till att 1981 års behörighetskommitté (S 1980:11) i sitt i fjol avgivna
slutbetänkande - (Ds S 1983:17) Tillsättningen av vissa tjänster för läkare
m. fl. - bl. a. föreslagit att det s. k. tjänstårsbegreppet skall avskaffas torde
det dock inte vara aktuellt att överväga ett system med extrameriter för
tjänstgöring i skogslänen för att öka läkartillgången där.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1983/84:2234
(vpk) och motion 1983/84:2463 (s) i här aktuell del (yrkande 1).

Okad blodgivning

Brist på inhemsk blodplasma som kan användas som råvara vid industriell
framställning av blodprodukter har rått i vårt land sedan 1960-talets början.
Däremot täcks sjukvårdens behov av röda blodkroppar av den befintliga
blodtappningsverksamheten.

I motion 1983/84:2246 av Jan Hyttring m. fl. (c) anförs bl. a. att vi i fråga
om blodplasma år 1980 hade en självförsörjningsgrad av 20 % och att denna
med ny teknik år 1981 ökade till 30 %. Motionärerna framhåller att det enligt

SoU 1983/84:19

uppgift skulle behövas över 30 000 nya blodgivare i landet för att man skall
kunna klara en tillfredsställande lagerhållning av blod. Motionärerna anser
därför att regeringen bör uppta förhandlingar med sjukvårdshuvudmännen i
syfte att öka antalet blodgivare och att ny och förbättrad teknik för
blodseparering skall införas på flera ställen i landet. I motionen begärs att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna önskvärdheten av en
ökad blodgivning.

Frågor om åtgärder för ökad blodgivning har behandlats i utskottets
betänkanden SoU 1977/78:25 (s. 33 och 34), SoU 1980/81:42 och SoU
1981/82:48 samt i ett interpellationssvar av statsrådet Gertrud Sigurdsen i
november 1982 (prot. 1982/83:34 s. 31-37). Utskottet har framhållit att målet
för blodverksamheten i vårt land skall vara att vi blir självförsörjande med
blodråvara även till industriellt framställda blodprodukter. Utskottet har
understrukit att det är angeläget att Landstingsförbundet, styrelsen för
teknisk utveckling (STU), socialstyrelsen, Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) samt regionblodcentralernas
samarbetsgrupp - som består av överläkarna vid de regionblodcentraler som
finns inom sjukvårdsregionerna - tillsammans finner lösningar som gör det
möjligt för Sverige att nå detta mål.

Utöver i ovannämnda betänkanden redovisade åtgärder för att förbättra
blodförsörjningen kan nämnas att överbefälhavaren (ÖB) i en order den 20
augusti 1982 uppdragit åt försvarsgrenscheferna att successivt införa attitydskapande
utbildning om blodverksamhet i den allmänmilitära utbildningen
för värnpliktiga senast fr. o. m. utbildningsåret 1983/84. ÖB anför bl. a. att
försvarsmakten skall medverka till att en ”levande blodbank” kommer till
stånd i Sverige genom att (a) en attitydskapande utbildning om blodverksamhet
införs i den allmänmilitära utbildningen inom alla tre försvarsgrenarna,

(b) möjlighet till frivillig blodgivning under tjänstetid medges värnpliktiga
under grundutbildningen - om inte annan tjänst lägger hinder i vägen - och

(c) landstingens åtgärder för att stimulera värnpliktiga till blodgivning
bemöts positivt. I ÖB:s order understryks att blodgivningen skall vara
frivillig.

Landstingsförbundet har med skrivelse i november 1982 översänt kopior
av ÖB:s ovannämnda order till sjukvårdshuvudmännen för kännedom samt
påpekat att ÖB:s order ger en god grund för kontakter från sjukvårdshuvudmännen
med vederbörande försvarsområdesbefälhavare i frågor som rör
värnpliktigas blodgivning inom resp. sjukvårdsområde.

Antalet blodgivare i vårt land har vidare ökat de sista åren. Från år 1979 till
år 1983 ökade den inhemska produktionen av blodplasma från 8 ton till 51
ton. Under år 1983 täcktes ca 75 % av behovet av blodplasma inom landet.
Ökningen av blodgivningen tillskrivs en ökad medvetenhet på olika håll av
betydelsen av denna verksamhet.

Utskottet noterar med tillfredsställelse den förbättring av blodförsörjningen
som sålunda skett men vill understryka angelägenheten av fortsatta

SoU 1983/84:19

ansträngningar för att ytterligare förbättra rekryteringen av blodgivare så att
självförsörjning kan uppnås. Utskottet avstyrker med hänvisning till det
anförda motion 1983/84:2246 (c).

Glaskroppskirurgi för ögonskadade diabetiker

I motion 1983/84:2261 av Kenth Skårvik (fp) och tredje vice talman Karl
Erik Eriksson (fp) anförs bl. a. att det i Sverige finns ca 200 000 diabetiker, av
vilka flera tusen är synskadade på grund av blödningar i ögats glaskropp.
Sådana synskador kan numera opereras genom glaskroppskirurgi (vitrektomi)
anförs det vidare. Motionärerna anser att glaskroppskirurgi inte skall
koncentreras till regionsjukhusen. Motionärerna framhåller angelägenheten
av att läkare utbildas i glaskroppskirurgi och av att alla sjukvårdshuvudmän
anskaffar erforderlig operationsutrustning samt begär att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna att vidareutbildning av läkare i
glaskroppskirurgi snarast bör påbörjas och att dimensionering av utbildningen
bör göras med hänsynstagande till de synpunkter som framförts i
motionen.

Utskottet har i betänkande SoU 1982/83:10 behandlat ett motionsyrkande
vari det med hänvisning till framsteg med glaskroppskirurgi begärdes ett
åtgärdsprogram för ögonskadade diabetiker och i betänkande SoU 1982/
83:18 (s. 15-17) motionsyrkanden om ökade resurser för glaskroppskirurgi,
bl. a. ett yrkande som var likartat med yrkandet i här aktuell motion. I
sistnämnda betänkande redogjorde utskottet för förslag som två av socialstyrelsen
utsedda experter framlagt i oktober 1982 i rapporten Glaskroppskirurgi
i Sverige - resurser, behov och organisation. Vidare redogjorde utskottet
för ett s. k. meddelandeblad i februari 1983 (nr 2/83), som socialstyrelsen sänt
ut till sjukvårdshuvudmännen m. fl. och som innehåller en cirkulärskrivelse
rörande glaskroppskirurgi och experternas rapport.

I meddelandebladet framhåller socialstyrelsen bl. a. att resultaten av
glaskroppskirurgi numera måste betraktas som etablerad behandlingsteknik
med väl definierade kliniska användningsområden men att komplexiteten
med glaskroppskirurgiska ingrepp motiverar en förläggning av glaskroppskirurgisk
verksamhet i första hand till regionsjukhusen. Socialstyrelsen anför
vidare bl. a. att enligt socialstyrelsens uppfattning det bör vara ett ansvar för
samtliga regionsjukvårdshuvudmän och deras ögonkliniker att gemensamt
lösa de kapacitetsproblem som f. n. finns inom här aktuell del av ögonsjukvården,
eftersom nuvarande väntesituation inte kan anses acceptabel.
Socialstyrelsen rekommenderar att det i varje region genom resp. samverkansorgan
initieras en planering för att lösa dagens problem inom den del av
ögonsjukvården som glaskroppskirurgin representerar. Enligt socialstyrelsens
uppfattning torde det vara möjligt att gemensamt inom resp. region
finna utrymme för omdisponering av resurser när så bedöms nödvändigt.

SoU 1983/84:19

Som utskottet tidigare framhållit är det i dag möjligt att tidigare än förut
diagnostisera och behandla ögonskador hos diabetiker. En utbyggnad av
resurser för tidiga insatser bör på sikt minska antalet allvarliga ögonskador
hos diabetiker. Utskottet vill därför ånyo understryka angelägenheten av
tidiga insatser mot ögonskador hos diabetiker.

För de diabetiker som väl drabbats av ögonskada är det angeläget med
förbättrad tillgång till glaskroppskirurgi. Det ankommer dock på sjukvårdshuvudmännen
att svara för utbyggnaden av den glaskroppskirurgiska
verksamheten. Med hänsyn härtill och till att socialstyrelsen som ovan
framgått redan tagit upp kapacitetsproblemen med sjukvårdshuvudmännen
bör motion 1983/84:2261 (fp) inte föranleda något initiativ av riksdagen.
Motionen avstyrks således.

Medelsanvisningen

Medelsberäkningen under anslaget till socialstyrelsen föranleder inte
någon erinran från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande landstingens patientdatabaser
att riksdagen avslår motion 1983/84:312,

2. beträffande försöksverksamhet med kiropraktorer och naprapater
att riksdagen avslår motion 1983/84:407,

3. beträffande analys av kiropraktorers ställning i Schweiz
att riksdagen avslår motion 1983/84:784,

4. beträffande samordning av abortförebyggande verksamhet
att riksdagen avslår motion 1983/84:444 yrkande 3,

5. beträffande akupunktur genom sjuksköterskor
att riksdagen avslår motion 1983/84:493,

6. beträffande klassificering av oral galvanism som sjukdom
att riksdagen avslår motion 1983/84:1621,

7. beträffande ny medicinsk specialitet

att riksdagen avslår motion 1983/84:629,

8. beträffande icke-konventionella behandlingsmetoder
att riksdagen avslår motion 1983/84:781,

9. beträffande styrning av läkarresurserna
att riksdagen avslår motion 1983/84:2234,

10. beträffande extrameriter för läkare i skogslänen

att riksdagen avslår motion 1983/84:2463 yrkande 1,

11. beträffande ökad blodgivning

att riksdagen avslår motion 1983/84:2246,

12. beträffande glaskroppskirurgi

att riksdagen avslår motion 1983/84:2261,

SoU 1983/84:19

13. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1984/85 anvisar ett
förslagsanslag av 125900000 kr.

2. E 2. Statlig kontroll av läkemedel m. m. Regeringen har under punkt E 2 (s.
74-77) föreslagit riksdagen att till Statlig kontroll av läkemedel m. m. för
budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Motioner

I motion 1983/84:630 av Gullan Lindblad (m) och Barbro Nilsson i Visby
(m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändring av
14 § läkemedelsförordningen, så att obruten medicinförpackning ej behöver
förstöras vid återlämning till apotek.

I motion 1983/84:728 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som syftar till ökat
samhällsinflytande över utvecklingsarbete och forskning om läkemedel,

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som syftar till att ali
läkemedelsinformation till sjukvårdspersonal och allmänhet bör övertas av
samhället,

3. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som syftar till att
redan registrerade läkemedel i större utsträckning än i dag bör omprövas.

Utskottet

I samband med behandlingen av regeringens framställning om anslag till
statlig kontroll av läkemedel m. m. för nästa budgetår behandlar utskottet
motionsförslag om användning av till apotek återlämnade läkemedel, om
ökat samhällsinflytande över forskning och utvecklingsarbete beträffande
läkemedel, om läkemedelsinformationen samt om omprövning av registrering
av läkemedel.

Användning av till apotek återlämnade läkemedel

I 14 § första stycket läkemedelsförordningen (1962:701) föreskrivs att
läkemedel, som inte längre är avsett att användas, skall oskadliggöras enligt
bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer. 126 a § kungörelsen (1963:439) om tillämpningen av läkemedelsförordningen
föreskrivs bl. a. att socialstyrelsen meddelar bestämmelser om
hur läkemedel, som ej längre är avsett att användas, skall oskadliggöras.
Några bestämmelser härom har socialstyrelsen dock ej meddelat.

Enligt från Apoteksbolaget AB inhämtade uppgifter bränns returläkemedel
upp i en destruktionsanläggning (i Åkers styckebruk) som ägs av

Soll 1983/84:19

Apoteksbolaget tillsammans med läkemedelsföretagen Astra och KabiVitrum.

Med stöd av ett regeringens bemyndigande år 1983 har tillkallats kommittén
(S 1983:04) för en översyn av läkemedelslagstiftningen m. m. för att se
över läkemedelslagstiftningen m. m. Enligt direktiven för kommitténs arbete
bör uppdraget vara slutfört före utgången av år 1985.

I motion 1983/84:630 av Gullan Lindblad (m) och Barbro Nilsson i Visby
(m) framhåller motionärerna bl. a. att det är stötande att slänga bort dyra,
värdefulla läkemedel i obrutna förpackningar i en tid med ekonomiska
problem och hemställer att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
ändring av 14 § läkemedelsförordningen, så att obruten medicinförpackning
ej behöver förstöras vid återlämning till apotek. Enligt motionärerna bör
denna åtgärd vara så lätt att vidta att utredning av frågan ej behöver
avvaktas. Motionärerna påpekar att en läkemedelsförpackning eventuellt
kan förses med någon mycket enkel typ av plombering, som visar att
förpackningen är obruten.

Utskottet behandlade i betänkande SoU 1981/82:6 bl. a. ett motionsförslag
om undersökning av möjligheterna att återanvända läkemedel som återlämnats
till apoteken. Utskottet, som avstyrkte motionen, anförde att frågan om
återanvändning av returläkemedel hade diskuterats under några år. Apoteksbolaget
AB och socialstyrelsen hade intagit den ståndpunkten att
svårigheterna - bl. a. när det gäller att konstatera om ett läkemedel som
förvarats i hemmil jö fortfarande kan användas - gör att man inte bör satsa på
denna metod för att nedbringa läkemedelskostnaderna.

Utskottet påpekade att Landstingsförbundet vid sin kongress i juni år 1981
hade avslagit motioner rörande användning av returläkemedel under hänvisning
till risken för förväxlingar, svårigheten att kontrollera under vilka
betingelser läkemedlet förvarats och apotekens och sjukvårdens ansvar för
att läkemedel som delas ut har avsedda egenskaper. Med hänsyn till
säkerhetsaspekterna delade utskottet uppfattningen att andra vägar borde
sökas för att sänka samhällets läkemedelskostnader. Riksdagen följde
utskottet.

Enligt utskottets mening har ingenting framkommit som motiverar en
ändrad bedömning av den här aktuella frågan. Utskottet vill dessutom erinra
om att i direktiven för den nyligen tillsatta kommittén för en översyn av
läkemedelslagstiftningen m. m. målet för läkemedelspolitiken anges vara att
tillgodose människornas behov av säkra och effektiva läkemedel till så låga
kostnader som möjligt för samhället och den enskilde. Kommittén är vidare
enligt direktiven oförhindrad ta upp även andra läkemedelsfrågor än de som
uttryckligen angivits.

Med hänsyn till det anförda avstyrks motion 1983/84:630 (m).

SoU 1983/84:19

Ökat samhällsinflytande över forskning och utvecklingsarbete beträffande
läkemedel

Forskning om läkemedel bedrivs i huvudsak på tre håll, nämligen vid de
farmakologiska institutionerna inom högskolan (huvudsakligen grundforskning),
inom sjukvården (grundforskning och tillämpad forskning) samt inom
läkemedelsindustrin (huvudsakligen tillämpad forskning men även grundforskning).
Forskningen inom högskolan och sjukvården bedrivs inom
ramen för befintliga resurser och med ekonomiskt stöd från medicinska
forskningsrådet. Ett nära samarbete förekommer mellan högskoleinstitutioner,
sjukvården och läkemedelsindustrin.

I motion 1983/84:728 av Lars Werner m. fl. (vpk) begärs i yrkande 1 att
riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som syftar till ökat samhältsinflytande
över forskning och utvecklingsarbete (FoU) om läkemedel.
Motionärerna anför som motivering för yrkandet bl. a. att det i dag knappast
finns några svenska medel vid inflammation och reumatism. Detta är,
framhåller motionärerna, anmärkningsvärt då reumatism betecknas som en
av de stora folksjukdomarna. Enligt motionärerna måste samhället ha det
avgörande inflytandet över FoU beträffande läkemedel.

Utskottet behandlade i betänkande SoU 1980/81:3 bl. a. ett motionsyrkande
vari begärdes att en parlamentarisk utredning skulle få i uppdrag att
utreda frågorna om forskning, kontroll, marknadsföring och försäljning av
läkemedel. På förslag av utskottet avslog riksdagen motionsyrkandet.
Utskottet påpekade bl. a. att läkemedelsindustridelegationen (I 1975:09)
(LIND) - vilken tillkallats år 1975 för samordning av svensk läkemedelsindustri
- i sitt slutbetänkande (SOU 1980:33) Svensk läkemedelsindustri kommit
fram till att ett direkt samhälleligt inflytande över läkemedelsindustrins FoU
inte var motiverat: Sverige svarade för ca 1,5 % av den totala läkemedelsindustriella
forskningen i världen och det var inte troligt att en samhällelig
styrning av denna del av de samlade FoU-resurserna på något avgörande sätt
skulle förbättra den svenska hälso- och sjukvården. LIND ansåg dock att
informations- och kunskapsutbytet mellan framför allt sjukvårdshuvudmännen
och industrin borde förbättras och formaliseras och föreslog att ett
branschråd för läkemedelsindustrin skulle inrättas. I rådet borde enligt
LIND utväxlas information om och bedömningar av branschens men även
läkemedelsförsörjningens utveckling. Det tilltänkta branschrådet skulle
lägga speciell vikt vid informationsutbytet på FoU-området mellan sjukvårdshuvudmännen
och industrin.

Även om kostnaderna för FoU beträffande läkemedel besäknas uppgå till
nära 30 % av förädlingsvärdet svarar Sverige som nämnts bara för ca 1,5 % av
den totala läkemedelsindustriella forskningen i världen. En samhällelig
styrning av denna del av de samlade FoU-resurserna torde som LIND
påpekade inte på något avgörande sätt förbättra den svenska hälso- och
sjukvården.

SoU 1983/84:19

Det av LIND förordade branschrådet har inte kommit till stånd. Läkemedelsindustriföreningen
(LIF) har emellertid aktualiserat frågan om ett
branschråd. Sedan år 1981 gäller vidare mellan Landstingsförbundet och
LIF/RUFI (Representantföreningen för utländska farmacevtiska industrier)
samt mellan Landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund överenskommelser
om bl. a. utbildning och vetenskapliga sammankomster. Utskottet vill
understryka betydelsen av organiserat informationsutbyte på FoU-området
mellan sjukvårdshuvudmännen och läkemedelsindustrin.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion 1983/84:728 (vpk) i
här aktuell del (yrkande 1).

Läkemedelsinformationen

Enligt en överenskommelse mellan staten, Landstingsförbundet, Apoteksbolaget,
Läkemedelsindustriföreningen (LIF) och Representantföreningen
för utländska farmacevtiska industrier (RUFI) inrättades i juni 1980
ett läkemedelsinformationsråd. Målet för rådets verksamhet är - kort
uttryckt - att öka kunskaperna om läkemedel i samhället och att därigenom
skapa förutsättningar för en bättre användning av läkemedlen. En närmare
redogörelse för rådet har lämnats i utskottets betänkande SoU 1983/84:9 (s.
10).

I yrkande 2 i motion 1983/84:728 (vpk) begärs att riksdagen hos regeringen
anhåller om förslag som syftar till att all läkemedelsinformation till sjukvårdspersonal
och allmänhet skall övertas av samhället. Ett avgörande
inflytande för samhället över läkemedelsinformationen är enligt motionärerna
den enda möjligheten att bryta den nuvarande ordningen med läkemedelsbolagens
dubbla intressen att ge information och att öka den egna
försäljningen av läkemedel.

Utskottet har vid flera tillfällen under senare år - senast hösten 1983 i
betänkande SoU 1983/84:9 - behandlat likartade motionsförslag. Utskottet
har bl. a. ansett att resultatet av läkemedelsinformationsrådets arbete bör
avvaktas innan man tar ställning till frågan om i vad mån en mera långtgående
inskränkning i läkemedelsindustrins rätt att göra reklam eller eljest informera
om läkemedel är motiverad. I ovannämnda betänkande påpekade
utskottet att den då nyligen tillkallade kommittén för en översyn av
läkemedelslagstiftningen m. m. bl. a. skall se över frågan om läkemedelsinformationen
och därvid utvärdera läkemedelsinformationsrådets verksamhet.

Då kommitténs utredningsarbete inte bör föregripas avstyrker utskottet
motion 1983/84:728 (vpk) i här aktuell del (yrkande 2).

SoU 1983/84:19

Omprövning av registrering äv läkemedel

I yrkande 3 i motion 1983/84:728 (vpk) begärs slutligen att riksdagen hos
regeringen skall anhålla om förslag som syftar till att redan registrerade
läkemedel i större utsträckning än i dag skall omprövas. Motionärerna anför
bl. a. att det förekommer att direkt hälsovådliga läkemedel är godkända,
trots att vi i Sverige har en regelbunden kontroll och översyn av läkemedel.
Detta visar enligt motionärerna att kontrollsystemet måste förbättras vid
nyregistrering och att redan registrerade läkemedel i större utsträckning än i
dag bör omprövas.

Även med det här aktuella motionsförslaget likartade motionsförslag har
behandlats av utskottet tidigare och senast i betänkande SoU 1983/84:9.
Motionsförslagen har avstyfkts med hänvisning till att en ändring i läkemedelsförordningen,
som beslutades hösten 1979 och som innebar ökade
möjligheter att återkalla registrering, i huvudsak var ägnad att tillgodose
motionsförslagen. Liksom i ovannämnda betänkande vill utskottet vidare
påpeka att kommittén för en översyn av läkemedelslagstiftningen m. m. bl. a.
skall överväga om någon form av behovsprövning bör införas i registreringsärenden.
Kommittén är dessutom oförhindrad att få gå utöver de frågor som
särskilt angivits i direktiven.

Med hänsyn till det anförda avstyrks motion 1983/84:728 (vpk) i här aktuell
del (yrkande 3).

Medelsanvisningen

Medelsberäkningen under anslaget till statlig kontroll av läkemedel m. m.
föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande återanvändning av returläkemedel
att riksdagen avslår motion 1983/84:630,

2. beträffande samhällsinflytande över FoU i fråga om läkemedel
att riksdagen avslår motion 1983/84:728 yrkande 1,

3. beträffande läkemedelsinformationen

att riksdagen avslår motion 1983/84:728 yrkande 2,

4. beträffande omprövning av läkemedelsregistrering
att riksdagen avslår motion 1983/84:728 yrkande 3,

5. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Statlig kontroll av läkemedel m. m. för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 1000 kr.

SoU 1983/84:19

3. E 3-E 8. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkterna E 3-E 8 (s. 77-85) och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1984/85 anvisar

1. till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ett förslagsanslag av
3581000 kr.,

2. till Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut ett förslagsanslag av 18600000 kr.,

3. till Bidrag till driften av en WHO-enhet för rapportering av
läkemedelsbiverkningar ett förslagsanslag av 1384000 kr.,

4. till Statens rättskemiska laboratorium ett förslagsanslag av
19059000 kr.,

5. till Statens rättsläkarstationer ett förslagsanslag av 19664000 kr.,

6. till Rättspsykiatriska stationer och kliniker ett förslagsanslag av
75234000 kr.

Stockholm den 27 mars 1984

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Göte Jonsson (m), John Johnsson (s),
Rune Gustavsson (c). Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s), Maria Lagergren
(s), Inga Lantz (vpk), Gunnar Ström (s), Rosa Östh (c), Bo Arvidson
(m), Bengt Lindqvist (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Stig Olsson (s) och
Gullan Lindblad (m).

Reservationer

Vid 1. El. Socialstyrelsen

1. Beträffande landstingens patientdatabaser (mom. 1 i hemställan)

Inga Lantz (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s.5 som börjar med
”Arbetsgruppen inom” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande
lydelse:

En arbetsgrupp (= utskottet) kategorin tilläggsdata.

Uppgifter om patienternas yrken och sociala bakgrund är en förutsättning
för studier av samband mellan miljö och ohälsa. Detta är vidare en
förutsättning för att uppfylla hälso- och sjukvårdslagens intentioner om en
förebyggande hälso- och sjukvård. Riksdagen bör därför hos regeringen
anhålla om initiativ till att medicinska register och framtida öppenvårdsregis -

SoU 1983/84:19

ter skall kunna kompletteras med uppgifter om patienters yrken och andra
data om den sociala bakgrunden. Utskottet tillstyrker således motion
1983/84:312 (vpk).

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande landstingens patientdatabaser

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:312 hos regeringen
anhåller om initiativ till att medicinska register och framtida
öppenvårdsregister skall kunna kompletteras med uppgifter om
patienters yrken och andra data om den sociala bakgrunden,

2. Beträffande samordning av abortförebyggande verksamhet (mom. 4 i
hemställan)

Inga Lantz (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 9 som börjar med ”Frågan
om” och slutar med ”och avstyrks” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör socialstyrelsen inom ramen för de tjänster
som i den nya organisationen hänförts till primärvårdsbyrån och byrån för
hälsoupplysning tillse att åtminstone en tjänst får ett uttalat ansvar för den
abortförebyggande verksamheten. Vad utskottet sålunda anfört med anledning
av motion 1983/84:444 (vpk) i här aktuell del (yrkande 3) bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dets att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande samordning av abortförebyggande verksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:444 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Beträffande icke-konventionella behandlingsmetoder (mom. 8 i hemställan) Göte

Jonsson (m), Rune Gustavsson (c), Blenda Littmarck (m), Rosa
Östh (c), Bo Arvidson (m) och Gullan Lindblad (m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 13 med ”En
arbetsgrupp” och slutar på s. 14 med ”avstyrks därför” bort ha följande
lydelse:

Den helhetssyn på människan som börjar bli allt vanligare har, som
framhålls i motion 1983/84:781 (c), öppnat ett behov av kompletterande
behandlingsmetoder vid sjukdom. Läkare, sjuksköterskor och sjukgymnaster
bör kunna få pröva alternativa behandlingsmetoder såsom zonterapi och
bindvävsmassage i en försöksverksamhet under kontrollerade former, varvid
man utvärderar om dessa metoder bör ingå i utbildningen i framtiden.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1983/84:781 (c) bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

SoU 1983/84:19

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande icke-konventionella behandlingsmetoder

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:781 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

Vid 2. E 2. Statlig kontroll av läkemedel m. m.

4. Beträffande samhälls inflytande över FoU i fråga om läkemedel (mom. 2 i
hemställan)

Inga Lantz (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 23 med
”Utskottet behandlade” och slutar på s. 24 med ”del (yrkande 1)” bort ha
följande lydelse:

Samhället måste ha det avgörande inflytandet över FoU beträffande
läkemedel. Såsom begärs i motion 1983/84:728 (vpk) i här aktuell del
(yrkande 1) bör därför riksdagen hos regeringen hemställa om förslag som
syftar till ökat samhällsinflytande över FoU beträffande läkemedel.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande samhällsinflytande över FoU i fråga om läkemedel
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:728 yrkande 1 hos
regeringen hemställer om förslag som syftar till ökat samhällsinflytande
över FoU i fråga om läkemedel,

5. Beträffande läkemedelsinformationen (mom. 3 i hemställan)

Inga Lantz (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med
”Utskottet har” och slutar med ”del (yrkande 2)” bort ha följande lydelse:

Inrättandet av läkemedelsinformationsrådet är inte tillräckligt för att bryta
den nuvarande ordningen med läkemedelsbolagens dubbla intressen att ge
information och att öka den egna försäljningen av läkemedel. Såsom föreslås
i motion 1983/84:728 (vpk) måste staten få det avgörande inflytandet över
läkemedelsinformationen. Riksdagen bör därför hos regeringen hemställa
om förslag som syftar till att ali läkemedelsinformation till sjukvårdspersonal
och allmänhet bör övertas av samhället.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande läkemedelsinformationen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:728 yrkande 2 hos
regeringen hemställer om förslag som syftar till att all läkemedelsinformation
till sjukvårdspersonal och allmänhet bör övertas av
samhället, ,

SoU 1983/84:19

6. Beträffande omprövning av läkemedelsregistrering (mom. 4 i hemställan)

Inga Lantz (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 25 som börjar med ”Även
med” och slutar med ”del (yrkande 3)” bort ha följande lydelse:

Kommittén för översyn av läkemedelslagstiftningen m.m. skall enligt
direktiven för översynen bl. a. överväga om någon form av behovsprövning
bör införas i registreringsärenden.

Utskottet anser att registrerade läkemedel bör omprövas med hänsyn till
dokumentation om effekter och biverkningar. Sådan omprövning bör vara
förutsättningslös och ske regelbundet. Enligt utskottets mening tillgodoser
översynsuppdraget inte i tillräcklig utsträckning dessa krav.

Såsom begärs i motion 1983/84:728 (vpk) i här aktuell del (yrkande 3) bör
riksdagen hos regeringen hemställa om förslag som syftar till att redan
registrerade läkemedel i större utsträckning än i dag bör omprövas.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande omprövning av läkemedelsregistrering

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:728 yrkande 3 hos
regeringen anhåller om förslag som syftar till att redan registrerade
läkemedel i större utsträckning än i dag bör omprövas.

SoU 1983/84:19

Innehållsförteckning sida

Sammanfattning 1

E 1. Socialstyrelsen 2

E 2. Statlig kontroll av läkemedel m. m , 21

E 3-E 8. Hälso-och sjukvårdens ansvarsnämnd m. fl. anslag 26

Reservationer — 26

minab/gotab 78271 Stockholm 1984