SoU 1983/84:18

Socialutskottets betänkande
1983/84:18

om anslag m. m. till Socialdepartementet m. m. och till Omsorg om
barn och ungdom (prop. 1983/84:100, bil. 7 delvis)

I betänkandet behandlas i proposition 1983/84:100 bil. 7 framlagda förslag
under A. Socialdepartementet m.m. och under F. Omsorg om barn och
ungdom. I anslutning härtill behandlas ett antal motionsyrkanden, bl. a.
rörande principerna för statsbidragsgivningen till den kommunala barnomsorgen.

Till betänkandet har fogats 18 reservationer av (m), (c), (fp) och (vpk)
samt ett särskilt yttrande av (fp).

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till statsbudget vad
avser medelsanvisningen till socialdepartementet m.m. samt omsorg om
barn och ungdom (avsnitten A och F). Utskottets m-ledamöter reserverar sig
mot medelsanvisningen såvitt avser barnmiljörådet (anslaget F3).

Utskottet behandlar i anslutning till budgetpropositionen i aktuella delar
ett stort antal motionsyrkanden.

Under anslaget A 3 behandlas motionsyrkanden rörande behovet av en
medicinsk språknämnd (s), rörande utvärdering m. m. av den s. k. Minnesotamodellen
för behandling av alkohol- och andra drogmissbrukare (m) samt
om projekt inom vård vid livets slutskede (m). Motionerna avstyrks.

Flera motioner rör statsbidragen till barnomsorgen (anslaget F 1). Samtliga
oppositionspartier reserverar sig till förmån för alternativa förslag till
statsbidragssystem som de lagt fram i sina motioner. Centerpartiet reserverar
sig även till förmån för ett motionsyrkande rörande inriktningen av
barnomsorgen. Motionsyrkanden från vpk rörande kvalitetsnormer som
förutsättning för bidrag samt om utbildning och fortbildning av barnomsorgspersonalen
m. m. avstyrks. Vpk reserverar sig häremot.

Med anledning av en motion från centerpartiet om översyn av statsbidragsreglerna
så att bidrag också kan beviljas till fritidshem med enbart
utvecklingsstörda barn föreslår utskottet att riksdagen tillkännager att
regeringen bör ta upp frågan i samband med beredningen av omsorgskommitténs
förslag.

Under anslaget F1 behandlas också en motion om upphörande med
statsbidrag till daghem drivna i vinstsyfte (s). Utskottet avstyrker motionen.
Mot motiveringen tili utskottets avstyrkande reserverar sig (m), (c) och (fp).
Vidare behandlas under F 1 motioner om införande av obligatorisk förskola
(s), om uppföljning av statsbidragens effekter såvitt avser barn med behov av

I Riksdagen 1983184. 12 sami. Nr 18

SoU 1983/84:18

särskilt stöd (s), om information om alternativ barnomsorg (c) samt om ett
åtgärdsprogram för att förbättra barns och ungdomars förhållanden (vpk).
Dessa motionsyrkanden avstyrks. Vpk reserverar sig till förmån för den
sistnämnda motionen.

Under anslaget F2 behandlas motionsyrkanden om ökat språkstöd för
invandrar- och minoritetsbarn i förskoleåldern och under F4 yrkanden
rörande kostnaderna för adoption av utländska barn (s. vpk) samt om
adoption genom auktoriserad organisation (s). Samtliga motionsyrkanden
avstyrks. Vpk reserverar sig till förmån för sin motion.

FEMTE HUVUDTITELN
Socialdepartementet m. m.

1. Al. Socialdepartementet. A2. Kommittéer m.m. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkterna Al och A2 (s. 15 och 16) samt
hemställer

1. att riksdagen för budgetåret 1984/85 anvisar till Socialdepartementet
ett förslagsanslag av 19 752000 kr.,

2. att riksdagen för budgetåret 1984/85 anvisar till Kommittéer m. m.
ett reservationsanslag av 22500000 kr.

2. A3. Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet. Regeringen
har under punkt A 3 (s. 16-20) föreslagit riksdagen att till Forskningsoch
utvecklingsarbete samt försöksverksamhet för budgetåret 1984/85 anvisa
ett reservationsanslag av 27417 000 kr.

Motioner

I motion 1983/84:406 av Gunnar Olsson (s) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av
en medicinsk språknämnd.

I motion 1983/84:1627 av Blenda Littmarck m.fl. (m) hemställs att
riksdagen vid behandlingen av proposition 1983/84:100. bil. 7 som sin mening
ger regeringen till känna att under anslaget A 3. Forsknings- och utvecklingsarbete
samt försöksverksamhet bör reserveras 1 000000 kr. för utvärdering
och överförande till svenska förhållanden av den s. k. Minnesotamodellen
för behandling av alkohol- och andra drogmissbrukare.

I motion 1983/84:2238 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inom ramen för
anslaget A 3. Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet bör
avdelas medel som förbehålls projekt inom vård vid livets slutskede.

SoU 1983/84:18

Utskottet

Från anslaget utgår bidrag till forskning, undersökningar, utvecklingsarbete
och försöksverksamhet inom socialdepartementets verksamhetsområde.
Den till socialdepartementet knutna delegationen för social forskning (DSF)
bereder ansökningar om bidrag från anslaget. I den av riksdagen antagna
forskningspropositionen (1981/82:106, UbU37, rskr397) har delegationen
för social forskning fått huvudansvaret för forskning som avser social- och
hälsovårdsområdet (med utgångspunkt i ett samhälls- och beteendevetenskapligt
perspektiv) samt för tillämpad forskning. I budgetpropositionen
uppges bl. a. att inom delegationen f. n. arbetar fem initiativgrupper med
uppgift att inventera forskningsbehov inom områden där de hittillsvarande
insatserna är otillräckliga. Vidare redogörs översiktligt för inriktningen av
delegationens arbete och för aktuella forsknings- och utvecklingsprojekt.

I motion 1983184:406 av Gunnar Olsson (s) begärs att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet av en medicinsk
språknämnd. Motionären framhåller att det är mycket angeläget att såväl
patienter som anhöriga förstår det medicinska allmänspråket och att den
medicinska terminologin är så begriplig som möjligt. Motionären erinrar
bl. a. om den nya hälso- och sjukvårdslagens stadganden om patientinformation
och anför att många av de ärenden som behandlas i landstingens
förtroendenämnder har sin grund i kommunikationsproblem mellan vårdgivare
och vårdtagare. En medicinsk språknämnd bör därför inrättas för att
ägna sig åt sådana medicinska uttryck som används i patientvården.
Motionären hänvisar vidare till att frågan om en medicinsk språknämnd
utretts av socialstyrelsen i samarbete med Svenska läkaresällskapet och
Svenska språknämnden. Utredningen utmynnade i förslaget att en medicinsk
språknämnd knuten till Svenska språknämnden borde inrättas. Förslaget har
dock inte genomförts vilket motionären beklagar.

Frågan om det medicinska språket har behandlats av utskottet vid flera
tillfällen, senast våren 1983. I utskottets betänkande SoU 1982/83:21, vartill
hänvisas, har en utförlig redogörelse lämnats för tidigare riksdagsbehandling
av frågan och för de utredningar som företagits på området. Det utredningsförslag
som motionären hänvisar till, en rapport kallad Medicinsk språkvård,
överlämnades av regeringen i december 1979 till Svenska språknämnden.
Nämnden har emellertid inte tillförts några ytterligare resurser. Den saknar
medicinsk expertis och har därför inte vidtagit någon åtgärd med anledning
av rapporten.

I den motion till riksmötet 1982/83, vari frågan senast togs upp, föreslogs
att riksdagen hos regeringen skulle begära att en grupp för språkvetenskaplig
granskning av medicinsk terminologi skulle tillsättas, förslagsvis finansierad
ur anslaget till social forskning. Utskottet avstyrkte motionen och anförde
(SoU 1982/83:21 s.6).

SoU 1983/84:18

Hälso- och sjukvårdslagen har lagt ett ökat ansvar på sjukvårdshuvudmännen
när det gäller patienternas rätt till information och kontakten mellan
patienter och vårdpersonal. Utskottet anser emellertid att det finns anledning
att överväga vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas för att påskynda
utvecklingen. Härvid bör bl. a. uppmärksammas att det i rapporten Medicinsk
språkvård konstaterats att det medicinska fackspråket påverkar
allmänspråket inom vården. Skapandet av en enhetligare och klarare
terminologi inom det medicinska fackspråket skulle därför kunna verksamt
bidra till ett bättre fungerande och på längre sikt mer lättbegripligt
medicinskt allmänspråk.

Enligt utskottets uppfattning talar starka skäl för en lösning sorn innebär
ett samlat ansvar för den medicinska språkvården. Det ankommer på
socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen att med beaktande av de synpunkter
utskottet ovan anfört överväga erforderliga åtgärder för att tillgodose
behovet av medicinsk språkvård.

Enligt vad utskottet erfarit har ännu inga åtgärder vidtagits i frågan.
Utskottets inställning är emellertid fortfarande att behovet av medicinsk
språkvård är stort och att konkreta åtgärder måste komma till stånd, bl. a. för
att uppfylla intentionerna i hälso- och sjukvårdslagen, där krav ställs på
information till patienterna om deras sjukdomstillstånd m. m. och pä samråd
med dem rörande vårdens utformning. Utskottet förutsätter att socialstyrelsen
nu skyndsamt tar initiativ till överläggningar med sjukvårdshuvudmännen
och så snart det kan ske framlägger förslag till hur behovet av en
medicinsk språkvård kan tillgodoses. Motionen påkallar därför ingen
riksdagens åtgärd och avstyrks.

I motion 1983/84:1627 ar Blenda Littmarck m.fl. (m) föreslås att 1 000 000
kr. reserveras under anslaget för utvärdering och överförande till svenska
förhållanden av den s. k. Minnesotamodellen för behandling av alkohol- och
andra drogmissbrukare. Enligt motionärerna är Minnesotamodellen, som
bedrivs vid behandlingsinstitutionen Hazelden i USA, en av de internationellt
mest uppmärksammade och framgångsrika moderna behandlingsformerna
för alkohol- och andra drogmissbrukare. I motionen beskrivs
Minnesotamodellen som ett samlat system för upplysning och andra förebyggande
åtgärder, behandling och eftervård. Vid Hazelden genomgår patienterna
under 28 dagar en genomgripande behandling för avgiftning,
medicinsk behandling samt rådgivning. Eftervårdsarbetet bedrivs i samarbete
med Anonyma Alkoholister (A A) och utgör en viktig förutsättning för den
sociala återanpassningen av missbrukarna. Behandlingen och eftervårdsarbetet
engagerar även missbrukarnas omgivning, främst familjen men även
arbetskamrater och arbetsgivare som erhåller viss utbildning och råd om hur
återanpassningen skall gå smidigast. Till Hazelden skickar företag och
institutioner från hela USA och från andra länder sina medarbetare och
patienter för behandling. Motionärerna uppger vidare att även svenska
företag, föreningar och kommuner har bekostat vistelse vid Hazelden för
svenska medborgare och uttryckt stor tillfredsställelse med behandlingsutfallet.
För svenskt arbete med behandling av alkohol- och andra drogmissbru -

SoU 1983/84:18

kare kan ett överförande och anammande av Minnesotamodellen innebära
en väsentlig förnyelse, anför motionärerna, som anser att särskilt modellens
samordning av upplysande, tidigt ingripande, behandlande och eftervårdande
insatser är av stort intresse. En överföring av modellen till svenska
förhållanden fordrar ett förberedande studie- och utredningsarbete. Motionärerna
anser därför att riksdagen bör bevilja medel för projektering m. m.
Medlen bör kunna utnyttjas av organisationer och enskilda som avser att
studera Minnesotamodellen resp. utreda förutsättningarna för dess överförande
till svenska förhållanden.

Enligt vad utskottet erfar är man från socialstyrelsens sida inte främmande
för att Minnesotamodellen etableras i Sverige. Socialstyrelsen uppger att
modellen förefaller effektiv beträffande tidiga alkoholister som inte hunnit
slås ut från arbete och familj, och enligt styrelsen skulle den kunna utgöra ett
komplement till redan befintliga vårdinrättningar. Mot bakgrund härav har
socialstyrelsen beslutat att ekonomiskt stödja en konferens om Minnesotamodellen
som ordnas i Stockholm den 13-18 maj.

Delegationen för social forskning anför i sin verksamhetsberättelse för
1982, utgiven i oktober 1983, att missbruk av olika beroendeframkallande
medel utgör ett betydande samhällsproblem och delegationen menar att så
kommer att förbli under överskådlig tid. Kravet på forskningsinsatser
kommer enligt DSF snarare att öka än att minska. När det gäller alkoholvården
håller DSF för sannolikt att nya initiativ kommer att tas för att förbättra
vård- och behandlingsinsatserna. DSF anser att det är viktigt att ökad
forskning på detta område kommer till stånd (s. 28-29).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att pröva nya
modeller för rehabilitering av missbrukare. Utvecklingsprojekt rörande
Minnesotamodellen bör således väl kunna komma i fråga för stöd, under
förutsättning att de uppfyller allmänna krav på vetenskaplig kvalitet m. m.
Utskottet anser emellertid inte att det är lämpligt att riksdagen, såsom
föreslås i motionen, uttalar att medel bör reserveras till förmån för ett visst
projekt. Det bör ankomma på DSF att göra erforderliga prioriteringar
mellan olika ansökningar och på sedvanligt sätt bedöma vilka forsknings- och
utvecklingsprojekt som bör beviljas medel från anslaget. Motionen avstyrks
därför.

I motion 1983184:2238 av Nils Carlshamre m.fl. (m) föreslås att det inom
ramen för anslaget avdelas medel som förbehålls projekt inom vård vid livets
slutskede. I motionen redogörs för ett sådant projekt bedrivet vid Ersta
sjukhus i Stockholm. Som övergripande mål för verksamheten anges att
vården skall inriktas på att behandla människan mera än sjukdomen, vars
symtom dock skall bekämpas, speciellt när det gäller smärta. Åtgärderna
avser att skänka värdighet, frihet från ångest och smärta och därigenom
förbättra kvaliteten på det liv som återstår. Förutom det övergripande målet
om höjd livskvalitet för återstående levnadsdagar skall vården också

SoU 1983/84:18

möjliggöra för den enskilde sjuke att i så stor utsträckning som möjligt leva
sin sista tid i nära kontakt med familj och samhälle.

Kriterierna för att anslutas till verksamheten vid Ersta sjukhus är fastställd
diagnos och viss begränsad överlevnadstid. Vården är framför allt inriktad på
symtomatisk behandling, vilket bl. a. innebär att smärtlindring i alla former
erbjuds utan hänsyn till tillvänjningsrisk. Vistelse i hemmet underlättas på
olika sätt för den som så önskar så länge det är möjligt. Enligt motionärerna
önskar Ersta nu inrätta en avdelning med 18 platser för sluten omvårdnad av
dem som den allra sista tiden måste tas in på sjukhus. Frågan om hur
investeringen skall finansieras är emellertid inte löst. Motionärerna menar
att Erstaprojektet har betydelse för hela landet och att det är nödvändigt att
följa utvecklingen beträffande vård i livets slutskede genom bl. a. försöksverksamhet.

Frågor som rör vården i livets slutskede har diskuterats tidigare av
riksdagen. När frågan togs upp i riksdagen år 1974 uttalade socialutskottet
(SoU 1974:31) att de problemställningar av skiftande natur som är förbundna
med sjukvård i livets slutskede borde bli föremål för en allsidig översyn. Med
anledning härav tillkallade dåvarande regeringen i november 1974 sakkunniga
för att utreda Vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede,
SLS-utredningen. Utredningen avlämnade 1979 sitt huvudbetänkande I
livets slutskede (SOU 1979:59). I regeringens skrivelse 1982/83:31, behandlad
av utskottet i betänkande SoU 1982/83:7, redovisades vilka åtgärder
dåvarande regeringen vidtagit med anledning av utredningens betänkanden
och rapporter. Regeringen hade bl. a. för avsikt att uppdra åt socialstyrelsen
att utarbeta ett underlag för lokala vårdprogram för vård av döende. I ett
sådant underlag borde bl. a. personlig omvårdnad, psykologisk omvårdnad,
etiska och religiösa frågor, smärtlindring samt vård i hemmet ingå. Enligt vad
utskottet erfarit är socialstyrelsen f. n. i färd med att utarbeta ett sådant
underlag till vårdprogram.

I regeringsskrivelsen redogjordes vidare för pågående forskning och
försöksverksamhet som direkt eller indirekt berörde kvaliteten på vården av
svårt sjuka och döende. Bl. a. beskrevs den försöksverksamhet vid Ersta
sjukhus som omtalas i den nu aktuella motionen. Vidare beskrevs ett
liknande projekt som påbörjades hösten 1982 vid ålderdomshemmet BräckeVästergård
i Göteborg på initiativ av professor Sven-Olof Brattgård.
Utskottet har erfarit att utvärderingen av det sistnämnda projektet stöds av
delegationen för social forskning, medan Erstaprojektet fått avslag på sin
bidragsansökan med hänvisning till att något fullständigt forskningsprogram
inte ingivits.

Vidare kan här nämnas att socialdepartementet den 18 januari 1982
anordnade ett symposium med rubriken Sjukvård i livets slutskede för att
ytterligare belysa SLS-utredningens förslag. I den rapport som utarbetats
från symposiet (Ds S 1982:6) redogörs ytterligare för projekten vid Bräcke -

SoU 1983/84:18

Västergård och Ersta samt för andra projekt sorn rör landstingsansluten
hemsjukvård för döende patienter.

Sammanfattningsvis pågår alltså på flera håll forskning och försöksverksamhet
som direkt eller indirekt berör kvaliteten på vården av svårt sjuka
eller döende. Det gäller bl. a. försök med vårdplanering, personalrörlighet
och hemsjukvård. Utskottet anser det angeläget att stödja fortsatt forskning i
dessa frågor. Som utskottet ovan framhållit är det emellertid inte lämpligt att
riksdagen uttalar sig i frågan om stöd till något visst projekt. Utskottet vill
dessutom erinra om att DSF i det aktuella fallet inte fått in något fullständigt
forskningsprogram. Motionen avstyrks därför.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.

Utskottet hemställer

1. beträffande behovet av en medicinsk språknämnd
att riksdagen avslår motion 1983/84:406,

2. beträffande utvärdering m. m. av den s. k. Minnesotamodellen
att riksdagen avslår motion 1983/84:1627,

3. beträffande vård vid livets slutskede

att riksdagen avslår motion 1983/84:2238,

4. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Forsknings- och
utvecklingsarbete samt försöksverksamhet för budgetåret 1984/85
anvisar ett reservationsanslag av 27417000 kr.

3. A 4. Extra utgifter. A 5. Vissa byggnadsarbeten m. m. inom socialdepartementets
verksamhetsområde. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkterna A 4 och A 5 (s. 20-24) och hemställer

1. att riksdagen för budgetåret 1984/85 anvisar till Extra utgifter ett
reservationsanslag av 1640000 kr.,

2. att riksdagen för budgetåret 1984/85 anvisar till Vissa byggnadsarbeten
m. m. inom socialdepartementets verksamhetsområde ett
reservationsanslag av 400000 kr.

Omsorg om barn och ungdom

4. F 1. Bidrag till kommunal barnomsorg. Regeringen har under punkt F 1 (s.
92-94) föreslagit riksdagen att till Bidrag till kommunal barnomsorg för
budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 6515000000 kr.

Motioner

I motion 1983/84:543 av Bengt Silfverstrand (s) och Lars-Erik Lövdén (s)
hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en ändring av gällande bestämmelser
i fråga om statsbidrag till barnomsorgen innebärande att statsbidrag inte i
någon form skall utgå till privata daghem som bedrivs i rent vinstsyfte,

SoU 1983/84:18

2. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen i övrigt anförs om principerna för barnomsorgen.

I motion 1983/84:633 av Rosa Östh (c) och Ulla Tillander (c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av att erfarenheter av alternativ barnomsorg sammanställs
och att information därom ges till kommunerna.

I motion 1983/84:889 av Agne Hansson (c) och Sivert Carlsson (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om en fördelningspolitiskt
rättvisare statsbidragsgivning till barnomsorgen.

I motion 1983/84:1224 av Bo Södersten (s) och Yngve Nyquist (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning om införande av
obligatorisk förskola enligt de principer som skisserats i motionen.

I motion 1983/84:1630 av Margareta Palmqvist (s) och Sylvia Pettersson (s)
hemställs att riksdagen begär att regeringen i sin uppföljning av det nya
statsbidragets effekter uppmärksammar frågan om statsbidrag till kommunens
kostnader för barn med behov av särskilt stöd.

I motion 1983/84:1640 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer om ett samlat program för att förbättra barns och
ungdomars förhållanden med beaktande av vad som anförs i motionen.

I motion 1983/84:2054 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar att målsättningen bör vara att alla barn upp till 12 år
skall kunna beredas plats i samhällets barnomsorg, vilket också bör vara
riktmärke för den nya plan som är under utarbetande,

2. att riksdagen uttalar att utbyggnaden av barnomsorgen bör ske i
kommunal regi i form av daghem och fritidshem och att familjedaghemmen
därvid på sikt endast bör utgöra ett komplement för barn i speciella
situationer,

3. att riksdagen uttalar att för kommunerna bindande kvalitetsnormer för
barnomsorgen bör utarbetas och fastställas innebärande

a) att ytnormen återinförs och fastställs till 9-9,5 m2 per plats, men att
dispens skall kunna ges till 7-7,5 m2 per plats vid särskilt goda planlösningar,

b) att gruppstorleken fastställs till högst 10 barn i åldern 0,5-3 år. till 15
barn i åldrarna 3-7 år och 7-12 år och 12-15 barn i s. k. utvidgad
syskongrupp,

c) att personaltätheten fastställs till 0,40 i åldersgruppen 0,5-3 år, 0,20 i
åldersgruppen 3-7 år och 0,17 i åldersgruppen 7 år och uppåt,

4. att riksdagen uttalar att fasta vikarier bör anställas inom barnomsorgen,
motsvarande en vikarie per fem anställda,

5. att riksdagen uttalar att nuvarande statsbidragssystem för barnomsorgen
skall ersättas av ett driftbidrag motsvarande 75% av kommunens
nettokostnader för driften.

SoU 1983/84:18

6. att riksdagen uttalar att t. v. inrätta ett anordningsbidrag för heltidsförskola
och fritidshem motsvarande 20 % av kommunernas investeringskostnader
per plats i syfte att förverkliga 1976 års beslut om en utbyggnad av
barnomsorgen,

7. att riksdagen uttalar sig för en höjning av barnomsorgsavgiften till
2,95%,

8. att riksdagen uttalar att uppdelningen i barnskötar- och förskollärartjänster
på sikt bör avskaffas och ersättas av en tjänsteform benämnd
förskollärare,

9. att riksdagen uttalar att kommunerna bör ges rätt att anlita den
stödpersonal för barn med särskilda behov som befinns erforderlig och att i
efterhand, sedan särskild redovisning skett, erhålla full kostnadstäckning
från staten för denna stödpersonal.

1 motion 1983/84:2057 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande att
regler för allmän behörighet för personal inom barnomsorgen införs,

2. att som en följd av yrkande 1 riksdagen hos regeringen hemställer om
åtgärder för att redan anställd personal inom utbildningsyrket och som
saknar formell behörighet ges möjlighet att med bevarad lön erhålla sådan
behörighet,

3. att riksdagen uttalar att personalen inom barnomsorgen genom kommunens
försorg bör beredas möjlighet till fortbildning motsvarande 30
timmar/år.

Motiveringen till motionsyrkandena finns i motion 1983/84:2056.

I motion 1983/84:2078 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen hos regeringen begär förslag till nytt statsbidragssystem
i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen (yrkande 4).

I motion 1983/84:2109 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är
i fråga,

2. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som anförts om
inriktningen av barnomsorgen,

3. att riksdagen beslutar att anta de regler för statsbidrag till barnomsorgen
som gällde för år 1982 samt att till Bidrag till kommunal barnomsorg
anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 600 milj. kr. minskat
förslagsanslag av 5 915000000 kr.

I motion 1983/84:2235 av Rune Backlund (c) och Ulla Tillander (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av statsbidragsreglerna
för fritidshemsverksamhet så att statsbidrag också kan beviljas till
fritidshem med enbart utvecklingsstörda barn.

1 motion 1983/84:2445 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya statsbidragsregler

SoU 1983/84:18

för barnomsorgen med samma statsbidragsrätt för enskilda förskolor som för
kommunala och som även i övrigt uppfyller i motionen anförda krav
(yrkande 2).

Utskottet

Inledning

Under förevarande avsnitt behandlas anslaget rörande statens stöd till den
kommunala barnomsorgen. I samband härmed behandlas ett antal motionsyrkanden
rörande bl. a. principerna för statsbidragsgivningen, kvalitetsnormer
inom barnomsorgen, personalutbildning m. m.

Vissa av yrkandena har samma innehåll som yrkanden som behandlades av
riksdagen i december 1983 då beslut togs om nya statsbidragsregler för
barnomsorgen (prop. 1983/84:9, SoU 12, rskr43). Med hänsyn bl. a. till den
korta tid som förflutit sedan utskottet avgav sitt betänkande i angivna ärende
hänvisar utskottet i det följande i många fall till den tidigare motiveringen.

Statsbidragssystem för barnomsorgen

Det av riksdagen i december 1983 antagna statsbidragssystemet är
utformat på följande sätt.

Statsbidrag utgår per inskrivet barn i daghem, fritidshem och familjedaghem
kombinerat med ett bidrag per årsarbetare i daghem och fritidshem. Ett
särskilt bidrag utgår för barn med behov av särskilt stöd beräknat i
förhållande till antalet inskrivna barn i daghem och fritidshem. Vidare vidgas
bidragsgivningen till att även omfatta den öppna förskolan. Följande
bidragsbelopp gäller fr.o.m. den 1 januari 1984.

a) Daghem

för varje barn inskrivet heltid (minst 7 tim./dag) 22 000 kr.

för varje barn inskrivet deltid (mellan 4 och 7 tim./dag) 11 000 kr.

b) Fritidshem; för varje inskrivet barn 7 000 kr.

c) Bidrag per årsarbetare i daghem och fritidshem 30 000 kr.

d) Familjedaghem

förvarjebarninskrivetheltid(minst7tim./dag) 15 000 kr.

för varje barn inskrivet deltid (mindre än 7 tim./dag) 7 500 kr.

e) Öppen förskola; per enhet 50 000 kr.

f) Barn med behov av särskilt stöd:

Bidragförvart 10:e inskrivet barn i daghem och fritidshem 6 000 kr.

Bidrag per inskrivet barn i daghem och fritidshem kan även utgå för
verksamhet som har annan huvudman än kommunen under förutsättning att
daghemmet eller fritidshemmet finns angivet i kommunens barnomsorgsplan.
Därutöver kan under vissa förutsättningar utgå bidrag för en årsarbetare
per avdelning i daghem och fritidshem som drivs i annan än kommunal
regi.

SoU 1983/84:18

I motioner från samtliga oppositionspartier läggs från olika principiella
utgångspunkter fram förslag till ett annorlunda utformat statsbidragssystem.

I motion 1983184:2054 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att nuvarande
statsbidragssystem skall ersättas av ett driftbidrag motsvarande 75 % av
kommunernas nettokostnader för driften (yrkande 5). Motionärerna yrkar
vidare att riksdagen uttalar sig för en höjning av barnomsorgsavgiften till
2,95% för att finansiera driftbidraget (yrkande T). Enligt motionärerna
måste statsbidragen utformas så att de dels blir en verklig stimulans för
kommunernas utbyggnad av barnomsorgen, dels gynnar en kvalitativt bra
barnomsorg.

I motion 1983184:2078 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) begärs förslag till
nytt statsbidragssystem i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen
(yrkande 4). Enligt motionärerna bör statsbidragssystemet reformeras så att
visst bidrag i fortsättningen utgår per barn i förskoleåldern inom kommunen.
De förtroendevalda i kommunen bör inom denna ram anförtros att fördela
medlen på det sätt som bäst motsvarar behoven i resp. kommun. Vidare
anser motionärerna att enskilda initiativ inom barnomsorgen bör stimuleras,
att bestämmelserna om vistelsetider bör ändras och att deltidsförskolan bör
räknas in i underlaget för statsbidrag.

I motion 1983/84:2109 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar anta de statsbidragsregler som antogs av riksdagen hösten 1981 men
som upphävdes genom ett nytt riksdagsbeslut hösten 1982 (yrkande3 delvis).
Reglerna innebar att bidrag skulle utgå med 40 % av kommunens bruttokostnader
för daghem, fritidshem, familjedaghem, deltidsförskolor och öppna
förskolor. Om yrkandet antas innebär detta enligt motionärerna en besparing
med 600 milj. kr. och anslaget bör därför sänkas i motsvarande mån
(yrkande3 i motsvarande del).

I motion 1983/84:2445 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag till nya statsbidragsregler för barnomsorgen
med samma statsbidragsrätt för enskilda förskolor som för kommunala och
som även i övrigt uppfyller i motionen anförda krav (yrkande 2). Motionärerna
anser bl. a. att deltidsförskolan skall berättiga till motsvarande statsbidrag
som heltidsförskolan, att lång daghemsvistelse inte får leda till ett oproportionerligt
stort statsbidrag jämfört med kortare vistelsetider samt att
kommunerna skall ha möjligheter att komplettera barnomsorgsutbudet med
entreprenadförfarande.

I motion 1983184:889 av Agne Hansson (c) och Sivert Carlsson (c) yrkas
slutligen att riksdagen hos regeringen skall anhålla om förslag till en
fördelningspolitiskt rättvisare statsbidragsgivning till barnomsorgen. Enligt
en sammanställning i motionen utgår statsbidrag till barnomsorg med 16 768
kr. per barn i Stockholms kommun medan Mönsterås kommun får 2681 kr.
per barn. Översatt på medborgarna innebär detta enligt motionärerna att de
30 % av barnfamiljerna som får en plats inom den kommunala barnomsorgen
subventioneras av samhället med upp till 90000 kr. per barn och år medan de

SoU 1983/84:18

70 % sorn får klara barnomsorgen på egen hand inte får ett enda öre i
ersättning av samhället. Mot den nu angivna bakgrunden blir statsbidragssystemet
djupt orättvist både från socialpolitisk och fördelningspolitisk utgångspunkt,
anser motionärerna. Mer rättvist mot svaga regioner skulle vara ett
statsbidrag till kommunerna per barn.

Det statsbidragssystem som riksdagen antog i december 1983 och som
började gälla den 1 januari 1984 har enligt utskottets mening bl. a. den
fördelen att statsmakterna får en bättre kontroll över den framtida kostnadsutvecklingen.
Utskottet ser vidare som positivt att det nya systemet ger ökat
utrymme för lokala lösningar som kan främja ett bättre resursutnyttjande
utan att de sociala och pedagogiska målen eftersätts. Bidragen är vidare
utformade så att de främjar en fortsatt utbyggnad av förskole- och
fritidshemsverksamheten. Med hänvisning härtill och till att endast några
månader förflutit sedan bidragssystemet antogs ser utskottet inget skäl att nu
diskutera införandet av ett helt nytt bidragssystem. Det anförda innebär att
utskottet avstyrker motionerna 1983/84:2054 yrkandena 5 och 7, 2078
yrkande 4, 2109 yrkande 3, 2445 yrkande 2 samt 889.

Regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrks.

Vissa andra statsbidragsfrågor

I motion 1983184:543 av Bengt Silfverstrand (s) och Lars-Erik Lövdén (s)
begärs att statsbidragsreglerna ändras så att statsbidrag inte i någon form
skall kunna utgå till privata daghem som bedrivs i rent vinstsyfte (yrkande 1).
I motionen redogörs för ett initiativ med ett privat daghem i handelsbolagsform
som tagits i Höganäs kommun. Motionärerna anser att risken är
uppenbar för att marknaden och vinstmotivet kommer att skapa en typ av
kategoridaghem som strider mot målsättningen att barnomsorgen skall vara
en social rättighet som utgår efter behov och inte efter ekonomisk bärkraft.
Om ekonomisk effektivitet blir ett självändamål talar mycket för att man ger
avkall på andra funktioner som tar tid, som barn med särskilda behov av
omsorg och tillsyn, anförs det vidare i motionen.

Under en interpellationsdebatt om statsbidragen till privata daghem den
30 januari 1984 kom diskussionen in på planerna att från visst näringslivshåll
bedriva daghemsverksamhet i aktiebolagsform. Socialminister Sten Andersson
uttalade då bl. a. följande.

Herr talman! För att inte barnomsorgsbolaget skall startas på felaktiga
premisser och därmed löpa risk för ekonomiskt fiasko, vill jag meddela att
debatten här har övertygat mig om att jag bör föreslå regeringen att inga
statsbidrag beviljas privata daghem drivna i vinstintresse.

(Snabbprotokoll 1983/84 nr68 anf. 31 s. 46.)

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motionen,
nämligen att om en daghemsverksamhet drivs i vinstsyfte lönsamhetsintresset
riskerar att komma i konflikt med intresset av en god kvalitet på

SoU 1983/84:18

barnomsorgen. Då emellertid frågan om en sådan ändring av statsbidragsreglerna
som föreslås i motionen redan övervägs inom socialdepartementet är
det inte påkallat med något initiativ från riksdagens sida. Motionen avstyrks
därför såvitt nu är i fråga (yrkande 1).

I motion 1983184:1630 av Margareta Palmqvist (s) och Sylvia Pettersson (s)
hemställs att riksdagen begär att regeringen i sin uppföljning av det nya
statsbidragets effekter uppmärksammar frågan om statsbidrag till kommunens
kostnader för barn med behov av särskilt stöd. Bidraget till barn som är i
behov av särskilt stöd är utformat som ett schablonbelopp på 6000 kr. per år
för vart tionde inskrivet barn i dag- och fritidshem. Enligt motionärerna tar
bidraget inte hänsyn till de lokala förhållandena eller till hur många barn som
verkligen måste placeras med förtur av sociala eller liknande skäl. Kommuner
med stort behov av att placera barn av sociala skäl är många gånger också
sådana kommuner där den ekonomiska situationen är ansträngd. Utformningen
av bidragsreglerna måste därför ses över så att de tar hänsyn till de
olika förhållanden som råder i kommunerna. Exempel på vad som bör vägas
in är enligt motionärerna invandrarandel, befolkning i glesbygd, bostadsområden
med hög rörlighet i befolkningen och liknande faktorer som avspeglar
den sociala situationen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns skäl att uppmärksamma
effekterna av utformningen av bidraget till barn med behov av särskilt
stöd. I samband med att utskottet i höstas behandlade propositionen om de
nya statsbidragsreglerna hade utskottet att ta ställning till en motion om
fortlöpande uppföljning av bidragssystemet. Utskottet förutsatte då som
självklart att regeringen skulle bevaka vilka konsekvenser de nya statsbidragen
får för kommunernas utbyggnadsplaner och för innehållet och kvaliteten
i barnomsorgen. Motionen ansågs därför inte påkalla något initiativ från
riksdagens sida (SoU 1983/84:12 s. 26). Utskottet utgår från att regeringen i
sin uppföljning av statsbidragsreglerna även beaktar vad utformningen av
bidraget till barn med behov av särskilt stöd får för effekter. Någon åtgärd av
riksdagen med anledning av motionsyrkandet är således inte erforderlig.
Motion 1983/84:1630 avstyrks alltså.

I motion 1983184:2054 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen
beslutar att t. v. inrätta ett anordningsbidrag för heltidsförskola och fritidshem
motsvarande 20 % av kommunernas investeringskostnader per plats i
syfte att förverkliga 1976 års beslut om en utbyggnad av barnomsorgen
(yrkandeö). Motionärerna syftar på att riksdagen år 1976 fastställde att
100000 nya daghemsplatser och 50000 nya fritidshemsplatser skulle börja
byggas under femårsperioden 1976-1980. Enligt motionärerna fattas ca
60 000 platser i daghem och fritidshem innan utbyggnadsplanen är förverkligad.
Anordningsbidraget skulle enligt motionärerna täcka 20 % av kommunernas
investeringskostnader för dessa platser.

Utskottet behandlade ett identiskt motionsyrkande från vänsterpartiet

SoU 1983/84:18

kommunisterna hösten 1983. Utskottet avstyrkte då yrkandet och anförde
(SoU 1983/84:12 s. 13).

När det gäller frågan om ett särskilt anordningsbidrag bör framhållas att ett
sådant tidigare funnits, men att det år 1977 ersattes av ett renodlat kraftigt
förstärkt driftbidrag i vilket ökade kapitaltjänstkostnader i stället beaktades
vid beräkningen av driftbidraget (jfr prop. 1975/76:92 s. 21 och SoU
1975/76:28 s. 21 och 22). Ändringen utformades med utgångspunkt i en
principöverenskommelse med Svenska kommunförbundet som syftade till
att åstadkomma enklare regler för bidragsgivningen.

Vad utbyggnaden av barnomsorgen beträffar vill utskottet erinra om att
utskottet tidigare under detta riksmöte understrukit att det är utomordentligt
viktigt att en plan för den fortsatta utbyggnaden snarast utarbetas. Mot
bakgrund av att riksdagen redan hösten 1981 efterlyst en sådan plan fann
utskottet det otillfredsställande att arbetet med en sådan plan inte fortskridit
längre (SoU 1983/84:12 s. 36). Utskottet ansåg att regeringen med förtur
borde slutföra arbetet med den av riksdagen tidigare begärda utbyggnadsplanen
så att den kunde framläggas för riksdagen under innevarande riksmöte.
Detta borde ges regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet. Med
hänsyn härtill och då ingenting framkommit sedan föregående riksdagsbehandling
som skulle föranleda ett annat ställningstagande till frågan om
inrättandet av anordningsbidrag, avstyrks motionen i här aktuell del
(yrkande 6).

Inriktningen av barnomsorgen

Bengt Silfverstrand (s) och Lars-Erik Lövdén (s) anser i motion 1983/
84:543 att det finns skäl att förnya, förenkla och utveckla barnomsorgen inom
ramen för det kommunala ansvaret. De som utnyttjar tjänsterna bör t. ex. få
ett större inflytande över sina egna angelägenheter, menar motionärerna.
Mångfald kan säkert åstadkommas genom ett sådant ökat inflytande, gärna
med visst kostnadsansvar för personal och föräldrar vid de olika barnstugorna.
Föräldrakooperativ kan sannolikt under vissa förutsättningar vara
värdefulla komplement till kommunens egen barnomsorg, anför motionärerna
vidare. Vad som i motionen anförs om principerna för barnomsorgen bör
riksdagen ge regeringen till känna (yrkande2).

I motion 1983184:2109 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) framhålls att
samhällets barnomsorg i högre grad måste anpassas till hur samhället
förändras samt till de lokala behoven och förutsättningarna i de olika
kommunerna. Detta kan enligt motionärerna ske genom ökad frihet för
kommunerna att utforma verksamheten i daghem och fritidshem. Vidare bör
den kommunala barnomsorgen utgå från barnens behov och förutsättningar.
God kvalitet inom barnomsorgen sägs i motionen bestå av bl. a. en aktiv
föräldrasamverkan, låg personalomsättning och små enheter i barnens
närmiljö. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som i

SoU 1983/84:18

motionen anförts om inriktningen av barnomsorgen (yrkande2).

F. n. bedrivs en omfattande försöksverksamhet i många kommuner med
inriktning på kortare beslutsgång, större kostnadsansvar för personalen och
stimulans för personliga insatser. Utskottet har erfarit att socialstyrelsen i
april eller maj i år kommer att lägga fram en rapport om annorlunda
lösningar inom barnomsorgen. Genom rapporten fullföljs det uppdrag som
socialstyrelsen givits av regeringen med anledning av ett tidigare riksdagsbeslut
(prop. 1980/81:205, SoU 1981/82:1, rskr38), "att i samråd med Svenska
kommunförbundet sammanställa erfarenheter och finna modeller för verksamheten
inom hela barnomsorgen som är anpassade till morgondagens
behov av en god barnomsorg”. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att
någon riksdagens åtgärd är erforderlig med anledning av motionerna såvitt
nu är i fråga. Utskottet avstyrker motion 1983/84:543 yrkande 2 och motion
1983/84:2109 yrkande 2.

I motion 1983184:1224 begär Bo Södersten (s) och Yngve Nyquist (s) att
riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning om införande av
obligatorisk förskola enligt de principer som skisserats i motionen. Motionärerna
har hämtat exempel från Frankrike och Östtyskland. I dessa båda
länder erbjuds praktiskt taget alla barn från tre års ålder plats i förskolan.
Grupperna i den franska skolan är stora, runt 25-30 barn, och leds av en
ensam lärare. Skolgången äger vanligtvis rum mellan 8.30 och 15.30. Den
pedagogiska uppläggningen är i det franska fallet mycket hårt strukturerad.
Förutom pedagogiska aktiviteter ingår också ett ordentligt mål lagad mat och
utrymme för sömn eller vila i verksamheten. Motionärerna gör gällande att
man i Sverige med givna resurser skulle kunna erbjuda plats åt alla barn från
tre år och uppåt i barnomsorgen om den svenska förskolan organiserades
efter nyssnämnda principer. Förskolan skulle också på ett helt annat sätt än
vad som är fallet i dag erbjuda möjligheter till en mjuk övergång till den
"riktiga skolan”, hävdar motionärerna.

Utskottet anser inte att det av motionärerna skisserade systemet för
obligatorisk förskola skulle kunna utgöra en för Sverige användbar modell.
Motionen avstyrks således. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
förskola-skola-kommittén (U 1981:01) fått i uppdrag att belysa frågor om
samverkan mellan förskola och skola samt att överväga för- och nackdelar
förknippade med sänkt skolpliktsålder.

Fritidshem för psykiskt utvecklingsstörda

I motion 1983184:2235 av Rune Backlund (c) och Ulla Tillander (c) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av statsbidragsreglerna för
fritidshemsverksamheten så att statsbidrag också kan beviljas till fritidshem
med enbart utvecklingsstörda barn. Bakgrunden till motionsyrkandet är
följande. Jönköpings FUB-förening startade år 1980 på försök en fritidshemsverksamhet
för utvecklingsstörda skolungdomar. Syftet var att ge

SoU 1983/84:18

tillsyn och omvårdnad efter skolans slut för utvecklingsstörda ungdomar som
antingen vuxit ifrån den kommunala fritidshemsverksamheten, men som
fortfarande hade ett tillsyns- och aktivitetsbehov som inte tillgodosågs på
annat sätt, eller som av åldersskäl inte kunde integreras på vanliga
fritidshem. 1982 inordnades verksamheten i Jönköpings kommuns barnomsorgsplan
och fick därmed statsbidrag. Socialstyrelsen, som har att granska
statsbidragsgivningen till barnomsorgen, meddelade kommunen i beslut i
juni 1983 att statsbidrag till verksamheten inte kunde utgå enligt dåvarande
regler. Som skäl för beslutet angav socialstyrelsen dels att statsbidrag inte
kunde utgå till en avdelning med enbart utvecklingsstörda barn, dels att
bidragsreglerna inte gav utrymme för bidrag till ungdomar i den aktuella
ålderskategorin, 16 till 21 år. Socialstyrelsen ansåg att kostnaderna för
verksamheten i stället borde bestridas av omsorgsstyrelsen.

I motionen anför motionärerna att målsättningen visserligen är att de
förståndshandikappade så långt möjligt skall integreras med vanliga barn. Så
sker också i de lägre åldrarna, men, framhålls det i motionen, eftersom ett
förståndshandikappat barn utvecklas långsammare och har en förlängd
skolplikt uppstår problem i tillsynen efter skolan när barnen ”biologiskt” sett
vuxit ur ordinarie fritidshemsverksamhet. Samhället har enligt motionärerna
mycket små möjligheter att erbjuda föräldrarna någon annan tillsynsform
där barnen kan integreras med övriga ungdomar. Kommunernas fritidsgårdar
kan varken till innehåll eller personalresurser erbjuda något alternativ
som svarar mot de särskilda behov utvecklingsstörda har. Den verksamhet
som har bedrivits av FUB-föreningen måste därför, enligt motionärerna,
betraktas som ett mycket bra komplement till den ordinarie fritidsverksamheten.

Enligt vad utskottet erfarit har Jönköpings kommun överklagat socialstyrelsens
beslut till regeringen. Regeringen har ännu inte avgjort ärendet. Här
kan dock nämnas att regeringen tidigare i olika sammanhang uttalat att det är
önskvärt att få till stånd en integrering mellan handikappade och icke
handikappade barn. I ett beslut år 1980 avseende statsbidrag till daghemsverksamhet
vid en habiliteringsanknuten förskola i Umeå beviljade regeringen
bidrag t. v. under förutsättning att andelen handikappade barn inte
översteg 50 % av den totala andelen barn i gruppen. I ett annat beslut år 1981
avslog regeringen besvär från Orebro kommun i ett ärende som avsåg
statsbidrag till daghem och fritidshem enbart för handikappade barn och där
verksamheten bedrevs i landstingskommunal regi.

Järfälla kommun begärde år 1980 hos socialstyrelsen att få klarlagt om
statsbidrag kunde utgå för av kommunen anordnad fritidshemsverksamhet
för psykiskt utvecklingsstörda barn över 12 år. Socialstyrelsens majoritet
ansåg att det vore önskvärt om statligt bidrag kunde utgå för det fåtal
fritidshemsplatser som utnyttjas av barn över 13 års ålder på grund av att
dessa bedöms ha ett fortsatt behov av omsorg i form av fritidshemsverksamhet
och anförde följande.

SoU 1983/84:18

Denna utvidgade rätt till statsbidrag bör enbart avse platser avsedda för
barn med sådana särskilda behov som anges i 6§ barnomsorgslagen. Med
hänsyn till att det med fritidshem i barnomsorgslagens mening endast avses
fritidshem för barn under 13 års ålder är det dock tveksamt om det
författningsenligt är möjligt att betala ut statsbidrag för platser som utnyttjas
av barn som fyllt 13 år.

Statsbidragsreglerna är å andra sidan inte kopplade till några åldersgränser.
Det kan därför göras gällande att statsbidrag skulle kunna utgå även för
barn som fyllt 13 år. Det står en kommun fritt att utanför barnomsorgslagens
förpliktande regler ordna ”fritidshemsverksamhet” även för barn som fyllt
13 år.

Med hänsyn till att man fann det osäkert hur statsbidragsreglerna skulle
tolkas på denna punkt, underställde socialstyrelsen i februari 1981 frågan
regeringens prövning.

Socialstyrelsens minoritet anförde i ett särskilt yttrande.

Enligt vår mening lägger lagen (1967:940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda ett totalansvar på sjukvårdshuvudmannen för
omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda. Enligt 3 § omsorgslagen skall
undervisningen av psykiskt utvecklingsstörda meddelas i särskola. I samband
därmed skall eleverna beredas den personliga och medicinska omvårdnad
som behövs. Enligt vår mening får detta anses innebära ett ansvar även för
psykiskt utvecklingsstörda elevers fritidsverksamhet. Detta innebär i och för
sig ingen inskränkning i primärkommunens skyldighet att enligt 6 § lagen
(1976:381) om barnomsorg med förtur anvisa barn med särskilda behov plats

1 fritidshem. Om emellertid behovet av plats i fritidshem uteslutande beror på
den psykiska utvecklingsstörningen kan det inte anses vara någon skyldighet
för primärkommunen att ordna sådan verksamhet. Om sådan verksamhet
ändå organiseras av primärkommunen får därför det ekonomiska ansvaret
anses falla uteslutande på sjukvårdshuvudmannen. Enligt vår mening kan då
inte heller statsbidrag utgå enligt reglerna för sådant bidrag till primärkommunal
barnomsorgsverksamhet. Med hänsyn till frågans principiella art
anser vi - i likhet med majoriteten - att frågan dock bör underställas
regeringens prövning.

Någon prövning av regeringen kom emellertid aldrig till stånd på grund av
att socialstyrelsen återkallade ärendet före avgörandet.

Lagen (1976:381) om barnomsorg, vilken i sin tur går tillbaka på lagen
(1973:1205) om förskoleverksamhet, är numera ersatt av socialtjänstlagen
(1980:620). Även enligt socialtjänstlagen omfattar fritidshemsverksamheten
barn mellan 7 och 12 år (13 §), och skyldighet att anvisa barn med särskilda
behov förtur föreligger även enligt denna lag (15 §). Någon saklig ändring i
förhållande till 6§ barnomsorgslagen är inte åsyftad. När det gäller ansvarsfördelningen
mellan primärkommuner och landstingskommuner för barn
med olika handikapp underströk dåvarande departementschefen vid förskolelagens
tillkomst att ansvaret i första hand alltid vilar på kommunen och att
ansvaret kvarstår till dess ansvaret har övertagits av annan, t. ex. landstingets
omsorgsverksamhet. Även de barn som omfattades av omsorgslagen borde
så långt möjligt integreras i primärkommunens förskolor (prop. 1973:136
s. 69).

2 Riksdagen 1983184.12 sami. Nr 18

SoU 1983/84:18

Landstingskommunens skyldigheter gentemot psykiskt utvecklingsstörda
framgår av 3-5 §§ omsorgslagen (1967:940). I de obligatoriska omsorgerna
inbegrips daghem och förskola men inte fritidshemsverksamhet. I ett avtal
mellan Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet som träffades
1976 - dvs. före tillkomsten av socialtjänstlagen men som inte uppsagts av
någondera parten - har parterna enats om viss samverkan mellan primärkommun
och landsting i fråga om service och omsorger till psykiskt
utvecklingsstörda. Beträffande fritidshem sägs följande i avtalet.

Primärkommunerna åläggs enligt barnomsorgslagen som träder i kraft den
1 januari 1977 det grundläggande ansvaret för fritidshem och därtill anknuten
fritidsverksamhet. Barnomsorgslagen omfattar barn upp till 12 år. Omsorgshuvudmannen
har ingen skyldighet att bereda särskolbarn plats på fritidshem.
Behov av plats på fritidshem uppstår vanligtvis i de fall föräldrarna
arbetar eller studerar och av den anledningen ej kan ge sina barn tillfredsställande
tillsyn i hemmet före eller efter skoltid. Föräldrar till psykiskt
utvecklingsstörda barn skall i sådana fall ha tillgång till primärkommunens
resurser för barntillsyn på samma sätt som andra medborgare. I de fall
omsorgsstyrelsen eller ansvarig tjänsteman bedömer att det utvecklingsstörda
barnet som omsorg bör erhålla plats på fritidshem är dock omsorgshuvudmannen
kostnadsansvarig. Primärkommunen bör vid planering av fritidshemsverksamhet
ha kontinuerlig kontakt med omsorgsstyrelsen.

I omsorgskommitténs slutbetänkande Omsorger om vissa handikappade
(SOU 1981:26) framhålls att primärkommunen har ett ansvar för alla barns
och ungdomars fritid. Omsorgskommittén anser att kommunala fritidshem
kan spela en stor roll för handikappade barn och ungdomar och förutsätter en
fortsatt utbyggnad av denna verksamhet. De handikappades behov bör då
särskilt beaktas. Bl. a. bör man medge en höjd åldersgräns efter individuell
prövning. Emellertid är placering på fritidshem av elever högre upp i tonåren
en mindre lämplig åtgärd, anser kommittén. Vid sidan av fritidshemmen
måste primärkommunen därför ansvara för att andra och varierade former av
tillsyn och aktiviteter kommer till stånd (betänkandet s. 173).

Omsorgskommitténs betänkande bereds f. n. i regeringskansliet. En
proposition kan väntas tidigast hösten 1984.

Här kan också nämnas att fritidshemskommittén (Dir. 1982:77) fått i
uppdrag att när det gäller barn med behov av särskilt stöd bl. a. söka klargöra
fritidshemmens funktion och möjligheter att vid sidan av skolans insatser
möta barnens behov. Kommitténs uppdrag avser dock endast barn i
åldersgruppen 7 till 12 år.

Enligt utskottets mening behövs ett klarläggande av ansvarsfördelningen
mellan primärkommuner och landstingskommuner beträffande fritidsverksamheten
för utvecklingsstörda ungdomar över 12 år. Utskottet förutsätter
att regeringen i samband med beredningen av omsorgskommitténs förslag tar
upp denna fråga och om så visar sig påkallat tar initiativ till en ändring av
statsbidragsreglerna för barnomsorgen. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

SoU 1983/84:18

Kvalitetsnormer m. m. inom barnomsorgen

I överensstämmelse med tidigare motionsförslag från vänsterpartiet
kommunisterna har partiet i en motion på nytt tagit upp frågor om
målsättningen för utbyggnaden av barnomsorgen (motion 1983184:2054
yrkande 1), om familjedaghemmens ställning (yrkande2), om bindande
normer beträffande ytkrav, gruppstorlek och personaltäthet (yrkande3), om
fasta vikarier inom barnomsorgen (yrkande 4) samt om stödpersonal för barn
med särskilda behov (yrkande 9). Beträffande motiveringen till yrkandena
hänvisar utskottet till redogörelsen i betänkande SoU 1983/84:12.

Utskottet avstyrkte i höstas yrkandet om målsättningen för barnomsorgens
utbyggnad med hänvisning till att riksdagen år 1976 beslutat att
målsättningen skulle vara att alla barn till förvärvsarbetande och studerande
föräldrar samt barn med behov av särskilt stöd skulle kunna beredas plats
inom den kommunala barnomsorgen och att anledning saknades att ompröva
denna målsättning (betänkandet s. 37). Enligt utskottets mening har riksdagen
inte heller nu anledning att ändra sin inställning i frågan. Utskottet
avstyrker därför motion 1983/84:2054 i denna del (yrkande 1).

Beträffande familjedaghemmens framtida ställning fann utskottet - som
samtidigt underströk vikten av att upmärksamma kvalitetsfrågorna även i
familjedaghemmen - att det med hänsyn till kommunernas frihet att
organisera barnomsorgen inte var påkallat med något uttalande av riksdagen
i saken (betänkandet s. 36-37). Utskottet vidhåller sin inställning och
avstyrker motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 2).

När det gäller bindande kvalitetsnormer avstyrkte utskottet i höstas
motsvarande motionsyrkande och hänvisade till sitt tidigare i olika sammanhang
gjorda uttalande att kommunerna vad gäller barnomsorgsverksamheten
inte bör bindas av detaljerade föreskrifter som fastslagits av statsmakterna.
Utskottet underströk emellertid att detta innebar att ett stort ansvar lades
på kommunerna då det gällde kvalitetskraven på barnomsorgen. Vidare
erinrade utskottet om vad som i statsbidragspropositionen anförts om att
borttagandet av vissa statliga regler inte fick leda till en kvalitativ utarmning
av förskolan (betänkandet s. 15-16). Utskottet vidhåller sitt ställningstagande
och avstyrker således även nu motionen såvitt där föreslås att bindande
normer beträffande ytkrav, gruppstorlek och personaltäthet skall fastställas
(yrkande 3 a, b och c).

Yrkandet om fasta vikarier avstyrktes av utskottet med hänvisning till att
det måste få ankomma på kommunerna att själva avgöra på vilket sätt
personalfrågor skall lösas då det uppstår behov av vikarier (betänkandet
s. 16). Det anförda äger fortfarande giltighet. Yrkande4 i den nu aktuella
motionen avstyrks således.

Beträffande bidragen till barn med behov av särskilt stöd fann utskottet då
motsvarande yrkande behandlades i höstas att skillnaden mellan motionärernas
förslag och det i propositionen framlagda främst låg i att propositionen

SoU 1983/84:18

föreslog ett schablonmässigt bidrag, medan motionsförslaget förutsatte
särskild kostnadsredovisning. Enligt utskottets mening var ett schablonmässigt
system att föredra, inte minst från administrativ synpunkt, varför
utskottet avstyrkte motionen (betänkandet s. 23). Under hänvisning till det
anförda samt till vad utskottet ovan (s. 13) uttalat om uppföljningen av
statsbidragsreglerna rörande barn med behov av särskilt stöd, avstyrker
utskottet motionen även i denna del (yrkande 9).

Personalutbildning

Även när det gäller utbildningen och fortbildningen av personalen inom
barnomsorgen har från vänsterpartiet kommunisternas sida väckts motionsyrkanden
likalydande med dem som utskottet hade att ta ställning till i
höstas. Sålunda hemställs i motion 1983/84:2054 att riksdagen uttalar att
uppdelningen i barnskötar- och förskollärartjänster på sikt bör avskaffas och
ersättas av en tjänsteform benämnd förskollärare (yrkande 8). I motion
1983184:2057 begärs att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som
innebär att regler för allmän behörighet för personal inom barnomsorgen
införs (yrkande 1). Som en följd av detta yrkande hemställer motionärerna
vidare att redan anställd personal som saknar formell behörighet bereds
möjlighet att med bevarad lön erhålla sådan behörighet (yrkande 2).
Motionärerna begär slutligen att riksdagen uttalar att personalen inom
barnomsorgen genom kommunens försorg bör beredas möjlighet till fortbildning
motsvarande 30 timmar per år (yrkande3).

Yrkandet om en enda tjänsteform för barnomsorgspersonalen avstyrktes
av utskottet i höstas med hänvisning till att det borde ankomma på
vederbörande kommun att avgöra vilka tjänster som bör inrättas inom
barnomsorgen (SoU 1983/84:12 s. 44). Utskottet vidhåller sin inställning och
avstyrker motion 1983/84:2054 yrkande 8.

När det gäller regler för allmän behörighet för personal inom barnomsorgen
och möjlighet för personal utan formell behörighet att med bevarad lön
erhålla sådan behörighet avstyrkte utskottet yrkandena med hänvisning till
att det skulle strida mot kommunernas frihet att ordna barnomsorgen om
riksdagen skulle fatta beslut om särskilda behörighetsregler eller om att viss
andel av personalen skulle ha genomgått visst slag av utbildning. Utskottet
anförde som ett ytterligare skäl för sitt ställningstagande att UHÄ nyligen
inlett en översyn av barnomsorgsutbildningen (betänkandet s. 42-44). Sedan
föregående riksdagsbehandling har ingenting framkommit som ger riksdagen
anledning att ändra sin inställning i dessa frågor. Utskottet avstyrker alltså
motion 1983/84:2057 yrkandena 1 och 2.

Motionsyrkandet om fortbildning avstyrktes då utskottet inte kunde
tillstyrka att kommunerna skulle åläggas att ge personalen fortbildning av
viss omfattning. Utskottet underströk emellertid vikten av att barnomsorgspersonalen
fick möjlighet till fortbildning och hänvisade bl. a. till att UHÄ

SoU 1983/84:18

föreslagit en utökning av vidareutbildningsmöjligheterna (betänkandet
s. 43-44).

Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker därmed även yrkande 3 i
den aktuella motionen. Här kan tilläggas att chefen för utbildningsdepartementet
i årets budgetproposition biträder UHÄ:s förslag att förstärka
fortbildnings- och vidareutbildningsmöjligheterna för barnomsorgspersonalen.
Utbildningsministern anser för egen del att det är angeläget att
kommunerna, som svarar för fortbildningen och vidareutbildningen av
barnomsorgspersonalen, kan utnyttja högskolans kompetens för utbildningsinsatser
för denna personal. Det är därför viktigt att högskolan
utvecklar sina kontakter med kommunerna i detta syfte, framhålls det i
propositionen (prop. 1983/84:100 bil. 10 s. 242).

Alternativ barnomsorg

I motion 1983184:633 av Rosa Osth (c) och Ulla Tillander (c) påpekas att
många kommuner har svårigheter när det gäller att bygga ut barnomsorgsverksamheten
till full behovstäckning. Detta beror enligt motionärerna på
starkt ökade kapital- och driftkostnader för verksamheten i förening med en
försämrad ekonomisk situation för kommunerna. Av flera skäl finns det
därför anledning att alternativa barnomsorgsformer stimuleras och utvecklas,
anser motionärerna. Exempel på alternativ barnomsorg utgör förskolor
som drivs av Montessori- och Waldorforganisationerna och av kyrkan samt
daghem i föräldrakooperativ form. Motionärerna anser att de samlade
erfarenheter som i dag finns av alternativ barnomsorg är synnerligen
värdefulla och bör tas till vara. Detta borde vara en uppgift för socialstyrelsen
som också borde svara för informationen till kommunerna i sammanhanget. I
motionen yrkas att detta ges regeringen till känna.

När det gäller innehållet i den pedagogik som tillämpas inom å ena sidan
den kommunala förskolan, å andra sidan de av motionärerna nämnda
alternativa barnomsorgsformerna, har utskottet inhämtat bl. a. följande.

Den svenska förskolan har vuxit fram ur Friedrich Fröbels (1782-1852)
pedagogiska system. Fröbel grundade den första barnträdgården (Kindergarten)
och var den förste som på ett systematiskt sätt utarbetade ett
pedagogiskt system för arbete med små barn. Hans grundtanke var att
barnen i förskoleåldern bör fostras genom lek. Leken hade enligt Fröbel en
avgörande betydelse för barnets utveckling och fick genom Fröbel för första
gången ett värde i sig. Fri lek, samling kring ett visst tema och utevistelse är
begrepp från Fröbels pedagogik som fortfarande är aktuella inom förskolan.

Montessorimetoden grundades av den italienska läkaren Maria Montessori
(1870-1952). Metoden bygger på antagandet att intelligens och motorisk
förmåga står i intim förbindelse med varandra. Muskel- och sinnesträning
kombineras med skriv-, läs- och räkneövningar etc. Barnens frihet att välja

3 Riksdagen 1083/84.12 sami. Nr 18

SoU 1983/84:18

aktiviteter och möjlighet att arbeta ostört i egen takt är viktiga förutsättningar
för inlärning.

Waldorf pedagogiken är en reformpedagogik med tyngdpunkten lagd på
utnyttjandet av elevernas konstnärliga begåvning. Metoden leder sitt
ursprung från en skola startad av Rudolf Steiner, antroposofins grundare, år
1919 i Stuttgart. Enligt waldorfpedagogiken hämmar ett rent intellektuellt
kunskapsmeddelande elevernas personlighetsutveckling, vilken görs mer
harmonisk genom intensiv övning i målning, musik m. m.

Kyrkan, slutligen, tillämpar enligt uppgift samma pedagogik som den
kommunala barnomsorgen, men i verksamheten ingår givetvis undervisning
om kristendomen.

Socialstyrelsens information till kommunerna om statsbidragsreglerna för
barnomsorgen innefattar även information om vad som i bidragshänseende
gäller för enskilda förskolor. Någon annan information om alternativ
barnomsorg i här aktuell bemärkelse utgår inte från socialstyrelsen. Som
tidigare nämnts i detta betänkande kommer emellertid socialstyrelsen att
under våren framlägga en rapport om annorlunda lösningar inom barnomsorgen
(ovan s. 15). Ett arbetsunderlag till rapporten lämnades vid ett
symposium den 19-21 mars då bl. a. representanter för Svenska kommunförbundet,
fritidshemskommittén och kulturrådet deltog. Till grund för arbetsunderlaget
ligger bl. a. enkäter där kommunerna besvarat frågor om i vad
mån de har barnomsorgen organiserad i former andra än de gängse, t. ex. i
form av deltidsdaghem, integrerade deltidsförskolor-daghem, åldersblandade
grupper, trefamiljssystem, föräldrakooperativ osv. I arbetsunderlaget
ingår även ett avsnitt om förskolor drivna av Waldorf- och Montessoriorganisationerna
samt av kyrkan.

Demokratiberedningen (Dir. 1983:44), som bl. a. fått till uppgift att starta
försöksverksamhet med brukarmedverkan och att förmedla erfarenheterna
härifrån till kommuner och organisationer, har i skilda sammanhang
informerat om försök med ökat föräldrainflytande på daghem och med
föräldrakooperativ. Beredningen har givit ut ett material ‘Inbjudan till en
dialog om lokaldemokrati’ som distribuerats till landets alla kommuner.
Vidare kommer beredningen att dels i en tillsammans med Kooperativa
institutet utgiven bok om serviceinriktad kooperation, dels i en egen
småskriftserie behandla frågor som rör startande av föräldrakooperativ
m. m.

Utskottet vill inte ifrågasätta att det finns ett intresse ute i landet av mera
information om sådana former av alternativ barnomsorg som tas upp i
motionen. Det är dock inte bara socialstyrelsen som har informationsuppgifter
på barnomsorgsområdet. Demokratiberedningens information om föräldrakooperativ
m. m. har nyss nämnts. Även Svenska kommunförbundet
följer utvecklingen beträffande den alternativa barnomsorgen. Socialstyrelsen
ger dessutom redan stort utrymme åt information på barnomsorgsområdet.
Med hänsyn härtill är utskottet inte berett att förorda något initiativ från

Sol! 1983/84:18

riksdagens sida, särskilt som socialstyrelsen inom kort ämnar lägga fram en
rapport om annorlunda lösningar inom barnomsorgen.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion 1983/84:633.

Allmänt om omsorgen om barn och ungdom

1 motion 1983184:1640 av Lars Werner m.fl. (vpk) begärs ett samlat
program för att förbättra barns och ungdomars förhållanden med beaktande
av vad som anförs i motionen. Motionärerna anser att många ungdomar i dag
skjuts i bakgrunden utan att få någon funktion i samhället. I motionen tar
motionärerna upp flera områden av samhällslivet där de menar att barn och
ungdomar måste få större inflytande och tilldelas ett eget ansvar, t. ex.
arbetslivet, bostadsområdena, skolan, barnomsorgen, fritidssektorn och
kulturen. Enligt motionärerna måste den av regeringen tillsatta barn- och
ungdomsdelegationen lägga fram ett konkret åtgärdspaket med syfte att
förbättra barns och ungdomars situation i Sverige. Delegationens arbete bör
lämpligen påbörjas före världsungdomsåret 1985.

En motion med liknande innehåll - ett samlat åtgärdsprogram för att
förbättra ungdomens situation - behandlades av utskottet våren 1983.
Utskottet avstyrkte då motionen och anförde (SoU 1982/83:16 s. 16-17).

Enligt socialtjänstlagen skall socialnämnden ta initiativ till och bevaka att
åtgärder vidtas för att skapa en god samhällsmiljö och goda förhållanden för
bl. a. barn och ungdom. Socialnämnden skall vidare verka för att barn och
ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden. Det åligger också
socialnämnden att sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas
ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver.

Ungdomars förhållanden har vidare uppmärksammats inom en rad olika
statliga myndigheter, såsom statens ungdomsråd, delegationen för social
forskning och brottsförebyggande rådet. En närmare redovisning för detta
arbete har lämnats i betänkandets recitdel (s. 7-8). Här kan särskilt nämnas
socialstyrelsens arbete med att ta fram kunskaps- och planeringsunderlag för
att underlätta kommunernas arbete med ungdomsfrågor.

Utskottet vill vidare erinra om den av regeringen nyligen tillsatta barn- och
ungdomsdelegationen som bl. a. skall samordna olika insatser för barn och
ungdom och ta mera övergripande initiativ. Frågan om ett åtgärdsprogram
för att förbättra ungdomens situation ligger enligt utskottets mening inom
ramen för delegationens uppdrag.

Barn- och ungdomsdelegationen tillkallades i december 1982 för att under
statsministerns ledning vara ett rådgivande och samordnande organ för barnoch
ungdomsfrågor inom regeringskansliet. Delegationen skall inte lägga
fram egna förslag utan dess arbete återspeglas direkt i regeringens politik på
barn- och ungdomsområdet. Delegationen skall ha nära kontakt med
myndigheter, organisationer, kommittéer m.fl. som har ansvar för och
arbetar med barn- och ungdomsfrågor. I december 1983 avlämnade delegationen
en promemoria där man redogjorde för de viktigaste initiativen som

Soll 1983/84:18

tagits på barn- och ungdomsområdet under det gångna året. Av promemorian
framgår bl. a. följande.

Regeringen tillsatte i juni 1983 en särskild arbetsgrupp under barn- och
ungdomsdelegationen som har till uppgift att stimulera och ge stöd till olika
ungdomsprojekt. Arbetsgruppen disponerar 20 milj. kr. att fördela till
projekt som skapar meningsfulla arbeten. Under det senaste året har runt om
i landet ungdomar själva tagit initiativ till olika projekt för att skaffa arbete.

För att sprida informationen om framgångsrika projekt kommer arbetsgruppen
under hösten 1984 att publicera en bok med exempel hämtade från
olika verksamheter som beviljats bidrag. Boken kommer även att ta upp de
allmänna erfarenheter arbetet med fördelningen av projektmedel gett.

Delegationen kommer också tillsammans med bl. a. skolöverstyrelsen att
sammanställa en hök med exempel på hur barn och ungdomar kan få
inflytande över och ta ansvar för de verksamheter de kommer i direkt
kontakt med i sin omgivning. Exempel kan hämtas från förskolan, skolan,
olika fritidsverksamheter, kulturaktiviteter, föreningslivet, det egna bostadsområdet
etc.

Den tidigare nämnda demokratiberedningen skall studera hur kommuner
och landstingskommuner kan stimuleras att pröva olika former av brukarinflytande
och brukarmedverkan. Försöksverksamhet kommer att initieras i
ett antal kommuner på områden som berör barn och ungdom. Barn- och
ungdomsdelegationen kommer att nära följa arbetet på detta område.

Regeringen tillsatte vidare i september 1983 en arbetsgrupp för utvecklingsarbete
vid fritidsgårdar. Bidrag utgår till verksamheten ur allmänna
arvsfonden med 30 milj. kr. under en försöksperiod på tre år.

Utvecklingsarbetet kommer att ta sikte på att utveckla nytt innehåll, nya
arbetsmetoder och nya verksamhetsformer som syftar till att skapa attraktiva
alternativ till de kommersiella ungdomsmiljöerna. Olika former av kulturmedverkan
skall prövas. Utvecklingen med föreningsdrivna fritidsgårdar
skall stödjas. Ungdomarnas inflytande över verksamheten skall uppmuntras.
Nya former för utnyttjandet av fritidsgårdarnas lokaler skall prövas bl. a.
genom samverkan med skolans SIA-verksamhet. Barn- och ungdomsdelegationen
är representerad i arbetsgruppen och följer därmed arbetet.

En arbetsgrupp kommer att tillsättas inom socialdepartementet med
medverkan av riksidrottsförbundet för att genomföra försöksverksamhet
med syfte att demokratisera idrotten och minska utslagningen. Den skall
också försöka stimulera flickor, handikappade ungdomar och invandrarungdomar
att i ökad utsträckning delta i idrottsaktiviteter.

Härutöver kan nämnas att statens ungdomsråd begärt medel för att starta
försöks- och utvecklingsprojekt i syfte att förbättra barns uppväxtmiljö i
enlighet med rapporten Ej till salu i ett begränsat antal försökskommuner där
behovet av insatser för att förbättra barns och ungdomars uppväxtvillkor är
stort. I ungdomsrådets rapport lämnas olika förslag på hur barn och
ungdomar kan delta i samhällsarbetet. Enligt ungdomsrådet bör stöd utgå till

SoU 1983/84:18

verksamhet som genomförs av lokala barn- och ungdomsorganisationer,
folkrörelser, kooperativ osv. Stöd bör inte utgå till projekt som drivs av
kommunerna själva. Föredragande statsrådet har tillstyrkt att medel beviljas
(prop. 1983/84:100 bil. 10 s. 393).

I budgetpropositionen föreslår utbildningsministern vidare att Riksutställningar,
Rikskonserter och Riksteatern beviljas 1 milj. kr. vardera för att öka
insatserna för konst, musik och teater i skolorna (s. 388, s. 314 och s. 305).

Med anledning av det internationella världsungdomsåret 1985 har regeringen
tillsatt en särskild beredningsgrupp som skall svara för planering,
genomförande och uppföljning av olika insatser med anledning av världsungdomsåret.
Arbetet kommer i hög utsträckning att inriktas på att öka barns
och ungdomars delaktighet, engagemang och egna skapande, där kulturaktiviteter
spelar en viktig roll.

Som framgått av den här lämnade redogörelsen har en rad initiativ tagits
det senaste året i syfte att förbättra uppväxtvillkoren för barn och ungdomar
och öka deras känsla av delaktighet på skilda områden av samhällslivet.
Barn- och ungdomsdelegationen som har en samordnande funktion följer
arbetet. Utskottet anser mot bakgrund härav inte att det är erforderligt med
någon riksdagens åtgärd med anledning av motion 1983/84:1640. Motionen
avstyrks således.

Utskottet hemställer

1. beträffande statsbidragssystem för barnomsorgen

att riksdagen avslår motion 1983/84:2054 yrkandena 5 och 7,
motion 1983/84:2078 yrkande 4, motion 1983/84:2109 yrkande 3
delvis, motion 1983/84:2445 yrkande 2 samt motion 1983/84:889,

2. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1983/84:2109 yrkande 3 i motsvarande del till Bidrag till
kommunal barnomsorg för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag
av 6 515 000 000 kr.,

3. beträffande statsbidrag till privata daghem bedrivna i vinstsyfte
att riksdagen avslår motion 1983/84:543 yrkande 1,

4. beträffande statsbidragens effekter såvitt avser barn med behov av
särskilt stöd

att riksdagen avslår motion 1983/84:1630,

5. beträffande ett temporärt anordningsbidrag

att riksdagen avslår motion 1983/84:2054 yrkande 6,

6. beträffande principerna för barnomsorgen

att riksdagen avslår motion 1983/84:543 yrkande 2,

7. beträffande inriktningen av barnomsorgen

att riksdagen avslår motion 1983/84:2109 yrkande 2,

8. beträffande utredning om obligatorisk förskola
att riksdagen avslår motion 1983/84:1224,

SoU 1983/84:18

9. beträffande statsbidrag till fritidshem för utvecklingsstörda
att riksdagen med anledning av motion 1983/84:2235 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande målsättning för utbyggnad av barnomsorgen
att riksdagen avslår motion 1983/84:2054 yrkande 1,

11. beträffande utbyggnadens inriktning

att riksdagen avslår motion 1983/84:2054 yrkande 2,

12. beträffande bindande kvalitetsnormer

att riksdagen avslår motion 1983/84:2054 yrkande 3,

13. beträffande fasta vikarier

att riksdagen avslår motion 1983/84:2054 yrkande 4,

14. beträffande stödpersonal för barn med särskilda behov
att riksdagen avslår motion 1983/84:2054 yrkande 9,

15. beträffande tjänsteformer inom barnomsorgen

att riksdagen avslår motion 1983/84:2054 yrkande 8,

16. beträffande behörighet för personal inom barnomsorgen

att riksdagen avslår motion 1983/84:2057 yrkandena 1 och 2,

17. beträffande möjlighet till fortbildning

att riksdagen avslår motion 1983/84:2057 yrkande 3,

18. beträffande information om alternativ barnomsorg
att riksdagen avslår motion 1983/84:633,

19. beträffande ett samlat program för att förbättra ungdomens situation att

riksdagen avslår motion 1983/84:1640.

5. F 2. Bidrag till hemspråksträning i förskolan. Regeringen har under punkt
F2 (s. 94 och 95) föreslagit riksdagen att till Bidrag till hemspråksträning i
förskolan för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 32 200 000 kr.

Motion

I motion 1983/84:1211 av Lahja Exner (s) och Margit Sandéhn (s)
hemställs

1.att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag grundade på
betänkandet SOU 1982:43,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
övrigt anförts i denna motion rörande språkstödet för invandrar- och
minoritetsbarn i förskoleåldern.

Utskottet

Statsbidrag till hemspråksträning för sexåringar inom den kommunala
barnomsorgen infördes den 1 juli 1977. Den 1 juli 1979 utvidgades bidraget
till att omfatta även femåringar. Kommunerna har emellertid inte någon

SoU 1983/84:18

lagfäst skyldighet att bedriva hemspråksträning för förskolebarn.

En särskild kommitté (S 1979:03) har sett över frågan om språksituationen
för invandrarbarn i förskoleåldern. I sitt slutbetänkande (SOU 1982:43)
Språk- och kulturstöd för invandrar- och minoritetsbarn i förskoleåldern har
utredningen redovisat förslag till åtgärder som rör verksamheten med
hemspråksstöd. Utredningen har föreslagit en lagreglering av hemspråksstödet
genom ett tillägg till socialtjänstlagen. Lagförslaget innebär att invandrar-
och minoritetsgruppers barn skall garanteras ett hemspråksstöd under
viss tid. Utredningen har även föreslagit vissa ändringar i statsbidragsreglerna.
I förra årets budgetproposition uppgav socialministern att han inte var
beredd att föreslå några förändringar beträffande statsbidraget till hemspråksträning
i förskolan.

I motion 1983184:1211 av Lahja Exner (s) och Margit Sandéhn (s) föreslås
att riksdagen hos regeringen begär förslag grundade på det ovannämnda
betänkandet SOU 1982:43 (yrkande 1). Motionärerna framhåller att barnen i
invandrarfamiljer är ytterst beroende av språklig stimulans inom barnomsorg
och förskola och att hemspråksträning under ett eller två år inte är tillräckligt
för att nå jämställdhet i språklig utveckling inför skolstarten med de barn som
har svenska som modersmål. Eftersläpningen i språkutvecklingen ger
inlärningssvårigheter i läsämnen långt upp i grundskolan och en osäker grund
för inlärning av andra språk. Enligt motionärerna måste därför stödet och
stimulansen i barnets första språk sättas in så tidigt som möjligt. Motionärerna
anser att riksdagen bör ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om språkstödet till invandrar- och minoritetsbarn i förskoleåldern
(yrkande2).

Betänkandet (SOU 1982:43) Språk- och kulturstöd för invandrarbarn i
förskoleåldern övervägs fortfarande inom regeringskansliet. Enligt uppgift
från socialdepartementet önskar man bereda ärendet i anslutning till språkoch
kulturarvsutredningens (U 1981:04) huvudbetänkande Olika ursprunggemenskap
i Sverige (SOU 1983:57), vilket f. n. remissbehandlas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att invandrar- och minoritetsbarn
i förskoleåldern måste få det stöd och den stimulans i sitt första språk
som krävs för att de inte skall få en sämre språklig utveckling än sina
jämnåriga. Utskottet anser emellertid att regeringens prövning av utredningsförslaget
bör avvaktas innan riksdagen tar ställning till frågan om den
närmare utformningen av språkstödet. Motionen avstyrks därför.

Regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrks.

Utskottet hemställer

1. beträffande förslag grundade på betänkandet SOU 1982:43
att riksdagen avslår motion 1983/84:1211 yrkande 1,

2. beträffande språkstödet för invandrar- och minoritetsbarn i förskoleåldern att

riksdagen avslår motion 1983/84:1211 yrkande 2,

SoU 1983/84:18

3. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Bidrag lill hemspråksträning i förskolan för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 32 200 000 kr.

6. F 3. Barnmiljörådet. Regeringen har under punkt F3 (s.96 och 97)
föreslagit riksdagen att till Barnmiljörådet för budgetåret 1984/85 anvisa ett
förslagsanslag av 2 823 000 kr.

Motion

I motion 1983/84:2240 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs, såvitt här är

1 fråga, att riksdagen vid behandlingen av proposition 1983/84:100 bil. 7
beslutar att anslaget F3. Barnmiljörådet fr. o. m. budgetåret 1984/85 skall
utgå och rådet därmed vara avvecklat (yrkande 1).

Utskottet

Barnmiljörådet, som inrättades den 1 juli 1980, är en central förvaltningsmyndighet
med uppgift att handlägga frågor rörande barns miljö och barns
säkerhet. Rådet har övertagit de uppgifter som tidigare handlades av
socialstyrelsens lekmiljöråd. Enligt den resultatanalys barnmiljörådet redovisat
för budgetåret 1982/83 har rådet satsat på information genom skrifter,
konferenser, utställningar, seminarier m. m. i frågor rörande barn och trafik,
barnolycksfall, barns säkerhet och barns miljö i samarbete med kommunala
och statliga organ samt olika organisationer. Rådet medverkar också i ett
samarbete med de övriga nordiska länderna i barnsäkerhetsfrågor.

I budgetpropositionen föreslås ett i stort sett oförändrat anslag på

2 823 000 kr. I motion 1983184:2240 av Nils Carlshamre m.fl. (m) yrkas att
anslaget skall utgå och att rådet därmed skall upphöra från den 1 juli 1984
(yrkande I). Motionärerna anser att statsbudgeten inte genom särskilda
anslag bör belastas med kostnader för uppgifter som lika väl kan ombesörjas
av redan etablerade myndigheter. Barnmiljörådets uppgifter bör enligt
motionärerna kunna övertas av socialstyrelsen inom ramen för de resurser
som tillförts myndigheten, i den mån de inte kan genomföras decentraliserat
genom den kommunala socialtjänstens försorg.

Utskottet har sedan 1978/79 varje år behandlat motionsyrkanden från
moderata samlingspartiet om avskaffande av barnmiljörådet resp. det
tidigare lekmiljörådet. Förra året avstyrkte utskottet motionen enligt
följande.

När frågan senast var aktuell erinrade utskottet (SoU 1981/82:41 s. 24) om
tidigare uttalanden om att det inte råder några delade meningar om att man
så långt möjligt bör begränsa byråkratin men att utskottet inte ansåg att
barnmiljörådet utgör ett lämpligt mål då byråkratin skall angripas. Utskottet
erinrade vidare om att barnen är en utsatt grupp och ansåg att rådets

SoU 1983/84:18

verksamhet måste bedömas med hänsyn härtill. Rådet vill stödja och
inspirera barn och föräldrar och motverka det kommersiella tryck som
familjen är utsatt för. Barnmiljörådet är numera även ett centralt organ för
säkerhetsfrågor bland barn och ungdom. Utskottet vidhöll således sin
uppfattning att barnmiljörådet borde finnas kvar och avstyrkte motionsyrkandet.

I den nu aktuella motionen anförs inga nya skäl varför man skulle avskaffa
barnmiljörådet. Utskottet får därför hänvisa till riksdagens tidigare ställningstaganden
i denna fråga.

Inte heller nu har framkommit några nya argument för ett avskaffande av
barnmiljörådet. Utskottet avstyrker motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1983/84:2240 yrkande 1 till Barnmiljörådet för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 2 823 000 kr.

7. F 4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor. Regeringen har
under punkt F4 (s. 98 och 99) föreslagit riksdagen att till Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag
av 3 326 000 kr.

Motioner

I motion 1983/84:443 av Margo Ingvardsson m. fl. (vpk) föreslås att
riksdagen begär att regeringen utarbetar och framlägger förslag om samhällsstöd
till adoptioner.

I motion 1983/84:2259 av Christer Skoog m.fl. (s) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen hemställer att regeringen prövar möjligheten
att införa ett system som möjliggör begränsning av kostnaderna för
adoptivbarn,

2. att riksdagen uttalar sig för att alla adoptioner skall ske via auktoriserade
organisationer.

Utskottet

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är sedan den 1
juli 1981 central förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn
och kontroll i frågor rörande internationella adoptioner. Den har övertagit
de uppgifter som tidigare åvilade socialstyrelsens nämnd för internationella
adoptioner och dessutom från socialstyrelsen frågor om auktorisation av
organisationer för internationell adoptionshjälp m. m. NIA beslutar också
om fördelningen av statsbidrag till sådana organisationer.

I två motioner tas upp frågan om kostnaderna för en internationell
adoption, vilka ökat kraftigt under senare år. I båda motionerna nämns som
exempel härpå att en adoption från Korea år 1983 kostade drygt 32 000 kr. I

4 Riksdagen 1983/84. 12 sami. Nr 18

SoU 1983/84:18

motion 1983184:443 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen
begär att regeringen utarbetar och framlägger ett förslag om samhällsstöd till
adoptioner. Motionärerna hänvisar till att vid en adoption sparar samhället
in kostnaderna för mödrahälsovård och förlossning och att det därför är
rimligt att adoptionsföräldrar får motsvarande samhällsstöd. Motionärerna
föreslår att stödet konstrueras som ett statligt lån med en bidragsdel liknande
konstruktionen av studielån. Christer Skoog m.fl. (s) anser i motion
1983184:2259 att det är rimligt att begränsa kostnaderna för en adoption till
ett basbelopp (i dag 20 300 kr.). Som ett ytterligare argument för samhällsstöd
till adoptionskostnaderna anges att samhället i dag ger ekonomiskt stöd
till inseminationer med ca 98 % av kostnaderna. Motionärerna vill att
regeringen prövar möjligheten att införa ett system som möjliggör begränsning
av kostnaderna för adoptivbarn (yrkande 1).

I samma motion anförs vidare att de flesta internationella adoptioner sker
genom organisationer som knutit kontakter med ”syskonorganisationer" i
andra länder. Detta innebär enligt motionärerna att all kontroll om varifrån
barnet kommer saknas och att därmed en ökad risk för människohandel
föreligger. Motionärerna vill därför att riksdagen skall uttala att alla
adoptioner skall ske via auktoriserade organisationer (yrkande2).

Utskottet behandlade i anslutning till förra årets budgetproposition en
motion med förslag om ökat anslag till NIA i syfte att minska kostnaderna för
de föräldrar som adopterade barn från utlandet. Utskottet uttalade då att
även utskottet ansåg det önskvärt att kostnaderna för att genomföra en
internationell adoption hölls nere så att detta inte blev en möjlighet endast
för ett fåtal. Utskottet ansåg emellertid att det inte fanns utrymme för att gå
utöver den medelsanvisning som föreslagits i propositionen och avstyrkte
därför motionsyrkandet (SoU 1982/83:25 s. 23).

I anslutning till budgetpropositionen 1981/82 behandlade utskottet en
motion där det begärdes att regler om obligatorisk förmedling genom
auktoriserade organisationer skulle skapas i syfte att få en garanti för att
adoptionskontakterna gick korrekt till. Utskottet framhöll angelägenheten
av att den av motionärerna upptagna frågan skulle få en snabb lösning samt
hänvisade till att det inom socialdepartementet påbörjats ett arbete med den
av motionärerna efterlysta inriktningen. Med hänsyn till detta arbete skulle
något riksdagens initiativ inte vara ägnat att påskynda lösningen av frågan,
ansåg utskottet och avstyrkte motionen (SoU 1981/82:41 s. 26).

Det inom socialdepartementet bedrivna arbetet har resulterat i en
promemoria (Ds S 1983:14) Internationella adoptioner. I promemorian
behandlas frågan om verksamheten med internationell adoptionshjälp och
behovet av åtgärder för att motverka olagligt och olämpligt genomförda
adoptioner av utländska barn. Där föreslås som huvudregel att en auktoriserad
organisation skall medverka vid internationella adoptioner men att
privata adoptionskontakter får användas sedan NIA prövat om de är
tillförlitliga. Av promemorian framgår f. ö. att andelen adoptioner som skett

SoU 1983/84:18

utan medverkan av auktoriserad organisation sjunkit från 39% år 1980 till
22% år 1982. Promemorian har remissbehandlats och är f. n. föremål för
överväganden i regeringskansliet.

Utskottet vill liksom förra året understryka att det är angeläget att
kostnaderna för de internationella adoptionerna hålls nere så att inte bara de
ekonomiskt starka får råd att adoptera barn från utlandet.

Utskottet är emellertid inte berett att tillstyrka införandet av en lånekonstruktion
av det slag som föreslås i motion 1983/84:443. Denna motion
avstyrks således.

När det gäller andra sätt att begränsa kostnaderna för de enskilda vill
utskottet erinra om regeringskansliets pågående beredning av frågor rörande
internationella adoptioner. Utskottet anser sig inte i nuläget kunna förorda
något initiativ av riksdagen i syfte att ge ökat ekonomiskt stöd för denna
verksamhet. Utskottet utgår från att regeringen vid sin beredning beaktar
vilka möjligheter som finns att få en bättre kontroll över kostnadsutvecklingen.
Motion 1983/84:2259 avstyrks därför såvitt nu är i fråga (yrkande 1).

Beträffande yrkande 2 i motionen vill utskottet betona att olagligt och
olämpligt genomförda adoptioner så långt möjligt måste förhindras. Regeringens
överväganden bör dock avvaktas innan riksdagen tar ställning till den
principiella lösningen av dessa frågor. Yrkande 2 i motion 1983/84:2259
avstyrks därför.

Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna medelsanvisningen.

Utskottet hemställer

1. beträffande statligt lån till adoptioner
att riksdagen avslår motion 1983/84:443,

2. beträffande begränsning av kostnaderna för adoptioner
att riksdagen avslår motion 1983/84:2259 yrkande 1,

3. beträffande adoptioner via auktoriserade organisationer
att riksdagen avslår motion 1983/84:2259 yrkande 2,

4. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 3 326 000 kr.

Stockholm den 20 mars 1984

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Kjell Nilsson (s),
Blenda Littmarck (m), Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine Haglund (m),
Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m), Inga Lantz
(vpk), Rosa Östh (c), Aina Westin (s), Bo Arvidson (m), Karin Israelsson (c)
och Yvonne Sandberg-Fries (s).

SoU 1983/84:18

Reservationer

Vid 4. F 1. Bidrag till kommunal barnomsorg

Statsbidragssystem för barnomsorgen m. m. (mom. 1 och 2 i hemställan)

1. av Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund, Ingvar Eriksson och Bo
Arvidson (alla m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Det
statsbidragssystem” och slutar med "samt 889” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion 1983/84:2445
(yrkande 2) att ett statsbidragssystem för barnomsorgen måste uppfylla
följande krav:

• kommunal daghemsverksamhet får inte gynnas på bekostnad av
enskilda alternativ och familjedaghem

• deltidsförskolan skall berättiga till motsvarande statsbidrag som heltidsförskola •

lång daghemsvistelse får inte leda till ett oproportionerligt stort
statsbidrag jämfört med kortare vistelsetider

• anslagsutrymme måste medges för vårdnadsersättning.

De statsbidragsregler som antogs av riksdagen i december 1983 brister i
samtliga dessa avseenden. Utskottet anser därför att riksdagen hos regeringen
bör begära förslag till nya statsbidragsregler som uppfyller de krav som här
räknats upp. Kommunerna bör dessutom ha möjlighet att komplettera
barnomsorgsutbudet med entreprenadförfarande. Utskottet tillstyrker således
motion 1983/84:2445 yrkande 2. Med hänsyn till det anförda saknar
utskottet anledning att gå in på de bidragssystem som föreslås i motionerna
1983/84:2054 yrkandena 5 och 7, 2078 yrkande 4. 2109 yrkande 3 i
motsvarande del samt 889. De nu nämnda motionerna avstyrks.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande statsbidragssystem för barnomsorgen
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2445 yrkande 2 och med
avslag på motion 1983/84:2054 yrkande 5 och yrkande 7, motion
1983/84:2078 yrkande 4, motion 1983/84:2109 yrkande 3 delvis
samt motion 1983/84:889 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

2. av Rosa Östh (c) och Karin Israelsson (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 12 med "Det
statsbidragssystem” och slutar med ”tillstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion 1983/84:2109
(yrkande 3) att ett bidragssystem för barnomsorgen bör vara regionalt

SoU 1983/84:18

rättvist och lättöverskådligt. Vidare skall det ge möjlighet till flexibilitet och
lokala anpassningar samt utrymme för personliga initiativ och föräldraledda
verksamhetsformer. Det statsbidragssystem som bäst svarar mot angivna
syften och som ger kommunerna så stor frihet som möjligt att utnyttja sina
resurser är ett statsbidrag som utgår med viss procent av kommunernas
bruttokostnader.

I enlighet med det anförda bör enligt utskottets mening statsbidrag utgå till
kommunerna med 40 % av kommunens bruttokostnader för barnomsorgen
(exkl. administrationsutgifter), varvid kostnaderna för daghem, fritidshem,
kommunala familjedaghem, deltidsförskolor och öppna förskolor bör inräknas
i bidragsunderlaget i enlighet med vad som anförts i proposition
1980/81:205 om förenklade statliga regler inom barnomsorgen.

Särskilda begränsningar när det gäller vistelsetider m. m. behöver i sådant
fall inte uppställas. Utskottet har inte heller anledning att gå in på övriga
frågor rörande beräkning av statsbidrag m. m. vid andra bidragssystem.

Om förslaget antas innebär det en besparing i statens utgifter på nära 600
milj. kr. Anslaget bör därför minskas med motsvarande belopp.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion 1983/84:2109
yrkande 3 och avstyrker propositionens förslag till medelsanvisning samt
motionerna 1983/84:2054 yrkandena 5 och 7, 2078 yrkande 4, 2445 yrkande 2
samt 889.

dels att utskottet under mom. 1 och 2 bort hemställa

1. beträffande statsbidragssystem för barnomsorgen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2109 yrkande 3 delvis
och med avslag på motion 1983/84:2054 yrkandena 5 och 7, motion
1983/84:2078 yrkande 4, motion 1983/84:2445 yrkande 2 samt
motion 1983/84:889 beslutar anta de riktlinjer för statsbidrag till
barnomsorgen som beslutades av riksdagen hösten 1981,

2. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1983/84:2109 yrkande 3 i motsvarande del till Bidrag till
kommunal barnomsorg för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag
av 5 915 000 000 kr.

3. av Ingemar Eliasson (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Det
statsbidragssystem” och slutar med ”samt 889” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det statsbidragssystem som antogs av riksdagen i
december 1983 har stora svagheter dels genom att bestämmelserna tvingar
fram långa vistelsetider, dels genom att enskilda förskolor missgynnas.
Statsbidragssystemet bör därför reformeras. Utskottet anser i likhet med vad
som anförs i motion 1983/84:2078 (yrkande 4) att det är dags att anförtro

SoU 1983/84:18

kommunerna ett större ansvar för dimensionering och drift av barnomsorgen.
Statens bidrag till barnomsorgen bör därför på sikt utgå med ett visst
belopp per barn i förskoleåldern i kommunen. Inom denna ram bör de
förtroendevalda i kommunen anförtros att fördela medlen efter de behov
som finns i resp. kommun. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till
känna. Det sagda innebär att utskottet avstyrker motionerna 1983/84:2054
yrkandena 5 och 7, 2109 yrkande 3, 2445 yrkande 2 samt 889.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande statsbidragssystem för barnomsorgen
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2078 yrkande 4 och med
avslag på motion 1983/84:2054 yrkandena 5 och 7, motion 1983/
84:2109 yrkande 3 delvis, motion 2445 yrkande 2 samt motion
1983/84:889 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

4. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Det
statsbidragssystem” och slutar med ”samt 889” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör statsbidraget till barnomsorgen utformas så
att det blir en verklig stimulans för kommunerna att bygga ut verksamheten.
Bidragskonstruktionen bör vidare vara sådan att den gynnar en kvalitativt
bra barnomsorg. Utskottet anser därför att statsbidraget bör kopplas ihop
med bindande miniminormer för personaltäthet, ytnormer och barngruppstorlekar.
För att säkra den kvantitativa utbyggnaden av barnomsorgen bör
ett driftbidrag utgå med 75 % av de faktiska driftkostnaderna och på så sätt
täcka personalkostnaderna. Genom att ytterligare höja barnomsorgsavgiften
med 0,75 procentenheter kan driftbidraget finansieras. Barnomsorgsavgiften
bör alltså höjas till 2,95 %.

Utskottet tillstyrker således motion 1983/84:2054 yrkandena 5 och 7. Till
frågan om ett temporärt anordningsbidrag, bindande kvalitetsnormer och
bidrag till insatser för barn med behov av särskilt stöd återkommer utskottet i
det följande.

Med hänsyn till detta ställningstagande har utskottet ingen anledning att gå
in på motionerna 1983/84:2078 yrkande 4, 2109 yrkande 3, 2445 yrkande 2
och 889, som därför avstyrks.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande statsbidragssystem för barnomsorgen
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2054 yrkandena 5 och 7
och med avslag på motion 1983/84:2078 yrkande 4, motion
1983/84:2109 yrkande 3 delvis, motion 1983/84:2445 yrkande 2
samt motion 1983/84:889 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

SoU 1983/84:18

Statsbidrag till privata daghem bedrivna i vinstsyfte (motiveringen till mom. 3 i

hemställan)

5. av Ingemar Eliasson (fp), Blenda Littmarck (m), Ann-Cathrine Haglund
(m), Ingvar Eriksson (m), Rosa Östh (c), Bo Arvidson (m) och Karin
Israelsson (c) som anser

att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 13 med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte den uppfattning som kommit till uttryck i motionen.

Ett temporärt anordningsbidrag (mom. 5 i hemställan)

6. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Utskottet
behandlade” och slutar på s. 14 med ”(yrkande 6)” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionärerna att ett anordningsbidrag bör inrättas
t. v. för att åtminstone infria utbyggnadslöftena i 1976 års riksdagsbeslut om
utbyggnad av barnomsorgen. Bidraget bör utgå med 20 % av kommunernas
investeringskostnader för de ca 60 000 platser i daghem och fritidshem som
återstår innan utbyggnadsplanen är förverkligad. Riksdagen bör enligt
utskottets mening besluta om inrättandet av ett sådant bidrag.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. beträffande ett temporärt anordningsbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2054 yrkande 6 beslutar
att inrätta anordningsbidrag inom barnomsorgen i enlighet med
vad utskottet anfört,

Inriktningen av barnomsorgen (mom.7 i hemställan)

7. av Rosa Östh (c) och Karin Israelsson (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Med
hänsyn härtill” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:
Utskottet ser positivt på den försöksverksamhet med annorlunda lösningar
inom barnomsorgen som bedrivs. Utskottet vill emellertid ytterligare
framhålla vikten av att kommunerna får ökad frihet att utforma verksamheten
i daghem och fritidshem. I likhet med vad som anförs i motion
1983/84:2109 (yrkande 2) anser utskottet att den kommunala barnomsorgen
skall utgå från barnens behov och förutsättningar. All föräldramedverkan
bör uppmuntras och stimuleras. Små daghem i närmiljö liksom öppen
förskola och deltidsförskola i det egna bostadsområdet bör eftersträvas. Nya
och mindre traditionella former för barnomsorgen måste prövas i högre grad
än hittills. Vad utskottet här anfört om inriktningen av barnomsorgen bör
riksdagen ge regeringen till känna. Motion 1983/84:543 yrkande 2 avstyrks.

SoU 1983/84:18

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande inriktningen av barnomsorgen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2109 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Målsättning för utbyggnad av barnomsorgen (mom. 10 i hemställan)

8. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
avstyrkte” och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

Det finns i dag endast ca 150 000 daghemsplatser, 55 000 fritidshemsplatser
och 100 000 platser i familjedaghem. 850 000 barn i åldrarna 0-10 år har
förvärvsarbetande mödrar. Hundratusentals barn står således utanför den
kommunala barnomsorgen, vilket skapar stor otrygghet. Utskottet, som
anser att det bör vara lika självklart med en barnomsorgsplats som det är att
barn får plats i skolan vid 7 års ålder, vill med anledning av motion
1983/84:2054 yrkande 1 uttala att målsättningen för utbyggnaden av barnomsorgen
bör vara att alla barn upp till tolv år skall kunna beredas plats i
samhällets barnomsorg. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

10. beträffande målsättning för utbyggnad av barnomsorgen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2054 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Utbyggnadens inriktning (mom. 11 i hemställan)

9. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med
”Beträffande familjedaghemmens” och slutar med ”(yrkande 2)” bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att den bästa omsorgsformen
för flertalet förskole- och skolbarn är daghem och fritidshem. Utbyggnaden
av samhällets barnomsorg bör därför ske i form av daghem och fritidshem.
Familjedaghemmen bör endast utgöra ett komplement för barn i speciella
situationer. Vad utskottet nu anfört bör i enlighet med motion 1983/84:2054
yrkande 2 ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

11. beträffande utbyggnadens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2054 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1983/84:18

Bindande kvalitetsnormer (mom. 12 i hemställan)

10. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”Utskottet
vidhåller sitt” och slutar med ”(3a, b och c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte godta att kvalitetskraven på barnomsorgen sänks. För
att kvaliteten inom barnomsorgen skall kunna upprätthållas och utvecklas
måste det införas bindande miniminormer i fråga om barngruppernas storlek
och personaltätheten. Ytnormer måste bibehållas. För åldersgrupperna 3-12
år inom förskolan och fritidshemmen bör grupperna inte vara större än 15
barn. För de s. k. småbarnsgrupperna, i åldrarna upp till 3 år, bör antalet inte
överstiga 10 barn. När det gäller s. k. utvidgad syskongrupp, barn från 0,5 till
12 år bör barnantalet vara 12-15, beroende på åldersfördelningen i gruppen.
De rekommendationer för personaltäthet som socialstyrelsen utfärdat bör
gälla. Det innebär 0,40 personal per barn i åldrarna 0,5-3 år, 0,20 i åldrarna
3-7år och 0,17 i åldrarna 7-12 år. Ytnormen måste bibehållas och fastställas
till 9,0-9,5 m2 per plats, med vissa möjligheter till dispens så att kravet kan
sänkas till 7,0-7,5 m2 om det i övrigt finns goda planlösningar som
kompenserar den minskade ytan.

Utskottet tillstyrker således motion 1983/84:2054 yrkande 3.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa

12. beträffande bindande kvalitetsnormer

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2054 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Fasta vikarier (mom. 13 i hemställan)

11. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Yrkandet
om” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

För att så långt möjligt få utbildade och erfarna vikarier inom barnomsorgen
anser utskottet att ett system med fasta vikarier i en personalpool, knutna
till speciella barnstugor bör införas. En lämplig dimensionering av en sådan
vikariepool är en vikarie på fem anställda. Det sagda innebär att utskottet
tillstyrker motion 1983/84:2054 yrkande 4.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa

13. beträffande fasta vikarier

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2054 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1983/84:18

Stödpersonal för barn med särskilda behov (mom. 14 i hemställan)

12. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 19 med
”Beträffande bidragen” och slutar på s. 20 med ”(yrkande 9)” bort ha
följande lydelse:

Beträffande bidragen till barn med behov av särskilt stöd anser utskottet
att de regler som riksdagen antog i december inte går tillräckligt långt. Det
räcker inte med ett schablonmässigt bidrag utan stödet bör enligt utskottets
mening täcka de verkliga kostnaderna. Utskottet tillstyrker därför det förslag
som läggs fram i motion 1983/84:2054 yrkande 9 och som innebär att när ett
daghem eller fritidshem får barn med behov av extra stöd och stimulans skall
statsbidrag utgå för den extra personalförstärkning som behövs för att
tillgodose barnens behov. Bidraget skall utgå i efterskott för hela den
faktiska kostnad kommunen haft för denna stödpersonal. Vad utskottet här
uttalat bör i enlighet med motionen ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa

14. beträffande stödpersonal för barn med särskilda behov

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2054 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Tjänsteformer inom barnomsorgen (mom. 15 i hemställan)

13. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Yrkandet
om” och slutar med ”(yrkande 8)” bort ha följande lydelse:

Socialstyrelsen har i sin rapport Utvecklingsplan för barnomsorgen,
redovisad i regeringens skrivelse 1982/83:34, beträffande personalen inom
barnomsorgen framhållit att det är angeläget med en enhetlig yrkeskår och
att alla anställda borde ha en likvärdig grundutbildning. Även utskottet anser
att det med förskolans arbetssätt endast finns fog för en personalgrupp.
Utskottet delar alltså uppfattningen i motion 1983/84:2054 yrkande 8 att
uppdelningen i barnskötar- och förskollärartjänster på sikt bör avskaffas och
ersättas av en tjänsteform benämnd förskollärare. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa

15. beträffande tjänsteformer inom barnomsorgen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2054 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1983/84:18

Behörighet för personal inom barnomsorgen (mom. 16 i hemställan)

14. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ” När det
gäller” och slutar med ”yrkandena 1 och 2” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är ytterst väsentligt att personalen inom barnomsorgen
är utbildad för sin uppgift. Enligt utskottets mening bör det ankomma på
regeringen att lämna förslag till riksdagen som innebär att regler för allmän
behörighet för personalen inom barnomsorgen införs. Regeringen bör även
vidta åtgärder i syfte att bereda redan anställd personal som saknar formell
behörighet möjlighet att med bevarad lön erhålla sådan behörighet. Vad
utskottet nu anfört bör, i enlighet med motion 1983/84:2057 yrkandena 1 och
2, ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa

16. beträffande behörighet för personal inom barnomsorgen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2057 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Möjlighet till fortbildning (mom. 17 i hemställan)

15. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 20 med
”Motionsyrkandet om” och slutar på s. 21 med ”den aktuella motionen” bort
ha följande lydelse:

När det gäller fortbildningen vill utskottet här åter understryka vad
utskottet tidigare uttalat om vikten av att barnomsorgspersonalen får
möjlighet till fortbildning. Utskottet vill även hänvisa till att socialstyrelsen i
sin rapport Utvecklingsplan för barnomsorgen funnit starka skäl för att en
kraftig satsning på fortbildning för barnomsorgens personal bör göras under
1980-talet. Mot den nu angivna bakgrunden vill utskottet, med bifall till
motion 1983/84:2057 yrkande 3, uttala att kommunerna bör bereda barnomsorgspersonalen
möjlighet till fortbildning motsvarande 30 timmar per år.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa

17. beträffande möjlighet till fortbildning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2057 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1983/84:18

Ett samlat program för att förbättra ungdomens situation (mom. 19 i
hemställan)

16. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Sorn
framgått” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Man kan således konstatera att ungdomsfrågorna är föremål för uppmärksamhet
på olika håll. Bilden är emellertid splittrad. Det krävs ett samlat
politiskt grepp från riksdag och regering angående barns och ungdomars
villkor i samhället. Utskottet ansluter sig därför till förslaget i motion
1983/84:1640 om ett samlat program för att förbättra barns och ungdomars
förhållanden. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 19 bort hemställa

19. beträffande ett samlat program för att förbättra ungdomens situation att

riksdagen med bifall till motion 1983/84:1640 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Vid 6. F 3. Barnmiljörådet

17. av Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund, Ingvar Eriksson och Bo
Arvidson (alla m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 28 med ”Utskottet
har sedan” och slutar på s. 29 med ”avstyrker motionen” bort ha följande
lydelse:

Även utskottet anser att statsbudgeten inte genom särskilda anslag bör
belastas med kostnader för uppgifter som lika väl kan ombesörjas av redan
etablerade myndigheter. Utskottet delar således den av motionärerna
anförda uppfattningen och tillstyrker motionen.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall till
motion 1983/84:2240 yrkande 1 beslutar att inte anvisa några medel
till Barnmiljörådet fr. o. m. budgetåret 1984/85.

Vid 7. F 4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor

Statligt län till adoptioner (mom. 1 i hemställan)

18. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet
är emellertid” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser därför att familjer som önskar adoptera barn bör erbjudas

SoU 1983/84:18

någon form av statligt lån till adoptionskostnaderna. Den lånekonstruktion
som föreslås i motion 1983/84:443 är enligt utskottets mening en lämplig
låneform. Utskottet tillstyrker således motion 1983/84:443.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande statligt lån till adoptioner
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:443 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

beträffande utredning om obligatorisk förskola av Ingemar Eliasson (fp) som
anför:

Jag delar utskottets mening att den modell som skisseras i motion
1983/84:1224 inte kan läggas till grund för expansion av förskolan i vårt land.
Det är emellertid angeläget att förskolan byggs ut. Också de barn vars
föräldrar inte efterfrågar plats inom barnomsorgen bör ges tillgång till den
pedagogiska stimulans och sociala fostran som förskolan kan ge. Det är en
viktig rättvisefråga. De ideella organisationernas intresse att medverka till en
utbyggnad av förskolan bör särskilt beaktas i det sammanhanget.

SoU 1983/84:18 42

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Socialdepartementet m. m 2

A1. Socialdepartementet 2

A 2. Kommittéer m. m 2

A 3. Forsknings-och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet .. 2

Motioner 2

Utskottet 3

A4. Extrautgifter 7

A5. Vissa byggnadsarbeten m.m. inom socialdepartementets 7

verksamhetsområde

Omsorg om barn och ungdom 7

Fl. Bidrag till kommunal barnomsorg 7

Motioner 7

Utskottet 10

Inledning 10

Statsbidragssystem för barnomsorgen 10

Vissa andra statsbidragsfrågor 12

Inriktningen av barnomsorgen 14

Fritidshem för psykiskt utvecklingsstörda 15

Kvalitetsnormer m. m. inom barnomsorgen 19

Personalutbildning 20

Alternativ barnomsorg 21

Allmänt om omsorgen om barn och ungdom 23

Utskottets hemställan 25

F2. Bidrag till hemspråksträningi förskolan 26

Motion 26

Utskottet 26

Utskottets hemställan 27

F3. Barnmiljörådet 28

Motion 28

Utskottet 28

F4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 29

Motioner 29

Utskottet 29

Utskottets hemställan 31

Reservationer 32

1. Statsbidragssystem för barnomsorgen m.m. (mom. 1 och 2 i
hemställan) av m 32

2. Statsbidragssystem för barnomsorgen m. m. (mom. 1 och 2 i
hemställan) av c 32

3. Statsbidragssystem för barnomsorgen m. m. (mom. 1 och 2 i
hemställan) av fp 33

SoU 1983/84:18

4. Statsbidragssystem för barnomsorgen m.m. (mom. 1 och 2 i
hemställan) av vpk 34

5. Statsbidrag till privata daghem bedrivna i vinstsyfte (motiveringen
till mom. 3 i hemställan) av fp, moche 35

6. Ett temporärt anordningsbidrag (mom. 5 i hemställan) av vpk . . 35

7. Inriktningen av barnomsorgen (mom. 7 i hemställan) av c 35

8. Målsättning för utbyggnad av barnomsorgen (mom. 10 i hemställan)
av vpk 36

9. Utbyggnadens inriktning (mom. 11 i hemställan) av vpk 36

10. Bindande kvalitetsnormer (mom. 12 i hemställan) av vpk 37

11. Fasta vikarier(mom. 13 i hemställan) av vpk 37

12. Stödpersonal för barn med särskilda behov (mom. 14 i hemställan)
av vpk 38

13. Tjänsteformer inom barnomsorgen (mom. 15 i hemställan) av

vpk 38

14. Behörighet för personal inom barnomsorgen (mom. 16 i hemställan)
av vpk 39

15.Möjlighet till fortbildning (mom. 17 i hemställan) av vpk 39

16. Ett samlat program för att förbättra ungdomens situation (mom.

19 i hemställan) av vpk 40

17. Barnmiljörådet av m 40

18. Statligt lån till adoptioner (mom. 1 i hemställan) av vpk 40

Särskilt yttrande beträffande utredning om obligatorisk förskola av fp 41

mlnab/gotab 78231 Stockholm 1984