Socialutskottets betänkande

1983/84:15

om anslag m. m. till Allmän hälso- och sjukvård och till
Övrig sjukvård m. m. (prop. 1983/84:100 bil. 7 delvis)

I betänkandet behandlas regeringens i proposition 1983/84:100 bil. 7
(socialdepartementet) framlagda förslag om anslag för budgetåret 1984/85
m. m. under avsnitten H. Allmän hälso- och sjukvård och I. Övrig sjukvård
m. m. med undantag för följande frågor, vilka kommer att behandlas senare
under riksmötet, nämligen frågorna om medelsanvisningar till (H 4) Statens
bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet, (H 5) Statens bakteriologiska
laboratorium: Driftbidrag, (H6) Statens bakteriologiska laboratorium:
Centrallaboratorieuppgifter, (H7) Statens bakteriologiska laboratorium:
Försvarsmedicinsk verksamhet, (H 8) Statens bakteriologiska laboratorium:
Utrustning, (H9) Allmän hälsokontroll, (Hll) Epidemiberedskap
m.m. samt (14) Bidrag till kommunala undervisningssjukhus.

I anslutning till aktuella delar av propositionen behandlas motioner som
anges vid vissa anslag.

Sammanfattning

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsanvisning för samtliga här
behandlade anslag för budgetåret 1984/85, nämligen (Hl) Statens
miljömedicinska laboratorium, (H2) Statens institut för psykosocial
miljömedicin, (H3) Statens giftinformationscentral, (H 10) Hälsoupplysning,
(11) Bidrag till anordnande av kliniker för psykiskt sjuka m. m., (12)
Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m.m., (13) Bidrag till
pensioner för vissa provinsialläkare, (15) Lån till Stockholms läns
landstingskommun för vissa investeringar, (16) Vidareutbildning av läkare
m.m., (17) Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m.m., (18)
Driftkostnader för beredskapslagring m.m. samt (19) Utbildning av
personal för hälso- och sjukvård i krig m.m.

Utskottet tillstyrker att regeringen ges ett under anslaget (17)
Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m.m. begärt beställningsbemyndigande
avseende sjukvårdsutrustning m. m.

Utskottets ställningstaganden till anslagsfrågorna medför att följande
motionsförslag avstyrks, nämligen motionsförslag från (vpk) om ytterligare
medel för tjänster m. m. under anslaget (H 1) Statens miljömedicinska
laboratorium, från (m) om halvering i förhållande till regeringens förslag av
medelsanvisningen under anslaget (12) Bidrag till driften av kliniker för
psykiskt sjuka m. m. samt från (vpk) om medelsanvisningar i enlighet med

1 Riksdagen 1983184.12 sami. Nr 15

SoU 1983/84:15

vad socialstyrelsen föreslagit under anslagen (17-19) till beredskapen för
hälso- och sjukvården.

Under vissa anslagsavsnitt har utskottet behandlat ytterligare motionsförslag
enligt följande, nämligen under anslaget (H10) Hälsoupplysning
motionsförslag om preventivmedelsrådgivningen, om kostrådgivning m. m.
och om åtgärder mot tobaksbruket, under anslaget (12) Bidrag till driften av
kliniker för psykiskt sjuka m. m. motionsförslag om utbildning för ledamöterna
i de psykiatriska utskrivningsnämnderna, om en föreslagen rättspsykiatrisk
regionsjukvård m. m. och om ett särskilt statsbidrag för övergång till
öppnare psykiatriska vårdformer, under anslaget (16) Vidareutbildning av
läkare m. m. motionsförslag om ställning för missbrukarvård som specialitet
för läkare, om förankring av läkarutbildningen i verksamhet i allmänmedicin
och i inlandet, om utbildning av läkare för länsdelssjukhusen och om
inrättande av ett utbildningscenter för vidareutbildning av läkare samt under
anslagen (17-19) Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. m. fl.
anslag motionsförslag om inrättande av en institution för utbildning och
forskning i försvars- och katastrofmedicin och om vissa direktiv för nästa
försvarskommitté. Samtliga motionsförslag avstyrks.

Vid betänkandet har fogats sju reservationer (s. 35-38). Reservationerna
nr 1-4 samt 6 och 7 har avgivits av vpk-ledamoten och reservation nr 5 av
m-Iedamöterna.

FEMTE HUVUDTITELN

H. Allmän hälso- och sjukvård

I. H 1. Statens miljömedicinska laboratorium. Regeringen har under punkt
Hl (s. 126-128) föreslagit riksdagen att till Statens miljömedicinska
laboratorium för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 19 399 000.

Motion

I motion 1983/84:1069 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 7), att riksdagen anhåller hos regeringen om förslag som
innebär att medel anslås för utvidgad bostadshygienisk forskning och att
denna forskningsinriktning erhåller ett flertal tjänster vid statens
miljömedicinska laboratorium.

Utskottet

I samband med behandlingen av regeringens förslag till medelsanvisning
till statens miljömedicinska laboratorium (SML) för nästa budgetår
behandlar utskottet ett i motion 1983/84:1069 av Lars Werner m.fl. (vpk)
framfört förslag om ökade resurser vid SML för bostadshygienisk forskning.

SoU 1983/84:15

Befattningshavare vid SML och SML:s föregångare - den omgivningshygieniska
avdelning som efter upphörandet av statens institut för folkhälsan
provisoriskt var överförd till statens naturvårdsverk - har sedan år 1975
tillsammans med befattningshavare knutna till universitetet i Stockholm och
tekniska högskolan i Stockholm medverkat i en informell forskargrupp,
luftforskningsgruppen i Stockholm, som arbetar med tvärvetenskaplig
forskning om luftkvalitet inomhus. Syftet med denna forskning är numera att
ge ett förbättrat underlag för ventilationsnormer baserade på luftkvalitet
utifrån biologiska behov och anpassade till modernt energisparande.
Forskargruppens verksamhet har praktiskt taget helt varit finansierad genom
enskilda projektanslag, främst från statens råd för byggnadsforskning.
Forskargruppen omfattar drygt tio personer med löner eller arvoden till
största delen från tillfälliga forskningsanslag. Inom SML utförs forskningen
huvudsakligen inom den allmänhygieniska enheten som bl. a. har en sektion
för bostadshygien. För denna sektion beräknas under anslaget till SML
medel för tre tjänster. På grund av vissa övergångsanordningar i samband
med inrättandet av SML har emellertid endast medel för två tjänster kunnat
disponeras för bostadshygienisk verksamhet.

I motion 1983/84:1069 (vpk) uppmärksammas de hygieniska olägenheter
på grund av olämpliga ventilationsanordningar och olämpliga material i
byggnader och inredning, som aktualiserats under 1980-talet och som brukar
sammanfattas i uttrycket ”sjuka byggnader”. Motionärerna framhåller bl. a.
att de medicinska utredningsresurserna visat sig vara synnerligen magra när
”sjuka byggnader” skall utredas, bl. a. på grund av att det endast finns ett
fåtal tjänster för bostadshygien vid SML, som är den centrala
forskningsinstansen. Motionärerna begär därför i här aktuell del av
motionen (yrkande 7) att medel skall anslås för utvidgad bostadshygienisk
forskning och att denna forskningsinriktning skall erhålla ett flertal tjänster
vid SML.

Bland de forskningsområden som SML prioriterar under 1980-talet ingår
miljöeffekter på luftvägarna, effekter på sinnesorganen och nervsystemet
samt hälsoskydd i byggnader. Luftforskningsgruppen i Stockholm har för att
erhålla en säkrare finansieringsform för sin verksamhet under åren
1984-1987 ansökt om ett ramanslag hos statens råd för byggnadsforskning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av fortsatt forskning
om problemet ”sjuka byggnader”. Inte minst angeläget i detta sammanhang
är att de medel under anslaget till SML som beräknas för sektionen för
bostadshygien verkligen kan användas för SML:s verksamhet inom detta
område. Med de prioriteringar SML gjort av hithörande forskning kan
emellertid någon riksdagens åtgärd inte anses påkallad. Motion 1983/84:1069
(vpk) avstyrks därför i här aktuell del (yrkande 7).

Medelsberäkningen under anslaget till SML föranleder inte någon erinran
från utskottets sida.

SoU 1983/84:15

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1983/84:1069 yrkande 7 till Statens miljömedicinska
laboratorium för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av
19 399 000 kr.

2. H2. Statens institut för psykosocial miljömedicin. H3. Statens giftinformationscentral.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna
H2 och H3 (s. 128-131) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1984/85 anvisar

1. till Statens institut för psykosocial miljömedicin ett förslagsanslag av
2 843 000 kr.,

2. till Statens giftinformationscentral ett förslagsanslag av 4 630 000
kr.

3. H10. Hälsoupplysning. Regeringen har under punkt H 10 (s. 134-136)
föreslagit riksdagen att till Hälsoupplysning för budgetåret 1984/85 anvisa ett
reservationsanslag av 4 104 000 kr.

Motioner

I motion 1983/84:444 av Inga Lantz (vpk) och Margö Ingvardsson (vpk)
hemställs, såvitt här är i fråga (yrkandena 1 och 2),

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om fortsatta riktade statsbidrag
för att säkra en utbyggd preventivmedelsrådgivning samt att denna skall vara
så dimensionerad att hälften av alla kvinnor i fertil ålder nås av sådan
rådgivning,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att utöka den
uppsökande verksamheten inom preventivmedelsrådgivningen och att
denna omfattar de värnpliktiga på samtliga förband.

I motion 1983/84:624 av Helge Hagberg (s) och Gunnar Ström (s)
hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sagts om konsumenterna och kostvanornas betydelse,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller att uppdraget till konsumentpolitiska
kommittén också skall innefatta frågan hur stat, kommuner och
landsting skall beakta dessa frågor i framtiden.

I motion 1983/84:1619 av Tommy Franzén m. fl. (vpk, s, m, c, fp) hemställs
att riksdagen beslutar om införandet av en särskild hälsovårdsavgift om 1 öre
per cigarettpaket för bekostande av information mot tobakens skadeverkningar
i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motion 1983/84:2257 av Martin Olsson (c) och Kersti Johansson (c)

SoU 1983/84:15

hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av insatser för upplysning om tobakens
skadeverkningar.

I motion 1983/84:2262 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inrättandet av ett
centralt statligt organ för kostrådgivning snarast bör övervägas.

I motion 1983/84:2263 av Rune Ångström (fp) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna behovet av upprättandet av planeringstal
för dietister inom hälso- och sjukvården samt att resurser skapas för en god
kostrådgivning.

Utskottet

Genom den nya hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) har sjukvårdshuvudmännen
fått ett lagstadgat ansvar för förebyggande vård. Ansvaret gäller
insatser rörande såväl människorna som miljön. Hälsoupplysning och annan
individinriktad förebyggande vård avses i första hand vara en uppgift för
primärvården. Socialstyrelsens uppgift beträffande hälsoupplysning är att på
grundval av myndighetens verksamhet samt nationella och internationella
rön om hälsorisker och hälsofrämjande åtgärder prioritera viktiga områden
för hälsoupplysningsarbetet och förse sjukvårdshuvudmännen med visst
underlag för deras hälsoupplysning (SoU 1979/80:45). Socialstyrelsen skall
vidare stimulera sjukvårdshuvudmännens hälsoupplysningsverksamhet och
verka för att innehållet uppfyller sakliga krav.

Under anslaget till hälsoupplysning beräknas medel för socialstyrelsens
fortsatta verksamhet med hälsoupplysning.

I anslutning till behandlingen av regeringens framställning om
medelsanvisning under anslaget behandlar utskottet motioner om utbyggnad
av preventivmedelsrådgivningen, om kostrådgivning m. m. samt om åtgärder
mot tobaksbruket.

Utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen

I samband med att riksdagen år 1974 antog den nu gällande abortlagen
(1974:595), vilken medförde ökade möjligheter för kvinnan att få abort,
beslutade riksdagen om ökade insatser i fråga om preventivmedelsrådgivning
och andra förebyggande åtgärder (prop. 1974:70, SoU 1974:21, rskr
1974:268). Dessa insatser gjordes mot bakgrund av att abort borde betraktas
som en nödfallsutväg och att födelsekontrollen borde ske med hjälp av
preventiva åtgärder. Sjukvårdshuvudmännen skulle ha huvudansvaret för
preventivmedelsrådgivningen. De fick rätt till ersättning från sjukförsäkringen
för sådan rådgivning som lämnas den enskilde kostnadsfritt. Motsvarande
ersättning infördes för organisationer och andra som med socialstyrelsens

1 * Riksdagen 1983/84.12 sami. Nr 15

SoU 1983/84:15

tillstånd bedriver preventivmedelsrådgivning. Även privatpraktiserande
läkare fick rätt till ersättning från sjukförsäkringen för kostnadsfri
preventivmedelsrådgivning. Preventivmedel skulle i viss omfattning
tillhandahållas utan kostnad i samband med rådgivningen, och p-piller
inordnades i sjukförsäkringens läkemedelsrabattering. Vidare ställdes
väsentligt ökade anslag till förfogande för information om preventivmedelsrådgivningen
genom socialstyrelsens dåvarande nämnd för hälsoupplysning,
och särskilda medel anvisades för information genom ungdoms- och
kvinnoorganisationer. Det förordades i propositionen att det skulle
ankomma på varje sjukvårdshuvudman att anpassa organisationen av
rådgivningen inom sitt område till de lokala behoven men att
rådgivningsverksamheten skulle organisatoriskt förankras i mödrahälsovården.

Insatserna för preventivmedelsrådgivning har bl. a. lett till att antalet
rådgivningsbesök per 1 000 fertila kvinnor ökat från 249 år 1975 till 351 år

1981.

Inom socialdepartementets hälso- och sjukvårdsberedning prövas f. n.
möjligheterna att i ökad omfattning föra samman och schablonisera de olika
ersättningar som utgår från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen.

I motion 1983/84:444 av Inga Lantz (vpk) och Margo Ingvardsson (vpk)
anförs bl. a. att det fortfarande finns stora brister både vad gäller kvantiteten
och kvaliteten i preventivmedelsrådgivningen trots att rådgivningen byggts
ut sedan tillkomsten av 1974 års abortlag. Motionärerna föreslår, såvitt här är
i fråga, dels att riksdagen hos regeringen skall hemställa om fortsatta riktade
statsbidrag för att säkra en utbyggd preventivmedelsrådgivning och att denna
skall vara så dimensionerad att hälften av alla kvinnor i fertil ålder nås av
sådan rådgivning (yrkande 1), dels att riksdagen hos regeringen skall
hemställa om åtgärder för att utöka den uppsökande verksamheten inom
preventivmedelsrådgivningen och att denna omfattar de värnpliktiga på
samtliga förband (yrkande 2).

1980 års abortkommitté (S 1980:02), som haft i uppdrag att göra en
utvärdering av abortlagstiftningen samt föreslå åtgärder som syftar till att
minska abortfrekvensen i vårt land, avlämnade i fjol till hälso- och
sjukvårdsministern sitt slutbetänkande (SOU 1983:31) Familjeplanering och
abort - Erfarenheter av ny lagstiftning. Kommittén anser bl. a. att en stor del
av de intentioner som fanns bakom 1974 års abortlag och tillhörande
följdlagstiftning har uppfyllts. Kommittén anvisar emellertid i betänkandet
vägar för förstärkta insatser i det abortförebyggande arbetet. Kommittén
anser sålunda bl. a. att en schablonisering av ersättningen från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen kan få en negativ effekt på
preventivmedelsrådgivningens kapacitet och kvalitet, att en ytterligare
utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen är nödvändig om man vill nå
även dem som inte har sin preventivmedelsfråga löst, vilket anses innebära

SoU 1983/84:15

en rådgivningsnivå på ca 500 besök per 1 000 fertila kvinnor och år, samt att
uppsökande verksamhet med upplysning som sexualitet, samlevnad och
födelsekontroll t. ex. inom skolans samlevnadsundervisning, på fritidsgårdar,
arbetsplatser och i föreningar bör bli en del av den ordinarie
verksamheten vid mottagningarna för preventivmedelsrådgivning. Det
framhålls i betänkandet bl. a. att den unika möjlighet som värnpliktsutbildningen
innebär att nå flertalet män med samlevnadsupplysning måste tas till
vara.

1980 års abortkommittés slutbetänkande har remissbehandlats och bereds
f. n. inom regeringskansliet. Det har aviserats att en proposition grundad på
förslag i betänkandet kommer att framläggas under innevarande riksmöte.

Utskottet vill framhålla angelägenheten av att insatserna i det
abortförebyggande arbetet förstärks. Som framgår av den lämnade
redogörelsen har emellertid de frågor som aktualiseras i motion 1983/84:444
(vpk) tagits upp i 1980 års abortkommittés slutbetänkande och omfattas
sålunda av den beredning som pågår av betänkandet. Med hänsyn härtill bör
yrkandena 1 och 2 i motionen inte föranleda något initiativ av riksdagen.
Motionen avstyrks således i dessa delar.

Kostrådgivning m. m.

Kosten och kostvanorna anses vara intimt förknippade med uppkomsten
och utvecklingen av några av våra vanligaste folksjukdomar såsom
åderförkalkning, högt blodtryck, övervikt, olika cancerformer och
åldersdiabetes.

Information som syftar till att förbättra kostvanorna har med hänsyn till
sambandet mellan kost och hälsa utgjort en av huvuduppgifterna i den
hälsoupplysningsverksamhet som tidigare bedrivits av socialstyrelsens
hälsovårdsupplysningsdelegation (HVUD, t.o.m. budgetåret 1972/73) och
socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning (h-nämnden, under budgetåren
1973/74 - 1980/81) och som numera bedrivs inom socialstyrelsen (byrån för
hälsoupplysning). Nämnda informationsverksamhet, som avsett både kost
och motion, startades med målsättningen att den sedan länge pågående
utvecklingen mot försämrade kost- och motionsvanor skulle brytas. Till
upplysningsverksamheten om kost och motion har bl. a. en medicinsk
expertgrupp för kost och motion, den s.k. MEK-gruppen, varit knuten.
Genom MEK-gruppen har bl. a. följande kunskapsmaterial tagits fram,
nämligen skrifterna Kost och motion (Socialstyrelsen redovisar 1971:19),
Kost och fysisk aktivitet i barnaåldern (Socialstyrelsen redovisar 1973:33)
samt en ny upplaga av Kost och motion år 1975.

Mot bakgrund av sambandet mellan kost och hälsa framförs i tre motioner
förslag som syftar till att förbättra kostvanorna.

SoU 1983/84:15

I motion 1983/84:624 av Helge Hagberg (s) och Gunnar Ström (s)
framhålls bl. a. att det inom ramen för den kommunala konsumentpolitiska
verksamheten finns stora uppgifter att delge allmänheten kunskap om kosten
och viktiga hälsovanor och att frågan om kostens roll för hälsa och
välbefinnande måste uppmärksammas mera än som tidigare skett. Det
framhålls vidare att det är viktigt att vi har för konsument- och
kostvaneinformation utbildade såväl i de kommunala konsumentnämnderna
som i landstingens förebyggande hälsovård. Hur staten där skall från
myndighetsnivå stödja dessa strävanden bör enligt motionärerna den i fjol
tillkallade konsumentpolitiska kommittén (Fi 1983:03) få i uppdrag att
studera. Motionärerna begär dels att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad i motionen sagts om konsumenterna och
kostvanornas betydelse (yrkande 1), dels att riksdagen hos regeringen skall
anhålla att konsumentpolitiska kommitténs uppdrag också skall innefatta
frågan hur stat, kommuner och landsting skall beakta dessa frågor i
framtiden.

I motion 1983/84:2262 av Maj Britt Theorin m. fl. (s) anförs bl. a. att ett
fristående centralt kostråd bör inrättas med ansvar för att kontinuerligt
bevaka forskningsfronten inom det näringsfysiologiska området och för att
på ett adekvat sätt förmedla dessa kunskaper till allmänheten. Motionärerna
påpekar att de resurser som i dag finns tillgängliga för svensk
näringsfysiologisk forskning är mycket blygsamma.

En modell som enligt motionärerna förefaller rimlig att pröva i syfte att
stimulera medicinsk näringsforskning är att inrätta en särskild fond för
medicinsk näringsforskning vilken skulle kunna utgöra en bas för det av
motionärerna förordade centrala kostrådet. Motionärerna begär att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att inrättandet av ett
centralt statligt organ för kostrådgivning snarast bör övervägas.

I motion 1983/84:2263 av Rune Ångström (fp) anförs bl. a. att antalet
dietister hos sjukvårdshuvudmännen endast uppgår till 200 och att detta
innebär att väntetiderna blir långa och att patienterna inte får den
kostrådgivning som de är berättigade till. Enligt motionären bör
planeringstal upprättas för inrättande av dietisttjänster relaterade till såväl
verksamhetsområdenas invånarantal som deras geografiska storlek.
Härutöver bör ytterligare resurser av dietister finnas så att varje landsting
kan erbjuda sina invånare en god kostrådgivning. Motionären begär att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna behovet av att
planeringstal för dietister inom hälso- och sjukvården upprättas samt av att
resurser skapas för en god kostrådgivning.

Utskottet har tidigare under innevarande riksmöte - efter remissbehandling-
i betänkandet SoU 1983/84:8 behandlat motionsförslag om ett centralt
statligt organ för kostrådgivning, om ett vetenskapligt råd på kost- och

SoU 1983/84:15

hälsoområdet, om ett samhälleligt handlingsprogram för kostrådgivning
samt om utveckling av dietisternas funktion inom och utom sjukvården. På
förslag av utskottet avslog riksdagen motionerna.

Utskottet noterade i betänkandet SoU 1983/84:8 att stor enighet tycktes
råda bland remissinstanserna om att det - sedan MEK-gruppens verksamhet
upphört - finns behov av ett statligt vetenskapligt råd på kostrådgivningens
område. Utskottet påpekade samtidigt att frågor om sambandet mellan kost
och hälsa och om kostupplysning övervägdes i ett flertal sammanhang.
Sålunda hade socialstyrelsen och statens livsmedelsverk kommit överens om
att bilda ett nytt råd motsvarande MEK-gruppen och arbetade med att
planera en sådan expertgrupp. Gruppen beräknades börja fungera redan
under innevarande budgetår. Vidare hade socialstyrelsen tillsatt en särskild
referensgrupp, som till större delen består av tidigare MEK-ledamöter, för
att se över de kostrekommendationer som MEK-gruppen på sin tid utgav.
Översynen avses resultera i en ny ”Kost och motion”, som beräknas
utkomma under våren 1984. Utskottet pekade vidare på att den med stöd av
ett regeringens bemyndigande år 1982 tillkallade utredningen (Jo 1983:01)
om utformningen av en livsmedelspolitik - som bl. a. skall uppmärksamma
den roll födan har för vår hälsa - tillsatt en särskild grupp, gruppen Kost och
hälsa, som skall studera denna fråga. Gruppen beräknas bl. a. ta upp frågan
om inrättande av ett centralt organ för kostrådgivning. Utskottet redogjorde
även för det utredningsuppdrag som den - också med stöd av ett regeringens
bemyndigande år 1982 - tillkallade utredningen (Jo 1982:08) angående
översyn av livsmedelsforskning m. m. har. Denna utredning avgav i
november 1983 till chefen för jordbruksdepartementet delbetänkandet
(SOU 1983:69) Livsmedelsforskning I med förslag bl. a. om att
näringsforskningens resurser inom en femårsperiod skall fördubblas från f. n.
10 milj. kr. per år till 20 milj. kr. per år och om att skogs- och jordbrukets
forskningsråd skall ombildas till skogs- och livsmedelssektorns forskningsråd
med ansvar för finansiering och samordning av forskningen utmed hela
livsmedelskedjan. Vidare framhöll utskottet att socialstyrelsen avsåg att i
samråd med sjukvårdshuvudmännen utarbeta allmänna råd för vägledning
om kosten inom hälso- och sjukvården och att styrelsen ansåg det naturligt att
i detta sammanhang också diskutera dietistfunktionen. Dessa allmänna råd
beräknas komma att utges under våren 1984.

I fråga om kostrådgivningen m.m. uttalade utskottet härefter
sammanfattningsvis att det mot bakgrund av det pågående utredningsarbetet
är svårt att redan nu uttala sig om lämplig organisatorisk lösning när det gäller
den framtida bevakningen av forskningen på området och spridningen av
information till allmänheten. Utskottet framhöll vidare det i remissvaren och
motionerna påtalade behovet av att få till stånd en organiserad oberoende
kostrådgivning, byggd på vetenskapligt kunnande och erfarenhet. Utskottet
ansåg det angeläget att den frågan skulle tas upp till diskussion i
utredningsarbetet, men sade sig utgå från att så skulle komma att ske. En

SoU 1983/84:15

motion av samma innehåll som den nu aktuella motionen 1983/84:2262 (s)
avstyrktes härmed. Beträffande övriga motionsförslag hänvisade utskottet
till att det pågående arbetet i huvudsak tillgodosåg motionärernas önskemål.

Utskottet vill med anledning av de nu aktuella motionerna framhålla
vikten av fortsatta överväganden i syfte att åstadkomma en bättre kunskap
och rådgivning om sambanden mellan kosten och olika former av sjukdomar.
Utskottet utgår från att utredningen om utformningen av en livsmedelspolitik
överväger frågan och avger förslag under innevarande år. Enligt
utskottets mening har emellertid ingenting framkommit som motiverar ett
ändrat ställningstagande till frågan om ett initiativ från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker därför samtliga här behandlade motioner (motionerna
1983/84:624, 2262 och 2263).

Åtgärder mot tobaksbruket

I motion 1983/84:1619 av Tommy Franzén m. fl. (vpk, s, m, c, fp) anförs
bl. a. att upplysning om tobakens skadeverkningar bl. a. är en väg som bör
nyttjas för att minska det totala tobaksbruket men att det står mycket litet
medel till förfogande för sådan upplysning. Motionärerna begär att en
särskild hälsovårdsavgift om ett öre per cigarettpaket skall införas för
bekostande av information mot tobakens skadeverkningar.

I motion 1983/84:2257 av Martin Olsson (c) och Kersti Johansson (c)
framhålls bl. a. att det är viktigt att ett samlat åtgärdsprogram utarbetas för
upplysning om tobakens skadeverkningar. Frågorna om tobakens
skadeverkningar jämte behovet av statliga bidrag till åtgärder bör,
framhåller motionärerna, följas med intresse av regeringen, på vilken det
ankommer att, om riksdagsbeslut fordras, framlägga förslag som möjliggör,
erforderliga insatser och åtgärder. Motionärerna begär att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten
av insatser för upplysning om tobakens skadeverkningar.

Frågor om åtgärder mot tobaksbruket har behandlats av socialutskottet
ända sedan år 1971.

Med anledning av motioner uttalade socialutskottet redan år 1971 bl. a. att
det mot bakgrund av den dokumentation som fanns i fråga om sambandet
mellan rökning och vissa sjukdomar - bl. a. lungcancer - torde råda allmän
enighet om att även i vårt land en systematisk satsning måste ske på att få till
stånd en minskning av tobakskonsumtionen (SoU 1971:21 s. 13).

Mot bakgrund av bl. a. uttalanden av socialutskottet (SoU 1974:5 s. 23)
tillkallades år 1977 tobakskommittén (S 1977:03) för att utarbeta ett program
för arbetet med att nedbringa tobakskonsumtionen och motverka dess
skadeverkningar. År 1978 avgav tobakskommittén delbetänkandet (Ds S
1978:7) Rökfria miljöer och år 1981 slutbetänkandet (SOU 1981:18) Minskat
tobaksbruk med förslag till olika åtgärder mot tobaksbruket. Tobakskom -

SoU 1983/84:15

mitténs förslag avsåg till stor del informationsinsatser men även en lag med
bestämmelser om rökning i offentlig lokal m. m. samt åtgärder mot
marknadsföringen mot tobaksvaror föreslogs.

Efter det att tobakskommitténs betänkanden remissbehandlats slutfördes
ärendet genom tre beslut som den dåvarande regeringen fattade den 30 juni

1982.

Då regeringen ansåg det angeläget att snabbt få till stånd fler rökfria
miljöer men inte funnit att en tvingande lagstiftning, som tobakskommittén
föreslagit, var det lämpligaste sättet att åstadkomma detta uppdrog
regeringen åt arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen att i samråd utfärda
rekommendationer om begränsning av tobaksrökningen i lokaler av
gemensamhetskaraktär. För informationsåtgärder i anslutning till detta
uppdrag medgav regeringen socialstyrelsen att disponera 500 000 kr. Med
hänsyn till att tobakskommittén i sitt slutbetänkande bl. a. föreslagit en
förstärkning av utbildningen för läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal
om tobakens skadeverkningar uppdrog regeringen slutligen åt
socialstyrelsen att verka för att frågor som rör tobakens skadeverkningar
ägnas ökad uppmärksamhet i utbildningen av läkare och annan
vårdpersonal.

Till fullgörande av regeringens uppdrag har arbetarskyddsstyrelsen och
socialstyrelsen den 25 april 1983 utfärdat allmänna råd om begränsning av
tobaksrökning i lokaler av gemensamhetskaraktär (arbetarskyddsstyrelsens
författningssamling, AFS 1983:10). I anslutning till utfärdandet av de
allmänna råden genomförde socialstyrelsen bl. a. en annonskampanj för
rökfria miljöer. Socialstyrelsen presenterade hösten 1983 en utvärdering av
en försöksverksamhet med s. k. integrerad tobaksundervisning som
socialstyrelsen bedrivit vid en vårdskola.

Utskottet uttalade under förra riksmötet i betänkande SoU 1982/83:8 att
problemen beträffande tobaksbruket inte är lösta med regeringens beslut
den 30 juni 1982. Det är, framhöll utskottet, bl. a. nödvändigt att följa upp de
olika åtgärderna för att få underlag för en fortsatt systematisk satsning mot
tobakskonsumtionen. För detta behövdes enligt utskottet att regeringen
även i fortsättningen tar ett samlat ansvar för utvecklingen. På förslag av
utskottet beslutade riksdagen (rskr 1982/83:44) som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört.

I en framställning till regeringen i januari i år har socialstyrelsen hemställt
att regeringen snarast genom officiella policyuttalanden stärker den aktiva
tobakspolitiken och vidtar erforderliga åtgärder så att bestämmelserna om
marknadsföring av tobaksvaror skärps, att tobaksbeskattningen används
mer aktivt i konsumtionsdämpande syfte samt att en särskild hälsovårdsavgift
införs på tobaksvaror för att finansiera det centrala arbetet mot
tobaksskadorna.

Med hänsyn till det anförda torde något riksdagens initiativ med anledning

SoU 1983/84:15

av motion motion 1983/84:2257 (c) inte vara erforderligt. Motionen avstyrks
således.

Inte heller torde något riksdagens initiativ med anledning av motion
1983/84:1619 (vpk, s, m, c, fp) vara erforderligt. Även denna motion
avstyrks.

Medelsanvisningen

Medelsberäkningen under anslaget föranleder inte någon erinran från
utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utbyggnad m. m. av preventivmedelsrådgivningen
att riksdagen avslår motion 1983/84:444 yrkandena 1 och 2,

2. beträffande information om kostvanornas betydelse m. m.
att riksdagen avslår motion 1983/84:624,

3. beträffande ett centralt statligt organ för kostrådgivning
att riksdagen avslår motion 1983/84:2262,

4. beträffande dietister

att riksdagen avslår motion 1983/84:2263,

5. beträffande en hälsovårdsavgift för tobak
att riksdagen avslår motion 1983/84:1619,

6. beträffande upplysning om tobakens skadeverkningar
att riksdagen avslår motion 1983/84:2257,

7. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Hälsoupplysning för budgetåret 1984/85 anvisar
ett reservationsanslag av 4 104 000 kr.

I. Övrig sjukvård m. m.

4. 11. Bidrag tili anordnande av kliniker för psykiskt sjuka m. m. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkten 11 (s. 139-140) och hemställer
att riksdagen till Bidrag till anordnande av kliniker för psykiskt sjuka
m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av
20 000 000 kr.

5.12. Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. Regeringen har
under punkt 12 (s. 140-141) föreslagit riksdagen att till Bidrag till driften av
kliniker för psykiskt sjuka m. m. för budgetåret 1984/85 anvisa ett
förslagsanslag av 4 516 000 000 kr.

SoU 1983/84:15

Motioner

I motionl983/84:623 av Owe Andréasson (s) och Helge Hagberg (s)
hemställs att riksdagen begär att regeringen tar erforderliga initiativ för att
utreda frågan om överflyttning av patienterna vid Karsuddens sjukhus till
resp. sjukhus i hemortskommunerna.

I motion 1983/84:1067 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 1),

1. att riksdagen hos regeringen begär om inrättandet av ett särskilt
statsbidrag för övergång till öppnare psykiatriska vårdformer som inte
finansieras genom indragning av andra bidrag.

I motion 1983/84:1218 av Anita Johansson (s) och Margareta Palmqvist (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att ledamöterna i de
psykiatriska utskrivningsnämnderna ges utbildning för sina uppgifter.

I motion 1983/84:1613 av Arne Andersson i Gamleby (s) och Lena Öhrsvik
(s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder som syftar till att
den fasta paviljongen i Västervik även i fortsättningen skall ingå i den
övergripande sjukvårdsplanen.

I motion 1983/84:2239 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs, såvitt här är
i fråga (yrkande 3), att riksdagen vid behandlingen av proposition
1983/84:100, bil. 7, beslutar att för budgetåret 1984/85 under anslaget 12.
Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. anvisa 2 258 000 000
kr.

I motion 1983/84:2244 av Agne Hansson (c) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om den
rättspsykiatriska regionvården och fortsatt sluten psykiatrisk vård för särskilt
vårdkrävande vid bl. a. den fasta paviljongen i Västervik.

Utskottet

Från anslaget utgår bidrag till sjukvårdshuvudmännen för driften av
kliniker för psykiskt sjuka m. m. enligt de s. k. mentalsjukvårdsavtalen av år
1966 samt tilläggsavtal till dessa avtal.

I anslutning till behandlingen av regeringens framställning om
medelsanvisning under anslaget för nästa budgetår behandlar utskottet en
motion om halvering av den av regeringen föreslagna medelsanvisningen och
en motion om ett särskilt statsbidrag till öppnare psykiatriska vårdformer.
Vidare behandlas i detta sammanhang motioner om utbildning för
ledamöterna i de psykiatriska utskrivningsnämnderna och om en föreslagen
rättspsykiatrisk regionsjukvård m. m.

1** Riksdagen 1983184.12sami. Nr 15

SoU 1983/84:15

Utbildning för ledamöterna i de psykiatriska utskrivningsnämnderna

Enligt bestämmelser i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall (LSPV) skall för behandling av vissa frågor enligt lagen finnas
utskrivningsnämnder med de verksamhetsområden regeringen bestämmer.
Utskrivningsnämnderna beslutar under vissa förutsättningar om intagning
för sluten psykiatrisk vård utan patientens samtycke och om utskrivning från
sådan vård m. m. Utskrivningsnämnd består av fem ledamöter, nämligen av
lagfaren ordförande som är eller varit innehavare av ordinarie domartjänst,
en läkare som bör ha specialistkompetens inom gruppen psykiska
sjukdomar, en person som är särskilt insatt i sociala frågor och ytterligare två
ledamöter. För ledamot av utskrivningsnämnd finns en eller flera
suppleanter. Ledamot och suppleant(er) för ledamot förordnas av
regeringen för högst fyra år i sänder. Utskrivningsnämnd biträds av en
sekreterare som förordnas av nämnden.

Antalet utskrivningsnämnder uppgår f. n. till drygt 30 med sammanlagt ca
450 ledamöter och suppleanter samt ca 50 sekreterare.

Enligt bestämmelser i 2§ kungörelsen (1966:565) om utskrivningsnämndernas
verksamhetsområden m.m. bestrids kostnaderna för utskrivningsnämnds
verksamhet av den som inom nämndens verksamhetsområde driver
det eller de sjukhus, där vård bereds med stöd av LSPV. Finns flera som
driver sådana sjukhus inom verksamhetsområdet, bestrider de gemensamt
kostnaderna med den fördelning som de kommer överens om.

Den med stöd av ett regeringens bemyndigande år 1980 tillkallade
socialberedningen (S 1980:07) gör f. n. en översyn av LSPV. Under
översynen övervägs bl. a. frågan om ändrade uppgifter för utskrivningsnämnderna
i framtiden. Socialberedningen beräknas vid halvårsskiftet i år
lägga fram förslag till lagstiftning som avses ersätta LSPV.

I motion 1983/84:1218 av Anita Johansson (s) och Margareta Palmqvist (s)
begärs att riksdagen hos regeringen skall anhålla om åtgärder så att
ledamöterna i de psykiatriska utskrivningsnämnderna ges utbildning för sina
uppgifter. I motionen framhålls bl. a. att det är av stor vikt att ledamöterna i
utskrivningsnämnderna får utbildning till stöd för sina uppgifter med hänsyn
till utskrivningsnämndernas uppgift att besluta om tvångsvård inom
psykiatrisk vård och till deras ställning som självständiga statliga
myndigheter, likställda med domstolar. Då utskrivningsnämnderna skall ha
en självständig ställning i förhållande till sjukvårdshuvudmännen är det
enligt motionärerna inte lämpligt att sjukvårdshuvudmännen skall ha ansvar
för utbildningen av ledamöterna.

I en framställning till socialdepartementet i februari 1983 har
Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) hemställt att
departementet tar initiativ till att en utbildning för ledamöter och
suppleanter i utskrivningsnämnderna kommer till stånd. Enligt vad utskottet

SoU 1983/84:15

inhämtat vilar beredningen av framställningen, då man är oviss om vad som
kan bli resultatet av socialberedningens översyn av LSPV i vad avser
utskrivningsnämndernas uppgifter i framtiden.

Enligt vad utskottet vidare inhämtat bereds f. n. inom socialstyrelsen fråga
om en framställning till regeringen angående bl. a. utbildning för ledamöter,
suppleanter och sekreterare i utskrivningsnämnder.

Utskottet delar den grundsyn som kommer till uttryck i motion
1983/84:1218 (s). Det är viktigt att ett organ som utövar så ingripande
myndighetsfunktioner som en utskrivningsnämnd är sammansatt av personer
med tillräcklig utbildning för sin uppgift. Utbildningsfrågan har emellertid
redan aktualiserats hos regeringskansliet genom RSMH:s framställning.
Vidare överväger socialstyrelsen ett initiativ i frågan. Utskottet vill samtidigt
peka på att resultatet av socialberedningens arbete på ett avgörande sätt kan
ändra förutsättningarna för utskrivningsnämndernas verksamhet. Utskottet
har därför förståelse för om man i regeringskansliet kan vilja avvakta
socialberedningens ställningstagande till frågan om utskrivningsnämndernas
uppgifter i framtiden innan utbildningsfrågan slutförs. Det är emellertid
angeläget att frågan om utbildning av ledamöterna i utskrivningsnämnderna
följs upp av regeringen och bereds med sikte på ett snart ställningstagande.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1983/84:1218
(s).

Rättspsykiatrisk regionsjukvård m. m.

Staten är huvudman med socialstyrelsen som chefsmyndighet för det
rättspsykiatriska undersökningsväsendet som omfattar rättspsykiatriska
stationer och kliniker. Vid dessa utförs rättspsykiatriska undersökningar i
brottmål - vid rättspsykiatriska kliniker av såväl häktade som av icke häktade
personer och vid rättspsykiatriska stationer av i regel icke häktade personer.
Vid rättspsykiatriska kliniker meddelas även vård för dem som är föremål för
undersökning och bedrivs rättspsykiatrisk forskning och utbildning.
Rättspsykiatriska stationer finns i Linköping, Örebro och Umeå.
Rättspsykiatriska kliniker finns i Huddinge, Uppsala, Lund och Göteborg.
Vid kliniken i Huddinge fanns år 1980 54 vårdplatser och vid envar av de
övriga tre klinikerna 27 vårdplatser. En ny klinik i Umeå med 20 vårdplatser
har inte kunnat tas i bruk som planerat.

Kriminalpatienter inom den psykiatriska vården bereder ofta speciella
problem på sjukhusen, vilket lett till behov av särskilda vårdavdelningar.
Sedan länge finns därför en speciell vårdorganisation för s.k. särskilt
vårdkrävande patienter vilken består av följande enheter (antalet
vårdplatser år 1979 anges inom parentes): de s. k. fasta paviljongerna vid
Säters sjukhus (24 vårdplatser) och vid de psykiatriska klinikerna vid
Västerviks sjukhus (24 vårdplatser), de s.k. specialklinikerna vid f. d.

SoU 1983/84:15

Sidsjöns sjukhus, numera Sundsvalls sjukhus (85 vårdplatser), och vid S:t
Sigfrids sjukhus i Växjö (101 vårdplatser) samt Karsuddens sjukhus i
Katrineholm (185 vårdplatser). Vid de fasta paviljongerna vårdas de mest
vårdkrävande. Vid specialklinikerna och Karsuddens sjukhus bedrivs
rehabiliteringsinriktad verksamhet. För samtliga enheter gäller dock att när
patienterna förbättrats de om möjligt skall återföras till hemortssjukhusen
för slutlig rehabilitering. Enheterna har inga avgränsade upptagningsområden
och betecknas därför som riksenheter för särskilt vårdkrävande
patienter. Enheterna ingick i den tidigare statliga mentalsjukvårdsorganisationen.
Genom mentalsjukvårdsavtalen övergick äganderätten och driftansvaret
för enheterna till resp. sjukvårdshuvudman. Främmande sjukvårdshuvudmäns
rätt att i fortsättningen utnyttja vårdplatser vid enheterna i Säter,
Västervik, Sundsvall och Växjö grundar sig på bestämmelser i
mentalsjukvårdsavtalen. Rätten för främmande sjukvårdshuvudmän att
utnyttja vårdplatser vid Karsuddens sjukhus grundar sig på ett särskilt avtal
med Södermanlands läns landstingskommun.

Med skrivelse i mars 1981 överlämnade socialstyrelsen till socialdepartementet
en av en arbetsgrupp inom socialstyrelsen (ASV-gruppen) utarbetad
rapport med förslag till rättspsykiatrisk regionsjukvård. Arbetsgruppen
tillsattes med uppdrag att skyndsamt planera framtida vårdformer för s. k.
särskilt vårdkrävande patienter. I rapporten föreslås att benämningen
”särskilt vårdkrävande” skall utgå. I stället för att ge dessa patienter en
särskild beteckning anser arbetsgrupen det vara mer ändamålsenligt att
definiera den speciella kompetens och organisatoriska utformning som
vårdområdet måste ges. Arbetsgruppen har funnit lämplig benämning för
detta särskilda vårdområde vara ”rättspsykiatrisk regionsjukvård". Den
rättspsykiatriska regionsjukvården föreslås ansvara för rättspsykiatriska
undersökningar, vård av undersökta patienter för kortare eller längre
tidsperioder, konsultinsatser inom kriminalvården samt övertagande av
patienter från hemortspsykiatrin. Hela denna verksamhet föreslås samlas
under gemensamt landstingskommunalt huvudmannaskap.

För rättspsykiatriska undersökningar och för psykiatrisk vård av de
aktuella patientgrupperna beräknas i rapporten ett behov av ca 600
vårdplatser för hela riket. Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen
uppgår antalet vårdplatser vid de rättspsykiatriska klinikerna till sammanlagt
155 och vid de fem riksenheterna till sammanlagt 419. Det kan här nämnas att
i prop. 1980/81:6 om regionsjukvården, regionsjukvårdens omfattning
uttryckt i vårdplatser beräknades omfatta 475-525 vårdplatser för regionalt
anordnad vård för särskilt vårdkrävande patienter inom psykiatrin samt
50-75 vårdplatser för rättspsykiatriska undersökningar år 1985.

De nuvarande fem rättspsykiatriska klinikerna, vilka samtliga är
lokaliserade till orter med regionsjukhus, bör enligt rapporten bli centra för
den rättspsykiatriska regionsjukvården. Där kommer, anförs det, resurser
för utveckling och forskning och undervisning och handledning naturligen att

SoU 1983/84:15

vara koncentrerade. Huvuddelen av de rättspsykiatriska undersökningarna
genomförs lämpligast vid dessa enheter. Akuta intagningar av vårdfall från
kriminalvården, häkten och allmänpsykiatrin i övrigt samt för observation
och behandlingsplanering sker enligt rapporten också lämpligast där. Då de
rättspsykiatriska klinikerna platsmässigt inte beräknas räcka till för att svara
för behandling av patienter med längre vårdtider, måste det enligt rapporten
finnas ytterligare vårdplatser inom varje region. I allmänhet torde det enligt
rapporten vara fördelaktigast om dessa finns i så nära relation som möjligt till
de nya regioncentra. Det är emellertid en omöjlighet i utgångsläget, påpekas
det, då resurserna vid nuvarande riksenheter måste utnyttjas. Det framhålls
att det möjligen också kan finnas fördelar med lokalisering till ett par platser
inom regionerna.

Om användning av de nuvarande riksenheterna anförs det i rapporten
bl. a. att Karsuddens sjukhus med fördel kommer att kunna inordnas i
Stockholmsregionens verksamhet och att Växjö-enheten naturligen hör
hemma i Lund-Malmöregionen. Västerviks-enheten beräknas under det
närmaste decenniet fortsätta som riksenhet. Umeåregionens behov av
vårdplatser beräknas bli tillgodosett i Umeå, varför Sundsvalls-enheten, som
ligger inom Umeåregionen, på sikt inte kommer att kunna inordnas i en
regional organisation. Enheten i Säter, som ligger inom UppsalaÖrebroregionen,
beräknas kunna upphöra som fast paviljong relativt snart.
Det nämns emellertid att fråga om att lokalisera regionala vårdplatser till
Säter har aktualiserats.

Av de tre motioner som här är aktuella tas i en av motionerna upp fråga om
överflyttning till hemortssjukhus av patienter vid Karsuddens sjukhus. I de
övriga två motionerna tas upp frågor som har samband med den föreslagna
rättspsykiatriska regionsjukvården.

I motion 1983/84:623 av Owe Andréasson (s) och Helge Hagberg (s)
begärs utredning av frågan om överflyttning av patienterna vid Karsuddens
sjukhus till resp. sjukhus i hemortskommunerna. Motionärerna anför bl. a.
att man kan fråga sig om det är nödvändigt att på ett och samma ställe samla
så många särskilt vårdkrävande patienter som sker vid Karsuddens sjukhus.
Det är enligt motionärerna befogat att ingående pröva om det inte vore
lämpligare, både för anställda och patienter, att överflytta dessa särskilt
vårdkrävande patienter till resp. sjukhus i hemortskommunerna.

I motion 1983/84:1613 av Arne Andersson i Gamleby (s) och Lena Öhrsvik
(s) begärs åtgärder som syftar till att den fasta paviljongen i Västervik även i
fortsättningen skall ingå i den övergripande sjukvårdsplanen. Motionärerna
anför bl. a. att den fasta paviljongen i Västervik genom åren visat en mycket
god effekt i vårdarbetet. I diskussionerna om den framtida psykiatriska
vårdens utveckling och inriktning är det därför enligt motionärerna angeläget
att den fasta paviljongen i Västervik prioriteras för ett bibehållande.

SoU 1983/84:15

I motion 1983/84:2244 av Agne Hansson (c) anförs bl. a. att en
rättspsykiatrisk regionsjukvård bör byggas upp på ett sådant sätt att den
nuvarande organisationen för vård av särskilt vårdkrävande patienter som
dömts till sluten psykiatrisk vård på obestämd tid kan ske som hittills på
särskilda enheter i landet, däribland på fasta paviljongen i Västervik. Den
övriga rättspsykiatriska regionsjukvården kan, anför motionären vidare,
med fördel lokaliseras till annan sjukvårdsenhet inom regionen än
regionsjukhuset. Motionären begär att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförs om den rättspsykiatriska
regionsjukvården och om fortsatt sluten psykiatrisk vård för särskilt
vårdkrävande vid bl. a. den fasta paviljongen i Västervik.

Socialstyrelsens förslag till rättspsykiatrisk regionsjukvård har remissbehandlats
och är föremål för fortsatt beredning inom regeringskansliet. Ett
genomförande av den föreslagna organisationen för rättspsykiatrisk
regionsjukvård förutsätter att sjukvårdshuvudmännen övertar ansvaret för
det rättspsykiatriska undersökningsväsendet. I överensstämmelse med de av
riksdagen under 1980/81 års riksmöte godkända riktlinjerna för den framtida
regionsjukvården (prop. 1980/81:9, SoU 1980/81:6, rskr 1980/81:123) blir
sedan genomförandet av en rättspsykiatrisk regionsjukvård i första hand en
fråga för sjukvårdshuvudmännen.

Övriga sjukvårdshuvudmäns rätt att utnyttja vårdplatser vid de nuvarande
riksenheterna i Säter, Västervik, Sundsvall och Växjö grundar sig, som
nämnts ovan, på bestämmelser i mentalsjukvårdsavtalen. Enligt dessa
bestämmelser skall - intill dess annat avtalats mellan berörda sjukvårdshuvudmän
- vårdplatser för patienter från andra sjukvårdsområden efter
övertagandet från staten av sjukhusen i oförändrad omfattning stå till resp.
sjukvårdshuvudmans förfogande mot vederlag efter självkostnadsprincipen.
Genom det särskilda avtalet angående Karsuddens sjukhus, vilket träffats
mellan Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott, å ena sidan, samt
Stockholms stad, Stockholms läns landsting, Göteborgs stad. Malmö stad
och Landstingsförbundet, å andra sidan, disponerar Södermanlands läns
landsting fem vårdplatser vid sjukhuset medan övriga vårdplatser disponeras
av värdlandstingets avtalspartners. De vårdplatser som Landstingsförbundet
äger disponera fördelas av Landstingsförbundet på enskilda landsting.
Avtalet gäller t. o. m. den 31 december 1985. Av den nu lämnade
redovisningen framgår att frågorna om den framtida användningen av de
nuvarande riksenheterna - med eller utan anknytning till organiserandet av
en rättspsykiatrisk regionsjukvård - också i första hand är frågor för
sjukvårdshuvudmännen.

Med hänsyn till det anförda synes de här aktuella motionerna - motion
1983/84:623 (s), motion 1983/84:1613 (s) och motion 1983/84:2244 (c) - inte
böra föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionerna avstyrks således.

SoU 1983/84:15

Ett särskilt statsbidrag för övergäng till öppnare psykiatriska vårdformer

F. n. sker inom psykiatrin en snabb förändring med inriktning mot öppna
och halvöppna vårdformer. Antalet vårdplatser har minskat med ca 35 %
under de senaste decennierna. En fortsatt minskning med ca 1 000
vårdplatser per år väntas.

I motion 1983/84:1067 av Lars Werner m. fl. (vpk) anförs bl. a. att arbetet
med att föra över psykiskt sjuka till öppnare vårdformer inte får ses som ett
led i en besparingspolitik eller leda till att anställda inom vården
rationaliseras bort. Tvärtom måste man enligt motionärerna acceptera att
det i många fall blir fråga om en kostnadsökning. Motionärerna begär i
motionen, såvitt här är i fråga (yrkande 1), att riksdagen hos regeringen
begär inrättandet av ett särskilt statsbidrag för övergång till öppnare
psykiatriska vårdformer som inte finansieras genom indragning av andra
bidrag.

Ett särskilt bidrag till sjukvårdshuvudmännen för att underlätta en
utveckling mot öppnare vårdformer inom psykiatrin utgår f. n. Enligt punkt 9
i den år 1983 träffade överenskommelsen mellan företrädare för

socialdepartementet och Landstingsförbundet om vissa ersättningar från

sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen under år 1984 - vilken
redovisades för riksdagen år 1983 (prop. 1982/83:174 p. 1, SfU 1982/83:26,
rskr 1982/83:367) - skall sålunda en särskild ersättning med 24 kr. per
invånare, totalt 200 milj. kr., utgå under år 1984 från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen för att underlätta en utveckling mot öppnare
vårdformer inom psykiatrin.

Frågan om resurser för öppen vård inom psykiatrin har uppmärksammats i
de nya direktiv (Dir. 1982:106), som år 1982 meddelades för

socialberedningen. I de nya direktiven tas bl. a. upp frågor om

återverkningar inom socialtjänsten av förändringar mot öppnare vårdformer
inom den psykiatriska vården. En förändring av den psykiatriska vården mot
öppnare vårdformer m. m. ställer, anförs det sålunda, bl. a. stora krav på att
hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens huvudmän etablerar ett nära
samarbete på såväl central som regional och inte minst lokal nivå.
Omfattningen och takten i denna utveckling aktualiserar, framhålls det,
frågan om en omfördelning av vissa resurser från sluten till öppen vård och
från psykiatrin till socialtjänsten. Socialberedningen beräknas slutföra sitt
arbete vid halvårsskiftet i år.

Med hänsyn till det anförda bör motion 1983/84:1067 (vpk) i här aktuell del
(yrkande 1) inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks
därför i denna del.

SoU 1983/84:15

Medelsanvisningen

Enligt en mellan statens förhandlingsnämnd och företrädare för
Landstingsförbundet år 1983 träffad överenskommelse om bidrag till den
psykiatriska vården för åren 1982-1984 - vilken godkänts av riksdagen (prop.
1982/83:174 p.2, SoU 1982/83:40, rskr 1982/83:368) - skall staten till
sjukvårdshuvudmännen för år 1984 utge ett allmänt bidrag till den
psykiatriska vården med 4 300 milj. kr. och ett särskilt bidrag till denna vård
med 142 milj. kr. I avvaktan på resultatet av överläggningar med
sjukvårdshuvudmännen om statsbidrag för år 1985 beräknar föredragande
statsrådet med utgångspunkt i de fastställda beloppen för år 1984
medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1984/85 till 4 516 milj. kr.
Regeringen föreslår att detta belopp anvisas under anslaget till bidrag till
driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. för nästa budgetår.

I motion 1983/84:2239 av Nils Carlshamre m. fl. (m) framhålls bl. a. att det
är oacceptabelt med en fortsatt ökning av den kommunala verksamheten i ett
läge med rekordhögt underskott i den samlade offentliga sektorn och att det
därför är nödvändigt att minska statsbidragen till kommunerna för att den
kommunala volymökningen skall upphöra. Tiden är nu enligt motionärerna
inne då den psykiatriska vården liksom övrig landstingskommunal sjukvård
helt skall bekostas av sjukvårdshuvudmännen själva utan statsbidrag.
Motionärerna föreslår, såvitt nu är i fråga, att statsbidraget till driften av
kliniker för psykiskt sjuka m. m. halveras under budgetåret 1984/85 i
förhållande till regeringens förslag och begär att riksdagen för detta budgetår
skall anvisa ett belopp av 2 258 milj. kr. under anslaget (yrkande 3).

Utskottet kan inte biträda motionsförslaget, som i sin förlängning ytterst
drabbar de psykiskt sjuka. Utskottet har inte något att erinra mot
föredragande statsrådets beräkning av medelsbehovet under anslaget för
nästa budgetår. Utskottet avstyrker således motion 1983/84:2239 (m)
yrkande 3 och tillstyrker den av regeringen föreslagna medelsanvisningen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande de psykiatriska utskrivningsnämnderna
att riksdagen avslår motion 1983/84:1218,

2. beträffande överflyttning av patienter från Karsuddens sjukhus
att riksdagen avslår motion 1983/84:623,

3. beträffande användande av fasta paviljongen i Västervik för
rättspsykiatrisk regionsjukvård

att riksdagen avslår motion 1983/84:1613 samt motion 1983/
84:2244 i motsvarande del,

4. beträffande rättspsykiatrisk regionsjukvård i övrigt

att riksdagen avslår motion 1983/84:2244 i motsvarande del,

SoU 1983/84:15

5. beträffande ett särskilt statsbidrag för öppnare vårdformer inom
psykiatrin

att riksdagen avslår motion 1983/84:1067 yrkande 1,

6. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1983/84:2239 yrkande 3 till Bidrag till driften av kliniker för
psykiskt sjuka m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett
förslagsanslag av 4 516 000 000 kr.

6. 13. Bidrag till pensioner för vissa provinsialläkare. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten 13 (s. 141-142) och hemställer

att riksdagen

till Bidrag till pensioner för vissa provinsialläkare för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 15 025 000 kr.

7. 15. Lån till Stockholms läns landstingskommun för vissa investeringar.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten 15 (s. 143) och
hemställer

att riksdagen

till Län till Stockholms läns landstingskommun för vissa
investeringar för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag
av 20 000 000 kr.

8. 16. Vidareutbildning av läkare m. m. Regeringen har under punkt 16
(s. 143-149) föreslagit riksdagen att till Vidareutbildning av läkare m. m. för
budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag av 28 433 000 kr.

Motioner

I motion 1983/84:1067 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 4), att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
missbrukarvårdens ställning med inriktning att denna vårdform skall bli en
egen specialitet.

I motion 1983/84:2236 av Anita Bråkenhielm (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning av en användning av frigjorda utbildningsresurser
vid nedlagt undervisningssjukhus i enlighet med vad i motionen
anförts.

I motion 1983/84:2243 av Britta Hammarbacken (c) och Anders Svärd (c)
hemställs att riksdagen begär att regeringen skall verka för en
läkarutbildning som är anpassad till och möjliggör en väl utvecklad och
kvalitativt god vård på länsdelssjukhusen.

I motion 1983/84:2463 av Margareta Winberg m. fl. (s) hemställs, såvitt här

SoU 1983/84:15

är i fråga (yrkande 2), att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till
känna att läkarutbildningens olika nivåer förankras i allmänmedicinen och
inlandet.

Utskottet

Regeringen föreslår att medel som tidigare anvisats under anslagen
Vidareutbildning av läkare, Vidareutbildning av tandläkare m. m. och
Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m.m. i fortsättningen anvisas
under ett anslag som föreslås få benämningen Vidareutbildning av läkare
m. m.

I samband med behandlingen av regeringens framställning om
medelsanvisning under anslaget för nästa budgetår behandlar utskottet
motionsförslag om ställning för missbrukarvård som specialitet för läkare,
om förankring av läkarutbildningen i verksamhet i allmänmedicin och i
inlandet, om utbildning av läkare för länsdelssjukhusen och om inrättande av
ett utbildningscenter för vidareutbildning av läkare.

Som bakgrund till behandlingen av vissa av motionsförslagen lämnas
följande redogörelse för läkarutbildningen.

Efter läkarnas grundutbildning inom högskolan, som avslutas med
läkarexamen, följer som ett första led i läkarnas vidareutbildning
allmäntjänstgöring (AT) som läkare under 21 månader, varav i princip sex
månader inom allmän kirurgi, sex månader inom allmän internmedicin, tre
månader inom allmän psykiatri eller barn- och ungdomspsykiatri samt sex
månader inom allmänmedicin. Prov avläggs i allmän kirurgi, allmän
internmedicin och allmän psykiatri. Vid allmäntjänstgöringens slut erhålls
legitimation som läkare.

Härefter följer fortsatt vidareutbildning (FV) till specialistkompetens,
vilken också sker genom tjänstgöring som läkare. Den fortsatta
vidareutbildningen består av viss huvudutbildning samt sidoutbildning inom
verksamhetsområde som är av betydelse för den kompetens som söks. Den
tar från fyra till fem och ett halvt år beroende på specialitet.
Specialistkompetens kan erhållas i ett 40-tal specialiteter. Under
specialistutbildningen skall läkaren delta i systematisk undervisning med
kunskapsprov.

Allmäntjänstgöringen och den fortsatta vidareutbildningen är organiserade
i s. k. block (AT-block resp. FV-block), vilka innefattar de olika
erforderliga tjänstgöringarna som läkare.

Det åligger socialstyrelsen att anordna dels prov för läkare som fullgör
allmäntjänstgöring, dels systematisk undervisning med kunskapsprov för
läkare som genomgår specialistutbildning. Socialstyrelsen meddelar också
beslut om godkänd allmäntjänstgöring samt bevis om specialistkompetens.
Dessa uppgifter låg före omorganisationen av socialstyrelsen per den 1 juli

SoU 1983/84:15

1981 på en särskild nämnd, nämnden för läkares vidareutbildning, som
numera avvecklats. Socialstyrelsen har emellertid inrättat en rådgivande
expertnämnd för frågor om läkares vidareutbildning. Både den tidigare och
den nuvarande nämnden betecknas NLV.

Ställning för missbrukarvård som specialitet för läkare

I motion 1983/84:1067 av Lars Werner m. fl. (vpk) anförs bl. a. att stora
delar av missbrukarvården f. n. hör till psykiatrin. Detta förhållande är enligt
motionärerna moget för en översyn, då storkonsumtion av alkohol eller
användning av andra beroendeskapande droger inte bör jämställas med
psykisk sjukdom. Med tanke på missbruksproblemens enorma omfattning
bör missbrukarvård enligt motionärerna bli en självständig medicinsk
specialitet. Motionärerna begär i här aktuell del av motionen (yrkande 4) att
riksdagen hos regeringen skall begära en översyn av missbrukarvårdens
ställning med inriktning att denna vårdform skall bli en egen specialitet.

Socialutskottet behandlade - efter inhämtande av yttranden - under
1975/76 års riksmöte ett motionsyrkande, vari begärdes att alkoholistvård
skulle ges ställning som specialitet eller subspecialitet i syfte att rekryteringen
av läkare till alkoholistvården skulle förbättras. Yttranden över bl. a. detta
yrkande inhämtades från socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Svenska läkaresällskapet samt Sveriges Läkarförbund.

Inte någon av remissinstanserna tillstyrkte motionsförslaget. Socialstyrelsen,
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet ansåg att det var
tveksamt om alkoholistvården kunde uppfylla kravet på avgränsning mot
andra specialiteter för att den skulle kunna få ställning som specialitet.
Svenska läkaresällskapet och Sveriges Läkarförbund ville inte tillstyrka
inrättande av särskild specialitet i beroendesjukdomar - vilken specialitet
skulle omfatta bl. a. alkoholsjukdomar - utan föreslog att särskilda
behörighetsvillkor skulle fastställas för överordnade läkare inom beroendesjukdomar
och att utredning skulle göras om innehållet i och organisationen
av vården av beroendesjukdomar.

Mot bakgrund av vad remissinstanserna påpekat kunde utskottet (SoU
1975/76:18) inte tillstyrka motionsyrkandet. På förslag av utskottet avslogs
det av riksdagen.

Även under de två följande riksmötena behandlade utskottet motionsyrkanden
om att alkoholistvård eller vård av beroendesjukdomar skulle ges
ställning som specialitet, vilka yrkanden också motiverades med
rekryteringsskäl. På förslag av utskottet (SoU 1976/77:24 och SoU
1977/78:27) avslog riksdagen motionsyrkandena. Utskottet pekade i det
sistnämnda betänkandet bl. a. på att den dåvarande nämnden för läkares
vidareutbildning satt i gång en översyn av bestämmelserna om
specialistkompetens för läkarna (den s. k. ÖSUT-utredningen).

SoU 1983/84:15

Inför behandlingen under 1980/81 års riksmöte av en motion om
meritvärdet för läkare av tjänstgöring inom alkoholistvård anordnade
utskottet ett sammanträde med företrädare för socialstyrelsen. Sveriges
Läkarförbund och Svenska psykiatriska föreningen, varvid specialitets- och
meritvärderingsfrågorna belystes. Det framhölls vid sammanträdet bl. a. att
vård av patienter som är alkoholmissbrukare förekommer inom de flesta
medicinska verksamhetsområden och att tillskapande av en specialitet i
alkoholistvård inte var en framkomlig väg för att lösa rekryteringsproblemet.
En sådan åtgärd skulle, påpekades det, innebära att man fick ytterligare en
specialitet med rekryteringsproblem vid sidan av allmänläkarvården,
långtidssjukvården och psykiatrin. En specialitet i alkoholistvård skulle,
påpekades det vidare, kunna få till följd att man inom andra specialiteter blev
mindre benägen att ta hand om patienter som är alkoholmissbrukare.
Utskottet (SoU 1980/81:35), som framhöll den betydelse som en generös
meritvärdering som tjänstgöring som alkoholläkare skulle ha från
rekryteringssynpunkt, föreslog avslag på motionen, vilket blev riksdagens
beslut.

Enligt de ursprungliga direktiven för ÖSUT-utredningen skulle man pröva
möjligheten att införa en stegvis differentiering inom specialistutbildningen.
Sedan denna fråga prövats i olika arbetsgrupper lät man tanken på en stegvis
differentiering falla. Utredningsarbetet fortsatte därefter mera med
utgångspunkt i att läkarnas fortsatta vidareutbildning i första hand skall sikta
till att ge nödvändig kompetens och tillräcklig bredd för läkarnas verksamhet
inom primärsjukvården och länssjukvården. Utredningsarbetet i vad avser
specialistfrågorna har hittills endast fullföljts beträffande allmänmedicin och
allmän psykiatri.

Enligt vad utskottet inhämtat bereds inom regeringskansliet f. n. frågan
om en översyn av läkarnas vidareutbildning, som skulle innebära en
fortsättning av ÖSUT-utredningen.

Med hänsyn till att bruk av alkohol m. m. direkt eller indirekt leder till
efterfrågan på vård inom många olika delar av sjukvården är det enligt
utskottets mening angeläget att alla läkare erhåller den utbildning som de
behöver för att inom sina resp. områden bli skickade att ta hand om patienter
med missbruksproblem. Utskottet utgår från att behovet av sådan utbildning
uppmärksammas vid fortsatt översyn av vidareutbildningen för läkare. Det
ligger nära till hands att frågan om inrättande av en särskild specialitet blir
föremål för överväganden i sådant sammanhang.

Med hänsyn till det anförda bör motion 1983/84:1067 (vpk) i här aktuell del
(yrkande 4) inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks
således i denna del.

SoU 1983/84:15

Förankring av läkarutbildningen i verksamhet i allmänmedicin och i inlandet

Trots att olika åtgärder vidtagits för att få till stånd en jämnare fördelning
av läkarna i vårt land föreligger fortfarande svårigheter att rekrytera läkare
till mindre attraktiva verksamhetsområden och orter vilket innebär att det
fortfarande råder en både verksamhetsmässig och geografisk snedfördelning
av läkarresurserna.

I motion 1983/84:2463 av Margareta Winberg m.fl. (s) framförs olika
förslag om hur tillgången på läkare skall förbättras i glesbygderna. Problem
med läkarförsörjningen i Värmlands län, Jämtlands län, Västerbottens läns
inland och Norrbottens län framhålls. Såvitt här är i fråga (yrkande 2) begär
motionärerna att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att
läkarutbildningens olika nivåer skall förankras i allmänmedicin och i
inlandet. Motionärerna framhåller bl. a. att om specialistutbildningen inom
de vanligaste specialiteterna - t. ex. pediatrik (barnmedicin), gynekologi,
öron-näsa - en tid förlädes ut till distriktsläkarna skulle två syften gagnas.
Kunskapen hos allmänläkare skulle höjas och de blivande specialisterna
skulle ges en allmänmedicinsk kompetens.

Som nämnts i det föregående skall alla läkare under allmäntjänstgöringen
(AT) tjänstgöra under sex månader i allmänmedicin. Tjänstgöring inom
allmänmedicin under den fortsatta vidareutbildningen till specialistkompetens
krävs dock endast för vinnande av specialistkompetens i allmänmedicin
och i socialmedicin.

Vissa åtgärder har under senare år vidtagits för att stärka inslaget av
allmänmedicin i läkarutbildningen.

Numera finns sålunda vid Karolinska institutet och vid universitetet i Lund
inrättade professurer (i socialmedicin resp. allmänmedicin) som är förenade
med tjänster som läkare vid vårdcentraler (i Sundbyberg resp. Dalby).

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) fastställde i fjol en ny
utbildningsplan för läkarlinjen - dvs. för grundutbildningen av läkare - som
tillämpas fr. o. m. läsåret 1983/84. Enligt den nya utbildningsplanen skall i
den kliniska utbildningen färdighetsmomenten särskilt beaktas samt ges på
olika vårdnivåer, med huvudsaklig inriktning på primärvård och
länssjukvård. Enligt det betänkande som ligger till grund för den nya
utbildningsplanen - betänkandet (UHÄ-rapport 1982:16) En förnyad
läkarutbildning, vilket avgivits av UHÄ:s utredning för översyn av
grundutbildningen av läkare - skall utbildningen i allmänmedicin på sikt få en
omfattning av tio veckor. Av denna tid skall minst hälften vara förlagd till
primärvården. Till en början utgår man från att utbildningen får en
omfattning av fem veckor, varav hälften av tiden skall vara förlagd till
vårdcentral. Det framhålls i betänkandet att en grundprincip vid uppläggning
av utbildningen i allmänmedicin skall vara att den blivande läkaren vid olika
tidpunkter under hela sin grundutbildning skall komma i kontakt med

SoU 1983/84:15

allmänläkarens verksamhetsområde. Det framhålls vidare att de studerande
med fördel kan tilldelas en s. k. ”faddervårdcentral”, till vilken de
återkommer genom hela grundutbildningen.

Socialdepartementets hälso- och sjukvårdsberedning, i vilken ingår
företrädare för staten och sjukvårdshuvudmännen, har vid sammanträde den
6 februari i år gjort ett uttalande om behovet av effektivare arbete med
läkarfördelningen i syfte att den geografiska obalansen och skevheten
beträffande fördelningen av läkare på olika specialiteter skall rättas till. Bl. a.
uppmanas sjukvårdshuvudmännen att öka ansträngningarna att bemanna
klinikerna utan att anlita vikarier mot bakgrund av att vikarier anställts i
stället för att utbildningsblock för läkare under vidareutbildning utnyttjats.
Socialstyrelsen skall närmare utreda frågan om tjänstgöring inom sjukvården
på platser, där det är svårt att få läkare, för de vapenfria läkare, som i dag ofta
inte utnyttjas under sin inkallelsetid.

Enligt vad utskottet inhämtat är avsikten att man i den översyn av läkarnas
vidareutbildning som övervägs i regeringskansliet skall pröva hur systemet
med vidareutbildningen (med AT- och FV-block) på ett mer effektivt sätt
skall tillgodose kravet på en jämnare fördelning av läkare mellan skilda
geografiska områden samt medicinska verksamhetsområden.

Utskottet vill kraftigt understryka angelägenheten av att försöka finna
vägar att komma till rätta med snedfördelningen av läkare och ge en bättre
läkarförsörjning i glesbygden. Av den lämnade redogörelsen framgår
emellertid att man inom regeringskansliet har uppmärksamheten riktad på
denna fråga. Något initiativ av riksdagen med anledning av motion
1983/84:2463 (s) i här aktuell del (yrkande 2) synes därför inte erforderligt.
Utskottet avstyrker därför motionen i denna del.

Utbildning av läkare för länsdelssjukhusen

Enligt socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvården inför
1980-talet (Socialstyrelsen anser 1976:1) skall den övervägande delen av
vården lämnas inom primärvården vid vårdcentraler och vid sjukhem. För
den specialiserade medicinska verksamheten skall primärvården kunna
repliera på länssjukvården - som skall bedrivas vid länssjukhus
(motsvarande centrallasaretten) och vid länsdelssjukhus (motsvarande
normallasaretten) - samt på regionsjukvården (vid regionsjukhus).
Länsdelssjukhusen har huvudsakligen kliniker för medicin och kirurgi.

I motion 1983/84:2243 av Britta Hammarbacken (c) och Anders Svärd (c)
anförs bl. a. att den stab av läkare med äldre och bredare utbildning inom
kirurgi och medicin som hittills svarat för stabilitet och kontinuitet på
länsdelssjukhusen nu är på väg att försvinna. Ett sätt att upprätthålla
bredden i länsdelssjukhusens vårdutbud är enligt motionärerna att låta
läkare komplettera sin utbildning inom något specialområde - t. ex.

SoU 1983/84:15

kirurgi-ortopedi, kirurgi-urologi, medicin-kardiologi. Ett annat sätt att
uppnå tillräcklig bredd skulle enligt motionärerna kunna vara att redan i den
ordinarie läkarutbildningen förlänga tjänstgöringen inom vissa specialområden.
Motionärerna framhåller att vilken väg man än väljer det torde vara
uppenbart att något behöver göras för att tillgodose kraven på en väl
fungerande vård på länsdelssjukhusen även i framtiden. Motionärerna begär
att riksdagen skall anhålla att regeringen verkar för en läkarutbildning som är
anpassad till och möjliggör en väl utvecklad och kvalitativt god vård på
länsdelssjukhusen.

För den läkare som avser att ägna sig åt internmedicinsk verksamhet eller
åt kirurgisk verksamhet finns inom den fortsatta vidareutbildningen
möjligheter att få utbildning inom vissa särskilda områden inom dessa
verksamheter. Inom specialitetsgruppen invärtes sjukdomar finns sålunda
förutom specialiteten allmän internmedicin nio specialiteter och inom
specialitetsgruppen kirurgiska sjukdomar förutom specialiteten allmän
kirurgi sju specialiteter att välja mellan. I detta sammanhang bör nämnas att
det förekommer att läkare som har specialistkompetens inom ett visst
område skaffar sig specialistkompetens inom ett ytterligare område.

Om ansvaret för efterutbildning av läkare gäller i huvudsak följande (SoU
1982/83:24 s. 8-10).

I statsmakternas ansvar för den övergripande planeringen och
samordningen av hälso- och sjukvården ligger även ett övergripande ansvar
för att hälso- och sjukvårdens personal erhåller erforderlig efterutbildning.
Det direkta ansvaret för uppläggning och genomförande av efterutbildning
åvilar emellertid sjukvårdshuvudmännen. I vissa fall kan dock socialstyrelsen
övergångsvis ges ett ansvar för att utbildning kommer till stånd, t. ex. i de fall
formella behörighets- och kompetenskrav finns fastställda, vilka kräver en
kompletterande utbildning.

Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Sveriges Läkarförbund
har enligt protokoll från förhandlingar i december 1980 om vissa frågor
rörande läkares efterutbildning och tillsättning av läkartjänster enats om att i
en partssammansatt grupp bl. a. diskutera planering och organisation i syfte
att erhålla en för sjukvården ändamålsenlig efterutbildning av läkare.

Enligt vad utskottet inhämtat skall man i den översyn av läkarnas
vidareutbildning som övervägs i regeringskansliet ta hänsyn till de olika krav
som gäller för verksamhet inom primärvård, länssjukvård och regionsjukvård
vid utformning av utbildningarna för enskilda specialiteter.

Med hänsyn till det anförda bör inte motion 1983/84:2243 (c) föranleda
någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks därför.

SoU 1983/84:15

Ett utbildningscenter för vidareutbildning av läkare

Redan i början av 1970-talet rekommenderade den dåvarande nämnden
för läkares vidareutbildning (NLV) sjukvårdshuvudmännen, regionsjukhusen
och de medicinska fakulteterna (motsvarande) inom sjukvårdsregionerna
att inrätta regionkommittéer för läkares vidareutbildning med uppgift att
som samordnande organ handlägga ärenden om NLV:s kurser inom de olika
regionerna samt svara för det praktiska genomförandet av kunskapsprov i
anslutning till AT. I anknytning till omorganisationen av socialstyrelsen
aktualiserades frågan om en decentralisering av uppgifter med läkarnas
vidareutbildning. Frågan om ansvars- och uppgiftsfördelning m. m.
beträffande vidareutbildning utreddes, och i prop. 1982/83:100 (bil. 7
s. 143-145) redovisades huvuddragen i utredningsförslaget och remissyttrandena.
Föredragande statsrådet framhöll bl. a. att staten på riksplanet bör
följa läkarnas vidareutbildning, inte minst av sjukvårdspolitiska skäl.
Genomförandet av kurserna inom FV borde i den utsträckning som var
lämplig och ekonomiskt försvarbar läggas ut på samverkansnämnderna för
regionsjukvården i sjukvårdsregionerna och deras kanslier, medan
socialstyrelsen svarade för uppläggningen av kurserna. Ett nära samarbete
mellan samverkansnämnderna och resp. högskolor förutsattes. Riksdagen
biträdde föredragande statsrådets förslag (SoU 1982/83:24, rskr 1982/
83:251).

I den i höstas framlagda propositionen 1983/84:40 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder m.m. föreslogs bl. a. (s. 14, 15 och 18) att antalet
nybörjarplatser på läkarlinjen vid universitetet i Lund skall minskas med 90
platser från 190 till 100 fr. o. m. budgetåret 1984/85. Minskningen borde
enligt propositionen i princip genomföras så att den kliniska utbildningen vid
Malmö allmänna sjukhus läggs ned.

I motion 1983/84:2236 av Anita Bråkenhielm (m) anförs bl. a. att i
samband med nedläggningen av grundutbildningen för läkare vid ett eller
flera undervisningssjukhus detta sjukhus resp. något av sjukhusen bör kunna
göras till ett centrum med övergripande ansvar för läkares vidareutbildning.
Medlen för kurser under läkarnas vidareutbildning och resurser som i dag
finns för utbildning av handledare för AT skulle enligt motionären kunna i
huvudsak koncentreras till ett sådant sjukhus med lång erfarenhet av
utbildning och kvalificerade forskare på viktiga poster. Detta skulle dock inte
behöva innebära att alla sådana kurser eller all sådan utbildning skulle
förläggas till ett sådant center. Motionären begär att riksdagen hos
regeringen anhåller om en utredning av en användning av frigjorda
utbildningsresurser vid nedlagt undervisningssjukhus i enlighet med vad i
motionen anförts.

Utskottet är inte berett att förorda en förändring av den fördelning av
uppgifter beträffande läkarnas vidareutbildning som fastlades i fjol. Som

SoU 1983/84:15

föredragande statsrådet framhåller i här aktuell del av årets budgetproposition
(s. 149) är det, med hänsyn till det vidgade ansvar som
sjukvårdshuvudmännen fått för befolkningens hälsa, i deras intresse att
medverka till att läkarnas kompetens blir tillräcklig och väl lämpad för att
befolkningen skall kunna erbjudas bästa möjliga hälso- och sjukvård.
Genom att verkställandet av vidareutbildningen kommer att i allt större
omfattning läggas ut på de nya samverkansnämnderna inom sjukvårdsregionerna
får sjukvårdshuvudmännen ett lokalt inflytande över utbildningen.

I sammanhanget kan vidare nämnas att utbildningsutskottet nyligen
beslutat föreslå riksdagen att antalet nybörjarplatser skall minskas på
läkarlinjen vid Karolinska institutet med 90 platser fr.o.m. budgetåret
1984/85 i stället för på läkarlinjen vid Lunds universitet.

Motion 1983/84:2236 (m) avstyrks med hänvisning till det anförda.

Medelsanvisningen

Medelsberäkningen under anslaget föranleder inte någon erinran från
utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande specialitet i missbrukarvård

att riksdagen avslår motion 1983/84:1067 yrkande 4,

2. beträffande viss förankring av läkarutbildningen

att riksdagen avslår motion 1983/84:2463 yrkande 2,

3. beträffande utbildning av läkare för länsdelssjukhusen
att riksdagen avslår motion 1983/84:2243,

4. beträffande ett utbildningscenter för vidareutbildning av läkare
att riksdagen avslår motion 1983/84:2236,

5. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Vidareutbildning av läkare m. m. för budgetåret
1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 28 433 000 kr.

9. 17-19. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. m.fl. anslag.

Regeringen har under punkterna 17-19 (s. 150-154) föreslagit

(17) att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att medge att sjukvårdsutrustning m.m. får
beställas inom en kostnadsram av 20 000 000 kr.,

2. till Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. för budgetåret
1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 55 930 000 kr.,

(18) att riksdagen till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 49 790 000 kr.,

SoU 1983/84:15

(19) att riksdagen till Utbildning av personal för hälso- och sjukvård i krig
m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 7 670 000 kr.

Motioner

I motion 1983/84:404 av Ingemar Konradsson (s) hemställs att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en särskild ordning för utbildning av sjukvårdspersonal för
katastrofer och krigssituationer liksom behovet av forskning inom samma
område.

I motion 1983/84:1633 av Oswald Söderqvist m.fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att direktiven till nästa
försvarsutredning utformas så att beredskapen inom hälso- och sjukvårdens
område uppmärksammas mer än tidigare,

2. att riksdagen beslutar att med ändring i prop. 1983/84:100

a) under bil. 7, 17. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m.m.
anvisa ett med 9 873 000 kr. förhöjt belopp till 66 675 000 kr.,

b) under bil. 7,18. Driftkostnader för beredskapslagring m.m. anvisa ett
med 2 079 000 kr. sänkt belopp till 38 161 000 kr.,

c) under bil. 7, 19. Utbildning av personal för hälso- och sjukvård i krig
m. m. anvisa ett med 587 000 kr. förhöjt belopp till 8 052 000 kr.

Utskottet

I samband med behandlingen av regeringens förslag om anslag till
beredskapen för hälso- och sjukvården m. m. för nästa budgetår behandlar
utskottet motionsförslag om medelsanvisningarna under dessa anslag, om
vissa direktiv för nästa försvarskommitté samt om en institution för
utbildning och forskning i försvars- och katastrofmedicin.

En institution för utbildning och forskning i försvars- och katastrofmedicin

Utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig (USIK), som tillkallades
med stöd av ett bemyndigande av regeringen år 1976, erhöll genom
tilläggsdirektiv år 1979 i uppdrag att göra en översyn av hur den fredstida
yrkesutbildningen för personalen inom hälso- och sjukvården bäst skall
komma totalförsvaret till godo. Till fullgörande av detta tilläggsuppdrag
överlämnade USIK i juni 1982 till dåvarande statsrådet Karin Ahrland
betänkandet (SOU 1982:42) Utbildning för hälso- och sjukvård vid
katastrofer i krig. I betänkandet föreslås bl. a. (1) att grundläggande
utbildning i katastrofmedicin skall ingå i den reguljära vårdutbildningen
(grundutbildningen) för all hälso- och sjukvårdspersonal, (2) att fördjupad
utbildning i katastrofmedicin skall ingå i den reguljära vårdutbildningen

SoU 1983/84:15

(vidare- eller påbyggnadsutbildningen) för personalgrupper, vilkas arbetsuppgifter
kan bli väsentligt förändrade vid en fredstida katastrof eller i en
krigssituation, (3) att all personal inom hälso- och sjukvården samt vissa
förtroendevalda skall ges fortbildning i katastrofberedskap, (4) att
socialstyrelsen åläggs programansvar för utbildning av personal inom den
civila hälso- och sjukvården för uppgifter inom den civila hälso- och
sjukvårdens krigsorganisation, (5) att produktionsansvaret för reguljär
utbildning oförändrat skall åvila utbildningsmyndigheterna (dvs. främst
skolöverstyrelsen samt universitets- och högskoleämbetet) samt (6) att
produktionsansvaret för fortbildning i katastrofberedskap fördelas genom
samråd mellan berörda myndigheter (motsvarande) utifrån principer som
USIK angett i betänkandet.

I motion 1983/84:404 av Ingemar Konradsson (s) anförs bl. a. att - då det
f. n. inte finns någon universitets- och högskoleinstitution som entydigt har
program och produktionsansvaret för undervisning och forskning när det
gäller försvars- och katastrofmedicinska frågor - det torde vara förenat med
utomordentliga svårigheter att erhålla såväl samordning som ansvarskänsla
från institutioner med närliggande ansvarsområden och uppgifter för detta
stora ämnesområde. För att man skall få en entydig forsknings- och
utvecklingsinstans på området bör man enligt motionären inrätta en
organisation, som knyts till försvaret och som omfattar en beredskapsmedicinsk
professur och en högskoleinstitution med program och produktionsansvar
för undervisning och forskning när det gäller försvars- och
katastrofmedicin. Till en sådan institution bör vidare enligt motionären
knytas ett antal lasarett eller kirurgiska enheter för att behovet av praktisk
applikatorisk verksamhet vid forskning och utveckling och för undervisning
skall tillgodoses. I fredstid bör enheter med helikoptertransportmöjligheter
eller andra snabba transportenheter vara knutna till denna organisation och
medverka vid exempelvis sjö- och fjällräddning. Sjukvårdshuvudmännen i
olika delar av landet skall kunna utnyttja vårdenheterna som en buffert i sin
egen verksamhet när denna överbelastas. Motionären begär att riksdagen
som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en särskild ordning för utbildning av sjukvårdspersonal vid
katastrofer och krigssituationer liksom behovet av forskning inom detta
område.

USIK:s betänkande om utbildning för hälso- och sjukvård vid katastrofer
och i krig har varit föremål för remissbehandling. Behovet av en särskild
instans för utbildning och forskning i försvars- och katastrofmedicin har
framhållits i yttranden av universitetet i Linköping, länsstyrelsen i
Ostergötlands län och Svenska läkaresällskapet.

Betänkandet jämte remissyttrandena är f. n. föremål för beredning inom
regeringskansliet.

Med hänsyn till att frågan om en organisation för utbildning och forskning i

SoU 1983/84:15

försvars- och katastrofmedicin redan aktualiserats genom nämnda
remissyttranden och sålunda innefattas i den pågående beredningen inom
regeringskansliet bör motion 1983/84:404 (s) inte föranleda något initiativ av
riksdagen. Motionen avstyrks därför.

Medelsanvisningarna och vissa direktiv för nästa försvars kommitté

Från anslaget 17. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m.m.
bekostas investeringar i beredskapslager m.m., från anslaget 18.
Driftkostnader för beredskapslagring m.m. bekostas förvaring och
underhåll av beredskapsutrustning samt drift av beredskapslager och från
anslaget 19. Utbildning av personal för hälso- och sjukvård i krig m.m.
bekostas utbildning av personal som avses tjänstgöra inom den civila hälsooch
sjukvårdens krigsorganisation.

I anslutning till 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 1981/82:18
och 20, rskr 1981/82:374 och 403) godkände riksdagen - i överensstämmelse
med förslag av 1978 års försvarskommitté - en ekonomisk ram för
investeringar under anslagen till investeringar i beredskapslager m. m. (17)
och till utbildning av personal (19) för femårsperioden 1982/83-1986/87 om
320 milj. kr. i 1982 års löne- och prisläge.

Socialstyrelsen har för nästa budgetår föreslagit att anslaget till
investeringar i beredskapslager m. m. (17) räknas upp med 9 873 000 kr. till
66 675 000 kr., att anslaget till driftkostnader för beredskapslagring m.m.

(18) minskas med 2 079 000 kr. till 38 161 000 kr. och att anslaget till
utbildning av personal (19) räknas upp med 587 000 kr. till 8 052 000 kr.
Under anslaget till driftkostnader för beredskapslagring m. m. har
socialstyrelsen inte beräknat ränta på investerat kaptital för läkemedel
m.m., eftersom styrelsen anser att internräntor inte bör belasta
driftkostnaderna i vad avser läkemedel. Detta innebär att delposten till
läkemedel m. m. under anslaget minskas med 11 524 000 kr. i socialstyrelsens
förslag.

I regeringens förslag till nästa budgetår föreslås att anslaget till
investeringar i beredskapslager m.m. (17) minskas med 872 000 kr. till
55 930 000 kr. Föredragande statsrådet föreslår att delposten under anslaget
till beredskapslagring av läkemedel, sera, vacciner m. m. minskas med
3 002 000 kr. Minskningen av delposten motiveras med att enligt regeringens
förslag i prop. 1983/84:40 (bil. 2) om vissa ekonomisk-politiska åtgärder
medelsbehovet för civilt totalförsvar skall minskas med 23 milj. kr. för nästa
budgetår och att medelsbehovet under här aktuellt anslag tillfälligt kan
minskas med 3 milj. kr. för nästa budgetår med hänsyn till den reservation
som finns under anslaget. Regeringen föreslår vidare att den bemyndigas att
medge att sjukvårdsutrustning m. m. får beställas inom en kostnadsram av 20
milj. kr.

SoU 1983/84:15

Anslaget till driftkostnader för beredskapslagring m. m. (18) föreslås av
regeringen bli uppräknat med 9 550 000 kr. till 49 790 000 kr. Föredragande
statsrådet påpekar att hon i motsats till socialstyrelsen beräknat
kapitalkostnader.

Anslaget till utbildning av personal (19) slutligen föreslås av regeringen
uppräknat med 205 000 kr. till 7 670 000 kr. Föredragande statsrådet räknar
med att den försvarsmedicinska tjänstgöringen för läkare upphör fr. o. m.
nästa budgetår och beräknar att en delpost för detta ändamål m. m. kan
minskas med 150 000 kr.

I motion 1983/84:1633 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk) framhålls bl. a. att
den del av det civila försvaret som avser hälso- och sjukvård måste förstärkas.
En ökad uppmärksamhet på problemen inom hälso- och sjukvårdssektorn
och en större vilja att överföra resurser dit från den militära delen av
totalförsvaret är enligt motionärerna nödvändig. För nästa budgetår måste
enligt motionärerna socialstyrelsens förslag anses som en minimigräns, och
den kommande försvarsutredningen bör få direktiv som riktar uppmärksamheten
mot hälso- och sjukvårdens problem på ett helt annat sätt än tidigare.
Motionärerna begär att direktiven till nästa försvarsutredning utformas så att
beredskapen inom hälso- och sjukvårdens område uppmärksammas mer än
tidigare (yrkande 1) samt att riksdagen under här aktuella anslag anvisar
medel i enlighet med socialstyrelsens förslag (yrkandena 2 a, 2 b, och 2c).

Regeringen beräknas inom kort bemyndiga chefen för försvarsdepartementet
att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag
att överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och
totalförsvarets fortsatta utveckling m.m. efter budgetåret 1986/87. Enligt
vad utskottet inhämtat kommer i direktiven för kommitténs arbete bl. a. att
framhållas uppgiften för totalförsvaret att begränsa konsekvenserna för vår
del av kriser och krig i omvärlden. Med hänsyn till att det vid tiden för 1982
års försvarsbeslut inte fanns tillräckligt underlag för att då besluta om
långsiktig inriktning för programmet hälso- och sjukvården samt
socialtjänsten i krig och att detta främst gäller sjukvårdens skydd och
sjuktransporter beräknas kommittén bl. a. få i uppdrag att studera dessa
områden och föreslå en inriktning.

Med hänsyn till det nu anförda torde något riksdagens initiativ med
anledning av yrkande 1 i motion 1983/84:1633 (vpk) inte vara erforderligt.
Motionen avstyrks därför i denna del.

Utskottet tillstyrker att det begärda beställningsbemyndigandet ges.

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsanvisningar under här
aktuella anslag för nästa budgetår. Utskottet avstyrker således även
yrkandena 2a, 2b och 2c i motion 1983/84:1633 (vpk).

SoU 1983/84:15

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utbildning och forskning i försvars- och katastrofmedicin att

riksdagen avslår motion 1983/84:404,

2. beträffande direktiven för nästa försvarskommitté
att riksdagen avslår motion 1983/84:1633 yrkande 1,

3. beträffande beställningsbemyndigande

att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar
regeringen att medge att sjukvårdsutrustning m.m. får beställas
inom en kostnadsram av 20 000 000 kr.,

4. beträffande medel för investeringar i beredskapslager m. m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1983/84:1633 yrkande 2 a till Beredskapslagring för hälsooch
sjukvården m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett
reservationsanslag av 55 930 000 kr.,

5. beträffande medel för driftkostnader för beredskapslagring m. m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1983/84:1633 yrkande 2 b till Driftkostnader för beredskapslagring
m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag
av 49 790 000 kr.,

6. beträffande medel för utbildning av personal

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1983/84:1633 yrkande 2 c till Utbildning av personal för
hälso- och sjukvård i krig m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett
reservationsanslag av 7 670 000 kr.

Stockholm den 6 mars 1984

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
John Johnsson (s), Rune Gustavsson (c), Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck
(m), Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s),Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla
Tillander (c), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m)
och Inga Lantz (vpk).

SoU 1983/84:15

Reservationer

Vid 1. Hl. Statens miljömedicinska laboratorium

1. Beträffande medelsanvisningen

Inga Lantz (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 3 som börjar med
”Utskottet delar” och slutar med ”utskottets sida” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av utvidgad
bostadshygienisk forskning. Det är därför angeläget att de medel under
anslaget till SML som beräknas för sektionen för bostadshygien verkligen
kan användas för SML:s verksamhet inom detta område. SML bör emellertid
-i överensstämmelse med vad som föreslås i motion 1983/84:1069 (vpk) i här
aktuell del - erhålla ytterligare resurser för bostadshygienisk forskning.
Utöver den medelsanvisning av 19 399 000 kr. under anslaget till SML, som
regeringen föreslagit för nästa budgetår, bör till kostnader för löner för
personal m. m. för bostadshygienisk forskning anvisas ett belopp av 800 000
kr. Detta belopp bör föras upp under en särskild delpost i staten för SML för
nästa budgetår.

Utskottet föreslår således att sammanlagt 20 199 000 kr. anvisas till SML.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1983/84:1069 yrkande 7 till Statens miljömedicinska laboratorium
för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 20 199 000 kr.

Vid 3. H 10. Hälsoupplysning

2. Beträffande utbyggnad m. m. av preventivmedelsrådgivningen (mom. 1 i
hemställan )

Inga Lantz (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s.7 som börjar med
”Utskottet vill” och slutar med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:
Som framgår av den lämnade redovisningen överensstämmer de förslag
som framförs i här aktuella delar av motion 1983/84:444 (vpk) med
synpunkter på preventivmedelsrådgivningen som 1980 års abortutredning
framfört.

I överenstämmelse med vad som föreslås i motionen bör (1) fortsatta
riktade statsbidrag utgå för att säkra en utbyggd preventivmedelsrådgivning,
(2) preventivmedelsrådgivningen vara så dimensionerad att hälften av alla
kvinnor i fertil ålder nås av preventivmedelsrådgivningen, (3) den
uppsökande verksamheten utökas inom preventivmedelsrådgivningen samt
(4) denna omfatta de värnpliktiga på samtliga förband.

SoU 1983/84:15

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av yrkandena 1 och 2 i motion
1983/84:444 (vpk) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utbyggnad m. m. av preventivmedelsrådgivningen
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:444 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Beträffande en hälsovårdsavgift för tobak (mom. 5 i hemställan)

Inga Lantz (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 12 som börjar med ”Inte
heller” och slutar med ”motion avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det är angeläget att socialstyrelsens resurser för upplysning om tobakens
skadeverkningar förstärks. I överensstämmelse med vad som föreslås i
motion 1983/84:1619 (vpk, s, m, c, fp) bör därför en särskild hälsovårdsavgift
om ett öre per cigarrettpaket införas för bekostande av information om
tobakens skadeverkningar.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1983/84:1619 (vpk,
s, m, c, fp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande en hälsovårdsavgift för tobak

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1619 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Vid 5. 12. Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m.m.

4. Beträffande ett särskilt statsbidrag för öppnare vårdformer inom psykiatrin
(mom. 5 i hemställan)

Inga Lantz (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 19 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

För att förstärka den angelägna utvecklingen mot öppnare vårdformer
inom psykiatrin bör som föreslås i motion 1983/84:1067 (vpk) i här aktuell del
(yrkande 1) inrättas ett särskilt statsbidrag som inte finansieras genom
indragning av andra bidrag.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1983/84:1067 (vpk)
yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande ett särskilt statsbidrag för öppnare vårdformer inom
psykiatrin

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1067 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1983/84:15

5. Beträffande medelsanvisningen (mom. 6 i hemställan)

Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 20 som börjar med
”Utskottet kan” och slutar med ”föreslagna medelsanvisningen” bort ha
följande lydelse:

I det rådande ekonomiska läget är en minskning av statsbidragen till
kommunerna nödvändig. Ifrågavarande statsbidrag är numera att betrakta
som ett allmänt bidrag, som i praktiken saknar koppling till angivet
verksamhetsområde. Förändringar av statsbidraget är således inte ägnat att
ändra verksamhetens omfattning. Det ankommer på huvudmännen att inom
ramen för den totala verksamheten göra erforderliga avvägningar. Utskottet
anser i likhet med motionärerna att tiden nu är inne då den psykiatriska
vården liksom övrig landstingskommunal sjukvård helt skall bekostas av
sjukvårdshuvudmännen utan statsbidrag. Statsbidraget till driften av kliniker
för psykiskt sjuka m. m. bör som begärs i motionen för nästa budgetår
halveras i förhållande till regeringens förslag. För tiden därefter bör något
statsbidrag inte utgå.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1983/84:2239 yrkande 3 till Bidrag till driften av kliniker
för psykiskt sjuka m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett
förslagsanslag av 2 258 000 000 kr.

Vid 9. 17-19. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. m.fl.
anslag

6. Beträffande direktiven för nästa försvarskommitté (mom. 2 i hemställan)

Inga Lantz (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 33 som börjar med
”Regeringen beräknas” och slutar med”denna del” bort ha följande lydelse:

Regeringen beräknas (= utskottet) budgetåret 1986/87. Med

hänsyn till att den del av det civila försvaret som avser hälso- och sjukvård
måste förstärkas bör såsom föreslås i yrkande 1 i motion 1983/84:1633 (vpk)
direktiven för kommittén utformas så att beredskapen inom hälso- och
sjukvårdens område uppmärksammas mera än tidigare.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1983/84:1633 i nu
nämnd del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

SoU 1983/84:15

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande direktiven för nästa försvars kommitté
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1633 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Beträffande medelsanvisningarna till beredskapen för habo- och
sjukvården m. m. (mom. 4-6 i hemställan)

Inga Lantz (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 33 som börjar med
”Utskottet godtar” och slutar med ”motion 1983/84:1633 (vpk)” bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att medel för nästa budgetår under anslagen till
beredskapen för hälso- och sjukvården m. m. bör anvisas i enlighet med vad
socialstyrelsen föreslagit och föreslås i motion 1983/84:1633 (vpk) yrkandena
2 a, 2b och 2 c.

dels att utskottets hemställan under mom. 4-6 bort ha följande lydelse:

4. beträffande medel för investeringar i beredskapslager m. m.

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1983/84:1633 yrkande 2 a till Beredskapslagring för
håbo- och sjukvården m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett
reservationsanslag av 66 675 000 kr.,

5. beträffande medel för driftkostnader för beredskapslagring m. m.
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1983/84:1633 yrkande 2 b till Driftkostnader för
beredskapslagring m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett
förslagsanslag av 38 161 000 kr.,

6. beträffande medel för utbildning av personal

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1983/84:1633 yrkande 2 c till Utbildning av personal för
håbo- och sjukvård i krig m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett
reservationsanslag av 8 052 000 kr.

SoU 1983/84:15

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Hl. Statens miljömedicinska laboratorium 2

H2. Statens institut för psykosocial miljömedicin och H3.

Statens giftinformationscentral 4

H10. Hälsoupplysning 4

11. Bidragtillanordnandeavklinikerförpsykisktsjukam.m. .. 12

12. Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m.m 12

13. Bidrag till pensioner för vissa provinsialläkare 21

15. Lån till Stockholms län landstingskommun för vissa

investeringar 21

16. Vidareutbildning av läkare m. m 21

17-19. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m.m. m.fl.

anslag 29

Reservationer : 35

minmb/gotmb Stockholm 1984 77999