Skatteutskottets betänkande
1983/84:52

om beskattningen av egendomslivräntor (prop. 1983/84:140)
Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet att överlåtelser mot vederlag i egendomslivränta
skall i skattehänseende generellt behandlas som andra överlåtelser.
Mot utskottets beslut reserverar sig gemensamt utskottets borgerliga
ledamöter och begär ett nytt förslag från regeringen som skall förhindra
uteslutande otillbörlig användning av livränta som vederlag. En motion från
allmänna motionstiden av två socialdemokrater är tillgodosedd genom
utskottets ställningstagande.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1983/84:140 att
riksdagen antar ett vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),

1 propositionen föreslås att de särskilda bestämmelser som gäller för
beskattningen av egendomsöverlåtelser mot livränta, s.k. egendomslivränta,
avskaffas.

Enligt nuvarande regler beskattas den som säljer egendom mot vederlag
av egendomslivränta fortlöpande i takt med att livräntebeloppen blir tillgängliga
för lyftning. Köparen medges avdrag för utgivna belopp som
allmänt avdrag.

Enligt förslaget skall vederlag i livränteform beskattas enligt vanliga
regler som realisationsvinst eller i förekommande fall som inkomst i den
förvärvskälla i vilken den avyttrade egendomen ingått. Även avdragsrätten
på köparsidan föreslås avskaffad.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1984. Egendomslivräntor
på grund av avtal som ingåtts före ikraftträdandet skall behandlas enligt
nuvarande regler.

Lagförslaget har följande lydelse.

1 Riksdagen 1983184. 6 sami. Nr52

SkU 1983/84:52

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)
dels att 19 och 31 §§, 32 § I mom. samt punkt 5 av anvisningarna till 46§
skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i anvisningarna till 35 § skall införas en ny punkt. 3, i anvisningarna
till 38 § en ny punkt, 9. och i anvisningarna lill 398 en ny punkt. 7. av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make
eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller

gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som
avses i 35 § 3-4 morn.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår lill högst 100
kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) ont
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp
för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag
eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring,
som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller
under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän
om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller
högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall
tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband
med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av
pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt
32 § I eller 2 morn., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring
eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller
på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig
natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts
i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till
den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den
skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för

1 Senaste lydelse 1984: 101.

SkU 1983/84:52

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6
kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på
jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § 1 morn., byggnad
som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av
markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels
i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller
skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av
fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar
skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse; vinstandel,

återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund
av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp
för år ;

periodiskt understöd eller där- periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk intäkt, i med jämförlig periodisk intäkt, som

den mån givaren enligt 20 § eller icke utgör vederlag vid avyttring av

punkt 5 av anvisningarna till 468 egendom, i den mån givaren enligt

icke är berättigad till avdrag för ut- 20 8 eller punkt 5 av anvisningarna

givet belopp; till 46 § icke är berättigad till avdrag

för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda
för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973: 349), internatbidrag,
återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt
6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen
eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda,
och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för
kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 88 lagen om allmän försäkring,
sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 8 samma lag som utgör ersättning
för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag. som utgår av kommunala
eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;

SkU 1983/84:52

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976: 263) om statliga bostadsbidrag
(ill barnfamiljer, förordningen (1976:262) om statskommunala bostadsbidrag
eller förordningen (1977:392) om statskommunala bostadsbidrag
till vissa fölkpensionärer m. fl.:

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse sorn arbetsgivare uppburit frän pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt pä bensin som förbrukats vid
yrkesmässig användning av motorsåg;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar som den skattskyldige
själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte
överstiger 5000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som
den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, yrkesfiskare
m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till
21 § och i punkt 11 av anvisningarna till 28 §.

(Se vidare anvisningarna.)

31 §-

Till tjänst hänföres dels allmän eller enskild tjänst eller stadigvarande
uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning och dels
tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig
verksamhet, tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag att förrätta bouppteckning,
arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsräkning. ävensom annan
därmed jämförlig inkomstgivande verksamhet av tillfällig natur.

Med tjänst likställes rätt till:
pension, livränta, som utgår på
grund av sjuk-, olycksfalls- eller
skadeförsäkring eller annorledes än
på grund av försäkring, ersättning,
som i annan form än livränta utgår
på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
tagen i samband med
tjänst, samt undantagsförmåner;

periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk intäkt, i
den mån beloppet icke är undantaget
från skatteplikt enligt 19 S.

(Se vidare anvisningarna.)

Med tjänst likställs rätt till

a) pension.

h) livränta, som utgår på grund
åv sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring
eller annorledes än pä
grund av försäkring och inte utgör
vederlag vid avyttring av egendom.

c) ersättning, som i annan förm
än livränta utgår pä grund av sjukeller
olycksfallsförsäkring, tagen i
samband med tjänst.

d) undantagsförmåner samt

e) periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk intäkt, i
den mån beloppet inte är undantaget
från skatteplikt enligt 19 8 och
inre heller utgör vederlag vid
avyttring av egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

2 Senaste lydelse 1973: 11 13.

SkU 1983/84:52

Nuvarande lydelse

32 §

I mom.’ Till intäkt av tjänst
hänföras;

avlöning, arvode, traktamente,
sportler och annan förmån i penningar,
bostad eller annat, som utgått
för tjänsten:

pension och i den mån icke annat
följer av vad nedan i 2 mom. sindnäs
livränta, som utgått på grund av
sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring
eller annorledes än på
grund av försäkring - doek. savin
fråga är om sådan livränta till följd
av personskada som icke avses i 2
moni., endast livränta eller del därav
som avser ersättning för förlorad
inkomst av skattepliktig natur eller
för förlorat underhåll - ävensom
ersättning, som i annan form än livränta
utgått på grund av sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, tagen i samband
med tjänst - dock ieke ersättning.
som avser sjukvårds- eller läkarekostnader
— samt undantagsförmåner.
periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk intäkt
som i 31 § avses samt engångsbelopp
som utgår till följd av personskada
och utgör skattepliktig intäkt
enligt punkt I av anvisningarna
till 19§.

Föreslagen lydelse

I mom. Till intäkt av tjänst
hänförs

a) avlöning, arvode, traktamente.
sportler och annan förmån i
pengar, bostad eller annat som utgått
för tjänsten.

b) pension.

e) sådan livränta som utgått på
grund av sjuk-, olycksfalls- eller
skadeförsäkring eller annorledes än
på grund av försäkring med undantag
av livränta som utgör vederlag
vid avyttring av egendom, i den
mån det inte är fråga om livränta
sorn avses i d) och inte heller annat
föijer av 2 morn.,

d) i fråga om sådan i e) angiven
livränta, som utgår till följd av personskada
och på vilken 2 mom. inte
är tillämpligt, den del av livräntan
som avser ersättning för förlorad
inkomst av skattepliktig natur eller
för förlorat underhåll,

e) ersättning som utgått i annan
form än livränta på grund av sjukeller
olycksfallsförsäkring, tagen i
samband med tjänst, dock inte, ersättning,
som avser sjukvårds- eller
läkarkostnader,

J) undantagsförmåner. periodiskt
understöd eller därmed
jämförlig periodisk intäkt som
avses i 31 S. samt,

g) engångsbelopp som utgår till
följd av personskada och utgör
skattepliktig intäkt enligt punkt I av
anvisningarna till 19§.

Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts — såsom
vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp -vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring.
som tagits i samband med tjänst.

Sådan ersättning på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring som
tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare och som bestämmes
med hänsyn även till andra omständigheter än den försäkrades levnadsålder
och anställningstid räknas endast delvis som intäkt av tjänst på sätt
närmare angives i punkt 11 av anvisningarna. Motsvarande gäller i fråga
om sådan avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektiv

' Senaste lydelse 1983: 311

SkU 1983/84:52

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten till arbetstagare. Även avgångsersättning
som utbetalas till arbetstagare som omfattas av s. k. trygghetsavtal
räknas endast delvis som intäkt av tjänst på det sätt som angives i
punkt 11 av anvisningarna.

Har tjänsteinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet på sådant
sätt, att garantibelopp för fastigheten skall enligt 47 § upptagas som skattepliktig
inkomst för honom, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren
åtnjutit från fastigheten, räknas såsom intäkt av jordbruksfastighet eller av
annan fastighet.

Anvisningar
till 35 §

3.4Har egendom avyttrats mot vederlag
i fonn av en livsvarig livränta
skall intäkten beräknas till det
kapitaliserade värdet av livräntan
med tillämpning av tabell lil till lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.
Är livräntan beroende
av flera personers liv på så sätt
att den upphör vid den först avlidnes
död bestäms kapitalvärdet
efter den äldstes levnadsålder.
Skall livräntan däremot utgå till
den sist avlidnes död beräknas värdet
efter den yngstes ålder.

Har i överlåtelseavtalet överenskommit
s att livräntan skall utgå
livsvarigt, dock högst ett avtalat
antal är. bestäms intäkten med
tillämpning av tabell II till lagen
om statlig förmögenhetsskatt med
utgångspunkt i det antal år livräntan
högst skall utgå om det belopp
som framkommer vid en sådan beräkning
är lägre än vad som följer
av första stycket. Skall livräntan i
stället utgå livsvarigt, dock minst
ett avtalat antal år, bestäms intäkten
med tillämpning av tabell II till
nämnda lag om det belopp som
framkommer vid en sådan beräkning
är högre än vad som följer av
första stycket.

Upphör en livsvarig livränta till
följd av dödsfall som inträffar inom
fem år från utgången av det år

4 Förutvarande punkt 3 upphävd genom 1951:761.

SkU 1983/84:52

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skattskyldighet inträdde på ftrnnd
av avyttringen får sam intäkt i stället
för vad sam attftes i färsta och
andra styckena tas tipp det sanimanlagda
livräntebelopp som alftan
o/n intäkten därmed blir lägre.
I fall sorn na sauls får talan färås
genom besvär i särskild ordning
inom feni år efter taxeringsåret om
sådan ändring av taxeringen som
föranleds av dödsfallet. Motsvarande
rätt tillkommer taxeringsintendent
som för talan till den
skattskyldiges förmån. I fråga om
besvär som liär avses gäller 103
oell 104$$ taxeringslagen (1956:
623) i tillämpliga delar.

till 38 S

9. Har egendom avyttrats mot
vederlag i form av en livsvarig livränta
som ingått i vinstberäkning
enligt punkt 3 av anvisningarna till
35$, skall det årliga vederlaget
anses utgöra ränta till så stor del
som framkommer vid tillämpning
av tabellen i 32$ 2 mom. med utgångspunkt
i mottagarens ålder. Är
livräntan beroende av flera personers
liv på så sätt att den tippliöivid
den först avlidnes död, tillämpas
tabellen med utgångspunkt i
den äldstes ålder. Skall livräntan
däremot utgå till den sist avlidnes
död. tillämpas tabellen med utgångspunkt
i den yngstes ålder.
Om den person vars ålder är bestämmande
vid tillämpningen av
tabellen har avlidit och livräntan
skall fortsätta att utgå under viss
tid. tillämpas tabellen med utgångspunkt
i den ålder den avlidne
skulle lia uppnått.

Har egendom avyttrats mot ett
med livränta jämförligt periodiskt
vederlag och skall utöver ett fast
årligt belopp även utgå tillägg som
till sin storlek är beroende av förändringar
i det allmänna prisläget
eller liknande förhållande skall tilllägget
anses som ränta.

SkU 1983/84:52

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 39 §

7. Belopp som enligt punkt 9 av
anvisningarna till 38 § anses som
ränta skall för utgivaren anses som
gäldränta enligt I mom.

till 46 §

5.5 Förutsättning för allmänt avdrag för periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk utbetalning enligt denna punkt är att understödet
inte utgått till mottagare i givarens hushåll eller, om understödet inte
utgjort skadestånd, till mottagare under 18 år eller till mottagare vars
utbildning inte är avslutad.

Avdrag medges med utgivet belopp för periodiska utbetalningar

till make eller förutvarande make sedan underhållsskyldigheten dem
emellan reglerats;

till tidigare anställd;

som utgör skadestånd, dock vid personskada endast med belopp som för
mottagaren utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur
eller för förlorat underhåll;

som utgör livränta eller därmed
jämförligt vederlag vid förvärv av
egendom genom köp, byte eller
därmed jämförligt fäng;

på grund av föreskrift i testamente;

från juridisk person. från juridisk person om utbetal ningen

inte utgör vederlag vid förvärv
av egendom genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984. Äldre bestämmelser tillämpas i
fråga om periodiskt vederlag på grund av avyttring av egendom som skett
före ikraftträdandet.

Beträffande periodiska utbetalningar som utgår på grund av bindande
förpliktelser, som uppkommit före den 9 november 1973, skall de bestämmelser
som gällde före den I januari 1974 alltjämt tillämpas.

5 Senaste lydelse 1982:421.

SkU 1983/84:52

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1983/84:2966 av Stig Josefson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen med avslag på propositionen hos regeringen
begär förslag som förhindrar ett otillbörligt utnyttjande av institutet egendomslivränta.

1983/84:2967 av Knut Wachtmeister m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar avslå propositionen.

1983/84:2968 av Kjell Johansson m. fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen.

2. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag i enlighet med vad
som anförts i motionen.

Motion väckt under allmänna motionstiden

1983/84:388 av Bengt Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg (s)
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning
i syfte att förhindra att inte avsedda skattelättnader kan uppnås genom
användandet av livränta vid överlåtelser av tillgångar.

Utskottet

Överlåtelse av egendom mot likvid av livränta eller med livränta jämförligt
vederlag medför andra skattekonsekvenser än om köpeskillingen betalas på
vanligt sätt. Vid livränta beskattas överlåtaren i takt med att beloppen blir
tillgängliga för lyftning och köparen medges avdrag för utgivna belopp.
Livräntebeloppen utgör inkomst av tjänst. Avdrag medges köparen som
allmänt avdrag. Är överlåtaren bosatt utomlands när livräntan uppbärs, kan
beloppen i regel inte beskattas i Sverige.

Förslaget i propositionen innebär att vederlag i livränteform skall beskattas
enligt vanliga regler som realisationsvinst eller i förekommande fall som
inkomst i den förvärvskälla i vilken den avyttrade egendomen ingått och att
köparen förlorar sin avdragsrätt för utgivna belopp.

I motionerna 2967 av Knut Wachtmeister m. fl. (m), 2966 av Stig Josefson
m. fl. (c) och 2968 av Kjell Johansson m. fl. (fp) yrkas avslag på propositionen.
Motionärerna anser att regeringen bör lägga fram ett nytt förslag. Detta
bör vara så utformat att det förhindrar en otillbörlig användning av
egendomslivräntor men inte omöjliggör eller försvårar generationsväxlingar
i företag och inte heller försämrar möjligheterna för en tidigare innehavare
av ett företag att skaffa sig en rättmätig pension. I en under den allmänna
motionstiden i år väckt motion, 1983/84:388 av Bengt Silfverstrand och Hans

SkU 1983/84:52

Pettersson i Helsingborg (båda s), yrkas förslag till lagstiftning i syfte att
förhindra inte avsedda skattelättnader som kan uppnås genom användandet
av livränta vid överlåtelse.

Frågan om livräntor och liknande ersättningar i samband med köp har
uppmärksammats i olika sammanhang. Den utredning som föregick 1973 års
riksdagsbeslut om begränsning av avdragsrätten för periodiska understöd
föreslog sålunda att livräntor i samband med köp skulle behandlas som
köpeskilling om inte en livränta från allmän synpunkt kunde anses motiverad.
Även 1972 års skatteutredning konstaterade att egendomslivräntorna
erbjöd särskilda svårigheter bl. a. när det gällde att göra en tillfredsställande
gränsdragning mellan livräntor som kunde anses motiverade av skäl som
kunde godtas även vid beskattningen och andra utbetalningar i denna form.

Nu gällande regler, som utvecklats ur instituten livränta och periodiskt
understöd, innebär att en överlåtelse mot vederlag som utges periodiskt i
form av egendomslivränta beskattas på ett helt annat sätt än en överlåtelse
som sker mot en ordinär köpeskilling. Denna ordning är enligt utskottets
mening inte tillfredsställande. Från principiella utgångspunkter finns det
ingen anledning att behandla företagsöverlåtelser där livränta utgör vederlag
på annat sätt än överlåtelser av annan egendom. Rent formella skillnader
mellan sinsemellan ekonomiskt likvärdiga transaktioner bör således i princip
inte medföra att de behandlas olika i skattehänseende.

Fråga uppkommer då huruvida överlåtelser mot vederlag i en egendomslivränta
av särskilda skäl bör behandlas annorlunda i beskattningshänseende
än försäljningar mot en ordinär köpeskilling. De motiv som allmänt åberopas
för en sådan ordning - för övrigt huvudargument också i de tre nu aktuella
motioner som innehåller yrkanden om avslag på propositionen - är livräntans
funktion som en pensioneringsform för överlåtaren och livräntans betydelse
som ett medel att underlätta finansieringen av ett företagsförvärv.

I fråga om behovet av egendomslivränta som pensioneringsform erinrar
departementschefen i propositionen om att en överlåtelse av en rörelse eller
en jordbruksfastighet mot livränta i betydelsefulla hänseenden medför
samma ekonomiska konsekvenser som köp av en pensionsförsäkring genom
en avdragsgill engångspremie vid avyttringen av företaget eller fastigheten.
Avdrag för en sådan premie kan - utöver vissa begränsade ramar - endast
medges efter dispens av RSV. I dispensärendet görs en ingående prövning av
bl. a. den skattskyldiges inkomstförhållanden under innehavet av företaget
och hans pensionsförmåner i övrigt. Har den skattskyldige redan tidigare ett
fullgott pensionsskydd vägras dispens. Enligt departementschefens uppfattning
framstår det med hänsyn härtill som inkonsekvent att behålla en form
för pensionering vid överlåtelser mot livränta som alls inte omfattas av de
begränsningar vilka i övrigt gäller i fråga om avdrag för pensioneringskostnader.

Utskottet delar denna uppfattning. Den som försäljer en jordbruksfastighet
eller en rörelse torde - även om systemet med egendomslivräntor

SkU 1983/84:52

försvinner - ha möjlighet att sörja för sitt pensionsskydd. Det kan i
sammanhanget erinras om att propositionen inte innebär några ändrade
regler i fråga om beskattning av undantagsförmåner.

När det gäller egendomslivräntans betydelse vid företagsöverlåtelser sett
ur köparens synvinkel vill utskottet inte bestrida att en sådan vederlagsform
kan underlätta finansieringen av företagsförvärvet. Även här gäller emellertid
att andra finansieringsvägar är möjliga. Härtill kommer, som departementschefen
framhåller, att avdragsrätten för företagsförvärvet genom de
av- och nedskrivningsregler som gäller vid rörelsebeskattningen i allmänhet
torde komma att tidigareläggas om förvärvet sker mot en ordinär köpeskilling
än om likvid erläggs i livränteform.

Likformighets- och rättviseskäl talar således enligt utskottets mening med
betydande styrka för att egendomslivräntor inte bör särbehandlas i beskattningshänseende.
I sammanhanget bör också beaktas att livräntor i vissa fall
kan utnyttjas för att undgå beskattning eller för att uppnå andra av
lagstiftaren inte avsedda skattelättnader. Ett ytterligare stöd för bifall till
propositionen utgör det förhållandet att systemet med egendomslivräntor är
förenat med problem i det praktiska taxeringsarbetet och att en taxering i
enlighet med förslaget i propositionen kan väntas leda till förenklingar i
skattemyndigheternas arbete med granskning och kontroll.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna
2966, 2967 och 2968. Yrkandet i motion 388 är härigenom tillgodosett.

Mot den föreslagna utformningen av vinstberäkningen har utskottet inte
funnit anledning till erinran. Utskottet har inte heller något att erinra mot
förslaget till författningstext men anser att man i förtydligande syfte bör göra
ett mindre tillägg i punkt 9 av anvisningarna till 38 § KL.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:140 och motion
1983/84:388 samt med avslag på motionerna 1983/84:2966, 1983/
84:2967 och 1983/84:2968 antar det vid propositionen fogade
förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
med den ändringen att punkt 9 av anvisningarna erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Anvisningar
till 38 §

9. Har egendom avyttrats mot
vederlag i form av en livsvarig livränta
som ingått i vinstberäkning enligt
punkt 3 av anvisningarna till 35 §,
skall det årliga vederlaget anses utgöra
ränta till så stor del som fram -

SkU 1983/84:52

kommer vid tillämpning av tabellen i
32 § 2 mom. med utgångspunkt i
mottagarens ålder. Är livräntan beroende
av flera personers liv på så
sätt att den upphör vid den först
avlidnes död, tillämpas tabellen med
utgångspunkt i den äldstes ålder.
Skall livräntan däremot utgå till den
sist avlidnes död, tillämpas tabellen
med utgångspunkt i den yngstes ålder.
Om den person vars ålder är
bestämmande vid tillämpningen av
tabellen har avlidit och livräntan
skall fortsätta att utgå under viss tid,
tillämpas tabellen med utgångspunkt
i den ålder den avlidne skulle
ha uppnått.

Har egendom

Stockholm den 17 maj 1984

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund
(s), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Anita
Johansson (s), Anna Lindh (s), Ewy Möller (m), Bruno Poromaa (s) och
Erkki Tammenoksa (s).

Reservation

Knut Wachtmeister, Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ”Frågan
om” och slutar på s. 11 med ”38 § KL” bort ha följande lydelse:

När ett enigt skatteutskott våren 1981 med anledning av en motion med
begäran om lagstiftning i syfte att förhindra icke avsedda skattelättnader i
samband med överlåtelser mot vederlag i livränta tillstyrkte en utredning i
ämnet, skedde det med ett uttryckligt förbehåll. Syftet med utredningen
borde uteslutande vara att söka komma till rätta med missbruksfallen, inte
att hindra eller försvåra överlåtelseformer som var avsedda att underlätta
generationsväxlingar eller att bereda en tidigare innehavare av ett företag en
rättmätig pension.

SkU 1983/84:52

Utskottet finner det mot den bakgrunden mycket anmärkningsvärt att
regeringen nu lägger ett förslag som i praktiken innnebär att egendomslivräntor
som finansieringsform i samband med företagsöverlåtelser kommer att
helt upphöra. Det huvudsakliga för att inte säga enda skälet till stöd härför
som åberopas i propositionen är att det från principiella utgångspunkter är
motiverat att livräntor får samma skattemässiga behandling som andra slag
av vederlag vid egendomsöverlåteiser. I propositionen tas inte någon hänsyn
till att näringslivets representanter vid remissbehandlingen av den departementspromemoria
som propositionen bygger på så gott som samfällt uppgivit
att egendomslivräntorna haft och har betydelse som pensioneringsform för
den som försäljer och som finansieringskälla för den som förvärvar ett
företag.

Av propositionen framgår att departementschefen anser att det huvudsakliga
missbruket av egendomslivränta som överlåtelsevederlag är det som kan
förekomma i samband med utflyttning från Sverige. När det gäller egendomsöverlåteiser
mot livränta utan sådant samband anser han risken för missbruk
”inte påtaglig utom i mycket speciella situationer”. Även mot den bakgrunden
framstår förslaget i propositionen som märkligt. Enbart den omständigheten
att en väl fungerande skatteregel kan bli föremål för ett visst, mycket
begränsat missbruk utgör enligt utskottets mening inte någon rimlig anledning
att avskaffa den helt. En naturlig lösning borde ha varit att med särskilda
regler söka stävja missbruket. I sammanhanget bör erinras om att resultatet
av den remissbehandling som föregått propositionen inte ger stöd för
antagande att egendomslivräntor som vederlag vid egendomsöverlåteiser
varit eller är föremål för något påtagligt missbruk.

Vid remissbehandlingen har från vissa håll gjorts gällande att egendomslivräntorna
skulle vara svårhanterliga i det praktiska taxeringsarbetet. Enligt
skatteutskottets erfarenhet har mera sällan anmärkningar av den arten
framställts mot egendomslivräntorna. I vart fall torde de påstådda tillämpningssvårgheterna
vara betydligt överdrivna.

Utskottet kommer alltså till den slutsatsen att övervägande skäl talar för
att behålla systemet med egendomslivräntor. Lagstiftningen bör emellertid
ändras så att systemet med sådana livräntor inte kan missbrukas i
skattehänseende.

Utskottet avstyrker således propositionen och hemställer att riksdagen i
enlighet med sitt beslut 1981 hos regeringen begär ett nytt förslag som
förhindrar en otillbörlig användning av egendomslivräntor utan att omöjliggöra
eller försvåra överlåtelseformer som har till syfte att underlätta
generationsväxlingar eller att bereda en tidigare innehavare av ett företag en
rättmätig pension. Härigenom är också yrkandet i motion 388 tillgodosett.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2966, 1983/84:2967
och 1983/84:2968 samt med anledning av motion 1983/84:388

SkU 1983/84:52

avslår proposition 1983/84:140 och hos regeringen begär nytt
förslag i fråga om egendomslivräntors skattemässiga behandling i
enlighet med vad utskottet anfört.

minab/gotab 78631 Stockholm 1984