Skatteutskottets betänkande
1983/84:47

om avgifter på gödsel- och bekämpningsmedel (prop. 1983/84:176)
Sammanfattning

I syfte att minska användningen av handelsgödsel och hälso- och miljöfarliga
kemikalier föreslås särskilda avgifter på gödselmedel och bekämpningsmedel
fr. o. m. den 1 juli 1984.1 olika motioner yrkas helt eller delvis avslag
på propositionen. Vidare föreslås i några motioner att inkomsterna av
avgifterna skall användas för speciella ändamål. Utskottet tillstyrker propositionen
och avstyrker motionerna. Reservationer har avgivits av m- och
c-ledamöterna beträffande avgiften på gödselmedel, av m-ledamöterna
beträffande avgiften på bekämpningsmedel och av samtliga borgerliga
ledamöter såvitt avser användningen av inkomsterna av avgifterna.

Propositionen

Regeringen (jordbruksdepartementet) föreslår i proposition 1983/84:176
att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om avgift på gödselmedel,

2. lag om avgift på bekämpningsmedel,

3. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

I syfte att uppnå en från hälso- och miljösynpunkt nödvändig minskad
användning av gödsel- och bekämpningsmedel föreslås i propositionen
lagstiftning om särskilda avgifter på sådana medel.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.

Det under 3 ovan angivna lagförslaget kommer utskottet att behandla i
annat sammanhang. Övriga förslag har följande lydelse.

1 Riksdagen 1983184. 6sami. Nr 47

SkU 1983/84:47

1 Förslag till

Lag om avgift på gödselmedel

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Avgift (göd sel mede I sa vgift) skall erläggas till staten enligt denna lag
vid omsättning inom landet eller vid införsel till landet av varor hänförliga
till tulltaxenummer 31.02-31.05, i det följande benämnda gödselmedel.

2 § Avgift skall erläggas med 30 öre för varje helt kilogram kväve och 60
öre för varje helt kilogram fosfor i gödselmedlet, om andelen kväve respektive
fosfor i medlet är minst fyra procent.

Avgift skall inte erläggas för gödselmedel i form av tabletter, pastiller
eller dylikt eiler i förpackningar med en bruttovikt som inte överstiger 10
kilogram.

3 § Regler för förfarandet vid uttag av avgifter enligt denna lag finns i
lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Då ett gödselmedel införs till landet av någon som inte är registrerad som
importör enligt 6 8 andra stycket, skall avgiften erläggas till tullmyndigheten.
1 sådana fall gäller tullagen (1973:670) i fråga om avgiften. Dessutom
gäller 9 kap. 4 8 lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.

4 § Med avgiftsskyldig avses i det följande

1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar gödselmedel,

2. den som har registrerats som importör enligt 68 andra stycket.

5 § Skyldighet att erlägga avgift inträder när

1. ett gödselmedel levereras till en köpare,

2. uttag sker av ett gödselmedel för något annat ändamål än leverans lill
köpare,

3. den avgiftsskyldige avregistreras och avgiftsskyldigheten därvid inte
går över på någon annan.

6 § Tillverkare som avses i 4§ 1 skall vara registrerad som avgiftsskyldig
hos statens jordbruksnämnd.

Den som inför gödselmedel till landet för yrkesmässig återförsäljning i
större omfattning kan efter ansökan registreras som avgiftsskyldig hos
statens jordbruksnämnd.

7 § I deklaration enligt lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter
får avdrag göras för avgift på sådana gödselmedel

1. som har förts ut ur landet eller förts till svensk frihamn för annat
ändamål än att användas där,

2. för vilka avgiftsskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt,

3. som har återtagits i samband med återgång av köp,

4. som har sålts för förbrukning för annat ändamål än att användas som
växtnäring.

8 § Statens jordbruksnämnd får medge en importör, som inte har registrerats
enligt 68 andra stycket, eller en köpare i ett senare led återbetalning
av avgift för gödselmedel i motsvarande fall som avses i 7 §.

SkU 1983/84:47

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Den första redovisningsperioden
förden som ärdeklarationsskyldig skall varajuli-september 1984. om inte
statens jordbruksnämnd bestämmer något annat.

2 Förslag till

Lag om avgift på bekämpningsmedel

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Avgift (bekämpningsmedelsavgift) skall erläggas till staten enligt
denna lag vid omsättning eller ianspräktagande inom landet av bekämpningsmedel.

Med bekämpningsmedel avses i denna lag ämnen eller beredningar som
är avsedda att användas till skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet
eller annan jämförbar olägenhet, förorsakad av växter, djur, bakterier eller
virus. Som bekämpningsmedel enligt lagen skall dock inte anses

1. vara, avsedd att användas vid beredning av livsmedel, läkemedel eller
annan jämförbar vara,

2. färger, fernissor, tjäror och andra varor som huvudsakligen begagnas
för ett annat ändamål än som avses i första meningen, om inte varorna
genom en särskild benämning eller på något annat sätt anges vara avsedda
som bekämpningsmedel,

3. träskyddsmedel.

2 § Avgift skall erläggas med fyra kronor för varje helt kilogram verksam
beståndsdel i bekämpningsmedlet.

3 § Regler för förfarandet vid uttag av avgifter enligt denna lag finns i
lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

4 § Med avgiftsskyldig avses i det följande

1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar bekämpningsmedel,

2. den som inför bekämpningsmedel till landet för yrkesmässig återförsäljning
eller för egen yrkesmässig användning inom landet.

Som tillverkning enligt första stycket 1 anses även blandning av olika
bekämpningsmedel och sådan märkning eller dylikt av en vara som anges i
1 § andra stycket 2 som medför att varan anses utgöra bekämpningsmedel.

En verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig
intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse
enligt kommunalskattelagen (1928: 370).

5 § Skyldighet att erlägga avgift inträder när

1. ett bekämpningsmedel levereras till en köpare,

2. ett bekämpningsmedel tas i anspråk för något annat ändamål än
försäljning,

3. den avgiftsskyldige avregistreras enligt denna lag och avgiftsskyldigheten
därvid inte går över på någon annan.

6 § En avgiftsskyldig är redovisningsskyldig enligt 2 kap. lagen
(1984: 000) om punktskatter och prisregleringsavgifter endast om han enligt

1 * Riksdagen 1983/84. 6 sami. Nr 47

SkU 1983/84:47

2 § är skyldig alt under beskattningsåret erlägga avgift beräknad för minst
300 kilogram verksamma beståndsdelar.

7 § Den som är avgiftsskyldig och inte är befriad enligt 6S från redovisningsskyldighet
skall vara registrerad som avgiftsskyldig enligt denna lag
hos riksskatteverket.

8 § I deklaration enligt lagen (1984:000) om punktskatter och prisregleringsavgifler
får avdrag göras för avgift på sådana bekämpningsmedel

1. som har förts ut ur landet eller förts till svensk frihamn för annat
ändamål än att användas där,

2. som har förvärvats för att användas för tillverkning av bekämpningsmedel
och för vilka avgiftsskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt,

3. som har återtagits i samband med återgång av köp,

4. för vilka i andra fall än som avses i 2 och 3 avgiftsskyldighet enligt
denna lag tidigare har inträtt,

5. som har sålts med förlust för den avgiftsskyldige, i den mån förlusten
hänför sig till bristande betalning från köparen.

Avdrag enligt första stycket 5 får göras med belopp som svarar mot så
stor del av avgiften som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris.
Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning, skall redovisning
åter lämnas för avgiften på det bekämpningsmedel som betalningen avser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Den första redovisningsperioden
förden som är deklarationsskyldig skall vara juli-september 1984, om inte
riksskatteverket bestämmer något annat.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1983/84:2893 av Stig Josefson m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om handelsgödselavgift,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om användningen av avgiften på bekämpningsmedel.

1983/84:2894 av Knut Wachtmeister m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen avslår propositionen.

1983/84:2895 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avgifternas användning,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till avgift på
bekämpningsmedel som

a) bör relateras till såväl faroklass som verkningsgrad,

b) bör ha en sådan inriktning att den samlade verkningsgraden av använda
bekämpningsmedel halveras under en femårsperiod.

SkU 1983/84:47

1983/84:2896 av Ingvar Eriksson m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen till alla delar avslår propositionen.

1983/84:2897 av Börje Stensson (fp) och Lars Ernestam (fp)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att intäkterna från avgifterna på
gödsel- och bekämpningsmedel skall fördelas till rådgivning och miljöförbättrande
åtgärder enligt vad som anförts i motionen.

Motion väckt under den allmänna motionstiden

1983/84:2342 av Einar Larsson m. fl. (c)
såvitt avser yrkande

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående avgift på handelsgödsel.

Yttrande från annat utskott

Jordbruksutskottet har avgivit yttrande över propositionen och motionerna
(JoU 1982/83:6 y). Yttrandet har fogats till detta betänkande som bilaga.

Skrivelser

En skrivelse har inkommit till utskottet från Sveriges Kemiska Industrikontor.
Dessutom har jordbruksutskottet överlämnat skrivelser från Graningeverkens
AB, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Domänverket och
Föreningen Sveriges Bekämpningsmedelsindustri.

SkU 1983/84:47

Utskottet

Chefen för jordbruksdepartementet framhåller i propositionen att bruket
av handelsgödsel bidragit till övergödning av vattenområden och till försurning
av mark och vatten och att den omfattande användningen av bekämpningsmedel
innebär risker från hälso- och miljösynpunkt. I syfte att minska
användningen av dessa medel föreslår han att de påförs en avgift fr. o. m.
den 1 juli 1984. Med hänsyn till syftet med avgifterna bör enligt propositionen
förbrukarna inte få kompensera sig genom höjda livsmedelspriser. Någon
återföring till jordbruksprisregleringen eller återbetalning av avgiftsintäkterna
bör inte heller ske.

Konstruktionen av avgifterna följer mönstret för punktskatter. För
gödselmedel föreslås avgiftsplikten omfatta handelsgödsel med vissa undantag.
Då det anses särskilt angeläget att minska användningen av kväve och
fosfor föreslås avgiften utgå med 30 öre per kg kväve och 60 öre per kg fosfor i
gödselmedlet, om andelen kväve resp. fosfor uppgår till minst 4 %.
Härigenom beräknas avgiften motsvara ungefär 5 % av försäljningsvärdet.
Statens jordbruksnämnd skall vara uppbördsmyndighet. I fråga om bekämpningsmedel
skall avgiftsplikten omfatta de medel som avses i 22 § kungörelsen
(1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor och som skall vara
registrerade hos produktkontrollnämnden. Träskyddsmedel har dock undantagits.
Vidare innebär förslaget att avgiften skall utgå med 4 kr. per kg
verksam beståndsdel. Som uppbördsmyndighet föreslås riksskatteverket.

I motionerna 2894 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) och 2896 av Ingvar
Eriksson m. fl. (m) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna anser att de
föreslagna avgifterna är att betrakta som skatter och att jordbruket inte utan
negativa konsekvenser kan bära ytterligare pålagor. Stig Josefson m. fl. (c)
yrkar i motion 2893 avslag på propositionen såvitt avser en avgift på
handelsgödsel. Motionärerna anser att det med hänsyn till prishöjningarna
på handelsgödsel under senare år inte är försvarligt att ytterligare öka
kostnaderna och att urlakningsproblemen gäller hanteringen av både
handelsgödsel och stallgödsel. I motion 2342 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas
av liknande skäl att någon avgift på handelsgödsel inte skall införas. I
partimotion 2895 av Lars Werner m. fl. (vpk) godtas propositionen.
Samtidigt begär motionärerna emellertid att regeringen lägger fram ett nytt
förslag till avgift på bekämpningsmedel som är relaterat till faroklass och
verkningsgrad och som har en sådan inriktning att den samlade verkningsgraden
av de använda bekämpningsmedlen halveras under en femårsperiod.
Motionärerna anser nämligen att förslaget i befintligt skick innebär en
uppenbar risk för att man styr över användningen till mycket giftiga medel.

Vad först gäller handelsgödsel gör utskottet samma bedömning som
jordbruksministern att det från miljösynpunkt är angeläget att användningen
minskas. Denna uppfattning vinner stöd av jordbruksutskottets yttrande som
är bifogat detta betänkande. Av yttrandet framgår att användningen ökat

SkU 1983/84:47

under senare år och att man på grund härav kunnat konstatera olika negativa
miljöeffekter. Genom att lägga en avgift på gödselmedel torde man enligt
utskottet uppnå en bättre hushållning med sådana medel, och avgiftens
relatering till halten av kväve och fosfor i ämnet bör enligt utskottets mening
stimulera till en ökad efterfrågan på medel som från miljösynpunkt är mindre
riskabla. I och för sig skulle det av neutralitetsskäl ha varit önskvärt att
behandla all gödsel lika i avgiftshänseende. Med hänsyn till de praktiska
svårigheterna kan det dock inte undvikas att begränsa avgiften till att omfatta
handelsgödsel.

När det gäller avgiftens utformning finner utskottet att den lämpligen bör
omfattas av skattebrottslagen (1971:69) och lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m., vilket föranleder ändringar i dessa lagar.
Då ändringar i de berörda lagrummen har aktualiserats även i annat
sammanhang tar utskottet upp dem i ett senare betänkande, liksom den i
föreliggande proposition föreslagna ändringen i lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter. I övrigt har utskottet inte funnit någon anledning till
erinran mot förslaget i propositionen. Med denna komplettering tillstyrker
utskottet följaktligen propositionen i denna del och avstyrker motionerna
2894, 2896, 2893 och 2342 i denna del.

Vad därefter gäller bekämpningsmedel har jordbruksutskottet funnit att
även dessa preparat ökat i användning under senare år på ett sätt som
medfört negativa miljöeffekter. Liksom jordbruksutskottet anser skatteutskottet
att en avgiftsbeläggning är en lämplig metod att söka ändra på denna
utveckling. Invändningen att en kvantitetsbaserad avgift av det slag som
föreslås kan styra över användningen till ännu giftigare och effektivare medel
vill utskottet inte utan vidare avfärda, men utskottet anser farhågorna för en
sådan utveckling som något överdrivna. Redan en minskad kvantitativ
användning av hälsovådliga och miljöfarliga bekämpningsmedel, som avgiftsbeläggningen
syftar till, innebär enligt utskottets mening en fördel. Till
saken hör att man måste ta rimliga hänsyn till kravet på enkelhet och
hanterlighet vid införandet av nya avgifter, och den föreslagna avgiftskonstruktionen
uppfyller enligt utskottets mening dessa krav. Utskottet förutsätter
att regeringen följer utvecklingen på området och verkningarna av den
nya avgiften och att den vid behov återkommer med förslag till åtgärder.

Vad i övrigt gäller de föreslagna avgiftsbestämmelserna finner utskottet att
det är välmotiverat att undanta träskyddsmedel från tillämpningsområdet.
Utskottet vill dock betona att härmed bör avses medel som enligt registreringen
hos produktkontrollnämnden endast skall användas som träskyddsmedel.
Vidare bör enligt utskottet skattebrottslagen och lagen om förmånsberättigade
skattefordringar m. m. kompletteras med även denna avgift.
Med det sagda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker
motionerna 2894 och 2896 i motsvarande del, liksom även motion 2895 såvitt
avser en annorlunda utformad avgift.

I vissa motioner ställs yrkanden att inkomsterna av avgifterna skall

SkU 1983/84:47

användas för speciella ändamål. I motion 2897 av Börje Stensson och Lars
Ernestam (båda fp) yrkas att intäkterna skall fördelas på rådgivning och
tillsyn angående medlens skadeverkningar, miljöförbättrande åtgärder samt
forskning kring åtgärder för att minska medlens användning. I vpk-motion
2895 föreslås också att avgiftsmedlen skall användas till åtgärder som främjar
en minskning av användandet av gödsel och kemiska medel i jordbruket,
t. ex. en garantifond för jordbrukare som önskar övergå till alternativ odling
samt forskning och rådgivning kring alternativa odlingsformer. I motion 2893
av Stig Josefson m. fl. (c) begärs ett tillkännagivande att inkomsterna av
avgiften på bekämpningsmedel - som framgår av det föregående accepterar
motionärerna bara den avgiften - skall användas till finansiering av forskning
för att ta fram alternativa brukningsmetoder och att jordbruket ges
kompensation för avgiften.

Med anledning härav vill utskottet framhålla att den föreslagna avgiften
främst bör betraktas som en skatt och att riksdagen i princip tagit avstånd från
systemet med specialdestination av skatter. Frågan om anslag till de berörda
ändamålen bör därför prövas i vanlig ordning. Vidare delar utskottet
jordbruksministerns bedömning - som också jordbruksutskottet har ställt sig
bakom - att med hänsyn till avgifternas syfte någon form av kompensation
för avgifterna inte bör komma i fråga.

Utskottet hemställer

1. beträffande avgift på gödselmedel

att riksdagen med anledning av proposition 1983/84:176 och med
avslag på motionerna 1983/84:2894 och 1983/84:2896 i denna del
samt motion 1983/84:2893 yrkande 1 och motion 1983/84:2342
yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört,

2. beträffande avgift på bekämpningsmedel

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på
motionerna 1983/84:2894 och 1983/84:2896 i denna del och motion
1983/84:2895 yrkande 2 godkänner vad utskottet anfört,

3. beträffande användningen av inkomsterna av avgifterna m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:2893 yrkande 2, 1983/
84:2895 yrkande 1 och 1983/84:2897,

4. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt
antar de vid propositionen fogade förslagen till

a) lag om avgift på gödselmedel,

b) lag om avgift på bekämpningsmedel.

Stockholm den 15 maj 1984

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

SkU 1983/84:47

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund
(s), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Anita
Johansson (s), Anna Lindh (s), Ewy Möller (m), Bruno Poromaa (s) och
Erkki Tammenoksa (s).

Reservationer

Avgift på gödselmedel (mom. 1 och 4 i motsvarande del)

1. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m) och Ewy Möller (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Vad
först” och slutar på s. 7 med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Företrädarna för moderata samlingspartiet och centerpartiet i jordbruksutskottet
har avstyrkt den föreslagna gödselmedelsavgiften, bl. a. med
hänvisning till att priserna på handelsgödsel ökat kraftigt under senare år.
Skatteutskottet vill dessutom framhålla att miljöproblematiken i samband
med gödsling är mycket mer komplicerad än vad som framgår av den torftiga
analys som lämnas i propositionen. Som framhålls av skogsindustrin, vars
invändningar refererats i jordbruksutskottets yttrande, kan avgiften i vissa
fall motverka sitt miljösyfte genom att den även drabbar s. k. vitalitetsgödsling
och försvårar en övergång till alternativa icke försurande gödselmedel.
Härtill kommer att urlakningsproblemen gäller hanteringen av både handelsgödsel
och stallgödsel. Då det visat sig omöjligt att åstadkomma en likformig
beskattning för alla gödselmedel är det enligt utskottets uppfattning redan av
denna anledning olämpligt att beskatta detta varuområde. Att införa en skatt
enbart för handelsgödsel strider mot den likformighetsprincip som bör gälla
vid all punktbeskattning och innebär en omotiverad favorisering av naturliga
gödselmedel. På grund av vad nu anförts avstyrker skatteutskottet propositionen
i denna del och tillstyrker motionerna i motsvarande del.

dels att utskottet under mom. 1 och 4 i motsvarande del bort hemställa
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2893 yrkande 1 och
motion 1983/84:2342 yrkande 5 samt motionerna 1983/84:2894 och
1983/84:2896 i denna del avslår det vid propositionen fogade
förslaget till lag om avgift på gödselmedel.

Avgift på bekämpningsmedel (mom. 2 och 4 i motsvarande del)

2. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m)
anser

SkU 1983/84:47

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Vad
därefter” och slutar med ”utformad avgift” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den föreslagna avgiften på bekämpningsmedel har
karaktären av en ny skatt på jordbruket, som i dagsläget enligt utskottet inte
bör belastas med ytterligare pålagor. Bekämpningsmedel är inte en vara som
man utan vidare kan avstå ifrån. Så länge alternativ till rimliga kostnader
saknas anser sig många jord- och skogsbrukare nödsakade att använda
kemiska bekämpningsmedel för att hålla sina åkrar och skogar fria från
insektsangrepp och skadlig vegetation. Eftersom användningen av bekämpningsmedel
således på många håll anses nödvändig för att upprätthålla en
effektiv och rationell produktion och därigenom tillhandahålla varor till
överkomliga priser får en avgift av angivet slag negativa konsekvenser även
för konsumenterna. Vidare vill utskottet framhålla att, även om avgiften blir
ekonomiskt kännbar för de berörda jord- och skogsbrukarna, dess statsfinansiella
betydelse torde bli marginell. Enligt vad utskottet erfarit - uppgift
härom saknas anmärkningsvärt nog i propositionen - förväntas avgiften
inbringa ca 30 milj. kr. om året. En avgift vars avkastning är så låg bör med
hänsyn till de administrativa besvär den torde komma att föra med sig enligt
utskottet inte införas. På grund härav tillstyrker utskottet motionerna 2894
och 2896 i denna del och avstyrker propositionen och motion 2895 i denna
del.

dels att utskottet under mom. 2 och 4 i motsvarande del bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2894 och 1983/
84:2896 i denna del och med avslag på motion 1983/84:2895
yrkande 2 avslår det vid propositionen fogade förslaget till lag om
avgift på bekämpningsmedel.

Användningen av inkomsterna av avgifterna för andra ändamål än kompensation
till jordbruket (mom. 3 delvis)

3. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Med
anledning” och slutar med ”vanlig ordning” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att - därest riksdagen skulle
bifalla propositionen och införa avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel
- de influtna medlen skall användas till utökade insatser i fråga om
forskning, rådgivning och miljöförbättrande åtgärder. Avgifterna bör således
i stor utsträckning användas för sådan forskning och rådgivning som kan
främja en minskning av behovet och användandet av handelsgödsel och
bekämpningsmedel i jordbruket. Vidare bör speciellt beaktas arbetsmiljön

SkU 1983/84:47

för dem som hanterar preparaten. Utskottet förordar ett riksdagsuttalande
med denna innebörd.

dels att utskottet under mom. 3 såvitt avser användningen av avgifterna för
andra ändamål än kompensation till jordbruket bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:2893 yrkande 2 i
denna del, motion 1983/84:2895 yrkande 1 och motion 1983/
84:2897 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Kompensation till jordbruket (mom. 3 i övrigt)

4. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m) och Ewy Möller (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Vidare
delar” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att jordbruket på sedvanligt sätt bör erhålla kompensation
för de ökade produktionskostnader som avgifterna innebär. Utskottet
förordar ett riksdagsuttalande med denna innebörd.

dels att utskottet under mom. 3 såvitt avser kompensation till jordbruket
bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:2893 yrkande 2 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

SkU 1983/84:47

Bilaga

Jordbruksutskottets yttrande
1983/84:6 y

om avgifter på gödsel- och bekämpningsmedel

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 3 april 1984 beslutat bereda jordbruksutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1983/84:176 om avgifter på gödseloch
bekämpningsmedel. Med anledning av propositionen har väckts följande
motioner, nämligen 1983/84:2893 av Stig Josefson m. fl. (c), 1983/84:2894 av
Knut Wachtmeister m.fl. (m), 1983/84:2895 av Lars Werner m.fl. (vpk),
1983/84:2896 av Ingvar Eriksson m. fl. (m) och 1983/84:2897 av Börje
Stensson och Lars Ernestam (båda fp).

Jordbruksutskottets yttrande avser förutom nyssnämnda proposition och
motioner dessutom den fristående motionen 1983/84:2342 av Einar Larsson
m. fl. (c), vari yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 5) att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående avgift på
handelsgödsel. Motionen har i denna del överlämnats till skatteutskottet för
beredning genom beslut av jordbruksutskottet den 3 maj 1984.

I samband med beredningen av detta ärende har utskottet uppvaktats av
representanter för skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU) och Institutet
för skogsförbättring. En skrivelse med synpunkter på såväl den tidigare
beslutade handelsgödselavgiften om ca 12 % som de nu föreslagna avgifterna
har överlämnats till utskottet.

En skrivelse har vidare inkommit från Föreningen Sveriges bekämpningsmedelsindustri
(SBI) med hemstäPan att bekämpningsmedelsavgift endast
måtte utgå för bekämpningsmedel i faroklass 1, medan faroklasserna 2 och 3
helt undantas.

Utskottet

I proposition 1983/84:40 bilaga 7 redovisade jordbruksministern sin avsikt
att senare föreslå regeringen att förelägga riksdagen förslag om lagbestämmelser
om en särskild miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel
fr. o. m. den 1 juli 1984. Jordbruksutskottet har vid behandlingen av
propositionen och de på grund av denna väckta motionerna 1983/84:93, 100
och 103 anslutit sig till tanken på en sådan lagstiftning (JoU 1983/84:15, rskr
93).

I den nu aktuella propositionen 1983/84:176 läggs fram förslag om
lagstiftning rörande särskilda avgifter på handelsgödsel resp. bekämpningsmedel.
Syftet med förslaget är att uppnå en från hälso- och miljösynpunkt
nödvändig minskad användning av sådana medel.

SkU 1983/84:47

Med hänsyn til! att avgifternas syfte är att av hälso- och miljöskäl minska
användningen av medlen i fråga, bör enligt propositionen den kostnad som
avgifterna medför för förbrukarna inte få utgöra skäl för någon kompensation
genom höjda konsumentpriser på livsmedel. Någon återföring till
jordbruksprisregleringen eller återbetalning av avgiftsintäkterna bör inte
heller ske.

Avgifterna avses tas ut fr. o. m. den 1 juli 1984.

Avgiften för gödselmedel föreslås beräknad på grundval av gödselmedlets
innehåll av kväve och fosfor och fördelas i proportion till priserna på de enkla
gödselmedlen. Avgiften bör utgå med 30 öre per kg kväve och 60 öre per kg
fosfor i gödselmedlet. Undantag görs bl. a. för förpackningar med en
bruttovikt som ej överstiger 10 kg. Avgiften på bekämpningsmedel skall
enligt förslaget uppgå till 4 kr. per kg verksam beståndsdel.

Avgiftsskyldiga blir i princip de som yrkesmässigt tillverkar resp. importerar
gödsel- och bekämpningsmedel.

Jordbruksnämnden föreslås bli uppbördsmyndighet för handelsgödselavgiften.
Beträffande bekämpningsmedel bör riksskatteverket enligt propositionen
bli uppbördsmyndighet.

Lagförslagen har utformats efter det mönster som gäller på punktskatteoch
prisregleringsområdet.

I två motioner, 2894 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) och 2896 av Ingvar
Eriksson m. fl. (m) yrkas avslag på propositionen i dess helhet. Som
motivering anförs i båda motionerna att det föreslagna avgiftsuttaget har
karaktären av en ny skatt på jordbruket. Lönsamheten i jordbruket är inte
sådan att ytterligare skattebördor kan bäras utan negativa konsekvenser I
motion 2896 påpekas dessutom att de jordbruksföretag s..m ej har egen
stallgödsel eller otillräcklig sådan är mera beroende av handelsgödsel och
härmed belastas hårdare genom den föreslagna avgiftén. Detta är enligt
motionärerna från rättvisesynpunkt ej acceptabelt. Beträffande avgiften på
bekämpningsmedel anförs bl. a. att denna kan leda till att mindre farliga
preparat slås ut och att användarna går över till farligare, dvs. mera
koncentrerade preparat.

Enligt motion 2893 av Stig Josefson m. fl. (c) bör förslaget om en avgift på
handelsgödsel avvisas. I stället bör man bl. a. koncentrera resurserna till att
kartlägga konsekvenser och effekter av t. ex. en minskad användning av
kemiska medel i jordbruket. Motionärerna säger sig däremot kunna
acceptera den föreslagna bekämpningsmedelsavgiften, under förutsättning
att avgiftsmedlen används för att finansiera forskning om alternativa
brukningsmetoder. Jordbruket måste vidare ges kompensation för avgiften.

Även i motion 2895 av Lars Werner m. fl. (vpk) framförs önskemål om att
avgiftsmedlen används för åtgärder som främjar en minskad användning av
kemiska medel i jordbruket. En del av dessa pengar skulle exempelvis kunna
gå till en garantifond för jordbrukare som önskar övergå till alternativa

SkU 1983/84:47

odlingsformer men som i dag tvekar om det ekonomiska risktagandet. I fråga
om bekämpningsmedelsavgiften anför motionärerna att denna kan komma
att styra förbrukningen mot preparat med hög effektivitet och giftverkan,
eftersom avgiften är relaterad till vikten av verksam beståndsdel. Med
hänvisning bl. a. till de överväganden som gjorts av utredningen om
användning av kemiska medel i jord- och skogsbruket föreslår motionärerna
att regeringen undersöker möjligheterna till en avgiftssättning i relation till
medlets faroklass. Den fortsatta utvecklingen på området bör av regeringen
följas med uppmärksamhet, och erforderliga åtgärder bör vidtas.

I motion 2897 av Börje Stensson och Lars Ernestam (båda fp) framhålls att
de föreslagna avgifterna framstår mindre som ett miljöpolitiskt styrmedel än
som ett sätt att förstärka statskassan. Ett sådant synsätt anser sig motionärerna
inte kunna biträda. Man påpekar vidare att undantaget från avgiftsskyldigheten
för mindre förpackningar innebär att flertalet hobbyträdgårdsodlare
inte skulle beröras. Detta är inte förenligt med det uppgivna syftet att
begränsa användningen av miljöpåverkande medel. Enligt motionen bör
vidare inkomsterna från de föreslagna avgifterna användas för miljöförbättrande
åtgärder. Förutom att minska miljöskadorna bör avsikten vara att
förbättra rådgivnings- och tillsynsinsatserna om medlens skadeverkningar
samt förstärka forskningen i dessa frågor.

I den fristående motionen 2342 av Einar Larsson m. fl. (c) har föreslagits
ett riksdagsuttalande av innebörd att regeringen borde avstå från planerna på
att införa en avgift på handelsgödsel.

Från skogsindustrins (SISU) sida har anförts bl. a. att kostnaderna för
skogsgödsling med nuvarande och tillkommande avgifter blir så höga att
skogsbruket måste ompröva sin gödslingspolitik. Detta kommer att få
negativa konsekvenser för produktion och sysselsättning, särskilt i norra
Sverige, där lönsamheten är svag. De ökande luftföroreningarna och
försurningen kan komma att nödvändiggöra s. k. vitalitetsgödsling, som
kompenserar förluster och obalanser förorsakade av nämnda miljöproblem.
Åtgärder för att motverka negativa miljöeffekter skulle därmed drabbas
bl. a. av en miljöavgift. Den föreslagna avgiften kommer vidare att försvåra
övergången till alternativa icke försurande gödselmedel såsom urea och
kalkammonsalpeter. Med hänvisning härtill har SISU anhållit att utskottet
dels omprövar tidigare utlåtande om handelsgödselavgiften så att förbrukarna
inom skogsbruket befrias från denna avgift eller erhåller restitution, dels
uttalar att den nu föreslagna avgiften ej skall utgå på icke försurande
gödselmedel.

Utskottet får för sin del anföra följande. Enligt uppgifter från statens
jordbruksnämnd förbrukades under budgetåret 1982/83 1 542 milj. kg
handelsgödsel. Detta innebär en ökning med 1 % jämfört med föregående
gödslingssäsong och med drygt 2 % jämfört med säsongen 1980/81. Om
jämförelsen utsträcks till att gälla en något längre tidsperiod kan dock

SkU 1983/84:47

noteras att förbrukningen under gödslingssäsongen 1976/77 var högre än
under budgetåret 1982/83. Sammanfattningsvis kan det konstateras att
förbrukningen stadigt sjönk under slutet av 1970-talet men att den fr. o. m.
säsongen 1981/82 åter börjat öka.

Vad beträffar förbrukningen av gödselmedel i näringar utanför jord- och
skogsbruket har för budgetåret 1982/83 beräknats att den yrkesmässiga
trädgårdsodlingen svarar för 25 000-30 000 ton, hemträdgårdar (privata
hushåll) för ca 14 000 ton och offentliga grönområden för ca 31 000 ton. Av
försäljningen till hemträdgårdar har uppskattats att ca 2 000 ton försålts i
förpackningar under 10 kg.

Uttryckt i rena växtnäringsämnen förbrukades budgetåret 1982/83 249,3
milj. kg kväve, 50,1 milj. kg fosfor och 95,6 milj. kg kalium. Jordbrukets
kostnader för handelsgödsel har beräknats till 1 880 milj. kr., varav ca 110
milj. kr. utgörs av den handelsgödselavgift som utgår fr. o. m. den 1 juli 1982.

Nyssnämnda avgift uttas enligt 7 § 1) lagen (1967:340) om prisreglering på
jordbrukets område i dess lydelse fr. o. m. den 1 juli 1982 (SFS 1982:557).
Avgiften, som bestäms av statens jordbruksnämnd, motsvarar f. n. ca 12 %
av försäljningsvärdet. Intäkterna för den förbrukning som sker i jordbruket
används inom jordbruksprisregleringen och kommer därmed jordbruket
som kollektiv till godo. Återbäring av avgiftsmedel i övrigt sker till näringar
som ligger utanför jordbruksprisregleringen (se JoU 1981/82:42). I fråga om
skogsbrukets gödselmedelsavgifter gäller f. n. att dessa återförs till Stiftelsen
skogsbrukets forskningsfond för forskning och utveckling på det skogliga
området.

Enligt vad utskottet erfarit har domänverket i en framställning till
regeringen yrkat att reglerna om återbäring av nuvarande handelsgödselavgift
ändras så att restitution ges till storförbrukarna i skogsbruket.

Av jordbruksnämndens statistik framgår vidare att försäljningen av
bekämpningsmedel till jordbruket under år 1982 omfattade 4 910 ton,
uttryckt i verksam substans. Jordbrukets användning har, enligt samma
källa, under senare år ökat. Att ange denna ökning i siffror är dock förenat
med vissa svårigheter, beroende bl. a. på att de olika preparaten som används
innehåller väsentligt olika koncentration av verksamma substanser.

1 betänkandet SOU 1983:11 av utredningen om användning av kemiska
medel i jord- och skogsbruket har lämnats vissa uppgifter om användningen
inom olika områden av ogräsbekämpningsmedel under år 1981 (s. 81 f.).
Siffrorna bygger på försäljningsstatistik och inrymmer vissa osäkerhetsmoment.
Av den totala förbrukningen om 4 244 ton verksam substans beräknas
jordbruket svara för 93 %, skogsbruket för 0,2 %, frukt- och trädgårdsodling
(i första hand kommersiell) för 1,0%, industrin för 1,4% och hushållen
(hemträdgårdar) för 4,4%.

Av det anförda framgår att användningen av såväl gödselmedel som
bekämpningsmedel ökat under senare år. Som i propositionen anförts har
man kunnat konstatera negativa miljöeffekter av kemikalieanvändningen på

SkU 1983/84:47

olika områden. Användningen av handelsgödsel har bidragit till övergödning
av vattenområden och även till försurningen av mark och vatten. Den
omfattande användningen av bekämpningsmedel innebär risker från hälsooch
miljösynpunkt. Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att det
från hälso- och miljösynpunkt är angeläget att användningen av såväl
bekämpningsmedel som handelsgödsel minskas. För att uppnå detta syfte
bör särskilda miljöavgifter tas ut på dessa produkter. Från de synpunkter
utskottet har att företräda tillstyrker utskottet således de framlagda lagförslagen
och ansluter sig även till propositionens uttalanden i fråga om kompensation
resp. återbäring till berörda näringar. Utskottet finner ej anledning att
föreslå något uttalande om avgiftsmedlens användning med den innebörd
som anges i några av följdmotionerna. Samtliga motioner föreslås således
avstyrkta.

Ej heller föranleder synpunkterna från skogsindustrins samarbetsutskott
m.fl. något annat ställningstagande från utskottets sida. I fråga om restitution
av nu gällande handelsgödselavgift prövas f. n., som utskottet ovan
redovisat, en framställning från domänverket i regeringskansliet.

Stockholm den 10 maj 1984

På jordbruksutskottets vägnar
HÅKAN STRÖMBERG

Närvarande: Håkan Strömberg (s), Ove Karlsson (s), Gunnar Olsson (s),
Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c), Jan
Fransson (s), Margareta Winberg (s), Jens Eriksson (m), Börje Stensson
(fp), John Andersson (vpk), Jan-F.ric Virgin (m), Bengt Kronblad (s),
Lennart Brunander (c) och Bo Arvidson (m).

Avvikande meningar

1. Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson, Jan-Eric Virgin och Bo Arvidson
(alla m) anför:

Vi anser i första hand att utskottet, på bl. a. de skäl som anförts i
motionerna 2894 och 2896, hade bort avstyrka föreliggande lagförslag. Det
huvudsakliga argumentet för ett avstyrkande är att de föreslagna avgifterna
har karaktären av en ny skatt på jordbruket, vars lönsamhet ej är sådan att
det kan påläggas ytterligare skattebördor. De invändningar som framförts
från skogsindustrins sida understryker ytterligare vår ståndpunkt. Om
motionernas avslagsyrkande ej vinner majoritet vill vi i andra hand ansluta
oss till förslaget att riksdagen gör ett uttalande om användningen av influtna
avgiftsmedel i huvudsaklig överensstämmelse med de avvikande meningarna
nr2 och 3 nedan.

SkU 1983/84:47

2. Kerstin Andersson och Lennart Brunander (båda c) anför:

Vi anser att utskottet hade bort tillstyrka förslaget i motion 2893 om avslag
på propositionen, såvitt avser handelsgödselavgiften. Som motionärerna
anfört är det ej försvarligt att nu öka kostnaderna för jordbruket, särskilt som
priserna på handelsgödsel ökat kraftigt under senare år. Den föreslagna
avgiften kan inte, på sätt som gjorts i propositionen, motiveras av miljöskäl
utan är att betrakta som en ytterligare beskattning av jordbruket. Det är mot
den bakgrunden orimligt att näringen ej skulle få kompensation för de ökade
kostnaderna, om förslaget bifalles.

Skulle riksdagen trots allt besluta om införande av handelsgödselavgifter
borde de influtna medlen användas till forskning och förbättring av miljön.
Och då bör speciellt beaktas arbetsmiljön för dem som hanterar preparaten.
Att avgift inte skall tas ut på förpackningar mindre än 10 kg förefaller ologiskt
om syftet är att av hälso- och miljöskäl minska användningen av ifrågavarande
medel. 1 fråga om avgiften på bekämpningsmedel anser vi att utskottet,
med tillstyrkande av motionen även i denna del, hade bort förorda ett
riksdagsuttalande av innebörd att dessa avgiftsmedel bör användas för att
finansiera forskning om alternativa brukningsmetoder och att jordbruket
måste ges kompensation för avgiftshöjningen.

3. Börje Stensson (fp) anför:

Enligt min mening hade utskottet bort ansluta sig till synpunkterna i
motion 2897. Inkomsterna från de föreslagna avgifterna bör således användas
för miljöförbättrande åtgärder. Avsikten bör vara att åstadkomma en
minskning av miljöskadorna, en förbättring av rådgivnings- och tillsynsinsatserna
angående medlens användning samt en förstärkning av forskningen
rörande åtgärder för minskad kemikalieanvändning. Ett riksdagsuttalande
med denna innebörd borde ha förordats i utskottsyttrandet.

4. John Andersson (vpk) anför:

Enligt min mening borde utskottet, med tillstyrkande av motion 2895, ha
förordat att avgiftsmedlen i stor utsträckning måste användas för åtgärder -bl. a. forskning och rådgivning - som främjar en minskning av användandet
av handelsgödsel och andra kemiska medel i jordbruket. Som i motionen
anförts kan vidare en del av dessa medel t. ex. användas i en garantifond för
jordbrukare som önskar övergå till alternativ odling men tvekar inför det
ekonomiska risktagandet.

Den föreslagna bekämpningsmedelsavgiften kan, som motionärerna anfört,
styra förbrukningen mot allt giftigare och mera koncentrerade preparat.
Jag anser därför att utskottet bort föreslå att riksdagen uppdrar åt regeringen
att undersöka möjligheterna till en ändring i avgiftssystemet så att avgiften i
stället relateras till resp. medels faroklass.

minab/gotab 78632 Stockholm 1984