Skatteutskottets betänkande

1983/84:18

om ändringar i taxeringsförfarandet m. m. (prop. 1983/84:58)

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker förslagen i proposition 1983/84:58, som rör vissa handläggningsfrågor i taxeringsnämnderna och vissa räntesatser enligt uppbördslagen m. m. '

M-ledamöterna reserverar sig för bifall till en motion från deras håll.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1983/84:58 att riksdagen antar vid proposilionen fogade förslag lill

1. l:ig lim ändring i taxeringslagen (1956; 62.'').

2. lag om ändring i uppbördskigcn (1953: 272).

3. hig om iindring i lagen ( 1941:416) om ;u\sskatl och gä\oskall.

4. lag om lindring i lagen (1958: 295) om siömanssk:iit.

5. lag om iindring i lagen (1959: 552) om upphörd ;iv viss;i avgifter enligl lagen (1981:6911 om sociakivgiCtcr.

(i. lag om ändring i lullagen 11973: 670).

I propositionen föreslås några andringar i taxeringsförfarandel. För det första föresläs att den beloppsgräns, som gäller för taxeringsnämndsordförandens rått att besluta ensam, höjs från 500 kr. till 2500 kr. För det andra föreslås att den skattskyldige i vissa fall skall kunna underrättas om en avvikelse från självdeklarationen genom en upplysning på skattsedeln.

1 propositionen föreslås vidare att de räntesatser som bestäms enligl uppbördslagen skall anknytas till det av riksbanken fastställda diskontot. När ränta avser tillkommande skatt eller skatt för vilken betalningsanstånd har meddelats skall räntesatsen höjas med tre procentenheter. Till sist föreslås några kompletteringar i uppbördslagens bestämmelser om överföring av skatt till främmande siat.

De nya reglerna föresläs träda ikraft den 1 januari 1984.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1983/84. ösaml. Nr 18

SkU 1983/84:18

SkU 1983/84:18 2

I Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs all 63 S. 69S I och 4 mom. saml 73 S Uixeringsla-gen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyilclse

63 §-

Ta.Kcringsnämnd är beslulför med ordliiriinden och minst tvii eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter. Dock skall den omständigheten alt ledamot har alt avtiiida vid behandling av visst ärende icke utgöra hinder mol alt heslut fattas rörande detta ärende.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas ;iv fullsui-len nämnd, är taxeringsnämnd beslulför med ordföranden ensam vid

1) beslut som ej innefattar prövning av ärendet i sak,

2) beslut om laxering utan avvikelse från sjiilvdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering liimnad uppgift.

3) beslut om taxering med avvi- 3) beslut om laxering med avvikelse frän självdeklaration eller an- kelse frän självdeklaration eller ;m-nan av den skattskyldige lill ledning nan av den skaitskyldige lill ledning för egen taxering lämnad uppgift. för egen taxering lämniid uppgift, om avvikelsen uppgår lill högst 5(W om avvikelsen uppgår till högst kronor taxerad inkomst, 2500 kronor iaxer;id inkimist.

4) beslut om rättelse av tidigare beslut, som lill följd ;iv skrivfel, riikne-fel eller annal sådant förbiseende innehåller uppenbar orikiighei.

5) beslut i ärende i vilkel saken är uppenbar s;imi

6) avgivande av yllrande i besvärsmäl eller i annat mål eller iirende.

69 S / mom. Har självdeklaration icke blivit fi)ljd vid taxeringen, skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skiilcn diirför. lillika sk;ill till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilk;i hiinseenden deklarationen har frångåtts saml om skälen härför och om mojligheien lill ompiov-ning enligl 3 mom. Vad nu har sagts skall också galla betr;ill'ande avvikelse frän annan av skaltskyldig till ledning lör egen laxering lämnad uppgift eller upplysning.

Underrällelse enligt förslå slyckel får underlåtas, om av\ikcl-seii leder lill lägre lti.\eriiig oih grundas pä förliiillanden som anges i högst ivii av följande punkter:

I. uppenbar fclriikiiing eller iip-penbarl felaktig (iverfining av belopp i självdeklaralioneii:

' l.agcnomlrycki 1971:399.

Senaslc lydelse ;iv lagens nihrik 1974: 771. -' .Scnasle lydelse 1979: 145. ' .Scnasle lydelse 1978:316.

2. uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunalskaltelagen (1928:370). beräkning av avdrag enligl 45 § första Slyckel koinmiinalskaltelagen eller beräkning av garanlibelopp enligt 47 § kommunalskaltelagen:

3. uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligt 25 § 3 mom. andra stycket kommunalskaltelagen:

4. uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligt 33 >i 2 mom. kom-munalskuttelugen:

5. uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligt 39 § 3 mom. kommunalskaltelagen.

Besläiuinelsen i andra stycket skall inle tillämpas, om särskilda skäl talar för alt den skallskyldige underrättas enligl första stycket, lillämpas bestämmelsen i andra stycket skall den skallskyldige i stället underrättas om avvikelsen genoin anmärkning på skattsedeln för slutlig skatt enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Har taxering för inkoinsl eller förmögenhet åsatts skaltskyldig. som icke avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den skattskyldige, dock att sädan underrättelse icke är erforderlig, dä den som i faslighelslängden för året näst före taxeringsåret upptagits såsom ägare till fastighet åsäties allenast taxering lill kommunal inkomstskatt lör garanti-belopp för fastigheten.

SkU 1983/84:18 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

73 S

Talan mol taxeringsnämnds beslut föres genom besviir hos l:insr;iiicn.

Är förvärvskälla i fråga om beskattningsort alt hänföra lill skilda län, skall dock den mellankommunala skatleräilen pröv;i besvär rörande laxering av den skaitskyldige och hans hemmavarande barn. som icke tylli 18 är. Om den skallskyldige varit gift vid ingången av beskattningsåret och under della år levt tillsammans med maken, skall den mellankommunala skatterätten pröva besvär jämväl rörande makens taxering.

Den mellankommunala skatterätten prövar likaledes besviir rörande fråga, i vilkel lan skattskyldig skall laxeras.

Besväi' rörande laxering av aktie- Besvär rörande taxering av aktie
bolag, som tillsammans med annal bolag, som tillsammans med annat
sådant bolag utgör koncernbolag sådant bolag utgör koncernbolag
enligt 221 § lagen [1944:705) om enligl / kap. 2§ aklieholugslagen
aktiebolag, prövas av den mellan- (1975:1385). prövas av den mellan
kommunala skatleräilen, om bola- komunala skatleräilen. om bolagen
gen avlämnat eller skolat avlämna avlämnat eller skulle ha avlämnat
självdeklaration inom skilda län. självdeklaration inom skild;i Uin.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

' Sen.isle Ivdelse 1979: 175.

SkU 1983/84:18 5

2 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953: 272)'

dels all ;mvisning;irn:i lill 69 S skall upphöra all giilla,

(/(7.S ;iii 32 och 44a SS samt 69 S 1 och 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

dels atl rubriken näimasl före 68 S skall lyda "Restitution av skall, m.m.".

dels ;iti i lagen skall införas en ny par;igraf. 69a S, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32. S'
På lillkommandc skatt sk;ill På tillkommande skatt skall
skatlskyldig erlägga ränta (respit- skattskyldig betala ränta (respit-
ränla). Riintebclopp som under- ränta). Räntebelopp som under
stiger femtio kronor påföres ej. stiger femtio kronor påförs inle.
Ränta utgår lör visst kalenderår ef- Ränta utgår för visst kalenderår ef
ter den högre av de räntesatser. ter den ränte.sais som vid den årliga
som vid den årliga debiteringen det debiteringen del årel gäller vid be-
ärel gäller vid beräkning av ö-skai- räkning av ö-skalteränla med till-
terånla. Vid beräkning av ränta för lägg av tre procentenheter. Vid be-
lid som infaller efter utgången av räkning av ränta för lid som infaller
del år då skallen debileras tilläm- efter utgången av del är dä skatten
pas dock den räntesats som gäller debiteras lillämpas dock den ränle-
för debileringsårel. sats som gäller för debiteringsåret.

Vid beräkning av respilränta gäller.

all i den tillkommande skallen icke inräknas skaltelillägg eller förseningsavgift enligl taxeringslagen och ej heller kvarskatleavgift, respilränta och ansiändsriinta:

alt ränta utgår från och med den I april året näst efler taxeringsåret, dock atl ränta på ö-skatleränla, reslitutionsränta och skall, som återbetalts enligl 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå från utgången av den månad, dä beloppet utbetalts;

att ränta utgår till och med den all ränta utgår till och med den
månad, då skallen förfaller till be- månad, dä skatten förtäller till be
talning eller, om skatten skall erläg- talning eller, om skatten skall beta
gas under två tippbördsterminer. . tas under två uppbördsinånader,
till och med den månad under vil- till och med den första uppbörds
ken den första tippbördslerminen månaden, dock ej i något fall för
infaller, dock ej i nägol fall för längre lid.än Ivä år. saml
längre tid an tvä år; saml

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Ändras debitering av tillkommande skall sker ny beräkning av ränta.

' Liigen omlrycki 1972:75.

Senaste Ivdelse av

anvisningarna lill 69 5 1974:853

lagens rubrik 1974:771. = Senaste lydelse 1978:201.

1 * Riksdagen 1983/84. 6 saml. Nr 18

44a §■

Utför en arbetstagare, som har hemvist här i riket, arbete i en främmande stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse för undvikande av alt preliminär skatt tas ut i mer än en av slalerna. eller utför en arbetstagare, som har hemvist i en sådan stat. arbele här i riket, fär den lokala skaltemyndigheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta atl skalleavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för preliminär skall på grund av arbetet görs i den främmande staten.

Meddelar den lokala skallemyndigheten ett beslut enligt första stycket, får länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer besluta att preliminär skall, som på grund av arbetet har innehållits dessförinnan enligl denna lag, skall överföras lill den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där. Etl beslui om en sådan överföring av innehållen preliminär skatt, får länsstyrelsen enligl de närmare föreskrifter som meddelas i nyss angiven ordning också fatta sedan det slutligt har bcslåmls att arbetstagarens inkomst av arbetet skall beskattas i den främmande staten.

69 §

/ mom.* Därest den preliminära skatt, som enligt 27 §2 mom. skall gottskrivas skattskyldig vid debitering av slutlig skall, i vadden er-lagts översliger den slutliga skallen, äger den skattskyldige erhålla ränta (ö-skatteränta) på del överskjutande beloppet. Vid ränlebe-räkningen giilla bestämmelserna i 27 § 3 mom. andra och iredje styckena i tillämpliga delar.

/ mom. Om preliminär skall, som har inbetalats eller som. utan att så har skett, skall gottskrivas skatlskyldig på grund av att arbetsgivaren gjort skatteavdrag, överstiger den slutliga skallen .skall ränta (ö-skatteränta) beräknas på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen gäller bestämmelserna i 27 § 3 mom. andra och tredje styckena i tillämpliga delar.

SkU 1983/84:18

Föreslagen lydelse

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär skall, som avses i 21 § 2 mom. 3, be talats efter den 18 januari årel eller inkomståret men senast den 30 april samma år. skall dock ränta på sådan skall utgå för en lid av sex månader. Ränlebeloppen får sainiuanlagl inle översliga 100000 kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

■Nuvarande lydelse

Ranta utgår för en beräknad lid av tolv månader, dock atl ränta på preliminär skall enligt 27 S 2 mom. 3). som eriagts efter den 18 januari årel näsl efter inkomståret men senast den 30 april samma år. ulgår för en tid ;iv sex månader Räntebeloppen /)/(/ ullhopa icke överstiga lOOOOO kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller. Regeringen eller den myndighet regeringen bestäiniiier fastställer i december årel före laxc-ringsårel de räntesatser som skola gälla vid den årliga debiteringen det följande året.

Ränta beräknas enligt den räntesals som motsvarar det av rikshanken fastställda diskonio som gäller \id ingången av december året före taxeringsåret.

Bestiimmelserna i denna l;ig om tillkommande skall ägti motsvarande tilläiupning belräffande ö-skal-tcriinla.

2 nioin.'' På skatt, kvarskalleav-gifl. respitriinta och anståndsränta, som återbetalas enligt 68 S 2 mom., och vid ulbelalning av sk;itt eller riinta. som h:ir innehållits med stöd av 68 S 4 mom. andra stycket, utgår ri\n\a{resliliilii>nsränla). Vid riinte-bcräkningen giiller i tilliimpliga delar beslämmelserna i 32'S första stycket.

Bestämmelserna i denna lag om tillkomm;mde skall skidl tillämpas på ö-skallcränta.

2 iiunii. På skatt, kvarskatteav-gifl. respilränta och anslåndsränta, som återbetalas enligt 68 S 2 mom., och vid utbetalning av skall eller ränta, som har innehållils med slöd av 68 S 4 mom. andra stycket, utgår ränla (resliliitionsränla). Vid ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 32 S första stycket. Ränla skall dock beräknas ulan tillägg av där angivna procentenheter.

Vid beräkning av reslilutionsriinla galler i övrigt.

all ränta utgår pä belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som preliminär skatt, från utgången av taxeringsåret och på annal belopp från utgången ;iv.den månad, dä det har betalts;

att. om skall har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har föriållit lill beialning. skallen anses som betald under nämnda uppbördsmånad;

att, om skatten har betalls i fiera posler och restitutionen avser endasl viss del av del sammanlagda skattebeloppet, del för mycket betalda beloppet avr;ikn;is mol det eller de belopp som sist har betalts:

all rania utgår till och med den månad, dä beloppei återbetalas; samt

all ranta utgår i hell krontal, varvid öretal bortfaller.

' .Senasle Ivdelse 1979:489.

SkU 1983/84:18 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har beslut som föranlett reslitutionsränta ändrats pä sådant sätt atl ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränleberäkningen, är den skaitskyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skall skall ocksä tillämpas på reslitutionsränta.

Om restitulionsränla i räriA//? fall Om reslitutionsränta i särskilda

föreskrivs i 75a§ Orde slyckel. fall föreskrivs i 69a§ tredje stycket

och 75 a § tjärde stycket.

69 a S

Meddelar den lokala skattemyndigheten ett beslut enligt 44 a §, får länsstyrelsen enligl de närmare föreskrifter som meddelas iiv regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att preliminär skatt, som på grund av arbetet har innehållits des.sjörinnan enligt denna lag, skall överföras till den fränunande staten för att gottskrivas arbetstagaren där.

Har \'iss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här i riket sont i en stat med vilken Sverige har ingått intal Jör undvikande av dubbelbeskattning, lår för beskattningsåret inbetald skatt- iiverföras tdl den främmande staten för att gottskrivas den skaitskyldige där. i den mån den svenska skallen sätts ned genom avräkning av den inländska skall som belöper på inkomsten eller för}}iögenheten eller genom all inkomsten eller fönnö-genlieten undantas från beskatlning. En sådan överföring får dock göras bara lill den del som den inbetalda skallen inte behövs för betalning av svensk skatt för heskall-ningsårel.

På skatt som överförs enligt andra stycket skall rcstiiiilionsrania utgå till den skallskyldige. I fråga om ränleberäkningen gäller i lill-låmpliga delar bestämmelserna i 69. 2 mom.

F<>rdran på skall som skall överföras får Inle överlåtas.

SkU 1983/84:18 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut om överföring enligt andra sty( ket meddelas av regeringen eller den myndighel smn regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om

1. ö-skatteränta som beräknas enligt den årliga debiteringen år 1984. eller tidigare,

2. respilränta, anslåndsränta och reslitutionsränta som belöper på tid före ikraftträdandet.

/ mom.' Skatt enligt denna lag skall, i den män ej jämlikt 55 S anstånd medgivits, erläggas inom sex veckor efter del atl beslut om skallens fastsliillande meddelats eller den enligt 64 S 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten erhållit meddelande om atl skaltskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.

Har skatt icke fastställts inom Har skall icke fiislslällls inom

älta månader efter det bouppleck- åtta månader efter det bouppteck-

ning eller deklaration, oavsett om anstånd beviljats, senast skolat vara ingiven, skall ränla utgå frän och med närmasl efterföljande månad till och med den månad då skatten fastslällls av beskattningsmyndighel. Skall jämlikt .54 § skatten förskjutas av dödsboet, påföres vid skallens fastställande ränta utan uppdelning pä de särskilda skattskyldiga. Ränta utgår under visst kalenderår efler den högre av de räntesatser som gäller vid beräkning av ränla för det året enligt 69 .s'' / mom. uppbördslagen (1953:272). Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej. Öretal som uppkommer vid ränleberäkningen bortfaller.

ning eller deklaration, oavsett om anstånd beviljals. senast skolat vara ingiven, skall ränta utgå från och med niirmast efterföljande månad till och med den månad då skatten fastställts av beskattningsmyndighet. Skall jämlikt 54 § skatten förskjutas av dödsboet, påföres vid skattens fastställande ränla utan uppdelning pä de särskilda skatlskyldiga. Ränla utgår under visst kalenderår efter den räntesals som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december del föregående året med tillägg av tre procentenheter. Ränlebelopp som understiger femtio kronor påföres ej. Örelal som uppkommer vid ränleberäkningen bortfaller.

3 mom. .Sjöman eller redare som har riill att återta för myckel erlagd skall skall erhålla ränta Uestitti-tionsränta) på beloppet. Ränta utgår under visst kalenderår efter den räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december det föregående året. Riintebclopp som understiger femtio kronor utbetalas ej.

3 mom.' Sjöman eller redare som har rätt alt återfå för mycket erlagd skatt skall erhålla ränla (reslitutionsränta) på beloppet. Ränta utgår under visst kalenderår efler den högre av de räntesatser som gäller vid beräkning av ränta för det året enligt 69 fj I mom. upphördslagen (1953:272). Räntebelopp som understiger femtio kronor utbetalas ej-

Vid beräkning av ränta skall iakttagas,

att ränla för skatt, avseende visst beskattningsår, ulgår från och med den I mars nästföljande år. om skallen erlagls före denna tidpunkt, och i annat fall från och med månaden efter den dä skallen erlagls,

att ränta utgår till och med den månad, då beslut om återbetalning meddelas, samt

alt ränta utgår i hell krontal, varvid örelal bortfaller.

Har beslut som föranlett ränla ändrats på sådant säll atl ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är sjöman eller redare skyldig återbetala vad han sålunda uppburit för myckel. Beslämmelserna om revisionskrav aga därvid motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777. - Senasle lydelse 1974:862.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs atl 24 a. 25 och 26 SS lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen (1981:691) om socialavgifter' skull ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Fiireshigen lydelse

24 a S Överstiger erlagd preliminär avgift den slutliga avgiften för utgiftsärel, skall riksförsäkringsverket ombesörja atl den överskjutande avgiften jämte ränta återbetalas lill arbetsgivaren, om summan därav, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående avgift, uppgiir lill minst tjugofem kronor. Vid beräkningen av räntan äger 24 S tredje och tjärde styckena motsvarande tillämpning. Ränta skall ej utgå om räntebeloppel understiger femtio kronor.

Pä tillkommande avgift skall arbetsgivare erlägga respilränta. Sådan ränta skall dock ej påföras om den understiger femtio kronor. Ränta utgår för varje kalenderår efler den ränlesals, som för del året gäller enligt 24 a S andra slyckel. För tidrymd under året efler del då avgiften påföres utgår dock ränian efter den räniesats som gäller vid rånteberäkning del år då debiteringen sker.

På tillkommande avgift skall arbetsgivare erlägga respilränta. Sådan ränta skull dock ej påföras om den understiger femtio kronor. Ränta utgår för varje kalenderår efter den räntesals, som för del året gäller enligl 24 a S andra stycket ined tillägg av tre procentenheter. För tidrymd under året efter det dä avgiften pålöres utgår dock räntan efter den räniesats som galler vid ränleberäkning det år då debiteringen sker.

SkU 1983/84:18 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ränta ulgår frän och med den I mars andra året efter utgiftsåret lill och med den manad, då den tillkommande avgiften skall erläggas eller, om avgiften skall erläggas vid flera inbetalningsiillfällen, till och med den månad, under vilken det första inbetalningslillfället infaller, dock ej i något full för längre tid än Ivå är. Ranta avseende belopp som tidigare återbetalats lill arbetsgivaren skall dock utgå från utgången av den månad, då beloppet återbetalats.

26 S- ,

Om del finns synnerliga skäl fär riksförsäkringsverket medge anstånd hell eller delvis med erlåggande av påfört avgiftsbelopp som uppbärs av verkel och förfaller lill betalning efler det att ansökan om anstånd har gjorts. Ansländsliden får bestämmas till längst två månader efter utgången av den månad, dä beloppet skulle ha erlagls. Söker en arbetsgivare rällelse av avgiftspäföring enligl 36 S eller anför han besvär över beslui av riksför-säkringsverkel enligt 38 S, får anstånd meddelas även på ansökan som har ingetls efter del atl beloppet har förfallit till betalning. Sådant anstånd får beviljas intill dess två månader har förfiulit från dagen för riksförsäkringsverkets, kammarrättens eller regeringsrättens avgörande i saken.

Sedan anstånd har meddelats, lär det avgiftsbelopp som omfattas av anståndet inle drivas in under liden för anståndet, ej heller får restavgift las ut för beloppet.

Är en arbetsgivare berättigad all fä ut för myckel erlagd arbetsgivaravgift, fär denna las i anspråk för atl betala sådan arbetsgivaravgift som omfattas av anståndet.

Har ansiåndstiden gått lill ända utan atl hela avgiftsbeloppet har betalats, skall arbetsgivaren betala restavgift på den del av beloppet som då var obetald.

Den som har fäll anstånd i avvak- Den som har fåll anstånd i avvak
tan på kammarrättens eller rege- lan på kammarrättens eller rege-
ringsrällens beslut skall betala an- ringsrätiens beslui skall betala an
slåndsränta för sädan del av av- ståndsränta för sädan del av av
giftsbeloppet som genom beslutet giflsbeloppet som genom beslutet
har fastställts till betalning. Ränta har fastställts lill betalning. Ränta
som understiger femtio kronor skall som understiger femtio kronor skall
dock ej påföras. Ränta utgår för dock ej påföras. Ränta ulgår för
varje kalenderår efter den räntesats varje kalenderår efter den räniesats ■■
som för del årel gäller enligl 24a S som för del årel gäller enligl 24 a S
andra stycket. andra stycket med tillägg av tre

procentenheter.

Anslåndsränta ulgår frän och med månaden efter den, då avgiften skulle ha erlagls om anstånd icke hade medgivits, till och med den månad, då ansländsliden gått till ända.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om

1. ränta enligt 24 a S som beräknas enligl den ärliga avgiftsdebiteringen år 1984 eller tidigare,

2. respilränta, anslåndsränta och reslitutionsränta som belöper pä lid före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1982: 122.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

20 Ränla enligl 20 S utgår för visst kalenderår efter den högre av de räntesatser som gäller vid beräkning av ränta för det året enligt 69 § I mom. andra stycket uppbördslagen (1953:272). För tid som infaller efter utgången av det år då införselavgiften slutligt faslställes tillämpas dock den räntesals som gäller för del året. Ränlebelopp som understiger femtio kronor päföres ej.

a S'

Ränta enligl 20S utgår för vist kalenderår efter den ränlesals som motsvarar det av riksbanken Jäst-ställda diskonto som gäller vid utgången av december det föregående året med tillägg av tre procenl-enheter. För lid som infaller eller utgången av del är då införselavgif-ten slutligt fastsialles tilliimpas dock den räntesals som gäller lör del årel. Räntebelopp som understiger femtio kronor päföres ej.

Vid beräkning av ränta enligt 20 S första eller andra stycket gäller atl ränta ulgår

från utgången av den andra månaden efter den då varan angavs lill förtullning, dock alt ränla pä avgift, som motsvarar tidigare åierbeialat avgiftsbelopp, ulgår från utgången av den månad då beloppet återbetalades.

till och med den månad dä beloppet skall erläggas.

Ränta enligt andra slyckel utgår ej för längre tid än tvä år utom i fall som avses i 20 S första stycket 3.

Ränta enligl 20S Ijärde stycket utgår för den lid fördröjningen omläliar.

Har beslut, som föranlett ränta, ändrats pä sådant säll att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall ny beräkning av ränta göras och för mycket påförd ränta återbetalas. Ranta utgår ej pä ränlebelopp som lullskyldig åläggas beiala enligt 20 S utöver tidigare erlagd riinta.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift äger motsvarande tillämpning beträffande ränta enligl denna paragraf.

22 S-Har lullskyldig inbetalat tull eller annan införselavgift med högre belopp än han rätteligen har all erlägga, återbel;ilas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när han inbetalat tull eller annan införselavgift trots alt avgift ej skall utgå. Har med slöd av 5S tullförordningen (1973:979) meddelats förordnande att tull inte skall utgå för vuru av visst slag återbetalas inbetalat lullbelopp. Belopp, som den tullskyldige kan dra av enligl lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, återbetalas dock ej.

På belopp som återbetalas utgår Pä belopp som älerbelalas utgiir

ränta. Ranta utgår även på ränta ränta. Ränta utgår även pä ranta

' Senasle lydelse 1979:979. - Senasle lydelse 1980:4.50.

enligt 20 S som återbetalas. Vid ränteberäkningen tillämpas bestämmelserna i 20aS första stycket. Ränta ulgår från utgången av den månad under vilken beloppet er-lagts till och med den månad då beloppet utbetalats.

enligt 20S som återbetalas. Vid ränteberäkningen tillämpas beslämmelserna i 20a S första stycket. Räntan skall dock beräknas utan tillägg av där angivna procentenheter. Ranta utgår frän utgången av den månad under vilken beloppet erlagls till och med den månad då beloppet utbetalats. Har beslut, som föranlett ränta enligt andra stycket, ändrats på sådant

sätt alt ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp,

skall den tullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit för myckel.

Beslämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift gäller därvid i,

tillämpliga delar.

Vid återbetalning lill den lullskyldige fär avdrag göras för lill betalning

förtällen tull eller avgift som den tullskyldige har alt erlägga lill tullverket.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta som belöper pä tid före ikraftträdandet.

SkU 1983/84:18 17

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1983/84:226 av Knut Wachtmeister m. fi. (m)

I molionen yrkas alt riksdagen avslår regeringens proposition när del gäller en höjning av respit- och anslåndsräntan med 3 procentenheter.

1983/84:252 av Stig Josefson m. fl. (c)

I motionen yrkas alt riksdagen med avslag på propositionen i denna del, beslutar atl höja beloppsgränsen för ordförandens rätt atl besluta ensam till 1 000 kr.

Motioner väckta under riksmötet 1982/83

1982/83:159 av Nic Grönvall (m)

1 motionen yrkas atl riksdagen anhåller hos regeringen om förslag om inrättande av kronoombud i upphördsverksamheten i enlighet med vad i motionen framförts.

1982/83:224 av Bengt Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg (s) I motionen yrkas atl riksdagen beslutar atl hos regeringen begära en översyn av anslåndsreglerna i uppbördslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1982/83:283 av Lars Ernestam (fp) och Elver Jonsson (fp)

I motionen yrkas atl riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av reglerna för del källskatteavdrag som görs av försäkringskassa vid utbetalning av sjukpenning i enlighet med vad i motionen anförts.

1982/83:876 av Hans Nyhage (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskatlning av sidoinkomst i form av bankränta.

1982/83:1189.av Hans Nyhage (m)

1 molionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en sådan ändring av uppbördslagen att skattskyldig helt befrias från kvarskatleavgift i de fall dä kvarskatten orsakats av felaktighet som begåtts av myndighet.

Utskottet

I propositionen föreslås bl. a. att den beloppsgräns som gäller för laxeringsnämndsordförandens rått alt besluta ensam i fråga om avvikelser från deklarationen höjs från 500 till 2 500 kr. i enlighet med ett förslag från skatleförenklingskommiltén (B 1982:03).

Stig Josefson (c) och Ingemar Hidlenius (c) anför i motion 1983/84:252 alt

SkU 1983/84:18 18

det är viktigt att alla beslut som.är av mer väsentlig betydelse för den skaitskyldige prövas av taxeringsnämnden i sin helhet och yrkar alt beloppsgränsen endast höjs lill 1 000 kr.

Utskottet kan i och för sig instämma i de skäl som ligger bakom molionen. På samma gång bör framhållas att det är viktigt såväl för den enskilde som för skattemyndigheterna att nämnden inte i alltför hög grad belastas med rutinmässiga ärenden och oväsenlligheter och att ledamöterna i ökad omfattning kan koncentrera sitt arbele till sådana frågor där deras insatser har betydelse. Den ifrågavarande beloppsgränsen innebär inte heller all alla avvikelser på lägre belopp ovillkorligen skall prövas av ordföranden ensam. Sä t. ex. bör enligt utskotlels uppfattning oklara bedömningsfrågor liksom hittills tas upp inför nämnden i sin helhet, även om frågorna gäller mindre belopp än 2 500 kr. Detsamma bör regelmässigt gälla vid omprövning av beslut som fattats av ordföranden ensam och beslut i frågor som avgörs efter personlig inställelse inför nämnden. Utskottet vill också framhålla att nämnden i början av sin verksamhel lämpligen bör dra upp riktlinjer för den arbetsordning som bör tillämpas i dessa hänseenden under taxeringsarbetels gång. Det anförda innebär, att en beloppsgräns på 2 500 kr. - som överensstämmer med vad som gäller inom länsrätterna- bör godtas även för en förenklad handläggning inom taxeringsnämnderna, men att syflel med molionen bör kunna tillgodoses i den prakliska tillämpningen. Utskottet tillstyrker således proposifionen och avstyrker motionen.

Vidare föreslås i proposilionen alt vissa räntesatser enligt uppbördslagen, som f. n. med viss avrundning har knutits till högsta allmänt förekommande bankränla för inlåning, av närmasl tekniska skäl anknyts direkt lill riksbankens diskonto. Förslaget har i denna del beräknats ge besparingar för statsverket på ca 60 milj. kr. Samtidigt föreslås att räntesatsen för respilränta och anslåndsränta skall ligga tre procentenheter över diskontot, varigenom ränteintäkterna ökar med ytterligare 25-30 milj. kr.

I motion 226 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) yrkas avslag på propositionen i sistnämnda del, eftersom det enligl motionärens uppfattning är obilligt att la ut anståndsränta m.m. efler högre räntesats än för återbetalning av skatt.

Enligt utskottets uppfattning är del till fördel för uppbördssyslemel atl räntorna i möjligaste mån anpassas till vad som tillämpas inom kreditväsendel. Även med de i proposilionen föreslagna ändringarna kommer anståndsräntorna att ligga något under de räntesatser som i allmänhet tillämpas för utlåning. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker mofion 226.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte berört närmare har utskottet inte någol atl erinra.

I detta sammanhang behandlar utskottet vissa motioner på uppbördsområ-del som kvarstår från föregående riksmöte.

SkU 1983/84:18 19

Nic Grönvall (m) lar i motion 1982/83:159 upp reglerna om del s. k. siällföreträdaransvaret för betalning av juridiska personers källskattemedel, indirekta skatter och arbetsgivaravgifter. Dessa regler, som i fråga om källskattemedel infördes 1967, innebär i korthet att den som företräder en juridisk person och som uppsåtligen eller av grov oaktsamhei underlåter att betala förelagels skatter och avgifter personligen kan bli belalningsskyldig för skatten. I sådana fall kan den som underiålit all inbetala innehållen skatt också ådömas böter eller - om försvårande omständigheter föreligger -fängelse i högst etl år. Bestämmelserna riktar sig i första hand mot ägare av fåmansbolag och avser framför allt att förhindra systematiska skatteundand-raganden i företag som kommer på obestånd.

I motionen anförs att reglerna kan innebära att en företagsledare i stället för atl söka genomföra en framgångsrik rekonstruktion av företaget väljer att inställa betalningarna för atl undgå straffansvar och personligt betalningsansvar. För atl undvika sådana negativa effekler föreslår motionären att etl särskill organ inrättas inom länsstyrelserna - ett "kronoombud i uppbörds-verksamheten' - med uppgift all efterge straffansvar och personlig betalningsskyldighet i fall då anslårigningarna att rekonstruera företaget kan bedömas som realistiska.

Som utskotlet redan har antytt skall nuvarande regler ses mot den bakgrunden att uppbördssyslemel i vissa fall har missbrukats för systematiska skatleundandraganden och för att erhålla ej avsedda skattekrediter. Det bör också framhållas att skalleskulder har förmånsrält till betalning i samband med konkurs men alt sådana skulder många gånger i praktiken skulle komma i efterhand om särskilda ansvarsregler av detla slag saknades.. Reglerna innebär också all aktiebolagen på sätt och vis jämställs med handelsbolag, eftersom bolagsmännen ansvarar för handelsbolagets förbindelser såsom för egen skuld.

Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet erinra om att aktiebolag i den beskrivna situationen regelmässigt torde vara skyldiga atl inställa betalningarna redan enligt de allmänna reglerna i aktiebolagslagen och konkurslagen. Därtill kommer atl del redan finns ett allmänt ombud som har att bevaka det allmännas intressen i uppbördsfrågor av detta slag, och det får förutsättas alt denne inleder processer om straffansvar och betalningsansvar endast om detta kan anses motiverat. Bestämmelserna innehåller f. ö. uttryckliga regler om atl betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om särskilda skäl föreligger och att straff inte skall utgå i ringa fall. Det bör också framhållas att länsstyrelserna regelmässigt medverkar akti"t på olika sätt i samband med försök att restaurera företag som kommit på obestånd och atl man i sådana fall t. ex. har möjlighet atl lämna anstånd med indrivningsåtgärderna eller att ingå ackordsuppgörelser i fråga om skatteskulderna.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att yrkandet i molionen i viss utsträckning redan är tillgodosett. I den mån så inte är fallet avstyrker utskottet motionen.

SkU 1983/84:18 20

Bengt Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg (s) begär i motion 1982/83:224 en översyn av anslåndsreglerna i uppbördslagen i syfte att förenkla reglerna och att utöka möjligheterna till anstånd i samband med besvär över laxeringen.

Motionärerna reagerar bl. a. mot att besvär över taxeringen och anståndsfrågorna prövas av olika myndigheter, dvs. länsrätterna och kammarrätterna respektive de lokala skattemyndigheterna eller länsstyrelserna. Med anledning härav vill utskottet erinra om alt handläggningen av anståndsärendena nyligen förbättrats så att de lokala skattemyndigheterna i de många enkla fallen kan meddela anstånd utan att först inhämta yttrande från laxeringsin-tendenten. Endast i tveksamma fall skall den lokala skattemyndigheten begära etl sådant yllrande. Taxeringsinlendenlen skall då kunna begränsa sig till att redovisa sin uppfallning i själva anslåndsfrågan. Såvitt utskottet kan bedöma innebär den nya ordningen alt handläggningen av dessa ärenden förenklats så långt som möjligt. Utskottet vill också framhålla, atl det inle finns något som hindrar alt den skallskyldige anför besvär över laxeringen och samtidigt begär anstånd i en och samma skrivelse, och all det i princip saknar betydelse om skrivelsen ges in till länsrätten eller lill den lokala skaltemyndigheten.

Enligt utskottets uppfattning är de lokala skattemyndigheternas möjligheter att medge anstånd i allmänhet tillräckliga. Som motionärerna konslalerar får dessa myndigheter emellertid medge anstånd endasl under förutsättning alt det finns skäl all anta alt taxeringarna kommer att sättas ned eller om den skattskyldiges skatlebelalningsförmåga blivit nedsatt på grund av vissa särskilda förhållanden, och utskottet kan instämma i att viss kritik kan riktas mot all taxeringsintendentens uppfattning fortfarande är vägledande om laxeringsfrågan är tvistig. Ulskoltet vill inte bestrida att del i speciella fall kan finnas fog för anstånd även om taxeringsintendenten avstyrker besvären. Länsstyrelserna har dock möjlighet att medge anstånd, t. ex. om del skulle medföra betydande skadeverkningar eller av annat skäl framstå som obilligt alt utkräva skatten innan besvärsfrågan avgjorts. Ulskoltet förutsätter atl regeringen uppmärksammar denna fråga och avslyrker motionen i den mån den inle är tillgodosedd.

Lars Ernestam (fp) och Elver Jonsson (fp) begär i molion 1982/83:283 en översyn av reglerna om källskalieavdrag vid ulbelalning av sjukpenning från försäkringskassorna i syfte att undvika de problem i form av kvarskalt som kan uppstå i samband med sjukdom.

Om någon vid sjukdom har inkomst både från sin ordinarie arbetsgivare och från försäkringskassan kan preliminärskalten komma att bli för låg, trots att även försäkringskassan skall göra avdrag för sådan skall. Delta problem har - som framgår av motionen - uppmärksammats av såväl riksskatteverket som riksförsäkringsverket utan att dessa myndigheter funnit någon annan

SkU 1983/84:18 21

lösning på problemet än att den skaitskyldige själv begär ett förhöjt skatteavdrag. Utskottet utgick vid sin prövning av denna fråga förra årel (SkU 1982/83:11) från att önskemålet om förbättringar i detla avseende skulle komma atl tillgodoses i de förnyade överväganden som då pågick inom riksskatteverket om en s. k. E-skatl, dvs. preliminärskatl på sidoinkomster. Riksskatteverket har numera lagt fram ett nytt förslag i denna fråga. Mot denna bakgrund finner utskotlet - i avvaktan på kommande ställningstaganden till förslagel - inte skäl alt tillstyrka molionen.

En annan fråga rörande källskatleavdraget tasuppi motion 1982/83:876 av Hans Nyhage (m). Motionären konslalerar att det blivit vanligt att de lokala skattemyndigheterna meddelar särskilda beslut om förhöjt avdrag för preliminär A-skatt för skattskyldiga med sidoinkomster. Enligl motionärens uppfattning bör den som har sidoinkomst i form av bankränta som förfaller först efter beskattningsårets utgång själv få avgöra om förhöjt skatteavdrag skall göras eller ej.

Enligt utskottels uppfattning bör preliminärskatten i princip bringas i så nära överensstämmelse med den slutliga slutliga skatten som möjligt. Utskottet har visserligen förståelse för önskemålet atl skatten också bör erläggas successivt i samband med att inkomsterna inflyter under årel. Denna fråga torde emellertid i allmänhet sakna väsentlig betydelse i fråga om inkomster som inflyter regelbundet från år lill år. Utskottet vill också framhålla atl reglerna bör vara så enkla som möjligl. Den förhöjning av skatteavdragen som bör aktualiseras för dem som har ej oväsentliga bankräntor m. m. bör därför enligl utskottets uppfattning fördelas lika över årel, oavsett när räntorna förfaller fill betalning. I sammanhanget kan framhållas atl delta också är en genomgående princip för den som själv erlägger preliminär B-skatt, en skatt som utgår med sex lika delar under uppbördsåret oavsett när under året inkomsterna inflyter. Utskottet avstyrker således motionen.

Hans Nyhage (m) konstaterar i motion 1982/83:1189 att kvarskatteavgiften i vissa fall kan nedsättas till 3 %, nämligen om kvarskatten beror på förhållanden över vilka den skaitskyldige inte kunnat råda. Enligl motionärens uppfattning bör avgiften i sådana fall undanröjas helt, eftersom en straffavgift då över huvud tagel inte kan anses motiverad.

Atl kvarskatleavgift under alla förhållanden skall utgå med minst 3 % beror på de kreditaspekler som lagts till grund för denna avgift. Avgiften utgår i dessa fall för den kredit som kvarskatten innefattar. Procentsatsen har beräknats för en tid av ett år och under hänsynstagande lill att den - i motsats till vanlig ränta - inte är avdragsgill vid beskallningen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

SkU 1983/84:18 22

Utskottet hemställer

1. beträffande beloppsgränsen för laxeringsnämndsordförandens
beslutanderätt

att riksdagen avslår motion 1983/84:252 och bifaller proposition 198.3/84:58 i denna del,

2. beträffande vissa räntefrågor

att riksdagen avslår motion 1983/84:226 och bifaller propositionen i denna del,

3. beträffande lagförslagen i propositionen

att riksdagen med anledning av vad utskollel anfört och hemställt antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

3. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

4. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

5. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen (1981:691) om socialavgifter,

6. lag om ändring i tullagen (1973:670),
4. beträffande övriga frågor

att riksdagen avslår följande motioner:

a) 1982/83:159,

b) 1982/83:224,

c) 1982/83:283,

d) 1982/83:876,

e) 1982/83:1189.

Stockholm den 6 december 1983

På skatteutskottets vägnar RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Caristein (s), Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), Olle Westberg (s). Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Lars Hedfors (s), Anna Lindh (s), Ewy Möller (m), Bruno Poromaa (s), Erkki Tammenoksa (s) och Göran Riegnell (m).

* Ej närvarande vid justeringen.

SkU 1983/84:18 23

Reservation

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Ewy Möller och Göran Riegnell (alla m) anser

dels att den del av utskollels yttrande som på s. 18 börjar med •'Enligt utskotlels" och slutar med '•motion 226' borl ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i denna uppfattning och tillstyrker alltså yrkandet om avslag på propositionen i vad avser höjning av räntesatsen för respiträntor m. m. I

dels att utskottet i mom. 2 och 3 i motsvarande del bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motion 1982/83:226 och avslag på propositionen i motsvarande del antar de vid propositionen fogade lagförslagen med den ändringen atl orden "med tillägg av tre precentenheter" och "Ränta skall dock beräknas utan tillägg av där angivna procentenheter" utgår.