SkU 1983/84:18

Skatteutskottets betänkande
1983/84:18

om ändringar i taxeringsförfarandet m. m. (prop. 1983/84:58)
Sammanfattning

Utskottet tillstyrker förslagen i proposition 1983/84:58, som rör vissa
handläggningsfrågor i taxeringsnämnderna och vissa räntesatser enligt
uppbördslagen m. m.

M-ledamöterna reserverar sig för bifall till en motion från deras håll.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1983/84:58 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623).

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272).

3. lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

4. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt.

5. lag om lindring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen (1981: 691) om socialavgifter.

6. lag om ändring i tullagen (1973: 670).

1 propositionen föreslås några ändringar i taxeringsförfarandet. För det
första föreslås att den beloppsgräns, som gäller för taxeringsnämndsordförandens
rätt att besluta ensam, höjs från 500 kr. till 2500 kr. För det
andra föreslås att den skattskyldige i vissa fall skall kunna underrättas om
en avvikelse från självdeklarationen genom en upplysning på skattsedeln.

I propositionen föreslås vidare att de räntesatser som bestäms enligt
uppbördslagen skall anknytas till det av riksbanken fastställda diskontot.
När ränta avser tillkommande skatt eller skatt för vilken betalningsanstånd
har meddelats skall räntesatsen höjas med tre procentenheter. Till sist
töreslås några kompletteringar i uppbördslagens bestämmelser om överföring
av skatt till främmande stat.

De nya reglerna föreslås träda ikraft den 1 januari 1984.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1983184. ösarn!. Nr 18

SkU 1983/84:18

1 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 63 §, 69S 1 och 4 mom. samt 73 S taxeringslagen
(1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63 §:

Taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst tvä eller, i
taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra
ledamöter. Dock skall den omständigheten att ledamot har att avträda vid
behandling av visst ärende icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande
detta ärende.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av fullsutten
nämnd, är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam vid

1) beslut som ej innefattar prövning av ärendet i sak,

2) beslut om taxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan av
den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift,

3) beslut om taxering med avvi- 3) beslut om taxering med avvikelse
från självdeklaration eller an- kelse frän självdeklaration eller annan
av den skattskyldige till ledning nan av den skattskyldige till ledning

för egen taxering lämnad uppgift, för egen taxering lämnad uppgift,

om avvikelsen uppgår till högst 500 om avvikelsen uppgår till högst

kronor taxerad inkomst, 2500 kronor taxerad inkomst.

4) beslut om rättelse av tidigare beslut, som till Följd av skrivfel, räknefel
eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,

5) beslut i ärende i vilket saken är uppenbar samt

6) avgivande av yttrande i besvärsmål eller i annat mål eller ärende.

69 §

I morn? Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, skall deklarationen
förses med uppgift om avvikelsen och skillén därför. Tillika skall
till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka hänseenden deklarationen
har frångåtts samt om skillén härför och om möjligheten till omprövning
enligt 3 mom. Vad nu har sagts skall också gälla beträffande avvikelse
från annan av skattskyldig till ledning för egen taxering lämnad uppgift
eller upplysning.

Underrättelse elilif;! första
stycket för underlätas. om avvikelsen
leder till lä yre tuverin;; oell
yrandas pä förhållanden som
anyes i liöyst tvä av följande punkter: I.

uppenbar felräkniny eller uppenbart
felaktiy öveijöriny av belopp
i självdeklarationen:

' Lagen omtryckt 1971: 399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773.

' Senaste lydelse 1979: 145.

' Senaste lydelse 1978: .316.

SkU 1983/84:18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. uppenbar felaktighet i fråga
om beräkning av intäkt av annan
fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370), beräkning
av avdrag enligt 45 § första
stycket kommunalskattelagen eller
beräkning av garantibelopp enligt
47 § kommunalskattelagen:

3. uppenbar felaktighet i fråga
om avdrag enligt 25 § 3 mont. andra
stycket kommunalskattelagen;

4. uppenbar felaktighet i fråga
om avdrag enligt 33 § 2 mom. kommunalskattelagen
;

5. uppenbar felaktighet i fråga
om avdrag enligt 39 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Bestämmelsen i andra stycket
skall inte tillämpas, om särskilda
skäl talar för att den skattskyldige
underrättas enligt första stycket.
Tillämpas bestämmelsen i andra
stycket skall den skattskyldige i
stället underrättas om avvikelsen
genom anmärkning pä skattsedeln
för slutlig skatt enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke
avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sandas till den skattskyldige,
dock att sådan underrättelse icke är erforderlig, dä den som i
fastighetslängden för året näst före taxeringsåret upptagits såsom ägare till
fastighet åsättes allenast taxering till kommunal inkomstskatt för garantibelopp
för fastigheten.

4 mom. Annan underrättelse enligt
denna paragraf än sorn avses i I
mom. tredje stycket skall sändas till
den skattskyldige i vanligt brev.
Försändelsen får i särskilda fall rekommenderas
eller delgivas den
skattskyldige.

4 Senaste lydelse i978: 316.

4 mom.4 Underrättelse som
avses i denna paragraf skall sändas
till den skattskyldige i vanligt brev.
Försändelsen får i särskilda fall rekommenderas
eller delgivas den
skattskyldige.

SkU 1983/84:18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

73 §'

Talan mot taxeringsnämnds beslut föres genom besvär hos länsrätten.

Är förvärvskälla i fråga om beskattningsort att hänföra till skilda län.
skall dock den mellankommunala skatterätten pröva besvär rörande taxering
av den skattskyldige och hans hemmavarande barn, som icke fyllt 18
år. Om den skattskyldige varit gift vid ingången av beskattningsåret och
under detta år levt tillsammans med maken, skall den mellankommunala
skatterätten pröva besvär jämväl rörande makens taxering.

Den mellankommunala skatterätten prövar likaledes besvär rörande fråga,
i vilket län skattskyldig skall taxeras.

Besvär rörande taxering av aktie- Besvär rörande taxering av aktiebolag,
som tillsammans med annat bolag, som tillsammans med annat

sådant bolag utgör koncernbolag sådant bolag utgör koncernbolag

enligt 221 § lagen (1944:705) om enligt / kap. 2 § aktiebolagslagen

aktiebolag, prövas av den mellan- (1975:1385). prövas av den mellankommunala
skatterätten, om bola- komunala skatterätten, om bolagen

gen avlämnat eller skolat avlämna avlämnat eller skulle lia avlämnat

självdeklaration inom skilda län. självdeklaration inom skilda län.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984.

' Senaste lydelse 1979: 175.

SkU 1983/84:18

2 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953: 272)'
dels att anvisningarna till 69 $ skall upphöra att gälla,
dels att 32 och 44a SS samt 69 § I och 2 mom. skall ha nedan angivna
lydelse.

dels att rubriken närmast före 68 § skall lyda "Restitution av skatt,

m. m.",

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 69a S. av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande

32 §-

På tillkommande skatt skall
skattskyldig erianna ränta (respitränta).
Räntebelopp som understiger
femtio kronor påföres ej.
Ränta utgår för visst kalenderår efter
den högre av de räntesatser.
som vid den årliga debiteringen det
året gäller vid beräkning av ö-skatteränta.
Vid beräkning av ränta för
tid som infaller efter utgången av
det år då skatten debiteras tillämpas
dock den räntesats som gäller
för debiteringsåret.

Föreslagen lydelse

På tillkommande skatt skall
skattskyldig betala ränta (respitränta).
Räntebelopp som understiger
femtio kronor påförs inte.
Ränta utgår för visst kalenderår efter
den räntesats som vid den årliga
debiteringen det året gäller vid beräkning
av ö-skatteränta med tilllägg
av tre procentenheter. Vid beräkning
av ränta för tid som infaller
efter utgången av det år då skatten
debiteras tillämpas dock den räntesats
som gäller för debiteringsåret.

Vid beräkning av respitränta gäller,

att i den tillkommande skatten icke inräknas skattetillägg eller förseningsavgift
enligt taxeringslagen och ej heller kvarskatteavgift, respitränta
och anståndsränta;

att ränta utgår från och med den I april året näst efter taxeringsåret,
dock att ränta pä ö-skatteränta. restitutionsränta och skatt, som återbetalts
enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå från utgången
av den månad, då beloppet utbetalts:

att ränta utgår till och med den
månad, då skatten förfaller till betalning
eller, om skatten skall erläggas
under två nppbördslerminer.
till och med den månad ander \ ilken
den första nppbördsterminen
infaller, dock ej i något fall för
längre tid än två år; samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid
Ändras debitering av tillkommande

att ränta utgår till och med den
månad, då skatten förfaller till betalning
eller, om skatten skall betalas
under två ttppbördsmånader,
till och med den första uppbördsmånaden,
dock ej i något fall för
längre tid än två år, samt

öretal bortfaller.

skatt sker ny beräkning av ränta.

' Lagen omtryckt 1972:75.
Senaste lydelse av
anvisningarna till 69 § 1974: 853
lagens rubrik 1974:771.

; Senaste lydelse 1978: 201.

1* Riksdagen 1983/84. 6 sami. Nr 18

SkU 1983/84:18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i denna lag om Bestämmelserna i denna lag om
tillkommande skatt äga motsvaran- tillkommande skatt skall tillämpas

de tillämpning beträffande respit- på respitränta.

ränta.

44 a §■'

Utför en arbetstagare, som har hemvist här i riket, arbete i en främmande
stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse för undvikande av
att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller utför en arbetstagare,
som har hemvist i en sådan stat, arbete här i riket, får den lokala
skattemyndigheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatteavdrag
enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för preliminär skatt på grund av

arbetet görs i den främmande staten.

Meddelar den lokala skattemyndigheten
ett heslut enligt första
stycket, får länsstyrelsen enligt de
närmare föreskrifter som meddelas
av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer besluta att
preliminär skatt, som på grund av
arbetet har innehållits dessförinnan
enligt denna lag. skall överföras till
den främmande staten för att
gottskrivas arbetstagaren där. Ett
beslut om en sådan överföring av
innehållen preliminär skatt, får
länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter
som meddelas i nyss angiven
ordning också fatta sedan det
slutligt har bestämts att arbetstagarens
inkomst av arbetet skall beskattas
i den främmande staten.

I mom f Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 £ 2 mom. skall
gottskrivas skattskyldig vid debitering
av slutlig skatt, i vad den erlagts
överstiger den slutliga skatten,
äger den skattskyldige erhålla
ränta (ö-skatteränta) på det överskjutande
beloppet. Vid ränteberäkningen
gälla bestämmelserna i
27 § 3 mom. andra och tredje styckena
i tillämpliga delar.

I mom. Om preliminär skatt,
som har inbetalats eller som. utan
att så har skett, skall gottskrivas
skattskyldig på grund av att arbetsgivaren
gjort skatteavdrag, överstiger
den slutliga skatten skall ränta
(ö-skatteränta) beräknas på det
överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen
gäller bestämmelserna
i 27 § 3 mom. andra och tredje
styckena i tillämpliga delar.

1 Senaste lydelse 1981: 1317.
4 Senaste lydelse 1974:853.

SkU 1983/84:18

Nuvarande lydelse

Ränta utgår för en beräknad tid
av tolv månader, dock att ränta på
preliminär skatt enligt 27 $ 2 mom.

3). sorn erlagts efter den 18 januari
året näst efter inkomståret men senast
den 30 april samma år. utgår
för en tid av sex månader. Räntebeloppen
må tillhopa icke överstiga
100000 kronor. Öretal som uppkommer
vid ränteberäkningen bortfaller.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer fastställer
i december året före taxeringsåret
de räntesatser som skola
Källa vid den årliga debiteringen
det följande året.

Bestämmelserna i denna lag om
tillkommande skatt äga motsvarande
tillämpning beträffande ö-skatteränta.

2 inom.' På skatt, kvarskatteavgift.
respitränta och anståndsränta,
som återbetalas enligt 68 8 2 morn.,
och vid utbetalning av skatt eller
ränta, som har innehållits med stöd
av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår
ränta {restitntionsränla). Vid ränteberäkningen
gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 32 $ första
stycket.

Föreslagen lydelse

Ränta utgår för en beräknad tid
av tolv månader. Har preliminär
skatt, som avses i 27 § 2 mom. 3,
betalats efter den 18 januari året
efter inkomståret men senast den
30 april samma år, skall dock ränta
på sådan skatt utgå för en tid av
sex månader. Räntebeloppen får
sammanlagt inte överstiga 100000
kronor. Öretal som uppkommer vid
ränteberäkningen bortfaller.

Ränta beräknas enligt den räntesats
sorn motsvarar det av riksbanken
fastställda diskonto som gäller
vid utgången av december året före
taxeringsåret.

Bestämmelserna i denna lag om
tillkommande skatt skall tillämpas
pä ö-skatteränta.

2 mom. På skatt, kvarskatteavgift.
respitränta och anståndsränta,
som återbetalas enligt 68 § 2 morn.,
och vid utbetalning av skatt eller
ränta, som har innehållits med stöd
av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår
ränta (reslitiitionsriinta). Vid ränteberäkningen
gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 32 § första
stycket. Ränta skall dock beräknas
utan tillägg av där angivna procentenheter.

Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt,

att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som
preliminär skatt, från utgången av taxeringsåret och på annat belopp från
utgången av den månad, då det har betalts;

att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har förfallit
till betalning, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånad;

att. om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endast
viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda beloppet
avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts;

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas; samt
att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

5 Senaste lydelse 1979:489.

SkU 1983/84:18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta
inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet
hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att återbetala
vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna
lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta.

Om restitutionsränta i särskilt fall Om restitutionsränta i särskilda
föreskrivs i 75 a § fjärde stycket. fall föreskrivs i 69a § tredje stycket

och 75 a § fjärde stycket.

69 a §

Meddelar den lokala skattemyndigheten
ett beslut enligt 44 a S.får
länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer besluta att preliminär
skatt, som på grund av arbetet
har innehållits dessförinnan enligt
denna lag, skall överföras till
den främmande staten för att
gottskrivas arbetstagaren där.

Har viss inkomst eller förmögenhet
beskattats såväl här i riket som
i en stat med vilken Sverige har ingått
avtal för undvikande av dubbelbeskattning.
får för beskattningsåret
inbetald skatt överföras
till den främmande slaten för att
gottskrivas den skattskyldige där, i
den män den svenska skatten sätts
ned genom avräkning av den utländska
skatt som belöper på inkomsten
eller förmögenheten eller
genom att inkomsten eller förmögenheten
undantas från beskattning.
En sådan överföring får dock
göras bara till den del som den inbetalda
skatten inte behövs för betalning
av svensk skatt för beskattningsåret.

På skatt som överförs enligt andra
stycket skall restitutionsränta
utgå till den skattskyldige. 1 fråga
om ränteberäkningen gäller i tilllämpliga
delar bestämmelserna i
69§ 2 mom.

Fordran på skatt sorn skall överföras
får inte överlåtas.

SkU 1983/84:18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut ant överföring enligt andra
stycket meddelas av regeringen
eller den myndighet sorn regeringen
bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om

1. ö-skatteränta som beräknas enligt den årliga debiteringen år 1984
eller tidigare.

2. respitränta, anståndsränta och restitutionsränta som belöper på tid
före ikraftträdandet.

SkU 1983/84:18

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 52§ I mom. och 61 a § lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Förestaven lydelse

52 §

I inom.2 Skatt enligt denna lag skall, i den mån ej jämlikt 55 § anstånd
medgivits, erläggas inom sex veckor efter det att beslut om skattens
fastställande meddelats eller den enligt 64 § I mom. förordnade granskningsmyndigheten
erhållit meddelande om att skattskyldig vitsordat anmärkning
som framställts av denna myndighet.

Har skatt icke fastställts inom
åtta månader efter det bouppteckning
eller deklaration, oavsett om
anstånd beviljats, senast skolat
vara ingiven, skall ränta utgå från
och med närmast efterföljande månad
till och med den månad då skatten
fastställts av beskattningsmyndighet.
Skall jämlikt 54 § skatten
förskjutas av dödsboet, påföres vid
skattens fastställande ränta utan
uppdelning på de särskilda skattskyldiga.
Ränta utgår under visst
kalenderår efter den högre av de
räntesatser som gäller vid beräkning
av ränta för det året enligt
69 § I mom. uppbördslagen
(1953:272). Räntebelopp som understiger
femtio kronor påföres ej.
Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen
bortfaller.

Har skatt icke fastställts inom
åtta månader efter det bouppteckning
eller deklaration, oavsett om
anstånd beviljats, senast skolat
vara ingiven, skall ränta utgå från
och med närmast efterföljande månad
till och med den månad då skatten
fastställts av beskattningsmyndighet.
Skall jämlikt 54 S skatten
förskjutas av dödsboet, påföres vid
skattens fastställande ränta utan
uppdelning på de särskilda skattskyldiga.
Ränta utgår under visst
kalenderår efter den räntesats sorn
motsvarar det av riksbanken fastställda
diskonto som gäller vid utgången
av december det föregående
året med tillägg av tre procentenheter.
Räntebelopp som understiger
femtio kronor påföres ej.
Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen
bortfaller.

Skatten jämte ränta, där sådan påförts, skall, då underrätt är beskattningsmyndighet,
betalas till länsstyrelsen i det län. dit underrätten hör, och
eljest till den länsstyrelse, som är beskattningmyndighet.

Ändras beslut i fråga om skatt sker ny beräkning av ränta. Räntebelopp
under fem kronor skall varken återbetalas eller utkrävas. Bestämmelserna
i denna lag om skatt skola i tillämpliga delar gälla även ränta.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857.

2 Senaste lydelse 1975: 133.

SkU 1983/84:18

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

61 a §v

Ränta enligt 61 § första stycket utgår från och med månaden efter den.
då skattebeloppet efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit
inbetalat, till och med den månad då beloppet utbetalas.

Ränta utgår även på ränta enligt
52 och 52 a §§ samt 55 § 2 morn.,
som återbetalas. 1 fråga om räntan
gälla i övrigt bestämmelserna i 52 §
1 morn., dock all räntan beräknas
av länsstyrelsen.

Ränta utgår även på ränta enligt
52 och 52 a §§ samt 55 § 2 morn.,
som återbetalas. I fråga om räntan.
vilken skall beräknas av länsstyrelsen.
gäller i övrigt bestämmelserna
i 52 § 1 mom. Räntan skall dock
utgå efter räntesats sorn motsvarar
det i 52 S I mom. angivna diskontot.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1974:857.

SkU 1983/84:18

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 §

3 inom.2 Sjöman eller redare som 3 mom. Sjöman eller redare som
har rätt att återfå för mycket erlagd har rätt att återfå för mycket erlagd

skatt skall erhålla ränta Irestitn- skatt skall erhålla ränta (resida tionsränta)

på beloppet. Ränta ut- lionsränta) på beloppet. Ränta utgår
under visst kalenderår efter den går under visst kalenderår efter den

högre av de räntesatser som gäller räntesats som motsvarar det av

vid beräkning av ränta för det året riksbanken fastställda diskonto

enligt 69 $ I mom. npphördslagen som gäller vid utgången av decem 11953:272).

Räntebelopp som un- ber det föregående året. Räntebe derstiger

femtio kronor utbetalas lopp som understiger femtio kronor

ej. utbetalas ej.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas.

att ränta för skatt, avseende visst beskattningsår, utgår från och med den
I mars nästföljande år. om skatten erlagts före denna tidpunkt, och i annat
fall från och med månaden efter den då skatten erlagts,
att ränta utgår till och med den månad, då beslut om återbetalning
meddelas, samt
att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Har beslut som föranlett ränta ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle
ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid
ränteberäkningen. är sjöman eller redare skyldig återbetala vad han sålunda
uppburit för mycket. Bestämmelserna om revisionskrav äga därvid
motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

2 Senaste lydelse 1974:862.

SkU 1983/84:18

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 24 a, 25 och 26 §§ lagen (1959:552) om uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 a §

Överstiger erlagd preliminär avgift den slutliga avgiften för utgiftsåret,
skall riksförsäkringsverket ombesörja att den överskjutande avgiften jämte
ränta återbetalas till arbetsgivaren, om summan därav, i förekommande
fall efter avdrag för kvarstående avgift, uppgår till minst tjugofem kronor.
Vid beräkningen av räntan äger 24 § tredje och tjärde styckena motsvarande
tillämpning. Ränta skall ej utgå om räntebeloppet understiger femtio
kronor.

Ränta utgår för år enligt den högre
av de procentsatser, som i december
månad under utgiftsåret
fastställts enligt 69 § I morn. tindra
stycket uppbördslagen (1953:272).

Ränta utgår för år enligt den räntesats
som motsvarar det av riksbanken
fastställda diskonto sorn
gäller vid utgången av december
under utgiftsåret.

Räntan beräknas för en tid av fjorton månader. På ej debiterad preliminär
avgift, som erlagts efter den 18 december under utgiftsåret men senast
den 30 april påföljande år, utgår dock räntan för en beräknad tid av åtta
månader.

25 5

Tillkommande avgift erlägges i tid och ordning, som enligt 19 § tredje
stycket gäller för betalning av preliminär avgift, och fördelas till betalning
vid två inbetalningstilifällen. Avgift om högst femhundra kronor skall dock
erläggas vid ett inbetalningstillfälle. 1 inkommande avgift under tjugofem
kronor uttages icke.

På tillkommande avgift skall arbetsgivare
erlägga respitränta. Sådan
ränta skall dock ej påföras om
den understiger femtio kronor.
Ränta utgår för varje kalenderår efter
den räntesats, som för det året
gäller enligt 24 a § andra stycket.
För tidrymd under året efter det då
avgiften påföres utgår dock räntan
efter den räntesats som gäller vid
ränteberäkning det år då debiteringen
sker.

På tillkommande avgift skall arbetsgivare
erlägga respitränta. Sådan
ränta skall dock ej päföras om
den understiger femtio kronor.
Ränta utgär för varje kalenderår efter
den räntesats, som för det året
gäller enligt 24 a § andra stycket
med tillägg av tre procentenheter.
För tidrymd under året efter det då
avgiften påföres utgår dock räntan
efter den räntesats som gäller vid
ränteberäkning det år då debiteringen
sker.

1 Lagen omtryckt 1974:938.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1981: 696.

SkU 1983/84:18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Runia utgår från och med den I mars andra året efter utgiftsåret till och
med den manad, då den tillkommande avgiften skall erläggas eller, om
avgiften skall erläggas vid liera inbetalningstillfällen, till och med den
månad, under vilken det första inbetalningstillfället infaller, dock ej i något
fall för längre tid än två år. Ränta avseende belopp som tidigare återbetalats
till arbetsgivaren skall dock utgå från utgången av den månad, då
beloppet återbetalats.

26 S:

Om det finns synnerliga skäl får riksförsäkringsverket medge anstånd
helt eller delvis med erläggande av påfört avgiftsbelopp som uppbärs av
verket och förfaller till betalning efter det att ansökan om anstånd har
gjorts. Anständstiden får bestämmas till längst två månader efter utgången
av den månad, dä beloppet skulle ha erlagts. Söker en arbetsgivare rättelse
av avgiftspåföring enligt 36 § eller anför han besvär över beslut av riksförsäkringsverket
enligt 38 §, får anstånd meddelas även på ansökan som har
ingetts efter det att beloppet har förfallit till betalning. Sådant anstånd får
beviljas intill dess två månader har förflutit från dagen för riksförsäkringsverkets,
kammarrättens eller regeringsrättens avgörande i saken.

Sedan anstånd har meddelats, får det avgiftsbelopp som omfattas av
anståndet inte drivas in under tiden för anståndet, ej heller får restavgift tas
ut för beloppet.

Är en arbetsgivare berättigad att få ut för mycket erlagd arbetsgivaravgift,
får denna tas i anspråk för att betala sådan arbetsgivaravgift som
omfattas av anståndet.

Har anständstiden gått till ända utan att hela avgiftsbeloppet har betalats,
skall arbetsgivaren betala restavgift på den del av beloppet som då var
obetald.

Den som har fått anstånd i avvak- Den som har fått anstånd i avvaktan
på kammarrättens eller rege- tan på kammarrättens eller regeringsrättens
beslut skall betala an- ringsrättens beslut skall betala an ståndsränta

för sådan del av av- ståndsränta för sådan del av avgiftsbeloppet
som genom beslutet giftsbeloppet som genom beslutet

har fastställts till betalning. Ränta har fastställts till betalning. Ränta

som understiger femtio kronor skall som understiger femtio kronor skall

dock ej påföras. Ränta utgår för dock ej påföras. Ränta utgår för

varje kalenderår efter den räntesats varje kalenderår efter den räntesats

som för det året gäller enligt 24 a § som för det året gäller enligt 24 a §

andrastycket. andra stycket med tillagt; av tre

procentenheter.'

Anståndsränta utgår från och med månaden efter den, då avgiften skulle
ha erlagts om anstånd icke hade medgivits, till och med den månad, då
anständstiden gått till ända.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om

1. ränta enligt 24 a § som beräknas enligt den årliga avgiftsdebiteringen
år 1984 eller tidigare,

2. respitränta, anståndsränta och restitutionsränta som belöper på tid
före ikraftträdandet.

: Senaste lydelse 1982: 122.

SkU 1983/84:18

6 Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs att 20a och 22§S tullagen (1973:670) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 a §'

Ränta enligt 20 § utgår för visst Ränta enligt 20 § utgår för visst
kalenderår efter den högre av de kalenderår efter den räntesats som

räntesatser som gäller vid heräk- motsvarar det av riksbanken fästning
av ränta för det året enligt 69$ ställda diskonto sorn gäller vid ut I

mom. andra stycket ttppbördsla- gängen av december det Jöregaen gen

(1953:272). För tid som infaller de äret med tillägg av tre procent efter

utgången av det år då införsel- enheter. För tid som infaller efter

avgiften slutligt fastställes tillämpas utgången av det är då införselavgif dock

den räntesats som gäller för ten slutligt fastställes tillämpas

det året. Räntebelopp som under- dock den räntesats som gäller för

stiger femtio kronor påföres ej. det året. Räntebelopp som under stiger

femtio kronor påföres ej.

Vid beräkning av ränta enligt 20 § första eller andra stycket gäller att
ränta utgår

från utgången av den andra månaden efter den då varan angavs till
förtullning, dock att ränta pä avgift, som motsvarar tidigare återbetalat
avgiftsbelopp, utgår från utgången av den månad då beloppet återbetalades,

till och med den månad då beloppet skall erläggas.

Ränta enligt andra stycket utgår ej för längre tid än två år utom i fall som
avses i 20 § första stycket 3.

Ränta enligt 20 S fjärde stycket utgår för den tid fördröjningen omfattar.

Har beslut, som föranlett ränta, ändrats pä sådant sätt att ränta icke
skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall ny beräkning
av ränta göras och för mycket påförd ränta återbetalas. Ränta utgår ej på
räntebelopp som tullskyldig ålägges betala enligt 20 § utöver tidigare erlagd
ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift äger motsvarande
tillämpning beträffande ränta enligt denna paragraf.

22 82

Har tullskyldig inbetalat tull eller annan införselavgift med högre belopp
än han rätteligen har att erlägga, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande
gäller när han inbetalat tull eller annan införselavgift trots att
avgift ej skall utgå. Har med stöd av 5 § tullförordningen (1973:979) meddelats
förordnande att tull inte skall utgå för vara av visst slag återbetalas
inbetalat tullbelopp. Belopp, som den tullskyldige kan dra av enligt lagen
(1968: 430) om mervärdeskatt, återbetalas dock ej.

På belopp som återbetalas utgår Pä belopp som återbetalas utgår
ränta. Ränta utgår även på ränta ränta. Ränta utgår även på ränta

1 Senaste lydelse 1979:979.
: Senaste lydelse 1980: 450.

SkU 1983/84:18

Föreslagen lydelse

enligt 20 § som återbetalas. Vid ränteberäkningen
tillämpas bestämmelserna
i 20a§ första stycket.
Räntan skall dock beräknas utan
tillägg av där angivna procentenheter.
Ränta utgår från utgången av
den månad under vilken beloppet
erlagts till och med den månad då
beloppet utbetalats.

Har beslut, som föranlett ränta enligt andra stycket, ändrats på sådant
sätt att ränta icke skulle ha utgätt eller skulle ha utgått med lägre belopp,
skall den tullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit för mycket.
Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift gäller därvid i
tillämpliga delar.

Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras för till betalning
förfallen tull eller avgift som den tullskyldige har att erlägga till tullverket.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före ikraftträdandet.

Nuvarande lydelse

enligt 20 § som återbetalas. Vid ränteberäkningen
tillämpas bestämmelserna
i 20a S första stycket.
Ränta utgår frän utgången av den
månad under vilken beloppet erlagts
till och med den månad då beloppet
utbetalats.

SkU 1983/84:18

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1983/84:226 av Knut Wachtmeister nr. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition när det
gäller en höjning av respit- och anståndsräntan med 3 procentenheter.

1983/84:252 av Stig Josefson m. fl. (c)

1 motionen yrkas att riksdagen med avslag på propositionen i denna del.
beslutar att höja beloppsgränsen för ordförandens rätt att besluta ensam till
1 000 kr.

Motioner väckta under riksmötet 1982/83

1982/83:159 av Nic Grönvall (m)

I motionen yrkas att riksdagen anhåller hos regeringen om förslag om
inrättande av kronoombud i uppbördsverksamheten i enlighet med vad i
motionen framförts.

1982/83:224 av Bengt Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en
översyn av anståndsreglerna i uppbördslagen i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1982/83:283 av Lars Ernestam (fp) och Elver Jonsson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en
översyn av reglerna för det källskatteavdrag som görs av försäkringskassa vid
utbetalning av sjukpenning i enlighet med vad i motionen anförts.

1982/83:876 av Hans Nyhage (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beskattning av sidoinkomst i form av bankränta.

1982/83:1189 av Hans Nyhage (m)

1 motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en sådan
ändring av uppbördslagen att skattskyldig helt befrias från kvarskatteavgift i
de fall då kvarskatten orsakats av felaktighet som begåtts av myndighet.

Utskottet

I propositionen föreslås bl. a. att den beloppsgräns som gäller för
taxeringsnämndsordförandens rätt att besluta ensam i fråga om avvikelser
från deklarationen höjs från 500 till 2 500 kr. i enlighet med ett förslag från
skatteförenklingskommittén (B 1982:03).

Stig Josefson (c) och Ingemar Hallenius (c) anför i motion 1983/84:252 att

SkU 1983/84:18

det är viktigt att alla beslut som är av mer väsentlig betydelse för den
skattskyldige prövas av taxeringsnämnden i sin helhet och yrkar att
beloppsgränsen endast höjs till 1 000 kr.

Utskottet kan i och för sig instämma i de skäl som ligger bakom motionen.
På samma gång bör framhållas att det är viktigt såväl för den enskilde som för
skattemyndigheterna att nämnden inte i alltför hög grad belastas med
rutinmässiga ärenden och oväsentligheter och att ledamöterna i ökad
omfattning kan koncentrera sitt arbete till sådana frågor där deras insatser
har betydelse. Den ifrågavarande beloppsgränsen innebär inte heller att alla
avvikelser på lägre belopp ovillkorligen skall prövas av ordföranden ensam.
Så t. ex. bör enligt utskottets uppfattning oklara bedömningsfrågor liksom
hittills tas upp inför nämnden i sin helhet, även om frågorna gäller mindre
belopp än 2 500 kr. Detsamma bör regelmässigt gälla vid omprövning av
beslut som fattats av ordföranden ensam och beslut i frågor som avgörs efter
personlig inställelse inför nämnden. Utskottet vill också framhålla att
nämnden i början av sin verksamhet lämpligen bör dra upp riktlinjer för den
arbetsordning som bör tillämpas i dessa hänseenden under taxeringsarbetets
gång. Det anförda innebär, att en beloppsgräns på 2 500 kr. - som
överensstämmer med vad som gäller inom länsrätterna - bör godtas även för
en förenklad handläggning inom taxeringsnämnderna, men att syftet med
motionen bör kunna tillgodoses i den praktiska tillämpningen. Utskottet
tillstyrker således propositionen och avstyrker motionen.

Vidare föreslås i propositionen att vissa räntesatser enligt uppbördslagen,
som f. n. med viss avrundning har knutits till högsta allmänt förekommande
bankränta för inlåning, av närmast tekniska skäl anknyts direkt till riksbankens
diskonto. Förslaget har i denna del beräknats ge besparingar för
statsverket på ca 60 milj. kr. Samtidigt föreslås att räntesatsen för respitränta
och anståndsränta skall ligga tre procentenheter över diskontot, varigenom
ränteintäkterna ökar med ytterligare 25-30 milj. kr.

I motion 226 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) yrkas avslag på propositionen
i sistnämnda del, eftersom det enligt motionärens uppfattning är obilligt
att ta ut anståndsränta m. m. efter högre räntesats än för återbetalning av
skatt.

Enligt utskottets uppfattning är det till fördel för uppbördssystemet att
räntorna i möjligaste mån anpassas till vad som tillämpas inom kreditväsendet.
Även med de i propositionen föreslagna ändringarna kommer anståndsräntorna
att ligga något under de räntesatser som i allmänhet tillämpas för
utlåning. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker
motion 226.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte berört närmare har
utskottet inte något att erinra.

I detta sammanhang behandlar utskottet vissa motioner på uppbördsområdet
som kvarstår från föregående riksmöte.

SkU 1983/84:18

Nic Grönvall (m) tar i motion 1982/83:159 upp reglerna om det s. k.
ställföreträdaransvaret för betalning av juridiska personers källskattemedel,
indirekta skatter och arbetsgivaravgifter. Dessa regler, som i fråga om
källskattemedel infördes 1967, innebär i korthet att den som företräder en
juridisk person och som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att
betala företagets skatter och avgifter personligen kan bli betalningsskyldig
för skatten. I sådana fall kan den som underlåtit att inbetala innehållen skatt
också ådömas böter eller - om försvårande omständigheter föreligger -fängelse i högst ett år. Bestämmelserna riktar sig i första hand mot ägare av
fåmansbolag och avser framför allt att förhindra systematiska skatteundandraganden
i företag som kommer på obestånd.

I motionen anförs att reglerna kan innebära att en företagsledare i stället
för att söka genomföra en framgångsrik rekonstruktion av företaget väljer att
inställa betalningarna för att undgå straffansvar och personligt betalningsansvar.
För att undvika sådana negativa effekter föreslår motionären att ett
särskilt organ inrättas inom länsstyrelserna - ett ”kronoombud i uppbördsverksamheten”
- med uppgift att efterge straffansvar och personlig betalningsskyldighet
i fall då anstängningarna att rekonstruera företaget kan
bedömas som realistiska.

Som utskottet redan har antytt skall nuvarande regler ses mot den
bakgrunden att uppbördssystemet i vissa fall har missbrukats för systematiska
skatteundandraganden och för att erhålla ej avsedda skattekrediter. Det
bör också framhållas att skatteskulder har förmånsrätt till betalning i
samband med konkurs men att sådana skulder många gånger i praktiken
skulle komma i efterhand om särskilda ansvarsregler av detta slag saknades.
Reglerna innebär också att aktiebolagen på sätt och vis jämställs med
handelsbolag, eftersom bolagsmännen ansvarar för handelsbolagets förbindelser
såsom för egen skuld.

Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet erinra om att
aktiebolag i den beskrivna situationen regelmässigt torde vara skyldiga att
inställa betalningarna redan enligt de allmänna reglerna i aktiebolagslagen
och konkurslagen. Därtill kommer att det redan finns ett allmänt ombud som
har att bevaka det allmännas intressen i uppbördsfrågor av detta slag, och det
får förutsättas att denne inleder processer om straffansvar och betalningsansvar
endast om detta kan anses motiverat. Bestämmelserna innehåller f. ö.
uttryckliga regler om att betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om
särskilda skäl föreligger och att straff inte skall utgå i ringa fall. Det bör också
framhållas att länsstyrelserna regelmässigt medverkar aktivt på olika sätt i
samband med försök att restaurera företag som kommit på obestånd och att
man i sådana fall t. ex. har möjlighet att lämna anstånd med indrivningsåtgärderna
eller att ingå ackordsuppgörelser i fråga om skatteskulderna.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att yrkandet i motionen i
viss utsträckning redan är tillgodosett. I den mån så inte är fallet avstyrker
utskottet motionen.

SkU 1983/84:18

Bengt Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg (s) begär i
motion 1982/83:224 en översyn av anståndsreglerna i uppbördslagen i syfte
att förenkla reglerna och att utöka möjligheterna till anstånd i samband med
besvär över taxeringen.

Motionärerna reagerar bl. a. mot att besvär över taxeringen och anståndsfrågorna
prövas av olika myndigheter, dvs. länsrätterna och kammarrätterna
respektive de lokala skattemyndigheterna eller länsstyrelserna. Med anledning
härav vill utskottet erinra om att handläggningen av anståndsärendena
nyligen förbättrats så att de lokala skattemyndigheterna i de många enkla
fallen kan meddela anstånd utan att först inhämta yttrande från taxeringsintendenten.
Endast i tveksamma fall skall den lokala skattemyndigheten
begära ett sådant yttrande. Taxeringsintendenten skall då kunna begränsa sig
till att redovisa sin uppfattning i själva anståndsfrågan. Såvitt utskottet kan
bedöma innebär den nya ordningen att handläggningen av dessa ärenden
förenklats så långt som möjligt. Utskottet vill också framhålla, att det inte
finns något som hindrar att den skattskyldige anför besvär över taxeringen
och samtidigt begär anstånd i en och samma skrivelse, och att det i princip
saknar betydelse om skrivelsen ges in till länsrätten eller till den lokala
skattemyndigheten.

Enligt utskottets uppfattning är de lokala skattemyndigheternas möjligheter
att medge anstånd i allmänhet tillräckliga. Som motionärerna konstaterar
får dessa myndigheter emellertid medge anstånd endast under förutsättning
att det finns skäl att anta att taxeringarna kommer att sättas ned eller om den
skattskyldiges skattebetalningsförmåga blivit nedsatt på grund av vissa
särskilda förhållanden, och utskottet kan instämma i att viss kritik kan riktas
mot att taxeringsintendentens uppfattning fortfarande är vägledande om
taxeringsfrågan är tvistig. Utskottet vill inte bestrida att det i speciella fall kan
finnas fog för anstånd även om taxeringsintendenten avstyrker besvären.
Länsstyrelserna har dock möjlighet att medge anstånd, t. ex. om det skulle
medföra betydande skadeverkningar eller av annat skäl framstå som obilligt
att utkräva skatten innan besvärsfrågan avgjorts. Utskottet förutsätter att
regeringen uppmärksammar denna fråga och avstyrker motionen i den mån
den inte är tillgodosedd.

Lars Ernestam (fp) och Elver Jonsson (fp) begär i motion 1982/83:283 en
översyn av reglerna om källskatteavdrag vid utbetalning av sjukpenning från
försäkringskassorna i syfte att undvika de problem i form av kvarskatt som
kan uppstå i samband med sjukdom.

Om någon vid sjukdom har inkomst både från sin ordinarie arbetsgivare
och från försäkringskassan kan preliminärskatten komma att bli för låg, trots
att även försäkringskassan skall göra avdrag för sådan skatt. Detta problem
har - som framgår av motionen - uppmärksammats av såväl riksskatteverket
som riksförsäkringsverket utan att dessa myndigheter funnit någon annan

SkU 1983/84:18

lösning på problemet än att den skattskyldige själv begär ett förhöjt
skatteavdrag. Utskottet utgick vid sin prövning av denna fråga förra året
(SkU 1982/83:11) från att önskemålet om förbättringar i detta avseende
skulle komma att tillgodoses i de förnyade överväganden som då pågick inom
riksskatteverket om en s. k. E-skatt, dvs. preliminärskatt på sidoinkomster.
Riksskatteverket har numera lagt fram ett nytt förslag i denna fråga. Mot
denna bakgrund finner utskottet - i avvaktan på kommande ställningstaganden
till förslaget - inte skäl att tillstyrka motionen.

En annan fråga rörande källskatteavdraget tas upp i motion 1982/83:876 av
Hans Nyhage (m). Motionären konstaterar att det blivit vanligt att de lokala
skattemyndigheterna meddelar särskilda beslut om förhöjt avdrag för
preliminär A-skatt för skattskyldiga med sidoinkomster. Enligt motionärens
uppfattning bör den sorn har sidoinkomst i form av bankränta som förfaller
först efter beskattningsårets utgång själv få avgöra om förhöjt skatteavdrag
skall göras eller ej.

Enligt utskottets uppfattning bör preliminärskatten i princip bringas i så
nära överensstämmelse med den slutliga slutliga skatten som möjligt.
Utskottet har visserligen förståelse för önskemålet att skatten också bör
erläggas successivt i samband med att inkomsterna inflyter under året.
Denna fråga torde emellertid i allmänhet sakna väsentlig betydelse i fråga om
inkomster som inflyter regelbundet från år till år. Utskottet vill också
framhålla att reglerna bör vara så enkla som möjligt. Den förhöjning av
skatteavdragen som bör aktualiseras för dem som har ej oväsentliga
bankräntor m. m. bör därför enligt utskottets uppfattning fördelas lika över
året, oavsett när räntorna förfaller till betalning. I sammanhanget kan
framhållas att detta också är en genomgående princip för den som själv
erlägger preliminär B-skatt, en skatt som utgår med sex lika delar under
uppbördsåret oavsett när under året inkomsterna inflyter. Utskottet avstyrker
således motionen.

Hans Nyhage (m) konstaterar i motion 1982/83:1189 att kvarskatteavgiften
i vissa fall kan nedsättas till 3 %, nämligen om kvarskatten beror på
förhållanden över vilka den skattskyldige inte kunnat råda. Enligt motionärens
uppfattning bör avgiften i sådana fall undanröjas helt, eftersom en
straffavgift då över huvud taget inte kan anses motiverad.

Att kvarskatteavgift under alla förhållanden skall utgå med minst 3 %
beror på de kreditaspekter som lagts till grund för denna avgift. Avgiften
utgår i dessa fall för den kredit som kvarskatten innefattar. Procentsatsen har
beräknats för en tid av ett år och under hänsynstagande till att den - i motsats
till vanlig ränta - inte är avdragsgill vid beskattningen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

SkU 1983/84:18

Utskottet hemställer

1. beträffande beloppsgränsen för taxeringsnämndsordförandens
beslutanderätt

att riksdagen avslår motion 1983/84:252 och bifaller proposition
1983/84:58 i denna del,

2. beträffande vissa räntefrågor

att riksdagen avslår motion 1983/84:226 och bifaller propositionen
i denna del,

3. beträffande lagförslagen i propositionen

att riksdagen med anledning av vad utskottet anfört och
hemställt antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

3. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvos katt,

4. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

5. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,

6. lag om ändring i tullagen (1973:670),

4. beträffande övriga frågor

att riksdagen avslår följande motioner:

a) 1982/83:159,

b) 1982/83:224,

c) 1982/83:283,

d) 1982/83:876,

e) 1982/83:1189.

Stockholm den 6 december 1983

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s). Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius
(c), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Lars Hedfors (s), Anna Lindh (s),
Ewy Möller (m), Bruno Poromaa (s), Erkki Tammenoksa (s) och Göran
Riegnell (m).

* Ej närvarande vid justeringen.

SkU 1983/84:18

Reservation

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Ewy Möller och Göran Riegnell
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”motion 226” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i denna uppfattning och tillstyrker alltså yrkandet om
avslag på propositionen i vad avser höjning av räntesatsen för respiträntor
m. m.

dels att utskottet i mom. 2 och 3 i motsvarande del bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:226 och avslag på
propositionen i motsvarande del antar de vid propositionen
fogade lagförslagen med den ändringen att orden ”med tillägg
av tre precentenheter” och ”Ränta skall dock beräknas utan
tillägg av där angivna procentenheter” utgår.

minab/gotab Stockholm 1983 77350