SkU 1983/84:16

Skatteutskottets betänkande
1983/84:16

om vissa avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande, m. m.
(prop. 1983/84:68)
Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1983/84:68 att
riksdagen antar ett vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370).

I propositionen läggs förslag fram om en ändring av bestämmelserna om
avdrag för ökade levnadskostnader. Ändringen rör vissa skattskyldiga som
är anställda vid företag inom byggnads- och anläggningsbranschen. Enligt
nu rådande ordning medges normalt inte avdrag för ökade levnadskostnader
med belopp motsvarande uppburet traktamente under längre tid än
två år vid arbete på samma anläggningsarbetsplats utanför den vanliga
verksamhetsorten. 1 propositionen föreslås att de även efter tvåårsperioden
skall medges avdrag för ökade levnadskostnader enligt likartade principer.
Bestämmelsen föreslås gälla under ett övergångsskede och tillämpas
endast vid 1984 och 1985 års taxeringar.

En annan fråga som tas upp i propositionen gäller avdraget för kostnader
för resor med bil mellan bostad och arbetsplats när bil används i tjänsten.
Det föreslås ett förtydligande av de krav som gäller för att sådant avdrag
skall medges. Förslaget innebär även en viss uppmjukning av vad som
följer enligt nu gällande regler. De nya reglerna föreslås i huvudsak bli
tillämpliga första gången vid 1984 års taxering. Samtidigt föreslås viss
ändring av beräkningsgrunderna för avdraget för bilkostnader vid resor
mellan bostad och arbetsplats. Denna ändring föreslås tillämpas fr. o. m.
1985 års taxering.

Vidare föreslås en teknisk ändring i fråga om avdrag för skyddsutrustning
och skyddskläder fr. o. m. 1984 års taxering.

Slutligen föreslås en bestämmelse om att vattenföroreningsavgift enligt
lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg skall anses
utgöra en icke avdragsgill kostnad.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1983184. 6sami. Nr 16

SkU 1983/84:16

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 20 § samt punkterna 3, 4 och 5 av anvisningarna
till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla
omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande
avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt).
som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Att
koncernbidrag, som inte utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i
vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 § 3
mom.

Avdrag får inte göras för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom
vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar till
den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 S;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts
av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges
barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;svenska

allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973: 349);
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt
byggande m. m.;
avgift enligt 99 a § utlänningslagen (1980:376);
avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);
straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
belopp, för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen
(1953: 272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger pä grund av
underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982: 1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;
avgift enligt lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);

vattenföroreningsavgift enligt lagen
(1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening frän fartyg:

ränta pä länat kapital till den del räntan läcks av sådant statligt bidrag
som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 §:

kapitalförlust m. m. i vidare mån än som får ske enligt 36§.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Senaste lydelse 1982: 1208.

SkU 1983/84:16

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 33 §

3.2 Har skattskyldig i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten,
äger han rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för
själva resan utan jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som den
skattskyldige kan hava fått vidkännas på den grund, att han vistats utom
sin vanliga verksamhetsort, såsom för hotellrum, ökad kostnad för föda
o. s. v. Därest i tjänst, som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna
till 32 §, anvisats särskild ersättning för kostnaderna, får avdrag dock icke
äga rum. Hava jämlikt 25 § första stycket 3) taxeringslagen traktamentsersättningar
och andra ersättningar icke upptagits såsom intäkt, må ej heller
de emot ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.

I första stycket avsedd ökning i
levnadskostnaden skall, där den
skattskyldige icke visar större ök -

ning, anses hava uppgått till ett belopp
motsvarande den ersättning
som av arbetsgivaren utgivits för
kostnadens täckande (traktamente),
dock högst till belopp som i
enlighet med vad nedan i detta stycke
sägs motsvarar största normala
ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket
fastställer för varje kalenderår
ett belopp (normalbelopp)
motsvarande största normala
ökning i levnadskostnaden för
ett dygn. Har resan varit förenad
med övernattning skall den anses
hava varat det antal dygn som motsvarar
antalet övernattningar. Har
resan ägt rum utan samband med
övernattning skall såsom största
normala ökning i levnadskostnaden
räknas: fyra tiondels normalbelopp,
när förrättningen varat mer än tio
timmar i följd, samt två tiondels
normalbelopp, när förrättningen eljest
varat mer än fyra timmar i
följd. Omfattar vistelse på en och
samma ort längre tid än 15 dygn i
följd, skall från och med det sextonde
dygnet såsom största normala
ökning i levnadskostnaden
räknas sex tiondelar av normalbeloppet.
Vill skattskyldig visa att
kostnadsökningen i en och samma
tjänst varit större än avdrag som

1 första stycket avsedd ökning i
levnadskostnaden skall, där den
skattskyldige icke visar större ökning,
anses hava uppgått till ett belopp
motsvarande den ersättning
som av arbetsgivaren utgivits för
kostnadens täckande (traktamente),
dock högst till belopp som i
enlighet med vad nedan i detta stycke
sägs motsvarar största normala
ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket
fastställer för varje kalenderår
ett belopp (normalbelopp)
motsvarande största normala
ökning i levnadskostnaden för
ett dygn. Har resan varit förenad
med övernattning skall den anses
hava varat det antal dygn som motsvarar
antalet övernattningar. Har
resan ägt rum utan samband med
övernattning skall såsom största
normala ökning i levnadskostnaden
räknas: fyra tiondels normalbelopp,
när förrättningen varat mer än tio
timmar i följd, samt två tiondels
normalbelopp, när förrättningen eljest
varat mer än fyra timmar i
följd. Omfattar vistelse på en och
samma ort längre tid än 15 dygn i
följd, skall från och med det sextonde
dygnet såsom största normala
ökning i levnadskostnaden
räknas sex tiondelar av normalbeloppet.
Vid 1984 oell 1985 års taxeringar
skall för skattskyldig som
ander anställning vid företag inom

2 Senaste lydelse 1970:915.

SkU 1983/84:16

Föreslagen lydelse

byggnads- och anläggningsbranschen
fortlöpande haft sin arbetsplats
förlagd till en och santina ort
utanför den vanliga verksamhetsorten
under längre tid än tvä år för tid
därefter såsom största normala ökning
i levnadskostnaden anses ett
belopp motsvarande den del av
normalbeloppet sorn avser kost vid
förrättning som pågått längre tid
än 15 dygn ökat med faktisk kostnad
för logi på arbetsorten. Vill
skattskyldig visa att kostnadsökningen
i en och samma tjänst varit
större än avdrag som beräknats i
enlighet med vad nu sagts, skall utredningen
avse hans samtliga förrättningar
i nämnda tjänst under beskattningsåret;
dock att i fråga om
avdrag för ökning i levnadskostnaden
från och med det sextonde dygnet
i följd på en och samma ort eller
under förrättning å utrikes ort levnadskostnadsökningen
må beräknas
för varje förrättning för sig.

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på
den grund, att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där
han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den,
där han har tjänst eller anställning, eller antagit arbete, som skall utföras på
annan ort än den, där han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet.
Avdrag medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en
kortare tid eller skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan
anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta
till den ort, där arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skattskyldig, som på
grund av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosatt,
därest det med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att
anskaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke
skäligen kan ifrågasättas, att familjen skall avflytta till den skattskyldiges
bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranledes
av den skilda bosättningen. Om båda makarna äro berättigade till
sådant avdrag, skall, där makarna ej överenskommit om annan fördelning,
det sammanlagda avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts
skall, såvitt avser makar, icke äga tillämpning i fall som i 52 § 2 mom. sägs.

4.' Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är
berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt
avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit

Nuvarande lydelse

beräknats i enlighet med vad nu
sagts, skall utredningen avse hans
samtliga förrättningar i nämnda
tjänst under beskattningsåret; dock
att i fråga om avdrag för ökning i
levnadskostnaden från och med det
sextonde dygnet i följd på en och
samma ort eller under förrättning å
utrikes ort levnadskostnadsökningen
må beräknas för varje förrättning
för sig.

' Senaste lydelse 1981:341

SkU 1983/84:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även
anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Om avståndet mellan den skattskyldiges
bostad och arbetsplats
uppgår till minst fem kilometer och
det klart framgår att användandet
av egen bil för resa till och från
arbetsplatsen regelmässigt medför
en tidsvinst på minst två timmar i
jämförelse med allmänt kommunikationsmedel
medges avdrag för
kostnader för resa med egen bil.
Avdraget skall bestämmas enligt
schablon på grundval av genomsnittliga
kostnader för mindre bil
och med hänsyn till både de kostnader,
som är direkt beroende av körd
vägsträcka (milbundna kostnader),
och övriga kostnader för bilen lårsbundna
kostnader). De årsbundna
kostnaderna skall fördelas mellan
körning, som avser resor till och
från arbetsplatsen, och annan körning
på grundval av en beräkning
av genomsnittliga årliga körsträckor
för de båda slagen av körning.
Den andel av de årsbundna
kostnaderna som belöper på resor
till och från arbetsplatsen skall för
mil räknat motsvara det belopp,
som behövs för att den skattskyldige
skall erhålla fullt avdrag för
nämnda andel av kostnaderna, när
den sammanlagda årliga körsträckan
för resor till och från arbetsplatsen
motsvarar den schablonmässigt
beräknade genomsnittliga
körsträckan för sådana resor.
För körsträcka därutöver skall
avdraget avse endast de milbundna
kostnaderna. Regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer
fastställer för varje taxeringsår
föreskrifter för beräkningen av avdrag
i dessa fall.

För skattskyldig som regelmässigt
använder bil i tjänsten eller
som på grund av ålder, sjukdom eller
handikapp är nödsakad att använda
bil tillämpas inte bestämmelserna
i andra stycket. Detsamma

Om avståndet mellan den skattskyldiges
bostad och arbetsplats
uppgår till minst fem kilometer och
det klart framgår att användandet
av egen bil för resa till och från
arbetsplatsen regelmässigt medför
en tidsvinst på minst två timmar i
jämförelse med allmänt kommunikationsmedel
medges avdrag för
kostnader för resa med egen bil.
Sådant avdrag medges också om
den skattskyldige använder bilen i
tjänsten under minst 60 dagar för
år räknat för de dagar som bilen
används i tjänsten. Om bilen används
i tjänsten under minst 160
dagar för år räknat medges avdrag
under alla de dagar sorn bilen används
Jör resor mellan bostad och
arbetsplats. Användning i tjänsten
beaktas dock endast om den uppgår
till minst 300 mil för år räknat.
Avdraget skall bestämmas enligt
schablon på grundval av genomsnittliga
kostnader för mindre bil
och med hänsyn till de kostnader,
som är direkt beroende av körd
vägsträcka (milbundna kostnader).
Regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer fastställer för
varje taxeringsår föreskrifter för
beräkningen av avdrag i dessa fall.

För skattskyldig som på grund av
ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil tillämpas
inte bestämmelserna i andra
stycket. Detsamma gäller skattskyldig
som är tvungen att använda

SkU 1983/84:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gäller skattskyldig som är tvungen större bil på grund av skrymmande

att använda större bil på grund av last.

skrymmande last.

Avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen medges bara
för den del av kostnaderna som överstiger I 000 kronor under beskattningsåret.

5. Vid I979-I98J ars taxeringar
gäller följande.

Avdrag medgives skattskyldig
för kostnader för skyddsutrustning
och skyddskläder som har varit
nödvändiga för arbetets fullgörande.
Med skyddsutrustning avses
bland annat hjälm, skyddsglasögon,
hörselskydd och skodon med stålhätta.
Med skyddskläder avses sådana
kläder, som har särskilda
skyddsegenskaper mot frätande
ämnen, mekaniska skador eller mot
väta. värme eller kyla som i huvudsak
har andra orsaker än klimatförhållandena.

Skattskyldig sorn på grand av sitt
arbete har haji icke oväsentliga
kostnader utöver det normala för
andra arbetskläder än sådana sorn
avses i andra stycket är i anledning
härav berättigad till avdrag med
300 kronor för år räknat. Avdrag
medgives endast om de ökade kostnaderna
beror på att arbetskläderna
på grund av arbetets beskaffenhet
ut sättes för starkt slitage,
kraftig nedsmutsning eller annars
förbrukas osedvanligt snabbt.

Riksskatteverket fastställer årligen
förteckning över yrkesgrupper
som kan anses lia kostnader enligt
tredje stycket.

8. Avdrag medgives skattskyldig
för kostnader för skyddsutrustning
och skyddskläder som har varit
nödvändiga för arbetets fullgörande.
Med skyddsutrustning avses
bland annat hjälm, skyddsglasögon,
hörselskydd och skodon med stålhätta.
Med skyddskläder avses sådana
kläder, som har särskilda
skyddsegenskaper mot frätande
ämnen, mekaniska skador eller mot
väta. värme eller kyla som i huvudsak
har andra orsaker än klimatförhållandena.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984 och tillämpas såvitt gäller 20 §
och bestämmelsen om beräkning av kostnader för resa med egen bil i punkt
4 andra stycket av anvisningarna till 33 § första gången vid 1985 års taxering
och i övrigt första gången vid 1984 års taxering. De nya bestämmelserna
i sistnämnda lagrum om beräkning av kostnader för resa med egen bil
tillämpas dock inte i den mån det förhållandet att årsbundna kostnader inte
längre beaktas leder till att milkostnader beräknas med lägre belopp än vid
1984 års taxering. I fråga om resor som har företagits före ikraftträdandet
tillämpas inte den nya bestämmelsen i punkt 4 andra stycket fjärde meningen
av anvisningarna till 33 § om bilen har använts i tjänsten minst 160 dagar
för år räknat.

4 Senaste lydelse 1981:999.

SkU 1983/84:16

Motionerna

1983/84:231 av Gunnar Björk i Gävle (c) och Arne Fransson (c)

I motionen yrkas att riksdagen ger regeringen till känna samma traktamentsregler
skall gälla oavsett arbetsgivare.

1983/84:232 av Knut Wachtmeister m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att avdrag för resor till och från arbetet även skall
medges för de dagar som bilen används i tjänsten om den anställde använder
bilen i tjänsten minst tio dagar per år och denna användning uppgår till i
genomsnitt minst 5 mil per dag eller sammanlagt minst 300 mil per år,

2. att riksdagen beslutar att i tidsvinsten för bilresor till och från arbetet
också skall medräknas resor för att hämta och lämna småbarn,

3. att riksdagen avslår förslaget till begränsning av bilreseavdraget,

4. att riksdagen med avslag på förslaget till utsträckta avdrag för ökade
levnadskostnader för anläggningsarbetare hos regeringen begär nytt förslag i
enlighet med vad som i motionen anförts.

1983/84:235 av Stig Josefson m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen med ändring av regeringsförslaget i fråga om avdrag för
bilresor till och från arbetet beslutar

a) att avdrag skall medges för alla de dagar då bilen faktiskt har använts i
tjänsten,

b) att avdrag skall medges utan den begränsning till 300 tjänstemil per år
som angivits i propositionen,

c) att avdrag skall medges även för fasta kostnader,

2. att riksdagen beslutar att rätt till avdrag i enlighet med vårt yrkande
under 1 skall gälla även vid 1983 års taxering,

3. att riksdagen hos regeringen begär att särskild information utgår till
allmänheten om avdragsrätten vid 1983 års taxering,

4. att riksdagen beslutar att avdraget för arbetskläder enligt punkt 5 av
anvisningarna till 33 § KL skall gälla utan tidsbegränsning.

1983/84:243 av Tommy Franzén (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar uttala vad som i motionen anförts
beträffande tillämpningen av de utvidgade reglerna om rätt till avdrag för
ökade levnadskostnader.

1983/84:250 av Kjell Johansson m. fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att i anvisningarna till 33 § KL, punkt 3 andra
stycket orden ”under anställning vid företag inom byggnads- och anläggningsbranschen”
utgår,

SkU 1983/84:16

2. att riksdagen beslutar att i anvisningarna till 33 § KL, punkt 4 andra
stycket orden ”Om bilen år räknat.” utgår,

3. att riksdagen beslutar att i anvisningarna till 33 § KL, punkt 4 andra
stycket tidsgränsen ”två timmar” ändras till ”en och en halv timme”.

Utskottet

I propositionen lägger regeringen fram förslag om ändring av bestämmelserna
om avdrag för ökade levnadskostnader. Ändringarna avser anställda
inom byggnads- och anläggningsbranscherna.

Vidare föreslås nya regler i vissa fall i fråga om avdrag för kostnader för
resor med bil mellan bostad och arbetsplats samt ändrade beräkningsgrunder
för sådant avdrag.

I propositionen tas också upp frågor som gäller arbetskläder m. m.

Ökade levnadskostnader

Den som gör tjänsteresor utanför sin vanliga verksamhetsort har rätt till
avdrag för kostnaden för själva resan och också för ökade levnadskostnader i
form av utgifter för hotellrum, merkostnader för måltider m. m.

Avdraget beräknas enligt en schablon som innebär att avdrag medges med
belopp motsvarande uppburet traktamente. Avdraget är dock maximerat till
ett s. k. normalbelopp som motsvarar högsta dygnstraktamente enligt
statens allmänna resereglemente. Normalbeloppet fastställs för varje kalenderår
av riksskatteverket (RSV).

Avdrag för ökade levnadskostnader medges emellertid inte enbart på
grund av att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den där han har
sin bostad. Om han tar arbete på annan ort än bostadsorten eller bosätter sig
på annan ort än verksamhetsorten medges avdrag endast om anställningen
avser en kortare tid eller skall bedrivas på flera olika platser eller det av
annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att han skall flytta.

Med verksamhetsort avses i princip den anställdes tjänsteställe. Vissa
arbetstagare saknar dock tjänsteställe. Det gäller bl. a. anställda inom
byggnads- och anläggningsbranschen. För dem anses bostadsorten normalt
utgöra den vanliga verksamhetsorten. De får alltså rätt till avdrag vid arbete
utanför bostadsorten enligt den nyss redovisade schablonregeln.

I den praktiska tillämpningen av denna avdragsregel har en tidsmässig
begränsning av regeln kommit att gälla. I anvisningar som utfärdats av RSV
sägs sålunda, att avdrag såsom för tjänsteresa i regel inte bör medges om den
anställde fortlöpande haft sin arbetsplats på en och samma ort under längre
tid än två år, den s. k. tvåårsregeln. Arbetsplatsen anses då ha blivit den
anställdes vanliga verksamhetsort. Efter tvåårsperiodens utgång medges
avdrag enligt de vanliga regler som gäller vid arbete utanför bostadsorten då

SkU 1983/84:16

traktamente inte utgått. Den skattskyldige måste då styrka att han haft de
ökade levnadskostnader han yrkar avdrag för.

I propositionen föreslås en utvidgning av tvåårsregeln. Förslaget innebär
att den som under anställning vid företag inom byggnads- och anläggningsbranschen
fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samma ort
under längre tid än två år även efter tvåårsperiodens utgång skall erhålla
avdrag såsom för tjänsteresa. Avdrag skall medges med belopp motsvarande
faktiska utgifter för logi och härutöver för övriga kostnader med belopp som
enligt föreskrifter från RSV medges för ökade utgifter för kost vid förrättning
som pågått längre tid än 15 dygn (s. k. långtidsförrättning). De nya
bestämmelserna har tagits in i anvisningarna till 33 § KL och skall vara
tillämpliga vid 1984 och 1985 års taxeringar. Anledningen att reglerna anses
böra gälla endast under ett övergångsskede är enligt propositionen att
beredningen av ett av traktamentsbeskattningssakkunniga avlämnat betänkande
(SOU 1983:3) Skatteregler om traktamenten m. m., som bl. a.
innehåller förslag om skärpning i fråga om tillämpningen av bestämmelserna
om schablonavdrag, ännu inte slutförts i regeringskansliet.

Knut Wachtmeister m. fl. (m) anser att en tillfällig lagstiftning enligt
propositionens förslag inte bör begränsas till enbart anställda inom byggnads-
och anläggningsbranschen utan vara tillämplig på alla jämförbara
grupper. Motionärerna yrkar därför i motion 232 avslag på propositionen och
begär att regeringen skyndsamt återkommer med nytt förslag som inte
diskriminerar vissa kategorier skattskyldiga med likartade arbetsförhållanden.

Kjell Johansson m. fl. (fp) menar att den nya lagstiftningen bör gälla alla
arbetstagare och yrkar i motion 250 att bestämmelserna ändras i enlighet
härmed.

Tommy Franzén (vpk) framhåller i motion 243 att det vid större byggnadsoch
anläggningsarbeten finns anställda som normalt inte har någon anknytning
till byggnads- och anläggningsbranschen men vilkas arbetsförhållanden
och situation i övrigt överensstämmer med dem som gäller för anställda inom
denna bransch. Motionären pekar på anställda inom metallindustrin som
arbetar på entreprenad eller liknande och på vissa arbetare inom elektrisk
industri. Dessa yrkeskategorier bör enligt motionärens mening ha samma
rätt till den i propositionen föreslagna, utvidgade avdragsrätten som
anställda inom byggnads- och anläggningsbranschen och han begär därför att
riksdagen gör ett uttalande med den innebörden.

Gunnar Björk i Gävle och Arne Fransson (båda c) tar i motion 231 upp
traktamentsbestämmelserna ur ett vidare perspektiv. De pekat på den
olikhet mellan statliga befattningshavare och anställda i enskild tjänst som
f. n. råder och som innebär att de förra alltid får sina faktiska utgifter för logi
täckta, medan de senare, då nattraktamentet inte förslår för att täcka
logikostnader, måste styrka att deras samtliga ökade levnadskostnader under
ett dygn överstigit normalbeloppet.

SkU 1983/84:16

Vad först angår sistnämnda yrkande vill utskottet ånyo erinra om att
traktamentsbeskattningssakkunniga - numera förmånsbeskattningskommittén
- i ett i år avlämnat betänkande föreslagit en radikal omläggning av
traktamentsbeskattningen. Förslaget innebär bl. a. att skattefriheten för den
offentliga sektorns traktamenten slopas och att logikostnad alltid skall vara
avdragsgill till sitt faktiska belopp. Som tidigare nämnts är förmånsbeskattningskommitténs
betänkande f. n. föremål för beredning inom regeringskansliet.
I avvaktan på resultatet av denna beredning bör enligt utskottets
mening motion 231 inte föranleda någon åtgärd.

Förslaget i propositionen bygger på framställningar från organisationer
representerande anställda inom byggnads- och anläggningsbranschen. Det
har tillkommit mot bakgrund av de mycket speciella arbets- och bostadsförhållanden
som råder på typiska anläggningsarbetsplatser, bl. a. kraftverksbyggen,
där det inte finns någon reell möjlighet till fast bosättning på
arbetsorten för vare sig den skattskyldige eller hans familj.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det kan finnas
anledning att mildra effekterna av nu gällande bestämmelser om avdrag för
ökade levnadskostnader för anställda på typiska anläggningsarbetsplatser.
Arbetet på exempelvis ett kraftverksbygge kan pågå under lång tid, enligt
uppgift i allmänhet mellan två och fem år. Som representanterna för berörda
organisationer framhållit hos regeringen förändras naturligtvis inte kostnadssituationen
för de anställda när tvåårsgränsen passeras. Den torde vara
konstant under hela den tid som anläggningsarbetet pågår. Övergången från
en schablonmetod för beräkning av avdraget för ökade levnadskostnader till
ett system som innebär att kostnaderna måste verifieras för att bli avdragsgilla
kan naturligtvis också innebära problem.

Någon anledning att utvidga tillämpningen av de nya bestämmelserna till
andra än dem som arbetar med rena anläggningsarbeten föreligger enligt
utskottets mening inte. Det torde vara ett känt faktum att traktamentsbestämmelserna
i sin nuvarande utformning ger upphov till missbruk, och detta
missbruk skulle sannolikt förvärras om de föreslagna reglerna blev generellt
tillämpliga. Med hänsyn härtill och då traktamentsbeskattningssakkunnigas
förslag i fråga om avdrag för ökade levnadskostnader f. n. bereds inom
regeringskansliet avstyrker utskottet motion 250 i denna del.

En förutsättning för att komma i åtnjutande av den utvidgade avdragsrätten
är - som tidigare nämnts - att den skattskyldige är anställd vid företag
inom byggnads- och anläggningsbranschen. Det torde emellertid finnas flera
kategorier yrkesarbetare som utan att inneha sådan anställning utför arbete
på anläggningsarbetsplatser under samma betingelser som byggnads- och
anläggningsarbetarna. Av rättviseskäl bör enligt utskottets mening sådana
yrkeskategorier också omfattas av de nya reglerna. Utskottet förordar därför
att uttrycket ”under anställning vid företag inom byggnads- och anläggningsbranschen”
ersätts med ”vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen”.
Utskottet vill i sammanhanget understryka att den av utskottet

SkU 1983/84:16

förordade utvidgningen bör tillämpas med försiktighet. Tillämpningen bör
alltså begränsas till att avse uteslutande sådana skattskyldiga som under
längre tid än två år är knutna till ett anläggningsarbete och vilkas bostadssituation
och förhållanden i övrigt på arbetsorten överensstämmer med dem
som gäller för de anställda vid byggnads- eller anläggningsföretag.

Med det anförda anser utskottet sig ha tillgodosett såväl motion 243 som i
viss mån också motion 232. Yrkandet i denna motion går emellertid längre,
och då någon ytterligare utvidgning enligt utskottets mening inte bör komma
i fråga, avstyrker utskottet motion 232 i denna del.

Bilresor mellan bostad och arbetsplats

För bilresor mellan bostad och arbetsplats medges i allmänhet avdrag med
belopp motsvarande vad det kostar att anlita allmänna kommunikationsmedel.
Under vissa förutsättningar medges dock avdrag för bil. Härför krävs att
arbetsplatsen ligger på ett visst minsta avstånd från bostaden och att den
skattskyldige gör en viss minsta tidsvinst - två timmar - vid resor med bil
jämfört med om resorna företas med allmänna kommunikationsmedel.
Dessa inskränkningar gäller dock inte för skattskyldiga som på grund av
ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakade att använda bil för sina resor
och inte heller för skattskyldiga som regelmässigt använder bil i tjänsten. När
bestämmelserna ändrades år 1981 (prop. 1981/82:118, SkU 44, rskr 285)
skrevs kraven på tidsvinst och på visst minsta avstånd mellan bostaden och
arbetsplatsen in i lagtexten. Tidigare hade dessa endast funnits i form av
anvisningar från RSV.

Också den ovillkorliga rätten till avdrag för bil vid regelmässig användning
av denna i tjänsten lagfästes i det sammanhanget. Tillämpningen blev aktuell
första gången vid 1983 års taxering.

Trots att begreppet ”regelmässigt” funnits i rättstillämpningen redan
innan det skrevs in i lagen uppkom osäkerhet hur begreppet skulle tolkas.
Enligt en rekommendation från en arbetsgrupp med företrädare för RSV och
länsstyrelserna till de olika länens skattechefer inför 1983 års taxering skulle
med regelmässig användning i tjänsten förstås att bilen användes minst 160 av
årets genomsnittligen 220-230 arbetsdagar i tjänsten.

Bedömningen av begreppet ”regelmässigt” har skiftat i olika delar av
landet. Det är mot den bakgrunden som regeringen i propositionen föreslår
ett förtydligande i form av en precisering av hur många dagar en bil bör
användas i tjänsten för att man på den grunden skall kunna godkänna avdrag
för kostnader för resor med bil mellan bostad och arbetsplats. Förslaget
innebär att en skattskyldig som använder bil i tjänsten minst 60 dagar per år
och därvid kör minst 300 mil i tjänsten skall få avdrag för kostnader för resor
med bil till och från arbetet under de dagar som bilen används i tjänsten.
Används bilen i tjänsten under minst 160 dagar per år medges av förenklingsskäl
avdrag under alla de dagar som bilen används för resor mellan bostaden

SkU 1983/84:16

och arbetsplatsen. Även i detta fall skall som villkor för avdragsrätt av
förenklingsskäl gälla en viss minsta körsträcka av 300 mil.

Knut Wachtmeister (m) yrkar i motion 232 att avdrag för resor till och från
arbetet med bil skall medges för de dagar bilen används i tjänsten när dessa är
minst tio per år och körsträckan i tjänsten uppgår till i genomsnitt minst 5 mil
per dag eller sammanlagt 300 mil per år.

Stig Josefson m. fl. (c) yrkar i motion 235 att avdrag för bilresor till och
från arbetet skall medges för alla de dagar då bilen faktiskt använts i tjänsten
och oavsett antalet i tjänsten körda mil, att samma rätt till avdrag skall gälla
redan vid 1983 års taxering och att riksdagen hos regeringen begär att särskild
information om en sådan retroaktiv avdragsrätt tillställs allmänheten.

Också Kjell Johansson m. fl. (fp) anser att rätten till avdrag för bilresor till
och från arbetet bör gälla oberoende det antal mil bilen körts i tjänsten.
Avdrag bör enligt deras motion 250 beviljas för alla dagar som bilen körts i
tjänsten under förutsättning att antalet dagar är minst 60.

Rätten till avdrag för bilresor till och från arbetet berör ett mycket stort
antal skattskyldiga. Inte minst av administrativa skäl och från kontrollsynpunkt
är det enligt utskottets mening därför angeläget att reglerna om detta
avdrag utformas så att de blir någorlunda lättillämpade i praktiken; Detta
torde förutsätta att avdragsrätten bedöms med utgångspunkt i en schablon.
En schablon kan av naturliga skäl inte ge ett i alla lägen tillfredsställande
resultat. Med den utformning schablonen erhållit i propositionen har man,
såvitt utskottet kan bedöma, tillgodosett kravet på enkelhet i den praktiska
tillämpningen och samtidigt tagit rimlig hänsyn till de skattskyldigas intresse.
Utskottet anser således att schablonen är väl avvägd och vill i sammanhanget
understryka att det lägsta dag- resp. milantal som satts som gräns för rätten
till bilavdrag för resor till och från arbetet gäller beskattningsåret i dess
helhet. Man skall således ta hänsyn till om det varit praktiskt möjligt att
använda bilen hela eller endast en del av året. Som exempel på omständigheter
som kan föranleda att man godtar ett färre antal dagar än de angivna
nämns i propositionen att den skattskyldige på grund av sjukdom, militärtjänstgöring,
utlandsvistelse eller liknande varit förhindrad att arbeta hela
året eller att anställningen varat endast en del av året.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen. Utskottet avstyrker
följaktligen motionerna 232, 235 och 250 i denna del.

Utskottet anser det av flera skäl inte heller lämpligt medge att de nya
bestämmelserna tillämpas retroaktivt vid 1983 års taxering och avstyrker
följaktligen motion 235 också i denna del.

Bilavdragets storlek

Enligt nu gällande bestämmelser för beräkning av kostnader vid resor med
bil mellan bostad och arbetsplats tas hänsyn till både kostnader som är direkt
beroende av körd vägsträcka - milbundna eller rörliga kostnader- och övriga

SkU 1983/84:16

kostnader - årsbundna eller fasta kostnader. Avdrag för fasta kostnader
hänförs därvid till en begränsad körsträcka. Fasta kostnader är bl. a.
kostnader för inköp av bil, för skatt och försäkring samt för garage. Bland de
rörliga kostnaderna återfinns bl. a. kostnader för bensin samt reparation och
underhåll.

Enligt av RSV utfärdade föreskrifter för den närmare beräkningen av
avdraget medges avdrag för såväl fasta som rörliga kostnader för varje körd
mil t. o. m. 1 000 mil och därutöver endast för rörliga kostnader. Avdraget
har inför 1984 års taxering fastställts till 10:20 kr. per mil för resor t. o. m.
1 000 mil och till 6:20 per mil för körsträckor därutöver.

I propositionen föreslås att man vid beräkning av avdraget för bilresor skall
beakta endast rörliga kostnader. För att en sådan förändring inte skall få
alltför kraftig effekt föreslås att begränsningen skall ske successivt så att
avdraget per mil för körsträckor t. o. m. 1 000 mil låses vid högst den nivå
som gäller vid 1984 års taxering, 10:20 kr. per mil, så länge de av RSV
beräknade rörliga kostnaderna per mil inte överstiger detta belopp.

I motionerna 232 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) och 235 av Stig Josefson
m. fl. (c) yrkas att även fasta kostnader skall beaktas vid beräkning av
bilavdraget. Motionärerna bakom motion 250, Kjell Johansson m. fl. (fp),
anser sig kunna acceptera den föreslagna begränsningen av bilavdragets
storlek men endast under förutsättning att den nu gällande tidsvinstgränsen
för avdragsrätt, två timmar, bestäms till en och en halv timme.

I likhet med departementschefen anser utskottet det befogat att man vid
beräkning av avdraget för bilresor beaktar endast rörliga kostnader.
Sannolikheten talar enligt utskottets mening för att de flesta skattskyldiga
med avdrag för kostnader för bilresor mellan bostad och arbetsplats skulle ha
innehaft bil även om de inte använt den för resor till och från arbetsplatsen.
På grund härav och då det inte bör komma i fråga att återinföra en
tidsvinstgräns på en och en halv timme vid bedömning av avdragsrätten
avstyrker utskottet motionerna 232, 235 och 250 även i denna del.

Tidsvinstgränsen tas också upp av Knut Wachtmeister m. fl. (m) i motion
232 men från en annan utgångspunkt. Beräkningen av tidsvinst sker med
utgångspunkt i den sammanlagda tidsvinsten för fram och återresa mellan
bostad och arbetsplats. I praxis medräknas därvid inte den tid det tar att
lämna och hämta barn på daghem. Motionärerna anser att så bör ske och
yrkar att riksdagen skall meddela ett beslut av den innebörden.

Utskottet anser att beräkningen av tidsvinst vid användning av bil jämfört
med allmänna kommunikationsmedel i princip endast bör avse tidsåtgången
för att komma till och från arbetsplatsen inkl. naturligtvis den tid som går åt
för att uppsöka och att gå till och från parkeringsplats. Ett avsteg från denna
princip skulle enligt utskottets mening medföra kontroll- och tillämpningssvårigheter.
I sammanhanget bör framhållas att omkostnader för barn i
princip inte beaktas på annat sätt vid beskattningen än genom förvärvsavdrag.
Utskottet avstyrker således motion 232 även i denna del.

SkU 1983/84:16

Arbetskläder

När schablonavdraget för arbetskläder infördes 1975 var avsikten att det
skulle gälla endast vid 1976-1978 års taxeringar. Sedermera har det förlängts
vid två tillfällen. Den senaste förlängningen gäller t. o. m. detta års taxering.

Mot bakgrunden av att riksdagen genom lagstiftning 1982 infört en
bestämmelse om schablonavdrag i inkomstkällan tjänst anser departementschefen
för sin del att anledning saknas att ytterligare förlänga giltigheten av
detta avdrag.

Stig Josefson m. fl. (c) är av annan uppfattning och yrkar i motion 235 att
avdraget görs permanent.

Genom det nya schablonavdraget i inkomstskällan tjänst torde enligt
utskottets mening det särskilda avdraget för arbetskläder numera sakna
nämnvärd betydelse. Med hänsyn härtill och då kostnader för skyddsutrustning
och skyddskläder även i fortsättningen skall vara avdragsgilla vid
taxeringen avstyrker utskottet motion 235 i denna del.

Övriga frågor

Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ökade levnadskostnader

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:68 avslår
motionerna 1983/84:232 yrkande 4,1983/84:250 yrkande 1, och
1983/84:243,

2. beträffande likformiga traktamentsbestämmelser
att riksdagen avslår motion 1983/84:231,

3. beträffande avdrag för bilresor tillföljd av användning av bil i
tjänsten

att riksdagen med bifall till propositionen avslår motionerna
1983/84:232 yrkande 1,1983/84:235 yrkandena 1 a, 1 b, 2 och 3
samt 1983/84:250 yrkande 2,

4. beträffande fasta kostnader

att riksdagen med bifall till propositionen avslår motionerna
1983/84:232 yrkande 3 och 1983/84:235 yrkande 1 c,

5. beträffande tidsvinst om en och en halv timme
att riksdagen avslår motion 1983/84:250 yrkande 3

6. beträffande tidsvinstberäkning

att riksdagen avslår motion 1983/84:232 yrkande 2,

SkU 1983/84:16

7. beträffande arbetskläder

att riksdagen avslår motion 1983/84:235 yrkande 4,

8. beträffande författningsförslagen

att riksdagen på grund av vad utskottet ovan anfört och
hemställt antar det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändringen
att punkt 3 av anvisningarna till 33 § erhåller följande
som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Anvisningar

till 33 §

3. Har skattskyldig

I första stycket avsedd ökning i
levnadskostnaden skall, där den
skattskyldige icke visar större ökning,
anses hava uppgått till ett belopp
motsvarande den ersättning
som av arbetsgivaren utgivits för
kostnadens täckande (traktamente),
dock högst till belopp som i enlighet
med vad nedan i detta stycke sägs
motsvara största normala ökning i
levnadskostnaden. Riksskatteverket
fastställer för varje kalenderår ett
belopp (normalbelopp) motsvarande
största normala ökning i levnadskostnaden
för ett dygn. Har resan
varit förenad med övernattning skall
den anses hava varat det antal dygn
som motsvarar antalet övernattningar.
Har resan ägt rum utan samband
med övernattning skall såsom största
normala ökning i levnadskostnaden
räknas: fyra tiondels normalbelopp,
när förrättningen varat mer än tio
timmar i följd, samt två tiondels
normalbelopp, när förrättningen eljest
varat mer än fyra timmar i följd.
Omfattar vistelse på en och samma
ort längre tid än 15 dygn i följd, skall
från och med det sextonde dygnet
såsom största normala ökning i levnadskostnaden
räknas sex tiondelar
av normalbeloppet. Vid 1984 och
1985 års taxeringar skall för skattskyldig
som under anställning vid
företag inom byggnads- och anläggningsbranschen
fortlöpande haft sin

kostnaderna avdragas.

I första stycket avsedd ökning i
levnadskostnaden skall, där den
skattskyldige icke visar större ökning,
anses hava uppgått till ett belopp
motsvarande den ersättning
som av arbetsgivaren utgivits för
kostnadens täckande (traktamente),
dock högst till belopp som i enlighet
med vad nedan i detta stycke sägs
motsvara största normala ökning i
levnadskostnaden. Riksskatteverket
fastställer för varje kalenderår ett
belopp (normalbelopp) motsvarande
största normala ökning i levnadskostnaden
för ett dygn. Har resan
varit förenad med övernattning skall
den anses hava varat det antal dygn
som motsvarar antalet övernattningar.
Har resan ägt rum utan samband
med övernattning skall såsom största
normala ökning i levnadskostnaden
räknas: fyra tiondels normalbelopp,
när förrättningen varat mer än tio
timmar i följd, samt två tiondels
normalbelopp, när förrättningen eljest
varat mer än fyra timmar i följd.
Omfattar vistelse på en och samma
ort längre tid än 15 dygn i följd skall
från och med det sextonde dygnet
såsom största normala ökning i levnadskostnaden
räknas sex tiondelar
av normalbeloppet. Vid 1984 och
1985 års taxeringar skall för skattskyldig
som vid arbete inom byggnads-
och anläggningsbranschen
fortlöpande haft sin arbetsplats för -

SkU 1983/84:16

Regeringens förslag

arbetsplats förlagd till en och samma
ort utanför den vanliga verksamhetsorten
under längre tid än två år för
tid därefter såsom största normala
ökning i levnadskostnaden anses ett
belopp motsvarande den del av normalbeloppet
som avser kost vid förrättning
som pågått längre tid än 15
dygn ökat med faktisk kostnad för
logi på arbetsorten. Vill skattskyldig
visa att kostnadsökningen i en och
samma tjänst varit större än avdrag
som beräknats i enlighet med vad nu
sagts, skall utredningen avse hans
samtliga förrättningar i nämnda
tjänst under beskattningsåret; dock
att i fråga om avdrag för ökning i
levnadskostnaden från och med det
sextonde dygnet i följd på en och
samma ort eller under förrättning å
utrikes ort levnadskostnadsökningen
må beräknas för varje förrättning
för sig.

Avdrag för

Oavsett vad

Utskottets förslag

lagd till en och samma ort utanför
den vanliga verksamhetsorten under
längre tid än två år för tid därefter
såsom största normala ökning i levnadskostnaden
anses ett belopp
motsvarande den del av normalbeloppet
som avser kost vid förrättning
som pågått längre tid än 15 dygn ökat
med faktisk kostnad för logi på arbetsorten.
Vill skattskyldig visa att
kostnadsökningen i en och samma
tjänst varit större än avdrag som
beräknats i enlighet med vad nu
sagts, skall utredningen avse hans
samtliga förrättningar i nämnda
tjänst under beskattningsåret; dock
att i fråga om avdrag för ökning i
levnadskostnaden från och med det
sextonde dygnet i följd på en och
samma ort eller under förrättning å
utrikes ort levnadskostnadsökningen
må beräknas för varje förrättning
för sig.

skall utföras.

- 2 mom. sägs.

Stockholm den 9 december 1983

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Valter Kristenson
(s), Stig Josefson (c), Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren
(m), Ingemar Hallenius (c), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell
Johansson (fp), Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s), Anna Lindh (s) och
Ewy Möller (m).

* Ej närvarande vid justeringen.

SkU 1983/84:16

Reservationer

Ökade levnadskostnader (moni. 1)

1. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med
”Förslaget i” och slutar på s. 11 med ”motion 232 i denna del” bort ha
följande lydelse:

De skäl som departementschefen åberopar för att i fråga om anställda
inom byggnads- och anläggningsbranschen utvidga rätten till avdrag enligt
schablon kan enligt utskottets mening med fog göras gällande även i fråga om
andra yrkeskategorier. Av rättviseskäl bör därför den provisoriska lagstiftningen
gälla utan den i propositionen föreslagna begränsningen.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:250 yrkande 1, med
anledning av motionerna 1983/84:232 yrkande 4 och 1983/
84:243 samt med avslag på proposition 1983/84:68 i denna del
beslutar att undantag från tvåårsregeln vid 1984 och 1985 års
taxering skall gälla utan begränsning till byggnads- och anläggningsbranschen.

Avdrag för bilresor till följd av användning av bil i tjänsten (mom. 3)

2. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m) och Ewy Möller (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Rätten
till” och slutar med ”235 också i denna del” bort ha följande lydelse:
Enligt propositionen krävs för rätt till avdrag för bilresor till och från
arbetet att bilen använts i tjänsten minst 60 dagar och att den under samma
tid körts minst 300 mil i tjänsten. Enligt utskottets mening är denna schablon
alltför snäv. Rätten till avdrag bör rimligen gälla utan någon begränsning till
ett visst minsta antal dagars användning av bilen i tjänsten. En förutsättning
för avdragsrätt bör däremot vara att körsträckan i tjänsten inte är alltför kort.
Enligt utskottets mening får 2 mil anses innebära en rimlig avvägning. Denna
gräns bör dock inte gälla i sådana fall då arbetstagaren är skyldig att ha bilen
till hands på arbetsplatsen. För avdragsrätt bör alltså krävas antingen att
bilen körs minst två mil i tjänsten de dagar den används för resor till och från
arbetet eller att arbetstagaren är skyldig att ha bilen till hands på arbetsplatsen.
Förslag av nu angiven innebörd bör föreläggas riksdagen snarast.

SkU 1983/84:16

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

att riksdagen med avslag på propositionen i denna del samt med
anledning av motionerna 1983/84:232 yrkande 1, 1983/84:235
yrkandena 1 a och 1 b och 1983/84:250 yrkande 2 samt med
avslag på motion 1983/84:235 yrkandena 2 och 3 beslutar att
kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen i de fall bilen
används i tjänsten skall vara avdragsgilla i enlighet med vad
utskottet anfört.

3. Kjell Johansson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s.12 som börjar med ”Rätten
till” och slutar med ”235 också i denna del” bort ha följande lydelse:

För att få avdrag för bilresor till och från arbetet när bilen används i
tjänsten krävs enligt propositionen antingen att antalet dagar då bilen
används för tjänstekörning uppgår till minst 60 - man får då avdrag för resor
till och från arbetet de dagar bilen använts i tjänsten - eller att bilen använts
för tjänsteuppdrag 160 dagar om året, då man får avdrag för alla de dagar som
bilen använts för resor till och från arbetet. I båda fallen krävs emellertid att
antalet i tjänsten körda mil uppgår till minst 300 mil för år räknat. Detta
innebär att den som använder bilen 60 dagar om året i tjänsten måste köra 5
mil om dagen för att erhålla avdrag medan det för den som använder bilen
160 dagar om året i tjänsten räcker med en daglig körsträcka om mindre än 2
mil för att avdragsrätt skall föreligga.

Enligt utskottets mening måste en bestämmelse med den innebörden te sig
svårbegriplig för de skattskyldiga och tillämpningen av den komma att bli
administrativt svårhanterlig. Schablonen bör enligt utskottets mening därför
förenklas så att avdrag för resor till och från arbetet medges för alla de dagar
bilen används i tjänsten, förutsatt att antalet sådana dagar uppgår till minst 60
för år räknat. Någon begränsning till visst minsta antal körda mil i tjänsten
bör alltså enligt utskottets mening inte gälla.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:250 yrkande 2 samt
med anledning av propositionen i denna del och motionerna
1983/84:232 yrkande 1,1983/84:235 yrkandena 1 a och 1 b samt
med avslag på motion 1983/84:235 yrkandena 2 och 3 beslutar
att kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen i de fall
bilen används i tjänsten skall vara avdragsgilla i enlighet med
vad utskottet anfört.

SkU 1983/84:16

Fasta kostnader (moni. 4)

4. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m) och Ewy Möller (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”1 likhet”
och slutar med ”250 även i denna del” bort ha följande lydelse:

I propositionen åberopas som enda skäl för att vid beräkning av
bilavdragets storlek undanta de fasta kostnaderna den omständigheten att de
skattskyldiga sannolikt skulle innehaft bil även om de inte behövt använda
den för resor till och från arbetet. Detta skäl finner utskottet inte bärande.
De fasta kostnaderna blir liksom de rörliga högre ju fler mil som körs. Härtill
kommer att i många familjer båda makarna måste ha tillgång till bil för att
komma till och från sina arbeten. Förslaget i propositionen har också
regionalpolitiska nackdelar genom att det slår hårdast mot de hushåll som
saknar tillgång till kollektiva trafikmedel.

dels att utskottet under mom 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:232 yrkande 3 och
1983/84:235 yrkande 1 c samt med avslag på propositionen i
denna del beslutar att avdrag för resor med bil till och från
arbetet skall bestämmas med hänsyn till både årsbundna och
milbundna kostnader.

Tidsvinst om en och en halv timme (mom. 5)

5. Kjell Johansson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”1 likhet”
och slutar med ”250 även i denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i och för sig acceptera att man vid beräkning av bilkostnadsavdraget
undantar de fasta kostnaderna. Om man accepterar en sådan
förändring av bilavdragets storlek bör man emellertid enligt utskottets
mening inte kräva en så stor tidsvinst som två timmar vid jämförelse med
allmänna kommunikationsmedel. Utskottet tillstyrker, under förutsättning
att förslaget om bilavdragets beräkning antas av riksdagen, således yrkandet i
motion 250 om en nedsättning av tidsvinsten från två timmar till en och en
halv timme.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

att riksdagen, under förutsättning att förslaget i propositionen om
beräkning av avdrag för bilresor mellan bostaden och arbetsplatsen
antas av riksdagen, med anledning av motion 1983/
84:250 yrkande 3 hos regeringen begär förslag om sådan
ändring av punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
(1928:370) att tidsgränsen sätts ned från två timmar till en
och en halv timme.

SkU 1983/84:16

Tidsvinstberäkning (morn. 6)

6. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m )
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med
”Utskottet anser” och slutar med ”232 även i denna del” bort ha följande
lydelse:

Vid beräkning av tidsvinst vid färd med bil mellan bostad och arbetsplats
får medräknas den tid det tar att leta upp parkeringsplats och att gå till och
från parkeringsplatsen. Enligt utskottets mening bör vid tidsvinstberäkningen
rimligen också beaktas den tid det tar att hämta och lämna barn på daghem
o. d. Utskottet tillstyrker därför motionen i denna del. Ett förslag bör snarast
föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:232 yrkande 2 hos
regeringen begär att förslag snarast föreläggs riksdagen att vid
beräkning av tidsvinst vid användning av bil för resa mellan
bostad och arbetsplats också skall beaktas tidsåtgången för att
hämta och lämna barn på daghem o. d.

Författningsförslagen (mom. 8)

7. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m)
anser under åberopande av vad som anförts och hemställts i reservation 1 att
utskottet under mom. 8 i motsvarande del bort hemställa

att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) beslutar att
den mening i andra stycket av punkt 3 av anvisningarna till 33 §
som börjar med ”Vid 1984” och slutar med ”på arbetsplatsen”
skall ha följande lydelse:

Vid 1984 och 1985 års taxeringar skall för skattskyldig som fortlöpande haft
sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten
under längre tid än två år för tid därefter såsom största normala ökning i
levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet
som avser kost vid förrättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med
faktisk kostnad för logi på arbetsorten.

8. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m) och Ewy Möller (m) anser under åberopande
av vad som anförts och hemställts i reservationerna 2 och 4 att utskottet under
mom. 8 i motsvarande delar bort hemställa

SkU 1983/84:16

att riksdagen ifråga om det vid propositionen fogade förslaget till
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) beslutar att
punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 33 § skall ha
följande lydelse:

Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga
kostnader för mindre bil och med hänsyn till både de kostnader, som är direkt
beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader), och övriga kostnader
för bilen (årsbundna kostnader). De årsbundna kostnaderna skall fördelas
mellan körning, som avser resor till och från arbetsplatsen, och annan
körning på grundval av en beräkning av genomsnittliga årliga körsträckor för
de båda slagen av körning. Den andel av de årsbundna kostnaderna som
belöper på resor till och från arbetsplatsen skall för mil räknat motsvara det
belopp, som behövs för att den skattskyldige skall erhålla fullt avdrag för
nämnda andel av kostnaderna, när den sammanlagda årliga körsträckan för
resor till och från arbetsplatsen motsvarar den schablonmässigt beräknade
genomsnittliga körsträckan för sådana resor. För körsträcka därutöver skall
avdraget avse endast de milbundna kostnaderna. Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifter
för beräkningen av avdrag i dessa fall.

9. Kjell Johansson (fp) anser under åberopande av vad som anförts och
hemställts i reservation 3 att utskottet under mom. 8 i motsvarande del bort
hemställa

att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) beslutar att
punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 33 § skall ha
följande lydelse:

SkU 1983/84:16

Särskilt yttrande

Morn. 2. Stig Josefson och Ingemar Hallenius (båda c) anför:

Av propositionen framgår att en arbetsgrupp med företrädare för RSV och
länsstyrelserna inför 1983 års taxering utfärdat en rekommendation till de
olika länens skattechefer enligt vilken med regelmässig användning i tjänsten
borde förstås att bilen används minst 160 dagar av årets genomsnittligen
220-230 arbetsdagar. Denna rekommendation har i frågasatts och därför inte
tillämpats fullt ut vid taxeringen. Bedömningen har vid 1983 års taxering
skiftat starkt i olika delar av landet. I vissa län har tillämpningen varit rigorös
och avdrag har vägrats så snart bilen inte använts 160 dagar i tjänsten. I andra
har tillämpningen varit förmånligare för de skattskyldiga.

Vi finner det från rättvisesynpunkt otillfredsställande att taxeringarna år
1983 blivit så olikformiga i skilda delar av landet, och vi förutsätter att
skattedomstolarna vid prövning av besvär över 1983 års inkomsttaxering
beaktar de generösare regler i fråga om bilavdrag som skall gälla fr. o. m.
inkomståret 1984.

minab/gotab Stockholm 1983 77381