Skatteutskottets betänkande 1983/84:16

om vissa avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande, m. m. (prop. 1983/84:68)

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1983/84:68 att riksdagen antar ett vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

I proposilionen läggs förslag fram om en ändring av bestämmelserna om avdrag för ökade levnadskostnader. Ändringen rör vissa skattskyldiga som är anställda vid företag inom byggnads- och anläggningsbranschen. Enligt nu rådande ordning medges normall inle avdrag för ökade levnadskostnader med belopp motsvarande uppburet traktamente under längre tid än tvä år vid arbele på samma anläggningsarbetsplals utanför den vanliga verksamhetsorlen. 1 propositionen föreslås all de även efler tväårsperio-den skall medges avdrag för ökade levnadskostnader enligt likartade principer. Bestämmelsen föresläs gälla under ett övergångsskede och tillämpas endast vid 1984 och 1985 års taxeringar.

En annan fråga som las upp i propositionen gäller avdraget för kostnader för resor med bil mellan bostad och arbetsplats när bil används i ijänslen. Det föresläs etl förtydligande av de krav som gäller för atl sådant avdrag skall medges. Förslaget innebär även en viss uppmjukning av vad som följer enligt nu gällande regler. De nya reglerna föresläs i huvudsak bli tillämpliga första gången vid 1984 års laxering. Samtidigt föreslås viss ändring av beräkningsgrunderna för avdraget för bilkostnader vid resor mellan bostad och arbetsplats. Denna ändring föresläs tillämpas fr. o.m. 1985 års laxering.

Vidare föresläs en teknisk ändring i fråga om avdrag för skyddsutrustning och skyddskläder fr. o. m. 1984 års taxering.

Slutligen föreslås en bestämmelse om att vatienföroreningsavgift enligt lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg skall anses utgöra en icke avdragsgill kostnad.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1983/84. 6 saml. Nr 16

SkU 1983/84:16

SkU 1983/84:16 2

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs atl 20 S saml punkterna 3, 4 och 5 av anvisningarna till 33 § kommunalskaltelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 S'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas frän samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt), som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Att koncernbidrag, som inte utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 § 3 mom.

Avdrag får inte göras för:

den skatlskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom vad skattskyldig utgetl som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 S;

värdet av arbete, som i den skatlskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skaitskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 är;

ränta på den skatlskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning pä skuld;

avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973: 349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift enligl lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.;

avgift enligl 99 a S utlänningslagen (1980: 376);

avgift enligt 26 S arbetstidslagen (1982:673);

straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;

belopp, för vilkel arbetsgivare är belalningsskyldig enligl 75 S uppbördslagen (1953: 272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av underlåtenhet all göra avdrag enligt lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel belräffande vissa uppdragsersäitningar;

avgift enligl lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift;

överförbrukningsavgift enligl ransoneringslagen (1978:268);

valtenföroreningsavgifi enligl lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg:

riintii p;i lånat kapiial lill den del räntan läcks av sådant statligt bidrag som avses i punkl 7 av anvisningarna till 24 S;

k;ipitulförlusi m. m. i vidare mån än som får ske enligl 36S.

(Se vidare anvisningarna.)

' .Scnasle lydelse 1982: 1208.

Anvisningar

lill 33 § 3." Har skallskyldig i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verk-samhelsorten, äger han räll all åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för själva resan ulan jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som den skattskyldige kan hava fått vidkännas på den grund, atl han vislats utom sin vanliga verksamhetsorl, såsom för hotellrum, ökad kosinad för föda o. s. v. Därest i tjänst, som avses i punkl 4 andra stycket av anvisningarna lill 32 §, anvisais särskild ersältning för koslnaderna, får avdrag dock icke äga rum. Hava jämlikt 25 § första stycket 3) taxeringslagen traktamenlser-sällningar och andra ersättningar icke upptagits såsom intäkt, må ej heller de emot ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.

I första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall, där den skaitskyldige icke visar slörre ökning, anses hava uppgått till etl belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens läckande (traktamente), dock högst lill belopp som i enlighet med vad nedan i detla stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varil förenad med övernattning skall den anses hava varat det antal dygn som molsvarar antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med övernattning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp, når förrättningen varat mer än lio timmar i följd, saml två tiondels normalbelopp, när förrättningen eljest varat mer än fyra limmar i följd. Omfattar vistelse pä en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med del sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbe-loppel. Vill skatlskyldig visa all kosinadsökningen i en och samma tjänst varit större än avdrag som

I första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall, där den skaitskyldige icke visar större ökning, anses hava uppgått lill ett belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (traktamente), dock högst lill belopp som i enlighet med vad nedan i detta stycke sägs molsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ell belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ell dygn. Har resan varil förenad med övernattning skall den anses hava varat del antal dygn som molsvarar antalet övernallningar. Har resan ägt rum utan samband med övernattning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp, när förrättningen varat mer än lio timmar i följd, saml två tiondels normalbelopp, när förrättningen eljest varat mer än fyra limriiar i följd. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbe-loppel. Vid 1984 och 1985 års taxeringar skall för skatlskyldig som under anställning vid företag inom

beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrätlningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock alt i fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden frän och med det sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förrättning ä utrikes ort levnadskoslnadsökning-en må beräknas för varje förrättning för sig.

hygginuls- f)( /; antäggningshran-sclien fortlöpande haft sin arbetsplats f(>rlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsor-ten under längre tid än Ivå år för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses etl belopp motsvarande den del av normalheloppet som avser kost vid förrältiiing som pågått längre tid än 15 dygn ökal med faktisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skatlskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma tjänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock att i fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden från och med del sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förrättning å utrikes ort levnadskostnadsökningen må beräknas för varje förrättning för sig.

Avdrag för ökade levnadskostnader ar däremot icke medgivet enbart på den grund, att den skaitskyldige har sill arbete på annan ort än den, där han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig pä annan ort un den. där han har tjänst eller anställning, eller anlagil arbele, som skall uiföras på annan ort än den, där han är bosati, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag medgives dock för del fall, atl anställningen avser endast en kortare tid eller skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skaitskyldige skull avfiytia till den ort. där arbelel skall ulföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skatlskyldig. som på grund av sitt arbete bosalt sig pä annan ort än den där hans familj iir bosalt, därest del med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke skäligen kan ifrågasättas, att familjen skall avflytta till den skattskyldiges bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranledes av den skilda bosättningen. Orn båda makarna äro herätligade lill sådant avdrag, skall, där makarna ej överenskommit om annan fördelning, det sammanlagda avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts skall, säviti avser makar, icke iiga tillämpning i fall som i 52 S 2 mom. sägs.

4.' Även för del fall. alt skallskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt iivdraga skälig kostnad för resor till och frän arbetsplatsen, där denna varil

' Sen:isie IvdeKc I9!

Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och det klart framgår atl användandet av egen bil för resa till och från arbelsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på minst tvä timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till både de kostnader, som är direkt beroende av körd vägslräcka (milbundna kostnader), och övriga kostnader för bilen (års-bundna kostnader). De årsbiindna kostnaderna skall fördelas mellan körning. som avser resor lill och från arbetsplatsen, och annan körning på grundval av en beräkning av genomsnittliga årliga körsträckor för de båda slagen av körning. Den andel av de årsbiindna kostnaderna som belöper på resor till och från arbetsplatsen skall för mil räknat motsvara det belopp, som behövs för att den skattskyldige skall erhålla fullt avdrag för nämnda andel av kostnaderna, när den sammanlagda årliga körsträckan för resen- till och från arbetsplatsen motsvarar den schablonmässigt beräknade genomsnittliga körsträckan för sådana resor. För körslräcka därutöver skall avdraget avse endast de milbundna kostnaderna. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.

För skatlskyldig som regelmässigt använder bil i tjänsten eller som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad all använda bil tillämpas inle bestämmelserna i andra stycket. Detsamma

Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil för resa till och från arbelsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också om den skaitskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar jör. år räknat for de dagar som bilen (invänds i tjänsten. Om bilen används i tjänsten under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla de dagar som bilen används för resor inellan bostad och arbetsplats. Användning i tjänsten beaktas dock endasl om den uppgår till minst 300 mil jör år räknat. Avdraget skall bestämmas enligt schablon pä grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till de kostnader, som är direkt beroende av körd vägslräcka (milbundna kostnader). Regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil tillämpas inte beslämmelserna i andra stycket. Delsamma gäller skatt-skyldig som är tvungen att använda

5,-' Vid 1979-1983 års laxeringar gäller följande.

Avdrag medgives skatlskyldig för kostnader för skyddsutrustning och skytldskläder som har varit nödvändiga för arbetets fullgörande. Med skyddsutrustning av.ses bland annat hjälm, skyddsglasögon, hörselskydd och skodon med stål-hatta. Med skyddskläder avses så-d;ina kliider, som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande ämnen, mekaniska skador eller mot väta. värme eller kyla som i huvudsak har andra orsaker än klimatförhållandena.

Skaltskyldig som på grund av sitt arbele har hafl icke oväsentliga kostnader utöver det norinala för andra arbetskläder an sådana som avses i andra slyckel är i anledning härav berättigad till avdrag med 300 kronor för år räknat. Avdrag medgives endasl om de ökade kosl-nadenni beror på att arbetskläderna på grund iiv arbe te is beskaf-fenliel iilsälles för starkt slitage, kraftig nedsmutsning eller annars förbrukas osedvanligt snabbt.

Riksskatteverket fastställer årligen förteckning över yrkesgrupper som kan anses ha kostnader enligl tredje stycket.

5, Avdrag medgives skallskyldig för kostnader för skyddsutrustning och skyddskläder som har varit nödvändiga för arbetets fullgörande. Med skyddsutrustning avses bland annat hjälm, skyddsglasögon, hörselskydd och skodon med stål-hälla. Med skyddsklädcr avses sådana kläder, som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande ämnen, mekaniska skador eller mot väta. värme eller kyla som i huvudsak har andra orsaker an klimatförhållandena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och lillämpas såvitt gäller 20*) och bestämmelsen om beräkning av kostnader för resa med egen bil i punkl 4 andra stycket av anvisningarna lill 33 § första gången vid 1985 års laxering och i övrigt första gången vid 1984 års laxering. De nya bestämmelserna i sistnämnda lagrum om beräkning av kostnader för resa med egen bil lillämpas dock inle i den mån det förhållandet att årsbundna kostnader inle längre beaktas leder till atl milkostnader beräknas med lägre belopp ån vid 1984 års taxering. 1 fråga om resor som har företagils före ikraftträdandet tillämpas inte den nya bestämmelsen i punkt 4 andra stycket tjärde meningen av anvisningarna till 33 § om bilen har använts i tjänsten minst 160 dagar för år räknat.

Senaste Ivdelse 1981:999,

SkU 1983/84:16 7

Motionerna

1983/84:231 av Gunnar Björk i Gävle (c) och Arne Fransson (c)

I motionen yrkas att riksdagen ger regeringen till känna samma irakta-mentsregler skall gälla oavsett arbetsgivare.

1983/84:232 av Knut Wachtmeister m. fi. (m) I motionen yrkas

1. atl riksdagen beslutar alt avdrag för resor till och från arbetet även skall medges för de dagar som bilen används i tjänsten om den anställde använder bilen i tjänsten minst tio dagar per år och denna användning uppgår till i genomsnitt minst 5 mil per dag eller sammanlagt minst 300 mil per år,

2. att riksdagen beslutar att i tidsvinsten för bilresor till och från arbetet också skall medräknas resor för att hämta och lämna småbarn,

3. att riksdagen avslår förslaget till begränsning av bilreseavdraget,

4. att riksdagen med avslag på förslaget till utsträckta avdrag för ökade levnadskostnader för anläggningsarbetare hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med vad som i motionen anförts.

1983/84:235 av Sfig Josefson m. fl. (c) I motionen yrkas

1. att riksdagen med ändring av regeringsförslaget i fråga om avdrag för
bilresor till och från arbetet beslutar

a) att avdrag skall medges för alla de dagar då bilen faktiskt har använts i tjänsten,

b) att avdrag skall medges utan den begränsning till 300 tjänstemil per år som angivits i propositionen,

c) att avdrag skall medges även för fasta kostnader,

2. att riksdagen beslutar att rätt till avdrag i enlighet med vårt yrkande under 1 skall gälla även vid 1983 års taxering,

3. att riksdagen hos regeringen begär att särskild information utgår till allmänheten om avdragsrätten vid 1983 års taxering,

4. att riksdagen beslutar att avdraget för arbetskläder enligt punkt 5 av anvisningarna till 33 § KL skall gälla utan tidsbegränsning.

1983/84:243 av Tommy Franzén (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar uttala vad som i motionen anförts beträffande tillämpningen av de utvidgade reglerna om rätt lill avdrag för ökade levnadskostnader.

1983/84:250 av Kjell Johansson m. fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att i anvisningarna till 33 § KL, punkt 3 andra stycket orden "under anställning vid företag inom byggnads- och anläggningsbranschen" utgår.

SkU 1983/84:16 8

2. atl riksdagen beslutar all i anvisningarna till 33 § KL, punkt 4 andra stycket orden "Om bilen år räknat." utgår,

3. att riksdagen beslutar atl i anvisningarna till 33 § KL, punkt 4 andra stycket tidsgränsen "två limmar" ändras till "en och en halv timme".

Utskottet

I propositionen lägger regeringen fram förslag om ändring av bestämmelserna om avdrag för ökade levnadskostnader. Ändringarna avser anställda inom byggnads- och anläggningsbranscherna.

Vidare föreslås nya regler i vissa fall i fråga om avdrag för kostnader för resor med bil mellan bostad och arbetsplats samt ändrade beräkningsgrunder för sådant avdrag.

I propositionen tas också upp frågor som gäller arbetskläder m.m.

Ökade levnadskostnader

Den som gör tjänsteresor utanför sin vanliga verksamhetsorl har rätt till avdrag för kostnaden för själva resan och också för ökade levnadskostnader i form av utgifter för hotellrum, merkostnader för mållider m. m.

Avdraget beräknas enligt en schablon som innebär att avdrag medges med belopp motsvarande uppburet traktamente. Avdraget är dock maximerat till ett s. k. normalbelopp som motsvarar högsta dygnslraktamente enligt statens allmänna resereglemente. Normalbeloppet fastställs för varje kalenderår av riksskatteverket (RSV).

Avdrag för ökade levnadskostnader medges emellertid inle enbari pä grund av att den skattskyldige har sitt arbele på annan ort än den där han har sin bostad. Om han tar arbete på annan ort än bostadsorten eller bosätter sig på annan ort än verksamhetsorten medges avdrag endast om anställningen avser en kortare tid eller skall bedrivas på flera olika platser eller det av annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att han skall flytta.

Med verksamhelsort avses i princip den anställdes tjänsteställe. Vissa arbetstagare saknar dock tjänsteställe. Det gäller bl. a. anställda inom byggnads- och anläggningsbranschen. För dem anses bostadsorten normalt utgöra den vanhga verksamhetsorten. De får alltså rätt till avdrag vid arbete utanför bostadsorten enligt den nyss redovisade schablonregeln.

I den praktiska tillämpningen av denna avdragsregel har en tidsmässig begränsning av regeln kommil alt gälla. I anvisningar som utfärdals av RSV sägs sålunda, att avdrag såsom för tjänsteresa i regel inte bör medges om den anställde fortlöpande haft sin arbetsplats på en och samma ort under längre tid än två år, den s. k. tvåårsregeln. Arbetsplatsen anses då ha blivit den anställdes vanliga verksamhetsort. Efter tvåårsperiodens utgång medges avdrag enligt de vanliga regler som gäller vid arbele utanför bostadsorten då

SkU 1983/84:16 9

traktamente inte utgått. Den skattskyldige måsle då styrka att han hafl de ökade levnadskostnader han yrkar avdrag för.

I propositionen föreslås en utvidgning av tvåårsregeln. Förslaget.innebär att den som under anställning vid företag inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samma ort under längre tid än två år även efler tvåårsperiodens utgång skall erhålla avdrag såsom för tjänsteresa. Avdrag skall medges med belopp motsvarande faktiska utgifter för logi och härutöver för övriga kostnader med belopp som enligl föreskrifter från RSV medges för ökade utgifter för kost vid förrättning som pågått längre tid än. 15 dygn (s.k. långtidsförrättning). De nya bestämmelserna har tagils in i anvisningarna lill 33 § KL och skall vara tillämpliga vid 1984 och 1985 års laxeringar. Anledningen all reglerna anses böra gälla endast under etl övergångsskede är enligl propositionen alt beredningen av ett av traktamentsbeskattningssakkunniga avlämnat betänkande (SOU 1983:3) Skatteregler om traktamenten m. m., som bl. a. innehåller förslag om skärpning i fråga om tillämpningen av beslämmelserna om schablonavdrag, ännu inte slutförts i regeringskansliet.

Knut Wachtmeister m. fl. (m) anser atl en tillfällig lagstiftning enligt propositionens förslag inte bör begränsas till enbari anställda inom byggnads- och anläggningsbranschen utan vara tillämplig på alla jämförbara grupper. Motionärerna yrkar därför i motion 232 avslag på propositionen och begär att regeringen skyndsamt återkommer med nytt förslag som inte diskriminerar vissa kategorier skatlskyldiga med likartade arbetsförhållanden.

Kjell Johansson m. fl. (fp) menar att den nya lagstiftningen bör gälla alla arbetstagare och yrkar i motion 250 att bestämmelserna ändras i enlighet härmed.

Tommy Franzén (vpk) framhåller i motion 243 att del vid större byggnads-och anläggningsarbeten finns anställda som normalt inte har någon anknytning fill byggnads- och anläggningsbranschen men vilkas arbetsförhållanden och situation i övrigt överensstämmer med dem som gäller för anställda inorh denna bransch. Motionären pekar på anställda inom metallindustrin som arbetar på entreprenad eller liknande och på vissa arbetare inom elektrisk industri. Dessa yrkeskategorier bör enligt motionärens mening ha samma rätt till den i propositionen föreslagna, utvidgade avdragsrätten som anslällda inom byggnads- och anläggningsbranschen och han begär därför att riksdagen gör ett uttalande med den innebörden.

Gunnar Björk i Gävle och Arne Fransson (båda c) tar i molion 231 upp traktamentsbestämmelserna ur ett vidare perspektiv. De pekar på den olikhet mellan statliga befattningshavare och anställda i enskild tjänst som f. n. råder och som innebär att de förra alltid får sina faktiska utgifter för logi täckta, medan de senare, då nallraktamentel inte förslår för att täcka logikostnader, måsle styrka atl deras samtliga ökade levnadskostnader under ett dygn överstigit normalbeloppet.

SkU 1983/84:16 10

Vad först angår sistnämnda yrkande vill utskottet ånyo erinra om att traktamentsbeskattningssakkunniga - numera förmånsbeskattningskommiltén - i ett i är avlämnat betänkande föreslagit en radikal omläggning av traktamentsbeskattningen. Förslaget innebär bl. a. att skattefriheten för den offentliga sektorns traktamenten slopas och att logikostnad alllid skall vara avdragsgill till sitt faktiska belopp. Som tidigare nämnts är förmånsbeskatt-ningskommitténs betänkande f. n. föremål för beredning inom regeringskansliet. I avvaktan på resultatet av denna beredning bör enligt utskottets mening molion 231 inle föranleda någon åtgärd.

Förslaget i propositionen bygger på framställningar från organisationer representerande anställda inom byggnads- och anläggningsbranschen. Det har tillkommit mot bakgrund av de mycket speciella arbets- och bostadsförhållanden som råder på typiska anläggningsarbetsplatser, bl. a. kraftverksbyggen, där det inte finns någon reell möjlighet till fast bosättning på arbetsorten för vare sig den skattskyldige eller hans familj.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det kan finnas anledning alt mildra effekterna av nu gällande bestämmelser om avdrag för ökade levnadskostnader för anställda på typiska anläggningsarbetsplalser. Arbetet på exempelvis ett kraftverksbygge kan pågå under lång tid, enligt uppgift i allmänhet mellan två och fem år. Som representanterna för berörda organisationer framhållit hos regeringen förändras naturligtvis inte kostnadssituationen för de anställda när tvåårsgränsen passeras. Den lorde vara konstant under hela den tid som anläggningsarbetet pågår. Övergången från en schablonmetod för beräkning av avdraget för ökade levnadskostnader till ett system som innebär att kostnaderna måsle verifieras för att bli avdragsgilla kan naturligtvis också innebära problem.

Någon anledning att utvidga tillämpningen av de nya bestämmelserna till andra än dem som arbetar med rena anläggningsarbeten föreligger enligt utskottets mening inte. Det torde vara ett känt faktum att traktamentsbestämmelserna i sin nuvarande utformning ger upphov till missbruk, och detta missbruk skulle sannolikt förvärras om de föreslagna reglerna blev generellt tillämpiiga. Med hänsyn härtill och då traktamentsbeskattningssakkunnigas förslag i fråga om avdrag för ökade levnadskostnader f. n. bereds inom regeringskansliet avstyrker utskottet motion 250 i denna del. , En förutsättning för att komma i åtnjutande av den utvidgade avdragsrätten är - som tidigare nämnts - alt den skattskyldige är anställd vid företag inom byggnads- och anläggningsbranschen. Det torde emellertid finnas flera kategorier yrkesarbetare som utan att inneha sådan anställning utför arbete på anläggningsarbetsplatser under samma betingelser som byggnads- och anläggningsarbetarna. Av rättviseskäl bör enligt utskottets mening sådana yrkeskategorier också omfattas av de nya reglerna. Utskottet förordar därför att uttrycket "under anställning vid företag inom byggnads- och anläggningsbranschen" ersätts med "vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen". Utskottet vill i sammanhanget understryka att den av utskottet

SkU 1983/84:16 11

förordade utvidgningen bör tillämpas med försiktighet. Tillämpningen bör alltså begränsas till att avse uteslutande sådana skattskyldiga som under längre tid än två år är knutna till ett anläggningsarbete och vilkas bostadssituation och förhållanden i övrigt på arbetsorten överensstämmer med dem som gäller för de anställda vid byggnads- eller anläggningsföretag.

Med det anförda anser utskottet sig ha tillgodosett säväl motion 243 som i viss mån också mofion 232. Yrkandet i denna mofion går emellerfid längre, och då någon ytterligare utvidgning enligl utskottets mening inte bör komma i fråga, avstyrker utskottet mofion 232 i denna del.

Bilresor mellan bostad och arbetsplats

För bilresor mellan bostad och arbetsplats medges i allmänhet avdrag med belopp motsvarande vad det kostar atl anlita allmänna kommunikationsmedel. Under vissa förutsättningar medges dock avdrag för bil. Härför krävs att arbetsplatsen ligger på ett visst minsta avstånd från bostaden och alt den skattskyldige gör en viss minsta tidsvinst - två timmar - vid resor med bil jämfört med om resorna företas med allmänna kommunikationsmedel. Dessa inskränkningar gäller dock inte för,skattskyldiga som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakade alt använda bil för sina resor och inte heller för skattskyldiga som regelmässigt använder bil i tjänsten. När bestämmelserna ändrades år 1981, (prop. 1981/82:118, SkU 44, rskr 285) skrevs kraven på fidsvinst och på visst minsta avstånd mellan bostaden och arbetsplatsen in i lagtexten. Tidigare hade dessa endast funnits i form av anvisningar från RS'V.

Också den ovillkorliga rätten till avdrag för bil vid regelmässig användning av denna i tjänsten lagfästes i det sammanhanget. Tillämpningen blev aktuell första gången vid 1983 års taxering.

Trots att begreppet "regelmässigt" funnits i rättstillämpningen redan innan det skrevs in i lagen uppkom osäkerhet hur begreppet skulle tolkas. Enligt en rekommendation från en arbetsgrupp med företrädare för RSV och länsstyrelserna fill de olika länens skattechefer inför 1983 års taxering skulle med regelmässig användning i tjänsten förstås att bilen användes minst 160 av årets genomsnittligen 220-230 arbetsdagar i tjänsten.

Bedömningen av begreppet "regelmässigt" har skiftat i olika delar av landet. Det är mot den bakgrunden som regeringen i proposilionen föreslår ett förtydligande i form av en precisering av hur många dagar en bil bör användas i tjänsten för att man på den grunden skall kunna godkänna avdrag för kostnader för resor med bil mellan bostad och arbetsplats. Förslagel innebär alt en skaltskyldig som använder bil i tjänsten minst 60 dagar per år och därvid kör minst 300 mil i ijänslen skall få avdrag för kostnader för resor med bil till och från arbetet under de dagar som bilen används i ijänslen. Används bilen i tjänsten under minst 160 dagar per år medges av förenklingsskäl avdrag under alla de dagar som bilen används för resor mellan bostaden

SkU 1983/84:16 12

och arbetsplatsen. Även i detta fall skall som villkor för avdragsrätl av förenklingsskäl gälla en viss minsta körsträcka av 300 mil.

Knut Wachtmeister (m) yrkar i motion 232 alt avdrag för resor till och från arbetet med bil skall medges för de dagar bilen används i tjänsten när dessa är minst tio per år och körsträckan i tjänsten tippgår till i genomsnitt minst 5 mil per dag eller sammanlagt 300 rhil per år.

Sfig Josefson m. fl. (c) yrkar i motion 235 att avdrag för bilresor till och från arbetet skall medges för alla de dagar dä bilen faktiskt använts i tjänsten och oavsett antalet i tjänsten körda mil, atl samma rätt till avdrag skall gälla redan vid 1983 års taxering och att riksdagen hos regeringen begär att särskild information om en sådan retroaktiv avdragsrätt tillställs allmänhelen.

Också Kjell Johansson m. fl. (fp) anser att rätten till avdrag för bilresor till och från arbetet bör gälla oberoende det antal mil bilen körts i ijänslen. Avdrag bör enligt deras molion 250 beviljas för alla dagar som bilen körts i tjänsten under förutsättning att antalet dagar är minst 60.

Rätten till avdrag för bilresor fill och från arbetet berör ett mycket stort antal skattskyldiga. Inte minst av administrativa skäl och från kontrollsynpunkt är del enligt utskottets mening därför angeläget alt reglerna om delta avdrag utformas så alt de blir någorlunda lätlillämpade i praktiken. Detta torde förutsätta att avdragsrätten bedöms med utgångspunkt i en schablon. En schablon kan av naturliga skäl inle ge ett i alla lägen tillfredsställande resultat. Med den utformning schablonen erhållit i proposilionen har man, såvitt utskottet kan bedöma, tillgodosett kravet på enkelhet i den praktiska tillämpningen och samtidigt tagit rimlig hänsyn till de skattskyldigas intresse. Utskottet anser således att schablonen är väl avvägd och vill i sammanhanget understryka atl det lägsta dag- resp. milantal som satts som gräns för rätten till bilavdrag för resor till och från arbetet gäller beskattningsåret i dess helhet. Man skall således ta hänsyn fill om del varit prakfiskt möjligt atl använda bilen hela eller endast en del av året. Som exerhpel på omständigheter som kan föranleda ätt man godtar ett färre antal dagar än de angivna nämns i proposifionen att den skattskyldige på grund av sjukdom, militärtjänstgöring, utlandsvistelse eller liknande varit förhindrad att arbeta hela året eller att anställningen varat endast en del av året.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna 232, 235 och 250 i denna del.

Utskottet anser det av flera skäl inte heller lämpligt medge all de nya beslämmelserna tillämpas retroaktivt vid 1983 års taxering och avslyrker följaktligen motion 235 också i denna del.

Bilavdragets storlek

Enligt nu gällande bestämmelser för beräkning av kostnader vid resor med bil mellan bostad och arbetsplats tas hänsyn till både kostnader som är direkt beroende av körd vägslräcka - milbundna eller rörliga kostnader - och övriga

SkU 1983/84:16 13

kostnader - årsbundna eller fasta kostnader. Avdrag för fasta kostnader hänförs därvid till en begränsad körsträcka. Fasta kostnader är bl. a. kostnader för inköp av bil, för skatt och försäkring samt för garage. Bland de rörliga kostnaderna återfinns bl. a. kostnader för bensin samt reparation och underhåll.

Enligt av RSV utfärdade föreskrifter för den närmare beräkningen av avdraget medges avdrag för såväl fasta som rörliga kostnader för varje körd mil t. o. m. 1 000 mil och därutöver endast för rörliga kostnader. Avdraget har inför 1984 års taxering fastställts till 10:20 kr. per mil för resor t. o. m. 1 000 mil och till 6:20 per milför körsträckor därutöver.

I propositionen föreslås att man vid beräkning av avdraget för bilresor skall beakta endast rörliga kostnader. För att en sådan förändring inte skall få alltför kraffig effekt föresläs att begränsningen skall ske successivt så att avdraget per mil för körsträckor t. o. m. 1 000 mil låses vid högst den nivå som gäller vid 1984 års taxering, 10:20 kr. per mil, så länge de av RSV beräknade rörliga koslnaderna per mil inle överstiger detta belopp.

I motionerna 232 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) och 235 av Stig Josefson m. fl. (c) yrkas att även fasta kostnader skall beaktas vid beräkning av bilavdraget. Motionärerna bakom motion 250, Kjell Johansson m. fl. (fp), anser sig kunna acceptera den föreslagna begränsningen av bilavdragets storlek men endast under förutsättning atl den nu gällande fidsvinslgränsen för avdragsrätt, två timmar, bestäms till en och en halv fimme.

I likhet med departementschefen anser utskottet det befogat att man vid beräkning av avdraget för bilresor beaktar endast rörliga kostnader. Sannolikheten talar enligt utskottels mening för alt de fiesta skattskyldiga med avdrag för kostnader för bilresor mellan bostad och arbetsplats skulle ha innehaft bil även om de inte använt den för resor till och från arbelsplatsen. På grund härav och då det inte bör komma i fråga att återinföra en tidsvinstgräns på en och en halv timme vid bedömning av avdragsrätlen avstyrker utskottet motionerna 232, 235 och 250 även i denna del.

Tidsvinslgränsen tas också upp av Knut Wachtmeister m. fi. (m) i motion 232 men från en annan utgångspunkt. Beräkningen av tidsvinst sker med utgångspunkt i den sammanlagda tidsvinsten för fram och återresa mellan bostad och arbetsplats. I praxis medräknas därvid inte den fid det tar att lämna och hämta barn på daghem. Motionärerna anser att sä bör ske och yrkar all riksdagen skall meddela ett beslut av den innebörden.

Utskottet anser att beräkningen av tidsvinst vid användning av bil jämfört med allmänna kommunikationsmedel i princip endast bör avse tidsåtgången för att komma fill och från arbetsplatsen inkl. naturligtvis den fid som går åt för att uppsöka och att gå till och från parkeringsplats. Ett avsteg från denna princip skulle enligt utskottets mening medföra kontroll- och fillämpnings-svårigheter. I sammanhanget bör framhållas att omkostnader för barn i princip inte beaktas på annat sätl vid beskattningen än genom förvärvsavdrag. Utskottet avstyrker således mofion 232 även i denna del.

SkU 1983/84:16 14

Arbetskläder

När schablonavdraget för arbetskläder infördes 1975 var avsikten atl del skulle gälla endasl vid 197(3-1978 års taxeringar. Sedermera har det förlängts vid två tillfällen. Den senaste förlängningen galleri, o. m. detta års laxering.

Mot bakgrunden av att riksdagen genom lagstiftning 1982 infört en bestämmelse om schablonavdrag i inkomstkällan tjänst anser departementschefen för sin del att anledning saknas att ytterligare förlänga giltigheten av detla avdrag.

Stig Josefson m. fl. (c) är av annan uppfattning och yrkar i molion 235 att avdraget görs permanent.

Genom det nya schablonavdraget i inkomstskällan tjänst torde enligl utskottels mening det särskilda avdraget för arbetskläder numera sakna nämnvärd betydelse. Med hänsyn härtill och då kostnader för skyddsutrustning och skyddskläder även i fortsättningen skall vara avdragsgilla vid taxeringen avstyrker utskottet motion 235 i denna del.

Övriga frågor

Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp lill särskild behandling har utskottet inte funnil anledning till erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ökade levnadskostnader

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:68 avslår motionerna 1983/84:232 yrkande 4,1983/84:250 yrkande 1, och 1983/84:243,

2. beträffande likformiga traktamentsbestämmelser att riksdagen avslår molion 1983/84:231,

3. beträffande avdrag för bilresor tillföljd av användning av bil i tjänsten

att riksdagen med bifall till propositionen avslår motionerna 1983/84:232 yrkande 1,1983/84:235 yrkandena 1 a, 1 b, 2 och 3 samt 1983/84:250 yrkande 2,

4. beträffande fasta kostnader

att riksdagen med bifall fill propositionen avslår mofionerna 1983/84:232 yrkande 3 och 1983/84:235 yrkande 1 c,

5. beträffande tidsvinst om en och en halv timme att riksdagen avslår motion 1983/84:250 yrkande 3

6. beträffande tidsvinstberäkning

att riksdagen avslår motion 1983/84:232 yrkande 2,

3. Har skattskyldig---------------

I första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall, där den skattskyldige icke visar större ökning, anses hava uppgått till ett belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (traktamente), dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvara största normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit förenad med övernattning skall den anses hava varat det antal dygn som motsvarar antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med övernattning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp, när förrättningen varat mer än tio timmar i följd, samt två tiondels normalbelopp, när förrättningen eljest varat mer än fyra timmar i följd. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984 och 1985 års taxeringar skall för skattskyldig som under anställning vid företag inom byggnads- och anläggningsbranschen forfiöpande haft sin

- kostnaderna avdragas. .

I första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall, där den skattskyldige icke visar större ökning, anses hava uppgått fill ett belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (traktamente), dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvara största normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit förenad med övernattning skall den anses hava varat det antal dygn som motsvarar antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med övernattning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp, när förrättningen varat mer än tio fimmar i följd, samt två fiondels normalbelopp, när förrättningen eljest varat mer än fyra timmar i följd. Omfattar vistelse på en och samma ort längre fid än 15 dygn i följd skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex fiondelar av normalbeloppet. 'Vid 1984 och 1985 års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats för-

Regeringens förslag

arbetsplats förlagd lill en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kosinad för logi pä arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma tjänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock att i fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden frän och med del sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förrättning å utrikes ort levnadskostnadsökningen må beräknas för varje förrättning för sig.

Utskottets förslag

lagd lill en och samma ort utanför den vanliga verksamhelsorten under längre tid än två år för fid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalheloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma tjänst varil större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock all i fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden från och med det sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förrättning å utrikes ort levnadskostnadsökningen må beräknas för varje förrättning för sig.

SkU 1983/84:16 17

Reservationer

Ökade levnadskostnader (mom. 1)

1. Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med "Förslaget i" och slutar på s. 11 med "motion 232 i denna del" bort ha följande lydelse:

De skäl som departementschefen åberopar för att i fråga om anställda inom byggnads- och anläggningsbranschen utvidga rätten till avdrag enligt schablon kan enligt utskottets mening med fog göras gällande även i fråga om andra yrkeskategorier. Av rättviseskäl bör därför den provisoriska lagstiftningen gälla utan den i proposifionen föreslagna begränsningen.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till mofion 1983/84:250 yrkande 1, med anledning av mofionerna 1983/84:232 yrkande 4 och 1983/ 84:243 samt med avslag på proposition 1983/84:68 i denna del beslutar att undantag från tvåårsregeln vid 1984 och 1985 års taxering skall gälla utan begränsning fill byggnads- och anläggningsbranschen.

Avdrag för bilresor till fö(jd av användning av bil i tjänsten (mom. 3)

2. Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m) och Ewy Möller (m) anser

dels atl det avsnitt av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Rätten till" och slutar med "235 också i denna del" bort ha följande lydelse:

Enligt propositionen krävs för rätt fill avdrag för bilresor till och från arbetet att bilen använts i tjänsten minst 60 dagar och att den under samma fid körts minst 300 mil i tjänsten. Enhgt utskottets mening är denna schablon alltför snäv. Rätten till avdrag bör rimligen gälla utan någon begränsning fill ett visst minsta antal dagars användning av bilen i tjänsten. En förutsättning för avdragsrätt bör däremot vara att körsträckan i tjänsten inte är alltför kort. Enligt utskottets mening får 2 mil anses innebära en rimlig avvägning. Denna gräns bör dock inte gälla i sådana fall då arbetstagaren är skyldig att ha bilen till hands på arbetsplatsen. För avdragsrätt bör alltså krävas antingen att bilen körs minst två mil i tjänsten de dagar den används för resor till och från arbetet eller att arbetstagaren är skyldig att ha bilen till hands på arbetsplatsen. Förslag av nu angiven innebörd bör föreläggas riksdagen snarast.

SkU 1983/84:16 18

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

att riksdagen med avslag på propositionen i denna del saml med anledning av mofionerna 1983/84:232 yrkande 1, 1983/84:235 yrkandena 1 a och 1 b och 1983/84:250 yrkande 2 samt med avslag på mofioii 1983/84:235 yrkandena 2 och 3 beslutar att kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen i de fall bilen används i tjänsten skall vara avdragsgilla i enlighet med vad utskottet anfört.

3. Kjell Johansson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s.l2 som börjar med "Rätten till" och slutar med "235 också i denna del" bort ha följande lydelse:

För att få avdrag för bilresor till och från arbetet när bilen används i tjänsten krävs enligt propositionen antingen att antalet dagar då bilen används för tjänstekörning uppgår till minst 60 - man får då avdrag för resor till och frän arbetet de dagar bilen använts i tjänsten - eller att bilen använts för tjänsteuppdrag 160 dagar om året, då man får avdrag för alla de dagar som bilen använts för resor till och från arbetet. I båda fallen krävs emellertid att antalet i tjänsten körda mil uppgår fill minst 300 mil för år räknat. Detta innebär att den som använder bilen 60 dagar om året i tjänsten måste köra 5 mil om dagen för att erhålla avdrag medan det för den som använder bilen 160 dagar om året i tjänsten räcker med en daglig körsträcka om mindre än 2 mil för att avdragsrätt skall föreligga.

Enligt utskottets mening måste en bestämmelse med den innebörden te sig svårbegriplig för de skattskyldiga och tillämpningen av den komma atl bli administrafivt svårhanterlig. Schablonen bör enligt utskottets mening därför förenklas så att avdrag för resor till och från arbetet medges för alla de dagar bilen används i tjänsten, förutsatt att antalet sådana dagar uppgår till minst 60 för år räknat. Någon begränsning fill visst minsta antal körda mil i tjänsten bör alltså enligt utskottets mening inte gälla.

deb att utskottet under mom. 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall fill mofion 1983/84:250 yrkande 2 samt med anledning av propositionen i denna del och motionerna 1983/84:232yrkande 1,1983/84:235 yrkandena 1 aochl b samt med avslag på mofion 1983/84:235 yrkandena 2 och 3 beslutar att kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen i de fall bilen används i tjänsten skall vara avdragsgilla i enlighet med vad utskottet anfört.

SkU 1983/84:16 19

Fasta kostnader (mom. 4)

4. Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m) och Ewy Möller (m) anser

dels atl det avsnitt av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "1 likhet" och slutar med "250 även i denna del" bort ha följande lydelse:

I proposifionen åberopas som enda skäl för att vid beräkning av bilavdragets storlek undanta de fasta kostnaderna den omständigheten att de skattskyldiga sannolikt skulle innehaft bil även om de inte behövt använda den för resor till och från arbetet. Detta skäl finner utskottet inte bärande. De fasta kostnaderna blir liksom de rörliga högre ju fler mil som körs. Härtill kommer att i många familjer båda makarna måste ha tillgång fill bil för att komma till och från sina arbeten. Förslaget i propositionen har också regionalpohtiska nackdelar genom att det slår hårdast mot de hushåll som saknar fillgäng till kollekfiva trafikmedel.

dels att utskottet under mom 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall fill motionerna 1983/84:232 yrkande 3 och 1983/84:235 yrkande 1 c samt med avslag på proposifionen i denna del beslutar att avdrag för resor med bil till och från arbetet skall bestämmas med hänsyn till både årsbundna och milbundna kostnader.

Tidsvinst om en och en halv timme (mom. 5)

5. Kjell Johansson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "I likhet" och slutar med "250 även i denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i och för sig acceptera att man vid beräkning av bilkostnadsavdraget undantar de fasta kostnaderna. Om man accepterar en sådan förändring av bilavdragets storlek bör man emellertid enligt utskottets mening inte kräva en så stor tidsvinst som två fimmar vid jämförelse med allmänna kommunikafionsmedel. Utskottet tillstyrker, under förutsättning att förslaget om bilavdragets beräkning antas av riksdagen, således yrkandet i motion 250 om en nedsättning av tidsvinsten från två timmar till en och en halv timme.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

att riksdagen, under förutsättning att förslaget i propositionen om beräkning av avdrag för bilresor mellan bostaden och arbetsplatsen antas av riksdagen, med anledning av motion 1983/ 84:250 yrkande 3 hos regeringen begär förslag om sådan ändring av punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) att tidsgränsen sätts ned från två timmar till en och en halv timme.

SkU 1983/84:16 20

Tidsvinstberäkning (mom. 6)

6. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m ) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med "Utskottet anser" och slutar med "232 även i denna del" bort ha följande lydelse:

Vid beräkning av tidsvinst vid färd med bil mellan bostad och arbetsplats får medräknas den tid det tar att leta upp parkeringsplats och att gå till och från parkeringsplatsen. Enhgt utskottets mening bör vid fidsvinstberäkning-en rimligen också beaktas den tid det tar att hämta och lämna barn på daghem o. d. Utskottet tillstyrker därför motionen i denna del. Ett förslag bör snarast föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:232 yrkande 2 hos regeringen begär att förslag snarast föreläggs riksdagen att vid beräkning av tidsvinst vid användning av bil för resa mellan bostad och arbetsplats också skäll beaktas tidsåtgången för att hämta och lämna barn på daghem o. d.

Författningsförslagen (mom. 8)

7. Knut Wachtmeister (m), Sfig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m)
anser under åberopande av vad som anförts och hemställts i reservafion 1 att
utskottet under mom. 8 i motsvarande del bort hemställa

att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) beslutar att den mening i andra stycket av punkt 3 av anvisningarna fill 33 § som börjar med "Vid 1984" öch slutar med "på arbetsplatsen" skall ha följande lydelse:

'Vid 1984 och 1985 års taxeringar skall för skattskyldig som fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten.

8. Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m) och Ewy Möller (m) anser under åberopande
av vad som anförts och hemställts i reservationerna 2 och 4 att utskottet under
mom. 8 i motsvarande delar bort hemställa

SkU 1983/84:16 21

att riksdagen ifråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) beslutar att punkl 4 andra stycket av anvisningarna till 33 § skall ha följande lydelse:

Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och del klart framgår all användandet av egen bil för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också för dag då den skaitskyldige har använt bilen i tjänsten minst två mil eller har varit skyldig att ha bilen tillgänglig på arbetsplatsen.

Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn lill både de kostnader, som är direkt beroende av körd vägslräcka (milbundna kostnader), och övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader). De årsbundna kostnaderna skall fördelas mellan körning, som avser resor till och från arbetsplatsen, och annan körning på grundval av en beräkning av genomsnittliga årliga körsträckor för de båda slagen av körning. Den andel av de årsbundna kostnaderna som belöper på resor till och från arbetsplatsen skall för mil räknat motsvara det belopp, som behövs för atl den skattskyldige skall erhålla fullt avdrag för nämnda andel av kostnaderna, när den sammanlagda årliga körsträckan för resor till och från arbetsplatsen motsvarar den schablonmässigt beräknade genomsnittliga körsträckan för sådana resor. För körsträcka därutöver skall avdraget avse endast de milbundna kostnaderna. Regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.

9. Kjell Johansson (fp) anser under åberopande av vad som anförts och hemställts i reservation 3 att utskottet under mom. 8 i motsvarande del bort hemställa

att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) beslutar att punkt 4 andra stycket av anvisningarna lill 33 § skall ha följande lydelse:

Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil för resa fill och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar för år räknat för de dagar som bilen används i tjänsten. Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till de kostnader, som är direkt beroende av körd vägslräcka (milbundna kostnader). Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.

SkU 1983/84:16 22

Särskilt yttrande

Mom. 2. Stig Josefson och Ingemar Hallenius (båda c) anför:

Av propositionen framgår att en arbetsgrupp med företrädare för RSV och länsstyrelserna inför 1983 års taxering utfärdat en rekommendation lill de olika länens skattechefer enligt vilken med regelmässig användning i tjänsten borde förstås att bilen används minst 160 dagar av årets genomsnittligen 220-230 arbetsdagar. Denna rekommendation har i frågasatts och därför inte tillämpats fullt ut vid taxeringen. Bedömningen har vid 1983 års taxering skiftat starkt i olika delar av landel. I vissa län har tillämpningen varit rigorös och avdrag har vägrats så snarl bilen inte använts 160 dagar i tjänsten. I andra har tillämpningen varit förmånligare för de skattskyldiga.

Vi finner del från rättvisesynpunkt otillfredsställande att taxeringarna år 1983 blivit så olikformiga i skilda delar av landet, och vi förutsätter alt skatledomstolarna vid prövning av besvär över 1983 års inkomsttaxering beaktar de generösare regler i fråga om bilavdrag som skall gälla fr. o. m. inkomståret 1984.