SkU 1983/84:14

Skatteutskottets betänkande
1983/84:14

om vissa ändringar i företagsbeskattningen (prop. 1983/84:64)
Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de i proposition 1983/84:64 framlagda förslagen
rörande företagsbeskattningen och avstyrker föreliggande motioner i
ärendet.

I de reservationer som fogats till betänkandet yrkar m-, c- och fpledamöterna
bifall till motionerna från deras sida om avslag på propositionen
helt eller delvis och om särskilda uttalanden i vissa av frågorna.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1983/84:64 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto,

4. lag om upphävande av lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt.

I propositionen föreslås vissa ändringar i företagsbeskattningen.

Den högsta tillåtna lagerreserven skall enligt förslaget begränsas från
nuvarande 60 % till 50 % av lagrets värde. Vidare föreslås att den statliga
bolagsskattesatsen sänks från nuvarande 40 % till den nivå som gäller för
flertalet ekonomiska föreningar, dvs. till 32 %.

Aktiebolag, ekonomiska föreningar och sparbanker skall betala in ett
belopp motsvarande 20 % av 1983 års vinster på särskilt investeringskonto. I
propositionen föreslås att den 20-procentiga inbetalningsskyldigheten skall
avse också 1984 års vinster.

I propositionen föreslås slutligen att lagen (1973:421) om forskningsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt skall upphävas.

De föreslagna reglerna skall i princip tillämpas på räkenskapsår som
påbörjas efter utgången av år 1983, dvs. i normalfallet fr.o.m. 1985 års
taxering.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1983/84. 6 sami. Nr 14

SkU 1983/84:14

1 Förslag till

Lag om ändring i kominunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 41 §

2.1 Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen på tillgångar avsedda för
omsättning eller förbrukning (lager) skall godtas vid inkomstberäkningen,
om värdesättningen inte står i strid med vad nedan i denna punkt eller i punkt
3 sägs.

Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de lagertillgångar,
som ligger kvar i den skattskyldiges lager vid beskattningsårets utgång, anses
som de av honom senast anskaffade eller tillverkade.

Lagret vid beskattningsårets utgång
får inte tas upp till lägre belopp
än fyrtio procent av lagrets anskaffningsvärde
eller, om återanskaffningsvärdet
på balansdagen är lägre,
sistnämnda värde, i förekommande
fall efter avdrag för inkurans. För
tillgångar, som den skattskyldige
framställt eller bearbetat, skall som
anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader
(materialkostnader
och arbetslöner) ökade med
ett tillägg som svarar mot den del av
de indirekta tillverkningskostnaderna
som skäligen belöper på tillgångarna,
därvid hänsyn dock inte behöver
tas till ränta på eget kapital.

Lagret vid beskattningsårets utgång
får inte tas upp till lägre belopp
än 50 procent av lagrets anskaffningsvärde
eller, om återanskaffningsvärdet
på balansdagen är lägre,
sistnämnda värde, i förekommande
fall efter avdrag för inkurans. För
tillgångar, som den skattskyldige
framställt eller bearbetat, skall som
anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader
(materialkostnader
och arbetslöner) ökade med
ett tillägg som svarar mot den del av
de indirekta tillverkningskostnaderna
som skäligen belöper på tillgångarna,
därvid hänsyn dock inte behöver
tas till ränta på eget kapital.

Avdrag för inkurans medges inte med större belopp än vad den
skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogad utredning visar svara mot
den konstaterade värdenedgången på lagret pä balansdagen. Oaktat vad nu
sagts medges dock avdrag för inkurans med fem procent av det lägsta av
lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden om detta inte framstår
såsom uppenbart opåkallat, eller med det högre procenttal som riksskatteverket
kan ha angett för lagren inom vissa branscher eller hos vissa grupper
av skattskyldiga.

Lager av djur på jordbruksfastighet
eller i renskötselrörelse får inte
tas upp till lägre belopp än fyrtio
procent av den genomsnittliga produktionskostnaden
för djur av det
slag och den ålderssammansättning
varom fråga är. Regeringen eller
efter regeringens bemyndigande

Lager av djur på jordbruksfastighet
eller i renskötselrörelse får inte
tas upp till lägre belopp än 50 procent
av den genomsnittliga produktionskostnaden
för djur av det slag
och den ålderssammansättning varom
fråga är. Regeringen eller efter
regeringens bemyndigande riksskat -

1 Senaste lydelse 1981:295.

SkU 1983/84:14

riksskatteverket fastställer för varje
taxeringsår föreskrifter för beräkning
av produktionskostnaden. Har
denna kostnad inte fastställts, t.ex. i
fråga om särskilt dyrbara avelsdjur,
får djuret tas upp lägst till fyrtio
procent av det lägsta av anskaffningsvärdet
och allmänna saluvärdet.

Uppgår värdet på lagret, beräknat
till anskaffnings- eller återanskaffningsvärdetoch
i förekommande fall
efter avdrag för inkurans, till lägre
belopp än som motsvarar medeltalet
av värdena på lagren vid utgången av
de två närmast föregående beskattningsåren
(jämförelseåren), får lagret
vid beskattningsårets utgång i
stället tas upp till lägst ett belopp
motsvarande förstnämnda värde på
detta lager efter avdrag med sextio
procent av sagda medeltalsvärde.
Därvid skall lagren vid jämförelseårens
utgång tas upp till anskaffningsvärdena
eller, om återanskaffningsvärdena
på balansdagarna i fråga
varit lägre, sistnämnda värden, i
förekommande fall efter avdrag för
inkurans. I fråga om djur på jordbruksfastighet
eller i renskötselrörelse
gäller dock att värdet av djuren
skall tas upp till den genomsnittliga
produktionskostnaden eller till det
allmänna saluvärdet eller - i förekommande
fall - till anskaffningsvärdet.
Föreligger sådant fall att
sextio procent av nyssnämnda medeltalsvärde
överstiger värdet av lagret
vid beskattningsårets utgång
medges avdrag även för det överskjutande
beloppet om den skattskyldige
avsatt motsvarande belopp i
räkenskaperna till lagerregleringskonto.
Har avdrag medgivits för
sådan avsättning skall avsättningen
återföras till beskattning nästföljande
beskattningsår, därvid frågan om
avdrag för förnyad avsättning till
lagerregleringskonto får prövas enligt
bestämmelserna ovan.

teverket fastställer för varje taxeringsår
föreskrifter för beräkning
av produktionskostnaden. Har denna
kostnad inte fastställts, t.ex. i
fråga om särskilt dyrbara avelsdjur,
får djuret tas upp lägst till 50 procent
av det lägsta av anskaffningsvärdet
och allmänna saluvärdet.

Uppgår värdet på lagret, beräknat
till anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet
och i förekommande fall
efter avdrag för inkurans, till lägre
belopp än som motsvarar medeltalet
av värdena på lagren vid utgången av
de två närmast föregående beskattningsåren
(jämförelseåren), får lagret
vid beskattningsårets utgång i
stället tas upp till lägst ett belopp
motsvarande förstnämnda värde på
detta lager efter avdrag med 50
procent av sagda medeltalsvärde.
Därvid skall lagren vid jämförelseårens
utgång tas upp till anskaffningsvärdena
eller, om återanskaffningsvärdena
på balansdagarna i fråga
varit lägre, sistnämnda värden, i
förekommande fall efter avdrag för
inkurans. I fråga om djur på jordbruksfastighet
eller i renskötselrörelse
gäller dock att värdet av djuren
skall tas upp till den genomsnittliga
produktionskostnaden eller till det
allmänna saluvärdet eller - i förekommande
fall - till anskaffningsvärdet.
Föreligger sådant fall att 50
procent av nyssnämnda medeltalsvärde
överstiger värdet av lagret vid
beskattningsårets utgång medges avdrag
även för det överskjutande
beloppet om den skattskyldige
avsatt motsvarande belopp i räkenskaperna
till lagerregleringskonto.
Har avdrag medgivits för sådan
avsättning skall avsättningen återföras
till beskattning nästföljande
beskattningsår, därvid frågan om
avdrag för förnyad avsättning till
lagerregleringskonto får prövas enligt
bestämmelserna ovan.

Skattskyldig, som ingår i en grupp näringsidkare mellan vilka intressegemenskap
råder (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak
gemensam ledning), får tillämpa reglerna i föregående stycke endast under

1* Riksdagen 1983184. ösaml. Nr 14

SkU 1983/84:14

förutsättning att dessa tillämpas av samtliga företag som tillhör gruppen. Vad
nu har sagts gäller dock endast i fråga om verksamhet i förvärvskälla som har
sådant samband med verksamheten i den skattskyldiges förvärvskälla att
verksamheterna skulle ha ansetts utgöra en förvärvskälla om de hade
bedrivits av ett enda företag.

Ingår råvaror eller stapelvaror i lagret, får dessa varor eller en del av dem
tas upp till lägst sjuttio procent av varornas värde beräknat efter lägsta
marknadspris under beskattningsåret eller under något av de närmast
föregående nio beskattningsåren. Tillämpas denna regel får lagret inte
värderas enligt bestämmelserna i sjätte stycket.

Är det på grund av överenskommelse om återköp eller annan omständighet
uppenbart att vissa varor anskaffats för annat ändamål än att ingå i den
skattskyldiges normala verksamhet, skall bestämmelserna i tredje - åttonde
styckena inte tillämpas i fråga om dessa varor. Varorna får i sådant fall inte
tas upp till lägre belopp lin det lägsta av varornas anskaffnings- eller
återanskaffningsvärden, i förekommande fall efter avdrag för mkurans.

Ilar den skattskyldige vid beräk- Ilar den skattskvldige vid beräkning
av inkomst av viss förvärvskälla ning av inkomst av viss förvärvskälla

yrkat avdrag för avsättning till resul- yrkat avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond,
som avses i tatutjämningsfond, som avses i

41 d S, får lagret inte tas upp till lägre 41 d §, får lagret inte tas upp till lägre

belopp än femtiofem procent av det belopp än 65 procent av det värde

värde som enligt tredje-femte styck- som enligt tredje-femte styckena

ena skall ligga till grund för lagervär- skall ligga till grund för lagervärde deringen.

Bestämmelserna i sjät- ringen. Bestämmelserna i sjätte—atte—åttonde
styckena är inte tillämpli- tonde styckena är inte tillämpliga i

ga i nu angivna fall. nu angivna fall.

Vad som föreskrivits i föregående stycke gäller även i det fall dä den
skattskyldige ingår i en grupp näringsidkare mellan vilka intressegemenskap
råder (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam
ledning) och något av dessa företag yrkat avdrag för avsättning till
resultatutjämningsfond. En sådan avsättning skall dock beaktas endast om
den hänför sig till verksamhet i förvärvskälla som har sådant samband med
verksamheten i den skattskyldiges förvärvskälla att verksamheterna skulle
ha ansetts utgöra en förvärvskälla om de hade bedrivits av ett enda
företag.

Utan hinder av vad som föreskrivits ovan i denna anvisningspunkt om den
lägsta värdesättning pä lagret, som kan godtas vid inkomstberäkningen, far
det lägre värde pä lagret godtas som den skattskyldige med hänsyn till
föreliggande risk för prisfall visar vara påkallat.

Nedskrivning av värdet pä rättigheter till leverans av lagertillgängar enligt
ej fullgjorda köpekontrakt (kontraktsnedskrivning) får godkännas endast i
den män det visas, att inköpspriset för tillgångar av samma slag pä
balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det görs sannolikt att
sådant prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras eller säljs
vidare av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat skick. Beträffande
värdet på rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt kan avskrivning
(kontraktsavskrivning) godkännas endast i den män den skattskyldige visar,
att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det
kontraherade priset, eller det görs sannolikt att sadant prisfall kommer att
inträffa innan tillgångarna levereras.

SkU 1983/84:14

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid
1985 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock allt jämt tillämpas vid 1985
års taxering i fråga om beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari
1984.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

10 a

För nedan angivna skattskyldiga
utgör grundbeloppet:

a) för svenska aktiebolag, sparbanker,
sparbankernas säkerhetskassa,
ekonomiska föreningar som
ingår i jordbruks kasserörelsen,
svenska aktiefonder, svenska försäkringsanstalter
som inte är aktiebolag
samt sådana utländska juridiska
personer som ej beskattas enligt
10 § 1 morn.:

fyrtio procent av den beskattningsbara
inkomsten, i den mån
skatten inte skall beräknas enligt c)
här nedan;

b) för andra svenska ekonomiska
föreningar än sådana, som ingår i
jordbrukskasserörelsen, och sambruksföreningar
ävensom för Sveriges
allmänna hypoteksbank, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa,
hypoteksföreningar samt sådana
juridiska personer som enligt
författning eller på därmed jämförligt
sätt bildats för att förvalta samfällighet
och som skall erlägga skatt för
inkomst:

Föreslagen lydelse

För nedan angivna skattskyldiga
utgör grundbeloppet:

a) för svenska aktiebolag, sparbanker,
sparbankernas säkerhetskassa,
andra ekonomiska föreningar
än sambruksföreningar, svenska aktiefonder,
svenska försäkringsanstalter
som inte är aktiebolag,
sådana utländska juridiska personer
som inte beskattas enligt 10 §
1 morn., Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, hypoteksföreningar
samt sådana juridiska personer
som enligt författning eller på
därmed jämförligt sätt bildats för att
förvalta samfällighet och som skall
erlägga skatt för inkomst:

32 procent av den beskattningsbara
inkomsten, i den mån skatten inte
skall beräknas enligt b)\

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
2 Senaste lydelse 1982:416.

SkU 1983/84:14

Nuvarande lydelse

trettiotvå procent av den beskattningsbara
inkomsten;

c) för livförsäkringsanstalter såvitt
angår försäkringsrörelsen:

tio procent av den beskattningsbara
inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga än dem
som avses i 10 § 1 mom. eller under

a), b) eller c) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara
inkomsten.

Föreslagen lydelse

b) för livförsäkringsanstalter såvitt
angår försäkringsrörelsen:

10 procent av den beskattningsbara
inkomsten; samt

c) för andra skattskyldiga än dem
som avses i 10 § 1 mom. eller under

a) eller b) här ovan:

15 procent av den beskattningsbara
inkomsten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid
1985 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock alltjämt tillämpas vid 1985
års taxering i fråga om skattskyldiga som då taxeras för beskattningsår som
har påbörjats före den 1 januari 1984.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt
investeringskonto

Härigenom föreskrivs att 1-3 §§ lagen (1982:1185) om inbetalning på
särskilt investeringskonto skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank skall,
om företagets huvudsakliga verksamhet avser jordbruk, skogsbruk, fastighetsförvaltning
eller rörelse, betala in medel på ett räntelöst konto i
riksbanken (särskilt investeringskonto) enligt bestämmelserna i denna

lag.

Regeringen får, om det finns synnerliga skäl, medge befrielse helt eller
delvis från skyldigheten att betala in medel på särskilt investeringskonto.

Företag, som avses i första stycket och som betalar in medel på särskilt
investeringskonto, har rätt till avdrag enligt bestämmelserna i 4 § för det
belopp som i räkenskaperna har avsatts till en särskild fond (särskild
in vesteri ngsfond).

Aktiebolag eller ekonomisk för- Bostadsföretag, som avses i
ening, som avses i 24 § 3 mom. kom- 24 § 3 mom. kommunalskattelagen

munalskattelagen (1928:370), behö- (1928:370), får inte betala in medel

ver inte betala in medel på särskilt på särskilt investeringskonto.

investeringskonto.

2 §

Inbetalning på särskilt investe- Inbetalning på särskilt investeringskonto
skall göras med ett ringskonto, skall göras med ett

belopp som motsvarar 20 procent av belopp som motsvarar 20 procent av

SkU 1983/84:14

Nuvarande lydelse

företagets justerade årsvinst under
det beskattningsår för vilket taxering
i första instans sker år 1984 eller-om
företaget pä grund av förlängning av
räkenskapsåret inte skall taxeras detta
år - år 1985. Understiger den
justerade årsvinsten 1 miljon kronor
behöver inbetalning på särskilt
investeringskonto inte göras.

Med justerad årsvinst avses årsvinsten enligt fastställd balansräkning
sedan årsvinsten, i den mån den påverkats av nedan angivna poster,

a) ökats med erlagda eller beräknade allmänna svenska skatter,

b) ökats med belopp som har avsatts till allmän investeringsfond enligt
lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och annan liknande fond,

c) ökats med belopp som har donerats till allmännyttigt eller därmed
jämförligt ändamål,

d) minskats med restituerade allmänna svenska skatter,

e) minskats med belopp som enligt 6 § lagen om allmän investeringsfond
har återförts från lagerinvesteringskonto jämte tillägg på sådant belopp,

f) justerats med belopp som har föranlett ändring av årsvinsten på grund av
överföring av allmän investeringsfond och annan liknande fond samt

g) ökats med belopp som har tagits i anspråk för av- eller nedskrivningar
eller koncernbidrag utöver vad som kan godtas vid inkomsttaxeringen.

Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader skall
den justerade årsvinsten jämkas med hänsyn till detta. Skall företaget taxeras
för två beskattningsår skall årsvinsten för de båda beskattningsåren läggas
samman, varefter vinsten jämkas med hänsyn till de båda beskattningsårens
sammanlagda längd.

Skall företaget på grund av
förlängning av räkenskapsåret inte
taxeras år 1984 skall inbetalningen till
särskilt investeringskonto i samband
med 1985 års taxering avse 40 procent
av den enligt första - tredje styckena
beräknade årsvinsten. 1 fråga om
företag, som på grund av förlängning
av räkenskapsåret inte skall taxeras
år 1985, skall inbetalningen avse 20
procent av den enligt första - tredje
styckena beräknade årsvinsten för
vilken taxering i första instans skall
ske år 1986.

Har företaget vidtagit några åtgärder som kan antas ha tillkommit i syfte
att helt eller delvis undgå skyldighet att betala in medel på särskilt
investeringskonto skall vid bestämmande av underlaget för insättningsskyldigheten
bortses från sådana åtgärder.

3 §'

Inbetalning till särskilt investeringskonto skall ha kommit ett riksbankskontor
till handa senast den dag, då företaget enligt 34 § 1 eller 2 mom.

1 Senaste lydelse 1983:671.

Föreslagen lydelse

företagets justerade årsvinst under
de beskattningsår för vilka taxering i
första instans sker år 1984 och 1985.
Understiger den justerade årsvinsten
1 miljon kronor behöver inbetalning
på särskilt investeringskonto
inte göras.

SkU 1983/84:14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

taxeringslagen (1956:623) skall ha avlämnat allmän självdeklaration för
beskattningsåret.

Inbetalning som har gjorts senare än i första stycket sägs men senast den 15
oktober under taxeringsåret skall också godtas. I dessa fall skall företaget
betala en särskild avgift till statsverket. Avgiften är 1 procent av det för sent
inbetalade beloppet för den kalendermånad då beloppet rätteligen senast
skulle ha betalats in och därefter 1 procent av beloppet för varje påbörjad
kalendermånad till dess inbetalning sker.

Den särskilda avgiften skall betalas inom den tid som länsstyrelsen
bestämmer. Betalas inte avgiften inom föreskriven tid utgår restavgift enligt
58 § 1 mom. första stycket uppbördslagen (1953: 272) på avgiftsbeloppet.
Den särskilda avgiften och restavgiften får drivas in i samma ordning som
gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen.

Avgifterna är inte avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Skall företaget inte taxeras år 1984 Skall företaget inte taxeras år 1984

är företaget skyldigt att göra en eller år 1985 är företaget skyldigt att

göra en preliminär inbetalning till
riksbanken med belopp som motsvarar
20 procent av den justerade
årsvinsten eller - i förekommande
fall-den jämkade årsvinsten, beräknad
enligt 2 §, som hänför sig till det
eller de beskattningsår för vilket
taxering sker år 1983 respektive år
1984. Inbetalningen skall ha kommit
ett riksbankskontor till handa senast
den 30 april 1984 respektive den 30
april 1985. Finner företaget, vid
avlämnandet av sin allmänna självdeklaration
till 1985 respektive 1986
års taxering, att ett större belopp
skall betalas in till särskilt investeringskonto
än vad som preliminärt
har betalats in, skall företaget betala
in vad som fattas senast den dag, då
företaget enligt 34 § 1 eller 2 mom.
taxeringslagen skall ha avlämnat
deklarationen. Bestämmelserna i
andra-fjärde styckena gäller även
företag som avses i detta stycke.
Riksbanken skall lämna bevis till företaget om inbetalning till särskilt
investeringskonto.

Riksbanken skall till statens industriverk och länsstyrelsen översända
uppgifter angående de för beskattningsåret gjorda inbetalningarna till
särskilt investeringskonto senast den 31 maj under taxeringsåret eller, om
beloppet har betalats in vid senare tidpunkt, snarast därefter.

preliminär inbetalning till riksbanken
med belopp som motsvarar 20
procent av den justerade årsvinsten
eller - i förekommande fall - den
jämkade årsvinsten, beräknad enligt
2 §, som hänför sig till det eller de
beskattningsår för vilket taxering
sker år 1983. Inbetalningen skall ha
kommit ett riksbankskontor till handa
senast den 30 april 1984. Finner
företaget, vid avlämnandet av sin
allmänna självdeklaration till 1985
års taxering, att ett större belopp
skall betalas in till särskilt investeringskonto
än vad som preliminärt
har betalats in, skall företaget betala
in vad som fattas senast den dag, då
företaget enligt 34 § 1 eller 2 mom.
taxeringslagen skall ha avlämnat sin
deklaration. Bestämmelserna i andra-fjärde
styckena gäller även företag
som avses i detta stycke.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

SkU 1983/84:14

4 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1973:421) om särskilt
forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt1 skall upphöra att gälla den 1 januari
1984. Den upphävda lagen gäller dock alltjämt i fråga om beskattningsår som
har påbörjats före den 1 januari 1984.

Rättelse: S. 12, rad 10 Står: Breddat undantag från Rättat till: Breddat underlag för

SkU 1983/84:14

Motionerna

1983/84:100 av Thorbjörn Fälldin m. fl. c, yrkande 16-19
I motionen, som väckts med anledning av proposition 1983/84:40, yrkas
bl. a.

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om obligatoriska avsättningar till särskilda investeringskonton,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ändringar i företagsbeskattningen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om införandet av ett breddat underlag för produktionsfaktorskatten,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avskaffande av det särskilda forskningsavdraget.

1983/84:230 av Stig Josefson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen avslår proposition 1983/84:64.

1983/84:253 av Kjell Johansson m. fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen avslår vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1928:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto,

3. lagom upphävande av lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt.

1983/84:254 av Per-Richard Molén (m)

I motionen yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om slopande av
rätten till särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt.

1983/84:255 av Knut Wachtmeister m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370),

2. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1928:1185) om
inbetalning på särskilt investeringskonto,

3. att riksdagen avslår förslaget till lag om upphävande av lagen (1973:421)
om särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt.

1983/84:256 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar hos regeringen hemställa om en översyn av
avdragsreglema för företagen i syfte att uppnå en skärpning av företagsbeskattningen
i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

SkU 1983/84:14

ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att
10 a § a) erhåller följande som motionärernas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Motionärernas förslag

10 a §

För nedan angivna skattskyldiga utgör grundbeloppet:
a) för svenska aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa,
andra ekonomiska föreningar än sambruksföreningar, svenska aktiefonder,
svenska försäkringsanstalter som inte är aktiebolag, sådana utländska
juridiska personer som inte beskattas enligt 10 § 1 mom. Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar
samt sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed
jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet och som skall erlägga skatt
för inkomst:

32 procent av den beskattningsbara 50 procent av den beskattningsbara

inkomsten, i den mån skatten inte inkomsten, i den mån skatten inte

skall beräknas enligt b); skall beräknas enligt b);

SkU 1983/84:14

Utskottet

Lagernedskrivningen och den statliga bolagsskatten m. m.

I propositionen föreslås bl. a. att företagens möjligheter till lagernedskrivningar
begränsas från nuvarande 60 % till 50 % eller - om den skattskyldige
utnyttjat rätten till avsättning till resultatutjämningsfond - från nuvarande
45 % till 35 %. Samtidigt sänks bolagsskattesatsen från nuvarande 40 % till
32 %, dvs. till den nivå som gäller för flertalet ekonomiska föreningar.
Förslagen, som aviserats i den reviderade finansplanen 1983 (prop. 1982/
83:150 bilaga 1, jfr SkU 1982/83:55), grundar sig på promemorian (Ds Fi
1983:21) Breddat underlag för produktionsfaktorskatten.

Som skäl för förslagen anförs i propositionen att företagsbeskattningen har
en hög nominell skattesats - för aktiebolag omkring 58 % av vinsten - men
ett lågt faktiskt skatteuttag, vilket bl. a. sammanhänger med att företagen
genom bokslutsdispositioner kan skjuta upp beskattningen för en betydande
del av den verkliga vinsten. Departementschefen anför att den stora
skillnaden mellan nominellt och faktiskt skatteuttag är olycklig och att
förslaget utgör ett steg i riktning mot ett stabilare skatteunderlag.

Stig Josefson m. fl. (c) yrkar i motion 230 avslag på propositionen.
Yrkande 1 i motionerna 253 av Kjell Johansson m. fl. (fp) och 255 av Knut
Wachtmeister m. fl. (m) innebär avslag på propositionen i vad avser
lagemedskrivningar. Lars Wemer m. fl. (vpk) yrkar däremot i motion 256
(yrkande 2) att bolagsskatten höjs till 50 % men godtar propositionen i
övrigt. I detta sammanhang behandlar utskottet även den med anledning av
proposition 40 väckta motionen 100 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) där
motionärerna i yrkande 17 begär ett tillkännagivande av innebörd att de nu
aktuella ändringarna i företagsbeskattningen inte bör godtas. Enligt den
förstnämnda motionen är förslaget orättvist, eftersom exempelvis enskilda
näringsidkare och fåmansbolag drabbas av de försämrade nedskrivningsmöjlighetema
utan att erhålla någon kompensation genom sänkt skattesats. I
denna motion framhålls också att företagens konsolideringsmöjligheter
försämras med därav följande nackdelar och att förslaget skapar svåra
likviditetsproblem. Fp-motionärema anser att begränsningen i rätten till
lagemedskrivning endast bör gälla skattskyldiga som får del av sänkningen av
bolagsskattesatsen och att denna ändring bör genomföras successivt under en
femårsperiod. I avvaktan på nytt förslag härom från regeringen yrkar de
avslag på propositionen såvitt gäller lagemedskrivningar. M-motionärema
avvisar förslaget i denna del men godtar att bolagsskatten sänks eftersom
detta delvis tillgodoser kravet från deras sida om att bolagsskatten på sikt
skall avskaffas.

Olika organisationer från näringslivet - Sveriges industriförbund, Sveriges
hantverks- och industriorganisation-Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen)
och Köpmannaförbundet - har i framställningar till utskottet påtalat

SkU 1983/84:14

att begränsningarna av varulagerreserveringarna enligt deras mening leder
till allvarliga likviditetspåfrestningar.

De invändningar som nu riktas mot de aktuella förslagen överensstämmer
med vad som anförts från näringslivets sida vid remissbehandlingen av
promemorieförslaget och har redan bemötts i propositionen. Utskottet
instämmer i departementschefens uppfattning att det är angeläget att
begränsa den allför stora skillnaden mellan nominellt och faktiskt skatteuttag
inom företagsbeskattningen, och de steg som nu tas i propositionen går
således i rätt riktning. Förslaget innebär en viss begränsning av de i dag
utomordentliga konsolideringsmöjligheter som företagsbeskattningen erbjuder,
samtidigt som sänkningen av bolagsskatten kan påverka företagens
investeringskalkyler positivt. Utskottet vill inte förneka att de nya reglerna
på sina håll kan medföra vissa omställningsproblem, även om det endast är en
liten del av de stora skattekrediter som företagsbeskattningen erbjuder som
nu dras in. Problemen bör emellertid inte överdrivas. Många aktiebolag
erhåller full kompensation genom den samtidiga sänkningen av bolagsskattesatsen,
och för de enskilda näringsidkarna kommer skärpningen i fråga om
lagernedskrivningarna samtidigt som sänkningen av skatteuttaget enligt 1982
års skattereform. Det bör också framhållas att likviditeten i samhället är hög
och att företagens möjligheter till kredit f. n. torde vara goda. Utskottet
instämmer mot denna bakgrund i departementschefens bedömning att
särskilda avtrappningsregler inte erfordras för att minska skatteeffekterna.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna
i nämnda delar.

I vpk-motionen yrkas också en översyn av avdragsreglerna för företagen i
syfte att skärpa företagsbeskattningen totalt sett. Utskottet finner för sin del
inte skäl att i detta sammanhang aktualisera ytterligare skärpningar av
företagsbeskattningen utan avstyrker detta yrkande.

I den ovannämnda promemorian föreslogs bl. a. en grundavgift i socialförsäkringen
för vissa inkomster som f. n. inte omfattas av avgiftsskyldighet.
Enligt vad som anförts i den nu aktuella propositionen finns det anledning att
återkomma till detta förslag i annat sammanhang.

Enligt motion 100 yrkande 18 bör riksdagen ge regeringen till känna att
förslaget, som enligt motionärernas uppfattning är behäftat med allvarliga
brister, inte bör genomföras. Eftersom det i första hand ankommer på
regeringen att ta ställning till utredningsförslaget avstyrker utskottet motionen
i denna del.

Särskilt investeringskonto

Enligt lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto
(prop. 1982/83:50, SkU 1982/83:15) är aktiebolag, ekonomiska föreningar
och sparbanker, som har haft en årsvinst på minst 1 miljon kr., vid 1984 eller i
vissa fall 1985 års taxering skyldiga att sätta in 20 % av vinsten på ett räntelöst

SkU 1983/84:14

konto i riksbanken (särskilt investeringskonto). Medlen är spärrade i två år
men får efter särskilt medgivande tas i anspråk bl. a. för investeringar i
byggnader, markanläggningar och inventarier.

I propositionen föreslås att lagstiftningen förlängs ett år i syfte att stimulera
företagens investeringar i första hand under 1985.

Motion 100 yrkande 16, motion 230, motion 253 yrkande 2 och motion 255
yrkande 2 innebär avslag på propositionen i denna del. Motionärerna
hänvisar till att de från början motsatt sig denna lagstiftning.

Utskottet ställer sig nu liksom tidigare bakom syftet med investeringskontona
och instämmer i regeringens bedömning att lagstiftningen bör utsträckas
till att gälla även för 1984 års vinster. Utskottet tillstyrker således propositionen
och avstyrker motionerna även i denna del.

Forskningsavdraget

Det särskilda forskningsavdraget vid taxering till statlig inkomstskatt
infördes 1973 och utgår f. n. i form av ett basavdrag på 5 % och ett
ökningsavdrag på 30 % av ett underlag som beräknas med hänsyn till
företagets lönekostnader för forsknings- och utvecklingsarbeten och vissa
andra kostnader för förvärv av forskningsresultat m. m. (FoU).

I propositionen föreslås att avdragsrätten slopas, eftersom effekterna av
avdraget varit alltför liten i förhållande till den stora statsfinansiella
kostnaden.

I motion 100 yrkande 19, motion 230, motion 253 yrkande 3, motion 254
och motion 255 yrkande 3 yrkas avslag på propositionen i denna del. I
motionerna anförs bl. a. att avdraget haft väsentlig betydelse för ökningen av
forskningsinsatserna i vår industri och att ett generellt stöd med denna
utformning har flera fördelar framför selektivt stöd i annan form. Samma
uppfattning har kommit till uttryck i framställningar till utskottet från
Sveriges industriförbund, Kemikontoret och företrädare för läkemedelsindustrin.

Enligt utskottets uppfattning har berättigade invändningar riktats mot
utformningen av det nu aktuella stödet till forskningen inom företagen. Som
anförs i propositionen kan stöd i denna form utgå först lång tid efter det att ett
beslut om forskningsinsatser fattas. Därtill kommer att denna stödform kan
utnyttjas först när företaget i fråga går med vinst. Mot denna bakgrund finns
det skäl för departementschefens antagande att avdraget delvis kommit att
fungera mer som en skattesubvention till vissa FoU-intensiva företag än som
en verklig stimulans till ökat FoU-arbete.

Som framgår av propositionen har regeringen för avsikt att på nyåret lägga
fram förslag om andra former för att främja FoU-verksamheten hos de
mindre och medelstora företagen. Enligt utskottets uppfattning hade det
varit önskvärt att kunna bedöma dessa förslag närmare samtidigt som den nu
aktuella propositionen. Utskottets grundläggande inställning är emellertid

SkU 1983/84:14

att samhällsstöd av olika slag lämpligen bör utgå bidragsvägen och inte
genom avdrag vid beskattningen. Utskottet instämmer alltså i uppfattningen
att stödet till FoU-verksamheten bör omformas. Mot bakgrund av det
samhällsekonomiska läget torde man knappast kunna ställa tillräckliga
medel till förfogande för den planerade förbättringen av stödformerna och
samtidigt medge avdrag i oförändrad omfattning. För att inte fördröja de
åtgärder som således bör vidtas på detta område tillstyrker utskottet
propositionen och avstyrker motionerna även i denna fråga.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagernedskrivningen

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:100 yrkande
17 i denna del, 1983/84:230 i denna del, 1983/84:253 yrkande 1
och 1983/84:255 yrkande 1 godtar proposition 1983/84:64 i
denna del,

2. beträffande den statliga bolagsskatten

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:100 yrkande
17 i övrigt, 1983/84:230 i denna del och 1983/84:256 yrkande 2
godtar propositionen i denna del,

3. beträffande av dragsreglerna inom företagsbeskattningen
att riksdagen avslår motion 1983/84:256 yrkande 1,

4. beträffande grundavgift till socialförsäkringen

att riksdagen avslår motion 1983/84:100 yrkande 18,

5. beträffande det särskilda investeringskontot

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:100 yrkande
16, 1983/84:230 i denna del, 1983/84:253 yrkande 2 och
1983/84:255 yrkande 2 godtar propositionen i denna del,

6. beträffande det särskilda forskningsavdraget

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:100 yrkande
19, 1983/84:230 i övrigt, 1983/84:253 yrkande 3, 1983/84:254
och 1983/84:255 yrkande 3 godtar propositionen i denna del,

7. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet hemställt ovan antar de
vid propositionen förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt
investeringskonto,

SkU 1983/84:14

4. lag om upphävande av lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt.

Stockholm den 6 december 1983

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c),
Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius
(c), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Lars Hedfors (s), Anna Lindh (s),
Ewy Möller (m), Bruno Poromaa (s), Erkki Tammenoksa (s) och Göran
Riegnell (m).

Reservationer

Lagernedskrivningen och den statliga bolagsskatten (mom. 1, 2 och 7)

1. Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och Göran Riegnell (m)
anser under åberopande av innehållet i reservationerna 3-5 att riksdagen i
mom. 1 och 7 i motsvarande del bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:100 yrkande 17 i
denna del och med bifall till motionerna 1983/84:230 i denna
del, 1983/84:253 yrkande 1 och 1983/84:255 yrkande 1 avslår
det vid proposition 1983/84:64 fogade förslaget till lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

2. Stig Josefson och Ingemar Hallenius (båda c) anser - under förutsättning
av bifall till reservation 1 - att utskottet i mom. 2 och 7 i motsvarande del bort
hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:100 yrkande 17 i
denna del och med bifall till motion 1983/84:230 i denna del
avslår motion 1983/84:256 yrkande 2 och det vid propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.

Motiveringen till utskottets hemställan vid mom. 1 och 2

3. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Ewy Möller och Göran Riegnell (alla
m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”De
invändningar” och slutar med ”nämnda delar” bort ha följande lydelse:

För de företag som inte drivs i aktiebolagsform innebär förslaget om att
begränsa lagerreserveringsmöjligheterna en ökad skattebelastning utan att

SkU 1983/84:14

de kommer i ånjutande av den föreslagna sänkningen av bolagsskatten.
Detsamma gäller för mindre aktiebolag där vinsten i huvudsak tas ut som lön.
Särskilt i det nuvarande ekonomiska läget är det orimligt att skärpa
skattebelastningen för de mindre företagen. Även för flera större företag
kommer de sammantagna effekterna av förslgen att leda till en ej acceptabel
skatteskärpning. Utskottet avstyrker således propositionen i vad avser
begränsningar i lagernedskrivningarna och tillstyrker avslagsyrkandena i
motioner i motsvarande delar.

Förslaget om sänkt bolagsskatt tillgodoser delvis kravet om en minskad
och på sikt avskaffad bolagsskatt. Propositionen i denna del bör enligt
utskottets uppfattning genomföras. Med det anförda avstyrker utskottet
föreliggande motionsyrkanden om höjd eller oförändrad bolagsskatt.

4. Stig Josefson och Ingemar Hallenius (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande på som s. 13 börjar med ”De invändningar” och slutar
med ”nämnda delar” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 230 är förslaget om minskad lagernedskrivning
orättvist och dåligt underbyggt, och de ändrade reglerna skulle skapa stora
problem för företagen. De enskilda näringsidkarna och flertalet fåmansbolag
skulle drabbas av de försämrade avskrivningsmöjligheterna utan att erhålla
kompensation i form av sänkt bolagsskatt såsom de större aktiebolagen. De
små och medelstora företagen missgynnas också av den anledningen att de i
väsentligt högre grad än storföretagen utnyttjat de nuvarande nedskrivningsreglerna.
Att genomföra propositionen på det sätt som föreslagits skulle
också medföra svåra likviditetsproblem, i enskilda fall med förödande
effekter. Konsekvenserna och problemens omfattning har över huvud taget
inte utretts, och de invändningar i dessa hänseenden som framförts av ett
stort antal remissinstanser har inte beaktats. Därtill kommer att förslaget på
lång sikt försämrar företagens möjligheter att klara av en konjunkturnedgång
eller en kortare förlustperiod och minskar möjligheterna till konsolidering
och expansion.

Utskottet biträder således avslagsyrkandena i motionerna och avstyrker
propositionen i vad avser ändrade nedskrivningsmöjligheter. Avslag på
propositionen i denna del torde innebära att propositionen förfallit i vad
avser sänkt bolagsskatt. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet propositionen
även i denna del liksom det i vpk-motionen framställda yrkandet om
höjd bolagsskatt.

5. Kjell Johansson (fp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med ”De invändningar” och slutar med ”nämnda delar” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning innebär förslaget vissa fördelar, framför allt
genom att de obeskattade reserverna minskar och kapitalets rörlighet ökar.

SkU 1983/84:14

En större kapitalrörlighet är inte minst till fördel för det nyföretagande som
därigenom får möjlighet att konkurrera om tillgängligt kapital.

Utskottet är således i princip positivt till förslagen i fråga om lagernedskrivning
och statlig bolagsskatt. Förändringarna måste dock införas på ett
sådant sätt att påfrestningarna av den försämrade lagernedskrivningen
motverkas och helst neutraliseras av den sänkta bolagsskattesatsen.

Egenföretagare och vissa andra skattesubjekt får inte del av sänkningen av
den statliga bolagsskattenedsättningen, och det är anmärkningsvärt att
regeringen inte föreslår några undantag eller övergångsbestämmelser för
deras del. Som framhållits vid remissbehandlingen kommer särskilt egenföretagare
att drabbas av stora likviditetsproblem.

Mot den angivna bakgrunden bör begränsningen i lagernedskrivningarna
bara gälla i fråga om skattskyldiga som får ta del av sänkningen av
bolagsskattesatsen. Begränsningen i avdragsrätten bör också genomföras
successivt, t. ex. under en femårsperiod i enlighet med vad som ett flertal
remissinstanser föreslagit. I avvaktan på ett nytt förslag från regeringen bör
propositionen avslås i denna del, vilket således innebär bifall till avslagsyrkandena
i motionerna i motsvarande del.

Förslaget att sänka bolagsskatten är enligt utskottets upppfattning motiverat
av flera skäl, och utskottet har inte något att erinra mot propositionen i
denna del. Utskottet avstyrker således föreliggande motionsyrkanden om
höjd eller oförändrad bolagsskatt.

Grundavgift till socialförsäkringen (morn. 4)

6. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och Göran Riegnell (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Enligt
motion” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Förslaget i den aktuella promemorian innebär bl. a. att de nuvarande
socialavgifterna skall byggas ut med en grundavgift på 20 % för vissa
inkomster och inkomsttagare som f. n. inte omfattas av avgiftssystemet. Som
framgår av förslaget är det fråga om en ny beskattning av fysiska personer för
sådana skogsinkomster, arrenden och hyresinkomster som inte ingår i
socialförsäkringssystemet. Denna nya beskattning riktar sig också mot
pensionärer och minderåriga och mot företag som till förmån för sina
arbetstagare har genomfört ett vinstdelningssystem. Utskottet instämmer i
motionärernas uppfattning att detta förslag är behäftat med så allvarliga
brister att det inte kan läggas till grund för lagstiftning. Om basen för
avgiftssystemet utvidgas på dessa sätt förlorar avgifterna helt sin nuvarande
karaktär som avgifter i egentlig mening och blir i stället en renodlad skatt.
Vidare gör man enligt förslaget en åtskillnad mellan fysiska och juridiska

SkU 1983/84:14

personers beskattning som inte kan accepteras.

Som framhålls i motionen har förslagets samhällsekonomiska effekter inte
analyserats. Risk föreligger också för att reglerna kringgås och att vårt redan
alltför krångliga skattesystem kompliceras ytterligare.

Med det anförda instämmer utskottet i motionärernas uppfattning att
förslaget inte bör genomföras. Vad utskottet anfört bör ges till känna för
regeringen.

dels att utskottet i mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:100 yrkande 18 ger till
känna för regeringen vad utskottet anfört beträffande förslaget
om en grundavgift inom socialförsäkringen.

Det särskilda investeringskontot (mom. 5 och 7)

7. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och Göran Riegnell (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet
ställer” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som hävdats från motionärernas sida redan när lagstiftningen om obligatorisk
inbetalning på investeringskonto infördes 1982 innebär denna lagstiftning
närmast att företagen tvingas till ett räntelöst tvångssparande för att
medverka till en finansiering av budgetunderskottet. I och för sig kan det
vara möjligt att med statliga stimulanser förmå företagen att i viss utsträckning
tidigarelägga redan planerade investeringar. Att på sikt påverka den
låga investeringsnivån inom det privata näringslivet, som bl. a. är en följd av
den internationella lågkonjunkturen, kräver emellertid andra åtgärder än
som föreslås i propositionen. Framför allt behövs en ökad efterfrågan på
svenska produkter och en större lönsamhet inom näringslivet.

De nu aktuella reglerna torde emellertid verka i motsatt rikning. De
medför bl. a. att investeringsbesluten inom näringslivet byråkratiseras och
att önskvärda investeringar fördröjs eller i vissa fall helt omintetgörs. Med
hänvisning härtill finner utskottet inte några bärande skäl till att förlänga
giltighetstiden för lagstiftningen.

Utskottet tillstyrker således motionerna och avtyrker propositionen i
denna del.

dels att utskottet i mom. 5 och 7 i motsvarande del bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:100 yrkande 16,
1983/84:230 i denna del, 1983/84:253 yrkande 2 och 1983/84:255
yrkande 2 avslår det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt
investeringskonto.

SkU 1983/84:14

Det särskilda forskningsavdraget (mom. 6 och 7)

8. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och Göran Riegnell (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 15 med ”denna fråga” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan berättigade invändningar riktas också
mot regeringens behandling av FoU-avdraget. Detta avdrag infördes som ett
provisorium 1973. Mot bakgrund av de positiva erfarenheterna av avdraget
permanentades reglerna under bred parlamentarisk enighet med verkan
fr. o. m. 1983 års taxering. Samtidigt förbättrades reglerna även i vissa andra
hänseenden. Frånsett vpk var alla då ense om betydelsen av att statsmakterna
på olika sätt effektivt stöder forskning och utveckling inom företagen och
att generella stödformer av nu ifrågavarande typ har en betydelsefull uppgift
och även i fortsättningen bör vara öppen för företagen.

Enligt vad som anförs i propositionen har utförda undersökningar visat att
avdraget inte medfört att företagens insatser för FoU ökat. Några sådana
undersökningsresultet har emellertid inte redovisats. Tvärtom visar entydiga
uttalanden från näringslivets sida att avdraget har haft väsentlig betydelse för
den långsiktiga planeringen av forskningsinsatserna och för finansieringen av
nya forskningsprojekt.

Mot denna bakgrund bör det enligt utskottets uppfattning inte komma i
fråga att nu dra in ett stöd som statsmakterna utlovat för lång tid framöver. I
propositionen sägs visserligen att regeringen planerar att på nyåret föreslå
åtgärder för att främja forsknings- och utvecklingsverksamheten hos de
mindre och medelstora företagen. Någon redogörelse för innehållet i dessa
förslag lämnas dock inte. Utskottet vill för sin del framhålla att det nuvarande
avdragssystemet bl. a. innebär, att det är företagen själva och inte myndigheterna
som beslutar om de olika forskningsinsatsernas omfattning och
inriktning, och att FoU-avdraget därmed är fritt från den hämsko som ett
bidragssystem i allmänhet drar med sig i form av byråkratisk kontroll och
prövning.

Utskottet avstyrker således propositionen i denna del och tillstyrker
avslagsyrkandena i föreliggande motioner.

dels att utskottet i mom. 6 och 7 i motsvarande del bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:100 yrkande 19 och
med bifall till motionerna 1983/84:230 i denna del, 1983/84:253
yrkande 3, 1983/84:254 och 1983/84:255 yrkande 3 avslår det
vid propositionen fogade förslaget till lag om upphävande av
lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid taxering till
statlig inkomstskatt.

minab/gotab Stockholm 1983 77351