SfU 1983/84:30

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1983/84:30

om invandrings- och flyktingpolitiken (prop. 1983/84:144)
Sammanfattning

I proposition 1983/84:144 om invandrings- och flyktingpolitiken redovisas
en översyn av gällande riktlinjer för flyktingpolitiken och invandringspolitiken.
Översynen har skett på grundval av betänkanden från invandrarpolitiska
kommittén (IPOK).

De grundläggande principerna för vår nuvarande flyktingpolitik bibehålls.
Denna innefattar främst mottagande i Sverige av flyktingar och därmed
jämställda utlänningar samt bistånd till FN:s flyktingkommissarie och till
flyktingar i u-länder. En årlig redovisning till riksdagen av invandrings- och
flyktingpolitiken förordas. Vidare anmäls att en flyktingpolitisk beredning
kommer att tillkallas för samråd i övergripande flyktingpolitiska frågor.
Flyktingkommissarien kommer att erbjudas bli företrädd i beredningen.

De bestämmelser i utlänningslagen som ger skydd åt asylsökande som inte
uppfyller flyktingrekvisiten föreslås förbli oförändrade. Vidare föreslås att
en asylsökande, som under färden till Sverige som ett led i resan tillfälligt har
uppehållit sig i ett annat land, skall ges möjlighet att få asylansökningen
prövad här.

Arbetskraftsinvandring föreslås även fortsättningsvis bli tillåten endast i
vissa undantagsfall.

I fråga om annan anhöriginvandring än invandring av make, maka och
minderåriga barn föreslås en viss uppmjukning av nuvarande praxis.
Detsamma gäller vid bedömningen av tillståndsfrågan i sådana fall, då
uppehållstillståndet t. v. har gjorts beroende av att ett äktenskap eller
sammanboende består, men senare upphör.

I fråga om besöksvisering föreslås en generösare praxis.

Permanent uppehållstillstånd skall enligt propositionen, bl. a. av rationaliseringsskäl,
ges redan från början till utlänningar som tillåts att bosätta sig i
Sverige.

Polismyndigheterna får möjlighet att besluta om avvisning inom de första
tre månaderna utan den veckobegränsning som nu i vissa fall gäller. Beslutet
skall kunna verkställas utan hinder av att det har överklagats. Asylärenden
skall dock normalt överlämnas till invandrarverket.

Den som är under 16 år skall inte utan synnerliga skäl få tas i förvar. Vidare
föreslås att den som kommit hit som barn och därefter har varit bosatt här
under minst fem år inte skall få utvisas på grund av brott eller asocialitet.

Förberedelse till sådant brott som består i att hjälpa en utlänning att ta sig

1 Riksdagen 1983/84.11 sami. Nr 30

SfU 1983/84:30

in i Sverige i strid mot gällande föreskrifter straffbeläggs om det sker i
vinningssyfte.

Huvuddelen av ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1985.

I samband med propositionen behandlas under skilda rubriker tretton
motioner i fråga om invandrings- och flyktingpolitiken enligt följande.

Inledning (s. 5)

1983/84:2860 yrkande 6 (m).

Flyktingpolitiken (s. 7)

Inledning (s. 7)

1983/84:2859 yrkande 1 (vpk).

Flyktingkvoten (s. 8)

1983/84:1582 delvis (s)

En flyktingpolitik beredning (s. 9)

1983/84:2860 yrkande 3 (m).

Lokalkontor för FN:s flyktingkommissarie (s. 10)

1983/84:2861 (fp), 1983/84:2862 yrkande 2 (c), 1983/84:2863 yrkande 3
(fp).

Invandringen av andra asylsökande än konventionsflyktingar (s. 12)
1983/84:2859 yrkande 4 (vpk), 1983/84:2860 yrkande 1 (m) och 1983/
84:2864 (m).

Frågan om första asylland (s. 14)

1983/84:2860 yrkande 2 (m).

Handläggningen av asylärenden - flyktingskapsbedömningen (s. 15)
1983/84:2863 yrkande 4 delvis (fp).

Utomnordisk arbetskraftsinvandring (s. 17)

1983/84:2866 (m).

Utomnordisk invandring av anhöriga (s.18)

1983/84:1103 yrkande 2 (fp), 1983/84:2859 yrkande 3 (vpk), 1983/84:2862
yrkande 3 (c), 1983/84:2863 yrkande 4 delvis (fp) och 1983/84:2865 (s).

Uppehållstillstånd vid invandring (s. 21)

1983/84:2859 yrkande 5 (vpk).

Tillfällig vistelse i Sverige (s. 22)

1983/84:2859 yrkande 2 (vpk).

Handläggningen av utlänningsärenden (s. 23)

1983/84:2860 yrkande 4 (m).

Förvar i utlänningsärenden (s. 24)

1983/84:329 (fp), 1983/84:2863 yrkande 1 (fp).

SfU 1983/84:30

Övriga frågor (s. 25)

Utvisning på grund av brott (s. 25)

1983/84:490 (m), 1983/84:2860 yrkande 5 (m).

Straffbestämmelser (s. 26)

1983/84:2863 yrkande 2 (fp).

Åtgärder för Sveriges återinträde i Intergovernmental Committee for Migration
(s.27)

1983/84:310 (fp)

Personalresurser till invandrarverket (s. 27)

1983/84:2862 yrkande 1 (c).

Utskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker bifall till samtliga
motioner. Tolv reservationer och ett särskilt yttrande har avgetts.

Propositionen

I proposition 1983/84:144 har regeringen (arbetsmarknadsdepartementet)
föreslagit riksdagen
dels att anta det av lagrådet granskade förslaget till Lag om ändring i
utlänningslagen (1980:376),

dels att godkänna de riktlinjer i fråga om prövningen av ansökningar om
visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd som förordats i propositionen.

Vidare hemställs att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad
som anförts om genomförande och uppföljning av invandrings- och flyktingpolitiken,
handläggningstiderna i utlänningsärenden m. m. samt de ekonomiska
konsekvenserna av förslagen.

Lagförslaget återfinns i bilaga till betänkandet.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

I motion 1983/84:2859 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen uttalar sig för en generös flyktingpolitik i enlighet med vad
som anförs i motionen,

2. att riksdagen uttalar att visumtvånget för turkiska medborgares inresa
till Sverige avskaffas,

3. att riksdagen beslutar att även de som beviljas uppehållstillstånd på
grund av s. k. snabb anknytning skall beviljas permanent uppehållstillstånd
redan vid första tillståndstillfället,

4. att riksdagen beslutar att 6 § utlänningslagen skall ges en lydelse i
enlighet med vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen beslutar att möjlighet bör ges i vissa fall att behålla

Sfi/ 1983/84:30

permanent uppehållstillstånd även om bosättningen upphör, så som anförs i
motionen.

I motion 1983/84:2860 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar att 6 § utlänningslagen skall utgå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principen om första asylland,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillkallandet av en flyktingpolitisk beredning,

4. att riksdagen beslutar att polismyndighet i enlighet med IPOK:s förslag
på formell grund skall ges möjlighet utvisa utan hinder av tremånadersregeln,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvisning på grund av brott,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om harmonisering av utlänningslagstiftningen.

I motion 1983/84:2861 av Björn Molin (fp) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ett
lokalkontor för FN:s flyktingkommissarie i Sverige/Norden.

I motion 1983/84:2862 av Karin Andersson m.fl. (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om personalresurser till statens invandrarverk för tillståndsprövning,

2. att riksdagen beslutar begära att regeringen tar initiativ som leder till att
FN:s flyktingkommissaries önskemål om ett lokalkontor i Skandinavien
realiseras,

3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om en generös tillämpning av den s. k. tvåårsregeln när det
gäller frånskilda utländska kvinnor och i övrigt vad som sägs om anhöriginvandring.

I motion 1983/84:2863 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen beslutar att i utlänningslagen skall införas förbud mot att
placera barn under 16 år i kriminalvårdsanstalt eller allmänt häkte,

2. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om tillägg i 96 §,

3. att riksdagen beslutar att begära att regeringen tar initiativ till
överläggningar med övriga nordiska länder om inrättande av flyktingkontor i
Norden,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförs i motionen angående familjeåterföreningen och juridisk hjälp vid
gränsen.

I motion 1983/84:2864 av Gunnel Liljegren (m) och Lars Ahlmark (m)
hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att homosexuella bör kunna
beredas asyl i Sverige enligt 3 § utlänningslagen.

I motion 1983/84:2865 av Thure Jadestig (s) hemställs

SfU 1983/84:30

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en mer generös praxis beträffande familjeåterförening,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att den årliga redovisningen av
invandrings- och flyktingpolitiken innehåller uppgifter om de olika formerna
för anknytningsinvc ring.

I motion 1983/84:2866 av Gullan Lindblad (m) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en liberalare bedömning vad gäller kulturarbetares
möjlighet att erhålla arbetstillstånd för tidsbegränsad anställning i Sverige,

2. att riksdagen uttalar sig för att statens invandrarverk - utan delegering -bör göra de bedömningar som erfordras i ärenden av denna typ.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1983/84

I motion 1983/84:310 av Kerstin Ekman (fp) och Kerstin Anér (fp)
hemställs att riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder för att Sverige
skall återinträda i ICM.

I motion 1983/84:329 (motivering i 1983/84:327) av Kerstin Anér (fp)
hemställs att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en översyn av den
lagstiftning som medger att barn kan hållas i fängsligt förvar inför utvisning.

I motion 1983/84:490 av Allan Ekström m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring i 40-42 §§ utlänningslagen
att utlänning som begått ett allvarligt brott skall utvisas, såvida icke
särskilda skäl talar för att han likväl skall få stanna kvar i riket.

I motion 1983/84:1103 (motivering i 1983/84:1101) av Jan-Erik Wikström
m.fl. (fp) (yrkande 2) hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna till uppehållstillstånd för frånskilda invandrarkvinnor.
(Motionen i övrigt behandlas i betänkande SfU 1983/84:19).

I motion 1983/84:1582 (delvis) av Hans Göran Franck m. fl. (s) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om utredning av förutsättningarna för successiv utökning av flyktingkvoten.
(Motionen i övrigt behandlas i betänkande SfU 1983/84:27).

Utskottet

Inledning

Sveriges invandrings- och flyktingpolitik vilar på principerna om en fri
rörlighet inom Norden och en reglering av den utomnordiska invandringen
som dock inte avser asylsökande annat än i undantagsfall.

Medborgarna i de nordiska länderna kan således fritt ta arbete och bosätta
sig i ett annat nordiskt land utan att ha nass, uppehålls- eller arbetstillstånd.
Arbetskraften skall dock i största möjliga utsträckning förmedlas genom de
offentliga arbetsförmedlingarna.

SfU 1983/84:30

Regleringen av den utomnordiska invandringen genomfördes fram till
mitten av 1960-talet utan några av statsmakterna fastlagda riktlinjer. År 1968
antog riksdagen emellertid riktlinjer beträffande den samlade invandringspolitiken
(prop. 1968:142, SU 1968:196, rskr 405). Därvid uttalades att
invandringen till Sverige måste kontrolleras för att kunna anpassas till
landets resurser och politik inom andra områden. Vidare lades fast principen
att invandrare skall ha möjlighet att leva på samma standardnivå som den
inhemska befolkningen.

Flyktingar i nöd skulle även i fortsättningen få skydd här. De som inte var
flyktingar enligt utlänningslagens bestämmelser eller som hade asyl i ett
annat land skulle också kunna tas emot men då i huvudsak genom en ordning
med organiserad överföring.

1968 års riktlinjer har kompletterats år 1975 med riktlinjer för invandraroch
minoritetspolitiken (prop. 1975:26, InU 1975:6, rskr 160). De invandrarpolitiska
målen anges i dessa riktlinjer som jämlikhet, valfrihet och
samverkan. Dessa mål gäller både nordbor och icke nordbor. Vidare
kompletterades riktlinjerna för flyktingpolitiken genom 1979 års flyktingpolitiska
beslut (prop. 1978/79:100, bil. 15, s. 152, AU 1978/79:22, rskr 230).

1968 års riktlinjer har visserligen modifierats men gäller i allt väsentligt
fortfarande. Även om riktlinjerna också behandlar flykting- och anhöriginvandringen
utgår de från att arbetskraftsinvandringen dominerar och att
denna invandring sker i kollektiva former. I praktiken har någon kollektiv
arbetskraftsinvandring inte ägt rum sedan år 1972. Dessutom har invandringen
av arbetskraft under de senare åren varit förhållandevis liten.
Arbetskraftsinvandringen från utomnordiska länder ersattes från mitten av
1970-talet av en icke konjunkturbunden invandring av flyktingar och av
anhöriga till tidigare invandrare.

Invandringens ändrade sammansättning motiverade en översyn av 1968
års riktlinjer. Den översyn som nu är gjord av invandrarpolitiska kommittén
(IPOK) och de förslag som läggs fram i propositionen bygger dock i
väsentliga delar på 1968 års riktlinjer och den vidareutveckling av dessa som
ägt rum.

I propositionen framhålls värdet av att den fria rörligheten inom Norden
bibehålls och utvecklas. Arbetskraftsrörelsema bör därvid även i fortsättningen
i största möjliga utsträckning förmedlas genom den offentliga
arbetsförmedlingen. Även regleringen av den utomnordiska invandringen
bör bestå men samordnas på ett bättre sätt med politiken på övriga områden.
Vidare bör enligt propositionen en generös flykting- och familjesammanföringspolitik
alltjämt gälla.

Utskottet kan helt ansluta «g till denna principiella inriktning av invandrings-
och flyktingpolitiken.

Innan utskottet går över till att närmare behandla de framlagda förslagen,
tar utskottet upp ett yrkande i motion 2860 av Nils Carlshamre m. fl. om ett

SfU 1983/84:30

tillkännagivande om att den nordiska utlänningslagstiftningen bör harmoniseras
(yrkande 6).

Under senare år har utlänningslagstiftningen varit föremål för översyn i
Danmark, Finland, Norge och Sverige. Sverige fick en ny utlänningslag år
1980 och Danmark år 1983. Finland som tidigare haft en utlänningsförordning
fick sin första utlänningslag i år. I Norge pågår fortfarande lagstiftningsarbetet.
De utredningar som i resp. nordiskt land har arbetat fram förslag till
ny lagstiftning har bedrivit sitt arbete mot bakgrund av en rekommendation
av Nordiska rådet om en harmonisering av utlänningslagstiftningen mellan
de nordiska länderna.

Eftersom länderna i Norden bl. a. utgör ett gemensamt passkontrollområde
är det enligt utskottets mening angeläget att länderna har en så likartad
utlänningslagstiftning som möjligt. De ansträngningar som har gjorts för att
harmonisera lagstiftningen har dock visat att det är svårt att nå en fullständig
överensstämmelse. De skillnader som finns kvar är emellertid på flera
punkter mer av formell än materiell natur. Dessutom bedrivs fortlöpande ett
samarbete och utbyte av erfarenheter mellan de nordiska länderna på
utlänningslagstiftningens område i det s. k. nordiska utlänningsutskottet.

Utskottet anser med hänsyn till det anförda att något tillkännagivande i
frågan inte är påkallat och avstyrker bifall till motion 2860 yrkande 6.

Flyktingpolitiken

Inledning

I propositionen framhålls att flyktingpolitiken också i fortsättningen bör
vara generös och att Sverige så länge det är praktiskt och ekonomiskt möjligt
bör fortsätta att ta sin del av ansvaret för att lindra den tragiska flyktingsituationen
i världen. De grundläggande principerna för den samlade flyktingpolitiken
som riksdagen antog år 1979 föreslås alltjämt böra gälla. I korthet
innebär dessa principer att Sverige skall arbeta internationellt för att
motverka uppkomsten av flyktingsituationer och prioritera flyktinghjälp i
tredje land samt, då flyktingar överförs hit, ge förtur åt dem som är i akut
behov av skydd. En generös asyllagstiftning och asylpraxis skall utgöra en
viktig del av den samlade flyktingpolitiken.

I propositionen betonar föredragande statsrådet att tyngdpunkten i
flyktingpolitiken alltjämt bör ligga på flyktingbistånd i tredje land. Överföringen
hit av flyktingar i akut behov av skydd skall också fortsätta och bör
enligt föredragande statsrådets uttalande i propositionen fortgå i allt
väsentligt oberoende av svängningar i konjunkturerna. Fortsatt invandring
av enskilt inresta konventionsflyktingar ingår också som en viktig del av
denna politik och får enligt propositionen inte regleras med hänsyn till våra
ekonomiska resurser.

Skulle en reglering av flyktinginvandringen behöva ske måste den således
enligt propositionen i första hand träffa asylsökanden som åberopar politisk -

SfU 1983/84:30

humanitära skäl för att få stanna i Sverige. Så är förhållandet även i dag
eftersom bestämmelsen i 6 § utlänningslagen som reglerar skyddet för dessa
grupper innebär en viss begränsning i detta. Av bestämmelsen framgår
nämligen att en sådan asylsökande kan vägras rätt att stanna i landet om det
föreligger särskilda skäl. Med detta menas begränsningar av Sveriges
möjligheter att ta emot denna kategori utlänningar.

I propositionen föreslås att en fortlöpande och noggrann uppföljning av
den förda politiken sker genom att en årlig sammanhållen offentlig redovisning
lämnas om bl. a. alla former av flyktinghjälp.

I motion 2859 av Lars Werner m. fl. anser motionärerna att propositionen
innehåller förslag om reglering av den flyktinginvandring som består av
personer som inte är konventionsflyktingar. De framhåller bl. a. att en
generös flyktingpolitik inte enbart kan grundas på bedömningar om vilka
ekonomiska och andra resurser som för tillfället utan större förfång kan
avsättas för ändamålet. Den politiska situationen i världen, det svenska
folkets demokratiska traditioner och inte minst arbetarrörelsens grundläggande
värderingar om innebörden av internationell solidaritet måste enligt
motionärerna också vägas in i bedömningen. Motionärerna begär ett
tillkännagivande härom (yrkande 1).

Av de ovan redovisade uttalandena i propositionen framgår att någon
annan reglering av flyktingpolitiken än den som redan gäller enligt 6 §
utlänningslagen inte avses. Mot bakgrund av de bedömningar som sålunda
redovisats om inriktningen av den framtida flyktingpolitiken och de uttalanden
om invandringen av politisk-humanitära skäl som därvid gjorts anser
utskottet att det inte finns anledning till något särskilt tillkännagivande.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion 2859 (yrkande 1).

Flyktingkvoten

Regeringen fastställer varje år i samråd med FN:s flyktingkommissarie en
kvot, den s. k. flyktingkvoten, för överföring av flyktingar till Sverige.
Flyktingkvoten har sedan mitten av 1970-talet uppgått till 1 250 personer
årligen. Dessutom har regeringen under senare år årligen medgett överföring
av 250 anhöriga till de personer (s. k. båtflyktingar) som har förts över till
Sverige från Sydostasien med stöd av tidigare bemyndiganden som lämnats
av regeringen.

I propositionen framhålls att den nuvarande formen av flyktingmottagning
bör utgöra grunden för vår flyktingmottagning och fortgå oberoende av
svängningar i konjunkturen. Förtur bör ges åt flyktingar i eller utanför
hemlandet, som är i akut behov av skydd. Vidare bör Sverige liksom hittills ta
emot handikappade eller svårplacerade flyktingar. Omfattningen av överföringen
bör även i fortsättningen bestämmas från år till år i särskild ordning
och anpassas till den aktuella flyktingsituationen i världen. En beredskap
måste enligt propositionen alltid finnas för en ökning av flyktingkvoten när
situationen kräver det.

SfU 1983/84:30

I motion 1582 (delvis) av Hans Göran Franck m. fl. begärs ett tillkännagivande
om att förutsättningarna för en successiv utökning av flyktingkvoten
bör utredas. Motionärerna anser att det inte bara är viktigt att slå vakt om att
nuvarande flyktingkvot bibehålls utan även att framdeles ta till vara
möjligheterna att successivt kunna utöka den. En sådan ökning skulle kunna
ske genom besparingar på andra områden inom ramen för flykting- och
invandrarpolitiken, framhåller motionärerna.

Som framgår ovan omprövas flyktingkvoten varje år. En beredskap finns
för en ökning av kvoten om det skulle behövas. Vidare görs en bedömning av
kvoten inte enbart från kvantitativa utgångspunkter utan även med hänsyn
till hur den används. I detta senare avseende spelar Sveriges kvotuttagningar
en viktig roll genom att flyktingar, som annars är svårplacerade, bereds
möjlighet till fristad i vårt land. Den nuvarande ordningen ger således
möjlighet till stor flexibilitet när situationen ute i världen påkallar att Sverige
ökar flyktingkvoten. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att det
f. n. inte finns tillräckliga skäl att utreda förutsättningarna för en successivt
ökad kvot framdeles och avstyrker på grund härav bifall till motion 1582 i nu
behandlad del.

En flyktingpolitisk beredning

Under remissbehandlingen av IPOK:s betänkande framfördes förslag om
att inrätta ett rådgivande organ för vissa flyktingfrågor. Detta önskemål har
tillgodosetts genom att föredraganden förordar att en flyktingpolitisk
beredning tillkallas i vilken företrädare för berörda organisationer och
myndigheter m. fl. bör ingå. FN:s flyktingkommissarie skall erbjudas att vara
företrädd genom en ledamot.

Nils Carlshamre m.fl. anför i motion 2860 att flyktingpolitiken bör
utformas, bedrivas och tillämpas i den ordning och de former som nu sker.
Med hänsyn till att flyktingpolitiken redan är föremål för en omfattande
utrednings-, berednings- och samrådsverksamhet är det enligt motionärerna
fel att nu avsätta ekonomiska resurser för en stor statlig beredning.
Resurserna bör, anser de, i stället sparas för att vid behov sättas in på det
tillämpande planet. De begär ett tillkännagivande härom till regeringen
(yrkande 3).

Motionärernas påpekande om att flyktingpolitiken i dag är föremål för
berednings- och samrådsverksamhet i olika former inom och mellan olika
myndigheter och organisationer är i och för sig riktigt. Dessa kontakter är
givetvis både nödvändiga och betydelsefulla. Det finns emellertid inget
särskilt forum för regelbundna kontakter mellan myndigheterna och frivilligorganisationer,
som t. ex. Rädda barnen och Svenska flyktingrådet. Inte
heller finns det något organ i Sverige i vilket FN:s flyktingkommissarie finns
företrädd. Enligt utskottets mening finns det inte minst mot denna bakgrund
ett behov av en beredning för övergripande samråd om flyktingpolitiken i

1 * Riksdagen 1983184.11 sami. Nr 30

SfU 1983/84:30

dess helhet. Genom att synpunkter kan föras fram, diskuteras och bearbetas i
ett för berörda myndigheter och organisationer gemensamt organ, kan
flyktingpolitiken på ett bättre sätt ges ett konkret innehåll i enlighet med
statsmakternas intentioner. De kostnader som en sådan beredning kan
komma att medföra för statsverket bör inte utgöra något hinder mot att
inrätta den. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att flera av förslagen
i denna proposition och i den nyligen av riksdagen godkända propositionen
1983/84:124 om mottagandet av flyktingar och asylsökande m. m. sammantagna
bör kunna leda till minskade kostnader för bistånd till asylsökande
m. fl.

Utskottet avstyrker på grund av det anförda bifall till motion 2860
(yrkande 3).

Lokalkontor för FN:s flyktingkommissarie

Under remissbehandlingen av IPOK:s betänkande väcktes frågan om
inrättandet av ett kontor i Sverige för FN:s flyktingkommissarie. I propositionen
avvisas emellertid detta krav under motivering att frågan är en
gemensam angelägenhet för Norden och att den f. n. inte är aktuell i något av
de andra nordiska länderna. Dessutom framhålls i propositionen att ett
regelbundet och omfattande samarbete numera har inletts från svensk sida
med flyktingkommissariatet och att erfarenheterna av detta samarbete t. v.
bör följas.

I tre motioner, 2861 av Björn Molin, 2862 av Karin Andersson m. fl.
(yrkande 2) och 2863 av Jan-Erik Wikström m. fl. (yrkande 3), framställs
yrkanden som syftar till att regeringen skall ta initiativ till att verka för att
flyktingkommissarien upprättar ett lokalkontor i Norden. I den förstnämnda
motionen framhålls dock att frågan om ett lokalkontor för flyktingkommissarien
kan, men inte nödvändigtvis behöver, vara en gemensam nordisk
angelägenhet. Om de i denna motion begärda överläggningarna med de
andra nordiska länderna skulle visa att dessa länder inte har något intresse av
att inrätta ett lokalkontor i Norden bör enligt motionärerna den svenska
regeringen i stället verka för att ett sådant inrättas i Sverige.

I motionerna erinras om att flyktingkommissarien har lokalkontor på ett
stort antal platser i världen men inte i Norden, trots att de nordiska länderna
är en betydande flyktingmottagande region bland konventionsstaterna. I
motion 2861 framhålls särskilt att även om det numera sker ett samarbete
med flyktingkommissarien med anknytning till enskilda flyktingärenden är
detta inte tillräckligt utan särskild hänsyn måste tas till att flyktingen befinner
sig i Sverige och därför inte kan få personlig kontakt med flyktingkommissariatet.

Flyktingkommissarien har sitt högkvarter i Genéve men bedriver också
verksamhet genom sina regionalkontor och ett sjuttiotal lokalkontor runt om
i världen. Frågan om att upprätta ett lokalkontor i Norden har diskuterats i

SfU 1983/84:30

olika sammanhang mellan de nordiska länderna. Även i riksdagen har denna
fråga behandlats, senast i samband med riksdagens behandling av vissa
ändringar i utlänningslagen och en med anledning därav väckt motion (se AU
1982/83:3). Därvid framhöll arbetsmarknadsutskottet bl. a. att arbetet med
en ny utlänningslag i Norge borde avvaktas och att några detaljöverväganden
om exempelvis kontorets arbetsuppgifter, lokalisering m. m. därför ännu
inte hade gjorts. Någon riksdagens åtgärd ansågs inte erforderlig. Riksdagen
följde utskottet.

Enligt vad utskottet har erfarit berör det samarbete som pågår mellan
Sverige och flyktingkommissarien inte bara frågor av generell natur utan
samarbetet präglas numera i hög grad av kontakter som rör enskilda
flyktingärenden. Sådana ärenden tas upp till diskussion antingen på begäran
av flyktingkommissarien eller på svenskt initiativ. Frågor, såväl generella
som individuella, tas upp skriftligen och telefonledes samt, vilket ofta sker,
genom personliga kontakter i Genéve eller här i Sverige.

Danmark fick år 1983 en ny utlänningslag. Enligt lagens bestämmelser har
en särskild flyktingnämnd inrättats som prövar besvär i flyktingärenden. I
nämnden ingår en representant för flyktingkommissarien. I Norge pågår
fortfarande lagstiftningsarbetet med en ny utlänningslag. Om ett förslag från
en statlig kommitté, som lades fram i slutet av förra året, leder till lagstiftning
kommer det i Norge att framdeles finnas en nämnd som i första instans prövar
flyktingärenden. I nämndens sammanträden föreslås flyktingkommissarien
eller en representant för denne ha rätt att delta. Såvitt gäller Sverige föreslås
som tidigare nämnts att en representant för flyktingkommissarien skall ingå i
den flyktingpolitiska beredningen.

Det anförda visar enligt utskottets mening att det f. n. knappast finns något
gemensamt nordiskt intresse av ett lokalkontor för flyktingkommissarien i
Norden. I stället prövas andra vägar för ett närmare samarbete och
därigenom möjligheter till påverkan från flyktingkommissariens sida på
flyktingpolitiken. Även om utskottet kan instämma i vad som anförs i motion
2861 om att det hade varit värdefullt för flyktingkommissarien i förhandlingar
med andra stater att kunna peka på att det upprättats ett lokalkontor i
Norden får betydelsen härav inte överskattas. Det väsentliga är enligt
utskottets mening att samarbetet mellan flyktingkommissarien och resp. land
sker så nära som möjligt och att detta sker i för båda parterna tillfredsställande
former.

Mot bakgrund härav och då utskottet anser att erfarenheterna av
samarbetet bör avvaktas finner utskottet att någon åtgärd med anledning av
motionerna f. n. inte är påkallad. Utskottet avstyrker sålunda bifall till
motionerna 2861, 2862 (yrkande 2) och 2863 (yrkande 3).

SfU 1983/84:30

Invandringen av andra asylsökande än konventionsflyktingar

Sverige har anslutit sig till 1951 års FN-konvention angående flyktingars
rättsliga ställning (flyktingkonventionen). I 3 § utlänningslagen återfinns
flyktingkonventionens definition av vem som är att anse som flykting.

Fr. o. m. den 1 januari 1976 finns bestämmelser i utlänningslagen som ger
skydd åt asylsökande som inte är flyktingar men som ändå anför vägande skäl
av politisk-humanitär art mot att återvända till hemlandet. Bestämmelserna,
som innebär att tidigare praxis på området lagfästs, återfinns i 5 och 6§§
utlänningslagen. Sålunda stadgas i 5 § att en utlänning som har övergett
krigsskådeplats eller som har flytt från hemlandet för att undgå krigstjänstgöring
inte utan särskilda skäl skall vägras rätt att vistas i Sverige, om han
behöver skydd här. Samma skydd skall enligt 6 § erbjudas den som på grund
av de politiska förhållandena i sitt hemland inte vill återvända dit och som
kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta.

I IPOK:s utredningsuppdrag har ingått att överväga om det alltjämt skall
finnas ett särskilt skydd för utlänningar som åberopar humanitära skäl av
politisk art och, om så är fallet, hur långtgående ett sådant skydd bör vara.

IPOK har vid sina överväganden funnit att även andra hjälpbehövande än
konventionsflyktingar alltjämt bör ha möjlighet att komma till Sverige och
att nuvarande författningsreglering för de aktuella grupperna bör behållas.

S. k. direktavvisning till ett annat land än hemlandet skulle dock få ske i ökad
utsträckning av personer som avses i 6§.

Propositionen ansluter sig till IPOK:s förslag om att bibehålla de särskilda
skyddsbestämmelserna för asylsökande som inte är konventionsflyktingar
men avvisar IPOK:s förslag om ökade möjligheter till avvisning till tredje
land beträffande personer som tillhör denna grupp.

Föredraganden anför vid detta ställningstagande att Sverige tidigare än
andra länder gett de nu aktuella grupperna ett lagstadgat skydd och att den
nya danska utlänningslagen har infört en bestämmelse av motsvarande
innehåll som den svenska. Även i vissa andra länder finns - dock utan
lagreglering - ett motsvarande skydd. Vidare övervägs en utvidgning av
skyddet för hithörande kategori asylsökande inom Europarådets flyktingkommitté
(CAHAR).

I motion 2860 av Nils Carlshamre m. fl. (yrkande 1) hemställs att riksdagen
beslutar att 6 § utlänningslagen skall utgå. Enligt motionärerna är paragrafen
behäftad med åtskilliga svagheter. Bl. a. uppstår särskilda svårigheter vid
direktawisningar som sker till annat land än hemlandet, eftersom flertalet
länder inte har ett lagstadgat skydd för andra än konventionsflyktingar. I
stället menar motionärerna att 3 § samma lag bör kunna tillämpas generöst
inom de ramar som flyktingkonventionen anger. Skulle utlänningen vid en
sådan flyktingbedömning ändå inte komma att omfattas av detta skydd anser
motionärerna att det genom en ändring i 31 § utlänningsförordningen bör
öppnas möjlighet att ge tillstånd att stanna i Sverige om det är motiverat av
politisk-humanitära eller eljest av humanitära skäl.

SfU 1983/84:30

Som framgår av propositionen finns i andra länder en praxis som ger skydd
åt utlänningar som anför flyktingliknande skäl. Diskussioner pågår f. n. inom
Europarådets flyktingkommitté om att ge de nu aktuella grupperna ett skydd
mot återsändande till hemlandet. De olägenheter som onekligen är förknippade
med de nu aktuella bestämmelserna och som gör sig särskilt gällande i
avvisningssituationer kan därför förutses komma att successivt minska i takt
med att det nu pågående arbetet inom Europarådet leder fram till konkreta
resultat. Det vore därför enligt utskottets mening olyckligt om Sverige, som
tidigare än andra länder kodifierade skyddet för personer med flyktingliknande
skäl och som därför har anledning att vara pådrivande i internationella
sammanhang i denna fråga, nu skulle återgå till den ordning som gällde före
1976. Utskottet vill också erinra om att det i propositionen framhålls att det
även med en generös tolkning av flyktingbestämmelsen i 3 § utlänningslagen
finns naturliga gränser för vilka som kan ges flyktingstatus. Den som efter en
extensiv tolkning ändå inte uppfyller flyktingrekvisiten bör därför liksom nu
ges rätt att stanna här i landet med stöd av en uttrycklig bestämmelse i 6 §
utlänningslagen.

Utskottet ansluter sig sålunda till de överväganden i frågan som återfinns i
propositionen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 2860
(yrkande 1). Utskottet vill emellertid i detta sammanhang med skärpa
understryka vikten av att asylsökande som uppfyller förutsättningarna för att
få flyktingstatus enligt 3 § verkligen erkänns som konventionsflyktingar och
att det förhållandet att de ändå kan få stanna enligt 6 § inte får inverka vid
prövningen av flyktingskapet.

I anslutning till propositionens redogörelse för vilka grupper som bör ges
skydd enligt 6 § utlänningslagen berörs bl. a. frågan om skydd för asylsökande
som riskerar allvarligt straff för icke-politiska handlingar eller förhållanden
som inte är kriminella eller förkastliga enligt svensk rättsuppfattning.
IPOK har i detta hänseende föreslagit att exempelvis den som riskerar
allvarligt straff eller förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning skall
omfattas av bestämmelserna i 6 §.

Föredragande statsrådet anser emellertid att denna kategori utlänningar
inte normalt bör omfattas av 6 § utan omständigheterna i det enskilda fallet
bör liksom i dag vara avgörande för om tillstånd att stanna i Sverige bör ges av
humanitära skäl. Undantagsvis kan emellertid, anför hon, omständigheterna
vara av så allvarlig natur att 6 § kan anses tillämplig.

I motion 2859 av Lars Werner m. fl. föreslås (yrkande 4) att riksdagen skall
besluta att den som riskerar straff eller förföljelse på grund av kön eller
sexuell läggning skall omfattas av 6 § utlänningslagen. Gunnel Liljegren och
Lars Ahlmark hemställer i motion 2864 om ett uttalande om att homosexuella
bör kunna beredas asyl enligt 3§ utlänningslagen.

SfU 1983/84:30

göras tillämplig på nu ifrågavarande utlänningar delar utskottet föredragandens
uppfattning. Det bör sålunda även i fortsättningen överlåtas åt
rättstillämpningen att avgöra om så starka humanitära skäl föreligger i det
enskilda fallet att utlänningen skall få tillstånd att stanna i landet. På samma
sätt bör det vara en fråga för rättstillämpningen om omständigheterna i ett
enskilt fall är så allvarliga att 6§ utlänningslagen kan anses tillämplig.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att utredningen (S 1977:21) om
homosexuellas situation i samhället enligt vad utskottet erfarit även kommer
att beröra frågor om rätt till asyl för utlänningar som åberopar förföljelse på
grund av sexuell läggning.

Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna 2859 (yrkande 4) och
2864.

Frågan om första asylland

En asylsökande som behöver skydd skall enligt gällande bestämmelser om
asyl i princip ha rätt att stanna i Sverige. Så är fallet om sökanden kommer
direkt från hemlandet eller annars från ett land där han förföljs eller
trakasseras eller löper risk att sändas till hemlandet där han i sin tur löper risk
för förföljelse. Om den asylsökande under färden till Sverige har uppehållit
sig i ett annat land där han har varit skyddad mot förföljelse och vidaresändning
anses i praxis att han kan avvisas till det landet (principen om första
asylland). Invandrarverket har efter samråd med rikspolisstyrelsen (RPS)
lämnat allmänna råd till polismyndigheterna om tillämpningen av principen
om första asylland (RPS cirkulärmeddelande CM 20/82). Dessa innebär att
en asylsökande som på grund av trafiktekniska skäl, som han själv inte råder
över, eller som på grund av akut sjukdom har tvingats avbryta resan skall få
sin asylansökan prövad i Sverige. Undantag från principen om första asylland
kan också göras om utlänningen har stark anknytning till Sverige men inte till
det land till vilket avvisning skall ske. Har emellertid utlänningen vistats mer
än tre månader i det land till vilket avvisning övervägs gäller inte undantagsreglerna.

Propositionen utgår liksom IPOK:s betänkande från att de allmänna råd
om asylprövningen som har utfärdats av invandrarverket endast gäller om
resan har skett med flyg, även om någon sådan förutsättning inte direkt kan
utläsas av cirkulärmeddelandet. Har en asylsökande på vägen till Sverige
tillfälligt avbrutit resan av andra skäl än som nämns i det återgivna
cirkulärmeddelandet tillämpas i dag principen om första asylland. Enligt vad
utskottet har erfarit tolkas dessutom invandrarverkets allmänna råd så att
den som på resan till Sverige har passerat genom ett antal andra länder inte
kan få sin asylansökan prövad här.

Föredragande statsrådets uttalanden i propositionen i denna del innebär
att principen om första asylland skall ligga fast. Vad gäller frågan om i vilka
fall det med hänsyn till omständigheterna kan vara rimligt att återsända en

SfU 1983/84:30

asylsökande till tredje land anser hon att det inte är önskvärt att Sverige
utnyttjar varje möjlighet att avvisa en asylsökande till det tredje land från
vilket han närmast kommer och där han åtnjuter skydd. I propositionen
föreslås därför en viss uppmjukning av den ordning som nu gäller för
behandling av asylansökningar. Om en utlänning på resan till Sverige som ett
led i resan har gjort ett kortare uppehåll i ett genomreseland skall denna
omständighet enligt propositionen inte utgöra hinder mot att hans asylansökan
prövas här. Inte heller skall en asylsökande avvisas om han har viss
starkare anknytning till Sverige men inte till det land till vilket han kan
avvisas. Samtidigt föreslås att regeringen bemyndigas utfärda föreskrifter om
polismyndigheternas skyldighet att överlämna ärenden till invandrarverket i
de fall utlänningen under resan till Sverige har passerat genom ett antal
länder dit han skulle kunna avvisas. Det bör vidare enligt propositionen
ankomma på regeringen att bedöma i vad mån undantag bör göras från
principen att dessa ärenden skall överlämnas till invandrarverket, exempelvis
på grund av en organiserad eller mycket stor invandring. Regeringen bör
även kunna bemyndiga invandrarverket att utfärda föreskrifter om skyldighet
för polismyndigheterna att överlämna awisningsärenden.

I motion 2860 av Nils Carlshamre m. fl. hemställs (yrkande 2) om ett
tillkännagivande om vad som i motionen anförts om en konsekvent
tillämpning av principen om första asylland så att det blir möjligt att göra
nödvändiga avvägningar till förmån för de mest hjälpbehövande.

Propositionens uttalande, att ett kortare uppehåll i ett tredje land som ett
led i resan bör kunna accepteras, tar sikte även på avbrott i resan som inte har
föranletts av trafiktekniska skäl eller akut sjukdom. Utskottet bedömer att
en sådan ordning är rimlig.

Utskottet tillstyrker därför förslaget i propositionen om en uppmjukning
av tillämpningen av principen om första asylland. Såvitt gäller tillämpningen i
praxis vill utskottet understryka att principen om första asylland inte får
tillämpas på ett sådant sätt att resultatet framstår som stötande för
rättskänslan. Inte heller får principen tillämpas på ett sätt som kan anses
strida mot de humanitära principer som Sverige bekänner sig till. Med det
anförda anser utskottet att motion 2860 (yrkande 2) inte påkallar någon
åtgärd från riksdagens sida.

Handläggningen av asylärenden - flyktingskapsbedömningen

Enligt gällande bestämmelser skall praktiskt taget alla asylansökningar
överlämnas till invandrarverket för avgörande. Bara om de påståenden som
utlänningen åberopar är uppenbart oriktiga eller kan lämnas utan avseende
får polismyndigheten underlåta att överlämna ansökan och själv fatta beslut
om avvisning. För dessa senare fall gäller dock att awisningsbeslutet skall
anmälas till invandrarverket innan det kan verkställas. Bestämmelsen
infördes i utlänningslagen i samband med tillkomsten av den nuvarande

SfU 1983/84:30

lagen och avsåg att utgöra ytterligare garantier för en riktig asylprövning.

IPOK framhåller i sitt betänkande att de undersökningar av avgjorda
ärenden som kommittén låtit göra tyder på att awisningsbeslut har kommit
att fattas av polismyndigheterna i större omfattning än som förutsattes när
anmälningssystemet infördes. Även i propositionen uttrycks oro för utvecklingen
av prövningsförfarandet i de ärenden där utlänningens påstående
anses uppenbart oriktigt. Dessutom erinras om att bl. a. flyktingkommissariens
exekutivkommitté nyligen har antagit en rekommendation som går ut
på att skapa ytterligare garantier för ett riktigt avgörande i de fall då en
asylansökan vid en första granskning bedöms som uppenbart ogrundad.
Enligt rekommendationen gäller att även en sådan ansökan skall prövas av
den centrala utlänningsmyndigheten på grundval av vad som framkommit vid
ett ingående förhör med utlänningen. Utlänningen skall också ha möjlighet
att få beslutet omprövat innan det verkställs.

Mot bakgrund av dessa rekommendationer och de uppgifter om gällande
praxis som redovisas i IPOK föreslås i propositionen att en särskild utredare
närmare undersöker vilka metoder som kan förbättra rättssäkerheten i
samband med asylprövningen vid gränserna.

I motion 2863 av Jan-Erik Wikström m. fl. (yrkande 4, delvis) anförs att
motionärerna stöder IPOK:s förslag om en försöksverksamhet med advokatberedskap
vid direktawisningar. De utgår ifrån att förslaget om en särskild
utredare leder fram till detta. Motionärerna begär ett tillkännagivande
härom.

Utskottet är väl medvetet om att asylförfarandet i ökad utsträckning har
kommit att utnyttjas av personer som i själva verket endast har ekonomiska
skäl för sitt handlande. Detta förhållande har i sin tur sin grund i
svårigheterna att finna arbete och utkomst i det egna landet, samtidigt som de
traditionella invandringsländema av sysselsättningsskäl i princip har satt
stopp för arbetskraftsinvandringen. Inte minst av denna anledning har det
blivit allt svårare att urskilja dem som verkligen behöver skydd bland dem
som av andra skäl söker sig till vårt land. Detta ställer i sin tur ökade krav på
rättssäkerheten.

Utskottet tillstyrker därför förslaget om att en särskild utredare närmare
undersöker hur förfarandet i samband med asylprövningen vid gränsen i
framtiden skall ske för att tillgodose kraven på rättssäkerhet. Utskottet
förutsätter att frågan om advokatberedskap för dessa ärenden kan komma
att aktualiseras vid de överväganden som utredaren gör. Utskottet avstyrker
därför motion 2863 yrkande 4 i nu behandlad del.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vad som också i propositionen
anförs om riksdagens tidigare uttalanden om hur asylprövningen skall gå
till. Av dessa uttalanden framgår att avvisning får ske till hemlandet endast
om i det enskilda fallet varje risk för förföljelse där framstår som utesluten. I
de fall avvisning övervägs till tredje land måste varje risk för vidaresändning
därifrån till hemlandet framstå som utesluten (se AU 1977/78:30, prop.
1979/80:96 och AU 1979/80:27).

SfU 1983/84:30

Utomnordisk arbetskraftsinvandring

De riktlinjer för invandringspolitiken som lades fast av statsmakterna år
1968 tar som tidigare nämnts främst sikte på arbetskraftsinvandringen.
Riktlinjerna förutsätter en reglering av den utomnordiska arbetskraftsinvandringen,
dels därför att invandrarna skall ges möjligheter att leva under
samma betingelser som befolkningen i övrigt, dels därför att möjligheterna
till sysselsättning för kvinnorna, de äldre och de handikappade inte får
försämras genom en oreglerad invandring. Uppkommande arbetskraftsbehov
skall därför i första hand fyllas genom utnyttjande av de arbetsmarknadspolitiska
medel som står till buds innan tillstånd till arbetskraftsinvandring
ges. En kollektiv arbetskraftsöverföring prioriteras. Riktlinjerna förutsätter
vidare att prövningen av arbetskraftsbehovet sker i ett långt perspektiv.
Utländsk arbetskraft får inte användas som regulator av arbetskraftstillgången.
Dessutom förutsätts att arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), efter hörande
av arbetsmarknadens parter, skall ge allmänna riktlinjer för tillståndsärendenas
bedömning med hänsyn till läget på arbetsmarknaden.

Möjligheten för AMS att utfärda generella riktlinjer har i praktiken bara
utnyttjats en gång. I stället har den arbetskraftsinvandring som ägt rum skett
efter prövning av arbetskraftsbehovet i varje enskilt fall. Den kollektiva
arbetskraftsöverföring som förutsätts i riktlinjerna upphörde redan år 1972.
Över huvud taget har den utomnordiska invandringen av arbetskraft starkt
avtagit under perioden och uppgår i dag till ca 500 personer årligen.

I propositionen föreslås att 1968 års riktlinjer i tillämpliga delar bör gälla
även i fortsättningen. Mot bakgrund av den utveckling som har ägt rum
saknas enligt propositionen anledning att tro att Sverige under överskådlig
tid kommer att ha något egentligt behov av arbetskraftsinvandring. Denna
invandring bör därför i fortsättningen tillåtas endast i undantagsfall, sedan
det genom arbetsförmedlingens aktiva medverkan visats att behovet inte kan
täckas med inhemsk arbetskraft.

Utskottet delar propositionens bedömning om den framtida utomnordiska
arbetskraftsinvandringen.

I detta sammanhang behandlar utskottet motion 2866 av Gullan Lindblad i
vilken hemställs om ett tillkännagivande om behovet av en liberalare
bedömning av kulturarbetarnas möjligheter att få arbetstillstånd för kortare
tids anställning och ett uttalande om att prövningen av dessa ärenden bör
göras av invandrarverket. Utgångspunkten för motionen är ett enskilt ärende
om arbetstillstånd för en utländsk artist. Om ett positivt kulturellt utbyte
skall kunna ske kan man, enligt motionären, inte snegla alltför mycket på den
svenska arbetsmarknadssituationen vid prövningen av arbetstillståndsfrågan.

Sedan år 1982 gäller att AMS har bemyndigande från invandrarverket att
bevilja arbetstillstånd för korttidsanställningar om vistelsen här skall vara
högst tre månader. Bemyndigandet gäller arbetstillstånd för bl. a. artister.

1** Riksdagen 1983/84.11 sami. Nr30

SfU 1983/84:30

Uppkommer fråga om att avslå ansökningen skall den tillsammans med AMS
yttrande i ärendet överlämnas till invandrarverket för avgörande. Så har
också skett i det enskilda fall som motionären hänvisat till.

Antalet personer som varje år beviljas arbetstillstånd för kortare tidsbegränsat
arbete är mycket stort - under år 1980 över 7 000 personer. Det har
självfallet inneburit en avsevärd lättnad i arbetsbelastningen på invandrarverket
att dessa ärenden numera kan avgöras av AMS.

Propositionen förutsätter att arbetstillstånd liksom hittills skall ges för
verksamhet inom det kulturella området. Det får anses rimligt av flera skäl -inte minst ekonomiska - att de ärenden det här är fråga om inte behöver
handläggas hos invandrarverket om de inte är tveksamma.

Mot bakgrund härav avstyrker utskottet motion 2866.

Utomnordisk invandring av anhöriga

I anslutning till 1968 års riktlinjer för invandringspolitiken har i praxis
fastställts vilken krets familjemedlemmar som tillåts invandra tillsammans
med huvudmannen. Tillstånd att bosätta sig här beviljas regelmässigt
make/maka eller sammanboende, minderåriga barn, ”hemmavarande”
ogifta barn över 20 år, som inte följde med föräldrarna när de invandrade hit,
samt en person - i undantagsfall två personer - vars samtliga nära släktingar
finns i Sverige.

Dessutom beviljas under vissa i praxis närmare fastlagda principer tillstånd
för föräldrar till dem som redan bor här.

För andra än dessa kategorier gäller i praxis att särskild hänsyn skall tas
även till annan familjeanknytning om ansökan avser invandring för att förena
sig med en här bosatt flykting.

Beträffande uppehållstillstånd för make/maka eller sammanboende gäller
en ordning med s. k. uppskjuten invandringsprövning om äktenskapet eller
sammanboendet har uppkommit i anslutning till eller omedelbart efter
inresan. Denna ordning innebär att utlänningen vanligen beviljas fyra
uppehållstillstånd om vardera sex månader innan han accepteras som
invandrare. I praxis krävs dessutom numera för tillstånd att invandra i princip
att ingen av parterna är under 18 år.

I propositionen föreslås att nuvarande principer för beviljande av tillstånd
till invandring vad gäller medlemmar i kärnfamiljen alltjämt skall gälla.
Likaså förordas att nuvarande ordning med uppskjuten invandringsprövning
behålls. Det finns emellertid enligt propositionen skäl att i högre grad än nu
låta utlänningen stanna i Sverige när äktenskapet eller sammanboendet har
upphört före tvåårstidens utgång. I propositionen framhålls vidare att när
äktenskapet eller sammanboendet bryts före tvåårsperiodens utgång bör
samtliga omständigheter i det enskilda fallet beaktas vid prövningen av om
utlänningen skall få stanna. Som exempel på omständigheter som då bör tas

SfU 1983/84:30

med i bedömningen anges i propositionen att det finns barn i förhållandet
eller att utlänningen blivit misshandlad eller annars illa behandlad i
äktenskapet eller sammanboendet, riskerar att bli socialt utstött vid återkomsten
till hemlandet eller har hunnit bli väl etablerad i arbetslivet. Vidare
framhålls att det är angeläget att undvika beslut som framstår som stötande
för rättskänslan.

I motionerna 1103 (yrkande 2) och 2863 (yrkande 4 delvis) av Jan-Erik
Wikström m. fl., 2859 av Lars Werner m. fl. (yrkande 3) och 2862 av Karin
Andersson m. fl. (yrkande 3 delvis) tas upp situationen för de kvinnor som
varit gifta eller sammanboende men detta förhållande upphört före tvåårstidens
utgång. Enligt motion 1103 har tillämpningen av tvåårsregeln inte skett i
enlighet med de politiska intentionerna, nämligen att regeln inte skall
tillämpas om kvinnan skiljer sig t. ex. på grund av misshandel i äktenskapet. I
motion 2859 föreslås att riksdagen beslutar att permanent uppehållstillstånd
skall vid det första ansökningstillfället beviljas den som åberopar en s. k.
snabb anknytning. I motion 2862 slutligen anförs att praxis synes ha skärpts
under senare tid när det gäller möjligheterna för misshandlade kvinnor att få
stanna kvar i Sverige när de bryter upp från förhållanden före tvåårstidens
utgång.

Ordningen med uppskjuten invandrarstatus är en fråga som vid flera
tillfällen behandlats i riksdagen mot bakgrund av de problem det kan
innebära att den utländska parten inte får förlängt uppehållstillstånd när en
förbindelse upplöses. Senast i början av innevarande riksmöte avslog
utskottet en motion i frågan. Utskottet underströk emellertid samtidigt
nödvändigheten av en speciell varsamhet vid behandlingen av ifrågavarande
ärenden.

Utskottet, som vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning att det är
nödvändigt att vara speciellt varsam vid handläggningen av dessa tillståndsärenden,
anser att de överväganden som gjorts i propositionen i denna del är
tillfredsställande. Motionerna 1103 (yrkande 2) och 2863 (yrkande 4 i nu
behandlad del) samt motion 2862 (yrkande 3 i nu behandlad del) får därmed
anses besvarade.

Som en konsekvens av utskottets ställningstagande för att i huvudsak
behålla nuvarande prövningsförfarande i ärenden i vilka en s. k. snabb
anknytning åberopas avstyrks motion 2859 (yrkande 3).

Vad härefter gäller möjligheterna för familjemedlemmar utanför kärnfamiljen
att få tillstånd att komma hit föreslås i propositionen att nuvarande
praxis, som enligt propositionen ger förhållandevis goda möjligheter för
anhöriga till dem som är bosatta här i Sverige att invandra, i princip bör gälla
även framdeles. Det får vidare enligt propositionen ankomma på invandrarverket
att i möjlig mån ta ökad hänsyn till fall där udda och ömmande
omständigheter åberopas. Med detta ställningstagande avvisar propositionen
således ett förslag från 1POK om en ordning med en s. k. antalsmässig
riktpunkt för anhöriginvandringen.

SfU 1983/84:30

Frågan om möjligheterna för anhöriga utanför kärnfamiljen att invandra
till Sverige för att förenas med släktingar tas upp i motionerna 2862 av Karin
Andersson m.fl. (yrkande 3, delvis), 2863 av Jan-Erik Wikström m.fl.
(yrkande 4, delvis) och 2865 av Thure Jadestig (yrkande 1). I motion 2862
framhåller motionärerna att det är viktigt att riksdagen ger klara anvisningar
om hur uppmjukningen av praxis beträffande anhöriginvandringen skall ske.
De anser att starka humanitära och sociala skäl talar för att tillämpa en
generös praxis när det gäller anhöriga till flyktingar och personer som har fått
en fristad i vårt land av politisk-humanitära skäl. I motion 2863 framhålls att
en invandrare som saknar nära anhöriga här kan behöva stöd av en släkting
eller annan närstående som är beredd att flytta hit. 1 motion 2865 anför
motionären att den praxis som sägs gälla inte överensstämmer med verkligheten.
Motionären menar att tillämpningen av principerna är alltför restriktiv
och dessutom inte anpassad till de invandrar- och flyktinggrupper där
anhöriginvandringen är mest brännande, nämligen sådana där frågan om att
återvända till hemlandet inte är aktuell. Att få förena sig med anhöriga även
utanför kärnfamiljen är, hävdar motionären, för många invandrare av vital
betydelse för deras möjligheter att anpassa sig i vårt land. Han föreslår därför
att riksdagen uttalar sig till förmån för en utvidgning av rätten att få ta hit
anhöriga och att den rätten skall gälla - förutom för flyktingar - även för
andra invandrare som har samma svårigheter som flyktingar att upprätthålla
kontakten med anhöriga i hemlandet. Vidare anser motionären att hänsyn
bör tas till vissa kulturella faktorer i hemlandet, såsom t. ex. att ogifta
kvinnor inte bor i eget hushåll. Motionären hemställer också om en årlig
redovisning till riksdagen av anknytningsinvandringen (yrkande 2).

Utskottet vill erinra om att riksdagen tidigare har uttalat sig för en
utvidgning av anhörigbegreppet när det gäller anhöriga till flyktingar (AU
1979/80:27).

Självfallet kan oro och ängslan för anhöriga som stått invandraren nära
vara plågsam även för sådana invandrare som inte är flyktingar. Utskottet är
väl medvetet om detta. Det finns emellertid skäl att erinra om att
familjebegreppet bland många invandrargrupper är helt annorlunda än det
som är allmänt accepterat i Sverige. Till en familj kan bland dessa grupper
ibland räknas närmare 100 personer. Frågan blir då hur stora avvikelser från
det svenska familjebegreppet man är beredd att göra för att inte principen om
den reglerade invandringen skall sättas ur spel. Enligt utskottets mening
torde sådana utomordentligt ömmande fall som exemplifieras i motionerna
2863 och 2865 rymmas inom ramen för den uppmjukning av praxis som
förordas i propositionen.

Mot bakgrund av utskottets tidigare gjorda uttalanden om en fortsatt
reglering av invandringen är utskottet inte berett att förorda någon generell
utvidgning av praxis för nu ifrågavarande grupper. Utskottet avstyrker
sålunda bifall till motionerna 2862 (yrkande 3 i nu behandlad del), 2863
(yrkande 4 i nu behandlad del) och 2865 (yrkande 1).

SfU 1983/84:30

Utskottet ansluter sig till de överväganden som har gjorts i propositionen
men vill betona att prövningen av sådana ansökningar som nu avses skall
göras i en humanitär anda.

Vad härefter gäller yrkande 2 i motion 2865 om en årlig redovisning av
anknytningsinvandringen anser utskottet att en sådan kan ske inom ramen
för den årliga redovisning om invandrings- och flyktingpolitiken som
förordas i propositionen. Någon särskild åtgärd anser utskottet inte erforderlig
med anledning av yrkande 2 i motion 2865.

Uppehållstillstånd vid invandring

En utlänning som har bott här i ett år och haft uppehållstillstånd kan
erhålla permanent uppehållstillstånd. Beviset om att utlänningen har permanent
uppehållstillstånd gäller under tre år, varpå det automatiskt förnyas för
ytterligare treårsperioder om utlänningen fortfarande är bosatt här. Om
bosättningen upphör återkallas det permanenta uppehållstillståndet.

I propositionen föreslås att en utlänning som accepteras för invandring
skall kunna få permanent uppehållstillstånd redan från början. Om bosättningen
upphör skall tillståndet liksom f. n. återkallas. Samtidigt föreslås
också vissa ändringar i formerna och tidpunkten för återkallelsen av det
permanenta uppehållstillståndet. Däremot avvisas förslag av IPOK om att en
invandrare skall kunna få behålla permanent uppehållstillstånd efter en
anmälan till invandrarverket även efter en återflyttning till hemlandet och att
den som bott legalt i Sverige i tio år vid en återflyttning skall få behålla
permanent uppehållstillstånd för all framtid. Föredraganden motiverar detta
med att det enligt de riktlinjer som invandrarverket har utfärdat om rätten till
återinvandring är väl sörjt för den som vill återkomma till Sverige genom att
han kan få ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd. Även om utlandsvistelsen
varat mycket länge beviljas nämligen inte sällan uppehållstillstånd om
utlänningen har bott här 10-15 år.

I motion 2859 föreslår Lars Werner m. fl. (yrkande 5) att riksdagen
beslutar att permanent uppehållstillstånd på sätt IPOK föreslagit skall få
behållas i vissa fall även om bosättningen upphör.

Såvitt angår möjligheterna för den invandrare som återvänder hem att
under vissa omständigheter få behålla permanent uppehållstillstånd anser
utskottet att den praxis som i dag gäller väl tillgodoser det syfte som
motionärerna vill uppnå, nämligen möjlighet att komma tillbaka till Sverige
om försöket att återvända till hemlandet inte faller väl ut. Utskottet avstyrker
därför bifall till yrkande 5 i motion 2859.

Det anförda innebär att utskottet delar de överväganden som gjorts i
propositionen i nu behandlad del.

SfU 1983/84:30

Tillfällig vistelse i Sverige

Merparten av de inresor som sker av icke-nordiska medborgare avser inte
invandring utan i stället kortare eller längre besök, t. ex. besök hos anhöriga
som bor här. För att reglera inresor till sitt territorium och även för att dämpa
det invandringstryck som finns från många länder har Sverige, liksom en rad
andra länder, som huvudregel ett krav på visering. Det är främst invandrarverket
och, efter bemyndiganden av verket, våra utlandsmyndigheter som
beviljar visering för inresa. En rad undantag har dock gjorts från huvudregeln
genom att Sverige har träffat överenskommelse med ett stort antal
länder om viseringsfrihet för medborgarna i de fördragsslutande staterna. I
några fall har Sverige ensidigt upphävt viseringsfrihetsavtal som har träffats.
Ofta har då en sådan åtgärd följts av motsvarande beslut av den andra staten.

En utlänning som åtnjuter viseringsfrihet kan i princip resa in och vistas i
Sverige under tre månader utan särskilt tillstånd. Därefter krävs uppehållstillstånd.

En viseringspliktig utlänning kan hindras från att komma hit genom att han
vägras visering. I propositionen framhålls att invandrarverkets viseringspraxis
har varit onödigt restriktiv under senare år. Restriktiviteten har fått till
följd att de utlänningar som önskat besöka släktingar och vänner hindrats
från detta. En uppmjukning av praxis har dock skett under den allra senaste
tiden.

Enligt propositionen måste en generösare viseringspraxis genomföras utan
dröjsmål. Särskilt angeläget är att praxis för släktbesök mjukas upp.

Utskottet instämmer i den i propositionen gjorda bedömningen och vill för
sin del framhålla den utomordentliga betydelse det har för invandrarna i vårt
land att kunna ta emot sina släktingar och anhöriga på besök. Att så kan ske
är viktigt inte minst mot bakgrunden av att möjligheterna till bosättning hos
anhöriga i Sverige trots allt är begränsade för vad som enligt vår kulturuppfattning
uppfattas som mer avlägsna släktingar.

I detta sammanhang behandlar utskottet motion 2859 av Lars Werner
m. fl. (yrkande 2). Motionärerna påtalar att viseringspolitiken används på ett
sådant sätt att även konventionsflyktingar hindras från att komma hit. Som
exempel nämns den viseringsskyldighet som finns för turkiska medborgare.
Enligt motionärerna bör visumtvånget för turkiska medborgare snarast
upphävas.

Skulle Sverige ensidigt ändra sin nuvarande viseringspolitik kan enligt
utskottets mening det latenta invandringstrycket komma att medföra en
mycket stor invandring av asylsökande och andra hjälpbehövande från olika
delar av världen. En sådan invandring kan inte anses stå i överensstämmelse
med de riktlinjer för invandrings- och flyktingpolitiken om vilken stor
enighet i övrigt råder i vårt land. Den förda viseringspolitiken får anses
utgöra en del i den flyktingpolitiska avvägning vilken tidigare har behandlats
i detta betänkande.

SfU 1983/84:30

Mot bakgrund av vad som nu har anförts avstyrker utskottet bifall till
motion 2859 (yrkande 2).

Handläggningen av utlänningsärenden

Avvisning beslutas av polismyndighet eller i undantagsfall av invandrarverket.
Beslut om utvisning på grund av att utlänningen saknar tillstånd att
vistas i landet fattas av invandrarverket.

Avvisningsbeslut skall fattas inom tre månader efter ankomsten. Avvisning
kan enligt 28 eller 29 §§ utlänningslagen ske om utlänningen saknar pass,
visering, uppehålls- eller arbetstillstånd när detta fordras för inresa i Sverige
(28 §) eller om utlänningen saknar medel för sin vistelse här eller för sin
hemresa (29 §). I 31 § utlänningslagen stadgas att beslut om avvisning enligt
28 § måste ske inom en vecka efter ankomsten eller, när inresekontroll inte
har skett, inom en vecka från den första kontakten med polismyndigheten.
Beslutet måste dock som nämnts alltid fattas inom tre månader efter
ankomsten. Har awisningsbeslutet fattats inom en vecka efter ankomsten
eller eljest inom en vecka efter den första kontakten med polismyndigheten
kan det enligt 83 § utlänningslagen verkställas utan hinder av anförda besvär.
Detta gäller dock inte om beslutet enligt 37 § utlänningslagen skall anmälas
till invandrarverket. I sådant fall får beslutet verkställas först när invandrarverket
har förklarat att verket inte övertar ärendet. Vid ett beslut om
utvisning har utlänningen alltid rätt att avvakta besvärsprövningen här i
landet.

I propositionen föreslås att avvisning enligt 28 § skall kunna ske utan den
nu gällande veckobegränsningen. Dessutom föreslås att avvisningsbeslut
enligt 28 eller 29 § skall kunna verkställas utan hinder av anförda besvär med
den begränsning som gäller enligt 37 §. Utskottet har ingen erinran mot dessa
förslag.

IPOK föreslog att polismyndigheterna skulle få möjlighet att fatta
utvisningsbeslut. IPOK:s förslag omfattade sådana utlänningar som saknar
tillstånd att vistas här och för vilka uppehållstillstånd inte får beviljas efter
inresan. För att stärka rättssäkerheten i sådana fall föreslog IPOK att dessa
beslut av polismyndigheterna skulle anmälas till invandrarverket innan de
fick verkställas, på samma sätt som nu sker enligt 37 § utlänningslagen av
vissa avvisningsbeslut.

I propositionen avvisas IPOK:s förslag i denna del med hänsyn till att det
inte anses tillfredsställande att avgöranden som nu görs av invandrarverket
och regeringen och där utlänningen har offentligt biträde skall kunna ske i
sådana former som IPOK föreslagit. Enligt propositionen är det i praktiken
ofta inte möjligt att göra någon klar åtskillnad mellan en formell och en
materiell prövning. Inte heller bedöms några nämnvärda rationaliseringsvinster
uppstå genom att besluten flyttas över till polismyndigheterna
eftersom besluten ändå måste anmälas till invandrarverket innan verkställighet
får ske.

SfU 1983/84:30

Nils Carlshamre m. fl. anser i motion 2860 (yrkande 4) att polismyndigheterna
bör få möjlighet att fatta utvisningsbeslut i de fall och i den ordning som
IPOK föreslog. Motionärerna framhåller att konsekvensen bjuder att den
som har rest in i Sverige i strid med bestämmelserna om tillstånd före inresan
inte skall få stanna kvar för att avvakta utfallet av prövningsförfarandet.

Som framhållits i propositionen är det svårt att göra avvägningar mellan
vad som kan anses inrymmas under en formell resp. materiell prövning i de
fall det här är fråga om. Det torde - inte minst mot bakgrund av vad som
upplysts om det nuvarande anmälningssystemets användning - stå ganska
klart att rättssäkerheten skulle försämras med den ordning som motionärerna
föreslår.

Utskottet delar därför den uppfattning som redovisas i propositionen om
handläggningen av ärenden om utvisning när utlänningen saknar tillstånd att
vistas här och avstyrker bifall till motion 2860 (yrkande 4).

Förvar i utlänningsärenden

En utlänning får enligt 50 § utlänningslagen under vissa förutsättningar tas
i förvar i avvisnings- eller utvisningsärenden eller när det är fråga om
verkställighet av ett sådant beslut. Den som har tagits i förvar får enligt 81 §
utlänningsförordningen tas in i kriminal vårdsanstalt, allmänt häkte eller
polisarrest. Barn under 16 år får enligt dessa bestämmelser inte tas in i sådana
förvarslokaler utan att det föreligger synnerliga skäl.

I propositionen föreslås att barn under 16 år och en av barnets vårdnadshavare
inte utan synnerliga skäl får tas i förvar. En uttrycklig bestämmelse om
detta föreslås intagen i utlänningslagen. Dessutom föreslås att barn under 16
år och barnets vårdnadshavare i de fall ett försvarsbeslut i undantagsfall har
fattats inte får tas in i kriminalvårdsanstalt eller allmänt häkte. I undantagsfall
kan dock ett omhändertagande i polisarrest få ske under några timmar,
t. ex. i samband med direktavvisning.

I motion 329 av Kerstin Anér begärs initiativ till en översyn av förvarsreglerna
såvitt gäller barn. I motion 2863 av Jan-Erik Wikström m. fl. (yrkande
1) hemställs att ett förbud införs i utlänningslagen mot att placera barn under
16 år i kriminalvårdsanstalt eller häkte.

Utskottet finner det självfallet önskvärt att utlänningar, vuxna såväl som
barn, i nu berörda situationer över huvud taget inte skall tas in i lokaler som
är avsedda för helt andra ändamål. F. n. finns det emellertid i huvudsak inga
andra lokaler att tillgå. Enligt propositionen går det inte heller f. n. av
resursskäl att ordna särskilda förvarslokaler även om det är önskvärt att
denna fråga löses på sikt. Utskottet vill erinra om att behovet av att
omhänderta barn i en så normal miljö som möjligt i viss utsträckning har
kunnat tillgodoses, även om de hittillsvarande lösningarna på detta problem
inte är idealiska. Fram till dess att andra förvarslokaler har anskaffats är det
emellertid enligt utskottets uppfattning nödvändigt att med kraft fortsätta

SfU 1983/84:30

ansträngningarna att för de undantagsfall där barn i framtiden tas i förvar
finna så normal miljö som möjligt för barnen och för åtminstone en av
vårdnadshavarna. Det får ankomma på berörda myndigheter att i detta
senare hänseende ta erforderliga initiativ. I yttersta undantagsfall måste det
t. v. accepteras att barn tas in tillsammans med vårdnadshavarna i polisarrest
under några timmar. Av rent praktiska skäl torde det sålunda f. n. inte vara
möjligt att vid t. ex. direktavvisning lösa lokalproblemen på annat sätt.

Med de förslag som läggs fram i propositionen och med vad utskottet har
anfört anser utskottet att motionerna 329 och 2863 yrkande 1 är tillgodosedda.

Övriga frågor

Utvisning pä grund av brott

En utlänning kan enligt utlänningslagen (40-42 §§) utvisas ur riket om han
har begått ett brott på vilket kan följa fängelse i mer än ett år. Som ytterligare
förutsättning gäller att det skall föreligga risk för fortsatt brottslig verksamhet
eller att brottet är så allvarligt att han inte bör få stanna kvar. Utvisning på
grund av brott beslutas av den domstol som handlägger brottmålet. När
domstolen överväger utvisning skall den ta hänsyn till utlänningens levnadsoch
familjeförhållanden samt till hur länge han har vistats i Sverige.

En utlänning som hade permanent uppehållstillstånd sedan minst ett år när
åtalet väcktes eller som då var bosatt i riket sedan minst tre år får utvisas bara
om det föreligger synnerliga skäl. För medborgare i ett annat nordiskt land
har vistelsetidens längd satts till två år innan den begränsning inträder som
ligger i synnerliga skäl. Ett sådant skäl kan vara att brottsligheten är särskilt
allvarlig.

Som en konsekvens av förslaget om att permanent uppehållstillstånd kan
meddelas redan vid första ansökningstillfället föreslås i propositionen att en
utlänning som haft permanent uppehållstillstånd i minst två år när åtalet
väcktes får utvisas bara om det föreligger synnerliga skäl. Dessutom har i ett
tillägg till 41 § tagits in ett förbud mot att utvisa den som kommit hit som barn
och härefter bott i Sverige under minst fem år när åtalet väcktes. Bakgrunden
till denna precisering av lagen är uttalanden i samband med utlänningslagens
tillkomst år 1980. Såväl i proposition 1979/80:96 som i arbetsmarknadsutskottets
betänkande AU 1979/80:27 framhölls, att den som kommit hit som
barn eller som har fått större delen av sitt liv präglat av förhållandena här i
Sverige inte bör avlägsnas härifrån på grund av brott. Riksdagen godtog
dessa uttalanden.

Utskottet tillstyrker de nu framlagda förslagen.

I detta sammanhang behandlar utskottet två motionsyrkanden som berör
förutsättningarna för utvisning på grund av brott.

Allan Ekström m. fl. begär i motion 490 förslag till sådan ändring i

SfU 1983/84:30

40-42 §§ utlänningslagen att en utlänning sorn har begått ett allvarligt brott
skall utvisas om inte särskilda skäl talar för att han likväl skall få stanna kvar.
Motionärerna anser att rekvisitet ”synnerliga skäl” som grund för utvisning
när utlänningen har vistats här viss tid inte är tillräckligt för att kunna utvisa
grova förbrytare. De hänvisar i detta sammanhang till tre utslag från högsta
domstolen i vilka utvisningsfrågan prövats och domstolen funnit att utvisning
inte bör komma i fråga.

I motion 2860 av Nils Carlshamre m. fl. (yrkande 5) framhålls att
förutsättningarna för utvisning på grund av brott bör övervägas mot
bakgrund av den internationella brottslighetens utveckling. För de utlänningar
som kommit hit enbart i syfte att begå brott av allvarlig natur bör
längden av vistelsen inte ensam vara avgörande för tillämpningen av
rekvisitet ”synnerliga skäl”. Motionärerna begär ett tillkännagivande till
regeringen i denna fråga.

Utskottet har tidigare under innevarande riksmöte avslagit en motion med
samma innehåll som motion 490. I det av riksdagen godkända betänkandet
SfU 1983/84:4, vartill hänvisas, utvecklade utskottet närmare bakgrunden till
nu gällande bestämmelser om utvisning. Utskottet ansåg att de invandrarpolitiska
skälen mot särregler för invandrare alltjämt har stor bärkraft men att
det är viktigt att regeringen följer utvecklingen av praxis på området.
Utskottet ansåg också att man inte kan dra några generella slutsatser av den
hittillsvarande tillämpningen av lagstiftningen, eftersom det i varje mål där
domstolen överväger utvisning sker en prövning av många omständigheter
som kan påverka utvisningsfrågan. Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla
sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till motion 490.

Med hänsyn till att det, som framgår ovan, i utvisningsfall sker en prövning
av många omständigheter som kan påverka frågan anser utskottet att något
tillkännagivande i enlighet med vad som begärts i motion 2860 (yrkande 5)
inte är påkallat.

Straffbestämmelser

96 § utlänningslagen innehåller bestämmelser om straff för den som
hjälper en utlänning att i strid mot föreskrifterna i utlänningsförfattningama
komma in i Sverige. Erfarenheterna har enligt propositionen visat att
möjligheterna att bestraffa medhjälp till inresa eller försök att hjälpa en
utlänning att illegalt komma in i landet är otillräckliga. De åtgärder som
förekommer ligger ofta på förberedelsestadiet och kan därför inte bestraffas
som försök. Genom ett tillägg till 96 § föreslås därför i propositionen att den
som i vinningssyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad
på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller tillstånd till
inresa skall kunna ådömas straff.

I motion 2863 av Jan-Erik Wikström m. fl. (yrkande 2) hemställs att det
föreslagna tillägget till 96 § skall utgå. Motionärerna påtalar att frågan inte

SfU 1983/84:30

har diskuterats av IPOK och följaktligen inte heller remissbehandlats. En
bestämmelse av det nu diskuterade slaget kan innebära att flyktvägar stängs
för dem som till varje pris måste lämna sitt land. Innan lagstiftning tillgrips
bör man därför i stället noga följa vad som händer i fortsättningen.

Utskottet anser det synnerligen beklagligt att människor som befinner sig i
ett allvarligt nödläge utnyttjas i vinningssyfte. Utskottet har viss förståelse
för de synpunkter som anförs i motionen men anser också att det är viktigt att
avgörandet om vilka som bäst behöver skydd i vårt land förbehålls ansvariga
myndigheter.

I propositionen framhålls att erfarenheterna har visat att det med gällande
lagstiftning inte går att komma åt medhjälp eller försök till illegal inresa.
Såvitt utskottet har sig bekant torde det hittills främst röra sig om ett fall.
Detta har varit föremål för särskild uppmärksamhet under senare tid. Någon
utbredd verksamhet torde det knappast hittills ha varit fråga om. Det kan
emellertid inte uteslutas att medhjälp som företas i vinningssyfte skulle
kunna öka i omfattning om verksamheten fortsättningsvis får stå opåtalad
från samhällets sida. Mot denna bakgrund vill utskottet inte motsätta sig den
föreslagna bestämmelsen men vill dock kraftigt understryka att bestämmelsen
måste tillämpas med varsamhet.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker motion 2863 (yrkande 2).

Åtgärder för Sveriges återinträde i Intergovernmental Committee for Migration
(ICM)

I motion 310 av Kerstin Ekman och Kerstin Anér hemställs att regeringen
vidtar åtgärder för att Sverige skall återinträda i ICM.

Utskottet har erfarit att IPOK f. n. behandlar denna fråga och att ett
förslag skall framläggas under juni månad i år i samband med ett betänkande
från kommittén. Utskottet anser att IPOK:s förslag bör avvaktas och är
därför inte berett att nu göra något uttalande med anledning av motionen.

Personalresurser till invandrarverket

Karin Andersson m. fl. anför i motion 2862 (yrkande 1) att regeringen
enligt propositionen räknar med att invandrarverket fr. o. m. den 1 januari
1985 bör tillföras resurser motsvarande tre tjänster. Invandrarverket har
emellertid, uppger motionärerna, redan under innevarande budgetår dessa
tjänster och kommer alltså att gå miste om dem under tiden den 1 juli-den 31
december 1984. Motionärerna begär därför ett tillkännagivande om personalförstärkning
till invandrarverket.

För att genomföra och följa invandringspolitiken föreslår föredragande
statsrådet i propositionen att invandrarverket fr. o. m. den 1 januari 1985 får
en resursförstärkning i form av tre tjänster. Hon uppger vidare att hon avser
att återkomma i denna fråga i samband med förslag till tilläggsbudget för
1984/85.

SfU 1983/84:30

Motionärerna synes utgå från föreställningen att den förstärkning sorn
föredraganden talar om gäller den temporära förstärkning i form av de tre
handläggartjänster som under innevarande budgetår finns vid invandrarverket.
Beträffande dessa handläggartjänster har emellertid regeringen i
proposition 1983/84:150 om en reviderad finansplan föreslagit att förstärkningen
skall bestå även för nästa budgetår. Detta förslag behandlas i
utskottets betänkande SfU 1983/84:34. Syftet med motion 2862 (yrkande 1)
är således tillgodosett.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte särskilt har berört har
utskottet inte funnit anledning till erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande harmonisering av den nordiska utlänningslagstiftningen att

riksdagen avslår motion 1983/84:2860 yrkande 6,

2. beträffande uttalande om en generös flyktingpolitik
att riksdagen avslår motion 1983/84:2859 yrkande 1,

3. beträffande flyktingkvoten

att riksdagen avslår motion 1983/84:1582 i motsvarande del,

4. beträffande en flyktingpolitisk beredning

att riksdagen avslår motion 1983/84:2860 yrkande 3,

5. beträffande lokalkontor för FN:s flyktingkommissarie

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:2861,1983/84:2862 yrkande
2 och 1983/84:2863 yrkande 3,

6. beträffande invandringen av andra asylsökande än konventionsflyktingar att

riksdagen avslår motion 1983/84:2860 yrkande 1,

7. beträffande asyl för homosexuella m.fl.

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:2859 yrkande 4 och
1983/84:2864,

8. beträffande frågan om första asylland

att riksdagen avslår motion 1983/84:2860 yrkande 2,

9. beträffande handläggningen av asylärenden-flyktingskapsbedömningen att

riksdagen avslår motion 1983/84:2863 yrkande 4 i motsvarande
del,

10. beträffande utomnordisk arbetskraftsinvandring
att riksdagen avslår motion 1983/84:2866,

11. beträffande uppehållstillstånd vid s. k. snabb anknytning

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1103 yrkande 2, 1983/
84:2859 yrkande 3, 1983/84:2862 yrkande 3 i motsvarande del och
1983/84:2863 yrkande 4 i motsvarande del,

SfU 1983/84:30

12. beträffande övrig anhöriginvandring

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:2862 yrkande 3 i motsvarande
del, 1983/84:2863 yrkande 4 i motsvarande del och 1983/
84:2865,

13. beträffande uppehållstillstånd vid invandring

att riksdagen avslår motion 1983/84:2859 yrkande 5,

14. beträffande visumtvång

att riksdagen avslår motion 1983/84:2859 yrkande 2,

15. beträffande handläggningen av utlänningsärenden
att riksdagen avslår motion 1983/84:2860 yrkande 4,

16. beträffande förvar av barn

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:329 och 1983/84:2863
yrkande 1,

17. beträffande utvisning pä grund av brott

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:490 och 1983/84:2860
yrkande 5,

18. beträffande straffbestämmelser

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2863 yrkande 2 antar
det i propositionen framlagda förslaget till ny lydelse av 96 §
utlänningslagen,

19. beträffande åtgärder för Sveriges återinträde i ICM
att riksdagen avslår motion 1983/84:310,

20. beträffande personalresurser till invandrarverket

att riksdagen avslår motion 1983/84:2862 yrkande 1,

21. beträffande propositionen i övrigt

a) att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i utlänningslagen,

b) att riksdagen godkänner de riktlinjer i fråga om prövningen av
ansökningar om visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd
som framlagts i propositionen.

Stockholm den 22 maj 1984

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m ), Doris Håvik (s), Elis
Andersson (c), Börje Nilsson (s), Ralf Lindström (s), Lars-Åke Larsson (s),
Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Lena Öhrsvik
(s), Siri Häggmark (m), Margo Ingvardsson (vpk), Barbro Nilsson i Visby
(m) och Rune Backlund (c).

SfU 1983/84:30

Reservationer

1. Uttalande om en generös flyktingpolitik (mom. 2)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Av de” och
slutar med ”2859 (yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar de åsikter som anförts i motionen i denna del. Flyktingpolitiken
får således inte styras av ekonomiska eller arbetsmarknadspolitiska
hänsyn. Den bör i stället grundas på den politiska situationen i världen och på
internationell solidaritet. Såsom framhållits i motionen måste det anses som
en skyldighet för Sverige att ta emot människor som flyr undan förtryck och
förföljelse. Utskottet tillstyrker således bifall till motion 2859 (yrkande 1).

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa

2. beträffande uttalande om en generös flyktingpolitik
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2859 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. En flyktingpolitisk beredning (mom. 4)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad, Siri Häggmark och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Motionärernas
påpekande” och slutar på s. 10 med ”2860 (yrkande 3)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att flyktingpolitiken skall
utformas, bedrivas och tillämpas i den ordning och i de former som nu sker.
Denna politiska verksamhet är redan föremål för en omfattande utrednings-,
berednings- och samrådsverksamhet. Det är därför enligt utskottets mening
fel att nu avsätta ekonomiska resurser för en stor statlig beredning. Utskottet
anser att resurserna i stället bör sparas för att vid behov sättas in på det
tillämpande planet. Utskottet tillstyrker därför bifall till yrkande 3 i motion
2860.

dels att utskottet under moment 4 bort hemställa

4. beträffande en flyktingpolitisk beredning
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2860 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SfU 1983/84:30

3. Lokalkontor för FN:s flyktingkommissarie (mom. 5)

Elis Andersson, Karin Israelsson och Rune Backlund (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Det
anförda” och slutar med ”2863 (yrkande 3)” bort ha följande lydelse:

Som framgår av propositionen sker numera ett nära samarbete i flyktingfrågor
med flyktingkommissariatet i Genéve. Enligt utskottets mening är
detta i och för sig tillfredsställande men kan inte anses tillgodose den enskilde
flyktingens önskemål om bättre möjligheter till kontakter med flyktingkommissarien,
vilket skulle kunna uppnås genom att ett lokalkontor placeras i
Norden. Det förekommer inte sällan att asylsökande och flyktingar som
vistas här söker kontakt med flyktingkommissariatet.

Frågan om ett lokalkontor för flyktingkommissarien i Norden har ansetts
vara en gemensam angelägenhet för de nordiska länderna. Det kan enligt
utskottets bedömning inte anses uteslutet att de andra nordiska länderna
fortfarande kan ha intresse för frågan, trots att också de har andra former av
samarbete med flyktingkommissariatet.

Utskottet anser därför att regeringen i första hand bör ta initiativ till
diskussioner i frågan med de andra nordiska länderna. Skulle dessa
diskussioner visa att det inte finns något sådant gemensamt intresse anser
utskottet att regeringen bör verka för att ett lokalkontor för flyktingkommissarien
inrättas i Sverige.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionerna 2861,
2862 (yrkande 2) och 2863 (yrkande 3).

dels att utskottet under moment 5 bort hemställa

5. beträffande lokalkontor för FN:s flyktingkommissarie

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2861,1983/84:2862
yrkande 2 och 1983/84:2863 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Invandringen av andra asylsökande än konventionsflyktingar (mom. 6)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad, Siri Häggmark och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”av flyktingskapet” bort ha följande lydelse:

När det gäller frågan om i vilken utsträckning de som anfört politiskhumanitära
skäl skall ges rätt att få stanna i landet anser utskottet att
nuvarande bestämmelser härom i 6§ utlänningslagen i alltför hög grad
lämnar utrymme för osäkerhet och godtycke. Bestämmelsen har också av
flera skäl utsatts för kritik. Kritiken har bl. a. tagit sikte på det förhållandet
att en utlänning som åberopar flyktingliknande skäl kan få en förmånligare
ställning än flyktingar vid tillämpningen av principen om första asylland.

SfU 1983/84:30

Detta har sin grund i att andra länder med få undantag inte har några
motsvarande skyddsbestämmelser för den nu aktuella kategorin utlänningar.
En flykting kan således avvisas till ett tredje land från vilket han närmast har
kommit om det landet har anslutit sig till och följer flyktingkonventionen. En
utlänning som på samma sätt har kommit till Sverige och åberopar
politisk-humanitära skäl har en nästan ovillkorlig rätt att få stanna i Sverige.
En sådan ordning kan enligt utskottets mening inte vara rimlig.

Ett annat skäl för kritik mot 6 § utlänningslagen är att bestämmelsen vid en
stor invandring av denna kategori utlänningar kan sättas ur spel på grund av
Sveriges begränsade resurser att ta emot dessa asylsökande. Tillämpningen
av bestämmelsen kan således enligt utskottets mening komma att förändras
avsevärt beroende på yttre omständigheter.

Utskottet bedömer sålunda att 6 § utlänningslagen är behäftad med sådana
svagheter att den bör utgå. Däremot anser utskottet att 3 § utlänningslagen,
som reglerar skyddet för flyktingar, bör tillämpas mer generöst inom de
ramar som anges i flyktingkonventionen. Fortfarande bör det dock finnas
möjlighet för dem som faller utanför 3§ att få uppehållstillstånd genom
bestämmelsen i 31 § utlänningsförordningen. Av denna bestämmelse bör
därför framgå att uppehållstillstånd får beviljas om det är motiverat av
politisk-humanitära eller eljest av humanitära skäl.

Mot bakgrund av det anförda bör regeringen därför snarast lägga fram de
förslag till ändring av utlänningslagen som blir följden av att 6 § skall utgå ur
utlänningslagen.

dels att utskottet under moment 6 bort hemställa

6. beträffande invandringen av andra asylsökande än konventionsflyktingar att

riksdagen med bifall till motion 1983/84:2860 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Asyl för homosexuella m. fl. (mom. 7)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 14 med ”och 2864” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan ett uttalande om att 3 § skall kunna
konstituera flyktingskap för homosexuella knappast anses överensstämma
med intentionerna bakom bestämmelsen. Utskottet avstyrker därför bifall
till motion 2864. Utskottet anser emellertid att, såsom IPOK föreslagit, 6§
bör göras tillämplig på nu ifrågavarande utlänningar.

Beträffande denna kategori föreligger skäl som i allmänhet*är jämförbara
med de som anförs av andra utlänningar som i dag omfattas av 6§. Det
anförda bör med anledning av motion 2859 (yrkande 4) ges regeringen till
känna.

SfU 1983/84:30

dels att utskottet under moment 7 bort hemställa

7. beträffande asyl för homosexuella m.fl.

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:2859 yrkande 4 och
med avslag på motion 1983/84:2864 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

6. Utomnordisk arbetskraftsinvandring (mom. 10)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad, Siri Häggmark och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Propositionen
förutsätter” och slutar med ”motion 2866” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att förutsättningen för att ett
kulturellt utbyte skall kunna ske mellan olika länder är att situationen för
t. ex. svenska artister på arbetsmarknaden inte får vara helt avgörande när
det gäller att bedöma ansökningar om arbetstillstånd från artister som kan
anses ha utomordentligt goda kulturella kvalifikationer. För sådana fall anser
utskottet att invandrarverket ensamt bör göra bedömningen av frågan om
arbetstillstånd. Utskottet tillstyrker därför bifall till motion 2866.

dels att utskottet under moment 10 bort hemställa

10. beträffande utomnordisk arbetskraftsinvandring

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2866 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Uppehållstillstånd vid s. k. snabb anknytning (mom. 11)

Elis Andersson, Karin Israelsson och Rune Backlund (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”anses besvarade” bort ha följande lydelse:

I propositionen framhålls att det finns skäl att i något högre grad än nu låta
utlänningen stanna kvar i Sverige även om förbindelsen har upphört före
tvåårstidens utgång. En sådan ordning finner utskottet tillfredsställande.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att uppehållstillstånd skall
sökas före inresan av den som åberopar en s. k. snabb anknytning. Eftersom
man mot denna bakgrund inte behöver riskera en okontrollerbar invandring,
bör det enligt utskottets mening vara möjligt att i praxis tillämpa en generös
bedömning av en förlängningsansökan även om förbindelsen mellan parterna
har brutits före tvåårsperiodens utgång. Utskottet ansluter sig sålunda till
vad motionärerna har anfört om uppehållstillstånd på grund av snabb
anknytning. Med detta ställningstagande får motionerna 1983/84:1103
(yrkande 2) och 1983/84:2863 (yrkande 4 i nu behandlad del) anses
besvarade.

SfU 1983/84:30

dels att utskottet under moment 11 bort hemställa

11. beträffande uppehållstillstånd vid s. k. snabb anknytning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2862 yrkande 3 i
motsvarande del och med anledning av motionerna 1983/84:1103
yrkande 2 och 1983/84:2863 yrkande 4 i motsvarande del och med
avslag på motion 1983/84:2859 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Uppehållstillstånd vid s. k. snabb anknytning (mom. 11)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar på med ”2859 (yrkande 3)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är den nu gällande ordningen inte tillfredsställande,
bl. a. genom att den skapar otrygghet och en beroendeställning för
den part som inte har permanent uppehållstillstånd. Särskilt invandrade
kvinnor kan komma i svåra situationer. För att dessa problem skall kunna
undvikas bör även vid s. k. snabb anknytning permanent uppehållstillstånd
beviljas redan från början. Utskottet tillstyrker därför bifall till motion 2859
(yrkande 3) samt avstyrker bifall till motionerna 1103, 2862 och 2863 i nu
behandlade delar.

dels att utskottet under moment 11 bort hemställa

11. beträffande uppehållstillstånd vid s. k. snabb anknytning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2859 yrkande 3 och med
avslag på motionerna 1983/84:1103 yrkande 2,1983/84:2862 yrkande
3 i motsvarande del och 1983/84:2863 yrkande 4 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Uppehållstillstånd vid invandring (mom. 13)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Såvitt
angår” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Den praxis som f. n. gäller beträffande möjligheterna för invandrare som
återvänder till sitt hemland att under vissa omständigheter få behålla
permanent uppehållstillstånd kan enligt utskottets åsikt inte anses tillfredsställande.
Utskottet anser därför att IPOK:s förslag bör följas på denna
punkt. Därigenom skulle större klarhet skapas beträffande i vilka fall
uppehållstillstånd får behållas när bosättningen i Sverige upphört, och det
skulle bli lättare för den som varit bosatt i Sverige några år att bedöma om
han eller hon kan återvända till sitt hemland för en tid utan att förlora rätten
till bosättning i Sverige. Det ligger enligt utskottets mening i linje med det

SfU 1983/84:30

invandrarpolitiska valfrihetsmålet att möjligheterna att behålla upphållstillstånd
i dessa fall utökas. Utskottet tillstyrker således bifall till motion 2859
(yrkande 5).

dels att utskottet under moment 13 bort hemställa

13. beträffande uppehållstillstånd vid invandring

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2859 yrkande 5 antar
följande såsom Reservantens förslag betecknade

Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1980:376)

Härigenom föreskrivs

att 17 § utlänningslagen (1980:376) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Reservantens förslag

17 §

Har en utlänning fått uppehållstillstånd genom att mot bättre vetande
lämna oriktiga uppgifter eller svikligen förtiga vissa omständigheter, får
tillståndet återkallas.

Har utlänningen ännu inte rest in i Sverige, får tillståndet återkallas även

Ett permanent uppehållstillstånd
skall återkallas, om utlänningens bosättning
här i riket upphör och invandrarverket
inte har beslutat att
utlänningen får behålla tillståndet
även efter det att bosättningen i riket
upphört. Tillståndet får vidare återkallas,
om förhållandena är sådana
som anges i 29 § första stycket 2-4
eller 43 §, dock endast om utlänningen
innan han har varit bosatt här ett år
underrättas om att frågan om återkallelse
av tillståndet har tagits upp.

En flyktingförklaring skall återkallas, om det framkommer att utlänningen
inte är att anse som flykting i behov av fristad i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

10. Visumtvång (mom. 14)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Skulle
Sverige” och slutar på s. 23 med ”2859 (yrkande 2)” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det inte tillfredsställande att, såsom nu är fallet
beträffande turkiska medborgare, viseringspolitiken får till följd att även
konventionsflyktingar hindras från att komma in i Sverige. Utskottet delar

om det finns andra särskilda skäl.

Ett permanent uppehållstillstånd
skall återkallas, om utlänningens bosättning
här i riket upphör.

SfU 1983/84:30

därför åsikterna i motionen om att viseringsfrihet bör återinföras för turkiska
medborgare. Utskottet tillstyrker således bifall till motion 2859 (yrkande 2).

dels att utskottet under moment 14 bort hemställa

14. beträffande visumtvång

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2859 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående
visumtvång.

11. Handläggningen av utlänningsärenden (mom. 15)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad, Siri Häggmark och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som börjar med ”Sorn
framhållits” och slutar med ”2860 (yrkande 4)” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner i likhet med motionärerna att konsekvensen bjuder att
den som i strid mot bestämmelserna i utlänningslagstiftningen har rest in i
landet skall kunna avlägsnas utan att först avvakta en enventuell besvärsprövning,
oavsett om avlägsnandet sker före eller efter tre månaders vistelse.
Utskottet anser också att polismyndigheterna liksom när det gäller awisningsbeslut
bör få fatta utvisningsbeslut. Besluten bör på sätt IPOK har
föreslagit anmälas till invandrarverket innan de får verkställas. En sådan
ordning kan enligt utskottets mening inte anses innebära långtgående avsteg
från utlänningslagens grundläggande principer eftersom besluten skall vara
föremål för anmälningsskyldighet till invandrarverket. Utskottet tillstyrker
således bifall till motion 2860 (yrkande 4).

dels att utskottet under moment 15 bort hemställa

15. beträffande handläggningen av utlänningsärenden

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2860 yrkande 4 antar
följande såsom Reservanternas förslag betecknade

Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1980:376)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1980:376)
dels att 38, 39, 63, 83 och 90 a§§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 39 a §, samt närmast före 39 a §
en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

38 §

En utlänning får utvisas ur riket, om han uppehåller sig här utan att ha
erforderligt pass eller tillstånd att uppehålla sig i Sverige.

Beslut om utvisning enligt första Om en utlänning hade behövt
stycket meddelas av statens invand- uppehållstillstånd redan för inresa i

SfU 1983/84:30

Nuvarande lydelse

rarverk. Avslås en ansökan om
uppehållstillstånd, skall invandrarverket
samtidigt besluta om utvisning
utom i de fall då det föreligger
synnerliga skäl mot detta.

Reservanternas förslag

Sverige, meddelas beslut om utvisning
av utlänningen enligt första
stycket av polismyndighet. Ett sådant
beslut meddelas utan hinder av att
utlänningen har ansökt om
uppehållstillstånd. Polismyndigheten
får dock inte besluta om utvisning om
det föreligger sådana omständigheter,
som enligt 33, 34 eller 35 § första
stycket andra meningen eller andra
stycket skall föranleda att ärenden
som avses där överlämnas till statens
invandrarverk.

I övriga fall beslutar statens invandrarverk
om utvisning enligt första
stycket. Avslår verket en ansökan
om uppehållstillstånd och har ej utlänningen
utvisats av en polismyndighet,
skall invandrarverket samtidigt
besluta om utvisning utom i de fall då
det föreligger synnerliga skäl mot
detta.

39 §

Om det inte föreligger särskilda
skäl, skall utvisningsbeslutet förenas
med förbud för utlänningen att under
en viss tid återvända till Sverige
utan tillstånd av statens invandrarverk.

Om det inte föreligger särskilda
skäl, skall utvisningsbeslutet förenas
med förbud för utlänningen att under
en viss tid återvända till Sverige
utan tillstånd av statens invandrarverk.
Detta gäller dock ej utvisningsbeslut
som meddelas av polismyndighet.

Skyldighet att anmäla utvisningsbeslut
till statens invandrarverk.

39 a §

Har en polismyndighet utvisat en
utlänning, skall polismyndigheten
skyndsamt anmäla utvisningsbeslutet
till invandrarverket. Därvid tillämpas
vad i 37 § andra-fjärde styckena
sägs om anmälan av avvisningsbeslut.

SfU 1983/84:30

Nuvarande lydelse

(

En polismyndighets beslut om avvisning
får överklagas av utlänningen.
Detta sker genom att besvär
anförs hos statens invandrarverk.

Reservanternas förslag

En polismyndighets beslut om avvisning
eller utvisning får överklagas
av utlänningen. Detta sker genom
att besvär anförs hos statens invandrarverk.

83!

Ett beslut om avvisning, som har
meddelats av en polismyndighet vid
utlänningens ankomst hit till riket
eller inom en vecka därefter, skall
verkställas utan hinder av att beslutet
har överklagats. Detsamma gäller
avvisningsbeslut som har meddelats
när en utlänning, vars rätt att resa in i
Sverige inte har prövats vid ankomsten,
första gången har uppsökt eller
anträffats av en polismyndighet eller
inom en vecka därefter. Vad som nu
har sagts gäller dock inte avvisningsbeslut
som skall anmälas till statens
invandrarverk enligt 37 §. Ett sådant
beslut får, om inte utlänningen har
avgett nöjdförklaring, verkställas
först när invandrarverket har förklarat
att verket inte övertar ärendet.

En dom eller ett beslut om utvisning
får verkställas fastän domen
eller beslutet inte har vunnit laga
kraft, om utlänningen har avgett
nöjdförklaring.

En polismyndighets beslut om avvisning
skall verkställas utan hinder
av att beslutet har överklagats. Ett
avvisningsbeslut som skall anmälas
till statens invandrarverk enligt 37§
får verkställas först när invandrarverket
har förklarat att verket inte övertar
ärendet, om inte utlänningen dessförinnan
har förklarat sig nöjd med
beslutet.

En polismyndighets beslut om utvisning
skall verkställas utan hinder
av att beslutet har överklagats om
invandrarverket efter anmälan enligt
39 a § har förklarat att verket inte
övertar ärendet.

En dom eller ett beslut om utvisning
får verkställas fastän domen
eller beslutet inte har vunnit laga
kraft, om utlänningen har avgett
nöjdförklaring.

90 a §

Om en utlänning först i samband
med verkställigheten av en polismyndighets
avvisningsbeslut har anfört
sådana omständigheter som avses
i 85 eller 86 § och polismyndigheten
vid sin prövning finner att verkställighetsärendet
enligt angivna bestämmelser
inte skall överlämnas till
statens invandrarverk, skall frågan
om verkställighet skyndsamt anmälas
till verket.

Om en utlänning först i samband
med verkställigheten av en polismyndighets
avvisnings- eller utvisningsbeslut
har anfört sådana omständigheter
som avses i 85 eller 86 §
och polismyndigheten vid sin prövning
finner att verkställighetsärendet
enligt angivna bestämmelser inte
skall överlämnas till statens invandrarverk,
skall frågan om verkställighet
skyndsamt anmälas till verket.

Invandrarverket skall därvid genast besluta om verket skall överta ärendet
eller inte. Ärendet skall övertas, om utlänningens påstående inte är
uppenbart oriktigt eller, i fall som avses i 86 §, de åberopade omständigheterna
inte kan lämnas utan avseende. Invandrarverket får även i annat fall

SfU 1983/84:30

överta ärendet, om det finns skäl till detta. Innan invandrarverket har fattat
beslut i fråga om övertagande får vidare verkställighetsåtgärder inte vidtas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

12. Utvisning på grund av brott (mom. 17)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad, Siri Häggmark och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”är påkallat” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som framförs i motion 2860 (yrkande 5) anser utskottet att
frågan om utvisning på grund av brott bör övervägas mot bakgrund av den
internationella brottslighetens utveckling. För de utlänningar som har
kommit till Sverige i det huvudsakliga syftet att ägna sig åt brottslig
verksamhet av allvarlig karaktär bör inte enbart längden av vistelsen
tillmätas betydelse för frågan om det skall krävas synnerliga skäl för
utvisning. En framgångsrik kamp mot den internationella brottslighetens
förgreningar till Sverige gagnar den stora majoriteten utländska medborgare
som i legitimt syfte vistas i Sverige.

Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motion 2860 (yrkande 5.)

dels att utskottet under moment 17 bort hemställa

17. beträffande utvisning på grund av brott

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2860 yrkande 5 och med
avslag på motion 1983/84:490 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande (mom. 20)

Personalresurser till invandrarverket

Elis Andersson, Karin Israelsson och Rune Backlund (alla c) anför:

Som tidigare har framhållits i ett särskilt yttrande i SfU 1983/84:27 är en
förkortning av handläggningstiderna hos invandrarverket önskvärd både av
hänsyn till de människor som berörs och till samhällets kostnader för väntare.
En förutsättning härför är att invandrarverket har erforderliga resurser i
form av kunnig och erfaren personal.

Det måste därför återigen understrykas att en ryckighet i regeringens
agerande i fråga om personalresurser till invandrarverket avsevärt försvårar
för verket att planera och fullgöra sina uppgifter. Om invandrarverket skall
kunna hålla rimliga handläggningstider måste verket kunna planera verksamheten
utifrån den viktiga förutsättningen att det finns erforderliga
personalresurser.

SfU 1983/84:30

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1980:376);

Härigenom föreskrivs att 12, 16, 17, 28, 31, 33, 34, 35, 41, 44, 50, 83, 85,
86 och 96 §§ utlänningslagen (1980: 376)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §

Uppehållstillstånd får ges för viss
tid. Avser utlänningen att bosätta
sig här i riket, får uppehållstillstånd
ges utan tidsbegränsning (permanent
uppehållstillstånd).

Uppehållstillstånd får vägras en utlänning på grund av hans vandel
endast om förhållandena är sådana som anges i 29 § första stycket 2-4 eller
43 §.

Uppehållstillstånd får ges för viss
tid. Är utlänningen fast bosatt här i
riket, får uppehållstillstånd ges utan
tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd).

16 §

På begäran av flykting som är i
behov av fristad här i riket skall,
när uppehållstillstånd meddelas honom
efter inresan, i beslutet eller i
särskild handling anges att han är
flykting i behov av fristad i Sverige
(flyktingförklaring). Flyktingförklaring
skall också utfärdas om sådan
begärs efter det att uppehållstillstånd
har meddelats.

17 §

Har en utlänning fått uppehållstillstånd genom att mot bättre vetande
lämna oriktiga uppgifter eller svikligen förtiga vissa omständigheter, får
tillståndet återkallas.

Har utlänningen ännu inte rest in i Sverige, får tillståndet återkallas även
om det finns andra särskilda skäl.

Ett permanent uppehållstillstånd
skall återkallas, om utlänningens bosättning
här i riket upphör.

1 Lagen omtryckt 1982: lill.

Ett permanent uppehållstillstånd
skall återkallas, om utlänningens bosättning
här i riket upphör. Tillståndet
får vidare återkallas, om förhållandena
är sådana som anges i 29 §
första stycket 2-4 eller 43 §, dock
endast om utlänningen innan han har
varit bosatt här ett år underrättas om
att frågan om återkallelse av tillståndet
har tagits upp.

SfU 1983/84:30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En flyktingförklaring skall återkallas, om det framkommer att utlänningen
inte är att anse som flykting i behov av fristad i Sverige.

En utlänning som kommer till
Sverige får avvisas,

1. om han saknar pass, visering,
uppehållstillstånd eller arbetstillstånd,
när detta fordras för inresa i
Sverige,

2. om han tänker besöka något
annat nordiskt land men saknar erforderligt
tillstånd att resa in dit,

3. om han undandrar sig att vid
inresan visa upp sitt pass för polismyndigheten
eller att lämna begärda
upplysningar till denna, eller

4. om han vid inresan mot bättre
vetande har lämnat polismyndigheten
oriktiga uppgifter om någon omständighet
som är av betydelse för
rätten att resa in i riket eller svikligen
har förtigit någon sådan omständighet.

En utlänning som kommer till
Sverige får avvisas,

1. om han saknar pass, visering,
uppehållstillstånd eller arbetstillstånd,
när detta fordras för inresa
eller vistelse i Sverige,

2. om han tänker besöka något
annat nordiskt land men saknar erforderligt
tillstånd att resa in dit,

3. om han undandrar sig att vid
inresan visa upp sitt pass för polismyndigheten
eller att lämna begärda
upplysningar till denna, eller

31 §

Avvisning enligt 28 eller 29 §
skall ske när utlänningen kommer
till Sverige eller så snart sorn möjligt
efter ankomsten. Avvisning får
inte ske senare än tre månader från
ankomsten.

Avvisning enligt 28 § skall ske
när utlänningen kommer till Sverige
eller inom en vecka efter ankomsten.
Har en utlännings rätt att resa
in i Sverige inte prövats vid ankomsten
till riket, får avvisning enligt
28 § ske när han första gången
uppsöker eller anträffas av en polismyndighet
eller inom en vecka
därefter, men inte senare än tre
månader från ankomsten. Avvisning
enligt 29 § skall ske när utlänningen
kommer till Sverige eller
inom tre månader från ankomsten.

Beslut om avvisning enligt 28 eller 29 § meddelas av polismyndighet, om
inte ärendet skall överlämnas till statens invandrarverk enligt 33- 35 §§.

33 §

Anser en polismyndighet att det föreligger skäl till avvisning enligt 28
eller 29 §, men påstår utlänningen att han i det land, som han skulle komma
att sändas till, löper risk att

1. bli utsatt för politisk förföljelse eller

SfU 1983/84:30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2. bli sänd till en krigsskådeplats eller straffad för att han har övergett en
krigsskådeplats eller annars vägrat att fullgöra krigstjänstgöring,

skall ärendet överlämnas till statens invandrarverk som så snart som
möjligt skall besluta i ärendet. Detsamma skall gälla, om utlänningen
påstår att han i det landet inte är skyddad mot att sändas till ett land där
han löper denna risk.

Ärendet skall inte överlämnas till
invandrarverket, om utlänningens
påstående är uppenbart oriktigt.

Om utlänningens påstående är
uppenbart oriktigt, skall ärendet
inte överlämnas till invandrarverket
annat än när detta föijer av
35 §.

34 §

Vad som sägs i 33 § om överlämnande av ärende gäller även, när
utlänningen förklarar att han inte vill återvända till hemlandet på grund av
de politiska förhållandena där.

Där annat ej följer av 35 § skall
ärendet inte överlämnas, om de
skäl som utlänningen åberopar för
att inte vilja återvända till hemlandet
kan lämnas utan avseende eller,
när utlänningen skall sändas till ett
annat land än hemlandet, om det är
uppenbart att han inte löper risk att
sändas vidare till hemlandet.

35 §

Avvisningsärenden skall överlämnas till statens invandrarverk även när
det finns anledning till avvisning enligt 29 § andra stycket. Detsamma
gäller när en polismyndighet i andra fall än som anges i 33 eller 34 § anser
det tveksamt om en utlänning, mot vilken det finns grund för avvisning,
skall avvisas.

Avvisningsärenden skall vidare
överlämnas till statens invandrarverk
när detta har föreskrivits av
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av invandrarverket.

41 §

När en domstol överväger om en
utlänning bör utvisas enligt 40 §,
skall den ta hänsyn till utlänningens
levnads- och familjeförhållanden
samt till hur länge han har vistats i
Sverige. En utlänning, som hade
permanent uppehållstillstånd sedan
minst ett år när åtalet väcktes eller
som då var bosatt i Sverige sedan
minst tre år eller, i fråga om med -

När en domstol överväger om en
utlänning bör utvisas enligt 40 §,
skall den ta hänsyn till utlänningens
levnads- och familjeförhållanden
samt till hur länge han har vistats i
Sverige.

En utlänning, som hade vistats i
Sverige med permanent uppehållstillstånd
sedan minst två år när åtalet
väcktes eller som då var bosatt i

SfU 1983/84:30

Nuvarande lydelse

borgare i annat nordiskt larid, sedan
minst två år, får utvisas endast om
det föreligger synnerliga skäl. Den
som har en flyktingförklaring eller
den som annars uppenbart är att
anse som flykting och har behov av
fristad i Sverige får utvisas endast
om han har begått sådana handlingar
som anges i 78 §.

När en förvaltningsdomstol överväger
om en utlänning bör utvisas
enligt 43 §, skall den ta hänsyn till
utlänningens levnads- och familjeförhållanden
samt till hur länge han
har vistats i Sverige. En utlänning,
som hade permanent uppehållstillstånd
sedant minst ett år när utvisningsärendet
anhängiggjordes vid
länsrätten eller som då var bosatt i
Sverige sedan minst tre år eller, i
fråga om medborgare i annat nordiskt
land, sedan minst två år, får
utvisas endast om det föreligger
synnerliga skäl. Den som har en
flyktingförklaring eller den som annars
uppenbart är att anse som flykting
och har behov av fristad i Sverige
får inte utvisas.

En utlänning får tas i förvar om
det föreligger sannolika skäl för avvisning
eller för utvisning enligt 38,
43, 47 eller 48 § eller om det uppkommer
fråga om verkställighet av
en sådan åtgärd eller av utvisning
på grund av brott. Förvar beslutas

Föreslagen lydelse

Sverige sedan minst tre år eller, i
fråga om medborgare i annat nordiskt
land, sedan minst två år, får
utvisas endast om det föreligger
synnerliga skäl. Den som har en
flyktingförklaring eller den som annars
uppenbart är att anse som flykting
och har behov av fristad i Sverige
får utvisas endast om han har
begått sådana handlingar som anges
i 78 §. En utlänning som kom till
Sverige innan han fyllde 15 år och
som när åtalet väcktes hade vistats
här sedan minst fem år får inte
utvisas.

En utlänning, som hade vistats i
Sverige med permanent uppehållstillstånd
sedan minst två år när utvisningsärendet
anhängiggjordes
vid länsrätten eller som då var bosatt
i Sverige sedan minst tre år eller,
i fråga om medborgare i annat
nordiskt land, sedan minst två år,
får utvisas endast om det föreligger
synnerliga skäl. Den som har en
flyktingförklaring eller den som annars
uppenbart är att anse som flykting
och har behov av fristad i Sverige
får inte utvisas. En utlänning
som kom till Sverige innan han
fyllde 15 år och som när utvisningsärendet
anhängiggjordes vid länsrätten
hade vistats här sedan minst
fem år får inte utvisas.

SfU 1983/84:30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

av den myndighet som handlägger
avvisnings- eller utvisningsärendet
eller verkställighetsärendet. Beslut
om förvar får dock meddelas endast
om det med hänsyn till utlänningens
personliga förhållanden eller
övriga omständigheter skäligen kan
befaras att han kommer att hålla sig
undan eller bedriva brottslig verksamhet
här eller om utlänningens
identitet är oklar.

Om det bedöms tillräckligt, kan myndigheten under de förutsättningar
som anges i första stycket i stället för att ta utlänningen i förvar ålägga
utlänningen att på vissa tider anmäla sig hos polismyndigheten i orten eller
föreskriva, att utlänningen skall lämna ifrån sig pass eller därmed jämställd
legitimationshandling, eller föreskriva de andra villkor som behövs för att
hålla utlänningen under uppsikt. Om utlänningen inte följer sådana föreskrifter,
kan han tas i förvar.

I ärenden som handläggs av regeringen får det statsråd som ansvarar för
ärenden enligt denna lag, för tiden till dess regeringen avgör ärendet,
meddela beslut i frågor som rör särskilda tvångsåtgärder.

En polismyndighets beslut om
avvisning skall verkställas utan
hinder av att beslutet har överklagats.
Ett avvisningsbeslut som skall
anmälas till statens invandrarverk
enligt 37 § och som utlänningen
inte har förklarat sig nöjd med, får
dock verkställas först när invandrarverket
har förklarat att verket
inte övertar ärendet.

Ett beslut om avvisning, som har
meddelats av en polismyndighet vid
utlänningens ankomst hit till riket
eller inom en vecka därefter, skall
verkställas utan hinder av att beslutet
har överklagats. Detsamma gäller
avvisningsbeslut som har meddelats
när en utlänning, vars rätt
att resa in i Sverige inte har prövats
vid ankomsten, första gången har
uppsökt eller anträffats av en polismyndighet
eller inom en vecka därefter.
Vad som nu har sagts gäller
dock inte avvisningsbeslut som
skall anmälas till statens invandrarverk
enligt 37 §. Ett sådant beslut
får, om inte utlänningen har
avgett nöjdförklaring, verkställas
först när invandrarverket har förklarat
att verket inte övertar ärendet.

En dom eller ett beslut om utvisning får verkställas fastän domen eller
beslutet inte har vunnit laga kraft, om utlänningen har avgett nöjdförklaring.

SfU 1983/84:30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

85 §

Om en utlänning, när verkställighet skall ske av avvisning enligt 28 eller
29 § eller av utvisning enligt 38, 40 eller 43 §, påstår att han i det land, till
vilket han skulle komma att sändas, löper risk att

1. bli utsatt för politisk förföljelse eller

2. bli sänd till en krigsskådeplats eller straffad för att han har övergett en
krigsskådeplats eller annars har vägrat att fullgöra krigstjänstgöring,

skall ärendet överlämnas till statens invandrarverk som så snart som
möjligt skall besluta i ärendet. Detsamma skall gälla, om utlännningen
påstår att han i det landel inte är skyddad mot att sändas till ett land där
han löper denna risk.

Ärendet skall inte överlämnas till
invandrarverket, om utlänningens
påstående är uppenbart oriktigt eller
om det har prövats i ärendet om
avvisning eller i samband med utvisningsbeslut
enligt 38 S.

Ärendet skall inte överlämnas,
om utlänningens påstående är uppenbart
oriktigt. Inte heller skall
ärendet överlämnas, om påståendet
har prövats i ärendet om avvisning,
i samband med utvisningsbeslut
enligt 38 § eller i ett ärende
som avses i 71 eller 72 §.

86 §

Vad som sägs i 85 § om överlämnande av ärende gäller även, när
utlänningen förklarar att han inte vill återvända till hemlandet på grund av
de politiska förhållandena där.

Ärendet skall inte överlämnas,
om de skäl som utlänningen åberopar
för att inte vilja återvända till
hemlandet kan lämnas utan avseende,
eller, när utlänningen skall sändas
till ett annat land än hemlandet,
om det är uppenbart att han inte
löper risk att sändas vidare till hemlandet
eller om utlänningens invändningar
mot verkställigheten redan
har prövats i ärendet om avvisning
eller i samband med utvisningsbeslut
enligt 38 §.

Ärendet skall inte överlämnas,
om de skäl som utlänningen åberopar
för att inte vilja återvända till
hemlandet kan lämnas utan avseende,
eller, när utlänningen skall sändas
till ett annat land än hemlandet,
om det är uppenbart att han inte
löper risk att sändas vidare till hemlandet.
Inte heller skall ärendet
överlämnas om utlänningens invändningar
mot verkställigheten redan
har prövats i ärendet om avvisning,
i samband med utvisningsbeslut
enligt 38 § eller i ett ärende
som avses i 71 eller 72 §.

96 §

Till böter eller, när omständigheterna är försvårande, till fängelse högst
sex månader döms

1. den som inte gör en sådan anmälan som föreskrivs i en författning som
har utfärdats med stöd av denna lag.

2. den som i en sådan anmälan eller i ett ansökningsärende enligt denna
lag eller enligt en författning, som har utfärdats med stöd av denna lag. mot
bättre vetande lämnar oriktig uppgift eller medvetet underlåter att tala om
något förhållande av betydelse.

SfU 1983/84:30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3. den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i strid mot
föreskrifter i denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av
lagen, eller

4. en utlänning som, i annat hänseende än beträffande skyldighet att ha
pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, överträder bestämmelserna
i denna lag eller vad som har föreskrivits med stöd av lagen.

Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande, till
böter döms, utan hinder av första stycket,

1. den som hjälper en sådan utlänning som avses i 30 § första och andra
styckena att komma in i Sverige,

2. den som försöker hindra verkställighet
av beslut om avvisning
enligt 30 § eller utvisning enligt 47
eller 48 §, eller

3. den som genom att dölja en
utlänning eller genom annan sådan
åtgärd försöker hindra verkställighet
av beslut om avvisning enligt
28 eller 29 § eller utvisning enligt
38, 40 eller 43 §, såvida gärningen
har förövats i vinningssyfte.

För försök till brott som avses i
första stycket 3 eller andra stycket
1 döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

2. den som försöker hindra verkställighet
av beslut om avvisning
enligt 30 § eller utvisning enligt 47
eller 48 §,

4. den som i vinningssyfte planlägger
eller organiserar verksamhet
som är inriktad på att främja att
utlänningar reser till Sverige utan
pass eller tillstånd till inresa i riket.

För försök eller förberedelse till
brott som avses i första stycket 3
eller andra stycket 1 döms till ansvar
enligt 23 kap. brottsbalken. Ersättning
som har utgått till den som
har begått brott som avses i andra
stycket 3 och 4 skall förklaras förverkad,
om det ej är uppenbart
obilligt.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 33, 34, 35 och 96 §S den 1 juli 1984,
och i övrigt den 1 januari 1985.

I fråga om ärenden som har tagits upp hos en polismyndighet före
ikraftträdandet tillämpas 28, 31, 35 och 83 §§ i sin äldre lydelse.

41 § andra meningen och 44 § andra meningen i sin äldre lydelse tillämpas
i fråga om en utlänning som beviljats permanent uppehållstillstånd före
ikraftträdandet.

Punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1982: lill) om ändring i
utlänningslagen (1980: 376) upphör att gälla den 1 januari 1985, då verkställighetsärendet
skall överlämnas till behörig polismyndighet.

minab/gotab 78643 Stockholm 1984