SfU 1983/84:29

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1983/84:29

om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap (prop.
1983/84:156)

Propositionen

I proposition 1983/84:156 har regeringen (arbetsmarknadsdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta det inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade
förslaget till lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap.

Lagförslaget innebär att handläggningen av anmälningsärenden om förvärv
av svenskt medborgarskap för icke-nordiska medborgare förs över från
länsstyrelserna till statens invandrarverk.

Lagförslaget återfinns i bilaga till betänkandet.

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1983/84

I motion 1983/84:535 av Olle Aulin m. fl. (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på
minimikunskaper i svenska för invandrare som önskar erhålla svenskt
medborgarskap.

Utskottet

Ärenden som rör förvärv av svenskt medborgarskap efter anmälan
handläggs nu med ett undantag av länsstyrelserna.

I propositionen föreslås att anmälningsärenden som avser icke-nordiska
medborgare förs över till statens invandrarverk. Skälen till förslaget är bl. a.
att en centralisering av ärendena till invandrarverket skulle främja en
enhetligare praxis och vidare leda till en enhetligare ordning i fråga om
underrättelser till resp. utländsk beskickning i Stockholm om beslut att
tillerkänna utlänning svenskt medborgarskap. Dessutom medför den föreslagna
förändringen en viss besparing för länsstyrelsernas del, och med
hänsyn till att någon resursförstärkning hos invandrarverket inte är erforderlig
innebär förslaget totalt sett något minskade kostnader.

Propositionens förslag har inte föranlett något motionsyrkande och
utskottet biträder förslaget.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även den under den allmänna
motionstiden väckta motionen 1983/84:535 av Olle Aulin m. fl. I motionen
anförs att det som huvudregel vid förvärv av svenskt medborgarskap för
invandrare bör krävas att invandrarna skall kunna förstå och göra sig

1 Riksdagen 1983184.11 sami. Nr 29

SfU 1983/84:29

förstådda på svenska språket. Om särskilda skäl föreligger bör dock dispens
kunna meddelas. Motionärerna begär ett tillkännagivande om vad som
anförts om krav på minimikunskaper i svenska för invandrare som önskar
erhålla svenskt medborgarskap.

Utskottet har tidigare under innevarande riksmöte avstyrkt ett motionsyrkande
av samma innebörd som det nu aktuella. I sitt av riksdagen godkända
betänkande SfU 1983/84:5 anförde utskottet därvid att barn som invandrar
till Sverige ofta lär sig svenska snabbt medan föräldrarna, och då särskilt de
hemarbetande kvinnorna, kanske aldrig gör det. Vidare kan personer som
invandrar vid hög ålder kanske ha stora svårigheter att lära sig svenska. Mot
denna bakgrund var det enligt utskottets mening varken rimligt eller möjligt
att ställa krav på kunskaper i svenska språket som en förutsättning för rätt till
svenskt medborgarskap.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla denna inställning i frågan och
avstyrker följaktligen bifall till motion 535.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande handläggningen av anmälningsärenden om förvärv av
svenskt medborgarskap för icke-nordiska medborgare

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:156 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1950:382) om svenskt medborgarskap,

2. beträffande krav på minimikunskaper i svenska för invandrare som
söker svenskt medborgarskap

att riksdagen avslår motion 1983/84:535.

Stockholm den 8 maj 1984

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Elis Andersson (c),
Börje Nilsson (s), Allan Åkerlind (m), Ralf Lindström (s), Lars-Åke Larsson
(s), Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Lena
Öhrsvik (s), Gunhild Bolander (c), Margö Ingvardsson (vpk), Barbro
Nilsson i Visby (m) och Ingegerd Elm (s).

SfU 1983/84:29

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap1 dels

alt i 8, 9, 9 a, 12 och 14 a §§ orden "den centrala utlänningsmyndigheten"
skall bytas ut mot "statens invandrarverk”,

dels att 2 a. 3. 4, 6, 7 a och 11 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §

Har barn ej förvärvat svenskt Har barn ej förvärvat svenskt

medborgarskap enligt 1 eller 2 § medborgarskap enligt 1 eller 2 §

men är barnets fader sedan tiden men är barnets fader sedan tiden

för barnets födelse svensk medbor- för barnets födelse svensk medborgare
och har han genom slutligt av- gare och har han genom slutligt avgörande
av svensk domstol fått görande av svensk domstol fått

vårdnaden om barnet ensam eller vårdnaden om barnet ensam eller

gemensamt med barnets moder, gemensamt med barnets moder,

förvärvar barnet svenskt medbor- förvärvar barnet svenskt medborgarskap
genom att fadern eller, vid garskap genom att fadern eller, vid

gemensam vårdnad, föräldrarna gemensam vårdnad, föräldrarna

hos länsstyrelsen i det län, där bar- hos den myndighet som anges i

net är kyrkobokfört. skriftligen an- II § första stycket skriftligen anmäler
sin önskan om detta innan mäler sin önskan om detta innan

barnet fyllt aderton år. Har barnet barnet fyllt aderton år. Har barnet

ej hemvist i Sverige, sker anmälan fyllt femton år, fordras barnets

hos den centrala ntlänningsmyn- samtycke.

dighcten. Har barnet fyllt femton
år. fordras barnets samtycke.

3 §

Utlänning, som oavbrutet haft Utlänning, som oavbrutet haft

sin hemvist i riket från det han fyllt sitt hemvist i riket från det han fyllt

sexton år och dessutom tidigare sexton år och dessutom tidigare

haft sitt hemvist här under sam- haft sitt hemvist här under sammanlagt
minst fem år, förvärvar manlagt minst fem år, förvärvar

svenskt medborgarskap genom att, svenskt medborgarskap genom att,

efter det han fyllt tjuguett år men efter det han fyllt tjuguett år men

innan han fyllt tjugutre år, hos läns- innan han fyllt tjugutre år, hos den

styrelsen i det län där han är kyrko- myndighet som anges i II § första

bokförd skriftligen anmäla sin öns- stycket skriftligen anmäla sin önskan
att bliva svensk medborgare. kan att bliva svensk medborgare.

Den som icke är medborgare i nå- Den som icke är medborgare i någon
stat eller styrker, att han skulle gon stat eller styrker, att han skulle

förlora sitt utländska medborgar- förlora sitt utländska medborgarskap
genom att förvärva svenskt skap genom att förvärva svenskt

medborgarskap, må dock göra så- medborgarskap, må dock göra sådan
anmälan redan då han fyllt dan anmälan redan då han fyllt

1 Lagen omtryckt 1979: 139.

SfU 1983/84:29

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

aderton år, om han vid tiden för
anmälan har sitt hemvist i riket sedan
fem år och dessutom tidigare
haft sitt hemvist här under sammanlagt
minst fem år.

Då riket är i krig, äger vad i första stycket är stadgat icke tillämpning å

den som är medborgare i fientlig stat eller som där ägt medborgarskap men

förlorat det utan att förvärva medborgarskap i annan stat.

aderton år, om han vid tiden för
anmälan har sitt hemvist i riket sedan
fem år och dessutom tidigare
haft sitt hemvist här under sammanlagt
minst fem år.

4 §

Har någon, som vid födelsen blivit
svensk och oavbrutet haft sitt
hemvist här i riket intill aderton års
ålder, förlorat sitt svenska medborgarskap,
återvinner han, om han
sedan två år har hemvist i riket,
medborgarskapet genom att hos
länsstyrelsen i det län där han är
kyrkobokförd skriftligen anmäla sin
önskan härom. Den som är utländsk
medborgare återvinner dock
icke svenskt medborgarskap, med
mindre han styrker, att han därigenom
skulle förlora det utländska
medborgarskapet.

Utlänning, som

1. fyllt aderton år,

2. sedan fem år eller, i fråga om
dansk, finländsk, isländsk eller
norsk medborgare, sedan två år har
hemvist här i riket; samt

3. fört en hederlig vandel,

kan på ansökan upptagas till
svensk medborgare (naturaliseras).
Fråga om naturalisation prövas av
den centrala utlänningsmyndigltet
sorn avses i 3 § utlänningslagen
den 30 april 1954 (193).

Finnes det medföra gagn för riket
att sökanden upptages till svensk
medborgare eller har sökanden förut
ägt svenskt medborgarskap eller
är sökanden gift med svensk medborgare
eller föreligga eljest med
hänsyn till sökandens förhållanden
särskilda skäl för dennes upptagande
till svensk medborgare, må
naturalisation beviljas, även om de
i första stycket stadgade villkoren
icke äro uppfyllda.

Har någon, som vid födelsen blivit
svensk medborgare och oavbrutet
haft sitt hemvist här i riket intill
aderton års ålder, förlorat sitt
svenska medborgarskap, återvinner
han, om han sedan två år har
hemvist i riket, medborgarskapet
genom att hos den myndighet sorn
anges i II § första stycket skriftligen
anmäla sin önskan härom. Den
som är utländsk medborgare återvinner
dock icke svenskt medborgarskap,
med mindre han styrker, att
han därigenom skulle förlora det utländska
medborgarskapet.

6 §

Utlänning, som

1. fyllt aderton år,

2. sedan fem år eller, i fråga om
dansk, finländsk, isländsk eller
norsk medborgare, sedan två år har
hemvist här i riket; samt

3. fört en hederlig vandel,

kan på ansökan upptagas till
svensk medborgare (naturaliseras).
Fråga om naturalisation prövas av
statens invandrarverk.

SfU 1983/84:29

Nuvarande lydelse

Förlorar sökande, som har utländskt
medborgarskap, ej detta i
och med sin naturalisation utan
fordras härför medgivande av den
utländska statens regering eller annan
myndighet, må som villkor för
medborgarskapets förvärvande
stadgas, att sökanden inför den
centrala utlänningsmyndigheten
inom viss tid styrker att dylikt medgivande
lämnats.

Då utlänning enligt denna paragraf
upptages till svensk medborgare,
bestämmer den centrala utlänningsmyndigheten,
huruvida naturalisationen
skall omfatta även sökandens
ogifta barn under aderton
år.

Föreslagen lydelse

Förlorar sökande, som har utländskt
medborgarskap, ej detta i
och med sin naturalisation utan
fordras härför medgivande av den
utländska statens regering eller annan
myndighet, må som villkor för
medborgarskapets förvärvande
stadgas, att sökanden inför statens
invandrarverk inom viss tid styrker
att dylikt medgivande lämnats.

Då utlänning enligt denna paragraf
upptages till svensk medborgare,
bestämmer statens invandrarverk,
huruvida naturalisationen
skall omfatta även sökandens ogifta
barn under aderton år.

7a §

Bestämmelserna i andra och tredje styckena tillämpas i fråga om stat
med vilken Sverige har ingått avtal om detta.

Svensk medborgare, som genom fadern eller modern från födelsen förvärvat
medborgarskap även i fördragsslutande stat, förlorar det svenska
medborgarskapet då han uppnår en i avtalet angiven ålder, som ej får
understiga nitton och ej överstiga tjugutvå år, om han sedan minst fem år
har sitt hemvist i den andra staten.

1 fall som avses i andra stycket tillämpas reglerna i 8 § andra stycket, om

ej annat anges i avtalet.

Den som enligt andra stycket förlorat
svenskt medborgarskap och
därefter oavbrutet varit medborgare
i fördragsslutande stat som där
anges, återvinner svenskt medborgarskap
genom att, efter det han tagit
hemvist här i riket, hos länsstyrelsen
i det län där han är kyrkobokförd
skriftligen anmäla sin önskan
om detta. Vid sådant förvärv
av medborgarskap skall reglerna i
4 § sista meningen och 5 § tillämpas.

När någon gör anmälan enligt
2 a, 3, 4, 7 a eller 10 §, åligger det
länsstyrelsen att meddela beslut,
huruvida på grund av anmälningen
svenskt medborgarskap förvärvats
eller ej. Motsvarande gäller i fråga

Den som enligt andra stycket förlorat
svenskt medborgarskap och
därefter oavbrutet varit medborgare
i fördragsslutande stat som där
anges, återvinner svenskt medborgarskap
genom att, efter det han tagit
hemvist här i riket, hos den myndighet
som anges i II § första
stycket skriftligen anmäla sin önskan
om detta. Vid sådant förvärv
av medborgarskap skall reglerna i
4 § sista meningen och 5 § tillämpas.

Anmälan enligt 2 a, 3, 4 eller
7 a § skall göras hos statens invandrarverk.
Är utlänningen medborgare
i Danmark, Finland, Island
eller Norge skall anmälan
dock göras hos länsstyrelsen i det

SfU 1983/84:29

Föreslagen lydelse

län där han är kyrkobokförd. Det
åligger den myndighet till vilken
anmälningen sålunda eller enligt
10 § görs att meddela beslut huruvida
på grund av anmälan svenskt
medborgarskap förvärvats eller ej.

Vill någon erhålla förklaring att han är svensk medborgare, må han göra
ansökan därom hos regeringen, som efter regeringsrättens hörande äger
meddela sådan förklaring; dock må härvid icke prövas fråga som avses i
första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Har före ikraftträdandet anmälan enligt 2 a §, 3 eller 4 § gjorts hos en
länsstyrelse, tillämpas äldre bestämmelser.

Nuvarande lydelse

om den centrala utlänningsmyndigheten,
när anmälan enligt 2 a §
sker hos myndigheten.

minab/gotab 78526 Stockholm 1984