SfU 1983/84:28

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1983/84:28

om nya regler för uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, m.m.
(prop. 1983/84:167)

Sammanfattning

I proposition 1983/84:167 om nya regler för uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare, m.m. föreslås att uppbörden av arbetsgivaravgifterna knyts an
till de löpande löneutbetalningarna och samordnas med uppbörden av
preliminär A-skatt. Uppbörden föreslås ske månadsvis på grundval av en
uppbördsdeklaration som innefattar uppgifter om såväl skatter som avgifter.
Förfarandet medför att de arbetsgivaravgifter som månadsvis betalas under
uppbördsåret för de allra flesta arbetsgivare blir definitiva. En samlad
redovisning för hela utgiftsåret skall lämnas endast i särskilt angivna fall. Det
nya uppbördssystemet skall administreras av de lokala skattemyndigheterna,
länsstyrelserna och riksskatteverket.

Den föreslagna ordningen regleras i en ny lag, benämnd lagom uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari
1985.

Med anledning av propositionen har väckts fyra motioner. I motionerna
1983/84:2840 (m) och 1983/84:2841 (c) yrkas avslag på propositionen. I
motionerna 1983/84:2838 (c) och 1983/84:2839 (fp) yrkas avslag på propositionen
om inte redovisningsperioderna förlängs till två månader. I den
sistnämnda motionen ställs dessutom som villkor för att förslaget om ett nytt
uppbördssystem skall godtas att arbetsgivaravgifterna skall beräknas preliminärt
på samma löneunderlag som källskatterna. Dessutom begärs i motion
1983/84:2838 vissa tillkännagivanden.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker bifall till motionerna.

Tre reservationer har avlämnats. I reservation 1 (c) begärs tillkännagivande
om att uppbördsperioden skall vara två månader. I reservation 2 (m)
hemställs om avslag på propositionen medan i reservation 3 (c) hemställs om
avslag på propositionen om inte reservation 1 bifalls av riksdagen.

Propositionen

I proposition 1983/84:167 om nya regler för uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare, m. m. har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen dels

anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar,

dels godkänna de riktlinjer för omläggning av administrationen av
uppbördssystemet som förordats.

Lagförslagen återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

1 Riksdagen 1983/84.11 sami. Nr 28

SfU 1983/84:28

Motionerna

I motion 1983/84:2838 av Stig Josefson m. fl. (c) hemställs

1.att riksdagen i första hand beslutar

a) att med ändring av propositionen på denna punkt, den samordnade
uppbörden även fortsättningsvis skall ske varannan månad,

b) att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om förenklingar av skatte- och avgiftsreglerna,

c) att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om möjligheter till korrigeringar av uppbördsdeklarationerna,

2. att riksdagen i andra hand beslutar att avslå propositionen.

I motion 1983/84:2839 av Ingemar Eliasson (fp) och Kjell Johansson (fp)
hemställs

1. att riksdagen beslutar om sådana förändringar i proposition 1983/84:167
som föreslås i motionen, nämligen bibehållen redovisningsperiod om två
månader samt samordning baserad på preliminär avgiftsredovisning,

2. att riksdagen, om hemställan ovan inte bifalls, avslår proposition
1983/84:167.

I motion 1983/84:2840 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:167 samt

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag syftande till
förenklad uppbörd av skatter och socialavgifter med den inriktning som i
motionen anförts.

I motion 1983/84:2841 av Martin Olsson (c) hemställs att riksdagen
beslutar avslå proposition 1983/84:167.

Skatteutskottet har avgivit yttrande i ärendet. Yttrandet finns intaget i
bilaga 2 till betänkandet.

Utskottet

Debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter för finansiering av den
allmänna försäkringen m. m. sker enligt bestämmelser i lagen (1959:552) om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (AVGL).
Avgiftsunderlaget fastställs av riksförsäkringsverket, som också debiterar
och uppbär avgifterna. Debitering sker av såväl preliminär som slutlig avgift.
Den preliminära avgiften motsvarar i princip den slutliga avgift som senast
debiterats arbetsgivaren. Hänsyn tas dock till mera betydande ändringar av
avgiftsunderlaget som kan antas komma att ske till följd av den allmänna
löneutvecklingen genom att regeringen årligen beslutar om en allmän
procentuell uppräkning av avgiftsunderlaget. I enskilda fall finns också
möjligheter att jämka den preliminära avgiften till lägre eller högre belopp. I
bl. a. de fall slutlig avgift inte påförts arbetsgivaren bestäms den preliminära
avgiften genom en särskild beräkning. Preliminär avgift redovisas och betalas

SfU 1983/84:28

varannan månad med början i februari månad. Året efter utgiftsåret fastställs
den slutliga avgiften på grundval av en årsredovisning från arbetsgivaren.
Kvarstående eller överskjutande avgift regleras andra året efter utgiftsåret.

I propositionen erinras om svårigheterna med att få ett riktigt utfall av
nuvarande system. Den avgörande svagheten är att den preliminära avgiften
beräknas med utgångspunkt i ett två år gammalt löneunderlag. Procentsatsen
för uppräkning av avgiftsunderlaget kan av administrativa skäl inte nyanseras
med hänsyn till variationerna i löneutvecklingen inom olika branscher och
företag utan måste bestämmas generellt. Uppräkningsprocenten sätts vidare
med viss försiktighet på grund av osäkerheten i bedömningen av inkomstoch
konjunkturutvecklingen. För ett stort antal arbetsgivare har detta lett till
ett väsentligt för lågt uttag av preliminära avgifter. Arbetsgivare som haft
sämre löneutveckling än den genomsnittliga eller minskat antalet anställda
under utgiftsåret har å andra sidan fått erlägga för höga preliminära avgifter.
Trots möjligheterna till individuella justeringar har det varit svårt att få en
tillfredsställande överensstämmelse mellan preliminär och slutlig avgift.
Kontrollen av systemet har inte heller kunnat göras tillräckligt effektiv.

Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att debitering och uppbörd
av arbetsgivaravgifter knyts an till de löpande löneutbetalningarna. Samtidigt
föreslås att uppbörden tekniskt och administrativt samordnas med
arbetsgivarnas redovisning och inbetalning av innehållen preliminär skatt.
Det nya uppbördssystemet skall administreras av lokala skattemyndigheterna,
länsstyrelserna och riksskatteverket varför riksförsäkringsverkets avgiftsbyrå
kommer att avvecklas. Förslaget som i allt väsentligt ansluter sig till
ett förslag som lagts fram av socialavgiftsutredningen i delbetänkandet Ds S
1983:7, Samordnad uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgift, innebär i
huvudsak följande.

Arbetsgivaren skall senast den 18:e i varje månad i en för avgifter och
källskatt gemensam uppbördsdeklaration redovisa innehållen källskatt under
föregående månad och denna månads avgifter samt de löner och andra
ersättningar och naturaförmåner som avgifterna beräknats på. Samtidigt
skall skatte- och avgiftsbeloppen betalas in till länsstyrelsens skattepostgirokonto.
Avsikten är att den månatliga redovisningen och uppbörden av
avgifterna normalt skall vara definitiv. I och med den sista månadsredovisningen
för utgiftsåret skall arbetsgivarens redovisnings- och betalningsskyldighet
kunna vara fullgjord. Om månadsinbetalningarna avviker från den
faktiska avgiftsskyldigheten med mer än 100 kr. skall månadsredovisningarna
kompletteras med en årsuppgift senast den 1 mars året efter utgiftsåret.

Vid beräkningen av underlaget för uttag av avgifter bortses f. n. från
ersättning till en och samma arbetstagare om ersättningen inte under året
uppgått till 500 kr. För vissa uppdragsersättningar som småhus- och
lägenhetsägare betalar inträder avgiftsskyldighet först vid ett belopp om
1 000 kr. I propositionen föreslås en generell höjning av den avgiftsgrundande
beloppsgränsen till 1 000 kr. såväl när det gäller arbetsgivaravgifter som
egenavgifter. Samtidigt föreslås en motsvarande höjning av gränsen för

SfU 1983/84:28

belopp som grundar rätt till sjukpenning och pensionsförmåner inom
socialförsäkringen.

Uppbörden av redaravgiften föreslås samordnad med uppbörden av
sjömansskatt. Redovisningsperioden föreslås dock i dessa fall vara två
månader.

Uppbörden av arbetsgivaravgifterna föreslås reglerad i en ny lag om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare som skall ersätta AVGL och
träda i kraft den 1 januari 1985.

Det föreslagna samordnade systemet för uppbörd av arbetsgivaravgifter
och källskatt beräknas i propositionen leda till en effektivare avgiftsuppbörd
och bättre kontrollmöjligheter. Förslaget leder också till jämnare betalningsströmmar
på kreditmarknaden. Den samtidiga månatliga uppbörden av
källskatt och avgifter leder dessutom till en likviditetsförstärkning med 1,1
miljard och en minskad räntebelastning med drygt 120 milj. kr. för staten för
helår. Anpassningen av avgiftsuttaget till det aktuella löneunderlaget ger för
staten och socialförsäkringssektorn en likviditetsförstärkning med 3 miljarder
och en ränteeffekt med drygt 300 milj. kr. per år. Effekten av den
förbättrade kontrollen är enligt propositionen svår att beräkna men antas
vara inte obetydlig.

I motion 2840 av Nils Carlshamre m. fl. erinras om att socialavgiftsutredningens
förslag kritiserats hårt vid remissbehandlingen av bl. a. riksförsäkringsverket,
kommunernas, näringslivets och lantbrukarnas företrädare.
Motionärerna anser kritiken välgrundad. Förslaget innebär enligt deras
mening ytterligare krångel och byråkrati inom ett område som redan är
komplicerat. Det medför ökad administration för såväl myndigheterna som
näringslivet. Dessutom innebär förslaget för näringslivet en försämrad
likviditet och en stor kostnadsökning till följd av ränteförluster. Detta
strider, enligt motionärerna, mot den av statsmakterna tidigare fastställda
grundprincipen att arbetsgivarnas räntevinst av innehållna skatte- och
avgiftsmedel skall betraktas som ersättning för uppbördsarbetet. Av de
nämnda skälen yrkar motionärerna avslag på propositionen och begär en ny
utredning och förslag som innebär verkliga och påtagliga förenklingar av
uppbörden så att arbetet underlättas.

En liknande kritik mot förslaget framförs i motion 2841 av Martin Olsson,
som också hemställer om avslag på propositionen.

I motion 2838 av Stig Josefson m. fl. ställer sig motionärerna i huvudsak
bakom förslagen i propositionen men framhåller att det finns anledning till
ändring av propositionen på en punkt, vilken enligt deras uppfattning är så
väsentlig att om den inte tillgodoses bör propositionen i dess helhet avslås.
Den del av propositionen som motionärerna kritiserar är förslaget om en
månadsvis uppbörd. Enligt motionärerna kommer, om förslaget genomförs,
kraven på företagen att öka dramatiskt genom att antalet uppbörder
fördubblas och uppbördsdeklarationen blir betydligt mer komplicerad än

SfU 1983/84:28

f. n. Detta leder till ett betydande administrativt merarbete för såväl
företagen som myndigheterna och innebär också att företagen förlorar
likviditet och gör ränteförluster. Enligt motionärerna är förslaget i denna del
i praktiken att jämställa med en höjd företagsbeskattning vilket är mycket
allvarligt för företagens konkurrensförmåga.

Motionärerna betonar också angelägenheten av att få till stånd enkla och
enhetliga regler på skatte- och avgiftsområdena och de understryker att den
nu föreslagna reformen inte får innebära en avslutning av förenklingssträvandena.
De begär ett tillkännagivande härom till regeringen. Vidare betonar
motionärerna angelägenheten av att den praktiska tillämpningen av förslaget
med en samordnad uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter vad gäller
möjligheter till snabba och enkla korrigeringar vid fel och avstämning vid
årets slut kommer att överensstämma med propositionens intentioner och att
regeringen noga följer denna fråga under genomförandet. Även detta bör
enligt motionärerna ges regeringen till känna.

Också i motion 2839 av Ingemar Eliasson och Kjell Johansson kritiseras
förslaget om en månatlig uppbörd med hänsyn till den ökade administration
och de ökade kostnader för företagen som förslaget leder till. Motionärerna
riktar också kritik mot att källskatten och avgifterna enligt förslaget beräknas
på olika underlag. Det är enligt motionärerna mycket angeläget med
förenklingar och förändringar i skatte- och avgiftssystemen så att de olika
underlagen kan jämkas samman och motionärerna förutsätter att socialavgiftsutredningen
får tilläggsdirektiv av denna innebörd. I avvaktan på att det
kommande samordningsarbetet kan ge resultat föreslår motionärerna att
underlaget för uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter samordnas
genom en preliminär avgiftsredovisning baserad på den källskattegrundande
lönesumman varvid korrigeringar kan redovisas i årsuppgiften. Om inte
motionärernas önskemål om en redovisningsperiod om två månader och en
preliminär avgiftsredovisning baserad på den källskattegrundande lönesumman
kan bifallas av riksdagen yrkar motionärerna avslag på propositionen.

Riksdagen har vid tidigare tillfällen antagit förslag om ändringar i
avgiftssystemet som berett vägen för rationaliseringar i avgiftsadministrationen
och bättre möjligheter till överensstämmelse mellan preliminärt och
slutligt avgiftsuttag. En avgörande förutsättning för ett effektivare debiterings-
och uppbördssystem var den ändring av de materiella reglerna för
avgiftsberäkning som genomfördes vid riksmötet 1980/81 (prop. 1980/
81:178, SfU 1980/81:28, rskr 406) och som innebar att beräkningen av de
olika socialavgifterna kan ske på ett enhetligt underlag och med gemensamma
åldersgränser. Genom den nu föreliggande propositionen fullföljs
huvudsyftet med riksdagens beslut år 1981. Utskottet anser det inte minst
mot denna bakgrund väsentligt att de nya reglerna för uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare kan genomföras fr. o. m. nästa år. Såsom framhållits i
propositionen och i skatteutskottets yttrande är det angeläget att arbetsgivarna
kan betala sina socialavgifter på ett korrekt underlag i nära anslutning till
löneutbetalningarna.

SfU 1983/84:28

Nuvarande system innebär att såväl preliminära arbetsgivaravgifter som
källskatt betalas för tvåmånadersperioder. Eftersom uppbördsperioderna
för skatt resp. avgifter är förskjutna i förhållande till varandra innebär detta
att det avsevärda penningflöde det är fråga om, mer än 200 miljarder per år,
fördelas relativt jämnt över årets månader. Det är uppenbart att en
fördelning av det nämnda beloppet på sex i stället för som f. n. tolv
betalningstillfällen skulle innebära kraftiga påfrestningar på betalningssystemet
och medföra likviditetsproblem hos företagen. Ett system med en
samordnad uppbörd av arbetsgivaravgifter och källskatt förutsätter därför
med nödvändighet enligt utskottets mening att uppbörden sker månatligen.
Utskottet instämmer sålunda i skatteutskottets uppfattning att det inte är
möjligt att lösa samordningsfrågorna på annat sätt än genom en månatlig
redovisning och uppbörd.

Företrädare för företagens uppgiftslämnardelegation har vid uppvaktning
inför utskottet föreslagit att den månatliga redovisningen och uppbörden
skall ske genom att företagen fullgör sina skyldigheter varannan månad,
varvid hälften av företagen har första uppbördsmånad i januari och den
andra hälften första uppbördsmånad i februari. Härigenom skulle penningflödet
fördelas jämnt över årets månader. Utskottet har emellertid vid en
närmare genomgång av förslaget funnit att det av såväl administrativa som
ekonomiska skäl inte är genomförbart.

Det anförda innebär att utskottet biträder propositionens förslag beträffande
redovisningsperioder och avstyrker bifall till motionerna 2838 och 2839
i motsvarande delar.

Såvitt gäller förslaget i motion 2839 om att arbetsgivaravgifterna bör
debiteras på samma löneunderlag som källskatten skulle detta, såsom
framhållits i propositionen (s. 47 och 48) och i skatteutskottets yttrande, leda
till en mer omfattande redovisningsskyldighet för företagen än förslaget i
propositionen. Förslaget skulle också på grund av olikheterna i underlagen
för arbetsgivaravgifter och källskatteavdrag kunna leda till betydande
skillnader mellan preliminära och slutliga avgifter. Utskottet kan sålunda
inte biträda detta förslag.

Skatteutskottet har när det gäller arbetsgivarnas möjligheter att ta fram ett
korrekt underlag för redovisning av arbetsgivaravgifterna, pekat på att
arbetsgivarna i tveksamma fall kan göra förfrågningar hos uppbördsmyndigheterna
eller öppet redovisa tveksamma frågor i uppbördsdeklarationerna.
Genom den decentralisering som sker av avgiftsuppbörden genom propositionens
förslag ökas också möjligheterna till direkta kontakter mellan
uppbördsmyndigheterna och företagarna väsentligt. De informationsinsatser
som planeras inför genomförandet av förslaget bör också, enligt
utskottets mening, vara ägnade att underlätta för arbetsgivarna att fullgöra
sina skyldigheter. Utskottet delar därför uppfattningen att de i samtliga
motioner befarade problemen för arbetsgivarna att administrera det nya
uppbördssystemet kommer att vara av övergående natur. Utskotter finner

SfU 1983/84:28

det i detta sammanhang angeläget understryka att de tillämpande organen i
inledningsskedet av reformen visar förståelse för olika problem som kan
föreligga för arbetsgivaren. Beträffande den praktiska tillämpningen av
förslaget vad gäller rättelsemöjligheter för arbetsgivarna finner utskottet att
vad som anförts härom i propositionen och i skatteutskottets yttrande utgör
en garanti för att anvisningarna till myndigheterna kommer att utformas så
att de ger utrymme för att beakta arbetsgivarnas problem med att sammanställa
korrekta månadsuppgifter och visa skälighet vid bedömningen av när
restavgift, tilläggsavgift och avgiftstillägg bör påföras. Något särskilt tillkännagivande
i denna fråga är enligt utskottets mening inte påkallat.

I motionerna har också riktats kritik mot att förslaget medför kraftigt
ökade personalresurser hos främst de lokala skattemyndigheterna och
därmed mer administration. Detta måste emellertid vägas mot de stora
ekonomiska vinsterna för staten genom att uppbörden av främst arbetsgivaravgifterna
blir rationellare och effektivare.

Likviditets- och räntevinster för staten på grund av tätare inbetalningar av
källskatt och avgifter och en bättre anpassning av avgiftsinbetalningarna till
avgiftsunderlaget medför motsvarande förluster för arbetsgivarna. Även
detta förhållande har kraftigt kritiserats i motionerna. I ett läge då hårda
besparingar måste vidtas inom alla sektorer inom samhället anser utskottet
för sin del att det är rimligt att man vidtar åtgärder för att effektivisera
uppbörden av källskatt och avgifter och på ett bättre sätt anpassar den till
tidpunkten för löneutbetalningarna. Källskatt och socialavgifter utgör ju en
del av de anställdas ersättning för utfört arbete. Det förhållandet att
arbetsgivarna på grund av brister i uppbördssystemet kunnat göra likviditetsoch
räntevinster kan enligt utskottets mening inte tas till intäkt för att staten
skulle underlåta att vidta åtgärder för att rätta till dessa brister.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker propositionens förslag och
avstyrker motionerna i motsvarande delar. Någon ny utredning i enlighet
med vad som föreslagits i motion 2840 (yrkande 2) är därmed inte påkallad.

I motion 2838 begärs som nämnts också ett tillkännagivande om att arbetet
på att förenkla skatte- och avgiftsreglerna och samordna avgiftsunderlagen
skall fortsätta. Utskottet kan instämma i att en fortsättning på detta arbete är
angeläget. Såsom skatteutskottet framhållit har emellertid regeringen sin
uppmärksamhet riktad på dessa frågor och de ingår i socialavgiftsutredningens
(S 1981:04) fortsatta utredningsuppdrag. Med hänsyn härtill anser
utskottet att något tillännagivande i frågan inte är påkallat.

Mot de delar av propositionen som inte särskilt berörts har utskottet ingen
erinran.

SfU 1983/84:28

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande redovisningsperioder om två månader

att riksdagen avslår motion 1983/84:2838 yrkande 1 a och 1983/
84:2839 yrkande 1 i motsvarande del,

2. beträffande preliminärt avgiftsuttag

att riksdagen avslår motion 1983/84:2839 yrkande 1 i motsvarande
del,

3. beträffande rättelser i uppbördsdeklarationen

att riksdagen avslår motion 1983/84:2838 yrkande 1 c,

4. beträffande nytt uppbördssystem

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:167 och med avslag
på motionerna 1983/84:2838 yrkande 2, 1983/84:2839 yrkande 2,
1983/84:2840 och 1983/84:2841,
dels antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

b) lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

c) lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

d) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

e) lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensions grundande

inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
och

f) lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

dels godkänner de riktlinjer för omläggning av administrationen av
uppbördssystemet som förordats i propositionen,

5. beträffande fortsatt arbete med förenklingar av skatte- och avgiftsreglerna att

riksdagen avslår motion 1983/84:2838 yrkande 1 b.

Stockholm den 17 maj 1984

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Doris Håvik (s), Elis
Andersson (c), Börje Nilsson (s), Allan Åkerlind (m), Ralf Lindström (s),
Lars-Åke Larsson (s), Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Ulla
Johansson (s), Gunhild Bolander (c), Margö Ingvardsson (vpk), Nils-Olof
Gustafsson (s) och Barbro Nilsson i Visby (m).

SfU 1983/84:28

Reservationer

Redovisningsperioder om tvä månader (mom. 1)

1. Elis Andersson, Karin Israelsson och Gunhild Bolander (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Nuvarande
system” och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det föreslagna nya uppbördssystemet såvitt gäller
arbetsgivaravgiften medför att arbetsgivarna måste lämna uppbördsdeklarationen
tolv gånger per år i stället för som f. n. en gång. På grund av
skillnaderna i avgiftsunderlagen för källskatt och avgifter underlättas inte
heller detta avsevärda merarbete av att skatter och avgifter skall redovisas i
en gemensam deklaration.

Även om utskottet i allt väsentligt kan ställa sig bakom syftet med
propositionen är det enligt utskottets mening nödvändigt att vidta sådana
ändringar i förslaget att den ökade börda i såväl administrativt som
ekonomiskt hänseende som omläggningen av avgiftsuppbörden innebär i
någon mån begränsas. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion 2839 om
att den samordnade uppbörden skall ske varannan månad. Med hänsyn till
att den förordade ändringen kräver en genomgripande omarbetning av de
framlagda lagförslagen bör riksdagen begära nytt lagförslag snarast från
regeringen.

Skulle den av utskottet förordade ändringen inte vinna riksdagens bifall
anser utskottet att propositionen bör avslås. Ett andrahandsyrkande härom
läggs fram i reservation 3.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa

1. beträffande redovisningsperioder om två månader

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2838 yrkande 1 a
och 1983/84:2839 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Nytt uppbördssystem (mom. 4)

2. Nils Carlshamre, Allan Åkerlind, Gullan Lindblad och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Riksdagen
har” och slutar på s. 7 med ”ingen erinran” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i allt väsentligt instämma i den kritik som framförts såväl
under remissbehandlingen av socialavgiftsutredningens förslag som i de
förevarande motionerna. Propositionens förslag innebär såsom framhållits i
bl. a. motion 2840 ytterligare krångel och byråkrati inom områden som redan
nu är svåra att överblicka. Skatte- och avgiftssystemen är var för sig mycket
komplicerade och överenstämmer inte med avseende på underlaget för
skatter resp. avgifter. Ett nytt uppbördssystem borde därför enligt utskottets

SfU 1983/84:28

mening ha byggt på förenklingar i systemen i stället för ökade administrativa
svårigheter för arbetsgivarna och ökad statlig administration.

Förutom väsentligt större kostnader för administration medför förslaget
andra kostnader för näringslivet som inte kan accepteras. Med de tätare
inbetalningarna av källskatt och avgifter förlorar företagen likviditet och gör
stora ränteförluster som motsvaras av vinster för staten. I synnerhet mindre
företag kan drabbas hårt härav. I detta hänseende strider förslaget mot den
av statsmakterna tidigare fastlagda grundprincipen att arbetsgivarnas räntevinst
av innehållna skatte- och avgiftsmedel skall betraktas som ersättning för
uppbördsarbetet.

Utskottet anser sålunda att förslaget är behäftat med så stora brister att det
inte kan godtas. I stället bör regeringen på nytt låta utreda frågan från
utgångspunkten att påtagliga förenklingar av uppbördssystemet måste
genomföras och lägga fram förslag med denna inriktning. I det sammanhanget
bör också övervägas hur arbetsgivarna skall ersättas för de kostnader i
form av främst minskade räntevinster som kan uppkomma i ett nytt
uppbördssystem.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion 2840 samt avstyrker
bifall till propositionen. Härmed blir motion 2841 och andrahandsyrkandena
i motionerna 2838 och 2839 tillgodosedda.

dels att utskottet under moment 4 bort hemställa
4. beträffande nytt uppbördssystem
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2840 och med anledning
av motionerna 1983/84:2838 yrkande 2,1983/84:2839 yrkande
2 och 1983/84:2841,
dels avslår proposition 1983/84:167,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om förenklad uppbörd av skatter och avgifter.

3. Elis Andersson, Karin Israelsson och Gunhild Bolander (alla c) anserunder
förutsättning av avslag på reservation 1 - att utskottet under moment 4
bort hemställa

4. beträffande nytt uppbördssystem
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2838 yrkande 2 och med
anledning av motionerna 1983/84:2839 yrkande 2, 1983/84:2840
och 1983/84:2841 avslår proposition 1983/84:167,

SOI 1983/84:28

Bilaga 1

1 Förslag till

Lag om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser
1§

I denna lag ges bestämmelser om uppbörd av arbetsgivaravgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller inte arbetsgivaravgifter som staten skall betala. Sådana
avgifter påförs och redovisas enligt bestämmelser som meddelas av
regeringen.

2 §

I denna lag förstås med

lön: sådan lön eller annan ersättning enligt 2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691)
om socialavgifter på vilken arbetsgivaravgifter skall beräknas;

uppbördsdeklaration: sådan uppbördsdeklaration som anges i 54 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272);
månadsavgift: de arbetsgivaravgifter som skall redovisas enligt 4 §;
utgiftsår: det kalenderår för vilket arbetsgivaravgifter skall betalas;
årsuppgift: en arbetsgivares redovisning för utgiftsårets arbetsgivaravgifter; årsavgift:

summan av de arbetsgivaravgifter som belöper på utgiftsåret;
redaravgift: de arbetsgivaravgifter som avser lön för vilken sjömansskatt
skall betalas;

kvarstående avgift: det belopp i en årsuppgift med vilket årsavgiften
överstiger summan av inbetalda och till betalning ålagda arbetsgivaravgifter; överskjutande

avgift: det belopp i en årsuppgift med vilket summan av
inbetalda och till betalning ålagda arbetsgivaravgifter överstiger årsavgiften; restitutionsränta:

ränta enligt 24 §;
anståndsränta: ränta enligt 54 §.

3 §

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag meddelas av den länsstyrelse till
vilken uppbördsdeklarationen skäll lämnas, om inte annat följer av 32 §.

Den lokala skattemyndighetens beslut enligt denna lag meddelas av den
lokala skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning
och redovisning av arbetstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad,
meddelas beslut av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där

SfU 1983/84:28

arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands
eller är utländsk juridisk person, fast driftställe här i riket, meddelas beslutet
av den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi.

Redovisning av månadsavgift, m.m.

4 §

En arbetsgivare är skyldig att för varje månad lämna redovisning för
utgiven lön och för summan av arbetsgivaravgifterna. I fråga om redovisningen
skall bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om uppbördsdeklaration
tillämpas.

När avgiftsskyldighet har inträtt för en arbetstagares lön skall redovisningen
omfatta också den lön som utbetalats till arbetstagaren tidigare under
utgiftsåret.

5 §

En naturaförmån i form av kost eller bostad skall tas upp till det värde som
har fastställts enligt 8 § andra stycket uppbördslagen (1953:272).

En bilförmån skall tas upp till det värde som för utgiftsåret gäller enligt
regler som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Värdet av bilförmånen skall bestämmas enligt schablon på
grundval av genomsnittliga faktiska kostnader för innehav av bilar i olika
pris- och årsklasser vid en årlig körsträcka i privat bruk om 1 000 mil.

Redovisningen av bilförmåner får uppskjutas till arbetsgivarens sista
uppbördsdeklaration för utgiftsåret. Den lokala skattemyndigheten kan
dock när särskilda skäl föreligger besluta att bilförmåner skall redovisas
löpande.

6 §

En arbetsgivare får vid redovisning av en arbetstagares lön göra avdrag för
sådana kostnader som avses i 2 kap. 4 § första stycket 6 lagen (1981:691) om
socialavgifter och som arbetstagaren haft under månaden, om kostnaderna
för utgiftsåret kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens lön
från arbetsgivaren under nämnda år.

Är en schablon, som fastställts enligt 2 kap. 4 § andra stycket lagen om
socialavgifter, tillämplig på arbetstagare hos arbetsgivaren, skall avdrag i
fråga om lön för sådan arbetstagare beräknas enligt schablonen.

Den lokala skattemyndigheten skall på framställning av arbetsgivaren på
förhand bestämma hur en arbetstagares kostnader skall beräknas vid
redovisningen.

SfU 1983/84:28

7 §

Länsstyrelsen kan om särskilda skäl föreligger medge att arbetsgivare
redovisar och betalar månadsavgift inom viss tid efter den dag då avgiften
annars skall betalas.

Länsstyrelsen i Stockholms län kan om särskilda skäl föreligger medge att
sådan arbetsgivare som avses i 3 § andra stycket sista meningen redovisar och
betalar arbetsgivaravgifter i annan ordning än som föreskrivs i denna lag.

Beräkning och inbetalning av månadsavgift

8 §

Månadsavgiften beräknas efter den procentsats som utgör summan av
procentsatserna för de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren skall betala.
Öretal som uppkommer vid denna beräkning bortfaller.

9 §

Månadsavgiften skall betalas till den länsstyrelse till vilken uppbördsdeklaration
skall lämnas och inom den tid som gäller för deklarationens
avlämnande. I övrigt skall bestämmelserna i 52 § uppbördslagen (1953:272)
om inbetalning tillämpas.

Har en arbetsgivare betalat in ett lägre belopp än som enligt uppbördsdeklarationen
skall betalas som arbetsgivaravgifter och innehållen skatt skall
beloppet i första hand räknas som betalning av den innehållna skatten.

Fastställelse av månadsavgift, m.m.

10 §

Den lokala skattemyndigheten skall fastställa månadsavgiften och i
förekommande fall ålägga betalningsskyldighet för arbetsgivaren om denne
har

1. underlåtit att lämna redovisning enligt 4 §;

2. lämnat oriktig uppgift och månadsavgiften på grund därav blivit för låg;
eller

3. ingett ny uppbördsdeklaration för rättelse av tidigare redovisad
månadsavgift.

Betalningsskyldighet skall också åläggas arbetsgivaren för avgiftsbelopp
som har redovisats i uppbördsdeklaration men inte betalats. Belopp för
vilket betalningsskyldighet ålagts får omedelbart drivas in.

Kan på grund av brister i arbetsgivarens uppgifter, bokföring eller
anteckningar om utgiven lön underlaget för den månadsavgift som skall
fastställas inte beräknas tillförlitligt, skall det uppskattas av den lokala

SfU 1983/84:28

skattemyndigheten efter vad som bedöms vara skäligt med hänsyn till
föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning.

Beslut enligt denna paragraf får inte meddelas efter den 1 mars året efter
utgiftsåret.

Årsuppgift m.m.

11 §

En arbetsgivare skall lämna årsuppgift senast den 1 mars året efter
utgiftsåret

1. om årsavgiften skall beräknas till annat belopp än som arbetsgivaren
betalat eller ålagts betala för utgiftsåret och skillnaden uppgår till minst
100 kronor eller

2. om den lokala skattemyndigheten begär det.

Årsuppgiften skall lämnas till den länsstyrelse till vilken uppbördsdeklarationen
skall lämnas. Har uppbördsdeklaration lämnats under särskilt
redovisningsnummer skall årsuppgift lämnas under samma nummer.

12 §

I årsuppgiften skall anges

1. arbetsgivarens namn och postadress, personnummer, organisationsnummer
eller särskilda redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272);

2. under utgiftsåret utgiven lön, dock inräknat det belopp som avses i
punkt 3;

3. det belopp med vilket avdrag har gjorts enligt 6 §;

4. den lön på vilken årsavgiften beräknas;

5. årsavgiftens belopp;

6. summan av de arbetsgivaravgifter som har betalats enligt lämnade
uppbördsdeklarationer och de avgifter som arbetsgivaren har ålagts betala
för utgiftsåret;

7. kvarstående avgift eller överskjutande avgift.

Öretal som uppkommer vid beräkningen av årsavgiften bortfaller.
Årsuppgift skall avges på heder och samvete på blankett enligt fastställt
formulär.

13 §

Avlider arbetsgivaren, skall för det utgiftsår då dödsfallet inträffade
årsuppgiften avse både av den avlidne och av dödsboet utgivna löner.

SfU 1983/84:28

14 §

Kvarstående avgift skall betalas senast den 1 mars året efter utgiftsåret i
den ordning som gäller för inbetalning av månadsavgift.

15 §

En arbetsgivare som är uppgiftsskyldig enligt 11 § första stycket punkt 1
och som underlåter att lämna årsuppgift får anmanas att komma in med
uppgiften. Om årsuppgiften är ofullständig, får arbetsgivaren anmanas att
komplettera den.

Efter anmaning är arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att inom den tid
som har angetts i anmaningen meddela de upplysningar sorn behövs för
kontroll av avgiftsskyldigheten.

Arbetsgivaren och arbetstagaren skall efter anmaning också förete alla
handlingar som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten såsom kontrakt,
kontoutdrag, räkning eller kvitto.

Anmaning enligt denna paragraf får utfärdas av riksskatteverket, länsstyrelsen
eller den lokala skattemyndigheten.

Bestämmelserna i 54 § 3 mom. uppbördslagen (1953:272) om uppbördsdeklaration
skall tillämpas på årsuppgift.

16 §

Om arbetsgivare eller arbetstagare inte hörsammar en anmaning enligt
15 § första eller andra stycket får vite föreläggas. Om en arbetsgivare inte
hörsammar en anmaning enligt 11 § första stycket punkt 2 får den lokala
skattemyndigheten vid vite anmana denne att inkomma med årsuppgift inom
viss tid. Bestämmelserna i 83 § uppbördslagen (1953:272) om vite gäller
därvid i tillämpliga delar.

Fastställelse av årsavgift, m.m.

17 §

Den lokala skattemyndigheten skall efter den 1 mars året efter utgiftsåret
fastställa årsavgiften för arbetsgivaren

1. om årsavgiften enligt årsuppgift uppgår till större belopp än summan av
vad arbetsgivaren senast nämnda dag har betalat och ålagts betala för
utgiftsåret;

2. om årsavgiften blivit för låg på grund av att arbetsgivaren har lämnat
oriktig uppgift eller underlåtit att lämna föreskriven uppgift;

3. om en arbetsgivare yrkar att en inte tidigare fastställd årsavgift skall
bestämmas till lägre belopp än som följer av uppgifterna i uppbördsdeklaration
eller årsuppgift;

SfU 1983/84:28

4. om beslut om restitution eller avkortning skall meddelas efter nämnda
dag;

5. om fall föreligger som avses i 19 §; eller

6. om den lokala skattemyndigheten finner att en arbetstagares kostnader
bör beräknas till lägre belopp än som följt av beslut enligt 6 § tredje
stycket.

Fastställelse enligt första stycket punkt 3 får avse endast avgiftsbelopp som
inte tidigare fastställts. Yrkandet skall ha kommit in till den lokala
skattemyndigheten före utgången av andra året efter utgiftsåret.

Uppgår de arbetsgivaravgifter som återstår att betala till minst 100 kronor,
skall arbetsgivaren åläggas betalningsskyldighet för dem. Öretal som
uppkommer vid beräkningen bortfaller. Ett belopp för vilket betalningsskyldighet
ålagts får omedelbart drivas in.

18 §

Kan på grund av brister i arbetsgivarens uppgifter, bokföring eller
anteckningar om utgivna löner underlaget för den årsavgift som skall betalas
inte beräknas tillförlitligt, skall det uppskattas av den lokala skattemyndigheten
efter vad som bedöms vara skäligt med hänsyn till föreliggande
omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning.

19 §

Har årsavgiften blivit oriktig på grund av felräkning, felskrivning eller
annat uppenbart förbiseende, skall den lokala skattemyndigheten rätta
felaktigheten, om inte denna är att anse som ringa. Ändring skall också
vidtas

1. om ett belopp som har inräknats i avgiftsunderlaget har ansetts utgöra
inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkningen av pensionsgrundande
inkomst eller

2. om ett belopp som inte har inräknats i avgiftsunderlaget har ansetts
utgöra inkomst av anställning vid beräkningen av pensionsgrundande
inkomst.

Den lokala skattemyndigheten får medge anstånd med betalningen av ett
avgiftsbelopp som kan komma att sättas ned genom rättelse eller ändring
enligt första stycket.

20 §

Den lokala skattemyndigheten får ålägga en arbetsgivare betalningsskyldighet
för ett utgiftsårs avgifter inom sju år efter utgiftsårets utgång. Har en
arbetsgivare avlidit får betalningsskyldighet dock inte åläggas dödsboet

SfU 1983/84:28

enligt 22 § om inte frågan prövats inom två år efter utgången av det
kalenderår under vilket bouppteckning blivit ingiven för registrering.

Har arbetsgivaren åtalats för skattebrott, som avser arbetsgivaravgifterna,
får den lokala skattemyndigheten även efter utgången av i första stycket
angiven tid ålägga betalningsskyldighet för det utgiftsår som brottet avser.
Detsamma gäller när betalningsskyldighet skall åläggas på grund av åtgärd
som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69).

Betalningsskyldighet får inte åläggas efter utgången av kalenderåret efter
det då åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs.
Har arbetsgivaren avlidit skall fråga om betalningsskyldighet för dödsboet
prövas inom sex månader från dödsfallet. Ett beslut om betalningsskyldighet
som meddelas sedan arbetsgivaren har åtalats skall undanröjas av den lokala
skattemyndigheten om åtalet inte bifalls till någon del. Detta gäller dock inte
om åtalet ogillas med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Andra och tredje styckena skall också tillämpas om den som har företrätt
juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiska personens
arbetsgivaravgifter eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 §
skattebrottslagen.

Ställföreträdares betalningsskyldighet, m.m.

21 §

Den som i egenskap av företrädare för en arbetsgivare, som är juridisk
person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala
arbetsgivaravgifter i rätt tid och ordning är tillsammans med arbetsgivaren
betalningsskyldig för beloppet samt den restavgift och tilläggsavgift som
belöper på detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det
föreligger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet skall föras vid allmän domstol.
Talan får inte väckas sedan arbetsgivarens betalningsskyldighet för beloppet
har bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar
m.m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i
den ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen
(1953:272). Därvid får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken äga rum.

Den som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt första stycket får söka
beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid skall bestämmelserna i 76 § uppbördslagen
tillämpas.

Bestämmelserna i 4§ preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt tredje stycket.

1* Riksdagen 1983/84.11 sami. Nr 28

SfU 1983/84:28

22 §

Har en arbetsgivare avlidit och skall betalningsskyldighet åläggas för
arbetsgivaravgifter som belöper på tid före dödsfallet, skall betalningsskyldigheten
åläggas dödsboet.

Restitution tn.m.

23 §

För mycket inbetalda arbetsgivaravgifter skall återbetalas av länsstyrelsen.
Belopp under 100 kronor återbetalas dock inte.

24 §

På avgiftsbelopp som en arbetsgivare har rätt att få tillbaka och som
återbetalas efter den 30 juni året efter utgiftsåret utgår ränta (restitutionränta).
Restitutionsränta utgår för visst kalenderår efter den räntesats som
motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av
det föregående året.

På avgiftsbelopp som betalats in senast den 30 juni året efter det utgiftsår
som avgiften avser beräknas restitutionsränta från utgången av nämnda
månad till och med den månad då beloppet återbetalas. I andra fall beräknas
restitutionsränta från utgången av den månad då beloppet betalades in. Har
avgiftsbeloppet betalats in i flera poster och avser restitutionen endast viss
del av detta, skall det belopp som restitueras avräknas mot den eller de poster
som betalats sist.

Restitutionsränta som understiger 50 kronor betalas inte ut. Öretal som
uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Har ett beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att
ränta inte skulle ha beräknats eller skulle ha beräknats med lägre belopp om
ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är arbetsgivaren
skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Sedan den
lokala skattemyndigheten ålagt arbetsgivaren betalningsskyldighet för
beloppet får det omedelbart drivas in.

25 §

Om en arbetsgivare står i skuld för arbetsgivaravgifter, allmän löneavgift
enligt 1 § lagen (1982:423) om allmän löneavgift, skatt enligt uppbördslagen
(1953:272) eller mervärdeskatt, har denne rätt att av det belopp som skall
restitueras enligt denna lag återfå bara vad som överstiger de obetalda
avgifterna eller skatterna och de räntor eller avgifter som belöper på
dessa.

SfU 1983/84:28

Revision m.m.

26 §

Länsstyrelsen skall övervaka att arbetsgivare fullgör sina skyldigheter
enligt denna lag.

Det åligger lokal skattemyndighet att biträda länsstyrelsen vid övervakningen.

27 §

För kontroll av att en arbetsgivare har fullgjort sin uppgiftsskyldighet får
riksskatteverket, länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten besluta
om revision hos arbetsgivaren. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna
i 56 och 58 §§ taxeringslagen (1956:623) om taxeringsrevision.

Indrivning m.m.

28 §

Har arbetsgivaravgifter som skall betalas som månadsavgift inte betalats i
den tid och ordning som är föreskriven i denna lag för betalning av sådan
avgift eller som har bestämts enligt 7 §, 19 § andra stycket eller 54 §, utgår
restavgift och tilläggsavgift enligt 58 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272).
Därvid skall bestämmelserna i 58 § 2 mom. samma lag tillämpas. Vad som
har sagts nu skall tillämpas också på kvarstående avgift som inte har betalats
inom föreskriven tid.

Uppbördslagens bestämmelser om indrivning, avkortning, avskrivning
och antagande av ackordsförslag skall också tillämpas i fråga om belopp på
vilket denna lag är tillämplig. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga
rum.

Rätt att ta del av uppbördsdeklaration m.m.

29 §

Bestämmelserna i 50 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623) gäller i tillämpliga
delar i fråga om uppgifter i uppbördsdeklarationer och andra handlingar,
som har avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag
eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid
avgiftskontroll.

Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndigheter i
främmande stater med vilka Sverige har träffat överenskommelse om
handräckning i ärenden om avgift enligt system för social trygghet.

1*** Riksdagen 1983/84. II sami. Nr28

SfU 1983/84:28

Allmänt ombud

30 §

Det allmänna ombud som länsstyrelsen har förordnat enligt 72 a §
uppbördslagen (1953:272) skall föra det allmännas talan också i mål om
arbetsgivares betalningsskyldighet enligt denna lag. Ombudet får hos den
lokala skattemyndigheten yrka att arbetsgivaravgifter påförs en arbetsgivare.

Ett beslut får av det allmänna ombudet överklagas även till arbetsgivarens
förmån.

Särskilda bestämmelser om redaravgift

31 §

Bestämmelserna i 1-30 §§ gäller också redaravgift, om inte annat följer av
vad som föreskrivs i 32-37 §§.

32 §

Länsstyrelsens behörighet enligt 15 och 54 §§ tillkommer länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län. I fråga om åtgärder som avses i 28 § andra stycket
meddelas beslut av länsstyrelsen i det län där målet om indrivning av
avgiftsfordringen är anhängigt.

Med allmänt ombud enligt 30 § avses det allmänna ombudet enligt 24 §
lagen (1958:295) om sjömansskatt.

33 §

Bestämmelse i denna lag som avser den lokala skattemyndigheten skall när
det är fråga om redaravgift gälla sjömansskattekontoret. Beslut om revision
får dock meddelas också av den lokala skattemyndighet som avses i 3 §.

34 §

Redaravgift skall redovisas och betalas för de perioder och i den tid och
ordning som gäller för redovisning och inbetalning av sjömansskatt enligt
14 § lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Bestämmelserna i lagen om sjömansskatt om anmaning, anstånd, restavgift,
tilläggsavgift och förseningsavgift skall också tillämpas på redaravgift.

SfU 1983/84:28

35 §

En naturaförmån i form av kost eller bostad skall tas upp till det värde som
har fastställts för utgiftsåret av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

36 §

Årsuppgift enligt 11 § skall lämnas till sjömansskattekontoret.

37 §

Beslut om betalningsskyldighet för redaravgift får meddelas bara om
sjömansskatt har betalats för lönen eller om den sjömansskatt som belöper
på lönen får drivas in.

Avgiftstillägg m.m.

38 §

En arbetsgivare, som i uppbördsdeklaration, årsuppgift eller annat
skriftligt meddelande om sin skyldighet att betala arbetsgivaravgifter har
lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, påförs avgiftstillägg med
20 procent av det avgiftsbelopp som ytterligare rätteligen skall utgå.

39 §

Har med stöd av bestämmelserna i 10 eller 18 § om uppskattning gjorts
avvikelse från de uppgifter som en arbetsgivare har lämnat i uppbördsdeklaration,
årsuppgift eller annat skriftligt meddelande om sin skyldighet
att betala arbetsgivaravgifter, påförs arbetsgivaren avgiftstillägg med 20 procent
av det avgiftsbelopp som på grund av uppskattningen ytterligare skall
utgå. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från
arbetsgivaren skall dock avgiftstillägg utgå enligt bestämmelserna i 38 §.

40 §

Har avgiftsunderlaget uppskattats med stöd av 10 eller 18 § på grund av att
uppbördsdeklaration eller årsuppgift inte har lämnats, påförs avgiftstillägg
om uppbördsdeklaration eller årsuppgift inte kommit in trots att anmaning
har sänts ut till arbetsgivaren. Tillägget beräknas till 20 procent av det
avgiftsbelopp som på grund av uppskattningen påförs utöver vad som skulle
ha utgått enligt skriftliga uppgifter som arbetsgivaren lämnat. Till den del
uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från arbetsgivaren skall
avgiftstillägg utgå enligt bestämmelserna i 38 §.

Rättelse: S. 28, 39 § rad 5 Tillkommer: om inte (1953:272) m. m.

S. 28, not 8 Står: 1982:1007 Rättat till: 1983:851

SfU 1983/84:28

41 §

Ett beslut om avgiftstillägg enligt 40 § skall undanröjas, om uppbördsdeklaration
eller årsuppgift kommer in till lokal skattemyndighet eller allmän
förvaltningsdomstol inom tre veckor från den dag då arbetsgivaren fick del av
beslutet.

42 §

Avgiftstillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller
felskrivning, som uppenbart framgår av uppbördsdeklaration, årsuppgift
eller annat skriftligt meddelande från arbetsgivaren.

Har en arbetsgivare frivilligt rättat oriktig uppgift, påförs inte avgiftstillägg.

43 §

Avgiftstillägg får helt efterges, om felaktigheten eller underlåtenheten kan
antas ha sådant samband med arbetsgivarens ålder, sjukdom, bristande
erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig.
Detsamma gäller, om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som
ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan
särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Avgiftstillägg får helt efterges också om det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som
ringa.

44 §

Frågor om avgiftstillägg som avser månadsavgift eller årsavgift som har
fastställts av den lokala skattemyndigheten prövas av myndigheten.

Det allmänna ombudet får i den ordning som gäller för överklagande enligt
denna lag hos länsrätten eller, när fråga är om redaravgift, sjömansskattenämnden
yrka att avgiftstillägg påförs.

45 §

En arbetsgivares yrkande beträffande avgiftstillägg skall, oavsett vad som
annars föreskrivs om besvär, prövas cm beslutet om arbetsgivaravgifter inte
har vunnit laga kraft.

SfU 1983/84:28

46 §

Om betalningsskyldighet för ett avgiftsbelopp enligt 20 § inte längre kan
åläggas får den lokala skattemyndigheten inte påföra avgiftstillägg på
beloppet.

Avgiftstillägg får inte påföras om arbetsgivaren har avlidit.

47 §

Bestämmelserna i 43 § om eftergift av avgiftstillägg skall beaktas även om
yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som
förekommit i ärendet.

Om arbetsgivaravgifterna sätts ned, skall också vidtas den ändring i
beslutet om avgiftstillägg som nedsättningen kan föranleda.

48 §

Avgiftstillägg under 100 kronor påförs inte. Öretal som uppkommer vid
beräkningen av avgiftstillägget bortfaller.

Avgiftstillägg tillfaller statsverket.

49 §

Vid tillämpningen av bestämmelserna om avgiftstillägg skall ett meddelande,
som har lämnats för en arbetsgivare som är juridisk person, anses
avlämnat av arbetsgivaren, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren
saknat behörighet att företräda denne.

Bestämmelserna i denna lag om arbetsgivaravgifter gäller i tillämpliga
delar beträffande avgiftstillägg.

Besvär m.m.

50 §

Den lokala skattemyndighetens beslut får överklagas genom besvär hos
länsrätten. Beslut enligt 5 § tredje stycket, 6 § tredje stycket eller 19 § andra
stycket överklagas dock genom besvär hos länsstyrelsen. Beslut enligt
nämnda stycken får inte överklagas av det allmänna ombudet.

Sjömansskattekontorets beslut får överklagas genom besvär hos sjömansskattenämnden.
Besvärshandlingen skall ha kommit in senast två månader
från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Den lokala skattemyndighetens eller sjömansskattekontorets beslut om
revision eller beslut varigenom vite har förelagts får inte överklagas.

Om en besvärshandling före besvärstidens utgång har kommit in till en
annan länsrätt eller länsstyrelse än den som har att pröva besvären, skall

SfU 1983/84:28

handlingen anses ha kommit in i rätt tid. Handlingen skall omedelbart
översändas till den länsrätt eller länsstyrelse till vilken den rätteligen borde
ha ingetts.

51 §

Beslut av den lokala skattemyndigheten eller sjömansskattekontoret, som
får överklagas, skall på ansökan av arbetsgivaren omprövas av den lokala
skattemyndigheten respektive sjömansskattekontoret. Ansökningshandlingen
skall ha kommit in före besvärstidens utgång. Vad som har sagts nu
gäller dock inte beslut enligt 5 § tredje stycket, 6 § tredje stycket eller 19 §
andra stycket. Ett beslut får inte omprövas om arbetsgivaren eller det
allmänna ombudet har anfört besvär över det.

52 §

Beslut av länsstyrelse får överklagas bara i den mån beslutet gäller
förseningsavgift, restavgift, tilläggsavgift, restitution eller avkortning.
Överklagandet skall göras hos kammarrätten.

Sjömansskattenämndens beslut överklagas hos kammarrätten inom den
tid som gäller vid överklagande hos kammarrätten av nämndens beslut enligt
lagen (1958:295) om sjömansskatt. Beslut enligt 5 § tredje stycket, 6 § tredje
stycket eller 19 § andra stycket får dock inte överklagas.

53 §

Beslut av riksskatteverket om revision eller föreläggande av vite får inte
överklagas.

54 §

Har en arbetsgivare hos allmän förvaltningsdomstol överklagat ett beslut
om betalningsskyldighet enligt denna lag får länsstyrelsen om det finns
synnerliga skäl medge anstånd helt eller delvis med betalningen. Anstånd får
beviljas att gälla längst intill dess tre månader förflutit från dagen för
förvaltningsdomstolens avgörande i saken. Detsamma gäller om ett beslut
angående redaravgift har överklagats hos sjömansskattenämnden eller
allmän förvaltningsdomstol. Länsstyrelsen får som villkor för anstånd
föreskriva att säkerhet skall ställas.

Den som fått anstånd skall betala ränta (anståndsränta) för den del av
avgiftsbeloppet för vilken betalningsskyldighet kvarstår vid anståndstidens
utgång. Anståndsränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som
med tre procentenheter överstiger det av riksbanken fastställda diskonto som
gällde vid utgången av det föregående året.

SfU 1983/84:28

Anståndsränta utgår från och med månaden efter den, då avgiften skulle
ha erlagts om anstånd inte hade medgivits, till och med den månad, då
anståndstiden gått till ända. Anståndsränta som understiger 50 kronor skall
dock inte påföras. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Sedan den lokala skattemyndigheten ålagt arbetsgivaren betalningsskyldighet
för räntebeloppet får det omedelbart drivas in.

55 §

Avgiftsbelopp för vilket betalningsskyldighet ålagts av allmän förvaltningsdomstol
eller sjömansskattenämnden får omedelbart drivas in.

56 §

Det förhållandet att ett beslut enligt denna lag har överklagats eller att
ansökan om omprövning har ingetts inverkar inte på skyldigheten att betala
det belopp som beslutet avser.

Ändras eller upphävs ett beslut, på vilket utmätning eller annan
verkställighet har följt hos arbetsgivaren, skall verkställigheten såvitt möjligt
återgå.

En åtgärd enligt denna lag skall verkställas oavsett att det beslut eller
utslag som föranleder åtgärden inte har vunnit laga kraft. Ett beslut av allmän
förvaltningsdomstol eller sjömansskattenämnden, varigenom arbetsgivarens
betalningsskyldighet har bestämts till ett lägre belopp än det allmänna
ombudet har yrkat eller medgett, får dock inte föranleda återbetalning innan
det har vunnit laga kraft, om det allmänna ombudet har motsatt sig detta.
Utan hinder härav får dock länsstyrelsen på ansökan medge återbetalning.
Därvid skall bestämmelserna i 49 § 2 mom. sista stycket uppbördslagen
(1953:272) om ställande av säkerhet tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Genom lagen upphävs lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter. Den upphävda lagen skall dock
fortfarande tillämpas i fråga om arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift
enligt 1 § lagen (1982:423) om allmän löneavgift som belöper på tid före
ikraftträdandet och i fråga om egenavgifter till försäkringen för tilläggspension
som avser år 1984 eller tidigare år.

SfU 1983/84:28

2 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)’
dels att 2 § 2 och 3 morn., 26 och 31 §§, 39 § 1 morn., 42 §, 53 § 1 morn.,
54 § lmom., 55 § 1 morn., 57, 72 och 74 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 29 och 30 §§, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

2 morn.2 I denna lag förstås med

slutlig skatt: skatt som har påförts vid den årliga debiteringen på
grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut, som enligt
gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter
iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 mom. samt
2 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer och 3 § lagen
(1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift;

preliminär skatt: i 3 § nämnd skatt, som betalas i avräkning på
slutlig skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår att betala, sedan preliminär
skatt har avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering
eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har
avslutats;

kvarskatteavgift: avgift enligt 27 § 3 mom.;
respitränta: ränta enligt 32 §;
anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.;
ö-skatteränta: ränta enligt 69 § 1 morn.;
restitutionsränta: ränta enligt 69 § 2 mom.;
skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.;
inkomstår: det kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret;
uppbördsår: tiden från och uppbördsår: tiden från och
med mars månad ett år till och med med februari månad ett år till och
februari månad nästföljande år; med januari månad det följande

året;

uppbördsmånad: mars, uppbördsmånad: varje må maj,

juli, september, november och nåd under uppbördsåret;
januari;

gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 §
1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och 11 § 1 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt;

ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har
sagts.

3 morn.2 Kvarstående skatt och tillkommande skatt samt obetald del av

1 Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1982:1196.

3 Senaste lydelse 1978:201.

SfU 1983/84:28

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

sådan skatt anses belöpa i första hand på annuitet som avses i 1 § och i andra
hand på skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen.

För visst är erlagd preliminär eller
kvarstående skatt skall anses i första
hand utgöra betalning av tilläggspensionsavgift
för året. Ifråga om erlagd
tillkommande skatt skall motsvarande
gälla beträffande tilläggspensionsavgift
som ingår i den tillkommande
skatten.

26 §4

Preliminär B-skatt skall debiteras i en gemensam post. Skattebeloppet
avrundas till det närmast lägre hela krontal, som utan att öretal uppkommer
är jämnt delbart med antalet uppbördsmånader under vilka skatten skall
betalas. Skatt som inte uppgår till 600 kronor påförs ej.

Preliminär B-skatt skall betalas
med lika stora belopp senast den 18 i
var och en av uppbördsmånaderna
under uppbördsåret eller, vid debitering
under inkomståret, i var och
en av de uppbördsmånader som
återstår efter utgången av den
månad då skatten debiteras.

Preliminär B-skatt skall betalas
med lika stora belopp senast den 18 i
uppbördsmånaderna mars, maj, juli,
september, november och januari
under uppbördsåret eller, vid debitering
under inkomståret, i var och
en av de nyss nämnda uppbördsmånaderna
som återstår efter utgången
av den månad då skatten debiteras.

29 §5

För visst är erlagd preliminär eller
kvarstående skatt skall anses i första
hand utgöra betalning av tilläggspensionsavgift
för året. I fråga om erlagd
tillkommande skatt skall motsvarande
gälla beträffande tilläggspensionsavgift
som ingår i den tillkommande
skatten.

Tilläggspensionsavgift som ingår i
slutlig skatt skall vara betald före den
1 oktober året efter taxeringsåret.
Avgift som inte ingår i slutlig skatt
skall vara betald inom åtta månader
efter utgången av den månad, då
underrättelse om debitering av avgiften
meddelades den skattskyldige.

Har tilläggspensionsavgift, som
ingär i slutlig eller tillkommande
skatt, inte till fullo betalats inom den

4 Senaste lydelse 1979:489.

5 Förutvarande 29 § upphävd genom 1954:340.

SfU 1983/84:28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tid, som anges i andra stycket, skall
den slutliga eller tillkommande
skatten omdebiteras med uteslutande
av avgiften. Sådant beslutskall delges
den skattskyldige.

30 §6

Skall enligt 11 kap. 6§ första
stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring pensionspoäng för visst
års inkomst av annat förvärvsarbete
tillgodoräknas den skattskyldige trots
att tilläggspensionsavgift för äret inte
till fullo betalas inom den tid som
anges i 29 § andra stycket, får länsrätten
efter framställning frän den skattskyldige
eller, om denne avlidit,
dödsboet medge befrielse helt eller
delvis från skyldighet att betala avgiften,
om ömmande omständigheter
föreligger.

31 §7

Uträkning av de särskilda skatteposter som ingår i tillkommande skatt
samt debitering av sådan skatt verkställs efter samma grunder, som har gällt
för debitering av motsvarande slutliga skatt.

Sänkning av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höjning av
annan skatt till följd av ändringen. Tillkommande skatt under 25 kronor
uttages ej.

Tillkommande skatt skall betalas Tillkommande skatt skall betalas
senast den 18 i den uppbördsmånad senast den 18 i den uppbördsmånad

eller de två på varandra följande eller de två uppbördsmånader, som

uppbördsmånader, som lokal skatte- lokal skattemyndighet bestämmer,

myndighet bestämmer. I sistnämnda varvid en uppbördsmånad skall ligga

fall skall skatten fördelas enligt de mellan betalningstillfällena. I sist grunder

som anges i 28 §. nämnda fall skall skatten fördelas

enligt de grunder som anges i 28 §.

39 §

1 mom.8 Vid utbetalning av kontant belopp, som för mottagaren
(arbetstagaren) utgör sådan inkomst av tjänst som i 3 § 2 mom. under
1 första och andra styckena avses (lön), skall den som utbetalar beloppet
(arbetsgivaren) göra avdrag för betalning av preliminär A-skatt som
arbetstagaren har att betala (skatteavdrag) om inte annat följer av
bestämmelserna i lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i
uppbördslagen (1953:272) m. m. Bestämmelser om skyldighet att göra
avdrag i vissa fall när det utbetalade beloppet inte utgör sådan lön finns i
lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar.

6 Förutvarande 30 § upphävd genom 1954:340.

7 Senaste lydelse 1979:489.

8 Senaste lydelse 1983:851.

SfU 1983/84:28

Nuvarande lydelse

Har arbetstagare, vilken har att
vidkännas skatteavdrag för preliminär
A-skatt, att erlägga kvarstående
skatt, som har debiterats året före
det år skatteavdraget skall göras, är
arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning
av lön göra skatteavdrag även
för sådan skatt. Avdragsskyldighet
föreligger dock inte, om anställningen
är avsedd att vara kortare tid än
en vecka. För betalning av den
kvarstående skatten skall arbetsgivaren
vid varje utbetalningstillfälle
avdraga det belopp, som motsvarar
så stor del av den skatt som skall
betalas under nästföljande uppbördsmånad
som belöper på utbetalningstillfället
med hänsyn till antalet
utbetalningstillfällen före ingången
av nämnda uppbördsmånad. Belopp,
som dras av vid annat utbetalningstillfälle
än det första, skall dock
avrundas till närmast lägre hela antal
kronor och återstoden dras av vid
det första utbetalningstillfället.

Föreslagen lydelse

Har arbetstagare, vilken har att
vidkännas skatteavdrag för preliminär
A-skatt, att erlägga kvarstående
skatt, som har debiterats året före
det år skatteavdraget skall göras, är
arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning
av lön göra skatteavdrag även
för sådan skatt. Avdragsskyldighet
föreligger dock inte, om anställningen
är avsedd att vara kortare tid än
en vecka. För betalning av den
kvarstående skatten skall arbetsgivaren
vid varje utbetalningstillfälle
avdraga ett belopp motsvarande så
stor del av den skatt, som skall
betalas under den uppbördsmånad
som gäller enligt 28 §, som belöper
på utbetalningstillfället med hänsyn
till antalet utbetalningstillfällen före
ingången av nämnda uppbördsmånad.
Belopp, som dras av vid annat
utbetalningstillfälle än det första,
skall dock avrundas till närmast lägre
hela antal kronor och återstoden
dras av vid det första utbetalningstillfället.

42 §9

Om utbetald lön inte är så stor, att skatteavdrag kan göras för både
utgående preliminär skatt och den kvarstående skatt, som belöper på
utbetalningstillfället, skall genom skatteavdraget innehållet belopp anses i
första hand avse preliminär skatt.

Kan vid visst utbetalningstillfälle
skatteavdrag för kvarstående skatt
inte göras med belopp, som motsvarar
på utbetalningstillfället belöpande
skatt, skall vid senare utbetalningstillfälle
före ingången av nästföljande
uppbördsmånad avdragas
så stort belopp att de innehållna
beloppen tillsammans förslår till den
skatt som skall betalas under nämnda
uppbördsmånad.

Kan vid visst utbetalningstillfälle
skatteavdrag för kvarstående skatt
inte göras med belopp, som motsvarar
på utbetalningstillfället belöpande
skatt, skall vid senare utbetalningstillfälle
före ingången av den
uppbördsmånad som gäller enligt
28 § avdragas så stort belopp att de
innehållna beloppen tillsammans
förslår till den skatt som skall betalas
under nämnda uppbördsmånad.

53 §

1 morn.10 Nid inbetalning av skatt, som har innehållits genom skatteavdrag,
skall på inbetalningshandlingen anges arbetsgivarens namn och
postadress.

9 Senaste lydelse 1979:489.

10 Senaste lydelse 1979:489.

SfU 1983/84:28

Nuvarande lydelse

Länsstyrelsen får på ansökan av
arbetsgivare eller när särskilda skäl
föreligger besluta att skatt, som
innehålls genom skatteavdrag, skall
redovisas till länsstyrelsen under särskilt
redovisningsnummer. Beslutet
meddelas av den länsstyrelse till
vilken redovisning skall lämnas
under det särskilda redovisningsnumret.

Vid inbetalning av skatt, som
inbetalningshandlingen anges den
person- eller organisationsnummer,
skatten avser.

Föreslagen lydelse

Länsstyrelsen får på ansökan av
arbetsgivare eller när särskilda skäl
föreligger besluta att skatt, som
innehålls genom skatteavdrag, och
arbetsgivaravgifter som uppbärs enligt
lagen (1984:000) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare skall
redovisas till länsstyrelsen under särskilt
redovisningsnummer. Beslutet
meddelas av den länsstyrelse till
vilken redovisning skall lämnas
under det särskilda redovisningsnumret.

avses i 52 § andra stycket, skall på
skattskyldiges namn och postadress,
skattens beteckning samt det år som

54 §

1 mom. En arbetsgivare, som har
gjort skatteavdrag eller utgett lön för
vilken månadsavgift skall redovisas
enligt lagen (1984:000) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare
skall utan anmaning lämna uppgift
(uppbördsdeklaration) om
detta till den länsstyrelse som avses i
52 § första stycket. Arbetsgivare som
avses i 3 § andra stycket sista meningen
lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare skall dock lämna
deklarationen till länsstyrelsen i
Stockholms län. Deklaration skall
lämnas senast den 18 i uppbördsmånaden
efter den månad då skatteavdraget
gjordes eller lönen utgavs.
Efter anmaning av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet är också den,
som inte är deklarationsskyldig enligt första stycket, skyldig att avge
uppbördsdeklaration.

Uppbördsdeklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på
blankett enligt fastställt formulär.

Uppbördsdeklaration skall upptaga

1) arbetsgivarens personnummer, organisationsnummer eller särskilda
redovisningsnummer;

2) uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas;

3) summan av de belopp som har 3) det belopp som har dragits av
dragits av för skatt samt fördelning av för preliminär A-skatt och vid upp denna

summa på preliminär A-skatt bördsmånaderna mars och maj vad

1 morn.11 Arbetsgivare, som har
gjort skatteavdrag, skall utan anmaning
lämna uppgift (uppbördsdeklaration)
om detta till länsstyrelse
som avses i 52 § första stycket.
Sådan deklaration skall lämnas
senast den 18 i den uppbördsmänad
som infaller närmast efter utgången
av den månad under vilken skatteavdraget
gjordes.

11 Senaste lydelse 1979:489.

SfU 1983/84:28

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

och kvarstående skatt;

4) summan av de lönebelopp på
vilka skatteavdrag för preliminär
A-skatt har beräknats.

som har dragits av för kvarstående
skatt;

4) sådan utgiven avgiftspliktig lön
eller ersättning som avses i 2 kap. 3 §
lagen (1981:691) om socialavgifter,
dock inräknat det belopp som avses i
punkt 5;

5) det belopp med vilket avdrag
görs enligt 6 § lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare;

6) den lön eller ersättning pä vilken
månadsavgiften beräknas;

7) månadsavgiftens belopp;

8) summan av skatt enligt punkt 3
och avgift enligt punkt 7.

55 §

1 mom.12 Arbetsgivare med högst
fyra arbetstagare skall i uppbördsdeklaration
också för varje arbetstagare
ange namn och personnummer
samt skatteavdrag för preliminär Askatt.
Länsstyrelsen får när särskilda
skäl föreligger besluta att annan
arbetsgivare skall lämna sådana uppgifter
för varje arbetstagare vid redovisning
enligt 54 § 1 mom. första
stycket. Sådant beslut skall upphävas
av länsstyrelsen när skäl för att
vidhålla det inte längre finns.

Bestämmelserna i denna lag om uppbördsdeklaration gäller i tillämpliga
delar uppgifter enligt första stycket.

1 mom. Länsstyrelsen får när särskilda
skäl föreligger besluta att en
arbetsgivare förutom uppbördsdeklaration
skall lämna uppgift om
namn och personnummer samt
avdrag för preliminär A-skatt för
varje arbetstagare. Beslutet skall
upphävas av länsstyrelsen när skäl
för att vidhålla det inte längre
finns.

57 §13

Postverket redovisar inbetald Postverket redovisar inbetald

skatt till länsstyrelsen. skatt och arbetsgivaravgifter som

uppbärs enligt lagen (1984:000) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
till länsstyrelsen.
Länsstyrelsen skall i den ordning som föreskrivs av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer anteckna inbetald skatt för varje
skattskyldig samt upprätta restlängd.

72 §14

Riksskatteverket skall handlägga Riksskatteverket skall handlägga

centrala uppgifter inom och utöva centrala uppgifter inom och utöva
tillsyn över uppbördsväsendet i riket tillsyn över uppbördsväsendet i riket

12 Senaste lydelse 1979:489.

13 Senaste lydelse 1979:489.

14 Senaste lydelse 1974:771.

SfU 1983/84:28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

såvitt avser debitering och uppbörd såvitt avser debitering och uppbörd

av skatt enligt bestämmelserna i den- av skatt enligt denna lag och arbets na

lag. givaravgifter som uppbärs enligt

lagen (1984:000) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.

Det åligger verket att efter framställning från länsstyrelse, lokal skattemyndighet,
arbetsgivare eller när anledning därtill eljest uppkommer
meddela bindande förklaring beträffande frågor om sättet för uttagande av
preliminär skatt samt om verkställande av skatteavdrag.

Ärenden enligt andra stycket skall avgöras inom riksskatteverket av den
särskilda nämnd, som avses i 19 § taxeringslagen.

Talan får ej föras mot beslut som avser bindande förklaring.

74 §15

Underlåter lokal skattemyndighet Underlåter lokal skattemyndighet
eller kronofogdemyndighet att inom eller kronofogdemyndighet att inom

föreskriven tid fullgöra sina åliggan- föreskriven tid fullgöra sina åligganden
enligt denna lag, skall länsstyrel- den enligt denna lag eller lagen

sen, när det blivit känt, omedelbart (1984:000) om uppbörd av socialav vidtaga

de åtgärder som förhållan- gifter från arbetsgivare, skall länssty dena

kunna föranleda. reisen, när det blivit känt, omedel bart

vidtaga de åtgärder som förhållandena
kunna föranleda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

1. Äldre bestämmelser i 2 § 2 mom. och 54 § 1 mom. gäller fortfarande i
fråga om preliminär skatt som innehållits genom skatteavdrag före ikraftträdandet.

2. Bestämmelserna i 29 och 30 §§ tillämpas första gången i fråga om
tilläggspensionsavgift som avser år 1985.

15 Senaste lydelse 1981:839.

SfU 1983/84:28

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter
dels att 2 kap. 4 §, 3 kap. 3 och 5 §§ samt 5 kap. 3 § skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 kap. 6 § och 3 kap. 6 §, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

4 §'

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning till en och samme 1. ersättning till en och samme
arbetstagare om den under året inte arbetstagare om den under året inte
uppgått till 500 kronor eller, i fråga uppgått till 1 000 kronor,

om av avgiftsunderlaget för en småhusägare
eller lägenhetsinnehavare
pä grund av ersättning som avses i 8 §
första stycket lagen (1982:1006) om
avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande
vissa uppdragsersättningar,

1 000 kronor,

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn
eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap.
16 § eller 4 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i
hans förvärsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid
inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna 6. ersättning till den del denna
motsvarar kostnader i arbetet som motsvarar kostnader i arbetet som
arbetstagare haft att täcka med arbetstagare haft att täcka med
ersättningen, i den mån riksförsäk- ersättningen,

ringsverket medger detta,

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket
civilförsvarslagen (1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar
dagpenning,

8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte
räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring,

9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet
är av utländsk nationalitet.

Medgivande enligt första stycket 6 Bestämmelsen i första stycket 6 är
får lämnas endast om kostnaderna tillämplig endast om kostnaderna

'Senaste lydelse 1983:855.

1 * * Riksdagen 1983/84.11 sami. Nr 28

SfU 1983/84:28

Föreslagen lydelse

kan beräknas uppgå till minst 10
procent av arbetstagarens ersättning
från arbetsgivaren under utgiftsåret.
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får fastställa
schablon för beräkning av arbetstagares
kostnader i viss verksamhet.

I fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifterna i punkt 13 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid
bestämmande av avgiftsunderlaget.

6 §

Arbetsgivaravgifter skall i den mån
de inflyter fördelas mellan olika
avgiftsändamål så som de belöper på
dessa enligt arbetsgivarnas redovisning
eller beslut om fastställelse enligt
lagen (1984:000) om uppbörd av
socialavgifter frän arbetsgivare.

Bestämmelserna i första stycket
skall tillämpas också pä avgifts- och
räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare.

Föreskrifter omfördelningen meddelas
av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, riksförsäkringsverket.

3 kap.

3 §

Egenavgifter beräknas inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65
år.

Andra avgifter än tilläggspensionsavgift betalas inte av den som vid
utgången av inkomståret ej var inskriven hos allmän försäkringskassa.
Sådana avgifter betalas ej heller av den som för någon del av samma år
uppburit hel förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag.

Tilläggspensionsavgift betalas inte för år före det då den försäkrade fyllt
16 år eller för det år då den försäkrade avlidit. Sådan avgift betalas ej heller
då den försäkrade för hela året uppburit hel ålderspension enligt lagen om
allmän försäkring.

Avgift betalas inte då avgiftsun- Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget
understiger 500 kronor. derlaget understiger 1 000 kronor.

5§2

Vid bestämmande av avgiftsun- Vid bestämmande av avgiftsunderlaget
skall bortses från ersättning derlaget skall bortses från ersättning
för arbete för någon annans räkning, för arbete för någon annans räkning,

Nuvarande lydelse

beräknas uppgå till minst en tiondel
av ersättningen samt får avse arbetstagare
i viss verksamhet eller, efter
framställning av arbetsgivaren, viss
eller vissa arbetstagare.

2 Senaste lydelse 1981:1164.

SfU 1983/84:28

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

om ersättningen från denne under
året inte uppgått till 500 kronor. Vad
nu sagts gäller dock inte om ersättningen
utgör inkomst av rörelse eller
eller jordbruksfastighet.

om ersättningen från denne under
året inte uppgått till 1 000 kronor.
Vad nu sagts gäller dock inte om
ersättningen utgör inkomst av rörelse
eller eller jordbruksfastighet.

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från inkomst
som avses i 11 kap. 3 § första stycket d) lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna i 11 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.

6 §

Riksförsäkringsverket får varje år
från vederbörlig inkomsttitel i statsbudgeten
tillgodoföra sig ett belopp
som motsvarar summan av de under
nästföregående år debiterade egenavgifterna
minskad med summan av de
avgifter som under samma är avkortats
eller restituerats.

5 kap.
3 §

Om debitering och uppbörd av
avgifter enligt denna lag gäller särskilda
bestämmelser i lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter samt i uppbördslagen
(1953:272).

Om uppbörd av avgifter enligt
denna lag föreskrivs i lagen
(1984:000) om uppbörd av socialavgifter
frän arbetsgivare samt i uppbördslagen
(1953:272).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

1. Äldre bestämmelser i 2 kap. 4 § gäller fortfarande i fråga om
arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

2. Äldre bestämmelser i 3 kap. 3 och 5 §§ gäller fortfarande i fråga om
egenavgifter för år 1984 eller tidigare år.

3. Bestämmelserna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga om
egenavgifter för år 1985.

SfU 1983/84:28

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2§ samt 11 kap. 2 och 3 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §2

Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i
pengar eller naturaförmåner, i form av kost, bostad eller bil, som en
försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning)
eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som
inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som
är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i
arbetsgivarens verksamhet utom riket. Den sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre

hundratal kronor.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som överstiger
sju och en halv gånger basbeloppet.
Det belopp som sålunda skall undantas
skall i första hand räknas av från
inkomst av annat förvärvsarbete.
Ersättning i pengar eller naturaförmåner
för arbete som någon utför
för någon annans räkning utan att
vara anställd i dennes tjänst skall,
såvida ersättningen under ett år uppgår
till minst 500 kronor, anses som
inkomst av anställning. I fråga om
ersättning som utgör inkomst av
rörelse som bedrivs av den som utför
arbetet eller av jordbruksfastighet
som denne brukar, gäller vad nu har
sagts endast under förutsättning att
den försäkrade och den som utger
ersättningen är ense om detta. I nu
angivna fall skall den som utför
arbetet anses såsom arbetstagare
och den som utger ersättningen
såsom arbetsgivare. Kan ersättning
för arbete för någon annans räkning
under året inte antas uppgå till minst

Vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som överstiger
sju och en halv gånger basbeloppet.
Det belopp som sålunda skall undantas
skall i första hand räknas av från
inkomst av annat förvärvsarbete.
Ersättning i pengar eller naturaförmåner
för arbete som någon utför
för någon annans räkning utan att
vara anställd i dennes tjänst skall,
såvida ersättningen under ett år uppgår
till minst 1 000 kronor, anses som
inkomst av anställning. I fråga om
ersättning som utgör inkomst av
rörelse som bedrivs av den som utför
arbetet eller av jordbruksfastighet
som denne brukar, gäller vad nu har
sagts endast under förutsättning att
den försäkrade och den som utger
ersättningen är ense om detta. I nu
angivna fall skall den som utför
arbetet anses såsom arbetstagare
och den som utger ersättningen
såsom arbetsgivare. Kan ersättning
för arbete för någon annans räkning
under året inte antas uppgå till minst

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1982:529.

SfU 1983/84:28

Nuvarande lydelse

500 kronor, skall ersättningen från
denne inte tas med vid beräkningen
av den sjukpenninggrundande inkomsten
i annat fall än då den utgör
inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande
inkomsten skall, där förhållandena
inte är kända för försäkringskassan,
grundas på de upplysningar
som kassan kan inhämta av
den försäkrade eller dennes arbetsgivare
eller som kan framgå av den
uppskattning, som vid taxering
gjorts av den försäkrades inkomst.
Inkomst av arbete för egen räkning
får ej beräknas högre än som motsvarar
skälig avlöning för liknande
arbete för annans räkning. Om
inkomsten helt eller delvis utgörs av
naturaförmåner i form av kost och
bostad, skall dessa förmåner uppskattas
efter de regler som tillämpas
vid beräkning av preliminär skatt.
Värdet av naturaförmån i form av bil
skall uppskattas enligt de grunder
som gäller för värdering av förmånen
vid debitering och uppbörd av
arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen.

Föreslagen lydelse

1 000 kronor, skall ersättningen från
denne inte tas med vid beräkningen
av den sjukpenninggrundande inkomsten
i annat fall än då den utgör
inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande
inkomsten skall, där förhållandena
inte är kända för försäkringskassan,
grundas på de upplysningar
som kassan kan inhämta av
den försäkrade eller dennes arbetsgivare
eller som kan framgå av den
uppskattning, som vid taxering
gjorts av den försäkrades inkomst.
Inkomst av arbete för egen räkning
får ej beräknas högre än som motsvarar
skälig avlöning för liknande
arbete för annans räkning. Om
inkomsten helt eller delvis utgörs av
naturaförmåner i form av kost och
bostad, skall dessa förmåner uppskattas
efter de regler som tillämpas
vid beräkning av preliminär skatt.
Värdet av naturaförmån i form av bil
skall uppskattas enligt de grunder
som gäller för värdering av förmånen
vid uppbörd av arbetsgivaravgift
till sjukförsäkringen.

11 kap.

2 §3

Med inkomst av anställning
avses den lön i pengar eller
naturaförmåner, i form av kost,
bostad eller bil, som en försäkrad
har fått såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst. Till sådan
inkomst räknas dock inte från en och
samme arbetsgivare utgiven lön som
under ett år ej uppgått till femhundra
kronor. I fråga om arbete som har
utförts utomlands bortses vid beräkningen
av pensionsgrundande inkomst
från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader

Med inkomst av anställning
avses den lön i pengar eller
naturaförmåner, i form av kost,
bostad eller bil, som en försäkrad
har fått såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst. Till sådan
inkomst räknas dock inte från en och
samme arbetsgivare utgiven lön som
under ett år ej uppgått till 1 000
kronor. I fråga om arbete som har
utförts utomlands bortses vid beräkningen
av pensionsgrundande inkomst
från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader

3 Senaste lydelse 1982:778.

SfU 1983/84:28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och andra särskilda förhållanden i och andra särskilda förhållanden i

sysselsättningslandet. Såsom in- sysselsättningslandet. Såsom inkomst
av anställning anses även komst av anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället
för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmark nadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning,
frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsövning
eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under
försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna,

1) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån
regeringen så förordnar.

I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första
stycket för arbete som någon utfört för någon annans räkning utan att vara
anställd i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan
ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt
utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade
sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt
handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska
medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk
person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över
den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

SfU 1983/84:28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
såsom arbetsgivare.

3 §4

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den
försäkrade;

c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller
naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil; samt

d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället
för inkomst som ovan nämnts;

allt i den mån inkomsten inte enligt 2 § är att hänföra till inkomst av
anställning.

Till inkomst som avses i första stycket a) och b) räknas även sådan inkomst
av rörelse eller jordbruksfastighet, som enligt punkt 13 av anvisningarna till
32 § eller anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) taxeras
hos försäkrad, om den försäkrade varit verksam i förvärvskällan i ej blott
ringa omfattning.

Har inkomst som avses i första Har inkomst som avses i första
stycket a) eller b) inte uppgått till 500 stycket a) eller b) inte uppgått till

kronor för år, tas den inte i beräk- 1 000 kronor för år, tas den inte i

ning. Ej heller tas sådan ersättning beräkning. Ej heller tas sådan ersätt som

avses i första stycket c) i beräk- ning som avses i första stycket c) i

ning, om ersättningen från den, för beräkning, om ersättningen från

vilken arbetet utförts, under året den, för vilken arbetet utförts, under

inte uppgått till 500 kronor. året inte uppgått till 1 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sjukpenninggrundande
och pensionsgrundande inkomst för år 1984 eller tidigare år.

4 Senaste lydelse 1981:1161.

SfU 1983/84:28

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 2,3,4 och 7 §§ lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Pensionsgrundande inkomst skall,
i den mån den utgöres av annan
inkomst än som avses i 3 §, bestämmas
med ledning av den försäkrades
taxering till statlig inkomstskatt
eller, såvitt gäller försäkrad som
avses i 1 § första stycket lagen
(1958:295) om sjömansskatt, med
ledning av redares redovisning enligt
enligt 14 § nämnda lag. Vid taxeringsändring,
varom beslut har meddelats
av annan än taxeringsnämnden,
eller eftertaxering skall verkställd
beräkning av pensionsgrundande
inkomst ändras endast om taxeringsändringen
eller eftertaxeringen
föranleder avvikelse från nämnda
beräkning med minst femhundra
kronor.

Inkomst av anställning, för vilken
den försäkrade icke är skattskyldig
här i riket, skall bestämmas med
ledning av särskild uppgift från
arbetsgivaren. Sådan uppgift skall
senast den 31 januari året näst efter
det år, som inkomsten avser, avlämnas
till den myndighet, som enligt 1 §
har att bestämma den försäkrades
pensionsgrundande inkomst. I uppgiften
skall angivas den försäkrades
fullständiga namn, födelsetid och
adress ävensom beloppet av den
utbetalade lönen eller ersättningen
och den tidrymd som denna avser.
Vidare skall i uppgiften angivas,

§2

§3

Inkomst av anställning, för vilken
den försäkrade icke är skattskyldig
här i riket, skall bestämmas med
ledning av särskild uppgift från
arbetsgivaren. Sådan uppgift skall
senast den 31 januari året näst efter
det år, som inkomsten avser, avlämnas
till den myndighet, som avses i
37 § 4 mom. första stycket taxeringslagen
(1956:623). I uppgiften skall
angivas den försäkrades fullständiga
namn, födelsetid och adress ävensom
beloppet av den utbetalade
lönen eller ersättningen och den
tidrymd som denna avser. Vidare
skall i uppgiften angivas, huruvida

1 Lagen omtryckt 1976:1015. Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015.

2 Senaste lydelse 1978:320.

3 Senaste lydelse 1979:651.

SfU 1983/84:28

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

huruvida den försäkrade åtnjutit den försäkrade åtnjutit naturaför naturaförmåner

i form av kost, måner i form av kost, bostad eller

bostad eller bil. Ett exemplar av bil. Ett exemplar av uppgiften skall

uppgiften skall inom tid som nyss inom tid som nyss sagts av arbetsgi sagts

av arbetsgivaren sändas till den varén sändas till den försäkrade,

försäkrade.

Om skyldighet för arbetsgivare att
vid arbetsgivaruppgift enligt lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m.m. foga uppgift som avses
i första stycket stadgas i nämnda
lag.

Med arbetsgivare förstås vid tillämpningen av denna lag även den som
utgivit bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

4 §4

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som
framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.

Värdet av naturaförmån i form av
kost, bostad eller bil till arbetstagare,
som avses i 1 § första stycket lagen
(1958:295) om sjömansskatt, skall
uppskattas i enlighet med vad regeringen
eller efter regeringens bemyndigande
riksförsäkringsverket föreskriver.
Värdet av bilförmån skall
uppskattas enligt de grunder som
gäller för värdering av förmånen vid
debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter
enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter. Vad nyss sagts
gäller också beträffande förmån av
kost, bostad eller bil i fall som avses i

Värdet av naturaförmån i form av
kost, bostad eller bil till arbetstagare,
som skall betala sjömansskatt,
skall uppskattas i enlighet med vad
som föreskrivs av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
Värdet av bilförmån skall
uppskattas enligt de grunder som
gäller för värdering av förmånen vid
uppbörd av arbetsgivaravgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter.
Vad nyss sagts gäller också
beträffande förmån av kost, bostad
eller bil i fall som avses i 3 § första
stycket.

3 § första stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader
som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån
kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen
kronor.

Riksförsäkringsverket får meddela särskilda föreskrifter angående beräkning
av sådan inkomst av anställning, som enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt hänförs till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt av
rörelse.

Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av en
viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.

4 Senaste lydelse 1981:1162.

3 Riksdagen 1983184. 1 sami. Nr 167

SfU 1983/84:28

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §

Uppmärksammas att pensionsgrundande
inkomst blivit oriktigt
beräknad på grund av felräkning,
misskrivning, annat uppenbart förbiseende
eller ovetskap om förhållande
som påverkar beräkningen av
den pensionsgrundande inkomsten,
skall, sedan den försäkrade erhållit
tillfälle att yttra sig, beräkningen
ändras, därest felaktigheten icke är
att anse såsom ringa. Vad nu sagts
skall äga motsvarande tillämpning då
vid bestämmande av avgiftsunderlag
enligt lagen (1959:552) om uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m.m. belopp,
som ingår i inkomst av anställning,
ansetts icke skola inräknas i avgiftsunderlaget
eller belopp, som ingår i
inkomst av annat förvärvsarbete,
hänförts till sådant underlag. Ändring,
som i detta stycke sägs, må icke
ske efter utgången av sjätte året efter

Uppmärksammas att pensionsgrundande
inkomst blivit oriktigt
beräknad på grund av felräkning,
misskrivning, annat uppenbart förbiseende
eller ovetskap om förhållande
som påverkar beräkningen av
den pensionsgrundande inkomsten,
skall, sedan den försäkrade erhållit
tillfälle att yttra sig, beräkningen
ändras, om felaktigheten inte är att
anse som ringa. Detsamma gäller då
vid bestämmande av avgiftsunderlag
enligt lagen (1984:000) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare
belopp, som ingår i inkomst av
anställning, ansetts inte skola inräknas
i avgiftsunderlaget eller belopp,
som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete,
hänförts till sådant
underlag. Ändring, som i detta
stycke sägs, får inte göras efter
utgången av sjunde året efter det år,
som inkomsten avser.

det år, som inkomsten avser.

Har för ett år beräknats mer än en pensionsgrundande inkomst för
försäkrad, skall den pensionsgrundande inkomst, som icke bort beräknas,
undanröjas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1984 eller
tidigare år.

SfU 1983/84:28

6 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 37 § 7 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
37 §

Nuvarande lydelse

7morn2. Vid kontrolluppgift, som
lämnas enligt 1 mom. punkt 1-3,
3b-3f eller 8 skall fogas särskild
uppgift (sammandrag av
kontrolluppgifter) . I sådant
sammandrag skall anges namn, postadress
och personnummer eller
organisationsnummer för den uppgiftsskyldige,
antalet lämnade kontrolluppgifter
samt det sammanlagda
beloppet av de skatteavdrag som
har verkställts för preliminär A-skatt
under året före taxeringsåret. Har
den uppgiftsskyldige tilldelats särskilt
redovisningsnummer enligt 53 §
1 mom. uppbördslagen (1953:272)
skall detta anges i stället för personnummer
eller organisationsnummer.

7 mom. Vid kontrolluppgift, som
lämnas enligt 1 mom. punkt 1-3,
3b-3f eller 8 skall fogas särskild
uppgift (sammandrag av
kontrolluppgifter). I sådant
sammandrag skall anges namn, postadress
och personnummer eller
organisationsnummer för den uppgiftsskyldige,
antalet lämnade kontrolluppgifter
samt det sammanlagda
beloppet av de skatteavdrag som
har verkställts för preliminär A-skatt
under året före taxeringsåret. Har
den uppgiftsskyldige tilldelats särskilt
redovisningsnummer enligt 53 §
1 mom. uppbördslagen (1953:272)
skall detta anges i stället för personnummer
eller organisationsnummer.
Om den uppgiftsskyldige har
gjort avdrag för en arbetstagares
kostnader enligt 2 kap. 4 § 6 lagen
(1981:691) om socialavgifter, skall
denna kostnad också anges i sammandraget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången i
fråga om kontrolluppgifter till ledning vid 1986 års taxering.

1 Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1981:1319.

SfU 1983/84:28

Skatteutskottets yttrande Bilaga 2

1983/84:13 y

om nya regler för uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare m. m.
(prop. 1983/84:167)

Till socialförsäkringsutskottet

Sedan socialförsäkringsutskottet begärt yttrande från skatteutskottet över
proposition 1983/84:167 jämte motioner får utskottet anföra följande.

Förslaget i propositionen innebär bl. a. att uppbörden av socialavgifter
från arbetsgivarna samordnas med preliminärskatteuppbörden och att den
samordnade uppbörden sker månadsvis.

Nuvarande regler innebär att arbetsgivarna skall erlägga socialavgifter
varannan månad med början i februari under utgiftsåret enligt en preliminär
debitering som utförs av riksförsäkringsverket. I januari efter utgiftsåret
skall arbetsgivaren lämna en arbetsgivaruppgift som underlag för den slutliga
debiteringen. Om kvarstående avgifter då uppkommer skall dessa betalas i
februari och april andra året efter utgiftsåret. Även innehållen preliminärskatt
skall redovisas i tvåmånadersperioder men med början i mars under
uppbördsåret, och samtidigt skall arbetsgivaren i en uppbördsdeklaration
lämna uppgift om summan av de löner på vilka skatteavdrag har beräknats.

Avsikten med propositionen är att den preliminära debiteringen av
arbetsgivaravgifterna skall slopas och att arbetsgivarna i stället varje månad
skall uppge den faktiskt utgivna lönen, själva räkna ut avgiften och betala in
den till länsstyrelsen och samtidigt redovisa innehållen preliminärskatt.
Redovisningen skall ske i en gemensam uppbördsdeklaration för såväl
skatter som avgifter och skall innehålla uppgifter om summan av innehållen
preliminär skatt, utgiven avgiftspliktig lön och vissa avdragsbelopp m. m.
Senast den 1 mars året efter utgiftsåret skall arbetsgivarna lämna en
årsuppgift, om avgiften skall beräknas till ett annat belopp än arbetsgivaren
betalat eller ålagts betala för utgiftsåret. Några uppgifter om löneunderlag
för preliminärskatten skall inte lämnas i fortsättningen.

Syftet är framför allt att få en effektivare och snabbare avgiftsuppbörd.
Det nya uppbördssystemet skall administreras av de lokala skattemyndigheterna,
länsstyrelserna och riksskatteverket, och rikförsäkringsverkets befattning
med avgifterna avvecklas successivt utom såvitt avser avgifter som
erläggs av staten.

I motionerna 2838 av Stig Josefson m. fl. (c) och 2839 av Ingemar Eliasson
(fp) och Kjell Johansson (fp) yrkas i första hand vissa ändringar i propositionen
eller särskilda uttalanden av riksdagen i vissa frågor, i andra hand avslag
på propositionen. Motionärerna är i huvudsak positiva till den föreslagna
samordningen men riktar kraftig kritik mot detaljutformningen. Ett bifall till
propositionen i oförändrat skick skulle enligt deras mening innebära att

SfU 1983/84:28

företagen åsamkas merarbete och merkostnader som inte kan accepteras.
Om deras yrkanden i fråga om dessa detaljer inte tillgodoses anser de att
propositionen kommer att innebära ett så stort merarbete för företagen och
medföra så avsevärda merkostnader att propositionen bör avvisas. Motionärerna
framhåller bl. a. att arbetsgivaravgifterna och källskatteavdragen
beräknas på olika löneunderlag och att gällande avgiftsregler är svåra att
tillämpa. De nya reglerna medför enligt deras mening att kraven på företagen
kommer att öka dramatiskt, dels genom att antalet uppbörder fördubblas,
dels genom att uppbördsdeklarationerna blir betydligt mer komplicerade än
hittills. Motionärerna vänder sig också mot att förslaget förutsätter kraftiga
personaltillskott och mot att förslaget begränsar företagens likviditet och
medför ränteförluster för företagen. Mot denna bakgrund framställer
motionärerna förstahandsyrkanden om vissa uttalanden och om en bibehållen
redovisningsperiod på två månader. I motion 2839 yrkas också att
samordningen av uppbörden skall basera sig på en preliminär avgiftsredovisning
på grundval av den källskattegrundande lönesumman. Vidare begärs i
motion 2838 tillkännagivanden om behovet av förenklingar av skatte- och
avgiftsreglerna och om möjligheterna till korrigeringar av uppbördsdeklarationerna.

Med liknande motivering yrkas i motionerna 2840 av Nils Carlshamre
m. fl. (m) och 2841 av Martin Olsson (c) avslag på propositionen.

Som framhålls i propositionen är en av svagheterna med den preliminära
debiteringen av arbetsgivaravgifter att dessa grundar sig på ett upp till två år
gammalt avgiftsunderlag. Denna brist kan endast till en del avhjälpas genom
generella uppräkningar av avgiftsunderlaget eller med individuella justeringar
av den preliminära avgiften, något som belyses av den statistik som lämnas
i propositionen. Det kan nämnas att de kvarstående avgifterna för 1982
uppgick till 1,3 miljarder kronor, att fyllnadsinbetalningarna uppgick till 2,4
miljarder kronor och att de restförda avgifterna ökat under åren 1978-1981
från drygt 1,2 till ca 1,9 miljarder kronor. Utskottet instämmer i departementschefens
uppfattning att det är angeläget att arbetsgivarna betalar sina
socialavgifter på ett korrekt underlag i nära anslutning till löneutbetalningarna,
dvs. snarast möjligt sedan de blivit kända till sin storlek.

I och för sig är det önskvärt att skatte- och avgiftsreglerna förenklas och att
man så långt som möjligt kan få en överensstämmelse mellan skyldigheten att
göra skatteavdrag och att betala arbetsgivaravgifter. Med anledning av vad
som anförs i motionerna kan framhållas att regeringen har sin uppmärksamhet
riktad på dessa frågor och att de ingår i socialavgiftsutredningens (S
1981:04) utredningsuppdrag. Detta önskemål är enligt utskottets uppfattning
emellertid inte något som bör vara avgörande för möjligheterna att
genomföra den nu aktuella reformen. När det gäller källskatten innebär
propositionen att man skall redovisa endast det belopp som dragits av och att
några uppgifter om löneunderlaget för skatteavdragen alltså inte längre skall
lämnas i uppbördsdeklarationen. Detta underlag, som alltså inte längre skall

SfU 1983/84:28

behöva tas fram av arbetsgivarna, kan inte heller lämpligen läggas till grund
för en redovisning av arbetsgivaravgifterna. Av vad som anförs i propositionen
(s. 47 och 48) framgår att en preliminär redovisning på detta underlag i
alltför hög grad skulle komplicera systemet och att man då kan befara en mer
omfattande redovisningsskyldighet än som följer av förslaget i propositionen.
Utskottet vill också framhålla att motionärerna torde ha överdrivit
svårigheterna med att ta fram ett korrekt underlag. Arbetsgivarna är redan
enligt nuvarande regler tvungna att bokföra varje löneutbetalning, och var
och en torde i allmänhet känna till de särskilda regler och undantag som
gäller. Utskottet är medvetet om att arbetstagarbegreppet i vissa fall är oklart
men vill peka på möjligheterna att i tveksamma fall göra förfrågningar hos
uppbördsmyndigheterna eller att öppet redovisa sådana frågor i samband
med uppbördsdeklarationen. Härtill kommer att regeringen enligt vad som
framgår av propositionen kommer att ta ställning till behovet av insatser från
statens sida för information om de nya uppbördsreglerna. Med hänvisning
härtill instämmer utskottet i departementschefens bedömning att de befarade
svårigheterna kommer att bli av övergångskaraktär.

Beträffande rättelsemöjligheterna anförs i propositionen att det i det nya
systemet ryms möjligheter till korrigering när en arbetsgivare upptäcker att
har för en redovisningsperiod inte kunnat lämna en korrekt redovisning. En
arbetsgivare kan i sådana fall undgå restavgift och avgiftstillägg om redovisning
och betalning sker av felande belopp så snart felet upptäcks. Departementschefen
framhåller att det under en övergångstid kan föreligga svårigheter
att redan från början helt korrekt ansluta redovisningen till de egna
rutinerna och att förhållandena även i andra fall kan vara sådana att någon
restavgift inte bör utgå eller att den bör nedsättas till vad som svarar mot en
skälig ränta. Vidare framhålls att avgiftstillägg skall kunna efterges om en
felaktighet eller underlåtenhet av olika skäl framstår som ursäktlig. Omständigheter
av detta slag kommer givetvis att kunna beaktas enligt de särskilda
föreskrifter som kommer att utfärdas av riksskatteverket. I sammanhanget
vill utskottet framhålla att reglerna inte torde förhindra att den som har
problem med att exempelvis i semestertider exakt räkna fram avgiften
preliminärt betalar in ett tillräckligt belopp och korrigerar detta under en
senare redovisningsperiod.

När det gäller redovisningsperiodens längd vill utskottet inte bestrida att
en redovisning varje månad av såväl skatter som avgifter kommer att
medföra ett visst merarbete för arbetsgivarna. Enligt utskottets uppfattning
är det emellertid inte möjligt att lösa samordningsfrågorna på ett annat sätt.
Frågan har belysts utförligt i propositionen, och utskottet instämmer i allt
väsentligt i vad departementschefen anfört i denna fråga. Med anledning av
vad som anförs i motionerna vill utskottet konstatera att förslaget bl. a.
innebär en viss tidigareläggning av källskatteuppbörden och en senareläggning
av avgiftsuppbörden. För näringslivets del beräknas detta medföra en
likviditetsförsvagning med 800 milj. kr. och en ökad räntebelastning med ca

SfU 1983/84:28

90 milj. kr. Med hänsyn till de stora skatte- och avgiftsbelopp som det här är
fråga om och till att en förskjutning av betalningstiden med en dag enligt
uppgift medför en ränteeffekt av ca 80 milj. kr. framstår dessa effekter som
måttliga jämfört med de räntevinster för näringslivet som en förlängning av
redovisningsperioderna skulle medföra. Med hänvisning till vad departementschefen
anfört i dessa frågor avstyrker utskottet motionerna i denna del.

Utskottet har inte heller funnit anledning till erinran mot propositionen i
de delar som inte har berörts i det föregående.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att den föreslagna samordningen
och detaljutformningen av det nya systemet enligt utskottets uppfattning är
ägnat att förbättra och rationalisera avgiftsuppbörden, samtidigt som
näringslivets intresse av ett enkelt förfarande beaktats så långt som möjligt.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker de
föreliggande motionerna.

Stockholm den 8 maj 1984

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius
(c), Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson
(fp), Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s)*, Anna Lindh (s) och Ewy Möller
(m).

* Ej närvarande vid justeringen.

Avvikande meningar

1. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m)
anför: .

Ide föreliggande motionerna riktas kraftig kritik mot de förslag som läggs
fram i propositionen. Vi kan i allt väsentligt instämma i denna kritik.
Regeringen har inte tagit tillräcklig hänsyn till invändningarna vid remissbehandlingen,
och förslaget innebär ytterligare krångel och byråkrati. Systemen
för källskatt och socialförsäkring är svåra att överblicka, för att inte säga
ogenomträngliga. Dessutom skiljer sig reglerna på de båda områdena åt och
ändras ständigt. Företagen ställs inför svåra uppgifter, men några förenklingar
föreslås inte från regeringens sida.

Den föreslagna ordningen skulle innebära ökad administration och stora
kostnader såväl för företagen som för myndigheterna. Förslaget innebär
också att företagens likviditet minskar och ränteförluster.

Till en del kan bristerna i propositionen avhjälpas genom en sådan

SfU 1983/84:28

förlängning av uppbördsperioderna som förordas i motionerna 2838 och
2839. Även med de förslag som läggs fram i dessa motioner skulle emellertid
anmärkningarna mot propositionen kvarstå i väsentliga delar. Vi anser
därför att riksdagen i enlighet med motionerna 2840 och 2841 och andrahandsyrkandena
i motionerna 2838 och 2839 bör avslå propositionen och på
sätt som förslås i motion 2840 begära ett nytt förslag som innebär påtagliga
förenklingar för såväl arbetsgivare och myndigheter och som också innefattar
ersättning till arbetsgivarna för det arbete även en förenklad uppbörd
åsamkar dem.

2. Stig Josefson (c), Ingemar Hallenius (c) och Kjell Johansson (fp) anför
följande:

Som anförs i motionerna 2838 och 2839 och i propositionen skulle det av
flera skäl vara till fördel att samordna uppbörden av källskatt och socialavgifter.
Förslaget i propositionen har emellertid utformats på ett sådant sätt att
den nya ordningen skulle innebära ett alltför stort merarbete för företagen
och också för myndigheterna.

Som anförts vid remissbehandlingen behöver hela skatte- och avgiftsfältet
ses över i syfte att få till stånd så enkla och enhetliga regler som möjligt. Ett av
problemen är att det i vissa fall är förenat med stora svårigheter att avgöra om
en person är att betrakta som arbetstagare eller som egen företagare med
eget betalningsansvar för de sociala avgifterna. Att skatte- och avgiftsreglerna
här skiljer sig åt är olyckligt. Med de förslag som läggs fram i
propositionen kommer dessa grundläggande problem att förstoras. För
socialavgifternas vidkommande behövs f. n. endast en deklaration om året.
Enligt den föreslagna ordningen skall tolv deklarationer avlämnas. Det
merarbete som detta kommer att medföra har underskattats i propositionen.

Enligt vår uppfattning är det angeläget att snarast åstadkomma sådana
förenklingar och förändringar i skatte- och avgiftssystemen att de olika
underlagen kan jämkas samman. Samtidigt bör framhållas att det liksom
hittills bör finnas en samordning och ett samband mellan socialförsäkringens
finansiering och dess förmåner, eftersom det annars finns risk för att
socialförsäkringsavgifterna i allt större utsträckning kommer att uppfattas
som skatter.

Av det anförda framgår att uppbördsdeklarationerna i fortsättningen blir
mer komplicerade än hittills. Eftersom antalet uppbörder samtidigt fördubblas
kommer de nya reglerna att medföra ett betydande merarbete för
företagen. Någon kompensation härför kommer inte att utgå. Tvärt om
medför de tätare inbetalningarna att företagen förlorar likviditet och
åsamkas betydande ränteförluster jämfört med det nuvarande systemet.

Mot den angivna bakgrunden instämmer vi i motionärernas uppfattning att
den månadsvisa uppbörden inte kan godtas och att den samordnade
uppbörden skall ske varannan månad. Skulle detta krav inte godtas bör
propositionen avslås.

SfU 1983/84:28

En annat problem som tas upp i motionerna 2838 och 2839 är att
redovisningen för de olika uppbördsperioderna får en definitiv karaktär. Vi
instämmer i motionärernas kritiska uppfattning beträffande uppbördsreglerna.
Oklarhet kan ofta uppstå om en utbetalning skall beläggas med
arbetsgivaravgift eller inte. Utskottet anser att om ett fel har uppstått vid en
redovisning så bör detta kunna rättas till utan risk för avgiftstillägg eller
restavgift. Enligt vad som anförs i propositionen bör detta också vara möjligt,
men varken av propositionen eller av utskottets yttrande framgår klart hur
detta skall kunna gå till. Skrivningen i propositionen och utskottet är
otillfredsställande och på denna punkt bör klart fastslås att om en felaktighet
har uppstått så skall denna kunna rättas till vid en kommande redovisning,
dock senast vid räkenskapsårets slut.

Riksdagen bör göra ett uttalande i enlighet härmed och bör även ge till
känna att regeringen noga bör följa den praktiska tillämpningen av reglerna.

Med det anförda torde det huvudsakliga syftet med samtliga motioner vara
tillgodosett.

minab/gotab 78616 Stockholm 1984