SfU 1983/84:24

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1983/84:24

om bidrag till sjukförsäkringen (prop. 1983/84:100)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas det i proposition 1983/84:100 under socialdepartementet,
bilaga 7, litt. D upptagna anslaget Dl. Bidrag till sjukförsäkringen.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionens förslag.

Vidare behandlas under skilda rubriker ett antal motioner om sjukpenningfrågor
enligt följande.

Beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst (s. 5)

1983/84:1186 (m), 1983/84:1572, yrk.2, (fp), 1983/84:1592, yrk.3, (c),
1983/84:1608 (s) och 1983/84:2225 (fp).

Kompensationsnivån för deltids- och delårsarbetande (s. 7)

1983/84:777 (m), 1983/84:974 (s), 1983/84:1359, yrk. 2 b, (vpk), 1983/84:2046
(c) och 1983/84:2232, delvis, (m).

Besparingar inom sjukpenningförsäkringen (s. 9)

1983/84:2091, delvis, (fp), 1983/84:2222, yrk. 1, (m) och 1983/84:2526, yrk. 2,
(c).

Karenstid för egenföretagare (s. 9)

1983/84:1571 (m, c, fp), 1983/84:1585 (c), 1983/84:1591 (c) och 1983/84:2218
(c)-

Sjukpenning vid utlandsvistelse (s. 10)

1983/84:1575 (m), 1983/84:1580 (fp) och 1983/84:2220 (m).

Hemmamakeförsäkringen (s. 12)

1983/84:621 (m), 1983/84:1188 (fp), 1983/84:1578 (c) och 1983/84:2110,
yrk. 4, (c).

Anslags- och finansieringsfrågor (s. 13)

1983/84:2222 yrk.2, (m).

Utskottet avstyrker bifall till samtliga motioner. Nio reservationer och två
särskilda yttranden har avgivits.

Propositionen

FEMTE HUVUDTITELN

Regeringen har i proposition 1983/84:100 bilaga 7 (socialdepartementet)
under litt.D punkt Dl. Bidrag till sjukförsäkringen (s.61-63) föreslagit

1 Riksdagen 1983184.11 sami. Nr 24

SfU 1983/84:24

riksdagen att till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1984/85 anvisa
ett förslagsanslag av 4 280 000 000 kr.

Motioner

I motion 1983/84:621 av Erik Olsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en
snar revidering av hemmamakesjukpenningen och sjukpenningtillägget
inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen.

I motion 1983/84:777 av Barbro Nilsson i Visby (m) och Siri Häggmark (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till en positiv lösning av
sjukpenningrätten vid s. k. koncentrerad deltid.

I motion 1983/84:974 av Bo Finnkvist m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av sjukförsäkringen vad gäller sjukpenninggrundande
inkomst.

I motion 1983/84:1186 av Görel Bohlin (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning om åtgärder för att hindra att kompensation för
vid sjukdom bortfallen inkomst blir större än arbetsinkomsten.

I motion 1983/84:1188 av tredje vice talman Karl Erik Eriksson (fp)
hemställs att riksdagen uttalar sig för att en översyn företas när det gäller
sjukpenningens storlek för den som icke har sjukpenninggrundande inkomst
som överstiger 6 000 kr.

I motion 1983/84:1191 av Rune Gustavsson m.fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära att förslag framläggs om
borttagande av fridagsregeln inom sjukförsäkringssystemet.

I motion 1983/84:1359 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås

2. b) att riksdagen hemställer att regeringen - i avvaktan på förslag om
genomgripande reform av socialförsäkringssystemet - till riksdagen framlägger
förslag som innebär att förekommande orättvisor för deltidsarbetande
inom sjukpenningsystemet avskaffas.

I motion 1983/84:1571 av Lars Ahlström m.fl. (m, c, fp) hemställs att
riksdagen beslutar upphäva andra stycket i 3 kap. 11 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

I motion 1983/84:1572 av Karin Ahrland (fp) hemställs

2. att riksdagen hos regeringen begär omgående förslag till ändrad
lagstiftning angående egenföretagares sjukpenninggrundande inkomst.

I motion 1983/84:1575 av Anders Andersson (m) och Karl Björzén (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en ändring av gällande regler för
erhållande av sjukpenning under utlandsvistelse.

SfU 1983/84:24

I motion 1983/84:1578 av Gunhild Bolander (c) och Kersti Johansson (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av en snar uppräkning av hemmamakesjukpenningen.

I motion 1983/84:1580 av tredje vice talman Karl Erik Eriksson (fp) och
Elver Jonsson (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i motionen om sjukskrivning för patienter som
genomgår sjukvårdande behandling utomlands.

I motion 1983/84:1585 av Stina Gustavsson (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att förslag skyndsamt läggs fram med regler om ändrad
karenstid för egenföretagare i enlighet med vad i motionen anförts.

I motion 1983/84:1591 av Stig Josefson (c) och Ingemar Hallenius (c)
hemställs att riksdagen beslutar upphäva andra stycket i 3 kap. 11 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

I motion 1983/84:1592 av Stig Josefson m. fl. (c) hemställs

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om att
sjukpenning även skall utgå för förvärvsinkomst under 6 000 kr.

I motion 1983/84:1608 av Sten-Ove Sundström (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande
retroaktiv sjukersättning.

I motion 1983/84:2046 (motivering i 1983/84:2045) av Karin Andersson
m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring av sjukförsäkringsbestämmelserna
att deltidsarbetande erhåller sjukpenning i förhållande
till det reella inkomstbortfallet vid korttidssjukdom.

I motion 1983/84:2091 (delvis) (motivering i 1983/84:2088) av Jan-Erik
Wikström m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om
regelförändringar i fråga om sjukförsäkringen enligt vad som anförts i
motionen. (Motion 2091 i övrig del behandlas i betänkandet SfU 1983/84:21.)

I motion 1983/84:2110 (motivering i 1983/84:2109) av Thorbjörn Fälldin
m. fl. (c) hemställs

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om rättvisa
sjukpenningregler för hemarbetande i enlighet med vad som anförts.

I motion 1983/84:2218 av Rune Backlund (c) hemställs att riksdagen
beslutar upphäva 3 kap. 11 § andra stycket lagen om allmän försäkring.

I motion 1983/84:2220 av Görel Bohlin (m) och Margareta Gard (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i lagen om allmän
försäkring att sjukpenning vid utlandsvistelse medges av försäkringskassan
endast i rehabiliteringsärenden enligt 2 kap. 11 § lagen om allmän försäkring.

SfU 1983/84:24

I motion 1983/84:2222 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar att fr. o. m. den 1 juli 1984 i enlighet med
motionens förslag införa nya regler i sjukpenningförsäkringen och föräldraförsäkringen,

2. att riksdagen beslutar att sjukförsäkringsavgiften och folkpensionsavgiften
fr. o.m. den 1 juli 1984 skall utgöra 8,50% resp. 10,45%.

I motion 1983/84:2225 av Kerstin Ekman (fp) hemställs att riksdagen
beslutar om sådana ändringar i 6§ lagen om allmän försäkring att det
nuvarande stadgandet om en ”väntetid” på 30 dagar för sjukpenningplacering
utgår.

I motion 1983/84:2232 (delvis) av Sven Munke (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag beträffande sjukersättningsberäkning för
deltidsarbetande med koncentrerad halvtid. (Motion 2232 i övrig del
behandlas i betänkandet SfU 1983/84:19.)

I motion 1983/84:2526 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs

2. att riksdagen beslutar att införa i motionen redovisat förslag om ökad
självrisk i sjukförsäkringen.

Utskottet

Utskottet behandlar nedan under skilda rubriker motionsledes väckta
frågor med anknytning till sjukpenningförsäkringen. Avslutningsvis behandlas
regeringens anslagsframställning beträffande sjukförsäkringen.

Den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring (AFL) och bosatt i
Sverige skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr. o. m. den månad
då den försäkrade fyller 16 år. Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om
den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst 6 000 kr.
Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i pengar eller
vissa naturaförmåner som den försäkrade kan antas för år räknat komma att
t. v. erhålla av eget arbete, antingen på grund av anställning eller genom
annat förvärvsarbete. Vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten
bortses från den del av inkomsten som överstiger sju och en halv
gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Ändringen i den sjukpenninggrundande
inkomsten på grund av inkomständring kan ske först 30 dagar
efter det att försäkringskassan fått kännedom härom.

Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst
hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan utges hel sjukpenning
och i annat fall halv sjukpenning. Hel sjukpenning utgör för dag räknat 90 %
av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365.

Sjukförsäkringen ger skydd mot inkomstbortfall fr.o.m. dagen efter
insjuknandedagen. Som insjuknandedag räknas normalt den dag då anmälan
om sjukdomsfallet görs hos försäkringskassan. Om sjukdomsfallet varar

SfU 1983/84:24

högst sex dagar utöver insjuknandedagen utges inte sjukpenning för de
dagar, högst två, då den försäkrade ändå inte skulle ha arbetat i sin
huvudsakliga sysselsättning (fridagsregeln). Om ett nytt sjukdomsfall inträffar
inom 20 dagar från föregående sjukdomsfalls slut utgår sjukpenning även
för insjuknandedagen i det nya sjukdomsfallet.

Beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst

Den sjukpenninggrundande inkomsten innefattar även naturaförmåner i
form av kost, bostad eller bil. Dessa förmåner ingår även i underlaget för
beräkning av pensionsgrundande inkomst och för uttag av socialavgifter.

Görel Bohlin begär i motion 1186 en utredning om åtgärder för att
förhindra, att anställda som under sjukdom åtnjuter de nämnda förmånerna
blir överkompenserade genom att förmånerna också ingår i underlaget för
den sjukpenninggrundande inkomsten.

Värdet av naturaförmåner vid beräkningen av sjukpenninggrundande
inkomst m. m. bygger med nödvändighet på en schablonmässig beräkning.
Så t. ex. ingår endast vissa slag av naturaförmåner i beräkningsunderlaget.
Möjligheten att utnyttja förmånerna under sjukdom varierar också avsevärt
mellan olika försäkrade. Skulle förmånerna i fråga undantas helt från
beräkningsunderlaget för sjukpenninggrundande inkomst skulle detta i
många fall kunna leda till en för låg sjukpenning. För att få en helt rättvisande
kompensationsnivå fordras en särskild utredning vid varje sjukfall om i
vilken utsträckning förmånerna kunnat utnyttjas. Detta skulle i sin tur leda
till en helt orimlig administration som inte skulle stå i proportion till de
eventuella smärre besparingar som skulle uppkomma genom att sjukpenningen
reducerades i förhållande till utnyttjade naturaförmåner under
sjukdomstiden. Utskottet kan på grund av det anförda inte förorda någon
översyn i enlighet med yrkandet i motion 1186 och utskottet avstyrker bifall
till motionen.

Sten-Ove Sundström begär i motion 1608 att retroaktiv sjukersättning skall
kunna utgå till i första hand dem som varit långtidssjuka 30 dagar eller mer
och som på grund av att löneförhandlingarna på arbetsmarknaden dragit ut
på tiden inte fått sin sjukpenning beräknad efter rätt inkomstunderlag.

Möjligheten att beräkna ett retroaktivt sjukpenningtillägg har nyligen
utretts av sjukpenningkommittén och redovisats i kommitténs slutbetänkande
SOU 1983:48 Egenföretagares sjukpenning m. m. Kommittén har gjort en
skiss på hur ett retroaktivt sjukpenningtillägg skulle kunna utformas men
med hänsyn till de ökade kostnader som ett sådant tillägg skulle medföra inte
funnit det möjligt att lägga fram något förslag. Kommittén har uttryckt
förståelse för kraven på att frågan får en lösning och ansett att en ny prövning
bör ske sedan de ekonomiska förutsättningarna härför förbättrats och
ytterligare erfarenheter kunnat vinnas från arbetsmarknaden av hur problemen
kunnat lösas avtalsvägen.

SfU 1983/84:24

Kommitténs betänkande är föremål för beredning inom regeringskansliet,
och utskottet är i avvaktan på resultatet av beredningen inte f. n. berett göra
några uttalanden med anledning av motion 1608.

Den väntetid på 30 dagar som gäller innan en ändrad sjukpenninggrundande
inkomst träder i kraft kritiseras i motion 2225 av Kerstin Ekman.
Motionären anser att väntetiden helt kan slopas och begär beslut härom.

Sjukpenningkommittén har i betänkandet SOU 1981:22 Sjukersättningsfrågor
ansett att den ifrågavarande väntetiden kan sänkas till 14 dagar.
Frågan bereds f. n. i regeringskansliet, och enligt vad utskottet erfarit kan ett
förslag i frågan väntas innevarande år. Någon åtgärd med anledning av
motion 2225 är därför inte påkallad.

I motion 1592 av Stig Josefson begärs ett förslag om att sjukpenninggrundande
inkomster skall beräknas även i de fall förvärvsinkomsten understiger
6 000 kr. Motionären pekar på den bristande överensstämmelsen mellan
uttaget av sjukförsäkringsavgifter och beräkningen av förmåner.

Även denna fråga har behandlats av sjukpenningkommittén i betänkandet
SOU 1981:22. Kommittén har funnit att ett upphävande av begränsningarna
skulle medföra en ökad administrativ belastning, krångel och besvär för den
enskilde att få till stånd en extrem följsamhet i inkomstregistreringen och
ökade sjukpenningutgifter för försäkringen. Kommittén har ansett att detta
talar för att begränsningarna bör bibehållas.

Utskottet avstyrker med hänsyn till det anförda bifall till motion 1592.

Sjukpenninggrundande inkomst för den som har inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning beräknas i princip med ledning av den
försäkrades taxering. Inkomsten av annat förvärvsarbete får dock inte
beräknas högre än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för
annans räkning. En jämförelseinkomst kan också användas vid beräkning i
de fall den försäkrade på grund av särskilda förhållanden har en låg taxerad
inkomst. Sådana förhållanden kan vara att den försäkrades verksamhet
befinner sig i ett uppbyggnadsskede eller att stark skuldbelastning, ändrade
förvärvsförhållanden eller tillfälliga förluster föreligger.

Karin Ahrland erinrar i motion 1572 om att sjukpenningkommittén även
utrett frågan om hur egenföretagares sjukpenninggrundande inkomst skall
beräknas (SOU 1983:48). Hon anser att det är hög tid att förändra reglerna så
att egenföretagarna inte fortsättningsvis missgynnas så som i dag. Lagstiftningen
bör enligt motionären ändras så att en beräkning med utgångspunkt
från en jämförelselön blir regel i stället för undantag och hon anser att
riksdagen omgående bör begära förslag härom.

Sjukpenningkommittén har prövat olika alternativ till förändringar av
bestämmelserna om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagare.
Kommittén har funnit att de lösningar som är mest lämpliga ryms
inom det nuvarande regelsystemet. Ett bättre utnyttjande av gällande
bestämmelser skulle enligt kommitténs mening kunna avhjälpa en del av de
skevheter som i dag finns. Kommittén pekar på t. ex. möjligheten att lägga en

SfU 1983/84:24

jämförelselön till grund i fall av uppbyggnad av en rörelse eller i fall av stark
skuldbelastning. En sådan mer flexibel tillämpning skulle kunna åstadkommas
genom bl. a. ökad information och utbildning liksom om ärendena även
fortsättningsvis bereddes med grundlighet och omsorg.

Utskottet, som förutsätter att kommitténs intentioner för att få till stånd en
smidigare och mer rättvisande tillämpning av gällande bestämmelser följs
upp, avstyrker med det anförda bifall till motion 1572.

Kompensationsnivån för deltids- och delärsarbetande

Genom att den sjukpenninggrundande årsinkomsten delas med 365 vid
beräkningen av sjukpenning och sjukpenning vid korttidssjukdom inte utgår
för alla fridagar uppstår ojämna effekter i kompensationsgraden vid deltidsarbete
som inte är jämnt fördelat över veckans arbetsdagar utan utförs under
koncentrerade arbetsperioder. Problem i dessa hänseenden berörs i ett
flertal motioner. Ett förslag från regeringen som innebär en rättvisare
kompensation för deltidsarbetande vid koncentrerad deltid begärs i motion
777 av Barbro Nilsson i Visby och Siri Häggmark, motion 1359 av Lars
Wemer m. fl. och motion 2232 av Sven Munke. I motion 2046 av Karin
Andersson m.fl. begärs att riksdagen skall besluta om sådana ändringar
inom sjukpenningsystemet att deltidsarbetande erhåller sjukpenning i förhållande
till det reella inkomstbortfallet vid korttidssjukdom. Rune Gustavsson
m. fl. begär i motion 1191 ett förslag från regeringen om borttagande av
fridagsregeln ur sjukförsäkringssystemet.

Utskottet behandlade vid föregående riksmöte såväl en motion som tog
upp problemen med deltids- och delårsanställdas sjukpenningskydd som en
motion med ett yrkande om att fridagsregeln skulle avskaffas. Utskottet
erinrade därvid om att sjukpenningkommittén i sitt betänkande SOU
1981:22 Sjukersättningsfrågor med olika exempel belyst ojämnheterna i
kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen beroende på hur arbetstiden
är förlagd och vilken lönekonstruktion det gäller. Utskottet framhöll
att de ojämna effekterna främst beror på att den sjukpenninggrundande
inkomsten delas upp över årets dagar oberoende av hur den försäkrade
arbetat. Hänsyn till arbetad tid tas endast genom regeln om insjuknandedag
och fridagsregeln. Utskottet framhöll vidare att om fridagsregeln slopades
skulle visserligen sjukpenningen i vissa situationer ge deltids- och delårsanställda
en högre kompensation för inkomstförlusten vid korttidssjukdom än
f. n. men samtidigt föranleda att ett stort antal försäkrade blev överkompenserade.
Utskottet avstyrkte därför bifall till motionsyrkandet om att fridagsregeln
skulle slopas men förordade samtidigt att frågan om kompensationsnivån
vid korttidsfrånvaro och för vissa deltids- och delårsanställda borde bli
föremål för fortsatt utredning och att detta borde ges regeringen till känna.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.

SfU 1983/84:24

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare inställning såvitt
gäller slopande av fridagsregeln och utskottet avstyrker bifall till motion
1191. Utskottet vill emellertid understryka angelägenheten av att frågan om
kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen för de nu aktuella
grupperna snarast blir föremål för fortsatt utredning. Med hänsyn till att ett
tillkännagivande till regeringen i frågan gjordes vid föregående riksmöte
anser utskottet att någon åtgärd med anledning av motionerna 777, 1359,
2046 och 2232 inte är påkallad.

Bo Finnkvist m. fl. behandlar i motion 974 frågan om beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst för personer med tillfälliga anställningar.
Motionären framhåller att många försäkringskassor inte godkänner någon
annan sjukpenninggrundande inkomst än vad en säsongarbetare kan förtjäna
under en arbetssäsong trots att den försäkrade sökt arbete genom
arbetsförmedlingen under den övriga delen av året men inte kunnat få något.
Motionären anser att det vore rimligt att även räkna arbetslöshetsersättningen
under de delar av året då den försäkrade inte kan få arbete som
sjukpenninggrundande inkomst. Han begär att en översyn av sjukpenningförsäkringens
regler sker för att den ifrågavarande gruppen försäkrade skall
få en rättvisare kompensation vid sjukdom.

Den fråga som tagits upp i motionen har till en del samband med den
tidigare behandlade frågan om en rättvisare kompensationsnivå för deltidsoch
delårsarbetande. Särskilda problem föreligger emellertid när det gäller
sjukpenningrätten för arbetslösa och beredskapsarbetare och sjukpenningkommittén
har på riksdagens begäran (SfU 1978/79:18 och 1980/81:4) särskilt
tagit upp frågan till behandling i sitt slutbetänkande SOU 1983:48 Egenföretagares
sjukpenning m. m. och redogjort för den praxis som finns på
området. Sjukpenningkommittén gör den bedömningen att de som är aktivt
arbetssökande sedan ett säsongarbete upphört bör bedömas som arbetslösa
och få kvarstå i en sjukpenninggrundande inkomst som beräknas på helår,
dvs. månadsverksamhet i t. ex. ett beredskapsarbete bör multipliceras med
tolv. Även för sådana försäkrade som regelmässigt arbetar en del av året men
tvingats därtill av arbetets karaktär, t. ex. vissa byggnads- och anläggningsarbetare
i Norrland, är enligt utredningens bedömning förhållandena likartade
dem som gäller för dem som är aktivt arbetssökande sedan ett säsongarbete
upphört. Skälet till att arbete saknas är måhända att detta bedöms som
utsiktslöst. Eftersom arbetets karaktär av säsongarbete således kan sägas
vara ofrivilligt kan det enligt kommittén övervägas att i stället låta dessa
försäkrade bedömas på samma sätt som övriga arbetslösa. Kan det inte
vederläggas att det är fråga om ofrivilligt avstående från arbete borde den
försäkrade kunna få sin arbetsinkomst uppräknad till helårsinkomst och det
bör vara till fyllest att den försäkrade står till arbetsmarknadens förfogande,
sådant detta begrepp vanligen tolkas. Kommittén anser att vad som skall
förstås med ”tillfälligt” arbete och dess inverkan på den sjukpenninggrundande
inkomsten alltjämt bör anförtros åt de rättstillämpande organens

SfU 1983/84:24

bedömning eftersom det torde ställa sig svårt att i författningstext närmare
precisera innebörden härav. Det torde emellertid, framhåller kommittén,
ligga inom ramen för riksförsäkringsverkets behörighet att komplettera
nuvarande tillämpningsföreskrifter för vissa arbetslösa.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon ytterligare översyn av
de frågor som tagits upp i motion 974 inte är påkallad. Utskottet förutsätter
att frågorna genom den översyn som företagits av sjukpenningkommittén får
en positiv lösning och anser att motionen härigenom blivit tillgodosedd.

Besparingar inom sjukpenningförsäkringen

I motionerna 2091 av Jan-Erik Wikström m.fl. och 2526 av Thorbjörn
Fälldin m. fl. återkommer motionärerna till center-folkparti-regeringens
förslag våren 1982 om besparingar inom sjukpenningförsäkringen m. m.
genom införande av karensdagar och vissa sänkningar av sjukpenningnivån.
Riksdagen biföll förslaget (prop. 1981/82:144, SfU 15, rskr 341), men
beslutet undanröjdes under hösten samma år (prop. 1982/83:55, SfU 13, rskr
101). Motionärerna i motion 2091 begär förslag från regeringen om
regeländringar i sjukförsäkringen i enlighet med riksdagens beslut våren
1982, medan motionärerna i motion 2526 begär att riksdagen ånyo skall
besluta om en ökad självrisk i sjukförsäkringen fr. o. m. den 1 juli i år.
Förslag till besparingar inom sjukpenningförsäkringen läggs också fram i
motion 2222 av Nils Carlshamre m. fl. Förslaget överensstämmer i stora delar
med ett besparingsförslag från motionärerna till det föregående riksmötet.
Förslaget innebär att sjukpenningförsäkringens kompensationsnivå sänks till
60 % av den sjukpenninggrundande inkomsten under tio dagars sjukdom
under en tolvmånadersperiod och i övrigt till 80 %. Anmälningsdagen skall
inte ersättas och som anmälningsdag skall räknas den första dag under
sjukdomsfallet som den försäkrade på grund av sjukdomen helt avhållit sig
från förvärvsarbete. Inom föräldraförsäkringen skall gälla en generell
ersättningsnivå av 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Förslaget
skall träda i kraft den 1 juli 1984 och beräknas enligt motionärerna medföra
en besparing av drygt tre miljarder kronor per år.

Utskottet har senast vid föregående riksmöte motsatt sig besparingar inom
sjukförsäkringen av den storleksordning det är fråga om i de förevarande
motionerna främst med hänsyn till de kännbara effekter för de försäkrade
som förslagen skulle leda till. Utskottet hänvisar till tidigare beslut i frågan
om besparingar inom sjukförsäkringen (se SfU 1982/83:13 och 1982/83:17)
och avstyrker bifall till motionerna 2091, 2526 och 2222 i nu behandlade
delar.

SfU 1983/84:24

Karenstid för egenföretagare

Den sorn har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning har möjlighet
att välja en karenstid inom sjukpenningförsäkringen om tre, trettiotre eller
nittiotre dagar. Val av karenstid föranleder en motsvarande nedsättning av
sjukförsäkringsavgiften. Om anmälan om karenstid gjorts kan den försäkrade
övergå till kortare eller ingen karenstid under förutsättning att han har god
hälsa och inte fyllt 55 år.

Bestämmelserna om möjlighet att ändra karenstidsvalet kritiseras i fyra
motioner. I motion 1571 av Lars Ahlström m.fl., motion 1591 av Stig
Josefson och Ingemar Hallenius och motion 2218 av Rune Backlund begärs
ett slopande av bestämmelsen om att ändring av karenstid inte kan ske sedan
den försäkrade fyllt 55 år. Rune Backlund anser också att bestämmelsen om
att den försäkrade skall ha god hälsa vid ändring av karenstid samtidigt bör
upphävas. Ytterligare en motion, 1585 av Stina Gustavsson, berör dessa
frågor. Motionären anser att en möjlighet att fritt välja karenstid bör införas
för dem som är födda 1923 eller tidigare och som i samband med att
möjligheten att vara undantagen från ATP, och därmed från sjukförsäkringen,
slopades fr. o.m. den 1 januari 1982 valde att frivilligt inträda i
ATP-systemet.

Riksdagen avslog vid föregående riksmöte motioner med samma syfte som
de nu förevarande. Utskottet framhöll därvid i betänkandet SfU 1982/83:17
bl. a. att om de ifrågavarande villkoren för övergång till kortare eller ingen
karenstid inte fanns skulle en försäkrad så länge han är vid god hälsa kunna
välja ett lågt försäkringsskydd och därmed få en reducerad sjukförsäkringsavgift
för att vid försämrat hälsotillstånd välja ett heltäckande försäkringsskydd.
Utskottet ansåg att en sådan valfrihet skulle drabba principerna för
försäkringens finansiering. Utskottet ansåg vidare att det inte förelåg några
särskilda skäl för att göra avsteg från bestämmelserna om val av karenstid för
egenföretagare födda före år 1924, som frivilligt valt att återinträda i
ATP-systemet. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker
bifall till motionerna 1571, 1591, 2218 och 1585.

Sjukpenning vid utlandsvistelse

Möjligheten att erhålla sjukpenning vid tillfälliga vistelser utomlands har
begränsats fr. o. m. den 1 januari i år (prop. 1983/84:40, SfU 1983/84:10, rskr
85). Sjukpenning utgår i de fall den försäkrade insjuknar utomlands medan
han utför arbete som ett led i en verksamhet som bedrivs i Sverige eller som
sjöman anställd på svenskt handelsfartyg. Vidare kan sjukpenning utgå om
den försäkrade under sjukdom eller rehabilitering reser till utlandet med
försäkringskassans medgivande. På grund av konventioner med ett flertal
länder är en försäkrad också bibehållen rätten till sjukpenning om han
insjuknar under vistelse i konventionslandet.

SfU 1983/84:24

Anders Andersson och Karl Björzén anför i motion 1575 att sådana
personer, som genom olyckshändelse eller svår sjukdom tvingas att vårdas på
sjukhus utomlands en längre tid eller som smittbärare måste hållas isolerade
saknar möjlighet att omedelbart föranstalta om hemresa för att komma i
åtnjutande av sjukpenning i de fall sådan inte kan utgå vid utlandsvistelsen.
Motionärerna anser att sjukpenning utomlands bör utgå när den försäkrade
på grund av sitt hälsotillstånd tvingas att stanna kvar i utlandet, och de begär
förslag från regeringen om en lagändring i detta syfte.

Utskottet är medvetet om att de ändrade bestämmelserna om rätt till
sjukpenning vid utlandsvistelse medför en olikformig behandling av försäkrade
som insjuknar utomlands främst beroende på att sjukpenningrätten i
vissa fall upprätthålls genom konventioner. Avsikten är emellertid att man
genom nya konventionsförhandlingar skall försöka nå en större enhetlighet
härvidlag. Utskottet förutsätter också att det sker en fortlöpande uppföljning
av effekterna av de nya reglerna inom riksförsäkringsverket och avstyrker
med det anförda bifall till motion 1575.

I motion 2220 av Görel Bohlin och Margareta Gard anförs att de nya
reglerna inte medfört något villkor för de försäkrade att stanna i Sverige vid
sjukdom. Tillämpningsföreskrifterna innebär att försäkringskassan prövar
om resan/vistelsen kan anses lämplig ur hälsosynpunkt och om kassan
bedömer att utlandsvistelsen inte försvårar tillfrisknandet eller möjligheterna
till rehabilitering skall sjukpenning utges under utlandsvistelsen. Enligt
motionärerna bör huvudregeln vara att de försäkrade skall stanna i Sverige
och sjukpenning vid utlandsvistelse bör endast medges när ett rehabiliteringsincitament
finns med i bilden. Motionärerna begär förslag från regeringen
till lagändring av denna innebörd.

Ändringarna i bestämmelserna om rätt till sjukpenning utomlands föranleddes
främst av behovet av administrativa förenklingar och av svårigheterna
att göra en effektiv sjukkontroll i de fall den försäkrade insjuknat utomlands.
Motsvarande svårigheter föreligger inte om den försäkrade insjuknat i
Sverige. Utskottet anser därför att det inte finns några vägande skäl för att
förändra bestämmelserna på sätt föreslagits i motion 2220 och utskottet
avstyrker bifall till motionen.

Tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson och Elver Jonsson tar i motion
1580 upp frågan om möjligheten för personer med vissa kroniska sjukdomar
att få sjukpenning vid vistelse på vårdinrättning utomlands. Motionärerna
anser att det inte finns några fasta regler för i vilka fall försäkringskassorna
medger att sjukpenning utgår i nämnda situationer fall, och de begär att
frågan löses, exempelvis genom att riksförsäkringsverket låter utarbeta
anvisningar till läkarna beträffande utlandsvården.

Utskottet har vid två tillfällen under föregående riksmöte behandlat
motioner med samma syfte som den nu förevarande (SfU 1982/83:13 och 17).
Utskottet har därvid lämnat en redogörelse för gällande bestämmelser på
området dels inom AFL, dels i riksförsäkringsverkets kungörelse RFFS

SfU 1983/84:24

1981:4, vilken kompletterats med anvisningar till försäkringskassorna för
handläggning av ansökningar om sjukpenning vid utlandsvård. Utskottet har
med hänsyn till innehållet i de nämnda bestämmelserna och anvisningarna
för försäkringskassornas handläggning ansett att det inte funnits någon
anledning till åtgärder i frågan från riksdagens sida och riksdagen har anslutit
sig till denna uppfattning.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare ståndpunkt i frågan
och avstyrker bifall till motion 1580.

Hemmamakeförsäkringen

Den som inte har en sjukpenninggrundande inkomst som överstiger 6 000
kr. kan vara sjukpenningförsäkrad genom den s. k. hemmamakeförsäkringen.
Förutsättningarna härför är att den försäkrade antingen är gift och
stadigvarande sammanbor med sin make eller stadigvarande sammanbor
med barn under 16 år eller med någon med vilken den försäkrade har varit
gift eller har eller har haft barn. Sjukpenning utgår under dessa förutsättningar
med åtta kr. per dag. För hemmamakeförsäkrad och sådana försäkrade
som skulle ha varit hemmamakeförsäkrade om de inte haft förvärvsinkomst
finns möjlighet att teckna en frivillig sjukpenningförsäkring hos den försäkringskassa
där de är inskrivna. De kan därmed få ett sjukpenningtillägg som
ger en sammanlagd sjukpenning av högst 20 kr. per dag.

Ett flertal motioner tar upp frågan om hemmamakes sjukförsäkringsskydd.
I motion 621 av Erik Olsson m.fl. begärs ett tillkännagivande till
regeringen om behovet av en snar revidering av sjukpenningtillägget inom
den frivilliga sjukpenningförsäkringen så att denna tillsammans med hemmamakesjukpenningen
om åtta kr. ger en sjukpenning som motsvarar garantibeloppet
inom föräldraförsäkringen (f. n. 37 kr. per dag). Tredje vice
talmannen Karl Erik Eriksson anser i motion 1188 att en översyn av
hemmamakesjukpenningens belopp bör ske med hänvisning till att beloppet
varit oförändrat i tio år och behöver höjas. Motionärerna i motion 1578 av
Gunhild Bolander och Kersti Johansson och 2110 av Thorbjörn Fälldin m. fl.
anser att hemmamakesjukpenningen snarast bör höjas till 40 kr. per dag eller
till samma belopp som centerpartiet föreslagit beträffande garantinivån inom
föräldraförsäkringen. I den förenämnda motionen begärs ett tillkännagivande
och i den sistnämnda motionen ett skyndsamt förslag härom.

Sjukpenningkommittén har nyligen gjort en översyn av hemmamakeförsäkringen
och den frivilliga sjukpenningförsäkringen och redovisat sina
förslag i frågan i sitt förenämnda slutbetänkande SOU 1983:48. Enligt
kommitténs bedömning är behovet av en hemmamakeförsäkring i dag inte så
stort att det motiverar en obligatorisk försäkring. I stället bör hemmamakarna
få möjlighet till försäkringsskydd genom en frivillig försäkring med en
ersättningsnivå som motsvarar garantinivån inom föräldraförsäkringen.
Försäkringen skall finansieras med premier från de försäkrade, beräknade

SfU 1983/84:24

efter försäkringsmässiga grunder, och visst statsbidrag. Kommitténs förslag,
som inte är enhälligt, bereds f. n. inom regeringskansliet, och en proposition i
frågan kan väntas inom kort. Utskottet är med hänsyn till det anförda nu inte
berett att göra några uttalanden beträffande konstruktionen av försäkringsskyddet
för hemmamakar och avstyrker bifall till motionerna 621,1188,1578
och 2110.

Anslags- och finansieringsfrågor

Sjukförsäkringen finansieras till 85 % med sjukförsäkringsavgiften enligt
lagen om socialavgifter och till 15 % över anslaget D1. Bidrag till sjukförsäkringen.
För budgetåret 1984/85 har utgifterna under anslaget beräknats till
4 280 000 000 kr.

De förslag till besparingar inom sjukförsäkringen som lagts fram i motion
2222 av Nils Carlshamre m. fl. beräknas enligt motionärerna medföra
minskade utgifter för sjukförsäkringen med 3 miljarder kronor. För att
besparingarna skall tillföras statsbudgeten yrkas i samma motion att sjukförsäkringsavgiften
skall sänkas med en procentenhet till 8,50% och folkpensionsavgiften
höjas i motsvarande mån till 10,45 % fr. o. m. den 1 juli 1984.

Utskottet har ovan avstyrkt bifall till besparingsförslagen i motion 2222.
Motionens förslag om ändrat avgiftsuttag föranleder därför ingen åtgärd.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget
Dl. Bidrag till sjukförsäkringen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande naturaförmåner

att riksdagen avslår motion 1983/84:1186,

2. beträffande retroaktivt sjukpenningtillägg
att riksdagen avslår motion 1983/84:1608,

3. beträffande väntetid för ändrad sjukpenninggrundande inkomst
att riksdagen avslår motion 1983/84:2225,

4. beträffande nedre gräns för sjukpenninggrundande inkomst
att riksdagen avslår motion 1983/84:1592 yrkande 3,

5. beträffande sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagare
att riksdagen avslår motion 1983/84:1572 yrkande 2,

6. beträffande kompensationsnivån för deltidsarbetande

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:777, 1983/84:1359 yrkande
2 b, 1983/84:2046 och 1983/84:2232 i motsvarande del,

7. beträffande slopande av fridagsregeln

att riksdagen avslår motion 1983/84:1191,

8. beträffande sjukpenninggrundande inkomst för säsong- och beredskapsarbetande att

riksdagen avslår motion 1983/84:974,

SfU 1983/84:24

9. beträffande karensdagar m. m.
att riksdagen avslår motion 1983/84:2091 i motsvarande del och
motion 1983/84:2526 yrkande 2,

10. beträffande sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen
och föräldraförsäkringen

att riksdagen avslår motion 1983/84:2222 yrkande 1,

11. beträffande karenstid för egenföretagare

att riksdagen avslår motionernal983/84:1571, 1983/84:1585,1983/
84:1591 och 1983/84:2218,

12. beträffande sjukpenning vid insjuknande under utlandsvistelse
att riksdagen avslår motion 1983/84:1575,

13. beträffande villkor för medgivande av sjukpenning vid utlandsvistelse att

riksdagen avslår motion 1983/84:2220,

14. beträffande sjukpenning vid utlandsvård
att riksdagen avslår motion 1983/84:1580,

15. beträffande höjning av hemmamakesjukpenningen

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1188, 1983/84:1578 och
1983/84:2110 yrkande 4,

16. beträffande höjning av sjukpenningen inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen att

riksdagen avslår motion 1983/84:621,

17. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:100 till Bidrag till
sjukförsäkringen för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag
av 4 280 000 000 kr.,

18. beträffande sjukförsäkrings- och folkpensionsavgiften
att riksdagen avslår motion 1983/84:2222 yrkande 2.

Stockholm den 10 april 1984

På socialförsäkringsutskottets vägnar
NILS CARLSHAMRE

Närvarande: Nils Carlshamre (m), Doris Håvik (s), Börje Nilsson (s), Allan
Åkerlind (m), Lars-Åke Larsson (s), Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson
(c), Lena Öhrsvik (s), Siri Häggmark (m), Gunhild Bolander (c), Margo
Ingvardsson (vpk), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Inger
Hestvik (s) och Rune Backlund (c).

SfU 1983/84:24

Reservationer

1. Sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagare (mom. 5)

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind, Gullan Lindblad och Siri Häggmark
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Sjukpenningkommittén
har” och slutar på s. 7 med ”motion 1572” bort ha följande
lydelse:

Sjukpenningkommittén har prövat olika alternativ till förändringar av
bestämmelserna om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagare.
Kommitténs majoritet har funnit att ett bättre utnyttjande av
nuvarande möjligheter att t. ex. lägga en jämförelselön till grund i fall av
uppbyggnad av en rörelse eller i fall av stark skuldbelastning skulle avhjälpa
en del av de skevheter som finns i dag. I en reservation till kommitténs
betänkande förordas däremot att man, i stället för dagens system med en
beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten med i princip utgångspunkt
från taxerad inkomst, inför en ordning där användandet av jämförelselön
blir huvudregel. För att den nya metoden skall bli lätthanterlig förordas
samtidigt en avsevärd grad av schablonisering. I reservationen förordas
också att underlaget för egenföretagares sjukförsäkringsavgift skall vara
registrerad sjukpenninggrundande inkomst för att få överensstämmelse
mellan avgift och förmån.

Enligt utskottets mening bör ett system med jämförelselön enligt den i den
nämnda reservationen föreslagna utformningen införas, och regeringen bör
omgående förelägga riksdagen förslag till ändrad lagstiftning i frågan. Detta
bör med anledning av motion 1572 ges regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 5 bort hemställa

5. beträffande sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagare
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1572 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Kompensationsnivån för deltidsarbetande (mom. 6)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Utskottet
vill” och slutar med ”är påkallad” bort ha följande lydelse:

Såvitt gäller frågan om kompensationsnivån för deltids- och delårsanställda
begärde riksdagen vid föregående riksmöte på förslag av utskottet (SfU
1982/83:17) att denna borde bli föremål för fortsatt utredning. Regeringen
har emellertid ännu inte vidtagit någon åtgärd med anledning av riksdagsskrivelsen
i fråga. Utskottet anser på grund härav att riksdagen bör göra ett nytt
tillkännagivande som innebär att regeringen skall lägga fram förslag till

SfU 1983/84:24

riksdagen som tar bort de orättvisor som finns inom sjukpenningsystemet för
deltidsarbetande.

dels att utskottet under moment 6 bort hemställa

6. beträffande kompensationsnivån för deltidsarbetande

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1359 yrkande 2 b och
med anledning av motionerna 1983/84:777, 1983/84:2046 och
1983/84:2232 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

3. Slopande av fridagsregeln (mom. 7)

Karin Israelsson, Gunhild Bolander och Rune Backlund (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motion 1191” bort ha följande lydelse:

I reservation 3 till utskottets betänkande SfU 1982/83:17 framhölls att med
hänsyn till de orättvisa effekter som fridagsregeln medför för främst deltidsoch
skiftarbetande borde regeln tas bort. Utskottet vidhåller att detta bör
vara fallet även om förslaget i reservation 4 nedan om besparingar inom
sjukförsäkringen inte vinner riksdagens bifall. Möjligheten finns då att
finansiera kostnaderna för förslaget genom en sänkning av sjukpenningförsäkringens
kompensationsnivå i högre inkomstlägen. Utskottet biträder
sålunda yrkandet i motion 1191 om att regeringen bör lägga fram förslag till
riksdagen om borttagande av fridagsregeln inom sjukförsäkringssystemet.

dels att utskottet under moment 7 bort hemställa

7. beträffande slopande av fridagsregeln

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1191 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Karensdagar m. m. (mom. 9)

Karin Israelsson, Gunhild Bolander och Rune Backlund (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Riksdagens beslut våren 1982 om ändringar i sjukpenningförsäkringen
innebar bl. a. att spännvidden mellan det högsta och det lägsta sjukpenningbeloppet
minskade. Genom begränsningen av kompensationsgraden i de
högsta inkomstskikten fick beslutet en klar fördelningspolitisk profil. Vidare
kunde också fridagsregeln, som särskilt hårt drabbade deltids- och delårsanställda
och skiftarbetande, tas bort. Härigenom värnades en svag grupp.
Beslutet präglades också i övrigt av att det slog vakt om de hälsosvaga och
utsatta grupperna. Ur besparingssynpunkt innebar beslutet bl. a. att folkpensionssystemet
kan tryggas i ett längre perspektiv genom en omfördelning av

SfU 1983/84:24

avgiftsuttaget såvitt gäller sjukförsäkringsavgiften och folkpensionsavgiften.

Utskottet anser att riksdagen ånyo bör besluta om ändringar i
sjukförsäkringen fr. o. m. den 1 juli 1984 i enlighet med vad som anförts i
motionerna 2526 och 2091.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker bifall till besparingsförslaget i
motion 2222.

dels att utskottet under moment 9 bort hemställa

9. beträffande karensdagar m. m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2091 i motsvarande
del och 1983/84:2526 yrkande 2 antar följande i bilaga intagna
lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare.

5. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen och föräldraförsäkringen
(mom. 10)

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind, Gullan Lindblad och Siri Häggmark
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Socialministern har i propositionen framhållit nödvändigheten av att
begränsa kostnadsutvecklingen inom socialförsäkringens område men uttalat
att det måste ske med varsamhet. Utskottet delar denna uppfattning och
anser att förslaget i motion 2222 om besparingar inom sjukpenningförsäkringen
och föräldraförsäkringen inte har en alltför allvarlig innebörd för den
enskildes sociala standard samtidigt som det ger en väsentlig besparingseffekt.
Jämfört med förslagen i motionerna 2091 och 2526 om införande av
karensdagar ger förslaget i motion 2222 om en sänkning av ersättningsnivån
till 60% under högst tio dagar per år betydligt mildare effekter och den
fördelen att ingen genom oturlig fördelning på året av inträffad sjukdom blir
utan ersättning. Förslaget står inte heller i strid med internationella
åtaganden. Även förslaget om en sänkning av den allmänna ersättningsnivån
till 80 % innebär på grund av marginalskatteeffekten en måttlig förändring av
den enskildes försäkringsskydd.

Utskottet förordar således att de i motion 2222 föreslagna förändringarna i
sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen genomförs och avstyrker bifall till
besparingsförslagen i motionerna 2091 och 2526.

SfU 1983/84:24

dels att utskottet under moment 10 bort hemställa

10. beträffande sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen
och föräldraförsäkringen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2222 yrkande 1 antar
följande såsom Reservanternas förslag betecknade

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § och 4 kap. 4, 10 och 14 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse

Reservanternas förslag

3 kap.
4 §

Hel sjukpenning utgör för dag
nittio procent av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad
med trehundrasextiofem. Sjukpenningen
avrundas till närmaste
hela krontal. För försäkrad som
avses i 1 § andra stycket utgör hel
sjukpenning åtta kronor för dag.

Hel sjukpenning utgör per dag för
tio dagar under ett kalenderår sextio
procent och för övriga dagar åttio
procent av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad
med trehundrasextiofem. Sjukpenningen
avrundas till närmast hela
krontal. För försäkrad som avses i
1 § andra stycket utgör hel sjukpenning
åtta kronor per dag.

För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skall sjukpenningen
minskas med fyrtio kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens
belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmast
lägre hela krontal. Sjukpenningen vid sjukhusvård skall dock alltid utgå med
lägst åtta kronor.

4 kap.

4 §

Hel föräldrapenning enligt 2 §
utgår med trettiosju kronor om dagen
(garantinivå). Har föräldern under
minst tvåhundrasjuttio dagar i följd
före barnets födelse eller den beräknade
tidpunkten härför varit, eller
skulle föräldern, om försäkringskassan
haft kännedom om samtliga föreliggande
förhållanden, ha varit försäkrad
för en sjukpenning överstigande
nämnda belopp, utgår föräldrapenningen
med ett belopp som
motsvarar förälderns sjukpenning
enligt 3 kap. 4 §.

Hel föräldrapenning enligt 2 §
utgör åttio procent av den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten,
delad med trehundrasextiofem, och
avrundas till närmaste hela krontal.
Föräldrapenningen utgör dock alltid
lägst trettiosju kronor om dagen (garantinivå).
Föräldrapenning utgår
med belopp över garantinivån endast
om föräldern under minst tvåhundrasjuttio
dagar i följd före barnets
födelse eller den beräknade tidpunkten
för födelsen har haft en sjukpenninggrundande
inkomst som ger en
föräldrapenning överstigande denna
nivå. Detsamma gäller då föräldern
under denna tid skulle ha haft en

SfU 1983/84:24

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

sådan inkomst, om försäkringskassan
hade haft kännedom om samtliga
föreliggande förhållanden.

Om föräldrarna har barnet gemensamt i sin vård, utgår föräldrapenning
över garantinivån till fadern endast under förutsättning att även modern är
eller enligt vad förut sagts bort vara försäkrad för sjukpenning som överstiger
garantinivån. Undantag från vad nu sagts får medges när det visas att modern
till följd av sjukdom eller av andra särskilda skäl inte kan anses ha möjlighet
att vårda barnet.

10 §

Föräldrapenning enligt 8 § utgår
med belopp som motsvarar förälderns
sjukpenning enligt 3 kap. 4 §.
Bestämmelserna i 3 kap. 10 § fjärde
stycket och 15 § äga motsvarande
tillämpning på föräldrapenning enligt
8 §.

Föräldrapenning enligt 8 § utgår
med belopp som utgör åttio procent
av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med
trehundrasextiofem, och avrundas
till närmaste hela krontal. Bestämmelserna
i 3 kap. 10 § fjärde stycket
och 15 § äger motsvarande tillämpning
på föräldrapenning enligt 8 §.

14 §

Under sådan tid som anges i 13 § första stycket utgår särskild föräldrapenning
för dag, när

a)förälder inte förvärvsarbetar,
med ett belopp som motsvarar förälderns
sjukpenning enligt 3 kap. 4 §,
dock lägst trettiosju kronor (garantinivå).

a)förälder inte förvärvsarbetar,
med ett belopp som utgör åttio procent
av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med
trehundrasextiofem, och avrundas
till närmaste hela krontal, dock alltid
med lägst trettiosju kronor (garantinivå),

b) förälder förvärvsarbetar högst hälften av normal arbetstid, med ett
belopp som motsvarar hälften av det belopp som anges under a),

c) förälder förvärvsarbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid, med
ett belopp som motsvarar en fjärdedel av det belopp som anges under a).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

SfU 1983/84:24

6. Karenstid för egenföretagare (mom. 11)

Nils Carlshamre (m), Allan Åkerlind (m), Gullan Lindblad (m), Karin
Israelsson (c), Siri Häggmark (m), Gunhild Bolander (c) och Rune Backlund
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Riksdagen
avslog” och slutar med ”och 1585” bort ha följande lydelse:

Bestämmelsen om att den försäkrade skall ha god hälsa och inte ha fyllt 55
år för att kunna välja ett bättre sjukpenningskydd har bl. a. tillkommit för att
förhindra att en försäkrad så länge han är vid god hälsa väljer ett lågt
försäkringsskydd - varmed följer en reducerad sjukförsäkringsavgift - för att
vid försämrat hälsotillstånd välja ett heltäckande försäkringsskydd. Enligt
utskottets mening bör emellertid ett krav på god hälsa vid övergången till
kortare eller ingen karenstid vara tillräckligt för att nå detta syfte. Att
därutöver ha en åldersgräns på 55 år utgör enligt utskottets mening en
särbehandling av äldre företagare som inte kan anses motiverad. Utskottet
anser att riksdagen bör besluta om ett slopande av nämnda åldersgräns.
Ändringen bör komma även dem till godo som återkallar ett undantagande
från ATP och därmed blir anslutna till sjukpenningförsäkringen.

dels att utskottet under moment 11 bort hemställa

11. beträffande karenstid för egenföretagare

att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:1571,
1983/84:1585, 1983/84:1591 och 1983/84:2218, antar följande
såsom Reservanternas förslag betecknade

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

3 kap.

11 §

Om en försäkrad gör anmälan till den allmänna försäkringskassan skall i
fråga om sjukperioder, som börjar efter nästa månadsskifte, sjukpenning
som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete inte utgå för de första tre,
trettiotre eller nittiotre dagarna av varje sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet
inträffade inräknad (karenstid). I fråga om sådan sjukpenning tillämpas
inte 10 § första-tredje styckena. Vid beräkning av karenstid skall, om en
sjukperiod börjar inom tjugo dagar efter föregående sjukperiods slut, de
båda perioderna anses såsom en sjukperiod.

En försäkrad, som gjort anmälan En försäkrad, som gjort anmälan
enligt första stycket, får övergå till enligt första stycket, får övergå till
försäkring med kortare karenstid, försäkring med kortare karenstid,

Sfi 1983/84:24

Nuvarande lydelse

Reservanternas förslag

om han har god hälsa och ej fyllt
femtiofem år. En sådan ändring skall
gälla från och med den månad
närmast efter den, då framställningen
gjordes hos kassan, men får ej
tilllämpas vid sjukdom som inträffat
innan ändringen blivit gällande.

om han har god hälsa. En sådan
ändring skall gälla från och med den
månad närmast efter den, då framställningen
gjordes hos kassan, men
får ej tillämpas vid sjukdom som
inträffat innan ändringen blivit gällande.

I fråga om försäkring med karenstid skall vid tillämpning av 5 § andra
stycket första punkten den i sagda punkt angivna tiden trettio dagar ökas med
det antal dagar som svarar mot den valda karenstiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

7. Höjning av hemmamakesjukpenningen (mom. 15)

Karin Israelsson, Gunhild Bolander och Rune Backlund (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med
”Sjukpenningkommittén har” och på s. 13 slutar med ”och 2110” bort ha
följande lydelse:

Sjukpenningkommittén har nyligen gjort en översyn av hemmamakeförsäkringen
och den frivilliga sjukpenningförsäkringen. I betänkandet SOU
1983:43 har kommitténs majoritet föreslagit att den obligatoriska
försäkringen för hemmamakar skall upphöra och att frågan om dessa
försäkrades sjukpenningskydd skall lösas inom ramen för en frivillig
försäkring. Utskottet anser att det är ett steg i fel riktning att försämra
sjukförsäkringen för en redan missgynnad grupp. Kommittén borde i stället
följt uttalanden från riksdagen (se SfU 1978/79:18) där en ekonomisk
förbättring krävts. Enligt utskottets mening är det inte rimligt att
hemmamakesjukpenningens belopp varit oförändrat 8 kr. under tio år
medan samtidigt högsta sjukpenningbeloppet successivt ökat till följd av
anknytningen till basbeloppet. Utskottet anser därför att hemmamakesjukpenningens
belopp snarast bör räknas upp till samma nivå som
garantibeloppet inom föräldraförsäkringen, vilket f. n. är 37 kr. per dag.
Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motion 2110 i motsvarande del och
anser att riksdagen bör begära ett skyndsamt förslag från regeringen som
tillgodoser motionen. Härigenom tillgodoses även motionerna 1578 och
1188.

dels att utskottet under moment 15 bort hemställa

15. beträffande en höjning av hemmamakesjukpenningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:2110 yrkande
4, 1983/84:1578 och 1983/84:1188 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

SfU 1983/84:24

8. Höjning av sjukpenningen inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen
(mom. 16)

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind, Gullan Lindblad och Siri Häggmark
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med
”Sjukpenningkommittén har” och på s. 13 slutar med ”och 2110” bort ha
följande lydelse:

Sjukpenningkommittén har nyligen gjort en översyn av hemmamakeförsäkringen
och den frivilliga sjukpenningförsäkringen. I betänkandet SOU
1983:43 har kommitténs majoritet föreslagit att den obligatoriska
försäkringen för hemmamakar skall upphöra och att frågan om dessa
försäkrades sjukpenningskydd skall lösas inom ramen för en frivillig
försäkring. I en reservation till betänkandet har moderata samlingspartiets
representant framhållit att den obligatoriska hemmamakeförsäkringen bör
behållas men att en uppräkning av beloppet f. n. inte är möjlig av
statsfinansiella skäl. Utskottet delar denna bedömning och avstyrker bifall
till motionerna 1188, 1578 och 2110. Då det emellertid är angeläget att
snarast förstärka sjukpenningskyddet för hemmamakeförsäkrade bör detta
kunna ske genom en utbyggnad av den frivilliga sjukpenningförsäkringen så
att denna försäkring kompletterar hemmamakeförsäkringens belopp upp till
en nivå som motsvarar föräldraförsäkringens garantinivå, f. n. 37 kr. per dag.
Utskottet anser inte att det finns anledning avvakta beredningen av
sjukpenningkommitténs förslag beträffande sjukpenningskyddet för hemmamakar
utan riksdagen bör redan nu ta ställning till en förbättring av detta
skydd i enlighet med förslaget i motion 621 och ge regeringen till känna vad
som anförts i motionen om behovet av en snar revidering av bestämmelserna
inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen.

dels att utskottet under moment 16 bort hemställa

16. beträffande höjning av sjukpenningen inom den frivilliga
sjukpenningförsäkringen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:621 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Sjukförsäkringsavgiften och folkpensionsavgiften (mom. 18)

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind, Gullan Lindblad och Siri Häggmark
(alla m) anser under förutsättning av bifall till reservation 5 ovan

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”ingen åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan i reservation 5 tillstyrkt förslaget i motion 2222 om
besparingar inom sjuk- och föräldraförsäkringarna. Besparingarna bör

SfU 1983/84:24

tillföras statsbudgeten genom att sjukförsäkringsavgiften sänks med en
procentenhet och folkpensionsavgiften höjs i motsvarande mån.

dels att utskottet under moment 18 bort hemställa

18. beträffande sjukförsäkringsavgiften och folkpensionsavgiften
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2222 yrkande 2 antar
följande såsom Reservanternas förslag betecknade

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

2 kap.

1§

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år
betala

1. sjukförsäkringsavgift med 9,50 1. sjukförsäkringsavgift med 8,50

procent, procent,

2. folkpensionsavgift med 9,45 2. folkpensionsavgift med 10,45

procent, procent

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

7. arbetsmarknadsavgift med 1,30 procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0,155 procent,

9. vuxenutbildningsavgift med 0,25 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock betala endast
tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Särskilda yttranden

1. Nedre gräns för sjukpenninggrundande inkomst (mom. 4)

Karin Israelsson, Gunhild Bolander och Rune Backlund (alla c) anför:
Den i motion 1592 väckta frågan om en beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst för egenföretagare även för inkomster under 6 000 kr. har som
nämnts behandlats av sjukpenningkommittén i betänkandet SOU 1981:22.
Kommittén har ansett att administrativa skäl talar för att nuvarande
begränsningar vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bör
behållas. Vi kan ansluta oss till denna bedömning under förutsättning att man
på annat sätt söker nå en bättre överensstämmelse mellan förmåner och

SfU 1983/84:24

avgiftsuttag för egenföretagare med låga inkomster. Nuvarande ordning
innebär att sådana egenföretagare, främst kvinnor, som arbetar endast en
mindre del och inte kommer upp till en sjukpenninggrundande inkomst eller
får en låg sådan, drabbas hårt ekonomiskt av ett högt avgiftsuttag samtidigt
som de går miste om de förmåner de betalar för. Frågan om ett minskat
avgiftsuttag i dessa fall har också tagits upp i motion 1592 och kommer senare
att behandlas av utskottet. Vi kommer i det sammanhanget att verka för en
bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter när det gäller
egenföretagare med låga inkomster och har därför f. n. inget särskilt
yrkande.

2. Kompensationsnivån för deltidsarbetande (mom. 6)

Karin Israelsson, Gunhild Bolander och Rune Backlund (alla c) anför:

Bristerna i den sociala tryggheten vid sjukdom drabbar främst kvinnorna,
eftersom de i mycket större utsträckning än männen är deltidsarbetande. Det
är angeläget att frågan om en bättre kompensation från sjukpenningförsäkringen
för denna grupp förvärvsarbetande snarast får en lösning. Vi har i
reservation 3 som en åtgärd för att nå en bättre kompensation föreslagit ett
slopande av fridagsregeln eftersom denna i hög grad drabbar deltidsarbetande.
Detta förslag löser emellertid endast delvis problemen, och vi förutsätter
därför att regeringen snarast låter utreda frågan om deltids- och
delårsarbetandes ställning inom sjukförsäkringen i enlighet med riksdagens
uttalanden vid föregående riksmöte.

SfU 1983/84:24

Bilaga

I reservation 4 föreslagna lagändringar
1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4,9,10 och 11 §§, 4 kap. 4, 5,10 och 14 §§
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

3 kap.

4 §

Hel sjukpenning utgör per dag

a) för tid intill dess nittio dagar
förflutit efter den dag dä sjukdomsfallet
inträffade åttiosju procent av
den del av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten som inte
överstiger fem och en halv gänger
basbeloppet och sextio procent av
återstoden av sådan inkomst,

b) för tid därefter nittio procent av
den del av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten som inte
överstiger fem och en halv gånger
basbeloppet och sextio procent av
återstoden av sådan inkomst,

allt delat med trehundrasextiofem
och avrundat till närmaste hela krontal.
För en försäkrad som avses i 1 §
andra stycket utgör hel sjukpenning
åtta kronor per dag.

9 §

Försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning, om havandeskap har
satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst
hälften och hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete
enligt bestämmelserna i 12 § lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av
barn, m. m. Havandeskapspenning utgår för varje dag som nedsättningen
består, dock tidigast från och med den sextionde dagen och längst till och med
den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

Hel sjukpenning utgör för dag
nittio procent av den fastställda sjukl
enninggrundande inkomsten, delad
med trehundrasextiofem. Sjukpenningen
avrundas till närmaste hela
krontal. För försäkrad som avses i
1 § andra stycket utgör hel sjukpenning
åtta kronor för dag.

SfU 1983/84:24

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

Havandeskapspenning utgår med Havandeskapspenning utgår med
belopp som motsvarar kvinnans belopp som motsvarar kvinnans

sjukpenning enligt 4 §. sjukpenning enligt 4 § första stycket

a).

Kvinna som önskar erhålla havandeskapspenning skall göra ansökan
därom. Till ansökan skall fogas läkarintyg om kvinnans möjligheter att utföra
sina arbetsuppgifter. Allmän försäkringskassa får påfordra att kvinnans rätt
till havandeskapspenning styrkes genom utlåtande av hennes arbetsgivare.

I beslut om havandeskapspenning skall anges under vilken tid ersättning
kan utgå.

Vad i lag eller annan författning föreskrives om sjukpenning gäller i fråga
om havandeskapspenning. Havandeskapspenning utgår ej i den mån
kvinnan för samma tid uppbär sjukpenning.

10 §

För den dag då sjukdomsfallet
inträffade utgår sjukpenning endast
om den försäkrade på grund av
sjukdomen gått miste om dagpenning
från erkänd arbetslöshetskassa
eller kontant arbetsmarknadsstöd
enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd eller sjukperioden
börjar inom tjugu dagar efter
föregående sjukperiods slut.

Varar sjukperioden högst sex
dagar utöver den dag då sjukdomsfallet
inträffade, utgår sjukpenning
för dag då den försäkrade icke skulle
hava utfört förvärvsarbete i sin
huvudsakliga sysselsättning, endast i
den mån antalet dagar, den dag då
sjukdomsfallet inträffade oräknad,
överstiger tvä.

Utan hinder av andra stycket
utgår

a) sjukpenning för semesterdag;

b) sjukpenning till försäkrad som
vid sjukperiodens början äger uppbära
dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa
eller kontant arbetsmarknadsstöd
enligt lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd;

c) sjukpenning till försäkrad som
avses i 1 § andra stycket.

Sjukpenning må ej utgivas för tid
innan anmälan om sjukdomsfallet

Med den dag dä sjukdomsfallet
inträffade förstås den första dag i
sjukperioden då arbetsförmågan till
följd av sjukdomen varit nedsatt med
minst hälften.

Vad som sägs i första stycket gäller
även för de två första dagarna (karensdagar)
efter den dag då sjukdomsfallet
inträffade. Till en försäkrad
som gått miste om sjukpenning
under sammanlagt tio karensdagar
utgår dock sjukpenning även för
karensdagar vid sjukdomsfall som
inträffar under återstoden av ett år
räknat från den första av de tio
karensdagarna.

Sjukpenning får inte utges och
karensdagar inte tillgodoräknas för

SfU 1983/84:24

Nuvarande lydelse

gjorts hos den allmänna försäkringskassan
där ej hinder mött för sådan
anmälan eller eljest särskilda skäl
föranleda att sjukpenning bör utgå.

Såsom sjukperiod anses tid, varunder
försäkrad i oavbruten följd
lider av sjukdom som avses i 7 §.

Reservanternas förslag

tid innan anmälan om sjukdomsfallet
gjorts hos den allmänna försäkringskassan
i annat fall än då hinder
mött för anmälan eller eljest särskilda
skäl föranleder det.

Med sjukperiod anses den tid,
varunder den försäkrade i oavbruten
följd lider av sådan sjukdom som
avses i 7 §.

Om en försäkrad gör anmälan till
den allmänna försäkringskassan
skall i fråga om sjukperioder, som
börjar efter nästa månadsskifte,
sjukpenning som svarar mot inkomst
av annat förvärvsarbete inte utgå för
de första tre, trettiotre eller nittiotre
dagarna av varje sjukperiod, den
dag då sjukdomsfallet inträffade
inräknad (karenstid). I fråga om
sådan sjukpenning tillämpas inte
10 § första - tredje styckena. Vid
beräkning av karenstid skall, om en
sjukperiod börjar inom tjugu dagar
efter föregående sjukperiods slut, de
båda perioderna anses såsom en
sjukperiod.

En försäkrad, som gjort anmälan
enligt första stycket, får övergå till
försäkring med kortare karenstid eller
utan karenstid, om han har god
hälsa och ej har fyllt femtiofem år. En
sådan ändring skall gälla från och
med månaden närmast efter den, då
framställningen gjordes hos kassan,
men får ej tillämpas vid sjukdom
som inträffat innan ändringen blivit
gällande.

Om en försäkrad gör anmälan till
den allmänna försäkringskassan
skall i fråga om sjukperioder, som
börjar efter nästa månadsskifte,
sjukpenning som svarar mot inkomst
av annat förvärvsarbete inte utgå för
de första trettiotre eller nittiotre
dagarna av varje sjukperiod, den
dag då sjukdomsfallet inträffade
inräknad (karenstid). 1 fråga om
sådan sjukpenning tillämpas inte
10 § första - fjärde styckena. Vid
beräkning av karenstid skall, om en
sjukperiod börjar inom tjugu dagar
efter föregående sjukperiods slut, de
båda perioderna anses såsom en
sjukperiod.

En försäkrad, som gjort anmälan
enligt första stycket, får övergå till
försäkring med kortare karenstid,
om han har god hälsa. En sådan
ändring skall gälla från och med
månaden nämrast efter den, då
framställningen gjordes hos kassan,
men får ej tillämpas vid sjukdom
som inträffat innan ändringen blivit
gällande.

Sjukpenning får inte utgå för tid
innan anmälan om sjukdomsfallet
gjorts hos den allmänna försäkringskassan
i annat fall än då hinder mött
för anmälan eller eljest särskilda skäl
föranleder det.

SfU 1983/84:24

Nuvarande lydelse

Reservanternas förslag

Hel föräldrapenning enligt
utgår med trettiosju kronor om dagen
(garantinivå). Har föräldern under
minst tvåhundrasjuttio dagar i följd
före barnets födelse eller den beräknade
tidpunkten härför varit, eller
skulle föräldern, om försäkringskassan
haft kännedom om samtliga föreliggande
förhållanden, ha varit försäkrad
för en sjukpenning överstigande
nämnda belopp, utgår föräldrapenningen
med ett belopp som
motsvarar förälderns sjukpenning
enligt 3 kap. 4 §.

4 kap
4 §

2 §

Om föräldrarna har barnet gemensamt
i sin vård, utgår föräldrapenning
över garantinivån till fadern
endast under förutsättning att även
modern är eller enligt vad förut sagts
bort vara försäkrad för sjukpenning
som överstiger garantinivån. Undantag
från vad nu sagts får medges
när det visas att modern till följd av
sjukdom eller av andra särskilda skäl
inte kan anses ha möjlighet att vårda
barnet.

Hel föräldrapenning enligt 2 §
utgör nittio procent av den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten,
delad med trehundrasextiofem, och
avrundas till närmaste hela krontal.
Föräldrapenningen utgör dock alltid
lägst trettiosju kronor om dagen (garantinivå).
Föräldrapenning utgår
med belopp över garantinivån endast
om föräldern under minst tvåhundrasjuttio
dagar i följd före barnets
födelse eller den beräknade tidpunkten
för födelsen har haft en sjukpenninggrundande
inkomst som ger en
föräldrapenning överstigande denna
nivå. Detsamma gäller dä föräldern
under denna tid skulle ha haft en
sådan inkomst, om försäkringskassan
hade haft kännedom om samtliga
föreliggande förhållanden.

Om föräldrarna har barnet gemensamt
i sin vård, utgår föräldrapenning
över garantinivån till fadern
endast under förutsättning att även
modern skulle ha varit berättigad till
föräldrapenning som överstiger garantinivån.
Undantag från vad nu
sagts får medges när det visas att
modern till följd av sjukdom eller av
andra särskilda skäl inte kan anses
ha möjlighet att vårda barnet.

5 §

Som villkor för föräldrapenning enligt 2 § gäller att föräldern varit
inskriven hos allmän försäkringskassa under minst etthundraåttio dagar i
följd närmast före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för denna.
Föräldrapenning får utgå även om föräldern icke har varit inskriven hos
försäkringskassa enligt vad nu sagts men skulle ha varit inskriven om kassan
hade ägt kännedom om samtliga de förhållanden som förelegat.

Villkor om inskrivning hos försäk- Villkor om inskrivning hos försäkringskassa
eller försäkring för viss ringskassa eller viss sjukpenning -

sjukpenning enligt 4 § anses uppfyllt
om det har berott på åldersregeln i 1
kap. 4 § att villkoret ej har kunnat
uppfyllas.

grundande inkomst anses uppfyllt
om det har berott på åldersregeln i 1
kap. 4 § att villkoret inte har kunnat
uppfyllas.

Sfll 1983/84:24

Nuvarande lydelse

Reservanternas förslag

10 §

Föräldrapenning enligt 8 § utgår
med belopp som motsvarar förälderns
sjukpenning enligt 3 kap. 4 §
första stycket a). Bestämmelserna i 3
kap. 10 § fjärde stycket och 15 §
tillämpas även på föräldrapenning
enligt 8 §.

14 §

Under sådan tid som anges i 13 § första stycket utgår särskild föräldrapenning
för dag, när

a) förälder inte förvärvsarbetar,
med ett belopp som motsvarar förälderns
sjukpenning enligt 3 kap. 4 §,
dock lägst trettiosju kronor (garantinivå),

a) förälder inte förvärvsarbetar,
med ett belopp som utgör nittio
procent av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad
med trehundrasextiofem, och avrundas
till närmas{e hela krontal, dock
alltid med lägst trettiosju kronor
(garantinivå),

b) förälder förvärvsarbetar högst hälften av normal arbetstid, med ett
belopp som motsvarar hälften av det belopp som anges under a),

c) förälder förvärvsarbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid, med
ett belopp som motsvarar en fjärdedel av det belopp som anges under a).

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

2. För sjukdomsfall som har inträffat före ikraftträdandet gäller 3 kap. 10'
och 11 §§ i deras äldre lydelse. För den som vid ikraftträdandet uppbär
sjukpenning skall sjukpenningen beräknas enligt bestämmelserna i 3 kap. 4 §
första stycket b) så länge det pågående sjukfallet varar.

SfU 1983/84:24

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

3 §

Ersättningen för inkomstbortfall
åt den som omfattas av sjukförsäkring
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring utgår för dag räknat
med det högsta belopp som han vid
sjukdom är berättigad att uppbära i
sjukpenning och sjukpenningtillägg
på grund av försäkring enligt nämnda
lag eller med stöd därav meddelade
bestämmelser; dock att ersättning
åt den som åtnjuter annan
inkomst av förvärvsarbete än inkomst
av anställning alltid skall
bestämmas till det belopp för dag
räknat som skulle hava utgått till
honom, därest hela hans årsinkomst
av förvärvsarbete utgjort inkomst av
anställning.

I annat fall än i första stycket avses skall ersättningen åt tillfällig
smittbärare för inkomstbortfall med tillämpning av de i nämnda stycke
angivna grunderna utgå med det belopp för dag räknat som han skulle hava
ägt uppbära från allmän försäkringskassa, därest han varit sjukpenningförsäkrad
jämlikt 3 kap. lagen om allmän försäkring.

Den som ej fyllt sexton år må ej åtnjuta ersättning med mindre han visar att
han genom ingripandet går miste om arbetsinkomst.

Reservanternas förslag

Ersättningen för inkomstbortfall
åt den som omfattas av sjukförsäkring
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring utgår för dag med ett
belopp beräknat enligt 3 kap. 4 §
första stycket a) nämnda lag ökat
med sjukpenningtillägg på grund av
försäkring enligt nämnda lag eller
med stöd därav meddelade bestämmelser;
dock att ersättning åt den
som åtnjuter annan inkomst av förvärvsarbete
än inkomst av anställning
alltid skall bestämmas till det
belopp för dag räknat som skulle
hava utgått till honom, därest hela
hans årsinkomst av förvärvsarbete
utgjort inkomst av anställning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

minab/gotab 78395 Stockholm 1984