SfU 1983/84:21

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1983/84:21

om folkpensioner m. m. (prop. 1983/84:100)

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande de i proposition 1983/84:100,
bilaga 7 (socialdepartementet) under litt D. Försäkring vid sjukdom, handikapp
och ålderdom upptagna anslagen D 2—4.

Regeringens förslag under anslagen D 3. Bidrag till kommunala bostadstillägg
till folkpension och D 4. Vissa yrkesskadeersättningar m. m.
har inte föranlett några motionsyrkanden, och utskottet tillstyrker förslagen.

1 anslutning till anslaget D 2. Folkpensioner behandlar utskottet följande
motioner.

1983/84:2091 (fp) (delvis) och 1983/84:2526 (c) (yrk. l)om återgång till
de beräkningsgrunder för basbeloppet som gällde från år 1982,
1983/84:977 (vpk) om uppräkning av basbeloppet m. m.,

1983/84:537 (rn), 1983/84:1192 (c) och 1983/84:2224 (m) om generell
rätt till pensionstillskott vid undantagande från ATP,

1983/84:289 (m) (yrk. 1 c) om änkas rätt till pensionstillskott vid makes
undantagande från ATP,

1983/84:1189 (c) om reducering av pension vid förtida uttag,
1983/84:1609 (s) om sänkning av pensionsåldern,

1983/84:2508 (fp) om flexibilitet i pensionssystemet,

1983/84:2061 (vpk) och 1983/84:2490 (fp) om omfördelning av resurser
i syfte att minska förtidspensioneringens omfattning,

1983/84:771 (c) om socialbidrag som pensionsgrundande inkomst.
Utskottet förordar att motion 1983/84:289 yrkande 1 c (förslag om
änkas rätt till pensionstillskott när maken varit undantagen från ATP)
överlämnas till den aviserade utredningen inom pensionsområdet och
avstyrker bifall till övriga motioner. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till medelsanvisning till folkpensioner.

Reservation har lämnats av m och c såvitt gäller rätt till pensionstillskott
vid undantagande från ATP. Vidare har c lämnat reservation i fråga om
beräkningsgrunder för basbeloppet och vpk har lämnat reservationer i
fråga om uppräkning av basbeloppet, översyn av ATP-systemet och omfördelning
av resurser i syfte att minska förtidspensioneringens omfattning.

1 Riksdagen 1983/84. II sami. Nr 21

Rättelse: S. 2, rad 6 Tillkommer: 41 450 000 000 kr.

SfU 1983/84:21

Propositionen

FEMTE HUVUDTITELN

1. Folkpensioner. Regeringen har under punkt D 2. (s. 63 — 65) föreslagit
riksdagen att

till Folkpensioner för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av
41 450 000 000 kr.

Motioner

Motion väckt med anledning av skrivelse 1983/84:95

I motion 1983/84:289 av Göthe Knutson m. fl. (m) hemställs att riksdagen
bifaller förslagen i regeringens sedermera återkallade proposition
1983/84:73 om reformering av efterlevandepensioneringen m. m. i vad
avser

1 c) ändrade regler för inverkan på pensionstillskott till folkpension för
änka av den avlidne makens undantagande från ATP med det tillägget att
änkorna i fråga skall berättigas till pensionstillskott också till änkepension.
(Övriga yrkanden i motionen behandlas i betänkande SfU 1983/84:20.)

Motioner väckta under den allmänna motionstiden vid riksmötet 1983/84

I motion 1983/84:537 av Jens Eriksson (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av pensionsreglerna i lag om allmän försäkring
innebärande att alla svenska medborgare tillförsäkras samma rätt att
erhålla det minimibelopp som folkpension med pensionstillskott utgör.

1 motion 1983/84:771 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om en utbyggnad av ATP-systemet så att detta
även omfattar socialbidrag som pensionsgrundande inkomst.

I motion 1983/84:977 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utvärdering
och översyn av ATP-systemet bör ske för att ge alla pensionärer en
ekonomiskt mera likvärdig, tryggad ålderdom,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den s. k.
3-procentsregeln för justering av basbeloppet bör återinföras.

I motion 1983/84:1189 av Ivar Franzén (c) hemställs att riksdagen
beslutar att de pensionärer som före 1976 begärde förtida folkpension och
som följd därav i dag har reducerad folkpension och pensionstillskott
fr. o. m. den 1 juli 1984 skall få full pension samt att kostnaderna för detta
skall belasta socialdepartementets kostnadsanslag för folkpensioner och
pensionstillskott.

I motion 1983/84:1192 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar att samtliga pensionärer med låg eller ingen ATP tillerkänns
pensionstillskott.

I motion 1983/84:1609 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s) hemställs att

SfU 1983/84:21

riksdagen hemställer att regeringen låter utreda de samhällsekonomiska
och sysselsättningspolitiska effekterna av en sänkning av pensionsåldern
till 60 år.

I motion 1983/84:2061 (motivering i 1983/84:2060) av Lars Werner
m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som
innebär att medel överförs från socialförsäkringssystemet för att förbättra
möjligheterna till rehabilitering och skapa nya arbeten i syfte att nedbringa
förtidspensioneringens omfattning.

1 motion 1983/84:2091 (motivering i 1983/84:2088) av Jan-Erik Wikström
m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos regeringen
begär förslag om regelförändringar i fråga om beräkningen av basbeloppet
enligt vad som anförs i motionen. (Motion 1983/84:2091 i övrigt behandlas
i betänkande SfU 1983/84:24).

1 motion 1983/84:2224 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1983/84:100, bil. 7
beslutar att folkpensionärer som på grund av undantagande från ATP
endast uppbär folkpensionens grundbelopp fr. o. m. den 1 juli 1984 skall
ha rätt till pensionstillskott i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1983/84:100, bil. 7
beslutar att — under förutsättning av bifall till yrkande 1 ovan — för
budgetåret 1984/85 under anslaget D 2. Folkpensioner anvisa
41 550 000 000 kr., vilket är ett i förhållande till regeringens förslag
100 000 000 kr. högre anslag.

1 motion 1983/84:2490 (motivering i 1983/84:2489) av Ingemar Eliasson
m. fl. (fp) (yrk. 2) hemställs

2. att riksdagen beslutar att det skall vara möjligt för arbetsmarknadsmyndigheterna
att disponera sådana sjukförsäkringsmedel som reserverats
för förtidspensionering av handikappade.

I motion 1983/84:2508 (motivering i 1983/84:2507) av Jan-Erik Wikström
m. fl. (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförs om vikten av flexibilitet i pensionssystem.

I motion 1983/84:2526 (motivering i 1983/84:2524) av Thorbjörn Fälldin
m. fl. (c) (yrk. 1) hemställs

1. att riksdagen beslutar att med ändring av nuvarande regler basbeloppet
fastställs enligt det basbeloppsindex som gällde från år 1982.

Utskottet

Beräkningsgrunder för fastställande av basbeloppet m. m.

Enligt principbeslut vid föregående riksmöte (prop. 1982/83:55, SfU 13,
rskr 101) skall basbeloppet fr. o. m. år 1984 beräknas enligt de grunder som
gällde före den I januari 1981, dvs. med ledning av förändringar i konsumentprisindex.

1* Riksdagen 1983/84. 11 sami. Nr 21

SfU 1983/84:21

Genom beslut av riksdagen i december 1983 (prop. 1983/84:40, SfU 10,
rskr 85) antogs regeringens förslag till ny lydelse av 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL). Enligt nämnda lagrum utgör
basbeloppet 19 400 kr. multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger
förhållandet mellan det allmänna prisläget i november året före det som
basbeloppet avser och prisläget i november 1982, men med bortseende från
prisförändringar som intill utgången av år 1983 följer av devalveringen av
den svenska kronan i oktober 1982. Denna devalveringseffekt har beräknats
till 4 %.

Basbeloppet, som sedan den 1 januari 1982 fastställs årsvis, utgör för år
1984 20 300 kr.

De bestämmelser för beräkning av basbeloppet som gällde för åren 1981
och 1982 innebar att basbeloppet beräknades med utgångspunkt i nettoprisindex.
Således skulle förändringarna i det allmänna prisläget beräknas
med bortseende från indirekta skatter, tullar och avgifter medan tillägg
skulle göras för subventioner och dessutom skulle bortses från förändringar
i energipriser.

I motion 2091 av Jan-Erik Wikström m. fl. begärs, såvitt nu är i fråga,
förslag om att basbeloppet fr. o. m. den 1 januari 1985 åter skall beräknas
enligt basbeloppsindex. Även motionärerna i motion 2526 av Thorbjörn
Fälldin m. fl. vill att basbeloppet fr. o. m. år 1985 skall fastställas enligt det
basbeloppsindex som gällde för år 1982 och begär beslut av riksdagen i
frågan (yrk. 1). I motionen framhålls att en sådan åtgärd skulle medföra
besparingar, varigenom bättre förutsättningar skapas för att nå en omfördelning
inom pensionärsgruppen till förmån för de sämst ställda genom
uppräknade pensionstillskott.

Utskottet har tidigare (se SfU 1982/83:13, 18 och 1983/84:10) avstyrkt
motionsförslag om en återgång av beräkningsgrunderna för basbeloppet
till de bestämmelser som gällde för åren 1981 och 1982. Senast i betänkande
SfU 1983/84:10 framhöll utskottet att den i motionerna föreslagna
beräkningsmetoden på sikt skulle innebära allvarliga följder för kommande
ATP-pensionärers pensionsskydd eftersom skyddet successivt skulle
komma att urholkas. Främst berodde detta på att beräkningsgrunderna var
utformade så att prisförändringar som fortsättningsvis skulle beräknas
påverkade index med endast 90 %. Även om energipriserna inte ökade mer
än övriga priser skulle ändå en urholkning ske av basbeloppsindex som
redan efter fyra år uppgår till 4,5 %. Skulle energipriserna öka mer än
konsumentpriserna skulle detta föranleda en ännu snabbare urholkning av
pensionsskyddet. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin uppfattning i frågan och
avstyrker följaktligen bifall till motionerna 2091 i nu behandlad del och
2526 yrkande 1.

Motionärerna i motion 977 av Lars Werner m. fl. begär i yrkande 2 ett
tillkännagivande om att den regel som gällde före den 1 januari 1982 om

SfU 1983/84:21

uppräkning av basbeloppet så snart konsumentprisindex stigit med 3 %
bör återinföras.

En årsvis beräkning av basbeloppet infördes fr. o. m. år 1982 av besparingsskäl.
För att ge kompensation för den långsammare årliga utvecklingen
av pensionsförmånerna till handikappade och till pensionärer som
hade de lägsta pensionerna byggdes pensionstillskotten ut med 2 % av
basbeloppet fr. o. m. den 1 juli 1982. Handikappersättningens två högsta
nivåer höjdes samtidigt med 2 % och den lägsta nivån med 1 % av basbeloppet
(prop. 1981/82:100, bil. 8, SfU 1981/82:10, rskr 242). För år 1983
infördes därefter ett tilläggsbelopp om 300 kr. till basbeloppet för att
kompensera alla pensionärer för effekterna av den årsvisa basbeloppsberäkningen
(prop. 1982/83:55, SfU 1982/83:13, rskr 101). Tilläggsbeloppet
slopades emellertid fr. o. m. år 1984, varvid den större delen av tilläggsbeloppet
omvandlades till extra uppräkningar av folkpensionens grundnivå
(1 % av basbeloppet), pensionstillskotten till ålderspensionärer (1 % av
basbeloppet), pensionstillskotten till förtidspensionärer (4 % av basbeloppet)
och handikappersättningen (2 % av basbeloppet beträffande samtliga
nivåer). (Prop. 1983/84:40, SfU 1983/84:10, rskr 85.)

Med hänsyn till att såväl de pensionärer som har de lägsta pensionerna
som handikappade personer i enlighet med det ovan redovisade kompenserats
för att en årsvis basbeloppsberäkning införts och till de ökade
kostnader som skulle bli följden av en återgång till ett system med en
basbeloppsuppräkning så snart priserna stigit 3 % avstyrker utskottet bifall
till motion 977, yrkande 2.

Pensionstillskott vid undantagande frän A TP m. m.

Pensionärer utan ATP eller med låg ATP har utöver grundpension rätt
till pensionstillskott. Pensionstillskott utgår f. n. med 48 % av basbeloppet
för ålderspensionär och med 96 % av basbeloppet för folkpensionär med
hel förtidspension.

En försäkrad hade före den 1 januari 1982 möjlighet att anmäla undantagande
från ATP såvitt avsåg inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.
Ett sådant undantagande kan medföra att pensionstillskotten helt
eller delvis reduceras, eftersom vid bedömning av rätten till pensionstillskott
hänsyn skall tas till den ATP som skulle ha utgått om undantagande
inte hade skett. Reducering sker även beträffande ålders-, förtids- och
änkepension till änka efter den som haft undantagande från ATP.

Tre motioner tar upp frågan om en generell rätt till pensionstillskott vid
undantagande från ATP. Jens Eriksson begär i motion 537 en översyn av
pensionsreglerna i lagen om allmän försäkring i syfte att ge rätt til! pensionstillskott
oberoende av undantagande från ATP. I motionen framhålls
att de som haft undantagande från ATP framför allt är personer, som på
grund av låga inkomster och dålig lönsamhet tvingats stå utanför ATP -

SfU 1983/84:21

systemet. För att uppnå rättvisa bör även de erhålla pensionstillskott. I
motion 1192 av Rune Gustavsson m. fl. begärs att riksdagen beslutar att
samtliga pensionärer med låg eller ingen ATP tillerkänns pensionstillskott
fr. o. m. den 1 juli 1984. Även motionärerna i motion 2224 av Nils Carlshamre
m. fl. begär i yrkande 1 beslut av riksdagen om att alla som på grund
av undantagande från ATP endast uppbär grundpensionen från folkpensioneringen
fr. o. m. den 1 juli 1984 skall ha rätt till pensionstillskott.
Undantag bör enligt motionärerna göras endast för dem som den 1 juli
1982 hade ett gällande undantagande från ATP.

Utskottet har under en följd av år avstyrkt yrkanden om rätt till pensionstillskott
för personer som haft ett undantagande från ATP (se senast
SfU 1983/84:10). I sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1982/
83:18 redovisade utskottet pensionskommitténs överväganden av frågan i
samband med att kommittén lade fram förslag om att möjligheten att
anmäla undantag från ATP skulle slopas. Detta förslag har genomförts
fr. o. m. den 1 januari 1982 (prop. 1980/81:178, SfU 18, rskr 406). I likhet
med pensionskommittén avstod den dåvarande regeringen i nämnda proposition
från att lägga fram förslag om rätt till pensionstillskott vid undantagande.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare ståndpunkt i
frågan och avstyrker bifall till motionerna 537, 1192 och 2224 yrkande 1.

Såvitt gäller frågan om änkas rätt till pensionstillskott när maken haft ett
undantagande från ATP föreslog regeringen i proposition 1983/84:73 om
en reformering av efterlevandepensioneringen att reducering inte skulle
ske vid beräkning av pensionstillskott till ålders- eller förtidspension till
änka efter den som haft undantagande från ATP. Propositionen har emellertid
återkallats av regeringen i skrivelse 1983/84:95. I skrivelsen anförs
att frågan om en reformering av efterlevandepensioneringen kommer att
tas upp till behandling i en aviserad parlamentarisk utredning inom pensionsområdet.

I den med anledning av skrivelse 1983/84:95 väckta motionen 289 av
Göthe Knutson m. fl. begärs i yrkande 1 c att riksdagen beslutar om
ändrade regler för pensionstillskott till änkor när maken varit undantagen
från ATP i enlighet med förslaget i den återkallade propositionen dock
med tillägget att pensionstillskott skall utgå också till änkepension.

1 sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1983/84:18 behandlade
utskottet övriga motionsyrkanden, väckta med anledning av skrivelsen
1983/84:95. Utskottet ansåg därvid att vissa delförslag inte kunde bedömas
isolerade från propositionens förslag i övrigt utan att samtliga förslag
i propositionen borde bli föremål för fortsatta överväganden inom den nya
utredningen. Utskottet anser att även frågan om änkas rätt till pensionstillskott
när maken varit undantagen från ATP bör bedömas i samband med
övriga frågor om efterlevandepension inom den nya utredningen. Utskottet
föreslår därför att yrkande 1 c i motion 289 överlämnas till utredningen.

SfU 1983/84:21

Pensionsålder m. m.

Den allmänna pensionsåldern är 65 år, vilket innebär att ålderspension
utgår fr. o. m. den månad den försäkrade fyller 65 år. Före 1976 var
pensionsåldern 67 år.

Den försäkrade har möjlighet att begära förtida uttag av ålderspension
fr. o. m. 60 års ålder. Vid förtida uttag reduceras pensionen livsvarigt med
0,5 % för varje månad den uttagits före 65 års ålder.

Motion 1189 av Ivar Franzén tar upp frågan om pensionens storlek för
de folkpensionärer som före år 1976 begärde förtida uttag av ålderspension
vid 64 års ålder. Motionären framhåller — mot bakgrund av att
pensionsåldern fr. o. m. år 1976 sänktes till 65 år — att det inte är rimligt
att denna grupp pensionärer har en livsvarig reduktion av ålderspensionen.
Han begär därför att riksdagen beslutar att de pensionärer som före
år 1976 begärde förtida uttag fr. o. m. den 1 juli 1984 skall få full pension.

När pensionsålderskommittén i betänkandet (SOU 1974:15) Sänkt pensionålder
m. m. lade fram förslag om en sänkning av den allmänna pensionsåldern
till 65 år övervägdes frågan om en omräkning av sådana i
förtid uttagna och uppskjutna pensioner, som utgick vid tidpunkten för
pensionsålderssänkningen. Kommittén anförde:

Hela resonemanget om att de pensioner, som reducerats på grund av
förtida uttag, av rättviseskäl bör uppräknas bygger på tanken att dessa
pensioner bör ”nollställas” i förhållande till situationen efter det en generell
sänkning av pensionsåldern har skett. Härvid får man dock tänka på
hela den pensionärskader, som enligt tidigare regler pensionerats vid 67
års ålder. Samma rättviseskäl kan anföras för en kompensation åt dessa
pensionärer på grund av att de nytillkommande pensionärerna får oreducerad
pension redan vid 65 års ålder. Om man räknar om alla förtida och
uppskjutna uttag och sätter dem i relation till de nya bestämmelserna kan
detta sägas vara en ”orättvisa” mot dem som enligt de gamla bestämmelserna
uttagit sin pension vid 67 års ålder. Dessa får inte två år ”till skänks”
som de som uttagit pensionen i förtid eller uppskjutit sitt uttag.

Av det anförda framgår att rättviseskäl lika gärna kan åberopas mot en
uppräkning som för en sådan. Kommittén har kommit till den uppfattningen,
att omräkning av det bestånd av i förtid uttagna och uppskjutna
pensioner, som Finns vid tidpunkten för pensionsålderssänkningen, inte
bör ske.

Kommittén föreslog emellertid vissa undantagsbestämmelser för personer
som var födda under något av åren 1909— 1912 och som inte uppnått
67 års ålder före den 1 januari 1976. Minskningen av deras pensioner
föreslogs ske med inte högre belopp än som motsvarade det antal månader
varunder pensionen utgått före sistnämnda dag, till vilket antal skulle
läggas de månader med förtida uttag som därefter eventuellt återstod till
ingången av den månad varunder den försäkrade fyllde 65 år.

Efter förslag i proposition 1974:129 har riksdagen antagit övergångsbestämmelser
i enlighet med kommitténs förslag (SfU 1974:32 och rskr 332).

SfU 1983/84:21

Vidare bör dock nämnas att pensionärsålderskommittén i sitt betänkande
(SOU 1975:10) Rörlig pensionsålder föreslog en sänkning av reduktionsfaktorn
vid förtida uttag från 0,6 till 0,5 % per månad. Enligt kommitténs
uppfattning borde denna mera gynnsamma faktor även komma dem till
godo som före den 1 juli 1976 gjort förtida uttag av sin ålderspension. Detta
förslag blev också riksdagens beslut (prop. 1975:97, SfU 15 och rskr 222).

Enligt utskottets uppfattning har inget nytt tillkommit i denna fråga som
skulle föranleda riksdagen att frångå sin tidigare bedömning och besluta
om en retroaktiv ändring i de från år 1976 gällande övergångsbestämmelserna.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1189.

I motion 1609 av Sten-Ove Sundström m. fl. begärs en utredning om de
samhällsekonomiska och sysselsättningspolitiska effekterna av en sänkning
av pensionsåldern till 60 år. Enligt motionärerna bör önskemålen om
en sänkt frivillig pensionsålder till 60 år på sikt kunna förenas med kraven
på flera fasta arbetstillfällen för ungdomar och andra arbetslösa genom en
vidgad syn på arbetsliv och ekonomi. En ökning av samhällskostnaderna
vid en sänkt pensionsålder borde till viss del kunna begränsas genom att
samhällets kostnader för ungdomsarbetslösheten minskar. Mot denna
bakgrund är det enligt motionärerna angeläget att utreda hur en omfördelning
av samhällets kostnader för en sänkt pensionsålder skulle påverka
arbetsmarknaden och då främst ungdomsarbetslösheten.

Motionärerna i motion 2508 av Jan-Erik Wikström m. fl. framhåller att
det finns många individer som önskar en högre pensionsålder än f. n. lika
väl som det finns många människor med tunga och stressade arbeten som
önskar en lägre pensionsålder. Enligt motionärernas mening bör individen
själv inom en ganska vid ram få avgöra när han eller hon vill sluta sitt
yrkesarbete. Mot denna bakgrund anser motionärerna att det finns starka
skäl att se över de nu gällande reglerna för förtida uttag av pension. De
begär därför ett tillkännagivande om vad som anförts om vikten av flexibilitet
i pensionssystemet.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att frågor om rörlig pensionsålder
och äldre arbetstagares ställning på arbetsmarknaden har varit föremål för
utredningsarbete på skilda håll. Sålunda har äldrearbetskommittén avgivit
sitt slutbetänkande (SOU 1983:62) För gammal för arbete? Kommittén har
däri diskuterat önskvärdheten av att stärka de äldre arbetstagarnas ställning
på arbetsmarknaden. Vidare har riksförsäkringsverket nyligen avgivit
en rapport, Delpension och rörlig pensionsålder, en uppföljning och utvärdering.
I rapporten föreslår verket avslutningsvis en översyn av den
rörliga pensionsålderns framtida ställning med hänsyn till dess betydelse
för och samspel med förhållandena på arbetsmarknaden. Såväl äldrearbetskommitténs
betänkande som riksförsäkringsverkets rapport är föremål
för beredning inom regeringskansliet. I sammanhanget bör också
nämnas att delegationen (1979:09) för arbetstidsfrågor (DELFA) genom

SfU 1983/84:21

tilläggsdirektiv fått i uppgift att studera möjligheterna till mer flexibla
pensionslösningar. Utskottet, som har den bestämda uppfattningen att en
sänkning av den allmänna pensionsåldern inte bör göras av rent sysselsättningspolitiska
skäl, är mot bakgrund härav och av vad ovan anförts om
pågående berednings- och utredningsarbete inte berett att förorda en sådan
översyn som begärts i motion 1609.1 avvaktan på resultatet av nämnda
berednings- och utredningsarbete saknas det vidare enligt utskottets mening
skäl för riksdagen att göra något uttalande i enlighet med vad som
begärts i motion 2508. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionerna 1609 och 2508.

Förtidspension utgår enligt gällande bestämmelser till försäkrad som
fyllt 16 år för tid före den månad, då han fyller 65 år eller ålderspension
dessförinnan börjar utgå till honom, om hans arbetsförmåga på grund av
sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan
är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig.
Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan
den antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till folkpension
i form av sjukbidrag. Detta bidrag är begränsat till viss tid men i övrigt
gäller vad som är föreskrivet om förtidspension även sjukbidrag. Rätt till
förtidspension tillkommer också arbetslös försäkrad, som fyllt 60 år och
som till följd av arbetslöshet uppburit ersättning från erkänd arbetslöshetskassa
under den längsta tid sådan ersättning kan utgå eller uppburit
kontant arbetsmarknadsstöd under 450 dagar. Som ytterligare förutsättning
för rätt till förtidspension i dessa fall gäller att den försäkrades
möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han
tidigare utfört eller genom annat tillgängligt lämpligt arbete är nedsatt med
minst hälften och att nedsättningen kan anses varaktig.

Två motioner tar upp frågan om en omfördelning av medel i syfte att
minska förtidspensioneringens omfattning. Lars Werner m. fl. anför i motion
2061 att en anledning till det ständigt stigande antalet förtidspensionärer
är förhållandena på arbetsmarknaden. Människor förtidspensioneras
i dag främst därför att det saknas arbete åt dem. Mot denna bakgrund
bör enligt motionärerna medel överföras från socialförsäkringssystemet
till aktivt rehabiliterande insatser och åtgärder för att skapa nya arbetstillfällen
för att därigenom nedbringa förtidspensioneringens omfattning. De
begär förslag i enlighet med det anförda. Även motionärerna i motion 2490
av Ingemar Eliasson m. fl. anser att det bör vara möjligt att överföra
resurser från socialförsäkringen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder i
syfte att minska förtidspensioneringen av framför allt unga handikappade.
Motionärerna begär beslut av riksdagen om möjlighet för arbetsmarknadsnadsmyndigheterna
att disponera sådana ”sjukförsäkringsmedel som reserverats
för förtidspensionering av handikappade”.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det inte finns några medel som

SfU 1983/84:21

är särskilt avsatta för förtidspensionering. Kostnaderna för förtidspensionering
är helt beroende av den faktiska omfattningen härav. Enligt utskottets
mening är det givetvis viktigt att man så långt möjligt söker rehabilitera
de försäkrade för att därigenom undvika förtidspensioneringar. I detta
sammanhang vill utskottet peka på att socialministern har aviserat en
översyn av sjukförsäkringens ersättningsregler i syfte att ge försäkringen
en mera aktiv roll när det gäller förebyggande och rehabiliterande åtgärder.
Det bör vidare framhållas att handikappkommittén (A 1982:02) arbetar
bl. a. med frågan om ett rehabiliteringsstöd, som skall ge unga handikappade
arbete, praktik eller utbildning i stället för förtidspension. Med
hänsyn till det anförda anser utskottet inte att någon riksdagens åtgärd
med anledning av motionerna 2061 och 2490 är påkallad.

Övriga yrkanden om pensionsfrågor

1 motion 977 av Lars Werner m. fl. begärs i yrkande 1 en översyn av
ATP-systemet i syfte att ge alla pensionärer en ekonomiskt mera likvärdig
tryggad ålderdom. Enligt motionärerna missgynnar ATP-systemet låginkomsttagare
och deltidsanställda i förhållande till andra yrkesverksamma
grupper. Ett sätt att komma till rätta med problemen skulle enligt motionärerna
vara att sänka taket för pensionsgrundande inkomst.

Riksdagen har under en följd av år avslagit motioner med samma syfte
som den nu aktuella (se senast SfU 1983/84:10). Utskottet har därvid
erinrat om att pensionskommittén har haft i uppdrag att göra en allsidig
och förutsättningslös utredning av frågan och redovisat resultatet av uppdraget
i betänkandet (SOU 1977:46) Pensionsfrågor. Utskottet har delat
pensionskommitténs bedömning att det skulle vara förenat med stora
administrativa och materiella svårigheter att inom ATP-systemet skapa
särlösningar för vissa försäkrade eftersom systemet bygger på kollektivt
uppburna avgifter utan en individuell koppling mellan förmåner och
avgifter. Utskottet har också hänvisat till att under den senaste tioårsperioden
har, sett till disponibel inkomst, i realiteten en fortlöpande utjämning
skett såväl mellan folkpensionärer och ATP-pensionärer som mellan olika
ATP-pensionärer. Främst beror detta på utbyggnaden av pensionstillskotten,
de kommunala bostadstilläggen och de extra avdragen vid beskattningen.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin inställning i frågan och
avstyrker bifall till motion 977 yrkande 1.

Marianne Karlsson begär i motion 771 förslag om en utbyggnad av
ATP-systemet i syfte att även socialbidrag skall utgöra pensionsgrundande
inkomst.

Utskottet vill erinra om att rätt till tilläggspension grundas på inkomst
av förvärvsarbete. Som pensionsgrundande inkomst räknas också vissa
ersättningar, t. ex. sjukpenning, som utgår som kompensation för ett in -

SfU 1983/84:21

komstbortfall. Socialbidraget har liksom folkpensionsförmånerna karaktär
av ett ekonomiskt grundskydd. Bidraget utgår på olika grunder i skilda
situationer i förhållande till inte bara den enskildes utan även hans familjs
samlade ekonomiska stödbehov sedan hänsyn tagits till familjens inkomster,
förmögenhet och utgående sociala förmåner. Bidraget är sålunda inte
relaterat till något inkomstbortfall. Mot bakgrund härav kan utskottet inte
ställa sig bakom en sådan utvidgning av rätten till tilläggspension som
begärts i motion 771.

Medelsanvisningen

Regeringen har i propositionen föreslagit riksdagen att till Folkpensioner
för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 41 450 000 000 kr.

I motion 2224 av Nils Carlshamre m. fl. begärs i yrkande 2 att riksdagen
— under förutsättning av bifall till yrkande 1 om en generell rätt till
pensionstillskott vid undantagande från ATP — anvisar ett i förhållande
till regeringens förslag med 100 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag av
41 550 000 000 kr.

Utskottet, som ovan avstyrkt yrkande 1 i motion 2224, tillstyrker regeringens
förslag om medelsanvisning till folkpensioner.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande beräkningsgrunder för basbeloppet

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:2091 i motsvarande
del och 1983/84:2526 yrkande 1,

2. beträffande uppräkning av basbeloppet

att riksdagen avslår motion 1983/84:977 yrkande 2,

3. beträffande rätt till pensionstillskott vid undantagande från A TP
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:537, 1983/84:1192
och 1983/84:2224 yrkande 1, samt med anledning av motion
1983/84:289 yrkande 1 c som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om änkas rätt till pensionstillskott
när maken varit undantagen från ATP,

4. beträffande reducering av pension vid förtida uttag
att riksdagen avslår motion 1983/84:1189,

5. beträffande sänkning av pensionsåldern
att riksdagen avslår motion 1983/84:1609,

6. beträffande flexibilitet i pensionssystemet
att riksdagen avslår motion 1983/84:2508,

7. beträffande omfördelning av resurser i syfte att minska förtidspensioneringens
omfattning

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:2061 och 1983/
84:2490 yrkande 2,

SfU 1983/84:21

8. beträffande översyn av A TP-systemel

att riksdagen avslår motion 1983/84:977 yrkande 1,

9. beträffande socialbidrag som pensionsgrundande inkomst
att riksdagen avslår motion 1983/84:771,

10. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:100, bil. 7 litt.
D punkt D 2 och med avslag på motion 1983/84:2224 yrkande
2 till Folkpensioner för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag
av 41 450 000 000 kr.

2. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension. Utskottet tillstyrker
regeringens under punkt D 3 (s. 65 — 66) framlagda förslag och hemställer att

riksdagen till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension
för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av
720 000 000 kr.

3. Vissa yrkesskadeersättningar m. m. Utskottet tillstyrker regeringens under
punkt D 4 (s. 66—67) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m. m. för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 2 900 000 kr.

Stockholm den 10 april 1984

På socialförsäkringsutskottets vägnar
NILS CARLSHAMRE

Närvarande: Nils Carlshamre (m), Doris Håvik (s), Börje Nilsson (s),
Allan Åkerlind (m), Lars-Åke Larsson (s), Gullan Lindblad (m), FCarin
Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Siri Häggmark (m), Gunhild Bolander (c),
Margo Ingvardsson (vpk), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s),
Inger Hestvik (s) och Rune Backlund (c).

SfU 1983/84:21

Reservationer

1. Beräkningsgrunder för basbeloppet (mom. I)

Karin Israelsson, Gunhild Bolander och Rune Backlund (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse.

Efter förslag av den dåvarande trepartiregeringen beslutade riksdagen
(prop. 1980/81:20, SfU 14 och rskr 84) under våren 1981 om en förändring
av det index som låg till grund för basbeloppsberäkningen så att effekterna
av förändrade oljepriser och indirekta skatter ej skulle beaktas. Tanken var
att om man av energipolitiska skäl höjer oljeskatten, eller om man av
alkoholpolitiska skäl höjer spritskatten, så skall inte någon grupp kompenseras
om åtgärden skall ha full effekt. Såsom redovisats ovan har emellertid
detta beslut rivits upp efter förslag av den socialdemokratiska regeringen.

Enligt utskottets mening var den år 1981 beslutade förändringen av
beräkningsgrunderna för basbeloppet en riktig åtgärd. En återgång till
dessa beräkningsgrunder skulle medföra en besparing för statsbudgeten
med 600 milj. kr. per helår. Härigenom skapas också enligt utskottet bättre
förutsättningar för en omfördelning inom pensionärsgruppen till förmån
för de sämst ställda genom att en uppräkning av pensionstillskotten blir
möjlig. Regeringen bör därför framlägga förslag om ändrade beräkningsgrunder
för basbeloppet i enlighet med vad som föreslagits i motionerna
2091 och 2526 yrkande 1 i så god tid att förslaget kan träda i kraft den 1
januari 1985.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa

1. beträffande beräkningsgrunder för basbeloppet

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2091 i motsvarande
del och 1983/84:2526 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Uppräkning av basbeloppet (mom. 2)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse.

Utskottet delar den i motion 977 framförda uppfattningen att den tidigare
regeln om uppräkning av basbeloppet så snart konsumentprisindex
stigit 3 % bör återinföras. Därigenom uppnås enligt utskottet en bättre
följsamhet mellan basbeloppet och konsumentpriserna. Med det anförda
tillstyrker utskottet bifall till motion 977 yrkande 2.

SfU 1983/84:21

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa

2. beträffande uppräkning av basbeloppet

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:977 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Rätt till pensionstillskott vid undantagande från A TP (mom. 3)

Nils Carlshamre (m), Allan Åkerlind (m), Gullan Lindblad (m), Karin
Israelsson (c), Siri Häggmark (m), Gunhild Bolander (c) och Rune Backlund
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”2224 yrkande 1” bort ha följande lydelse.

Gällande bestämmelser om avräkning av pensionstillskott mot den ATP
som skulle ha utgått om undantagande inte skett kan få den konsekvensen
att en ålderspensionär som enda pension kan komma att uppbära grundbeloppet
inom folkpensioneringen. Enligt utskottets mening talar flera
omständigheter för att man inom pensionstillskottssystemets ram bör stödja
dem som inte kan uppbära den för andra försäkrade garanterade miniminivån,
som utgörs av grundpension jämte pensionstillskott. Sålunda
hade de som vid tilläggspensioneringens uppbyggnadsskede anmälde undantagande
från ATP inte möjlighet att förutse pensionstillskottens införande
år 1969 och vad som skulle bli följden av bestämmelserna härom.
Dessutom är det framför allt fråga om personer som på grund av låga
inkomster och dålig lönsamhet inte ansåg sig ha råd att betala de dyra
avgifterna till ATP. Vidare kan pensionstillskotten inte ses som en förmån
inom ATP-systemet utan får i princip anses vara en skattefinansierad
låginkomstutfyllnad och standardsäkring. Härtill kommer att de flesta
som uppbär pensionstillskott inte direkt har bidragit till finansieringen av
ATP. Taxeringsbestämmelserna har också medfört att företagare som har
begärt undantagande från ATP under sina aktiva år har betalt högre statsoch
kommunalskatt än den som med samma bruttoinkomst av jordbruk
eller rörelse har varit ansluten till ATP genom att ATP-avgiften hela tiden
har varit avdragsgill vid inkomsttaxeringen och därmed sänkt underlaget
för beräkning av skatten.

Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen bör besluta att alla
folkpensionärer som på grund av undantagande från ATP endast uppbär
folkpensionens grundbelopp fr. o. m. den 1 juli 1984 skall ha rätt till
pensionstillskott. Undantag bör enligt utskottets mening göras endast för
dem som den 1 juli 1982 hade ett gällande undantagande.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”1 sitt” och
slutar med ”till utredningen” bort ha följande lydelse.

Med hänsyn till vad utskottet ovan förordat om en generell rätt till
pensionstillskott vid undantagande från ATP får även frågan om änkas

SfU 1983/84:21

rätt till pensionstillskott när maken varit undantagen från ATP sin lösning.
Enligt utskottets mening blir således yrkande 1 c i motion 289 härigenom
tillgodosett.

dels att utskottet under moment 3 bort hemställa

3. beträffande rätt till pensionstillskott vid undantagande från A TP
att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:1192 och
1983/84:2224 yrkande 1 och med anledning av motionerna
1983/84:289 yrkande 1 eoch 1983/84:537 antar följande såsom
Reservanternas förslag betecknade

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:694) om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen
(1981:694) om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1982. Har undantagande
från försäkringen för tilläggspension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring gällt för försäkrad
skall vid beräkning av pensionstillskott
enligt 3 § hänsyn tagas till den
tilläggspension som skulle ha utgått
om undantagande ej ägt rum.

Reservanternas förslag

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1982. Har undantagande
från försäkringen för tilläggspension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring gällt för försäkrad
skall vid beräkning enligt 3 § av
pensionstillskott till försäkrad som
den 1 juli 1982 hade ett gällande
undantagande hänsyn tagas till den
tilläggspension som skulle ha utgått
om undantagande ej ägt rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Aldre bestämmelser gäller fortfarande
i fråga om pensionstillskott för tid före ikraftträdandet.

4. Omfördelning av resurser i syfte att minska förtidspensioneringens
omfattning (mom. 7)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 10 med ”är påkallad” bort ha följande lydelse.

Enligt utskottets mening är det en viktig uppgift att förbättra handikappades
möjligheter att få arbete. Antalet förtidspensionärer stiger ständigt,

SfU 1983/84:21

och det är en utveckling som måste brytas. Såsom framhållits i motion 2060
är en anledning till det stigande antalet förtidspensionärer förhållandena
på arbetsmarknaden med allt hårdare konkurrens och utslagning. Människor
förtidspensioneras i dag främst därför att det saknas arbete åt dem och
endast i mindre utsträckning därför att de är sjuka och svårt handikappade.
Detta är enligt utskottets mening inte acceptabelt. Människors rätt till
ett meningsfullt arbete är så betydelsefull att samhällets insatser i väsentligt
högre grad borde inriktas på att skapa nya arbetstillfällen och inte på att
förtidspensionera dem som vill och kan arbeta. Utskottet anser att genom
en långsiktig överföring av medel från socialförsäkringssystemet kan möjligheterna
förbättras för såväl aktivt rehabiliterande insatser som för åtgärder
att skapa nya arbetstillfällen. En omfördelning av resurserna är således
enligt utskottets uppfattning påkallad för att förtidspensioneringens omfattning
skall kunna minska. Regeringen bör därför framlägga förslag i
enlighet med det anförda.

dels att utskottet under moment 7 bort hemställa

7. beträffande omfördelning av resurser i syfte att minska förtidspensioneringens
omfattning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2061 och med anledning
av motion 1983/84:2490 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Översyn av A TP-systemet (mom. 8)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse.

Genom att ATP-rätten är knuten till inkomsten under de 15 bästa åren
bevaras de klasskillnader som finns i arbetslivet även mellan pensionärerna.
Också i förhållande till premieinbetalningen är ATP-systemet orättvist.
För full ATP-rätt är det tillräckligt med 30 års intjänandetid. ATP-avgift
erläggs däremot för alla yrkesverksamma år. Genom att låginkomsttagare
i allmänhet har en längre yrkesverksam tid än höginkomsttagare, som i
stället i regel har en längre utbildningstid, får de förra bidra med avgifter
under en förhållandevis längre tid. Lågavlönade och deltidsarbetande
missgynnas också av att ett basbelopp räknas av från inkomsten. Inflationen
har vidare medfört att allt högre inkomster grundar rätt till ATP
samtidigt som pensionsrätten vid låga inkomster successivt urholkas. Sålunda
har taket för beräkningsunderlag höjts från 45 000 kr. år 1970 till
145 500 kr. år 1983. Inflationen bidrar också till att skillnaderna successivt
ökar mellan redan utgående pensionsbelopp. Ur fördelningspolitisk synpunkt
anser utskottet att det är angeläget att en översyn snabbt görs av hela
ATP-systemet så att man åstadkommer en förändring av pensionsberäk -

SfU 1983/84:21

ningen och en fördelning som inte drabbar de sämst ställda. Därvid bör en
ny konstruktion av ATP-rätten övervägas, t. ex. att sänka taket för beräkningsunderlaget
eller på annat sätt anpassa pensionen till inflationen.

dels att utskottet under moment 8 bort hemställa

8. beträffande översyn av ATP-systemet

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:977 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Medelsanvisningen (mom. 10)

Nils Carlshamre (m), Allan Åkerlind (m), Gullan Lindblad (m), Karin
Israelsson (c), Siri Häggmark (m), Gunhild Bolander (c) och Rune Backlund
(c) anser under förutsättning av bifall till reservation 3

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
som” och slutar med ”till folkpensioner” bort ha följande lydelse.

Utskottet, som ovan tillstyrkt förslaget om rätt till pensionstillskott vid
undantagande från ATP, tillstyrker följaktligen motionens förslag om
finansiering härav genom att till Folkpensioner anvisa ett i förhållande till
regeringens förslag med 100 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag om
41 550 000 000 kr.

dels att utskottet under moment 10 bort hemställa

10. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2224 yrkande 2
och med anledning av proposition 1983/84:100, bil. 7 litt. D
punkt D 2 till Folkpensioner för budgetåret 1984/85 anvisar ett
förslagsanslag av 41 550 000 000 kr.