SfU 1983/84:10

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1983/84:10

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40,
bil. 3)
Propositionen

1 proposition 1983/84:40 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.,
bilaga 3, har regeringen (socialdepartementet)
dels föreslagit riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

3. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension,

4. lag om upphävande av lagen (1982:1232) om tilläggsbelopp till basbeloppet
vid beräkning av pensionsförmåner m. m.,

5. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader
m. m.,

dels berett riksdagen tillfälle ta del av vad som i propositionen anförts
om övriga kostnadsbesparande åtgärder avseende den allmänna försäkringen.

Lagförslagen redovisas i bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1 motion 1983/84:84 av Gullan Lindblad (m) och Allan Åkerlind (m)
hemställs

1. att riksdagen beslutar att rätt till sjukpenning vid utlandsvistelse för
personer inskrivna i svensk försäkringskassa — utöver propositionens
förslag - skall föreligga för dem som utför arbete för missionens räkning
eller för organisations eller annan svensk juridisk persons räkning oavsett
formellt arbetsgivarförhållande på verksamhetsplatsen,

2. att riksdagen beslutar att rätt till sjukpenning vid utlandsvistelse för
personer inskrivna i svensk försäkringskassa — utöver propositionens
förslag - skall föreligga för konsulter och andra som är verksamma i
egenskap av uppdragstagare eller egna företagare.

I motion 1983/84:86 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) hemställs

5. att riksdagen antar följande förslag till ny lydelse av I kap. 6 § lagen
(1962: 381) om allmän försäkring.

1 Riksdagen 1983/84. II sami. Nr 10

SfU 1983/84:10

Nuvarande lydelse

Motionärernas förslag

1 kap.
6 §

Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna
lag, göras med anknytning till ett basbelopp.

Basbeloppet fastställs av regeringen
för varje år och utgör 15400
kronor multiplicerat med det tal
(jämförelsetal) som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i
november året före det som basbeloppet
avser och prisläget i november
1980. Därvid skall i enlighet
med föreskrifter som meddelas av
regeringen för tid efter oktober 1980
förändringarna i det allmänna prisläget
beräknas med bortseende från
indirekta skatter, tullar, avgifter
och ändringar i energipriser samt
med tillägg för subventioner. Basbeloppet
avrundas till närmaste
hundratal kronor.

Basbeloppet fastställs av regeringen
för varje år och utgör 20300
kronor multiplicerat med det tal
(jämförelsetal) som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i
november året före det som basbeloppet
avser och prisläget i november
1983. Därvid skall i enlighet
med föreskrifter som meddelas av
regeringen förändringarna i det allmänna
prisläget beräknas med bortseende
från indirekta skatter, tullar,
avgifter och ändringar i energipriser
samt med tillägg för subventioner.
Basbeloppet avrundas till
närmaste hundratal kronor.

6. att riksdagen beslutar om förändring av avgifter vid läkemedelsinköp
i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjda avgifter inom den offentliga vården,

8. att riksdagen beslutar om förbättrat högkostnadsskydd i enlighet med
vad som anförts i motionen.

I motion 1983/84:96 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs att riksdagen
vid behandlingen av propositionen beslutar att

1. folkpensionärer som på grund av undantagande från ATP endast
uppbär folkpensionens grundbelopp fr. o. m. den 1 juli 1984 skall ha rätt till
pensionstillskott i enlighet med vad i motionen anförts,

3. anta följande förslag till lydelse av 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring:

Inom den ett basbelopp.

Basbeloppet fastställs av regeringen för vaije år och utgör 20300 kronor
multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i november året före det som basbeloppet avser och
prisläget i november 1983. Därvid skall i enlighet med föreskrifter som
meddelas av regeringen förändringarna i det allmänna prisläget beräknas
med bortseende från indirekta skatter, tullar, avgifter och ändringar i
energipriser samt med tillägg för subventioner. Basbeloppet avrundas till
närmaste hundratal kronor.,

5. anta följande förslag till lydelse av 3 § lagen (1981:49) om begränsning
av läkemedelskostnader m. m.:

SfU 1983/84:10

I andra fall än sorn avses i 2 § skall det fastställda priset för samtidigt på
grund av sjukdom förskrivna och inköpta läkemedel sättas ned med hälften
av det belopp som överstiger 30 kronor och hela det belopp som överstiger
70 kronor. Om en förskrivning är avsedd att expedieras mer än en gång,
gäller nedsättningen köpesumman vid varje avsett expeditionstillfälle. Vid
beräkning av prisnedsättningen beaktas inte den avgift som kan ha uttagits
för expedition av telefonförskrivna läkemedel.

Bestämmelserna i till barn.

Från prisnedsättning första stycket.,

6. som sin mening ge regeringen till känna att patientavgifterna för
sjukvårdande behandling och läkarvård i öppen sjukvård bör höjas med 5
respektive 10 kronor i såväl offentlig som enskild vård den 1 januari 1984,

7. försäkringsersättning till offentlig sjukvårdshuvudman eller enskild
vårdgivare som inte tillämpar rekommenderad patientavgift i den öppna
sjukvården ej skall utbetalas.

I motion 1983/84: 100 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) hemställs

3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar anta i motionen
redovisat förslag på pensioneringens område innebärande

a) återgång till beräkning av pension med utgångspunkt från basbeloppsindex
som gällde 1982,

b) en uppräkning av pensionstillskotten med 2 procentenheter till 49%
av basbeloppet och till 96% för förtidspensionärer,

c) att alla pensionärer med låg eller ingen ATP skall ha rätt till pensionstillskott,

4. att riksdagen beslutar införa i motionen redovisat förslag om ökad
självrisk i sjukförsäkringssystemet,

5. att riksdagen beslutar sänka sjukförsäkringsavgiften med 5 procentenheter
till 4,5% för medellönen för 15 anställda i alla företag som nu
självständigt är avgiftsskyldiga,

6. att riksdagen beslutar införa vårdnadsersättning för små barn upp till
18 månader i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts beträffande sjukvårds- och läkemedelsavgifterna.

I motion 1983/84:102 av Margit Gennser (m) hemställs

1. att pensionsbeloppen inom den allmänna försäkringen skall fastställas
med hjälp av en kedja likvärdigt beräknade basbelopp, varvid pensionsnivån
skall redovisas som en andel av såväl det sålunda giltiga som det
ursprungliga basbeloppet på de försäkrades pensionsavier,

2. att fördelningspolitiskt eller på annat sätt motiverade transfereringar
ej får ske mellan å ena sidan dem som uppbär ATP och å den andra sidan
de ATP-lösa.

SfU 1983/84:10

I motion 1983/84: 144 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen med avslag på proposition 1983/84:40 i denna del beslutar
att vid beräkning av basbeloppet skall full uppräkning ske utan att
devalveringseffekten undantas och antar följande som motionärernas förslag
betecknade lydelse av 1 kap. 6 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Regeringens förslag

1 kap.
6 §

Inom den

Basbeloppet fastställs av regeringen
för varje år och utgör 19400
kronor multiplicerat med det tal
(jämförelsetal) som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i
november året före det som basbeloppet
avser och prisläget i november
1982. Därvid skall bortses från
de prisförändringar som intill utgången
av år 1983 följer av devalveringen
av den svenska kronan i
oktober 1982. Basbeloppet avrundas
till närmaste hundratal kronor.

Motionärernas förslag

ett basbelopp.

2. att riksdagen uttalar att den så kallade 3-procentsregeln för justering
av basbeloppet bör återinföras,

3. att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84: 40 vad avser förslag
till ändring av lagen om allmän försäkring (1962: 381) 3 kap. 15 §,

4. att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:40 vad avser förslag
till Lag om ändring i lagen (1981: 49) om begränsning av läkemedelskostnader,
m. m.,

5. att riksdagen uttalar att någon höjning av patientavgifterna inom den
offentliga sjukvården ej bör ske,

6. att riksdagen uttalar att någon neddragning av försäkringens ersättning
till landstingen för barn- och ungdomstandvård ej bör ske.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden vid riksmötet 1982/83

1 motion 1982/83:169 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
som sin mening uttalar att en utvärdering och översyn av ATP-systemet
bör ske med inriktning att ge alla pensionärer en mera likvärdig ekonomiskt
tryggad ålderdom.

I motion 1982/83: 562 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

SfU 1983/84:10

motionen anförs om nödvändigheten att skyndsamt utreda finansieringsformerna
för den allmänna pensioneringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om en skyndsam översyn av sjukförsäkringssystemet för
att undersöka möjligheten att individualisera avgiftsbetalningen i relation
till önskat slag av ”förmåner”.

I motion 1982/83:920 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär skyndsam utredning om vilka åtgärder som måste
vidtas för att anpassa ATP-pensionen till löneutvecklingen.

I motion 1982/83: 1256 av Hugo Bergdahl (fp) och Hans Petersson i
Röstånga (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att ATP-rätten skall utvidgas till att gälla alla som vårdar sjuka,
gamla eller handikappade som är i ständigt behov av vård och omsorg.

1 motion 1982/83:1267 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en parlamentarisk utredning med uppgift att
göra en översyn av ATP-systemet.

I motion 1982/83:1278 av Göran Persson (s) och Marita Bengtsson (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ersättning för förlorad arbetsförtjänst vid olycksfall.

I motion 1982/83:1814 av Lennart Nilsson m.fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående en översyn av lagen om pensionsgrundande inkomst.

1 motion 1982/83:2142 (motivering i motion 1982/83:2140) av Thorbjörn
Fälldin m.fl. (c) hemställs

4. att riksdagen beslutar begära att regeringen tillsätter en parlamentarisk
utredning med uppgift att göra en översyn av ATP-systemet.

Utskottet

Utskottet behandlar nedan de i proposition 1983/84:40 bilaga 3 (socialdepartementet)
redovisade förslagen till åtgärder inom den allmänna pensioneringens
och sjukförsäkringens område samt motionsyrkanden i anslutning
härtill. Vidare behandlar utskottet åtta motioner som väckts under
den allmänna motionstiden vid riksmötet 1982/83 och som främst tar upp
frågor som har samband med ATP-systemets utformning.

SfU 1983/84:10

Åtgärder inom den allmänna pensioneringens område

Grunderna för beräkning av basbeloppet och omvandling av det särskilda
tilläggsbeloppet

Basbeloppet inom den allmänna försäkringen fastställs av regeringen för
vaije år och utgör enligt nu gällande lydelse av 1 kap. 6 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring (AFL) 15400 kr. multiplicerat med det tal (jämförelsetal)
som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i november året
före det som basbeloppet avser och prisläget i juni 1980. Förändringarna i
det allmänna prisläget skall i enlighet med föreskrifter som meddelats av
regeringen för tid efter oktober 1980 beräknas med bortseende från indirekta
skatter, tullar och avgifter medan tillägg skall göras för subventioner.
Dessutom skall vid beräkningen av jämförelsetalet också bortses från
direkt inverkan på prisläget genom ändrade energipriser. Basbeloppet
beräknas således med utgångspunkt i förändringar i nettoprisindex, varvid
dock som nämnts skall bortses från förändringar i energipriserna.

Basbeloppet för år 1983 utgör 19400 kr.

Enligt principbeslut vid föregående riksmöte (prop. 1982/83:55, SfU 13,
rskr 101) skall basbeloppet fr. o. m. år 1984 beräknas enligt de grunder som
gällde före den 1 januari 1981, dvs. med ledning av förändringar i konsumentprisindex.
I proposition 1982/83:55 förutskickades därvid att departementschefen
senare under riksmötet skulle återkomma till frågan om på
vilket sätt effekterna av 1982 års devalvering skall neutraliseras fr. o. m. år
1984.

För att kompensera pensionärerna för att basbeloppet räknas upp årsvis
fr. o. m. år 1982 föreslogs också i den förenämnda propositionen 1982/
83:55 att en särskild lag om tilläggsbelopp till basbeloppet skulle träda i
kraft fr. o. m. den 1 januari 1983. Enligt lagen skulle ett tilläggsbelopp till
basbeloppet om 300 kr. beräknas för pensionsförmåner enligt lagen om
allmän försäkring ävensom vissa förmåner enligt andra författningar. Förslaget
bifölls av riksdagen. De nämnda pensionsförmånerna har följaktligen
för innevarande år beräknats med utgångspunkt i ett basbelopp om
tillhopa 19700 kr.

I den nu förevarande propositionen läggs fram förslag till ändrad lydelse
av 1 kap. 6 § AFL av innebörd att basbeloppet fr. o. m. år 1984 skall
beräknas med ledning av förändringar i konsumentprisindex men med
bortseende från prisförändringar som intill utgången av år 1983 följer av
devalveringen av den svenska kronan i oktober 1982. Enligt propositionen
bör denna devalveringseffekt på prisutvecklingen beräknas till 4%.

I propositionen föreslås vidare att något särskilt tillägg till basbeloppet
inte längre skall utgå och att lagen (1982:1232) om tilläggsbelopp till
basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m.m. skall upphävas. I
stället föreslås en uppräkning av folkpensionens grundnivå, pensionstillskotten
och handikappersättningen fr. o. m. den 1 januari 1984. Folkpen -

SfU 1983/84:10

sionens grundnivå föreslås höjd från 95 till 96% av basbeloppet för en
ensam ålders-, förtids- eller änkepensionär och från 77,5 till 78,5% av
basbeloppet för var och en av två pensionsberättigade makar. Pensionstillskottet
för ålderspensionärer och änkor föreslås höjt från 47 till 48% av
basbeloppet och för förtidspensionärer från 92 till 96% av basbeloppet.
Handikappersättningen som f. n. utgår med 32, 48 eller 63% av basbeloppet
beroende på den försäkrades hjälpbehov och merutgifter på grund av
handikapp föreslås höjd till resp. 34, 50 eller 65% av basbeloppet. En
motsvarande ändring föreslås också beträffande den del av vårdbidraget
för vård av sjukt eller handikappat barn som utgör ersättning för merkostnader.

I propositionen anförs beträffande de nämnda förändringarna av pensionsförmånerna
att mot bakgrund av de olika åtgärder som regeringen
aviserat för att begränsa prisutvecklingen fr. o. m. år 1984 till högst 4% per
år är det motiverat med en justering av storleken på tilläggsbeloppet så att
det motsvarar kompensationsbehovet vid en inflation på 4% under året.
Tilläggsbeloppet skulle vid en sådan beräkning bli 200 kr. Det är emellertid,
framhåller departementschefen, angeläget att tillgängliga samhällsresurser
fördelas på ett sådant sätt att man värnar om de svagaste grupperna.
Mot bakgrund av att personer med pensionsförmåner utöver folkpension
och pensionstillskott får del av skattesänkningarna under åren 1983 och
1984 talar enligt hans mening mycket för en omfördelning av det samhällsekonomiska
utrymme som tilläggsbeloppet 200 kr. representerar. Kostnaderna
för de föreslagna förmånshöjningarna motsvarar i huvudsak kostnaderna
inom den allmänna försäkringen för ett tilläggsbelopp om 200 kr.
sedan hänsyn tagits till skatteeffekterna.

Förslaget om ändrade beräkningsgrunder för basbeloppet och omvandling
av tilläggsbeloppet behandlas i ett flertal motioner.

Nils Carlshamre m.fl. anför i motion 96 att motionärerna tar avstånd
från regeringens förslag att i lagtext skriva in klausuler om avdrag för
devalveringseffekter vid beräkningen av basbeloppet. Motionärerna lägger
för sin del fram ett förslag till ny lydelse av 1 kap. 6 § AFL av innebörd att
basbeloppet bestäms till 20300 kr. för år 1984, vilket skall motsvara den av
regeringen föreslagna pensionsnivån. Den fortsatta uppräkningen av basbeloppet
skall emellertid enligt lagförslaget ske enligt den metod som gällt
sedan den 1 januari 1981, dvs. på grundval av förändringar i nettoprisindex
med bortseende från förändringar i energipriser. Samma lagförslag läggs
fram i motion 86 av Jan-Erik Wikström m.fl. Thorbjörn Fälldin m.fl.
motsätter sig i motion 100 att de nuvarande beräkningsgrunderna för
basbeloppet ändras och anser att basbeloppet också för år 1984 och fortsättningsvis
skall beräknas på grundval av förändringar i nettoprisindex
med bortseende från förändringar i energipriser. Lars Werner m.fl. kritiserar
i motion 144 förslaget om att devalveringens effekter på prishöjningarna
fram till utgången av år 1983 skall avräknas vid beräkningen av

SfU 1983/84:10

basbeloppet. Motionärerna lägger fram förslag till ändring av 1 kap. 6 §
AFL av i övriga delar samma innebörd som propositionens förslag, dvs. att
basbeloppet för år 1984 och fortsättningsvis beräknas med ledning av
förändringar i konsumentprisindex. Motionärerna begär också ett uttalande
från riksdagen om att nytt basbelopp, i enlighet med vad som gällde före
den 1 januari 1982, skall beräknas så snart konsumentprisindex ändrats
3%.

Det i propositionen framlagda förslaget om ändring av beräkningsgrunderna
för basbeloppet ligger i linje med det principbeslut som riksdagen
fattade föregående höst. Redan vid fjolårets riksdagsbeslut stod det klart
att en avräkning till följd av devalveringens prishöjande effeketer skulle
ske vad gällde pensionsförmånerna för år 1984. Sedan denna avräkning
gjorts sker genom förslaget en återgång till de tidigare gällande principerna
för värdesäkring av pensionerna. Utskottet har ingen erinran mot den
metod eller den procentsats som föreslås för avräkningen. Mot bakgrund
av den kritik som bl. a. motionsledes framförts mot avräkningen av devalveringseffekten
vill utskottet liksom vid föregående riksmöte framhålla att
avräkningen är en engångsåtgärd som inte påverkar den fortsatta värdesäkringen
av pensionerna. Även om de förslag till basbeloppsberäkning
som läggs fram i motionerna 96 och 86 innebär samma pensionsnivå för år
1984, som kan antas följa av regeringens förslag, skiljer de sig på ett
avgörande sätt från regeringsförslaget när det gäller den fortsatta basbeloppsberäkningen.
Motionsförslagens beräkningsmetod, som är densamma
som förespråkas i motion 100, innebär såsom tidigare framhållits i
utskottets betänkanden SfU 1980/81:14 (res. 1) och 1982/83:13 på sikt
allvarliga följder för kommande ATP-pensionärers pensionsskydd eftersom
skyddet successivt kommer att urholkas. Främst beror detta på att
beräkningsgrunderna är utformade så att de prisförändringar som fortsättningsvis
skall beräknas påverkar index med endast 90%. Även om energipriserna
inte ökar mer än övriga priser sker ändå en urholkning av
basbeloppsindex som redan efter fyra år uppgår till 4,5 %. Skulle energipriserna
öka mer än konsumentpriserna föranleder detta en ännu snabbare
urholkning av pensionsskyddet.

Det anförda innebär att utskottet biträder propositionens förslag till
ändring av I kap. 6 § AFL och avstyrker motionerna 86, 96, 100 och 144 i
motsvarande delar.

Såvitt gäller de ändringar i pensionsnivåerna som föreslagits i propositionen
till följd av slopandet av det särskilda tilläggsbeloppet till basbeloppet
läggs i motion 100 av Thorbjörn Fälldin m.fl. fram ett alternativt
förslag av innebörd att pensionstillskotten skall höjas till 49% av basbeloppet
för ålderspensionärer och till 96% för förtidspensionärer. I samma
motion ävensom i motion 96 av Nils Carlshamre m.fl. begärs också att
pensionstillskott skall utges till pensionärer som haft ett tidigare undantagande
från ATP.

SfU 1983/84:10

Enligt utskottets uppfattning utgör de av regeringen föreslagna höjningarna
av folkpensionens grundnivå, pensionstillskotten och handikappersättning
en rättvis och rimlig fördelning av det samhällsekonomiska utrymme
som beräknats uppkomma genom att det särskilda tilläggsbeloppet
slopas. Folkpensionär utan ATP får, med regeringens förslag om höjning
av folkpensionens grundnivå och pensionstillskotten med vardera 1 % av
basbeloppet, samma totala pensionsnivå som om pensionstillskotten höjs
med 2% av basbeloppet i enlighet med förslaget i centerns partimotion.
Förtidspensionärernas pensionsnivå höjs med ytterligare 1 % av basbeloppet
enligt regeringens förslag i förhållande till centerns förslag. Dessutom
höjs enligt regeringsförslaget också ATP-pensionärernas pensionsnivå
med 1 % av basbeloppet, vilket ger även denna pensionärskategori en viss
kompensation för slopandet av det särskilda tilläggsbeloppet. Utskottet
biträder sålunda propositionens förslag samt avstyrker bifall till motion 100
i motsvarande del.

Motioner med yrkande om att pensionstillskott skall utgå till personer
som haft ett undantagande från ATP har avslagits av riksdagen under en
följd av år. Utskottet behandlade senast denna fråga i betänkandet SfU
1982/83:18 i vilket finns redovisat pensionskommitténs överväganden av
frågan i samband med att kommittén lagt fram förslag om att möjligheten
att anmäla undantag från ATP skulle slopas. Detta förslag har genomförts
fr. o. m. den 1 januari 1982 (prop. 1980/81:178, SfU 1980/81:28, rskr406). I
likhet med pensionskommittén avstod den dåvarande regeringen i nämnda
proposition från att lägga fram förslag om rätt till pensionstillskott vid
undantagande.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare ståndpunkt i
frågan och avstyrker bifall till motionerna 96 och 100 i motsvarande delar.

Utskottet behandlar under detta avsnitt slutligen motion 102 av Margit
Gennser. Motionären begär, mot bakgrund av de olika förändringar av
basbeloppsberäkningen som skett under senare år, att pensionsbeloppen
inom den allmänna försäkringen i fortsättningen skall fastställas med hjälp
av en kedja likvärdigt beräknade basbelopp, varvid pensionerna skall
redovisas på de försäkrades pensionsavier som en andel av såväl det
sålunda giltiga som det ursprungliga basbeloppet.

Utskottet finner att den i motionen föreslagna åtgärden inte fyller någon
framtida funktion eftersom utskottet tillstyrkt propositionens förslag om
att samma beräkningsgrunder för basbeloppet som gällde under åren
1960—1980 också skall gälla fortsättningsvis. Utskottet avstyrker bifall till
motionen i motsvarande del.

I motion 102 begärs också ett tillkännagivande från riksdagens sida om
att fördelningspolitiska eller på annat sätt motiverade transfereringar inte
får ske mellan å ena sidan pensionärer som uppbär ATP och å andra sidan
pensionärer utan ATP. Motionären framhåller i anslutning till detta yrkande
att kravet på fasta spelregler inte tillåter att neddragningar av

SfU 1983/84:10

pensionsnivån kombineras med omfördelning av kostnaderna inom den
allmänna försäkringens ram från tilläggspensioneringen till folkpensioneringen
eftersom detta innebär att man nivellerar ATP till förmån för pensionärer
utan ATP.

I den mån det från motionärens sida kan föreligga en missuppfattning av
vad som anförts i propositionen om att förslaget om en omvandling av det
särskilda tilläggsbeloppet innebär en omfördelning av kostnaderna inom
den allmänna försäkringens ram från tilläggspensioneringen till folkpensioneringen
är ett förtydligande på denna punkt befogat. ATP finansieras med
en särskild avgift och avgiftsmedlen inflyter till AP-fonden för att senare
användas för utgifter för tilläggspensionerna. Folkpensionerna däremot
finansieras med folkpensionsavgifter och med skattemedel. Någon ändring
härvidlag har inte föreslagits i propositionen. Slopandet av det särskilda
tilläggsbeloppet innebär sålunda i realiteten en minskad belastning främst
på ATP-systemet medan kostnaderna för de olika nivåhöjningarna av
folkpensionsförmånerna kommer att finansieras av folkpensionsavgiftsmedel
och skattemedel.

Utskottet anser med det anförda att yrkande 2 i motion 102 får anses
besvarat.

Inkomstprövningsreglerna för hustrutillägg

Hustrun till den som uppbär folkpension i form av ålderspension eller
förtidspension har rätt till hustrutillägg under förutsättning att hon fyllt 60
år och själv inte uppbär sådan folkpension samt att makarna varit gifta i
minst fem år. När särskilda skäl föreligger kan hustrutillägg utgå även om
hustrun inte fyllt 60 år eller makarna varit gifta kortare tid än fem år.
Hustrutillägg utgår för tid före den månad då hustrun fyller 65 år.

Hustrutillägget är underkastat inkomstprövning enligt samma regler som
kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT). I huvudsak innebär dessa
regler att hustrutillägget minskas med de inkomster som hustrun och
hennes make har vid sidan av folkpension och eventuellt pensionstillskott i
den mån sidoinkomsten överstiger 750 kr. per år för vardera maken.
Minskningen görs med en tredjedel av inkomsten därutöver.

I propositionen anförs att reglerna för inkomstprövning av hustrutillägg
medför att tillägget numera kan utbetalas också vid höga inkomster. För
att förhindra att hustrutillägget betalas ut i situationer där det är uppenbart
att det inte är motiverat med ett sådant stöd föreslås att reduktionsfaktorn
vid inkomstprövningen fr. o. m. den 1 januari 1984 höjs från en tredjedel av
sidoinkomsten till 60% av denna. Särskilda övergångsregler föreslås för
den som i dag uppbär hustrutillägg.

Utskottet harängen erinran mot förslaget.

SfU 1983/84:10

Vissa ATP-frågor

Under detta avsnitt behandlar utskottet åtta motionsyrkanden som
väckts under den allmänna motionstiden i år och som tar upp frågor om
ATP-systemets utformning.

I de likalydande motionsyrkandena i motionerna 1982/83:1267 av Rune
Gustavsson m.fl. och 1982/83:2142 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (yrk. 4)
begärs att en parlamentarisk utredning skall tillsättas med uppgift att göra
en översyn av ATP-systemet.

1 den förstnämnda motionen framhålls att ATP-systemet missgynnar
vissa grupper genom sin konstruktion och bidrar till att lönestrukturen i
arbetslivet bevaras även efter pensioneringen genom att pensionen utgår i
relation till tidigare förvärvsinkomst. Vissa grupper med lång yrkesverksam
tid får, anför motionärerna, ”betala” relativt mera för sin pension och
den som har sin inkomst jämnt fördelad över åren får ett sämre utfall än
den som har en snabbt stigande inkomst under sin yrkesverksamma tid. En
annan grupp som enligt motionärerna missgynnas är deltidsarbetande,
eftersom ett basbelopp räknas bort från den pensionsgrundande inkomsten
vid beräkningen av ATP-poäng. Ett ytterligare problem som motionärerna
framhåller är att vid reallöneförsämringar under en längre tid ökar pensionerna
snabbare än lönerna, varvid den som pensionerats kan erhålla en
högre inkomst än den som är kvar i arbete. Ett nytt index måste därför
enligt motionärerna konstrueras, som fungerar i tider med såväl ekonomisk
tillväxt som stagnation. I motion 1982/83:2142 framhålls särskilt
problemen med den framtida finansieringen av ATP-systemet. Motionärerna
hänvisar i detta avseende till beräkningar om avgiftsuttaget fram till år
2030 som riksförsäkringsverket lagt fram i samband med sitt förslag till
regeringen om avgiftsuttag för åren 1985-1989. Motionärerna anser att
översynen mot denna bakgrund också bör omfatta den långsiktiga finansieringen
och hur omfördelningen av kostnaderna mellan generationerna
skall ske.

Frågor kring den framtida finansieringen av ATP-systemet och APfondens
avkastning tas också upp i två andra motioner. I motion 1982/
83:920 av Marianne Karlsson begärs en skyndsam utredning om vilka
åtgärder som måste vidtas för att anpassa ATP-pensionen till löneutvecklingen.
Gunnar Biörck i Värmdö anser i motion 1982/83:562 att man
skyndsamt måste utarbeta finansieringsformer för den allmänna pensioneringen.
Motionären förespråkar därvid ett premiereservsystem för ATP.

Även motionärerna i motion 1982/83:169 av Lars Werner m. fl. anser att
en utvärdering och översyn av ATP-systemet bör ske med inriktning att ge
alla pensionärer en mera likvärdig ekonomiskt tryggad ålderdom. Motionärerna
anför till stor del samma argumentet för en översyn som återgivits i
de förstnämnda centermotionerna och pekar på att ett medel att anpassa
pensionerna till inflationen och också minska skillnaderna mellan de högs -

SfU 1983/84:10

ta och de lägsta ATP-pensionerna är att taket för beräkningsunderlaget
sänks.

I den förevarande propositionen anför departementschefen att han avser
att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag om att en
parlamentarisk utredning skall tillkallas för att göra en översyn av vissa
frågor inom det allmänna pensionssystemet. En av uppgifterna för utredningen
bör vara att - mot bakgrund av de diskussioner som tidvis förekommit
- se över det nuvarande värdesäkringssystemets utformning.
Därmed kommer man också, anför departementschefen vidare, in på frågan
om pensionärernas möjligheter att få del av kommande standardökningar
i samhället.

Utskottet har ingen erinran mot att en översyn företas med den inriktning
som angivits i propositionen. Härigenom blir de förenämnda motionerna
till viss del tillgodosedda. Däremot kan utskottet inte ställa sig
bakom en översyn som syftar till att förändra de grundläggande principerna
för ATP, nämligen att pensionsskyddet skall stå i relation till tidigare
inkomster och vara värdebeständigt. Tvärtemot anser utskottet det angeläget
understryka vikten av att man står fast vid de utfästelser som gjordes
vid systemets tillkomst.

Riksdagen har vid ett flertal tidigare tillfällen avslagit motionsyrkanden
om en översyn av ATP-systemet i syfte att stärka låginkomsttagares och
deltidsanställdas ställning i systemet och ge alla pensionärer en mer likvärdig
ställning (se senast SfU 1982/83: 13). Utskottet har därvid erinrat om att
pensionskommittén har haft i uppdrag att göra en allsidig och förutsättningslös
utredning av frågan och redovisat resultatet av uppdraget i betänkandet
SOU 1977:46, Pensionsfrågor. Utskottet har delat pensionskommitténs
bedömning att det skulle vara förenat med stora administrativa och
materiella svårigheter att inom ATP-systemet skapa särlösningar för vissa
försäkrade eftersom systemet bygger på kollektivt uppburna avgifter utan
en individuell koppling mellan förmåner och avgifter. Utskottet har också
hänvisat till att under den senaste tioårsperioden har, sett till disponibel
inkomst, i realiteten en fortlöpande utjämning skett såväl mellan folkpensionärer
och ATP-pensionärer som mellan olika ATP-pensionärer. Främst
beror detta på utbyggnaden av pensionstillskotten, de kommunala bostadstilläggen
och de extra avdragen vid beskattningen.

Utskottet har nu ingen anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande
i frågan. Detta innebär också att utskottet avstyrker en förändring av ATPsystemet
på det sätt som förordats i motion 1982/83: 562.

Vad slutligen gäller den framtida finansieringen av ATP bygger motionärerna
som nämnts sin argumentation på riksförsäkringsverkets prognoser
om nödvändigt avgiftsuttag in på 2000-talet. Prognosernas hållfasthet är
avhängiga av utvecklingen av reallönerna och inflationstakten samt av APfondens
kapitalavkastning, en utveckling som har betydelse inte bara för
ATP-systemet utan hela samhällsekonomin. Riksdagen kommer under

SfU 1983/84:10

1984 att få ta ställning till storleken av avgiftsuttaget till ATP fr. o. m. den 1
januari 1985. Utskottet anser det naturligt att avvakta den kommande
propositionen härom eftersom utskottet då kommer att ha ett bättre underlag
än f. n. för bedömning av finansieringsfrågan.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1982/83:1267,
1982/83:2142 (yrk. 4), 1982/83:920, 1982/83:562 yrkande 1 och 1982/
83:169.

Övriga tre motioner från den allmänna motionstiden tar upp frågor om
rätt till ATP i vissa speciella situationer. Hugo Bergdahl och Hans Petersson
i Röstånga begär i motion 1982/83:1256 ett tillkännagivande till regeringen
om att de som vårdar sjuka, gamla eller handikappade personer som
är i ständigt behov av vård och omsorg bör få rätt tili ATP. Göran Persson
och Marita Bengtsson begär i motion 1982/83: 1278 ett tillkännagivande om
att avtalsreglerad försäkringsersättning vid arbetsskada skall utgöra pensionsgrundande
inkomst vid beräkning av ATP. Lennart Nilsson m. fl.
begär i motion 1982/83:1814 att den som uppbär hel förtidspension och
samtidigt utför Jörvärv sarbete skall få pensionsgrundande inkomst beräknad
på grund av dessa förvärvsinkomster.

Till grund för ATP-rätten ligger en försäkrads pensionsgrundande inkomst.
Denna inkomst utgör summan av inkomst av anställning och av
annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger ett basbelopp. Vidare
bortses från inkomster över 7,5 basbelopp. Som inkomst räknas också
vissa författningsreglerade ersättningar vid sjukdom, arbetsskada m. m.
Pensionsgrundande inkomst beräknas även för den som åtnjuter förtidspension,
hel eller delvis, men som har en förvärvsinkomst vid sidan om.
Däremot utgör inte pensionen som sådan pensionsgrundande inkomst.

De nämnda förutsättningarna för rätt till ATP innebär att vård i hemmet
av sjuka, gamla och handikappade grundar rätt till ATP endast i de fall en
ersättning utgår för vården. En sådan ersättning utgår i många fall från
landstingen. Anhörigvårdskommittén (S 1979:11) har haft i uppdrag att
utreda bl. a. möjligheterna att införa ett system med ersättning från den
allmänna försäkringen för vård i hemmet, en ersättning som därmed skulle
kunna bli ATP-grundande. Utredningen som nyligen avlämnat sitt betänkande
SOU 1983:64 Ledighet för anhörigvård har emellertid ansett att det
statsfinansiella läget inte f. n. medger direkta kostnadsökningar och att
förutsättningar för att nu lämna förslag om ett mera omfattande ersättningssystem
saknas.

Utskottet anser att ATP-rätten liksom hittills måste grunda sig på en
ersättning för utfört arbete. Så länge den grundläggande frågan om ersättning
för vård i hemmet av anhöriga inte är löst kan utskottet sålunda inte
förorda att en fristående ATP-rätt införs för sådana vårdinsatser.

Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motion 1982/83:1256.

Vad härefter angår frågan om beräkning av pensionsgrundande inkomst
för försäkringsersättningar utanför den allmänna försäkringens ram är

SfU 1983/84:10

utskottet inte berett förorda en ändring av den gränsdragning som finns när
det gäller vilka ersättningar som jämställs med förvärvsinkomster. Enligt
utskottets mening är de ersättningar som åsyftas i motionen av relativt
marginell betydelse för pensionsskyddet, med hänsyn till den långa intjänandetiden
för ATP och till att ATP beräknas på de 15 bästa årens inkomst.
Utskottet avstyrker sålunda bifall även till motion 1982/83:1278.
Vad slutligen angår frågan om beräkning av pensionsgrundande inkomst
för personer som uppbär förtidspension, vill utskottet erinra om att en
lagändring i detta hänseende skett fr. o.m. år 1979. Tidigare hade en
person som uppbar förtidspension ingen möjlighet att få pensionspoäng på
sidoinkomster. I proposition 1978/79:75 om vissa pensionsfrågor som innehöll
förslag i frågan diskuterades metoden för beräkning av ATP-poäng
på sidoinkomster till pensionen. Departementschefen delade därvid den
bedömning som pensionskommittén gjort, nämligen att personer som uppbär
hel förtidspension skulle få tillgodoräkna sig de på grundval av förvärvsarbete
intjänade poängen i den mån de översteg de antagandepoäng
som låg till grund för förtidspensionen. Riksdagen hade ingen erinran mot
detta förslag.

Utskottet anser att någon anledning till ändrat ståndpunktstagande i
frågan inte föreligger och avstyrker bifall till motion 1982/83:1814.

Åtgärder inom sjukförsäkringens område

Begränsningar av läkemedelskostnader och avgifter inom den öppna sjukvården I

propositionen föreslås höjningar fr. o. m. den 1 januari 1984 av patientavgiften
vid läkemedelsinköp och vid besök hos privatpraktiserande läkare
eller annan privatpraktiserande vårdgivare. Vidare anmäls vissa andra
redan vidtagna eller kommande åtgärder för att begränsa kostnadsutvecklingen
inom sjukförsäkringen.

Ersättning för läkemedelskostnader regleras i lagen (1981:49) om begränsning
av läkemedelskostnader. Enligt lagen utlämnas läkemedel från
apotek antingen till nedsatt pris eller kostnadsfritt. Prisnedsättningen innebär
att patienternas kostnad uppgår till högst 40 kr. genom att rabatt
lämnas på halva kostnaden mellan 20 och 60 kr. och hela kostnaden över
60 kr. Läkemedel m. m. till personer som lider av långvariga och allvarliga
sjukdomar är helt kostnadsfria. Dessutom finns ett samordnat skydd mot
höga kostnader för såväl läkemedel som läkarbesök och sjukvårdande
behandlingar. Högkostnadsskyddet ger rätt till befrielse från patientavgift
när den försäkrade gjort läkemedelsinköp och/eller läkarbesök fler än 15
gånger under en tolvmånadersperiod. Två sjukvårdande behandlingar jämställs
därvid med ett läkemedelsinköp eller läkarbesök.

Patientavgiften vid besök hos privat vårdgivare är i regel 45 kr. för
läkarvård och 25 kr. för sjukvårdande behandling. Offentlig vårdgivare har

SfU 1983/84:10

rätt att ta ut en patientavgift om högst 40 kr. vid läkarbesök i öppen
sjukvård. Högsta patientavgiften för sjukvårdande behandling i öppen
offentlig vård är 20 kr.

I propositionen framhålls att det samhällsekonomiska läget gör det nödvändigt
att noga undersöka alla möjligheter till utgiftsbegränsningar. Kostnadsutvecklingen
inom läkemedelsområdet har vida överstigit prisindex,
och betydande regionala variationer i försäljningen av läkemedel har påvisats.
För att begränsa kostnaderna för läkemedel har ett utvecklingsarbete
påbörjats av riksförsäkringsverket och socialstyrelsen. De båda verken har
i avvaktan på resultatet av det mera övergripande projektarbetet angivit
vissa begränsade åtgärder som på kort sikt kan minska statens kostnader
för läkemedel. En sådan åtgärd är att begränsa läkemedelsrabatteringen av
vissa vitamin- och mineralpreparat. Efter en översyn som socialstyrelsen
företagit av de medicinska indikationerna för förskrivning av vitamin- och
mineralpreparat har samtliga läkare informerats om i vilka situationer
dessa preparat är rabattberättigade. Informationsinsatserna beräknas —
vid full effekt - minska läkemedelsutgifterna med ca 40 milj. kr. per år. En
annan kostnadsbesparing om ca. 50 milj. kr. för nästa budgetår beräknas
uppkomma genom att en ny receptblankett införs. Huvudsyftet härmed är
att förhindra en olämplig upplagring i hemmen. Blankettens utformning
torde också medföra att problemen med returläkemedel reduceras.

De förslag om omedelbara åtgärder i kostnadsbesparande syfte som
läggs fram i propositionen innebär såvitt gäller läkemedelsförmåner att
högsta patientavgiften blir 50 kr. per läkemedelsinköp genom att halva
kostnaden mellan 20 och 80 kr. och hela kostnaden över 80 kr. rabatteras.
Vidare föreslås att den extra avgift om 5 kr. för varje telefonförskrivet
läkemedel som apoteken f. n. tar ut inte skall medräknas vid beräkning av
läkemedelsrabatten. Såvitt gäller patientavgifterna i den öppna sjukvården
föreslås att avgifterna i privat vård höjs till högst 50 kr. fr. o.m. den 1
januari 1984 och till högst 55 kr. fr. o. m. den 1 januari 1985 för läkarbesök
och till högst 30 kr. fr. o. m. den 1 januari 1984 för besök hos sjukgymnast.
Departementschefen förutsätter att en anpassning av patientavgifterna
inom den offentliga sjukvården kommer att ske med hänsyn till de nämnda
avgiftshöjningarna i samband med fastställande av sjukförsäkringens ersättningar
till sjukvårdshuvudmännen för år 1985 och att ersättningen från
sjukförsäkringen därvid justeras ned i motsvarande mån.

Förslagen om höjd patientavgift m. m. vid läkemedelsinköp beräknas
medföra en minskning av sjukförsäkringens kostnader med 112 milj. kr.
per år. Förslaget om höjda patientavgifter inom sjukvården innebär en
kostnadsminskning med 250 milj. kr. för år.

De förenämnda motionerna 96 av Nils Carlshamre m.fl., 100 av Thorbjörn
Fälldin m. fl., 86 av Jan-Erik Wikström m. fl. och 144 av Lars Werner
m.fl. tar alla upp frågor om patientavgifternas storlek.

Motionärerna i motion 96 ansluter sig till propositionens förslag om att

SfU 1983/84:10

patientavgiften vid läkemedelsinköp skall höjas till högst 50 kr. men begär
att rabatten skall utformas så att hela beloppet över 70 kr. och halva
beloppet mellan 30 och 70 kr. blir kostnadsfritt. Härigenom skulle en
ytterligare besparing om 50 milj. kr. per år uppkomma. Vidare begär de att
patientavgifterna för läkarvård och sjukvårdande behandlingar skall höjas
med 10 resp. 5 kr. fr. o.m. den 1 januari 1984 vid besök i såväl offentlig
som privat vård. Motionärerna begär att regeringen dessutom skall ges till
känna att vårdgivare som inte tillämpar rekommenderad patientavgift inte
skall erhålla någon försäkringsersättning.

Motionärerna i motion 86 begär att patientavgiften vid läkemedelsinköp
skall höjas ytterligare, till högst 60 kr. De anser också att avgiften vid
besök hos privatläkare skall höjas till 55 kr. fr. o. m. den 1 januari 1984 och
till 65 kr. fr. o. m. den 1 januari 1985. Någon hemställan härom finns dock
inte i motionen. Däremot begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör
vidta åtgärder så att landstingen genomför en motsvarande höjning av
avgifterna inom den offentliga vården. Samtidigt begär motionärerna att
riksdagen beslutar att förbättra högkostnadsskyddet så att kostnadsbefrielse
inträder redan efter 12 inköp/besök.

Även motionärerna i motion 100 anser att det finns förutsättningar för att
höja patientavgifterna vid läkemedelsinköp och sjukvård ytterligare för
personer som sällan är sjuka eller behöver medicin. En höjning som
motsvarar kostnadsbesparingar för den offentliga sektorn med 200 milj. kr.
kan enligt motionärerna genomföras redan under nästa budgetår om ett
förbättrat högkostnadsskydd samtidigt införs. Motionärerna begär ett tillkännagivande
härom och om att det finns ett behov av en ökad information
till allmänheten om högkostnadsskyddet, så att patienterna i samband med
t. ex. telefonrecept inte mister sitt berättigade skydd.

I motion 144 anförs att det är angeläget att läkemedelsanvändningen
begränsas men att detta kan ske t. ex. genom att sjukvårdshuvudmännen
åläggs att svara för sjukvårdspersonalens utbildning om läkemedel och
genom att de kommersiella intressena får minskat inflytande. Vid en höjning
av läkemedelsavgiften samtidigt med sjukvårdsavgiften finns det enligt
motionärerna risk för att patienterna inte söker vård i tid och därmed
får sin sjukdom förvärrad. Motionärerna yrkar därför avslag på förslaget
om höjda läkemedelsavgifter och begär ett tillkännagivande om att avgifterna
inom den offentliga vården inte bör höjas.

Utskottet anser inte att någon invändning kan riktas mot att patientavgifterna
vid läkemedelsinköp och besök hos privat vårdgivare höjs. Propositionens
förslag till höjningar får anses måttliga. Någon ytterligare höjning
eller någon annan utformning av läkemedelsrabatten kan emellertid utskottet
inte förorda f. n., utan utskottet anser att resultatet av socialstyrelsens
och riksförsäkringsverkets uppdrag att redovisa möjliga ytterligare kostnadsbesparingar
inom läkemedelsområdet bör avvaktas liksom de förestående
förhandlingarna med sjukvårdshuvudmännen om avgifter och ersätt -

SfU 1983/84:10

ningar till den offentliga öppna vården under år 1985. Utskottet förutsätter
att högkostnadsskyddets utformning tas upp till diskussion i dessa sammanhang
och någon särskild åtgärd i detta hänseende anser utskottet inte
påkallad. Utskottet biträder således propositionens förslag till kostnadsbesparingar
inom läkemedels- och sjukvårdsområdet och avstyrker bifall till
motionerna 86, 96, 100 och 144 i nu behandlade delar.

Sjukpenning under vistelse utomlands

Vid utlandsvistelser som är avsedda att vara högst ett år bibehåller en
försäkrad sitt sjukpenningskydd eftersom han fortfarande anses bosatt här
i landet. Om den försäkrade insjuknar under utlandsvistelser utges sålunda
sjukpenning enligt samma regler som om han insjuknat i Sverige.

I propositionen framhålls att försäkringskassorna har betydande svårigheter
att bedöma rätten till sjukpenning för försäkrade som insjuknat
utomlands eftersom möjligheterna till en effektiv sjukkontroll är mycket
begränsade. Till följd av utredningssvårigheter kräver handläggningen av
dessa ärenden avsevärt större insatser än övriga sjukpenningärenden, något
som också avspeglar sig i försäkringsdomstolarnas handläggning av
sjukförsäkringsmål. Vidare erinras i propositionen om att rätten till ersättning
för sjukvård utomlands slopats fr. o. m. innevarande år, eftersom de
administrativa kostnaderna varit betydande och frågan ansetts få en bättre
lösning genom konventioner och privata försäkringar. Departementschefen
anser att liknande skäl kan anföras för att förändra reglerna för sjukpenning
utomlands. Han föreslår därför att nuvarande regler skall ändras
så att sjukpenning endast skall utbetalas under vistelse i Sverige. Undantag
härifrån skall dock göras för sjukpenningförsäkrade som insjuknar medan
de vistas utomlands för arbete sorn utsända av svenska arbetsgivare eller
är sjömän anställda på svenska handelsfartyg. Vidare bör personer som är
sjuka eller föremål för rehabilitering få behålla sin sjukpenning om de efter
försäkringskassans medgivande vistas utomlands.

Förslaget om inskränkningar i rätten till sjukpenning vid utlandsvistelse
kritiseras i motion 144 av Lars Werner m.fl. Motionärerna anför att
förslaget främst kommer att drabba dem som semestrar i de ur invandringssynpunkt
mest betydande länderna Jugoslavien, Grekland och Turkiet
med vilka Sverige inte träffat konventioner om bibehållande av sjukpenningförmåner
vid vistelse i resp. konventionsland. Eftersom konsekvenserna
av regeringens förslag för olika invandrare inte är utredda yrkar
motionärerna avslag på förslaget.

Även Gullan Lindblad och Allan Åkerlind framför i motion 84 erinringar
mot förslaget. Motionärerna anser att inte bara den som vistas utomlands
för arbete såsom utsänd av svensk arbetsgivare bör få behålla sitt sjukpenningskydd
utan även konsulter och andra som är verksamma som uppdragstagare
eller egna företagare. Detsamma bör enligt motionärerna gälla
den som utför arbete för missionens räkning eller för organisations eller
2 Riksdagen 1983184. 11 sami. Nr 10

SfU 1983/84:10

annan svensk juridisk persons räkning oavsett om det föreligger ett formellt
arbetsgivarförhållande på verksamhetsplatsen.

Utskottet kan med hänsyn till de svårigheter ur kontrollsynpunkt som
föreligger när det gäller att bedöma rätten till sjukpenning vid utlandsvistelser
godta förslaget om att denna rätt inskränks vid sjukdom som inträffar
under semestervistelser och liknande vistelser utomlands. Däremot
anser utskottet det rimligt att sjukpenningskyddet upprätthålls för försäkrade
som tillfälligt arbetar utomlands under sådana förhållanden att bosättningen
i Sverige består. Detta bör gälla oavsett om den försäkrade är
anställd, uppdragstagare eller egenföretagare. Ett villkor bör dock vara att
det tillfälliga arbetet utomlands ingår som ett led i den försäkrades förvärvsverksamhet
i Sverige.

Mot ett bibehållande av sjukpenningskyddet vid arbete utomlands kan
invändas att det även fortsättningsvis kommer att finnas problem för de
tillämpande myndigheterna att avgöra om rätt till sjukpenning föreligger
vid utlandsvistelsen. Med den förordade avgränsningen reduceras emellertid
antalet ärenden om sjukpenning vid utlandsvistelse avsevärt. I de fall
försäkringskassorna är tveksamma om rätt till sjukpenning föreligger har
de liksom hittills möjlighet att begära att en försäkrad företer bevisning
som styrker de uppgifter han lämnat. Dessa möjligheter bör dock utnyttjas
endast när det finns omständigheter som talar för att ytterligare uppgifter
bör införskaffas.

Utskottet biträder sålunda propositionens förslag med de ändringar som
utskottet förordat samt avstyrker bifall till motion 144. Motion 84 får anses
vara tillgodosedd genom de ändringar i propositionens förslag som utskottet
förordat.

Ersättningen till landstingen för barn och ungdomstandvård

Genom 1973 års tandvårdsreform ålades landstingen att svara för en
kostnadsfri tandvård till barn och ungdom upp till 19 års ålder. Övergångsvis
under reformens uppbyggnadsskede har vårdansvaret varit begränsat
till att gälla barn och ungdomar i åldern mellan 6 och 17 år. För att
möjliggöra en fullständigt utbyggd barn- och ungdomstandvård har landstingen
erhållit en särskild försäkringsersättning, som beräknats i förhållande
till antalet barn som med tolvmånadersintervaller erbjudits fullständig
behandling.

I propositionen framhålls att behandlingsintervallerna enligt odontologisk
expertis bör kunna utsträckas till 18 månader utan att barnets tandhälsa
äventyras. På så sätt kan resurser frigöras. Dessutom har den särskilda
ersättningen varit avsedd att i huvudsak utgöra ett stöd för landstingen
under ett uppbyggnadsskede. Barn- och ungdomstandvården måste emellertid
betraktas som färdigutbyggd eftersom samtliga landsting år 1982
kunde uppfylla sitt vårdansvar. Departementschefen anser mot den angivna
bakgrunden att det finns utrymme för en neddragning av försäkring -

SfU 1983/84:10

ens ersättning för barn- och ungdomstandvården och att denna neddragning
bör uppgå till 200 milj. kr. per år fr. o.m. budgetåret 1984/85. Han
avser att senare återkomma till regeringen i frågan.

Lars Werner m.fl. anför i motion 144 att landstingen fått avsevärt
minskade inkomster de två senaste åren och att det därför inte är tillrådligt
att minska statsbidragen till dem ytterligare. Om landstingens resurser
ytterligare försämras finns det en stor risk för att detta direkt urholkar den
nu utbyggda barn- och ungdomstandvården. Motionärerna begär sålunda
att riksdagen skall uttala att någon neddragning av försäkringens ersättning
till landstingen för barn- och ungdomstandvården ej bör ske.

Utskottet delar departementschefens bedömning att det bör finnas möjlighet
att minska den särskilda försäkringsersättningen för barn- och ungdomstandvård.
Utskottet avstyrker sålunda bifall till motion 144 i nu
behandlad del.

Karensdagar inom sjukpenningförsäkringen

Utskottet behandlar under detta avsnitt yrkande 4 i motion 100 av
Thorbjörn Fälldin m. fl. om att riksdagen skall besluta om en ökad självrisk
inom sjukförsäkringen. I motionen åsyftas ett beslut om införande av
karensdagar i enlighet med det beslut härom som fattades av riksdagen
våren 1982 (prop. 1981/82:144, SfU 15, rskr 341) men som revs upp under
hösten samma år på förslag av den nuvarande regeringen (prop. 1982/
83:55, SfU 13, rskr 101).

Utskottet har i betänkandet SfU 1982/83:13 utförligt redogjort för skälen
för att det tidigare riksdagsbeslutet om karensdagar inom sjukförsäkringen
borde rivas upp. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i frågan och
kan sålunda inte tillstyrka motionsyrkandet. Med anledning av att i motionen
anges att förslaget skulle innebära en besparing om 1,6 miljarder kr.
per år finner utskottet anledning erinra om att denna besparingseffekt med
hänsyn till den konstruktion förslaget om införande av karensdagar getts
starkt ifrågasattes i reservation 1 till utskottets betänkande SfU 1981/
82:15. Utskottet har uppfattningen att den beräknade besparingseffekten
är högst överdriven.

Ändring av sjukförsäkringsavgiften

I motion 100 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (yrk. 5) läggs också fram förslag
om ändrad procentsats för arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen
fr. o. m. den 1 januari 1984 i syfte att minska kostnaden för denna avgift för
främst små och medelstora företag. Förslaget innebär att sjukförsäkringsavgiften,
som f. n. utgår med 9,5% av avgiftsunderlaget (summan av utgivna
löner under avgiftsåret), skulle för högst femton anställda i vaije
avgiftsskyldigt företag beräknas till 4,5% av lönesumman. Eftersom kostnaderna
för sjukförsäkringen minskat under senare år till följd av en
minskad sjukfrånvaro anser motionärerna att den föreslagna avgiftssänk -

SfU 1983/84:10

ningen inte behöver föranleda någon åtgärd i övrigt vad gäller avgiftsuttaget
till sjukförsäkringen.

Utskottet har tidigare motsatt sig olika motionsledes framförda förslag
om en differentiering av sjukförsäkringsavgiften med hänsyn till de administrativa
svårigheter detta skulle leda till (se senast SfU 1983/84: 3). I den
mån särskilda ekonomiska stödåtgärder för mindre och medelstora företag
visar sig behövliga ur sysselsättningssynpunkt bör enligt utskottets mening
sådana åtgärder vidtas på annat sätt än genom administrativt komplicerade
ändringar inom socialavgiftssystemet. Utskottet avstyrker följaktligen bifall
till motion 100 även i nu behandlad del.

I motion 1982/83:562 av Gunnar Biörck i Värmdö (yrk. 2) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att en skyndsam översyn skall företas
av sjukförsäkringssystemet för att undersöka möjligheten att individualisera
avgiftsbetalningen i relation till önskat slag av ”förmåner”. Motionären
anför att i en sådan individuellt anpassad försäkringsform kan premien
varieras med hänsyn till eventuellt önskade karensdagar och möjligen
också försäkringsbelopp.

Riksdagen avstyrkte på förslag av utskottet en motion med samma syfte
vid 1981/82 års riksmöte (SfU 1981/82:15). Utskottet uttalade därvid, mot
bakgrunden av att man så långt möjligt bör underlätta administrationen av
såväl avgifter som förmåner, att utskottet inte kunde förorda ett system
som på ett så genomgripande sätt som skulle bli följden av motionsförslagets
genomförande förändrar sjukpenningförsäkringens förmåner och finansiering.
Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare ståndpunkt
i frågan och avstyrker bifall till motion 1982/83:562 yrkande 2.

Ersättning för vård av små barn

Ersättning för vård av små barn kan inom ramen för föräldraförsäkringen
utgå dels i form av föräldrapenning vid barns födelse under en tid av sex
månader, dels som särskild föräldrapenning under ytterligare sex månader.
Föräldrapenning vid barns födelse och särskild föräldrapenning under tre
månader utgår med belopp motsvarande förälders sjukpenning, dock alltid
med ett belopp av minst 37 kr. per dag (garantinivå). Under återstående tre
månader av ersättningstiden utgår den särskilda föräldrapenningen enbart
med garantinivån 37 kr./dag.

I motion 100 av Thorbjörn Fälldin (yrk. 6) återkommer motionärerna till
tidigare från centerpartiet framställda yrkanden om att en särskild vårdnadsersättning
skall införas för småbarnsföräldrar vid vård av små barn.
Vårdnadsersättningen skall utgå fr. o.m. den 1 januari 1984 till förälder
som helt eller delvis förkortar sin arbetstid för vård av barn upp till 18
månaders ålder i hemmet och utgöra 40 kr. per dag. På sikt anser motionärerna
att ersättningstiden skall utsträckas till dess barnet fyllt tre år.
Kostnaderna för införande av den föreslagna vårdnadsersättningen kan,
framhålls det i motionen, täckas genom de resurser som frigörs om cen -

SfU 1983/84:10

terns förslag till statsbidragssystem beträffande barnomsorgen genomförs
av riksdagen.

Utskottet är i och för sig positivt till en fortsatt utbyggnad av stödet till
småbarnsföräldrar. En sådan utbyggnad bör emellertid ske inom föräldraförsäkringens
ram och enligt den inkomstbortfallsprincip som försäkringen
bygger på. Mot bakgrund av det rådande budgetläget vill emellertid utskottet
inte nu aktualisera någon förlängning av föräldraförsäkringens ersättningstid.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 100 yrkande 6.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande grunderna för beräkning av basbeloppet

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:40 i motsvarande
del och med avslag på motionerna 1983/84:86 yrkande 5, 1983/
84:96 yrkande 3, 1983/84:100 yrkande 3 a och 1983/84:144 yrkande
1 antar det i propositionen framlagda förslaget till ny
lydelse av 1 kap. 6 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

2. beträffande uppräkning av basbeloppet

att riksdagen avslår motion 1983/84:144 yrkande 2,

3. beträffande redovisning av pensionsnivån m.m.
att riksdagen avslår motion 1983/84:102,

4. beträffande tilläggsbelopp till basbeloppet

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om upphävande av lagen (1982:1232) om tilläggsbelopp till basbeloppet
vid beräkning av pensionsförmåner m. m.,

5. beträffande folkpensionens grundbelopp, pensionstillskott, handikappersättning
och vårdbidrag

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande delar
och med avslag på motion 1983/84:100 yrkande 3 b antar de i
propositionen framlagda förslagen till dels ny lydelse av 6 kap.
2 §, 7 kap. 4 §, 8 kap. 4 § och 9 kap. 3 och 4 §§ lagen (1962: 381)
om allmän försäkring, dels lag om ändring i lagen (1969: 205) om
pensionstillskott,

6. beträffande pensionstillskott vid undantagande från ATP

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:96 yrkande 1 och 1983/
84: 100 yrkande 3 c,

7. beträffande inkomstprövningsreglerna för hustrutillägg

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension,

8. beträffande översyn av ATP-systemet
3 Riksdagen 1983184. II sami. Nr 10

SfU 1983/84:10

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:169, 1982/83:562 yrkande
1, 1982/83:920, 1982/83:1267 och 1982/83:2142 yrkande 4,

9. beträffande ATP-rätt vid vård av anhörig
att riksdagen avslår motion 1982/83:1256,

10. beträffande ATP-rätt på grund av ersättning från avtalsförsäkring att

riksdagen avslår motion 1982/83:1278,

11. beträffande ATP-rätt vid förtidspension
att riksdagen avslår motion 1982/83:1814,

12. beträffande patientavgiften vid läkemedelsinköp och sjukvård
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och
med avslag på motionerna 1983/84:86 yrkandena 6 och 7, 1983/
84:96 yrkandena 5—7, 1983/84:100 yrkande 7 och 1983/84:144
yrkandena 4 och 5 antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,
m.m.,

13. beträffande ändrat högkostnadsskydd

att riksdagen avslår motion 1983/84: 86 yrkande 8,

14. beträffande sjukpenning vid utlandsvistelse

att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del
och motion 1983/84:84 samt med avslag på motion 1983/84:144
yrkande 3 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1982: 361) om allmän försäkring i de delar som
inte behandlats under momenten 1 och 5 ovan och med den
ändringen att 3 kap. 15 § erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse

Propositionens förslag Utskottets förslag

3 kap.

15 §

Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade

a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår militär
grundutbildning för kvinnor;

b) är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 1 § andra stycket 2
eller tredje stycket sagda lag;

c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt;

d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom tagits
om hand på det allmännas bekostnad.

e) vistas utomlands i annat fall e) vistas utomlands i annat fall
än då den försäkrade insjuknar me- än då den försäkrade insjuknar medan
han utför arbete som utsänd av dan han utför arbete som ett led i en

en 'arbetsgivare med verksamhet här i riket bedriven verksamhet el här

i riket eller som sjöman anställd ler som sjöman anställd på svenskt

på svenskt handelsfartyg eller un- handelsfartyg eller under sjukdom

der sjukdom eller i fall som avses i eller i fall som avses i 8 § andra

SfU 1983/84:10

8 § andra stycket reser till utlandet stycket reser till utlandet med förmed
försäkringskassans medgivan- säkringskassans medgivande,

de.

15. beträffande försäkringsersättning till landstingen för barn- och
ungdomstandvård

att riksdagen avslår motion 1983/84:144 yrkande 6,

16. beträffande karensdagar inom sjukförsäkringen
att riksdagen avslår motion 1983/84:100 yrkande 4,

17. beträffande sänkning av sjukförsäkringsavgiften
att riksdagen avslår motion 1983/84:100 yrkande 5,

18. beträffande individualisering av sjukförsäkringen
att riksdagen avslår motion 1982/83: 562 yrkande 2,

19. beträffande vårdnadsersättning

att riksdagen avslår motion 1983/84:100 yrkande 6.

Stockholm den 1 december 1983

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Doris Håvik (s),
Gösta Andersson (c), Boije Nilsson (s), Ralf Lindström (s), Lars-Åke
Larsson (s), Gullan Lindblad (m), Ulla Johansson (s), Lena Öhrsvik (s),
Siri Häggmark (m), Karin Israelsson (c), Margo Ingvardsson (vpk), Barbro
Nilsson i Visby (m) och Rune Backlund (c).

Reservationer

Grunderna för beräkning av basbeloppet (mom. 1)

I. Nils Carlshamre (m), Gösta Andersson (c), Gullan Lindblad (m). Siri
Häggmark (m), Karin Israelsson (c), Barbro Nilsson i Visby (m) och Rune
Backlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Det i”
och slutar med "motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan acceptera den av regeringen föreslagna pensionsnivån för
år 1984. Däremot tar utskottet avstånd från att en devalveringsklausul
skrivs in i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. Tills vidare anser
utskottet att lagrummets nuvarande principiella utformning är överlägsen
ur rättssynpunkt eftersom den fortsättningsvis utesluter devalveringsavdrag
vid nya devalveringar. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till förslagen
i motionerna 86 och 96 till ny lydelse av 1 kap. 6 § AFL och avstyrker bifall
till såväl propositionens förslag till ändringar i grunderna för beräkning av

SfU 1983/84:10

basbeloppet som förslaget till beräkningsgrunder i motion 144. Härigenom
tillgodoses även syftet med motion 100 i motsvarande del.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa.

1. beträffande grunderna för beräkning av basbeloppet

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:86 yrkande 5 och
1983/84:96 yrkande 3 och med anledning av motion 1983/84:100
yrkande 3 a samt med avslag på proposition 1983/84:40 i motsvarande
del och motion 1983/84:144 yrkande 1 antar följande såsom
Reservanternas förslag betecknade lydelse av 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring

Propositionens förslag

Reservanternas förslag

1 kap.

6 §

Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna
lag, göras med anknytning till ett basbelopp.

Basbeloppet fastställs av regeringen
för varje år och utgör 20300
kronor multiplicerat med det tal
(jämförelsetal) som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i
november året före det som basbeloppet
avser och prisläget i november
1983. Därvid skall i enlighet
med föreskrifter som meddelas av
regeringen förändringarna i det allmänna
prisläget beräknas med
bortseende från indirekta skatter,
tullar, avgifter och ändringar i energipriser
samt med tillägg för subventioner.
Basbeloppet avrundas
till närmaste hundratal kronor.

Grunderna för beräkning av basbeloppet och uppräkning av basbeloppet
(mom. 1 och 2)

2. Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Det i”
och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Genom propositionens förslag om att devalveringseffekten skall avräknas
vid fastställande av basbeloppet för år 1984 fullföljs inte löftet inför
1982 års val om att pensionernas värdebeständighet skall återställas. Enligt
utskottets mening måste man stå fast vid detta löfte. Ålderspensionärer
och förtidspensionärer har drabbats hårt av åtstramningspolitiken och fått
försämrade pensioner, höjda levnadsomkostnader och höjda avgifter för
den vård och omsorg de behöver. Såsom departementschefen anfört i

SfU 1983/84:10

propositionen måste krisens bördor bli rättvist fördelade och svaga och
utsatta grupper skyddas. Det är därför enligt utskottets mening ett oeftergivligt
krav att basbeloppet räknas upp fullt ut i förhållande till prisutvecklingen
och att den tidigare regeln om uppräkning av basbeloppet så snart
konsumentprisindex stigit 3 % återinförs.

dels att utskottet under momenten 1 och 2 bort hemställa.

1. beträffande grunderna för beräkning av basbeloppet

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:144 yrkande 1 och
med anledning av proposition 1983/84:40 i motsvarande del samt
med avslag på motionerna 1983/84:86 yrkande 5, 1983/84:96
yrkande 3 och 1983/84:100 yrkande 3 a antar följande såsom
Reservanternas förslag betecknade lydelse av 1 kap. 6 § lagen
(1962: 381) om allmän försäkring

Propositionens förslag Reservanternas förslag

1 kap.

6 §

Inom den ett basbelopp.

Basbeloppet fastställs av rege- Basbeloppet fastställs av regeringen
för varje år och utgör 19400 ringen för varje år och utgör 19400

kronor multiplicerat med det tal kronor multiplicerat med det tal

(jämförelsetal) som anger förhållan- (jämförelsetal) som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i det mellan det allmänna prisläget i

november året före det som basbe- november året före det som basbeloppet
avser och prisläget i novem- loppet avser och prisläget i november
1982. Därvid skall bortses från ber 1982. Basbeloppet avrundas till

de prisförändringar som intill ut- närmaste hundratal kronor.

gången av år 1983 följer av devalveringen
av den svenska kronan i
oktober 1982. Basbeloppet avrundas
till närmaste hundratal kronor.

2. beträffande uppräkning av basbeloppet

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:144 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Folkpensionens grundbelopp, pensionstillskott, handikappersättning och
vårdbidrag (mom. 5)

i. Gösta Andersson, Karin Israelsson och Rune Backlund (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som böljar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det samhällsekonomiska utrymme som skapas genom
tilläggsbeloppets borttagande bör användas till att förstärka skyddet
för de sämst ställda pensionärerna. Utskottet föreslår nedan i reservation 4
att pensionstillskott skall utgå även till dem som begärt undantagande från

SfU 1983/84:10

ATP. Vidare föreslår utskottet, att i stället för att folkpensionens grundnivå
höjs, pensionstillskotten för ålderspensionärer och änkepensionärer
höjs med två procentenheter till 49 % av basbeloppet. När den närmare
utvecklingen av basbeloppet är känd är utskottet berett att pröva förutsättningarna
att återgå till en situation där förtidspensionärerna erhåller dubbla
pensionstillskott. Tills vidare bör i enlighet med regeringens förslag 96 %
av basbeloppet utgå i pensionstillskott till förtidspensionärer. Utskottet
har inte heller någon erinran mot propositionens förslag om höjning av
handikappersättningen och merkostnadsdelen inom vårdbidraget.

dels att utskottet under moment 5 bort hemställa

5. beträffande folkpensionens grundbelopp, pensionstillskott, handikappersättning
och vårdbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:100 yrkande 3 b och
med anledning av propositionen i motsvarande delar
dels avslår propositionens förslag till ändrad lydelse av 6 kap.,
2 §, 7 kap. 4 § och 8 kap. 4 § lagen om allmän försäkring,
dels antar propositionens förslag till ny lydelse av 9 kap. 3 och
4 §§ lagen om allmän försäkring,

dels antar propositionens förslag till lag om ändring i lagen
(1969:205) om pensionstillskott med den ändringen att 2 § erhåller
följande såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse

Propositionens förslag Reservanternas förslag

2 §

Pensionstillskottet till ålderspen- Pensionstillskottet till ålderspension
eller änkepension ät fyrtioåtta sion eller änkepension är fyrtionio

procent av basbeloppet enligt 1 procent av basbeloppet enligt 1

kap. 6§ lagen (1962:381) om all- kap. 6§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring, om inte annat följer män försäkring, om inte annat följer

av bestämmelserna i andra och av bestämmelserna i andra och

tredje styckena. tredje styckena.

För den allmän försäkring.

Pensionstillskott till andra stycket.

Pensionstillskott vid undantagande från ATP (mom. 6)

4. Nils Carlshamre (m), Gösta Andersson (c), Gullan Lindblad (m), Siri
Häggmark (m), Karin Israelsson (c), Barbro Nilsson i Visby (m) och Rune
Backlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som böljar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:
Gällande bestämmelser om avräkning av pensionstillskott mot den ATP
som skulle ha utgått om undantagande inte skett kan få den konsekvensen
att ålderspensionärer går miste om en tredjedel av den inkomst som en

SfU 1983/84:10

folkpensionär utan ATP normalt uppbär. Mot denna bakgrund anser utskottet
att reglerna om pensionstillskott vid undantagande från ATP bör
ändras på så sätt att alla som på grund av undantagande från ATP endast
uppbär grundpension från folkpensioneringen erhåller fullt pensionstillskott.
Regeringen bör därför snarast till riksdagen framlägga förslag i
enlighet härmed. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 6 bort hemställa

6. beträffande pensionstillskott vid undantagande från ATP

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:96 yrkande 1 och
1983/84:100 yrkande 3 c som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

Översyn av ATP-systemet (mom. 8)

5. Gösta Andersson, Karin Israelsson och Rune Backlund (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 13 slutar med ”och 1982/83:169” bort ha följande
lydelse:

Såsom påtalats i motion 1982/83:1267 och även i motion 1982/83:169
missgynnar ATP-systemet vissa grupper genom sin konstruktion. Lönestrukturerna
i arbetslivet bevaras även efter pensioneringen genom att
pensionen utgår i relation till tidigare förvärvsinkomst. Personer som har
en lång yrkesverksam tid, t. ex. kroppsarbetare, får erlägga avgifter för sin
pension under en förhållandevis längre tid. De får också ett sämre utfall på
grund av regeln om att de 15 bästa inkomståren läggs till grund för pensionens
storlek. Även deltidsarbetande får en sämre kompensation eftersom
ett basbelopp räknas bort från inkomsten när den pensionsgrundande
inkomsten fastställs.

Bland pensionärerna finns stora skillnader såväl när det gäller pensionsåldern
som inkomster. Vissa grupper av offentliganställda har en lägre
pensionsålder än 65 år. Pensionens storlek varierar år 1983 mellan 18715
kr. för en ogift pensionär utan pensionstillskott och 95 545 kr. för en
pensionär med högsta ATP. Genom kompletteringspensioner kan vissa
pensionärer nå upp till en pension på över 300000 kr. per år. Skillnaderna
mellan utbetalade pensioner ökar fortlöpande på grund av inflationen.

Det anförda innebär enligt utskottets uppfattning att det finns anledning
att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att göra en översyn av
ATP-systemet i syfte att reducera de orättvisor som finns inbyggda i
systemet.

Utskottet kan vidare dela departementschefens uppfattning att man bör
se över det nuvarande värdesäkringssystemets utformning. Utskottet anser
att ett nytt index måste konstrueras som inte missgynnar pensionärer i

SfU 1983/84:10

goda tider med reallönehöjningar men som också förhindrar en överkompensation
för vissa grupper när priserna stiger snabbare än lönerna. En
annan angelägen fråga för utredningen är, såsom närmare utvecklats i
motionerna 1982/83: 1267, 2142 och 920, att överväga den långsiktiga finansieringen
av ATP-systemet och kostnaderna för hur systemet skall fördelas
mellan generationerna. Riksförsäkringsverkets prognoser visar att andelen
pensionärer i förhållande till förvärvsverksamma successivt stiger och att
år 2030 det kommer att finnas två förvärvsverksamma personer per pensionär
mot i dag fyra. Prognoserna visar också på ett ökande behov av
avgifter. Det är mot denna bakgrund angeläget att pröva vilka förändringar
som behövs i pensionssystemet för att det skall stå i överensstämmelse
med den långsiktiga samhällsekonomiska situationen och få en mera fördelningspolitiskt
rättvis utformning.

dels att utskottet under moment 8 bort hemställa
8. beträffande översyn av ATP-systemet

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:1267 och 1982/
83:2142 yrkande 4 och med anledning av motionerna 1982/
83:920 och 1982/83: 169 samt med avslag på motion 1982/83:562
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

6. Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 13 slutar med ”och 1982/83: 169” bort ha följande
lydelse:

Genom att ATP-rätten är knuten till inkomsten under de 15 bästa åren
bevaras de klasskillnader som finns i arbetslivet även mellan pensionärerna.
Också i förhållande till premieinbetalningen är ATP-systemet orättvist.
För full ATP-rätt är det tillräckligt med 30 års intjänandetid. ATP-avgift
erläggs däremot för alla yrkesverksamma år. Genom att låginkomsttagare i
allmänhet har en längre yrkesverksam tid än höginkomsttagare, som i
stället i regel har en längre utbildningstid, får de förra bidra med avgifter
under en förhållandevis längre tid. Lågavlönade och deltidsarbetande
missgynnas också av att ett basbelopp räknas av från inkomsten. Inflationen
har vidare medfört att allt högre inkomster grundar rätt till ATP
samtidigt som pensionsrätten vid låga inkomster successivt urholkas. Sålunda
har taket för beräkningsunderlag höjts från 45000 kr. år 1970 till
145 500 kr. år 1983. Inflationen bidrar också till att skillnaderna successivt
ökar mellan redan utgående pensionsbelopp. Ur fördelningspolitisk synpunkt
anser utskottet att det är angeläget att en översyn snabbt görs av
hela ATP-systemet så att man åstadkommer en förändring av pensionsberäkningen
och en fördelning som inte drabbar de sämst ställda. Därvid bör

SfU 1983/84:10

en ny konstruktion av ATP-rätten övervägas, t. ex. att sänka taket för
beräkningsunderlaget eller på annat sätt anpassa pensionen till inflationen.

dels att utskottet under moment 8 bort hemställa
8. beträffande översyn av ATP-systemet

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:169 och med anledning
av motionerna 1982/83:1267 och 1982/83:2142 yrkande 4
samt med avslag på motionerna 1982/83:562 yrkande 1 och 1982/
83:920 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Patientavgiften vid läkemedelsinköp och sjukvård (mom. 12)

7. Nils Carlshamre, Gullan Lindblad, Siri Häggmark och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 17 med ”behandlade delar” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att den i propositionen föreslagna högsta avgiften vid
läkemedelsinköp, 50 kr., är rimlig. Rabatteringsreglerna borde däremot ha
utformats på sätt föreslagits i motion 96, nämligen att hela beloppet över 70
kr. och halva beloppet mellan 30 och 70 kr. rabatteras. Härigenom uppkommer
en ytterligare besparing om 50 milj. kr. per år. Även när det gäller
patientavgifter vid besök hos privata vårdgivare är den i propositionen
föreslagna höjningen befogad. Utskottet anser dock att hela denna höjning
bör göras redan fr. o.m. den 1 januari 1984, dvs. att patientavgiften vid
läkarvård då bör höjas med 10 kr. och vid sjukvårdande behandling med 5
kr. Motsvarande höjningar bör vidtas inom den offentliga vården fr. o. m.
samma tidpunkt. I den mån de rekommenderade fastställda patientavgifterna
inte tillämpas av offentliga eller privata vårdgivare anser utskottet att
försäkringsersättningen skall dras in. Därmed blir tillämpningen av den
fastställda patientavgiften ett villkor för försäkringsersättningen och avgiftsnivån
i praktiken den enda, och inte den högsta, tillåtna.

dels att utskottet under moment 12 bort hemställa

12. beträffande patientavgiften vid läkemedelsinköp och sjukvård
att riksdagen med bifall till motion 1983/84: 96 yrkandena 5-7
och med anledning av propositionen i motsvarande del samt med
avslag på motionerna 1983/84:86 yrkandena 6 och 7, 1983/84:100
yrkande 7 och 1983/84:144 yrkandena 4 och 5,
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,
m. m. med den ändringen att 3 § erhåller följande såsom
Reservanternas förslag betecknade lydelse:

4 Riksdagen 1983184. 11 sami. Nr 10

SfU 1983/84:10

Propositionens förslag Reservanternas förslag

3 §

I andra fall än som avses i 2 § I andra fall än som avses i 2 §
skall det fastställda priset för samti- skall det fastställda priset för samtidigt
på grund av sjukdom förskriv- digt på grund av sjukdom förskrivna
och inköpta läkemedel sättas na och inköpta läkemedel sättas

ned med hälften av det belopp som ned med hälften av det belopp som

överstiger 20 kronor och hela det överstiger 30 kronor och hela det

belopp som överstiger 80 kronor. belopp som överstiger 70 kronor.

Om en förskrivning är avsedd att Om en förskrivning är avsedd att

expedieras mer än en gång, gäller expedieras mer än en gång, gäller

nedsättningen köpesumman vid nedsättningen köpesumman vid

vaije avsett expeditionstillfälle. Vid varje avsett expeditionstillfälle. Vid

beräkning av prisnedsättningen be- beräkning av prisnedsättningen beaktas
inte den avgift som kan ha aktas inte den avgift som kan ha

uttagits för expedition av telefon- uttagits för expedition av telefon förskrivna

läkemedel. förskrivna läkemedel.

Bestämmelserna i till barn.

Från prisnedsättning första stycket.

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om patientavgifter vid sjukvård.

8. Gösta Andersson, Karin Israelsson och Rune Backlund (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som böljar på s. 16 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 17 med ”behandlade delar” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har ingen erinran mot de föreslagna höjningarna av patientavgifterna
vid läkemedelsinköp och sjukvård fr. o.m. den 1 januari 1984.
Enligt utskottets mening finns det emellertid möjligheter att redan fr. o. m.
nästa budgetår höja avgifterna ytterligare för dem som sällan är sjuka eller
behöver medicin. Utskottet förordar därvid höjningar som motsvarar besparingar
på budgeten i storleksordningen 200 milj. kr. En förutsättning
härför är att ett förbättrat högkostnadsskyd samtidigt införs. I detta sammanhang
finnér utskottet anledning påpeka behovet av en ökad information
till allmänheten om högkostnadsskyddet så att enskilda i samband
med t. ex. telefonrecept inte mister sitt berättigade skydd.

dels att utskottet under moment 12 bort hemställa

12. beträffande patientavgifter vid läkemedelsinköp och sjukvård
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:100 yrkande 7 och
med anledning av propositionen i motsvarande del och motionerna
1983/84: 86 yrkandena 6 och 7 och 1983/84:96 yrkandena 5-7
samt med avslag på motion 1983/84:144 yrkandena 4 och 5,
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,
m. m.

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om ytterligare höjningar av patientavgifterna.

SfU 1983/84:10

9. Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med "Utskottet
anser” och slutar på s. 17 med "behandlade delar” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den i motion 144 framförda uppfattningen att propositionens
förslag om höjningar av patientavgiften vid läkemedelsinköp bör
avvisas eftersom en överföring av kostnaderna från försäkringen till patienterna
endast medför en begränsning av de totala läkemedelskostnaderna
i de fall då patienten av kostnadsskäl avstår från att köpa ut förskrivna
läkemedel. Läkemedelsanvändningen kan begränsas på andra sätt än genom
en höjning av patientavgiften. Den angelägnaste uppgiften i detta
hänseende är att sjukvårdshuvudmännen åläggs svara för sjukvårdspersonalens
utbildning om läkemedel i stället för att som nu läkarna får sin
information av läkemedelsföretagens konsulter. På så sätt kan de kommersiella
krafterna få minskat inflytande på utbildningen inom detta område.

Även en höjning av patientavgiften i den offentliga vården kan få negativa
följder för vårdbehövandes hälsa. Tillsammantagna innebär de föreslagna
patientavgifterna för medicin och läkarbesök en kostnad för patienten
med 100 kr. En så hög kostnad medför risk för att den vårdbehövande
avstår från att söka läkare i tid. Försvåras då sjukdomen innebär det på
sikt ökade vårdkostnader för samhället. Riksdagen bör på grund av det
anförda uttala att patientavgifterna inom den offentliga vården inte bör
höjas. Med hänsyn till att utskottet avstyrker höjningar av patientavgifterna
vid läkemedelsinköp och offentlig sjukvård är någon översyn av
högkostnadsskyddet i detta hänseende inte påkallat. Däremot vill utskottet
erinra om att utskottet tidigare i reservation 3 till utskottets betänkande
SfU 1982/83:26 begärt en översyn av högkostnadsskyddet bl. a. för att
kostnaderna för sjukresor skall omfattas av skyddet.

dels att utskottet under moment 12 bort hemställa

12. beträffande patientavgiften vid läkemedelsinköp och sjukvård
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:144 yrkandena 4 och
5 och med avslag på motionerna 1983/84:86 yrkandena 6 och 7,
1983/84:96 yrkandena 5—7 och 1983/84:100 yrkande 7
dels avslår propositionens förslag till lag om ändring i lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. m.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om patientavgifterna i offentlig vård.

Sjukpenning vid utlandsvistelse (mom. 14)

10. Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Utskottet
kan” och slutar med "utskottet förordat” bort ha följande lydelse:

SfU 1983/84:10

Sjukpenning utgår till försäkrade som drabbas av sjukdom under semester
i Sverige. Då det är en premie som utbetalas i förhållande till den avgift
den försäkrade erlagt vore det ett anmärkningsvärt avsteg från den princip
som gäller vid andra försäkringar, t. ex. ATP, om inte försäkringen skulle
gälla oavsett var den försäkrade befinner sig vid sjukdomstillfället. Som
skäl för att slopa rätten till sjukpenning då sjukdom inträffar under semester
utomlands, anförs bl. a. höga administrations- och kontrollkostnader
för handläggningen av dessa ärenden. Att inte utbetala sjukpenning till
dem som insjuknar under semester utom Sverige beräknas innebära en
besparing på 10 milj. kr. Enligt utskottets mening bör i stället en översyn
av kontroll- och administrationsrutinerna genomföras för att visa om nuvarande
rutiner är befogade.

Förslaget om inskränkningar i rätten till sjukpenning vid utlandsvistelse
kommer främst att drabba dem som semestrar i de ur invandringssynpunkt
mest betydande länderna, dvs. Jugoslavien, Grekland och Turkiet. Då
konsekvenserna för invandrare inte är utredda anser utskottet att riksdagen
bör avslå förslaget om inskränkningar i rätten till sjukpenning vid
utlandsvistelse.

dels att utskottet under moment 14 bort hemställa

14. beträffande sjukpenning vid utlandsvistelse

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:144 yrkande 3 avslår
propositionens förslag till ändrad lydelse av 3 kap. 15 och 17 §§
lagen (1982: 361) om allmän försäkring och motion 1983/84:84.

Försäkringsersättning till landstingen för barn- och ungdomstandvård
(mom. 15)

II. Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottets
delar” och slutar med "behandlad del” bort ha följande lydelse:

Propositionens förslag om en neddragning av ersättningen till landstingen
för barn- och ungdomstandvård med 200 milj. kr. motiveras främst av
att landstingen nu byggt ut denna tandvård tillräckligt. Det är visserligen
riktigt att landstingens tandvård för barn- och ungdomar kraftigt förbättrats
sedan 1973 års tandvårdsreform men om landstingens resurser nu
ytterligare försämras är det stor risk för att detta direkt kommer att urholka
den utbyggda barn- och ungdomstandvården. Utskottet anser därför i
likhet med motionärerna i motion 144 att någon neddragning av försäkringsersättningen
inte bör ske.

dels att utskottet under moment 15 bort hemställa

15. beträffande försäkringsersättning till landstingen för barn- och
ungdomstandvård

SfU 1983/84:10

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:144 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
försäkringsersättningen för barn- och ungdomstandvård.

Karensdagar inom sjukförsäkringen (mom. 16)

12. Gösta Andersson, Karin Israelsson och Rune Backlund (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”högst överdriven" bort ha följande lydelse:
Riksdagens beslut våren 1982 om ändringar i sjukpenningförsäkringen
innebar bl. a. att spännvidden mellan det högsta och det lägsta sjukpenningbeloppet
minskade. Genom begränsningen av kompensationsgraden i
de högsta inkomstskikten fick beslutet en klar fördelningspolitisk profil.
Vidare kunde också fridagsregeln, som särskilt hårt drabbade deltids- och
delårsanställda och skiftarbetande, tas bort. Härigenom värnades en svag
grupp. Beslutet präglades också i övrigt av att det slog vakt om de hälsosvaga
och utsatta grupperna. Ur besparingssynpunkt innebar beslutet bl. a.
att folkpensionssystemet kan tryggas i ett längre perspektiv genom en
omfördelning av avgiftsuttaget såvitt gäller sjuksförsäkringsavgiften och
folkpensionsavgiften.

Utskottet anser att riksdagen ånyo bör besluta om sådana ändringar i
sjukförsäkringen som begärts i motion 100. Riksdagen bör därför begära
att regeringen skyndsamt framlägger förslag till lagändringar i enlighet
härmed. Det anförda borges regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 16 bort hemställa

16. beträffande karensdagar inom sjukförsäkringen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84 100 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Sänkning av sjukförsäkringsavgiften (mom. 17)

13. Gösta Andersson, Karin Israelsson och Rune Backlund (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som böijar med ”Utskottet
har” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är den höga sjukfrånvaron på många större
arbetsplatser ett stort problem och medför, såsom framhållits i motion 100,
att ägare till många småföretag med väsentligt lägre sjukfrånvaro tvingas
subventionera de större företagen. Utskottet delar motionärernas uppfattning
om att åtgärder nu måste vidtas för att komma till rätta med detta
problem genom att anpassa sjukförsäkringsavgiften till sjukfrånvaron på
olika arbetsplatser. Mot bakgrund av att sjukfrånvaron är betydligt lägre i
småföretagen bör sjukförsäkringsavgiften, såsom föreslagits i motionen,

SfU 1983/84:10

kunna sänkas med 5 procentenheter för högst femton anställda i varje
företag. Enligt utskottets mening behöver en sådan åtgärd mot bakgrund
av den kraftigt minskade sjukfrekvensen inte föranleda någon ändring av
avgiftsuttaget i övrigt. Utskottet anser således att riksdagen snarast bör
föreläggas förslag om sänkning av sjukförsäkringsavgiften i enlighet med
det anförda.

dels att utskottet under moment 17 bort hemställa

17. beträffande sänkning av sjukförsäkringsavgiften

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:100 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Vårdnadsersättning (mom. 19)

14. Gösta Andersson, Karin Israelsson och Rune Backlund (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”yrkande 6.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening innebär motionärernas förslag om vårdnadsersättning
en ökad valfrihet för småbarnsföräldrar som önskar att helt eller
delvis vårda egna barn i hemmet. Utskottet, som således tillstyrker motionen,
anser att regeringen skyndsamt bör framlägga förslag till lagändring i
enlighet med förslaget. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 19 bort hemställa

19. beträffande vårdnadsersättning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84: 100 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

Det framtida pensionssystemet (mom. 8)

I. Nils Carlshamre, Gullan Lindblad, Siri Häggmark och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anför:

Vi har ingen erinran mot den i propositionen aviserade översynen inom
en parlamentariskt sammansatt kommitté av vissa frågor inom den allmänna
pensioneringen. Men vi vill starkt betona vikten av att kommittén
tillsätts utan dröjsmål. Den bör också få tillräckligt långt gående direktiv
för att kunna ta upp även andra problem än den framtida värdesäkringen
av pensionerna. Inte minst måste utredningen överväga den framtida finansieringen
av ett pensionssystem som kommit att ställa långt större

SfU 1983/84:10

anspråk på samhällsekonomin än som någonsin var tänkt vid systemets
tillkomst. Därvid bör även beaktas de uppslag som framföres i motion
1982/83:562 av Gunnar Biörck rörande bl.a. ett klart synligt samband
mellan avgift och förmåner och om vilka möjligheter som kan skapas till
personlig valfrihet inom försäkringssystemets ram.

Karensdagar inom sjukförsäkringen (mom. 16)

2. Nils Carlshamre, Gullan Lindblad, Siri Häggmark och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anför:

Vi delar uppfattningen i reservation 12 att regeringen bör förelägga
riksdagen förslag om ökad självrisk i sjukpenningförsäkringen. Den i motion
1983/84:100 yrkande 4 föreslagna utformningen är emellertid behäftad
med så stora brister, att den enligt vår mening knappast låter sig realiseras
utan svåra komplikationer. Moderata samlingspartiet avser att återkomma
med annat förslag till besparingar inom sjukförsäkringen.

Vårdnadsersättning (mom. 19)

3. Nils Carlshamre, Gullan Lindblad, Siri Häggmark och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anför:

Enligt moderata samlingspartiet är en ytterligare utbyggnad av föräldraförsäkringen
med en vårdnadsersättning, sådan den föreslagits i reservation
14, inte en framkomlig väg för att åstadkomma ökad rättvisa och
valfrihet. Partiet har i stället föreslagit att föräldraförsäkringen skall kompletteras
med en vårdnadsersättning som inledningsvis skall omfatta alla
barn mellan ett och tre års ålder. Denna vårdnadsersättning, som av bl. a.
fördelningspolitiska skäl skall vara obeskattad, föreslås utgå med ett enhetligt
belopp av 6000 kr. per barn och år. Den föreslagna vårdnadsersättningen
skall kunna användas som ett tillskott till familjeekonomin om
föräldrarna väljer att helt eller delvis själva vårda barnet, eller som bidrag
till täckande av kostnaderna för privat barnomsorg eller för att möjliggöra
en högre, mer marknadsmässig ersättning för den kommunala barnomsorgen.
Moderata samlingspartiet avser att återkomma med förslag av denna
innebörd.

SfU 1983/84:10

Bilaga

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 §, 3 kap. 15 och 17 §§, 6 kap. 2 §, 7
kap. 4 §. 8 kap. 4 § samt 9 kap. 3 och 4 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

6 §

Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna
lag, göras med anknytning till ett basbelopp.

Basbeloppet fastställs av regeringen
för varje år och utgör 15400
kronor multiplicerat med det tal
(jämförelsetal) som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i
november året före det som basbeloppet
avser och prisläget i juni
1980. Därvid skall i enlighet med
föreskrifter som meddelas av regeringen
för tid efter oktober 1980förändringarna
i det allmänna prisläget
beräknas med bortseende från
indirekta skatter, tullar, avgifter
och ändringar i energipriser samt
med tillägg för subventioner. Basbeloppet
avrundas till närmaste
hundratal kronor.

3 kap.
15 §

Sjukpenning utgår ej för tid då
den försäkrade

a) fullgör värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänst eller genomgår
militär grundutbildning för kvinnor;

b) är intagen i sådant hem som
avses i 12 § lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av
unga med stöd av 1 § andra stycket
2 eller tredje stycket sagda lag;

c) är häktad eller intagen i kriminal
vårdsanstalt;

Sjukpenning utgår ej för tid då
den försäkrade

a) fullgör värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänst eller genomgår
militär grundutbildning för kvinnor;

b) är intagen i sådant hem som
avses i 12 § lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av
unga med stöd av 1 § andra stycket
2 eller tredje stycket sagda lag;

c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt; -

' Lagen omtryckt 1982: 120.

SfU 1983/84:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

d) i annat fall än under b) eller c) d) i annat fall än under b) eller c)

sagts av annan orsak än sjukdom sagts av annan orsak än sjukdom

tagits om hand på det allmännas be- tagits om hand på det allmännas bekostnad.
kostnad;

e) vistas utomlands i annat fall
än då den försäkrade insjuknar medan
han utför arbete som utsänd av
en arbetsgivare med verksamhet
här i riket eller som sjöman anställd
på svenskt handelsfartyg eller under
sjukdom eller i fall som avses i
8 § andra stycket reser till utlandet
med försäkringskassans medgivande.

För vaije dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller
boende enligt socialtjänstlagen (1 980:620) som ger vård och behandling åt
missbrukare av alkohol eller narkotika, skall sjukpenningen minskas på det
sätt som framgår av 4§ andra stycket.

Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses
under c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt
och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

17 §

Sjukpenning må indragas eller skäligen nedsättas, om försäkrad
a) vägrar att mottaga besök av person, som av den allmänna försäkringskassan
erhållit uppdrag att verkställa sjukkontroll;

b) under sjukdom ändrar vistelseort
utan att underrätta den allmänna
försäkringskassan.

b) under sjukdom ändrar vistelseort
utan att underrätta den allmänna
försäkringskassan därom eller
avreser till utlandet, där ej kassan
medgivit att sjukpenning må
utgå under vistelse därstädes;

c) utan giltigt skäl underlåter att på sätt stadgas i 6 § första stycket,
anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden, som är av betydelse för
rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

Angående nedsättning eller indragning i andra fall av ersättning som här
avses stadgas i 20 kap. 3 §.

6 kap.
2 §

Ålderspension utgör, där ej annat
följer av vad i andra stycket samt 3
och 4 §§ sägs, för år räknat nittiofem
procent eller, för gift försäkrad
vars make åtnjuter folkpension i
form av ålderspension eller förtidspension
eller äger rätt till pension
enligt 1 § första stycket, sjuttiosju
och en halv procent av basbeloppet.
Åtnjuter maken enligt 7 kap.

Ålderspension utgör, där ej annat
följer av vad i andra stycket samt 3
och 4 §§ sägs, för år räknat nittiosex
procent eller, för gift försäkrad
vars make åtnjuter folkpension i
form av ålderspension eller förtidspension
eller äger sätt till pension
enligt 1 § första stycket, sjuttioåtta
och en halv procent av basbeloppet.
Åtnjuter maken enligt 7 kap.

SfU 1983/84:10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 S andra eller tredje stycket två 2 § andra eller tredje stycket två

tredjedelar av hel förtidspension el- tredjedelar av hel förtidspension eller
halv förtidspension, utgår dock ler halv förtidspension, utgår dock

ålderspension i förra fallet med ät- ålderspension i förra fallet med åttiotre
och en tredjedels och i senare tiofyra och en tredjedels och i sena fallet

med åttiose x och en fjärde- re fallet med ät tiosju och en Jjcirde dels

procent av basbeloppet. dels procent av basbeloppet.

Börjar ålderspension utgå tidigare än från och med månad, varunder den
försäkrade fyller sextiofem år, skall pensionen minskas med fem tiondels
procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå återstår till ingången
av den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år. Om pensionen
börjar utgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen
med sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar
utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde
nämnda ålder; härvid må hänsyn dock ej tagas till tid efter ingången
av den månad, under vilken den försäkrade fyllt sjuttio år, och ej heller till
tid, då den försäkrade åtnjutit tilläggspension i form av ålderspension eller
icke varit berättigad till folkpension.

7 kap.

4 §

nel förtidspension utgör, där ej
annat följer av vad i andra stycket
sägs, för år räknat nittiofem eller,
för gift försäkrad vars make åtnjuter
folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension eller äger
rätt till pension enligt 6 kap. I §
första stycket, sjuttiosju och en
halv procent av basbeloppet. Åtnjuta
båda makarna förtidspension
och är pensionen för endera eller
båda sådan som i 2 § andra eller
tredje stycket sägs, skall dock vid
beräkning av pension hel förtidspension
utgöra, om två tredjedelar
av hel förtidspension utgår till andra
maken, åttiotre och en tredjedels
och, om halv förtidspension utgår
till denne, åttiosex och en fjärdedels
procent av basbeloppet.

Hel förtidspension utgör, där ej
annat följer av vad i andra stycket
sägs, för år räknat nittiosex eller,
för gift försäkrad vars make åtnjuter
folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension eller äger
rätt till pension enligt 6 kap. I §
första stycket, sjuttioåtta och en
halv procent av basbeloppet. Åtnjuta
båda makarna förtidspension
och är pensionen för endera eller
båda sådan som i 2 8 andra eller
tredje stycket sägs, skall dock vid
beräkning av pension hel förtidspension
utgöra, om två tredjedelar
av hel förtidspension utgår till andra
maken, åttiofyra och en tredjedels
och, om halv förtidspension utgår
till denne, åttiosju och en Jjärdedels
procent av basbeloppet.

Om förtidspension utgår för tid efter del att ålderspension med stöd av 6
kap. 3 § upphört att utgå, skall förtidspensionen minskas med motsvarande
tillämpning av bestämmelserna i 6 kap. 3 och 4 §§.

8 kap.

4 §

Änkepension utgör, där ej annat Änkepension utgör, där ej annat
följer av vad nedan sägs, för år räk- följer av vad nedan sägs, för år räk -

SfU 1983/84:10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nät nittiofem procent av basbelop- nät nittiosex procent av basbeloppet.
pet.

Utgår änkepension med tillämpning av I § första stycket b) och hade den
pensionsberättigade ej fyllt femtio år vid mannens död eller vid den tidpunkt,
som avses i I § andra stycket, minskas pensionen med en femtondel
för vatje år, varmed antalet år som den pensionsberättigade fyllt vid
mannens död eller vid nämnda tidpunkt understiger femtio.

Om änkepension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av 6
kap. 3 § upphört att utgå, skall änkepensionen minskas med motsvarande
tillämpning av bestämmelserna i 6 kap. 3 och 4 §S.

9 kap.

3 ir

Alltefter hjälpbehovets omfattning
eller merutgifternas storlek utgör
handikappersättning för år räknat
sextiotre, fyrtioåtta eller trettiotvå
procent av basbeloppet.

Alltefter hjälpbehovets omfattning
eller merutgifternas storlek utgör
handikappersättning för år räknat
sextiofem, femtio eller trettiofyra
procent av basbeloppet.

Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikappersättning
skall omprövas i samband med beslut om förtidspension och då
den försäkrade tillerkännes ålderspension enligt denna lag.

Handikappersättning till försäkrad
som är blind utgör för tid före
den månad, då hel ålderspension eller
hel förtidspension enligt denna
lag börjar utgå, för år räknat sextiotre
procent av basbeloppet. För
tid därefter utgör ersättningen trettiotvå
procent av basbeloppet om ej
stödbehovet ger anledning till högre
ersättning.

Handikappersättning till försäkrad
som är döv eller gravt hörselskadad
utgör trettiotvå procent av
basbeloppet om ej stödbehovet ger
anledning till högre ersättning.

Handikappersättning till försäkrad
som är blind utgör för lid före
den månad, då hel ålderspension eller
hel förtidspension enligt denna
lag börjar utgå, för år räknat sextiofem
procent av basbeloppet. För tid
därefter utgör ersättningen trettiofyra
procent av basbeloppet om ej
stödbehovet ger anledning till högre
ersättning.

Handikappersättning till försäkrad
som är döv eller gravt hörselskadad
utgör trettiofyra procent av
basbeloppet om ej stödbehovet ger
anledning till högre ersättning.

9 kap.

4 §3

Försäkrad förälder äger för vård av barn som ej fyllt sexton år rätt till
vårdbidrag om barnet på grund av sjukdom, psykiskt utvecklingsstörning
eller annat handikapp under minst sex månader är i behov av särskild
tillsyn och vård. Vid bedömningen av rätt till vårdbidrag skall även beaktas
sådana merkostnader som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller
handikapp. Vårdar föräldern flera handikappade barn som ej fyllt sexton år
grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet
av tillsyn och vård samt merkostnadernas omfattning.

2 Senaste lydelse 1982:231.

3 Senaste lydelse 1982:778.

SfU 1983/84:10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vårdbidrag utgår allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och
merkostnadernas storlek med belopp motsvarande hel eller halv förtidspension
till ensamstående jämte pensionstillskott som svarar mot pensionen.

Av vårdbidraget kan en viss angiven del bestämmas som ersättning för
merkostnader. Denna ersättning bestäms till följande procent av basbeloppet: 15%

om merkostnaderna uppgår 17% om merkostnaderna uppgår

till 15 men inte 32% av basbelop- till 17 men inte 34% av basbeloppet;
pet;

32% om merkostnaderna uppgår 34% om merkostnaderna uppgår
till 32 men inte 48%; till 34 men inte 50%;

48% om merkostnaderna uppgår 50% om merkostnaderna uppgår

till 48 men inte 63%; till 50 men inte 65%;

63% om merkostnaderna uppgår 65% om merkostnaderna uppgår

till 63 % eller däröver. till 65 % eller däröver.

Vårdbidraget kan begränsas till viss tid. Behovet av bidrag skall omprövas
minst vart annat år, om det inte finns skäl för omprövning med längre
mellanrum.

Om föräldern tillfälligt är förhindrad att vårda barnet utgår vårdbidrag
under sådant avbrott som varar högst sex månader. Föreligger särskilda
skäl kan vårdbidrag utgå även under ett avbrott som varar ytterligare högst
sex månader.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Äldre bestämmelser gäller
för tid före ikraftträdandet.

2. Bestämmelserna i 1 kap. 6 § i dess nya lydelse skall tillämpas första
gången vid fastställandet av basbeloppet för år 1984.

3. För den som vid ikraftträdandet uppbär vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §
med ersättning för merkostnader bestämd till 15, 32, 48 eller 63 procent av
basbeloppet skall, så länge som behovet av vårdbidrag inte har omprövats
på annan grund, ersättningen för dessa kostnader därefter utgöra 17, 34, 50
respektive 65 procent av basbeloppet.

4. För den som vistas utomlands med rätt till sjukpenning vid ikraftträdandet
tillämpas de nya bestämmelserna i 3 kap. 15 § inte under den
pågående sjukperioden.

SfU 1983/84:10

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs att 2 och 2 a 88 lagen (1969:205) om pensionstillskott
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Pensionstillskottet trlf ålderspen- Pensionstillskottet till ålderspension
eller änkepension är fyrtiosju sion eller änkepension är fyrtioåtta

procent av basbeloppet enligt I procent av basbeloppet enligt 1

kap. 6 8 lagen (1962:381) om all- kap. 6 8 lagen (1962:381) om allmän
försäkring, om inte annat följer män försäkring, om inte annat följer

av bestämmelserna i andra och av bestämmelserna i andra och

tredje styckena. tredje styckena.

För den som har börjat att ta ut sin ålderspension tidigare eller senare än
den månad under vilken han fyller sextiofem år är pensionstillskottet det
belopp som framkommer om det i första stycket angivna procenttalet
minskas eller ökas i motsvarande mån som pensionen skall minskas eller
ökas enligt 6 kap. lagen om allmän försäkring.

Pensionstillskottet till änkepension, som enligt 8 kap. 4 § andra eller
tredje stycket lagen om allmän försäkring betalas ut med minskat belopp,
är det belopp som framkommer om det i första stycket angivna procenttalet
minskas i motsvarande mån. Pensionstillskottet till halv ålderspension
är hälften av det pensionstillskott som angivits i första eller andra stycket.

2 a §2

Pensionstillskottet till förtidspen- Pensionstillskottet till förtidspension
är nittiotvå procent av basbe- sion är nittiosex procent av basbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen loppet enligt I kap. 6 8 lagen

(1962:381) om allmän försäkring. (1962:381) om allmän försäkring,

om inte annat följer av bestämmel- om inte annat följer av bestämmelserna
i andra stycket. serna i andra stycket.

För den som har två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension
är pensionstillskottet motsvarande andel av det pensionstillskott
som anges i första stycket. För den som får förtidspension för tid efter det
att ålderspension upphört att betalas ut enligt 6 kap. 3 8 lagen om allmän
försäkring skall pensionstillskottet minskas i motsvarande mån som förtidspensionen
minskas enligt 7 kap. 4 8 andra stycket lagen om allmän
försäkring.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande för tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1982:230.
: Senaste lydelse 1982: 230.

SfU 1983/84:10

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 52

Hustrutillägg och kommunalt bo- Hustrutillägg minskas med tre
stadstillägg minskas med en tredje- femtedelar och kommunalt bodel
av den del av den pensionsbe- stadstillägg med en tredjedel av den

rättigades årsinkomst som över- del av den pensionsberättigades

stiger 750 kronor för den som är gift årsinkomst som överstiger 750 kro och

I 000 kronor för annan. nor för den som är gift och 1 000

kronor för annan.

Minskning skall, där rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg
föreligger, göras först å bostadstillägget och därefter å hustrutillägget.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande för tid före ikraftträdandet.

2. För den som vid ikraftträdandet uppbär hustrutillägg skall tillägget
fortsättningsvis utgå med en garantinivå som motsvarar det belopp som
utgick för december 1983. Om ändrade förhållanden medför att hustrutilllägget
skulle minskas vid tillämpning av de äldre bestämmelserna skall
garantinivån dock sänkas till detta lägre belopp.

' Lagen omtryckt 1976: 1014.
2 Senaste lydelse 1980: 1037.

SfU 1983/84:10

4 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1982:1232) om tilläggsbelopp till
basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:1232) om tilläggsbelopp till basbeloppet
vid beräkning av pensionsförmåner m. m. skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Den upphävda lagen skall
dock tillämpas i fråga om beräkning av pensionsförmåner m. m. för tid före
ikraftträdandet.

SfU 1983/84:10

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m. m.

Härigenom föreskrivs att 3 S lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,
m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

I andra fall än som avses i 2 §
skall det fastställda priset för samtidigt
på grund av sjukdom förskrivna
och inköpta läkemedel sättas
ned med hälften av det belopp som
överstiger 20 kronor och hela det
belopp som överstiger 60 kronor.
Om en förskrivning är avsedd att
expedieras mer än en gång, gäller
nedsättningen köpesumman vid
varje avsett expeditionstillfälle.

Föreslagen lydelse

I andra fall än som avses i 2 §
skall det fastställda priset för samtidigt
på grund av sjukdom förskrivna
och inköpta läkemedel sättas
ned med hälften av det belopp som
överstiger 20 kronor och hela det
belopp som överstiger 80 kronor.
Om en förskrivning är avsedd att
expedieras mer än en gång, gäller
nedsättningen köpesumman vid
varje avsett expeditionstillfälle. Vid
beräkning av prisnedsättningen beaktas
inte den avgift som kan ha
ut tagits för expedition av telefonförskrivna
läkemedel.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i
annat fall än som avses i 2 § andra stycket förskrivs till havande eller
ammande kvinna eller till barn.

Från prisnedsättning enligt denna paragraf kan regeringen undanta ett
visst läkemedel eller en viss grupp av läkemedel som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983