NU 1983/84:35

Näringsutskottets betänkande
1983/84:35

om strukturförändringar inom specialstålsindustrin, m. m. (prop.
1983/84:157 (delvis)
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1983/84:157 om strukturförändringar inom specialstålsindustrin,
m. m. (industridepartementet), utom i vad avser särskilda utvecklingsinsatser
i Bergslagen,

dels tre motioner som har väckts med anledning av propositionen,

dels fyra motioner från allmänna motionstiden om bl. a. stålindustrins
försörjning med skrot, nya råjärnsprocesser och SSAB Svenskt Stål AB.

Sammanfattning

Utskottet finner det väl motiverat att staten medverkar till en ny
företagsstruktur inom sektorn rostfritt stål och till en rekonstruktion av
smidesbolaget AB Bofors-Kilsta på det sätt som föreslås i propositionen. I
båda fallen läggs grunden för en utveckling som bedöms kunna göra de
berörda företagen långsiktigt konkurrenskraftiga. Inga krav ställs på nya
finansiella insatser från statens sida. En balanserad avvägning har gjorts
mellan statliga låneefteravgifter och krav på nya insatser från ägarföretagen.
I en reservation (vpk) avstyrks propositionen i denna del. Reservanten
stöder också motionsyrkanden (vpk) om att en ny förhandlingsuppgörelse
skall träffas med stålföretagen, en ny stålkommission tillsättas och en ny
stålindustriell politik bedrivas.

Ett motionsyrkande (fp) att regeringen inte skall få begärt bemyndigande
att i framtiden ändra villkor som riksdagen har fastställt för villkorslån till
specialstålsföretag avstyrks men stöds av en minoritet (m, c, fp). Detsamma
gäller en motion (m) som kritiserar den selektiva industristödspolitiken och
kräver dess avveckling.

Utskottsmajoriteten ställer sig inte bakom förslag (vpk) till nya riktlinjer
m. m. för SSAB. Skrotförsörjningen är en viktig fråga, säger utskottet med
anledning av en motion (s) i frågan men anser inte att den nu behöver utredas
eftersom skrotavtal har träffats och nya processer för tillverkning av
alternativa råvaror till skrot har tagits fram. Användarföretagen bör själva få
bestämma när de vill utnyttja de nya råjärnsprocesserna, menar utskottsmajoriteten
och avstyrker motionsyrkanden (vpk) om regeringsinitiativ i denna
fråga.

1 Riksdagen 1983184.17sami. Nr 35

NU 1983/84:35

Proposition 1983/84:157
Huvudsakligt innehåll

I propositionen läggs förslag fram om ändringar i villkoren för tidigare
lämnade lån med villkorlig återbetalningsskyldighet till dels Nyby Uddeholm
AB, dels AB Bofors-Kilsta. I det förstnämnda fallet är åtgärden ett led i en
statlig medverkan till omstrukturering av den del av specialstålsindustrin som
är inriktad på rostfritt stål. I vad avser AB Bofors-Kilsta sker insatsen i
samband med en finansiell rekonstruktion och strukturell omvandling av
bolagets verksamhet. I propositionen redovisas dessutom vissa andra statliga
insatser för att åstadkomma en strukturomvandling inom specialstålsindustrin.
Ett anslag av 25 milj. kr. föreslås för särskilda utvecklingsinsatser i
Bergslagen.

Förslag

Regeringen föreslår - efter föredragning av industriminister Thage G.
Peterson - att riksdagen (1) bemyndigar regeringen att besluta om ändringar
i villkoren för lån med villkorlig återbetalningsskyldighet som beviljats vissa
företag inom specialstålsindustrin i enlighet med vad föredragande statsrådet
har anfört.

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i
övrigt har anfört om

3. statlig medverkan till en ny struktur inom den del av specialstålsindustrin
som är inriktad på rostfritt stål,

4. statlig medverkan till en finansiell rekonstruktion av AB Bofors-Kilsta.

I vad avser moment 2 (särskilda utvecklingsinsatser i Bergslagen) har

propositionen hänvisats till arbetsmarknadsutskottet.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av propositionen och
behandlas här är följande:

1983/84:2791 av Christer Eirefelt m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen avslår regeringens begäran om bemyndigande att besluta om
framtida ändringar i villkoren för lån med villkorlig återbetalningsskyldighet,

1983/84:2793 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. avslår förslag om ändringar i villkoren för lån med villkorlig återbetalningsskyldighet
som beviljats vissa företag inom specialstålsindustrin i
enlighet med vad i motionen anförs,

2. hemställer hos regeringen om att nya förhandlingar upptas med
specialstålsföretagen enligt vad i motionen anförs,

NU 1983/84:35

3. hemställer hos regeringen om att en ny specialstålskommission tillsätts
för att utveckla svensk specialstålsindustri enligt vad i motionen anförs,

4. avslår förslaget om statlig medverkan till en finansiell rekonstruktion av
AB Bofors-Kilsta enligt vad i motionen anförs om struktur- och sysselsättningsplaner,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om

användning av ny järnframställningsteknik,

1983/84:2796 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller hemställan
(1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avvecklingen av industristödspolitiken.

Yrkande 7 i motion 1983/84:2793 behandlas i återstående del i näringsutskottets
betänkande NU 1983/84:39.

I övrigt behandlar arbetsmarknadsutskottet de motioner som har väckts
med anledning av propositionen.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1983/84:689 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hemställer hos regeringen om att Gränges ägarandel i SS AB övertas av
staten,

2. hemställer hos regeringen om att SSAB:s konsortialavtal ersätts med
nya riktlinjer enligt vad i motionen anförs,

3. hemställer hos regeringen om sådana åtgärder att SSAB:s gruvverksamhet
kan säkerställas i framtiden enligt vad i motionen anförs,

4. uttaiar sig för att SSAB skall anpassa sin verksamhet till miljökrav
enligt vad i motionen anförs,

5. hemställer hos regeringen att vidta åtgärder vad gäller forskning och
utveckling enligt de riktlinjer motionen anför,

1983/84:691 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hemställer hos regeringen om åtgärder för att trygga sysselsättningen på
bruksorterna enligt vad i motionen anförs,

2. hemställer hos regeringen om att en ny specialstålskommission tillsätts
för att utveckla svensk specialstålsindustri enligt vad som anförs i motionen,

1983/84:859 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om landets långsiktiga försörjning av stålskrot,

1983/84:1891 av Hans Petersson i Hallstahammar m. fl. (vpk), vari
hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om förslag till åtgärder för att utveckla de nya
råjärnsprocesserna enligt vad i motionen anförs,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
den framtida utvecklingen av stålindustrin.

1* Riksdagen 1983/84.17sami. Nr 35

Rättelse: S. 3, rad 35 Står: Peterson m. fl. Rättat till: Petersson i Hallstahammar m. fl.

NU 1983/84:35

Uppgifter i anslutning till motionerna
Alternativa processer för råjärnstillverkning, m. m.

Det har under flera år pågått försök att ersätta masugnsprocessen med nya
smältreduktionsprocesser för framställning av flytande råjärn. Tre processer
står i centrum för intresset, nämligen ELRED-processen, som har utarbetats
av Stora AB och ASEA, Boliden AB:s INRED-process och SKF Steels
process Plasmasmelt. Staten har engagerat sig finansiellt i utvecklingen av
nya råjärnsprocesser via Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden).
Staten har också via statens industriverk och industridepartementet
stött utvecklingen av en ny järnsvampsprocess, SKF:s Plasmared i Hofors,
och via strukturdelegationen utvecklingen av pulvermetallurgi i Nyby
Uddeholm.

För järnsvamp finns det nu konkreta planer på att uppföra en fullskaleanläggning
som skall använda den nya Plasmaredprocessen. SKF Steel
Engineering AB (SKF Steel) ingav sålunda den 29 december 1983 en
ansökan till regeringen om tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen att i
Stockholms frihamn inom Stockholms kommun få bygga en anläggning för
produktion av järnsvamp m. m. med användande av plasmateknologin. Den
planerade produktionen är avsedd att ge svensk stålindustri ett konkurrenskraftigt
alternativ till importskrot. Anläggningen skall enligt ansökan kunna
producera ca 190 000 ton järnsvampsbriketter per år. Den överskottsenergi
som kommer fram i processen i form av bränngas avses bli omvandlad till ca
“"560 GWh hetvatten per år för Stockholms Energiverks fjärrvärmenät.

Mot bakgrund av de nya förutsättningar som har kommit fram när det
gäller att ekonomiskt utnyttja den överskottsenergi som alstras i tillverkningsprocessen
för järnsvamp har malmfältsutredningen låtit göra en särskild
studie av möjligheterna att producera järnsvamp i malmfälten. Denna studie
visar att en produktion av järnsvamp är möjlig såväl i Kiruna som
Malmberget. I studien föreslås att järnsvampsverk byggs på båda orterna
med en kapacitet av 190 000 resp. 150 000 ton järnsvamp per år. Bränngasen
och hetvattnet från anläggningarna avses gå dels till kommunernas fjärrvärmenät,
dels till LKAB:s kulsinterverk. Det förutses vidare att torv skall
användas som energikälla. Malmfältsutredningen föreslår i sitt betänkande
(Ds 11984:9) Framtid i malmfälten att regeringen tar upp förhandlingar med
bl. a. SKF Steel och LKAB om byggande av järnsvampsverk i malmfälten.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågorna om stålindustrins skrotförsörjning och om alternativa råjärnsprocesser
har uppmärksammats av riksdagen flera gånger. Det skedde senast
våren 1983 med anledning av en motion (vpk) där det bl. a. föreslogs att
regeringen skulle ta initiativ till att de nya reduktionsprocesserna för
framställning av råjärn uppfördes i full skala. Vidare föreslogs att regeringen

NU 1983/84:35

skulle se till att metallurgikapaciteten för handelsståls- och specialstålsindustrierna
samordnades. Syftet skulle vara att minska andelen importerat skrot
och skapa förbättrade förutsättningar för en malmbaserad metallurgi.

Det är, anförde näringsutskottet (NU 1982/83:41 s. 15 f.), av stor vikt för
svensk stålindustri att den bedriver en metallurgisk tillverkning som i ett
internationellt perspektiv är rationell och konkurrenskraftig. Betydelsefullt
är att råvaruförsörjningen kan tryggas på längre sikt. Utskottet erinrade om
att de överläggningar som under lång tid hade pågått mellan olika företrädare
för stålindustrin om situationen på skrotmarknaden ett år tidigare hade
resulterat i en förhandlingsuppgörelse om fördelningen av köpskrot mellan
stålverken. Överenskommelsen trädde i kraft i juli 1982. Avtalet ansågs bl. a.
innebära att användningen av lämpliga substitut till skrot underlättades.
Utskottet hade tidigare i samma betänkande sammanfattat hur skrotförsörjningen
till stålverken sker samt redovisat in,nehållet i det nya avtalet
(NU 1983/84:41 s. 5 f.). Utskottet hänvisade vidare till Jernkontorets då
avslutade utredning om alternativ till importskrot, vilken bl. a. hade
förbättrat underlaget för planeringen av råvaruförsörjningen. Jernkontoret
hade studerat främst s. k. malmbaserade ämnen, järnsvamp samt råjärn som
alternativ järnråvara. Beträffande järnsvamp och råjärn hade utredningen
dragit slutsatsen att det inte var företagsekonomiskt försvarligt att vid då
gällande priser på importskrot investera i en anläggning för att med
järnsvamp eller råjärn ersätta sådant skrot. Utredningen fann det emellertid
angeläget att påpeka att förhållandena snabbt kunde komma att ändras. De
metoder som hade studerats i utredningen var Plasmared för framställning av
järnsvamp samt ELRED och INRED för produktion av råjärn.

(Som har framgått av föregående avsnitt planerar SKF Steel nu att uppföra
en anläggning i Stockholm för produktion av järnsvamp. Genom att
anläggningen planeras så att överskottsenergin från tillverkningsprocessen
kan avyttras har de ekonomiska förutsättningarna för järnsvampstillverkningen
väsentligt förbättrats i förhållande till vad som gällde när den tidigare
refererade utredningen av Jernkontoret genomfördes.)

Utskottet anförde vidare:

Utskottet vill betona vikten av att regeringen fortlöpande följer utvecklingen
inom detta område. Det är från flera utgångspunkter önskvärt att
skrotimporten kan nedbringas. Stålindustrin bör så långt möjligt vara
baserad på inhemsk malm, inhemskt skrot eller ämnen som tillverkas inom
landet. Enligt vad utskottet har erfarit planerar regeringen att ta upp
överläggningar om stålindustrins problem med berörda företag. Utskottet
räknar med att de nu nämnda frågorna kommer att behandlas i detta
sammanhang. Härutöver vill utskottet erinra om att arbetet på att utveckla
nya råjärnsprocesser har fått statligt stöd genom Fonden för industriellt
utvecklingsarbete (Industrifonden). Något uttalande från riksdagen enligt de
nu behandlade motionsyrkandena finner utskottet inte motiverat.

NU 1983/84:35

Reservation avgavs av vänsterpartiet kommunisternas representant i
utskottet. Riksdagen följde utskottet.

En eventuell användning av en av de nya råjärnsprocesserna vid SSABDomnarvet
var den 6 april 1984 föremål för ett frågesvar i riksdagen (RD
1983/84:119). Lars-Ove Hagberg (vpk) hade ställt frågan (1983/84:449) om
regeringen var beredd att vidta åtgärder för att ELRED-processen skulle
komma i bruk vid SSAB-Domnarvet. I sitt svar anförde statsrådet Roine
Carlsson bl. a. följande. ELRED-processen är en av de olika metoder som
finns för tillverkning av råjärn. Valet av metod är beroende av olika faktorer,
bl. a. tekniska och ekonomiska. Det ankommer på SSAB:s styrelse att ta
ställning till vilka metoder som skall användas inom bolaget. SSAB
samarbetar med flera företag i fråga om teknisk utveckling och ekonomisk
utvärdering av olika metoder att tillverka stål, varvid bl. a. energiaspekterna
belyses särskilt.

Utskottet

Omstrukturering av sektorn rostfritt stål

Förslagens bakgrund och innebörd

Sektorn rostfritt stål inom specialstålsindustrin har sedan år 1975 i alla
västländer präglats av ett kraftigt utbudsöverskott med starkt pressade priser
och en klart otillfredsställande lönsamhet som följd. Problemen har tvingat
fram betydande strukturförändringar. Den svenska tillverkningen av rostfritt
stål har i hög grad berörts av den kris som har varit utmärkande för den
internationella stålmarknaden. Produktionen av rostfritt stål låg år 1983
närmare 30% under 1974 års nivå. Antalet sysselsatta minskade med ca
6 000 under perioden 1976-1983. Betydande förluster noterades bl. a. åren
1981 och 1982.

I proposition 1983/84:157 redovisas (s. 3 f.) uppgifter om produktion,
sysselsättning och resultatutveckling för fyra företag inom sektorn rostfritt
stål av svensk specialstålsindustri vilka berörs av förslag i propositionen,
nämligen Avesta Jernverks AB, Fagersta AB, Nyby Uddeholm AB och
Sandvik AB. Dessa företag svarar för större delen av den svenska produktionen
av rostfritt stål. I propositionen nämns anpassningsåtgärder som har
vidtagits av stålföretagen för att bemöta den besvärliga marknadssituation de
har ställts inför under senare år. Vidare redovisas omfattningen av de statliga
lån och lånegarantier som har lämnats till vissa av företagen bl. a. för att
underlätta för dem att anpassa sig till den nya marknads- och konkurrenssituationen
(prop. s. 1 samt bilaga 1). De anpassningsåtgärder som hittills har
vidtagits inom sektorn rostfritt stål har emellertid, sägs det i propositionen,
inte i tillräcklig utsträckning förmått stärka företagens långsiktiga internationella
konkurrenskraft. Mot denna bakgrund tillkallade regeringen i novem -

NU 1983/84:35

ber 1982 en särskild specialstålskommission. Kommissionens uppgift var att
utarbeta förslag i syfte att främja en ändamålsenlig struktur inom främst den
del av specialstålsindustrin som är inriktad på rostfritt stål.

I kommissionens slutbetänkande, som överlämnades i juni 1983, konstaterades
att kraftfulla strukturåtgärder krävdes för att effektivisera den del av
specialstålsindustrin som är inriktad på rostfritt stål. Strukturåtgärderna
borde vidare genomföras snabbt. Specialstålskommissionens slutsatser redovisas
i sina huvuddrag på s. 8 f. i propositionen.

Fortsatta förhandlingar om en strukturuppgörelse fördes härefter under år
1983 dels mellan ägarna till de fyra nämnda specialstålsföretagen, dels, i vad
avser statens eventuella medverkan i en sådan uppgörelse, mellan dessa
företag och företrädare för industridepartementet. I början av år 1984 enades
ägarna om en strukturlösning som regeringen med förbehåll för riksdagens
godkännande har beslutat medverka i.

Uppgörelsen mellan de fyra företagen innebär att huvuddelen av verksamheten
inom sektorn rostfritt stål av specialstålsindustrin grupperas inom två
ägarbolag, Avesta inom Axel Johnson Gruppen samt Sandvik. Axel Johnson
Gruppen tar ett långsiktigt ägaransvar för det nya Avesta bl. a. genom att
förbinda sig att inneha en majoritet i bolaget under minst tio år. I
uppgörelsen ligger bl. a. att produktionen koncentreras och att marknadsföringen
samordnas. Strukturuppgörelsen beskrivs närmare i propositionen på
s. 10 och i dess bilaga 2.

Den nu nämnda uppgörelsen om ny struktur inom sektorn rostfritt stål
förutsätter viss statlig medverkan. Med förbehåll för behövligt riksdagsbeslut
har staten träffat avtal med dels Uddeholm/Nyby Uddeholm, dels Avesta/
Nordstjernan AB/A Johnson & Co HAB om formerna för statens medverkan.
Avtalen har fogats till propositionen som bilagorna 3, 4 och 6. De
innebär att staten efterger ordinarie skuldförda lån om sammanlagt 450 milj.
kr., varav 230 milj. kr. avser Nyby Uddeholm och 220 milj. kr. andra bolag
inom det nya Avesta. Som förutsättning för dessa eftergifter gäller att
Uddeholm och Gränges AB tillskjuter 230 milj. kr. som nytt eget kapital i
Nyby Uddeholm resp. att det nya Avesta tillförs minst 300 milj. kr. i nytt
bundet eget kapital under medverkan av Skandinaviska Enskilda Banken.
Dessutom förutsätter uppgörelsen att villkoren för villkorslån som har
lämnats Nyby Uddeholm ändras. Betalningsansvaret för villkorslånen avses
tas över av Uddeholm. Återbetalningen av lånen skall ske enligt vissa
principer som anges i avtalet (prop. s. 14 samt bilaga 3). Dessa innebär i stort
att återbetalningen anknyts till de skuldebrev som Uddeholm erhåller av
Avesta som likvid för försäljningen av Nyby Uddeholm.

Beträffande statens medverkan enligt de båda avtalen gäller, sägs det i
propositionen, att det ankommer på regeringen att besluta om eftergifter av
ordinarie skuldförda lån. För att regeringen skall kunna ändra villkoren för
villkorslånen krävs emellertid bemyndigande av riksdagen.

Regeringen begär därför i propositionen bemyndigande att besluta om de

1** Riksdagen 1983/84.17sami. Nr35

NU 1983/84:35

ändringar i villkoren för villkorslån till Nyby Uddeholm som har överenskommits
under förutsättning av riksdagens beslut. Den ger samtidigt
riksdagen tillfälle att yttra sig över vad föredragande statsrådet i övrigt har
anfört om en statlig medverkan till strukturuppgörelsen.

Det ingår i överenskommelsen att de berörda företagen förbinder sig att
tillskjuta sammanlagt 100 milj. kr. till ett särskilt bolag, t. v. benämnt
Bruksinvest. På detta sätt skall företagen medverka till att skapa ny
sysselsättning i berörda regioner.

I propositionen (s. 14 f.) redogörs för vissa skattefrågor i samband med de
förutsatta ägarförändringarna. Därvid nämns att frågor om vissa dispenser,
skattebefrielser och avdragsrätter kommer att aktualiseras.

Överväganden

Utvecklingen inom svensk specialstålsindustri har under senare år kännetecknats
av minskad efterfrågan, ökande internationell konkurrens och
vikande lönsamhet. En rad strukturanpassningsåtgärder har vidtagits. Delvis
har detta skett med statlig finansiell medverkan, bl. a. genom de tidsbegränsade
stödåtgärder som riksdagen beslutade om år 1977 för att underlätta
strukturåtgärderna inom specialstålsindustrin. Enligt särskilda bemyndiganden
av riksdagen har också lån med villkorlig återbetalningsskyldighet i vissa
fall beviljats företag inom denna industri.

Riksdagen har vid återkommande tillfällen behandlat frågor om specialstålsindustrin
med anledning av förslag från regeringen eller motioner som
har väckts utan direkt anknytning till sådana förslag. Utförlig redogörelse för
tidigare riksdagsbehandling av ämnet har lämnats bl. a. i utskottets betänkanden
NU 1981/82:31 och NU 1982/83:41. Dessa betänkanden ger,
tillsammans med den redogörelse som lämnas i proposition 1983/84:157, en
samlad överblick över specialstålsindustrins utveckling, åtgärder som har
vidtagits, aktuella problem och utvecklingsmöjligheter samt de politiska
ställningstaganden som tidigare har gjorts i dessa frågor.

Utskottet finner det tillfredsställande att diskussionerna mellan berörda
företag nu har lett fram till en strukturlösning som beräknas kunna stärka
branschens internationella konkurrenskraft. Betydelsen av att en sådan
lösning nås underströks av utskottet senast våren 1983 (NU 1983/83:41
s. 16). Genom den nya strukturen skapas, som framhålls i propositionen,
bättre förutsättningar att få till stånd struktur- och utvecklingsåtgärder inom
såväl produktion och produktutveckling som marknadsföring och distribution.
Härigenom kan konkurrenskraften ökas och en tryggare sysselsättning
erhållas. Lösningen ligger sålunda helt i linje med vad utskottet tidigare har
uttryckt som önskvärt.

Utskottet anser också att den preliminära uppgörelse som regeringen har
träffat med berörda företag om finansiella åtaganden från statens och deras
egen sida för att möjliggöra den planerade omstruktureringen är väl avvägd.

NU 1983/84:35

De privata ägarna tar ansvar för branschens utveckling och staten går inte in
som ägare. Staten tillskjuter inte några nya pengar. Dess medverkan
inskränker sig till vissa eftergifter på tidigare beviljade lån. Ägarna gör
samtidigt minst likvärdiga insatser. De nya principer för återbetalning av
villkorslånet till Nyby Uddeholm som regeringen önskar få riksdagens
bemyndigande att besluta om synes vidare utskottet vara en bra grund för att
återbetalning sker.

Kritiska synpunkter på den överenskommelse som har träffats framförs i
vänsterpartiet kommunisternas motion 1983/84:2793. Omstruktureringen av
specialstålsindustrin berör livsnerven i Bergslagen, sägs det i motionen.
Denna region befinner sig i akut kris genom de många nedläggningar och
rationaliseringar som har skett inom basindustrierna. Sysselsättningen har
minskat drastiskt. Den överenskomna omstruktureringen av företagen inom
sektorn rostfritt stål innebär att antalet sysselsättningstillfällen minskas med
ytterligare mellan 1 000 och 2 000. Staten avskriver lån till företagen på 450
milj. kr., medan de berörda bolagen endast satsar 100 milj. kr. tillsammans i
ett bolag för att skapa nya arbeten. Något ingrepp i storfinansens ägarmakt
sker inte. De lokala fackföreningarna har inte fått medverka. Regeringens
handläggning av ärendet bör därför inte godkännas. En allvarlig brist i
regeringens förslag är enligt motionärerna att det i propositionen saknas en
redovisning av den framtida strukturen och en gedigen sysselsättningsplan.
Riksdagen kan, menar motionärerna, inte på så lösa grunder ge regeringen
det begärda bemyndigandet att besluta om ändringar i villkoren för lån med
villkorlig återbetalningsskyldighet. I motionen yrkas därför avslag på
propositionen i denna del. Regeringen bör vidare enligt motionen riva upp
ståluppgörelsen och återuppta förhandlingar med specialstålsföretagen.
Målet skall därvid vara att sysselsättningen skall garanteras på lång sikt.
Ägarna skall tillskjuta ett betydligt större kapital och förmås att ta ansvar för
sysselsättningen.

Utskottet delar inte den i motionen framförda uppfattningen att propositionen
genom att inte redovisa en framtida struktur och plan för sysselsättningen
ger riksdagen ett otillräckligt underlag för att kunna ge regeringen det
begärda bemyndigandet avseende villkorslån till Nyby Uddeholm. Den
planerade strukturlösningen synes tvärtom vara väl underbyggd. Den ger
grunddragen i den framtida arbetsfördelningen mellan de två företagsgrupperingarna.
En detaljerad redovisning av konsekvenserna för enskilda
arbetsställen och orter av den nya strukturen skulle i och för sig från flera
synpunkter ha varit önskvärd men kan enligt utskottets mening inte begäras i
nuvarande skede.

Utskottet erinrar i detta sammanhang om att det har varit en förutsättning
för statens medverkan till omstruktureringen att berörda bolag tillskjuter 100
milj. kr. till ett särskilt bolag benämnt Bruksinvest. Detta bolag skall bidra
till att nya verksamheter och därmed arbetstillfällen skapas i första hand i de
bruksorter som direkt berörs av den planerade omstruktureringen. Ägarna

NU 1983/84:35

har i olika sammanhang förklarat att de skall göra ytterligare insatser utöver
sin andel i Bruksinvest (prop. s. 21). Regeringen redovisar också i propositionen
förslag till särskilda statliga utvecklingsinsatser i Bergslagen (prop.
s. 18 f.). Som tidigare har nämnts behandlas propositionen i denna del,
jämte motioner, av arbetsmarknadsutskottet.

Regeringens hemställan att få besluta om ändringar i villkoren för
villkorslån är generellt formulerad på ett sådant sätt att den täcker dels nu
föreslagna förändringar i villkorslånet till Nyby Uddeholm, dels ändringar i
motsvarande lån till AB Bofors-Kilsta, dels också eventuella framtida
ändringar i villkorslån till företagen i specialstålsindustrin. Utskottet tar
ställning till regeringsförslaget i vart och ett av nu nämnda avseenden (se
även s. 12 och 13).

Med hänvisning till det nu sagda tillstyrker utskottet att riksdagen
bemyndigar regeringen att besluta om ändringar i villkoren för lån med
villkorlig återbetalningsskyldighet som har beviljats företag inom specialstålsindustrin
till den del hemställan avser Nyby Uddeholm. Utskottet
avstyrker alltså motion 1983/84:2793 (vpk) i aktuell del. Det följer härav att
utskottet också avstyrker förslaget i samma motion att nya förhandlingar
skall upptas med specialstålsindustrin enligt vad som anförs i motionen.

I propositionen berörs vissa skattefrågor (s. 14 f.) som aktualiseras i
samband med de planerade ägarförändringarna. Vad som anförs i propositionen
i här berört avseende synes inte ge anledning till något uttalande från
riksdagens sida. Detsamma gäller vad föredragande statsrådet i övrigt har
anfört i propositionen om statlig medverkan till en ny struktur inom den del
av specialstålsindustrin som är inriktad på rostfritt stål.

I motionerna 1983/84:2793 (vpk) och 1983/84:691 (vpk) yrkas att en ny
specialstålskommission skall tillsättas. Den nu aktuella uppgörelsen, sägs det
i motion 1983/84:2793, gäller ju inte alla delar av specialstålsindustrin. En
framtida stålstruktur måste utredas efter nya utgångspunkter. Kommissionens
uppgift skall enligt motionärerna vara att lägga fram förslag om hur nya
arbetstillfällen inom eller utom stålindustrin kan ersätta den minskande
sysselsättningen. Det skall vara företagens skyldighet att skapa dessa
arbetstillfällen. Kommissionen bör föreslå hur stålindustrin skall utvecklas
för att i högre grad än nu svara mot hemmamarknadens behov och ta del i de
framtidssatsningar som samtidigt måste ske inom verkstadsindustrin. Förslag
bör läggas fram om hur forskning och utveckling kan samordnas och hur ny
eller redan utvecklad teknik kan tas till vara bättre än hittills. Slutligen bör
ingå i specialstålskommissionens uppgift att föreslå hur en ägarsamordning
inom specialstålsindustrin kan ske så att hela branschen inlemmas i ett
”Svenskt metallbolag”.

I motion 1983/84:691 (vpk) utvecklas också ett bredare resonemang om
inriktningen av svensk stålpolitik. Krisen i specialstålsindustrin och därmed
för sysselsättningen på bruksorterna har sin grund i branschens stora

NU 1983/84:35

exportberoende, sägs det i motionen. Den negativa utvecklingen inom
branschen kan bara vändas genom en verklig rehabilitering av svensk
industri, en nedtoning av exportinriktningen, minskat beroende av importerade
insatsvaror i verkstadsindustrin samt en kvalitativ och kvantitativ
utveckling av denna med en vidgning av hemmamarknaden och självförsörjningen.
Enligt motionärerna kan dessutom en positiv utveckling av branschen
åstadkommas endast om hela stålindustrin förstatligas. En nationalisering
i traditionell bemärkelse är emellertid inte nog. Ett förstatligande skall,
anför de, vara ett led i en ny, progressiv politik präglad av självständiga
målsättningar och grundad på arbetarklassens långsiktiga intressen. Det
sistnämnda förutsätter både en intensivare politisk och facklig kontroll och
en aktiv medverkan av fackföreningsrörelsen och de arbetande själva.

Motionärerna begär att regeringen skall vidta åtgärder för att trygga
sysselsättningen på bruksorterna enligt vad som anförts i motionen.

Den av regeringen tillsatta specialstålskommissionen slutförde sitt arbete
under våren 1983. En strukturuppgörelse omfattande sektorn rostfritt stål -som svarar för uppskattningsvis ca 60 % av sysselsättningen i specialstålsindustrin
- har träffats. Enligt utskottets mening behövs det inte nu någon
ytterligare utredning om branschen, vare sig i vad avser sektorn rostfritt stål
eller i vad avser den del som inte berörs av förslagen i proposition
1983/84:157. Det bör få ankomma på företagen att välja produktinriktning,
bestämma satsningarna på och formerna för forskning och utveckling och
tillämpa ny teknik, i förekommande fall i samarbete med de institutioner och
myndigheter som kan ge service och finansiellt stöd. Riktlinjer i nu aktuella
avseenden bör alltså inte, så som motionärerna förordar, dras upp av en
särskild kommission. Utskottet avvisar också liksom vid ett flertal tidigare
tillfällen motionärernas förslag om att gruv- och stålindustrin skall förstatligas
inom ramen för ett svenskt metallbolag. Med det nu sagda avstyrker
utskottet motionerna 1983/84:691 (vpk) och 1983/84:2793 (vpk) i berörda
delar.

Flera av de tankar som förs fram till stöd för de nu refererade motionsyrkandena
återkommer i motion 1983/84:691 (vpk) till den del denna avser en
ny stålpolitik som grund för åtgärder för att trygga sysselsättningen på
bruksorterna. I motionen utvecklas ytterligare hur svensk industri bör
inriktas för att nå detta mål. Utskottet kan inte ställa sig bakom att svensk
industri skall styras och planeras på det sätt som motionen förutsätter. Lika
litet kan utskottet, såsom har framhållits också tidigare, stödja förslaget om
ett förstatligande av stålindustrin. Utskottet avstyrker således motion
1983/84:691 (vpk) även i nu avsedd del.

Rekonstruktion av AB Bofors-Kilsta

AB Bofors-Kilsta, som är ett helägt dotterbolag till AB Bofors, bildades år
1979 genom att Bofors överförde sin smidesverksamhet i Kilstaverken i
Karlskoga till ett separat bolag. I samband med detta fattades beslut om att

NU 1983/84:35

investera i en ny smidespress. Alternativet bedömdes vara en successiv
nedläggning av Kilstaverken. Staten ställde sammanlagt 250 milj. kr. till
förfogande i form av olika lån och villkorslån för att projektet skulle kunna
förverkligas. I proposition 1983/84:157 meddelas att företaget nu på grund av
försämrade marknadsförutsättningar befinner sig i en allvarlig finansiell kris.
En finansiell rekonstruktion bedöms som nödvändig.

En principöverenskommelse har träffats om statlig medverkan i en sådan
konstruktion på vissa villkor. Överenskommelsen redovisas närmare i
propositionen på s. 16 f. och i dess bilaga 6. Den innebär bl. a. att 106
milj. kr. av bolagets statliga reguljära lån om sammanlagt 141 milj. kr.
återbetalas. Staten efterger samtidigt 35 milj. kr. av dessa lån. Statliga
villkorslån med ett kapitalbelopp av 100 milj. kr. slutregleras på så sätt att
moderbolaget AB Bofors under en fyraårsperiod återbetalar ett kapitalbelopp
om 75,5 milj. kr. jämte marknadsmässig ränta. Bofors-Kilsta tillförs
genom nyemission nytt kapital om minst 75 milj. kr. under medverkan av
Carnegie Fondkommission AB. Företaget avses i fortsättningen bli kärnan i
en verksamhet inriktad på tillverkning och försäljning av tyngre komponenter
för fordonsindustrin.

I överenskommelsen ingår också att Bofors förbinder sig att satsa 25
milj. kr. i en särskild stiftelse med uppgift att stödja bl. a. tillkomsten av nya
företag inom Karlskogaregionen.

Regeringen begär riksdagens bemyndigande att få göra de ändringar i
villkoren för villkorslånet till Bofors-Kilsta som preliminärt har överenskommits.
Vidare får riksdagen tillfälle att yttra sig över vad som i övrigt anförs i
propositionen beträffande statlig medverkan till en finansiell rekonstruktion
av Bofors-Kilsta.

I vänsterpartiet kommunisternas motion 1983/84:2793 yrkas avslag även
på detta förslag. Motiveringen är här liksom i övrigt att det saknas en
redovisning av den framtida strukturen och en gedigen sysselsättningsplan.
Riksdagen kan inte, säger motionärerna, godkänna ändrade lånevillkor på
de lösa grunder som redovisas i propositionen.

Utskottet finner det väl motiverat att staten medverkar till en finansiell
rekonstruktion av AB Bofors-Kilsta i enlighet med regeringens förslag.
Rekonstruktionen avses ge förutsättningar för att det bildas en kraftfull och
konkurrenskraftig leverantör av fordonskomponenter för den internationella
marknaden. Utskottet delar regeringens uppfattning att detta är av
intresse ur industripolitisk synvinkel. Liksom regeringen anser utskottet att
uppgörelsen är förmånlig för staten. Eftergifterna av statliga lån är begränsade.
Vissa lån återbetalas i betydande utsträckning. Nytt ägarkapital tillförs
företaget och bidrar ytterligare till att ge en stabil finansieringsgrund för den
fortsatta utvecklingen. Utskottet kan inte ansluta sig till bedömningen i
motion 1983/84:2793 (vpk) att det beslutsunderlag som har redovisats i
propositionen är otillräckligt och att förslaget därför bör avslås. Utskottet

NU 1983/84:35

föreslår i stället att riksdagen lämnar regeringen det begärda bemyndigandet
att ändra villkoren för villkorslån till AB Bofors-Kilsta. Vad som i övrigt
anförs i propositionen beträffande statlig medverkan till en finansiell
rekonstruktion av AB Bofors-Kilsta ger enligt utskottets mening inte
anledning till någon erinran från riksdagens sida.

Framtida ändringar av villkor för villkorslån

Lån med villkorlig återbetalningsskyldighet har lämnats till ett antal
specialstålsföretag som bidrag till finansiering av projekt som har tett sig
speciellt riskfyllda men som har varit angelägna att genomföra. Återbetalningen
av dessa lån är knuten till bolagens resultatutveckling. Lånen löper
med ränta. I den mån räntebetalning inte bedöms kunna ske läggs räntan
årligen till kapitalskulden. Detta innebär, sägs det i propositionen (s. 18), att
villkorslånen ofta växer med ränta på ränta och att låneskulden snabbt når en
sådan omfattning att återbetalning av hela låneskulden ter sig mycket osäker.
Dessa lån har också i vissa sammanhang, bl. a. i strukturdiskussioner, visat
sig vara en sådan belastning för företagen att de har försvårat lämpliga
strukturåtgärder.

Enligt propositionen är det lämpligt att staten eftersträvar att villkoren kan
ändras så att staten kan påräkna viss återbetalning av lånen även om
låntagarens resultat inte skulle medge återbetalning enligt de ursprungliga
planerna. Det kan också finnas andra skäl att ändra villkoren i samband med
exempelvis strukturlösningar. Riksdagen föreslås därför bemyndiga regeringen
att i fortsättningen besluta om sådana förändringar i villkoren för
dessa lån som kan visa sig lämpliga. Beslut med denna innebörd bör enligt
propositionen årsvis ges riksdagen till känna.

I samband med att riksdagen har godkänt lån med villkorlig återbetalningsskyldighet
har, framhålls det i motion 1983/84:2791 (fp), riksdagen
också beslutat om vissa villkor för återbetalningsskyldigheten. Om det i
framtiden skulle visa sig nödvändigt att ändra dessa villkor - på grund av
omständigheter som nu inte kan förutses - bör det enligt motionen ankomma
på riksdagen att fatta beslut härom. Något sådant bemyndigande för
regeringen att besluta om framtida ändringar i villkoren som föreslås i
proposition 1983/84:157 bör således inte ges. Motionärerna yrkar därmed
avslag på regeringens förslag till den del detta avser framtida villkorsförändringar.

Regeringens begäran om bemyndigande att besluta om ändringar i
villkoren för lån med villkorlig återbetalningsskyldighet avser inte bara de
ändringar i villkoren som nu - med förbehåll för riksdagens godkännande -har avtalats med vissa företag utan även framtida ändringar som kan
aktualiseras. I motion 1983/84:2791 (fp) yrkas avslag på regeringens förslag
såvitt avser sådana framtida förändringar i villkoren.

Det kan, som påpekas i propositionen, uppkomma situationer där en

NU 1983/84:35

ändring i villkoren för villkorslån är påkallad. Det kan vara fråga om att ge
bättre förutsättningar för att lånen återbetalas eller att underlätta angelägna
strukturlösningar. Utskottet delar regeringens uppfattning att det i sådana
situationer är motiverat att beslut kan fattas av regeringen utan krav på
medverkan av riksdagen. Det kan betraktas som självklart att regeringen
härvid på bästa sätt både tar till vara statens intressen som långivare och
beaktar de motiv och mål som ursprungligen har legat som grund för
riksdagens bemyndigande om villkorslån till de berörda företagen. Utskottet
tillstyrker således regeringens förslag också i nu berört avseende och
avstyrker motion 1983/84:2791 (fp).

Avveckling av den selektiva industristödspolitiken

Med anledning av propositionen har moderata samlingspartiet i motion
1983/84:2796 bl. a. utvecklat sin syn på den statliga selektiva industristödspoiitiken.
Motionärerna illustrerar sin kritik med resultatet av det finansiella
stöd som staten har gett företagen inom specialstålsindustrin. Detta stöd har
enligt motionärerna inte bidragit till att trygga företagens verksamhet. Såväl
Nyby Uddeholm som AB Bofors-Kilsta står inför hotet av betalningsinställelse
om inte nya ägartillskott eller avskrivningar av statliga lån sker, sägs det
i motionen. En stor del av de subventionerade lån och lånegarantier som har
lämnats synes ha använts till felinvesteringar eller dubbleringsinvesteringar.

Motionärerna ansluter sig till propositionens förslag om statlig finansiell
medverkan i rekonstruktionen av berörda företag. Vid en eventuell betalningsinställelse
skulle nämligen förlusterna sannolikt ha blivit ännu större.
Det är också enligt motionärerna tillfredsställande att resp. moderbolag har
tvingats ta över de statliga lån som inte har avskrivits.

Det är emellertid motionärernas grundläggande uppfattning att selektiva
stödåtgärder inte skall vidtas. En generell politik däremot gör marknadsekonomin
funktionsduglig, sägs det i motionen. Näringspolitiken måste inriktas
på att stimulera till ett mer dynamiskt näringsliv och att undanröja hinder för
en vitalisering av svensk ekonomi. Ökad lönsamhet gör det möjligt för fler
företag att tillhöra den expanderande delen av näringslivet. Man kan då
rensa undan ett antal selektiva insatser som nu utnyttjas och har negativa
verkningar. Motionärerna vill att riksdagen skall göra ett uttalande av denna
innebörd.

Utskottet utvecklar sin syn på mål och medel i industripolitiken mera i
detalj i sitt betänkande (NU 1983/84:42) med anledning av regeringens
proposition 1983/84:135 om industriell tillväxt och förnyelse och de motioner
som har väckts i anslutning till denna proposition. I detta sammanhang vill
utskottet anföra följande.

Det är också utskottets bedömning att generella medel har många fördelar
när det gäller att ge goda förutsättningar för den industriella utvecklingen.
Den under hösten 1982 genomförda devalveringen är en generell ekonomisk -

NU 1983/84:35

politisk åtgärd av väsentlig betydelse för industrin. Utskottet ansluter sig
emellertid inte till motionärernas uppfattning att generella åtgärder är
tillräckliga. Olika typer av insatser inom ramen för sådana politikområden
som industripolitiken fyller en viktig kompletterande funktion. Som exempel
kan nämnas statliga insatser för att främja forskning och utveckling,
produktion eller marknadsföring. Enskilda företag eller grupper av företag
kan stå inför särskilda hinder i sin utveckling som kräver särskilt avpassade
lösningar. Statlig medverkan kan behövas för att en nödvändig strukturanpassning
i näringslivet skall genomföras på ett socialt acceptabelt sätt. Ibland
kan snabba insatser för något eller några enstaka företag vara nödvändiga för
att tillgodose detta önskemål. Av denna exemplifiering framgår att också
industripolitiken i sig rymmer både generella och selektiva åtgärder. Det är
utskottets uppfattning att båda typerna av åtgärder är nödvändiga för att det
stöd och den stimulans som behövs skall kunna få den mest ändamålsenliga
utformningen. Av det sagda följer att utskottet inte ställer sig bakom de
förslag till riktlinjer för näringspolitiken som föreslås i motion 1983/84:2796
(m).

Allmänt om gruv- och stålindustrin

Hur den framtida utvecklingen inom stålindustrin bör gestaltas är från
olika aspekter föremål för förslag i motion 1983/84:1891 (vpk). För att gruvoch
stålindustrin skall utvecklas bör hela näringen sammanföras i ett statligt
metallbolag, sägs det i motionen. Utvecklingen bör ske efter tre huvudlinjer.
Den metallurgiska utvecklingen i landet måste stödjas och utvecklas.
Malmen skall därvid vara basen, och skrotan vändningen skall inte vara större
än som motsvarar det skrotfall som sker inom landet. Ökad integration med
förädlingsledet måste eftersträvas. Kring de nya järnprocesserna, som inte
kräver extrem storskalighet, kan en sammanhållen produktion byggas upp.
Process- och produktutveckling bör vidare ske i samarbete mellan stålverk
och sluttillverkare. Produktionen bör ha en bas som fyller viktiga samhällsbehov,
såsom ny energiteknik, rationellt byggande, kollektivtrafik och transportsystem.
Riksdagen bör enligt motionärerna göra ett uttalande av denna
innebörd.

Något sådant uttalande av riksdagen om den framtida inriktningen av
gruv- och stålindustrin som föreslås i motion 1983/84:1891 (vpk) finner
utskottet inte behövligt. Motionens på principiella grunder förordade ram
för utvecklingen och dess förslag i fråga om bl. a. förstatligande av gruv- och
stålindustrin avvisar utskottet. Motionen avstyrks i nu berörd del.

SSAB

Den strukturplan som låg till grund för bildandet av SSAB Svenskt Stål AB
innebar, framhålls det i motion 1983/84:689 (vpk), kraftiga personalnedskär -

NU 1983/84:35

ningar och nedläggningar av produktenheter. Med det konsortialavtal som
upprättades vid bildandet förutsattes att SS AB skulle visa lönsamhet år 1983.
För 1983 redovisar SSAB också överskott. Priset för detta är emellertid,
säger motionärerna, kraftiga personalavgångar, nedläggningar av produktionsenheter
och stora sysselsättningssvårigheter på gruv- och stålorterna.
Hittills har nyinvesteringarna slagit väl ut. Investeringsviljan är emellertid
nu, sägs det i motionen, nästan obefintlig. Konsortialavtalet, som strikt
stipulerar affärsmässiga och företagsekonomiska principer, inger oro för
framtiden. SSAB borde i stället arbeta efter samhällsekonomiska riktlinjer.

En ny inriktning av SSAB kräver enligt motionen att Gränges AB:s ägande
i SSAB upphör och att det gamla konsortialavtalet ersätts med nya riktlinjer.
Dessa riktlinjer preciseras i motionen på följande sätt. SSAB bör byggas upp
efter samhällsekonomiska beräkningar. Alla järnverk bör ha integrerad
produktion. Produktionstekniken bör anpassas till avancerad förädling och
hög kvalitet. Produktionen bör byggas upp för att omfatta minst nuvarande
personalantal. Produktionen bör, utom på traditionella stålbehov, särskilt
inriktas på inhemska behov inom bygg-, transport- och energiområdena.
Självförsörjningsgraden för stålprodukter bör öka. Handelspolitiken bör
hindra att internationella kapitalistiska stålföretag slår ut stålindustrin.
Gruvbrytningen bör fortsätta i Grängesberg och Dannemora och investeringar
göras i nya brytningsnivåer i Grängesberg.

Vidare anförs i motionen att tung industri med stora miljöproblem måste
anpassas till en dräglig arbetsmiljö. Det bör särskilt åläggas SSAB att inte
spela ut miljö mot produktion och att under inga omständigheter motivera
nedläggningsbeslut med miljöskäl.

Kortsiktiga lönsamhets- och effektivitetskrav får enligt motionen inte styra
forsknings- och utvecklingsarbetet. Detta arbete har enligt motionen blivit
eftersatt. De offensiva insatserna på processutveckling och nya produkter
måste prioriteras. Detta måste ske med stöd från samhället, som har det
övergripande ansvaret för att forskning och utveckling inom stålområdet blir
tillräckligt omfattande i förhållande till de riktlinjer och mål som i motionen
anges för SSAB:s och stålindustrins framtid.

Motionsyrkanden (vpk) av innebörd att staten skall lösa ut de privata
ägarna ur SSAB, numera endast Gränges AB, har väckts årligen under
perioden 1978-1982. Motionerna har på näringsutskottets förslag avslagits av
riksdagen med motivering att ett förstatligande av SSAB inte är nödvändigt
för att samhällets intressen skall tillgodoses. Inlösen av Gränges andel i
SSAB kräver f. ö., enligt vad utskottet uttalade våren 1983 (NU 1983/84:25 s.
19), antingen en frivillig överenskommelse eller särskild lagstiftning. Utskottet
har oförändrad uppfattning i frågan och avstyrker motion 1983/84:689
(vpk) i denna del.

Riksdagen har också vid flera tillfällen tidigare behandlat motionsyrkanden
liknande det som framförs i motionen avseende ny plan för SSAB:s

NU 1983/84:35

verksamhet. Riksdagen har på utskottets förslag inte funnit anledning att
göra något sådant uttalande som motionärerna har förespråkat. Våren 1983
konstaterade utskottet i ett betänkande (NU 1982/83:41), där ett sådant
motionsyrkande ånyo avstyrktes, att SS AB mot bakgrund av att företagets
rekonstruktionsperiod var över nyligen hade utarbetat en plan för den
kommande femårsperioden, Perspektivplan SS AB 87. Denna plan angav
inriktning och mål för SSAB:s stålrörelse. En redogörelse för huvuddragen i
SSAB:s perspektivplan lämnades på annat håll i samma betänkande. Det
övergripande målet för SSAB var enligt denna plan att utifrån affärsmässiga
och företagsekonomiska principer varaktigt uppnå en för branschen hög
lönsamhet. Kvalitetshöjande åtgärder skulle prioriteras och produktsortimentet
skulle inriktas mot mera högvärdiga produkter. Samarbetet med
kunder skulle ytterligare utvecklas och rationaliseringsarbetet fortsätta.

Ingenting har enligt utskottets mening inträffat som föranleder ett annat
ställningstagande till de i motionen föreslagna nya riktlinjerna för SSAB:s
verksamhet än det utskottet gjorde med anledning av motsvarande motion
våren 1983. Även i denna del avstyrks således motion 1983/84:689 (vpk).

I motionen yrkas vidare att regeringen skall vidta åtgärder vad gäller
forskning och utveckling i SSAB. Utskottet understryker betydelsen av att
kvalificerad forskning och utveckling bedrivs inom SSAB i syfte att på lång
sikt trygga företagets fortlevnad. I likhet med vad utskottet konstaterade
våren 1983 (1982/83:41 s. 17), då ett liknande motionsyrkande behandlades,
vill utskottet peka på att SSAB:s forsknings- och utvecklingskostnader
uppgår till drygt 1 % av omsättningen. Det innebär att de är av ungefär
samma storleksordning som för konkurrerande stålbolag. Vissa av de
framgångar som SSAB har nått kan förklaras just av bolagets satsning på
teknik och kvalitet.

Utskottet vill också erinra om att staten genom styrelsen för teknisk
forskning (STU) gör stora satsningar på forskning och utveckling inom det
materialtekniska området. Detta är ett prioriterat område inom STU. En
stor del av dessa satsningar går till projekt inom stålområdet. Även via
Industrifonden lämnas stöd till utvecklingssatsningar. Stål- och metallbranschen
är enligt vad utskottet har erfarit den industrisektor som näst efter
transportindustrin har erhållit mest stöd från Industrifonden.

Med hänsyn till det som här sagts finner utskottet att något uttalande av
riksdagen i fråga om forskning och utveckling vid SSAB inte är påkallat.

Ytterligare ett yrkande i motion 1983/84:689 (vpk) går ut på att SSAB:s
gruvverksamhet skall säkerställas genom åtgärder av regeringen. Gruvbrytningen
bör fortsätta i Grängesberg och Dannemora och investeringar göras i
nya brytningsnivåer i Grängesberg.

SSAB:s mål är att driva gruvverksamhet så länge denna ger ett positivt
kassaflöde. Enligt vad utskottet har erfarit är resultatutvecklingen för
gruvdivisionen f. n. god. Utskottet finner ingen anledning för riksdagen att

NU 1983/84:35

begära åtgärder av regeringen för att säkerställa SSAB:s gruvverksamhet
såsom föreslås i motionen.

SSAB måste precis som alla andra privata eller statliga företag vidta de
miljövårdsåtgärder som berörda myndigheter ålägger företaget med stöd av
gällande miljövårdslagstiftning. Utskottet kan inte ansluta sig till den tanke
som förs fram i motion 1983/84:689 (vpk) att SSAB skulle åläggas särskilda
krav i detta avseende.

Med det nu sagda har utskottet avstyrkt yrkandena i motion 1983/84:689
(vpk).

Metallurgi och insatsvaror

Ett antal motioner om järnsvamp har väckts under den allmänna
motionstiden i år. De går alla ut på att järnsvampsverk skall lokaliseras till
Norrbottens eller Bergslagens gruvområden. Utskottet behandlar dessa
motionsyrkanden i ett betänkande om industripolitiska åtgärder för Norrbotten
(NU 1983/84:39).

I det följande behandlar utskottet tre motioner som i andra avseenden än
det nu nämnda tar upp frågor om insatsvaror i ståltillverkningen.

I motion 1983/84:859 (s) pekas på aktuella faktorer som påverkar
stålindustrins skrotförbrukning och skrotförsörjning och som sammantagna
innebär risk för att den framtida försörjningen inte kan tryggas. Sovjetunionen
förväntas på sikt komma att kraftigt minska sin skrotexport. Genom den
successiva övergången till stränggjutning faller en mindre volym skrot internt
i stålverken. Det begränsade skeppsbyggandet gör också att tillgången på
skrot minskar. Samtidigt har skrot i allt större utsträckning börjat tillföras
som råmaterial i stålprocesserna. Den upprepade användningen av skrot
kommer, anför motionärerna, att medföra kvalitetsproblem genom cirkulerande
föroreningar. SSAB:s skrotförbrukning har, sägs det vidare i motionen,
tiodubblats från år 1980 till år 1983. Intentionerna vid bildandet av
SSAB var dock att SSAB skulle vidareförädla den svenska malmen. I de
mellansvenska stålverken, där metallurgin med undantag för verket i
Oxelösund är skrotbaserad, finns enligt motionärerna en allvarlig oro för
framtidens skrotförsörjning. Det måste vara ett intresse för staten att
stålindustrins råjärnsbehov tryggas för framtiden. Därför bör regeringen
utreda landets långsiktiga försörjning med stålskrot. Riksdagen föreslås göra
ett uttalande av denna innebörd.

Avvägningen mellan skrot och järnmalm som råvara är ett grundläggande
problem för stålindustrin. Skrotförsörjningen har sin särskilda problematik.
Utskottet har i det föregående redogjort för tidigare ställningstaganden av
riksdagen i detta ämne (s. 4 f.). Vidare har en redogörelse lämnats för
alternativa processer för råjärnstillverkning och för aktuella förslag rörande
produktion av järnsvamp (s. 4).

NU 1983/84:35

Det är självfallet viktigt att råvaruförsörjningen kan tryggas för svensk
metallurgisk industri på ett sådant sätt att denna industri fortsättningsvis kan
drivas på ett konkurrenskraftigt sätt. Som utskottet har redovisat tidigare
(s. 5) har utvecklingen under de senaste åren inneburit att det i en del
avseenden har erhållits en säkrare grund för denna försörjning. Bl. a. har
efter en längre tids överläggningar ett nytt avtal om fördelningen av köpskrot
träffats mellan stålverken. Vidare har ett omfattande arbete lagts ned på
skilda håll i syfte att utveckla nya processer för tillverkning av råjärn och
järnsvamp, dvs. järnråvara som kan ersätta skrot. Delvis har detta skett med
statligt stöd. Konkreta planer finns på ytterligare järnsvampstillverkning i
landet i en anläggning baserad på Plasmared-processen. Skulle dessa planer
förverkligas kommer ett tillämnat konkurrenskraftigt alternativ till importskrot
att erhållas och importberoendet i inte obetydlig grad att nedbringas.

Utskottet anser att motionärerna fäster uppmärksamheten på en väsentlig
fråga. Med beaktande av de senaste årens utveckling när det gäller att reglera
skrotfördelningen mellan stålverken och att utveckla och planera för
produktion av alternativa järnråvaror finner utskottet emellertid att någon
utredning av regeringen f. n. inte är erforderlig. Motion 1983/84:859 (s)
avstyrks alltså.

Vad beträffar SSAB:s skrotanvändning konstaterar utskottet att företaget
nu, sedan rekonstruktionsperioden har avslutats, har att driva sin verksamhet
på sedvanliga företagsekonomiska grunder. Därav följer att valet av
insatsvaror vid ståltillverkningen träffas utifrån en bedömning av vad som är
mest fördelaktigt för företaget. Självklart får detta inte förhindra att
branschen som helhet i konstruktivt samarbete eftersträvar lösningar som
minimerar totalkostnaden för råvaruförsörjningen och minskar behovet av
importerat skrot.

Utskottet vill också erinra om vad riksdagen tidigare, på förslag av
näringsutskottet, har uttalat om situationen för de mindre handelsstålsverken.
I t. ex. utskottets betänkande NU 1978/79:43 anfördes att det statliga
engagemanget inom handelsstålsindustrin i form av SSAB inte fick medföra
att mindre handelsstålverk slogs ut och problem sålunda flyttades från en ort
till en annan.

Den kraftigt ökade skrotförbrukning som förutses för år 1984 och som
huvudsakligen består av importskrot innebär svårigheter framför allt för de
mindre handelsstålverken. Detta bör enligt utskottets uppfattning beaktas
vid fortsatta överväganden om råvaruförsörjningen.

Skulle staten finna att SSAB i några speciella avseenden skall vara skyldigt
att använda särskilda beslutskriterier för sin verksamhet bör enligt utskottets
mening i princip ett offertförfarande tillämpas.

I två motioner framförs förslag om åtgärder för att de nya råjärnsprocesser
som har utvecklats skall börja användas. Enligt motion 1983/84:2793 (vpk) är
detta angeläget framför allt mot bakgrund av behovet av att skrot kan
ersättas med andra råvaror. Regeringen borde aktivt verka för att processer -

NU 1983/84:35

na kommer till användning. ELRED-processen kan t. ex. införas vid ett av
stålverken, sägs det i motionen. I motion 1983/84:1891 (vpk) önskas en tidsoch
åtgärdsplan för de nya processerna, vilka enligt motionärerna snabbt
måste börja tillämpas så att svensk industri verkligen får några fördelar av
den nya tekniken i ett internationellt perspektiv.

De nya råjärnsprocesser som motionärerna refererar till har från samhällets
sida bedömts som intressanta och angelägna. Till en del av dem har
därför finansiellt stöd lämnats för att de skall kunna utvecklas. När det gäller
att utnyttja processerna i industriell verksamhet måste det emellertid få
ankomma på de potentiella användarföretagen att besluta. Utskottet har i
detta avseende samma inställning som regeringen har redovisat i frågan med
avseende på SSAB och som uttrycktes i det tidigare refererade frågesvaret av
statsrådet Roine Carlsson (se s. 6). Utskottet avstyrker med hänvisning till
det nu sagda motionerna 1983/84:2793 (vpk) och 1983/84:1891 (vpk) i
berörda delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande strukturuppgörelse inom sektorn rostfritt stål
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1983/84:157 moment 1 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1983/84:2793 yrkande 1 i ifrågavarande
del bemyndigar regeringen att i enlighet med vad föredragande
statsrådet anfört besluta om ändringar i villkoren för lån
med villkorlig återbetalningsskyldighet som har beviljats Nyby
Uddeholm AB,

b) med anledning av proposition 1983/84:157 moment 3 och med
avslag på motion 1983/84:2793 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande ny specialstälskommission

att riksdagen avslår motion 1983/84:691 yrkande 2 och motion
1983/84:2793 yrkande 3,

3. beträffande ny stålpolitik

att riksdagen avslår motion 1983/84:691 yrkande 1,

4. beträffande rekonstruktion av AB Bofors-Kilsta
att riksdagen

b) med anledning av proposition 1983/84:157 moment 4 och med

NU 1983/84:35

avslag på motion 1983/84:2793 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande framtida ändringar av villkor för villkorslån

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:157 moment 1 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1983/84:2791
yrkande 1 bemyndigar regeringen att i enlighet med vad föredragande
statsrådet anfört besluta om framtida ändringar i villkoren
för lån med villkorlig återbetalningsskyldighet som beviljats vissa
företag inom specialstålsindustrin,

6. beträffande avveckling av industristödspolitiken

att riksdagen avslår motion 1983/84:2796 yrkande 1,

7. beträffande framtida utveckling av gruv- och stålindustrin
att riksdagen avslår motion 1983/84:1891 yrkande 1,

8. beträffande SS A B

att riksdagen avslår motion 1983/84:689,

9. beträffande stålindustrins skrotförsörjning
att riksdagen avslår motion 1983/84:859,

10. beträffande nya råjärnsprocesser

att riksdagen avslår motion 1983/84:1891 yrkande 2 och motion
1983/84:2793 yrkande 7 i ifrågavarande del.

Stockholm den 9 maj 1984

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Gunnar Nilsson i
Stockholm (s), Erik Hovhammar (m), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson
(s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Per Westerberg (m),
Christer Eirefelt (fp), Sivert Andersson (s), Ivar Franzén (c), Bo Finnkvist
(s), Lars Ahlström (m) och Oswald Söderqvist (vpk).

Reservationer

1. Strukturuppgörelse inom sektorn rostfritt stål (mom. 1)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 10 med ”rostfritt stål” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner den kritik mot propositionen som framförs i motion
1983/84:2793 (vpk) välgrundad. För att kunna lämna regeringen ett bemyndigande
att ändra villkoren i beviljade villkorslån måste riksdagen enligt
utskottets mening ha tillgång till en ordentlig struktur- och sysselsättnings -

NU 1983/84:35

plan för den berörda sektorn av specialstålsindustrin. En sådan saknas helt i
propositionen. Ägarna till de aktuella företagen måste dessutom ta ansvar
för sysselsättningen och tillskjuta ett betydligt större kapital än det som har
överenskommits. Regeringen bör i enlighet med vad som sägs i motion
1983/84:2793 (vpk) riva upp ståluppgörelsen och förhandla på nytt med
företagen. Målet skall därvid vara att sysselsättningen långsiktigt garanteras.
I de nya förhandlingar som utskottet förordar bör även de lokala fackföreningarna
få medverka. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande strukturuppgörelse inom sektorn rostfritt stål
att riksdagen

a) med bifall till motion 1983/84:2793 yrkande 1 i frågavarande del
avslår proposition 1983/84:157 moment 1 till den del detta avser
bemyndigande för regeringen att besluta om ändringar i villkoren
för lån med villkorlig återbetalningsskyldighet som har beviljats
Nyby Uddeholm AB,

b) med anledning av proposition 1983/84:157 moment 3 och med
bifall till motion 1983/84:2793 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Ny specialstålskommission (mom. 2)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets betänkande på s. 11 som börjar med ”Den
av” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag till statlig medverkan i den planerade strukturförändringen
inom specialstålsindustrins sektor rostfritt stål har gett anledning till
allvarlig kritik. Förslaget vilar på alltför lös grund. Det måste krävas att
regeringen redovisar en ordentlig struktur- och sysselsättningsplan. Samma
kritik och krav är motiverade när det gäller specialstålsindustrin i dess helhet.
Utskottet ställer sig bakom kraven i motionerna 1983/84:2793 (vpk) och
1983/84:691 (vpk) att en ny specialstålskommission skall tillsättas som skall
arbeta efter helt andra grunder än den kommission som regeringen tillkallade
hösten 1982. Arbetet inom den av utskottet förordade kommissionen bör ha
följande huvudsakliga inriktning.

Den minskande sysselsättningen inom specialstålsindustrin måste ersättas
med andra arbetstillfällen inom eller utom stålindustrin. Det skall vara
företagens skyldighet att skapa dessa nya arbeten. Kommissionens verksamhet
skall vara framåtsyftande, så att stålindustrins utveckling mer än nu
kommer att svara mot hemmamarknadens behov och de framtidssatsningar
som samtidigt måste ske inom verkstadsindustrin. Forskning och utveckling
måste bedrivas i starkt ökad utsträckning med effektiv samordning mellan de
företag och institutioner som är verksamma på området. Både ny teknik och

NU 1983/84:35

redan utvecklad teknik måste tas till vara bättre än hittills. Ägandet inom
specialstålsindustrin måste, tillsammans med övriga grenar av gruv- och
stålindustrin, inlemmas i ett samlat svenskt metallbolag.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande ny specialstålskommission

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:691 yrkande 2 och
motion 1983/84:2793 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

3. Ny stålpolitik (mom. 3)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Flera av”
och slutar med ”avsedd del” bort ha följande lydelse:

Som komplettering till det som har förordats med avseende på tillkallandet
av en ny specialstålskommission bör regeringen vidta åtgärder rörande
svensk industri i ett vidare perspektiv. Åtgärderna skall syfta till att trygga
sysselsättningen på bruksorterna. Arbetet bör genomföras enligt de riktlinjer
som dras upp i motion 1983/84:691 (vpk) och som innebär att exportinriktningen
inom svensk industri tonas ned och beroendet av importerade
insatsvaror i svensk verkstadsindustri minskas. En kvalitativ och kvantitativ
utveckling av verkstadsindustrin bör ske. Inom stålindustrin krävs en
satsning på ny teknik. De anställda bör ha ett avgörande inflytande över
utvecklingen, och deras kunskaper måste tas till vara. Ett förstatligande av
industrin bör ske som ett led i en ny progressiv politik grundad på
arbetarklassens långsiktiga intressen.

Riksdagen bör, med bifall till den nu nämnda motionen i berörd del, göra
ett uttalande av den innebörd som utskottet här har angett.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande ny stålpolitik

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:691 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Rekonstruktion av AB Bofors-Kilsta (mom. 4)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Utskottet
finner” och slutar på s. 13 med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Den kritik som kan anföras mot regeringens förslag beträffande sektorn
rostfritt stål inom specialstålsindustrin gäller i lika mån uppgörelsen om en
finansiell rekonstruktion av AB Bofors-Kilsta. Utskottet ställer sig därför

NU 1983/84:35

bakom yrkandena i motion 1983/84:2793 (vpk) att riksdagen skall avslå
förslaget om statlig medverkan till denna rekonstruktion.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande rekonstruktion av AB Bofors-Kilsta
att riksdagen

a) med bifall till motion 1983/84:2793 yrkande 1 i ifrågavarande del
avslår proposition 1983/84:157 moment 1 till den del detta avser
bemyndigande för regeringen att besluta om ändringar i villkoren
för lån med villkorlig återbetalningsskyldighet som har beviljats
AB Bofors-Kilsta,

b) med anledning av proposition 1983/84:157 moment 4 och med
bifall till motion 1983/84:2793 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Framtida ändringar av villkor för villkorslån (mom. 5)

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c) och Lars Ahlström
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Det kan”
och slutar på s. 14 med ”motion 1983/84:2791 (fp)” bort ha följande lydelse:

I samband med att riksdagen har beviljat lån med villkorlig återbetalningsskyldighet
har vissa villkor för återbetalningen av dessa lån fastställts av
riksdagen. Utskottet kan inte ansluta sig till regeringens förslag i propositionen
att den skall få bemyndigande att i fortsättningen besluta om förändringar
i villkoren för lånen. Om det framöver skulle visa sig nödvändigt med
sådana förändringar - på grund av omständigheter som nu inte kan förutses -bör det enligt utskottets mening ankomma på riksdagen att fatta sådana
beslut. Utskottet avstyrker regeringens förslag i denna del och tillstyrker
sålunda avslagsyrkandet i motion 1983/84:2791 (fp).

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande framtida ändringar av villkor för villkorslån

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2791 yrkande 1 avslår
proposition 1983/84:157 moment 1 till den del detta avser bemyndigande
för regeringen att besluta om framtida ändringar i villkoren
för lån med villkorlig återbetalningsskyldighet som har beviljats
vissa företag inom specialstålsindustrin.

NU 1983/84:35

6. Avveckling av industristödspolitiken (mom. 6)

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c) och Lars Ahlström
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Det är” och
slutar på s. 15 med ”motion 1983/84:2796 (m)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den bristande lönsamheten
inom industrin är det största hindret för en industriell expansion. Om
förutsättningarna för näringslivet skall kunna förbättras måste marknadsekonomin
stärkas på skilda sätt, främst genom näringspolitiska åtgärder av
generell natur.

Näringspolitiken måste inriktas på att stimulera till ett mera dynamiskt
näringsliv och på att undanröja hinder för en vitalisering av svensk ekonomi.
Ökad lönsamhet gör det möjligt för fler företag att tillhöra den expanderande
delen av näringslivet. Ett antal selektiva insatser kan då avvecklas. Företagens
garanti för fortlevnad måste vara deras egen utvecklingskraft och
lönsamhet, inte offentliga bidrag. Konkurrensen får inte snedvridas och
kapitalmarknaden inte snedbelastas. Riksdagen bör enligt utskottets mening
göra ett uttalande angående industripolitikens inriktning av här angiven
innebörd. Det nu aktuella yrkandet i motion 1983/84:2796 (m) skulle
därigenom tillgodoses.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande avveckling av industristödspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2796 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Framtida utveckling av gruv- och stålindustrin (mom. 7)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Något
sådant” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Vad som föreslås i motion 1983/84:1891 (vpk) beträffande den framtida
utvecklingen för svensk gruv- och stålindustri i vidare mening ser utskottet
som en viktig komplettering till det som i övrigt har anförts om riktlinjer för
en ny specialstålskommission. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen
om att de i motion 1983/84:1891 (vpk) angivna principerna skall vara
vägledande för omdaningen av svensk gruv- och stålindustri. Hela näringen
bör således sammanföras i ett statligt metallbolag. Utvecklingen bör ske efter
tre huvudlinjer. Den metallurgiska utvecklingen i landet måste stödjas och
utvecklas. Malmen skall vara basen i den framtida stålindustrin och
skrotanvändningen inte större än vad som motsvarar det skrotfall som sker
inom landet. Ökad integration med förädlingsledet måste eftersträvas. Kring

NU 1983/84:35

de nya råjärnsprocesserna, som inte kräver extrem storskalighet, kan en
sammanhållen produktion byggas upp. Process- och produktuveckling bör
vidare ske i samarbete mellan stålverk och sluttillverkare. Produktionen bör
ha en bas som fyller viktiga samhällsbehov såsom ny energiteknik, rationellt
byggande, kollektivtrafik och transportsystem,

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande framtida utveckling av gruv- och stålindustrin
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1891 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. SS AB (mom. 8)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Motionsyrkanden
(vpk) av” och slutar på s.18 med ”motion 1983/84:689 (vpk)” bort ha
följande lydelse:

Utskottet instämmer med vad som sägs i motion 1983/84:689 (vpk) om att
riklinjerna för SSAB:s verksamhet skall vara samhällsekonomisk lönsamhet
och effektivitet. En ny inriktning av SSAB förutsätter att Gränges AB:s
ägande i SSAB upphör och att det gamla konsortialavtalet ersätts med nya
riktlinjer för SSAB enligt följande:

- SSAB bör byggas upp efter samhällsekonomiska beräkningar.

- Vid varje järnverk bör förekomma en integrerad produktion innefattande
metallurgi, valsning och manufakturering.

- Produktionstekniken bör anpassas till avancerad förädling och hög
kvalitet.

- Produktionen i SSAB bör byggas upp för att omfatta minst nuvarande
personalstorlek.

- Produktionsinriktningen bör utöver traditionella stålbehov särskilt
inriktas på inhemska behov inom bygg-, transport- och energiområdena.

- Syftet bör vara att öka graden av självförsörjning med stålprodukter i
landet samtidigt som handelspolitiken måste hindra internationella kapitalistiska
stålföretag att slå ut stålindustrin.

- Gruvbrytningen bör fortsätta i Grängesberg och Dannemora och
investeringar göras i nya brytningsnivåer i Grängesberg.

Den forskning och utveckling som sker inom stålindustrin är i stort
underordnad kortsiktiga lönsamhetskrav. Exemplet med de tre råjärnsprocesserna
inger oro. Dessa processer är i samhällsekonomisk mening lönsamma
och borde enligt utskottets mening utvecklas och inordnas i den svenska
stålindustrins framtidsutveckling. SSAB har ett stort ansvar för utvecklingen
av stålindustrin. Det kan emellertid inte begäras att SSAB ensamt skall bära
ansvaret för de nödvändiga satsningarna på forskning och utveckling.
Samhället måste enligt utskottets mening lämna stöd till detta.

NU 1983/84:35

I en marknadsekonomi kommer miljöintressena i andra hand. Så kan inte
enligt utskottets mening SS AB drivas. Det bör särskilt åläggas SS AB att inte
spela ut miljö mot produktion och under inga omständigheter motivera
nedläggningsbeslut med miljöskäl. Utskottet tillstyrker med det nu sagda
motion 1983/84:689 (vpk).

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande SSAB
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:689 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Nya råjärnsprocesser (mom. 10)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”De nya”
och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill betona att övergången inom stora delar av stålindustrin till
användning av skrot som råvara kan ha svåra följdverkningar på sikt för
råvaruförsörjningen och därmed även för produktionsmöjligheterna. Det är
således av stor vikt att regeringen snarast tar initiativ till att de nya
reduktionsprocesserna utnyttjas för produktion i full skala i stålverken.
Detta kan också ge svensk stålindustri betydande fördelar internationellt
sett. Utskottet tillstyrker alltså motionerna 1983/84:1891 (vpk) och 1983/
84:2793 (vpk) i ifrågavarande delar och anser att riksdagen bör göra ett
uttalande av nyss angiven innebörd.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande nya råjärnsprocesser

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1891 yrkande 2 och
motion 1983/84:2793 yrkande 7 i ifrågavarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande
SSAB (mom. 8)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla
m) anför:

I anslutning till utskottets behandling av motionskravet (vpk) om förstatligande
av SSAB i dess helhet vill vi erinra om att moderata samlingspartiet i
annat sammanhang har framfört krav i helt motsatt riktning, dvs. på en
privatisering av företaget. SSAB är för dagen inte börskandidat, även om
företaget nu åter har blivit lönsamt. Omstruktureringen och effektiviseringen
måste fullföljas. Förmodligen måste också en omfattande omstrukturering
av europeisk stålindustri slutföras innan statens ägarengagemang i SSAB
kan avvecklas. På sikt bör emellertid detta ske.

NU 1983/84:35 28

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning ■ 1

Proposition 1983184:157 2

Huvudsakligt innehåll 2

Förslag 2

Motionerna 2

Uppgifter i anslutning till motionerna 4

Alternativa processer för råjärnstillverkning, m. m 4

Tidigare riksdagsbehandling 4

Utskottet 6

Omstrukturering av sektorn rostfritt stål 6

Förslagens bakgrund och innebörd 6

Överväganden .. 8

Rekonstruktion av AB Bofors-Kilsta 11

Framtida ändringar av villkor för villkorslån 13

Avveckling av den selektiva industristödspolitiken 14

Allmänt om gruv-och stålindustrin 15

SSAB 15

Metallurgi och insatsvaror i 18

Hemställan 20

Reservationer 21

1. Strukturuppgörelse inom sektorn rostfritt stål (vpk) 21

2. Ny specialstålskommission (vpk) 22

3. Ny stålpolitik (vpk) 23

4. Rekonstruktion av AB Bofors-Kilsta (vpk) 23

5. Framtidaändringaravvillkorförvillkorslån(m,c,fp) 24

6. Avveckling av industristödspolitiken (m, c, fp) 25

7. Framtida utveckling av gruv-och stålindustrin (vpk) 25

8. SSAB (vpk) 26

9. Nyaråjärnsprocesser(vpk) 27

Särskilt yttrande (m) 27

minab/gotab 78530 Stockholm 1984