NU 1983/84:30

Näringsutskottets betänkande
1983/84:30

om energipolitik (prop. 1983/84:100 delvis)
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1983/84:100 bilaga 14 (industridepartementet) punkterna
E 1 (delvis), E 2—E 11 och E 13-E 18,

dels - helt eller delvis - 33 motioner från allmänna motionstiden år 1984
rörande bl. a.
vissa i budgetpropositionen föreslagna anslag,
energihushållning och energiproduktion i allmänhet,
vattenkraft,
kärnkraft,
elanvändning,
eltaxor,

torv, skogsbränsle och andra bränslen,
regionala energiprojekt,
fjärrvärme.

Propositionen i angivna delar samt motionerna redovisas i det följande.
En översikt över var i betänkandet de olika förslagen i propositionen och
de olika motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga 2 (s. 133). Vissa
motionsyrkandens behandling i andra betänkanden redovisas i bilaga 3 (s.
135).

Justitieutskottet har avgivit yttrande (JuU 1983/84:1 y) över en motion
om kostnader för polisbevakning av kärnkraftverk. Yttrandet återges som
bilaga I (s. 130).

Företrädare för länsstyrelsen i Gotlands län, Gotlands kommun, Svenska
Varv AB och Götaverken Energy System AB har inför utskottet lämnat
upplysningar i anslutning till en motion om vågenergi.

Svenska elverksföreningen, Elektriska arbetsgivareföreningen, Svenska
elektrikerförbundet, Föreningen för industriell elteknik och Svenska elektriska
kommissionen har inkommit med skrivelser om verksamheten vid
statens elektriska inspektion.

Sammanfattning

I anslutning till förslag på energiområdet som regeringen har lagt fram i
budgetpropositionen behandlar utskottet en råd motioner rörande energi1
Riksdagen 1983/84. 17 sami. Nr 30

NU 1983/84:30

■>

politiken. Frågor om energiforskning, vattenkraft, olja och kol har tagits
upp i tindra propositioner och berörs i huvudsak inte här. De flesta
motionsyrkandena avstyrks av utskottet. Oppositionspartiernas företrädare
har. om inte annat anges, reserverat sig till förmån för alla här omnämnda
motionsyrkanden som härrör från medlemmar i det egna partiet.
Reservationerna innebär bl. a. att man har följt upp tidigare ställningstaganden
i fråga om kärnteknisk verksamhet och oljeersättande åtgärder. En
förteckning över alla reservationer - med partibeteckningar - finns i
innehållsförteckningen på s. 137.

När det gäller de 17 anslagspnnkter som behandlas här godtar utskottet
regeringens förslag på samtliga punkter utom en. Regeringens budgetförslag
i den här aktuella delen gäller nära 4,1 miljarder kronor, varav drygt

3,3 miljarder kronor är ett anslag till statens vattenfallsverk för investeringar.
För att det skall vara möjligt att under nästa budgetår upprätthålla en
nödvändig ambitionsnivå inom statens elektriska inspektion föreslår utskottet
enhälligt ett anslag till inspektionen som med drygt I milj. kr.
överstiger vad regeringen har föreslagit. Därvid tillstyrker utskottet en
motion (vpk). Olika uppfattningar råder däremot om anslagen till ersättning
för försenad idrifttagning av kärnreaktorer (reservation c. vpk), kärnsäkerhetsforskning
(c, vpk) och stöd för oljeersättande åtgärder (m).

Utskottet avstyrker motionsyrkanden (m; c) om allmänna riktlinjer för
energipolitiken. Det finns enligt utskottet inte nu anledning att ompröva de
grundläggande principer för energipolitiken som riksdagen fastställde år
1981. Vidare erinrar utskottet om en av regeringen aviserad översyn av
energihushållningsprogrammet år 1985 och om arbetet inom 1981 års energikommitté,
EK 81.

Andra yrkanden om energipolitikens allmänna inriktning som utskottet
avstyrker gäller utnyttjande av elkraft (c; vpk), energihushållningslag
(vpk), utnyttjande av spillvärme (s; vpk) och stöd (ill värmepumpar (fp).

Ett yrkande (c) om förbättrad statistik beträffande energianvändningen
avstyrks också. Utskottet betonar härvid vikten av en väl fungerande
statistikproduktion på energiområdet och räknar med att arbetet med detta
syfte på myndighetsnivå skall ge önskvärt resultat.

Utskottet förutsätter vidare, med enhälligt avstyrkande av ett motionsyrkande
(c), att regeringen i lämpligt sammanhang ger en samlad redovisning
av vissa ekonomiska förhållanden för de fonder som finansieras med
avgifter på olja, kol, kärnkraft och bensin.

Två motionsyrkanden (c; vpk) gäller organisationen av statens vattenfallsverk.
Dessa avstyrks med hänvisning till att utskottet finner den för
knappt två år sedan genomförda omorganisationen av vattenfallsverket
vara ändamålsenlig. Likaså avstyrker utskottet motionsyrkanden (c; vpk)
om en avgift på importerad vattenkraft. Förslagen får ses mot bakgrund av
att en viss mängd elkraft under år 1983 har importerats från Norge samtidigt
som mycket vatten har fått rinna outnyttjat förbi svenska vattenkraft -

NU 1983/84:30

verk. Utskottet räknar med att motionärernas önskemål i dessa delar blir
tillgodosedda genom en överenskommelse som medlemmarna i Kraftindustrins
samarbetsorgan för samköming med Norge har ingått.

I fyra motioner (m) framförs förslag rörande kärnvärmereaktorer av typ
Secure. De har alla som utgångspunkt att Securereaktorer har miljömässiga
fördelar framför anläggningar eldade med fossila bränslen. Yrkandena,
som i ett fall går ut på att kommande behov av energi delvis skall
tillgodoses genom Securereaktorer, avstyrks. Utskottet konstaterar liksom
tidigare att resultatet av folkomröstningen om kärnkraft år 1980 innebär
att byggande av Securereaktorer inte skall förekomma i Sverige. Vidare
avstyrker utskottet yrkanden om kostnadsansvar för polisens uppgifter
med anknytning till kärnkraftverk (c), kärnkraftens avveckling (m)
och höjd avgift på elektrisk kraft från kärnkraftverk (c; vpk). Också förslag
(c; vpk) till ändringar i den nyligen av riksdagen antagna kämtekniklagen
(1984: 3) avstyrks.

Den avgift på elkraft från kärnkraftverk som skall finansiera framtida
utgifter för använt kärnbränsle är f. n. enligt regeringens beslut 1,9 öre per
kWh. Utskottet avstyrker motionsyrkanden (c; vpk) om en höjning av
avgiften. Härvid förutsätter utskottet att regeringen fastställer avgiften så
att målen för den verksamhet som den finansierar skall kunna uppnås.

Flera motionsyrkanden (m; c) kan härledas till den allvarliga störning
som drabbade elförsörjningen i slutet av förra året. Motionerna går bl. a. ut
på att anskaffningen av reservkraftverk skall stödjas. De avstyrks i denna
del, bl. a. med hänvisning till det pågående arbetet i kommissionen för
elförsörjningens sårbarhet.

Riksdagens beslut förra året om stöd till oljeersättande åtgärder var i
flera avseenden inte enhälligt. Centerpartiet följer i några yrkanden upp
sina därvid avgivna reservationer. Utskottet avstyrker i detta betänkande
yrkandena och intar därmed samma ståndpunkt som i slutet av förra året.
Flertalet yrkanden inom bränsleområdet som utskottet behandlar här gäller
introduktion av naturgas i Sverige. Motionerna (c; vpk) avstyrks, bl. a.
med hänvisning till det utredningsarbete som Swedegas AB nu bedriver.
Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden om uppbyggande av en fungerande
marknad för inhemska bränslen (c) och om regionala bränslebolag
(vpk) samt - enhälligt - om rening av avgaser vid eldning av fossila
bränslen (m) och om återvinning av asfalt (vpk).

Bland övriga motionsyrkanden som utskottet avstyrker kan nämnas ett
om utbyggnad av elproduktion på basis av mottryck och vindkraft (vpk)
och flera som gäller regionala projekt. Ställningstagandena till de sistnämnda
är enhälliga utom i vad gäller inrättande av ett energibolag för
Norrbotten (c).

NU 1983/84:30

Propositionen

I proposition 1983/84:100 bilaga 14 (industridepartementet) förekommer
följande förslag m. m. under här angivna rubriker:

E 1. S t a t e n s e n e rg i ve r k : Förvaltningskostnader(s. 89-92)
Regeringen föreslår, såvitt här är i fråga, (2) att riksdagen till Statens
energiverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag
av 19584000 kr.

E 2. Statens energiverk: Utredningar m.m. och information
(s. 92—93)

Regeringen föreslår att riksdagen till Statens energiverk: Utredningar
m.m. och information för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag
av 10929000 kr.

E 3. Statens elektriska inspektion (s. 94 f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Statens elektriska inspektion för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 7706000 kr.

E 4. Utbildning och rådgivning m.m. för att spara energi
(s. 96- 98)

Regeringen föreslår att riksdagen till Utbildning och rådgivning m. m. för
att spara energi för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av
1000 kr.

E 5. Främjande av landsbygdens elektrifiering (s. 98-100)
Regeringen föreslår att riksdagen till Främjande av landsbygdens elektrifiering
för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 4500000
kr.

E 6. Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer
(s. 100)

Regeringen föreslår att riksdagen till Ersättning för försenad idrifttagning
av kämreaktorer för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av
290000000 kr.

E 7. Visst internationellt energisamarbete (s. 100f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Visst internationellt energisamarbete
för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 14574000 kr.

E 8. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskost nader

(s. 101-105)

Regeringen föreslår att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag
av 1000 kr.

NU 1983/84:30

E 9. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskn
i ng (s. 106- 109)

Regeringen föreslår att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning
för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag
av I 000 kr.

E 10. Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall (s. 109-112)

Regeringen föreslår att riksdagen till Åtgärder för hantering av radioaktivt
avfall för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av I 000 kr.

E II. Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m.m. (s.
115-137)

Regeringen föreslår att riksdagen

1. beslutar att den av statens vattenfallsverk disponerade rörliga krediten
i riksgäldskontoret höjs från 350000000 kr. till 575000000 kr.,

2. bemyndigar regeringen att inom en ram om högst 5000000 kr. per
budgetår besluta om försäljning av aktier som förvaltas av statens vattenfallsverk,

3. bemyndigar regeringen att teckna borgen för lån till bolag i vilka
statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier intill sammanlagt
13 515000000 kr., varav högst 395000000 kr. för lån till eldistributionsföretag.

4. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1984/
85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 3 323000000
kr.

Regeringen bereder vidare riksdagen tillfälle att (5) ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört om inrättande av elförsörjningsnämnden.

E 13. Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik
AB (s. 139-142)

Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till verksamheten vid Studsvik
Energiteknik AB förbudgetåret 1984/85 anvisare» reservationsanslag
av 42635000 kr.

E 14. Avveckling av forskningsreaktorer m.m.(s. 142 f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Avveckling av forskningsreaktorer
m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 9900000 kr.

E 15. Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik,
m . m . (s. 144-146)

Regeringen föreslår att riksdagen

I. bemyndigar regeringen att i enlighet med vad föredragande statsrådet
har anfört ikläda staten garanti med sammanlagt högst 15000000 kr. för
åtaganden avseende budgetåret 1985/86 som Studsvik Energiteknik AB gör
i samband med upphandling av anläggningar för avfallshantering i Studsvik,

NU 1983/84:30

2. till Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m.m. för budgetåret
1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 72700000 kr. och bemyndigar
regeringen att besluta om årlig eftergift av de lån som beviljas inom
ramen för detta anslag.

E 16. Transport och slutlig förvaring av låg- och medelaktivt
avfall (s. 146f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Transport och slutlig förvaring av
låg- och medelaktivt avfall för budgetåret 1984/85 anvisare» reservationsanslag
av 53 700 000 kr.

E 17. Stöd för oljeersättande åtgärder, m.m.(s. 148)

Regeringen föreslår att riksdagen till Stöd för oljeersättande åtgärder,
m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 210000000
kr.

E 18. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
för oljeersättande åtgärder (s. 149)

Regeringen föreslår att riksdagen till Täckande av förluster i anledning
av statliga garantier för oljeersättande åtgärder för budgetåret 1984/85
anvisar ett förslagsanslag av 15 000000 kr.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1983/84:321 av Rolf Andersson (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som [i motionen] anförts beträffande
dimensionering av Sydgas ledningsnät för naturgasdistributionen i Sydoch
Västsverige,

1983/84:323 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen 1.

hos regeringen hemställer om åtgärder för att snarast möjligt få till
stånd ett avtal med Sovjetunionen om naturgasleveranser via Finland,

2. hos regeringen hemställer om förslag syftande till att projektering av
en ledning över Ålands hav snarast igångsätts,

3. hos regeringen begär en översyn av Swedegas ställning syftande tili
att bolaget frigörs från [statens vattenfallsverk] och ges en mera självständig
roll inom sitt område av den svenska energiförsörjningen,

1983/84:455 av Tommy Franzén m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
under bil. 14 E 3 Statens elektriska inspektion anvisar I 125000 kr. utöver
regeringens förslag.

NU 1983/84:30

1983/84: 508 av Anita Bråkenhielm (m) och Blenda Littmarck (m), vari —
med motivering i motion 1983/84:504 - hemställs att riksdagen

1. anhåller att regeringen uppdrar åt berörda myndigheter att presentera
en översiktlig plan över hur livstidsdrift av kärnkraftverken kan bidra till
att rädda de outbyggda Norrlandsälvarna,

2. anhåller att regeringen uppdrar åt berörda myndigheter att visa i
vilken utsträckning en användning av Securereaktorer i fjärrvärmeanläggningar
skulle kunna minska beh >vet av försurande koleldning.

1983/84: 509 av Per-Ola Eriksson (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om i motionen angiven utredning [om ett energiföretag
i Norrbottens län] samt att förslag i ärendet därefter föreläggs riksdagen,

1983/84:560 av Paul Lestander m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om åtgärder för återvinning av asfalt,

1983/84:698 av Anna Wohlin-Andersson (c) och Ivar Franzén (c), vari
hemställs att riksdagen

1. beslutar att ett 25-procentigt bidrag skall utgå till de lantbrukare som
för att trygga sin animalieproduktion anskaffar lämpligt reservkraftverk,

2. beslutar att kostnaden för detta bidrag skall tas ur de medel som
inflyter inom oljeersättningsprogrammet.

1983/84:851 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) såvitt gäller hemställan (6) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om energipolitiken.

1983/84:854 av Ivar Franzén (c) och Birgitta Hambraeus (c), vari hemställs
att riksdagen avslår proposition 1983/84: 100 i den del som rör anvisning
av 290 milj. kr. i ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer.

1983/84:856 av Paul Lestander m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om förslag om en höjning av nuvarande
produktionsavgift på äldre vattenkraft till 6 öre/kWh,

2. hos regeringen hemställer om förslag dels till regionala fonder, dels
till fondernas administration och fondstyrelsernas sammansättning i enlighet
med vad som anförs i motionen,

3. hos regeringen hemställer om förslag till beskattning av importerad
elenergi som motsvarar den föreslagna höjningen av produktionsavgift på
äldre vattenkraftverk, dvs. 6 öre/kWh.

1983/84:861 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om en förändring av statens vattenfallsverks organisation
i enlighet med vad som anförts i motionen,

1983/84:862 av Rune Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande en

NU 1983/84:30

reducering av tarifferna för elkraft i de fem nordligaste länen, förslagsvis
med 15—25%, så att detta beaktas i de regeringsförslag som omfattar
stimulanser för det svenska näringslivet under 1980-talet,

1983/84:911 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. ansluter sig till den strategi - och de riktlinjer - för de framtida
energisystemens utformning som förordas i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna att de positiva sysselsättningseffekter,
förbättrad samhällsekonomi och minskad sårbarhet som
satsningar på miljövänlig inhemsk energi, effektivare energianvändning,
småskaliga och anpassbara energisystem innebär skall tillvaratas i enlighet
med vad som förordas i motionen,

3. godkänner de riktlinjer för stöd för energiinvesteringar som förordas i
motionen,

4. som sin mening uttalar att statliga verk och myndigheter, landsting
och kommuner aktivt prövar lösningar för sin energiförsörjning som tar
sikte på att bygga upp en fungerande marknad för inhemska bränslen i
enlighet med vad som förordas i motionen,

5. beslutar att stöd till investeringar i förbränningsanläggningar eldade
med inhemska fasta bränslen höjs från 15 % till 35 %,

6. beslutar att något stöd till terminaler för separering av industriråvara
och bränsleråvara ej skall utgå i enlighet med vad som anförs i motionen,

9. godkänner de riktlinjer för utbyggnad och nyttjande av elproduktionskapaciteten
som förordas i motionen,

10. ansluter [sig] till de riktlinjer för flexibla och för låga vattentemperaturer
anpassade fjärrvärmenät som redovisas i motionen samt beslutar att
villkoren för stöd till fjärrvärmeutbyggnader anpassas efter dessa riktlinjer
[samt], därest den ej ansluter [sig] till dessa riktlinjer, beslutar att
stöd för fjärrvärmeutbyggnader ej skall utgå,

11. beslutar att en avgift på I öre/kWh skall utgå på importerad vattenkraft,

15. hos regeringen begär förslag om reviderad lagstiftning om kärnteknisk
verksamhet enligt de riktlinjer som anförs i motionen (delvis),

16. hos regeringen begär en plan för återtagande av utskeppat icke
upparbetat avfall,

18. hos regeringen hemställer att avgiften enligt lagen om finansiering av
utgifter för använt kärnbränsle m. m. sätts till 2,1 öre/kWh,

19. beslutar att kostnaderna för forsknings- och utvecklingsarbete m. m.
för att trygga säkerheten i kärnkraftverken får räknas upp enligt statens
kärnkraftinspektions förslag,

20. avslår proposition 1983/84: 100 i den del som rör anvisning om 290
milj. kr. för ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer,

21. beslutar att avgiften på kärnkraftsproducerad el höjs från 0,2 öre/
kWh till 1 öre/kWh med de motiveringar som förordas i motionen.

NU 1983/84:30

22. hos regeringen hemställer om initiativ till en parlamentarisk utredning
om eldistributionssystemets framtida utformning i enlighet med vad i
motionen anförs,

23. hos regeringen hemställer om initiativ i syfte att förbättra statistik
och information om energianvändningens omfattning och utveckling i enlighet
med vad som förordas i motionen,

24. beslutar att den undre beloppsgränsen för stöd till oljeersättande

åtgärder inom ramen för oljeersättningsprogrammet sätts till 20000 kr.,

25. beslutar att de regionala utvecklingsfonderna och lantbruksnämnderna
inom resp. ansvarsområden skall få i uppdrag att administrera låneärenden
inom ramen för oljeersättningsprogrammet där den stödberättigade
kostnaden för projektet understiger 300000 kr.,

26. anvisar 5 milj. kr. för energirådgivning m.m. inom jordbruks- och

trädgårdsnäringarna i enlighet med vad som anförs i motionen,

27. hos regeringen begär en noggrann redovisning av de ekonomiska
förhållandena för de fonder som finansieras med avgifter på olja, kol,
kärnkraft och bensin.

1983/84:1026 av Elving Andersson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande det polisiära skyddet av kärnkraftverken och kostnaderna
härför,

1983/84:1027 av Gunhild Bolander m.fl. (c, s, m) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande vågenergiprojekt på Gotland,

1983/84:1077 av Göthe Knutson m.fl. (m), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
angelägenheten av en snabb översyn av behoven av reservkraftverk,

1983/84:1309 av Ivar Franzén (c), vari hemställs

1. att riksdagen ansluter sig till de riktlinjer för flexibla och för låga
drifttemperaturer anpassade fjärrvärmenät som redovisas i motionen samt
beslutar att villkoren för stöd till fjärrvärmeutbyggnaden anpassas efter
dessa riktlinjer,

2. att riksdagen, därest den ej ansluter [sig] till dessa riktlinjer, beslutar
att stöd till fjärrvärmeutbyggnaden ej skall utgå,

1983/84: 1310 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till uppdelning av [statens vattenfallsverks]
verksamhet enligt de riktlinjer som förordas i motionen,

1983/84: 1313 av Kjell Johansson (fp) och Ingemar Eliasson (fp), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till bestämmelser för
statsstöd till installation av värmepumpar som inte missgynnar värmepumpar
som arbetar enligt frånluftsprincipen,

NU 1983/84:30

1983/84:1320 av Bo Södersten m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
användande av överskottsenergi,

1983/84:1367 av Lars Werner m.fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

I. hos regeringen hemställer om förslag till energihushållningslag som
ger de styrmedel som krävs för att genomföra en effektiv energihushållning,

5. hos regeringen hemställer om initiativ för bildandet av regionala
bränslebolag,

7. hos regeringen hemställer om förslag om snabb utbyggnad av alternativ
elproduktion i form av mottryck och vindkraft i enlighet med motionen,

8. hos regeringen hemställer om förslag till åtgärder för en kraftig ökning
av exporten av elkraft,

9. beslutar att den särskilda avgiften på el producerad i kärnkraftverk
höjs till 0,5 öre/kWh,

II. hos regeringen hemställer om en inventering av hur .mycket spillvärme
som finns tillgänglig i landet, i enlighet med vad som anförs i
motionen,

12. uttalar att reaktorerna F 3 och O 3 inte bör laddas,

13. beslutar att avfallet från de svenska reaktorerna inte skall upparbetas,

14. avslår proposition 1983/84: 100, bilaga 14, E 6. Angående ersättning
för försenad idrifttagning av kärnreaktorer,

15. beslutar att avgiften för hantering av radioaktivt avfall höjs med 0,2
öre/kWh till 2,1 öre/kWh,

16. hos regeringen hemställer om en översyn och skärpning av lagbestämmelserna
för finansiering av hanteringen av radioaktivt avfall i enlighet
med vad som anförs i motionen,

1983/84: 1882 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om tilläggsdirektiv till elavbrottskommissionen
beträffande kärnkraftverkens roll,

1983:84:1886 av Larz Johansson (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionens anförts om informationsskyldighet
vid elavbrott och om statligt stöd för anskaffande av
reservelverk till jordbruket,

1983/84:1892 av Rolf Rämgård m.fl. (c. s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att statens energiverk får
disponera hela anslaget [till Främjande av landsbygdens elektrifiering] på
4,5 milj. kr. för främst upprustning av nedslitet och oräntabelt elnät,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om fortsatt anslagsgivning budgetåre[n] 1985 till 1990,

NU 1983/84:30

1983/84: 1896 av Sten Svensson m.fl. (m), såvitt gäller hemställan (11)
att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till besparingar på energiområdet
i den omfattning som beräknats i motionen,

1983/84:2039 av Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c), såvitt
gäller hemställan — med motivering i motion 1983/84: 2037 - (4) att riksdagen
hos regeringen begär att statens energiverk lokaliserar ett centrum för
fastbränsleteknik till Ljusdals-Hudiksvallsregionen,

1983/84:2059 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari — med motivering i
motion 1983/84:2058 — hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer
om beslut om exportförbud för kärnkraftsteknologi och utbränt kärnbränsle,

1983/84:2362 av Ivar Franzén (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av
naturgasnätet till Halland,

1983/84:2368 av Olof Johansson (c) och Per-Ola Eriksson (c), såvitt
gäller hemställan att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om vattenfallsverkets agerande för att öka användningen av el för uppvärmning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om nödvändigheten av att överskottsel avsätts på sådant sätt att kärnkraftens
avveckling säkerställs och nya felinvesteringar i storskaliga elproduktionsanläggningar
undviks,

1983/84:2373 av Erik Olsson (m), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att kommande behov av
energi bör tillgodoses genom utbyggnad av vattenkraft och kärnkraftSecure-reaktorer
(delvis).

2. som sin mening ger regeringen till känna att fossila bränslen, torv,
olja och kol icke bör användas för värme- och elproduktion utan betryggande
reningsteknik av avgaser och hantering av avfallsprodukter som
aska,

3. som sin mening ger regeringen till känna att torvmossarnas roll i det
ekologiska systemet måste bli mera ingående belyst innan torvbrytning
igångsätts i större skala,

1983/84:2375 av Tage Sundkvist m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om ändring av reglerna i såväl 1984 års
investeringsprogram inom energiområdet som oljeersättningsprogrammet i
enlighet med vad som förordas i motionen,

1983/84:2468 av Ivar Virgin (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär en miljömässig utvärdering av olika energisatsningar och
därvid även jämför kärnvärmesystem med fossileldade system.

NU 1983/84:30

1983/84:2480 av Ivar Franzén (c) och Kjell Mattsson (c), såvitt gäller
hemställan (1) att riksdagen uttalar sig för att undersökningen av möjliga
gasfyndigheter bör påskyndas på sätt som anges i motionen.

Motivering

I detta avsnitt återges motiveringen för vissa förslag av mer övergripande
natur i partimotioner från moderata samlingspartiet, centerpartiet
och vänsterpartiet kommunisterna. Motiveringen för övriga förslag i dessa
motioner och i de andra motioner som behandlas i betänkandet återges i
det följande under rubriken Utskottet.

Moderata samlingspartiet konstaterar i motion 1983/84: 851 om näringspolitiken
att säker tillgång till förhållandevis billig energi under lång tid har
inneburit en väsentlig konkurrensfördel för det svenska näringslivet. Härtill
har, anför motionärerna, främst bidragit en tekniskt avancerad inhemsk
produktion av enelergi, huvudsakligen baserad på vattenkraft. Under senare
tid har den i ökande omfattning även baserats på kärnkraft. Anpassningen
av elenergisystemet efter oljekriserna på 1970-talet har underlättats
av den goda tillgången på elkraft och åstadkommits inom ramen för en
fungerande marknad. De av statsmakterna introducerade s.k. styrmedlen
har, anförs det vidare, spelat en mycket blygsam positiv roll. Näringslivets
planering har dock avsevärt försvårats av en vacklande energipolitik.

Den fortgående utbyggnaden av fjärrvärme har enligt motionärerna varit
positiv. Fjärrvärme är det dock sällan rationellt att ha i villaområden eller i
glesbebyggda områden.

För att energipolitiken skall kunna understödja ekonomisk återhämtning
och industriell expansion är enligt moderata samlingspartiet långsiktighet
och en i huvudsak fri prisbildning av grundläggande betydelse. Av särskild
vikt är att det skapas klarhet kring ett antal miljö- och tillståndsproblem
och att subventionsinslagen i energipolitiken så långt möjligt avvecklas.
Konkurrenskraftiga inhemska energialternativ skall tas till vara. Den fortsatta
forskningen kring kärnvärme skall noga följas.

För att en ekonomisk, rationell energiproduktion skall kunna åstadkommas
måste, heter det vidare, energibeskattningen utformas så att resp.
energislags verkliga kostnader tillåts att slå igenom.

Ett klarläggande av framtida miljökrav, främst vid kolförbränning, framstår
för motionärerna som utomordentligt angeläget.

För att realistiska kostnadsjämförelser skall möjliggöras måste såväl
kommuner som näringsliv snarast möjligt ges definitiva riktlinjer beträffande
reningskrav etc. på kolområdet. Någon på olja eller kol baserad kondenskraftproduktion
blir i normalfallet icke erforderlig så länge nytta kan
dras av gjorda vattenkrafts- och kärnkraftsinvesteringar.

Sammanfattningsvis anför motionärerna vidare att energipolitiken måste

NU 1983/84:30

inriktas på att marknadens förmåga skall tillvaratas. Byråkratins inflytande
över energibesluten måste reduceras.

I centerpartiets partimotion 1983/84:911 sägs att en offensiv och framtidsinriktad
energipolitik har avgörande betydelse för att vi skall kunna
förbättra vår ekonomi, öka sysselsättningen, värna om natur och miljö
samt forma ett decentraliserat samhälle.

Landets energisystem kan i princip vara uppbyggda enligt två olika
strategier, anför motionärerna. Den ena strategin bygger på en centralistisk
och koncentrationsinriktad syn på hur energisystemen bör utformas.
Denna leder till krav på investeringar i och byggande av storskaliga och
centraliserade anläggningar för såväl produktion som distribution av energi.
Den andra strategin - vilken motionärerna företräder - bygger på ett
decentralistiskt synsätt och utgår ifrån nödvändigheten av hushållning med
tillgängliga resurser och energianvändningens anpassning till naturens eget
kretslopp. Energisystemen bör enligt denna strategi ges en flexibel och
lokalt anpassad, småskalig utformning.

1 motionen konstateras vidare att energianvändningens utveckling —
främst inom oljeområdet - har blivit mer gynnsam än vad som bedömdes
vara möjligt i samband med 1981 års energipolitiska beslut. Motionärerna
drar härav slutsatsen att det inte föreligger något behov av att ersätta olja
med andra importerade fasta bränslen för att uppsatta sparmål skall kunna
nås.

Av avgörande betydelse för den framtida utformningen av energisystemen
är, fortsätter motionärerna, att produktionen av elenergi och värme
sker på ett sådant sätt att tillförd energi utnyttjas effektivt och för rätt
ändamål. Elenergi bör på sikt främst utnyttjas för ändamål där den har
uppenbara fördelar jämfört med andra energislag. För uppvärmningsändamål
kommer det att vara olämpligt att använda högvärdig elenergi. Valet
av strategi för hur värmeproduktionen skall ske i framtiden sägs vara helt
bestämmande för vilka möjligheter som finns att skapa en trygg och säker
energiförsörjning, med utnyttjande av inhemska, förnybara energikällor
och en effektiv energianvändning.

Om man satsar på kol och elenergi för uppvärmning kommer marknaden
för inhemska fasta bränslen, spillvärme, solenergi etc. att helt ryckas
undan, säger motionärerna. Samtidigt innebär de storskaliga värmesystemen
större förluster med krav på en större produktionskapacitet än det
egentliga värmebehovet. Detta medför ökade ekonomiska och miljömässiga
påfrestningar. En effektivare energianvändning och lägre total energiförbrukning
ger däremot en bättre ekonomi för både samhället och den
enskilde konsumenten.

Med de angivna utgångspunkterna skall målet för energipolitiken enligt
centerpartiet vara att skapa ett decentraliserat energisystem i huvudsak
baserat på utnyttjande av inhemska, förnybara enc-gikällor och en effektiv

NU 1983/84:30

användning av den tillförda energin. En sådan inriktning sägs ge de bästa
förutsättningarna för att kraven på resurshushållning, ekologisk balans,
god miljö, hög säkerhet, försöijningstrygghet, ökad sysselsättning samt en
stärkt ekonomi skall uppfyllas. Stimulans av småskaliga energisystem ger
vidare medborgarna bättre möjlighet till överblick, inflytande och kontroll
över energisystemen.

Motionärerna anför vidare att de energipolitiska beslut som har träffats
under centerpartiets ledning år 1976 och senare har inneburit att energipolitiken
successivt har förändrats från en inriktning på ett storskaligt, känsligt
energisystem med stort utlandsberoende till formande av ett decentralistiskt
energisystem byggt på mångfald, energihushållning och utnyttjande
av olika inhemska energikällor.

I motionen betonas fortsättningsvis vikten av att man försöker skapa
nya arbetstillfällen genom en satsning på inhemsk energi. Från bytesbalanssynpunkt
är det vidare önskvärt att importerad energi ersätts med
inhemsk energiproduktion.

Ett energisystem byggt på småskalighet och inhemsk energi uppvisar
även större säkerhet och försöijningstrygghet än ett storskaligt system.
Grundregeln i ett energisystem baserat på energihushållning är att varje
energikälla som i större omfattning och under en längre tid skall användas i
energisystemet på ett naturligt sätt måste ingå i naturens eget kretslopp för
att inte på sikt åstadkomma allvarliga miljöskador, sägs det vidare.

Grundläggande för centerpartiets energipolitik är, framhålls det i motionen.
hushållning med tillgängliga resurser. Detta innebär en strävan att inte
använda mer högvärdig energi än vad varje situation kräver. En effektiv
energianvändning förutsätter i sin tur bl. a. hushållning med energikvalitet.
Vi måste, anförs det, bruka bättre i stället för att förbruka mer.

Energiförbrukningen i Sverige minskar, anför vänsterpartiet kommunisterna
i motion 1983/84: 1367. Samtidigt sker en förskjutning mellan olika
energislag. Oljeanvändningen minskar kraftigt, medan elanvändningen
ökar. Den ökade mängden elenergi produceras så gott som helt och hållet i
kärnkraftverk. Över hela den svenska produktionen och konsumtionen av
energi lägger kärnkraftsutbyggnaden och dess snabbt ökande produktion
av elström en förlamande hand, säger motionärerna. Energisparandet
hindras och fördröjs.

De största och snabbaste vinsterna inom energiförsörjningen står, heter
det vidare, att vinna på konsumtionssidan. Åtgärder för hushållning, nya
normer för maskinkonstruktioner, bättre processer, systematisk omstrukturering
av elanvändningen och framför allt samhälleliga styrmedel är
nödvändiga.

För att det skall bli möjligt att mönstra ut kärnkraften ur vår energiförsörjning
är det enligt vänsterpartiet kommunisterna nödvändigt med en rad
samhälleliga ingripanden.

NU 1983/84:30

Med en systematisk hushållning och omstrukturering av elanvändningen
är det, hävdar motionärerna, fullt möjligt att undvara kärnkraften utan att
för den skull angripa de fyra huvudälvar och andra älvsträckor som enligt
den fysiska riksplaneringen skall bevaras och utan att fastna i ett beroende
av koleldade kondenskraftverk.

Avvecklingen av kärnkraften är, anförs det i motionen, inget egentligt
problem om man som mål för vår elförsörjning i första hand har att
tillgodose elspecifika ändamål, som belysning, eldriven trafik och elektriska
motorer inom industrin. Vad det är fråga om är snarast hur uppvärmningen
skall ordnas.

Vänsterpartiet kommunisterna anser att den angivna inriktningen för
elanvändningen bör beslutas av riksdagen och bli bestämmande för konkreta
åtgärder. Denna inriktning skulle kunna fastställas i en energihushållningslag,
som också skulle omfatta bestämmelser rörande energieffektiviteten,
så att det inom varje användningsområde finns viss garanti för att
energisnål teknik kommer till användning. Det gäller vid industriella investeringar
att använda bästa tillgängliga elsnåla teknik. Dessutom gäller det
att använda sådan teknik inom hushåll och offentlig verksamhet.

Av principen att elspecifika ändamål i första hand skall tillgodoses då det
gäller elförsörjning följer att uppvärmning normalt skall baseras på bränslen,
inte på elenergi. För uppvärmningsändamål bör elenergi användas
endast i anslutning till värmepump för tillvaratagande av annan energi.

Vad gäller elförsörjningen anförs vidare att Sverige så fort som möjligt
måste återgå till ett system med vattenkraften och inte kärnkraften som
baskraft. När vattenkraften har byggts ut till 66 TWh, när framställningen
av elenergi i kommunala kraftvärmeverk och genom industriellt mottryck
har genomförts så långt som underlaget tillåter och när en komplettering
har skett med ett vindkraftsprogram i storleken 10-15 TWh, räcker elproduktionen
enligt motionärerna till för all vettig användning av elström.

En övergång till ett elsystem som det i motionen föreslagna fordrar att
den av kärnkraftsindustrin igångsatta realisationen av billig elenergi från
kärnkraftverk stoppas. Ytterligare införande av elenergi i värmesystemen
måste förhindras.

Motionärerna anser att ett överskott av elenergi från kärnkraftverk f. n.
är en realitet. Mot denna bakgrund föreslår de att kraftfulla satsningar på
export av elenergi snarast skall genomföras för att inte ett inhemskt elberoende
skall byggas upp.

Uppgifter i anslutning till vissa motionsyrkanden
Riksdagsbeslut om energipolitikens inriktning m. m.

De nu gällande av statsmakterna fastställda riktlinjerna för energipolitiken
avser tiden fram till omkring år 1990. De beslöts av riksdagen år 1981
efter förslag av regeringen (prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60, rskr 1980/

NU 1983/84:30

81: 381). Härvid angavs ett kraftigt minskat oljeberoende som ett centralt
mål. Vidare gällde det att skapa förutsättningar för en avveckling av
kärnkraften i enlighet med utslaget av folkomröstningen i kärnkraftsfrågan
våren 1980. Statsmakterna tog sikte på en successiv utveckling mot ett
energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska,
energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. I ett program för
energihushållning under 1980-talet låg tyngdpunkten på åtgärder som skulle
spara olja. Energihushållningen skulle främjas genom rådgivning, utbildning
och information men också genom utnyttjande av prissättningen som
styrmedel. Parallellt härmed skulle ett program för oljeersättning genomföras.
I fråga om kärnkraften beslöts om åtgärder för att höja säkerheten vid
kärnkraftverken och om en lag som reglerar finansieringen av framtida
kostnader för hantering av använt kärnbränsle.

Omfattningen och inriktningen av ett nytt treårigt energiforskningsprogram
fastställdes. I riksdagens beslut ingick också att genomgripande
organisatoriska förändringar skulle genomföras, bl. a. inrättande av en
särskild central myndighet för energifrågor.

Riksdagen begärde att regeringen skulle tillsätta en parlamentarisk kommitté
med uppgift att ytterligare analysera vilka åtgärder som skulle kunna
vidtas för att säkra kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat oljeberoende.
Regeringen fattade beslut om en sådan kommitté hösten 1981.
Kommittén, som benämns 1981 års energikommitté (I 1981:08), har avgett
ett tiotal delbetänkanden (Ds I 1983:12-21). Regeringen gav hösten 1983
kommittén vissa tilläggsdirektiv (dir. 1983:65) om redovisning av alternativ
där vattenkraftsutbyggnad ingår utöver vad som förutsätts enligt 1977
års beslut om riktlinjer för den fysiska riksplaneringen. Kommittén skall
avsluta sitt arbete under år 1984.

I enlighet med riksdagens beslut år 1981 lades i budgetpropositionen år
1982 fram förslag om ny myndighetsorganisation på energiområdet. Med
hänsyn till att frågan om energimyndigheternas lokalisering var olöst beslöt
riksdagen därvid, med bifall till en socialdemokratisk reservation, att
den nya centrala energimyndigheten, statens energiverk, skulle inrättas
den 1 juli 1983 - ett år senare än enligt regeringens förslag — och att
oljeersättningsfonden skulle inordnas i den centrala energimyndigheten
(NU 1981/82:28, rskr 1981/82:246). Energiforskningsnämnden har den 1
juli 1982 fått permanent ställning som fristående myndighet. Regeringen
har i förra årets budgetproposition lagt fram förslag om inrättande av
statens energiverk i enlighet med riksdagens tidigare beslut. Detta förslag
har bifallits av riksdagen (NU 1982/83:26, rskr 1982/83: 193). Statens energiverk
är sålunda sedan den 1 juli 1983 den centrala förvaltningsmyndigheten
för frågor om energiförsörjning. I proposition 1983/84:107 (bil. 9 s. 39)
föreslår regeringen att energiforskningsnämnden den 1 juli 1984 skall föras
samman med statens energiverk. Detta förslag behandlar utskottet i sitt
betänkande NU 1983/84:45.

NU 1983/84:30

Under allmänna motionstiden åren 1982 och 1983 väcktes ett stort antal
motioner rörande energipolitiken. De spände över ett brett register av
frågor. Flertalet av dessa motioner har behandlats i näringsutskottets
betänkanden NU 1981/82:30 och NU 1982/83:33.

I enlighet med förslag i den nya regeringens ekonomisk-politiska proposition
beslutade riksdagen i slutet av år 1982 (prop. 1982/83:50, NU 1982/
83:18, rskr 1982/83: lil) om åtgärder för att få till stånd vissa investeringar
inom energiområdet. Det gällde tillfälligt statligt stöd till investeringar i
fjärrvärmedistributionsanläggningar. Vidare beslöts om bidrag för att öka
investeringarna i torveldade förbränningsanläggningar. Ytterligare en ny
stödform inrättades, nämligen med syftet att komplettera de dåvarande
stöden inom energiområdet och undanröja de hinder som kan finnas hos
industrin när det gäller att leverera utrustning avsedd för energiområdet.
Riksdagen beslutade också om en delegation (I 1982:07) med uppgift att
handha frågor om upphandling inom energiområdet.

Hösten 1983 beslöt riksdagen efter förslag av regeringen om grundläggande
principer för beskattningen inom energiområdet (prop. 1983/84:28,
SkU 1983/84:9, rskr 1983/84:97). En sådan princip var att skattesystemet
skulle främja tillkomsten av de energiinvesteringar för oljeersättning och
energihushållning som enligt 1981 års energipolitiska beslut bör genomföras
under 1980-talet. Hänsyn skulle tas till olika energikällors effekter på
miljön, bytesbalansen, försörjningstryggheten, sysselsättningen och den
industriella utvecklingen. Näringsutskottet yttrade sig (NU 1983/84:4 y) i
ärendet såvitt gällde frågor inom dess beredningsområde.

I slutet av år 1983 fattade riksdagen beslut om fortsatt stöd för åtgärder
för att ersätta olja m. m. för perioden den 1 januari 1984-30 juni 1987.
Stödet skall särskilt inriktas på anläggningar som använder inhemska energikällor.
Vidare beslöts om ett konjunkturanpassat investeringsprogram
inom energiområdet under år 1984 (prop. 1983/84:62, NU 1983/84:9, rskr
1983/84:124).

Riksdagen har nyligen godkänt regeringens förslag till ny lagstiftning på
kärnenergiområdet (prop. 1983/84:60, NU 1983/84:17, rskr 1983/84:135).
Fr. o. m. den 1 februari i år gäller sålunda lagen (1984: 3) om kärnteknisk
verksamhet.

Flera av motionerna under allmänna motionstiden förra året innehöll
önskemål om uttalanden av riksdagen om energipolitikens inriktning. Såväl
moderata samlingspartiet som centerpartiet kom med krav på övergripande
programförklaringar. Också folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna
hade i partimotioner yrkanden som kunde hänföras till de allmänna
riktlinjernas område.

Näringsutskottet ansåg (NU 1982/83:33 s. 32) att det inte fanns anledning
för riksdagen att i det sammanhanget ompröva de riktlinjer för energipolitiken
fram till år 1990 som hade antagits av statsmakterna knappt två år
tidigare. Mot denna bakgrund och efter att ytterligare ha kommenterat
2 Riksdagen 1983184. 17 sami. Nr 30

NU 1983/84:30

vissa synpunkter i motionerna avstyrkte utskottet ifrågavarande yrkanden
från moderata samlingspartiet och centerpartiet. Företrädare i utskottet
för resp. parti reserverade sig till förmån för motionerna. Riksdagen löljde
utskottet.

Övriga motionsyrkanden om energipolitikens allmänna inriktning gällde
styrmedel i energipolitiken (fp), energihushållning (vpk), stöd till torvanläggningar,
fjärrvärmeanläggningar m.m., energisektorns sysselsättningseffekter
(c), användning av solenergi (c) och riktlinjer för kolanvändningen
(c). Utskottet avstyrkte samtliga dessa yrkanden (s. 32 f.). och de avslogs
också av riksdagen. Reservationer förelåg även i dessa fall.

Utrikeshandel med elkraft

De nordiska länderna har sedan år 1915 samarbetat inom elkraftsområdet.
Detta år togs den första sjökabeln mellan Danmark och Sverige i bruk.

I dag binds kraftsystemen i Danmark, Finland, Norge och Sverige samman
genom 17 samkörningsledningar. Den effekt som kan överföras är
mellan Sverige och Danmark ca I 400 MW, mellan Sverige och Norge ca
2000 MW och mellan Sverige och Finland ca 900 MW. Mellan Danmark
(Jylland) och Norge finns en likströmsförbindelse på 510 MW. De nordiska
kraftsystemen har via Jylland förbindelse med kontinenten. Mellan Finland
och Sovjetunionen finns en 1000 MW likströmsförbindelse. Detta är
den första stamnätsförbindelsen av denna storleksordning mellan Sovjet

SAMKÖRNINGSLEDNINGAR MELLAN DE NORDISKA LÄNDERNA

Reykjavik

NU 1983/84:30

och Västeuropa. På grund av avståndet finns ingen elförbindelse med
Island, som dock deltar i all annan verksamhet i den samnordiska organisationen
Nordel.

Nordel, grundat år 1963, är ett organ för nordiskt elsamarbete. Dess
syfte är att främja nordiskt samarbete beträffande produktion, distribution
och konsumtion av elenergi. Ett viktigt led i denna strävan är att fördela
den totala elproduktionen länderna emellan så att kostnaderna blir så låga
som möjligt.

Elutbytet mellan medlemsländerna varierar från år till år. Det uppgick år
1983 till 20 TWh. De närmaste åren dessförinnan var utbytet ca 12 TWh
per år.

Av följande sammanställning framgår Sveriges utrikeshandel med elkraft
åren 1979-1983. Sverige har under vart och ett av dessa år, med
undantag av år 1981, varit nettoimportör av elkraft. Nettoimporten var
störst år 1983 (4970 GWh) beroende på den ovanligt stora importen från
Norge (9498 GWh). Största mottagarlandet för den svenska elexporten är
Danmark, som år 1983 tog emot två tredjedelar av exporten.

Sveriges import och export av elkraft åren 1979—1983 (GWh)

Nettoimport ( + ) Nettoexport (-)

1979			1980			1981			1982			1983
lmp.	Exp.	+	lmp.	Exp.	+	lmp.	Exp.	+	lmp.	Exp.	+	lmp.	Exp.	+
Norge 3 190	513	+ 2677	1503	991	+512 2813	919	+1 894 3 853	740	+3113	9498	452	9046
Finland 1595	1 533	+ 62	1 163	669	+494	499	997	- 498	1738	479	+ 1259	679	1354	- 675
Danmark 648 2 039	-1391	703	1 174	-471	204 4244	-4040	348	1358	-1010	220	3621	-3401
Summa 5433	4085	+ 1348	3 369	2834	+535 3516 6 160	-2644 5939 2577	+3 362	10397	5427	+4970

Källa: Statens vattenfallsverk

Eltaxor

Eltaxorna har under senare år successivt ändrats mot en alltmer kostnadstrogen
utformning. För högspänningstarifferna har man uppnått en
mycket hög grad av kostnadsanpassning. De varierar med kostnaden för
produktionen såväl under dygnet som mellan årstider och geografiska
områden. Utskottet har tidigare redogjort för högspänningstariffernas utformning
(senast i betänkandet NU 1981/82:30 s. 37).

Statens vattenfallsverk har hösten 1983 beslutat om en ny högspänningstariff
fr. o. m. år 1984. Beslutet har fattats efter överläggningar med bl. a.
Svenska kommunförbundet och Sveriges industriförbund och efter samråd
med statens pris- och kartellnämnd. Tariffen gäller i fem år. Prisökningen
under år 1984 är 4%. Tariffnivån under åren därefter är beroende av vissa
prisklausuler. Enligt vattenfallsverket kommer elprisets utveckling under
1980-talet att ligga under eller i nivå med inflationen.

NU 1983/84:30

Den nya högspänningstariffen är i stort sett uppbyggd som den tidigare.
Det lägre sommarpriset, som nu gäller från maj till augusti, är dock utsträckt
också till september. En särskild högbelastningsavgift las ut under
perioden november-mars.

Skillnaden i tariffer mellan Norrland och mellersta Sverige är kvar. Det
betyder att elpriset i Norrbotten är ca 20% lägre och i mellersta Norrland
ca 10% lägre än i mellersta Sverige.

Den nya högspänningstariffen innebär att elpriset för vattenfallsverkets
kunder i Mellansverige uppgår till mellan 15 och 20 öre per kWh. Härtill
kommer för industrin elskatt med normalt 3 öre per kWh.

För en större kund i Mellansverige, som har ett totalt elpris utan skatt på

15,3 öre per kWh. uppgår den rörliga delen, energiavgiften, till 13.5 öre per
kWh under månaderna oktober-april. Under månaderna maj. juni. augusti
och september är energiavgiften 10,2 öre per kWh och i juli 7,6 öre per
kWh. Energiavgiften varierar med efterfrågan, med ett lägre pris då belastningen
på produktionsanläggningar och distributionsnåt är låg.

Statens vattenfallsverks lågspänningstaxa ändrades senast den I april
1983 (se NU 1982/83:33 s. 26). Bl. a. infördes då en vidare utvecklad
säsongsdifferentierad tariff som alternativ till de normala lågspänningstarifferna.

Energistatistik

Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för den
statliga statistikproduktionen. SCB publicerar merparten av den statistik
som finns på energiområdet. Verket samlar löpande in uppgifter om tillförsel
och användning av energi i Sverige. Bl. a. kartläggs energileveranserna
till olika sektorer i samhället samt hushållens energianvändning.

Statens energiverk skall enligt sin instruktion upprätta översikter och
prognoser över energianvändning, energiförsörjning och försörjningsmöjligheter.

Statens pris- och kartellnämnd utger bl. a. kvartalsrapporter om oljemarknaden.
Dessa innehåller ett omfattande material om utvecklingen på
marknaderna för petroleumprodukter och vissa andra energislag.

SCB och energiverket har ett regelbundet samarbete i syfte att göra
energistatistiken enhetligare och bättre anpassad till avnämarnas önskemål.
Energiverket har för avsikt att lämna regelbundna rapporter om
energianvändningens utveckling och omfattning i olika samhällssektorer.
Vidare har inom statistiska centralbyrån vidtagits vissa organisationsförändringar
för att få till stånd en bättre samordning av energistatistiken.

Regeringen gav år 1975 energisparkommittén (I 1974:05) i uppdrag att
fortlöpande redovisa den aktuella utvecklingen i fråga om landets energiförbrukning
samt i samråd med statens industriverk bedöma energiförbrukningens
utveckling under det kommande året. Som underlag för redo -

NU 1983/84:30

visningen användes huvudsakligen SCB:s sammanställning Energiförsörjningen,
som publiceras i Statistiska meddelanden serie E. Kommittén
redovisade uppgifterna i form av tidsserier (fr. o.m. 1973) samt gjorde
jämförelser mellan faktiskt utfall och bedömningar enligt olika energipolitiska
beslut. Kommitténs arbete upphörde sommaren 1983. varvid dess
funktioner överfördes till statens energiverk.

I proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken (bil. I s. 114 f.)
framfördes regeringens synpunkter på energistatistikens utformning. Bl. a.
betonades vikten av att uppgifter om användningen av energi för uppvärmningsändamål
blev utförligare belyst inom energistatistiken. Vidare
anfördes att en kontinuerlig uppföljning av energihushållningen förutsätter
att energistatistiken ger möjlighet att följa energianvändningens utveckling
inom skilda sektorer. Dessutom behövs, sades det bl. a., uppgifter om hur
energianvändningen fördelar sig på olika ändamål. Behovet av statistik
beträffande tillförsel och användning av inhemska bränslen betonades.
Vidare anfördes följande. Energitillskott från solfångare och värmepumpar
kan antingen räknas som energihushållning, vilket ger en sänkning av
användningsnivån, eller som energitillförsel, varvid användningsnivån inte
påverkas medan tillförseln av andra energislag minskas. Under alla omständigheter
måste drivenergin för värmepumpar tas upp i energitillförseln.
Hur denna fråga bör behandlas i energibalanserna är också en fråga
som borde läggas fast.

Föredragande statsrådet räknade med att SCB vid sitt fortsatta arbete
med att utveckla energistatistiken skulle ta upp de nämnda frågorna. Av
vikt var att arbetet skulle bedrivas efter samråd med avrjämarna, bl. a.
statens industriverk. Avslutningsvis betonades vikten av att SCB inom
ramen för oförändrade totala resurser beaktade behovet av förbättrad
statistik för energiområdet.

Behovet av statlig statistik inom skilda samhällsområden har kartlagts
av statistikutredningen i betänkandet (SOU 1983: 17) Framtida statlig statistik.
Inom energiområdet har utredningen kartlagt det nuvarande statistikutbudet
(s. 100 f.) och, liksom för övriga områden, gjort prioriteringar med
olika ambitionsnivåer.

Elförsörjningens sårbarhet

De flesta större elproduktionsanläggningar är anslutna till det riksomfattande
storkraftsnätet, som består av ledningar och transformatorstationer
för 220 kV och 400 kV. Nätet utnyttjas för överföring över större avstånd
av elenergi mellan produktionsanläggningar och konsumtionsområden.
Nätet är en förutsättning för samköming mellan kraftföretagen och med
övriga nordiska länder. Samkörningen gör det möjligt att utnyttja det totala
elproduktionssystemet på det mest ekonomiska sättet. Tillfälliga störningar
i elproduktionen liksom fel på större ledningar m. m. klaras normalt utan
avbrott för abonnenterna.

NU 1983/84:30

Tisdagen den 27 december 1983 drabbades den svenska elförsörjningen
av en allvarlig störning som ledde till att kraftleveranserna till södra hälften
av landet avbröts. Upphovet till störningen var överhettning och brand i
ett kopplingsorgan i en transformatorstation vid Enköping. Detta fel ledde
bl. a. till att produktionen i kärnkraftsstationerna inte kunde upprätthållas
utan samtliga block utom Forsmark I frånkopplades.

Med anledning av det inträffade har regeringen i januari i år tillkallat
kommissionen (I 1984:01) om elförsörjningens sårbarhet. Ordförande är
landshövding Bengt Gustavsson. Kommissionens uppgift (dir. 1984:2) är
att utreda elförsörjningens sårbarhet mot bakgrund av störningen samt
ange vilka åtgärder som behöver vidtas för att minska sårbarheten i elförsörjningen
och begränsa konsekvenserna av störningar i denna.

Kommissionen skall redovisa orsakerna till och följderna av det nämnda
elavbrottet. Den skall studera riskerna för att ett i och för sig förhållandevis
litet tekniskt fel får stora verkningar på elförsörjningssystemet i övrigt
och möjligheterna att undvika eller begränsa sådana verkningar. Kommissionen
skall i samband härmed värdera kriterierna för eiöverföringens
dimensionering och utbyggnad och analysera hur riskerna för allvarligare
avbrott beräknas. Andra viktiga frågor som kommissionen kommer att
studera är hur fjärrvärme och andra värmesystem påverkades av elavbrottet
liksom hur stort behovet är av reservkraft för att förse viktiga samhällsfunktioner
med elkraft även vid stora avbrott. Kommissionen skall också
utreda hur informationen fungerade vid det aktuella avbrottet och hur den
bör fungera. Elavbrottskommissionens arbete skall vara slutfört i augusti
1984.

Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer

Bakgrunden till riksdagens tidigare beslut om ersättning till Forsmarks
Kraftgrupp AB och statens vattenfallsverk för försenad idrifttagning av
kärnreaktorer är följande.

När de politiska partierna våren 1979 hade enats om att en rådgivande
folkomröstning om kärnkraftens framtida användning skulle anordnas,
beslöt riksdagen genom den s. k. rådrumslagen — dvs. lagen (1979:335) om
förbud mot att under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle - att t. v.
inga kärnreaktorer skulle få tillföras kärnbränsle om så inte hade skett
tidigare. Lagen berörde kärnkraftsblocken Forsmark I och 2 samt Ringhals
3 och 4.1 lagen stadgades om rätt för innehavarna av de reaktorer som
omfattades av förbudet att få ersättning för de förluster som uppstod
genom att reaktorernas idrifttagande fördröjdes. Ersättningsfrågorna skulle
i första hand lösas genom förhandlingar. I propositionen rörande rådrumslagen
angavs vissa riktlinjer för sådana förhandlingar.

Hösten 1980 beslöt riksdagen att ersättning skulle utgå för försenad
idrifttagning av Forsmark 1 och 2 i enlighet med en överenskommelse

NU 1983/84:30

träffad mellan staten och Forsmarks Kraftgrupp AB. Samtidigt godkändes
regeringens förslag om ersättning till statens vattenfallsverk för försening
av kärnkraftsblocken 3 och 4 i Ringhals kraftstation enligt samma principer
som för reaktorerna i Forsmark.

Våren 1979 beslöt riksdagen att den fortsatta utbyggnaden av Forsmark
3 skulle begränsas med hänsyn till den förestående folkomröstningen om
kärnkraft (NU 1978/79:60. rskr 1978/79:429). Riksdagen bemyndigade i
slutet av år 1979 (prop. 1979/80:33. NU 1979/80:25, rskr 1979/80:134)
regeringen att godkänna en överenskommelse mellan statens vattenfallsverk
och de privata intressenterna i Forsmark om utbyggnad av Forsmark
3 i vad staten därigenom iklädde sig ekonomiska förpliktelser. Utskottet
erinrade om att riksdagen senare skulle komma att få ta ställning till de
definitiva förseningskostnaderna.

Våren 1983 bemyndigade riksdagen regeringen att ikläda staten de ekonomiska
förpliktelser som följde av en överenskommelse mellan staten och
Forsmarks Kraftgrupp AB (prop. 1982/83: 101. NU 1982/83:33. rskr 1982/
83: 280) om ersättning för förseningen av Forsmark 3.

Den då ingångna överenskommelsen gällde ersättning för merkostnader
i kraftproduktionen. Beräkningsprinciperna var desamma som de tidigare
fastställda principerna rörande ersättning för förseningen av Forsmark 1
och 2 resp. Ringhals 3 och 4. Detta innebar i korthet att den genom
förseningen av Forsmark 3 förlorade produktionen skulle ersättas med
belopp som motsvarade ökade kostnader för att på optimalt sätt producera
erforderlig elektricitet på annat sätt eller för att anskaffa ersättningskraft.
För beräkning av ersättningen i denna del jämförs den faktiska elproduktionen
månadsvis i efterhand med den hypotetiska elproduktion som skulle
ha varit möjlig utan försening. De produktionsskikt som kan ligga till grund
för ersättning är gasturbinproduktion, konventionell kondensproduktion
och mottrycksproduktion.

1 motioner från centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna begärdes
att riksdagen skulle avslå dels regeringens förslag till ersättning för
förseningen av Forsmark 3 enligt det nya avtalet, dels dess förslag till
ersättning enligt den tidigare överenskommelsen avseende kärnreaktorerna
Forsmark I och 2 resp. Ringhals 3 och 4. I motioner från centerpartiet
anfördes kritiska synpunkter på överenskommelsen mellan staten och
Forsmarks Kraftgrupp AB.

Utskottet anförde att riksdagen inte kunde undandra sig att anvisa medel
för ersättning enligt rådrumslagen (1979:335). Vidare erinrade utskottet
om att överenskommelsen rörande Forsmark 3 var uppbyggd enligt samma
principer som den tidigare av riksdagen godkända överenskommelsen om
ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer. Utskottet konstaterade
att centerpartiet vände sig mot beräkningsprinciper som partiet självt
i regeringsställning hade föreslagit riksdagen att godkänna. Utskottet hade
för sin del ingen erinran mot den redovisade överenskommelsen med

NU 1983/84:30

Forsmarks Kraftgrupp AB med anledning av förseningen av Forsmark 3. I
sammanhanget underströk utskottet att ersättningsbeloppets storlek påverkades
av en rad faktorer, såsom tillgången på vattenkraft och annan
kärnkraft, oljeprisernas utveckling och elefterfrågans utveckling. Alla tillgängliga
kraftslag ingick i mån av behov, dvs. även gasturbinkraft. Forsmarks
Kraftgrupp AB var enligt överenskommelsen skyldig att utöva sitt
inflytande så att dyrare former för elproduktion inte skulle komma att
användas onödigtvis.

Centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet
reserverade sig till förmån för sina motionsyrkanden. Riksdagen följde
utskottet.

Securereaktorn i kärnkraftsdebatten

Aktuella inlägg

Frågan om utnyttjande av kärnvärmereaktorer av typ Secure har nyligen
debatterats i riksdagen. Statsrådet Birgitta Dahl besvarade den 23 februari
1984 (RD 1983/84:88 s. 21) en fråga (1983/84:323) av Nic Grönvall (m) om
utnyttjandet av svensk kärn värmeteknologi. Frågan gällde — under hänvisning
till jordbruksministerns uttalanden under den allmänpolitiska debatten
om koldioxidproblemet och om försurningen av mark och vatten -om statsrådet Dahl ansåg att Sverige mot bakgrund härav kunde avstå från
att utnyttja svensk kärnvärmeteknologi i Sverige. Statsrådet anförde i sitt
svar att det inte till någon del var aktuellt för regeringen att åstadkomma
ändring av de beslut som riksdagen fattade efter folkomröstningen om
kärnkraft. Detta gäller givetvis också, framhöll statsrådet, att Securereaktorer
inte ingår i det svenska energiprogrammet.

Fortsättningsvis anfördes följande i frågesvaret:

Vidare vill jag slå fast att riskerna för miljöskador av olja och andra
bränslen redan var väl kända vid tiden för folkomröstningen — liksom f. ö.
alternativet Secure. Riksdagens beslut efter folkomröstningen innehåller
kravet att vi skall välja ett system för energiförsörjningen som leder till
minsta möjliga skador på miljön. Den energibalans som nu gäller och som
innehåller en viss andel kol har lagts fram mot denna bakgrund.

Ett villkor för den kolintroduktion som nu sker är att den klarar sådana
miljökrav att utbytet av olja mot kol medför en minskning av miljöbelastningen.
Kol är också den energikälla som kommer i fråga i sista hand,
sedan andra alternativ till olja prövats. Det förslag till tillståndsprövning av
alla koleldade anläggningar, som regeringen senare i vår avser förelägga
riksdagen, syftar till att ge oss möjligheter att styra kolanvändningen efter
dessa riktlinjer.

Försurningsproblemen är i hög grad av internationell karaktär. Från
svensk sida arbetar vi nu intensivt för att åstadkomma internationell samling
mot försurning och miljöförstöring. Det är därvid av utomordentlig
betydelse att kunna visa på praktisk tillämpning av modern teknik som kan
uppfylla mycket stränga miljökrav.

Regeringens avsikt är således att samtidigt målmedvetet fullfölja folkom -

NU 1983/84:30

röstningsbeslutet och med kraft fortsätta kampen mot försurning och miljöförstöring
här hemma och utomlands.

I den fortsatta debatten diskuterades bl. a. huruvida folkomröstningen
om kärnkraft gällde kärnvärmereaktorer.

Statsrådet Dahl anförde härom följande:

[FJolkomröstningen omfattade också Securereaktorn. Frågan diskuterades
före folkomröstningen, och vi gav från Linje 2 klara besked om att vårt
förslag innebar att det icke skulle vara aktuellt med Secure i Sverige.

Detta har också bekräftats av riksdagen. Jag vill citera näringsutskottets
av riksdagen godkända betänkande från våren 1981: ”Utskottet konstaterar
att resultatet av folkomröstningen innebär att byggande av Securereaktorer
eller bridreaktorer inte skall förekomma i Sverige.”

Frågeställaren anförde för sin del att det var fel att nu hävda att folkomröstningen
gällde kärnvärme.

Energikommissionen

Riksdagens principbeslut år 1979 om att en folkomröstning i kärnkraftsfrågan
skulle äga rum grundades på näringsutskottets betänkande NU
1978/79:60, som behandlade proposition 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken.
Denna proposition var baserad främst på energikommissionens
betänkande (SOU 1978: 17) Energi.

I ett kapitel om energialternativens förutsättningar anförde energikommissionen
(s. 227):

Med värmereaktor menas här en kärnreaktor som endast producerar
hetvatten för fjärrvärmeändamål. Anläggningen producerar således ingen
elenergi och innehåller därför ingen turbin eller elgenerator.

Några kommersiella värmereaktorer finns såvitt känt inte någonstans i
världen. Genom att slopa den elproducerande delen kan man förenkla
reaktorkonstruktionen betydligt. Reaktorn är inte beroende av aktiva säkerhetssystem
på samma sätt som en konventionell kraftreaktor på grund
av enkel konstruktionsprincip, lågt arbetstryck och låg arbetstemperatur.

Kommersiella värmereaktorer skulle kunna vara i drift i början på 1990-talet.

Av de fyra alternativ som utredningen presenterade tog två upp frågan
om kärnvärmeverk under rubriken ”Utvecklingen efter år 1990”.

Så anfördes det i alternativ C:

Till ett minskat oljeberoende kan även kärnvärmeverk, dvs. kärnreaktorer
enbart avsedda för värmeproduktion, bidra. Om sådana visar sig
ekonomiskt konkurrenskraftiga och säkerhets- och miljömässigt acceptabla
bör de i första hand introduceras i tätorter med stort värmeunderlag
och oljeeldade kraftvärmeverk, vilka kan antas bli utnyttjade endast i liten
omfattning fram emot år 2000 till följd av det förutsatta höga oljepriset.
Härigenom blir värmeunderlaget tillgängligt för annan produktion och de
oljeeldade kraftvärmeverken kan utnyttjas för reservändamål.

NU 1983/84:30

I alternativ D anfördes:

Genom en fortsatt ökning av andelen fjärrvärme och elvärme kan oljeberoendet
inom uppvärmningssektorn i stort sett elimineras under perioden
fram till år 2000. Detta gäller både sektorn ”övrig uppvärmning” och
fjärrvärmesektorn. I det senare fallet kan liksom i alternativ C kärnvärmeverk
komma till användning om de visar sig uppfylla ekonomiska, säkerhetsmässiga
och miljömässiga krav. En betydande del av värmebehovet i
storstadsområdena kan täckas av kärnkraftvärmeverk.

Kommitténs majoritet ansåg att man tills vidare inte borde ta slutlig
ställning för eller emot kärnkraften.

I fråga om utnyttjande av kärnenergi i uppvärmningssektorn anförde
kommissionen (s. 606) följande:

Kommissionen ser positivt på möjligheterna' att med kärnkraftvärme
reducera oljeberoendet. Det kan också finnas ytterligare möjligheter att
ersätta olja inom uppvärmningssektorn i form av kärnvärmeinstallationer.
Säkerhet, ekonomi och organisation bör prövas.

Kommissionen föreslog en utredning om fjärrvärme från kärnkraftverk.
Utredningen skulle också ha följande innehåll (s. 607):

Kärnvärmeverk av typen Secure värderas från teknisk, ekonomisk,
säkerhetsmässig och organisatorisk synpunkt. Kommissionen rekommenderar
en ingående utredning vars resultat får bli vägledande för inriktningen
inom området kärnvärme.

Riksdagen våren 1979

I proposition 1978/79: 115 diskuterades när det gällde värmeförsörjningen
överföring av hetvatten från kärnkraftverk men inte anläggning av
kärnvärmeverk.

Med anledning av att det skulle komma att anordnas folkomröstning om
kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen föreslog näringsutskottet
(NU 1978/79:60 s. 30) uppskov till riksmötet 1979/80 med behandlingen
av proposition 1978/79: 115 jämte motioner "i de delar som berör eller har
nära samband med ämnet för folkomröstningen”. Dit hörde en motion
(1978/79:2409) av tre centerpartister såvitt den gick ut på att riksdagen
beträffande Securereaktorer skulle göra ett uttalande till regeringen av
följande innebörd: "Ett stopp för ytterligare utbyggnad av kärnkraft måste
självfallet gälla även minireaktorerna."

Genom att resterande delar av proposition 1978/79: 115 sedermera återkallades
förföll motionsyrkandet i nu angiven del.

Folkomröstningen år 1980

Folkomröstningen den 23 mars 1980 anordnades enligt en lag (1980:7)
om folkomröstning i kärnkraftsfrågan (NU 1979/80: 26).

NU 1983/84:30

Enligt lagen skulle på varje röstsedel som innehöll en meningsyttring
inledningsvis återges följande text:

I Sverige finns nu sex kärnkraftsreaktorer i drift. Ytterligare fyra reaktorer
är färdiga och två är under arbete.

Riksdagen har beslutat att en folkomröstning om kärnkraftens roll i den
framtida energiförsörjningen skall hållas den 23 mars 1980. Omröstningen
gäller tre olika förslag.

De tre förslag som väljarna fick ta ställning till vid folkomröstningen
hade utarbetats av varje meningsriktning för sig. I förslagen nr 1 och nr 2
förekom begreppen kärnkraft, kärnkraftsreaktor och kämkraftsutbyggnad,
i förslag nr 2 dessutom begreppet kärnkraftverk. I förslag nr 3 användes
begreppen kärnkraft, reaktor och reaktorteknologi. Begreppet kärnvärme
e. d. förekom inte i något av förslagen.

Om man ser endast till ordalydelsen av de tre förslagen kan det möjligen
med viss rätt hävdas att endast elproducerande reaktorer berördes, eftersom
kärnvärme som framställs utan samtidig elproduktion torde kunna
betecknas som ”kärnenergi” men inte som "kärnkraft”. Förslagen måste
dock tolkas med hänsyn till vad varje meningsriktning lade in i sitt förslag.
Någon framställning som ger tillräckligt underlag för en framställning
härom finns såvitt bekant inte.

Riksdagsbehandling efter folkomröstningen

Efter folkomröstningen behandlade näringsutskottet i betänkandet NU
1979/80:70 bl. a. proposition 1979/80:170 om vissa energifrågor. Regeringen
begärde där bl. a. godkännande av de allmänna riktlinjer för energipolitiken
som angavs i propositionen.

Utskottet sammanfattade dessa riktlinjer och anförde för egen del bl. a.
följande (s. 18):

Utskottet konstaterar att samtliga riksdagspartier utom vänsterpartiet
kommunisterna anser att resultatet av folkomröstningen bör ligga till grund
för inriktningen av den framtida energipolitiken. Detta innebär att ingen
ytterligare kämkraftsutbyggnad skall förekomma utöver de tolv reaktorer
som är i drift, färdiga eller under arbete. Kärnkraften skall avvecklas i den
takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att
upprätthålla sysselsättning och välfärd. Säkerhetssynpunkter bör vara avgörande
för i vilken ordningsföljd reaktorerna skall tas ur drift.

Det är enligt utskottets mening nödvändigt att den tidsperiod inom
vilken avvecklingen skall ske klart anges. Reaktorernas tekniska livslängd
bedöms enligt propositionen vara ca 25 år. Det bör nu slås fast att den sista
reaktorn i Sverige skall stängas senast år 2010. Bestämmelser om antalet
reaktorer och om avvecklingsperiodens längd torde böra införas i lagstiftningen
på atomenergiområdet.

NU 1983/84:30

Fortsättningsvis behandlade utskottet bl. a. ett motionsyrkande om Securereaktorer.
Härvid refererade utskottet en interpellationsdebatt i februari
1980. Utskottet anförde (s. 19):

Motionärerna (vpk) yrkar att riksdagen skall uttala dels att värmeförsörjningen
i svenska kommuner inte får ske med hjälp av kärnkraftverk av typ
secure eller andra kärnkraftverk, dels att bridreaktorer inte får byggas i
Sverige.

Frågan om användningen av ”secure”-reaktorer i den framtida energiförsörjningen
debatterades i riksdagen i februari 1980 (RD 1979/80:81
s. 112). Hans Pettersson i Hallstahammar (vpk) hade i en interpellation
(1979/80: 116) frågat om det är tänkt att kärnvärmeverk av typ secure skall
komma till användning i vår framtida energiförsörjning och var de i så fall
skall placeras. I sitt svar anförde statsrådet Carl Axel Petri att inget av de
tre alternativen i folkomröstningen innehåller något om secure-reaktorerna.
Inga andra kärnreaktorer än de elproducerande reaktorer som anges
i de olika alternativen är, sade sig statsrådet förstå, aktuella för användning
i Sverige. Utskottet konstaterar att resultatet av folkomröstningen innebär
att byggande av secure-reaktorer eller bridreaktorer inte skall förekomma i
Sverige.

Utskottets hemställan ”beträffande kärnvärmeverk och bridreaktorer"
var att riksdagen skulle avslå vpk-motionen i ifrågavarande delar.

Det uttalande ”att byggande av secure-reaktorer inte skall förekomma
i Sverige” som har åberopats i olika senare sammanhang är alltså
formellt sett icke ett uttalande av riksdagen utan en del av en motivering
till ett avslagsyrkande som riksdagen har anslutit sig till.

Frågan behandlades också våren 1983 i betänkandet NU 1982/83:33
(s. 40 f.). I en motion (vpk) påyrkades då ett uttalande från riksdagen om
att all utveckling av och allt arbete med kärnvärmereaktorn Secure skulle
stoppas. Utskottet hänvisade till tidigare riksdagsbehandling av frågan och
refererade en interpellationsdebatt i februari 1983. I denna anförde statsrådet
Birgitta Dahl att någon kärnvärmereaktor inte ingår i den utbyggnad av
fjärrvärmesystemen som förestår med anledning av det investeringsprogram
som regeringen och riksdagen har fattat beslut om. I den fortsatta
debatten anförde statsrådet bl. a. följande:

Någon Secure-reaktor ingår icke i det svenska kämkraftsprogrammet
och kan icke förekomma i någon form i framtiden, såsom riksdagen har
fattat besluten efter folkomröstningen. Linje 2:s alternativ i folkomröstningen,
som denna regering arbetar för att fullfölja, innefattar icke någon
Secure-reaktor.

Utskottet hänvisade till sitt ställningstagande året innan och till vad i
övrigt hade anförts. Det var utskottets uppfattning att riksdagen inte borde
göra något sådant uttalande om kärnvärmereaktorn Secure som föreslogs i
motionen (vpk). Denna avstyrktes i ifrågavarande del.

Riksdagen har också i början av innevarande år avslagit ett motionsyr -

NU 1983/84:30

kande (vpk) om att riksdagen skulle uttala att ”kärnvärmereaktorn Secure
eller andra typer av reaktorer” inte bör införas i det svenska energisystemet.
Utskottet (NU 1983/84:17 s. 15) avstyrkte motionsyrkandet med
hänvisning till de tidigare ställningstagandena av riksdagen i detta ämne. I
en reservation (m) — också den avstyrkande - förordades en omprövning
av den negativa inställningen till Secure-reaktorer. En annan reservation
(c, fp) gick ut på att motionsyrkandet borde bifallas.

Naturgas

Tidi finn.1 riksdagsbehandling

Frågor om naturgas har vid upprepade tillfällen behandlats av riksdagen,
senast i december 1983 då bl. a. beslut fattats om Sydgasprojektet (se NU
1983/84: 10). 1 det följande återges riksdagens ställningstagande våren 1983
till ett motionsyrkande om import av gas från Sovjetunionen.

Utskottet avstyrkte (NU 1982/83:52 s. 12), med reservation av vänsterpartiet
kommunisternas representant, en motion (vpk) vari begärdes snara
åtgärder för projektering och byggande av en ledning för naturgas från
Finland till den svenska östkusten.

Härvid anförde utskottet bl. a. följande:

Enligt vad utskottet inhämtat har Swedegas AB fått i uppdrag av regeringen
att före 1983 års slut redovisa förutsättningarna för detta naturgasprojekt.
F. n. pågår marknadsstudier inom bl. a. regionerna omkring Mälaren
och Hjälmaren. Det bör ankomma på regeringen att på grundval av
det underlag som nu arbetas fram göra en bedömning av detta projekts
möjligheter. Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen inte nu har
anledning att göra någon sådan framställning till regeringen som motionärerna
föreslår.

Riksdagen avslog motionen.

Lägesrapport

Swedegas AB har nyligen i en lägesrapport till regeringen redogjort för
pågående utredningar om framtida möjliga naturgasprojekt. De aktuella
projekten benämns Sydgas II, Västgas och Östgas.

Inledningsvis ges i rapporten bl. a. följande lägesbeskrivning:

Efter beslutet om genomförandet av Sydgasprojektet med driftstart under
år 1985 är den framåtsyftande verksamheten inom Swedegas främst
inriktad på möjligheten till fortsatt svensk introduktion av naturgas. Beroende
på registrerad och förväntad utveckling på svensk energimarknad
bedöms utrymmet för naturgas vara förhållandevis begränsat under 1980-talet. Både inhemska och externa faktorer talar emellertid för en långsiktigt
förändrad situation varigenom naturgasen skulle kunna få en viktig roll
på svensk energimarknad.

Den aktuella verksamheten för fortsatt naturgasintroduktion är knuten

NU 1983/84:30

till två tänkbara importvägar. Den ena gäller utnyttjande av de dispositioner
bl. a. i form av förinvesteringar som gjorts i samband med Sydgasprojektet.
Via det härför uppbyggda ledningssystemet är det tekniskt möjligt
att importera gas från flera ursprungsområden däribland förutom från
danska Nordsjön även från norska Nordsjön samt från Sovjetunionen via
Centraleuropa. Den naturliga avsättningen för denna importväg är inom en
utvidgad gasmarknad i Skåne och en nyetablerad i Västsverige. Dessa
möjligheter utredes inom Sydgas II- och Västgas-projekten.

Den andra importvägen avser möjligheten av en anknytning till den
finska naturgasimporten från Sovjetunionen. Denna möjlighet har ett direkt
samband med finska planer på en utökad import med avsättning i
västra Finland, vilket förutom utbyggnader i Finland kräver en ledning
över Bottenhavet. Marknaden för gas som importeras denna väg finns
företrädesvis inom östra Mellansverige men även utefter delar av södra
Norrlandskusten och i Värmland. Denna möjlighet utreds inom Östgasprojektet.

I ett särskilt projekt utreds möjligheten till undeijordisk gaslagring i
porösa berglager enligt en teknik som kommit till användning utomlands.

Sydgas U-projektet beskrivs sammanfattningsvis enligt följande:

Projektets marknadsområde omfattar Sydkrafts eldistributionsområde
från Hasslarp, där Sydgas I slutar, till Sydkrafts gräns i Halmstad kommun.
Under hösten har Sydkraft på Sydgas uppdrag utfört en marknadsundersökning
i området.

En analys av projektets lönsamhet pågår såväl i Swedegas som i Sydgas.
Sydgasbolagets marknadsundersökning visar på en naturgasvolym om ca
100 Mm3/år i platånivå med uppvärmningskunder i Ängelholm och Halmstad
samt större industrikunder anslutna. Investeringsbehovet i projektet
bedöms uppgå till 315 milj. kr. (prisnivå januari 1984 exkl. byggräntor).
Projektering och byggande av systemen skulle innebära ca 500 direkta
årsverken.

Om Västgasprojektet sägs bl. a. följande i Swedegas skrivelse:

I Västgas AB's regi har under år 1983 gjorts en förnyad utredning om
naturgasanvändning i Västsverige. Marknaden har kartlagts i ett område
från Halmstad längs västkusten till Göteborg och vidare norrut till Vänersborg
och Trollhättan.

I Göteborgs kommun har Energiverken i Göteborg (EiG) gjort en separat
marknadsstudie, som färdigställdes under våren 1983. En första västgasrapport
med ekonomisk analys redovisades före sommaren 1983. Västgas
styrelse tillsatte då en arbetsgrupp. Marknadsbedömningen verifierades av
arbetsgruppen och Västgas platåvolym uppgår enligt denna bedömning till
ca 250 Mm3/år.

Investeringsbehovet i projektet bedöms uppgå till 1 190 milj. kr. (prisnivåjanuari
1984 exkl. byggräntor).

Uppbyggnadsskedet innebär ca 2000 direkta årsverken.

En vidare marknad på ca 200 Mm3 torde kunna öppnas vid en sammankoppling
av väst- och östgassystemen. Frågan kommer att utredas närmare
under år 1984.

NU 1983/84:30

1 fråga om Östgasprojektet anges bl. a. följande:

Östgasprojektet med driftstart 1988/89 baseras på en stamledning från en

importpunkt vid Gävle till Stora Skedvi och vidare till Lindesberg

och Gårdsjö. Från stamledningen har räknats med grenledningar till de
flesta större orter i regionen bl. a. Stockholm. Anknytning till södra och
västra Sverige har tänkts ske över Gårdsjö. Denna sammanknytning bedöms
ha stort strategiskt värde för ett svenskt naturgassystem bland annat
ur lorsörjningsteknisk och kommersiell synvinkel.

Arbetet med Östgasprojektet inriktas mot att klarlägga marknadsförutsättningar,
tillförselfrågor inklusive transitering genom Finland, investeringskostnader
och arbetskraftsbehov, tidplan samt projektets ekonomi. —

Marknadsförutsättningarna för naturgasanvändning har närmare studerats
inom ett område avgränsat av Sundsvall i norr, Norrköping i söder och
Karlstad i väster.

Resultatet av hittills utförd marknadskartläggning visar på en bedömd
bruttopotential för naturgas på totalt 28 TWh/år 1990, motsvarande 2,8
miljarder m1 naturgas. Detta skall tolkas som en övre gräns för förbrukningen
inom antagna användningsområden enligt tillämpade förutsättningar
bl. a. att konvertering sker enbart från olja och gasol.

Den slutliga marknaden med dessa förutsättningar förväntas uppgå till 1
miljard m' naturgas eller 10 TWh/år.

Investeringskostnaderna har beräknats till 5000 milj. kr. i penningvärde
januari 1984 exkl. byggränta. Härtill kommer betydande kostnader för
bottenhavsledningen. Projektering och byggande av systemet i Sverige
skulle innebära ca 10000 direkta årsverken.

Om det fortsatta arbetet med ifrågavarande projekt anförs följande i
rapporten:

Avsikten är att under år 1984, så långt detta på förhandenvarande
förutsättningar är möjligt, i första hand precisera de tekniska och ekonomiska
villkor som gäller för respektive projekt. Samtidigt skall eftersträvas
att klargöra på vilka organisatoriska och ägandemässiga villkor som ett
genomförande kan ske.

På grundval härav måste också ske en inbördes samordning och avvägning
mellan de olika projekten. Som framgår av den projektvisa redogörelsen
grundas analyserna på i stort sammanfallande tidsprogram för genomförande
under andra hälften av 1980-talet. De sammanlagda kraven på
samtidiga resursinsatser av olika slag måste bedömas mot bakgrund av
såväl samhälls- som företagsekonomiska möjligheter och förutsättningar.
Även möjligheter och konsekvenser av en relativt snabb och betydande
infasning av naturgas i det etablerade energisystemet måste övervägas. I
denna samordning och avvägning måste även resultatet av den fortsatta
gaslagerutredningen beaktas.

Swedegas räknar med att det under det närmaste året skall bli möjligt att
klarlägga förutsättningarna för fortsatt naturgasintroduktion. Om projekten
kan genomföras på kommersiella grunder räknar Swedegas med att ta
initiativ därtill.

NU 1983/84:30

Utskottet

Inledning

Grundläggande riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990
fastställdes av statsmakterna våren 1981 (prop. 1980/81:90, NU 1980/
81:60, rskr 1980/81:381). Som ett centralt mål angavs att oljeberoendet
skulle kraftigt minskas. Det gällde också att skapa förutsättningar för en
avveckling av kärnkraften i enlighet med utslaget av folkomröstningen i
kärnkraftsfrågan våren 1980. Statsmakterna tog sikte på en successiv
utveckling mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst
förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.
Andra viktiga inslag i riksdagens beslut gällde bl. a. energihushållning,
program för oljeersättning, åtgärder för att höja säkerheten vid kärnkraftverken,
energiforskning och organisationsfrågor.

Under allmänna motionstiden år 1982 väcktes ett stort antal motioner
inom ett brett register av energipolitiska frågor. Flertalet av dessa motioner
behandlades i näringsutskottets betänkande NU 1981/82:30.

I slutet av år 1982 beslöt riksdagen om åtgärder för att få till stånd vissa
investeringar inom energiområdet (prop. 1982/83:50, NU 1982/83:18, rskr
1982/83: lil).

Också under allmänna motionstiden år 1983 väcktes ett betydande antal
motioner rörande olika energifrågor. I näringsutskottets betänkande NU
1982/83:33 behandlades merparten av dessa motioner.

Statens energiverk är sedan den 1 juli 1983 den centrala förvaltningsmyndigheten
för frågor om energiförsörjning (NU 1982/83:34, rskr 1982/
83: 193).

Bland riksdagsbeslut hösten 1983 i energipolitiska frågor skall här nämnas
beslut dels om principer för beskattningen inom energiområdet (prop.
1983/84:28, SkU 1983/84:9, rskr 1983/84: 124), dels om stöd för åtgärder
för att ersätta olja m. m. och om ett konjunkturanpassat investeringsprogram
under år 1984 (prop. 1983/84:62, NU 1983/84:9, rskr 1983/84: 124),
dels om vissa naturgasfrågor (prop. 1983/84:47, NU 1983/84:10, rskr 1983/
84: 125).

1 januari i år godkände riksdagen regeringens förslag till ny lagstiftning
på kärnenergiområdet (prop. 1983/84:60, NU 1983/84:17, rskr 1983/
84: 135). Den nya lagen har trätt i kraft den 1 februari 1984.

I det föregående (s. 15 f.) har lämnats en något mer utförlig redogörelse
för riksdagsbehandlingen av energipolitiska frågor under de senaste åren.

Förutom till de förslag som regeringen lägger fram i årets budgetproposition
har riksdagen i vår att ta ställning till flera förslag inom energiområdet.
Proposition 1983/84: 107 om forskning gäller bl.a. energiforskning. Dessa
frågor behandlas i näringsutskottets betänkande NU 1983/84:45. Proposition
1983/84: 110 om vissa oljefrågor behandlas i näringsutskottets betän -

NU 1983/84:30

kande NU 1983/84:43. Vidare tar utskottet i betänkandet NU 1983/84:44
upp proposition 1983/84:158 om vissa kolfrågor. Proposition 1983/84:160
om fortsatt vattenkraftsutbyggnad behandlar utskottet i sitt yttrande till
bostadsutskottet NU 1983/84: lOy. Regeringen härtill senare under våren
1984 aviserat en proposition om storstädernas värmeförsörjning. Vidare
har regeringen aviserat en proposition om kommunal energiplanering.

Budgetpropositionens framställning i energifrågor inleds av föredragande
statsrådet med en översikt över utvecklingen på energiområdet under år
1983 m. m. Här berörs bl. a. energianvändningen i Sverige och i vår omvärld.
Vidare lämnas en redogörelse för utredningar och annan verksamhet
avseende kommunal energiplanering, bränslen, elproduktion, eldistribution,
1983 och 1984 års investeringsprogram samt kärnsäkerhet. Det internationella
energisamarbetet berörs också.

I detta betänkande tar utskottet upp, förutom denna allmänna redogörelse,
17 olika anslagspunkter i budgetpropositionen. Regeringens budgetförslag
i denna del gäller nära 4,1 miljarder kronor, varav drygt 3,3 miljarder
kronor är ett anslag till statens vattenfallsverk. I anslutning härtill behandlas
ett trettiotal motioner från allmänna motionstiden.

Energihushållning och energiproduktion i allmänhet

Allmänna riktlinjer

Inledningsvis har utskottet i korthet redogjort för de riktlinjer för energipolitiken
fram till omkring år 1990 som riksdagen antog år 1981.

I ett par av motionerna framförs uttryckliga krav på att riksdagen skall
göra uttalanden om riktlinjerna för energipolitiken. Härutöver finns en rad
motionsyrkanden av mera övergripande natur som behandlas i detta avsnitt
om allmänna riktlinjer.

Moderata samlingspartiet, centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna
framför i partimotioner sina synpunkter på olika energipolitiska
frågor. De delar av motionerna som avser den allmänna inriktningen av
energipolitiken har refererats i det föregående (s. 12 f.).

Här behandlar utskottet först de nyss nämnda yrkandena om energipolitikens
inriktning. De återfinns i moderata samlingspartiets och centerpartiets
partimotioner. Ett avsnitt i moderata samlingspartiets motion som
gäller kärnvärmereaktorer tar dock utskottet upp senare i detta betänkande.

I motion 1983/84:851, som gäller olika näringspolitiska frågor, framför
moderata samlingspartiet vissa synpunkter på energipolitiken. Denna bör,
anför motionärerna, inriktas på att tillvarata marknadens förmåga. Byråkratins
inflytande över energibesluten måste reduceras. Vidare förordas en
i huvudsak fri prisbildning, avveckling av subventioner och ett klarläggande
kring miljö- och tillståndsfrågor. Energibeskattningen bör utformas
3 Riksdagen 1983184. 17 sami. Nr 30

NU 1983/84:30

så att resp. energislags verkliga kostnader tillåts att slå igenom. Motionärerna
vill att riksdagen skall ge regeringen till känna att energipolitiken bör
få denna inriktning.

Centerpartiet vill att riksdagen skall ansluta sig till den strategi och till de
riktlinjer för de framtida energisystemens utformning som förordas i motion
1983/84:911. Tankegångarna i motionen bygger på ett decentralistiskt
synsätt och utgår ifrån att det är nödvändigt med en hushållning med
tillgängliga resurser. Energianvändningen bör anpassas till naturens eget
kretslopp.

Som framgår av den tidigare redogörelsen (s. 17 f.) begärdes även förra
året från moderata samlingspartiet och centerpartiet att riksdagen skulle
göra uttalanden om energipolitikens inriktning. Utskottet ansåg (NU 1982/
83:33 s. 32), med reservationer från resp. partiers företrädare i utskottet,
att riksdagen inte hade anledning att i det sammanhanget ompröva de
riktlinjer för energipolitiken fram till år 1990 som hade antagits av statsmakterna
knappt två år tidigare. Riksdagen avslog motionsyrkandena.

Utskottet är alltjämt av samma uppfattning. Det finns, menar utskottet,
inte heller nu skäl för riksdagen att ompröva de grundläggande principer
för energipolitiken fram till omkring år 1990 som riksdagen fastställde år
1981. Energipolitiken bör ta sikte på att oljeberoendet skall minska och att
det skall skapas förutsättningar för en avveckling av kärnkraften. En
successiv utveckling mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga,
helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan
är ett viktigt inslag i energipolitiken.

Utskottet vill även erinra om de inledningsvis nämnda regeringsförslag
rörande olika delar av energipolitiken som föreläggs riksdagen våren 1984.
Det bör vidare noteras att regeringen i budgetpropositionen har aviserat en
översyn av energihushållningsprogrammet år 1985. Frågan om riktlinjer på
lång sikt för Sveriges energiförsörjning övervägs av 1981 års energikommitté,
EK 81.

Det synes mot här angiven bakgrund inte motiverat med ett uttalande av
riksdagen om allmänna riktlinjer för energipolitiken, vilket begärs i de nu
aktuella motionsyrkandena. Utskottet finner därför inte heller skäl att
närmare kommentera de synpunkter på energipolitikens allmänna inriktning
som framförs i här behandlade delar av motionerna.

I fråga om den starka tro på marknadskrafternas förmåga att lösa de
energipolitiska problemen som kommer till uttryck i moderata samlingspartiets
motion vill utskottet dock göra följande kommentar. En viktig
aspekt i detta sammanhang är att energiförsörjningen skall kunna tryggas.
Utgångspunkten för olika energipolitiska åtgärder bör vara att de energislag
som nu utvecklas skall bli kostnadseffektiva på längre sikt och kunna
konkurrera på marknadsmässiga villkor. Under en övergångsperiod krävs
dock stöd både till forskning och utveckling och till introduktionsåtgärder
för att sådana kostnadseffektiva alternativ skall komma fram och för att
oljeberoendet skall kunna minska i önskvärd takt.

NU 1983/84:30

Av vad utskottet här har anfört framgår att utskottet avstyrker ifrågavarande
delar av motionerna 1983/84:851 (m) och 1983/84:911 (c).

I motion 1983/84:911 (c) begärs också ett uttalande av riksdagen till
regeringen av innebörden att man skall ta till vara de effekter i form av
ökad sysselsättning, förbättrad samhällsekonomi och minskad sårbarhet
som satsningar på miljövänlig inhemsk energi, effektivare energianvändning
samt småskaliga och anpassbara energisystem innebär.

Energipolitiken är inriktad på en utveckling mot ett energisystem i
huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor
med minsta möjliga miljöpåverkan. För att de energipolitiska målen skall
nås krävs omfattande investeringar. Sådana investeringar lägger en väsentlig
grund för en långsiktig utveckling mot ökad produktion av inhemska
bränslen och ökad sysselsättning. Härav följer också positiva effekter på
bytesbalansen och för landets försörjningstrygghet. Något uttalande i detta
ämne utöver vad utskottet tidigare har anfört rörande riktlinjer för energipolitiken
finnér utskottet inte vara befogat. Motionsyrkandet avstyrks
sålunda.

Till de allmänna riktlinjernas område hänför utskottet också tre yrkanden
som i ett vidare perspektiv rör utnyttjande av elkraft.

Det första av dessa yrkanden finns i motion 1983/84:2368 (c). Där begärs
att riksdagen skall göra ett uttalande om statens vattenfallsverks agerande
för att öka användningen av elkraft för uppvärmning.

Det är, anför motionärerna, inte acceptabelt att t. ex. vattenfallsverket
genom aktiv marknadsföring och pressade elpriser driver fram en omfattande
konvertering till elvärme. Detta innebär nämligen att ett statligt verk
aktivt verkar för en utveckling som går stick i stäv mot riktlinjer för
energipolitikens inriktning som har fastlagts av regering och riksdag. Det
är nödvändigt, säger motionärerna, att klara direktiv ges för hur tillgänglig
elkraft skall utnyttjas.

Ett annat krav i samma motion är att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad som anförs i motionen om nödvändigheten av att
ett överskott av elenergi avsätts på ett sådant sätt att kärnkraftens avveckling
säkerställs och nya felinvesteringar i storskaliga elproduktionsanläggningar
undviks.

Det tredje yrkandet återfinns i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
1983/84:1367. Enligt detta skall riksdagen hos regeringen hemställa
om förslag till åtgärder för en kraftig ökning av exporten av elkraft.

Ett överskott av elkraft från kärnkraftverken är, säger motionärerna, en
realitet och kommer att vara det under resten av 1980-talet. I stället för att
bygga upp ett inhemskt elberoende på detta överskott borde man med det
snaraste göra kraftfulla satsningar på export av elkraft.

Först tar utskottet upp de krav som framförs i motion 1983/84:2368 (c).

Prissättningen på elektricitet från kärnkraftverk och vattenfallsverkets

NU 1983/84:30

eltariffer diskuterades i riksdagen i höstas. Statsrådet Birgitta Dahl hesvarade
den 24 november 1983 (RD 1983/84: 32 s. 17) en fråga (1983/84:93) av
Pär Granstedt (c) om hon var beredd att vidta åtgärder mot den enligt
frågeställaren aktuella dumpningen av priset pä elenergi från kärnkraftverk.
Statsrådet redogjorde för den höjning av högspänningslariffen som
vattenfallsverket då nyligen hade beslutat om (se s. 19 f.) och fortsatte:

Vattenfallsverkets tariffer fastställs av verket och inte av regeringen.
Vid utformningen av vattenfallsverkets högspänningsiariff har enligt vad
jag har inhämtat en utgångspunkt varit verkets totala kostnadsbild. Här
ingår givetvis också kostnaderna för att producera elektrisk kraft i kärnkraftverk.

Statsmakterna har fastställt avkastningskrav för vattenfallsverket. Hittills
har verket uppfyllt fastställda avkastningskrav. Någon sänkning av
avkastningskravet har inte aktualiserats.

Regeringen har i olika sammanhang, senast i proposition 1983/84:40 om
vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.. deklarerat sin målsättning att
nedbringa den svenska inflationstakten till 4% under år 1984. Jag kan
konstatera att beräkningarna bakom vattenfallsverkets högspänningstariff
utgår från bl. a. denna målsättning.

I budgetpropositionen (bilaga 14 s. 131) diskuteras sambandet mellan eloch
värmeförsörjning. Föredragande statsrådet erinrar om att hon i proposition
1983/84:28 om beskattningen av energi anförde att den beräknade
goda tillgången på relativt billig elenergi under 1980-talet och flera år in på
1990-talet i första hand borde användas inom industrin men även utnyttjas
för bl. a. uppvärmningsändamål i fjärrvärmenät. flerfamiljshus och småhus.
Därmed kunde oljeanvändningen minskas. Det var emellertid viktigt
att undvika att låsa fast uppvärmningen vid elenergi. När kärnkraften skall
börja avvecklas kommer, framhölls det, tillgången på elenergi att bli mer
begränsad. Användningen av elenergi för uppvärmning borde därför under
1980-talet i första hand ske i flexibla system där flera olika energikällor kan
utnyttjas. Mot den angivna bakgrunden föreslog regeringen i den nämnda
propositionen att återbetalning av allmän energiskatt under vissa förutsättningar
skulle kunna ske i fråga om elkraft som förbrukas i avkopplingsbara
elpannor. Ett sådant krav var att ingen oljebaserad produktion av elektrisk
kraft dessförinnan hade förekommit i landet av energibalansskäl under en
sammanhängande period av minst fem dygn. Riksdagen har bifallit detta
förslag (SkU 1983/84:9, rskr 1983/84:%).

Med hänsyn till de förhållanden som här har redovisats finnér utskottet
det inte påkallat med en särskild framställning till regeringen enligt ifrågavarande
yrkanden i motion 1983/84:2368 (c). Utskottet vill dock understryka
betydelsen av att en fastlåsning till eluppvärmning undviks. Den konvertering
till elvärme som f. n. äger rum följer i stort statsmakternas
riktlinjer. Det finns vidare skäl att betona att tillgång till förhållandevis
billig elkraft är av stort värde för industrin och för enskilda hushåll.
Härutöver vill utskottet erinra om att 1981 års energikommitté har till

NU 1983/84:30

uppgift att utreda och föreslå en plan för kärnkraftens avveckling och ett
fortsatt minskat oljeberoende. De nämnda yrkandena i motion 1983/
84: 2368 (c) avstyrks sålunda.

Vad så gäller kravet på åtgärder för ökad export av elkraft, vilket
framförs av vänsterpartiet kommunisterna, vill utskottet anföra följande.

Utskottet har i det föregående (s. 19) beskrivit Sveriges utrikeshandel
med elkraft åren 1979- 1983 liksom det nordiska samarbete inom elområdet
som sker inom ramen för organisationen Nordel. Det framgår av
redogörelsen att den svenska exporten av elkraft under den angivna perioden
har varierat mellan 2.5 TWh och 6.2 TWh per år. Samtidigt har
importen varierat mellan 3.4 TWh och 10.4 TWh per år. Samtliga år under
denna period, med undantag av år 1981. har Sverige varit nettoimportör av
elkraft. Ett viktigt syfte med det nordiska samarbetet på elenergiområdet
är att den totala elproduktionen skall fördelas länderna emellan så att
kostnaderna blir så låga som möjligt.

Motionärernas förslag har sin utgångspunkt i farhågor för att den goda
tillgång på elkraft sorn f. n. råder i Sverige skall leda till ett icke önskvärt
elberoende.

Utskottet vill även i denna fråga hänvisa till den nyss lämnade redogörelsen
för sambandet mellan el- och värmeförsörjningen. Det är sammanfattningsvis
en uppgift för 1981 års energikommitté att lämna förslag på åtgärder
som leder fram till en utveckling i enlighet med riksdagens energipolitiska
beslut år 1981. bl. a. rörande elförsörjningen. Regeringen har ett
ansvar för att riksdagens beslut kan genomföras. Utskottet ser det inte som
ett självändamål att exporten av elkraft ökar. Bestämmande för utvecklingen
i detta avseende bör vara de ekonomiska förutsättningarna härför på
kort och längre sikt. Utskottet utgår ifrån att regeringen följer denna fråga.
Något uttalande från riksdagen till regeringen om förslag till åtgärder för en
kraftig ökning av exporten av elkraft anser inte utskottet vara motiverat.
Därför avstyrker utskottet ifrågavarande del av motion 1983/84: 1367
(vpk).

Energihushållning m. in.

Riksdagens energipolitiska beslut våren 1981 omfattade bl.a. riktlinjer
för ett samlat energihushållningsprogram för 1980-talet. I detta avsnitt tar
utskottet upp fyra motionsyrkanden som gäller energihushållning.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1983/84:1367 att riksdagen
skall hemställa hos regeringen om förslag till en energihushållningslag
som ger de styrmedel som krävs för genomförande av en effektiv energihushållning.

Utredningen om styrmedel för näringslivets energihushållning, den s. k.
Grafströmska utredningen, lade i slutet av år 1981 i betänkandet (SOU
1981:94) Energisamverkan stat-kommun-näringsliv fram ett förslag till
energihushållningslag. Förslaget avsåg energiplanering, energitillförsel och

NU 1983/84:30

energianvändning inom näringslivet. Remissbehandlingen av betänkandet
avslutades för omkring ett år sedan. I proposition 1983/84:158 om vissa
kolfrågor lägger regeringen fram ett lagförslag som grundar sig på delar av
utredningsbetänkandet och remissbehandlingen. I övrigt bereds ärendet
f. n. i regeringskansliet. Det framgår vidare av budgetpropositionen (s. 81)
att energihushållningsprogrammet kommer att ses över år 1985. En sådan
översyn kommer att göras med ledning av erfarenheterna av vidtagna
energihushållningsåtgärder och utifrån bedömningar av behovet av att
åtgärderna får ändrad inriktning. Underlag för denna översyn utarbetas
f. n. av statens energiverk och - vad gäller energisparprogrammet för
befintlig bebyggelse - av statens råd för byggnadsforskning. Fr. o. m. den
1 juli 1983 har statens energiverk det övergripande myndighetsansvaret för
det samlade energihushållningsprogrammet.

De två senaste åren har utskottet avstyrkt och riksdagen avslagit motionsyrkanden
från vänsterpartiet kommunisterna med önskemål om en
energihushållningslag (NU 1981/82: 30 s. 19, NU 1982/83:33 s. 33). Härvid
uttalade utskottet att riksdagen borde avvakta regeringens fortsatta beredning
av den Grafströmska utredningens förslag. Vid det första tillfallet
hade vänsterpartiet kommunisterna inte någon plats i utskottet. Vid det
senare tillfället reserverade sig dess representant.

Utskottet anser fortfarande att riksdagen bör avvakta regeringens fortsatta
beredning av utredningsförslaget. Som nämnts får riksdagen tillfälle
att ta ställning till vissa delar av detta förslag i samband med behandlingen
av proposition 1983/84:158 om vissa kolfrågor. Också andra av de förslag
inom energiområdet som regeringen i år förelägger riksdagen (se s. 32 f.)
har viss anknytning till detta ämne. Härutöver vill utskottet erinra om att
riksdagen nyligen har behandlat frågor rörande ett styrmedel inom energiområdet,
nämligen skatter på energi (prop. 1983/84:28, SkU 1983/84:9,
rskr 1983/84:96). Motion 1983/84:1367 (vpk) avstyrks sålunda i här aktuell
del.

Vänsterpartiet kommunisterna begär också att riksdagen hos regeringen
hemställer om en inventering av hur mycket spillvärme som finns tillgänglig
i landet.

Stora mängder energi slösas bort genom att varmvatten och varmluft
släpps ut från industrier, offentliga byggnader och institutioner samt i
bostadsbeståndet, anför motionärerna.

Utskottet vill liksom ett par gånger tidigare (NU 1982/83:33 s. 76, NU
1981/82:30 s. 66) fasta uppmärksamheten på en föreskrift i lagen
(1977:439) om kommunal energiplanering. Enligt denna föreskrift skall
kommunerna i sin planering bl. a. undersöka förutsättningarna för att genom
samverkan med annan kommun eller betydande intressent på energiområdet,
t.ex. processindustri, gemensamt söka lösa frågor som har
betydelse för hushållningen med energi eller för energitillförseln. Finns
förutsättningar för en sådan gemensam lösning skall den, heter det i lagen.

NU 1983/84:30

tas till vara i planeringen. Utskottet utgår från att kommunerna beaktar
denna föreskrift.

Utskottet räknar med att frågan om utnyttjande av spillvärme kan komma
att uppmärksammas inom regeringskansliet i samband med utarbetandet
av den aviserade propositionen om kommunal energiplanering. Enligt
utskottets uppfattning kan spillvärmeutnyttjande utgöra ett värdefullt inslag
i värmeförsörjningen. Utskottet har noterat att bl. a. statens industriverk,
statens planverk och State is råd för byggnadsforskning har utarbetat
en rad rapporter om spillvärme, bl. a. med inventeringar rörande en betydande
del av landet. Vidare har flera kommuner inom ramen för den
kommunala energiplaneringen utfört inventeringar om spillvärme. Något
uttalande i detta ämne av riksdagen med krav på en sådan inventering som
begärs i motion 1983/84:1367 (vpk) anser utskottet mot här angiven bakgrund
inte vara erforderligt.

Också motion 1983/84: 1320 (s) gäller utnyttjande av spillvärme. Det är,
anför motionärerna, angeläget att all energi tas till vara som kan bidra till
en effektiv energiförsörjning och en minskning av vårt oljeberoende. De
påpekar att det inom industrin finns åtskilligt med spillvärme som borde
kunna utnyttjas. Priset på överskottsenergi sägs böra vara noll för användaren.
Kostnader i samband med att denna typ av energi utnyttjas bör
täckas av nyttjaren.

I vissa fall. fortsätter motionärerna, har industrin själv möjlighet att ta
vara på spillvärmen samtidigt som det är samhällsekonomiskt sett bättre
att denna matas in i ett fjärrvärmenät. I ett sådant fall är det rimligt att
kommunen/samhället får utnyttja denna värmekälla men att industrin ersätts
för sin alternativkostnad. Motionärerna önskar att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna vad de sålunda har anfört om överskottsenergi.

Enligt riksdagens beslut om investeringar på energiområdet (prop. 1983/
84:62. NU 1983/84:9 s. 18, rskr 1983/84:124) kan bidrag om högst 10% av
investeringskostnaden lämnas för investeringar i distributionsanläggningar
som överför industriell spillvärme till anläggningar för fjärrvärme. Bidrag
kan utgå till anläggningar som beställs under år 1984.

Utskottet utgår ifrån att berörda företag och kommuner överväger vilka
möjligheter som står till buds för att tillgänglig spillvärmekapacitet skall
kunna utnyttjas på ett lönsamt sätt. Det nämnda stödet är avsett att utgöra
ett ytterligare incitament till överförande av industriell spillvärme till fjärrvärmeanläggningar.
Något uttalande av riksdagen i detta ämne finner
utskottet inte vara motiverat f. n. Alltså avstyrks motion 1983/84:1320 (s).

Sist i detta avsnitt tar utskottet upp en fråga som riksdagen även behandlade
i slutet av förra året. Det gäller statligt stöd till installation av värmepumpsanläggningar.

I motion 1983/84:1313 (fp) föreslås att riksdagen hos regeringen skall

NU 1983/84:30

begära förslag till sådana bestämmelser för statsstöd till installation av
värmepumpar som inte missgynnar värmepumpar vilka arbetar enligt frånluftsprincipen.

Enligt riksdagens nyligen fattade beslut om investeringar inom energiområdet
kan bidrag lämnas till investeringar i värmepumpsanläggningar
som beställs under år 1984 (NU 1983/84:9). Bidragets storlek är högst 15%
av investeringskostnaden. Undantagna från bidragsmöjligheten är dock
bl. a. värmepumpar som utnyttjar frånluft i bostadshus. Vid riksdagsbehandlingen
förelåg motionsyrkanden av innebörden att även den nämnda
typen av värmepumpar skulle omfattas av stödet. Bostadsutskottet avgav
yttrande till näringsutskottet (BoU 1983/84:1 y) över denna del av propositionen
jämte de nämnda motionsyrkandena. Näringsutskottet anförde (s.
16) att det liksom bostadsutskottet i det gällande statsflnansiella läget inte
ansåg sig kunna förorda en ökad medelstilldelning för att därmed möjliggöra
stöd till samtliga typer av värmepumpar. Utskottet underströk att avsaknaden
av direkt stöd inte innebar att frånluftsvärmepumpar inte skulle
komma att kunna installeras. Motionerna avstyrktes i ifrågavarande del.

I en reservation från folkpartiets och vänsterpartiet kommunisternas
företrädare i utskottet tillstyrktes motionsyrkandena. Reservationer förelåg
även från moderata samlingspartiets resp. centerpartiets företrädare. I
dessa avstyrktes motionerna med andra motiveringar än utskottets. Riksdagen
beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Utskottet har fortfarande samma uppfattning. Någon ändring i de nu
gällande stödvillkoren vad gäller värmepumpar vill utskottet således inte
förorda. Det statsfinansiella läget medger inte en utvidgning av stödet. Ett
skäl till att denna typ av värmepumpar undantogs från möjligheten att
beviljas stöd var att de bedömdes vara så lönsamma att ytterligare stimulans
ansågs obehövlig. Det bör återigen understrykas att avsaknaden av
statligt stöd för den här aktuella typen av värmepumpar inte innebär att
sådana värmepumpar inte kommer att kunna installeras. Av vad utskottet
här har anfört framgår att utskottet avstyrker motion 1983/84: 1313 (fp).

Statistik och ekonomisk redovisning

Statistiska centralbyrån, som är central förvaltningsmyndighet för den
statliga statistikproduktionen, publicerar merparten av den svenska statistiken
på energiområdet. Statens energiverk upprättar i enlighet med sin
instruktion översikter och prognoser över energianvändning, energiförsörjning
och försörjningsmöjligheter. Uppgifter om utvecklingen på marknaderna
för petroleumprodukter och vissa andra energislag publiceras
löpande av statens pris- och kartellnämnd.

Centerpartiet begär i motion 1983/84:911 att riksdagen hos regeringen
skall hemställa om initiativ i syfte att förbättra statistik och information om
energianvändningens omfattning och utveckling i enlighet med vad som
förordas i motionen.

NU 1983/84:30

Väsentligt är, anför motionärerna, att energistatistiken är enhetlig och
begriplig. Statens energiverk bör, menar de, ges i uppdrag att fullfölja den
energiinformation som energisparkommittén tidigare publicerade. Detta
bör ske med syfte att en mera tillgänglig energistatistik än f. n. skall komma
till stånd.

Den verkliga energianvändningen är, sägs det vidare, större än vad
statistiken utvisar. ”Den 'gratisenergi' som vi t. ex. utnyttjar till värmepumpar
redovisas inte i statistiken.” Detta kan, säger motionärerna, få
effekter om vi i framtiden skulle tvingas att återgå till en ökad andel
bränslebaserad uppvärmning.

Av den tidigare redogörelsen (s. 20 f.) framgår att det inom statistiska
centralbyrån och statens energiverk pågår ett arbete i syfte att göra energistatistiken
enhetligare och bättre anpassad till avnämarnas önskemål.
Energiverket, som bl. a. har övertagit energisparkommitténs funktion, har
för avsikt att lämna regelbundna rapporter om energianvändningens utveckling
och omfattning i olika samhällssektorer. I redogörelsen har också
fasts uppmärksamheten på hur frågan om energistatistiken berördes vid
1981 års energipolitiska beslut liksom av statistikutredningen i betänkandet
(SOU 1983:17) Framtida statlig statistik.

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget med en väl fungerande
statistikproduktion på energiområdet, anpassad till avnämarnas behov.
Utskottet räknar med att det arbete som nu bedrivs på myndighetsnivå
med detta syfte skall kunna leda fram till önskvärt resultat. Med hänsyn
härtill anser utskottet inte att det finns skäl för en sådan framställning till
regeringen som begärs i motion 1983/84:911 (c). Denna avstyrks således i
ifrågavarande del.

1 centerpartiets motion 1983/84:911 framförs också önskemål om att
riksdagen hos regeringen skall begära en noggrann redovisning av de
ekonomiska förhållandena för de fonder som finansieras med avgifter på
olja, kol, kärnkraft och bensin.

Budgetpropositionen ger, anför motionärerna, inte underlag för några
säkra beräkningar av intäkter och kostnader för t. ex. oljeersättningsfonden,
energiforskningsfonden och kolmiljöfonden. Samma svårigheter sägs
föreligga vid bedömningen av kvarstående medel avseende energiupphandlingsdelegationen
och för 1983 års och 1984 års investeringsprogram.

Vid behandlingen i slutet av förra året av regeringens förslag om stöd för
oljeersättning och investeringar inom oljeområdet (prop. 1983/84:62, NU
1983/84:9, rskr 1983/84:124) begärdes i en motion från centerpartiet en
fullständig redovisning av i vilken omfattning förslagen i propositionen var
statsfinansiellt motiverade.

Dåvarande statssekreteraren för energifrågor i industridepartementet
Ulf Dahlsten lämnade under ärendets beredning inför utskottet upplysningar
om vilka inkomstförstärkningar som de då föreslagna avgifterna
beräknades ge och om kostnaderna för de aktuella stödåtgärderna.

NU 1983/84:30

Utskottet sade sig (s. 7) utgå ifrån att regeringen i sina förslag till
riksdagen skulle presentera ett så fullständigt beslutsunderlag som måste
krävas för riksdagens ställningstagande. I propositionen angavs inte de
inkomstförstärkningar som var att räkna med på grund av föreslagna
avgiftshöjningar och nya avgifter. Så hade för övrigt inte heller gjorts i
tidigare likartade propositioner, såsom när det var fråga om införande av
den särskilda avgiften för oljeprodukter och sedermera höjning av denna.
Utskottet anförde fortsättningsvis följande:

Att beräknade inkomster och de förutsättningar som gäller för beräkningarna
anges har onekligen intresse i sammanhanget. Utskottet är dock
medvetet om att exakta beräkningar av såväl inkomster som utgifter i det
nu aktuella fallet är förenade med betydande svårigheter, eftersom en rad
antaganden måste göras bl. a. om förbrukningen av olika slags energi och
om efterfrågan på de föreslagna stödåtgärderna.-

Med hänsyn till de kompletterande uppgifter som hade lämnats under
ärendets beredning ansåg utskottet att det inte fanns anledning för riksdagen
att hos regeringen begära någon sådan redovisning sorn föreslogs i
motionen, vilken således avstyrktes. En reservation från centerpartiets
och folkpartiets företrädare i utskottet gick ut på att regeringen i lämpligt
sammanhang borde återkomma med en fullständig redovisning av i vilken
omfattning de pålagor som föreslogs i propositionen var statsfinansiellt
motiverade. Riksdagen följde utskottet.

I betänkandet NU 1983/84:9 angav utskottet i en sammanställning (s. 22)
vilka medel som då återstod av anslagna medel för stöd till torveldade
förbränningsanläggningar, distributionsanläggningar för fjärrvärme och
upphandling inom energiområdet. Här angavs också, sedan vissa kompletteringar
hade lämnats från regeringskansliet, vilka anspråk på medel som
återstod.

Av följande sammanställning framgår hur stora de nu gällande avgifterna
för oljeprodukter, bensin och kol samt elektricitet från kärnkraftverk är
och hur intäkterna därav fördelas på ändamål. Avgifterna gäller från den I
januari 1984.

Ändamål	Olja kr./m1	Bensin öre/l.	Kol kr./ton	Kärnkraft sel öre/kWh
Oljeersättningsfonden	54	1	-	—
Oljeprospekteringsfonden	12	2	—	—
Energiforskningsfonden	33	3	10	0.2
Kolmiljöfonden	10	—	—	—
Åtgärder mot försurningen	9	-	-	-
Summa	118	6	10	0,2

Riksdagen har vidare, efter förslag av regeringen, i syfte att förbättra
överblicken över finansieringssystemet beslutat att inkomsterna från de
särskilda avgifterna först tillförs resp. fond och därefter successivt tillförs

NU 1983/84:30

inkomsttiteln 1431 Särskild avgift för oljeprodukter m. m. på statsbudgeten
(prop. 1983/84:62, NU 1983/84:9, rskr 1983/84:124). Inkomster svarande
mot den del av avgiften på olja som skall tillföras åtgärder mot försurning
förs till inkomsttiteln 1435 Särskild avgift för åtgärder mot försurningen.
Den del av inkomsterna som svarar mot avgiften för kolmiljöfonden redovisas
även fortsättningsvis utanför statsbudgeten. Fr. o. m. den 1 januari
1984 tas stödet för oljeersättande åtgärder samt för investeringar inom
energiområdet upp på statsbudgeten.

I årets budgetproposition (prop. 1983/84:100 s. 5) beräknas för nästa
budgetår på inkomsttiteln 1431 Särskild avgift för oljeprodukter m.m. ett
belopp om 1395000000 kr. Härutöver framgår av budgetpropositionen
(bil. 14 s. 90) att statens energiverk räknar med att kolmiljöfonden under
innevarande budgetår kommer att tillföras ca 150 milj. kr. I proposition
1983/84:158 om vissa kolfrågor anges (s. 10) att det för de närmaste åren
beräknas inflyta drygt 100 milj. kr. per år till kolmiljöfonden genom den
särskilda avgiften för oljeprodukter.

I proposition 1983/84: 110 om vissa oljefrågor (s. 37) anges i ett diagram
utbetalningar från och behållning i oljeprospekteringsfonden under perioden
1981-1983.

Utskottet kan med hänvisning till den här lämnade redogörelsen konstatera
att regeringen i olika sammanhang har vidtagit åtgärder i syfte att
förbättra överblicken över de nu aktuella finansieringsformerna inom energiområdet.
Som utskottet påpekade i slutet av förra året är det förenat med
betydande svårigheter att i förväg utföra exakta beräkningar av såväl
inkomster som utgifter för ifrågavarande avgifter och stöd, eftersom beräkningarna
nödvändigtvis måste bygga på en rad antaganden. Inte desto
mindre har det visat sig att sådana uppgifter har ett klart intresse liksom
uppgifter om de i efterhand konstaterade inkomsterna och utgifterna.
Utskottet förutsätter därför att regeringen i lämpligt sammanhang ger en
samlad redovisning av de här nämnda förhållandena.

Av vad här har sagts framgår att det aktuella yrkandet i motion 1983/
84:911 (c) till väsentlig del är tillgodosett. Något särskilt uttalande av
riksdagen i detta ämne finner utskottet därför inte erforderligt. Utskottet
avstyrker följaktligen motionen i här behandlad del.

Vattenkraft

Inledning

Vattenkraften beräknas år 1983 ha svarat för knappt 60% av den totala
produktionen av elektrisk energi i Sverige.

På grundval av bl. a. förslag i vattenkraftberedningens betänkande (SOU
1983:45) Vattenkraft lägger regeringen i proposition 1983/84:160 fram
förslag till en plan för utbyggnad av vattenkraften till 66 TWh. Propositionen
har hänvisats till bostadsutskottet. Näringsutskottet avger yttrande till

NU 1983/84:30

detta utskott över propositionen jämte motioner(NU 1983/84: lOy). I detta
avsnitt behandlas två motioner om statens vattenfallsverks organisation
och fyra yrkanden om avgifter på vattenkraft.

Statens vattenfallsverks organisation

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1983/84:861 en förändring
av statens vattenfallsverks organisation. I motionen ifrågasätts bl. a. vattenfallsverkets
satsningar på strategisk planering, opinionsbildande informationsverksamhet,
utvecklingsverksamhet och engagemang i den kommunala
energiplaneringen. Motionärerna förordar en nedtrappning av vattenfallsverkets
verksamhet inom de nämnda områdena.

Motion 1983/84:1310 (c) går ut på en uppdelning av statens vattenfallsverks
verksamhet. Bl. a. sägs att de områden av verksamheten som rör
inhemska bränslen, värmepumpsteknik och solenergi borde gå att avgränsa
och göra till fristående verksamheter.

Riksdagen beslöt år 1982 om en ny organisation för statens vattenfallsverk
(prop. 1981/82:125, NU 1981/82:53, rskr 1981/82:405). Syftet med
omorganisationen var att anpassa verksamheten till de nya kr-av som 1980-talets energipolitik skulle komma att ställa. Inriktningen av verksamheten
har förändrats mot ökade insatser inom värmeförsörjningen och på forskning
och utveckling, särskilt med avseende på förnybara och inhemska
energikällor. En ökad decentralisering av verket förväntades leda till intensifierat
samarbete med kommuner och andra regionala och lokala organ.
Regeringen fick också riksdagens medgivande att ansvara för att en nödvändig
anpassning till ändrade energipolitiska förutsättningar kontinuerligt
sker inom verket. Den nya organisationen gäller fr. o. m. den I juli 1982.

När utskottet förra året behandlade två motionsyrkanden (m; vpk) om
vattenfallsverkets organisation (NU 1982/83:33 s. 48) sade sig utskottet
finna den genomförda omorganisationen av verket ändamålsenlig och väl
ägnad att ge förutsättningar för en verksamhet anpassad till 1980-talets
energipolitiska krav. Utskottet erinrade om att det ankommer på regeringen
att kontinuerligt följa verksamheten inom vattenfallsverket. Mot denna
bakgrund räknade utskottet med att en anpassning till ändrade energipolitiska
förutsättningar successivt sker inom verket. Någon annan översyn av
verkets organisation eller uppgifter på det energipolitiska området än den
som på detta sätt kontinuerligt äger rum fann utskottet inte då motiverad.
Utskottet avstyrkte därför de båda motionsyrkandena. Reservationer förelåg
från såväl moderata samlingspartiets som vänsterpartiet kommunisternas
företrädare i utskottet. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets
förslag.

Utskottet har också nyligen behandlat ett yrkande i motion 1983/84:851
(m) om privatisering av statliga företag, vilket avsåg bl. a. statens vattenfallsverk
(NU 1983/84:23 s. 12). Utskottet avstyrkte detta yrkande med
reservation av de borgerliga ledamöterna. Riksdagen följde utskottet.

NU 1983/84:30

Utskottet har alltjämt samma uppfattning i detta ämne. Den av riksdagen
beslutade omorganisationen av vattenfallsverket finner utskottet sålunda
vara ändamålsenlig. Genom denna ges vattenfallsverket möjligheter att
effektivt utnyttja tillgängliga produktions- och distributionsanläggningar
samt att aktivt verka för en minskad oljeanvändning och en ökad användning
av inhemska energikällor inom såväl el- som värmeförsörjningen.

En ökad decentralisering av verket förväntas leda till intensifierat samarbete
med kommuner och andra lokala och regionala organ. Vidare har
som nämnts regeringen ansvar för att en nödvändig anpassning till ändrade
energipolitiska förutsättningar kontinuerligt sker inom verket. Några ändrade
riktlinjer i detta avseende anser utskottet inte vara befogade. Av vad
här har anförts framgår att utskottet inte ställer sig bakom de krav på
förändringar i vattenfallsverkets organisation som framförs i motionerna
1983/84:861 (vpk) och 1983/84: 1310 (c). Dessa avstyrks sålunda.

Avgift på vattenkraft

Fr. o. m. den 1 januari 1983 utgår en särskild skatt på elkraft som produceras
i vattenkraftverk (prop. 1982/83:50, SkU 1982/83:50, rskr 1982/
83: 106). Skatten utgår för elkraft som framställs inom landet i vattenkraftverk
med en installerad generatoreffekt av minst 1 500 kW. Den är 2 öre
per kWh om anläggningen har tagits i drift före år 1973 och 1 öre per kWh
om anläggningen har tagits i drift under åren 1973-1977. Kraft som produceras
i nyare anläggningar beskattas inte.

I centerpartiets motion 1983/84:911 föreslås att riksdagen skall besluta
om införande av en avgift med 1 öre per kWh för importerad vattenkraft.
Detta bör enligt motionärerna ske för att den värdefulla tillgång som den
inhemska vattenkraften utgör skall kunna tillvaratas på bästa sätt.

Motion 1983/84:856 (vpk) innehåller krav på en höjning av den nuvarande
produktionsavgiften på äldre vattenkraftverk till 6 öre per kWh. Samtidigt
begärs förslag från regeringen om en beskattning av importerad elenergi
som motsvarar den föreslagna höjningen, dvs. 6 öre per kWh.

Ytterligare ett förslag i motionen är att riksdagen hos regeringen skall
hemställa om förslag till dels regionala fonder, dels dessa fonders administration,
dels fondstyrelsernas sammansättning i enlighet med vad som
anförs i motionen. Enligt motionärerna bör delar av den föreslagna produktionsavgiften
återgå till de regioner där de berörda vattenkraftverken
finns. De regionala fonderna skulle inrättas för administration av produktionsavgifterna.
Styrelserna skulle tillsättas regionalt. Det är. anför motionärerna,
viktigt att de stora löntagarorganisationerna tillförsäkras ett starkt
inflytande i fonderna.

Först tar utskottet upp förslagen i motion 1983/84:856 (vpk) om en
höjning av den särskilda skatten på elkraft som produceras i äldre vattenkraftverk
och om regionala fonder för förvaltning av skattemedlen.

Riksdagen har flera gånger tidigare avslagit motionsyrkanden från sam -

NU 1983/84:30

ma parti med ungefär samma innebörd. Våren 1982 anförde skatteutskottet
(SkU 1981/82:30 s. 10) att riksdagen borde avvakta regeringens ställningstagande
till energiskattekommitténs modeller för ett ingripande mot övervinster
i äldre vattenkraftverk. Sedermera har, som nämnts, riksdagen
beslutat om en särskild skatt på elektrisk kraft producerad i äldre vattenkraftverk.
Utskottet finner inte anledning för riksdagen att på grundval av
motion 1983/84:856 (vpk) hemställa hos regeringen om förslag till någon
ändring av den nu gällande skatten eller till sådana fonder som föreslås i
motionen. Denna avstyrks följaktligen i här aktuell del.

Förslagen om en avgift på importerad vattenkraft får ses mot bakgrund
av att en viss mängd elkraft under år 1983 har importerats från Norge
samtidigt som vatten har spillts förbi turbinerna i svenska vattenkraftverk.
Enligt ett svar (RD 1983/84:8 s. 16) på frågor (1983/84:34 och 1983/84:44)
om ändrade bestämmelser om beskattning av elenergi som finansminister
Kjell-Olof Feldt lämnade i oktober 1983 hade under året 0,4 TWh elektrisk
kraft importerats från Norge samtidigt som vatten spillts förbi turbinerna.

Styrelsen för Kraftindustrins samarbetsorgan för sam-köming med
Norge har i december 1983 beslutat om ett tillägg till gällande regler för sin
verksamhet. I samarbetsorganet ingår statens vattenfallsverk, AB Svarthålsforsen,
Sydkraft AB och Brännälvens Kraftaktiebolag. Tillägget innebär
att samarbetsorganets medlemmar förbinder sig att ej avtala om inköp
av tillfällig kraft från Norge för tid under vilken s. k. kraftbalansspill i egna
eller delägda vattenkraftstationer kan förväntas. Regeln gäller fr. o. m. den
1 januari 1984. Undantag från denna regel får göras, då spillet beror på
begränsningar i det svenska överföringssystemet eller liknande förhållanden,
som innebär att motsvarande produktion inte kan ersätta inköp från
Norge.

Genom den förbindelse som medlemmarna i Kraftindustrins samarbetsorgan
för samköming med Norge har iklätt sig anser utskottet att syftet
med de här aktuella motionsyrkandena blir tillgodosett utan att någon
avgift behöver införas. Ifrågavarande delar av motionerna 1983/84:856
(vpk) och 1983/84:911 (c) avstyrks således.

Kärnkraft m. m.

På kärnkraftens område behandlar utskottet till en början regeringens
förslag i budgetpropositionen om ersättning för försenad idrifttagning av
kärnreaktorer. Vidare tar utskottet här upp frågor om bl. a. säkerhetsåtgärder
vid kärnkraftverken, utnyttjande av kärnvärmereaktorer, ändringar
i den nya lagen om kärnteknisk verksamhet samt hantering och förvaring
av använt kärnbränsle.

Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer, m. m.

Från förslagsanslaget Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreak -

NU 1983/84:30

torer utbetalar statens energiverk ersättning till Forsmarks Kraftgrupp AB
och statens vattenfallsverk för försenad idrifttagning av kärnreaktorerna
Forsmark 1 och Forsmark 2 resp. Ringhals 3 och Ringhals 4 (prop. 1980/
81:25 bil. 9. NU 1980/81:23, rskr 1980/81: 112) samt Forsmark 3 (prop.
1982/83: 101 bil. 9, NU 1982/83: 33, rskr 1982/83:280). 1 det föregående (s.
22 f.) har lämnats en redogörelse för bakgrunden till riksdagens tidigare
fattade beslut om ersättning för ifrågavarande förseningar.

I budgetpropositionen föreslås (punkt E 6) att det nämnda anslaget för
det kommande budgetåret skall bestämmas till 290 milj. kr. Det påpekas (s.
100) att ersättningen utbetalas i efterhand på basis av verkliga förhållanden.
Förslaget till anslag grundas därför på en prognos av de ersättningskrav
som kan uppstå under budgetåret 1984/85.

Statens energiverk häri sin anslagsframställning redovisat att ersättningen
för budgetåret 1984/85 för reaktorerna Forsmark 1, Forsmark 2, Ringhals
3 och Ringhals 4 beräknas uppgå till sammanlagt 50 milj. kr. För
Forsmark 3 beräknas ersättningen uppgå till 240 milj. kr.

Centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna begär i partimotionerna
1983/84:911 (c) och 1983/84: 1367 (vpk) att riksdagen skall avslå regeringens
förslag om ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer. Motion
1983/84:854 (c) har samma syfte.

I motion 1983/84:911 (c) anförs att det inte föreligger någon ersättningsberättigad
förseningskostnad. Ifrågavarande medel kan, uttalas det i motion
1983/84: 1367 (vpk), användas på ett bättre sätt än ”att stödja kraftföretagens
för vårt land skadliga kärnkraftsproduktion".

1 motion 1983/84:854 (c) hänvisas till vad som anförs i centerpartiets
partimotion i detta ämne. Härutöver ges en något utförligare motivering till
motionsyrkandet.

När utskottet förra året (NU 1982/83:33 s. 37) behandlade regeringens
förslag om ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer jämte
motioner konstaterade utskottet att riksdagen inte kunde undandra sig att
anvisa medel för ersättning enligt rådrumslagen (1979:335). Samma konstaterande
hade utskottet gjort de två närmaste åren dessförinnan. Utskottet
gav förra året även sina synpunkter på den överenskommelse som då
hade ingåtts rörande kärnreaktorn Forsmark 3, vilket framgår av den
tidigare redogörelsen (s. 23 f.). Sammanfattningsvis har riksdagen godkänt
de nu gällande överenskommelserna om ersättning för försenad idrifttagning
av kärnreaktorer. Mot utskottets förslag till riksdagen att godkänna
den senast ingångna överenskommelsen reserverade sig centerpartiets och
vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet.

Utskottet kan även nu konstatera att regeringens förslag om ersättning
för försenad idrifttagning av kärnreaktorer står i överensstämmelse med de
av riksdagen godkända överenskommelserna härom. Ersättningsbeloppets
storlek påverkas sålunda av en rad faktorer såsom tillgång på vattenkraft,
oljeprisernas utveckling och efterfrågans utveckling. Alla tillgängliga

NU 1983/84:30

kraftslag ingår i mån av behov. Ersättningen utbetalas i efterhand på basis
av verkliga förhållanden. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
denna punkt. Till ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer bör
riksdagen alltså för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag om 290
milj. kr. Motionsyrkandena i detta ämne avstyrks.

I motion 1983/84:1367 (vpk) begärs ett uttalande av riksdagen om att
reaktorerna Forsmark 3 och Oskarshamn 3 inte bör laddas.

Riksdagen har flera gånger tidigare på förslag av näringsutskottet avslagit
yrkanden från vänsterpartiet kommunisterna av samma innebörd, senast
i böljan av detta år (NU 1983/84:17 s. 14). Partiets företrädare i
utskottet reserverade sig.

Utskottet vill liksom tidigare hänvisa till att det nuvarande kärnkraftsprogrammet
överensstämmer med resultatet av folkomröstningen våren
1980 och med beslut av riksdagen samma år. Regeringen har att pröva
ansökningarna om laddningstillstånd enligt den nyligen antagna lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Den här behandlade delen av motion
1983/84:1367 (vpk) avstyrks sålunda.

Säkerhetsfrågor

De säkerhetsfrågor på kärnkraftens område som finns att behandla gäller
dels statens kärnkraftinspektions verksamhetsfält, dels kärnkraftverkens
sårbarhet från säkerhetssynpunkt.

Statens kärnkraftinspektion är tillsynsmyndighet rörande kärnsäkerhetsfrågor.
Dess verksamhet finansieras genom avgifter. För inspektionens
förvaltningskostnader föreslår regeringen därför endast ett anslag av
formell natur på 1 000 kr. Utskottet tillstyrker propositionen på denna
punkt.

För inspektionens kärnsäkerhetsforskning begärs likaså ett anslag med
det formella beloppet av 1000 kr. Medelsramen för kämsäkerhetsforskning
bör enligt regeringen räknas upp enligt samma grunder som övrigt
statligt stöd till teknisk forskning, dvs. med 1 676000 kr. För lokala säkerhetsnämnder
vid kärnkraftverken beräknar regeringen för nästa budgetår
ett oförändrat medelsbehov av sammanlagt 800000 kr. Sammanfattningsvis
föreslår regeringen att kostnaden för den verksamhet som finansieras
över anslaget under budgetåret 1984/85 skall beräknas till 44376000 kr.

Statens kärnkraftinspektion har i sin anslagsframställning för budgetåret
1984/85 begärt att kostnadsramen skall utvidgas med 4,1 milj. kr. Inspektionen
pekar på att under nästa budgetår ett ökande antal projekt med
experimentell inriktning genomförs i internationellt samarbete. Beroende
dels på detta förhållande, dels på fördyringar genom bl. a. ökade lönekostnader
hos konsulter och inom forskningsorganisationer erfordras enligt
kärnkraftinspektionen den nämnda utvidgningen av kostnadsramen.

I motion 1983/84:911 (c) begärs att riksdagen skall besluta att kostnaderna
för forsknings- och utvecklingsarbete m. m. för att trygga säkerheten

NU 1983/84:30

i kärnkraftverken får beräknas enligt statens kärnkraftinspektions förslag.
Det finns enligt motionärerna inte anledning att frångå de bedömningar
som inspektionen har gjort angående kostnaderna för att trygga en nödvändig
kärnsäkerhetsforskning.

Kärnsäkerhetsforskningen har behandlats av kommittén (I 1983:05) för
översyn av kärnbränslenämndens verksamhet. Det framgår av propositionen
att regeringen räknar med att, sedan kommittén har slutfört sitt arbete,
återkomma med förslag vilka kan beröra även den forskning, som statens
kämkraftinspektion svarar för.

Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär en utvidgning av
medelsramen för kärnsäkerhetsforskning enligt samma grunder som föreslås
gälla för övrigt statligt stöd till teknisk forskning för nästa budgetår.
Frågan kan bli föremål för ytterligare överväganden när den nämnda
kommittén har slutfört sitt arbete. Mot den angivna bakgrunden anser
utskottet att regeringens förslag är väl avvägt. Utskottet tillstyrker sålunda
propositionen i här behandlad del och avstyrker motionsyrkandet.

I motion 1983/84:1026 (c) anförs att kärnkraftverken är sårbara från
säkerhetssynpunkt och att skyddet mot olika slag av terroristaktioner
måste förstärkas. Det finns inga andra anläggningar som kan likställas med
kärnkraftverken när det gäller effekter av åverkan, säger motionärerna. En
terroristaktion mot ett kärnkraftverk kan få förödande konsekvenser med
bl. a. radioaktiva utsläpp som följd. Det är enligt motionärerna orimligt att
samhället via skattemedel skall bekosta de extrema säkerhetsåtgärder som
måste vidtas för att skydda dessa anläggningar. Kostnaderna för dessa
åtgärder borde, anförs det i motionen, betalas av ägarna till kärnkraftverken.
Samhället borde ansvara för de säkerhetsmässiga arrangemangen och
sedan debitera kärnkraftverkens ägare kostnaderna härför.

Utskottet behandlade förra året i sitt av riksdagen godkända betänkande
NU 1982/83:33 en motion av samma innebörd som den nu aktuella. Därvid
uttalade (s. 42) utskottet bl. a. att det inte fanns anledning att kämkraftsföretagen
skulle särbehandlas på sådant sätt som motionärerna föreslog.
Motionen avstyrktes med reservation av centerpartiets och vänsterpartiet
kommunisternas företrädare i utskottet.

Justitieutskottet har yttrat sig (JuU 1983/84:1 y) till näringsutskottet
över motion 1983/84:1026 (c). I yttrandet framhålls att avgiftsbeläggning
av polisens tjänster normalt inte förekommer. Ett undantag har dock länge
funnits i fråga om ordningshållning genom polispersonal vid offentliga
tillställningar.

Riksdagen har, fortsätter justitieutskottet, i 1981 års principbeslut om
polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m. ställt sig bakom tanken
på att avgiftsbeläggning av polisbevakning utvidgas till att gälla andra
områden (prop. 1980/81:13 s. 42, JuU 1980/81:24, rskr 1980/81:210). En
förutsättning för att avgift skall få tas ut bör enligt riksdagens beslut vara
att det är fråga om uppgifter som i praktiken har utpräglad karaktär av
4 Riksdagen 1983184. 17 sami. Nr 30

NU 1983/84:30

service åt enskilda personer eller företag och som förekommer i en viss
ganska regelbunden omfattning. Det uttalades vidare att avgiftsbeläggningen
inte får innebära att ersättning fordras för det skydd till liv och
egendom som var och en har rätt att kräva av polisen. Den bör heller inte,
sades det, utformas på ett sådant sätt att den medför negativa effekter för
allmänhetens benägenhet att vidta brottsförebyggande åtgärder.

De tjänster för vilka ersättning för polisbevakning får tas ut anges i
förordningen (1982:789) om ersättning för polisbevakning och för anslutning
av larmanläggningar till polisen. Ersättning skall betalas för ordningshållningen
vid offentliga tillställningar som anordnas i vinningssyfte (dock
inte av ideell förening), för polisbevakningen vid vissa vägtransporter och
vid värdetransporter samt i vissa fall i fråga om larmanläggningar.

Justitieutskottet erinrar också om att ett förslag till lagstiftning om
avgiftsbeläggning av bl. a. polistjänster i visst särskilt fall avseende trafikservice
nyligen har förelagts riksdagen (prop. 1983/84: 173).

Av justitieutskottets yttrande framgår också att de polisdistrikt inom
vilka kärnkraftverken är belägna fr. o. m. budgetåret 1981/82 t.o. m. budgetåret
1983/84 har tillförts särskild utrustning för sammanlagt ca 5 milj. kr.
Denna består av bl. a. sambandsutrustning, utrustning för strålskydd och
förstärkningsvapen.

Rikspolisstyrelsen har anordnat utbildning av polismän inom de län där
kärnkraftverken är belägna. Utbildningen, som inte bara är inriktad på
skydd av kärnkraftverk utan även innehåller ett betydande mått av reguljära
utbildningsmoment, har de senaste tre budgetåren kostat drygt 100000
kr. om året.

Justitieutskottet anser att det saknas anledning till annat principiellt
ställningstagande i fråga om avgiftsbeläggning av polisbevakning än det
riksdagen uttalade sig för år 1981. Något utrymme för att med denna
utgångspunkt införa ett särskilt kostnadsansvar för polisens uppgifter med
anknytning till just kärnkraftverk finns enligt justitieutskottets uppfattning
inte. Justitieutskottet föreslår därför att näringsutskottet skall avstyrka
motion 1983/84: 1026 (c).

I en avvikande mening till yttrandet anför centerpartiets företrädare i
justitieutskottet att kärnkraftverken är mycket speciella anläggningar som
kräver särskilda säkerhetsåtgärder från polisens sida. De säger sig inte
kunna godta att polisbevakningen vid kärnkraftverken av statsfinansiella
skäl minskas under den nivå som motiveras av anläggningarnas särskilda
farlighet och sårbarhet inför haverier och angrepp av olika slag. Det är
enligt dessa ledamöters mening väl förenligt med riksdagens principiella
ställningstagande i fråga om avgiftsbeläggning av polisbevakning att kärnkraftverkens
ägare får betala de kostnader som polisinsatserna vid kärnkraftsanläggningama
förorsakar. Ett stöd för detta synsätt anser sig de
nämnda ledamöterna finna i regeringens förslag i proposition 1983/84: 173
om att vissa avgifter skall tas ut från Scandinavian Airlines System (SAS).

NU 1983/84:30

Det gäller avgifter för bi. a. polisens kostnader vid SAS blivande flygpassagerarterminal
i Malmö för kontroll av passagerare till och från Kastrups
flygplats i Danmark. De nämnda ledamöterna anser på anförda skäl att
näringsutskottet bör tillstyrka motionen.

Näringsutskottet gör samma bedömning i detta ämne som justitieutskottet.
Enligt näringsutskottets uppfattning har det inte framkommit några
övertygande skäl för att det skulle införas ett särskilt kostnadsansvar för
polisens uppgifter med anknytning till kärnkraftverk. Utskottet avstyrker
således motion 1983/84:1026 (c).

Kärnvärmereaktorer

Kämvärmereaktorn Secure har utvecklats av och marknadsförs av AB
Asea-Atom. Med värmereaktor menas här en kärnreaktor som inte producerar
elenergi utan hetvatten för fjärrvärmeändamål. Frågan om utnyttjande
av kärnvärmereaktorer av typ Secure har behandlats av riksdagen flera
gånger under senare år. I det föregående (s. 24 f.) har redovisats bl. a. hur
riksdagen har tagit ställning i frågan och vad som har framkommit i vissa
fråge- och interpellationsdebatter.

Sammanfattningsvis har de motionsyrkanden i ämnet som riksdagen
behandlat syftat till förbud mot användning och tillverkning av kämvärmereaktorer
i Sverige. Motionsyrkandena har genomgående avstyrkts av
utskottet — dock inte enhälligt — och avslagits av riksdagen. I sina avslagsmotiveringar
har utskottet flera gånger hänvisat till uttalanden som gjorts
av olika statsråd i interpellations- och frågedebatter.

Efter en sådan hänvisning konstaterade utskottet efter folkomröstningen
år 1980 (NU 1979/80:70 s. 19) att resultatet av folkomröstningen innebar
att byggande av Securereaktorer eller bridreaktorer inte skall förekomma i
Sverige.

År 1982 anförde utskottet (NU 1981/82:30 s. 21) att det inte föreligger
några förutsättningar för introduktion av Secureanläggningar i Sverige.
Tillverkning av sådana anläggningar är dock, påpekades det, fullt förenlig
med gällande rätt. Utskottet menade att riksdagen inte hade anledning att
göra något ingripande för att sådan tillverkning för export skulle förhindras.

När utskottet för ett år sedan avstyrkte ett yrkande (vpk) om att all
utveckling och allt arbete med kärnvärmereaktorn Secure skulle stoppas
erinrade utskottet om sitt tidigare ställningstagande i frågan. Vidare hänvisades
till ett uttalande av statsrådet Birgitta Dahl i en interpellationsdebatt
i vilken hon anfört att någon Securereaktor inte ingick i det svenska
kärnkraftsprogrammet och inte kunde förekomma i någon form i framtiden,
såsom riksdagen hade fattat besluten efter folkomröstningen.

I början av detta år avslog riksdagen - i samband med att en ny lag
(1984: 3) om kärnteknisk verksamhet antogs — efter förslag av näringsutskottet
(NU 1983/84:17 s. 15) ett yrkande (vpk) om att kärnvärmereaktorn

NU 1983/84:30

Secure eller andra typer av reaktorer inte borde inloras i det svenska
energisystemet.

I fyra motioner (m) framförs nu förslag rörande kärnvärmereaktorer.

1 moderata samlingspartiets partimotion 1983/84:851 påyrkas att riksdagen
som sin mening skall ge regeringen till känna vad som i motionen har
anförts om energipolitiken. 1 fråga om Securereaktorer anför motionärerna
bl. a. att sådana skulle kunna väsentligen förbättra utsläppssituationen i
fråga om försurande ämnen jämfört med både olja och kol och dessutom
till kostnader vida mer fördelaktiga än andra uppvärmningsalternativ för
våra större tätorter. En förutsättning för att fossileldade anläggningar skall
kunna undvikas är emellertid, säger motionärerna, att kommuner som så
önskar även beaktar kärnvärme i sin planering. Den fortsatta forskningen
kring kärnvärme måste enligt motionärerna följas noga.

Motion 1983/84:508 (m) går i här aktuell del ut på att riksdagen skall
anhålla att regeringen uppdrar åt berörda myndigheter att visa i vilken
utsträckning användning av Securereaktorer i fjärrvärmeanläggningar
skulle kunna minska behovet av försurande koleldning. En satsning på
Securereaktorer bör enligt motionärerna kunna bidra till att en från miljösynpunkt
olycklig fastlåsning i koleldning undviks.

Liknande tankegångar framförs i motion 1983/84:2468 (m). Yrkandet i
denna motion är att riksdagen hos regeringen skall begära en miljömässig
utvärdering av olika energisatsningar, innefattande även en jämförelse av
kärnvärmesystem med fossileldade system. Enligt motionären erbjuds ett
miljömässigt gott alternativ genom kärnreaktorer av Secure-typ för fjärrvärme.

I motion 1983/84:2373 (m) begärs att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna att kommande behov av energi bör tillgodoses genom
utbyggnad av vattenkraft och "kärnkraft-Secure-reaktorer". Utskottet utgår
från att motionären med det sistnämnda uttrycket avser endast kärnvärmereaktorer.
Här behandlas motionen såvitt gäller dessa.

De nu aktuella motionsyrkandena (m) har alla som utgångspunkt att
Securereaktorer har miljömässiga fördelar framför anläggningar som eldas
med fossila bränslen. De krav som framförs går olika långt. I ett fall
inskränker sig motionärerna till att förorda en miljömässig utvärdering av
kärnvärmesystem och fossileldade system. I ett annat vill de att riksdagen
skall uttala att kommande behov av energi delvis tillgodoses genom Securereaktorer.

Ämnets miljömässiga aspekter berördes i februari i år av statsrådet
Birgitta Dahl i det tidigare (s. 24 f.) refererade svaret på en fråga om
utnyttjande av svensk kärnvärmeteknologi. Statsrådet fastslog att riskerna
för miljöskador av olja och andra bränslen redan var väl kända vid tiden för
folkomröstningen, liksom också alternativet Secure. Riksdagens beslut
efter folkomröstningen innehåller, fortsatte statsrådet, kravet att vi skall
välja ett system för energiförsöijningen som leder till minsta möjliga ska -

NU 1983/84:30

dor på miljön. Den energibalans som nu gäller och som innehåller en viss
andel kol har lagts fram mot denna bakgrund. Vidare berördes i frågesvaret
de miljömässiga villkor som ställs vid kolintroduktionen liksom de internationella
försurningsproblemen. Regeringens avsikt är. anförde statsrådet,
att samtidigt målmedvetet fullfölja folkomröstningsbeslutet och med kraft
fortsätta kampen mot försurning och miljöförstöring här hemma och utomlands.

Vad beträffar Securereaktorer uttalades i frågesvaret att det inte till
någon del är aktuellt för regeringen att föreslå ändring av de riksdagsbeslut
som fattades efter folkomröstningen om kärnkraft. Detta gäller också
riksdagens uttalande att Securereaktorer inte ingår i det svenska energiprogrammet.

Utskottet vill understryka att energipolitiken enligt riksdagens beslut
efter folkomröstningen om kärnkraft är inriktad på en successiv utveckling
mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och
inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Regeringens av
statsrådet Dahl deklarerade avsikt att målmedvetet fullfölja folkomröstningsbeslutet
och med kraft fortsätta kampen mot försurning och miljöförstöring
i Sverige och utomlands ligger väl i linje med den politik som
riksdagen konsekvent har uttalat sig för efter folkomröstningen. Utskottet
konstaterar att frågor rörande kärnvärmeverk av typ Secure har behandlats
av riksdagen vid upprepade tillfällen alltsedan folkomröstningen om
kärnkraft år 1980. Motionsyrkanden om förbud mot denna typ av kärnreaktorer
har avslagits av riksdagen. Utskottet har i sina avslagsmotiveringar
konstaterat att resultatet av folkomröstningen innebär att byggande
av Securereaktorer inte skall förekomma i Sverige. Något särskilt uttalande
i detta ämne har emellertid riksdagen inte gjort. Det finns enligt utskottets
mening inte heller nu. mot bakgrund av den ståndpunkt i frågan som
har intagits av regeringen, behov av något sådant uttalande från riksdagens
sida.

Av vad utskottet här har anfört framgår att de nu aktuella motionsyrkandena
inte bör ge riksdagen anledning till någon meningsyttring till regeringen.
Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1983/84:851 (m), 1983/84: 508
(m) och 1983/84:2373 (m). alla i ifrågavarande del, och motion 1983/
84: 2468 (m).

Kärnkraftens avveckling

I motion 1983/84:508 (m) påyrkas att riksdagen skall anhålla att regeringen
uppdrar åt berörda myndigheter att presentera en översiktlig plan för
hur "livstidsdrift" av kärnkraftverken kan bidra till att rädda de outbyggda
Norrlandsälvarna. Genom att låta kärnkraften utnyttjas i hela sin livslängd
får vi, hävdar motionärerna, den tidsfrist för slutlig lösning av energifrågorna
som gör en räddning av älvarna möjlig.

Riksdagen angav efter folkomröstningen våren 1980 vissa riktlinjer för

NU 1983/84:30

kärnkraftens framtida roll i energisystemet (NU 1979/80:70). Ingen ytterligare
kärnkraftsutbyggnad skulle förekomma utöver de reaktorer som då
var i drift, fardiga eller under arbete. Kärnkraften skulle avvecklas i den
takt som skulle vara möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för
att uppehålla sysselsättning och välfärd. Säkerhetssynpunkter borde vara
avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna skulle tas ur drift. Reaktorernas
tekniska livslängd bedömdes vara ca 25 år. Med hänsyn därtill
slogs det fast att den sista reaktorn i Sverige skulle stängas senast år 2010.

Det är en uppgift för 1981 års energikommitté att utreda och föreslå en
plan för kärnkraftens avveckling och ett minskat oljeberoende. Kommittén
skall föreslå riktlinjer på lång sikt för Sveriges energiförsörjning. Utskottet
anser med hänsyn till vad här har anförts att riksdagen inte skall uttala sig
för ett sådant utredningsuppdrag som föreslås i motion 1983/84:508 (m).
Motionen avstyrks sålunda i här behandlad del.

Avgift på elektrisk kraft från kärnkraftverk

Fr. o.m. den 1 januari 1984 utgår en avgift om 0.2 öre per kWh på
elektrisk kraft från kärnkraftverk (prop. 1983/84:62, NU 1983/84:9, rskr
1983/84:124). De inkomster som motsvarar den angivna avgiften tillfaller
energiforskningsfonden. Mot utskottets förslag hösten 1983 till riksdagen
att tillstyrka regeringens förslag om avgiften reserverade sig dels moderata
samlingspartiets, dels vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet.
De förra motsatte sig avgiften, medan den senare ville att denna skulle
sättas till 0,5 öre per kWh.

I två partimotioner framförs nu förslag rörande avgiftens storlek. Centerpartiet
begär i motion 1983/84:911 att riksdagen skall besluta att avgiften
skall höjas till 1 öre per kWh. Som motivering anges att kostnaden för
det i motionen föreslagna höjda bidraget till eldningsanläggningar för fasta
inhemska bränslen bör belasta kärnkraften. Kärnkraftens andel av kostnaderna
för energiforskningen borde också öka.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1983/84:1367 att ifrågavarande
avgift skall höjas till 0,5 öre per kWh. Motionärerna hänvisar till sitt
tidigare ställningstagande i frågan. De anför vidare att den föreslagna
höjningen snabbt bör följas av fler höjningar.

Utskottet anser inte att det nu finns anledning för riksdagen att ändra
den nyligen införda avgiften på elektrisk kraft från kärnkraftverk. Således
avstyrker utskottet motionerna 1983/84:911 (c) och 1983/84: 1367 (vpk),
båda i ifrågavarande del.

Lagstiftning

Fr. o. m. den 1 februari 1984 gäller lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
kärntekniklagen (prop. 1983/84:60, NU 1983/84:17, rskr 1983/
84:135). Den har ersatt atomenergilagen (1956:306), lagen (1977: 140) om
särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m. (villkorslagen).

NU 1983/84:30

lagen (1980: 1123) om offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken
samt de delar av lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter
för använt kärnbränsle m. m. som gällde reaktorinnehavarnas ansvar för
avfallshantering m. m. Frågor om skydd mot strålning regleras med stöd av
strålskyddslagen (1958: 110).

Bland nyheterna i kärntekniklagen är att varje reaktorinnehavare är
ålagd att upprätta eller låta upprätta ett program för den allsidiga forsknings-
och utvecklingsverksami et och de övriga åtgärder som behövs för
att det kärnavfall som uppkommer i verksamheten skall kunna hanteras
och slutförvaras på ett säkert sätt och att anläggningen skall kunna avvecklas
och rivas på ett säkert sätt. Forskningsprogrammet skall avse en period
av minst sex år och skall med början år 1986 vart tredje år granskas och
utvärderas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Vidare har regeringen bemyndigats att uppställa krav på tillstånd för utförsel
av produkter som utan att vara direkt avsedda för framställning av
kärnladdningar är av väsentlig betydelse för sådan framställning. Också
s. k. teknologiöverföring, dvs. upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utomlands
tillverka viss utrustning eller visst material, omfattas av tillståndsplikt
i den utsträckning regeringen föreskriver. 1 fråga om de krav som
gäller för ett s. k. laddningstillstånd innebär den nya lagen vissa ändringar.
Tillstånd till laddning skall lämnas endast om reaktorns innehavare har
visat att det för hantering och slutlig förvaring av använt kärnbränsle m. m.
finns en metod som kan godtas med hänsyn till säkerhet och strålskydd.
Reaktorinnehavaren skall dessutom ha företett ett program för den forsknings-
och utvecklingsverksamhet som behövs för att i reaktorn använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall som härrör från detta skall kunna hanteras
och slutförvaras på ett säkert sätt. I en särskild övergångsbestämmelse
anges att dessa krav skall gälla kärnkraftsreaktorerna Forsmark 3 och
Oskarshamn 3. De lokala sakerhetsnämndernas insyn i kärnkraftverkens
verksamhet har vidgats till att omfatta alla förekommande säkerhets- och
strålskyddsfrågor samt beredskapsplaneringen kring kärnkraftverken. Lokala
säkerhetsnämnder skall inrättas också i kommuner där det byggs
anläggningar för hantering, lagring eller slutlig förvaring av kärnavfall eller
av kärnämnen som inte skall användas på nytt.

Vid riksdagsbehandlingen förelåg ett tiotal reservationer rörande olika
delar av lagförslaget.

Centerpartiet, som tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna stod
bakom merparten av reservationerna, följer upp sitt ställningstagande i
dessa frågor i partimotionen 1983/84:911. Sålunda påyrkas häri att riksdagen
hos regeringen skall begära förslag om reviderad lagstiftning om kärnteknisk
verksamhet enligt de riktlinjer som anförs i motionen.

Utskottet tar i det följande upp motionärernas förslag i olika sakfrågor
ett och ett. I några av dessa ämnen finns också motionsyrkanden från
vänsterpartiet kommunisterna.

NU 1983/84:30

15 § kärntekniklagen gäller återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk
verksamhet. Centerpartiet kräver en vidgad tillämpning av återkallelseinstitutet.
En förutsättning för att drifttillstånd inte skall återkallas bör
vara, heter det i motion 1983/84:911, att reaktorinnehavaren bedriver
nödvändig forsknings- och utvecklingsverksamhet och avsätter tillräckliga
medel för kärnkraftens avveckling. Det begärs därför att 15 § momenten 2
och 3 skall utformas enligt atomlagstiftningskommitténs förslag (se prop.
1983/84:60 s. 60f.).

När utskottet tog ställning till samma krav från centerpartiet i slutet av
förra året (NU 1983/84:17 s. 7) anförde utskottet att den nyansering av
sanktionssystemet som förespråkades i propositionen var välmotiverad
och fullt förenlig med de höga krav som lagen i en rad avseenden ställer på
reaktorinnehavarna. Det system för fastställande av forsknings- och utvecklingsprogram
som regeringen föreslog syntes enligt utskottet också
innebära att riskerna för påtalbara försummelser från deras sida ytterligare
minskade. Utskottet avstyrkte således ifrågavarande yrkande. Centerpartiets
och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet reserverade
sig till förmån för motionsyrkandet.

Utskottet gör samma bedömning nu. Någon ändring av den nya lagen,
såvitt gäller förutsättningar för återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk
verksamhet, är sålunda enligt utskottets uppfattning inte aktuell.
Utskottet avstyrker alltså motion 1983/84:911 (c) i ifrågavarande del.

En annan nu återkommande fråga som var kontroversiell när lagförslaget
behandlades gäller hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle.

Villkorslagen angav två olika metoder som en reaktorinnehavare kunde
välja mellan när det gällde att tillgodose lagens krav på hur det använda
kärnbränslet skulle tas om hand. Den ena var upparbetning med åtföljande
slutlig förvaring av det högaktiva avfall som erhålls därvid. Den andra var
en slutlig förvaring av kärnbränslet utan att detta först hade upparbetats.
De laddningstillstånd som har lämnats enligt villkorslagen grundas alla på
upparbetningsavtal. Under de senaste åren har emellertid uppstått tvivel
om att den metod som innefattar upparbetning är lämplig.

Kämtekniklagen talar till skillnad från villkorslagen inte om en upparbetnings-
och en direktförvaringsmetod utan endast om att det för hantering
och slutlig förvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som
härrör från detta skall finnas en metod som kan godtas med hänsyn till
säkerhet och strålskydd. Metoden med direkt slutförvaring föreslogs i den
av riksdagen godkända propositionen ges mycket hög prioritet i forsknings-
och utvecklingsarbetet.

Det här behandlade yrkandet i motion 1983/84:911 (c) går i nu aktuell del
ut på att det skall lagstiftas om att slutförvaring av det utbrända kärnbränslet
skall ske utan föregående upparbetning. Motionärerna anför att det är
alltmer uppenbart att det finns ett samband mellan civilt och militärt
utnyttjande av kärnkraft. Också i motion 1983/84:1367 (vpk) påyrkas för -

NU 1983/84:30

bud mot upparbetning av använt kärnbränsle. I motion 1983/84:2059 (vpk)
begärs förbud mot export av använt kärnbränsle. Ett närbesläktat yrkande
i motion 1983/84:911 (c) är det att riksdagen skall begära en plan av
regeringen för återtagande av använt kärnbränsle som har skeppats ut men
ännu inte hunnit upparbetas.

Yrkanden med samma syfte som de nu nämnda avstyrktes av utskottet
(NU 1983/84:17 s. 8) med reservation från centerpartiets och vänsterpartiet
kommunisternas företrädare.

Utskottet vill liksom då frågan nyligen behandlades erinra om att det
framgår av den nyligen av riksdagen godkända propositionen (prop. 1983/
84:60) att regeringen ger klart företräde åt direktförvaringsmetoden. Eftersom
det krävs ytterligare forskning kring och utveckling av denna metod
och eftersom det f. n. inte finns behov av något slutgiltigt beslut i frågan
finner utskottet liksom tidigare att det inte är lämpligt att ett förbud mot
upparbetning tas in i lagen. Utskottet avstyrker alltså motion 1983/84:911
(c), såvitt gäller kravet på ett sådant förbud liksom motion 1983/84:1367
(vpk) i motsvarande del. I konsekvens härmed avstyrks också de yrkanden
som gäller återtagande till Sverige av använt kärnbränsle som har utskeppats
för upparbetning och förbud mot ytterligare utförsel av använt kärnbränsle.

Den nya lagen innebär vissa skärpta bestämmelser i fråga om utförsel ur
riket av kärnteknisk utrustning m.m. Sådan utrustning får inte föras ut
utan tillstånd av regeringen. Vilka produkter som omfattas av förbudet
finns specificerat i en bilaga till förordningen (1984: 14) om kärnteknisk
verksamhet. Prövning sker i varje enskilt fall med beaktande av vårt lands
internationella åtaganden och av övrig hänsyn till riskerna för spridning av
kärnvapen.

Tidigare bestämmelser har skärpts så till vida att restriktioner för utförsel
nu också gäller teknologiöverföring. En annan utvidgning av tillståndskravet
avser s.k. dubbelanvändningsprodukter. Det rör sig härvid om
utrustning som inte har konstruerats för användning på kärnenergiområdet
men som är av väsentlig betydelse för tillverkning av kärnladdningar.

I motion 1983/84:911 (c) begärs att export av kärnreaktorer och reaktorkomponenter,
kärnteknisk utrustning och kärnkraftsteknologi skall förbjudas.
Motion 1983/84:2059 (vpk) innehåller också önskemål om förbud mot
export av kärnkraftsteknologi.

De här angivna kraven utgör, som utskottet framhöll i betänkandet NU
1983/84:17 (s. 10), ett fullföljande av förslag från centerpartiet och vänsterpartiet
kommunisterna inom atomlagstiftningskommittén.

Utskottet står kvar i sin bedömning i slutet av förra året att det inte finns
anledning att gå längre i fråga om utförselreglering än vad som — i god
överensstämmelse med vårt lands internationella åtaganden — föreslogs i
propositionen och som nu gäller enligt de nya bestämmelserna. Sålunda
avstyrker utskottet motionerna 1983/84:911 (c) och 1983/84:2059 (vpk),
båda i ifrågavarande del.

NU 1983/84:30

I enlighet med den tidigare gällande lagstiftningen på detta område finns
det lokala säkerhetsnämnder i var och en av de kommuner som har
kärnkraftverk. Enligt kärntekniklagen skall även anläggningar för hantering,
lagring eller slutlig förvaring av kärnavfall eller av kärnämnen som
inte skall användas på nytt ha lokal säkerhetsnämnd.

Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till den nya lagen begärdes i en
motion (c) att lokal säkerhetsnämnd skulle finnas vid alla kärntekniska
anläggningar, dvs. även i Nyköping och Västerås där Studsvik Energiteknik
AB resp. AB Asea-Atom har sin verksamhet förlagd.

Denna uppfattning delades inte av näringsutskottet som anförde att det
borde ankomma på de berörda kommunerna att, om de skulle finna det
angeläget, påkalla en ändring av bestämmelserna härvidlag. Det då aktuella
yrkandet avstyrktes. Centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas
företrädare i utskottet reserverade sig. Riksdagen följde utskottet.

Centerpartiet återkommer nu i motion 1983/84:911 med krav på lokala
säkerhetsnämnder i Nyköping och Västerås.

Utskottet vidhåller sitt tidigare uttalande i ämnet att det bör ankomma
på resp. kommun att ta eventuella initiativ till ändrade bestämmelser.
Motionsyrkandet avstyrks alltså såvitt gäller lokala säkerhetsnämnder.

Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp frågan om antalet reaktorer i
det svenska kärnkraftsprogrammet.

Riksdagen angav efter folkomröstningen våren 1980 vissa riktlinjer för
kärnkraftens framtida roll i energisystemet (NU 1979/80: 70). Ingen ytterligare
kärnkraftsutbyggnad skulle förekomma utöver de reaktorer som då
var i drift, fardiga eller under arbete. Kärnkraftens avveckling togs också
upp i riktlinjerna.

Bestämmelser om antalet reaktorer och om avvecklingsperiodens längd
torde böra införas i lagstiftningen på atomenergiområdet, uttalade riksdagen
vidare. Närmare överväganden om förutsättningarna och formerna
härför ansågs böra ske inom ramen för atomlagstiftningskommitténs arbete.
Som utskottet redovisade i betänkandet NU 1983/84:17 (s. II) omfattade
kommitténs förslag inte någon bestämmelse härom. Kommittén menade
att erforderliga lagstiftningsåtgärder inför kärnkraftens avveckling år
2010 borde vidtas när alia frågor som behövde regleras fanns klarlagda.
Regeringen gick på samma linje. Detta blev också riksdagens beslut.
Riksdagen avslog sålunda på förslag av näringsutskottet motionsyrkanden
(c; vpk) om att det i lag skulle slås fast att högst tolv kärnkraftsreaktorer
får byggas och användas och att den sista av dessa skall tas ur drift senast
år 2010.

I motion 1983/84:911 (c) anförs i denna del att det enligt folkomröstningens
utslag och riksdagens beslut bör i den nya lagstiftningen uttryckligen
anges att högst tolv reaktorer får byggas och användas. Detta innebär,
heter det. bl.a. förbud mot att bygga kärnvärmeverk, t.ex. Secure. och
bridreaktorer.

NU 1983/84:30

Utskottet anser fortfarande att det nu saknas skäl för att det här berörda
området av kärnkraftsprogrammet bör regleras genom lagstiftning. Utskottet
avstyrker sålunda motion 1983/84:911 (c) i ifrågavarande del.

Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall

Ansökningar om laddningstillstånd för de två sista reaktorblocken i det
svenska kämenergiprogrammet, Forsmark 3 och Oskarshamn 3, inlämnades
till regeringen i maj 1983. Ansökningarna har senare kompletterats
med en plan för den forsknings- och utvecklingsverksamhet som enligt den
nya lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet även krävs för att laddningstillstånd
skall kunna lämnas. Regeringens prövning av ärendet kommer
att bygga på bl. a. en svensk och en utländsk remissbehandling av den
till ansökningarna fogade utredningen om slutförvaring av det använda
kärnbränslet, den s.k. KBS-3.

Denna utredning utgör den tredje etappen av kraftindustrins studier av
metoder för slutlig förvaring av använt kärnbränsle och högaktivt avfall.
Den studie som utgjorde den första etappen. KBS-1, behandlade slutförvaring
av förglasat högaktivt avfall efter upparbetning. KBS-1 åberopades
som stöd för ansökningar om laddningstillstånd enligt den då gällande
villkorslagen (1977:140) för reaktorerna Ringhals 3 och Forsmark 1 samt
Forsmark 2 och Ringhals 4.

Den studie som utgör den andra etappen, KBS-2, inlämnades till regeringen
i juni 1978. I KBS-2 beskrivs en metod för slutförvaring av använt
kärnbränsle utan upparbetning. KBS-2 har i motsats till KBS-1 inte prövats
mot villkorslagens krav, eftersom någon laddningsansökan som åberopat
KBS-2 inte har ingivits.

Det nu föreliggande förslaget till slutförvaring av använt kärnbränsle,
KBS-3, följer samma grundprinciper som KBS-2. Det använda kärnbränslet
innesluts i kopparkapslar med 10 cm tjocka väggar. Kapslarna sätts ned
i förut uppborrade hål i bottnen på förvaringstunnlar på 500 m djup. Hålen
fodras med högkompakterad bentonit. Ett lock av bentonit läggs på, varefter
tunnlar och schakt fylls igen med en bentonitsandblandning.

Nämnden för hantering av använt kärnbränsle har till uppgift att följa
utvecklingen på kärnenergiområdet, särskilt vad gäller använt kärnbränsle
och radioaktivt avfall från detta samt avveckling och rivning av reaktoranläggningar.
Vidare skall nämnden avge förslag till de avgifter som reaktorinnehavarna
skall erlägga till staten och svara för en betryggande förvaltning
av inbetalade avgifter. Den har också uppgifter inom forsknings- och
utvecklingsområdet.

Kommittén (I 1983:05) för översyn och kärnbränslenämndens verksamhet
tillkallades år 1983 bl. a. mot bakgrund av den ändrade ansvarsfördelning
mellan staten och kärnkraftsindustrin i fråga om kärnavfallshantering
som följer av den nya lagstiftningen på kärnenergiområdet. Enligt sina
direktiv (dir. 1983:54) bör kommittén bl. a. överväga lämpligheten av att

NU 1983/84:30

de båda nuvarande huvuduppgifterna för nämnden, nämligen fondförvaltning
och finansiering resp. teknisk-vetenskaplig bevakning, åtskiljs organisatoriskt.
Kommittén har i november 1983 avgivit en delrapport (Ds I
1983:25) avseende möjligheterna till viss samordning av den statliga forskningsverksamheten
på kämsäkerhetsområdet m. m. Den har i mars 1984
erhållit tilläggsdirektiv (dir. 1984:20) som närmast gäller uppgiften att
utreda alternativ för fondförvaltningen.

I det följande tar utskottet upp frågor rörande kärnbränslenämndens
verksamhetsområde. Det gäller dels regeringens förslag i budgetpropositionen,
dels tre motionsyrkanden.

Kärnbränslenämndens utgifter bekostas med avgiftsmedel som tas ut av
reaktorinnehavarna med stöd av lagen (1981:669; ändrad 1984:5) om finansiering
av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. I statsbudgeten
erfordras för nämndens del endast ett formellt belopp av 1 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag härom.

Den nyssnämnda avgiften har under åren 1982 och 1983 varit 1,7 öre per
kWh från kärnkraftverken levererad elkraft. Enligt beslut av regeringen i
december 1983 skall avgiften vara 1,9 öre per kWh under år 1984.

Avgiften för år 1984 skall täcka de framtida kostnader för omhändertagande
av använt kärnbränsle och för avveckling och rivning av kärnkraftverken
som svarar mot produktionen av elkraft under år 1984.

Kärnbränslenämnden föreslog i oktober förra året att avgiften för år
1984 skulle uppgå till 2,1 öre per kWh. Förslaget var baserat på att
reaktorerna skulle drivas i 25 år och på att den reala avkastningen skulle bli
2% över hela perioden till omkring år 2060. De totala återstående kostnaderna
har beräknats till 37 miljarder kronor i prisläget januari 1984.

Nämndens förslag bör följas och avgiften sättas till 2,1 öre per kWh,
anförs det i motion 1983/84:911 (c). Detta är motiverat, menar motionärerna,
för att inte de ekonomiska resurserna för hantering av det utbrända
kärnbränslet och rivning av kärnkraftverken skall urholkas. Ett förslag av
samma innebörd framförs i motion 1983/84:1367 (vpk). Ytterligare kraftiga
höjningar kommer att bli nödvändiga, hävdas i denna motion.

Vilken avgift som kan bedömas vara erforderlig är beroende bl. a. av
kärnkraftsproduktionen och av den långsiktiga kostnadsutvecklingen. De
av nämnden angivna förutsättningarna för dess förslag till avgift för år 1984
framgår av vad utskottet nyss har anfört. Nämnden framhåller i sitt förslag
till regeringen att en sådan beräkning som det här gäller i väsentliga delar
måste vara schematisk och fortsätter:

För att belysa betydelsen av variationer i bedömningen på några speciella
punkter redovisar nämnden i följande sammanställning vad avgiften
skulle bli om — med godtagande av nämndens beräkningar i övrigt - dels
den reala avkastningen antas vara \% resp. 3%, dels i enlighet med

NU 1983/84:30

SKBF:s ståndpunkt samtliga kärnkraftblock antas vara i drift t.o. m. år
2010.

Real avkastning i % 1 2 3

Drift 25 år 2,5 2,1 1,9 öre/kWh

Drift t.o. m. 2010 2,1 1,7 1,5 öre/kWh

Utskottet förutsätter att regeringen vid vatje prövning av avgiftens storlek
fastställer denna så att medel flyter in till fonden i tillräcklig utsträckning
för att de uppställda målen skall kunna uppnås. Regeringens beslut
om avgift för år 1984 ger inte utskottet anledning till någon erinran. Med
hänvisning till vad utskottet här har anfört avstyrks motionerna 1983/
84:911 (c) och 1983/84:1367 (vpk), båda i ifrågavarande del.

Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp ytterligare ett yrkande i motion
1983/84: 1367 (vpk). Det innebär att riksdagen skall hemställa hos regeringen
om en översyn och skärpning av lagbestämmelserna för finansiering av
hanteringen av radioaktivt avfall. I motionen anförs att speciellt återlånerätten
borde ses över. Motionärerna hänvisar till att atomlagstiftningskommittén
i sitt betänkande (SOU 1983:8) Lagstiftningen på kärnenergiområdet
(s. 141) har berört detta ämne och bl. a. anfört att kärnkraftverken inte
är någon lämplig säkerhet för återlån.

De avgiftsmedel som tas ut av reaktorinnehavarna sätts in på räntebärande
konto i riksbanken. Syftet härmed är att medlen skall hållas samlade
på ett säkert sätt för att successivt kunna betalas ut för sitt ändamål.
Genom att medlen är räntebärande och upplupen ränta läggs till kapitalet
uppnås en viss värdesäkring av de insatta medlen. Enligt finansieringslagen
(1981:669) kan de avgiftsmedel som en reaktorinnehavare har inbetalat
också användas för lån till reaktorinnehavaren mot säkerhet. I motiven till
finansieringslagen (prop. 1980/81:90, bil. 1, s. 326) uttalas att lån bör ges
till bl. a. investeringar i energiomvandlingsanläggningar och anläggningar
för energidistribution samt investeringar i samband med åtgärder för ökad
säkerhet i kärnkraftverken. Även kärnkraftsföretagens ägare förutsågs
kunna låna av avgiftsmedlen under förutsättning att samtliga delägare var
överens om hur återlånet skulle ske.

Atomlagstiftningskommitténs överväganden rörande de här aktuella
återlånen har följande lydelse (SOU 1983:9 s. 141):

Systemet med återlån tillämpas sedan åtskillig tid på kreditmarknaden,
bl. a. inom ATP-systemet. Återlånen enligt finansieringslagen utgör en
särskild form av kreditgivning som ligger utanför övrig långivning. Ur
allmän kreditpolitisk synvinkel synes det vara önskvärt med så få kreditformer
som möjligt och att kreditgivningen på detta område samordnas
med den allmänna kreditmarknaden. Äterlån enligt finansieringslagen synes
vidare enligt "god förvaltningsprincip” böra lämnas på marknadsmässiga
villkor. Problem kan därvid uppkomma vid bestämmande av lånevillkoren,
bl.a. därför att syftet med återlånen angetts vara att tillgodose
energi- och kärnsäkerhetsinvesteringar, som är långsiktiga investeringar,
medan utrymmet för återlånen torde vara kortsiktigt med hänsyn till de

NU 1983/84:30

investeringar som måste göras på avfallsområdet. Ett annat problem vid
långivning kan vara att bestämma säkerheten för lånen. Mot bakgrund av
kärnkraftverkens speciella karaktär och av syftet med fonderingen enligt
finansieringslagen är kärnkraftverken ingen lämplig säkerhet för sådana
lån. Skäl synes slutligen också tala för att investeringar inom området för
energiutvecklingen bör ske samordnat med övrig utveckling på detta område.
A andra sidan har, som nyss sagts, framhållits att återlånerätten tillkommit
som en följd av den ålagda avgiftsskyldigheten. En eventuell
förändring av gällande system kan medföra försämringar beträffande finansieringsmöjligheter
och finansieringsvillkor för de berörda kraftproducerande
företagen utan att några säkerhetskrav därigenom tillgodoses.

Kommittén för översyn av kärnbränslenämndens verksamhet skall enligt
direktiven vid sina överväganden om de medelsförvaltande uppgifterna
hos kärnbränslenämnden närmare granska de villkor för återlån av de
fonderade medlen som gäller f. n. Strävan bör, heter det, vara att tillgodose
och förena kraven på real förräntning och säkerhet för fondmedlen och
önskemålet att utnyttja medlen för investeringar som tryggar energiförsörjningen.

Kärnbränslenämnden har upplyst utskottet om att säkerheterna för de
hittills beviljade återlånen ligger utanför kärnkraftssektorn.

Utskottet anser med hänsyn till det pågående utredningsarbetet om
kärnbränslenämndens verksamhetsområde, där bl. a. frågan om återlån
övervägs, att det inte finns anledning för riksdagen att uttala sig för någon
sådan översyn av ifrågavarande lagbestämmelser som föreslås i motion
1983/84:1367 (vpk). Motionsyrkandet avstyrks sålunda.

Eldistribution, elutnyttjande

Därnäst tar utskottet upp sju motionsyrkanden om eldistribution och
elutnyttjande. Två av dem återfinns i centerpartiets partimotion 1983/
84:911 och gäller en utredning om eldistributionssystemets framtida utformning
resp. riktlinjer för utbyggnad och nyttjande av elproduktionskapaciteten.
Övriga yrkanden berör frågor om elförsörjningens sårbarhet,
bl. a. förslag rörande reservkraftverk.

I det föregående (s. 21 f.) har ett antal uppgifter lämnats i anslutning till
de här aktuella motionsyrkandena. Härav framgår bl. a. att regeringen med
anledning av den allvarliga störning som drabbade den svenska elförsörjningen
i slutet av förra året har tillkallat kommissionen (I 1984:01) om
elförsörjningens sårbarhet. Kommissionens uppgift är bl. a. att utreda elförsörjningens
sårbarhet och föreslå vilka åtgärder som behöver vidtas för
att minska sårbarheten i elförsörjningen och begränsa konsekvenserna av
störningar i denna. Kommissionens arbete skall vara slutfört i augusti
1984.

Det förstnämnda yrkandet i centerpartiets partimotion 1983/84:911 har
följande innebörd. Riksdagen föreslås hos regeringen hemställa om initia -

NU 1983/84:30

tiv till en parlamentarisk utredning om eldistributionssystemets framtida
utformning i enlighet med vad i motionen anförs. Däri sägs bl. a. att
eldistributionssystemet måste utvecklas med utgångspunkt i krav på försörjningstrygghet
och minskad sårbarhet, mindre användning av elenergi
för uppvärmningsändamål i framtiden, förnyelsebara energikällor m.m.,
lokal elproduktion och krav på ny teknik för reglering av distributionen.

Av budgetpropositionen framgår (bilaga 14 s. 122) att eldistributionsnäten
dimensioneras för att kunna klara den förväntade belastningsutvecklingen
med tillfredsställande överföringsekonomi och för att kunna klara
uppträdande störningar utan alltför långa avbrott för abonnenterna.

Som framgår av den tidigare redovisningen har elavbrottskommissionen
bl. a. till uppgift att utreda elförsörjningens sårbarhet och lämna förslag på
grundval av utredningsresultaten. Utskottet vill här också erinra om arbetet
i 1981 års energikommitté (1 1981:08). Kommittén skall enligt sina
direktiv föreslå riktlinjer på lång sikt för Sveriges energiförsörjning och i
samband därmed också analysera vilken roll olika energikällor kan få i det
framtida energisystemet. Utskottet räknar med att frågan om eldistributionssystemets
utformning berörs i det pågående utredningsarbetet. Det
föreligger enligt utskottets uppfattning inte nu något behov av ytterligare
en utredning av det slag som motionärerna föreslår. Sålunda avstyrker
utskottet här behandlad del av motion 1983/84:911 (c).

I tre motioner framförs förslag rörande reservkraftverk.

Motion 1983/84: 1077 (m) går ut på att riksdagen skall göra ett uttalande
till regeringen om angelägenheten av en snabb översyn av behoven av
reservkraftverk. 1 första hand bör, anför motionärerna, denna översyn
göras i syfte att kartlägga behoven inom jordbruksblock, företag och
kommuner. 1 motion 1983/84:698 (c) påyrkas ett beslut av riksdagen om ett
25-procentigt bidrag till de lantbrukare som för att trygga sin animalieproduktion
anskaffar lämpligt reservkraftverk. Bidraget föreslås bekostas
med medel som inflyter inom oljeersättningsprogrammet. Animalieproduktionen
är mycket beroende av elström, anför motionärerna. Det är,
anser de. rimligt att staten svarar för en del av kostnaderna för anskaffning
av reservaggregat så att livsmedelsproduktionen kan tryggas under krig
och avspärrning. Tillgång till reservkraftverk har också väsentliga fördelar
i fredstid.

Vidare begärs i motion 1983/84: 1886 (c) att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om informationsskyldighet
vid elavbrott och om statligt stöd för anskaffande av reservelverk
till jordbruket. Elavbrottskommissionen bör. menar motionären, ges
uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder rörande informationsskyldighet
för elkraftleverantörer vid avbrott som varar över viss tid. Den bör också
komma med förslag till eventuella statsbidrag till reservelverk inom jordbruket.

I elavbrottskommissionens arbete ingår bl. a. att studera behovet av

NU 1983/84:30

reservkraftverk för att förse viktiga samhällsfunktioner med elkraft, även
vid stora avbrott. Vidare skall enligt direktiven studeras hur informationen
har fungerat vid elavbrottet i slutet av förra året och hur den bör fungera.
Kommissionen skall också samråda med 1983 års livsmedelskommitté (Jo
1983:01), som har att utreda frågan om livsmedelsförsörjningens sårbarhet
från olika synpunkter. Regeringen uppdrog sommaren 1983 åt det ekonomiska
försvarets myndigheter att genomföra en studie som redovisar hur
krigsskydds- och beredskapsåtgärderna skall slutligt utformas för att stärka
kraftsystemets drift under alla förhållanden. Denna studie skall slutligt
redovisas den 8 juni 1984. Kommissionen skall beakta resultatet av denna
studie.

Försvarsutskottet har nyligen, med reservation av centerpartiets företrädare
i utskottet, avstyrkt en motion om användning av kraftaggregat
inom försvarsmakten som reservelverk för jordbruket. Försvarsutskottet
förklarade sig emellertid positivt till att försvarsmaktens elverk i fredstid
ställs till förfogande i katastrofsituationer.

Som framgår av vad näringsutskottet här har anfört omfattas de frågor
som tas upp i motionerna i allt väsentligt av det pågående arbetet i kommissionen
om elförsöijningens sårbarhet. Också annat pågående utredningsarbete
har berörts med anknytning härtill. Utskottet förutsätter att regeringen
på grundval av vad som framkommer i bl. a. detta utredningsarbete
vidtar de åtgärder som visar sig erforderliga för att begränsa störningar i
eltillförseln och verkningarna av sådana störningar. Det finns enligt utskottets
uppfattning mot denna bakgrund inte skäl för riksdagen att uttala sig
för något statligt stöd för anskaffning av reservkraftverk eller att i övrigt
göra något uttalande med anledning av de nu behandlade motionerna.
Utskottet avstyrker alltså motionerna 1983/84:698 (c), 1983/84:1077 (m)
och 1983/84:1886 (c).

I motion 1983/84:1882 (c) begärs att riksdagen hos regeringen skall
anhålla om tilläggsdirektiv till eiavbrottskommissionen beträffande kärnkraftverkens
roll. Enligt dessa direktiv skulle kommissionen ges uppdraget
”att undersöka hur sårbarheten skall kunna minska trots kärnkraftverkens
mycket begränsade reglerbarhet och opålitlighet”.

Kommissionen studerar hur olika elproduktionsanläggningar, bl. a.
kärnkraftverken, påverkades av den aktuella störningen. Vidare studeras
riskerna av att tekniska fel får stora verkningar på elförsöijningssystemet i
övrigt och hur sådana verkningar skall undvikas och begränsas.

Med hänsyn till att kommissionen redan behandlar frågor rörande kärnkraftverkens
roll i sammanhanget finner utskottet det inte erforderligt att
föreslå några tilläggsdirektiv till kommissionen av den innebörd som anges
i motion 1983/84:1882 (c). Motionen avstyrks sålunda.

Avslutningsvis tar så utskottet här upp det andra av de inledningsvis
nämnda yrkanden i centerpartiets partimotion 1983/84:911 som hör hemma
i detta avsnitt. Motionärerna påyrkar att riksdagen skall godkänna de

NU 1983/84:30

riktlinjer för utbyggnad och nyttjande av elproduktionskapaciteten som
förordas i motionen. Det borde vara en självklarhet, anförde, att man inte
skall bygga en elproduktionskapacitet för toppeffekter, vilket ger en mycket
liten oljeersättning. För att elkapaciteten skall utnyttjas optimalt och
ersätta så mycket olja som möjligt, måste ett jämnare utnyttjande av
elströmmen under hela året ske. En användning av elenergi för att tillgodose
stora kortvariga effektbehov måste undvikas.

När utskottet förra året (NU 1982/83: 33 s. 54) behandlade ett yrkande
(c) av liknande innebörd konstaterade utskottet att de nya, mera kostnadsanpassade
eltariffer som successivt hade införts kunde bidra till ett jämnare
nyttjande av elenergin. Även de nya riktlinjer för energisparstödet
som antogs av riksdagen år 1981 (prop. 1980/81:133) kunde verka på detta
sätt. Bestämmelserna stimulerar användandet av såväl kombinerade uppvärmningssystem
för elenergi och fasta bränslen som lågtemperatursystem.
Motionen avstyrktes. Centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas
företrädare i utskottet reserverade sig. Riksdagen avslog motionen.

Utskottet vill även nu understryka att eltaxorna successivt har utformats
mot en alltmer kostnadstrogen utformning (se s. 19). För högspänningstarifferna
har en hög grad av kostnadsanpassning uppnåtts. Vid utformningen
av lågspänningstarifferna har hänsyn tagits till skillnaden i produktionskostnad
mellan dag och natt och mellan olika tider på året. Bl.a. har
vattenfallsverket för omkring ett år sedan som alternativ till de normala
lågspänningstarifferna infört en vidareutvecklad säsongdifferentierad tariff.
Den nya tariffen stimulerar användning av elkraft under låglasttid och
andra uppvärmningskällor under höglasttid. De här nämnda åtgärderna
syftar sålunda bl. a. till att en så jämn elbelastning som möjligt skall
åstadkommas. Utskottet vill även erinra om riksdagens beslut om återbetalning
av energiskatt för elenergi som under vissa förutsättningar förbrukas
i av kopplingsbara elpannor (prop. 1983/84:28, SkU 1983/84:9, rskr
1983/84:96 och 97). Härigenom ges ytterligare möjligheter till en utjämning
av elbelastningen. Med hänsyn till vad här har anförts anser utskottet att
riksdagen inte skall göra ett sådant uttalande som föreslås i den här
behandlade delen av motion 1983/84:911 (c). Motionen avstyrks alltså i
ifrågavarande del.

Statens elektriska inspektion

Utskottet har på senare år vid ett par tillfällen ägnat närmare uppmärksamhet
åt frågan om resurser för statens elektriska inspektion. Inför budgetåret
1979/80 konstaterade utskottet (NU 1978/79:28 s. 10) att behovet
av medel för inspektionsresor bara i begränsad utsträckning hade beaktats
vid regeringens medelsberäkning under förslagsanslaget till inspektionen.
På utskottets förslag uttalade riksdagen då att regeringen borde kunna
medge sådana överskridanden av anslaget som motiverades av nödvändiga
5 Riksdagen 1983184. 17 sami. Nr 30

NU 1983/84:30

inspektionsresor. Ett år senare underströk utskottet - i anslutning till en
motion i ämnet - "betydelsen av att inspektionen har möjlighet att fullgöra
sina viktiga tillsynsuppgifter" (NU 1979/80:36 s. 6). Riksdagen biföll
denna gång en reservation (s) lill utskottets betänkande (s. 14 f.) och ökade
därmed anslaget till inspektionen med 500000 kr. utöver det belopp av ca
5800000 kr. som regeringen hade föreslagit. Av motiveringen för anslagshöjningen
framgår att såväl en personalförstärkning som en ökad tillgång
på medel för reseverksamhet var avsedd.

För innevarande budgetår beräknade regeringen i förra årets budgetproposition
medel för inspektionens verksamhet med utgångspunkt i ett för
inspektionen beräknat huvudalternativ. Förslaget innebar sålunda en viss
real minskning av inspektionens ekonomiska resurser.

Utskottet (NU 1982/83:33 s. 58) fann att inspektionen utan att utnyttja
medel som egentligen var avsedda för lönekostnader inte skulle disponera
mer än en helt obetydlig summa för resekostnader. Den väg som inspektionen
fick välja för att frigöra medel till resor och expenser var att hälla
tjänster vakanta. Om fyra lediga tjänster hölls vakanta sparades ett belopp
av drygt en halv miljon kronor i lönekostnader. Detta förslog emellertid
inte för att täcka behovet av medel för en oförändrad reseverksamhet.
angelägen för att inspektionen skall kunna fullgöra sin funktion.

Utskottet var med hänsyn till budgetläget inte berett att förorda någon
ändring i regeringens medelsberäkning. Liksom är 1979 ansåg utskottet
emellertid att regeringen under det kommande budgetåret borde kunna
medge sådana överskridanden av anslaget som motiverades av nödvändiga
inspektionsresor. På förslag av utskottet gjorde riksdagen ett särskilt uttalande
av denna innebörd.

I årets budgetproposition konstaterar (bilaga 14 s. 95) föredragande
statsrådet att det under senare år har skett en fortlöpande minskning av
resurserna vid statens elektriska inspektion. Med hänsyn härtill bedöms
det som nödvändigt att det övervägs på vilket sätt inspektionen med nu
tillgängliga resurser framdeles bäst skall bedriva sin verksamhet. Statens
energiverk har påbörjat en utredning som syftar till att redovisa olika
tänkbara förändringar och bedöma deras konsekvenser för verksamhetens
effektivitet och resursbehov. I avvaktan på resultatet av utredningen föreslår
regeringen att medel för statens elektriska inspektions verksamhet
skall beräknas med utgångspunkt i ett för inspektionen pris- och löneomräknat
anslag, vilket innebär 7706000 kr.

Statens energiverk är chefsmyndighet för statens elektriska inspektion. 1
anslagsframställningen för budgetåret 1984/85 anför verket att. om huvudförslaget
skall tillämpas för inspektionen även för budgetåret 1984/85. detta
kommer att innebära att en tjänst måste hållas vakant och att under
återstoden av långtidsbedömningsperioden antalet tillsatta tjänster måste
minskas med ytterligare fyra.

Statens energiverk har inte funnit det möjligt att nu planera för en så

NU 1983/84:30

omfattande nedskärning, eftersom en sådan inte torde vara förenlig med en
meningsfull och effektiv verksamhet vid inspektionen. Energiverket har
utgått från att resurserna för statens elektriska inspektion för budgetåret
1984/85 ges en omfattning som motsvarar 40 tjänster plus erforderliga
medel för verksamheten. Till följd av vakanser är antalet tjänster f. n. 35.

För statens elektriska inspektion bör enligt energiverket för budgetåret
1984/85 anvisas ett förslagsanslag om 8831000 kr., vilket motsvarar ett
utifrån den angivna nivån (40 tjänster plus erforderliga medel för verksamheten)
löne- och prisomräknat anslag minskat med 2%.

I motion 1983/84:455 (vpk) begärs att riksdagen för nästa budgetår skall
till statens elektriska inspektion anvisa ett belopp som med 1 125000 kr.
överstiger vad regeringen har föreslagit. Det i motionen förordade anslaget
överensstämmer sålunda med energiverkets förslag. En ytterligare utökning
av personalstyrkan kommer att bli nödvändig, anför motionärerna.
De begränsar dock sitt yrkande i denna motion till det nyss angivna, vilket
skulle innebära att medel ställs till förfogande för att möjliggöra utnyttjandet
av de fem nu vakanta tjänsterna samt att medel för resor för fältarbete
m. m. medges.

Utskottet har erfarit att den arbetsgrupp inom energiverket som utreder
vissa frågor rörande verksamheten vid statens elektriska inspektion bl. a.
har följande uppdrag. Arbetsgruppen skall utarbeta förslag till eventuella
förändringar av organisation, arbetsuppgifter, resursfördelning m. m. för
att bästa resultat skall nås av inspektionens tillsynsverksamhet med de
medel som statsmakterna har ställt till förfogande under budgetåret 1984/
85. Vidare skall gruppen bedöma konsekvenserna av en minskning av
resursramarna med 2% per år under perioden 1985/86-1989/90. En ytterligare
uppgift är att utarbeta underlag för statens energiverks anslagsframställning
för budgetåret 1985/86 inkl. utvecklingen på fem års sikt.

Utskottet vill framhålla att det är väsentligt att den verksamhet som
statens elektriska inspektion bedriver för att främja säkerheten i samband
med framställning, överföring och användning av elektrisk ström kan
utföras på ett effektivt sätt. Vid sin beredning av ärendet har utskottet
kommit till slutsatsen att statens elektriska inspektion med nuvarande
personalstyrka och arbetsuppgifter inte har möjlighet att bedriva verksamheten
med en så hög ambitionsnivå som är önskvärd från bl. a. elsäkerhetssynpunkt.
Utskottet förutsätter att det utredningsarbete som nu pågår
leder fram till förslag om hur en effektiv verksamhet på detta område på
sikt skall bedrivas och organiseras för att högt ställda krav på elsäkerheten
skall kunna uppfyllas. Härvid räknar utskottet med att möjligheterna att
avgiftsfmansiera delar av verksamheten noga övervägs.

Den nu rådande situationen inom statens elektriska inspektion innebär
enligt utskottets uppfattning att ytterligare resurser utöver regeringens
förslag bör tillföras inspektionen för nästa budgetår i syfte att en nödvändig
ambitionsnivå under denna period skall kunna upprätthållas inom detta

NU 1983/84:30

verksamhetsområde. Utskottet föreslår således att riksdagen i enlighet
med vad som föreslås i motion 1983/84:455 (vpk) lill statens elektriska
inspektion för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 8831 (HK) kr.

Främjande av landsbygdens elektrifiering

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att reservationsanslaget
Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1984/85 skall beräknas
till 4,5 milj. kr. I propositionen erinras (s. 99) om att riksdagen år
1980 godtog vad som i det årets budgetproposition anfördes om den aktuella
stödverksamhetens omfattning (prop. 1979/80: 100 bil. 17, NU 1979/
80:36, rskr 1979/80:248). Statliga bidrag till upprustning av nedslitna och
oräntabla nät skulle lämnas under fem budgetår med 2 milj. kr. per budgetår.
Vidare skulle bidrag för nyanläggningar fortsättningsvis lämnas under
en tioårsperiod med 2,5 milj. kr. per budgetår.

Det förslag regeringen nu lämnar står sålunda i överensstämmelse med
tidigare riksdagsbeslut. Verksamheten administreras av statens energiverk.

Penningvärdeförsämringen och fördyringar vid upprustning av elnät har
medfört att anslaget till främjande av landsbygdens elektrifiering har urholkats
kraftigt, sägs det i motion 1983/84: 1892 (c, s). Det är därför nödvändigt
att prioritera inom anslagsramen. Motionärerna anser det angeläget att
upprustning av nedslitna och oräntabla elnät får förtur före nyanläggningar.
De vill att riksdagen skall göra ett uttalande av innebörden att statens
energiverk får disponera hela anslaget på 4,5 milj. kr. för främst upprustning
av nedslitna och oräntabla elnät.

Vidare anförs i motionen att bidragen till sådana elnät borde förlängas
med ytterligare en femårsperiod efter utgången av år 1985. Anslaget borde
då som nu begränsas till 10 milj. kr. för hela perioden och utgå med 2 milj.
kr. per budgetår.

När utskottet förra året behandlade (NU 1982/83:33 s. 56) ett yrkande
(c) med samma syfte som det förstnämnda anförde utskottet att det i några
fall kan vara fråga om mycket nedslitna nät där det inte är alldeles uppenbart
om det är fråga om upprustning av nätet eller en nyanläggning. En viss
flexibilitet i tolkningen borde i dylika fall vara möjlig. Motionen avstyrktes
med vad utskottet sålunda anfört. Riksdagen avslog motionen.

Utskottet har samma uppfattning i år som förra året. En viss flexibilitet
bör vara möjlig inom anslagsramen. Utskottet vill dock inte sträcka sig så
långt som till att förorda en omdisposition av hela anslaget så som motionärerna
föreslår.

Vad så gäller förslaget om en förlängning av bidragssystemet till att gälla
ytterligare en femårsperiod förutsätter utskottet att regeringen följer utvecklingen
och överväger frågan inför nästa års budgetbehandling. Av vad

NU 1983/84:30

utskottet här har anfört framgår att utskottet avstyrker motion 1983/
84: 1892 (c. s).

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medel för det nu behandlade
anslaget.

Stöd till oljeersättande åtgärder m. m.

Inledning

Riksdagens beslut i december förra året om fortsatt stöd till åtgärder för
att ersätta olja samt för investeringar inom energiområdet (prop. 1983/
84:62. NU 1983/84:9, rskr 1983/84: 124) gäller för tiden fr.o.m. den I
januari 1984 t.o. m. budgetåret 1986/87. Stödet uppgår till 1630 milj. kr.
varav bidrag och villkorliga bidrag utgör 660 milj. kr. och lånegarantier 913
milj. kr. För första halvåret 1984 har 120 milj. kr. anvisats på tilläggsbudget
I.

Beslutet innebar vidare medgivande av vissa omfördelningar av tidigare
beviljade medel avseende bl. a. upphandling inom energiområdet. Dessutom
beslöt riksdagen om riktlinjer för stödet. Utskottet var inte enigt vid
behandlingen av ärendet. Reservationer förelåg beträffande stödets omfattning,
riktlinjer för stödet, dess finansiering m. m. I det följande tar
utskottet upp motionsyrkanden från allmänna motionstiden och två anslagspunkter
i budgetpropositionen rörande detta stöd.

Först behandlas motionsyrkanden om riktlinjerna för stödet. Därefter
tar utskottet ställning till anslagsfrågorna.

Riktlinjer

I centerpartiets motion 1983/84:911 framförs flera förslag rörande riktlinjerna
för det statliga stödet inom energiområdet. Utskottet tar i det
följande upp dessa förslag ett och ett. Härvid behandlas även motion 1983/
84: 2373 (c), som till dels sammanfaller med partimotionen.

Allmänt

Ett yrkande i motion 1983/84:911 (c) är att riksdagen skall godkänna de
riktlinjer för stöd till energiinvesteringar som förordas i motionen. I denna
del av motionen anförs att stödet skall vara så utformat att energihushållning
och användning av inhemska fasta bränslen gynnas. Åtgärder och
stödvillkor skall bygga på frivillig medverkan från enskilda, företag, kommuner
och landsting och utgå från ett decentraliserat synsätt. Administrativa
regler, besiktning och tvång i olika hänseenden skall undvikas.

Riksdagens beslut om fortsatt stöd till åtgärder för att ersätta olja samt
för investeringar inom energiområdet innebär att stödet bör lämnas så att
det gynnar introduktionen av inhemska bränslen och värmepumpar (NU
1983/84:9 s. 8). Anläggningar som utnyttjar torv, skogsenergi. halm, sol
eller spillvärme bör prioriteras.

NU 1983/84:30

Med den inriktning av stödet som gäller och de prioriteringar som enligt
riktlinjerna skall göras av bl. a. inhemska fasta bränslen finnér utskottet
det föga meningsfullt att föreslå riksdagen att göra något sådant uttalande
om stödets utformning som föreslås i motionen. Självfallet utgår utskottet
ifrån att tillämpningen av stödet sker på ett så smidigt sätt som möjligt,
med beaktande av nödvändiga rättvise- och rättssäkerhetskrav. Utskottet
avstyrker alltså motion 1983/84: 911 (c) i ifrågavarande del.

Beloppsgräns

Ytterligare påyrkas i motion 1983/84:911 (c) att riksdagen skall besluta
att den undre beloppsgränsen för stöd till oljeersättande åtgärder inom
ramen för oljeersättningsprogrammet skall sättas till 20000 kr. Med nuvarande
undre beloppsgräns vid 50000 kr. blir alltför många angelägna projekt
inte stödberättigade, säger motionärerna.

Liknande tankegångar uttrycks i motion 1983/84:2375 (c). Yrkandet i
denna motion är att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om
ändring av reglerna för såväl 1984 års investeringsprogram inom energiområdet
som oljeersättningsprogrammet i enlighet med vad som förordas i
motionen.

När utskottet i slutet av förra året tog ställning till ett yrkande (c) av
samma innebörd som det nyss nämnda i motion 1983/84:911 (c) anförde
utskottet att det inte då fanns anledning att ändra vare sig den övre eller
den undre beloppsgränsen för stöd. Alltför små projekt medför vart för sig
förhållandevis liten oljeersättning men kräver en hel del administrativa
resurser. Det är dock, fortsatte utskottet, angeläget att oljeersättande
åtgärder vidtas även för mindre projekt, men detta torde kunna åstadkommas
med hjälp av utbildning och rådgivning. Som föreslogs i propositionen
borde regeringen fortlöpande pröva frågan om lämpliga gränser för stöd.
Motionsyrkandet avstyrktes av utskottet - för moderata samlingspartiets
del med motiveringen att stödet borde avvecklas. Centerpartiets företrädare
i utskottet reserverade sig till förmån för motionsyrkandet. Riksdagen
beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Som utskottet påpekade när frågan nyligen behandlades och som även
uttalades i propositionen bör regeringen fortlöpande pröva frågan om
lämpliga gränser för stöd. Vad utskottet i övrigt anförde i detta ämne är
fortfarande giltigt. Sålunda avstyrker utskottet ifrågavarande delar av motionerna
1983/84:911 (c) och 1983/84: 2375 (c).

Medverkan av regionala utvecklingsfonder m.m.

En annan fråga som var kontroversiell vid riksdagsbehandlingen av
regeringens förslag rörande oljeersättningsprogrammet gällde hur de regionala
utvecklingsfondernas och lantbruksnämndernas ansvarsområden
skulle avgränsas. Från centerpartiets håll påyrkades i en motion ett riks -

NU 1983/84:30

dagsbeslut om att de nämnda organen inom sina ansvarsområden skulle
ges i uppdrag att administrera sådana låneiircnden inom ramen för oljeersättningsprogrammet
där den stödberättigade kostnaden för projektet understeg
300000 kr.

Utskottet anförde (NU 1983/84:9 s. 10) alt det med hänsyn till de
kunskaper och erfarenheter vad gäller mindre och medelstora företag som
finns samlade hos de regionala utvecklingsfonderna var naturligt att fonderna
även i fortsättningen utgj >rde basen för den rådgivningsverksamhet
inom energiområdet som var riktad mot näringslivet. Däremot fanns det
enligt utskottets uppfattning då inte några skäl som talade för att stödet till
åtgärder för att ersätta olja. m. m. skulle bli mer effektivt om det skulle
handläggas av utvecklingsfonderna. Motionen avstyrktes. Mot detta reserverade
sig centerpartiets representanter, medan moderata samlingspartiet
hade samma avvikande motivering som i det nyss nämnda fallet. Riksdagen
följde utskottet.

I motionerna 1983/84: 911 (c) och 198.3/84: 2375 (c) framförs nu krav med
samma syfte som i den nyss angivna motionen.

Utskottet anser inte att det nu finns någon annan grund för utskottets
eller riksdagens ställningstagande i frågan än när denna behandlades för
mindre än ett halvt år sedan. Med hänvisning till vad utskottet då anförde i
ämnet avstyrker utskottet ifrågavarande delar av motionerna 1983/84:911
(c) och 1983/84:2375 (c).

Inhemska bränslen

Ytterligare två yrkanden i centerpartiets motion gäller stöd för oljeersättande
åtgärder, niirmare bestämt stöd för att stimulera användningen av
inhemska bränslen. Även i motion 1983/84: 2375 (c) framförs förslag inom
detta område.

Riksdagens beslut i denna del innebär (NU 1983/84:9 s. 13 f.) att ett
bidrag på högst 159? av investeringskostnaden skall kunna utgå till den
som under år 1984 beställer en större anläggning avsedd för eldning med
inhemska bränslen. Med större anläggning menas en anläggning som har
en effekt på 0.5 MW eller mer. Med en viss precisering av vilka anläggningar
som skulle vara stödberättigade godtogs regeringens förslag av ett enigt
utskott. Riksdagen beslöt också om stöd till investeringar i terminaler där
industriråvara och bränsleråvara kan separeras. Stödet är utformat som ett
bidrag på högst 509? av investeringskostnaden till anläggningar som beställts
under år 1984.

I fråga om riktlinjer för stöd för den nämnda typen av terminaler anförde
utskottet följande (s. 14):

Utskottet vill framhålla att investeringsstöd av det slag som nu är aktuellt
företrädesvis bör utgå till terminaler som inte är lokaliserade till kustregionerna
utan till inlandet. Detta ställningstagande grundar utskottet på
uppfattningen att sysselsättningen i glesbygdsområdena därmed kan stimu -

NU 1983/84:30

lerås och att råvarubasen för sågverk i dessa regioner inte får äventyras. I
övrigt har utskottet inget att erinra mot vad som i propositionen anförs om
de förordade terminalerna.

Moderata samlingspartiets, centerpartiets och folkpartiets företrädare i
utskottet reserverade sig till förmån för motionsyrkanden om avslag på
regeringens förslag till stöd. Riksdagen anslöt sig till de av utskottet angivna
riktlinjerna för stödet.

I motion 1983/84:911 (c) påyrkas att riksdagen skall besluta att något
stöd till terminaler för separering av industriråvara och bränsleråvara ej
skall utgå. Inrättande av terminaler måste, anför motionärerna, bygga på
frivillig medverkan av de enskilda skogsägarna och ske inom ramen för det
nu fungerande systemet för leverans av skogsråvaror.

Utskottet anser att det ifrågavarande stödet med de riktlinjer som gäller
härför har stor betydelse för att skogsråvaran skall kunna utnyttjas effektivt.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen inte bör ompröva
sitt nyligen fattade beslut rörande detta stöd. Motion 1983/84:911 (c)
avstyrks alltså i här aktuell del.

Stödet till investeringar i förbränningsanläggningar eldade med inhemska
fasta bränslen föreslås i motion 1983/84:911 (c) höjas från 15% till 35%
av investeringskostnaden. Riksdagen bör enligt motionärerna besluta härom
i syfte att sådana anläggningar skall kunna utnyttjas optimalt.

Det investeringsstöd som nu gäller för inhemska fasta bränslen är enligt
utskottets uppfattning väl avvägt. Därför synes det f. n. inte aktuellt med
några ändrade riktlinjer rörande detta stöd. Utskottet vill också erinra om
att energiupphandlingsdelegationen har möjlighet att stödja vissa projekt
inom fastbränsleområdet. Av vad utskottet här har anfört framgår att
utskottet avstyrker motion 1983/84:911 (c) i nu behandlad del.

I motion 1983/84:2375 (c) anförs att stöd till energiinvesteringar borde
kunna utgå till anläggningar eldade med fasta bränslen och en effekt på
minst 100 kW. I syfte att befintliga erfarenheter och resurser skall utnyttjas
borde också övervägas möjligheten att låta stödärenden för anläggningar
med en lägre effekt än 500 kW handläggas av förmedlingsorganen i kommunerna
och av länsbostadsnämnderna.

Någon ändring av vilka anläggningar som skall vara stödberättigade bör
enligt utskottets uppfattning inte göras nu. Inte heller vill utskottet förorda
någon annan ordning vad gäller handläggningen av stödärendena. Utskottet
avstyrker alltså motion 1983/84:2375 (c) i de delar den inte har behandlats
tidigare i detta betänkande.

Fjärrvärme

Från centerpartiets håll framförs också krav rörande stöd till fjärrvärmeutbyggnaden.
I partimotionen 1983/84:911 påyrkas att riksdagen skall
ansluta sig till de riktlinjer för flexibla fjärrvärmenät anpassade för låga

NU 1983/84:30

vattentemperaturer som redovisas i motionen och besluta att villkoren för
stöd till Qärrvärmeutbyggnader skall anpassas efter dessa riktlinjer. För
den händelse riksdagen inte ansluter sig till dessa riktlinjer för fjärrvärmeutbyggnad
begärs i motionen att riksdagen skall besluta att stöd inte
längre skall lämnas för fjärrvärmeutbyggnader.

Tillkommande fjärrvärmeanläggningar måste, anför motionärerna, redan
från början ges en utformning så att de passar för utnyttjande av
alternativa energikällor. Målet med fjärrvärmeutbyggnaden skall vara att
öka handlingsfriheten och möjligheterna att använda billig miljövänlig
energi.

I motion 1983/84:1309 (c) framförs krav av samma innebörd som i den
nu angivna delen av centerpartiets partimotion, dock med en mer utförlig
motivering.

När utskottet senast (NU 1983/84:9 s. 18) tog ställning till liknande krav
- från samma parti — erinrade utskottet om att riksdagen tidigare hade
avslagit sådana yrkanden. Utskottet underströk dock värdet av att nya
ijärrvärmeanläggningar kunde göras flexibla för att möta kommande behov.
Genom ett sådant stöd till bl. a. utnyttjande av värmepumpar och
spillvärme i fjärrvärmesystemet som regeringen då hade föreslagit riksdagen
torde, anförde utskottet, intresset för genomförande av önskade systemförändringar
komma att öka. Utskottet hade vidare erfarit att de i
proposition 1983/84:62 föreslagna medlen till visssa strategiska anläggningar
för fjärrvärme i storstäderna bl. a. avsågs bli utnyttjade för att
främja hopkoppling av skilda nät och för att öka ledningsdimensionen. I
enlighet med riksdagens beslut ett halvt år tidigare ville utskottet emellertid
inte då ställa som villkor för stöd till fjärrvärmeanläggningar att de
skulle vara av den i motionen nämnda typen. Utskottet avstyrkte motionen
med reservation från centerpartiets representanter. Riksdagen beslöt i
enlighet med utskottets förslag.

Utskottet hänvisar till det här återgivna ställningstagandet av riksdagen i
samma fråga för mindre än ett halvt år sedan. Några nya omständigheter
som skulle kunna ge riksdagen anledning till en annan bedömning än då
föreligger inte enligt utskottets uppfattning. Utskottet avstyrker följaktligen
motion 1983/84:911 (c), såvitt gäller riktlinjer för stöd till fjärrvärmeutbyggnader,
liksom motion 1983/84: 1309 (c) i motsvarande del.

I konsekvens med vad utskottet har anfört rörande önskemål om nya
riktlinjer för stödet till fjärrvärmeanläggningar avstyrker utskottet också
kraven i motionerna 1983/84:911 (c) och 1983/84: 1309 (c) på att sådant
stöd under i motionerna angivna förutsättningar ej längre skall lämnas.

Anslagsfrågor

I budgetpropositionen (punkt E 17) beräknas för budgetåret 1984/85 ett
reservationsanslag om 210 milj. kr. till stöd för oljeersättande åtgärder.

NU 1983/84:30

Härav föreslås följande belopp föras över till vissa andra anslag, nämligen
till anslagen E I, Statens energiverk: Förvaltningskostnader 6734000
kr. och E2, Statens energiverk: Utredningar m.m. och information
6347000 kr., till anslaget E4, Utbildning och rådgivning m. m. för att spara
energi med 26330000 kr. samt till anslagen Bl, Lantbruksstyrelsen och
B 2, Lantbruksnämnderna under jordbruksdepartementets huvudtitel totalt
2,5 milj. kr.

Till täckande av förluster i anledning av statliga garantier för oljeersättande
åtgärder föreslår regeringen för budgetåret 1984/85 under punkt E 18
ett förslagsanslag av 15000000 kr. Detta sistnämnda förslag tillstyrker
utskottet.

Två yrkanden gäller anslaget Stöd för oljeersättande åtgärder. Det ena
återfinns i motion 1983/84: 1896 (m), vari begärs förslag av regeringen till
besparingar på energiområdet i den omfattning som beräknas i motionen.
Anslaget för oljeersättande åtgärder på 210 milj. kr. bör halveras, anför
motionärerna. Det skulle därvid ankomma på regeringen att göra de omdisponeringar
som den lägre anslagsnivån motiverar. Vidare sägs att det bör
vara möjligt att av de sammanlagt 975 milj. kr., som förra hösten avsattes
till stöd för denna typ av investeringar för användning under år 1984, spara
minst 400 milj. kr. 1 synnerhet stödet till energiupphandling borde kunna
minskas substantiellt. Det bör enligt motionärerna ankomma på regeringen
att fördela neddragningen så att verkligt angelägna projekt ändå kan komma
till utförande.

Det belopp om 975 milj. kr. som omnämns i motionen synes utgöras av
dels av riksdagen på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/
84 anvisade 350 milj. kr. för investeringar inom energiområdet (prop. 1983/
84:62, NU 1983/84:9 s. 21, rskr 1983/84: 124), dels 625 milj. kr. som i slutet
av förra året återstod av medel till stöd till distributionsanläggningar för
fjärrvärme (75 milj. kr.) och till upphandling inom energiområdet (550 milj.
kr.) som riksdagen tidigare hade beviljat (NU 1983/84:9 s. 22).

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att de offensiva satsningar
på energiområdet som riksdagen nyligen har beslutat om kan fullföljas.
1984 års investeringsprogram inom energiområdet är såväl energipolitiskt
som konjunktur- och sysselsättningspolitiskt motiverat. Motionsyrkanden
om riktlinjer för vissa närmare angivna delar av det nu gällandet stödet —
fjärrvärme och visst stöd inom fastbränsleområdet — har utskottet behandlat
i det föregående.

Utskottet anser inte att riksdagen skall göra något uttalande till regeringen
på grundval av de allmänna resonemang om besparingar inom det
statliga energistödet som förs i motion 1983/84: 1896 (m). Denna avstyrks
sålunda i ifrågavarande del.

Centerpartiet begär i motion 1983/84:911 att riksdagen skall anvisa 5
milj. kr. för energirådgivning m. m. inom jordbruks- och trädgårdsnäringarna.
Denna rådgivningsverksamhet har. anför motionärerna, visat sig ha
en mycket stor betydelse för energisparinsatserna inom dessa näringar.

NU 1983/84:30

Utskottet delar uppfattningen att den angivna rådgivningsverksamheten
är av värde. Det i propositionen angivna beloppet för energirådgivning
inom jordbruks- och trädgårdsnäringarna är emellertid enligt utskottets
mening väl avvägt. Därför avstyrker utskottet motion 1983/84:911 (c) i här
aktuell del.

Bränslen

I det följande tar utskottet upp ett antal motionsyrkanden inom bränsleområdet.
Det gäller här främst förslag om introduktion av naturgas i det
svenska energisystemet och om inhemska fasta bränslen. Ett yrkande
avser oljeområdet. I övrigt behandlas frågor om oljeförsörjningen och om
kolintroduktionen i utskottets tidigare aviserade betänkanden med anledning
av särskilda propositioner om vissa oljefrågor resp. vissa kolfrågor.

Olja

Det nämnda förslaget inom oljesektorn syftar till besparing av olja genom
återvinning av asfalt. Det begärs i motion 1983/84:560 (vpk) att
riksdagen skall hemställa hos regeringen om åtgärder för sådan återvinning.
Motionärerna erinrar om att riksdagen för ett år sedan på förslag av
näringsutskottet (NU 1982/83:33 s. 59) avslog ett liknande yrkande. Utskottet
hänvisade då till pågående försöksverksamhet. De besparingar som
skulle bli möjliga vid återvinning av asfalt är så omfattande, anför motionärerna,
att riksdagen borde ompröva sin inställning. Förutom besparing av
olja skulle betydande mängder stenmaterial och bindemedel kunna sparas.
En ökad återvinning av asfalt skulle också innebära flera olika slag av miljövinster.

Som motionärerna påpekar förekommer återvinning av asfalt sedan lång
tid tillbaka. Vid tillverkning av asfalt för vägbeläggningar används betydande
mängder olja. Under tider med låga oljepriser har därför intresset
för återanvändning av ekonomiska skäl inte varit så stort. Utvecklingen av
priserna på asfaltprodukter under 1970-talet har dock medfört att återanvändningstekniken
på nytt har aktualiserats i Sverige och utomlands.

På uppdrag av vägverket bedriver statens väg- och trafikinstitut försöksverksamhet
kring teknik för återvinning av asfalt. Vidare pågår sådan
återvinningsverksamhet i begränsad omfattning i Göteborgs och Malmö
kommuner.

Återanvändning av oljegrus har under senare år genomförts framför allt i
Västerbottens län. Från vägverket har inhämtats att återvinning av asfalt
bedöms kunna göras lönsam vid enstaka större projekt, t. ex. vid reparation
av hårt belastade motorvägar. Gammal asfalt läggs i upplag och kan
komma att återvinnas i framtiden. Sammanfattningsvis tillämpas återvinning
av asfalt där det befinns vara lönsamt.

NU 1983/84:30

Av vad utskottet här har anfört framgår att den fråga som motionärerna
tar upp är väl uppmärksammad av berörda myndigheter. Det är, som
utskottet framhöll förra året, värdefullt om det kan utarbetas metoder för
asfaltåtervinning vilka erbjuder en god ekonomi och tillfredsställande tekniska
lösningar. Med hänsyn till vad utskottet här har anfört anser utskottet
inte att riksdagen nu har anledning att göra något uttalande i ämnet.
Motion 1983/84:560 (vpk) avstyrks sålunda.

Naturgas

Riksdagen fastställde år 1980 riktlinjer för genomförande av det s. k.
Sydgasprojektet (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70, rskr 1979/80:410).
Projektet baseras på import av naturgas från Danmark för distribution i
sydvästra Skåne med början år 1985. 1 oktober 1983 ingicks en överenskommelse
mellan staten och de dåvarande delägarna i Sydgas AB -Malmö, Helsingborgs och Lunds kommuner samt Sydkraft AB - i syfte
att säkra genomförandet av projektet. I enlighet med överenskommelsen,
som har godkänts av riksdagen i slutet av år 1983 (prop. 1983/84:47. NU
1983/84: 10, rskr 1983/84: 125), har staten trätt in som hälftendelägare i
Sydgas AB.

Swedegas AB har nyligen i en lägesrapport till regeringen redogjort för
pågående utredningar om framtida möjliga naturgasprojekt (se s. 29 f.).
Sammanfattningsvis anför Swedegas att utrymmet för naturgas på den
svenska marknaden bedöms vara förhållandevis begränsat under 1980-talet. Flera faktorer talar emellertid för en långsiktigt förändrad situation
varigenom naturgasen skulle kunna få en viktig roll även på den svenska
marknaden.

Den aktuella verksamheten för fortsatt naturgasintroduktion är, fortsätter
Swedegas, knuten till två tänkbara importvägar. Den ena gäller utnyttjande
av de dispositioner bl. a. i form av förinvesteringar som hade gjorts i
samband med Sydgasprojektet. Via det härför uppbyggda ledningssystemet
är det tekniskt möjligt att importera gas från flera ursprungsområden.
Den naturliga avsättningen för denna importväg är inom en utvidgad gasmarknad
i Skåne och en nyetablerad i Västsverige. Dessa möjligheter
utreds inom Sydgas II- och Västgasprojekten.

Den andra importvägen avser möjligheten av en anknytning till den
finska naturgasimporten från Sovjetunionen. Denna möjlighet har ett direkt
samband med finska planer på en utökad import med avsättning i
västra Finland, vilket förutom utbyggnader i Finland kräver en ledning
över Bottenhavet. Marknaden för gas som importeras denna väg finns
företrädesvis inom östra Mellansverige men även utefter södra Norrlandskusten
och i Värmland. Denna möjlighet utreds inom Östgasprojektet.

Sex motionsyrkanden som utskottet behandlar här gäller naturgasintroduktionen.

NU 1983/84:30

Två av dessa tar sikte på en fortsatt utbyggnad av Sydgasprojektet.
Riksdagen föreslås i motion 1983/84: 321 (c) göra ett uttalande till regeringen
om dimensioneringen av Sydgas ledningsnät för naturgasdistribution i
Syd- och Västsverige. Det är viktigt, säger motionären, att det av Sydgas
projekterade och delvis påbörjade gasledningsnätet från Danmark från
början får tillräckliga ledningsdimensioner så att gasleveranser kan ske
norr om Astorp.

Det andra yrkandet finns i motion 1983/84:2362 (c). Önskemålet är att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnad av naturgasnätet till Halland. Motionären anser att
miljöfördelar och sysselsättningseffekter tillsammans borde utgöra övertygande
skäl för att man så snabbt som möjligt bör satsa på utbyggnad av
Sydgas ledningar till i första hand södra Halland, där det finns så betydelsefulla
kunder som Pilkington Fioatglas AB och Halmstads Järnverks AB.

Sydgasledningen, som går mellan Dragör och Hasslarp, är dimensionerad
för 2 miljarder m3 gas per år. Sydgasprojektet omfattar västra Skåne
och avser distribution av 440 miljoner m5 naturgas i detta område.

Utskottet konstaterar att Swedegas nu undersöker förutsättningarna för
en fortsatt introduktion av naturgas bl. a. i de områden som nämns i
motionerna. Det framgår av den tidigare redogörelsen att avsikten är att
under innevarande år i första hand söka precisera de tekniska och ekonomiska
villkor som gäller för resp. projekt. Swedegas räknar med att det
under det närmaste året skall bli möjligt att klarlägga förutsättningarna för
fortsatt naturgasintroduktion. Om projekten kan genomföras på kommersiella
grunder räknar Swedegas med att ta initiativ därtill. Som nämnts är
gasledningen mellan Danmark och Sverige dimensionerad för kvantiteter
avsevärt större än den som beräknas för Sydgasprojektet. Mot bakgrund
av den här lämnade redogörelsen anser utskottet inte.att det finns skäl för
riksdagen att göra något uttalande med anledning av de nu behandlade
motionerna. Utskottet avstyrker således motionerna 1983/84:321 (c) och
1983/84:2362 (c).

I motion 1983/84: 323 (vpk) krävs åtgärder av regeringen för att ett avtal
med Sovjetunionen om naturgasleveranser via Finland snarast möjligt
skall komma till stånd. Vidare påyrkas att riksdagen hos regeringen skall
hemställa om förslag syftande till att projektering av en ledning över
Ålands hav snarast igångsätts. Motionärerna åberopar som stöd för sina
krav bl. a. nationalekonomiska skäl, ökade möjligheter till export till Sovjetunionen
och möjligheten till fler arbetstillfällen för svenska företag.

Utskottet hänvisar till den tidigare lämnade redogörelsen av det s. k.
Östgasprojektet (s. 31). Härav framgår bl. a. att arbetet med detta projekt
är inriktat på att klarlägga marknadsförutsättningar, tillförselfrågor, investeringskostnader,
arbetskraftsbehov, tidplan och projektets ekonomi. Enligt
vad utskottet har erfarit sker viss avrapportering från Swedegas till
regeringen om detta projekt i vår. Det bör ankomma på regeringen att på

NU 1983/84:30

grundval av det underlag som nu arbetas fram göra en bedömning av detta
projekts möjligheter. Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen
inte nu har anledning att göra någon sådan framställning till regeringen som
motionärerna föreslår. Motion 1983/84:323 (vpk) avstyrks sålunda i ifrågavarande
del.

Regeringen bemyndigades i slutet av förra året av riksdagen att medge
statens vattenfallsverk att förvärva samtliga aktier i Swedegas AB (prop.
1983/84:47, NU 1983/84: 10, rskr 1983/84:125). Mot näringsutskottets förslag
att tillstyrka förslag härom reserverade sig vänsterpartiet kommunisternas
företrädare i utskottet. En reservation förelåg också från centerpartiets
håll. I denna reservation tillstyrktes regeringens förslag, dock med en
annan motivering än utskottets. I motion 1983/84:323 (vpk) finns också ett
yrkande som berör denna fråga. Motionärerna begär en översyn av Swedegas
AB:s ställning som skall syfta till att bolaget frigörs från statens
vattenfallsverk och ges en mera självständig roll inom sitt område av den
svenska energiförsörjningen.

Utskottet anser nu liksom när frågan nyligen behandlades att överföringen
av Swedegas till vattenfallsverket är ändamålsenlig. Verket har stor
erfarenhet av distribution och marknadsföring av ledningsbunden energi
och förfogar över resurser som kan utnyttjas vid projektering, anläggning
och drift av naturgassystem. Samordningsvinster bör också kunna uppnås.
Utskottet avstyrker således motion 1983/84:323 (vpk) i här aktuell del.

Undersökningarna av möjliga inhemska gasfyndigheter bör påskyndas,
anförs det i motion 1983/84: 2480 (c). Regeringen borde enligt motionärerna
överväga att uppdra åt företag med specialistkunskap på detta område att i
samarbete med vattenfallsverket skyndsamt vidta kompletterande undersökningar
och utredningar. De merkostnader som därvid uppstår borde
täckas inom oljeersättningsprogrammet.

Statens vattenfallsverk har genomfört en pilotstudie om djupgas i Sverige.
Studien ligger till grund för vidare överväganden.

Utskottet finner det angeläget påpeka att vattenfallsverket genom den
utförda studien har skapat ett underlag för att bättre kunna bedöma förutsättningarna
för inhemska gasfynd. Något uttalande från riksdagen i syfte
att påskynda dessa undersökningar anser inte utskottet vara erforderligt.
Härvid räknar utskottet med att regeringen följer utvecklingen rörande
gasfyndigheter i Sverige och att det fortsatta arbetet bedrivs i tillräckligt
snabb takt. Utskottet avstyrker alltså motion 1983/84:2480 (c) i här behandlad
del.

Torv, skogsavfal! m.m.

De riktlinjer för energipolitiken som riksdagen antog våren 1981 innebär
bl.a. ett förväntat bidrag till energibalansen år 1990 med 6-11 TWh från
torv och 25-30 TWh från skogsbränslen. För att introduktionen av inhemska
bränslen skall underlättas har en rad styrmedel införts. Bl. a. har

NU 1983/84:30

statliga bidrag utgått genom oljeersättningsfonden. Det fortsatta stödet till
oljeersättande åtgärder, som utskottet behandlar i ett annat avsnitt av detta
betänkande (s. 69 f.), är inriktat på projekt som leder till att olja snabbt
ersätts med inhemska bränslen. Projekt som avser utveckling av hela
system, t. ex. från bränsleutvinning till förbränning, skall prioriteras.

Riksdagen har också nyligen beslutat om riktlinjer för den framtida
energiskattepolitiken (prop. 1983/84:28, SkU 1983/84:9, rskr 1983/84:96).
Beslutet innebär bl. a. att inhemska bränslen undantas från mervärdeskatt
och från förmånsbeskattningen vid inkomsttaxeringen. Vidare skall skatten
på kol - genom höjningar etappvis - fr. o.m. år 1985 vara ca hälften
av skatten på olja.

Regeringen uppdrog våren 1983 åt skogsstyrelsen och statens industriverk
att gemensamt utreda effekterna på skogsindustrins virkesförsörjning
av en ökad användning av skogsråvara för eldningsändamål. Uppdraget
redovisades sommaren 1983 i rapporten (S1ND PM 1983:9) Ökad användning
av skogsråvara - nya möjligheter och konsekvenser. Av rapporten
framgår att en ökad användning av ved för eldning kan förenas med ett
skogspolitiskt mål att öka tillgången av barrvirke.

En interdepartemental arbetsgrupp, biobränslegruppen, har tillsatts för
att bl. a. gå igenom de praktiska problemen i samband med skogsbränsleanvändningen
och föreslå åtgärder för att problemen med konkurrensen
mellan olika användare av skogsråvara skall lösas. Arbetsgruppen har
nyligen avgett rapporten (Ds I 1984: 8) Effekter på skogsindustrins råvaruförsörjning
av ökad användning av skogsråvara för eldningsändamål.

Biobränslegruppen förordar (s. 27) en fortsatt försiktig utveckling av
skogsbränslebaserad eldningsverksamhet. Utbyggnad av energianläggningar
bör enligt gruppen ske i den takt som det går att göra skogsbränslei
åvaran tillgänglig. Prövningen i sådana former som nu sker enligt 136 a §
byggnadslagen (1947:385) av anläggningar för framställning och/eller användning
av skogsbränslen sägs böra bibehållas i nuvarande omfattning.

Statsrådet Birgitta Dahl besvarade den 24 oktober 1983 (RD 1983/84: 14
s. 7) en interpellation (1983/84:4) av Ivar Franzén (c) som gällde vilka
åtgärder regeringen avsåg att vidta för att säkra optimalt utnyttjande av
inhemsk skogsenergi i stället för t. ex. miljöpåverkande importbränsle
såsom kol. I sitt svar redogjorde statsrådet bl. a. för initiativ som regeringen
hade tagit för att lösa frågan om konkurrensen mellan skogsindustrins
råvarubehov och en ökad användning av skogsråvara för energiändamål.
Betydande arbete hade bl. a. lagts ned på att samordna olika statliga organs
arbete i fråga om biobränslen. En överläggning med berörda myndigheter
och departement om problemen på biobränslesidan hade hållits. Regeringen
hade även haft en rad överläggningar med berörda företag, branschorgan
och fackliga organisationer. Vidare nämndes biobränslegruppens arbete,
industriverkets och skogsstyrelsens nyssnämnda utredning, arbetet

NU 1983/84:30

med regionala bränslebolag och regeringens förslag om energibeskattningen
och om fortsatta stödåtgärder.

Svaret avslutades på följande sätt:

Med de här nämnda åtgärderna som regeringen har vidtagit är det min
övertygelse att de hinder som har funnits inom detta område kommer att
undanröjas och att vi nu skall kunna få en ökad takt när det gäller utnyttjandet
av inhemska bränslen.

I motion 1983/84:911 (c) yrkas på ett uttalande av riksdagen om att
statliga verk och myndigheter, landsting och kommuner aktivt skall pröva
lösningar för sin energiförsörjning som tar sikte på att en fungerande
marknad för inhemska bränslen skall byggas upp. Staten, landstingen och
kommunerna har, framhåller motionärerna, ett ansvar för att pröva olika
lösningar i syfte att få till stånd ökad användning av förädlade skogsbränslen.

Utskottet kan, med hänvisning till den här lämnade redogörelsen, konstatera
att regeringen och riksdagen har vidtagit en rad åtgärder för att få
till stånd ett ökat utnyttjande av inhemska bränslen. Som framgår av
statsrådet Birgitta Dahls här angivna interpellationssvar har regeringen
haft överläggningar med bl. a. berörda myndigheter om olika problem på
biobränsleområdet. Vidare har kommunerna ett betydande ansvar för och
inflytande på energiförsörjningen. Frågan om kommunernas roll i detta
sammanhang bör naturligen kunna behandlas i samband med de tidigare
nämnda regeringsförslagen om storstädernas energiförsörjning och om
kommunal energiplanering. Utskottet anser mot den här angivna bakgrunden
att det finns anledning räkna med en utveckling i den riktning som
motionärerna förordar utan att något uttalande från riksdagen är erforderligt.
Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandet.

I motion 1983/84: 1367 (vpk) föreslås att riksdagen skall hemställa hos
regeringen om initiativ till bildande av regionala bränslebolag. Vänsterpartiet
kommunisterna har tidigare framställt krav på att sådana bolag skall
inrättas i alla län med statligt eller kommunalt ägande. Detta krav kvarstår.

Stöd till bildande av sådana bolag som åsyftas i motionen kan erhållas
från energiupphandlingsdelegationen och genom de bidrag till åtgärder för
att ersätta olja som statens energiverk kan lämna.

Riksdagen har flera gånger tidigare behandlat motionsyrkanden om regionala
bränslebolag, senast förra året (NU 1982/83:33 s. 63). Sammanfattningsvis
har riksdagen efter förslag av näringsutskottet avslagit yrkanden
om regionala bränslebolag. Senast hade utskottet inhämtat att man inom
regeringskansliet då studerade olika praktiska problem rörande skogsbränsle,
bl. a. frågan om regionala bränslebolag. Mot utskottets förslag att
avstyrka motionsyrkandet (vpk) reserverade sig vänsterpartiet kommunisternas
företrädare i utskottet.

NU 1983/84:30

Utskottet kommer, mot bakgrund av vad här har anförts, till samma
slutsats som de senaste åren. Något initiativ från riksdagen i denna fråga
vill utskottet följaktligen inte heller nu förorda. Den här behandlade delen
av motion 1983/84: 1367 (vpk) avstyrks således.

Vårt land är beroende av skogstillgångar för export av massa och papper,
anförs det i motion 1983/84:2373 (m). Det är därför angeläget att vi
från svensk sida föregår med gott exempel genom att inte tillåta annan
energi- och värmeproduktion än från sådana energikällor som har en ringa
påverkan på miljön. Vi bör också via internationella organ försöka förmå
andra stater att minska sina utsläpp av svavel och kväveoxider. I motionen
yrkas på ett uttalande av riksdagen med innebörden att fossila bränslen,
torv, olja och kol icke bör användas för värme- och elproduktion utan
betryggande teknik för rening av avgaser och för hantering av avfallsprodukter
som aska. Vidare begärs i motionen att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna att torvmossarnas roll i det ekologiska systemet
måste bli mera ingående belyst innan torvbrytning igångsätts i större
skala. I första hand borde, säger motionären, torvbrytningen begränsas till
myrar som redan tidigare är påverkade genom mänskliga ingrepp.

Utskottet kan instämma med flera av de synpunkter som framförs i
motionen. Enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna för energipolitiken
skall det svenska energisystemet successivt utvecklas mot att i huvudsak
vara baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med
minsta möjliga miljöpåverkan. Det är således angeläget att de miljömässiga
problemen med såväl inhemska som importerade bränslen så långt möjligt
kan lösas.

Eftersom en stor del av svavelnedfallet över Sverige kommer från andra
länder har det internationella arbetet kring försurningsfrågorna varit en
viktig del av den svenska politiken på försurningsområdet. Detta arbete
har drivits aktivt, såväl i olika internationella organisationer som genom
bilaterala kontakter. Hösten 1982 beslöt på svenskt initiativ de nordiska
miljö- och statsministrarna att utarbeta ett gemensamt nordiskt förslag till
åtgärder för att minska svavelutsläppen i Europa. Enligt detta förslag, som
lades fram av de nordiska länderna vid ett möte i juni 1983 inom ramen för
ECE-konventionen, skall svavelutsläppen i Europa minskas med 30%
under en tioårsperiod. Vid en nyligen avslutad konferens i Ottawa har tio
av konventionsländerna, nämligen Sverige, Norge, Finland, Danmark, Canada,
Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna, Schweiz
och Österrike, med utgångspunkt i det nordiska förslaget åtagit sig att
senast till år 1993 minska sina svavelutsläpp med minst 30%.

Utskottet vill vidare erinra om att det finns flera lagar som berör de olika
uppvärmningssystemen från bl. a. miljömässiga utgångspunkter. Här skall
nämnas miljöskyddslagen (1969:378), hälsoskyddslagen (1982:1080), lagen
(1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor, lagen (1976:1054) om svavelhaltigt
bränsle och bestämmelserna i 136 a § byggnadslagen (1947:385) om
6 Riksdagen 1983/84. 17 sami. Nr 30

NU 1983/84:30

lokaliseringsprövning av verksamhet som är av väsentlig betydelse för
hushållningen med energi.

Regeringen har nyligen tillsatt en särskild aktionsgrupp för att samordna
och ytterligare intensifiera insatserna mot försurningen av mark och vatten.
Aktionsgruppen skall bl. a. utarbeta underlag för ett nytt åtgärdsprogram
och föreslå åtgärder för att motverka luftföroreningar och andra
försurningsorsaker. Även andra åtgärder inom bl. a. jordbruk, skogsbruk
och energianvändning samt forskningsverksamhet och kalkning skall studeras.

Kolets miljöfrågor har behandlats i det s. k. Kol-Hälsa-Miljö-projektet. i
vilket statens vattenfallsverk på regeringens uppdrag i samarbete med
andra kraftproducenter, kommunerna och industrin har utrett kolanvändningens
hälso- och miljöeffekter. Dessa frågor prövas också av riksdagen i
samband med beredningen av proposition 1983/84: 158 om vissa kolfrågor.
I propositionen anges nya riktlinjer för svavelutsläpp frän koleldade anläggningar.

Vad så gäller motionärernas önskemål i fråga om torvbrytning vill utskottet
erinra om att ansökningar om torvkoneession f. n. prövas enligt
naturvårds- och miljövårdslagstiftningen. Därvid sker regelmässigt remissbehandling.
Yttranden inhämtas bl. a. från naturvårdsverket och från naturvårdsenheten
vid resp. länsstyrelse. Inom minerallagstiftningskommittén
(1 1983:04) övervägs också dessa frågor. I direktiven (1983:41) för
kommitténs arbete sägs bl. a. att samhällets inflytande över utnyttjandet av
torven nu bör stärkas och att en särskild lagstiftning för prövning av
tillstånd för torvutvinning bör införas. Ett betänkande om torv beräknas
föreligga i juni 1984.

Mot bakgrund av vad utskottet här har anfört anser utskottet det inte
befogat med ett uttalande från riksdagen med anledning av de nu behandlade
önskemålen i motion 1983/84:2373 (m). Motionen avstyrks sålunda i
denna del.

Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp ett yrkande i motion 1983/
84:2039 (c). Motiveringen återfinns i motion 1983/84: 2037 (c) som gäller en
rad regionalpolitiska åtgärder i Gävleborgs län. Det här aktuella önskemålet
går ut på att riksdagen hos regeringen skall begära att statens energiverk
förlägger ett centrum för fastbränsleteknik till Ljusdals-Hudiksvallsregionen.

Utskottet vill erinra om att det ankommer på berörda centrala och
regionala organ, i detta fall bl. a. statens energiverk, att utreda lokalisering
av och pröva stöd till enskilda utvecklingscentra o. d. Något skäl för
riksdagen att göra ett uttalande i saken anser utskottet mot denna bakgrund
inte föreligga.

NU 1983/84:30

Energiproduktion och energianvändning i övrigt

Riksdagen anmodas i motion 1983/84:1367 (vpk) att begära förslag av
regeringen om en snabb utbyggnad av alternativ elproduktion på basis av
mottryck och vindkraft. När vattenkraften enligt planerna har byggts ut till
66 TWh, när framställningen av elkraft i kommunala kraftvärmeverk och
genom industriellt mottryck har genomförts så långt som underlaget tilllåter,
dvs. 20-25 TWh, och när en komplettering har skett med ett vindkraftsprogram
i storleken 10—15 TWh, räcker elproduktionen till för all
vettig användning av elström, anför motionärerna.

De två senaste åren har utskottet avstyrkt och riksdagen avslagit liknande
yrkanden från vänsterpartiet kommunisterna (NU 1981/82:30, 1982/
83:33). Förra året anförde utskottet (s. 75), att utskottet liksom tidigare
förutsatte att berörda kommuner reserverade mark för kommande behov
av elgenerering vid de värmeverk som byggdes under 1980-talet. En betydande
utbyggnad av kraftvärmeproduktionen kunde mycket väl komma att
visa sig önskvärd i ett senare skede. Enligt vad utskottet hade erfarit var
det avsett att frågan om förberedelser för en framtida mottrycksutbyggnad
skulle tas upp i den aviserade propositionen om storstadsområdenas värmeförsörjning.

Om vindkraft anförde utskottet att betydande erfarenhet från det pågående
vindkraftsprogrammet borde föreligga innan riksdagen tog ställning
till frågan om en utökning av detta program. Vänsterpartiet kommunisternas
företrädare reserverade sig såvitt gällde utskottets ställningstagande
rörande vindkraft.

Först tar utskottet här upp frågan om en utbyggnad av elproduktionen i
form av mottryck.

Utskottet hänvisar till de uttalanden utskottet har gjort i detta ämne de
två senaste åren. Fortfarande räknar utskottet med att berörda kommuner
reserverar mark för kommande behov av elgenerering vid de värmeverk
som byggs under 1980-talet. Härutöver vill utskottet erinra om att 1981 års
energikommitté överväger denna fråga. Något uttalande av riksdagen om
utbyggnad av mottrycksanläggningar finnér utskottet mot denna bakgrund
inte motiverat. Motion 1983/84:1367 (vpk) avstyrks i ifrågavarande del.

Vad så gäller motionärernas förslag om vindkraften är det även nu
utskottets uppfattning att det ännu är för tidigt att ta ställning till frågan om
en så omfattande utökning av programmet. Motionen avstyrks således
även i denna del.

Regionala projekt

Tre motioner berör regionala projekt. En av dessa motioner gäller närmast
Gotlands län, medan de övriga två avser Norrland.

NU 1983/84:30

I motion 1983/84:1027 (c, s. m) begärs att riksdagen skall göra ett
uttalande om ett vågenergiprojekt på Gotland. Motionärerna erinrar om att
länsstyrelsen i Gotlands län och Gotlands kommun gemensamt har stött ett
forskningsprojekt vid Chalmers tekniska högskola, som har syftat till att
klarlägga förutsättningarna för genomförande av vågenergiförsök på Gotlandskusten.

Under utredningsarbetet har Svenska Varv AB kontaktats, anför motionärerna.
Svenska Varv, som har utvecklat en prototyp till ett vågkraftverk,
är enligt motionärerna berett att bygga och utprova ett kraftverk i full
skala baserat på denna teknik under förutsättning att finansieringsfrågan
kan lösas.

Med utgångspunkt i industriministerns förslag i proposition 1983/84:10
om svensk havsresursverksamhet (s. 17), att finansiellt stöd skall lämnas
till myndigheter för utveckling av referensanläggningar, föreslås i motionen
att Svenska Varv ges möjlighet att realisera sitt vågenergiprojekt på
Gotland.

Förra året avslog riksdagen på förslag av näringsutskottet (NU 1982/
83:33 s. 70) ett motionsyrkande om ett kombinerat vind- och vågkraftverk
på Gotland. Då erinrade utskottet om att det gällande programmet för
energiforskning pågår t. o. m. budgetåret 1983/84. Utskottet hade inhämtat
att framställningar som gjorts till energiforskningsnämnden om stöd till det
ifrågavarande projektet dittills hade avslagits.

Utskottet har med intresse noterat att det i motionen omnämnda projektet
nu drivits så långt att en fullskalemodel! skulle kunna byggas och
utprovas. Som motionärerna påpekar torde vågkraft i det närmaste nu
överblickbara tidsperspektivet komma att få begränsad betydelse för den
svenska energiförsörjningen. I ett internationellt sammanhang kan dock
vågkraft i vissa fall komma att visa sig vara konkurrenskraftig. Utskottet är
väl medvetet om betydelsen av en inhemsk referensanläggning vid en
internationell marknadsföring. Det måste dock i första hand vara en uppgift
för berörda myndigheter att pröva förutsättningarna för eventuellt
statligt stöd till det nu aktuella projektet. Utskottet har erfarit att energiforskningsnämnden
inom kort kommer att påbörja en teknisk utvärdering
av Svenska Varv AB:s vågenergiprojekt. Finansiell medverkan från andra
industriella intressenter, från Fonden för industriellt utvecklingsarbete
(Industrifonden) eller från statens vattenfallsverk torde så småningom
kunna övervägas. Utskottet vill slutligen, utan att ta ställning i detta
speciella fall, erinra om att regeringen inom energiforskningsanslaget disponerar
medel för bl. a. vissa större utvecklings- och försöksprojekt. Det
ankommer på regeringen att pröva dessa frågor. Något uttalande från
riksdagen om det här behandlade vågenergiprojektet på Gotland anser
utskottet mot bakgrund av vad nu har anförts inte vara motiverat. Motion
1983/84:1027 (c, s, m) avstyrks sålunda.

NU 1983/84:30

Motion 1983/84:509 (c) tar upp svårigheter för sysselsättning och näringsliv
i Norrbotten. Det framhålls att de dominerande företagen i Norrbotten
är statsägda. Dessa har, säger motionären, under årens lopp tillfört
statskassan betydande belopp. Det sagda gäller även för vattenkraftsproduktionen.
särskilt i Lule älv. Vinsten av denna produktion har dels
använts av vattenfallsverket till investeringar i andra regioner och andra
kraftslag. dels influtit direkt i statskassan. För att de norrbottniska industriföretagens
konkurrenskraft skall kunna stärkas och för att de rikhaltiga
energitillgångar som finns i Norrbotten skall kunna tillvaratas på ett samlat
och rationellt sätt bör enligt motionären ett Norrbottens energiföretag
komma till stånd. Vattenfallsverkets samlade resurser i Norrbotten skulle
utgöra grunden för detta energiföretag, vilket också skulle kunna utnyttja
de stora tillgångarna av torv och skogsavfall i Norrbotten. På samma sätt
som i flera tidigare liknande motioner yrkas att en utredning snarast skall
tillsättas med uppgift att föreslå former för ett sådant energiföretag.

Utskottet har under de fem senaste åren (NU 1978/79:60. 1979/80:70,
1980/81:60, 1981/82:30. 1982/83:33 och 1982/83:38) - med reservation av
centerpartiets företrädare - avstyrkt yrkanden om energiföretag i Norrbotten.
Riksdagen har följt utskottet och avslagit motionerna.

Förra året erinrade utskottet (NU 1982/83:33 s. 51) om att kostnaderna
för energi är betydligt lägre i Norrbotten än i de södra delarna av landet.
Beroende på lägre distributionskostnader betalar en industriabonnent ca
20% lägre elpris i Norrbotten än t. ex. i mellersta Sverige. Till detta
kommer att energiskatten i de norra delarna av landet är I öre lägre per
kWh. Sammantagna innebär de nämnda förhållandena ekonomiska lättnader
för länet.

I den av riksdagen våren 1983 godkända propositionen om utveckling i
Norrbotten (prop. 1982/83:120 bil. 6. NU 1982/83:38. rskr 1982/83:306)
anfördes (s. 19) att om en utbyggnad av ytterligare en älv i Norrbotten
kommer till stånd ett regionalt ägt bolag borde skapas som blir ägare till
kraftstationerna. Moderata samlingspartiets företrädare i utskottet reserverade
sig mot vad utskottet anförde härom.

1981 års energikommitté (I 1981:08) skall enligt tilläggsdirektiv (dir.
1983:65) även redovisa alternativ där vattenkraftsutbyggnader ingår utöver
vad som förutsätts enligt 1977 års beslut om riktlinjer för den fysiska
riksplaneringen.

Riksdagens beslut om utveckling i Norrbotten gällde vidare åtgärder
bl. a. för att öka användningen av inhemska bränslen i Norrbottens län.
För fastbränsleanläggningar kan stöd med högst 40% av investeringskostnaden
lämnas om anläggningarna beställs före 1985 års utgång. Härutöver
har statens vattenfallsverk på uppdrag av regeringen tillsammans med
länsstyrelsen i Norrbottens län utrett förutsättningarna för ett regionalt
bolag för produktion och tillförsel av fasta bränslen i detta län. Resultatet
av utredningen remissbehandlas våren 1984.

NU 1983/84:30

Utskottet anser mot bakgrund av vad här har anförts att det inte finns
anledning för riksdagen att nu inta en annan inställning än tidigare när det
gäller krav på en sådan utredning som föreslås i motion 1983/84:509 (c).
Denna avstyrks således.

Också motion 1983/84:862 (fp) berör norra Sverige. Häri yrkas på att
eltarifferna skall minskas med 15—25% i de fem nordligaste länen. En
sådan åtgärd skulle, anför motionären, stimulera till ökade industriinvesteringar
och ge bättre utvecklingsmöjligheter för energikrävande industrier.
Överföringsförlusterna skulle också minska.

När utskottet förra året (NU 1982/83:33 s. 56) avstyrkte en motion med i
huvudsak samma innehåll som den nu behandlade, erinrade utskottet om
att hänsyn tas till överföringsförluster vid prissättning av elkraften. Också
de regionala skillnaderna i energiskatt berördes av utskottet, i det föregående
(s. 19 f.) har de nu gällande skillnaderna i eltaxor mellan Norrlandslänen
och övriga landet angivits. Utskottet hänvisar till sitt tidigare ställningstagande
i denna fråga och avstyrker motion 1983/84:862 (fp).

Vissa anslag, m. m.

En del av de förslag om anslag och finansiella åtgärder i övrigt som tas
upp i budgetpropositionen har behandlats i det föregående tillsammans
med andra frågor som rör den verksamhet för vilken anslagen är avsedda.
Övriga anslag etc. på energiområdet behandlar utskottet i detta avsnitt.
Det gäller ett antal anslagspunkter som inte har föranlett några motioner.

För utbildning och rådgivning m.m. för att spara energi erfordras bara
ett formellt belopp av I 000 kr., vilket utskottet tillstyrker.

Den motsatta ytterligheten representeras av statens vattenfallsverk. som
enligt propositionen får ett reservationsanslag av drygt 3.3 miljarder kronor.
Utskottet hänvisar beträffande utformningen i detalj av regeringens
förslag till framställningen om propositionen i ingressen till detta betänkande
(s. 5) och beträffande förslagens närmare innebörd till propositionen
(bil. 14 s. 89 f.). Ramen för borgensåtaganden från vattenfallsverkets sida
för lån till bolag där vattenfallsverket förvaltar statens aktier föreslås
utvidgad med sammanlagt nära 1900 milj. kr. till drygt 13,5 miljarder
kronor.

Vidare föreslås att den av statens vattenfallsverk disponerade rörliga
krediten i riksgäldskontoret skall höjas från 350 milj. kr. till 575 milj. kr.
och att regeringen skall bemyndigas att inom en ram om högst 5 milj. kr.
per budgetår besluta om försäljning av aktier som förvaltas av statens
vattenfallsverk. Utskottet tillstyrker de här nämnda anslagspunkterna rörande
statens vattenfallsverk. I propositionen anförs i denna del vidare
(s. 136) att elförsörjningsnämnden i likhet med bränslenämnden borde
finnas inrättad i fredstid. Enligt nuvarande planering inrättas elförsörjningsnämnden
först vid en kris. Regeringens avsikter beträffande elförsörj -

NU 1983/84:30

ningsnämnden synes vara välmotiverade och inte ge anledning till någon
erinran från riksdagens sida.

Ytterligare några anslag gäller verksamheten vid Studsvik Energiteknik
AB. Ett avser bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB (42.6
milj. kr.) och ett annat avveckling av forskningsrcaktorer (9,9 milj. kr.).
Vidare begärs att regeringen i enlighet med vad föredragande statsrådet
har anfört bemyndigas att ikläda stuten garanti med sammanlagt högst 15
milj. kr. för åtaganden avseende budgetåret 1985/86 som Studsvik Energiteknik
AB gör i samband med upphandling av anläggningar för avfallshantering
i Studsvik, l ill anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik föreslås
också ett reservationsanslag (72.7 mili. kr.). Ett nytt reservationsanslag för
transport och slutlig förvaring av låg- och medelaktivt avfall föreslås också
(53.7 milj. kr.). De nämnda anslagen tillstyrks.

Till statens energiverk, förvaltningskostnader samt utredningar och information
föreslås två reservationsanslag (ca 19.6 milj. kr. resp. ca 10.9
milj. kr.). Det sistnämnda anslaget tillförs medel från bl. a. anslaget E 12.
Energiforskning, l ill vissa frågor rörande energiforskningsnämnden återkommer
utskottet i samband med sin behandling av proposition 1983/
84:107 om forskning. Utskottet tillstyrker det här behandlade förslaget till
anslag för verksamheten vid statens energiverk. Slutligen föreslår regeringen
ett anslag för visst internationellt energisamarbete (ca 14.6 milj.
kr.). Detta förslag tillstyrks av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

Allmänna riktlinjer, m. m.

1. beträffande allmänna riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen

a) avslår motion 1983/84:851 yrkande 6 i ifrågavarande del.

b) avslår motion 1983/84:911 yrkande I,

2. beträffande sysselsättningseffekter m. m.

att riksdagen avslår motion 1983/84: 911 yrkande 2.

3. beträffande användning av elkraft

att riksdagen avslår motion 1983/84: 2368 yrkandena 2 och 3,

4. beträffande export av elkraft

att riksdagen avslår motion 1983/84: 1367 yrkande 8.

5. beträffande energihushållning

att riksdagen avslår motion 1983/84: 1367 yrkande I,

6. beträffande inventering av spillvärme

att riksdagen avslår motion 1983/84: 1367 yrkande II.

NU 1983/84:30

7. beträffande överskottsenergi

att riksdagen avslår motion 1983/84: 1320,

8. beträffande värmepumpar

att riksdagen avslår motion 1983/84: 1313,

9. beträffande statistik

att riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 23,

10. beträffande ekonomisk redovisning

att riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 27,

Vattenkraft

11. beträffande statens vattenfallsverks organisation

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:861 och 1983/84: 1310,

12. beträffande skatt pä viss elkraft

att riksdagen avslår motion 1983/84:856 yrkandena I och 2,

13. beträffande importavgift
att riksdagen

a) avslår motion 1983/84:856 yrkande 3,

b) avslår motion 1983/84:911 yrkande 11,

Kärnkraft

14. beträffande ersättning för försenad idriftlagning av kärnreaktorer att

riksdagen med bifall till proposition 1983/84: 100 bilaga 14
punkt E 6 och med avslag på motion 1983/84:854, motion 1983/
84:911 yrkande 20 och motion 1983/84: 1367 yrkande 14 till Ersättning
för försenad idrifttagning av kärnreaktorer för budgetåret
1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
290000000 kr.,

15. beträffande kärnkraftshlocken Forsmark 3 och Oskarshamn 3
att riksdagen avslår motion 1983/84: 1367 yrkande 12,

16. beträffande förvaltningskostnader vid statens kärnkraftinspektion att

riksdagen med bifall till proposition 1983/84: 100 bilaga 14
punkt E 8 till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 1 000 kr.,

17. beträffande kärnsäkerhet sforskning

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:100 bilaga 14
punkt E 9 och med avslag på motion 1983/84:911 yrkande 19 till
Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret
1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 1 000 kr..

NU 1983/84:30

18. beträffande skyddet av kärnkraftverk

att riksdagen avslår motion 1983/84:1026,

19. beträffande kärnvärmereaktorer

att riksdagen avslår motion 1983/84:508 yrkande 2, motion 1983/
84:851 yrkande 6 i ifrågavarande del, motion 1983/84:2373 yrkande
1 i ifrågavarande del och motion 1983/84:2468,

20. beträffande kärnkraftens avveckling

att riksdagen avslår motion 1983/84:508 yrkande 1,

21. beträffande avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk

att riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 21 och motion
1983/84:1367 yrkande 9,

22. beträffande återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet att

riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 15 i ifrågavarande
del,

23. beträffande upparbetning av använt kärnbränsle m. m.

att riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 15 i ifrågavarande
del och yrkande 16, motion 1983/84:1367 yrkande 13 och
motion 1983/84:2059 i ifrågavarande del,

24. beträffande utförsel av utrustning och teknologi på kärnenergiområdet att

riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 15 och motion
1983/84:2059, båda i ifrågavarande del,

25. beträffande lokala säkerhet snämnder

att riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 15 i ifrågavarande
del,

26. beträffande reglering av kärnkraftens avveckling

att riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 15 i ifrågavarande
del,

27. beträffande anslag till åtgärder för hantering av radioaktivt avfall att

riksdagen med bifall till proposition 1983/84:100 bilaga 14
punkt E 10 och med avslag på motion 1983/84:911 yrkande 18
och motion 1983/84: 1367 yrkande 15 till Åtgärder för hantering
av radioaktivt avfall för budgetåret 1984/85 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

28. beträffande finansiering av hanteringen av radioaktivt avfall
att riksdagen avslår motion 1983/84: 1367 yrkande 16,

Eldistribution, elutnyttjande

29. beträffande utredning om eldistribution

att riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 22,

30. beträffande reservkraftverk

att riksdagen avslår motion 1983/84:698 yrkandena 1 och 2,
motion 1983/84:1077 och motion 1983/84: 1886,

NU 1983/84:30

31. beträffande direktiv till elavbrottskommissionen
att riksdagen avslår motion 1983/84: 1882,

32. beträffande utbyggnad och nyttjande av elkapacitct
att riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 9,

33. beträffande statens elektriska inspektion

att riksdagen med anledning av proposition 1983/84: 100 bilaga 14
punkt E3 och med bifall till motion 1983/84:455 till Statens
elektriska inspektion för budgetåret 1984/85 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 8831000 kr.,

34. beträffande främjande av landsbygdens elektrifiering

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84: 100 bilaga 14
punkt E 5 och med avslag på motion 1983/84:1892 yrkandena I
och 2 till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret
1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 4500000 kr..

Stöd till energiinvesteringar m. m.

35. beträffande allmänna riktlinjer för stöd till energiinvesteringar
att riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 3,

36. beträffande beloppsgrånsen för stöd till energiinvesteringar

att riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 24 och motion
1983/84:2375 i ifrågavarande del.

37. beträffande delegering till de regionala utvecklingsfonderna
m. m.

att riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 25 och motion
1983/84:2375 i ifrågavarande del,

38. beträffande terminaler för separering av industriråvara och
bränsleråvara

att riksdagen avslår motion 1983/84: 911 yrkande 6,

39. beträffande investeringsstöd för fasta bränslen

att riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 5,

40. beträffande stöd till mindre anläggningar

att riksdagen avslår motion 1983/84: 2375 i ifrågavarande del,

41. beträffande riktlinjer för stöd till fjärrvärmeutbyggnad m. m.

att riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 10 i ifrågavarande
del och motion 1983/84: 1309 yrkande 1.

42. beträffande stöd till fjärrvärmeutbyggnad

att riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 10 i ifrågavarande
del och motion 1983/84: 1309 yrkande 2.

43. beträffande anslag för oljeersättande åtgärder, m. m.
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1983/84: 100 bilaga 14 punkt E 17
och med avslag på motion 1983/84: 1896 yrkande 11 i ifrågavarande
del till Stöd för oljeersättande åtgärder m. m. för budgetåret

NU 1983/84:30

1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
210000000 kr.,

b) med bifall till proposition 1983/84: 100 bilaga 14 punkt E 18 till
Täckande av förlaster i anledning av statliga garantier för oljeersåttande
åtgärder för budgetåret 1984/85 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 15000000 kr.,

c) avslår motion 1983/84:1896 yrkande 11 i övrigt,

44. beträffande energirådgivning inom jordbruks- och trädgårdsnäringarna att

riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 26,

Bränslen

45. beträffande återvinning av asfalt

att riksdagen avslår motion 1983/84: 560,

46. beträffande naturgas i södra och västra Sverige

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:321 och 1983/84:2362,

47. beträffande Östgasprojektet

att riksdagen avslår motion 1983/84:323 yrkandena 1 och 2,

48. beträffande Swedegas AB

att riksdagen avslår motion 1983/84:323 yrkande 3,

49. beträffande inhemska gasfyndigheter

att riksdagen avslår motion 1983/84: 2480 yrkande 1,

50. beträffande marknaden för inhemska bränslen

att riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 4,

51. beträffande regionala bränslebolag

att riksdagen avslår motion 1983/84: 1367 yrkande 5,

52. beträffande alternativa energikällor
att riksdagen avslår

a) motion 1983/84:2373 yrkande 2,

b) motion 1983/84:2373 yrkande 3,

53. beträffande centrum för fastbränsleteknik

att riksdagen avslår motion 1983/84: 2039 yrkande 4.

Energiproduktion och energianvändning i övrigt

54. beträffande mottrycksanläggningar

att riksdagen avslår motion 1983/84:1367 yrkande 7 i ifrågavarande
del,

55. beträffande vindkraft

att riksdagen avslår motion 1983/84:1367 yrkande 7 i ifrågavarande
del.

Regionala projekt

56. beträffande energiprojekt vid Gotland
att riksdagen avslår motion 1983/84: 1027.

NU 1983/84:30

57. beträffande energibolag i Norrbotten
att riksdagen avslår motion 1983/84:509,

58. beträffande reduktion av eltarifferna i Norrland
att riksdagen avslår motion 1983/84: 862,

Vissa anslag

59. beträffande anslag till statens energiverk
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1983/84:100 bilaga 14 punkt E 1
moment 2 till Statens energiverk: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 19 584 000 kr.,

b) med bifall till proposition 1983/84: 100 bilaga 14 punkt E 2 till
Statens energiverk: Utredningar m. m.-och information för budgetåret
1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 10929000 kr.,

60. beträffande utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi
att riksdagen med bifall till proposition 1983/84: 100 bilaga 14
punkt E4 till Utbildning och rådgivning m.m. för att spara
energi för budgetåret 1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 1 000 kr.,

61. beträffande anslag till visst internationellt energisamarbete

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84: 100 bilaga 14
punkt E 7 till Visst internationellt energisamarbete för budgetåret
1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
14574000 kr.,

62. beträffande anslag till statens vattenfallsverk. m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84: 100 bilaga 14
punkt E II momenten 1-4

a) beslutar att den av statens vattenfallsverk disponerade rörliga
krediten i riksgäldskontoret höjs från 350000000 kr. till
575 000000 kr.,

b) bemyndigar regeringen att inom en ram om högst 5 000000 kr.
per budgetår besluta om försäljning av aktier som förvaltas av
statens vattenfallsverk.

c) bemyndigar regeringen att teckna borgen för lån till bolag i
vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier intill sammanlagt
13515000000 kr., varav högst 395000000 kr. för lån till
eldistributionsföretag,

d) till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret
1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 3 323 000000 kr.,

63. beträffande elförsörjnings nämnden

att riksdagen med anledning av proposition 1983/84: 100 bilaga 14
punkt E 11 moment 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

NU 1983/84:30

64. beträffande viss verksamhet vid Studsvik Energiteknik AB m. m.
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1983/84: 100 bilaga 14 punkt E 13 till
Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB för budgetåret
1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 42 635 000 kr.,

b) med bifall till proposition 1983/84: 100 bilaga 14 punkt E 14 till
Avveckling av forskningsreaktorer m.m. för budgetåret 1984/85
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
9900000 kr.,

65. beträffande anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m. m.
att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:100 bilaga 14
punkt E 15 momenten 1 och 2

a) bemyndigar regeringen att i enlighet med vad föredragande
statsrådet har anfört ikläda staten garanti med sammanlagt högst
15000000 kr. för åtaganden avseende budgetåret 1985/86 som
Studsvik Energiteknik AB gör i samband med upphandling av
anläggningar för avfallshantering i Studsvik,

b) till Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m.m. för
budgetåret 1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 72700000 kr. och bemyndigar regeringen att besluta
om årlig eftergift av de lån som beviljas inom ramen för
detta anslag,

66. beträffande transport och slutlig förvaring av låg- och mede/aktivt
avfall

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84: 100 bilaga 14
punkt E 16 till Transport och slutlig förvaring av låg- och medelaktivt
avfall för budgetåret 1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 53700000 kr.

Stockholm den 26 april 1984

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s). Staffan Burenstam Linder (m) (mom.
14-66), Lilly Hansson (s) (mom. 14-66), Erik Hovhammar (m) (mom. I —
13), Lennart Pettersson (s). Rune Jonsson (s) (mom. 14-66), Sten Svensson
(m). Olof Johansson (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s).
Per Westerberg (m) (mom. 1-13), Birgitta Johansson (s) (mom. 1-13),
Per-Richard Molén (m) (mom. 14-66), Sivert Andersson (s) (mom. 1-13),
Ivar Franzén (c) (mom. 14—66). Bo Finnkvist (s) (mom. 14-66), Lars
Ahlström (m), Per-Ola Eriksson (c) (mom. 1-13). Karl-Gustaf Mathsson
(s) (mom. 1 — 13), Hugo Bergdahl (fp) och Oswald Söderqvist (vpk).

NU 1983/84:30

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 34 med ”Utskottet
är” och slutar på s. 35 med ”och 1983/84:911 (c)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser i enlighet med vad som anförs i motion 1983/84:851 (m)
att energipolitiken måste inriktas på att tillvarata den fria marknadens
förmåga att utveckla ett effektivt energisystem. Detta är väl motiverat
både av budgetskäl och med hänsyn till energiförsörjningen. Byråkratins
inflytande över energibesluten måste reduceras. Enskilda företag och
kommuner bör utan påtryckningar från staten kunna välja de energiförsöijningsalternativ
som är mest lämpade för deras behov.

För att energipolitiken skall understödja ekonomisk återhämtning och
industriell expansion är långsiktighet och en i huvudsak fri prisbildning av
grundläggande betydelse. Av särskild vikt är att klarhet skapas kring ett
antal miljö- och tillståndsproblem och att subventionsinslagen i energipolitiken
så långt möjligt avvecklas. Konkurrenskraftiga inhemska energialternativ
måste tas till vara.

För att en ekonomiskt rationell energiproduktion skall kunna åstadkommas
måste energibeskattningen utformas så att resp. energislags verkliga
kostnader tillåts slå igenom.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen med här angiven innebörd.
Därmed blir motion 1983/84:851 (m) tillgodosedd i ifrågavarande del.

De tankegångar som framförs i här behandlad del av motion 1983/84:911
(c) skiljer sig i väsentliga avseenden från utskottets uppfattning. Något
uttalande med anledning av denna del av motionen anser utskottet inte
vara befogat. Motionen avstyrks alltså i den delen.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

I. beträffande allmänna riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen

a) med bifall till motion 1983/84:851 yrkande 6 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (=utskottet).

2. Allmänna riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Olof Johansson (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 34 med ”Utskottet
är” och slutar på s. 35 med ”och 1983/84:911 (c)” bort ha följande
lydelse:

NU 1983/84:30

Utskottet delar helt uppfattningen i motion 1983/84:911 (c) att valet av
strategi för energisystemen har en betydande inverkan på våra möjligheter
att upprätthålla sysselsättningen, förbättra bytesbalansen och'minska sårbarheten
samtidigt som miljön värnas. Den strategi som motionärerna
förordar ger enligt utskottets uppfattning de bästa förutsättningarna för att
dessa för samhället viktiga mål skall kunna nås. Utskottet ansluter sig till
denna strategi som i korthet har följande innebörd. Den bygger på ett
decentralistiskt synsätt och utgår ifrån nödvändigheten av hushållning med
tillgängliga resurser. Energianvändningen måste anpassas till naturens eget
kretslopp. En hög energianvändning utgör inget självändamål. Tillförd
energi skall användas effektivt. Energisystemen skall ges en flexibel och
lokalt anpassad, småskalig utformning.

Med utgångspunkt i denna strategi bör riktlinjerna för energipolitiken
ges följande innehåll.

Energipolitiken måste syfta till att skapa ett decentraliserat energisystem
baserat på utnyttjande av i huvudsak inhemska förnybara energikällor.
Hushållning med och en effektiv användning av tillgängliga resurser är
ett grundläggande krav. Därigenom erhålls de bästa förutsättningarna för
att anspråken på resurshushållning, ekologisk balans, god miljö, hög säkerhet.
försörjningstrygghet. ökad sysselsättning och en stark ekonomi skall
kunna tillgodoses. För att energisystemet på ett miljövänligt sätt skall
kunna styras över mot användning av förnybara energikällor är en medveten
hushållning med energikvalitet av stor vikt. En framgångsrik satsning
på inhemska energikällor har en direkt och stor betydelse för bytesbalansen.
Det är särskilt betydelsefullt att den praktiska introduktionen av dessa
energikällor underlättas genom att fungerande distributions- och marknadssystem
byggs upp. Stimulans av småskaliga energisystem ger vidare
medborgarna bättre möjligheter till överblick, inflytande och kontroll över
energisystemen. Med de här angivna riktlinjerna för energipolitiken kan
enligt utskottets uppfattning de mål som angavs vid 1981 års energipolitiska
beslut nås snabbare och med större säkerhet än med den centralistiska
politik som den nuvarande regeringen i alltför hög grad ägnar sig åt.

1 fråga om — (=ut'skottet) — - — önskvärd takt.

Utskottet föreslåratt riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
tili vad utskottet här har anfört. Därigenom tillgodoses det nu aktuella
yrkandet i motion 1983/84:911 (c). Något uttalande av riksdagen med
anledning av nu behandlad del av motion 1983/84:851 (m) tinner utskottet
inte motiverat. Denna avstyrks alltså i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande allmänna riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen

a) ( = utskottet).

b) med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1983/84:30

3. Sysselsättningseffekter m. m. (mom. 2)

Olof Johansson (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Energipolitiken
är” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill, såsom görs i motion 1983/84:911 (c), understryka att en
satsning på miljövänlig inhemsk energi, på effektivare energianvändning
och på småskaliga och anpassningsbara energisystem har många positiva
effekter som bör tas till vara. Exempelvis bör utnyttjande av inhemsk
skogsenergi och torv kunna ge många sysselsättningstillfällen, främst i de
regioner där sysselsättningsproblemen är störst. Att inhemska energialternativ
utnyttjas torde därför vara samhällsekonomiskt lönsamt även om
investeringarna med en företagsekonomisk beräkning i vissa fall inte är
motiverade.

För att bytesbalansen skall förbättras är det vidare önskvärt att importerad
energi ersätts med inom landet producerad energi där så kan ske till
rimlig kostnad.

Ett energisystem byggt på småskalighet och inhemsk energi uppvisar
även en större säkerhet och bättre försörjningstrygghet än storskaliga
system.

Vad här har anförts föreslår utskottet att riksdagen ansluter sig till i ett
uttalande till regeringen. Därmed tillgodoses det nu aktuella yrkandet i
motion 1983/84:911 (c).

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande sysselsättningseffekter m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Användning av elkraft (mom. 3)

Olof Johansson (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med ”Med
hänsyn” och slutar på s. 37 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

Det är enligt utskottets uppfattning inte acceptabelt att statens vattenfallsverk
genom en aktiv marknadsföring och pressade elpriser driver fram
en omfattande konvertering till elvärme. Som motionärerna påpekar innebär
detta att ett statligt verk aktivt verkar för en utveckling som går rakt
emot de riktlinjer för energipolitikens inriktning som har fastlagts av statsmakterna.
Det är därför nödvändigt att klara direktiv ges för hur tillgänglig
elenergi skall utnyttjas. En omfattande övergång till elvärme förhindrar -

NU 1983/84:30

eller försvårar avsevärt - kärnkraftens avveckling och bidrar på ett effektivt
sätt till att rycka undan marknaden för inhemska alternativa energikällor.

Regeringen bör med det snaraste i lämpligt sammanhang redovisa sin
syn på vattenfallsverkets agerande för att öka användningen av elenergi för
uppvärmningsändamål. Samtidigt bör regeringen föreslå hur överskottet
av elenergi bör utnyttjas i syfte att kärnkraftens avveckling skall säkerställas
och nya felinvesteringar i storskaliga elproduktionsanläggningar undvikas.
Vad utskottet här har anfört bör ges regeringen till känna som riksdagens
mening. Därmed blir det ifrågavarande önskemålet i motion 1983/
84:2368 (c) helt tillgodosett.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande användning av elkraft

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2368 yrkandena 2 och
3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Export av elkraft (mom. 4)

Olof Johansson (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som böljar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion 1983/84:1367 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser, i enlighet med vad som närmare utvecklas i motion
1983/84:1367 (vpk), att Sverige så fort som möjligt skall återgå till ett
elförsörjningssystem med vattenkraften som baskraft. Satsningen på kärnkraft
har inneburit att vattenkraften alltmer har fått överta uppgiften att
klara toppbelastningen.

I stället för att ett inhemskt elberoende byggs upp på grundval av ett
överskott på elkraft bör kraftfulla satsningar göras för att få till stånd en
ökad export av elkraft. En sådan ökning resulterar i ytterligare exportinkomster
och underlättar den nödvändiga omställningen i Sverige i samband
med kärnkraftsavvecklingen. Utskottet föreslår att riksdagen hos
regeringen begär förslag till åtgärder för en kraftig ökning av elkraftsexporten
från Sverige.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande export av elkraft

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1367 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7 Riksdagen 1983184. 17 sami. Nr 30

NU 1983/84:30

6. Energihushållning (mom. 5)

Olof Johansson (c), Per-Ola Eriksson (c) och Hugo Bergdahl (fp) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med "Utskottet
anser” och slutar med ”aktuell del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den Grafströmska utredningens förslag inte bör föranleda
några åtgärder. En sådan energihushållningslag som föreslås där
skulle kraftigt öka byråkratin både inom företagen och inom statsförvaltningen
utan att resultaten skulle stå i rimlig proportion till de effekter som
erhålls. Inriktningen av energipolitiken bör vara att skapa handlingsfrihet
inför framtiden och att få ett anpassningsbart energisystem. Ensidiga beroenden
av enstaka energikällor bör undvikas. Energisystemet bör utformas
så att det sammantaget ger minsta möjliga miljö- och hälsorisker. De
styrmedel inom energiområdet som riksdagen har fastställt, främst genom
1981 års beslut om riktlinjer för energipolitiken, är enligt utskottets uppfattning
tillräckliga. Om utvecklingen skulle tyda på att de fastlagda målen
inte kommer att nås är det i första hand nuvarande styrmedel som bör
skärpas. Med vad utskottet här har anfört avstyrks motion 1983/84: 1367
(vpk) i nu behandlad del.

7. Energihushållning (mom. 5)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med "Utskottet
anser” och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

För att det skall bli möjligt att avveckla kärnkraften är det enligt utskottets
uppfattning nödvändigt med en rad samhälleliga ingripanden. Om
avvecklingen lämnas åt de s. k. marknadskrafterna blir resultatet ofrånkomligen
en låsning till en situation som gör det tvivelaktigt om avvecklingen
verkligen blir av. I motion 1983/84:1367 (vpk) har det enligt utskottets
uppfattning framförts övertygande argument för att en lagstiftning om
energihushållning krävs för att energianvändningen skall kunna styras in i
sådana banor att den blir till fördel för hela samhället.

En effektiv och långt driven hushållning med energi är nödvändig om
Sverige skall kunna avveckla kärnkraften och väsentligt minska beroendet
av kol- och oljeimport. Det hittillsvarande energisparandet i befintlig bebyggelse
är enligt utskottets uppfattning helt otillräckligt. Det behövs
kraftigare styrmedel för att åstadkomma den minskning av energianvändningen
inom detta område som har förutsatts. En plan bör vidare utarbetas
för hur den elenergi som nu används för uppvärmning skall kunna ersättas
av bränslen eller andra energikällor. Elanvändningen måste inriktas på att
enbart tillgodose de rent el-specifika ändamålen. Endast i anslutning till
värmepump avsedd för tillvaratagande av annan energi bör elkraft under
vissa omständigheter användas för uppvärmningsändamål. Lagen bör ock -

NU 1983/84:30

så omfatta bestämmelser rörande energieffektiviteten, så att det inom varje
) användningsområde finns viss garanti för att energisnål teknik kommer till
användning. Det gäller vid industriella investeringar att använda bästa
tillgängliga elsnåla teknik. Dessutom gäller det att använda sådan teknik
inom hushåll och offentlig verksamhet. Utskottet anser också att det
behövs ett samhälleligt inflytande över energisparandet så att sparmålen
verkligen uppnås.

Utskottet tillstyrker alltså motion 1983/84:1367 (vpk) i ifrågavarande
del.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande energihushållning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84: 1367 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Inventering av spillvärme (mom. 6)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 38 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 39 med ”vara erforderligt” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar helt motionärernas uppfattning att det krävs fortsatta
satsningar på ait ta till vara spillvärme. Även om vissa ansträngningar har
gjorts på detta område, bl. a. genom utnyttjande av värmepumpar, slösas
fortfarande stora mängder energi bort genom att varmvatten och varmluft
släpps ut från bostäder, industrier och institutioner av olika slag. En
systematisk kartläggning av vilka energireserver som finns tillgängliga på
detta område är i hög grad önskvärd. Den bör genomföras inom ramen för
den kommunala energiplaneringen och, när det gäller industrier, genom
länsstyrelsernas försorg.

Utskottet anser alltså att riksdagen bör göra ett sådant uttalande om en
inventering av spillvärmetillgångarna som begärs i motion 1983/84:1367
(vpk).

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande inventering av spillvärme

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1367 yrkande 11 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Värmepumpar (mom. 8)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med
”Utskottet har” och slutar med ”motion 1983/84:1313 (fp)” bort ha följande
lydelse:

NU 1983/84:30

100

Utskottet instämmer i motionärernas bedömning att det nu gällande
stödet till värmepumpar kan medföra att marknaden för värmepumpar
snedvrids. Därför bör allt stöd till värmepumpar snarast upphöra. Om så
sker kommer inte någon viss teknisk lösning att diskrimineras i förhållande
till andra slags värmepumpar. De olika produkterna får i stället möjlighet
att konkurrera enbart på sina egna meriter. Motion 1983/84: 1313 (fp)
avstyrks alltså.

10. Värmepumpar (mom. 8)

Olof Johansson (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 40 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med
”motion 1983/84: 1313 (fp)” bort ha följande lydelse:

Lönsamheten hos en värmepumpsinstallation är beroende av dels den
värmefaktor som kan uppnås, dels installationskostnaden räknad per producerad
energienhet.

Vad avser frånluftsvärmepumpar är värmefaktorn i allmänhet betydligt
högre och installationskostnaden lägre än för t. ex. ytjordvärme- och uteluftsvärmepumpar.
Detta ger generellt frånluftsvärmepumparna en betydligt
bättre lönsamhet.

Det finns emellertid undantag, såsom när det krävs omfattande nyinstallation
av luftkanaler. Det kan starkt ifrågasättas om en frånluftsvärmepump
i sådana fall är bästa alternativet. En balanserad ventilation med
effektiv värmeåtervinning bör i stället övervägas. Detta alternativs konkurrenskraft
bör inte försämras genom att ett ensidigt stöd ges till frånluftsvärmepumpar.
Det statsfinansiella läget talar för återhållsamhet i bidragsgivningen.
Viktigt är att det inte lämnas bidrag som kan få icke önskvärda
styreffekter. Om bidrag till frånluftsvärmepumparna skall rymmas inom
ramen för nu tillgängliga medel är det stor risk för att den totala investeringen
i värmepumpar minskar, vilket skulle vara till nackdel för alla
parter.

Utskottet avstyrker motion 1983/84: 1313 (fp).

11. Värmepumpar (mom. 8)

Hugo Bergdahl (fp) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motion 1983/84: 1313 (fp)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att bidrag bör utgå till alla
slags värmepumpar oavsett teknisk lösning. De begränsningar som nu
gäller kan leda till att installation och användning av olika typer av värmepumpar
inte kommer att förverkligas i önskvärd omfattning. Utskottet

NU 1983/84: 30

101

finnér också skäl att understryka riskerna för att marknaden för värmepumpar
snedvrids med nu gällande stöd. Samhällets stöd skall enligt utskottets
uppfattning inriktas på att åstadkomma största möjliga energibesparing
i förhållande till de totala investeringskostnaderna. Korrekta bedömningar
i detta syfte kan endast göras om samhällsstödet är konkurrensneutralt.
Regeringen bör snarast utarbeta ett förslag till bestämmelser för
statsstöd till installation av värmepumpar som inte missgynnar sådana
värmepumpar som arbetar enligt frånluftsprincipen. Någon ytterligare medelstilldelning
utöver den redan beslutade anser utskottet inte nu vara
erforderlig för detta ändamål. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande
till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Motion 1983/
84: 1313 (fp) tillstyrks sålunda.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande värmepumpar

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1313 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Statistik (mom. 9)

Olof Johansson (c). Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med "Det är”
och slutar med "ifrågavarande del" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till motionärernas förslag. Det finns anledning att i
högre grad än f. n. utgå ifrån användarsidan vid statistikproduktionen på
energiområdet. En god illustration till detta är det exempel med värmepumpar
som ges i motionen. Den däri återgivna problematiken har för
övrigt uppmärksammats redan vid 1981 års energipolitiska beslut. Utskottet
finner det angeläget att regeringen nu tar initiativ som syftar till snara
åtgärder för att förbättra energistatistiken och informationen om energianvändningens
omfattning och utveckling. Statens energiverk bör ges i uppdrag
att fortsätta den energiinformation som energisparkommittén tidigare
publicerade. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen
ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Sålunda tillstyrker utskottet
motion 1983/84: 911 (c) i här behandlad del.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande statistik

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 23 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1983/84:30

102

13. Statens vattenfallsverks organisation (mom. II)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner anledning att ifrågasätta statens vattenfallsverks dominerande
roll på kraftförsörjningsområdet. Bl. a. innebär den en belastning
på statsbudgeten. Som anförs i motion 1983/84:851 (m), vilken i denna del
behandlas i annat sammanhang, bör vattenfallsverket på litet längre sikt
stegvis privatiseras. En omstrukturering av verket bör göras i syfte att
sammanföra olika krafttillgångar i ett antal kraftproducerande aktiebolag
för senare börsintroduktion. På detta sätt skulle ett mycket stort kapital
kunna frigöras. Myndighetsfunktionerna inom statens vattenfallsverk jämte
distributionsnäten bör även på längre sikt ligga kvar i nuvarande verksform.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad utskottet här har anfört. Någon meningsyttring från riksdagen med
anledning av vad som anförs i motion 1983/84:861 (vpk) och motion 1983/
84: 1310 (c) anser utskottet inte vara befogad. Motionerna avstyrks sålunda.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande statens vattenfallsverks organisation
att riksdagen

dels avslår motion 1983/84:861 och motion 1983/84:1310,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

14. Statens vattenfallsverks organisation (mom. II)

Olof Johansson (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med "avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den omorganisation av vattenfallsverket som har
genomförts är ett steg i rätt riktning så till vida att verksamheten i något
högre grad har regionaliserats och att ansvars- och kostnadsfördelningen
mellan olika verksamhetsområden har blivit något klarare. Om de olika
energialternativen skall ges lika utvecklingsmöjligheter är det dock nödvändigt
att den mycket dominerande ställning som vattenfallsverket försöker
skaffa sig på el- och värmemarknaden motverkas. Det finns en
uppenbar risk för att vattenfallsverket i alltför stor utsträckning ger företräde
för produktionen av elström på bekostnad av en utveckling av de
alternativa energislagen. Vattenfallsverkets verksamhet inom värmesek -

NU 1983/84:30

103

torn bör därför drivas i ett från verket fristående bolag. Utskottet anser att
regeringen med utgångspunkt i vad utskottet här har anfört och i vad som i
motion 1983/84: 1310 (c) ytterligare har föreslagits i detta ämne bör låta
utarbeta förslag till en uppdelning av vattenfallsverkets verksamhet. Riksdagen
bör göra ett uttalande av denna innebörd. Därmed tillgodoses helt
kravet i motion 1983/84: 1310 (c), vilken tillstyrks. Däremot tar utskottet
avstånd från de grundläggande tankegångar som kommer till uttryck i
motion 1983/84:861 (vpk). Denna avstyrks alltså.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande statens vattenfallsverks organisation

att riksdagen med bifall till motion 1983/84: 1310 och med avslag
på motion 1983/84: 861 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

15. Statens vattenfallsverks organisation (mom. 11)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med "Utskottet
har" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Såsom närmare utvecklas i motion 1983/84:861 (vpk) finns det starka
skäl för en omprövning av vattenfallsverkets nyligen utvidgade roll i den
svenska energipolitiken. Bl. a. bör verkets ökade satsningar på strategisk
planering, utvecklingsverksamhet och opinionsbildande informationsverksamhet
samt dess ökade engagemang i den kommunala energiplaneringen
sättas i fråga. Vattenfallsverket bör koncentrera sin verksamhet till drift
och förvaltning av sina kraftverk samt till eldistribution och inte såsom nu
splittra sin verksamhet på i stort sett alla områden inom energipolitiken.

Regeringen t>ör låta utarbeta förslag till en förändring av statens vattenfallsverks
organisation. En utgångspunkt för en sådan omorganisation bör
vara följande.

Vattenfallsverkets avdelning Planering bör skäras ned med minst 50%.
Avdelning Utveckling bör föras över till Studsvik Energiteknik AB. Vattenfallsverkets
s.k. informationsverksamhet bör begränsas kraftigt. Verkets
engagemang i den kommunala energiplaneringen bör snabbt avvecklas.
En översyn av huvudkontoret - som har ca 2300 anställda - bör
göras.

Utskottet föreslåratt riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad här har anförts. Därmed tillgodoses motion 1983/84: 861 (vpk). Ett
sådant uttalande som utskottet föreslår låter sig inte förenas med vad som
begärs i motion 1983/84: 1310 (c). Denna avstyrks sålunda.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande statens vattenfallsverks organisation

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:861 och med avslag
på motion 1983/84: 1310 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

NU 1983/84:30

104

16. Skatt på viss elkraft (mom. 12)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 45 med ”Riksdagen
har” och slutar på s. 46 med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den beslutade skatten om 2 öre per kWh inte är
tillräcklig för att kraftbolagens övervinster av gamla vattenkraftverk skall
bli rimliga. Som föreslås i motion 1983/84:856 (vpk) bör därför införas en
produktionsavgift på 6 öre per kWh för vattenkraftverk som är mer än tio
år gamla. Avgiften bör gälla för vattenkraftverk med en installerad effekt
över 1,5 MW.

Av avgiften bör inkomster motsvarande 4 öre per kWh återföras till de
regioner där de berörda vattenkraftverken finns. Regionala samhällsfonder
bör inrättas för administrationen av produktionsavgifterna. Detta medför
att finansiering av vissa regionala initiativ blir möjlig inom ramen för
regionala beslut. Styrelserna för de regionala fonderna bör tillsättas regionalt,
t. ex. av landstingen och kommunerna. De stora löntagarorganisationerna
bör tillförsäkras ett starkt inflytande i fonderna. De regionala fonderna
bör avgränsas länsvis och ha till uppgift att besluta om resp. fonds
medel.

Den föreslagna produktionsavgiften på 6 öre per kWh skall inte innebära
att kraftbolagen höjer elpriserna för att få kostnadstäckning utan bör
belasta företagens vinstmarginal. Regeringen bör låta utarbeta förslag i
enlighet med vad utskottet här har anfört. Riksdagen bör i en meningsyttring
till regeringen uttala att så bör ske.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande skatt pä viss elkraft

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:856 yrkandena I och
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Importavgift (mom. 13)

Olof Johansson (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar "Genom den"
och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Såsom uttalas i motion 1983/84:911 (c) kommer den värdefulla tillgång
som den inhemska vattenkraften utgör att tillvaratas bäst om en avgift
införs på importerad vattenkraft. Avgiften bör vara I öre per kWh. Regeringen
bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag av här angiven
innebörd. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1983/84:911 (c) och avstyrker
motion 1983/84:856 (vpk), båda i ifrågavarande del.

NU 1983/84:30

105

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande importavgift
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Importavgift (mom. 13)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Genom
den” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets uppfattning oacceptabelt att svenska kraftbolag
väljer att spilla vatten förbi sina vattenkraftverk samtidigt som elkraft
importeras från Norge. Oavsett vilka överenskommelser som nu har ingåtts
skapas de bästa garantierna för att detta inte skall upprepas om
importerad elenergi beläggs med en skatt av samma storlek som produktionsavgiften
för äldre vattenkraftverk. Såsom föreslås i motion 1983/
84:856 (vpk) bör således beskattningen av importerad elenergi uppgå till 6
öre per kWh. Utskottet föreslår att riksdagen hos regeringen hemställer
om förslag till en sådan beskattning i enlighet med vad utskottet här har
anfört. Motion 1983/84:856 (vpk) tillstyrks sålunda i här behandlad del,
medan ifrågavarande del av motion 1983/84:911 (c) avstyrks.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande importavgift
att riksdagen

a) med bifall till motion 1983/84: 856 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

19. Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer (mom. 14)

Olof Johansson (c). Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 47 med ”Utskottet
kan” och slutar på s. 48 med ”ämne avstyrks” bort ha följande lydelse:
Som föreslås i motionerna 1983/84:911 (c) och 1983/84:854 (c) bör riksdagen
avslå regeringens förslag om ersättning för försenad idrifttagning av
kärnreaktorer. Motion 1983/84:1367 (vpk) har i motsvarande del samma
syfte. De allvarliga brister som finns i den av riksdagen förra året godkända
överenskommelsen har påtalats i en reservation (c, vpk) till näringsutskottets
betänkande NU 1982/83:33 (s. 97).

Det stora strömavbrottet den 27 december 1983 utgör ett gott exempel

NU 1983/84:30

106

på kärnkraftens begränsade reglerbarhet. Det är en klar bekräftelse på
riktigheten i ett uttalande som gjordes i den nämnda reservationen: ”Den
elproduktion som vid kortvariga toppbelastningar eller vid driftstörningar i
den ordinarie produktionen produceras med hjälp av gasturbin kan knappast
ersättas med kärnkraftsel och bör därför inte vara underlag för ersättning”.

Åtskilliga GWh elektrisk kraft från oljekondensverk ger med nu gällande
regler underlag för kompensation trots att sådan kraft inte kunde ha ersatts
av större kapacitet kärnkraft.

En betydande del av den ökade förbrukningen av energi används i s. k.
avställningsbara elpannor. Denna förbrukning är befriad från skatt. Det är
enligt utskottets uppfattning inte rimligt att staten avstår från mycket
betydande skatteintäkter och samtidigt ersätter ökade driftkostnader som
sannolikt inte skulle kunna minskas genom ökad-tillgång på kärnkraft.

Nya överläggningar bör tas upp med utgångspunkt i vad utskottet här
har anfört. Riksdagen bör på grundval av motionsyrkandena göra ett
uttalande med denna innebörd. Budgetpropositionen avstyrks sålunda i
ifrågavarande del.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer att

riksdagen med bifall till motion 1983/84:854, motion 1983/
84:911 yrkande 20 och motion 1983/84:1367 yrkande 14 avslår
proposition 1983/84:100 bilaga 14 punkt E 6.

20. Kärnkraftsblocken Forsmark 3 och Oskarshamn 3 (mom. 15)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med "avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet stöder motionärernas förslag. Den beslutade avvecklingen av
kärnkraften underlättas väsentligt om de båda återstående reaktorerna inte
färdigställs och laddas. Därigenom minskar också mängden radioaktivt
avfall. Det bör vara regeringens sak att snarast vidta åtgärder för att
arbetet på de båda nämnda reaktorerna skall avbrytas.

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande kärnkraftsblocken Forsmark 3 och Oskarshamn 3
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1367 yrkande 12 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1983/84:30

107

21. Kärnsäkerhetsforskning (mom. 17)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”avstyrker motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att kärnsäkerhetsforskningen är så betydelsefull att den
inte utan vidare kan behandlas likformigt med all annan statligt stödd
teknisk forskning. Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning inte frångå
kärnkraftinspektionens bedömningar av medelsbehovet för att trygga en
nödvändig kärnsäkerhetsforskning under nästa budgetår. En utvidgning av
kostnadsramen med 4,1 milj. kr. till 46,8 milj. kr. bör sålunda medges. Häri
ingår 800000 kr. till de lokala säkerhetsnämndernas verksamhet. Utskottet
tillstyrker sålunda motion 1983/84:911 (c) i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande kärnsäkerhetsforskning

att riksdagen med anledning av proposition 1983/84:100 bilaga 14
punkt E 9 och med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 19 till
Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret
1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 1000 kr.

22. Skyddet av kärnkraftverk (mom. 18)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som böljar med ”Näringsutskottet
gör” och slutar med ”motion 1983/84:1026 (c)” bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i den avvikande meningen till justitieutskottets yttrande
krävs det för kärnkraftverken särskilda säkerhetsåtgärder från polisens
sida. Det kan inte accepteras att polisbevakningen vid kärnkraftverken av
statsfinansiella skäl minskas under den nivå som motiveras av anläggningarnas
särskilda farlighet och sårbarhet inför haverier och angrepp av olika
slag. Det synes också förenligt med riksdagens principiella ställningstagande
i fråga om avgiftsbeläggning av polisbevakning att kärnkraftverkens
ägare får betala de kostnader som polisinsatserna vid kärnkraftsanläggningarna
förorsakar. Näringsutskottet finner det väl så motiverat att denna
verksamhet avgiftsbeläggs som att staten kräver ersättning för ordningshållningen
vid offentliga tillställningar anordnade i vinstsyfte och för bevakning
av vissa vägtransporter. Kärnkraftverken drivs i kommersiellt
syfte, och deras verksamhet är från säkerhets- och sårbarhetssynpunkt
mycket speciell. Regeringens förslag i proposition 1983/84:173 om att vissa
avgifter för polisiära insatser skall tas ut från SAS stämmer väl överens

NU 1983/84:30

108

med vad som nu har sagts. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande
av här angiven innebörd. Motionen tillstyrks sålunda.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. beträffande skyddet av kärnkraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1026 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Kärnvärmereaktorer (mom. 19)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som böljar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion 1983/84:2468 (m)” bort ha följande
lydelse:

Kärnkraften geren miljövänlig energiproduktion, som möjliggör väsentliga
förbättringar vad gäller luftföroreningar och utsläpp av surgörande
ämnen. Med den ökade kunskap som nu finns kan konstateras att riskerna
tidigare har övervärderats. En utveckling sker också inom reaktorteknologin.
För värmeproduktion har Asea-Atom utvecklat reaktorer — av typ
Secure - med extremt hög säkerhet. Dessa reaktorer, som uppfyller högt
ställda miljökrav, kan byggas i storlekar som möjliggör en ökad decentralisering
av Sveriges energiproduktion.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet att motionärernas krav är
berättigade. Det är angeläget att regeringen låter genomföra en omfattande
utvärdering av olika energisatsningars miljöeffekter. Denna utvärdering
bör omfatta kärnvärme, kol och inhemska fossila bränslen.

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. beträffande kärnvärmereaktorer

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:508 yrkande 2, motion
1983/84:851 yrkande 6 i ifrågavarande del, motion 1983/
84:2468 och med anledning av motion 1983/84:2373 yrkande 1 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

24. Kärnvärmereaktorer (mom. 19)

Olof Johansson (c). Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med "Utskottet vill”
och slutar med "motion 1983/84:2468 (m)” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det, såsom framgår av det sagda, inte föreligger
några förutsättningar för introduktion av Secureanläggningar i Sverige.
Det finns inte heller — såsom påstås i motion 1983/84:851 (m) - några

NU 1983/84:30

109

kostnadsfördelar med kärnvärme, och avfallsproblemen är fortfarande
olösta. I detta sammanhang bör också erinras om sambandet mellan civilt
och militärt utnyttjande av kärnkraft. Det är uppenbarligen olämpligt att
värdefulla utvecklingsresurser och en betydande produktionskapacitet satsas
på tekniken med Securereaktorer.

Av den redogörelse i ämnet som utskottet har lämnat framgår att regeringen
beaktar de synpunkter som här har anförts. Utskottet finner det
angeläget att riksdagen nu klart ansluter sig till vad statsrådet Dahl nyligen
anförde i ämnet. Behovet av ett klarläggande uttalande av riksdagen framstår
mycket tydligt mot bakgrund av de krav som framförs i de här aktuella
motionerna från moderata samlingspartiet. Motionerna avstyrks i ifrågavarande
delar.

25. Kärnkraftens avveckling (mom. 20)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 53 med ”Riksdagen
angav” och slutar på s. 54 med ”behandlad del” bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motion 1983/84:508 (m) utgör fortsatt drift av kärnkraftverken
under deras fulla tekniska livslängd en omistlig grund för en tillräcklig
och naturvänlig kraftproduktion. Om kärnkraften utnyttjas under
hela denna period erhålls en tidsfrist för slutlig lösning av energifrågorna,
som gör en räddning av de outbyggda huvudälvarna i Norrland möjlig.

Regeringen bör ge berörda myndigheter i uppdrag att presentera en plan
över i vilken utsträckning ett sådant alternativ skulle kunna rädda de fyra
orörda Norrlandsälvarna och minska försurningstrycket på miljön.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande kärnkraftens avveckling

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:508 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk (mom. 21)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Utskottet
anser" och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Som anfördes från moderata samlingspartiets håll när utskottet tog ställning
till regeringens förslag om införande av en avgift på elektrisk kraft
från kärnkraftverk saknades bärande skäl för denna åtgärd. Det finns inte

NU 1983/84:30

110

heller nu anledning att belasta denna produktion med en särskild pålaga.
Avgiften bör därför snarast avvecklas. Regeringen bör utan dröjsmål återkomma
till riksdagen med förslag härom.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk att riksdagen dels

avslår motion 1983/84:911 yrkande 21 och motion 1983/
84: 1367 yrkande 9,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

27. Avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk (mom. 21)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i att avgiften på elektrisk kraft
från kärnkraftverk bör höjas. Detta är väl motiverat, eftersom kärnkraften
i rimlig omfattning bör belastas med de kostnader som förberedelserna för
dess avveckling drar med sig. Ett viktigt led i dessa förberedelser är att det
skapas en rätt struktur på värmemarknaden. Det behövs också ytterligare
medel för sådan forskning som kan skapa de bästa förutsättningar för
avvecklingen. En lagom nivå på avgiften bör för den närmaste tiden vara
1 öre per kWh. Avgiftshöjningen bör genomföras den 1 juli 1984. Utskottet
framlägger ett lagförslag som har utformats i enlighet med vad här har
anförts om avgiftens storlek.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 21 och
med anledning av motion 1983/84:1367 yrkande 9 antar följande

NU 1983/84:30

lil

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1104) om särskild avgift för elektrisk kraft
från kärnkraftverk

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1983: 1104) om särskild avgift för
elektrisk kraft från kärnkraftverk skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Avgiften utgår med 0,2 öre per Avgiften utgår med I öre per
kilowattimme. kilowattimme.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

28. Återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet (mom. 22)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Utskottet
gör” och slutar med "ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en förutsättning för att
driftstillstånd inte skall återkallas måste vara att reaktorinnehavaren bedriver
nödvändig forsknings- och utvecklingsverksamhet och avsätter tillräckliga
medel för kärnkraftens avveckling. 15 § bör därför nu ändras
såsom föreslås i motion 1983/84:911 (c) och utformas enligt de kriterier för
återkallelse av driftstillstånd som atomlagstiftningskommittén har angivit i
sitt förslag till lagtext. Regeringen bör snarast förelägga riksdagen förslag i
enlighet med vad nu sagts.

dels att utskottet under 22 bort hemställa

22. beträffande återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet att

riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 15 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

29. Upparbetning av använt kärnbränsle m. m. (mom. 23)

Olof Johansson (c). Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Utskottet
vill" och slutar med "använt kärnbränsle” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att avgörande skäl talar för att
riksdagen nu föreskriver förbud mot upparbetning. Ett sådant förbud framstår
som en naturlig följd av Sveriges anslutning till Förenta nationernas

NU 1983/84:30

112

icke-spridningsfördrag. Utskottet instämmer alltså i motionsyrkandena på
denna punkt. Regeringen bör med beaktande av tidigare ingångna upparbetningsavtal
utarbeta förslag till övergångsbestämmelser och dessutom
framlägga en plan för återtagande av använt kärnbränsle som har utskeppats
men ännu ej upparbetats. Vidare bör ett lagstadgat förbud mot export
av använt kärnbränsle införas.

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. beträffande upparbetning av använt kärnbränsle m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 15 i
ifrågavarande del och yrkande 16 och motion 1983/84:1367 yrkande
13 och motion 1983/84:2059 i ifrågavarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Utförsel av utrustning och teknologi på kärnenergiområdet (mom. 24)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Utskottet
står” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Det regelsystem rörande export av kärnkraftsutrustning som nu finns —
och som i någon mån har byggts ut genom den nya lagen — ger vissa
möjligheter till kontroll av syftet med den export som blir aktuell. Någon
garanti för att utrustningen endast kommer till civil användning går det
dock inte att få. Flera stater, bl. a. i tredje världen, uppges - såsom
påpekades i en reservation (c, vpk) till näringsutskottets betänkande NU
1983/84:17 - vara i färd med att utveckla egna kärnvapen. Denna process
möjliggörs genom import av utländsk kärnkraftsteknologi. Detta är ett
starkt skäl för ett sådant totalförbud mot export på kärnenergiområdet som
föreslås i motionerna 1983/84:911 (c) och 1983/84:2059 (vpk). Ett annat
viktigt skäl är att Sverige genom en utökad export på detta område blir
alltmer bundet till kärnkraftstekniken - ett förhållande som står i stark
motsättning mot den genom folkomröstningen fastslagna principen att
kärnkraftsanvändningen i vårt land skall avvecklas.

dels att utskottet under 24 bort hemställa

24. beträffande utförsel av utrustning och teknologi på kärnenergiområdet att

riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 15 och
motion 1983/84:2059, båda i ifrågavarande del, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1983/84:30

113

31. Lokala säkerhetsnämnder (mom. 25)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”lokala säkerhetsnämnder” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Regeringen bör, anser utskottet,
med det snaraste lägga fram förslag om sådan lagändring att lokal
säkerhetsnämnd blir obligatorisk även i Nyköpings och Västerås kommuner.

dels att utskottet under 25 bort hemställa

25. beträffande lokala säkerhetsnämnder

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 15 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

32. Reglering av kärnkraftens avveckling (mom. 26)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening anmärkningsvärt att atomlagstiftningskommittén
och regeringen inte har efterkommit riksdagens tidigare klart
uttalade önskemål på denna punkt. Riksdagen bör nu göra ett uttalande
som förpliktar regeringen att utan dröjsmål lägga fram förslag om erforderliga
bestämmelser om maximiantalet kärnreaktorer och likaså om den
tidpunkt då kärnkraftsavvecklingen skall ha slutförts.

dels att utskottet under 26 bort hemställa

26. beträffande reglering av kärnkraftens avveckling

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 15 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

33. Anslag till åtgärder för hantering av radioaktivt avfall (mom. 27)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
förutsätter” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse: Utskottet

finnér det anmärkningsvärt att regeringen trots att nämnden
har föreslagit en avgiftshöjning till 2,1 öre per kWh har fastställt avgiften
till 1,9 öre per kWh. Med den beslutade avgiften riskeras en urholkning av
8 Riksdagen 1983/84. 17 sami. Nr 30

NU 1983/84:30

114

de ekonomiska resurserna för hantering av det utbrända kärnbränslet och
för rivning av kärnkraftverken. Riksdagen bör därför enligt utskottets
uppfattning uttala att avgiften skall räknas upp till den av nämnden föreslagna
nivån 2,1 öre per kWh. Motionsyrkandena tillstyrks alltså.

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande anslag till åtgärder för hantering av radioaktivt avfall att

riksdagen med anledning av proposition 1983/84: 100 bilaga 14
punkt E 10 och med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 18 och
motion 1983/84: 1367 yrkande 15 till Åtgärder för hantering av
radioaktivt avfall för budgetåret 1984/85 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 1000 kr. och därvid som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

34. Finansiering av hanteringen av radioaktivt avfall (mom. 28)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att det krävs en särskild översyn
av lagbestämmelserna för finansiering av hanteringen av radioaktivt avfall.
Bestämmelserna bör skärpas. Särskilt gäller detta återlånerätten. Översynen
bör ha som utgångspunkt vad som anförs härom i motion 1983/
84:1367 (vpk) och de överväganden i ämnet av atomlagstiftningskommittén
som utskottet har återgivit. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett
uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed blir det nu
aktuella önskemålet i motion 1983/84: 1367 (vpk) helt tillgodosett.

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. beträffande finansiering av hanteringen av radioaktivt avfall
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1367 yrkande 16 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

35. Utredning om eldistribution (mom. 29)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”Av
budgetpropositionen” och slutar med ”motion 1983/84:911 (c)” bort ha
följande lydelse:

Som anförs i motion 1983/84:911 (c) medför investeringar i storskaliga
elproduktionsanläggningar såsom kärnkraftverk en ökad användning av
elvärme, en kraftig utbyggnad av distributionsnätet och därmed en större
elkonsumtion. När investeringarna i distributions- och konsumtionsled har
genomförts medför detta ofta krav på nya stora produktionsanläggningar.

NU 1983/84:30

115

Enligt utskottets uppfattning strider den angivna utvecklingen mot nödvändigheten
av en effektiv energianvändning. Den leder till ett energislöseri
som resulterar i en kraftig belastning på vår miljö och ekonomi.
Dessutom försvåras en avveckling av kärnkraften. Enligt utskottets mening
krävs därför en förutsättningslös parlamentarisk utredning om hur det
framtida eldistributionssystemet skall utformas. Underlag för utredningsarbetet
kan hämtas bl. a. från 1981 års energikommitté (I 1981:08) och från
elförsörjningskommissionen. Ingen av dessa utredningar har uttryckligen
fått i uppdrag att behandla de samlade kraven på eldistributionssystemet
inför framtida investeringar.

En utgångspunkt för den av utskottet förordade utredningens arbete bör
vara att eldistributionssystemet skall utvecklas med krav på försörjningstrygghet
och minskad sårbarhet, mindre användning av elenergi för uppvärmningsändamål
i framtiden, förnyelsebara energikällor, lokal elproduktion
och ny teknik för reglering av distributionen. Regeringen bör ta
initiativ till att den här föreslagna utredningen snarast kommer till stånd.

dels att utskottet under 29 bort hemställa

29. beträffande utredning om eldistribution

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 22 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

36. Reservkraftverk (mom. 30)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som böljar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”och 1983/84:1886 (c)” bort ha följande lydelse:

Vad gäller den informationsskyldighet vid elavbrott som föreslås i motion
1983/84:1886 (c) räknar utskottet med att elavbrottskommissionen
noga överväger denna fråga.

Som närmare utvecklas i motion 1983/84:698 (c) är den svenska livsmedelsförsörjningen
mycket beroende av tillgång på elektrisk ström. Särskilt
känslig är animalieproduktionen. Att det anskaffas reservaggregat för elström
så att den svenska livsmedelsproduktionen kan fungera även under
ofredstider är inte enbart en angelägenhet för lantbruket utan av stor vikt
för hela samhället. Det är därför rimligt att staten svarar för en del av
kostnaderna för anskaffningen av ett tillräckligt antal reservaggregat för att
trygga vår livsmedelsproduktion under krig och avspärrning. Att reservkraftverk
finns tillgängliga innebär väsentliga fördelar också i fredstid
genom att olägenheter och förluster vid längre elavbrott mildras.

Såsom föreslås i motion 1983/84:698 (c) bör ett bidrag om 25% av
anskaffningskostnaden utgå till de lantbrukare som för att trygga sin animalieproduktion
anskaffar lämpligt reservkraftverk. Kostnaderna för detta
bidrag bör täckas med de medel som inflyter inom oljeersättningsprogrammet.

NU 1983/84:30

116

Riksdagen bör i en meningsyttring till regeringen hemställa om förslag
till ett sådant bidrag. Därmed tillgodoses helt kraven i motion 1983/84:698
(c) och i viss mån önskemålen i motionerna 1983/84: 1077 (m) och 1983/
84: 1886 (c).

dels att utskottet under 30 bort hemställa

30. beträffande reservkraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:698 yrkandena I och
2 och med anledning av motion 1983/84: 1077 och motion 1983/
84: 1886 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

37. Direktiv till elavbrottskommissionen (mom. 31)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med "Med
hänsyn” och slutar med ”avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Det svenska elsystemet har på kort tid förändrats avsevärt i och med att
kärnkraftverken tagits i drift. Som anförs i motion 1982/83: 1882 (c) är
kärnkraftverken svåra och dyrbara att snabbt reglera. De får därför svara
för basproduktionen av elkraft. Vid flera tillfällen stoppas de emellertid på
grund av olika fel. Det finns skäl att undersöka hur mycket sårbarheten har
ökat därför att vi litar till de mycket stora enheter som kärnkraftverken
utgör. Den av regeringen tillsatta kommissionen om elförsörjningens sårbarhet
borges i uppdrag att särskilt undersöka hur sårbarheten skall kunna
minska trots kärnkraftverkens mycket begränsade reglerbarhet och dess
opålitlighet. Regeringen bör snarast utarbeta direktiv härom. Utskottet
föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad här
har anförts. Därmed tillgodoses motion 1983/84: 1882 (c).

dels att utskottet under 31 bort hemställa

31. beträffande direktiv till elavbrottskommissionen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84: 1882 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

38. Utbyggnad och nyttjande av elkapacitet (mom. 32)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med "Utskottet
vill” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att det nu sker en viss utveckling
i linje med vad som föreslås i motionen. Det finns dock anledning
för riksdagen att ytterligare markera betydelsen av att den tillgängliga
elkapaciteten används på bästa sätt. Kapaciteten bör utnyttjas jämnare

NU 1983/84:30

117

under året. Man bör vidare undvika att använda elström vid kortvariga
stora effektbehov. En vidareutveckling av de kostnadsanpassade taxor
som har börjat tillämpas kan vara nödvändig. Det är också av största vikt
att den nu lågt prissatta kraften inte leder till att elvärme tar den del av
värmemarknaden som på sikt är mest lämpad för skogsbränsle. Härutöver
vill utskottet betona vikten av att det inte byggs en elproduktionskapacitet
för toppeffekter, vilket ger en mycket liten översättning. Utskottet anser
att riksdagen genom ett uttalande till regeringen bör ansluta sig till de
riktlinjer för utbyggnad och nyttjande av elproduktionskapaciteten som
utskottet nu har angett i anslutning till motion 1983/84: 911 (c).

dels att utskottet under 32 bort hemställa

32. beträffande utbyggnad och nyttjamle ar elkapacitet

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

39. Allmänna riktlinjer för stöd till energiinvesteringar (mom. 35)

Staffan Burenstam Linder. Sten Svensson. Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med "Med
den" och slutar med "ifrågavarande del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att stödet för oljeersättande åtgärder bör avvecklas så
snabbt som möjligt. En energipolitik som tar till vara Sveriges möjligheter
att ändra energisystemet i en mer konkurrenskraftig riktning kan inte
åstadkommas genom ytterligare manipulering med subventioner och skatter
utan endast genom att de blockeringar som i dag omöjliggör utnyttjandet
av kunnande och inhemska energiresurser avlägsnas. Utskottet föreslår
att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet
här har anfört. Ifrågavarande del av motion 1983/84:911 (c) avstyrks.

dels att utskottet under 35 bort hemställa

35. beträffande allmänna riktlinjer för stöd till energiinvesteringar
att riksdagen

dels avslår motion 1983/84:911 yrkande 3.

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

40. Allmänna riktlinjer för stöd till energiinvesteringar (mom. 35)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Med
den" och slutar med "ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

NU 1983/84:30

118

Utskottet anser att riksdagen bör göra ett vägledande uttalande till
regeringen om riktlinjer för stöd till energiinvesteringar. Det bör ha följande
innehåll.

Stödet till energiinvesteringar skall vara utformat så att energihushållning
och användning av inhemska fasta bränslen gynnas. Åtgärder och
stödvillkor skall bygga på frivillig medverkan från enskilda, företag, kommuner
och landsting. De skall utgå från ett decentralistiskt synsätt. Administrativa
regler, besiktning och tvång i olika hänseenden skall undvikas.

Utskottet tillstyrker sålunda motion 1983/84:911 (c) i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 35 bort hemställa

35. beträffande allmänna riktlinjer för stöd till energiinvesteringar
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 3 godkänner
av utskottet angivna riktlinjer för stöd.

41. Beloppsgränsen för stöd (mom. 36)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 70 som
börjar med ”Sorn utskottet” och slutar med ”och 1983/84:2375 (c)” bort
ha följande lydelse:

Med hänsyn till utskottets uppfattning att ifrågavarande stöd snarast bör
upphöra finner utskottet inte anledning för riksdagen att pröva frågan om
beloppsgränsen för stöd. Motion 1983/84:911 (c) och motion 1983/84:2375
(c) avstyrks således i här behandlad del.

42. Beloppsgränsen för stöd (mom. 36)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med "och 1983/84:2375 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett bibehållande av den
undre beloppsgränsen vid 50000 kr. medför att alltför många angelägna
projekt inte blir stödberättigade. Det krävs i så fall projekt med en investeringskostnad
av minst 100000 kr. för att stöd skall kunna utgå. Utskottet
anser att den undre beloppsgränsen bör sänkas till 20000 kr. Riksdagen bör
uttala som sin mening att så bör ske. Motionerna 1983/84: 911 (c) och 1983/
84:2375 (c) tillstyrks alltså, båda i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 36 bort hemställa

36. beträffande beloppsgränsen för stöd

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 24 och
motion 1983/84:2375 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1983/84:30

119

43. Delegering till de regionala utvecklingsfonderna m. m. (mom. 37)

Staffan Burenstam Linder. Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 71 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med ” och 1983/84:2375 (c)" bort
ha följande lydelse:

Utskottet avstyrker, med hänvisning till sin uppfattning att de ifrågavarande
stödformerna bör upphöra, även de nu berörda delarna av motionerna
1983/84:911 (c) och 1983/84:2375 (c).

44. Delegering till de regionala utvecklingsfonderna m.m. (mom. 37)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med "Utskottet
anser" och slutar med " och 1983/84: 2375 (c)" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till ifrågavarande förslag i motionerna 1983/84:911
(c) och 1983/84:2375 (c). En delegering av stödadministrationen till de
regionala utvecklingsfonderna och till lantbruksnämnderna när det gäller
mindre projekt torde kunna innebära en snabbare och mer effektiv hantering
än om samtliga ärenden skall behandlas av statens energiverk. De
mindre företagens rättmätiga krav att få samma möjligheter som de större
företagen till stöd för energiinvesteringar kan därmed tillgodoses. Riksdagen
bör uttala att de regionala utvecklingsfonderna och lantbruksnämnderna
av regeringen bör ges i uppdrag att administrera låneärenden inom
oljeersättningsprogrammet för projekt där stödet uppgår till mindre än
300000 kr. Utskottet tillstyrker sålunda de nu behandlade delarna av
motionerna 1983/84:911 (c) och 1983/84:2375 (c).

dels att utskottet under 37 bort hemställa

37. beträffande delegering till de regionala utvecklingsfonderna
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 25 och
motion 1983/84:2375 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

45. Terminaler för separering av industriråvara och bränsleråvara (mom.
38)

Staffan Burenstam Linder (m). Sten Svensson (m). Olof Johansson (c),
Per-Richard Molén (m). Ivar Franzén (c). Lars Ahlström (m) och Hugo
Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det inte bör utgå något

NU 1983/84:30

120

stöd till investeringar i terminaler för separering av industriråvara och
bränsleråvara. Inrättande av terminaler måste enligt utskottets uppfattning
bygga på frivillig medverkan av de enskilda skogsägarna och ske inom
ramen för det nu fungerande leveranssystemet för skogsråvaror. Stödet
kan leda till att ett väl fungerande leverans- och transportsystem slås
sönder. Med den låga lönsamhet som utmärker skogsbruket finns det inte
utrymme för sådana onödiga investeringar och förlängda transporter som
en omfattande terminalhantering innebär. Ett terminalsystem av den typ
som här är i fråga torde vidare leda till en trögrörlig och administrativt
tungrodd organisation med krav på väl utbyggda kontrollmöjligheter gentemot
skogsproducenterna. Det är självklart att skattemedel inte skall användas
till stödåtgärder som kan komma att ge oönskade styreffekter.
Riksdagen bör göra ett uttalande med här angiven innebörd. Utskottet
tillstyrker sålunda motion 1983/84:911 (c) i här aktuell del.

dels att utskottet under 38 bort hemställa

38. beträffande terminaler för separering av industriråvara och
bränsleråvara

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

46. Investeringsstöd för fasta bränslen (mom. 39)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med "Det
investeringsstöd” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse: Utskottet

delar motionärernas uppfattning att stödet till investeringar i
förbränningsanläggningar eldade med inhemska fasta bränslen bör höjas
till 35 % av investeringskostnaden. Den stora kapacitet för produktion av
elkraft som nu finns och den intensiva marknadsföring av lågt prissatt
elektrisk kraft som genomförs i syfte att eluppvärmningen skall öka utgör
enligt utskottets uppfattning ett hot mot möjligheterna att avveckla kärnkraften.
Det behövs mot denna bakgrund en ytterligare stimulans av utvecklingen
mot en fungerande marknad för inhemska bränslen. Det ifrågavarande
investeringsbidraget bör fortsättningsvis uppgå till 35 % av investeringskostnaden.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen
anger att så skall vara fallet.

dels att utskottet under 39 bort hemställa

39. beträffande investeringsstöd för fasta bränslen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1983/84:30

121

47. Stöd till mindre anläggningar (mom. 40)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Någon
ändring” och slutar med ”detta betänkande” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att stöd till energiinvesteringar
bör kunna utgå till anläggningar eldade med fasta bränslen och en effekt
på minst 100 kW. Det bör även övervägas att låta handläggningen av
stödärenden för anläggningar med en lägre effekt än 500 kW utföras av
förmedlingsorganen i kommunerna och länsbostadsnämnderna. Utskottet
finnér det angeläget att regeringen låter utarbeta förslag på grundval av vad
här har anförts. Motion 1983/84:2375 (c) tillstyrks alltså i ifrågavarande
del.

dels att utskottet under 40 bort hemställa

40. beträffande stöd till mindre anläggningar

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2375 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

48. Riktlinjer för stöd till fjärrvärmeutbyggnad m.m. (mom. 41)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som böijar med ”Utskottet
hänvisar” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motionerna 1983/84:911 (c) och 1983/84:1309 (c)
framförda uppfattningen att stödet till utbyggnad av fjärrvärmenät bör
förses med villkoret att anläggningen skall ges en sådan utformning att den
kan få en samordnande funktion och öka möjligheterna till val mellan olika
energislag och produktionssätt. Ett mål vid fjärrvärmeutbyggnaden bör
enligt utskottets uppfattning vara att handlingsfriheten och möjligheterna
att använda billig, miljövänlig energi skall öka. Tillkommande fjärrvärmeanläggningar
måste därför från början ges en sådan utformning att de
passar för utnyttjande av alternativa energikällor. Vad utskottet nu har
anfört bör riksdagen genom ett uttalande ge regeringen till känna som sin
mening. Utskottet tillstyrker alltså motionerna 1983/84:911 (c) och 1983/
84: 1309 (c) i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 41 bort hemställa

41. beträffande riktlinjer för stöd till jjärrvärmentbyggnad m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 10 i
ifrågavarande del och motion 1983/84:1309 yrkande 1 godkänner
av utskottet angivna riktlinjer för stöd till fjärrvärmeutbyggnaden.

NU 1983/84:30

122

49. Stöd till fjärrvärmeutbyggnad (mom. 42)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 73 som
börjar med "I konsekvens” och slutar med ”skall lämnas” bort ha följande
lydelse:

I likhet med vad som vid upprepade tillfallen har föreslagits av moderata
samlingspartiet anser utskottet att något statligt stöd för utbyggnaden av
fjärrvärmeanläggningar inte bör lämnas. Utskottet har helt andra utgångspunkter
för detta ställningstagande än de som uttrycks i motionerna 1983/
84:911 (c) och 1983/84:1309 (c). Dessa motioner avstyrks därför, båda i
ifrågavarande del.

50. Stöd till fjärrvärmeutbyggnad (mom. 42)

(under förutsättning av avslag på reservation 48)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”1
konsekvens” och slutar med ”skall lämnas” bort ha följande lydelse:

Som föreslås i motionerna 1983/84:911 (c) och 1983/84:1309 (c) bör
något stöd till fjärrvärmeutbyggnad inte lämnas med mindre än att riktlinjerna
för stödet har ändrats i enlighet med vad som föreslås i de ifrågavarande
motionerna. Om så ej sker bör det nu aktuella stödet omedelbart
upphöra. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen
av denna innebörd.

dels att utskottet under 42 bort hemställa

42. beträffande stöd till fjärrvärmeutbyggnad

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 10 i
ifrågavarande del och motion 1983/84: 1309 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

51. Anslag för oljeersättande åtgärder, m. m. (mom. 43)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Det är"
och slutar med "ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i att anslaget till oljeersättande
åtgärder på 210 milj. kr. bör halveras. Detta ligger i linje med vad som även
tidigare har föreslagits av moderata samlingspartiet. Det får ankomma på
regeringen att göra de omdispositioner som den lägre anslagsnivån motiverar.
I fråga om de övriga stödåtgärder som berörs i motion 1983/84: 1896
(m) instämmer utskottet med motionärernas bedömning att en besparing

NU 1983/84:30

123

på minst 400 milj. kr. borde vara möjlig. Främst bör stödet till energiupphandling
kunna minskas. Den närmare utformningen av sparåtgärderna
bör det ankomma på regeringen att svara för.

Neddragningen bör genomföras så att verkligt angelägna projekt ändå
kan utföras inom ramen för återstående medel. Med de begränsningar av
stödet som utskottet sålunda föreslår ges marknaden en större möjlighet
att — i stället för regleringar och subventioner — avgöra villkoren för
kommande energiinvesteringar. Vad utskottet här har anfört bör riksdagen
ansluta sig till i ett uttalande till regeringen.

dels att utskottet under 43 bort hemställa

43. beträffande anslag för oljeersättande åtgärder, m.m.
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1983/84:100 bilaga 14 punkt
E 17 och med bifall till motion 1983/84:1896 yrkande 11 i ifrågavarande
del till Stöd för oljeersättande åtgärder m.m. för budgetåret
1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 105000000 kr.,

b) (= utskottet),

c) med bifall till motion 1983/84:1896 yrkande 11 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om besparingar rörande stöd inom energiområdet.

52. Energirådgivning inom jordbruks- och trädgårdsnäringarna (mom. 44)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna framhåller har den nämnda rådgivningsverksamheten
mycket stor betydelse för energibesparingarna inom jordbruks- och trädgårdsnäringarna.
Därför bör det av lantbruksstyrelsen beräknade medelsbehovet
tillgodoses. Utskottet föreslår således att 5 milj. kr. inom ramen
för oljeersättningsstödet får disponeras för stöd till energirådgivning m. m.
till jordbruks- och trädgårdsnäringarna.

dels att utskottet under 44 bort hemställa

44. beträffande energirådgivning inom jordbruks- och trädgårdsnäringarna att

riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 26 uttalar
att totalt 5000000 kr. skall överföras från anslaget E 17, Stöd
för oljeersättande åtgärder, m. m. under tolfte huvudtiteln till
anslagen B 1, Lantbruksstyrelsen och B 2, Lantbruksnämnderna
under nionde huvudtiteln i enlighet med vad utskottet
anfört.

NU 1983/84:30

124

53. Naturgas i södra och västra Sverige (mom. 46)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”och 1983/84:2362 (c)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner det värdefullt att arbetet med naturgasintroduktion nu
pågår i landet. De miljömässiga fördelar som naturgasen har före andra
energibärare utgör ett övertygande argument för att en fortsatt introduktion
snabbt bör komma i gång utöver det nu pågående Sydgasprojektet.
Också sysselsättningsskäl talar härför. Vad här har anförts motiverar att
Sydgasledningen snabbt byggs ut till i första hand södra Halland, där det
finns stora industrikunder och där försurningsproblemen är betydande.
Med en målmedveten planering av detta projekt bör förutsättningar finnas
för leveranser av naturgas till södra Halland år 1986. Även övriga delar av
Sydgas II- och Västgasprojekten bör bedrivas skyndsamt. Vad utskottet
här har anfört om den fortsatta naturgasintroduktionen i södra och västra
Sverige bör riksdagen anmäla som önskemål till regeringen. Utskottet
tillstyrker alltså motionerna 1983/84:321 (c) och 1983/84:2362 (c).

dels att utskottet under 46 bort hemställa

46. beträffande naturgas i södra och västra Sverige

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:321 och motion 1983/
84:2362 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

54. Östgasprojektet (mom. 47)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 77 med ”Utskottet
hänvisar” och slutar på s. 78 med ”ifrågavarande del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner det anmärkningsvärt att i den svenska energipolitiken
på naturgasens område så litet intresse har visats för leveranser från
Sovjetunionens stora gasfyndigheter. Sverige borde i likhet med flera
västeuropeiska stater på ett mycket mera aktivt sätt arbeta för en koppling
till det sovjetiska gasnätet. Indirekt finns redan denna anslutning, eftersom
Sydgasprojektet kommer att kopplas till det västtyska nätet och därmed till
det sovjetiska nätet. En gasledning över Ålands hav skulle kunna byggas
relativt snabbt. Ett genomförande av ett sådant projekt skulle ge en välbehövlig
stimulans för de berörda områdena. En sammanbindning av denna
och övriga projekterade gasledningar skulle vara av stor betydelse för
svensk industri och för energiförsörjningen. Stora miljömässiga fördelar
skulle också vinnas. Beslut om en naturgasledning från Sovjetunionen till

NU 1983/84:30

125

Sverige bör enligt utskottets mening fattas under år 1984. Regeringen bör
mot bakgrund av vad här har anförts vidta åtgärder för att snarast kunna få
till stånd ett avtal med Sovjetunionen om naturgasleveranser via Finland.
Vidare bör regeringen nu låta utarbeta konkreta förslag till projektering av
en gasledning över Alands hav. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett
uttalande av den här angivna innebörden. Den nu behandlade delen av
motion 1983/84: 323 (vpk) tillstyrks sålunda.

dels att utskottet under 47 bort hemställa

47. beträffande Östgasprojektet

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:323 yrkandena I och
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

55. Swedegas AB (mom. 48)

Staffan Burenstam Linder (m). Sten Svensson (m). Olof Johansson (c),
Per-Richard Molén (m). Ivar Franzén (c) och Lars Ahlström (m) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med "Utskottet anser”
och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att lämpligheten av vattenfallsverkets förvärv av Swedegas
kan ifrågasättas. Vattenfallsverkets huvudsakliga intresseområde gäller
produktion och distribution av elström. Verket kan antas vara primärt
intresserat av att på en krympande värmemarknad slå vakt om elvärmens
andel och förhindra en mer långtgående introduktion av naturgas. Utskottet
vill dock inte nu föreslå någon ändring av riksdagens nyligen fattade
beslut om detta förvärv. Motion 1983/84:323 (vpk) avstyrks sålunda i här
aktuell del.

56. Swedegas AB (mom. 48)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna konstaterar utskottet att vattenfallsverket
genom beslutet om förvärv av aktierna i Swedegas AB har fått kontroll
över naturgasintroduktionen i Sverige. Detta förhållande kan med hänsyn
till de motstridiga intressen som verket får anses ha när det gäller energiförsörjningen
komma att allvarligt försvåra en utveckling mot en diversifierad
och alternativ energiproduktion i vårt land. Det Finns enligt utskottets
mening inte några skäl för överflyttningen till vattenfallsverket.
Swedegas organisatoriska ställning bör därför omprövas och bolaget ges
en mera självständig status. Detta är viktigt, när det gäller den fortsatta

NU 1983/84:30

126

naturgasintroduktionen utöver Sydgasprojektet. Utskottet anser att riksdagen
bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

dels att utskottet under 48 bort hemställa

48. beträffande Swede gas AB

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:323 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

57. Inhemska gasfyndigheter (mom. 49)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 78 som böijar med ”Utskottet
finnér” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att undersökningarna om
möjliga inhemska gasfyndigheter, t. ex. i Siljansområdet, bör påskyndas.
Det är viktigt att det framtida energibehovet kan täckas med på lång sikt så
fördelaktiga energislag som möjligt. Gasen har framför allt miljöfördelar
men är därtill speciellt lämplig i ett flertal industriprocesser. Regeringen
bör uppdra åt företag med specialistkunskap rörande naturgas att i samarbete
med statens vattenfallsverk skyndsamt vidta kompletterande undersökningar
och utredningar. De merkostnader som därvid uppstår bör
täckas inom oljeersättningsprogrammet. Utskottet föreslår att riksdagen
gör ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Motion 1983/
84:2480 (c) tillstyrks sålunda i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 49 bort hemställa

49. beträffande inhemska gasfyndigheter

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2480 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

58. Marknaden för inhemska bränslen (mom. 50)

Olof Johansson (c). Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 80 som böijar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”alltså motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att staten, landstingen och kommunerna
har ett ansvar för att olika lösningar prövas i syfte att få till stånd en
ökad användning av förädlade skogsbränslen. Riksdagen bör därför i ett
uttalande slå fast att statliga verk och myndigheter, landsting och kommuner
aktivt skall pröva lösningar för sin energiförsörjning som tar sikte
på att bygga upp en fungerande marknad för inhemska bränslen. Utskottet
tillstyrker sålunda motion 1983/84:911 (c) i här behandlad del.

dels att utskottet under 50 bort hemställa

50. beträffande marknaden för inhemska bränslen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1983/84:30

127

59. Regionala bränslebolag (mom. 51)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som boljar med ”Utskottet
kommer” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Det är, såsom anförs i motion 1983/84:1367 (vpk), av vikt att utvinningen
av såväl skogsbränslen som torv ger möjlighet för lokala och regionala
myndigheter att tillgodogöra sig vinsterna av verksamheten. Därför är det
enligt utskottets uppfattning inte tillräckligt med enbart försök med regionala
bränslebolag. Sådana bolag kan få stor betydelse när det gäller att
planmässigt utnyttja torvkoncessioner och skogsråvara samt för att förhindra
spekulation i sådana nyttigheter. Bolag av detta slag kan ägas av
staten, landstingskommuner eller kommuner. Deras uppgift är att handha
utvinning, transport och användning av de här aktuella energiråvarorna.
En sådan planerad verksamhet kan också förhindra att ved som är användbar
som råvara för trä-, massa- och pappersindustri tas i anspråk som
bränsle. Utskottet tillstyrker alltså motionen i här aktuell del.

dels att utskottet under 51 bort hemställa

51. beträffande regionala bränslebolag

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1367 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

60. Vindkraft (mom. 55)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar med ”Vad så”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att det är motiverat
med ett större statligt vindkraftsprogram - av storleksordningen 10-15
TWh. Detta förutsätter en särskild organisation för att komma till utförande.
Regeringen bör låta utarbeta ett statligt vindkraftsprogram av den nu
nämnda omfattningen. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av
här angiven innebörd. Motion 1983/84:1367 (vpk) tillstyrks alltså i här
behandlad del.

dels att utskottet under 55 bort hemställa

55. beträffande vindkraft

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1367 yrkande 7 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

NU 1983/84:30

128

61. Energibolag i Norrbotten (mom. 57)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 86 som böljar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till förslaget i motion 1983/84:509 (c) att frågan om
formerna för ett energiföretag i Norrbotten skall utredas. Genom ett sådant
företag skulle de norrbottniska industriföretagens konkurrenskraft stärkas
och de stora energitiilgångar som finns i länet tillvaratas bättre än f. n.
Starka skäl talar för att energibolaget bör inrikta sig på att använda även
andra energitillgångar - såsom torv och skogsavfall — som finns i länet.

Det får ankomma på regeringen att föranstalta om en sådan utredning
som här har angivits. Riksdagen bör göra ett uttalande härom.

dels att utskottet under 57 bort hemställa

57. beträffande energibolag i Norrbotten

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:509 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Kärnkraftsblocken Forsmark 3 och Oskarshamn 3 (mom. 15)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anför:

Enligt riksdagsmajoritetens tolkning av folkomröstningsresultatet skall
kärnkraftsblocken Forsmark 3 och Oskarshamn 3 färdigställas och brukas
till år 2010.

Centerpartiet har upprepade gånger hävdat att denna tolkning är felaktig
och att uttrycket ”högst 12 kärnkraftsreaktorer” mycket väl rymmer
möjligheten att utbyggnaden begränsas till tio kärnkraftsblock.

Samtidigt har centerpartiet klart visat att betydande samhällsekonomiska
vinster skulle ha gjorts om byggandet av Forsmark 3 och Oskarshamn 3
hade avbrutits omedelbart efter folkomröstningen och frigjorda resurser i
stället hade använts för energihushållning och alternativ energi. Därtill
skulle kärnkraftens avfallsproblem ha minskat i motsvarande omfattning.

Centerpartiet har förbundit sig att acceptera folkomröstningsresultatet
och har konsekvent stått kvar vid detta löfte även när riksdagsmajoriteten
har missbrukat sin tolkningsrätt. Vi får därför i dag inskränka oss till att
konstatera att majoritetens tolkning av folkomröstningsresultatet har blivit
en belastning för samhällsekonomin och försvårar kärnkraftsavvecklingen.

NU 1983/84:30

129

2. Energiprojekt vid Gotland (mom. 56)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anför:

Utskottet har anfört mycket positivt om vågenergiprojektet vid Gotland
men inte velat att riksdagen skall föregripa berörda myndigheters behandling
av ärendet genom ett direkt uttalande.

Vi förutsätter dock att såväl regeringen som berörda myndigheter beaktar
den stora betydelse som utskottet har tillmätt projektet och därmed
behandlar stödfrågan så positivt som möjligt.

9 Riksdagen 1983/84. 17 sami. Nr 30

130

Billiga I

Justitieutskottets yttrande
1983/84:1 y

om kostnader för polisbevakning av kärnkraftverk

Till näringsutskottet
Inledning

Näringsutskottet har berett justitieutskottet tillfälle att avge yttrande över
motion 1983/84:1026 av Elving Andersson m.fl. (c) om kostnaderna för
polisens insatser för att skydda kärnkraftverk.

I motionen hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge
regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande det polisiära
skyddet av kärnkraftverken och kostnaderna härför.

Motionärerna anför bl. a. att kärnkraftverken är mycket sårbara ur
säkerhetssynpunkt och kräver omfattande skyddsåtgärder. De polisiära
insatserna för att skydda kärnkraftverken bör enligt motionärernas mening
avgiftsbeläggas och betalas av anläggningarnas ägare.

Tidigare riksdagsbehandling

Näringsutskottet behandlade förra året i sitt av riksdagen godkända
betänkande NU 1982/83:33 en motion av samma innebörd som den nu
aktuella. Näringsutskottet uttalade därvid bl. a. att utskottet inte ansåg att
det fanns anledning att kärnkraftsföretagen skulle särbehandlas på sådant
sätt som motionärerna föreslog. Motionen avslogs.

Utskottet

En av polisens huvuduppgifter är att upprätthålla allmän ordning och
säkerhet för att därigenom förebygga och hindra brott samt att i övrigt
tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. Avgiftsbeläggning av
polisens tjänster förekommer normalt inte. Ett undantag härifrån har dock
länge funnits i fråga om ordningshållning genom polispersonal vid offentliga
tillställningar.

Riksdagen har i 1981 års principbeslut om polisens uppgifter, utbildning
och organisation m. m. ställt sig bakom tanken på att avgiftsbeläggning av
polisbevakning utvidgas till att gälla andra områden (prop. 1980/81:13 s. 42,
JuU 24, rskr 210). En förutsättning för att avgift skall få tas ut bör enligt
riksdagens beslut vara att fråga är om uppgifter som i praktiken har utpräglad
karaktär av service åt enskilda personer eller företag och som förekommer i
en viss ganska regelbunden omfattning. Det uttalades vidare att avgiftsbe -

NU 1983/84:30 (JuU 1983/84: 1 y)

131

läggningen emellertid inte får innebära att ersättning fordras för det skydd till
liv och egendom som var och en har rätt att kräva av polisen. Den bör heller
inte, sades det, utformas på ett sådant sätt att den medför negativa effekter
för allmänhetens benägenhet att vidta brottsförebyggande åtgärder.

De tjänster, för vilka ersättning för polisbevakning får tas ut, anges i
förordningen (1982:789) om ersättning för polisbevakning och för anslutning
av larmanläggningar till polisen. Ersättning skall betalas för ordningshållningen
vid offentliga tillställningar som anordnas i vinningssyfte (dock inte av
ideell förening), för polisbevakningen vid långa, breda eller tunga vägtransporter
och vid värdetransporter samt i vissa fall i fråga om larmanläggningar.

Förslag till lagstiftning om avgiftsbeläggning av bl. a. polistjänster i visst
särskilt fall avseende trafikservice har nyligen förelagts riksdagen (prop.
1983/84:173).

Vad gäller polisens kostnader för bevakning m. m. vid kärnkraftverk kan
följande sägas.

De polisdistrikt inom vilka kärnkraftverk är belägna är Lunds, Varbergs,
Oskarshamns och Tierps polisdistrikt. Dessa polisdistrikt har fr. o. m.
budgetåret 1981/821, o. m. budgetåret 1983/84 tillförts särskild utrustning för
sammanlagt ca 5 milj. kr. Denna består av bl. a. sambandsutrustning,
utrustning för strålskydd och förstärkningsvapen.

Enligt justitieutskottets mening saknas det anledning till annat principiellt
ställningstagande i fråga om avgiftsbeläggning av polisbevakning än det
riksdagen uttalade sig för år 1981. Något utrymme för att med denna
utgångspunkt införa ett särskilt kostnadsansvar för polisens uppgifter med
anknytning till just kärnkraftverk finns enligt utskottets uppfattning inte.
Justitieutskottet anser därför att näringsutskottet bör avstyrka bifall till
motionen.

Stockholm den 10 april 1984

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Arne
Nygren (s), Björn Körlof (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge
Klöver (s), Gunilla André (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Ulla-Britt Åbark
(s), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstånga (fp), Hans Göran Franck
(s), Inger Wickzén (m) och Elving Andersson (c).

NU 1983/84:30 (JuU 1983/84: 1 y)

132

Avvikande mening

Gunilla André (c) och Elving Andersson (c) anser att utskottets yttrande
fr. o. m. orden "Enligt justitieutskottets” bort ha följande lydelse:

Kärnkraftverken är mycket speciella anläggningar som kräver särskilda
säkerhetsåtgärder från polisens sida. Självfallet kan det inte godtas att
polisbevakningen vid kärnkraftverken av statsfinansiella skäl minskas under
den nivå som motiveras av anläggningarnas särskilda farlighet och sårbarhet
inför haverier och angrepp av olika slag. Det är enligt justitieutskottets
mening väl förenligt med riksdagens principiella ställningstagande i fråga om
avgiftsbeläggning av polisbevakning att låta kärnkraftverkens ägare betala
de kostnader som polisinsatserna vid kämkraftsanläggningarna förorsakar.
Till stöd för detta synsätt vill utskottet också peka på regeringens förslag i
proposition 1983/84:173 om att ta ut avgifter från SAS för bl. a. polisens
kostnader vid SAS blivande flygpassagerarterminal i Malmö för kontroll av
passagerare till och från Kastrups flygplats i Danmark. Justitieutskottet anser
på anförda skäl att näringsutskottet bör tillstyrka bifall till motionen.

NU 1983/84:30 133

Bildau 2

Översikt av utskottets behandling av propositionen och motionerna

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion 1983/84 yttrande s. hemställan nr

moment

Proposition 101) hildan 14 E 1:2	87	59
E 2	87	59
E 3	66	33
E 4	86	60
E 5	68	34
E 6	47	14	19
E 7	87	61
E 8	48	16
E 9	48	17	21
E 10	60	27	33
E II: 1	86	62
2	86	62
3	86	62
4	86	62
5	86	63
E 13	87	64
E 14	87	64
E 15:1	87	65
2	87	65
E 16 '	87	66
E 17	73	43	51
E 18	74	43
Motion
321	77	46	53
323: 1	77	47	54
2	77	47	54
3	78	48	55, 56
455	67	33
508: 1	53	20	25
2	52	19	23. 24
509	85	57	61
560	75	45
698: 1	63	30	36
2	63	30	36
851:6	33.52	1. 19	1. 2. 23
854	47	14	19
856: 1	45	12	16
2	45	12	16
3	45	13	17. 18
861	44	II	13-15
862	86	58
911: 1	34	1	1.2
2	35	2	3
3	69	35	39, 40
4	80	50	58
5	72	39	46
6	72	38	45
9	64	32	38
10	72	41,42	48-50
II	45	13	17. 18
15	55	22-26	28-32
16	57	23	29
18	60	27	33
19	48	17	21

NU 1983/84:30

134

Motion 1983/84 Utskottets Utskottets Reservation

yttrande s. hemställan nr

moment

911:20	47	14	19
21	54	21	26, 27
22	62	29	35
23	40	9	12
24	70	36	41, 42
25	71	37	43. 44
26	74	44	52
27	41	10
1026	49	18	22
1027	84	56
1077	63	30	36
1309:1	73	41	48
2	73	42	49. 50
1310	44	11	13-15
1313	39	8	9-11
1320	39	7
1367: 1	37	5	6, 7
5	80	51	59
7	83	54, 55	60
8	35	4	5
9	54	21	26, 27
11	38	6	8
12	48	15	20
13	56	23	29
14	47	14	19
15	60	27	33
16	61	28	34
1882	64	31	37
1886	63	30	36
1892: 1	68	34
2	68	34
1896: 11	74	43	51
2039:4	82	53
2059	57	23, 24	29, 30
2362	77	46	53
2368: 2	35	3	4
3	35	3	4
2373: 1	52	19	23, 24
2	81	52
3	81	52
2375	70-72	36, 37, 40	41-44
2468	52	19	23, 24
2480:1	78	49	57

NU 1983/84:30

135

Bihif>(i 3

Översikt över vissa motionsyrkanden inom energiområdet vilka näringsutskottet
behandlar i andra betänkanden eller i yttrande till
bostadsutskottet

Motion NU 1983/84:28

1983/84 om mineral politik -

NU 1983/84:43
om vissa
olje Vågor

NU 1983/84:44
om vissa
kolfrågor

NU 1983/84:45
om forskning -

NU 1983/84: 10 y
om vissa vattenkraftsfrågor -

911

1367

2368

2373

15 (delvis)
6

2.4

7. 14

8. 12. 13
10

1 (delvis)

NU 1983/84:30

136

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 4

Motionerna 6

Yrkanden 6

Motivering 12

Uppgifter i anslutning till vissa motionsyrkanden 15

Riksdagsbeslut om energipolitikens inriktning m. m 15

Utrikeshandel med elkraft . , 18

Eltaxor 19

Energistatistik 20

Elförsörjningens sårbarhet .. 21

Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer 22

Securereaktorn i kärnkraftsdebatten 24

Aktuella inlägg 24

Energikommissionen 25

Riksdagen våren 1979 26

Folkomröstningen år 1980 26

Riksdagsbehandling efter folkomröstningen 27

Naturgas 29

Tidigare riksdagsbehandling 29

Lägesrapport 29

Utskottet 32

Inledning 32

Energihushållning och energiproduktion i allmänhet 33

Allmänna riktlinjer 33

Energihushållning m. m : 37

Statistik och ekonomisk redovisning 40

Vattenkraft 43

Inledning 43

Statens vattenfallsverks organisation 44

Avgift på vattenkraft 45

Kärnkraft m. m 46

Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer, m. m 46

Säkerhetsfrågor 48

Kämvärmereaktorer 51

Kärnkraftens avveckling 53

Avgift på elektrisk kraft från kärnkraftverk 54

Lagstiftning 54

Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall 59

Eldistribution, elutnyttjande 62

Statens elektriska inspektion 65

Främjande av landsbygdens elektrifiering 68

NU 1983/84:30 137

Stöd till oljeersättande åtgärder m. m 69

Inledning 69

Riktlinjer 69

Allmänt 69

Beloppsgräns ., 70

Medverkan av regionala utvecklingsfonder m. m 70

Inhemska bränslen 71

Fjärrvärme 72

Anslagsfrågor 73

Bränslen 75

Olja 75

Naturgas 76

Torv, skogsavfall m. m 78

Energiproduktion och energianvändning i övrigt 83

Regionala projekt 83

Vissa anslag, m. m 86

Hemställan 87

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för energipolitiken (m) 94

2. Allmänna riktlinjer för energipolitiken (c) 94

3. Sysselsättningseffekter m. m. (c, vpk) 96

4. Användning av elkraft (c, vpk) 96

5. Export av elkraft (c, vpk) 97

6. Energihushållning (c, fp) 98

7. Energihushållning (vpk) 98

8. Inventering av spillvärme (vpk) 99

9. Värmepumpar (m) 99

10. Värmepumpar (c) 100

11. Värmepumpar (fp, vpk) 100

12. Statistik (c, vpk) 101

13. Statens vattenfallsverks organisation (m) 102

14. Statens vattenfallsverks organisation (c) 102

15. Statens vattenfallsverks organisation (vpk) 103

16. Skatt på viss elkraft (vpk) 104

17. Importavgift (c) 104

18. Importavgift (vpk) 105

19. Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer (c, vpk) .. 105

20. Kärnkraftsblocken Forsmark 3 och Oskarshamn 3 (vpk) 106

21. Kärnsäkerhetsforskning (c, vpk) 107

22. Skyddet av kärnkraftverk (c, vpk) 107

23. Kärnvärmereaktorer (m) 108

24. Kärnvärmereaktorer (c, vpk) 108

25. Kärnkraftens avveckling (m) 109

26. Avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk (m) 109

27. Avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk (c, vpk) 110

28. Återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet

(c, vpk) lil

29. Upparbetning av använt kärnbränsle m. m. (c, vpk) Ill

30. Utförsel av utrustning och teknologi på kärnenergiområdet

(c, vpk) 112

31. Lokala säkerhetsnämnder (c, vpk) 113

32. Reglering av kärnkraftens avveckling (c, vpk) 113

NU 1983/84:30 138

33. Anslag till åtgärder för hantering av radioaktivt avfall (c. vpk) .. 113

34. Finansering av hantering av radioaktivt avfall (c, vpk) 114

35. Utredning om eldistribution (c, vpk) 114

36. Reservkraftverk (c, vpk) 115

37. Direktiv till elavbrottskommissionen (c, vpk) 116

38. Utbyggnad och nyttjande av elkapacitet (c, vpk) 116

39. Allmänna riktlinjer för stöd till energiinvesteringar (m) 117

40. Allmänna riktlinjer för stöd till energiinvesteringar (c) 117

41. Beloppsgränsen för stöd (m) 118

42. Beloppsgränsen för stöd (c) 118

43. Delegering till de regionala utvecklingsfonderna m. m. (m) 119

44. Delegering till de regionala utvecklingsfonderna m. m. (c) 119

45. Terminaler för separering av industriråvara och bränsleråvara

(m, c, fp) 119

46. Investeringsstöd för fasta bränslen (c, vpk) 120

47. Stöd till mindre anläggningar (c) 121

48. Riktlinjer för stöd till fjärrvärmeutbyggnad m. m. (c) 121

49. Stöd till fjärrvärmeutbyggnad (m) 122

50. Stöd till Qärrvärmeutbyggnad (c) 122

51. Anslag för oljeersättande åtgärder, m. m. (m) 122

52. Energirådgivning inom jordbruks-och trädgårdsnäringarna (c) . 123

53. Naturgas i södra och västra Sverige (c, vpk) \ 124

54. Östgasprojektet (vpk) 124

55. Swedegas AB (m, c) 125

56. Swedegas AB (vpk) 125

57. Inhemska gasfyndigheter (c, vpk) 126

58. Marknaden för inhemska bränslen (c, vpk) 126

59. Regionala bränslebolag (vpk) 127

60. Vindkraft (vpk) 127

61. Energibolag i Norrbotten (c) 128

Särskilda yttranden

1. Kärnkraftsblocken Forsmark 3 och Oskarshamn 3 (c) 128

2. Energiprojekt vid Gotland (c) 129

Bilagor

1. Justitieutskottets yttrande 1983/84:1 y om kostnader för polisbevakning
av kärnkraftverk 130

2. Översikt av utskottets behandling av propositionen och motionerna
133

3. Översikt över vissa motionsyrkanden inom energiområdet vilka
näringsutskottet behandlar i andra betänkanden eller i yttrande

till bostadsutskottet 135

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984