NU 1983/84:28

Näringsutskottets betänkande
1983/84:28

om mineralpolitik (prop. 1983/84:100 delvis)
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1983/84:100 bilaga 14 (industridepartementet) punkterna
D 1-D 5, som gäller anslag till Sveriges geologiska undersökning, bergsstaten
och nämnden för statens gruvegendom,

dels - helt eller delvis - 20 motioner rörande bl. a.
omfattningen och inriktningen av statens stöd till prospekteringsverksamheten,

handlings- och åtgärdsprogram på det mineralpolitiska området,

utvinning av industrimineral,

krom-, nickel-, vanadin- och zinkproduktion,

ny teknik för gruvindustrin,

reformering av gruv- och minerallagstiftningen,

nationalisering av nya mineralfyndigheter,

rätten till vissa gasfyndigheter,

förbud mot uranbrytning,

åtgärder mot utländska engagemang i den svenska gruvnäringen,
åtgärder mot sandtäkt i havet utanför Skanör.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelstilldelning till berörda
myndigheter inom mineralområdet. Med reservation från angivna partiers
sida avstyrks yrkanden om ytterligare minskning av anslaget till nämndens
för statens gruvegendom prospektering (m) och om slopat eller reducerat
anslag till programmet för utökad prospektering (m; c; fp). Den samlade
anslagsnivån är enligt utskottet väl motiverad av såväl mineralpolitiska som
regionalpolitiska skäl. Mot bakgrund av åtgärder som har vidtagits och
aktiviteter som pågår i en rad viktiga avseenden behövs, anser utskottet, inga
handlings- och åtgärdsprogram för gruvnäringen och industrimineralområdet
av det slag som begärs i två motioner (vpk). Fyra motioner har väckts om
särskilda gruvor eller projekt. De avser vanadin (s; vpk), nickel (s), zink
(vpk) och krom (s) samt Håkansbodamalmen i Lindesbergs kommun (vpk).
Också när det gäller flera av dessa motionskrav - som delvis stöds i
reservationer (vpk) - konstaterar utskottet att det pågår undersökningar
eller utvärderingar som till stor del tillgodoser önskemålen i motionerna. Att

1 Riksdagen 1983/84.17sami. Nr 28

NU 1983/84:28

2

regeringen följer utvecklingen i Europa beträffande produktionsstrukturen
för zink är angeläget, framhåller utskottet med anledning av ett motionsyrkande
om ett zinksmältverk i Örebro län. Det är positivt att fortsatta
ansträngningar görs för att utveckla och anpassa biotekniken till de särskilda
förhållanden som inom mineralområdet gäller i Sverige med avseende på
klimat, bergmaterial och miljökrav, säger utskottet med anledning av ett
yrkande om olika insatser för att denna teknik skall utnyttjas både för
kommersiell utvinning och för bemästrande av miljöproblem. En motion om
smågruvor ger inte anledning till åtgärder från riksdagens sida, anser
utskottet, eftersom konkreta smågruveprojekt håller på att diskuteras.

En rad motionsyrkanden avser gruv- och minerallagstiftningen. Utskottet
avstyrker dem alla, i flertalet fall med hänvisning till det pågående arbetet
inom minerallagstiftningskommittén (11983:04). Också här finns reservationer
från de partier som nämns. Vänsterpartiet kommunisterna vill att
inmutningssystemet skall avskaffas och ersättas med ett enhetligt koncessionssystem.
Nationalisering av privatägda mineralfyndigheter hör också till
dess krav, liksom åtgärder för att förhindra utländska engagemang i den
svenska gruvnäringen. Andra yrkanden gäller regler i gruv- och minerallagstiftningen
om hänsyn till naturvårdens krav (fp), förbud mot uranprospektering
och uranbrytning (c; vpk) samt ändrade regler rörande torvtäkt och om
rätten till gasfyndigheter i vissa fall.

Med stöd av lagen om kontinentalsockeln och vattenlagen har tillstånd
givits till sandtäkt i havet utanför Skanör. I en motion begärs att denna
sandtäkt skall stoppas. Utskottet pekar på de möjligheter som vederbörande
myndigheter har att ingripa om sandtäkten visar sig vålla skador.

Propositionen

I proposition 1983/84:100 bilaga 14 (tolfte huvudtiteln) har regeringen -efter föredragning av industriminister Thage G. Peterson - under angivna
rubriker föreslagit:

D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering
m. m. (s. 69-71)

att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering
m.m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 66 303 000
kr.,

D 2. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning (s. 72)

att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för budgetåret
1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 1 010 000 kr.,

NU 1983/84:28

3

D 3. Bergsstaten (s. 72-74)
att riksdagen till Bergsstaten för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag
av 2 516 000 kr.,

D 4. Statens gruvegendom: Prospektering m. m. (s. 74 f.)
att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåren 1984/85-1987/88 ikläda
staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom
verksamhet som innebär åtaganden om högst 25 000 000 kr. för
budgetåret 1985/86,16 000 000 kr. för budgetåret 1986/87 och 11 000 000 kr.
för budgetåret 1987/88,

2. till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret 1984/85
anvisar ett reservationsanslag av 38 688 000 kr.

D5. Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m.

(s. 76)

att riksdagen till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m. m. för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 7 686 000 kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1983/84:308 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen antar
följande förslag till ändring i minerallagen:

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter dels

att i 9 § dess andra stycke upphävs,

dels att i 1 § dess sista stycke skall ha följande lydelse:

Fastighetsägaren får utan koncession på egen mark leta efter naturgas och
får utnyttja påträffad gas och även olja, därest sådan påträffas. Har
fastighetsägaren påträffat naturgas eller olja, äger han därvid, såvitt avser
egen mark, företräde till fyndet framför annan som har koncession inom
området. Såvitt avser utnyttjande utöver husbehov gäller sådant företräde
endast om fynd av fastighetsägaren anmälts till bergmästaren och den som
har koncession ej dessförinnan hos bergmästaren anmält fynd av naturgas
eller olja i borrhål på ett avstånd understigande fem kilometer från den av
fastighetsägaren påvisade fyndplatsen.

1983/84:363 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om en plan för brytning och förädling av industrimineral
i enlighet med vad som anförs i motionen,

1983/84:563 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att utvecklingen av svensk gruvnäring bör grunda sig på de
riktlinjer motionen anför och att riksdagen hos regeringen hemställer om
nödvändiga förslag och åtgärder i enlighet därmed,

NU 1983/84:28

4

2. hos regeringen hemställer om förslag som innebär att inmutningssystemet
avskaffas och ersätts med ett enhetligt koncessionssystem,

3. uttalar att staten ej bör upplåta eller överlåta sin kronoandel, som
regleras i 5 kap. gruvlagen,

4. hos regeringen hemställer om förslag om ändring i gruvlagen och lagar
som reglerar mineralfyndigheter så att nya fyndigheter helt tillfaller samhället,

5. hemställer hos regeringen om förslag innebärande att privatägda
mineralförekomster överförs i samhällets ägo,

1983/84:690 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om förslag i syfte att förhindra och omöjliggöra
för utländska intressen att engagera sig i gruvnäring alltifrån prospektering
till utvinning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att
samarbetet mellan brittiska BP och LKAB bör upphöra och att LKAB ges
tillräckliga resurser för att i egen regi bedriva önskvärd mineralprospektering
i Mellan- och Sydsverige,

1983/84:697 av Iris Mårtensson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär skyndsamma initiativ i syfte att få i gång brytningen av
vanadin i Bjuråker och nickel i Los i Hälsingland,

1983/84:857 av Per-Richard Molén (m) och Ingrid Hemmingsson (m), vari
hemställs att riksdagen beslutar att en tiondel av prospekteringsanslaget för
budgetåret 1984/85 används för utforskning av mineraltillgångar inom
Västernorrlands och Jämtlands län,

1983/84:904 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan -med motivering i motion 1983/84:902- (1) att riksdagen hos regeringen begär
att förslag föreläggs riksdagen om införande av regler om hänsyn till
naturvårdens krav i gruv- och minerallagstiftningen,

1983/84:908 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp), såvitt gäller hemställan
(lie) att riksdagen beslutar minska reservationsanslaget för utökad prospektering
med 50 milj. kr.,

1983/84:911 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (15) att
riksdagen hos regeringen begär förslag om reviderad lagstiftning om
kärnteknisk verksamhet enligt de riktlinjer som anförs i motionen (delvis),

1983/84:1032 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
bioteknikens användning inom gruvnäringen,

2. hos regeringen hemställer om förslag om att göra Lavergruvan till
forskningsgruva enligt vad i motionen anförs,

NU 1983/84:28

5

3. hos regeringen hemställer om förslag enligt motionen om utvinning ur
avfallet från gruvorna i Boliden och Kristineberg,

4. hos regeringen hemställer om förslag om användning av bioteknik för
att utvinna metaller och därmed förhindra tungmetallutsläpp från Falu gruva
enligt vad i motionen anförs,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
fortsatt inventering av avfallsdammar,

1983/84:1037 av Per Israelsson (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att överläggningar tas upp med Vieille Montagne
om anläggande av ett zinkverk i anslutning till bolagets anläggning i södra
Närke,

2. hos regeringen begär åtgärder för en slutlig prospektering av mineralförekomsterna
i Håkansbodaområdet inom Lindesbergs kommun i enlighet
med vad i motionen anförts,

1983/84:1042 av Rune Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att förutsättningarna för att starta gruvdrift i liten skala
snarast utreds med sikte på att försöksverksamhet med smågruvor kan startas
i Norrlands inland,

1983/84:1367 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (6) att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till förbud mot uranprospektering
och uranbrytning,

1983/84:1884 av Margareta Hemmingsson m.fl. (s), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om utredning angående förenkling av prövningen av ärenden om
torvtäkt,

1983/84:1893 av Per Stenmarck (m) och Ingrid Sundberg (m), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående behovet av ett tioårigt stopp för sandsugning
utanför Skanör,

1983/84:1896 av Sten Svensson m.fl. (m), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

8. avslår regeringens förslag om bemyndigande att under budgetåren
1984/85-1987/88 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens
för statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om högst
25 000 000 kr. för budgetåret 1985/86,16 000 000 kr. för budgetåret 1986/87
och 11 000 000 kr. för budgetåret 1987/88,

9. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1985/86 ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom
verksamhet som innebär åtaganden om högst 10 000 000 kr.,

10. till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret 1984/85
anvisar ett reservationsanslag av 23 668 000 kr.,

NU 1983/84:28

6

1983/84:2365 av Ann-Cathrine Haglund (m) och Bengt Wittbom (m), vari
hemställs att riksdagen beslutar att torv skall utgå ur kretsen koncessionspliktiga
ämnen i lagen om vissa mineralfyndigheter,

1983/84:2372 av Kerstin Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att åtgärder vidtas för en intensifierad
prospektering av krom och andra mineral i östra Norrbotten,

1983/84:2478 av Bertil Måbrink (vpk) och Jörn Svensson (vpk), såvitt avser
hemställan (1) att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att förverkliga
vad som i motionen anförs om utvinning av vanadin i Hudiksvalls och
Ljusdals kommuner,

1983/84:2527 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), såvitt gäller hemställan - med
motivering i motion 1983/84:2524 - (1) att riksdagen beslutar att totalramen
för programmet för utökad prospektering minskas med 100 milj. kr. i
enlighet med vad som anförs i motionen.

Vissa uppgifter i anslutning till propositionen och motionerna
Anslag till prospektering

Två viktiga förändringar har skett under de senaste åren vad gäller det
statliga stödet till prospektering. Införandet av ett femårigt program för
utökad prospektering är den ena. Den andra är slopandet av stödformen
bidrag till prospektering av vissa mineral. Riksdagens tidigare ställningstaganden
vid behandlingen av dessa två frågor redovisas i det följande.

Regeringen tillkännagav hösten 1982 sin avsikt att låta utarbeta ett
investerings- och utvecklingsprogram för gruv- och mineralindustrin (prop.
1982/83:50, NU 1982/83:18, rskr 1982/83:111). Som ett första led i programmet
planerades en utökad prospektering i syfte att öka livslängden hos
befintliga gruvor och mineralföretag och skapa förutsättningar för nya
sådana. Regeringen föreslog för ändamålet ett reservationsanslag av 300
milj. kr. på tilläggsbudget för budgetåret 1982/83. Enligt de riktlinjer som
angavs i propositionen skulle programmet genomföras under en femårsperiod.
Utom för prospektering och projektering av nya gruvor skulle medlen
kunna användas för brytvärdhetsundersökningar och för andra forskningsoch
utvecklingsprojekt inom gruvnäringen.

Näringsutskottet fann regeringens förslag välmotiverat och tillstyrkte det.
Riksdagen följde utskottet och anvisade sålunda det begärda anslaget till ett
program för utökad prospektering m. m. Moderata samlingspartiets, centerpartiets
och folkpartiets representanter i utskottet reserverade sig.

I moderata samlingspartiets reservation anfördes att riksdagen bestämt
måste avvisa en begäran från regeringen som innebar att ett mycket ansenligt
belopp anvisades på basis av en ytterst kortfattad argumentation utan

NU 1983/84:28

7

redovisat faktaunderlag. Risken för att det tilltänkta ”programmet” skulle
inverka negativt på företagens egna prospekteringsansträngningar var uppenbar,
menade reservanterna.

Även centerpartiet och folkpartiet uttalade i en gemensam reservation att
propositionen vad gällde förslaget om utökad prospektering inte kunde
läggas till grund för ett så vittgående beslut som det regeringen föreslog. För
det avsedda syftet borde det vara tillräckligt att riksdagen anvisade medel för
utökad prospektering m. m. under det innevarande budgetåret. Ett belopp
av 30 milj. kr. ansågs vara tillräckligt. Regeringen borde, anförde reservanterna,
återkomma till riksdagen våren 1983 med ett mera välunderbyggt
prospekteringsprogram för återstoden av den aktuella femårsperioden.

Enligt propositionen skulle programmet huvudsakligen inriktas mot dels
Norrbotten och Västerbotten, dels vissa delar av Mellansverige. Industriministern
lät i annat sammanhang i samråd med företrädare för myndigheter,
företag och fackliga organisationer på mineralområdet tillsätta regionalt
inriktade arbetsgrupper för det fortsatta arbetet. Därvid angavs en ekonomisk
ram för var och en av dessa. Beloppen var 100 milj. kr. för Norrbotten,
60 milj. kr. för Västerbotten och 40 milj. kr. för Mellansverige.

I 1984 års budgetproposition meddelas att beslut har fattats om användning
av ca 121 milj. kr. av de 300 milj. kr. som har anslagits för programmet.
Nämnden för statens gruvegendom (NSG) har fått 52 milj. kr. för en
djupundersökning i anslutning till Stekenjokkgruvan. Ytterligare ca 52
milj. kr. har beviljats olika företag för genomförande av ett trettiotal
prospekteringsprojekt. Vidare har SGU erhållit drygt 14 milj. kr. för att
fullfölja den svenska delen av det samnordiska s. k. Nordkalottprojektet.

Regeringen har givit NSG i uppdrag att administrera programmet och
svara för uppföljning av de projekt som det har beviljats medel till. Nämnden
skall också lämna förslag på hur programmet skall fortsätta.

NSG har nyligen i en rapport till regeringen redovisat hittillsvarande
erfarenheter och lämnat förslag till fortsatt uppläggning av programmet.
NSG:s redovisning avser de ca 52 milj. kr. som har fördelats på olika
prospekteringsprojekt.

Av rapporten framgår bl. a. följande. Vid projektbedömningen sammanfördes
Västernorrlands och Jämtlands län med Västerbottens län till en
region. Denna region har tilldelats 23 % av beviljat stöd. Till projekt i
Norrbottens län har utgått 40 % och till projekt i Mellansverige 37 % av
stödbeloppet. Åtta projekt - med ett totalt stödbelopp om ca 17 milj. kr. -drivs i eller i omedelbar anslutning till i gång varande gruvor i syfte att öka
malmbasen. Ytterligare femton projekt är koncentrerade till enskilda, klart
avgränsade objekt. Det finns en klar dominans för prospektering efter
metaller; denna svarar för 95 % av stödvolymen. Prospektering efter
industrimineral svarar således för ca 5 %.

NSG påpekar att det femåriga prospekteringsprogrammet ännu bara är
inne på sitt första verksamhetsår. Endast några få projekt är slutförda vad

NU 1983/84:28

8

gäller den aktuella etappen. Den utvärdering som kan göras blir därför
begränsad i fråga om såväl de enskilda projekten som det sammantagna
programmet.

Den statliga satsningen har, säger NSG, aktiverat svensk prospekteringsverksamhet.
Prospekteringsvolymen har vuxit. Även i andra avseenden har
stödet börjat fungera som en stimulans till nya tankar, aktiviteter och
kontakter. Stödet synes ha stimulerat till en ännu så länge begränsad men
dock ökad egeninsats från prospektörernas sida. Det är emellertid, enligt
NSG, inte möjligt att närmare klarlägga stödets nettoeffekt, dvs. hur stora
aktiviteter som inte skulle ha genomförts om stödet inte hade funnits.

I sitt förslag till fortsatt uppläggning av programmet anför NSG bl. a.
följande.

En central uppgift för prospekteringen är att trygga malmförsörjningen för
dagens gruvindustri. Projekt med denna inriktning bör därför även fortsättningsvis
utgöra en viktig målgrupp inom stödprogrammet. Samtidigt är detta
ett område där det måste förutsättas att företagen gör stora egna insatser.
Särskilt höga krav på företagens motprestation bör ställas vid stöd till
undersökningar i direkt anslutning till befintliga gruvor.

Önskemålet om nya verksamheter inom mineralområdet, omfattande
t. ex. industrimineral och vissa legeringsmetaller, måste enligt NSG ses i ett
något längre tidsperspektiv. Det är genomgående en såväl tids- som
resurskrävande process att ta fram geografiskt och/eller mineralmässigt nya
objekt av tillfredsställande kvalitet. Detta gäller t. ex. för projekt inom
industrimineralområdet, där såväl teknik- som marknadssidan kräver mycket
arbete. Det bör vara en viktig uppgift i den fortsatta hanteringen av stödet
att aktivera och stödja en sådan utveckling.

Det är enligt NSG angeläget att i det fortsatta programmet ägnas särskild
uppmärksamhet åt de möjligheter att effektivisera och öka sannolikheten för
framgång i prospekteringen som gemensamma satsningar kan ge. Särskilda
initiativ bör därför tas till såväl konkreta samverkansprojekt som till
samarbete rörande mera övergripande idéutveckling.

NSG anser i övrigt att det inte bör genomföras någon speciell destinering
av stödet, t. ex. vad gäller mineraltyp, region eller undersökningsmetod.
Projekten bör bedömas på sina egna meriter och efter normala kriterier, i
första hand de geologiska förutsättningarna och den ekonomiska potentialen.

Regeringens förslag att stödformen bidrag för prospektering av vissa
mineral skulle upphöra den 1 juli 1984 ingick som ett av besparingsförslagen i
dess proposition hösten 1983 (prop. 1983/84:40 bil. 10, NU 1983/84:8, rskr
1983/84:94) om vissa ekonomisk-politiska åtgärder. Av redogörelsen i
propositionen framgick att bidrag hade lämnats i relativt få fall. Förslaget fick
också ses mot bakgrund av riksdagens beslut att anvisa 300 milj. kr. till det
femåriga programmet för utökad prospektering.

NU 1983/84:28

9

Näringsutskottet hade ingen erinran mot regeringens förslag om att den
nämnda stödformen skulle upphöra och tillstyrkte alltså förslaget. Moderata
samlingspartiets representanter i utskottet reserverade sig dock till förmån
för ett förslag att stödformen skulle slopas redan den 1 januari 1984.

I detta sammanhang återkom såväl moderata samlingspartiet som centerpartiet
med kritiska synpunkter på det särskilda programmet för utökad
prospektering. Enligt en reservation (m) borde regeringen lägga fram förslag
rörande en skyndsam avveckling av programmet. En annan reservation (c,
fp) gick ut på att totalramen för programmet skulle minskas med 50 milj. kr. i
samband med 1984 års budgetproposition.

Industrimineral

I det programförslag som styrelsen för teknisk utveckling (STU) har
lämnat till regeringen för perioden 1984/85-1986/87 ingår ett nytt insatsområde
benämnt Industrimineral. I STU:s programförslag lämnas följande
redovisning av nuläget beträffande Sveriges förbrukning och försörjning med
industrimineral:

Industrimineral är av vital betydelse inom det moderna industrisamhället
och utgör viktiga insatsvaror inom en rad svenska industrigrenar som
cellulosa- och pappersindustrin, plast-, gummi- och färgindustrin, byggnadsmaterialindustrin,
kemikalieindustrin samt järn- och stålindustrin. Den
svenska industrins förbrukning av industrimineral i råvaruform för mera
kvalificerade industriella ändamål täcks endast till 14% genom inhemsk
produktion, bl. a. är pappersindustrin i det närmaste helt beroende av import
av filler. Importen av industrimineral i råvaruform uppgick 1980 till drygt 900
milj. kr. Den svenska mineralindustrin producerade samma år industrimineral,
exklusive ballastmaterial och industriella bergarter, för 250 milj. kr. med
en exportandel av 80 milj. kr.

Den svenska industrins behov av industrimineral förväntas öka under de
närmaste decennierna. Förbrukningen av industrimineral för fyllmedels- och
bestrykningsändamål inom pappersindustrin förväntas komma att fördubblas
inom en 10-årsperiod. Internationellt sett ökar marknaden för industrimineral
f. n. snabbare än för metallmineral och överstiger i dag värdet för
produktionen av metallförande mineral. Ökningstakten är speciellt markerad
för kvalificerade och förädlade produkter av industrimineral, främst som
fyllmedel. Förändringar i konsumtionsmönstret öppnar nya möjligheter,
bl. a. har en dynamisk marknadstillväxt och breddning mot nya användningsområden
ägt rum under senare år inom plastindustrin.

Sveriges produktion av industrimineral är av liten omfattning i internationell
jämförelse och i relation till behov samt geologiska och långsiktiga
marknadsmässiga förutsättningar. De geologiska förutsättningarna i Sverige
är gynnsamma för ökad produktion av ett flertal industrimineral. Med några
undantag innehåller berggrunden förekomster och mineraliseringar av de
flesta industrimineral som används inom svensk industri och som i dag till stor
del importeras. Jämförbara industriländer med likartad geologisk uppbyggnad
såsom Finland och Kanada har utvecklat sig till i dag stora producenter
med betydande exportinslag.

1’ Riksdagen 1983184.17sami. Nr 28

NU 1983/84:28

10

Utvecklingen inom mineralsektorn i Sverige är traditionellt centrerad
kring utvinning och produktion av metaller. Förhållandevis stora offentliga
och enskilda utvecklingsresurser satsas på bl. a. teknik för utvinning och
beredning av metallförande mineral under det att satsningar på industrimineral
i jämförelse med andra industriländer varit blygsamma. Detta leder till att
den svenska industrins möjligheter att utnyttja potentiella råvarutillgångar i
hög grad hämmas.

Den svenska industrimineralsektorn karakteriseras av en blandad företagsstruktur.
Flertalet av de företag som arbetar inom området är förhållandevis
små med begränsade resurser för bl. a. produkt- och processteknisk
utveckling och prospektering i jämförelse med motsvarande företag inom
metallsektorn. Utvinning av industrimineral och metallmineral har tidigare
bedrivits av enskilda företag, men vissa tendenser till integrering är nu
märkbara. Totalt satsas f. n. inom landet 15-20 milj. kr. per år på nyutveckling
rörande industrimineral inkl. prospektering, mineralteknisk utveckling
och produktutveckling. Utvecklingsläget kännetecknas av att intresset för
industrimineral har ökat under den senaste femårsperioden.

Tyngdpunkten i det planerade programområdet för industrimineral ligger
på tillämpningsområden, där fysikaliska funktionskrav och mineralegenskaper
är dominerande eller spelar en väsentlig eller kritisk roll, anför STU och
fortsätter:

Verksamheten kommer enligt den preliminära planen i stor utsträckning
att inriktas på insatser som rör tillämpningsområdena pigment och fyllmedel
för papper, plaster, gummi och färger, keramiska och eldfast keramiska
material, främst med avseende på byggmaterial, kemiteknik rörande kemikalieråvaror,
mineralbaserade gödningsämnen och tillsatsmedel samt metallurgi
för metallframställning, slaggbildare och gjuteriteknik.

STU påpekar i sitt programförslag att det för utvecklingen av industrimineral
krävs en bred satsning inom området. Förutom teknik- och produktutveckling
samt marknadsbearbetning krävs insatser för prospektering och
undersökningar av mineralens brytnings värde. STU har därför inlett diskussioner
med NSG för samordning av planerade insatser i syfte att få till stånd
ett brett tekniskt undersöknings- och utvecklingsarbete.

Ökat statligt ägande och inflytande på gruv- och mineralområdet

Synpunkter i motion 1983/84:563

Om svensk gruvnäring skall överleva är det, säger motionärerna, nödvändigt
med en motstrategi som sätter stopp för fortsatt gruvdöd, ökad
privatisering och internationalisering. Ett antal huvudpunkter i en sådan
strategi anges. Bland dessa är:

- Samhällsprövning av alla gruvprojekt.

- Ökad prospektering under samhällets kontroll.

- Förstatligande av Bolidenbolaget.

Ett första viktigt steg är, menar motionärerna, att samhället utnyttjar sin
rätt till kronoandel i gruvfyndigheter.

NU 1983/84:28

11

Allmänt om gruv- och minerallagstiftning

Rätten att utvinna i jorden förekommande mineraltillgångar regleras i
svensk lagstiftning enligt tre olika system, nämligen inmutningssystemet,
koncessionssystemet och jordäganderättssystemet. Huvuddelen av den nu
gällande gruvrättsliga lagstiftningen tillkom år 1974. Vissa mindre ändringar
genomfördes år 1982 (NU 1981/82:40).

Inmutningssystemet, som ligger till grund för gruvlagen (1974:342),
innebär i princip att den som först anmäler att han vill utnyttja en fyndighet
får rätt till denna. De mineral som i gruvlagen anges vara inmutningsbara är
framför allt malmer till de flesta metaller och dessutom vissa industrimineral.
Inmutningsrätt, i första hand för tre år, meddelas av bergmästaren i det
distrikt där den avsedda fyndigheten är belägen. Om förutsättningar för
gruvdrift befinns föreligga kan innehavaren ansöka om att få sig anvisat ett
särskilt arbetsområde, s. k. utmål, där gruvdrift får äga rum. Staten har rätt
till hälftenandel i utmål, s. k. kronoandel. Utmålet gäller i första hand under
25 år.

Principen för koncessionssystemet, vilken kommer till uttryck i lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter (minerallagen), är att rätten att
eftersöka och bearbeta en fyndighet upplåts efter en fri prövning av statlig
myndighet. Minerallagen omfattar bl. a. olja, gas, stenkol, vissa leror, uraneller
toriumhaltiga mineral samt torv som utvinns för energiändamål.
Koncession meddelas som undersökningskoncession eller bearbetningskoncession.
Bland villkor som ställs upp för en koncession enligt minerallagen
kan vara att staten skall ha rätt att delta i den koncessionerade verksamheten.
Koncessionssystemet ligger också till grund för lagen (1966:314) om kontinentalsockeln
och lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom
vissa allmänna vattenområden. Koncessionsärenden avgörs av regeringen,
Sveriges geologiska undersökning (SGU) eller länsstyrelsen.

Rätten att utnyttja mineral som inte omfattas av någon av de nämnda fyra
lagarna tillkommer jordägaren.

Gruvbrytning är på samma sätt som annan industriell verksamhet underkastad
även annan lagstiftning som rör användning av mark och vatten. Hit
hör byggnads-, vatten-, naturvårds-, miljöskydds- och fornminneslagstiftningen.

Gruv- och minerallagstiftningen avspeglar synsättet att prospektering efter
mineral är en samhällsnyttig verksamhet, som bör skyddas mot aktiviteter av
andra prospektörer och mot eventuella försök av jordägaren att hindra
verksamheten. Också exploatering av påträffade mineralfyndigheter betraktas
som en samhällsnyttig insats, men intresset av exploatering avvägs mot
andra angelägna samhällsintressen.

Särskilda regler kan minska det diskretionära inslaget i ett koncessionssystem
och öka det allmänna inflytandet i ett inmutningssystem så att skillnaden
i fråga om systemens verkningar i olika hänseenden utjämnas. Så har också i
inte obetydlig utsträckning skett i den lagstiftning som nu gäller.

NU 1983/84:28

12

Bestämmelser om kronoandel

Staten får enligt gruvlagen sin rätt till kronoandel i utmål om staten inte
senast vid utmålsförrättningen anmäler att den avstår därifrån (5 kap. 1 §).
Kronoandel får helt eller till viss del överlåtas eller upplåtas (3 §). Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer får besluta om avstående från
och om överlåtelse eller upplåtelse av kronoandel (4 §). Enligt förordningen
(1982:579) med instruktion för nämnden för statens gruvegendom åligger det
denna myndighet att besluta i frågor om avstående av kronoandel.

Minerallagstiftningskommittén

Minerallagstiftningskommittén (11983:04; ordförande: ordföranden i bostadsdomstolen
Hans Svahn) tillkallades våren 1983 för att göra en översyn
av nuvarande minerallagstiftning och utarbeta ett förslag till ny lagstiftning.

Om skälen för en sådan översyn anförs i direktiven (dir. 1983:41) bl. a.
följande:

De förändringar som skett i samhället och inom gruvnäringen har
inneburit att de förutsättningar som nuvarande lagstiftning bygger på i flera
viktiga hänseenden inte längre är för handen. Vid den tid då grundprinciperna
för inmutningssystemet fastställdes var ett syfte att stimulera eftersökandet
av vissa för landet då viktiga metaller. Detta arbete utfördes i många fall
av enskilda personer med enkel utrustning. De fyndigheter som påträffades
och som kunde komma i fråga för utvinning var därför ofta ytligt belägna och
av hög halt. Brytning i mycket liten skala med enkla medel var ofta möjlig.

Efterhand har prospekteringen med hjälp av kvalificerad utrustning
alltmer och till stora kostnader fått inriktas på djupare belägna och låghaltiga
fyndigheter. De tekniska och ekonomiska förutsättningarna har således i
stora delar förändrats vad gäller undersökning och utvinning av mineralfyndigheter.
Enskilda personer har vanligtvis små möjligheter att finansiera en
ändamålsenlig undersökning av en mineralfyndighet.

Staten anslår numera betydande belopp till bl. a. kartering och prospektering
som skall kunna ligga till grund för en framtida råvaruutvinning,
framhålls det i direktiven. Statliga ekonomiska insatser för industrin har fått
allt större betydelse. Det sagda innebär, anförs det, att huvudmotivet för
bibehållande av inmutningssystemet i dess nuvarande utformning avsevärt
har förlorat i styrka och att i stället nackdelarna med detta system har blivit
tydligare:

Även om skillnaden mellan ett inmutningssystem och ett koncessionssystem
i betydande grad kan utjämnas i den praktiska tillämpningen, ligger det
ändå alltid i ett inmutningssystem att kontrollen över vem som får gruvrättigheten
och dennes lämplighet blir begränsad. Även andra faktorer av växande
betydelse, som prövningen med avséende på konkurrerande markanvändning
och andra motstående intressen, är svårare att tillgodose inom ett
system som bygger på att en gruvrättighet uppkommer efter en ansökan som
skall beviljas om inte vissa särskilt i lagen angivna hinder finns. Slutsatsen av

NU 1983/84:28

13

detta blir att gruvlagen i sin nuvarande utformning har brister av strukturell
art som inte torde kunna lösas genom partiella ändringar. Till detta kommer
att gruvlagens regler i vissa delar är otillfredsställande. Dit hör bl. a.
möjligheterna att under lång tid behålla utmål utan krav på aktivitet.

Huvuddelen av samtliga utmål bearbetas f. n. inte. Skälen härför kan vara
av olika slag. Verksamma gruvföretag har behov av malmreserver för att
kunna trygga ett långsiktigt utnyttjande av sin organisation och utrustning
samt för att ha beredskap för skiftningar i priser och efterfrågan. Detta
förhållande behöver inte stå i konflikt med samhällets intresse av ett utökat
tillgodogörande av våra inhemska mineralresurser. Ett betydande antal
utmål, framför allt enligt äldre lagstiftning, har emellertid inte utnyttjats
under mycket lång tid och innehavarna behåller dessa utan synbar avsikt att
påbörja bearbetning.

För att de resultat som erhållits vid en undersökning skall kunna
nyttiggöras är det av vikt både för samhället och andra prospektörer att det
material som insamlats och de resultat som erhållits säkerställs och kan
utnyttjas av andra. Det bör därför finnas regler som ålägger den som har
undersökningsrätt att efter utförda undersökningar ställa detta material till
förfogande. En sådan rapporteringsskyldighet skulle också gagna samhällets
intresse av översikt över landets råvaruresurser och bidra till den fortsatta
uppbyggnaden av kunskaperna om landets geologiska beskaffenhet. Materialet
kan också få betydelse för kommunernas planering.

En påtaglig nackdel med det nuvarande gruvrättsliga regelsystemet är
vidare uppsplittringen med skilda regler för olika mineral. En följd av den
tidigare beskrivna utvecklingen är att argumenten för att ha skilda rättsliga
regler för ”inmutningsmineral” och ”koncessionsmineral” har blivit allt
svagare samtidigt som avigsidorna med detta blivit påtagligare. Visserligen
har man vid fördelningen av mineral på de olika regelsystemen tagit hänsyn
till förekomstsätt, men många fyndigheter är av den arten att flera däri
ingående mineral regleras enligt olika system. Denna ordning är otillfredsställande
och bidrar inte på sikt till att landets mineraltillgångar tillvaratas på
ett ändamålsenligt sätt. Utvecklingen går mot att man bryter allt låghaltigare
malmer oftast i allt större enheter. Utvecklingen går också mot att man tar till
vara så mycket som möjligt av det som bryts, vilket starkt talar för i
möjligaste mån enhetliga regler. Med enhetliga regler förenklas också det
administrativa förfarandet väsentligt både för tillståndsgivare och tillståndssökande.

Torv skiljer sig i flera avseenden från övriga mineral som omfattas av
minerallagen, heter det vidare i direktiven. När den utvinns för sitt
energiinnehåll jämförs den oftast med andra biobränslen. Undersökningsverksamheten
vad gäller torv är av en helt annan karaktär än för övriga
mineral. Det sagda anses utgöra skäl för att utvinning av torv regleras
särskilt.

Beträffande utredningens uppdrag innehåller direktiven bl. a. följande:

Det nuvarande koncessionssystemet möjliggör att en relativt allsidig
prövning av en ansökan görs i ett sammanhang. Ett nytt enhetligt system bör
ytterligare kunna förenklas och göras mer flexibelt så att vid tillämpningen
större hänsyn kan tas till omständigheterna i varje enskilt fall. Den enkelhet
som i flera avseenden utmärker gruvlagen bör i stor utsträckning kunna

NU 1983/84:28

14

förenas med den möjlighet till samhällsinflytande som minerallagen medger.

Ett enhetligt system torde också medföra att tillämpningen av

minerallagstiftningen bättre kan samordnas med tillämpningen av annan
lagstiftning, främst byggnads-, rennärings- samt naturvårds- och

miljöskyddslagstiftningen. Viktigt är att, om en rättighet beviljas,

denna rättighet kan omprövas eller återkallas och att nya villkor kan
föreskrivas, om rättighetshavarens förutsättningar eller omständigheterna i
övrigt förändras under tiden för innehavet. Bestämmelserna för innehav av
dessa rättigheter kommer därmed närmare att knyta an till de nuvarande
reglerna i minerallagen. Vad gäller reglerna för undersökningsverksamhet
bör dessa i huvudsak följa de nuvarande reglerna i gruvlagen. Detta innebär
således en förenkling i förhållande till minerallagen. En sådan förenkling är
angelägen eftersom all undersökande verksamhet som ökar den geologiska
kunskapen om landet är värdefull också för samhället.

Även de avgifter som staten nu uppbär för undersökningsrättigheter och
utvinningsrättigheter enligt gruv- och minerallagarna bör kunna anpassas till
de olika förhållandena i enskilda fall. Staten bör liksom nu enligt minerallagen
ha rätt att delta i verksamheten eller kunna föreskriva att särskild avgift i
stället skall erläggas.

En viktig fråga blir hur äldre rättigheter och förhållanden skall inordnas i
det nya regelsystemet. Utgångspunkten bör vara att de nya reglerna efter
införandet skall omfatta även gällande rättigheter, som således principiellt
bör behandlas som koncessioner enligt den nya lagen.

Samhällets inflytande över utnyttjandet av torven bör nu stärkas. En
särskild lagstiftning för prövning av tillstånd till torvutvinning bör införas.
Den skall i likhet med nu gällande bestämmelser i minerallagen möjliggöra
en allsidig prövning av en ansökan.

Kommunerna är eller kan komma att bli stora användare av torv.
Torvutvinning kan medföra betydande konsekvenser för markanvändningen.
Reglerna för prövningsförfarandet bör därför utformas så att kommunernas
försörjnings- och planeringsbehov särskilt kan beaktas. Kommunernas
inflytande i samband med prövningen bör därför stärkas.

Det bör samtidigt också utredas om prövningsförfarandet i vissa fall skulle
kunna förenklas.

Uppdraget sammanfattas på följande sätt:

Kommittén bör således ha i uppgift att utreda hur den nuvarande

lagstiftningen inom mineralområdet - dvs. främst gruvlagen och minerallagen
- bör förändras för att kunna ersättas av ett mer enhetligt rättsligt
regelsystem. En utgångspunkt bör härvid vara att inmutnings- och koncessionssystemen
i deras nuvarande utformning ersätts av ett nytt system som i
huvudsak bygger på koncessionsprinciper men med inmutningsrättsliga
inslag.

Kommittén skall lämna förslag till vilka mineral som bör ingå i ett nytt
regelsystem, samt utreda vilka regler som därefter bör gälla då ytterligare
mineral förs till detta system. Även frågan om hur äldre rättigheter och
förhållanden skall inordnas i det nya regelsystemet bör utredas. En
utgångspunkt skall därvid vara att de nya reglerna efter införandet skall
omfatta även gällande rättigheter. Härvid skall beaktas såväl vikten av att
konkurrensneutralitet mellan nya och äldre rättigheter snarast etableras som
de krav på rådrum som kan behövas under en övergångstid.

NU 1983/84:28

15

Kommittén skall utreda även frågan om hur tillsyn över verksamhet som
bedrivs med stöd av minerallagstiftningen skall regleras. Därvid skall
kommittén överväga även möjligheterna att från mineralpolitiska utgångspunkter
erhålla tillsyn över utvinningen av jordägarmineral.

Lagstiftningen om utvinning av torv bör behandlas med förtur av
kommittén.

Kontinentalsockellagstiftningen bör även i fortsättningen behållas i en
särskild lag. Kommittén bör dock lämna sådana förslag till ändringar i
nuvarande lagstiftning som kan erfordras för att dels nå en överenskommelse
med den nya havsrättskonventionen, dels anpassa prövningen till det system
kommittén föreslår för minerallagstiftningen i övrigt.

Lagstiftningen bör i huvudsak tillämpas inom den myndighetsorganisation
på mineralområdet som gäller från den 1 juli 1982.

Utredningsarbetet skall bedrivas så att det kan redovisas före utgången av
år 1985. Förslag avseende utvinning av torv beräknas föreligga den 15 juni
1984.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner av ungefär samma innebörd som motion 1983/84:563 (vpk) har
tidigare väckts åren 1982 och 1983. De har avstyrkts av näringsutskottet (NU
1981/82:40,1982/83:32) och avslagits av riksdagen. År 1983 anförde utskottet
- med reservation av vänsterpartiet kommunisternas representant - bl. a.:

Som utskottet framhöll förra året (NU 1981/82:40 s.29) kan det alltid
finnas skäl att - inte minst från näringspolitisk utgångspunkt - diskutera
avvägningen mellan de olika mineralrättsliga systemens tillämpningsområden.
För den aviserade utredningen om minerallagstiftningen måste detta
vara en huvudfråga. Utskottet kan emellertid lika litet som tidigare finna skäl
för en så genomgripande förändring som ett avskaffande av inmutningssystemet
skulle innebära.

Utskottet vill liksom tidigare framhålla att intresset av samhälleligt ägande
i betydande grad är tillgodosett enligt nuvarande ordning. Motionsyrkandet
om en fullständig nationalisering av framdeles påträffade mineraltillgångar
avstyrks.

Liksom tidigare anser utskottet att omständigheterna i det enskilda

fallet bör bli avgörande för om staten skall utnyttja sin kronoandel genom
direkt medverkan i gruvdriften eller i stället upplåta eller överlåta kronoandelen
åt någon annan intressent.

Regler i gruv- och minerallagstiftningen om hänsyn til) naturvårdens krav

Synpunkter i motion 1983184:904

Mineralhanteringen är, säger motionärerna, sannolikt den näring där
hänsynen till naturvård är minst. I analogi med vad som gäller för
skogsbruket och vad som föreslagits rörande jordbruket borde regler om

NU 1983/84:28

16

naturvårdshänsyn införas också i den lagstiftning sorn styr mineralhanteringen.

I ett avsnitt rörande jordbruket anför motionärerna bl. a.:

Regeringen har nu föreslagit lagregler om naturvårdshänsyn inom jordbruket.
Det är bra, men vi vill understryka vikten av att lagstiftningen ges
stringenta former. Erfarenheterna från skogsbruket, där det finns entydiga
och ambitiösa bestämmelser i skogsvårdslagen, visar att det inte räcker med
portalparagrafer. De måste följas av klara regler också i tillämpningsföreskrifter.

Gällande och beslutad lagstiftning, m. m.

Bestämmelser om naturvård finns i naturvårdslagen (1964:822).

118 § naturvårdslagen uppställs krav på tillstånd av länsstyrelsen för täkt av
sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter för annat ändamål än
markägarens husbehov. Tillstånd skall förenas med erforderliga villkor. 19 §
handlar om naturvårdsområden och naturreservat. Om arbetsföretag som ej
omfattas av tillståndstvång enligt 18 eller 19 § kan komma att väsentligt ändra
naturmiljön, skall, innan företaget utförs, samråd ske med länsstyrelsen.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att
inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om
särskilda slag av arbetsföretag. Länsstyrelsen kan förelägga företagaren att
vidta de åtgärder som befinns erforderliga för att begränsa eller motverka
skada på naturmiljön.

Miljöskyddslagen (1969:387) innehåller krav på tillstånd för åtgärder etc.
vilka betecknas som miljöfarlig verksamhet. Tillstånd - vari villkor som skall
gälla skall noggrant anges - lämnas av koncessionsnämnden för miljöskydd. I
vissa fall skall en fråga om tillstånd med yttrande av koncessionsnämnden
underställas regeringens avgörande. Lagen är tillämplig på bl. a. gruvbrytning.

I skogsvårdslagen (1979:429) finns under rubriken ”Naturvårdshänsyn” en
bestämmelse (21 §) enligt vilken regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till
naturvårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek
och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och
skogsbilvägars sträckning. Bemyndigandet medför dock, heter det, inte
befogenheter att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående
markanvändning avsevärt försvåras.

Föreskrifter som avses i 21 § skogsvårdslagen meddelas - enligt 21 §
skogsvårdsförordningen (1979:791) - av skogsstyrelsen efter samråd med
statens naturvårdsverk och annan central förvaltningsmyndighet som kan
beröras. Skogsstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd i detta
hänseende (SkSFS 1983:2).

Enligt en av riksdagen (prop. 1983/84:96, JoU 1983/84:24) den 22 mars
1984 beslutad ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark införs

NU 1983/84:28

17

med giltighet fr. o. m. den 1 juli 1984 i denna lag två nya paragrafer av
följande lydelse:

6 a § Vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i
jordbruket skall hänsyn tas till naturvårdens intressen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om den hänsyn som skall tas enligt första stycket, såsom i fråga
om skyddet av odlings- och kulturlandskapet samt växt- och djurlivet.
Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning
avsevärt försvåras.

9a § Lantbruksnämnden får meddela föreläggande eller förbud som
behövs för att föreskrifter som meddelats med stöd av 6 a § skall efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har visat sig att
lantbruksnämndens råd och anvisningar inte har följts. I brådskande fall eller
när det annars finns särskilda skäl, får dock föreläggande eller förbud
meddelas omedelbart.

I beslut om föreläggande eller förbud får lantbruksnämnden sätta ut vite.

Lantbruksnämnden får förordna att dess beslut skall gälla omedelbart.

Rätt till gasfyndighet i vissa fall

Synpunkter i motion 1983184:308

Det framstår som sannolikt, hävdar motionären med hänvisning till en
nyare vetenskaplig teori, att det gasförande marklager som har påträffats här
och var i Östergötland har samband med läckor från jordens djupare
innandömen. Hade inte 9§ andra stycket minerallagen haft sin nuvarande
lydelse (se nästa avsnitt) skulle vi antagligen nu ha haft både mer kunskap och
mer naturgas i Östergötland och kanske också vid Siljansringen, säger
motionären. Det är, menar hon, naturligt att verkligt stora projekt för gasoch
oljeletning baseras på koncession. Naturligt är också att en koncessionshavare
i första hand söker utnyttja upplysningar som har vunnits genom
markägarnas erfarenheter och fynd. Det är emellertid, uttalar motionären,
obilligt att en koncessionshavare skall saklöst kunna tappa av en existerande
gaskälla genom att borra intill denna. Den som har en gaskälla borde vidare
ha rätt att sälja gas till sina grannar.

Gällande rätt

Enligt yrkandet i motionen (se s. 3) skulle 9 § andra stycket minerallagen
upphävas och ersättas med en ny, i motionen angiven bestämmelse, fogad till
1 § som dess sista stycke. Den bestämmelse som föreslås bli upphävd har
följande lydelse:

Fastighetsägaren får utan koncession för husbehov utnyttja gas som
framkommit på annat sätt än i samband med sökande efter olje- eller
gasfyndighet, även om annan har koncession inom området.

2 Riksdagen 1983184.17sami. Nr 28

NU 1983/84:28

18

Tidigare riksdagsbehandling

Ett motionsyrkande om rätt för markägare att leta gas på egen mark och
fritt förfoga över sålunda påträffad gas avslogs av riksdagen våren 1981 på
förslag av näringsutskottet (NU 1980/81:60 s. 61 f.). Efter en redogörelse för
gällande lagbestämmelser anförde utskottet:

Utskottet har inhämtat från regeringskansliet att regeringen inte haft att ta
ställning till någon ansökan från markägare om tillstånd att utvinna gas sedan
ikraftträdandet av nuvarande lagstiftning år 1975.

Däremot har regeringen i ett annat sammanhang haft att besluta i frågor
som gällde markägares möjlighet att utnyttja gasfyndigheter. Regeringen
prövade nämligen år 1977 vissa ansökningar om gaskoncessioner avseende
områden i Östergötlands län. Ansökningarna avsåg ursprungligen såväl
undersöknings- som bearbetningskoncessioner. Under ärendets beredning
begärde bl. a. två företag att från koncessionsområdet skulle undantas
områden i direkt anslutning till dessa företags fabriksområden. De båda
företagen utnyttjade eller förklarade sig avse att utnyttja gasförekomster på
fabriksområdet.

Regeringens beslut innebar att endast undersökningskoncession beviljades.
I ett beslut den 7 juli 1977 (industridepartementet) uttalade regeringen
följande:

En till undersökning av fyndighet begränsad koncession medför ingen rätt
att utnyttja vare sig fyndigheter som påträffas under undersökningsarbetet
eller sådana lokala kända gasförekomster som med stöd av 9 § andra stycket
lagen om vissa mineralfyndigheter utnyttjas utan koncession. Vidare innebär
reglerna om undersökningsarbete i sistnämnda lag bl. a. att hinder för arbete
föreligger beträffande område med industriell anläggning, att arbete skall
bedrivas så att minsta skada och intrång vållas och att ersättning skall utgå för
skada och intrång. Regeringen finner med hänsyn härtill att skäl inte
föreligger att begränsa det sökta undersökningsområdet. I koncessionen bör
dock föreskrivas att vid planering och bedrivande av undersökningsarbeten
särskild hänsyn skall tas till de lokala gasförekomster som utnyttjas eller
avses bli utnyttjade utan koncession.

De ifrågavarande undersökningskoncessionerna gällde till den 30 juni
1980. Koncessionshavarna ansökte inte om förlängning.

Våren 1983 förelåg en ny motion i samma ärende. Näringsutskottet fann
inte skäl för något ändrat ställningstagande från riksdagens sida men anförde
att de förhållanden som motionärerna berörde kunde övervägas vid den
förestående översynen av minerallagstiftningen. Riksdagen följde utskottet
och avslog motionen.

Förbud mot uranprospektering och uranbrytning

Synpunkter i motionerna 1983184:911 och 1983184:1367

De energipolitiska åtgärderna för att säkerställa kärnkraftens avveckling
måste, sägs det i motion 1983/84:911 (c), utgå från att inga bindningar till

NU 1983/84:28

19

kärnkraft skall ske utöver dem som folkomröstningsutslaget föranleder. Med
denna utgångspunkt är den nyligen antagna lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet ofullständig, menar motionärerna. Därvidlag anför de bl. a. att
det alltmer uppenbara sambandet mellan civilt och militärt utnyttjande av
kärnkraft kräver att ingen inhemsk uranbrytning tillåts.

Prospektering av uran pågår på många ställen i Sverige, sägs i motion
1983/84:1367 (vpk). Knapphändig information om vad som kommer gör,
menar motionärerna, att det finns skäl att misstänka att regeringen tänker sig
en framtida utvinning av de svenska uranförekomsterna. Ett förbud mot
detta borde införas.

Gällande rätt

För brytning av uranhaltiga mineral krävs koncession enligt lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter (minerallagen). Om markägaren
inte lämnar sitt medgivande fordras koncession även för undersökning av en
sådan fyndighet. Därtill kommer - utom när det gäller mycket små
kvantiteter - krav på särskilt tillstånd enligt atomenergilagen för förvärv,
innehav, överlåtelse, bearbetning etc. av uran eller annat ämne som kan
användas som kärnbränsle.

Genom en ändring (SFS 1984:6) i minerallagen som har trätt i kraft
samtidigt med lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet den 1 februari 1984
har det gjorts klart att tillståndsplikten omfattar även material som inte har
bearbetats av koncessionshavaren efter det att det togs upp ur gruvan.

Tidigare riksdagsbehandling

Motionsyrkanden om förbud mot uranbrytning och även mot prospektering
efter uran har behandlats av näringsutskottet i olika sammanhang under
de tre senaste åren (NU 1980/81:60,1981/82:40,1982/83:32,1983/84:17). De
har avslagits av riksdagen sedan utskottet - med reservationer från centerpartiets
och vänsterpartiet kommunisternas sida - avstyrkt dem med
hänvisning till att uranbrytning inte kan ske utan att tillstånd har givits enligt
bl. a. minerallagen, miljöskyddslagen (1969:387) och 136 a § byggnadslagen.

Regler om rätt till torvtäkt

Synpunkter i motionerna 1983184:1884 och 1983/84:2365

Den som vill öppna torvtäkt för energiändamål drabbas av ett tidskrävande
byråkratiskt prövningssystem, hävdas i motion 1983/84:1884 (s). Förbättringar
har skett genom att länsstyrelsen har fått en central roll vid
prövningen, men ytterligare förenklingar skulle eventuellt kunna göras.

Utvecklingen har, säger motionärerna, gått mot att allt fler begär
undersökningskoncession enligt minerallagen, i många fall efter att ha börjat

NU 1983/84:28

20

undersökningen med markägarmedgivande. Om det vore möjligt att ta bort
steget med undersökningskoncession skulle detta innebära en betydande
förenkling. Motionärerna anger fyra skäl mot sådan koncession. Dessa är
sammanfattningsvis följande. (1) Normal undersökning åstadkommer ingen
eller obetydlig skada på marken. (2) Det är knappast nödvändigt att lämna
ensamrätt för undersökning. (3) Ett enklare förhandssamråd med länsstyrelsen
skulle skapa förutsättningar för samordnade undersökningar av berörda
intressenter. (4) Lämpligheten av att garantier för bearbetningsrätt lämnas
på det sätt som f. n. sker i undersökningskoncession kan ifrågasättas.

Markägarnas ställning både som torvbrytare och som ägare av torvmark
har kraftigt försämrats genom nu gällande lagbestämmelser, anförs det i
motion 1983/84:2365 (m). Motionärerna anser att skälig ersättning bör utgå
till markägaren när torv tas i anspråk. I de fall naturvårdshänsyn bör beaktas
finns det enligt motionärernas mening fullgoda möjligheter härtill inom
naturvårdslagstiftningens ram.

Kompletterande uppgifter

Minerallagen (se s. 11) gäller bl. a. för undersökning och bearbetning av
fyndighet av torv för att utvinna energi. Koncession meddelas som undersökningskoncession
eller bearbetningskoncession. Undersökningskoncession
kan förenas med rätt för innehavaren att få bearbetningskoncession avseende
fyndighet som påträffas vid undersökningsarbetet. Har koncession icke
meddelats får fyndigheten utan koncession undersökas av bl. a. fastighetsägaren.
Meddelas bearbetningskoncession för någon annan än fastighetsägaren
i fråga om en fyndighet där denne utvinner torv för sitt husbehov skall
koncessionen, om inte särskilda skäl föranleder annat, förenas med villkor
som gör det möjligt för fastighetsägaren att på skäliga villkor även i
fortsättningen få torv för sitt husbehov.

Som framgår av det föregående (s. 13 f.) skall minerallagskommittén inom
kort framlägga förslag till ändrad lagstiftning beträffande utvinning av torv.

Åtgärder för att förhindra utländska engagemang inom gruvnäringen

Synpunkter i motion 1983184:690

Motionen har sin utgångspunkt i det förhållandet att LuossavaaraKiirunavaara
AB (LKAB) har träffat avtal med Svenska BP Mineral AB
(BP) om prospekterings- och gruvbrytningssamarbete inom ett område i
Mellansverige. LKAB skall enligt avtalet till BP överlåta hälften av vissa
inmutningar. De metaller som det framför allt rör sig om är, sägs det i
motionen, volfram och molybden, metaller som kommer att få stor strategisk
betydelse. Upprättande av ett fredskrislager försvåras om ett multinationellt
företag ges möjlighet att utöva kontroll över de berörda metallerna, menar

NU 1983/84:28

21

motionärerna. Det är, hävdar de, av stor nationell betydelse att det sätts
stopp för vidare samarbete mellan svenska och utländska gruvföretag.

Samarbetet mellan LKAB och Svenska BP Mineral AB

LKAB och Svenska BP Mineral AB (BP) har genom avtal sommaren 1982
överenskommit att gemensamt undersöka och bearbeta mineralfyndigheter i
vissa delar av mellersta och södra Sverige, nämligen i gruvdistriktet
Bergslagen med undantag för områden där gruvbrytning pågår.

Svenska BP Mineral AB är ett helägt dotterbolag till gruvföretaget
Selection Trust, som bedriver en världsomspännande verksamhet. Selection
Trust ägs i sin tur av den brittiska BP-koncernen. En inte obetydlig del av
koncernens prospekteringsverksamhet avser Europa. I Norge finns t. ex. ett
samarbete med Norsk Hydro. Vidare äger BP tillsammans med Boliden AB
ett zinksmältverk i Norge.

För att samarbetsavtalet skulle kunna genomföras ansökte LKAB och BP
om tillstånd - enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom, numera i aktuell del ersatt av lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom m. m. - att inmuta mineralfyndighet,
bearbeta inmutad mineralfyndighet och idka gruvdrift. Vid remissbehandling
tillstyrktes ansökan av SGU och södra bergmästardistriktet, medan NSG
och Svenska gruvindustriarbetareförbundet avstyrkte den.

Den 3 mars 1983 gav regeringen BP tillstånd att tillsammans med LKAB
äga inmutningar i Mellansverige. Industriminister Thage G. Peterson har i
ett uttalande motiverat beslutet med att samarbetet mellan LKAB och BP
kan ge LKAB värdefulla fördelar. Detta skulle gälla såväl tillgång till BP:s
marknadsföringskanaler som introduktion i Sverige av annorlunda gruvteknik.

Kontrollmöjligheterna för staten är, menar industriministern, enligt
gällande lagstiftning väl tillgodosedda. Statens inflytande över gruvor som
kan öppnas genom det aktuella samarbetet är säkrat såväl i freds- som i
krigstid. De rättsliga förutsättningarna härvidlag sammanfattas i uttalandet
på i huvudsak följande sätt. Staten erhåller enligt gruvlagen (1974:342)
hälftenandel (kronoandel) i alla utmål. Om LKAB och BP hittar några
fyndigheter som leder till brytning blir alltså BP:s andel i ifrågavarande utmål
högst 25 %. Staten har alltid s. k. brytningsvitsord i nya utmål, vilket innebär
att BP aldrig kan hindra staten från att starta brytning även på ”BP-ägda
utmål”. Enligt lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.
kan staten om synnerliga skäl föreligger (krig, handelsblockader) lösa in ett
gruvföretag för att säkerställa svenskt inflytande över detta.

Vid bedömningen av LKAB:s och BP:s ansökan har enligt industriministerns
uttalande också reciprocitetsskäl beaktats, dvs. hänsyn tagits till
konsekvenserna för svensk råvaruindustris engagemang utrikes om BP inte
får möjlighet att etablera sig i Sverige.

NU 1983/84:28

22

Kontroll av utländska engagemang i gruvnäringen

11 kap. 8 § gruvlagen erinras om att bestämmelser som i vissa avseenden
begränsar rätten att erhålla eller i övrigt förvärva inmutningsrätt eller rätt till
utmål finns i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.

I 2 kap. 1 § sistnämnda lag föreskrivs att kontrollsubjekt enligt lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. inte - utom under
vissa speciella förutsättningar från vilka här kan bortses - får utan tillstånd
(förvärvstillstånd) för varje särskilt fall här i landet erhålla eller i övrigt
förvärva inmutningsrätt eller rätt till utmål enligt gruvlagen. Frågor om
förvärvstillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer (3 §). Enligt en förordning (1982:879) prövas ansökan om
förvärvstillstånd av Sveriges geologiska undersökning (SGU) utom då
ärendet anses särskilt betydelsefullt från allmän synpunkt, i vilket fall SGU
med eget utlåtande skall överlämna handlingarna till regeringen för prövning.

Enligt ett motivuttalande (prop. 1981/82:135 s. 51) bör förutsättningarna
för tillstånd av här avsett slag i stor utsträckning bygga på de principer som
har angivits beträffande företagsförvärv. Dessa principer kom till uttryck i
några uttalanden av föredragande statsrådet, justitieminister Carl Axel
Petri. Denne deklarerade en positiv grundinställning till utländska direkta
investeringar i Sverige. Hans utgångspunkt var att den allmänt liberala
politik som dittills gällt för sådana investeringar som det var fråga om skulle
tillämpas även i fortsättningen. Kriterierna för tillstånd skulle emellertid ge
möjlighet att hindra utländska övertaganden i ”sådana sannolikt sällsynta fall
då förvärvet skulle vara oförenligt med väsentliga inhemska intressen”.

I 2 kap. 6§ lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m. sägs att
förvärvstillstånd skall meddelas om det inte möter hinder med hänsyn till
landets försvar eller säkerhet eller andra allmänna intressen eller med hänsyn
till förvärvarens förhållanden. I specialmotiveringen till denna paragraf
anförs bl. a. att rekvisitet ”andra allmänna intressen” tillgodoser ”det

grundläggande intresset att skydda våra värdefullaste naturtillgångar

mot utländsk exploatering” (s. 73). Beträffande inmutningsrätt och rätt till
utmål understryks ”att det vid tillståndsprövningen kan finnas anledning att
fästa stor vikt vid det allmänna intresset av att ifrågavarande naturtillgångar
behålls i svensk ägo” (s. 83). De angivna motivuttalandena lämnades utan
erinran vid riksdagsbehandlingen, där emellertid en minoritet (s, vpk) ville
avslå lagförslagen.

Tidigare riksdagsbehandling

År 1983 förekom motionsyrkanden (vpk) om att riksdagen skulle dels göra
ett uttalande till regeringen om att samarbetet mellan LKAB och BP borde
upphöra, dels begära förslag till åtgärder i syfte att förhindra för utländska

NU 1983/84:28

23

intressen att engagera sig i svensk gruvnäring alltifrån prospektering till
utvinning. Båda yrkandena avstyrktes av näringsutskottet (NU 1982/83:32) -med reservationer av vänsterpartiet kommunisternas representant - och
avslogs av riksdagen.

I det förstnämnda ämnet anförde utskottet (s. 27):

Enligt utskottets mening står regeringsbeslutet i överensstämmelse med
vad riksdagen uttalade vid behandlingen av den mineralpolitiska propositionen
våren 1982 (NU 1981/82:40), nämligen att det för den breddning och
satsning på nya projekt inom det svenska mineralområdet som bör komma
till stånd under 1980- och 1990-talen bör finnas plats för både svenskt och
utländskt kunnande, teknologi och investeringskapital. Utskottet förutsätter
att staten genom utnyttjande av kronoandelsinstitutet och i egenskap av
ägare till LKAB bibehåller svensk kontroll över de naturtillgångar som
berörs av avtalet mellan LKAB och BP.

I det senare ämnet uttalades att lagen (1982:618) om utländska förvärv av
fast egendom enligt utskottets uppfattning gav staten tillräckliga möjligheter
att förhindra icke önskvärda utländska engagemang inom den svenska
gruvnäringen. Utskottet sade härom (s. 36):

I motiven för lagen har särskilt understrukits att det vid tillståndsprövning
beträffande inmutningsrätt och rätt till utmål kan finnas anledning att fästa
stor vikt vid det allmänna intresset av att ifrågavarande malmtillgångar
behålls i svensk ägo. Att ett utländskt företag kan ha viss möjlighet att
bedriva prospektering i Sverige utan särskilt tillstånd finner utskottet inte
anmärkningsvärt, eftersom det för en inmutning som möjliggör närmare
undersökning krävs förvärvstillstånd enligt lagen.

Sandtäkt i havet utanför Skanör

Synpunkter i motion 1983/84:1893

I motionen anförs att effekterna av den sandsugning som pågår i havet
utanför Skanör-Falsterbo håller på att bli ett allt större problem. Stränderna
har under senare år blivit alltmer skadade, säger motionärerna, och många är
av uppfattningen att sandsugningen är den främsta anledningen till detta.
Om det verkligen föreligger något samband är dock svårt att bevisa.
Motionärerna hänvisar till att kommunfullmäktige i Vellinge har förbjudit
sandsugning på kommunens vatten och beslutat verka för ett stopp också på
allmänt vatten samt att frågan nu prövas av domstol.

Även om det är osäkert om just sandsugningen har orsakat skadorna på
stränderna säger sunt förnuft att det är stor sannolikhet för att det finns ett
sådant samband, menar motionärerna. Eftersom havet slukar upp stränderna
med oroväckande hastighet är omedelbara åtgärder nödvändiga. Ett
tioårigt stopp för sandsugning i det berörda området vore enligt motionärerna
en lämplig åtgärd. Under tiden borde bl. a. SGU göra noggranna
mätningar. Vidare skulle naturen få möjlighet att läka skadorna.

NU 1983/84:28

24

Gällande bestämmelser

Lagen om kontinentalsockeln

Lagen (1966:314) om kontinentalsockeln innehåller bl. a. följande. Med
kontinentalsockeln förstås havsbottnen och dess underlag inom allmänt
vattenområde samt inom visst havsområde därutöver (1 §). Med kontinentalsockelns
naturtillgångar avses bl. a. mineraliska naturtillgångar på havsbottnen
och i dess underlag. Rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna
dess naturtillgångar tillkommer staten (2 §). Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer äger meddela tillstånd för annan än staten bl. a. att
utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln (3§). Tillstånd skall avse
bestämt område och viss tid. Vid tillstånd kan fogas föreskrift som är
påkallad från allmän synpunkt, såsom föreskrift om företagets ledning, sättet
för arbetenas utförande, anläggningar på kontinentalsockeln för arbetena,
karta över arbetena, provtagning, rapportering rörande verksamheten,
användningen av produkterna och åtgärder till bevarande av fyndighet eller
borrhål, samt föreskrift till förebyggande av vattenförorening eller till skydd
för sjöfarten, fisket eller annat allmänt eller enskilt intresse (4 §).

Tillstånd kan återkallas av regeringen eller den myndighet som har
meddelat tillståndet, om föreskrift eller villkor för tillståndet åsidosätts eller
om det i annat fall föreligger synnerliga skäl. Om ett tillstånd återkallas utan
att innehavaren har åsidosatt föreskrift eller villkor för tillståndet, är
innehavaren berättigad att erhålla ersättning av staten för förlust till följd av
åtgärd som han har vidtagit med anledning av koncessionen (5 §).

Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd utövas av
myndighet som regeringen bestämmer (8 §).

Den refererade bestämmelsen om återkallelse av tillstånd fick sin nuvarande
utformning genom riksdagsbeslut år 1974. Då tillfogades den andra
meningen, om ersättning, efter mönster av motsvarande bestämmelse i den
nya lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter.

I motiveringen till den ursprungliga delen av bestämmelsen (prop.
1966:114 s. 53) anförde föredragande statsrådet - efter att ha erinrat om det
utredningsförslag som regeringen hade utgått från - bl. a.:

Även enligt min mening bör med hänsyn till de betydande samhällsintressen
som står på spel möjlighet föreligga att återkalla tillstånd. I

anslutning till vad som anförts i vissa remissyttranden vill jag understryka, att
möjligheten att återkalla tillstånd bör utnyttjas med varsamhet och under
långt gående hänsyn till tillståndshavarens rätt. Normalt bör sålunda
återkallelse av tillstånd inte komma i fråga annat än vid allvarliga eller
upprepade överträdelser av tillståndsföreskrifter

Vid riksdagsbehandlingen skärpte tredje lagutskottet detta motivuttalande.
Detta skedde i anslutning till att utskottet avstyrkte en motion om
införande av en bestämmelse om ersättning då en tillståndshavare oförskyllt
fick sitt tillstånd återkallat. Utskottet anförde (3LU 1966:45 s. 31):

NU 1983/84:28

25

Utskottet vill för sin del ytterligare understryka att återkallelse av andra
orsaker än att tillståndshavaren åsidosatt föreskrifter eller villkor för
tillståndet bör ske endast då mycket starka samhälleliga skäl talar för en
sådan åtgärd. Sådan återkallelse torde sålunda bli aktuell endast i mycket
sällsynta fall.

Kontinentalsockel förordningen

Enligt kontinentalsockelförordningen (1966:315) är det Sveriges geologiska
undersökning (SGU) som utövar tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter
och villkor för tillstånd enligt lagen om kontinentalsockeln. Uppgiften
övertogs från statens industriverk år 1982. Det åligger SGU att vid tillsynen
samverka med annan myndighet vars verksamhet berörs av tillståndet.

Tillstånd till sand-, grus- eller stentäkt på område som i sin helhet är
beläget inom allmänt vattenområde i havet meddelas enligt förordningen
(5§) av SGU utom i vissa undantagsfall. Om den täkt som avses med
ansökningen är av större omfattning eller kan medföra betydande skadeverkningar
eller annars om statens naturvårdsverk begär det, skall SGU med eget
yttrande hänskjuta ärendet till regeringen.

I tillståndet skall, heter det också i förordningen, anges i vilken omfattning
sand, grus eller sten får tas. Där skall också upptas bl. a. de föreskrifter som
behövs för att i skälig omfattning tillgodose andra intressen såsom sjöfarten,
fisket och naturvården.

Vattenlagen

Enligt den äldre vattenlagen (1918:523), som gällde vid den prövning hos
vattendomstolen som redovisas i det följande (s. 27f.), krävdes tillstånd av
vattendomstolen för ”byggande i vatten” - även i havet - enligt i lagen
angiven definition av detta begrepp. Vad som i lagen stadgades om byggande
i vatten skulle äga motsvarande tillämpning på bl. a. grävning och sprängning
i sådant vattenområde som avsågs i lagen samt annan åtgärd till förändring av
vattnets djup eller läge därstädes (2 kap. 1 §). Denna bestämmelse kunde bli
tillämplig på sandtäkt. Byggande i vatten skulle inte tillåtas om därigenom
”skulle förorsakas sådan bestående ändring av naturförhållandena, varigenom
väsentligt minskad trevnad för närboende eller betydande förlust från
naturskyddssynpunkt är att befara” (2 §).

Enligt den nya vattenlagen (1983:291), som trädde i kraft den 1 januari
1984, krävs - med vissa här ej aktuella undantag - tillstånd för vattenföretag,
vari innefattas bl. a. grävning och rensning i vattenområden (lkap. 3 §).
Under begreppen grävning och rensning faller enligt ett motivuttalande
(prop. 1981/82:130 s.395) också sandsugning. Ett vattenföretag får inte
komma till stånd om någon skada eller olägenhet av större betydelse
därigenom uppkommer för allmänna intressen (3 kap. 3 §). Det får komma
till stånd endast om fördelarna från allmän och enskild synpunkt av företaget

NU 1983/84:28

26

överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det (4 §).
Beträffande ett vattenföretags inverkan på allmänna intressen sägs i motiven
(prop. s. 97) att det kan röra bl. a. inverkan på fiskeintresset, speciella
naturvårds- eller kulturminnesvårdssynpunkter och närboendes trevnad.

Vissa tillstånd till sandtäkt i Öresund
Tillstånd av statens industriverk

Statens industriverk meddelade den 28 juni 1982 tillstånd enligt lagen om
kontinentalsockeln för dels AB Glassand att årligen utta 25 000 m3 sand, grus
och sten, dels Ahlsell IR AB att årligen utta 80 000 m3 sand, grus och sten
inom ett genom vissa begränsningslinjer angivet område, såvitt avser allmänt
vattenområde vid Västra Haken i Öresund. För tillståndet gäller en rad
villkor m. m., först och främst att tillstånd har lämnats också av vederbörande
vattendomstol. Villkoren etc. överensstämmer i huvudsak med dem som
sedermera har angetts av vattendomstolen (se s. 27 f.).

Industriverket härföre sitt beslut inhämtat yttranden från tio remissinstanser,
bl. a. fiskeristyreisen, statens naturvårdsverk, Sveriges geologiska
undersökning (SGU), länsstyrelsen i Malmöhus län och Vellinge kommun.
Alla remissinstanser utom Vellinge kommun har ansett att tillstånd skulle
kunna beviljas med vissa förbehåll och föreskrifter. Ur industriverkets
referat av remissyttrandena kan följande citeras:

Naturvårdsverket motsätter sig ej att tillstånd meddelas under förutsättning
att:

1. Effekterna inom det område som kan påverkas av verksamheten följs
genom ett fortsatt kontrollprogram, som utförs av SGU och bekostas av
bolagen. Omfattningen bör vara som SGU anser erforderlig, dock minst vad
som för närvarande gäller.

2. Utrustning som använts för sandsugningen skall vara sådan att permanenta
sandsugningsgropar inte uppstår och att grumling så långt möjligt
begränsas.

3. Tillståndet bör helt eller delvis kunna upphävas om påtagliga skador på
naturmiljön uppkommer.

SGU ger en närmare redogörelse av de hittills genomförda undersökningarna
inom ramen för gällande kontrollprogram. Mot bakgrund av dessa
resultat motsätter sig SGU inte att tillstånd ges med de generella förbehåll
SIND normalt inskriver.

Länsstyrelsen tillstyrker med följande villkor:

- SGU skall ges i uppdrag att under perioden med en kontrollmätning följa
verksamhetens inverkan på området.

- Uppkommer allvarliga förändringar inom området skall verksamheten
avbrytas och orsakerna klarläggas.

- Tillstånd till uttag utöver kvantiteterna i ansökan bör ej beviljas.

I senare yttrande har länsstyrelsen bl. a uttryckt önskemål om att SGU

NU 1983/84:28

27

skall upprätta sitt kontrollprogram i samverkan med styrelsen. Utvärdering
av resultaten bör första gången ske efter fem år.

Vellinge kommun avstyrker ansökan. Beslutet är ej enhälligt och reservationer
har bifogats.

Av redogörelsen i industriverkets beslut framgår att sökandebolagen
tidigare har fått tillstånd av industriverket och vattendomstolen att utta sand i
ett närliggande område under åren 1978-1983. SGU har i en rapport år 1982
redovisat och utvärderat resultaten av dittills genomförda undersökningar
inom ramen för ett kontrollprogram som upprättades år 1978. Av rapportens
sammanfattning kan, anför industriverket, bl. a. följande utläsas:

o På basis av föreliggande mätmaterial kan sägas att inget tyder på att
sandsugningen under senare år medfört ökade risker för erosion vid själva
baspunkten Västra Haken,
o Observationsserien har varit för kort för att medge säkrare prognoser och
bör därför utsträckas ytterligare några år.

o Från sedimentologisk/geologisk synpunkt har, med föreliggande undersökningsmaterial
som grund, ej framkommit att sandsugningen under
senare år, då kontrollmätningar pågått, åstadkommit påtagbara, varaktiga
förändringar av strandförhållandena eller påtagbart ökade risker för
erosion vid baspunkten.

Fortsatt sandsugning bör därför, från geologisk synpunkt, kunna tillåtas
under villkor att i ev. täkttillstånd även fortsättningsvis medtages en paragraf
om att tillståndsgivande myndighet kan minska eller utesluta medgivna
täktvolymer om täkterna inverkar menligt på allmänna eller enskilda
intressen. Det nu löpande kontrollprogrammet avses att fortsättningsvis
redovisas en gång per år, varför läget vid Västra Haken förhoppningsvis
bättre bör kunna hållas under kontroll.

Tillstånd av vattendomstolen

Växjö tingsrätt, vattendomstolen, har i deldom den 12 oktober 1982
lämnat de i föregående avsnitt nämnda företagen tillstånd att under tio år
fr. o.m. dagen för domen årligen ta upp sammanlagt 25 000 m3 resp.
sammanlagt 80 000 m3 sand, grus och sten inom det allmänna vattenområde
vid Västra Haken i Öresund som begränsas av vissa angivna linjer, dock med
vissa minimiavstånd till sjömärken, till enskilt vatten samt till fyrar och vissa
ledningar och kablar m. m. För tillståndet gäller elva olika villkor och
särskilda bestämmelser.

Bland de villkor som har uppställts är:

- användning av sådan utrustning att täkt kan bedrivas utan att permanenta
större gropar eller fördjupningar uppstår samt begränsning av grumlingens
omfattning och effekter till ett minimum,

- rätt för SGU och tullverkets kustbevakning att kontrollera upptagen
kvantitet och efterlevnaden av tillståndets bestämmelser i övrigt,

- årlig redovisning av uttagen kvantitet sand etc. med uppgift om uttagsplats,
uttagsperiod m. m.,

NU 1983/84:28

28

- bekostande av djupmätningar för att konstatera eventuella förändringar
avseende ackumulation och erosion inom det område som påverkas av
täktverksamheten,

- medverkan, i den mån så befinns erforderligt, till att nuvarande erosionsskydd
vid viss punkt blir förstärkt.

Av de särskilda bestämmelser som gäller återges här två:

o 8. Är fara för handen, att genom täktverksamheten allmänna intressen i
avsevärd mån förnärmas, äger vattendomstolen på skriftlig framställning
av kammarkollegiet föreskriva ändrade villkor för täktverksamhetens
fortsatta bedrivande eller, om befarad skada ej kan förebyggas
genom ändrade föreskrifter, förordna att det nu lämnade tillståndet
skall upphöra att gälla.

o 10. Sökandebolagen förpliktas att solidariskt bekosta fiskeundersökningar
inom aktuellt täktområde och inom medgivet täktområde inom Vellinge
kommuns vattenområde med följande belopp under de fem första
åren av täkttillstånden, nämligen sjuttiotusen (70 000) kronor den
1 april 1983, fyrtiotusen (40 000) kronor den 1 april 1985 och fyrtiotusen
(40 000) kronor den 1 april 1987.

I inledningen till vattendomstolens dom redovisas bl. a. följande faktiska
förhållanden:

Falsterbohalvön har byggts upp av sanda vlagringar, som till övervägande
del vilar på morän. Halvön är enligt [SGU] ständigt utsatt för
förändringar av sin strandfiguration, särskilt i sin västra del. Från Falsterbohalvön
sträcker sig en sandbank ända ut till Västra Haken i nordväst och

Östra Haken i nordost. Enligt SGU är förändringarna utefter den

västra kuststräckan mellan Falsterbohalvöns sydvästligaste udde och

Västra Haken betingade av en nettotransport av sand från söder mot norr.

Sandvandringen orsakas av ett samspel mellan strömmar och vågor.

Enligt SGU består förändringarna inte blott av att själva strandlinjen
förflyttas på grund av erosion eller ackumulation utan även att havsbottnen
förändras på större eller mindre djup utanför stranden.

Det har uppgetts, att sökandebolagen bedrivit sandtäkt inom detta
kustområde praktiskt taget oavbrutet sedan år 1904. Enligt sökandebolagen
har det visat sig, att det inom nuvarande tillståndsområde vid

Västra Haken inte längre finns någon för industrin lämplig sand. Bolagen har
därför hos Statens industriverk ansökt om tillstånd att få nuvarande
täktområde vid Västra Haken förskjutet norrut, där lämplig sand uppges
finnas tillgänglig.

Beträffande motstående intressen anför vattendomstolen bl. a. följande:

Kammarkollegiet, som för talan för bevakande av det allmännas rätt och
intressen i målet, har inte haft någon erinran mot det nu sökta företaget
under förutsättning att vattendomstolen fastställer framför allt de av
kollegiet uppställda villkoren, att effekterna av täktverksamheten inom
området även i fortsättningen skall följas av SGU på sökandenas bekostnad
och att vattendomstolen på framställning av kammarkollegiet äger föreskriva
ändrade villkor för täktverksamheten eller förordna att domstolens tillstånd
skall upphöra att gälla, om fara är för handen att allmänna intressen till följd

NU 1983/84:28

29

av täktverksamheten i avsevärd mån förnärmas. Dessa bägge villkor
ävensom övriga av kammarkollegiet uppställda villkor - däribland skyldighet
för sökandena att bekosta fiskeundersökningar - har medgetts av sökandena.

Statens naturvårdsverk har skriftligen inte haft annan erinran i målet än att
de villkor som angetts i yttrande till statens industriverk och intagits i
industriverkets tillstånd även bör intas i vattendomstolens dom.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har inte haft någon erinran mot begärt
tillstånd under villkor att SGU ges uppdrag under 10-årsperioden att med
noggrann kontrollmätning följa sandsugningens inverkan inom det beviljade
täktområdet, att täktverksamheten omedelbart skall avbrytas och orsakerna
därtill klarläggas, om allvarliga förändringar uppkommer i området, samt att
tillstånd till uttag utöver de kvantiteter som avses i ansökan inte bör beviljas.

Sjöfartsverket har skriftligen till vattendomstolen hänvisat till tidigare
yttrande detta år till Statens industriverk, där sjöfartsverket anfört: ”Området
vid Västra Haken utgöres så gott som enbart av sand, sten och grus. Detta
material är lättpåverkat av vattenströmmar och vind och en icke obetydlig

förflyttning av massor sker kontinuerligt. Ett tillstånd till sandtäkt inom

nu ansökt område skulle sannolikt förbättra sandsituationen i Västra
Hakenområdet. - Sjöfartsverket har således intet att erinra mot att
täkttillstånd inom ansökt område beviljas.”

Vellinge kommun, som vid huvudförhandlingen uppgett sig föra talan inte
blott för tillgodoseende av allmänna intressen i orten utan även som ägare av
mycket stora vattenområden kring Skanör eller således även för kommunens
enskilda intressen, har - såsom talan slutligen preciserats - yrkat, att
täktverksamheten måtte begränsas [på visst angivet sätt vad gäller område
och kvantitet sand etc.].

Kommunen har därvid åberopat, att större årligt uttag skulle vara
otillåtligt enligt vattenlagens regler, eftersom det skulle orsaka sådan
bestående ändring av naturförhållandena att väsentligt minskad trevnad för
närboende och betydande förlust från naturvårdssynpunkt kunde befaras.

Intresseorganisationerna Skånes naturvårdsförbund och Falsterbonäsets
Naturvårdsförening har ansett, att ytterligare sandsugning i det strandnära
området vid Västra Haken inte bör tillåtas, innan orsakerna till förändringarna
av revlarna vid Skanör och kustremsan utmed Falsterbohalvön grundligt
undersökts .

Ur sammanfattningen i den i föregående avsnitt nämnda rapporten från
SGU återger vattendomstolen ytterligare bl. a. följande punkt:

Vid stranden omedelbart N om Skanörs hamn har erosion av stranden
kunnat konstateras. Erosionen torde bero på en kombination av hamnpirens
inverkan på sand vandringen, s. k. groin-effekt, och av muddringen i
inseglingsrännan. Inga tecken tyder på att erosionen är förorsakad av
sandsugningen i Västra Haken-området.

I domskälen uttalar vattendomstolen bl. a.:

I SGU:s utlåtande har, såsom Vellinge kommun påpekat, antecknats att
studier av ström- och vindförhållandenas inverkan på tillförseln av sand inte
kunnat göras inom den ekonomiska ramen för uppdraget. Även om alla
faktorer, som kan påverka nettotillförseln av sand till området, sålunda inte

NU 1983/84:28

30

undersökts, anser vattendomstolen att SGU:s hittillsvarande utredning
visar, att det i förhållande till tidigare täkttillstånd inom allmänt vattenområde
vid Västra Haken ökade uttaget av sand, grus och sten intill 105 000 m3 om
året inte kan antagas komma att medföra bestående skada på natur- och
fiskeintressen.

Genom de villkor som föreslagits för täktverksamheten och medgetts av
sökandebolagen kan när som helst under tillståndstiden kammarkollegiet
hos vattendomstolen påkalla ändring av villkoren för täkten och till och med
upphörande av denna samt tillståndsgivaren - som i domslutet på grund av
lagändring bör anges vara SGU - direkt hos sökandebolagen ändra villkoren
för tillståndet eller låta detta upphöra, vilket innebär att tillståndet enligt
denna deldom i motsvarande mån ändras. I praktiken erhåller sökandena
genom denna deldom sålunda ett villkorat tillstånd. Täktens tillåtlighet enligt
bestämmelserna i 2 kap. vattenlagen kan enligt vattendomstolens mening
därför inte ifrågasättas.

Fortsatt prövning

Vellinge kommun har hos vattenöverdomstolen fört talan mot vattendomstolens
i föregående avsnitt refererade beslut. Kommunen kräver en
närmare angiven begränsning av det område inom vilket sandtäkt skall få äga
rum. Vattenöverdomstolens dom är - efter syn och huvudförhandling i maj -att vänta i juni 1984.

Vattendomstolens tillstånd har enligt domen fått tas i anspråk fastän det
inte har vunnit laga kraft.

Utskottet

Under rubriken Mineralförsörjning m. m. tas i budgetpropositionen
(prop. 1983/84:100 bil. 14) upp anslag som disponeras av tre myndigheter på
gruv- och mineralområdet, nämligen Sveriges geologiska undersökning
(SGU), bergsstaten - för vilken SGU är chefsmyndighet - och nämnden för
statens gruvegendom. Förutom regeringens förslag på dessa punkter behandlar
utskottet här en rad motionsyrkanden som gäller dels övergripande
näringspolitiska och tekniska frågor på gruvområdet, dels särskilda mineralprojekt,
dels utformningen och tillämpningen av den lagstiftning som
reglerar utvinningen av olika slags mineral. Utskottet föreslår också en
mindre ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter.

Anslagsfrågor m. m.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att till Sveriges geologiska
undersökning (SGU) anslås ca 66,3 milj. kr. för geologisk kartering m. m.
och ca 1 milj. kr. för utrustning. Utskottet tillstyrker dessa förslag liksom
förslaget om ett anslag av ca 2,5 milj. kr. till bergsstaten.

Regeringen föreslår vidare att nämnden för statens gruvegendom (NSG)

NU 1983/84:28

31

för budgetåret 1984/85 får ett reservationsanslag av 38 688 000 kr. till
prospektering m. m. och ett förslagsanslag av 7 686 000 kr. till egendomsförvaltning
m. m. Liksom tidigare år begär regeringen därutöver bemyndigande
att för NSG:s räkning göra åtaganden för de tre nästföljande budgetåren.
Ramarna för dessa åtaganden sätts till resp. 25 milj. kr., 16 milj. kr. och 11
milj. kr.

Utskottet konstaterar inledningsvis att regeringens förslag till anslag till
NSG:s prospektering m. m. för nästa budgetår innebär en reducering med ca
25 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår. Denna besparing aviserades
redan i höstas i samband med att regeringen - i en proposition om vissa
ekonomisk-politiska åtgärder (prop. 1983/84:40 bil. 10) - föreslog att stödformen
bidrag till prospektering av vissa mineral skulle upphöra den 30 juni
1984 (se s. 8). Enligt nämnda proposition görs besparingen med hänsyn till
det ansträngda statsfinansiella läget. Genom sin aktiva medverkan i programmet
för utökad prospektering bör nämnden, sades det i propositionen,
komma att erhålla rimlig kompensation för besparingen.

Utskottet har tidigare ställt sig bakom och riksdagen godkänt förslaget att
stödformen bidrag till prospektering av vissa mineral skall upphöra den 1 juli
1984 (NU 1983/84:8, rskr 1983/84:94).

Den nu föreslagna reduceringen av NSG:s prospekteringsanslag är till stor
del en följd av detta riksdagsbeslut och tillstyrks i denna del av utskottet.
Därutöver är det fråga om en viss reell minskning av anslaget. Även i den
delen kan utskottet ställa sig bakom förslaget med hänsyn främst till NSG:s
medverkan i olika former i programmet för utökad prospektering och till de
prospekteringsbidrag som NSG därigenom kan komma att erhålla från det
särskilda anslaget.

I tre motioner finns förslag om att det statliga prospekteringsstödet skall
reduceras genom att NSG:s anslag dras ned eller genom att ramen för det
särskilda prospekteringsprogrammet minskas.

I motion 1983/84:1896 (m) påyrkas sålunda en ännu mera långtgående
reducering av NSG:s prospekteringsanslag än den som regeringen föreslår.
Motionärerna erinrar om att moderata samlingspartiet under de senaste åren
har medverkat till en förstärkning av statens insatser på området. De
framhåller också att partiet tidigare (NU 1981/82:40, 60, rskr 1981/82:430)
har ställt sig bakom ett uttalande av riksdagen om ytterligare överväganden
från regeringens sida rörande prospekteringsverksamheten i Bergslagen.
Däremot har partiet motsatt sig det särskilda reservationsanslaget av 300
milj. kr. för utökad prospektering m. m.

Om man till detta anslag, som riksdagen alltså redan har anvisat, lägger det
i budgetpropositionen föreslagna anslaget till nämnden för statens gruvegendom
för prospektering m. m. blir det, menar motionärerna, en orimligt snabb
och kraftig ökning av de sammanlagda anslagen för prospektering. Nu
tillgängliga resurser är enligt deras bedömande inte tillräckliga för en så stor
ökning av stödvolymen, såvida inte företagens prospekteringsinsatser avse -

NU 1983/84:28

32

värt begränsas. I motionen föreslås därför att det nu aktuella prospekteringsanslaget
beräknas till 23 668 000 kr., vilket innebär en minskning med 15
milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Vidare föreslås att bemyndigandet
för regeringen att ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med
nämndens verksamhet begränsas till att gälla 10 milj. kr. för budgetåret
1985/86 och att inget sådant bemyndigande nu lämnas för budgetåren 1986/87
och 1987/88.

Utskottet avstyrkte en motion med samma innehåll våren 1983 (NU
1982/83:32). Utskottet delade då inte motionärernas uppfattning att de
statliga prospekteringsinsatser som regeringen räknade med skulle medföra
en neddragning av företagens prospekteringsverksamhet. Den höjda anslagsnivån
var enligt utskottets mening motiverad av såväl mineralpolitiska
som regionalpolitiska skäl. I sammanhanget framhölls även att de anslagna
medlen för programmet för utökad prospektering också avsågs kunna
utnyttjas för forsknings- och utvecklingsprojekt. Utskottets ställningstagande
var inte enhälligt (se s. 6 f.).

Som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 7) har NSG nyligen i en
skrivelse till regeringen redovisat hittillsvarande erfarenheter av det särskilda
prospekteringsprogrammet. Den utvärdering som nu kan göras är
begränsad, eftersom en mindre del av den totala stödramen har fördelats och
kort tid har gått sedan programmet påbörjades.

Utskottet vill emellertid peka på några uppgifter i NSG:s redovisning som
talar mot argumenten i motion 1983/84:1896 (m). NSG konstaterar att den
statliga satsningen allmänt sett har aktiverat svensk prospekteringsverksamhet.
Det är, anför NSG, inte endast prospekteringsvolymen som har vuxit.
Även i andra avseenden har stödet börjat fungera som en stimulans till nya
tankar, aktiviteter och kontakter. Totalt sett synes stödet enligt NSG också
ha stimulerat till en ännu så länge begränsad men dock något ökad egen insats
från prospektörernas sida.

Utvecklingen hittills stöder alltså inte de farhågor som motionärerna
framför till grund för sitt besparingsförslag. Tillgängliga uppgifter tycks i
stället ge vid handen att utskottets bedömning förra året var riktig. Någon
neddragning av den prospekteringsverksamhet som de etablerade prospekteringsföretagen
finansierar med egna medel synes inte ha skett. Nya projekt
som innebär samarbete mellan prospekterings- och industriföretag har
kommit till. Inriktningen av de projekt som har beviljats bidrag stärker
utskottet i dess uppfattning att den höjda anslagsnivån för prospektering med
statliga medel är motiverad av såväl mineralpolitiska som regionalpolitiska
skäl. Någon reducering av NSG:s prospekteringsanslag utöver den som
utskottet har tillstyrkt i det föregående kan utskottet med hänvisning till det
nu sagda inte ställa sig bakom. Utskottet kan inte heller stödja motionärernas
förslag att bemyndigandet för regeringen att fatta beslut om prospektering
avseende tid efter utgången av budgetåret 1984/85 skall begränsas till endast
ett år och till ett belopp av endast 10 milj. kr. Med hänsyn till prospekteringsverksamhetens
långsiktiga karaktär bör ett bemyndigande ges regeringen att

NU 1983/84:28

33

göra fleråriga åtaganden till belopp i enlighet med dess förslag. Utskottet
avstyrker således besparingsyrkandet i motion 1983/84:1896 (m) och tillstyrker
propositionen i vad gäller anslag till Statens gruvegendom: Prospektering
m. m. och bemyndigande för regeringen avseende budgetåren 1984/85-1987/
88.

Två motionsyrkanden går ut på att ramen för anslaget för utökad
prospektering skall minskas. Båda motionerna ger uttryck för en kritisk
inställning till detta prospekteringsstöd. Enligt partimotion 1983/84:2527 (c)
har några hållbara motiv för en så stor prospekteringssatsning som den av
riksdagen beslutade om 300 milj. kr. inte redovisats. Motionärerna erinrar
om att de i annat sammanhang (NU 1983/84:8 s. 16) har begärt att den totala
ramen för programmet skall minskas med 50 milj. kr. i statsbudgeten för
1984/85. Med hänsyn bl. a. till att någon prospektering av uran inte bör
komma i fråga bör det, enligt motionärerna, vara möjligt att nu minska
ramen för programmet med 100 milj. kr.

Också motion 1983/84:908 (fp) hänvisar till tidigare redovisad kritik mot
det femåriga prospekteringsprogrammet (NU 1982/83:18 s. 24) och efterlyser
bl. a. en redovisning av planerna för programmets fortsättning. Enligt
motionärernas uppfattning bör totalramen minskas med 50 milj. kr.

Utskottet har i det föregående redovisat sina skäl för att inte ställa sig
bakom de besparingskrav i motion 1983/84:1896 (m) som avser NSG:s
prospekteringsanslag. Samma grundläggande uppfattning om betydelsen av
den ökade statliga satsningen för att stimulera prospekteringsverksamheten i
landet leder utskottet till slutsatsen att de båda nu angivna motionskraven
inte skall tillstyrkas. Prospekteringsprogrammet utgör enligt utskottets
mening ett viktigt led i arbetet på att säkra en långsiktig råvarubas för landets
gruv- och mineralindustri, och det är av betydelse också från regionalpolitisk
synpunkt. NSG:s nyss nämnda rapport med redovisning av hittillsvarande
erfarenheter av programmet ger enligt utskottets mening klara belägg för
programmets berättigande. Utskottet motsätter sig att prospekteringsanslaget
reduceras i enlighet med motionärernas önskemål.

Ett av argumenten i motion 1983/84:2527 (c) för att anslaget skall dras ned
är att någon prospektering av uran inte bör komma i fråga. Mot detta vill
utskottet anföra att anslaget aldrig har varit dimensionerat för att specifikt
täcka kostnader för uranprospektering. Frågan om ett förbud mot prospektering
av uran behandlas senare i detta betänkande. Utskottet ställer sig
avvisande till det nu berörda argumentet för en minskning av prospekteringsanslaget.

Någon särskild redovisning till riksdagen av planerna för programmets
fortsättning i enlighet med vad som sägs i motion 1983/84:908 (fp) anser
utskottet inte nödvändig. Däremot finner utskottet det lämpligt att regeringen
också i fortsättningen, på det sätt som har skett i årets budgetproposition,
redovisar hur prospekteringsanslaget har utnyttjats.

Med hänvisning till vad som nu har anförts avstyrker utskottet motionerna

3 Riksdagen 1983184.17sami. Nr 28

NU 1983/84:28

34

1983/84:908 (fp) och 1983/84:2527 (c) i berörda delar.

Enligt motion 1983/84:857 (m) är Västernorrlands och Jämtlands län
mycket dåligt utforskade från geologisk utgångspunkt. Eftersom utvecklingen
inom prospekteringstekniken går mot s. k. fullprospektering, dvs. en helt
förutsättningslös undersökning av stora arealer i syfte att finna varje tänkbart
slag av mineralfyndighet, finns det enligt motionärerna anledning att
ompröva anslagens regionala fördelning. Riksdagen borde göra ett uttalande
av innebörd att en tiondel av prospekteringsanslaget för budgetåret 1984/85
skall användas för utforskning av mineraltillgångarna i Västernorrlands och
Jämtlands län.

Våren 1983 behandlade utskottet ett liknande motionsyrkande samt
yrkanden om ökade prospekteringsinsatser inom vissa andra delar av
.Norrland. Utskottet anförde då (NU 1982/83:32) att motionskraven kunde
komma att tillgodoses inom ramen för det särskilda anslaget för utökad
prospektering.

Som framgår av redovisningen på s. 7 fördes Västernorrlands och Jämtlands
län samman med Västerbottens län när ansökningarna om prospekteringsbidrag
från detta anslag behandlades. Därmed fick även dessa län i
princip tillgång till den del av anslaget som hade avsatts för Västerbottens
län.

Av de ca 52 milj. kr. som hittills har beslutats i bidrag till skilda företag har
ca 12 % avsett projekt i Västernorrlands och Jämtlands län. Vidare kan
nämnas att Norrlandsfonden har anslagit sammanlagt närmare 4 milj. kr. för
prospektering i Västernorrlands och Jämtlands län under perioden 1981—

1983. Med hänsyn till det nu sagda anser utskottet att motion 1983/84:857 (m)
inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Övergripande frågor

Vänsterpartiet kommunisterna framför i två motioner krav på handlingsoch
åtgärdsprogram inom det mineralpolitiska området. Den ena motionen
rör gruvnäringen, den andra industrimineralområdet.

En strategi som sätter stopp för fortsatt gruvdöd och för ökad privatisering
och internationalisering erfordras om den svenska gruvnäringen skall
överleva, sägs det i motion 1983/84:563 (vpk). Motionärerna anger en rad
huvudpunkter i en sådan strategi. Samhället bör pröva alla gruvprojekt,
menar de, och ingen gruva bör få läggas ned innan en samhällsekonomisk
bedömning har gjorts. Prospekteringen bör öka och stå under samhällets
kontroll, vilket kräver att SGU reorganiseras. En ökad förädling av
mineralråvaror bör åstadkommas genom satsning på konkreta industriprojekt,
t. ex. en handelsgödselfabrik. Boliden AB bör förstatligas. Forskningen
på mineralområdet bör bli föremål för demokratisk kontroll och insyn. Man
bör satsa på nya handelspartner och för den skull upprätta ett statligt handelsoch
bytesbolag för gruv- och stålindustrin. Den internationella inriktningen

NU 1983/84:28

35

av mineralpolitiken bör också ta sig uttryck i en planerad överföring av
teknologi till andra länder, bilaterala avtal i syfte att skapa trygghet i
försörjningen med sådana metaller som inte är tillgängliga i Sverige samt
åtgärder för att utveckla den internationella fackliga solidariteten.

Utskottet vill med anledning av denna motion erinra om att regeringen
med sina förslag i den tidigare nämnda propositionen (prop. 1982/83:50
bil. 6) om vissa ekonomisk-politiska åtgärder inledde ett investerings- och
utvecklingsprogram för gruv- och mineralindustrin. Ett sådant program
motiverades enligt propositionen av att det från industri-, handels- och
arbetsmarknadspolitiska synpunkter var angeläget att bättre utnyttja Sveriges
egna råvaruresurser.

Ett första led i detta program är det särskilda anslag för utökad
prospektering som föreslogs i den nämnda propositionen i syfte att öka
livslängden hos befintliga gruvor och skapa förutsättningar för nya sådana.
Ett andra led är regeringens uppdrag åt SGU att utarbeta en översikt över det
forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs i Sverige och som är av
betydelse för mineralområdet. SGU:s roll i detta sammanhang skall övervägas.
I uppdraget ingår också att lämna förslag på angelägna åtgärder vad
gäller forskning och utveckling inom hela mineralsektorn. Ett tredje led är
den översyn av minerallagstiftningen som regeringen har initierat (se s. 12).

På viktiga punkter har således, inom ramen för ett investerings- och
utvecklingsprogram för mineralområdet, åtgärder vidtagits eller initierats.
Målet för detta program ansluter väl till det som har varit vägledande för
förslagen i motion 1983/84:563 (vpk) i nu aktuell del, att den svenska gruvoch
mineralindustrin skall utvecklas.

Detaljerade riktlinjer av den innebörd som motionärerna anger kan
utskottet emellertid inte tillstyrka. Utskottet vill här erinra om att riksdagen
vid ett flertal tillfällen, bl. a. åren 1978,1979,1980,1982 och senast 1983 (NU
1982/83:32) har avslagit motioner av samma eller likartad inriktning. Också
den nu aktuella motionen 1983/84:563 (vpk) avstyrks alltså i berörd del.

Enligt motion 1983/84:363 (vpk) bör riksdagen hemställa hos regeringen
om en plan för brytning och förädling av industrimineral. Dessa mineral
utgör, säger motionärerna, en ännu icke utnyttjad potential i landet och det
finns stora möjligheter till utveckling inom området. En sådan utveckling
kräver emellertid enligt motionärerna en offensiv statlig planering. Viktiga
moment i denna planering anges vara att det inrättas en avdelning inom SGU
som enbart skall arbeta med industrimineral och att en detaljerad långsiktig
prospekteringsplan för industrimineral utarbetas. Mineralteknisk och metallurgisk
forskning för att utveckla lämpliga processer borde genomföras. Det
borde också göras marknadsundersökningar. Vad beträffar långt gångna
projekt inom industrimineralområdet, främst Aitikprojektet, borde regeringen
ta initiativ till att de industrimineral som beräknas kunna utvinnas ur
avfallet förädlas vidare inom landet. Motionärerna pekar på möjligheten att
ur glimmer laka fram kalium användbart för framställning av handelsgödsel

NU 1983/84:28

36

samt aluminiumklorid lämplig för utvinning av aluminium.

Som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 9) har industrimineral
stor betydelse som insatsvaror inom en rad svenska industrigrenar. Förbrukningen
ökar och nya användningsområden tillkommer fortlöpande. Produktionen
i landet är begränsad och utlandsberoendet i försörjningen således
stort. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att den
potential som finns för ökad inhemsk utvinning och vidareförädling av
industrimineral tas till vara. Härför talar både sysselsättningsskäl och
önskemål om en tryggad försörjning. Av intresse är också möjligheterna att i
vissa användningar ersätta metaller med produkter baserade på industrimineral.
Utskottet finner det därför motiverat att det för industrimineral när
det gäller både prospektering och forskning avsätts resurser som bättre än
vad som hittills har varit fallet svarar mot deras andel av den svenska metalloch
mineralförbrukningen och deras betydande utvecklingspotential.

I detta avseende är, enligt vad utskottet har inhämtat, en positiv utveckling
på väg. Nämnden för statens gruvegendom kommer sålunda under innevarande
år att fördubbla sina prospekteringsinsatser avseende industrimineral,
som därmed kommer att svara för ca 10 % av nämndens totala prospektering.
Vid SGU pågår en sammanställning av den stora mängd observationer
avseende industrimineral som finns i äldre dagboksmaterial från geologiska
fältarbeten. Styrelsen för teknisk utveckling planerar ett nytt insatsområde
för industrimineral. Programmet avser forsknings- och utvecklingsinsatser
med inriktning på teknik rörande framställning och användning av s. k.
kvalificerade industrimineral (se vidare s. 10). I en rapport om forskning och
utveckling inom mineralområdet som nyligen har överlämnats till regeringen
lägger SGU fram ett programförslag för den egna kunskapsuppbyggande
forskningen. Medelsbehovet uppgår till knappt 20 milj. kr. för en treårsperiod
och avser till 30% forskning rörande kalksten/dolomit och leror.
Mineralteknisk och metallurgisk forskning med avseende på industrimineral
bedrivs bl. a. vid högskolan i Luleå av Stiftelsen Mineralteknisk forskning. I
samarbete mellan denna stiftelse och Svenska gruvföreningen utarbetades
under år 1982 med anslag från STU ett detaljerat ramprogram för forskning
och utveckling och utredningar avseende utvinning av industrimineral ur
svenska fyndigheter. Detta program har ingått i underlaget för planeringen
av STU:s insatsområde för industrimineral.

Beträffande Aitik kan utskottet konstatera att ett omfattande arbete, till
stor del med statligt stöd, under senare år har lagts ned på undersökningar av
om det går att tekniskt och ekonomiskt ta till vara anrikningssandens innehåll
av industrimineral. Bl. a. har man studerat möjligheterna att utvinna kaliumoch
aluminiuminnehållet i den glimmer som i betydande mängder finns i
sanden. Enligt vad utskottet har inhämtat är detta tekniskt möjligt men
bedöms inte som ekonomiskt försvarbart. Däremot förefaller möjligheterna
goda att utnyttja glimmem som fyllmedel i plast och papper. Undersökningsarbetet
i Aitik kommer att fortsätta under ytterligare fyra år. I malmfältsutredningens
nyligen avlämnade betänkande (Ds 11984:9) Framtid i Malmfäl -

NU 1983/84:28

37

ten föreslås (s. 113) att medel ställs till förfogande för ytterligare satsningar
på försöken att utvinna industrimineral i Aitik.

Utskottet finner det med hänsyn till vad här har nämnts om pågående
aktiviteter inom prospektering och forskning avseende industrimineral inte
motiverat att riksdagen begär en sådan plan för brytning och förädling av
industrimineral som föreslås i motion 1983/84:363 (vpk). Förslaget att en
särskild avdelning för industrimineral skall inrättas vid SGU avstyrker
utskottet med motivering att det i första hand bör ankomma på myndigheten
själv att ta initiativ till sådana förändringar av organisationen som behövs för
att den skall kunna bedriva verksamheten på ett ändamålsenligt sätt.
Utskottet avstyrker således motion 1983/84:363 (vpk).

Särskilda projekt

Fyra motioner har väckts om särskilda gruvor eller projekt inom mineralområdet.
De avser vanadin, nickel, zink och krom samt sulfidmalmsfyndigheten
Håkansbodamalmen i Lindesbergs kommun.

I motion 1983/84:697 (s) begärs att regeringen skall ta initiativ i syfte att få i
gång en brytning av vanadin i Bjuråker. Ett liknande yrkande finns i motion
1983/84:2478 (vpk), där det dessutom yrkas att brytningen skall omfatta
vanadinfyndigheten i Järvsö.

När utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande våren 1983 (NU
1982/83:32) kunde utskottet konstatera att de nämnda vanadinförekomsterna
enligt NSG eventuellt var brytvärda. Speciellt gällde detta fyndigheten i
Bjuråker (Sumåssjön). På uppdrag av NSG undersökte AB Statsgruvor och
Gränges International Mining möjligheterna till brytning. Enligt vad utskottet
har inhämtat har NSG beviljats bidrag med närmare 2 milj. kr. ur det
särskilda anslaget för utökad prospektering för att slutföra dessa undersökningar.
Den samlade teknisk-ekonomiska utvärdering som undersökningarna
syftar till pågår fortfarande. Resultatet beräknas enligt NSG föreligga
under senvåren 1984.

Med hänsyn till NSG:s långt gångna utredningsarbete om möjligheterna
att börja bryta vanadin i Bjuråker är det enligt utskottets mening inte
motiverat att riksdagen begär några initiativ från regeringens sida för att få i
gång en exploatering av denna fyndighet eller av den i Järvsö. Yrkandena
härom i motionerna 1983/84:697 (s) och 1983/84:2478 (vpk) avstyrks således.

I motion 1983/84:697 (s) begärs på motsvarande sätt att regeringen tar
initiativ för att få i gång brytning av nickel i Los i Hälsingland.

Utskottet har inhämtat att nickelfyndigheten i Los undersöktes av NSG för
fyra år sedan. Den bedömdes då som inte brytvärd. Enligt NSG finns mera
intressanta nickelfyndigheter på annat håll. Framför allt gäller detta ett
område i östra Västerbotten där NSG f. n. är engagerat i ett stort prospekte -

NU 1983/84:28

38

ringsprojekt. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1983/84:697
(s) också i denna del.

I motion 1983/84:1037 (vpk) påpekas att betydande mängder zinkmineral
bryts inom Sverige men att all förädling av den till metall sker utomlands.
Inriktningen bör, anser motionären, vara att de mineral som bryts inom
landet också förädlas här. Detta kan också vara viktigt från beredskapssynpunkt.
Riksdagen borde därför hos regeringen begära att överläggningar tas
upp med företaget Vieille Montagne om att ett zinkverk skall komma till
stånd i anslutning till bolagets anläggning i södra Närke.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motionsyrkanden av
innebörd att ett inhemskt zinksmältverk bör åstadkommas. Senast skedde
detta våren 1983 då det i en motion (vpk) hade begärts att frågan skulle
utredas. Näringsutskottet avstyrkte motionen (NU 1982/83:32) med motivering
att betydande överkapacitet för zinkframställning rådde både i Skandinavien
och i Europa i övrigt.

De stora europeiska zinkverken var så sent som under hösten 1983 överens
om en produktionsbegränsning för att få upp zinkpriset. En klart förbättrad
marknadssituation präglade emellertid det året och gjorde att produktionsminskningen
inte genomfördes. Huruvida efterfrågeökningen under förra
året var tillfällig eller kommer att vara bestående och ge fortsatt balans på
zinkmarknaden är emellertid mycket svårt att bedöma. Däremot är det ett
faktum att flera av de europeiska zinkverken är gamla och nedslitna. Det är
inte uteslutet att de inom en förhållandevis snar framtid kommer att tas ur
produktion.

Från både försörjnings- och sysselsättningssynpunkt vore det enligt
utskottets mening positivt om den zinkmalm som utvinns i Sverige åtminstone
delvis också förädlades i landet. I detta avseende ansluter sig utskottet till
de grundläggande tankegångarna bakom förslagen i motion 1983/84:1037
(vpk). Utskottet ställer sig inte bakom motionärens förslag att regeringen
skall ta upp överläggningar med företaget Vieille Montagne om byggande av
ett zinkverk i Närke. Mot bakgrund av vad här har sagts om produktionsstrukturen
i Europa finner utskottet det emellertid angeläget att regeringen
följer utvecklingen, speciellt med beaktande av de nya tekniker som har
utvecklats inom metallurgin. Dit hör t. ex. plasmateknologin och, som
framhålls i motionen, de våtkemiska processerna. Utskottet utgår från att så
sker. Någon särskild framställning till regeringen i detta ämne finner
utskottet inte erforderligt. Med det nu anförda avstyrker utskottet motion
1983/84:1037 (vpk).

Det vore av ekonomiska, beredskaps- och försörjningsmässiga skäl av
värde med en inhemsk brytning av krom, sägs det i motion 1983/84:2372 (s).
Intressanta fynd av krommineraliseringar har t. ex. gjorts i Kukkola,
Tornedalen. Åtgärder bör därför vidtas för en intensifierad prospektering av
krom i östra Norrbotten, menar motionärerna. Också andra mineral borde

NU 1983/84:28

39

bli föremål för en mera målinriktad prospektering i detta område.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår i östra Norrbotten prospektering som
torde tillfredsställa motionärernas önskemål. Undersökningar av kromuppslaget
Kukkola i Haparandaområdet pågår sålunda f. n. i NSG:s regi. Vidare
slöts under år 1983 avtal mellan NSG, LKAB och AB Volvo om ett
gemensamt projekt i nordöstra Norrbotten. Projektet omfattar en allsidig
prospektering efter bas- och legeringsmetaller samt platinagruppens metaller.
Projektet beräknas pågå i fem år. Det basprospekteringsprojekt
slutligen, med en omslutning på totalt 28 milj. kr., som NSG bedriver i
Norrbottens län avser delvis östra Norrbotten. Mot denna bakgrund finner
utskottet inte anledning för riksdagen att göra ett uttalande av den innebörd
som motionärerna föreslår. Motion 1983/84:2372 (s) avstyrks alltså av
utskottet.

Möjligheterna till gruvbrytning i Håkansboda bör bli slutligt undersökta på
ett godtagbart sätt, uttalas det i motion 1983/84:1037 (vpk). Motionären vill
att regeringen skall vidta åtgärder i detta syfte.

Håkansbodamalmen i Bergslagen bröts fram till år 1919. Som ett led i
ansträngningarna att mildra sysselsättningskonsekvenserna när Stråssa gruva
lades ned avsatte riksdagen år 1976 ett belopp av 5 milj. kr. för förnyade
undersökningar av fyndigheten. Resultatet av dessa undersökningar utvärderades
såväl av huvudmannen för arbetena, SS AB Svenskt Stål AB, som av
flera större gruvföretag. Samtliga fann, efter noggranna överväganden på
tillgängligt underlag, att objektet saknade ekonomisk bärkraft.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat frågor om utnyttjandet av
Håkansbodafyndigheten. Senast skedde det år 1983 (NU 1982/83:32).
Härefter har, enligt vad utskottet inhämtat, vissa intressenter ansökt om
medel från programmet för utökad prospektering för att fortsätta undersökningarna
i Håkansboda. Regeringen har beslutat att inte bifalla ansökningarna.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår f. n. viss fortsatt prospektering i
Håkansboda. Undersökningarna bedrivs av LKAB Prospektering AB
tillsammans med Svenska BP Mineral AB. Arbetena avser samma, av SS AB
ägda, fyndighet som enligt vad som har sagts i det föregående utforskades
under slutet av 1970-talet. Fyndigheten bedöms som potentiellt intressant för
sitt innehåll framför allt av koppar men även av kobolt och i någon mån av
ädelmetaller. De två företagen undersöker också flera andra mindre zink-,
bly- och silverförande mineraliseringar i närheten av Håkansboda.

Utskottet kan därmed konstatera att fortsatta undersökningar pågår i och
kring Håkansboda. Önskemålet i motion 1983/84:1037 (vpk) om en slutlig
prospektering i detta område är på så sätt delvis tillgodosedda. Något särskilt
uttalande av riksdagen i enlighet med yrkandet i motionen finner utskottet
inte påkallat.

NU 1983/84:28

40

Ny teknik inom gruvindustrin

I motion 1983/84:1032 (vpk) pekas på möjligheterna att använda biotekniken
inom gruvnäringen. Med hjälp av biologiskt material kan metaller
urlakas ur bergmaterial och sedan utvinnas genom efterföljande processer.
En närmare beskrivning av tekniken har lämnats i näringsutskottets betänkande
om mineralpolitik våren 1983 (NU 1982/83:32), då en liknande motion
behandlades.

Motionärerna ser två stora fördelar med bioteknikmetoden. Den kan
användas på bergmaterial med låga metallhalter. Den kan vidare begränsa
negativa miljökonsekvenser av den naturliga urlakningen av metaller från
anrikningssand. Enligt motionärerna bör Lavergruvan i Älvsbyns kommun
göras till forskningsgruva för prövning av tekniken med bakteriell sulfidmalmslakning.
Forskningsresultaten skulle sedan komma till användning i
andra nedlagda gruvor där förhållandena är likartade. En kommersiell
utvinning av i första hand koppar och bly ur avfallet från gruvorna i Boliden
och Kristineberg borde vara möjlig med användande av bioteknik. Resurser
bör, menar motionärerna, ställas till förfogande för en teknisk-ekonomisk
förstudie för att förbereda en utvinning. Resurser borde också anslås för att
klargöra om det går att utvinna metallinnehållet i gruwattnet från Falu gruva
med bakteriell läkning och därmed bemästra ett svårlöst miljöproblem. En
fortsatt inventering av metallinnehållet i avfallsdammarna kring svenska
sulfidmalmsgruvor borde vidare göras för att komplettera den begränsade
inventering som statens naturvårdsverk har genomfört. I fem yrkanden
preciserar motionärerna de nu angivna kraven.

När utskottet behandlade motsvarande motion våren 1983 konstaterade
utskottet att biotekniken periodvis hade prövats i Sverige. Med finansiellt
stöd av styrelsen för teknisk utveckling (STU) hade under år 1981 en mera
generell kunskaps- och kompetensuppbyggande universitetsforskning påbörjats
med målet att på sikt utveckla metoden för de svenska sulfidmalmerna.
En första undersökningsetapp förväntades vara genomförd och avrapporterad
i december 1983. Först därefter kunde STU bedöma projektets
vidare utveckling. Utskottet fann den fortsatta utvecklingen av denna teknik
vara av stort intresse. Det ankom emellertid, anförde utskottet, på STU att
bedöma hur projektet i fortsättningen skulle stödjas. Utskottet fann därför
att den aktuella motionen inte gav anledning till någon åtgärd från riksdagens
sida.

Enligt vad utskottet har inhämtat görs små, positiva framsteg i det av STU
stödda forskningsprojektet. Projektet fortsätter och initiativ har tagits till att
bredda kretsen av intressenter. Nyligen har vidare Norrlandsfonden anvisat
1,5 milj. kr. till institutionen för tillämpad bioteknik vid Umeå universitet för
studium av bioteknisk läkning av bl. a. sulfidmalmer. Ett utvecklingsarbete i
den riktning motionärerna förordar är således igångsatt på olika håll.

Utskottet ser positivt på att fortsatta ansträngningar görs för att utveckla
och anpassa biotekniken till de särskilda förhållanden som gäller i Sverige

NU 1983/84:28

41

med avseende på bl. a. klimat, bergmaterial och miljökrav. Som utskottet
anförde vid sin tidigare behandling av frågan bör det ankomma på STU och
andra forskningsstödjande organ att bedöma på vad sätt och i vilken
omfattning denna teknikutveckling bör stödjas. Detta gäller biotekniken
som hjälpmedel såväl för kommersiell utvinning av metaller som för
hantering av miljöproblem kring gruvorna. Utskottet uppmärksammar i
detta sammanhang att regeringen i sin nyligen avlämnade proposition om
forskning (prop. 1983/84:107 s. 17) har beräknat medel för en kraftig ökning
av insatserna inom det biotekniska området. Tyngdpunkten i satsningen på
bioteknik ligger naturligen på annat område än dess utnyttjande inom
gruvnäringen. Detta utesluter inte att visst utrymme kan komma att finnas
även för ett stöd till biotekniskt utvecklingsarbete inriktat på metall- och
mineralutvinning.

Naturvårdsverket kommer enligt vad utskottet har inhämtat att fortsätta
den inventering av avfallsdammarna kring sulfidmalmsgruvor som påbörjades
för något år sedan. Arbetet, som beräknas pågå under ytterligare tre år,
inriktas både på avfallshögar som tidigare inte har studerats och på
kompletterande inventeringar av redan undersökta upplag. Syftet är att få ett
underlag för förslag till miljövårdskrav avseende upplagen. Önskemålet i
motion 1983/84:1032 (vpk) om fortsatt inventering är således tillgodosett.

Utskottet vill avslutningsvis nämna att även s. k. kemisk läkning enligt vad
utskottet inhämtat kan vara intressant från de synpunkter motionärerna
framhåller. Kemisk läkning kan styras bättre än bakteriell läkning. Som
metod för att utvinna metaller ur de av motionärerna nämnda restupplagen
från anrikningen bedöms den ha fördelar framför den bakteriella läkningen.
SGU har nyligen till regeringen överlämnat en redovisning av vissa frågor om
forskning och utveckling inom mineralområdet. Där understryks bl. a.
behovet av kvalificerat kunskapsuppbyggande inom området mineralteknisk
processkemi. SGU föreslår att medel härför tilldelas STU från anslaget för
utökad prospektering m.m.

Med hänsyn till det nu anförda finner utskottet att det berörda yrkandet i
motion 1983/84:1032 (vpk) inte ger anledning till någon åtgärd från
riksdagens sida.

I motion 1983/84:1042 (fp) begärs att förutsättningarna för gruvdrift i liten
skala snarast skall utredas. Motionären pekar på olika statliga insatser som
skulle underlätta malmbrytning i små enheter, bl. a. vad avser prospektering,
finansiering och garanterade metallpriser. Motionärens syfte är att en
försöksverksamhet med smågruvor skall komma till stånd i Norrlands inland.
Motionen bygger på en utredning från Norrlandsfonden (Gruvverksamhet i
liten skala. Norrlandsfonden informerar nr 17), publicerad i december 1982.

Även denna motion tar upp ett ämne som behandlades av näringsutskottet
våren 1983. Utskottet kunde då konstatera (NU 1982/83:32) att, enligt
uppgift från Norrlandsfonden, utredningsskedet vad gällde gruvdrift i liten

NU 1983/84:28

42

skala var ett passerat stadium.

Enligt vad utskottet har inhämtat har Norrlandsfonden inlett ett samarbete
med såväl nämnden för statens gruvegendom (NSG) som LKAB i frågor
rörande smågruvor. Detta har bl. a. inneburit att Norrlandsfonden och NSG
tillsammans har gått igenom samtliga små fyndigheter som NSG har inmutat i
regionen och att NSG till fonden har överlämnat tillgängligt material kring
fyndigheterna. Vidare har avtal tecknats mellan NSG och Norrlandsfonden
enligt vilket fonden ges rätten att undersöka fyndigheterna och även
optionsrätt till eventuell framtida brytning. Konkreta diskussioner förs f. n.
om förutsättningarna att börja bryta ett antal mindre fyndigheter. Ett mobilt
anrikningsverk skulle därvid sannolikt komma att användas. Utvärderingen
av projektet befinner sig i sitt slutskede. Resultatet beräknas föreligga under

1984.

Med hänsyn till det som nu har sagts finner utskottet att motion
1983/84:1042 (fp) inte ger anledning till någon åtgärd från riksdagens sida.

Minerallagstiftning m. m.

Allmänt

Den svenska lagstiftningen om rätten att utvinna mineraltillgångar är -såsom närmare har angetts i det föregående (s. 11) - grundad på tre olika
regleringsprinciper. Skillnaderna har bl. a. näringspolitisk innebörd. I begränsad
utsträckning tillämpas jordäganderättssystemet. För alla viktigare
mineral finns emellertid bestämmelser enligt vilka en fyndighet kan undandras
jordägaren och upplåtas åt någon annan för exploatering. I fråga om
viktigare metaller och vissa industrimineral gäller gruvlagen (1974:342) och
därmed inmutningssystemet, som har ansetts ge särskild stimulans åt
sökandet efter nya mineraltillgångar. Staten får utan särskild åtgärd hälftenandel
- kronoandel - i de utmål som enligt gruvlagen anvisas för mineralutvinning.
Inmutningssystemet gynnar sålunda i sin nuvarande form även det
allmännas ekonomiska intressen. Lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter
(minerallagen) bygger på koncessionssystemet, enligt vilket staten
bestämmer vem som skall få undersöka och bearbeta en fyndighet. Koncession
enligt minerallagen kan förenas med villkor att staten skall ha rätt att
delta i den koncessionerade verksamheten.

Sedan något år är minerallagstiftningskommittén (11983:04) i färd med en
översyn av minerallagstiftningen. Ordningen med skilda regelsystem för
olika slags mineraltillgångar betecknas i dess direktiv som otillfredsställande.
Som en utgångspunkt för utredningsarbetet anges att inmutnings- och
koncessionssystemen i deras nuvarande utformning bör ersättas av ett nytt
system som i huvudsak bygger på koncessionsprincipen men har inmutningsrättsliga
inslag.

I vänsterpartiet kommunisternas tidigare (s. 34) berörda motion 1983/
84:563 ställs- utan omnämnande av minerallagstiftningskommittén - krav på

NU 1983/84:28

43

vittgående förändringar i den rättsliga regleringen på mineralområdet.

Ett av dessa krav är att inmutningssystemet skall avskaffas och ersättas
med ett enhetligt koncessionssystem.

Som framgår av det nyss sagda är regeringens syfte med minerallagstiftningskommittén
att få förslag till en enhetlig minerallagstiftning präglad
främst av koncessionsprincipen. Kommitténs arbete och statsmakternas
kommande ställningstagande till dess resultat bör enligt utskottets mening
inte föregripas genom en sådan meningsyttring som motionärerna begär.
Utan att gå in på en diskussion av de värderingar som kan knytas till de olika
mineralrättsliga principerna avstyrker utskottet därför motion 1983/84:563
(vpk) i nu angiven del.

I samma motion begärs också att minerallagstiftningen skall ändras på
sådant sätt att alla nya mineralfyndigheter helt tillfaller samhället. Koncession
skulle enligt den av motionärerna föreslagna ordningen alltså inte kunna
lämnas åt andra företag än stats- och kommunalägda.

Det allmännas intressen på mineralområdet är, såsom framgår av vad nyss
sagts, i betydande grad tillgodosedda enligt nuvarande ordning. Minerallagstiftningskommitténs
direktiv bestyrker naturligt nog att regeringen inte
tänker sig någon från motionärernas utgångspunkt negativ förändring
härvidlag. Utskottet avstyrker motionsyrkandet om att framdeles påträffade
mineralfyndigheter skall tillfalla det allmänna.

Förutom minerallagstiftningen är också en rad andra lagar, bl. a. om
naturvård och miljöskydd, tillämpliga på mineralutvinningsprojekt. En del
uppgifter om regelsystemet har lämnats i det föregående (s. 16 f.). I
minerallagen framhålls uttryckligen (3 §) att vad som föreskrivs i byggnads-,
naturvårds- och miljöskyddslagstiftning eller i annan lagstiftning gäller för
sådan verksamhet som bedrivs på grund av koncession enligt lagen. I
minerallagstiftningskommitténs direktiv anförs att ett sådant enhetligt
system som kommittén skall söka utforma torde ”medföra att tillämpningen
av minerallagstiftningen bättre kan samordnas med tillämpningen av annan
lagstiftning, främst byggnads-, rennärings- samt naturvårds- och
miljöskyddslagstiftningen”.

Folkpartiet vill, enligt ett yrkande i motion 1983/84:904, att i gruv- och
minerallagstiftningen skall införas regler som direkt föreskriver hänsyn till
naturvårdens krav. Man åberopar motsvarande regler i skogsvårdslagen
(1979:429) och - efter en just företagen ändring - i lagen (1979:425) om
skötsel av jordbruksmark.

Utskottet finner det uppenbart - och räknar med att detta också är
motionärernas uppfattning - att mineralutvinningsprojekt även fortsättningsvis
bör omfattas av naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen
(1969:387) etc. i den utsträckning som resp. lagar föreskriver. Vad det nu är
fråga om är således endast om den särskilda mineralrättsliga lagstiftningen
bör kompletteras med vissa föreskrifter på naturvårdens område. Det
ankommer på minerallagstiftningskommittén att närmare pröva vilka be -

NU 1983/84:28

44

stämmelser som bör ingå i den lagstiftning som direkt reglerar mineralutvinningen.
Utskottet finner inte skäl för något uttalande av riksdagen enligt det
berörda yrkandet i motion 1983/84:904 (fp), vilket alltså avstyrks.

Särskilda frågor rörande minerallagen

Naturgas är ett av de ämnen vilkas utvinning är reglerad genom minerallagen.
I motion 1983/84:308 (c) föreslås en ändring i denna lag avseende
fastighetsägares möjligheter att utan koncession leta efter naturgas på egen
mark och utnyttja gas - och även olja - som han därvid påträffar. Liknande
motioner åren 1981 och 1983 har, såsom framgår av det föregående (s. 18),
avstyrkts av utskottet och avslagits av riksdagen. Som utskottet förra året
framhöll kan minerallagstiftningskommittén överväga de förhållanden som
motionären berör. Med detta förnyade påpekande avstyrker utskottet den
nu aktuella motionen.

Uranhaltiga mineral tillhör också de ämnen som omfattas av minerallagen
och som det alltså krävs koncession för att få bryta. I partimotionerna
1983/84:911 (c) och 1983/84:1367 (vpk) begärs förbud mot brytning av och i
det senare fallet även prospektering efter uran. Denna begäran är i vartdera
fallet sammankopplad med andra krav som är uttryck för en kritisk
inställning till kärnkraften. I dessa delar har motionerna tagits upp i ett
energipolitiskt sammanhang (NU 1983/84:30); det är härvid fråga bl. a. om
förbud mot upparbetning av använt kärnbränsle och mot export av kämkraftsteknologi.

Utskottet har vid upprepade tillfällen (se s. 19) avstyrkt motsvarande
motionsyrkanden om förbud mot uranbrytning etc. Därvid har utskottet
hänvisat till att uranbrytning inte kan ske utan att tillstånd har givits enligt
bl. a. minerallagen, miljöskyddslagen och 136 a § byggnadslagen (1947:385).
Med samma motivering avstyrker utskottet de båda nu aktuella motionerna i
berörda delar.

Torv får, när syftet är att utvinna energi, inte brytas utan tillstånd enligt
minerallagen. Visst undantag gäller dock för fastighetsägaren. I direktiven
för minerallagstiftningskommittén uttalar regeringen att samhällets inflytande
över torven bör stärkas och att en särskild lagstiftning om utvinning av torv
bör införas. Frågan härom behandlar kommittén, såsom föreskrivs i direktiven,
med förtur.

Två motioner riktar sig mot den nuvarande lagregleringen av torvtäkt. I
motion 1983/84:1884 (s) begärs en utredning med sikte på att prövningen av
ärenden om torvtäkt skall förenklas (se s.21). Enligt motion 1983/84:2365
(m) bör torv utgå ur kretsen av ämnen som omfattas av minerallagens
koncessionsbestämmelser.

Minerallagstiftningskommitténs betänkande om torvtäkt är, enligt vad
utskottet har erfarit, att vänta i juni 1984. I avvaktan på den allsidiga

NU 1983/84:28

45

belysning av frågan som detta betänkande och dess fortsatta behandling kan
väntas ge synes riksdagen inte böra göra något uttalande om minerallagens
regler på området. Motionerna 1983/84:1884 (s) och 1983/84:2365 (m)
avstyrks därför av utskottet.

I detta sammanhang vill utskottet ta upp frågan om en ändring i 40 §
minerallagen. Ändringen är föranledd av ett tidigare beslut om ändring i
lagen och är av sådan art att den bör genomföras omgående.

Den nämnda paragrafen, som behandlar frågan om tillsyn av lagens
efterlevnad, hade i sin ursprungliga lydelse tre stycken. På förslag av
regeringen beslöt riksdagen våren 1982 (prop. 1981/82:99, NU 1981/82:40
och 1981/82:60, rskr 1981/82:430) om ändringar i de två första av dessa.
Innebörden var att statens industriverks tillsynsverksamhet skulle upphöra
och tillsynen i fortsättningen utövas av bergmästarna ensamma. Paragrafens
tredje stycke, som innehöll bestämmelser om rätt till tillträde till gruvor och
andra anläggningar för den som hade att utöva tillsyn enligt lagen, återgavs
inte i propositionens lagförslag och berördes inte heller av föredragande
statsrådet. Det kan emellertid inte utläsas av propositionen att regeringen
skulle ha haft för avsikt att föreslå riksdagen att upphäva bestämmelserna i
tredje stycket; några sakliga skäl för en sådan åtgärd fanns icke heller.

Genom att riksdagen antog regeringens förslag till lag om ändring i
minerallagen kom 40 § att i sin nya lydelse sakna det tidigare tredje stycket.
Regeringen utfärdade den 17 juni 1982 den nu nämnda lagen i enlighet med
riksdagens beslut (SFS 1982:484).

Av det sagda följer att 40 § minerallagen bör kompletteras med ett tredje
stycke så att rätten till tillträde till gruvor etc. för den som utövar tillsyn enligt
lagen åter blir reglerad i denna. Utskottet framlägger ett lagförslag av denna
innebörd. Det före den 1 juli 1982 gällande tredje stycket i 40 § ligger till
grund för förslaget men har i sak och form anpassats till de båda första
styckena i deras numera gällande lydelse. För den verksamhet som tillträdesrätten
skall möjliggöra används - efter mönster i 2§ lagen (1975:100) med
vissa bestämmelser för personal inom hälso- och sjukvård - uttrycket
”inspektera”.

Ägarförhållanden m. m. på gruv- och mineralområdet

Utöver det tidigare berörda yrkandet om lagstiftning innebärande att alla
nya mineralfyndigheter skall tillfalla det allmänna innehåller motion 1983/
84:563 (vpk) också ett yrkande om att privatägda mineralförekomster skall
överföras i samhällets ägo. Motionen handlar i sin helhet om gruvnäringen,
och ett förstatligande av landets enda stora privata gruvföretag, Boliden AB,
förespråkas särskilt. Utskottet uppfattar därför inte det nu berörda motionsyrkandet
som ett krav på att fyndigheter av alla i minerallagen berörda
ämnen, däribland exempelvis torv, skall överföras i allmän ägo.

Riksdagen har vid olika tillfällen, senast våren 1980 (NU 1979/80:50 s. 17),

NU 1983/84:28

46

avvisat förslag om förstatligande av Bolidenkoncernen eller delar av denna.
Utskottet avstyrker det nu aktuella yrkandet att regeringen skall anmodas
framlägga förslag om nationalisering av privatägda mineralförekomster.

I linje med det nu nämnda yrkandet ligger ett annat i samma motion, enligt
vilket riksdagen skall uttala att staten inte bör upplåta eller överlåta den
kronoandel som den har erhållit med stöd av gruvlagen (se s. 12).

Utskottet anser liksom tidigare (se s. 15) att omständigheterna i det
särskilda fallet bör bli avgörande för om staten skall utnyttja sin kronoandel
genom direkt medverkan i gruvdriften eller i stället upplåta eller överlåta
kronoandelen till någon annan intressent. Motion 1983/84:563 (vpk) avstyrks
således även i nu angiven del.

Genom den kontroll som baseras på lagen (1982/83:618) om utländska
förvärv av fast egendom m. m. begränsas utländska företags möjligheter att
förvärva inmutningsrätt eller rätt till utmål enligt gruvlagen. En närmare
redogörelse för lagbestämmelser och motivuttalanden har lämnats i det
föregående (s. 22). I anslutning därtill har också återgivits vad utskottet förra
året anförde som skäl för att riksdagen borde, såsom också skedde, avslå ett
motionsyrkande enligt vilket det borde göras omöjligt för utländska intressen
att engagera sig i den svenska gruvnäringen alltifrån prospektering till
utvinning. Ett likadant yrkande framförs nu i motion 1983/84:690 (vpk).

Utskottet avstyrker även årets yrkande i ämnet och uttalar därvid ånyo
sammanfattningsvis som sin mening att den nyssnämnda lagen ger staten
erforderliga möjligheter att förhindra icke önskvärda utländska engagemang
inom den svenska gruvnäringen.

Liksom förra året berör motionärerna i sammanhanget också ett konkret
fall av samverkan på mineralområdet mellan svenska och utländska intressen.
Saken gäller det samarbete som det statsägda Luossavaara-Kiirunavaara
AB (LKAB) och Svenska BP Mineral AB bedriver enligt ett avtal från år
1982 om att de gemensamt skall undersöka och bearbeta mineralfyndigheter i
vissa delar av Bergslagen (se s.21). Utskottet anförde förra året liksom
tidigare (se s. 22 f.) att det för den breddning och satsning på nya projekt
inom mineralområdet som borde komma till stånd borde finnas utrymme för
både svenska och utländska intressen att ställa kunnande, teknologi och
investeringskapital till förfogande. Det fick, sade utskottet också, förutsättas
att staten genom utnyttjande av kronoandelsinstitutet och i egenskap av
ägare till LKAB skulle bibehålla svensk kontroll över de naturtillgångar som
berördes av avtalet mellan LKAB och BP.

Utskottet finner inte nu skäl för något uttalande i annan riktning och
avstyrker alltså motion 1983/84:690 (vpk) även i den senast angivna delen.

Åtgärder mot viss sandtäkt i havet utanför Skanör

Sedan början av 1900-talet bedrivs för industriella ändamål sandtäkt
(sandsugning) i havet invid Falsterbohalvön. För sådan sandtäkt behövs

NU 1983/84:28

47

tillstånd dels enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln - vilket numera
lämnas av SGU, som har övertagit uppgiften från statens industriverk - dels
av vattendomstolen enligt vattenlagen (numera 1983:291).

Såsom framgår av en utförlig redogörelse i det föregående (s. 23-30) har
två företag år 1982 fått tillstånd att inom ett närmare angivet område, som
utgör del av allmänt vattenområde i Öresund, årligen under tio år ta ut vissa
mängder sand, grus och sten. Tillståndsgivningen har föregåtts av en
remissbehandling, varvid bl. a. statens naturvårdsverk, fiskeristyrelsen och
länsstyrelsen i Malmöhus län har tillstyrkt under förutsättning att tillstånden
förenades med vissa förbehåll och föreskrifter. Endast Vellinge kommun,
utanför vilken vattenområdet är beläget, har avstyrkt ansökningarna.
Kommunen har också fört talan hos vattenöverdomstolen mot vattendomstolens
dom; dess yrkande går emellertid inte ut på att ansökningarna skall
avslås utan syftar till att det område inom vilket sandtäkt får ske skall
begränsas på visst sätt. Vattendomstolen har uppställt en rad villkor för
täktverksamheten, vilka också har medgetts av sökandebolagen. Enligt
domen kan kammarkollegiet när som helst under tillståndstiden hos vattendomstolen
påkalla att villkoren skall ändras och t. o. m. att täkten skall
upphöra. I praktiken har, säger vattendomstolen, sökandena sålunda fått ett
villkorat tillstånd.

I motion 1983/84:1893 (m) uttalas starka farhågor för konsekvenserna av
en fortsatt sandtäkt i det berörda området. Även om ett samband inte kan
bevisas är det, säger motionärerna, mångas uppfattning att sandsugningen
bidrar till den erosion som på senare år allvarligt har skadat stränderna i
trakten. Motionärerna kräver mot den bakgrunden ett tioårigt stopp för
sandsugning i det berörda området. Under den tiden skulle SGU studera
utvecklingen genom noggranna mätningar.

Utskottet har förståelse för den oro som kommer till uttryck genom
motionen. Samtidigt måste utskottet konstatera att naturvårdens talesmän
icke har ställt sådana krav som motionärerna utan godtagit den planerade
sandtäkten under vissa förutsättningar som bl. a. innebär att ett kontrollprogram
fortsätter att genomföras. Riksdagen kan inte ingripa i ett enskilt
ärende som handläggs enligt gällande lagar och som f. ö. är föremål för
fortsatt rättslig prövning. De vägar som skulle stå till buds för att motionärernas
syfte skall uppnås är antingen komplicerade lagstiftningsåtgärder eller en
förhandlingsuppgörelse med de berörda bolagen om att de skall avstå från
sandtäkten. Utskottet finner inte underlag för ett beslut av riksdagen om
sådana åtgärder. Frågan om stranderosionens orsaker och om möjligheter att
motverka den torde böra angripas i ett mera generellt sammanhang och inte
på grundval av ett särskilt tillståndsärende. Utskottet vill understryka vad
som nyss har sagts om villkoren för de tillstånd som har lämnats. Det får
förutsättas att de myndigheter som har att tillvarata naturvårdens intressen
noga följer utvecklingen och, om så visar sig motiverat, påkallar kammarkollegiets
medverkan till sådana åtgärder som vattendomstolens dom kan ge
möjlighet till. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1983/84:1893 (m).

NU 1983/84:28

48

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Sveriges geologiska undersökning

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:100 bilaga 14
punkterna D1 och D 2 för budgetåret 1984/85 under tolfte
huvudtiteln anvisar

a) till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering m. m.
ett reservationsanslag av 66 303 000 kr.,

b) till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning ett reservationsanslag
av 1 010 000 kr.,

2. beträffande anslag till bergsstaten

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:100 bilaga 14 punkt
D 3 för budgetåret 1984/85 under tolfte huvudtiteln till Bergsstaten
anvisar ett förslagsanslag av 2 516 000 kr.,

3. beträffande prospektering m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:100 bilaga 14 punkt
D 4 och med avslag på motion 1983/84:1896 yrkandena 8-10

a) bemyndigar regeringen att under budgetåren 1984/85-1987/88
ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för
statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om högst
25 000 000 kr. för budgetåret 1985/86, 16 000 000 kr. för budgetåret
1986/87 och 11 000 000 kr. för budgetåret 1987/88,

b) till statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret
1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
38 688 000 kr.,

4. beträffande förvaltning av statens gruvegendom

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:100 bilaga 14 punkt
D 5 till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m. m. för
budgetåret 1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 7 686 000 kr.,

5. beträffande program för utökad prospektering
att riksdagen avslår

a) motion 1983/84:908 yrkande lie,

b) motion 1983/84:2527 yrkande 1,

6. beträffande ökade prospekteringsinsatser i Västernorrlands och
Jämtlands län

att riksdagen avslår motion 1983/84:857,

7. beträffande plan för gruvnäringen

att riksdagen avslår motion 1983/84:563 yrkande 1,

8. beträffande plan för industrimineral

att riksdagen avslår motion 1983/84:363,

NU 1983/84:28

49

9. beträffande brytning av vanadin i Gävleborgs län

att riksdagen avslår motion 1983/84:697 i ifrågavarande del och
motion 1983/84:2478 yrkande 1,

10. beträffande brytning av nickel i Hälsingland

att riksdagen avslår motion 1983/84:697 i ifrågavarande del,

11. beträffande zinksmältverk i Örebro län

att riksdagen avslår motion 1983/84:1037 yrkande 1,

12. beträffande prospektering i Håkansboda

att riksdagen avslår motion 1983/84:1037 yrkande 2,

13. beträffande prospektering av krom m. m. i Tornedalen
att riksdagen avslår motion 1983/84:2372,

14. beträffande användning av bioteknik inom gruvnäringen
att riksdagen avslår motion 1983/84:1032,

15. beträffande småskalig gruvbrytning

att riksdagen avslår motion 1983/84:1042,

16. beträffande avskaffande av inmutningssystemet

att riksdagen avslår motion 1983/84:563 yrkande 2,

17. beträffande samhälleligt ägande av nya mineralfyndigheter
att riksdagen avslår motion 1983/84:563 yrkande 4,

18. beträffande regler i gruv- och minerallagstiftningen om hänsyn till
naturvårdens krav

att riksdagen avslår motion 1983/84:904 yrkande 1,

19. beträffande rätt till gasfyndighet i vissa fall
att riksdagen avslår motion 1983/84:308,

20. beträffande förbud mot uranprospektering och uranbrytning

att riksdagen avslår motion 1983/84:911 yrkande 15 i ifrågavarande
del och motion 1983/84:1367 yrkande 6,

21. beträffande regler om rätt till torvtäkt
att riksdagen avslår

a) motion 1983/84:1884,

b) motion 1983/84:2365,

22. att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom föreskrivs att 40 § lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 §

Bergmästarna utövar och bearbetning.

Den som och bearbetning.

4 Riksdagen 1983/84.17sami Nr28

NU 1983/84:28

50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bergmästarna har rätt till tillträde
till gruvor och andra anläggningar
för att inspektera verksamhet som
omfattas av denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

23. beträffande nationalisering av privatägda mineralförekomster
att riksdagen avslår motion 1983/84:563 yrkande 5,

24. beträffande upplåtelse av kronoandel

att riksdagen avslår motion 1983/84:563 yrkande 3,

25. beträffande åtgärder för att förhindra utländska engagemang inom
gruvnäringen

att riksdagen avslår motion 1983/84:690 yrkande 1,

26. beträffande samarbetet mellan LKAB och Svenska BP Mineral AB
att riksdagen avslår motion 1983/84:690 yrkande 2,

27. beträffande förbud mot sandtäkt utanför Skanör
att riksdagen avslår motion 1983/84:1893.

Stockholm den 8 maj 1984

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam
Linder (m) (mom. 16-27), Gunnar Nilsson i Stockholm (s), Lilly Hansson
(s), (mom. 1-15), Erik Hovhammar (m) (mom. 1-15), Lennart Pettersson (s)
(mom. 1-15), Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s) (mom. 16-27),
Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m), Jörn Svensson (vpk), Birgitta
Johansson (s), Per-Richard Molén (m) (mom. 1-15), Bo Finnkvist (s), Lars
Ahlström (m) (mom. 16-27), Per-Ola Eriksson (c), Sylvia Pettersson (s)
(mom. 16-27) och Hugo Bergdahl (fp).

Reservationer

1. Prospektering m. m. (mom. 3)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på som börjar på s. 32 med
”Utskottet vill” och slutar på s. 33 med ”budgetåren 1984/85-1987/88” bort
ha följande lydelse:

De erfarenheter av programmet som NSG redovisar kan därför inte läggas
till grund för någon uppfattning om stödets effekter på prospekteringsverk -

NU 1983/84:28

51

samheten i stort. En kraftig ökning har skett av det statliga prospekteringsstödet
genom riksdagens beslut att anslå 300 milj. kr. till ett program för
utökad prospektering. Det är, anser utskottet - med instämmande i vad som
sägs i motion 1983/84:1896 (m) uppenbar risk för att detta kan inverka
negativt på företagens egna prospekteringsansträngningar eller komma att
medföra betydande resursknapphet vid ett rationellt utnyttjande av anslagna
medel. I annat sammanhang i detta betänkande (s. 51) föreslås en avveckling
av programmet för utökad prospektering. Slopandet av stödformen bidrag
till prospektering av vissa mineral och konsekvensförslaget i årets budgetproposition
att anslaget till NSG:s prospekteringsverksamhet skall minskas med
25 milj. kr. är ytterligare ett steg i rätt riktning mot en mera rimlig satsning av
statliga medel för att stimulera prospekteringen i landet. Det är emellertid
inte en tillräckligt långtgående reducering. Utskottet instämmer därför i de
yrkanden i motion 1983/84:1896 (m) som går ut på att NSG:s prospekteringsanslag
skall minskas med 15 milj. kr. och att regeringens bemyndigande att
göra åtaganden för NSG: s räkning skall inskränkas till att gälla 10 milj. kr. för
budgetåret 1985/86.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande prospektering m. m.

att riksdagen med anledning av proposition 1983/84:100 bilaga 14
punkt D 4 och med bifall till motion 1983/84:1896 yrkandena 8-10

a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1984/85 ikläda
staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens
gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om högst
10 000 000 kr. för budgetåret 1985/86,

b) till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret
1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
23 688 000 kr.

2. Program för utökad prospektering (mom. 5)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 34 med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Som har framgått av det föregående delar utskottet den starkt kritiska
inställning till omfattningen av det statliga prospekteringsstödet som kommer
till uttryck i motion 1983/84:1896 (m) och som också ligger till grund för
förslagen i motionerna 1983/84:2527 (c) och 1983/84:908 (fp) om att anslaget
för utökad prospektering m. m. skall minskas med 100 milj. kr. resp. 50 milj.
kr. Utskottet har i det föregående bl. a. förordat en reducering av NSG:s
prospekteringsanslag. Utskottets kritik av stödets omfattning gäller emellertid
inte minst det särskilda anslaget om 300 milj. kr. för utökad prospektering

NU 1983/84:28

52

m. m. Utskottet föreslår därför att riksdagen hos regeringen hemställer om
förslag till en skyndsam avveckling av programmet. I konsekvens härmed
avstyrks de berörda yrkandena i motionerna 1983/84:2527 (c) och 1983/
84:908 (fp).

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande program för utökad prospektering

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:908 yrkande lie
och 1983/84:2527 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om avveckling av programmet för
utökad prospektering.

3. Program för utökad prospektering (mom. 5)

Tage Sundkvist (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 34 med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Fortfarande saknas enligt utskottets mening hållbara motiv för ett statligt
stöd till prospektering på den nivå som en majoritet i riksdagen beslutade om
för drygt ett år sedan. En bättre underbyggd, gärna etappindelad statlig
satsning hade, anser utskottet, varit önskvärd i stället för det betydande stöd
som har beslutats. Enligt motion 1983/84:2527 (c) bör det vara möjligt att
minska ramen för programmet med 100 milj. kr. med hänsyn både till det
som nu har sagts och till att någon prospektering av uran inte bör förekomma.
Utskottet delar denna uppfattning. Något behov av uranbrytning i Sverige
föreligger inte eftersom det uran som erfordras för det svenska kärnkraftsprogrammet
kan köpas från andra länder. Därför behöver och bör heller inte
någon prospektering av uran förekomma. Utskottet vill understryka att
anslaget, trots den förordade reduceringen, skulle ge utrymme för ytterligare
ca 80 milj. kr. i prospekteringsbidrag utöver vad som har beslutats. Utskottet
delar därför den i motion 1983/84:2527 (c) framförda uppfattningen att
totalramen för det femåriga prospekteringsprogrammet bör minskas med
100 milj. kr. Av de 300 milj. kr. som har beviljats under anslaget Program för
utökad prospektering bör regeringen alltså lämna 100 milj. kr. outnyttjade.
Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande program för utökad prospektering
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2527 yrkande 1 och med
avslag på motion 1983/84:908 yrkande lie som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1983/84:28

53

4. Program för utökad prospektering (mom. 5)

Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 34 med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att riksdagen lika litet nu som förra våren har
tillgång till en ordentlig motivering och plan för det särskilda prospekteringsprogrammet.
Nyligen har nämnden för statens gruvegendom till regeringen
avrapporterat erfarenheterna av det prospekteringsstöd som hittills har
beviljats. Enligt utskottets mening borde regeringen ha tagit tillfället i akt att
med denna rapport som grund redovisa sina planer för programmets
fortsättning. En sådan redovisning skulle möjligen ha kunnat övertyga
riksdagen i dess helhet om att den stora prospekteringssatsningen är
motiverad. Nu saknas emellertid fortfarande detta bedömningsunderlag.
Utskottet delar därför den i motion 1983/84:908 (fp) framförda uppfattningen
att totalramen för det femåriga prospekteringsprogrammet bör minskas
med 50 milj. kr. Av de 300 milj. kr. som har beviljats under anslaget Program
för utökad prospektering bör regeringen alltså lämna 50 milj. kr. outnyttjade.
Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande program för utökad prospektering

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:908 yrkande lie och
med avslag på motion 1983/84:2527 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Plan för gruvnäringen (mom. 7)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med
”Detaljerade riktlinjer” och slutar med ”berörd del” bort ha följande
lydelse:

Medlen för att nå detta mål bör enligt utskottets mening utformas med
utgångspunkt i den strategi som formuleras i motion 1983/84:563 (vpk). En
sådan planering av gruvverksamheten i Sverige som krävs i motionen är
enligt utskottets mening en nödvändig förutsättning för att önskade resultat
skall kunna nås. Samhällelig kontroll över prospekteringen, nationalisering
av mineralförekomsterna och samhälleliga initiativ till vidareförädling och
till vidgat handelsutbyte är betydelsefulla inslag i planeringen. En viktig
organisatorisk detalj är att SGU bör återfå sin tidigare samlade organisation.
Planeringen måste i sin helhet styras av samhällsekonomiska överväganden
och präglas av ett internationellt perspektiv. Utskottet föreslår att riksdagen
gör ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

NU 1983/84:28

54

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande plan för gruvnäringen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:563 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Plan för industrimineral (mom. 8)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”motion 1983/84:363 (vpk)” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att ett ökat intresse för
industrimineral nu är märkbart hos de myndigheter och institutioner som
arbetar med prospekterings- och forskningsfrågor inom mineralområdet.
Det krävs emellertid mycket större resurser och mera koncentrerade insatser
i ett målinriktat, väl planerat program för att de möjligheter till ny
mineralutvinning och förädlingsindustri som industrimineralen erbjuder
verkligen skall tas till vara. Utskottet ställer sig därför bakom förslaget i
motion 1983/84:363 (vpk) om en statlig planering för att utveckla denna gren
av gruvindustrier. Planen bör innehålla de moment som anges i motionen,
alltså ett långsiktigt prospekteringsprogram, mineraltekniska och metallurgiska
forskningsarbeten för att utveckla lämpliga processer samt marknadsundersökningar.
Regeringen bör snarast låta utarbeta en sådan plan. Det är
också enligt utskottets mening viktigt att det vid SGU inrättas en särskild
avdelning för industrimineral. Därigenom markeras verksamhetsområdets
betydelse. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande plan för industrimineral

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:363 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Brytning av vanadin i Gävleborgs län (mom. 9)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets betänkande på s. 37 som börjar med ”Med
hänsyn” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig positivt till förslagen i motion 1983/84:2478 (vpk) och i
den berörda delen av motion 1983/84:697 (s). Sverige är helt beroende av
import för sin försörjning med vanadin. Världsmarknaden domineras i hög
grad - 50 % eller mer - av ett enda företag. Även om den slutliga
avrapporteringen till NSG om möjligheterna att exploatera fyndigheterna
ännu inte har skett, får det betraktas som klarlagt att vanadinförekomsterna i
Bjuråker och Järvsö är brytvärda. Det är därför av vikt att beslut om brytning

NU 1983/84:28

55

kan fattas snarast möjligt. Regeringen bör ta initiativ till att så sker.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande brytning av vanadin i Gävleborgs län

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:697 i ifrågavarande del
och motion 1983/84:2478 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

8. Brytning av nickel i Hälsingland (mom. 10)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 37 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 38 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Sverige är helt beroende av import för sin försörjning med nickel. Ett enda
företag i världen svarar för nära hälften av all nickelframställning. En rad skäl
talar för att Sverige bör göra ansträngningar att bryta detta beroende. Det
förefaller tydligt att det har funnits en benägenhet att underskatta de
befintliga tillgångarna och deras framtida betydelse. Med hänsyn till bl. a.
den viktiga roll nickel har vid kvalificerad ståltillverkning bör ett handlingsprogram
utarbetas för hur de svenska nickeltillgångarna skall kunna
utnyttjas. Häri bör ingå initiativ till att nickelfyndigheten i Los börjar brytas.
Utskottet ställer sig alltså positivt till förslaget i motion 1983/84:697 (s) i
berörd del och föreslår att riksdagen gör ett uttalande av den innebörd som
utskottet här har angivit.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande brytning av nickel i Hälsingland

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:697 i ifrågavarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Avskaffande av inmutningssystemet (mom. 16)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det självklart att utnyttjandet av våra mineraltillgångar
helt måste få bestämmas av samhällsintresset. Inmutningssystemet strider
mot denna grundsats genom att ge långtgående favörer åt privata intressen.
Det är tacknämligt att regeringen, såsom minerallagstiftningskommitténs
direktiv ger vid handen, har kommit till insikt om att inmutningssystemets
fortbestånd bör sättas i fråga. Det finns emellertid allt skäl för riksdagen att
redan på detta stadium av den pågående omprövningen betona att systemet
bör överges. En sådan markering från riksdagens sida, enligt det nu berörda

NU 1983/84:28

56

yrkandet i motion 1983/84:563 (vpk), kan medverka till att den nödvändiga
reformen av minerallagstiftningen kommer att genomföras snabbt och
konsekvent.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande avskaffande av inmutningssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:563 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Samhälleligt ägande av nya mineralfyndigheter (mom. 17)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Det
allmännas” och slutar med ”det allmänna” bort ha följande lydelse:

En samlad planering av mineralutvinningen i landet är en grundläggande
förutsättning för att den svenska gruvindustrin skall kunna återfå sin roll som
en verklig basnäring. Ett viktigt inslag i en ny, offensiv gruvpolitik måste vara
att privata exploatörer fortsättningsvis hindras att tillägna sig påträffade
mineralfyndigheter. Endast ett samhälleligt ägande kan skapa garanti för att
mineraltillgångarna utnyttjas i överensstämmelse med folkflertalets intresse.
Minerallagstiftningskommitténs arbete måste ta sikte på att samhället skall
tillförsäkras ensamrätt till nya mineralfyndigheter. Det senast berörda
yrkandet i motion 1983/84:563 (vpk) bör tillgodoses genom att riksdagen gör
ett uttalande därom.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande samhälleligt ägande av nya mineralfyndigheter

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:563 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Regler i gruv- och minerallagstiftningen om hänsyn till naturvårdens krav

(mom. 18)

Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 43 med ”Utskottet
finner” och slutar på s. 44 med ”alltså avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det vara en betydande brist att den nuvarande minerallagstiftningen
inte klart - gruvlagen icke alls - markerar att sökande efter och
utvinning av mineral måste ske med hänsynstagande till naturvårdens
intressen. Den uppfattningen kan lätt uppkomma att naturvårdens krav är
sekundära i förhållande till de näringspolitiska intressen som minerallagstiftningen
särskilt tillgodoser. Det är angeläget att regeringen uttryckligen
ålägger minerallagstiftningskommittén att i sitt arbete beakta denna fråga
och föreslå erforderliga ytterligare bestämmelser, till vilka uppslag kan

NU 1983/84:28

57

hämtas från de nyss nämnda lagarna på jordbrukets och skogsbrukets
områden. Riksdagen bör göra ett uttalande härom och sålunda tillgodose
motion 1983/84:904 (fp) i nu berörd del.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. beträffande regler i gruv- och minerallagstiftningen om hänsyn till
naturvårdens krav

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:904 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Förbud mot uranprospektering och uranbrytning (mom. 20)

Tage Sundkvist (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Det svenska kärnkraftsprogrammet är nu klart tidsbegränsat. Det råder
enighet om att det uran som erfordras för det kan anskaffas från andra
länder. Följaktligen behövs inte någon uranbrytning i Sverige - en verksamhet
som f. ö. knappast skulle kunna bli lönsam. Två omständigheter som
motiverar ett förbud mot uranbrytning är att en sådan skulle kunna bidra till
att öka riskerna för kärnvapenspridning och att den skulle vara förenad med
mycket stora miljöproblem. De angivna skälen talar, anser utskottet, starkt
för att uranbrytning och då naturligen även uranprospektering förbjuds.
Regeringen bör därför snarast förelägga riksdagen förslag till lagstiftning av
denna innebörd. De här aktuella kraven i motionerna 1983/84:911 (c) och
1983/84:1367 (vpk) bör tillgodoses genom att riksdagen uttalar detta.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande förbud mot uranprospektering och uranbrytning
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:911 yrkande 15 i
ifrågavarande del och motion 1983/84:1367 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Nationalisering av privatägda mineralförekomster (mom. 23)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 45 med ”Riksdagen
har” och slutar på s. 46 med ”privatägda mineralförekomster” bort ha
följande lydelse:

Ägarförhållandena inom gruvnäringen utgör ett kraftigt hinder mot en
önskvärd expansion och vitalisering av denna näring. Att viktiga naturtillgångar
bör ligga i samhällets händer är en princip som tidigare har haft starkt
stöd hos det socialdemokratiska partiet. Mot bakgrund av den avslöjande
nedläggningspolitik som kännetecknar de privata gruvägarnas agerande

NU 1983/84:28

58

borde i dagens läge bred enighet kunna uppnås om åtgärder som tillför staten
initiativet inom hela gruvsektorn. Därmed skulle förutsättningar skapas för
att gruvindustrin kan återta och förstärka sin position bland de svenska
basnäringarna.

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. beträffande nationalisering av privatägda mineralförekomster

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:563 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Upplåtelse av kronoandel (mom. 24)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

I avvaktan på att alla mineralfyndigheter har överförts i samhällets ägo bör
staten inte göra avkall på den möjlighet till aktiv medverkan inom gruvindustrin
som kronoandelsinstitutet ger. Riksdagen bör följaktligen, enligt
yrkandet härom i motion 1983/84:563 (vpk), som en riktlinje för regeringens
handlande uttala att staten inte bör upplåta eller överlåta kronoandel till
någon annan.

dels att utskottet under 24 bort hemställa

24. beträffande upplåtelse av kronoandel

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:563 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Åtgärder för att förhindra utländska engagemang inom gruvnäringen

(mom. 25)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”svenska gruvnäringen” bort ha följande lydelse:

Regleringen enligt den nämnda lagen är enligt utskottets mening helt
otillräcklig för att effektivt förhindra besvärande utländska engagemang i
den svenska gruvnäringen. Utan någon prövning från regeringens eller
myndighets sida kan ett utländskt företag bedriva prospektering i Sverige
fram till det stadium då utmål erfordras. De kriterier för prövning av frågor
om förvärvstillstånd som framgår av lagen och dess förarbeten är alltför
uddlösa. I ett motivuttalande anges rent av som en utgångspunkt för
lagstiftningen ”den allmänt liberala princip som hittills gällt” för utländska
direktinvesteringar i Sverige. Utskottet finner det rådande rättsläget oacceptabelt
och stöder det nu behandlade yrkandet i motion 1983/84:690 (vpk).
Riksdagen bör alltså uttala sig för en sådan framställning till regeringen som
motionärerna föreslår.

NU 1983/84:28

59

dels att utskottet under 25 bort hemställa

25. beträffande åtgärder för att förhindra utländska engagemang inom
gruvnäringen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:690 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Samarbetet mellan LKAB och Svenska BP Mineral AB (mom. 26)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”angivna delen” bort ha följande lydelse:

Det uttalande som utskottet sålunda gjorde var, vilket också klart
dokumenterades i sammanhanget (se NU 1982/83:32 s. 41), inte väl
underbyggt. Nämnden för statens gruvegendom (NSG) hade riktat stark
kritik mot samarbetsavtalet och kommit till slutsatsen att detta inte
tillräckligt tillgodosåg LKAB:s intressen. Gällande regler i fråga om
kronoandel kunde, framhöll NSG bl. a., komma att leda till att en fyndighet
kunde brytas ut vid en tidpunkt som inte överensstämde med svenska
intressen. När riksdagen nu ånyo prövar saken bör den självklara utgången
vara att regeringen uppmanas dra försorg om att samarbetet mellan LKAB
och BP med det snaraste bringas att upphöra. Det får sedan ankomma på
regeringen att, om så visar sig erforderligt, ta ytterligare initiativ för att
LKAB skall kunna i egen regi bedriva den mineralprospektering i södra och
mellersta Sverige som är önskvärd.

dels att utskottet under 26 bort hemställa

26. beträffande samarbetet mellan LKAB och Svenska BP Mineral AB
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:690 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Prospektering m. m. (mom. 3)

Tage Sundkvist (c), Per-Ola Eriksson (c) och Hugo Bergdahl (fp) anför:
Vi har accepterat regeringens förslag till anslag till NSG:s prospekteringsverksamhet.
Det nu föreslagna anslaget innebär jämfört med föregående år
en reducering. Vår bedömning är att NSG behöver det föreslagna anslaget
för att fullfölja påbörjade prospekteringsarbeten. Däremot har vi funnit att
det finns möjlighet att vidta besparingar inom ramen för det femåriga
prospekteringsprogrammet på 300 milj. kr. Detta har vi också närmare
framhållit i reservationer.

NU 1983/84:28

60

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Vissa uppgifter i ansluta ing till propositionen och motionerna 6

Anslag till prospektering 6

Industrimineral 9

Ökat statligt ägande och inflytande på gruv- och mineralområdet ... 10

Synpunkter i motion 1983/84:563 10

Allmänt om gruv- och minerallagstiftning 11

Bestämmelser om kronoandel 12

Minerallagstiftningskommittén 12

Tidigare riksdagsbehandling 15

Regler i gruv- och minerallagstiftningen om hänsyn till naturvårdens

krav 15

Synpunkter i motion 1983/84:904 15

Gällande och beslutad lagstiftning ,m.m 16

Rätt till gasfyndighet i vissa fall 17

Synpunkter i motion 1983/84:308 17

Gällande rätt 17

Tidigare riksdagsbehandling 18

Förbud mot uranprospektering och uranbrytning 18

Synpunkter i motionerna 1983/84:911 och 1983/84:1367 18

Gällande rätt 19

Tidigare riksdagsbehandling 19

Regler om rätt till torvtäkt 19

Synpunkter i motionerna 1983/84:1884 och 1983/84:2365 19

Kompletterande uppgifter 20

Åtgärder för att förhindra utländska engagemang inom gruvnäringen 20

Synpunkter i motion 1983/84:690 20

Samarbetet mellan LKAB och Svenska BP Mineral AB 21

Kontroll av utländska engagemang inom gruvnäringen 22

Tidigare riksdagsbehandling 22

Sandtäkt i havet utanför Skanör 23

Synpunkter i motion 1983/84:1893 23

Gällande bestämmelser 24

Lagen om kontinentalsockeln 24

Kontinentalsockelförordningen 25

Vattenlagen 25

NU 1983/84:28 61

Vissa tillstånd till sandtäkt i Öresund 26

Tillstånd av statens industriverk 26

Tillstånd av vattendomstolen 27

Fortsatt prövning 30

Utskottet 30

Anslagsfrågor m. m 30

Övergripande frågor 34

Särskilda projekt 37

Ny teknik inom gruvindustrin 40

Minerallagstiftning m. m 42

Allmänt 42

Särskilda frågor rörande minerallagen 44

Ägarförhållanden m. m. på gruv- och mineralområdet 45

Åtgärder mot viss sandtäkt i havet utanför Skanör 46

Hemställan 48

Reservationer 50

1. Prospekteringm. m. (m) 50

2. Program för utökad prospektering (m) 51

3. Program för utökad prospektering (c) 52

4. Program för utökad prospektering (fp) 53

5. Plan för gruvnäringen (vpk) 53

6. Plan för industrimineral (vpk) 54

7. Brytning av vanadin i Gävleborgs län (vpk) 54

8. Brytning av nickel i Hälsingland (vpk) 55

9. Avskaffande av inmutningssystemet (vpk) 55

10. Samhälleligt ägande av nya mineralfyndigheter (vpk) 56

11. Regler i gruv- och minerallagstiftningen om hänsyn till naturvårdens
krav (fp) 56

12. Förbud mot uranprospektering och uranbrytning (c, vpk) 57

13. Nationalisering av privatägda mineralförekomster (vpk) 57

14. Upplåtelse av kronoandel (vpk) 58

15. Åtgärder för att förhindra utländska engagemang inom gruvnäringen
(vpk) 58

16. Samarbetet mellan LKAB och Svenska BP Mineral AB (vpk) ... 59

Särskilt yttrande 59

Prospektering m. m. (c, fp) 59