NU 1983/84:23

Näringsutskottets betänkande
1983/84:23

om teckning av aktier i Post- och Kreditbanken, PK-banken (prop.
1983/84:70 och 1983/84:98) och om statliga företag i övrigt

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1983/84:70 (finansdepartementet) om ökning av aktiekapitalet
i Post- och Kreditbanken, PK-banken,

dels två motioner som har väckts med anledning av denna proposition,

dels, i vad avser börsintroduktion och försäljning av aktier i vissa statliga
företag, två motioner som har väckts med anledning av proposition
1983/84:40 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.,

dels proposition 1983/84:98 om teckning av ytterligare aktier i Post- och
Kreditbanken, PK-banken, m.m.,

dels - helt eller delvis - fyra motioner som har väckts med anledning av den
sistnämnda propositionen,

dels - helt eller delvis - sex motioner från allmänna motionstiden år 1984,
av vilka en avser överförande av vissa statliga företag m. m. i samhällelig ägo,
de övriga börsintroduktion och försäljning av aktier i vissa statliga företag.

Över proposition 1983/84:70 och de av denna och proposition 1983/84:40
föranledda motionerna avgav utskottet den 8 december 1983 betänkandet
NU 1983/84:12. Vid kammarbehandlingen av detta betänkande den 21
december 1983 (RD 1983/84:55 s. 113 f.) beslöt riksdagen att återförvisa
ärendet till utskottet för ytterligare beredning.

I proposition 1983/84:98 har regeringen framlagt förslag vilka ersätter dess
förslag i proposition 1983/84:70. Formellt kvarstår dock det sistnämnda
förslaget för riksdagsbehandling.

Propositionerna och motionerna behandlas i det följande.

Proposition 1983/84:70

Huvudsakligt innehåll

Bakgrunden till regeringens förslag är att PK-banken, där staten äger
99,96% av aktierna, med hänsyn till kapitaltäckningsreglerna i lagen
(1955:183) om bankrörelse behöver öka sitt aktiekapital, som f. n. nominellt
är 633,6 milj. kr. Enligt propositionen avses detta ske genom en nyemission

1 Riksdagen 1983184.17sami. Nr 23

NU 1983/84:23

till ett belopp av 116,4 milj. kr. Aktiekapitalet skulle sålunda därefter uppgå
till 750 milj. kr. Det förslag som framläggs i propositionen innebär att staten
skall avstå från sin företrädesrätt såsom aktieägare att teckna nya aktier och
att hela emissionen i stället skall säljas över Stockholms fondbörs. Statens
ägarandel skulle därmed minska till 85%. Banken har räknat med att
nyemissionen skall kunna genomföras till en betydande överkurs, så att
kapitaltillskottet blir 350-450 milj. kr.

Förslag

Regeringen föreslår riksdagen att godkänna den av föredragande statsrådet
förordade ordningen för en ökning av PK-bankens aktiekapital till 750
milj. kr., innebärande att staten avstår från den företrädesrätt till teckning av
nya aktier som tillkommer staten såsom aktieägare.

Proposition 1983/84:98
Huvudsakligt innehåll

I denna proposition föreslås att medel anvisas på tilläggsbudget till
statsbudgeten för innevarande budgetår för att staten skall kunna teckna
ytterligare aktier i PK-banken i samband med en planerad nyemission,
mindre än den som har angivits i proposition 1983/84:70. Genom nyemissionen
skulle bankens aktiekapital ökas till 675,8 milj. kr. Ytterligare en
nyemission, varigenom aktiekapitalet ökas till 750 milj. kr., avses äga rum
senare i samband med börsintroduktion av PK-banken. Det föreslås att
staten därvid avstår från sin företrädesrätt att teckna nya aktier till ett
sammanlagt belopp av 74,2 milj. kr. och att staten avyttrar de aktier som har
förvärvats genom den först nämnda emissionen.

Förslag

Regeringen föreslår - i stället för vad som föreslagits i proposition
1983/84:70 - att riksdagen

1. under sjunde huvudtiteln till Teckning av aktier i Post- och Kreditbanken,
PK-banken, enligt i propositionen angivna villkor på tilläggsbudget III
till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 anvisar ett anslag av 168 800 000 kr.,

2. godkänner att staten i samband med börsintroduktion av PK-bankens
aktier avstår från sin företrädesrätt till teckning av nya aktier till ett
sammanlagt nominellt belopp av 74200000 kr.,

3. godkänner att staten i samband med börsintroduktionen avyttrar aktier
i banken för ett sammanlagt nominellt belopp av 42200000 kr.

NU 1983/84:23

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1983184:70 är

1983/84:247 av Christer Eirefelt (fp), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avyttring av
statens aktier i PK-banken,

1983/84:248 av Lars Tobisson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen begär
att regeringen avyttrar samtliga aktier i Post- och Kreditbanken via
Stockholms fondbörs.

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1983184:98 är

1983/84:2539 av Sten Svensson m. fl. (m) vari, såvitt här är i fråga,
hemställs (1) att riksdagen beslutar avyttra statens samtliga aktier i PKbanken
i enlighet med vad som i motionen anförts,

1983/84:2540 av Christer Eirefelt m.fl. (fp), vari, såvitt här är i fråga,
hemställs (2) att riksdagen hos regeringen begär förslag till utförsäljning av
statens aktier i PK-banken i samband med bankens börsintroduktion,

1983/84:2541 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. avslår proposition 1983/84:98,

2. hos regeringen begär nytt förslag om höjning av aktiekapitalet i
PK-banken i enlighet med vad som anförs i motionen,

1983/84:2542 av Tage Sundkvist m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utökad
utförsäljning av aktier i PK-banken.

Motionerna 1983/84:2539 och 1983/84:2540 har i övrigt hänvisats till
finansutskottet.

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1983/84:40 och
behandlas här är

1983/84:100 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), såvitt avser hemställan (58) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som [i motionen]
anförts om möjligheterna till börsnotering och utförsäljning av vissa statliga
företag,

1983/84:107 av Erik Hovhammar m. fl. (m), såvitt avser hemställan (13) att
riksdagen begär åtgärder för försäljning genom börsintroduktion av hela
statens aktieinnehav i dotterföretag inom Statsföretagsgruppen i enlighet
med vad som anförts i motionen.

1* Riksdagen 1983184.17 sami. Nr23

NU 1983/84:23

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är

1983/84:851 av Ulf Adelsohn m.fl. (m), såvitt avser hemställan (2) att
riksdagen hos regeringen begär förslag till privatisering av statliga företag i
enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen,

1983/84:908 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp), såvitt avser hemställan (3)
att riksdagen hos regeringen begär förslag till försäljning och börsintroduktion
av vissa statliga företag,

1983/84:1041 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär tillsättande av en parlamentariskt sammansatt utredning
för att framlägga konkreta förslag om överförande av storföretagen, de
privata affärsbankerna, de privata försäkringskoncernerna, investmentbolagen
och de privata finansstiftelserna i samhällelig ägo,

1983/84:1896 av Sten Svensson m. fl. (m), såvitt avser hemställan (12) att
riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till åtgärder som avser
försäljning av statliga företag i den omfattning som angetts i motionen,

1983/84:1899 av Nils Åsling (c), vari hemställs att riksdagen begär att
regeringen låter börsnotera statliga företag och därvid föranstaltar om att
företagens anställda och lokala aktiesparklubbar erhåller företrädesrätt till
förvärv av viss del av på marknaden utbjudna aktier för att säkra största
möjliga ägarspridning i enlighet med vad i motionen anförts,

1983/84:2527 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), såvitt avser hemställan - med
motivering i motion 1983/84:2524 - (2) att riksdagen hos regeringen begär
förslag om försäljning och börsintroduktion av statliga företag, eller delar av
statliga företag, i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motivering

Enligt motion 1983/84:248 (m) är den åtgärd som regeringen har föreslagit
i proposition 1983/84:70 otillräcklig. Staten bör sälja ut samtliga aktier i
PK-banken, och detta bör ske i sådan form att inte vissa kategorier av köpare
favoriseras. Två motiv anges för att staten bör minska sitt innehav av aktier i
banken. För det första medför enskilt ägande högre effektivitet och större
affärsmässighet i bankens drift. För det andra talar det statsfinansiella läget
för att staten minskar sitt innehav av aktier i olika företag, så att dess
skuldbörda och därmed även dess räntekostnader reduceras. Tillkomsten av
fler enskilda aktieägare skulle stärka tilltron till att PK-banken arbetar
utifrån marknadsmässiga principer.

Liknande synpunkter framförs i motion 1983/84:2539 (m). I denna motion
sägs att PK-banken enligt en aktuell bedömning av utomstående experter vid
en börsintroduktion skulle vara värd ca 2900 milj. kr. Det finns, menar
motionärerna, inte något hållbart skäl för att staten skall uppträda som

NU 1983/84:23

företagsägare. Möjligheten för politiker att ingripa i företagens skötsel och
strategiska planering måste undanröjas, hävdar de. Genom nya ägare skulle
de statliga företagen garanteras en finansiell och företagsekonomisk kompetens
som saknas hos staten.

I motion 1983/84:247 (fp) anförs att folkpartiet inte delar den i proposition
1983/84:70 uttryckta uppfattningen att staten inte bör avyttra någon del av
sitt nuvarande aktieinnehav i PK-banken. Staten kan, menar motionären,
mycket väl avyttra hela eller delar av sitt aktieinnehav i vissa statliga bolag,
varvid en del bolag kan introduceras på börsen. PK-banken synes, säger
motionären, tillhöra den grupp av statliga företag för vilken det statliga
ägandet är onödigt. Staten bör således kunna sälja ut hela eller delar av sitt
aktieinnehav i PK-banken.

Samma uppfattning uttrycks i motion 1983/84:2540 (fp). Motionärerna
anför också att det är synnerligen önskvärt att staten tillförs de avsevärda
ekonomiska resurser som en försäljning skulle inbringa. En privatisering av
PK-banken skulle verka vitaliserande på banken och stärka dess ställning hos
allmänheten, säger de vidare.

Det sistnämnda uttalandet möter även i motion 1983/84:2542 (c). Starka
såväl statsfinansiella som ideologiska skäl talar enligt motionärerna för en
väsentligt mer långtgående börsintroduktion än den som regeringen räknar
med. Det uttalande till regeringen som de föreslår skulle gå ut på att det är
angeläget med en ytterligare utförsäljning på börsen av statens aktier i
PK-banken.

Vänsterpartiet kommunisterna kan, sägs det i dess partimotion 1983/
84:2541, inte se något samband mellan en nödvändig ökning av aktiekapitalet
i PK-banken och en börsintroduktion som innebär att privata finansintressen
får inflytande i banken. Den föreslagna aktieförsäljningen betecknas som en
eftergift för borgerliga krafter som vill minska samhällets inflytande i
ekonomin. Samhällets inflytande över kreditgivning och investeringar borde
tvärtom ökas genom att privata banker överförs i samhällets ägo.

En utförligare argumentation för en sådan förändring finns i motion
1983/84:1041 (vpk). Den har sin utgångspunkt i debatten om löntagarfonder,
vilken enligt motionärerna tydligt har visat att den ekonomiska makten ligger
hos ett fåtal personer som har s. k. kontrollpositioner i affärsbanker,
investmentbolag etc. På borgerligt håll försöker man emellertid framställa
aktieägande som en demokratisk form av ägande. Löntagarfondsdebatten
har, menar motionärerna, klargjort att teorierna om den ”krisfria kapitalismen”
och talet om att det inte spelar någon roll vem som äger företagen
måste tillbakavisas. Utvecklingen mot ökad koncentration av ägande och
makt i näringslivet har på senare år gått allt snabbare och skapat ökade
klyftor mellan rika och fattiga, anför motionärerna. Hushållens aktieinnehav
har minskat och institutionernas ökat, konstaterar de vidare. De betonar
särskilt affärsbankernas och försäkringsbolagens roll som instrument för
storfinansens kontroll över näringslivet. Om den makt som nu tillkommer ett

NU 1983/84:23

litet fåtal av de främsta makthavarna överfördes i samhällets ägo, skulle i ett
slag den största delen av storindustrin och kreditväsendet ställas under
demokratisk kontroll, säger motionärerna vidare. Efter att ha erinrat om
vänsterpartiet kommunisternas förslag om inrättande av ”samhällsfonder”
och ”lokala fackliga investeringsfonder” uttalar motionärerna avslutningsvis
att ett församhälleligande av den kapitalistiska ekonomins främsta maktcentra
skulle lägga grunden för en utveckling bort från kapitalistisk centralstyrning
och öppna vägen för en omfattande demokratisering av det svenska
samhället.

I motion 1983/84:107 (m) hänvisas till tidigare förslag från moderata
samlingspartiets sida om utförsäljning av statliga företag, bl. a. genom
börsintroduktion av PK-banken, AB Pripps Bryggerier och KabiVitrum AB.
Något industripolitiskt skäl för staten att behålla något av de under
Statsföretagsgruppen redovisade dotterbolagen finns ej, hävdar motionärerna.
En utförsäljning av dessa bolag skulle kunna stärka det statsfinansiella
läget.

Denna uppfattning utvecklas utförligt i moderata samlingspartiets motion
1983/84:851. Följande principiella utgångspunkter anges där. Staten har varit
mindre framgångsrik som företagare. Dess företag tenderar att bli redskap
för politiker som vill främja regionala och sysselsättningspolitiska intressen.
Företag bör emellertid ledas av professionella företagare med kunniga
styrelser bakom sig. De statliga företagen bör därför avpolitiseras och lämnas
att fungera på strikt företagsekonomiska villkor. Nya ägare bör ges möjlighet
att träda till. Det nuvarande budgetläget gör det angeläget att minska
underskotten. Detta kan bl. a. ske genom försäljning av andelar i de statliga
företagen.

De företag eller företagsgrupper som i första hand bör privatiseras är,
säger motionärerna, de som i dag arbetar under kommersiella betingelser i fri
och öppen konkurrens med privata företag. I ett längre perspektiv kan även
åtskillig verksamhet som bedrivs i monopolliknande former eller med
subventioner utsättas för konkurrens och så småningom avyttras. Problemet
med värdering av de företag som skall säljas kan lösas genom jämförelse med
motsvarande företag på Stockholms fondbörs. Traditionella substans- och
avkastningsvärderingar kan också göras.

Motionärerna berör olika tänkbara avyttringsmetoder - börsintroduktion
samt avyttring av hela företaget eller delar därav till de anställda eller till
annat företag eller annan företagsgrupp. I samband med en försäljning kan
en nyemission genomföras. Vid en börsintroduktion bör, anser motionärerna,
de anställda i berörda företag ges företrädesrätt att förvärva visst antal
aktier. Fondkommissionärer m. fl. kan lämna förslag på privatiseringsmetoder.
Fördelningspolitiska överväganden talar för att småsparare får möjlighet
att köpa in sig i de gamla statsföretagen. Om de stora pensionsfonderna
får köpa aktier kan kursvinster komma pensionärskollektivet till del.

Alla statliga verksamheter och företag kan inte avyttras, framhåller

NU 1983/84:23

motionärerna. Det finns ett antal företag som måste omstruktureras, byta
företagsform och utsättas för konkurrens. Försäljningen måste ske stegvis så
att kapitalmarknaden inte skadas.

Vid en genomgång av företag som de betraktar som aktuella för
utförsäljning uttalar motionärerna först att det är rimligt att redan befintliga
företagsgrupper i största möjliga utsträckning hålls samman. Bland företag
som bör kunna avyttras omedelbart nämns främst Statsföretag AB. Andra
företag i samma kategori är AB Statens Skogsindustrier (ASSI), Brygginvest
AB och PK-banken. Statens aktier i de tidigare rent kooperativt ägda
företagen Norrlands Skogsägares Cellulosa AB och Södra Skogsägarna AB
borde i första hand avyttras till de gamla ägarna. Apoteksbolagets detaljhandelsenheter
borde återföras i enskild ägo. Ägandet i Luossavaara-Kiirunavaara
AB (LKAB) borde breddas så snart det låter sig göras.

Vissa andra företag kan, menar motionärerna, avyttras sedan de har
omstrukturerats. Hit hör SSAB Svenskt Stål AB och Svenska Varv AB.
Vissa av Svenska Varvs dotterbolag - Göta verken Arendal AB, CalorCelsius
AB och möjligen Cityvarvet AB skulle dock kunna säljas redan nu.
Svenska Petroleum AB bör avvecklas eller avyttras. Vidare bör Zenit
Shipping AB avvecklas snabbt, bl. a. genom att svenska redare erbjuds att
förvärva enheter från Zenit.

Motionärerna diskuterar också statlig verksamhet i affärsverksform.
Affärsverket FFV bör överföras i aktiebolagsform med sikte på en framtida
börsintroduktion eller annan typ av avyttring, anser de, och statens
vattenfallsverk kan stegvis privatiseras på litet längre sikt.

Enligt motionärernas bedömning skulle staten årligen kunna få in 2 å 2,5
miljarder kronor genom börsintroduktion av statliga företag. Därutöver
skulle flera företag kunna säljas direkt till privata köpare. Motionärerna
anger värden på de nämnda företagen som dessa sägs ha blivit åsätta av
professionella värderare. Deras slutsats blir att privatiseringar om minst 3
miljarder kronor per år bör vara möjliga.

De nu refererade synpunkterna åberopas i motion 1983/84:1896 (m).
Riksdagen föreslås anmoda regeringen att arbeta med ambitionen att statliga
företag skall kunna avyttras i sådan omfattning att budgetläget för budgetåret
1984/85 förbättras med minst 3 miljarder kronor.

I motion 1983/84:100 (c) uttalas att det finns goda förutsättningar och
rationella skäl för börsintroduktion och utförsäljning av vissa statliga företag.
Regeringen bör, säger motionärerna, ta initiativ till en sådan utveckling,
vilket också kan ge betydande positiva effekter på statsbudgeten.

Den budgetförstärkning som under budgetåret 1984/85 bör kunna åstadkommas
genom försäljning av statliga företag beräknas i motion 1983/
84:2524 (c) - som innehåller motiveringen till yrkandena i motion 1983/
84:2527 - till ca 2 miljarder kronor. Staten kan genom eget ägande i skilda
former driva industriell verksamhet för att tillgodose övergripande mål,
säger motionärerna. Det kan finnas skäl att staten i vissa lägen medverkar vid

NU 1983/84:23

rekonstruktioner av krisdrabbade företag även genom att ta ägaransvar. Det
statliga ägandet får emellertid inte bli ett självändamål. De vinstgivande
företagen i Statsföretagsgruppen representerar en möjlighet för koncernen
att själv generera kapital, konstaterar motionärerna. Börsen har också behov
av nya objekt för placering av riskvilligt kapital. Som exempel på företag som
skulle kunna säljas nämns Investment AB Procordia, SARA AB, AB Pripps
Bryggerier, PK-banken och Ncb.

De två förstnämnda företagen anges även i motion 1983/84:1899 (c) som
lämpliga försäljningsobjekt, tillsammans med Berol Kemi AB, KabiVitrum
AB och Kalmar Kockum AB. Aktier till ett värde av 2-3 miljarder kronor
per år borde enligt motionären kunna tillföras marknaden från den statliga
sektom. Detta skulle, menar han, vara välgörande med hänsyn till att
materialknapphet driver upp kurserna på börsen.

Mot bakgrund av institutionella planerares och finansgruppers expansion
pläderas i motionen för ett breddat aktieägande. Kravet på ägarspridning
borde särskilt beaktas när statliga företag helt eller delvis privatiseras.

Folkpartiet anser att de statliga företagen behöver ett tillskott av andra
ägare än staten för att få ägarrollen uppfylld, heter det i dess partimotion
1983/84:908. En strävan måste därför vara att i sådana företag få in enskilda
eller kooperativa delägare med kompletterande minoritetsintressen. I vissa
fall borde statliga företag helt säljas till privata ägare. Till grund för dessa
slutsatser ligger ett resonemang enligt vilket statens roll som ägare till företag
lätt kommer i konflikt med dess roll i övrigt. Att nödvändigt kapital kan
anskaffas i konkurrensen på kreditmarknaden ser motionärerna som det
bästa testet på att de statliga företagens expansion baseras på egen
lönsamhet.

Tidigare riksdagsbehandling

Svar på fråga om PK-bankens nyemission

Finansminister Kjell-Olof Feldt besvarade den 29 november 1983 en fråga
(1983/84:155) av Lars Tobisson (m) om PK-bankens planerade nyemission.
Ett syfte med emissionen är, sades det i frågesvaret, att få en vid spridning av
aktieposterna, vilket är en förutsättning för börsintroduktion. Det ankom på
bankens ledning att avgöra hur fördelningen av de tecknade aktierna skulle
ske. Finansministern hade erfarit att man från bankens sida undersökte
möjligheterna att ge sina anställda och större kunder tillfälle att förvärva en
del av de aktier som skulle emitteras.

Motioner om försäljning av statliga företag

I anslutning till en proposition om rekonstruktion av Statsföretagsgruppen
behandlade näringsutskottet (NU 1982/83:25) våren 1983 motionsyrkanden
från moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet vilka gick ut på

NU 1983/84:23

försäljning av statliga företag. Försäljning, helt eller delvis, av vinstgivande
dotterbolag till Statsföretag AB var en huvudpunkt i de tre partiernas
sinsemellan något skiljaktiga program för rekonstruktion av Statsföretagsgruppen.
Vidare rekommenderades bl. a. att AB Pripps Bryggerier successivt
skulle föras över i privat ägo och att PK-banken skulle börsintroduceras.

Utskottet avstyrkte motionsyrkandena, vilka också avslogs av riksdagen.
Eftersom den föreslagna försäljningen främst skulle komma att avse
framgångsrika företag skulle de kvarvarande statliga företagen genomsnittligt
förete låg lönsamhet, sade utskottet. I förlängningen låg att den
kvarvarande statliga företagssektorn kunde komma att bestå enbart av mer
eller mindre krisdrabbade företag, som hade små möjligheter att ömsesidigt
bistå varandra och som utgjorde en mindre attraktiv miljö för de anställda
och särskilt för kvalificerade företagsledare. En politik som skulle få sådana
konsekvenser kunde inte tillstyrkas. Utskottet sade sig betrakta en livskraftig
sektor av statliga företag som ett viktigt inslag i det svenska näringslivet.
Frågan om en börsintroduktion av statliga företag som skulle leda till privat
delägarskap finge prövas från fall till fall. Utskottet såg inga fördelar i en
mera generell tillämpning av ett sådant system.

Enligt en reservation (m, c, fp) mot detta ställningstagande talade starka
skäl för att staten endast undantagsvis borde driva egna företag. Även
utanför krisbranscherna var det ofta svårt att uppnå samma lönsamhetsgrad i
statliga företag som i privata. Det var uppenbar risk för att ledare för statliga
företag förlitade sig på att ägaren i en krissituation skulle kunna förmås gripa
in med kapitaltillskott eller motsvarande. Flärigenom hämmades strävan
efter ökad effektivitet. Ett tillskott av enskilda eller kooperativa delägare
skulle skapa en nyttig motvikt mot en sådan utveckling. Ett annat starkt
motiv för försäljning var, sade reservanterna, att den statliga företagssektorn
ställde krav på stora kapitaltillskott som var helt oförenliga med en stram
budgetpolitik. Som en riktpunkt angav de att staten under budgetåret
1983/84 borde kunna tillgodoräkna sig likvider för aktieförsäljning uppgående
till ca 1 miljard kronor.

Finansutskottet har i betänkandet FiU 1983/84:25 om riktlinjer för den
ekonomiska politiken och för budgetregleringen m.m. behandlat bl. a.
partimotioner från moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet
med yrkanden att riksdagen skulle godkänna de allmänna riktlinjer för
budgetregleringen som förordas i motionerna. I dessa riktlinjer ingår i vart
och ett av fallen utförsäljning - bl. a. i samband med börsintroduktion - av
statliga företag. De tre partiernas representanter i finansutskottet har i tre
skilda reservationer anslutit sig till sina partiers förslag. Från moderata
samlingspartiets sida har man räknat med att staten fr. o. m. budgetåret
1984/851, v. skulle årligen tillföras inkomster av ca 3 miljarder kronor genom
försäljning av företag. Centerpartiet har bland ”engångsförstärkningar”
upptagit motsvarande inkomster till ett belopp av 2 miljarder kronor.
Folkpartiet har i sin motion - som i den delen har tillstyrkts i reservationen.

NU 1983/84:23

dock utan särskilt omnämnande av denna inkomstkälla - angivit att ”vissa
engångsåtgärder för budgetåret 1984/85, framför allt utförsäljning och
börsintroduktion av statliga företag”, bör kunna inbringa mellan 1 och 2
miljarder kronor. Finansutskottets majoritet (s, vpk) har i ämnet anfört
följande:

Utskottet ställer sig också avvisande till metoden att genom omfattande
utförsäljning av statliga företag förbättra budgetsaldot. Självfallet bör
statliga företag kunna avyttras om det i det enskilda fallet bedöms motiverat.
Men sådana affärer bör sättas in i ett näringspolitiskt sammanhang och inte
primärt utnyttjas för att uppnå kortsiktiga budgetpolitiska förbättringar. Mot
varje sådan kortsiktig förstärkning av budgeten svarar en lika stor minskning
av den statliga förmögenheten. Det torde också kunna ifrågasättas om inte en
utförsäljning av denna omfattning skulle få avsevärda effekter på näringslivets
kapitalförsörjning och kunna leda till betydande kursfall. Det finns
därför risk för att den avsedda budgetförstärkningen skulle kunna utebli.

Riksdagen har den 7 mars 1984 följt finansutskottet och avslagit de berörda
motionsyrkandena.

Motioner om förstatligande av affärsbankerna m. m.

Motioner av helt eller delvis samma innebörd som motion 1983/84:1041
(vpk) har avslagits av riksdagen vid en rad tidigare tillfällen. Näringsutskottet
avstyrkte - med reservation av vänsterpartiet kommunisternas representant
- en sådan motion våren 1983, varvid utskottet anförde att det program som
lades fram i denna och en annan motion gav uttryck för en alltför kritisk
inställning till det biandekonomiska systemet för att vara godtagbart.

I näringsutskottets betänkande NU 1980/81:8 redogörs för tidigare behandling
av motioner om förstatligande av affärsbankerna. Den motion i
ämnet som låg till grund för detta betänkande avstyrktes med i huvudsak
följande resonemang. Det är av stor betydelse att statsmakterna har insyn i
och möjlighet till kontroll av bankväsendet. Ett sådant samhälleligt inflytande
utövas också genom bl. a. riksbanken, bankinspektionen och de offentliga
styrelseledamöterna i affärsbankerna. Det förutsätter inte att bankerna
övertas av staten. - Utskottets socialdemokratiska ledamöter anförde i ett
särskilt yttrande att frågan om ett ökat samhällsinflytande över bankväsendet
fortfarande var aktuell men att andra modeller än ett förstatligande kunde
tänkas när det gällde att vidga det demokratiska inflytandet över bankverksamheten.

År 1982 togs nationalisering av de privata storbankerna och andra
kreditinstitut upp som en punkt i ett av vänsterpartiet kommunisterna
föreslaget program för arbetsskapande samhällsinsatser. Finansutskottet
(FiU 1981/82:1) lämnade inte någon närmare kommentar till denna punkt i
programmet.

NU 1983/84:23

Utskottet

Ökning av aktiekapitalet i PK-banken

Banklagstiftningen ställer krav på att en banks placeringar till viss del
motsvaras av eget kapital eller jämställt täckningskapital hos banken. När
rörelsen expanderar kan det bli nödvändigt för banken att öka det egna
kapitalet, t. ex. genom en nyemission av aktier. Den statsägda Post- och
Kreditbanken, PK-banken, befinner sig i detta läge.

Regeringen har i två propositioner framlagt förslag rörande ordningen för
en ökning av PK-bankens aktiekapital från 633,6 milj. kr. till 750 milj. kr.
Enligt den första av dessa propositioner, 1983/84:70, vilken avlämnades i
november 1983, skulle ökningen ske genom en till allmänheten riktad
nyemission till ett nominellt belopp av 116,4 milj. kr. Staten, vars andel av
aktiekapitalet i banken nu är 99,96%, skulle sålunda avstå från den
företrädesrätt till teckning av nya aktier som tillkommer den såsom
aktieägare. I samband med emissionen skulle PK-banken söka introduktion
på Stockholms fondbörs.

Förslaget tillstyrktes av utskottet - med reservation av vänsterpartiet
kommunisternas representant - i betänkandet NU 1983/84:12. På hemställan
av den socialdemokratiska gruppens talesman i kammardebatten, som
anförde att det hade visat sig att frågan om kapitaltillskott till PK-banken
borde övervägas ytterligare, återförvisades ärendet till utskottet. Från
moderata samlingspartiets, centerpartiets och folkpartiets sida motsatte man
sig återremissen.

I januari 1984 kom en ny proposition, 1983/84:98, i samma ämne. I denna
föreslår regeringen att staten genom ett temporärt kapitaltillskott av 168,8
milj. kr. möjliggör för PK-banken att på kort sikt uppfylla gällande kapitaltäckningskrav.
Staten skulle för detta belopp förvärva nya aktier i banken till
ett nominellt värde av 42,2 milj. kr. Förvärvet skulle alltså ske till en kurs av
400 %. Bankens styrelse, vars sammansättning har väsentligt ändrats vid en
extra bolagsstämma i januari 1984, skulle på så sätt få större handlingsfrihet
beträffande tidpunkten för den börsintroduktion som alltjämt planeras. En
nyemission som skulle komma att riktas till allmänheten skulle begränsas till
74,2 milj. kr. En betydande överkurs har beräknats bli möjlig även vid detta
tillfälle. I samband med den senare nyemissionen skulle staten via fondbörsen
sälja de aktier som den förvärvat vid den första nyemissionen. Slutresultatet
skulle även enligt denna ordning bli att PK-bankens aktiekapital uppgår
till 750 milj. kr. och att utöver den ringa andel av aktiekapitalet som nu är i
privata händer ytterligare 116,4 milj. kr. av aktiekapitalet har sålts till
allmänheten. De beslut som regeringen i proposition 1983/84:98 - i stället för
vad som föreslagits i den tidigare propositionen - påkallar för att den nu
angivna ordningen skall möjliggöras är att riksdagen anvisar 168,8 milj. kr.
för aktieteckning och godkänner att staten i samband med den andra
nyemissionen dels avstår från sin företrädesrätt till teckning av nya aktier,

NU 1983/84:23

dels avyttrar de aktier som den har förvärvat vid den första nyemissionen.

Vänsterpartiet kommunisterna ställer sig avvisande till att en ökad andel
av PK-bankens aktiekapital överlåts på andra ägare än staten. I motion
1983/84:2541 yrkar partiet därför att proposition 1983/84:98 skall avslås och
att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till erforderligt kapitaltillskott
från statens sida.

Utskottet vill anmärka att den begränsade första nyemission som föreslås i
proposition 1983/84:98 låter sig förenas med den princip som motionärerna
förfäktar och att avslagsyrkandet följaktligen i den delen ter sig omotiverat.

Sedan proposition 1983/84:98 framlades har PK-banken, enligt vad
utskottet erfarit, konstaterat att det inte med säkerhet erfordras en nyemission
under den närmaste tiden för att banken skall kunna uppfylla kravet på
kapitaltäckning. Det skulle under sådana omständigheter kunna visa sig
fördelaktigt för banken att i stället genomföra den planerade ökningen av
aktiekapitalet till 750 milj. kr. genom en enda nyemission vid ett senare
tillfälle.

Utskottet anser att riksdagen bör godta regeringens förslag att en viss
mängd nya aktier i PK-banken skall säljas till andra än staten. Motion
1983/84:2541 (vpk) avstyrks följaktligen av utskottet.

Mot bakgrund av de nya upplysningar som har lämnats förordar utskottet
att riksdagen anvisar det av regeringen begärda anslaget för aktieteckning -vilket bör ske i form av ett reservationsanslag - men samtidigt godkänner att
staten, om så visar sig lämpligt, helt avstår från den företrädesrätt till
teckning av nya aktier som tillkommer den i samband med den avsedda
ökningen av aktiekapitalet till 750 milj. kr. Ett sådant godkännade bör anses
innefatta också att, om en första emission till staten kommer till stånd, de
därvid förvärvade aktierna sedermera får avyttras i samband med en andra
nyemission. Det bör förutsättas att regeringen när så kan ske redovisar för
riksdagen hur saken har hanterats.

De motioner som utöver den nyss berörda har väckts med anledning av
endera av de båda propositionerna går ut på att staten helt eller delvis bör
sälja sina nuvarande aktier i PK-banken till andra intressenter.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning på denna punkt. Starka
skäl talar för att PK-banken får behålla sin ställning som en väsentligen
statsägd affärsbank med de möjligheter till direkt och indirekt påverkan på
bankväsendet i övrigt som denna ställning erbjuder. Följaktligen avstyrker
utskottet - helt eller i ifrågavarande del - de nu avsedda motionerna
1983/84:248 och 1983/84:2539 (båda m), 1983/84:2542 (c) samt 1983/84:247
och 1983/84:2540 (båda fp).

Försäljning av aktier i statliga företag?

Utskottet tar här vidare upp sju motioner (m; c; fp) som i berörda delar
upprepar synpunkter och önskemål som utskottet behandlade våren 1983 i

NU 1983/84:23

samband med regeringens förslag till rekonstruktion av Statsföretagsgruppen.
Motionerna går ut på att statliga företag i stor utsträckning skall
överlåtas på andra intressenter och introduceras på Stockholms fondbörs. Av
redogörelsen i det föregående framgår att argumentationen i motionerna har
många gemensamma drag men att det också finns vissa skillnader i synsätt
och slutsatser. Uppfattningen att staten normalt inte bör driva företag
kommer starkast till uttryck i motion 1983/84:851 (m). I motion 1983/84:908
(fp) pläderas för att kompletterande minoritetsintressen skall släppas in i de
statliga företag som inte helt överlåts på privata ägare. Skäl som talar för
statligt ägande av företag i vissa fall anförs i motion 1983/84:2524 (c). Som
tänkbara försäljningsobjekt nämns i allmänhet främst vissa dotterbolag till
Statsföretag AB. Den uppfattningen framförs emellertid också - i motion
1983/84:851 (m) - att redan befintliga företagsgrupper i största möjliga
utsträckning bör hållas samman och att Statsföretag AB följaktligen bör
avyttras i sin helhet. När det gäller vilket finansiellt resultat staten skulle
kunna uppnå genom att helt eller delvis sälja statliga företag räknar man i
motionerna 1983/84:851 (m) och 1983/84:1896 (m) med ett belopp av minst 3
miljarder kronor per år. Motsvarande belopp anges i motion 1983/84:2524 (c)
- med anslutande yrkande i motion 1983/84:2527 - till 2 miljarder kronor och
i motion 1983/84:1899 (c) till 2-3 miljarder kronor. Den sistnämnda
motionen tar speciellt sikte på stor spridning av de försålda aktierna, bl. a.
genom att företagens anställda och lokala aktiesparklubbar får viss
företrädesrätt att förvärva aktier. Liknande synpunkter finns i motionerna
1983/84:851 (m) och 1983/84:908 (fp). - Som framgår av det föregående
(s.9f.) har riksdagen i dagarna - efter beredning i finansutskottet -behandlat vissa motionsyrkanden som tagit sikte på försäljning av statliga
företag.

I de nu aktuella motionerna talas genomgående om börsintroduktion i
samband med försäljning av statliga företag. Utskottet vill erinra om att en
förutsättning för att ett företags aktier skall kunna bli noterade på
fondbörsen är att de redan har fått en betydande spridning. För notering på
den s. k. A:I-listan, som omfattar flertalet börsföretag, krävs sålunda att det
finns minst 1 000 aktieägare som var och en innehar minst en börspost, dvs.
aktier till ett värde av minst ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, alltså f. n. drygt 20 000 kr.

Utskottet hänvisar med anledning av de nu aktuella motionerna till
redogörelsen i det föregående för dess argumentation och ställningstagande
när samma ämne behandlades för ett år sedan. Sammanfattningsvis kvarstår
som ett avgörande omdöme att en livskraftig sektor av statliga företag är ett
viktigt inslag i det svenska näringslivet. Den i några motioner framförda
uppfattningen att staten i princip inte bör äga företag - annat än möjligen
tillsammans med privata intressenter - finner utskottet alldeles ogrundad.
Frågor om försäljning, helt eller delvis, av statliga företag får behandlas från
fall till fall när särskilda omständigheter föreligger. Med instämmande vill

NU 1983/84:23

utskottet också åberopa vad finansutskottet nyligen har anfört i ärendet.
Sålunda avstyrker näringsutskottet de sju nämnda motionerna såvitt de
behandlas i detta sammanhang.

Förstatligande av storföretag m. m.?

Slutligen tar utskottet upp en motion av rakt motsatt innebörd, nämligen
motion 1983/84:1041 (vpk), som syftar till att ”storföretagen, de privata
affärsbankerna, de privata försäkringskoncernerna, investmentbolagen och
de privata finansstiftelserna” skall föras över i samhällelig ägo. Motionärerna
vill att en parlamentariskt sammansatt kommitté skall tillsättas för att
framlägga konkreta förslag om hur detta skall ske.

Motionen går som synes ut på en genomgripande systemförändring på det
ekonomiska området i Sverige. Motionärerna har emellertid inte ens antytt
på vilket sätt en sådan förändring skulle åstadkommas i praktiken. Utskottet
inskränker sig till att konstatera att det inte finns sakliga motiv och inte heller
opinionsmässigt underlag för sådana åtgärder som det skulle bli fråga om.
Någon utredning av begärt slag vill utskottet alltså inte förorda. Med det
sagda avstyrker utskottet motion 1983/84:1041 (vpk).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ökning av aktiekapitalet i PK-banken

att riksdagen med anledning av propositionerna 1983/84:70 och
1983/84:98 och med avslag på motion 1983/84:2541

a) godkänner vad utskottet anfört om ordningen för en ökning av
Post- och Kreditbankens, PK-bankens, aktiekapital till 750
milj. kr., innebärande bl. a. att staten helt eller delvis avstår från
sin företrädesrätt till teckning av nya aktier,

b) till Teckning av aktier i Post- och Kreditbanken, PK-banken, på
tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 168 800 000
kr.,

2. beträffande ytterligare försäljning av aktier i PK-banken

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:247 och 1983/84:248,
motion 1983/84:2539 yrkande 1, motion 1983/84:2540 yrkande 2
och motion 1983/84:2542,

3. beträffande försäljning och börsintroduktion av statliga företag
att riksdagen avslår motion 1983/84:100 yrkande 58, motion
1983/84:107 yrkande 13, motion 1983/84:851 yrkande 2, motion
1983/84:908 yrkande 3, motion 1983/84:1896 yrkande 12, motion
1983/84:1899 och motion 1983/84:2527 yrkande 2,

NU 1983/84:23

4. beträffande förstatligande av vissa företag
att riksdagen avslår motion 1983/84:1041.

Stockholm den 8 mars 1984

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam
Linder (m), Gunnar Nilsson i Stockholm (s), Lilly Hansson (s), Erik
Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll
(s), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Birgitta Johansson (s), Lars
Ahlström (m), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk).

Reservationer

1. Ökning av aktiekapitalet i PK-banken (mom. 1)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”har hanterats” bort ha följande lydelse:

Sedan proposition (= utskottet) senare tillfälle.

Utskottet finner inget skäl för riksdagen att bifalla regeringens förslag att
PK-banken skall få sälja nyemitterade aktier till privata placerare. Det finns
från allmänt samhälleliga utgångspunkter och med hänsyn till den svenska
ekonomins struktur och funktion ett starkt behov av en helt statsägd bank av
PK-bankens typ. Den idé som PK-banken representerar har också en lång
tradition bakom sig. PK-banken spelar en viktig roll inom bankväsendet inte
minst som motvikt mot en starkt koncentrerad privat bankstruktur. En bank
med denna roll och ställning bör enligt utskottets mening vara helt statlig och
icke ha ägare med andra intressebindningar.

På denna grund anser utskottet att staten bör finansiera den erforderliga
ökningen av PK-bankens aktiekapital i dess helhet. Regeringen bör, såsom
påyrkas i motion 1983/84:2541 (vpk), komma med förslag om det anslag som
behövs för detta ändamål. Av de upplysningar som utskottet nyss har
förmedlat tycks framgå att ett anslag nu omedelbart för en begränsad första
emission inte är erforderligt.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande ökning av aktiekapitalet i PK-banken
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2541

a) avslår propositionerna 1983/84:70 och 1983/84:98,

b) hos regeringen begär nytt förslag om höjning av aktiekapitalet i
enlighet med vad utskottet anfört.

NU 1983/84:23

2. Ytterligare försäljning av aktier i PK-banken (mom. 2)

Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m),
Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Lars Ahlström (m) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”(båda fp)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning. En ökad utförsäljning av
aktier i PK-banken skulle tillföra staten avsevärda ekonomiska resurser. Den
skulle samtidigt verka vitaliserande på banken och stärka dess ställning hos
allmänheten. Den andel av aktierna som skulle komma att ägas av andra än
staten blir enligt regeringens förslag ca 15 %. Denna andel bör i första hand
ökas till minst den dubbla. Utskottet föreslår att riksdagen riktar ett
uttalande av nu angiven innebörd till regeringen. I detta sammanhang
noterar utskottet med tillfredsställelse det förebud om fortsatt omtänkande
på socialdemokratiskt håll som kan utläsas av finansministerns uttalande i
proposition 1983/84:70 att den föreslagna minskningen av statens ägarandel
med bred marginal ligger inom vad som kan accepteras.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande ytterligare försäljning av aktier i PK- banken
att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:247 och
1983/84:248, motion 1983/84:2539 yrkande 1, motion 1983/84:2540
yrkande 2 och motion 1983/84:2542 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

3. Försäljning och börsintroduktion av statliga företag (mom. 3)

Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m),
Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Lars Ahlström (m) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Utskottet
hänvisar” och slutar på s. 14 med ”detta sammanhang” bort ha följande
lydelse:

De skillnader sinsemellan som de nu föreliggande motionerna uppvisar
förtar inte intrycket av stor inbördes samstämmighet vad gäller den
huvudsakliga inriktningen. Utskottet hänvisar till den i det föregående
refererade argumentationen för motsvarande motionsyrkanden förra året.
Sammanfattningsvis gäller att staten endast undantagsvis bör driva företag
och att det i företag med kvarstående statligt ägarintresse bör lämnas stort
utrymme för privata och kooperativa delägare. Det är angeläget att
regeringen snarast lägger fram en plan för försäljning och börsintroduktion
av statliga företag. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas åt Statsföretagsgruppen.
Planen bör också ange vilket finansiellt resultat försäljningen

NU 1983/84:23

kan medföra för statens del. I nuvarande budgetläge är detta en fråga av
grundläggande betydelse. Det är vidare viktigt att olika möjligheter att
åstadkomma en bred spridning av de aktier som säljs får en noggrann
belysning. Möjligheten att ge företagens anställda, pensionsstiftelser och
lokala sparklubbar viss företrädesrätt att förvärva aktier bör prövas.
Utskottet föreslår att riksdagen gör en framställning till regeringen av den
innebörd som här har angivits. Därigenom tillgodoses de sju nämnda
motionerna såvitt de behandlas i detta sammanhang.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande försäljning och börsintroduktion av statliga företag
att riksdagen med anledning av motion 1983/84:100 yrkande 58,
motion 1983/84:107 yrkande 13, motion 1983/84:851 yrkande 2,
motion 1983/84:908 yrkande 3, motion 1983/84:1896 yrkande 12,
motion 1983/84:1899 och motion 1983/84:2527 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Förstatligande av vissa företag (mom. 4)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Motionen
går” och slutar med ”motion 1983/84:1041 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill betona att de maktfrågor som tas upp i motion 1983/84:1041
(vpk) är av central betydelse när det gäller att skapa ett samhälle med
meningsfull och trygg sysselsättning för alla, god miljö och ett rikt kulturliv.
Den starka och ökande maktkoncentration som nu präglar näringslivet, med
dominerande inflytande för ett litet antal finansgrupper och ett utbrett
ömsesidigt ägande storföretag emellan, innebär att kapitalismen får ohämmat
spelrum inom mycket vida ramar. Koncentrationen leder till vidgade
klyftor mellan fattiga och rika och står sålunda i strid med grundläggande
sociala värden. Statsmakternas möjlighet att ytterligare omdana samhället
till folkflertalets bästa inskränks.

Den socialdemokratiska regeringens löntagarfondsprojekt, som nu skall
bringas ut i verkligheten, innebär inte mer än en marginell förändring i den
ekonomiska maktens struktur. De privata affärsbankerna, de stora försäkringskoncernerna,
investmentbolagen och de privata finansstiftelserna kan
fortsätta att spela sina nyckelroller i koncentrationsprocessen. Den nuvarande
utvecklingen måste, såsom framhävs av motionärerna, brytas genom att
dessa maktcentra liksom storföretagen inom industri och andra näringar förs
över i samhällets ägo. En parlamentariskt sammansatt kommitté bör, i
enlighet med vad som föreslås i motionen, få i uppdrag att framlägga
konkreta förslag om hur denna nödvändiga omdaning av den ekonomiska
maktapparaten skall kunna förverkligas.

NU 1983/84:23

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande förstatligande av vissa företag

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1041 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.