NU 1983/84:18

Näringsutskottets betänkande
1983/84:18

om import- och exportreglering (prop. 1983/84:61)
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1983/84:61 om ny import- och exportreglering,

dels en motion som har väckts med anledning av propositionen,

dels en motion från allmänna motionstiden år 1983 om viss export av
metallskrot.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande.

Propositionen

Förslag

I proposition 1983/84:61 (utrikesdepartementet) har regeringen - efter
föredragning av statsrådet Mats Hellström - föreslagit riksdagen att antaga
förslag till

1. lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område,

2. lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område,

3. lag om upphävande av kungörelsen (1947:82) angående allmänt
importförbud och kungörelsen (1950:324) angående allmänt exportförbud.

Regeringen har genom propositionen vidare

dels lämnat riksdagen tillfälle att yttra sig över ett inom utrikesdepartementet
upprättat förslag till ändring i valutaförordningen (1959:264),
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört om en ny import- och exportreglering.

Lagförslagen finns på s. 2-7 i propositionen.

Huvudsakligt innehåll

Enligt kungörelser från år 1947 och år 1950 råder f. n. allmänt förbud mot
att utan tillstånd (licens) importera eller exportera varor. Licensmyndigheter
är kommerskollegium och statens jordbruksnämnd. Efter hand har emellertid
det övervägande antalet varor undantagits från licenskravet, varigenom
det allmänna förbudet i praktiken har kommit att sättas ur spel. Besluten om
sådana undantag, s. k. frilistning, är talrika. Den nuvarande import- och
exportregleringen har till följd härav blivit svårtillgänglig.

1 Riksdagen 1983184.17sami. Nr 18

NU 1983/84:18

2

Den nya import- och exportregleringen innebär att det allmänna förbudet
ersätts med en allmän frihet att införa och utföra varor. För licensbeläggning
skall krävas direkta föreskrifter i författningsform. Någon förändring av det
faktiska frilistningsläget åsyftas inte. Den nya regleringen avses träda i kraft
den 1 april 1984.

Motionerna

Yrkanden

Den motion som har väckts med anledning av propositionen är

1983/84:264 av Christer Eirefelt (fp) och Hugo Bergdahl (fp), vari
hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
en gradvis avveckling av licenstvånget på textil- och konfektionsvaror,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om undantag
från förordningens tillämpning för vissa varor,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om att
undvika en skärpning av hemtagningssystemet.

Den motion som har väckts under allmänna motionstiden år 1983 och
behandlas här är

1982/83:487 av Anita Bråkenhielm (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär ändring i kungörelsen (1950:324) om allmänt exportförbud
på sådant sätt att företag i tillverkningsindustrin medges tillfällig utförsel för
bearbetning av metallskrot avsett för återtagning och återanvändning i den
egna tillverkningen.

Motivering

Utgångspunkten för de tre yrkandena i motion 1983/84:264 (fp) är omsorg
om frihandeln. Man bör vara mycket restriktiv när det gäller att inskränka
frihandeln, anser motionärerna. En friare handel med textil- och konfektionsvaror
är, uttalar de, inte bara ett intresse för konsumenterna utan också
ett viktigt led i strävandena att förbättra u-ländernas exportmöjligheter.
Motionärerna anser vidare att skyddet för sådana varor som i huvudsak skall
säkerställa ett fritt åsikts- och informationsutbyte bör förstärkas genom att de
helt undantas från förordningens tillämpning. Vidare hänvisar motionärerna
till och upprepar den kritik som från moderata samlingspartiets och
folkpartiets sida i ett tidigare sammanhang (NU 1982/83:42 res. 15) riktades
mot skärpningar i det s. k. hemtagningssystemet. Systemet innebär i korthet
att en importör som har regelbunden importverksamhet under vissa förhållanden
kan få ta hand om och förfoga över varorna redan innan de har
förtullats.

I motion 1982/83:487 (m) anförs att det sätt varpå bestämmelserna om

NU 1983/84:18

3

allmänt exportförbud tillämpas får absurda konsekvenser när det gäller
handeln med metallskrot. Industriföretag i metallbranschen kan sålunda i
praktiken inte föra ut skrot som skall upparbetas utomlands för att därefter
återanvändas i tillverkningen i Sverige. Handlar det om mässingsskrot måste
i stället ett svenskt företag med monopolställning användas, vilket innebär en
15-procentig kostnadshöjning. Enligt motionären berörs enbart i armaturbranschen
uppskattningsvis 2 500 anställda av de negativa konsekvenserna
av exportförbudsreglerna.

Utskottet

I Sverige råder i formellt hänseende generellt förbud mot att utan tillstånd
(licens) införa eller utföra varor. Förbuden har intagits i kungörelser från
åren 1947 och 1950. I realiteten är förbuden i väsentliga delar upphävda
genom att flertalet varor har frilistats enligt beslut antingen av någon av de
båda licensmyndigheterna på området - kommerskollegium och statens
jordbruksnämnd - efter bemyndigande av regeringen eller direkt av regeringen.
För jordbruksvaror och fisk finns särskilda import- och
exportregleringssystem grundade på lagarna om prisreglering på jordbrukets
område och om prisreglering på fiskets område. Värdet av de licensbelagda
varorna understiger 5 % av värdet av den totala importen resp. exporten.
Genom att undantagen från de generella förbuden finns i åtskilliga beslut har
import- och exportregleringen med tiden blivit svåröverskådlig.

De allmänna förbudskungörelserna har inte tillkommit i den ordning som
föreskrivs i den nya regeringsformen och har därför fortsatt giltighet endast
med stöd av regeringsformens övergångsbestämmelser.

En särskild utredare har haft i uppdrag att företa en genomgripande
översyn av reglerna om import och export. Utredaren avlämnade hösten
1982 betänkandet (Ds H 1982:4) Föreskrifter om import och export. I
betänkandet föreslogs en formell omläggning av regleringen. Betänkandet
har remissbehandlats och ligger jämte de synpunkter som har framförts av
remissinstanserna till grund för förslagen i den nu aktuella propositionen.

I propositionen föreslås att riksdagen skall antaga vissa lagförslag. Vidare
lämnas riksdagen tillfälle att yttra sig över ett förslag till ändring i
valutaförordningen (1959:264). Härjämte bereds riksdagen tillfälle att ta del
av vad föredragande statsrådet har anfört om en ny import- och exportreglering.
Denna avses i huvudsak bli utformad enligt följande.

De allmänna import- och exportförbuden upphävs. Det blir alltså i princip
fritt att föra in och föra ut varor. Vid behov skall dock krav på licens kunna
uppställas. Någon förändring av det faktiska omfånget när det gäller antalet
frilistade varor eller varugrupper åsyftas inte. Föreskrift om licens skall
meddelas genom författning. Vissa grundläggande bestämmelser beträffande
licens skall meddelas i en särskild förordning, import- och exportregleringsförordningen,
som utfärdas av regeringen. Dessa bestämmelser omfat 1*

Riksdagen 1983184.17sami. Nr 18

NU 1983/84:18

4

tar även de varor som nu regleras genom de båda prisregleringslagarna på
jordbrukets och fiskets områden. Förordningen skall tillämpas om regeringen
eller, efter regeringens bestämmande, en licensmyndighet föreskriver att
en vara inte får införas eller utföras utan särskilt tillstånd. Förordningen
innehåller föreskrifter om de båda licensmyndigheterna, fördelningen av
varor dem emellan, licensmyndigheternas befogenheter och skyldigheter i
samband med licensgivning, undantag från licenstvång samt ansvars- och
besvärsfrågor. Närmare föreskrifter om licenstvång avser regeringen att
samla i särskilda förordningar, varav en för varor på jordbrukets område och
en för varor på fiskets område. Härtill kommer en förordning om import och
export av vissa varor.

Import- och exportregleringsförordningens bestämmelser om undantag
från licenstvång skall enligt förslaget kunna tillämpas generellt för vissa i
förordningen angivna varor eller avse varor som i princip är licensbelagda
men som förs in eller ut för särskilda ändamål eller under särskilda
omständigheter. Till den första kategorin hör varor som intas i en särskild
frilista av samma typ som de frilistor som nu återfinns i bilagor till de
allmänna förbudskungörelserna. Det rör sig i huvudsak om böcker, tidningar
och frimärken, dvs. varor som är av särskild betydelse för ett fritt åsikts- och
informationsutbyte. Ingår sådana varor i en större varugrupp som licensbeläggs
förblir de frilistade varorna licensfria om det inte i licensföreskrifterna
särskilt anges att även de skall inkluderas.

Utskottet finner det välmotiverat att regleringen på import- och exportområdet
nu moderniseras. Det skulle, som framhålls i propositionen, vara grovt
missvisande att fortsätta med en ordning som innebär ett allmänt export- och
importförbud, när - såsom är fallet - i själva verket endast en mindre del av
in- och utförseln är licensbelagd. Utskottet ser därför med tillfredsställelse
att en sådan modernisering nu kommer till stånd och har inget att invända
mot de huvudlinjer i den föreslagna regleringen som skisseras i propositionen.
Av särskild betydelse är givetvis att det nya regleringssystemet kommer
att stå i bättre överensstämmelse med regeringsformen än den nuvarande
ordningen. Med det sagda föreslår utskottet att riksdagen lämnar utan
erinran vad som i propositionen anförs om huvuddragen i det föreslagna
regleringssystemet. Vissa särskilda frågor rörande regleringen tar utskottet
upp i det följande.

Som framgår av propositionen förutsätter regeringens förslag att vissa
ändringar görs i lagarna om prisreglering på jordbrukets och fiskets
områden. Vidare läggs fram förslag till lag om upphävande av kungörelserna
om allmänt importförbud och om allmänt exportförbud. Utskottet tillstyrker
lagförslagen i fråga.

I det följande behandlar utskottet propositionen endast i den utsträckning
det föranleds av motionsyrkandena. Därjämte tar utskottet upp en fråga
rörande tolkningen av begreppet ”betalning” i förslaget till förordning om
ändring i valutaförordningen (1959:264).

NU 1983/84:18

5

I motion 1983/84:264 (fp) begärs ett tillkännagivande av riksdagen om att
skyddet för varor vilkas huvudsakliga syfte är att säkerställa ett fritt åsiktsoch
informationsutbyte - böcker, tidningar, frimärken etc. - bör förstärkas
genom att de helt undantas från den föreslagna import- och exportregleringsförordningens
tillämpning.

Samma förslag har framförts av en av remissinstanserna - kammarrätten i
Stockholm - men avvisats av föredragande statsrådet. Utskottet delar dennes
uppfattning att systemet med frilistor - med den utformning det avses få
enligt propositionen - utgör tillräcklig garanti för att angelägna tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga intressen inte eftersätts och att det inte bör komma i
fråga att helt undanta de nu aktuella varorna från förordningens tillämpning.
Som framhålls i propositionen bör det alltid finnas en möjlighet att reglera inoch
utförseln även för dessa varor. Det aktuella yrkandet i motionen avstyrks
därför.

I motion 1982/83:487 (m) föreslås att licenstvånget såvitt avser export av
metallskrot skall upphävas när det gäller tillfällig utförsel för bearbetning av
skrot avsett att återtas och återanvändas i exportörens egen tillverkning. En
följd av licenstvånget är enligt motionären att varor baserade på mässingsskrot
blir 15 % dyrare att tillverka på grund av högre bearbetningskostnader
i Sverige.

Utskottet har erfarit att - efter det att motionen väcktes - kommerskollegium
har fått regeringens uppdrag att se över licensreglerna såvitt gäller
metallskrot. Resultatet av kollegiets översyn bör, anser utskottet, inte
föregripas. Riksdagen bör därför inte rikta någon sådan framställning till
regeringen som begärs i motionen. Denna avstyrks följaktligen.

Den nyssnämnda motionen 1983/84:264 (fp) innehåller även ett yrkande
om att licenstvånget för textil- och konfektionsvaror gradvis skall avvecklas.
En nödvändig industrialisering av de fattiga länderna skulle därigenom
underlättas, säger motionärerna.

Utskottet vill framhålla att förslagen i förevarande proposition inte tar
sikte på någon ändring av de materiella bestämmelserna när det gäller
exempelvis licenstvång för enskilda varor eller varugrupper. Den fråga som
aktualiseras i motionen bör, menar utskottet, lämpligen tas upp i ett vidare
tekopolitiskt sammanhang och alltså inte föranleda något särskilt uttalande
från riksdagens sida i det nu aktuella sammanhanget. Motionen avstyrks
sålunda i denna del.

Riksdagen beslöt våren 1983 om en uppstramning av det s. k. hemtagningssystemet
(se s. 2). I motion 1983/84:264 (fp) upprepas tidigare kritik
mot denna åtgärd. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att systemet
inte bör skärpas. Yrkandet föranleds av att regeringen i den nu aktuella
propositionen anmäler att kommerskollegium som ett led i verkställandet av
uppstramningen har meddelat vissa föreskrifter om begränsning av rätten att

Rättelse: S. 8, rad 13 Står: yrkande 3 Rättat till: yrkande 2

NU 1983/84:18

6

hantera oförtullade varor. Detta har skett efter ett särskilt bemyndigande av
regeringen i förordningen (1983:781) med bemyndigande för kommerskollegium
att meddela föreskrifter om begränsning i rätten att hantera införselreglerade
varor. I propositionen föreslås nu att bestämmelsen i denna
förordning förs över till import- och exportregleringsförordningen.

Utskottet anser att det inte finns anledning för riksdagen att nu ompröva
sitt beslut rörande hemtagningssystemet, allra helst som skärpningen av
detta träder i kraft först den 1 januari 1984 och några effekter av de nya
bestämmelserna alltså inte har hunnit visa sig. Riksdagen bör således inte
göra något sådant uttalande i ämnet som begärs i motionen, vilken avstyrks i
detta hänseende.

Som nämnts lämnar regeringen i detta sammanhang riksdagen tillfälle att
yttra sig över ett förslag till ändring i valutaförordningen (1959:264).
Förslaget innebär att i förordningen införs en ny paragraf 9 a, som
föreskriver att, om inte riksbanken medger annat, vederlag i form av
betalning skall utgå för varor som utförs ur landet. F. n. gäller att
kommerskollegium och jordbruksnämnden har befogenhet att meddela
tillämpningsbestämmelser som rör valutor vid importaffärer. I propositionen
anförs att i det nya stadgandet skall med betalning förstås användning av
sådana betalningsmedel som anges i 1 § valutaförordningen, dvs. sedlar och
skiljemynt samt växlar, checkar och andra penninganvisningar.

Med anledning av denna precisering vill utskottet framhålla att den
beloppsmässigt alldeles dominerande formen för internationella betalningar
är kontobetalningar. Enligt 10 a § andra stycket valutaförordningen skall
med betalning genom valutabank i vissa fall jämställas betalning genom
avräkning i kontokurantförhållande. Även nu berörda former av betalningar
bör enligt utskottets mening omfattas av den föreslagna bestämmelsen.
Riksdagen bör göra ett tillkännagivande av den innebörden till regeringen.

I övrigt har utskottet ingen invändning mot den föreslagna regleringen på
valutaområdet.

Utskottet hemställer

1. beträffande huvuddragen i import- och exportregleringen

att riksdagen med anledning av proposition 1983/84:61 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar de i proposition 1983/84:61 framlagda
förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på
jordbrukets område,

b) lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på
fiskets område.

NU 1983/84:18

7

c) lag om upphävande av kungörelsen (1947:82) angående
allmänt importförbud och kungörelsen (1950:324) angående
allmänt exportförbud,

3. beträffande varor av särskild betydelse för åsikts- och informationsutbyte att

riksdagen avslår motion 1983/84:264 yrkande 2,

4. beträffande licenstvång för metallskrot
att riksdagen avslår motion 1982/83:487,

5. beträffande licenstvång för textil- och konfektionsvaror
att riksdagen avslår motion 1983/84:264 yrkande 1,

6. beträffande hemtagningssystemet

att riksdagen avslår motion 1983/84:264 yrkande 3,

7. beträffande ändring i valutaförordningen

att riksdagen med anledning av proposition 1983/84:61 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Utskottet hemställer dessutom

att detta ärende avgörs efter endast en bordläggning.

Stockholm den 15 december 1983

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Gunnar Nilsson i
Stockholm (s), Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne
Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp).
Jörn Svensson (vpk), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Bo
Finnkvist (s), Lars Ahlström (m) och Per-Ola Eriksson (c).

Reservationer

av Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), PerRichard
Molén (m) och Lars Ahlström (m)

1. Varor av särskild betydelse för åsikts- och informationsutbyte (mom. 3)
Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Samma
förslag” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

De nu gällande förbudskungörelserna omfattar, som framgår av propositionen
(s. 10), inte alla varor. För de undantagna varorna finns särskilda

NU 1983/84:18

regleringar, som har till ändamål att tillgodose andra än rent handelspolitiska
syften. Enligt utskottets mening finns det skäl att göra ett liknande undantag
för varor och varugrupper som är av särskild betydelse för ett fritt åsikts- och
informationsutbyte. Det bör givetvis finnas en möjlighet att reglera in- och
utförseln även av sådana varor, men utskottet ifrågasätter om inte ett beslut
härom bör kräva medverkan från riksdagens sida i varje enskilt fall.
Utskottet anser att riksdagen bör rikta ett uttalande av den innebörden till
regeringen. Därmed tillgodoses det nu aktuella yrkandet i motion 1983/
84:264 (fp).

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande varor av särskild betydelse för åsikts- och informationsutbyte att

riksdagen med anledning av motion 1983/84:264 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Licenstvång för textil- och konfektionsvaror (mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse.

Licenstvånget är ett av flera importbegränsande moment i samband med
handeln med tekovaror. Enligt utskottets uppfattning skulle på lång sikt alla
tjäna på en friare handel även med dessa varor. Konsumenterna skulle få
billigare varor och ett större urval. Utvecklingsländernas exportmöjligheter
skulle förbättras och därmed även deras chanser att utveckla sin industri.
Utskottet delar med hänsyn härtill motionärernas uppfattning att licenstvånget
gradvis bör avvecklas när det gäller textil- och konfektionsvaror.
Riksdagen bör göra ett uttalande av den innebörden. Motion 1983/84:264
(fp) tillstyrks alltså såvitt nu är i fråga.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande licenstvång för textil- och konfektionsvaror
att riksdagen med anledning av motion 1983/84:264 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Hemtagningssystemet (mom. 6)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”detta hänseende” bort ha följande lydelse:

Den kritik från näringslivet som har följt på riksdagens beslut våren 1983
om en skärpning av hemtagningssystemet visar enligt utskottets uppfattning
att beslutet härom var illa underbyggt. Som framhölls när frågan behandla -

NU 1983/84:18

9

des (NU 1982/83:42 res. 15) är skärpningen protektionistisk till sin natur.
Effekten kan antas bli att tekoimport från utvecklingsländerna i stor
utsträckning ersätts med import från EG- och EFTA-länder. Resultatet
härav blir en fördyring av tekoprodukterna. De ökade kostnaderna får bäras
av konsumenterna. Härtill kommer att varken transport- eller lagringshanteringen
är anpassad till de nya handläggningsrutiner som krävs. Mot bakgrund
av det anförda föreslår utskottet att riksdagen, i enlighet med vad som
föreslås i motion 1983/84:264 (fp), som sin mening ger regeringen till känna
att den föreslagna skärpningen inte bör komma till stånd.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande hemtagningssystemet

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:264 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

minab/gotab Stockholm 1983 77412