LU 1983/84:36

Lagutskottets betänkande
1983/84:36

om förslag till lag om företagshypotek m. m. (prop. 1983/84:128)
Ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1983/84: 128, i vilken regeringen
(justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslår riksdagen
att anta i propositionen framlagda förslag till lag om företagshypotek
m.m., samt de med anledning av propositionen väckta motionerna 1983/
84: 2746 och 2747. Vidare behandlar utskottet de under allmänna motionstiden
1983 väckta motionerna 1982/83:377, 1223 och 1590 yrkande I samt
den under allmänna motionstiden 1984 väckta motionen 1983/84: 2193.

Beträffande frågan om var en central inskrivningsmyndighet för företagsinteckningar
skall lokaliseras har lagutskottet inhämtat yttrande från
arbetsmarknadsutskottet. Yttrandet har fogats till betänkandet som bilaga

2. Synpunkter på denna fråga har också lämnats i skrivelser från patentoch
registreringsverket, länsstyrelsen i Västernorrlands län samt lagmannen
i Luleå tingsrätt.

Vid en hearing i Karlstad har utskottet inhämtat synpunkter på motion
1590 yrkande 1 från företrädare för banker, kronofogdemyndigheten, utvecklingsfonden,
advokater och företagare.

Sammanfattning

Regeringen föreslår i propositionen att 1966 års lag om företagsinteckning
ersätts av en ny lag om företagshypotek. Syftet med den nya lagen är
att göra företagshypoteket till en bättre och mer användbar säkerhetsrätt
än den hittillsvarande företagsinteckningen. Bland nyheterna märks att
alla näringsidkare blir inteckningsberättigade och att alla näringsidkare får
tillgång till rikstäckande inteckningar. Utskottet tillstyrker dessa förslag.
Utskottet tillstyrker också att handläggningen av ärenden om företagsinteckning
i fortsättningen skall ske med hjälp av automatisk databehandling
vid en för hela riket gemensam inskrivningsmyndighet. Ett förslag i en
c-motion om bibehållande av en inskrivningsmyndighet i vaije län avstyrks
följaktligen av utskottet.

Enligt propositionen bör den nya centrala inskrivningsmyndigheten förläggas
till Malmö. 1 motioner förordas en förläggning till Luleå resp.
Sundsvall. Arbetsmarknadsutskottet har i infordrat yttrande utan att peka
ut någon särskild ort angett att lokaliseringen bör ske i enlighet med de
riktlinjer för decentralisering av statlig verksamhet som en enig riksdag
ställt sig bakom. Lagutskottet tillstyrker en lokalisering till Malmö. Två

I Riksdagen 1983184. 8 sami. Nr 36

LU 1983/84:36

c-ledamöter och en s-ledamot har reserverat sig tor att myndigheten förläggs
till Sundsvall.

1 betänkandet tillstyrker utskottet vidare ett förslag i propositionen om
införandet av ett inskrivningsrättsligt institut som gör det möjligt för en
fastighetsägare att rättsligt skilja en fastighet frän dess industritillbehör.
Däremot avstyrker utskottet ett förslag i en motion (m) om en översyn av
förmånsrättsordningen vid konkurs, syftande till att företagshypotek skall
ges en sämre förmånsrätt än fordran på lön eller pension (löneprivilegiet).
Utskottet anser att en sådan ordning skulle allvarligt försämra företagshypotekets
kreditvärde. Ledamöterna från moderata samlingspartiet har reserverat
sig för bifall till motionen. Slutligen avstyrker utskottet en
c-motion med hänsyn till att däri upptagna frågor om snabbare registrering
av företag och om förelagarbevis redan är föremål för utredning.

Propositionen

1 propositionen föreslår regeringen (justitiedepartementet) att riksdagen
skall anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om företagshypotek,

2. lag om införande av lagen om företagshypotek.

3. lag om ändring i jordabalken.

4. lag om ändring i konkurslagen (1921:225).

5. lag om ändring i utsökningsbalken.

6. lag om ändring i föräldrabalken,

7. lag om ändring i ärvdabalken.

8. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979).

9. lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som
köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

10. lag om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling,

11. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

12. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808),

13. lag om ändring i lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar
m. m.,

14. lag om ändring i lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken,

15. lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken.

Över lagförslagen 1-14 har lagrådet yttrat sig.

Lagförslagen har tagits in i bilaga I.

LU 1983/84:36

Motionerna

/. Under allmänna motionstiden 1983 väckta motioner

Motion 1982183:377 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen hemställer om förslag som påskyndar registrering av företag
och att företagarbevis utfärdas i enlighet med motionens förslag.

Motion 1982183:1223 av Bengt Kindbom (c) och Gösta Andersson (c)
vari yrkas att riksdagen begär att regeringen låter utreda ett alternativ med
bibehållande av en inskrivningsmyndighet för företagsinteckningar i varje
län.

Motion 1982183:1590 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av förmånsrättsordningen
vid konkurs.

Yrkande 2 i motionen har utskottet behandlat i betänkandet LU 1982/
83: 36.

II. Under allmänna motionstiden 1984 väckt motion
Motion 1983184:2193 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att den
planerade registermyndigheten för företagsinteckningar bör knytas till
Sundsvalls tingsrätt.

lil. Med anledning av propositionen väckta motioner

Motion 1983/84:2746 av Sten-Ove Sundström (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
lokalisering av den nya centrala inskrivningsmyndigheten till Luleå.

Motion 1983184:2747 av Martin Segerstedt m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att den centrala inskrivningsmyndigheten
för ärenden om företagsinteckning bör lokaliseras till Sundsvall.

Utskottet

Inledning

Gällande bestämmelser om företagsinteckning finns i lagen (1966:454)
om företagsinteckning. Enligt lagen meddelas en företagsinteckning i en
näringsidkares verksamhet till säkerhet för en fordran. Utmärkande för
företagsinteckningen är att den medför en förmånsrätt om det sker en
utmätning hos näringsidkaren eller denne försätts i konkurs.

År 1972 tillkallades utredningen (Ju 1972:12) angående företagsinteckning
för att se över nämnda lag. Utredningen avlämnade 1973 och 1975
delbetänkanden med förslag om företagsinteckningar och vissa indelningsändringar
och om förmånsrätt för företagsinteckningar, vilka förslag ledde
till lagstiftning år 1973 resp. år 1975. Utredningen avgav i november 1981
sitt slutbetänkande (SOU 1981:76) Företagshypotek.

LU 1983/84:36

Betänkandet har remissbehandlats. Vid remissbehandlingen fick utredningens
olika förslag ett positivt mottagande, och de har lagts lill grund för
förslagen i propositionen.

1 det följande behandlar utskottet propositionen jämte därtill anknutna
motioner. Vidare behandlar utskottet en motion som tar upp frågan om
förmånsrätt för företagshypotek samt en motion rörande handelsregister
och företagarbevis.

Propositionens huvtidsaklipa innehåll

1 propositionen läggs fram förslag till lag om företagshypotek som skall
ersätta 1966 års lag om företagsinteckning. Vied företagshypotek avses en
säkerhetsrätt som grundar sig på en företagsinteckning. Vidare läggs fram
förslag till följdändringar i ett flertal olika lagar.

Syftet med den nya lagen anges vara att göra företagshypoteket till en
bättre säkerhetsrätt än den hittillsvarande företagsinteckningen. I den nya
lagen görs en anpassning till jordabalkens panträttskonstruktion. Bland
nyheterna märks vidare att alla näringsidkare blir inteckningsberättigade.
Även den som står i begrepp att starta en näringsverksamhet får en rätt att
ta ut företagsinteckningar i verksamheten. Det nuvarande kravet på driftsbevis
har därför kunnat slopas.

Andra nyheter är att alla näringsidkare nu får tillgång till rikstäckande
inteckningar och att ärenden om företagsinteckning i fortsättningen skall
handläggas av en för hela riket gemensam inskrivningsmyndighet. Handläggningen
kommer att ske med hjälp av automatisk databehandling. I
propositionen anges att den centrala inskrivningsmyndigheten avses bli
förlagd till Malmö.

Propositionen innehåller också ett förslag till ändring i jordabalken.
Förslaget innebär att det införs ett nytt inskrivningsrättsligt institut sorn
gör det möjligt för en fastighetsägare dels att rättsligt skilja en fastighet från
dess industritillbehör, dels att återförena fastigheten med sådan egendom.
Härigenom tillgodoses ett tidigare framställt önskemål från riksdagens
sida.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I januari 1986.

Allmänna synpunkter

Företagsinteckningen har ett betydligt bättre kreditvärde än motsvarande
äldre inteckningsinstitut (förlagsinteckning, inteckning i jordbruksinventarier
m. fl.) och har därför kommit till stor användning. Särskilt under
senare år har säkerheter i form av företagsinteckning fått en alltmer framträdande
plats. Av propositionen framgår att det totala antalet företagsintecknade
fordringar år 1980 uppgick till drygt 80 miljarder kronor, varav
drygt 13 miljarder kronor utgjorde under 1980 beviljade inteckningar.

En viktig orsak till den ökade användningen av företagsinteckning under
senare år torde vara att företagsinteckningen - alltsedan den genom 1975

LU 1983/84: 36

års reform flyttades i förmånsrättshänseende fram före löneprivilegiet —
ansetts ha ett mycket gott kreditvärde. Stor betydelse torde också den
omständigheten ha haft att mindre och medelstora företag ofta har svårigheter
att ställa någon annan kreditsäkerhet iin loretagsinteckningar. Vidare
torde det förhållandet ha inverkat att panträtt i fastigheter tinder senare år
regionalt minskat i betydelse. I synnerhet gäller det i fråga om industrifastigheter.
I vissa delar av landet har det nämligen visat sig svårt och ibland
omöjligt att sälja en industrifastighet vid nedläggning av ett företag. Fastighetspanter
kan därför många gånger inte tillmätas någon större betydelse
som kreditsäkerhet vid företagskrediter.

Den positiva utvecklingen av företagsinteckningsinstitutet har skett
trots att det nuvarande systemet har betydande brister. Det förhållandet
att inteckning för andra näringsidkare än aktiebolag kan meddelas endast i
ett län eller i en eller flera kommuner i samma län har fört med sig problem.
För en kreditgivare kan det vara kostsamt och tidsödande att behöva
hantera ett flertal inteckningar i olika län för kredit till en och samma
kredittagare när denne driver verksamhet som är spridd över flera län,
t. ex. i form av en detaljhandelskedja. Vidare kan, om en inteckning är
begränsad till ett visst område, hela värdet av säkerheten ryckas undan för
kreditgivaren om den intecknade verksamheten flyttas till annat område.
Härtill kommer att med ett regionaliserat system betydande problem uppkommer
vid olika administrativa indelningsändringar.

F.n annan betydande nackdel med det nuvarande systemet är att det inte
omfattar alla näringsidkare. Enligt gällande rätt kan företagsinteckning
meddelas endast i näringsverksamhet som utövas av en näringsidkare som
skulle ha varit bokföringsskyldig enligt 1929 års bokföringslag om den
alltjämt hade varit i kraft. Vid ett flertal tillfällen har i riksdagen väckts
motioner med yrkanden om att företagsinteckning skall kunna användas
också av trädgårdsodlare, minkuppfödare, fiskare, renskötande samer
m. fl.

Som en annan nackdel med den nuvarande lagstiftningen kan också
nämnas de problem som uppkommer vid utfärdandet av s. k. driftsbevis till
styrkande av att den som har medgett inteckningen driver sådan näringsverksamhet
som avses i medgivandet. Med anledning av en motion uttalade
sig riksdagen år 1977 (LU 1976/77: 18) för en översyn av reglerna om
driftsbevis.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet det tillfredsställande att
förslag nu läggs fram som innebär en förstärkning av den säkerhetsrätt som
företagsinteckning utgör och en välbehövlig modernisering av regelsystemet.
Att företagshypoteksinstitutct anpassas till det panträttsliga regelsystemet
i JB kommer att medföra betydande hanteringsmässiga fördelar.
Genom att alla inteckningar i princip blir rikstäckande samtidigt som
regionalt begränsade inteckningar förbjuds kommer man till rätta med de
problem som de regionala och lokala inteckningarna vållar i dag. Till följd

LU 1983/84:36

härav torde förtroendet för företagshypoteket som en god säkerhet komma
att öka betydligt. Andra fördelar med den nu föreslagna ordningen är att
varje näringsidkare ges en rätt till företagsinteckning i sin verksamhet. En
sådan rätt tillkommer en näringsidkare även om han vid inteckningstillfället
ännu inte påbörjat verksamheten. Att också en blivande näringsidkare
kan ta ut företagsinteckningar torde öka kreditmöjligheterna i initialskedet
och följaktligen vara av väsentlig betydelse för den som skall starta ett
företag. Härtill kommer att med en sådan ordning det nuvarande kravet på
driftsbevis kan slopas.

Att samtliga näringsidkare nu blirinteckningsberättigade innebär inte att
alla näringsidkare också i praktiken kan utnyttja den nya förmånen. Sålunda
ger de särskilda förhållandena inom fiskerinäringen upphov till problem.
Ofta används inom denna näring partrederiet som företagsform.
Partrederiet är emellertid, såsom utredningen påvisat, mindre ändamålsenligt
då det gäller att utnyttja företagshypotek som kreditsäkerhet. Problemet
förstärks av att man inom fiskerinäringen dessutom ofta arbetar i
fiskelag som inte behöver vara identiska med partrederiet. Ett fiskelag kan
bestå av både partredare och andra. Om företagshypoteket skall få praktisk
betydelse för gemensamt verksamma fiskare torde det, såsom framhålls
i propositionen, i allmänhet bli nödvändigt för fiskarna att välja en
annan företagsform, t. ex. bolag eller förening.

Ett annat exempel på näringsidkare för vilka det kan komma att bli
vanskligt att utnyttja rätten till företagsinteckning är renskötande samer.
Enligt 1971 års rennäringslag drivs renskötseln förde renägande samernas
räkning av samebyn, som är en för ändamålet bildad samfällighet vilken
efter registrering har rättskapacitet. Svårigheterna för samerna hänger
bl. a. samman med att det mellan de renskötande samerna och samebyn
synes råda en sådan rörelsegemenskap att den samlade verksamheten
endast kommer att kunna intecknas som en enhet för sig. En särskild
utredning, utredningen (Jo 1979:08) om rennäringens ekonomiska förhållanden,
har i uppdrag att se över rennäringens ekonomiska förhållanden.
Departementschefen anser att det i avvaktan på resultatet av utredningen
inte föreligger skäl att överväga några särregler för de renskötande samerna
i den nya lagen om företagshypotek. Utskottet kan ansluta sig till
denna uppfattning. Utskottet vill emellertid stryka under vikten av att de
renskötande samernas behov av kreditsäkerheter kan bli tillgodosett.

Inskrivningsväsendets organisation

Ärenden om företagsinteckning handläggs enligt gällande rätt av en
inskrivningsmyndighet i varje län. Handläggningen sker manuellt.

1 propositionen föreslås att handläggningen av ärenden om företagsinteckning
förläggs till en central inskrivningsmyndighet (CIM). där inskrivningen
sker med hjälp av automatisk databehandling.

Motionärerna i motion 1223 framhåller att en centralisering av inskriv -

LU 1983/84:36

ningsväsendet till en enda myndighet kommer att allvarligt försämra kontakterna
mellan allmänheten och inskrivningsmyndigheten. Med hänsyn
till att ADB-tekniken medger decentraliserade lösningar bör enligt motionärerna
prövas ett alternativ med bibehållandet av en inskrivningsmyndighet
i varje län.

Utskottet kan instämma i motionärernas påstående att det i och för sig iir
tekniskt möjligt att inrätta ett centralt ADB-register och att samtidigt ha
kvar ett regionalt inskrivnings väsende. En sådan ordning skulle emellertid
föra med sig betydande praktiska svårigheter och komplicerade lagtekniska
lösningar. Som framgår av propositionen har utredningen efter en
ingående analys av olika alternativ funnit att en förutsättning för att alla
näringsidkare skall kunna ges rätt till riksinteckning är att en CIM inrättas.
För ett sådant inrättande talar också enligt departementschefen rationaliscringssynpunkter
och rättssäkerhetsskäl. Det bör vidare påpekas att en
centralisering inte. såsom motionärerna hävdar, kommer att försämra allmänhetens
service. Personliga besök på inskrivningsmyndigheten är redan
i dag sällsynta. Telefonsamtal kan ske lika bra till en central inskrivningsmyndighet
som till en länsmyndighet. Härtill kommer att man genom en
centralisering uppnår den fördelen att det är möjligt att med ett enda
telefonsamtal undersöka en viss näringsidkares totala inteckningsbelastning.

På anförda skäl tillstyrker utskottet att en CIM inrättas och avstyrker
följaktligen bifall till motion 1223.

Lokaliseringen av en central inskrivningsmyndighet

Utredningen om företagsinteckning avstod från att föreslå någon särskild
plats för CIM:s lokalisering. Utredningen betonade dock att en förläggning
till Stockholms tingsrätt torde ställa sig billigast, eftersom man
där har betydligt fler upplägg och handlägger betydligt fler ärenden angående
företagsinteckning än vid någon annan inskrivningsmyndighet.
Därmed har man också den största personalen för handläggning av sådana
ärenden.

Regeringen uppdrog i december 1982 åt domstolsverket att i samarbete
med statskontoret utreda de tekniska och organisatoriska frågor som föranleds
av ett genomförande av utredningens förslag. I uppdraget ingick
förutsättningen att CIM skulle förläggas till Stockholms tingsrätt och att
den nya lagstiftningen och det nya systemet skulle kunna börja tillämpas
den I januari 1985. Arbetsgruppen redovisade i september 1983 resultatet
av sitt arbete i en rapport med titeln Företagsinteckningar - handläggning
med datorstöd. I rapporten övervägdes bl.a. den lämpligaste tidpunkten
för att samtidigt genomföra lagändringen, organisationsförändringen och
datorstödet. Med hänsyn till den nödvändiga tidsåtgången för att genomföra
omläggningen och med särskild hänsyn till de höga säkerhetskrav som
ställs på ett företagsinteckningsregister med rättsverkan framhölls att om -

LU 1983/84:36

läggningen kunde ske först den I juli 1985. I rapporten fanns även en plan
för hur den fortsatta utredningen av datorstödet borde bedrivas.

I en den 15 september 1983 daterad lagrådsremiss med förslag till lag om
företagshypotek m. m. angavs att både personalpolitiska och statsfinansiella
synpunkter talade för att den centrala inskrivningsmyndigheten anknyts
till Stockholms tingsrätt. Departementschefen förklarade att han för
egen del ansåg att en sådan lösning var den lämpligaste (se prop. s. 40).

Domstolsverket Fick den 22 december 1983 regeringens uppdrag att i
samarbete med statskontoret fortsätta utredningsarbetet med systemkonstruktion
av datorstödet vid handläggningen av ärenden om företagsinteckning.
Myndigheterna skulle också fortsätta utredningen av de tekniska
och organisatoriska frågor samt frågor rörande lokalplanering som föranleds
av ett genomförande av ADB-stödet. I uppdraget angavs att myndigheterna
i sitt uppdrag skall utgå ifrån att CIM förläggs till Malmö
tingsrätt samt att en lägesrapport för projektet skulle redovisas senast den
30 april 1984.

I 1984 års budgetproposition (bil. 4) anfördes att förslaget om den nya
lagstiftningen om företagshypotek, som var föremål för lagrådets granskning,
förutsatte att en central ADB-stödd registermyndighet inrättades.
Avsikten angavs vara att denna skulle förläggas till Malmö tingsrätt.

I förslaget till lag om företagshypotek anges i 4 kap. 2 § att regeringen
bestämmer vilken myndighet som skall vara inskrivningsmyndighet. När
det gäller lokaliseringen anförs i slutprotokollet (s. 132) att det vid en
samlad bedömning, där de regionalpolitiska och sysselsättningsmässiga
aspekterna har getts ökad tyngd, befunnits att övervägande skäl talar för
en förläggning till Malmö.

I propositionen framhålls även att arbetet med de tekniska och organisatoriska
frågor som har föranletts av detta lagstiftningsärende har visat att
det knappast är möjligt att låta den föreslagna lagen träda i kraft som
ursprungligen var tänkt under år 1985. Med hänvisning härtill förordas den
I januari 1986 som tidpunkt för ikraftträdandet.

Frågan om lokaliseringen av CIM har tagits upp i en motion från den
allmänna motionstiden och i två motioner föranledda av propositionen. I
motion 2193 (c) framhålls att det från regionalpolitisk synpunkt är glädjande
att man kommit fram till att inskrivningsmyndigheten kan läggas vid
annan tingsrätt än den i Stockholm. Däremot är enligt motionären förslaget
om en lokalisering av CIM till Malmö förvånande och anmärkningsvärt
från allmänna regionalpolitiska synpunkter. I stället förordas att CIM
knyts till Sundsvalls tingsrätt. Som skäl härför anförs bl. a. att patentverkets
bolagsbyrå är verksam i Sundsvall, att kommunen har en omfattande
dataverksamhet samt att det förutom tingsrätt också finns hovrätt och
kammarrätt i Sundsvall. I motionen hänvisas också till det stora behovet
av nya arbetstillfällen i kommunen.

Att den nya myndigheten bör lokaliseras till Sundsvall hävdas även i

LU 1983/84:36

motion 2747 (s). Motionärerna pekar på de samordningsvinster som kan
göras med patentverkets bolagsbyrå samt hänvisar till den juridiska och
datatekniska kompetens som finns i Sundsvall. I motionen hänvisas även
till den successiva förlust av arbetstillfällen som har kunnat noteras i
kommunen under senare år varav en inte obetydlig del faller på den statliga
sektorn.

I motion 2746 (s) föreslås mot bakgrund av riksdagens regionalpolitiska
uttalanden att det vid prövningen av den nya myndighetens lokalisering
bör övervägas en förläggning till Luleå. Motionären hänvisar bl. a. till att
kommunen drabbats av stora förluster av arbetstillfällen inom industrin
under det senaste decenniet samt att Norrbotten har den utan jämförelse
största arbetslösheten i landet.

Yttranden angående lokaliseringen har inkommit från länsstyrelsen i
Västernorrlands län och patent- och registreringsverket. I yttrandena uttalar
sig myndigheterna för en lokalisering av inskrivningsmyndigheten till
Sundsvall. För en närmare redogörelse över innehållet i yttrandena hänvisas
till arbetsmarknadsutskottets yttrande (se bilaga 2).

Lagmannen i Luleå tingsrätt har i skrivelse anfört att tingsrätten gärna
skulle se att den nya inskrivningsmyndigheten placerades i Luleå.

Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande att det är viktigt att statsmakterna
tar till vara varje möjlighet att vid beslut om lokalisering av
statlig verksamhet främja en bättre regional balans. Arbetsmarknadsutskottet
erinrar om att statsmakterna betonat att det måste finnas starka
skäl för att lokalisera ny statlig verksamhet till Stockholmsregionen. Vidare
hänvisar arbetsmarknadsutskottet till 1982 års regionalpolitiska beslut
enligt vilket lokaliseringen av statlig verksamhet skall ske enligt prioritetsordningen
1. skogslänen, 2. sydöstra Sverige och 3. Sjuhäradsbygden.
Enligt arbetsmarknadsutskottet fordras mycket starka skäl för att dessa
principer skall frångås. Med utgångspunkt i de intressen som arbetsmarknadsutskottet
har att företräda bör lokaliseringen enligt utskottet ske i
enlighet med de prioriteringar som riksdagen tidigare ställt sig bakom.
Arbetsmarknadsutskottet avstår från att peka ut någon särskild ort som
mest lämplig för en förläggning av CIM utan anför att det bör ankomma på
lagutskottet att enligt de riktlinjer som arbetsmarknadsutskottet angivit ta
slutlig ställning i lokaliseringsfrågan.

Domstolsverket och statskontoret har den 30 april 1984 avlämnat sin
lägesrapport (se ovan s. 8). Lägesrapporten avses bilda underlag för ett
ställningstagande vid halvårsskiftet 1984 av regeringen till förslag till plan
för fortsatt systemkonstruktion, anskaffning av ADB-utrustning. medelstilldelning.
personalrekrytering, lokalplanering samt för omläggning av
inskrivningsböcker. I rapporten redovisas det fortsatta arbetet med systemkonstruktion,
med vissa andra organisatoriska och tekniska frågor
samt frågor rörande lokalplanering. Vidare redovisas ett förslag till plan för
fortsatt arbete inom projektet. En ny lägesrapport avses bli avlämnad

LU 1983/84:36

senast den 1 juli 1985. Av lägesrapporten framgår bl. a. att en lokalisering
till Malmö beaktas vid den pågående lokalplaneringen för ombyggnad och
renovering inom Malmö rådhus. Det har därvid visat sig möjligt att bereda
plats för företagsinteckningsverksamheten i rådhuset, varigenom den fördelen
uppnås att inskrivningsverksamheten för fastigheter och företag
placeras i anslutning till varandra. Vidare framgår att personal från Malmö
tingsrätt numera deltar i projektet. Enligt lägesrapporten har totalkostnaden
för projektet ökat från 8,969 milj. kr. till 9,364 milj. kr., vilket bl. a.
sammanhänger med omlokaliseringen till Malmö.

Lagutskottet konstaterar för sin del att det regionalpolitiska beslutet
varit väl känt för regeringen, och utskottet utgår från att det beaktats vid
prövningen av till vilken ort den nya inskrivningsmyndigheten för företagsinteckningar
skall förläggas. Vid den omprövning av lokaliseringsfrågan
som skett efter det lagrådsremissen avlämnades har regeringen funnit att
de regionalpolitiska och sysselsättningsmässiga aspekterna har sådan
tyngd att myndigheten bör i enlighet med riksdagens uttalanden förläggas
utanför Stockholmsregionen. Regeringen har därefter vid sin övergripande
bedömning av frågan, med beaktande av statsfinansiella. personalpolitiska,
lokalmässiga, regionalpolitiska och sysselsättningsmässiga aspekter,
funnit att inskrivningsmyndigheten bör förläggas till Malmö. Utskottet har
för sin del inte funnit skäl föreligga att frångå regeringens beslut. Utskottet
vill tillägga att förslaget till ny lag om företagshypotek är en angelägen
reform. Om man nu på nytt skulle börja utreda förläggningsfrågan eventuellt
med en anknytning till myndighet utanför domstolsväsendet är det
uppenbart att ikraftträdandet av reformen skulle behöva skjutas ytterligare
på framtiden och att kostnaderna skulle öka ytterligare.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionerna 2193. 2746 och
2747.

Industritillbehör

Till en fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet
hör, enligt regler i 2 kap. jordabalken (JB). utom vad som normalt hör
till fastigheter också maskiner och annan utrustning som tillförts fastigheten
för att användas i verksamheten på denna (industritillbehör). Fordon,
kontorsutrustning och handverktyg faller dock utanför tillbehörskretsen.
Överlåts ett industritillbehör gäller inte överlåtelsen mot tredje man förrän
föremålet skiljts från fastigheten på sådant sätt att det inte längre kan anses
höra till denna.

En näringsidkare som äger den industrifastighet på vilken han driver sin
rörelse kan inte särskilt belåna industritillbehören och låta dem utgöra
föremål för företagsinteckning. Detta förhållande har med den försämrade
ekonomiska konjunkturen under senare år fört med sig problem för ägarna
av industrifastigheter. Inte sällan behöver en näringsidkare frigöra kapital
genom att frånhända sig sin industrifastighet utan att förden skull upphöra

LU 1983/84:36

att driva rörelsen där. Han hyr i fortsättningen fastigheten av köparen. I
sådana fall lägger reglerna om industritillbehör hinder i vägen för en
rationell belåning av verksamheten.

Nu angivna problem togs upp i en under allmänna motionstiden 1979
väckt motion vari begärdes en utredning syftande till en ändring i JB:s
regler om industritillbehör. På begäran av lagutskottet (LU 1979/80:9)
hemställde riksdagen att motionen jämte utskottets betänkande skulle
överlämnas till utredningen angående företagsinteckning för att tas under
övervägande vid fullgörande av utredningens uppdrag. Utredningen har i
sitt ovan redovisade betänkande lagt fram förslag till lösning av frågan.

På grundval av utredningens förslag föreslås i propositionen att ett nytt
inskrivningsrättsligt institut införs (24 kap. JB) som gör det möjligt för en
fastighetsägare dels att rättsligt skilja en fastighet från dess industritillbehör,
dels att rättsligt återförena fastigheten med sådan egendom. Som
förutsättning för att särskiljande av tillbehören skall tillåtas krävs att
samtliga innehavare av pantbrev i industrifastigheten lämnar sitt medgivande
till åtgärden. På motsvarande sätt krävs för en återförening av
fastigheten och industritillbehören medgivande från samtliga som har företagshypotek
som omfattar tillbehören.

Enligt utskottets mening är det tillfredsställande att problemen med
industritillbehören nu får sin lösning. Genom att tillbehören tillåts växla
status mellan lös egendom och fastighetstillbehör uppnås en betydande
flexibilitet, vilket kan förmodas få en avsevärd betydelse för näringslivets
kreditmöjligheter. Som framhålls i propositionen ökar det föreslagna systemet
möjligheterna att på ett smidigt sätt anpassa säkerhetskombinationerna
efter förhållandena i det enskilda fallet. Visserligen kan från principiella
synpunkter inte anses invändningsfritt att helt överlåta åt parterna i
ett kreditförhållande att själva avgöra om viss egendom skall betraktas
som fast eller lös. Förändringen av egendomens natur skall emellertid
genomföras under myndighets medverkan och kontroll, och den blir öppet
redovisad i offentligt register. Med hänsyn härtill och då en förändring av
egendomens natur får vidtas endast med berörda borgenärers samtycke
kan utskottet inte finna att några avgörande skäl kan anföras mot det
föreslagna nya inskrivningsrättsliga institutet. Utskottet tillstyrker förslaget.

Förmånsrätt för företagshypotek

I konkurs sker utdelning till borgenärerna av boets medel i en viss
ordning, den s.k. förmånsrättsordningen. Bestämmelser om i vilken ordning
olika fordringar skall betalas finns i 1970 års förmånsrättslag (FRL).
FRI. skiljer mellan särskilda och allmänna förmånsrätter. De särskilda
förmånsrätterna belastar endast viss egendom och har i princip förmånsrätt
före de allmänna förmånsrätterna. Särskild förmånsrätt följer bl. a.
med fastighets- och företagsinteckning. De allmänna förmånsrätterna

LU 1983/84:36

avser all egendom som ingår i gäldenärens konkursbo. Bästa rätt tillkommer
vissa fordringar, som står de egentliga konkurskostnaderna nära.
Därefter har fordran på skatt och allmän avgift förmånsrätt - det s. k.
skatteprivilegiet. Slutligen har arbetstagare allmän förmånsrätt i arbetsgivarens
konkurs för sin fordran på lön eller pension, det s.k. löneprivilegiet.

Fordringar utan förmånsrätt, dvs. oprioriterade fordringar, har inbördes
lika rätt. Det innebär att varje oprioriterad fordran får betalt i förhållande
till fordringsbeloppets storlek.

Den statliga lönegarantin vid konkurs trädde i kraft den I januari 1971.
Den innebär i korthet att staten svarar för betalning av arbetstagarens
lönefordran hos arbetsgivare som har försatts i konkurs. I fråga om utbetalt
belopp inträder staten i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären.
Lönegarantin finansieras genom arbetsgivaravgifter.

Propositionen innehåller förslag till vissa ändringar i FRL. Ändringarna
som är föranledda av förslaget till lag om företagshypotek är endast av
redaktionell natur. Utskottet tillstyrker förslaget.

I motion 1590 (m) begärs en översyn av förmånsrättsordningen vid
konkurs. Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1982/83: 1588. I den
motionen anförs att praxis inom konkursförvaltning har utvecklats så att
konkursförvaltarna driver konkursföretagen vidare med hjälp av statlig
lönegaranti bl. a. för att stärka företagsinteckningshavarnas ställning. Syftet
med den föreslagna översynen anges vara att åstadkomma en ökad
samverkan mellan samtliga intressenter i ett företag redan innan en konkurssituation
har inträtt. Vid översynen bör övervägas att ändra förmånsrätten
för företagsinteckning i förhållande till förmånsrätten för den statliga
lönegarantin så att den senare ges en bättre förmånsrätt än företagsinteckning.
Enligt motionärernas mening skulle en sådan ändring i förmånsrättsordningen
föranleda att banker och kreditgivare fick ett ökat incitament
att nära följa och ingripa i utvecklingen hos ett företag på nedgång.

Utskottet erinrar om att genom beslut år 1975 företagsinteckning i förmånsrättshänseende
flyttades fram före löneprivilegiet. I samband därmed
placerades också det s. k. skatteprivilegiet framför löneprivilegiet. I proposition
1975/76: 12 anförde departementschefen följande som skäl för en
förändring av företagsinteckningens förmånsrätt.

För att ett företag skall kunna drivas och utvecklas måste det kunna få
tillgång till kredit. Detta är av stor betydelse inte bara för företaget självt
utan också för de anställda. Om företagen tillförsäkras goda kreditmöjligheter.
tryggas deras fortbestånd och utveckling och därmed även sysselsättningen.
Det är tydligt att framför allt de mindre och medelstora företagens
kreditmöjligheter har försämrats till följd av den ståndpunkt bankinspektionen
mot bakgrund av banklagens krav på betryggande säkerhet har
intagit i frågan om företagsinteckningens värde som kreditsäkerhet efter
införandet av lagen om anställningsskydd. Det är angeläget att man får till
stånd en ändring därvidlag så att dessa företags kreditmöjligheter tryggas.

LU 1983/84:36

Vad departementschefen år 1975 uttalade om behovet av kreditsäkerheten
för företagen gäller enligt utskottets mening alltjämt. Syftet med den nu
föreliggande propositionen är bl. a. att ytterligare stärka företagshypotekets
kreditvärde, något som torde få stor betydelse inte minst för de små
och medelstora företagen som ofta inte har någon annan säkerhet att
erbjuda än företagshypotek. En förändring av förmånsrätten i enlighet med
motionärernas förslag skulle innebära att företagshypoteket får förmånsrätt
först efter såväl skatter och avgifter som löner och pensioner. En
sådan ordning skulle enligt utskottets mening allvarligt försämra företagshypotekets
kreditvärde och således stå i klar strid med de syften som ligger
bakom propositionen. En förändring i förmånsrättsordningen skulle vidare
medföra mycket besvärliga övergångsproblem. Enligt utskottets mening
bör det inte komma i fråga att vidta sådana ändringar i förmånsrättslagen
som förordas i motionen.

Utskottet vill tillägga att det inte är riktigt som anförs i motionen,
nämligen att konkursboet drivs vidare för att stärka företagsinteckningarnas
ställning. Det huvudsakliga syftet med en fortsatt drift av ett konkursföretag
är att försöka få till stånd en rekonstruktion av företaget till gagn
för såväl löntagare och andra borgenärer som samhället i övrigt. Att en
fortsatt drift inte särskilt gynnar innehavarna av företagsinteckningar har
klarlagts bl. a. genom ett beslut av högsta domstolen den 29 december 1982
(NJA 1982 s. 900). Enligt beslutet har företagsinteckning i konkurs ansetts
omfatta endast den företagsinteckningsbara egendom som fanns vid konkursutbrottet.
Företagsinteckningar har således i princip inte rätt till del i
den vinst som erhålls av produkter som framställs efter konkursutbrottet.
En fortsatt drift av ett konkursföretag ger således inte innehavaren av företagsinteckning
någon särskild förmån.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motion 1590, yrkande 1.

Övriga frågor

1 motion 377 (c) påtalas den långsamma hanteringen när det gäller
registreringen av företag. Den företagare som i dag startar ett nytt företag
kan nästan omgående få ett organisationsnummer för företaget men därefter
kan det enligt motionären dröja upp till sex månader innan företagets
namn godkänts och det blivit slutligen infört i handelsregistret. Motionären
framhåller att den långa tidsutdräkten för med sig betydande problem för
företagaren. Bl. a. kan företagaren inte ta ut företagsinteckningar eller
erhålla postgirokonto och annat dylikt som behövs för att sysselsättning
skall kunna bedrivas i normal omfattning. Motionären yrkar därför att
regeringen skall lägga fram förslag som påskyndar registrering av företag.

Med anledning av vad motionären anfört vill utskottet till en böljan peka
på att enligt förslaget till lag om företagshypotek skall även en näringsidkare
som ännu inte hunnit starta sitt företag kunna ta ut företagsinteckning.
Enligt 4 kap. 10 § räcker det om sökanden lämnar styrkt uppgift om sitt

LU 1983/84:36

namn samt person- eller organisationsnummer. Något krav på att företaget
skall vara registrerat i handelsregistret föreligger inte. De svårigheter som
motionären påtalat när det gäller företagsinteckningar kommer således att
försvinna när den nya lagstiftningen träder i kraft.

I övrigt konstaterar utskottet att motionärens påstående om de långa
väntetiderna är riktigt. Utskottet erinrar om att utskottet tidigare prövat
frågan om handelsregistren. 1 betänkandet LU 1981/82: 10 behandlade
utskottet en motion med yrkanden bl. a. om att den begränsning av skyldigheten
att registrera företag i handelsregistret som nuvarande lagstiftning
innebär borde hävas. Utskottet underströk i likhet med motionärerna
vikten av att företagsregistreringen är så fullständig som möjligt. Inte minst
när det gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten är det betydelsefullt
att näringsidkare registreras i största möjliga utsträckning. Också för
näringsidkarna själva torde det enligt utskottet vara till fördel om de låter
registrera sina företag. Utskottet pekade härvidlag bl. a. på att en registrering
i handelsregistret ger ensamrätt till det registrerade Firmanamnet.
Beträffande handelsregisterlagen förutsatte utskottet - med hänsyn till
betydelsen av en fullständig företagsregistrering - att regeringen i lämpligt
sammanhang skulle ta upp frågan om en ändring av lagen. Någon åtgärd
från riksdagens sida i förevarande hänseende var inte erforderlig.

Enligt vad utskottet inhämtat har en översyn av handelsregisterlagen
påbörjats inom justitiedepartementet. Det bör vidare påpekas att i Stockholms
län kommer under år 1984 arbete att inledas med att datorisera
handelsregistret. Om registreringen förs över från manuell behandling till
automatisk databehandling torde tidsutdräkten för registreringen kunna
nedbringas betydligt.

Med hänsyn till det anförda bör motion 377 inte i nu aktuell del föranleda
någon riksdagens vidare åtgärd.

Motionären i motion 377 tar också upp ett annat problem. Småföretag
saknar i dag enligt motionären möjlighet att bevisa att de är seriösa,
eftersom samhället inte utfärdar företagarbevis som visar att företagaren
fullgjort sina skyldigheter mot samhället. Motionären påpekar vidare att
det i dag ofta är oklart, när ett arbete har utförts av ett nystartat företag,
om det är den som beställt arbetet som själv skall inleverera skatt och
arbetsgivaravgiften eller om denna skyldighet åvilar företagaren. Enligt
motionären bör ett företagarbevis, ”ett företagets identitetskort”, införas
som lätt kan medföras och vid behov uppvisas för kunder och andra
inrättningar med vilka företagaren handlar.

Frågan om införandet av ett företagarbevis eller skattebevis har behandlats
av kommissionen mot ekonomisk brottslighet i dess slutbetänkande
(SOU 1984: 15). Enligt kommissionen skulle ett sådant bevis kunna vara
ett besked om att företaget registrerat sig för betalning av skatter och
avgifter. Ett mera utbyggt skattebevis skulle, förutom att vara ett intyg på
att företaget fullgjort sina registreringsskyldigheter på skatte- och avgifts -

LU 1983/84:36

området, kunna innefatta skuldkontroll dvs. ge besked huruvida företaget
är restfört hos kronofogdemyndigheten för skatter och avgifter. Alternativt
kan man enligt kommissionen tänka sig att bevis utfärdas bara för dem som
är skuldfria. En ännu mer långtgående variant av företagarbevis skulle
dessutom kunna ges sådan rättsverkan att det också är ett intyg på att
innehavaren i alla lägen är att betraktas som egen företagare. Arbetsgivaransvaret
skulle klargöras genom beviset. Ett sådant företagar- eller skattebevis
skulle komma att fungera som ett ”körkort" för företagare. Enligt
kommissionens bedömning bör man i avvaktan bl. a. på att socialavgiftsutredningen
(S 1981:4) lämnar sitt betänkande vänta med att införa skattebevis
till dess att bättre förutsättningar föreligger att få ett sådant som
fungerar väl och är praktiskt användbart. I första hand bör man avvakta en
bättre samordning av arbetsgivarbegreppet. När en sådan samordning
åstadkommits finns enligt kommissionen förutsättningar att skapa ett skattebevis
som kan vara till stor nytta för företagen. Mot den angivna bakgrunden
har kommissionen valt att inte lägga fram något färdigt förslag om
skattebevis.

Med hänsyn lill det anförda anser utskottet att riksdagen inte nu bör ta
ställning till frågan om införandet av ett företagar- eller skattebevis. Motion
377 bör därför inte heller i denna del vinna riksdagens bifall.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande central inskrivningsmyndighet

att riksdagen med avslag på motion 1982/83: 1223 antar 4 kap. 2 §
i det i proposition 1983/84: 128 framlagda förslaget till lag om
företagshypotek,

2. beträffande lokalisering av central inskrivningsmyndighet

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på
motionerna 1983/84:2193, 2746 och 2747 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om en lokalisering till
Malmö,

3. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen dels antar förslaget till lag om företagshypotek i den
mån det ej omfattas av hemställan under 1, dels antar övriga i
propositionen framlagda lagförslag.

4. beträffande förmånsrätten för före tags inteckningar
att riksdagen avslår motion 1982/83: 1590 yrkande 1,

5. beträffande snabbare registrering av företag

att riksdagen avslår motion 1982/83:377 i denna del.

LU 1983/84:36

6. beträffande företagarbevis

att riksdagen avslår motion 1982/83:377 i denna del.

Stockholm den 17 maj 1984

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c)*, Elvy Nilsson (s). Mona Saint Cyr (m), Arne
Andersson i Gamleby (s), Ingemar Konradsson (s), Allan Ekström (m).
Owe Andréasson (s)*, Nic Grönvall (m), Sigvard Persson (c), Per Israelsson
(vpk), Inga-Britt Johansson (s) och Kersti Johansson (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. Lokalisering av central inskrivningsmyndighet (mom. 2)

Stig Olsson (s), Martin Olsson (c) och Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som boljar med ”Lagutskottet
konstaterar” och slutar med ”och 2747” bort ha följande lydelse:
Som arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt yttrande till lagutskottet har
riksdagen vid flera tillfällen och senast i april 1983 uttalat att i första hand
skogslänen och i andra hand sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden skall
prioriteras vid lokalisering av statlig verksamhet. Det råder en bred enighet
om denna inriktning av politiken, och enligt arbetsmarknadsutskottets
mening fordras mycket starka skäl för att frångå dessa prioriteringar. Ett
enigt arbetsmarknadsutskott anser därför att CIM bör lokaliseras i enlighet
med dessa prioriteringar.

Lagutskottet delar helt arbetsmarknadsutskottets bedömning av frågan
om lokalisering av CIM. Några speciella skäl att i detta lokaliseringsärende
frångå gällande principer har varken anförts i propositionen eller framkommit
under utskottsbehandlingen. Lagutskottet kan därför inte dela regeringens
uppfattning att CIM skall lokaliseras till Malmö. CIM bör i stället
förläggas till något av skogslänen.

När det härefter gäller frågan om vilken ort som bör väljas finns flera
skäl som talar för en lokalisering till Sundsvall. I Sundsvall finns patentverkets
bolagsbyrå. En lokalisering av CIM till Sundsvall skulle därigenom ge
goda förutsättningar för ett samarbete mellan CIM och bolagsbyrån, vilket
bl. a. bolagsbyrån bedömt som värdefullt för framtiden. En lokalisering av

LU 1983/84:36

CIM till Sundsvall skulle ge en viss kompensation för den sysselsättningsminskning
som sker inom de statliga verksamheterna, bl. a. inom bolagsbyrån,
i Sundsvall.

Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen inom Västernorrlands län
och även inom Sundsvalls kommun har en mycket negativ trend. Varje
tillskott av sysselsättning är därför av största betydelse som ett medel att
motverka denna trend.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1986. Någon
försening av ikraftträdandet på grund av att riksdagen uttalar sig för annan
lokaliseringsort än den av regeringen föreslagna torde inte behöva ske. Det
utredningsarbete som gäller datorstöd vid handläggning av ärenden om
företagsinteckning torde som arbetsmarknadsutskottet framhåller vara av
generell natur och därför möjligt att använda oberoende av till vilken
tingsrätt CIM knyts.

Inte heller övriga synpunkter som måste läggas på en lokalisering av den
nya myndigheten, såsom personalpolitiska och statsfinansiella och myndighetens
förutsättningar att väl fullgöra sina uppgifter, talar enligt lagutskottet
emot en lokalisering till Sundsvall.

Sammanfattningsvis anser lagutskottet att i enlighet med arbetsmarknadsutskottets
yttrande de av riksdagen fastslagna principerna för lokalisering
av statlig verksamhet bör följas och att såväl starka regionalpolitiska
skäl som kostnads-, drifts- och personalmässiga fördelar motiverar att
CIM lokaliseras till Sundsvall och myndigheten knyts till Sundsvalls tingsrätt.

På anförda skäl tillstyrker utskottet bifall till motionerna 2193 och 2747
samt avstyrker motion 2746.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa

2. beträffande lokalisering av central inskrivningsmyndighet

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2193 och 2747
och med avslag på motion 1983/84:2746 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om en lokalisering till
Sundsvall.

2. Förmånsrätten för företagsinteckningar (mom. 4)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”En
viktig” och slutar på s. 5 med ”vid företagskrediter” bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Vad
departementschefen” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse: 2

Riksdagen 1983/84. 8 sami. Nr 36

LU 1983/84:36

De under 1970-talet genomförda reformerna varigenom statlig lönegaranti
infördes 1971 och förmånsrältsplaceringen av företagsinteckningar
ändrades 1975 har haft stor betydelse för bedömningen av värdet av
företagsinteckningar. Kostnaden för den statliga lönegarantin har efter
dessa reformer stigit frän något tiotal miljoner 1972 till omkring 800 miljoner
1982. Kostnadsökningarna synes ha uppkommit genom att konkursdrabbade
rörelser i mänga fäll fortsatt driften under utnyttjande av den
statliga lönegarantin, vilket i sin tur kan ha motverkat benägenheten att
rekonstruera företaget innan konkursen utbrutit.

Den nuvarande ordningen är säledes ej ägnad att stimulera ett företags
intressenter att följa utvecklingen i företaget och vidta erforderliga åtgärder.
I sammanhanget vill utskottet framhålla att det har gjorts gällande att
problemet numera lösts genom ett beslut av högsta domstolen år 1982
(NJA 1982 s. 900).

Vid en bedömning av motionsspörsmålet kan enligt utskottets mening
hänsyn inte bara tas till förmånsrätten för löner. Av vikt är också den
företrädesrätt till betalning som enligt 11 $ förmånsrättslagen tillkommetskatter
och allmänna avgifter. Med anledning av utskottets betänkande LU
1981/82: 19 har riksdagen år 1982 beslutat hemställa om utredning rörande
förmånsrätten för skattefordringar (skatteprivilegiet). Som utskottet då
anförde talar övervägande skäl för att avskaffa sagda förmånsrätt. Det är
naturligt att man vid en sådan utredning - som ännu ej kommit till ständ -tar ställning även till övriga förmånsrätter och deras inbördes sammanhang.

Den av riksdagen begärda översynen bör nu snarast komma till stånd. 1
utredningsarbetet bör ingå också frågan huruvida förmånsrätten för företagsinteckning
bör ändras bl. a. med hänsyn till det ovan nämnda avgörandet
av HD och den i motionen framförda uppfattningen därom att den
statliga lönegarantin kommit att utnyttjas i en omfattning som icke kan
antas ha varit åsyftad då reformen infördes år 1971. Vad utskottet anfört
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 4 bort hemställa

4. beträffande förmånsrätten för företagsinteckningar

att riksdagen med anledning av motion 1982/83: 1590 yrkande I
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

LU 1983/84:36

Lagförslagen i proposition 1983/84:128

1 Förslag till

Lag om företagshypotek

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Med företagshypotek avses en säkerhetsrätt enligt bestämmelserna i
denna lag.

2 § En näringsidkare som vill upplåta företagshypotek i sin näringsverksamhet
har rätt att i den ordning som anges i 4 kap. få inskrivning i
verksamheten av ett visst penningbelopp (företagsinteckning). Bevis om
inskrivningen kallas företagshypoteksbrev.

3 § Ett företagshypotek upplåts genom att näringsidkaren överlämnar
företagshypoteksbrevet som säkerhet för en fordran.

4 § Ett konkursbo har inte rätt att få företagsinteckning eller att upplåta
företagshypotek.

Om en näringsidkare avlider, träder dödsboet i hans ställe som näringsidkare.

Vad som sägs om näringsidkare i denna lag gäller även den som avser att
utöva näringsverksamhet men som ännu inte har påbörjat verksamheten.

2 kap. Företagshypotek

Egendom som omfattas av företagshypotek

1 § Ett företagshypotek omfattar näringsidkarens lösa egendom i den
mån egendomen hör till den intecknade verksamheten.

Företagshypoteket omfattar dock inte

1. kassa- och banktillgodohavanden, aktier, andra bevis om delaktighet

1 bolag, obligationer, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsedda för
allmän omsättning samt andelar i aktiefonder,

2. egendom som är av beskaffenhet att kunna vara föremål för panträtt
på grund av inteckning, eller

3. egendom som varken kan utmätas eller ingå i konkurs.

2 § Om en intecknad verksamhet överlåts, omfattar hypoteket överlåtarens
fordran på ersättning såvitt denna avser egendom som omfattades av
hypoteket vid överlåtelsen.

3 § Om en intecknad verksamhet överlåts och i överlåtelsen ingår egendom
som omfattas av företagshypotek, gäller hypoteket i denna egendom
hos förvärvaren. Om förvärvaren överlåter egendomen eller upplåter särskild
rätt i denna eller om egendomen skadas eller tas i anspråk genom
expropriation eller liknande förfarande, omfattar hypoteket förvärvarens
fordran på ersättning. Hypoteket ger företräde till betalning framför ett
företagshypotek i samma egendom som grundar sig på upplåtelse av förvärvaren.

Borgenären förlorar sin rätt enligt första stycket, om han inte inom sex
månader från det överlåtaren eller förvärvaren har underrättat honom om

LU 1983/84:36

överlåtelsen och senast inom arton månader från det verksamheten frånträddes
väcker talan mot förvärvaren om betalning ur egendomen och
anmäler detta till inskrivningsmyndigheten.

Vad som sägs om förvärvaren gäller också hans dödsbo.

4 § Bestämmelserna i 3 § tillämpas också om den intecknade verksamheten
och egendom som omfattas av företagshypotek övergår till någon
annan genom skifte av handelsbolags tillgångar eller genom bodelning av
någon annan anledning än näringsidkarens död.

Utan hinder av att en köpehandling om försäljning av lösöre som tillhör
näringsidkaren har behandlats enligt bestämmelserna i lagen (1845: 50 s. I)
om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,
omfattas den sålda egendomen av hypotek pä grund av en företagsinteckning
som har sökts senast trettio dagar efter det att handlingen företeddes
inför rätten.

Kätt till betalning på granå av företagshypotek

5 § En borgenär som har företagshypotek till säkerhet för sin fordran har
rätt att vid utmätning eller i konkurs, med den företrädesrätt inteckningen
medför enligt lag, få betalt för fordringen ur egendom som omfattas av
hypoteket intill företagshypoteksbrevets belopp. I den män detta inte
förslår har borgenären rätt att tå betalt ur egendomen genom ett tillägg.
Tillägget får inte överstiga femton procent av hypoteksbrevets belopp
jämte tio procent årlig ränta på detta belopp från den dag då egendomen
utmättes eller konkursansökan gjordes.

Har flera hypoteksbrev överlämnats som säkerhet för fordran och hatinteckningarna
samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter varandra,
skall bestämmelserna i första stycket om hypoteksbrevets belopp
avse hypoteksbrevens sammanlagda belopp.

Borgenärens rätt till betalning ur egendomen gäller, även om fordringen
har preskriberats eller inte har anmälts av borgenären efter kallelse på
okända borgenärer.

6 § Företagshypotek för vilket inteckning söks samma dag som egendom
beläggs med kvarstad eller senare omfattar inte den kvarstadsbelagda
egendomen. Hävs kvarstaden, gäller dock företagshypoteket även i den
egendomen såvida den inte är utmätt eller tagen i anspråk genom betalningssäkring.

7 § En borgenär som har företagshypotek till säkerhet för sin fordran har
rätt att söka betalning ur egendom som omfattas av hypoteket trots att
hans fordran inte är förfallen till betalning, om

1. den intecknade verksamheten eller en väsentlig del därav överlåts
eller upphör eller övergår till någon annan genom skifte av handelsbolags
tillgångar eller genom bodelning av någon annan anledning än näringsidkarens
död eller, när företagsinteckningen är begränsad till ett visst område,
flyttas från detta, eller

2. egendomen till följd av vanvård eller naturhändelse eller av någon
annan därmed jämförlig orsak försämras eller minskas så att säkerhetens
värde går ned väsentligt.

Vid utmätning av egendom som omfattas av företagshypotek har inteckningsborgenären
rätt till betalning ur egendomen enligt 8 kap. utsökningsbalken,
även om hans fordran inte är förfallen tili betalning.

LU 1983/84:36

3 kap. Företagsinteckning

Omfattningen av intecknad verksamhet

1 § Förctagsinteckningar beviljas i all den näringsverksamhet som näringsidkaren
vid varje tid utövar här i landet, om inte annat följer av andra
stycket.

En inteckning får begränsas till näringsverksamhet av viss art. Inteckningar
i verksamhet för produktion av elenergi genom vattenkraft får
dessutom begränsas till verksamheten på en eller flera fastigheter och
inteckningar i gruvdrift till den verksamhet som hänför sig till ett eller liera
utmål eller koncessionsområden.

2 $ En näringsverksamhet som flera utövar gemensamt får intecknas
endast som en enhet för sig.

En företagsinteckning får inte beviljas gemensamt i flera verksamheter
som utövas av olika näringsidkare.

En inteckning får inte beviljas om den i fråga om den intecknade verksamhetens
art eller giltighetsområdet skulle avvika från en annan inteckning
som är beviljad eller sökt i samma verksamhet.

Företagsinteckningars företräde

3 § Bestämmelser om den förmånsrätt som följer med företagsinteckning
finns i förmånsrättslagen (1970: 979).

4 § En företagsinteckning ger företräde i förhållande till en annan företagsinteckning
efter den tidsföljd i vilken inteckningarna söks. Inteckningar
som söks på samma inskrivningsdag ger lika rätt.

I 4 kap. finns bestämmelser om möjlighet att bestämma företrädet mellan
flera inteckningar som söks på samma inskrivningsdag på ett annat sätt
och om ändring i företrädesordningen genom sammanföring eller nedsättning.

Företagsinteekningars ochfiiretagshypoteksbrevs xiltifthet i vissa fall

5 § Om egendom som omfattas av företagshypotek har blivit utmätt och
inteckningsborgenären har tillerkänts betalning ur egendomen, är företagsinteckningen
utan verkan till ett belopp som motsvarar vad som har utfallit
på företagshypoteksbrevets belopp. Detsamma gäller om borgenären har
tillerkiints betalning ur sådan egendom i konkurs.

6 § Om en företagsinteckning blir utan verkan, är även företagshypoteksbrevet
utan verkan. Ändras i annat fall en inteckning till belopp eller
omfattning, får hypoteksbrevet verkan i enlighet med inteckningens ändrade
innehåll.

Dödning av ett förkommet hypotcksbrev medför inte att inteckningen
blir utan verkan.

4 kap. Inskrivningsförfarandet

laskrivninxsref>ister och inskrivningsmyndighet

1 § Inskrivning enligt denna lag sker i ett särskilt inskrivningsregister
(företagsinteckningsregistret). Detta förs med hjälp av automatisk databehandling.

LU 1983/84:36

2 § Ärenden om företagsinteckning eller annan införing i företagsinteckningsregistret
på grund av föreskrift i denna lag eller annan författning
(inskrivningsärenden) handläggs av en för landet gemensam inskrivningsmyndighet.
Regeringen bestämmer vilken myndighet som skall vara inskrivningsmyndighet.

Inskrivningsmyndigheten förestås av en inskrivningsdomare som skall
vara lagfaren.

Handläggningen av inskrivningsärenden

3 § För behandlingen av inskrivningsärenden gäller bestämmelserna om
tvistemål i rättegångsbalken i tillämpliga delar, i den mån inte något annat
följer av denna lag.

Ansökningar och anmälningar i inskrivningsärenden skall vara skriftliga.

4 § Inskrivningsärendena tas upp på en inskrivningsdag. Inskrivningsdag
hålls till klockan tolv varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag som
inte är helgdag. Lika med helgdag anses midsommarafton, julafton och
nyårsafton. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kan förordna att en inskrivningsdag skall ställas in, om det finns särskilda
skäl till det.

En ansökan eller anmälan som har kommit in efter klockan tolv en viss
dag anses gjord på nästföljande inskrivningsdag.

5 § Hos inskrivningsmyndigheten förs dagbok över inskrivningsärendena.
Handlingarna i sådana ärenden förs samman i akter.

Har sökanden eller någon annan lämnat en uppgift eller förklaring av
betydelse för ärendets prövning eller har en särskild utredning gjorts i
ärendet, skall detta antecknas i akten. I akten tas även upp förelägganden
och andra beslut som inte skall föras in i företagsinteckningsregistret.

6 § Om det är nödvändigt för utredningen, får ett inskrivningsärende
skjutas upp till en senare inskrivningsdag.

Om ett ärende skjuts lipp, får sökanden föreläggas att lägga fram den
utredning som behövs. Ansökningen får förklaras förfallen, om sökanden
inte följer föreläggandet. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om
detta.

Ett inskrivningsärende får vidare skjutas upp till en senare inskrivningsdag,
om ärendet med hänsyn till beskaffenhet eller omfattning inte lämpligen
kan prövas omedelbart. Ett ärende som har skjutits upp av denna
anledning skall tas upp till prövning senast på femte inskrivningsdagen
efter den inskrivningdag då ansökningen gjordes.

7 § Beslut skall föras in i företagsinteckningsregistret. om beslutet innebär
att en ansökan i inskrivningsärende bifalls, avslås eller förklaras förfallen
eller att ett ärende skjuts upp. Skälen för beslutet skall antecknas i
akten eller i dagboken, om beslutet innebär att ansökningen inte bifalls.

Beslut som skall föras in i registret meddelas genom införandet och skall
anses ha det innehåll som framgår av registret.

8 § Om ett beslut i inskrivningsärende har gått emot sökanden eller
någon annan som har hörts i ärendet, skall denne genast underrättas om
beslutet. I underrättelsen skall anges de skäl för beslutet som har antecknats
i akten eller i dagboken och vad den som vill överklaga beslutet har att
iaktta.

LU 1983/84:36

9 § Om ett inskrivningsärende enligt beslut av högre rätt skall tas tipp till
ny handläggning av inskrivningsmyndigheten, skall det ske utan dröjsmål
efter det att beslutet har kommit myndigheten till handa.

Inleckningsanxiikan

10 § En ansökan om företagsinteckning skall göras av näringsidkaren.
Ansökningen skall innehålla uppgift om det belopp i svenskt mynt på vilket
inteckningen skall lyda. Om inteckningen skall begränsas enligt 3 kap. I §
andra stycket, skall den avsed la begränsningen anges i ansökningen.

Sökanden skall lämna styrkt uppgift om namn och person- eller organisationsnummer.
Ar sökanden ett dödsbo skall den avlidnes personnummer
anges.

11 § En ansökan om företagsinteckning skall avslås, om

1. vad som gäller enligt 3 8 andra stycket eller 10 § inte har iakttagits,

2. den verksamhet ansökningen avser uppenbarligen inte kan intecknas,

3. ansökningen strider mot 3 kap. I eller 2 §.

4. sökanden eller, om inteckningen söks av flera, någon av sökandena
är i konkurs eller försätts i konkurs den inskrivningsdag då inteckningen
söks.

12 § Om det inte finns något hinder skall företagsinteckning beviljas och
företagshypoteksbrev utfärdas på grund av inteckningen.

Bestämmelser om utfärdande av nytt hypoteksbrev i stället för hypoteksbrev
som har dödats finns i lagen (1927:85) om dödande av förkommen
handling.

13 § En företagsinteckning som skulle medföra lika företrädesrätt som
en annan företagsinteckning skall vid inskrivningen förklaras gälla efter
den andra inteckningen, om sökanden begär det. En inteckning som sätts
efter en annan inteckning gäller också efter en inteckning med lika rätt som
eller bättre rätt än den andra inteckningen, även om detta inte anges i
beslutet.

I nt cckningxåt gärder

14 § En företagsinteckning som är begränsad enligt 3 kap. I § andra
stycket får på ansökan av näringsidkaren och efter medgivande av företagshypoteksbrevets
innehavare utsträckas till att omfatta ytterligare verksamhet
(utsträckning). För en sådan ansökan gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna angående ansökan om inteckning.

15 § Ett företagshypoteksbrev får på ansökan av näringsidkaren och
efter medgivande av hypoteksbrevets innehavare bytas ut mot två eller
flera nya hypoteksbrev (utbyte). I fråga om de nya hypoteksbrevens inbördes
företrädesrätt gäller 13 §.

16 § Företagsinteckningar som besvärar samma verksamhet och har inbördes
lika rätt eller gäller omedelbart efter varandra får på ansökan av
näringsidkaren och efter medgivande av företagshypoteksbrevens innehavare
föras samman till en inteckning (sammanföring). Denna inteckning
skall gälla med den förmånsrätt som tillkommer den av de i sammanföringen
ingående inteckningarna som har sämsta rätt.

LU 1983/84:36

En inteckning som avses i första stycket skall förklaras gälla för ett lägre
belopp än det som de sammanförda inteckningarna sammanlagt uppgår till,
om sökanden begär det och hypoteksbrevens innehavare medger det.

17 § En företagsinteckning får på ansökan av näringsidkaren och efter
medgivande av företagshypoteksbrevets innehavare sättas ned efter en
annan inteckning (nedsättning). En inteckning som sätts ned efter en annan
inteckning gäller också efter en inteckning med lika rätt som eller bättre
rätt än den andra inteckningen, även om detta inte anges i beslutet.

18 § På ansökan av näringsidkaren och efter medgivande av företagshypoteksbrevets
innehavare får en företagsinteckning dödas helt eller i viss
verksamhet (dödning).

En inteckning får inte dödas så att inteckningsförhållandena därigenom
blir oförenliga med 3 kap. I eller 2 §.

Bestämmelser om dödning av inteckning när hypoteksbrevet har förkommit
finns i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling.

19 § I fall då medgivande krävs enligt 14—18 §§ skall hypoteksbrevet ges
in till inskrivningsmyndigheten.

20 § På ansökan av den som innehar ett företagshypoteksbrev skall
innehavet antecknas i företagsinteckningsregistret. Föreläggande skall
meddelas sökanden att visa upp hypoteksbrevet, om det finns anledning
att anta att han inte innehar detta. Om någon annan redan är antecknad
som innehavare, skall inskrivningsmyndigheten sedan det nya innehavet
har antecknats föra av den tidigare anteckningen och underrätta den vars
innehav var antecknat.

En anteckning om innehav skall avföras, om den vars innehav har
antecknats anmäler att innehavet har upphört.

Anteckning och rättelse i företagsinteckningsregistret
?' ' I företagsinteckningsregistret skall antecknas när

1. en borgenär enligt 2 kap. 3 § andra stycket har anmält att han har sökt
betalning ur egendom som omfattas av företagshypotek,

2. det har anmälts till inskrivningsmyndigheten att betalning vid utmätning
eller i konkurs har utfallit på ett företagshypoteksbrevs belopp.

Det kan även i andra fall följa av lag eller annan författning att ett visst
förhållande skall antecknas i registret.

En anteckning i registret skall avföras, om den uppenbarligen inte längre
kan vara av betydelse.

22 § En införing i företagsinteckningsregistret skall rättas, om införingen
innehåller en uppenbar oriktighet till följd av skrivfel, något annat liknande
förbiseende eller något tekniskt fel. Det inbördes företrädet mellan inteckningar
som berörs av en rättelse skall bestämmas efter vad som är skäligt,
om rättelsen kan skada näringsidkaren eller någon innehavare av företagshypoteksbrev.

Tillfälle att yttra sig skall lämnas den vars rätt berörs, om han är känd,
samt den myndighet som avses i 5 kap. 3 S.

En anteckning om ärendet skall göras i registret, om inte beslut meddelas
samma dag som ärendet har tagits upp.

LU 1983/84:36

23 § Beslut i ärenden om rättelse meddelas genom införing i registret.
Skälen för beslutet antecknas i akten eller i dagboken. 1 stället för bevis
eller handling som har utfärdats i enlighet med den tidigare införingen skall
en ny sådan handling utfärdas.

Den tidigare handlingen skall fordras in, göras obrukbar och behållas av
inskrivningsmyndigheten. Den som innehar handlingen är skyldig att ge in
den för detta ändamål. I föreläggande att fullgöra en sådan skyldighet får
vite sättas ut. Vitet döms ut av inskrivningsmyndigheten.

Besvär

24 § Beslut i inskrivningsärenden överklagas till hovrätten. Besvärsinlagan
skall ges in till inskrivningsmyndigheten.

Besvärstiden är i fråga om slutligt beslut fyra veckor från den inskrivningsdag
till vilken beslutet är att hänföra.

Besvär över beslut som har förts in i företagsinteckningsregistret skall
antecknas där. När slutligt beslut med anledning av besvären har vunnit
laga kraft skall anteckning göras om beslutets innehåll.

25 § Beslut i ärenden om rättelse får överklagas även av den myndighet
som avses i 5 kap. 3 §.

5 kap. Rätt till ersättning i vissa fall

1 § Om någon lider skada till följd av tekniskt fel i företagsinteckningsregistret
eller i någon anordning som hos inskrivningsmyndigheten eller
annan statlig myndighet är ansluten till registret, har han rätt till ersättning
av staten.

Ersättningen skall efter skälighet sättas ned eller helt falla bort, om den
skadelidande har medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning
underlåta att vidta åtgärd för att bevara sin rätt eller genom eget vållande
på annat sätt.

2 § En rättsägare som avses i 4 kap. 22 § har rätt till ersättning av staten,
om han lider skada till följd av ett beslut i ärende om rättelse. Ersättning
utgår dock inte, om den skadelidande med hänsyn till felets beskaffenhet
eller andra omständigheter borde ha insett att fel förekommit.

3 § Staten företräds i ärenden om ersättning enligt 1 eller 2 § av den
myndighet som regeringen bestämmer.

4 § Om den som enligt 1 eller 2 § är berättigad till ersättning av staten har
haft rätt att kräva beloppet som skadestånd av någon annan, träder staten
in i rätten mot denne.

Ersättning enligt 1 eller 2 § på grund av domstols dom betalas ut sedan
domen har vunnit laga kraft.

Om ikraftträdandet av denna lag föreskrivs i särskild lag.

LU 1983/84:36

2 Förslag till

Lag om införande av lagen (1984: OOO) om företagshypotek

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Lagen (1984:000) om företagshypotek och denna lag träder i kraft
den I januari 1986. Genom lagen om företagshypotek upphävs, med de
begränsningar som följer av denna lag, lagen (1966: 454) om företagsinteckning.

2 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har
ersatts genom en bestämmelse i lagen (1984:000) om företagshypotek eller
i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3 § Om inte något annat föreskrivs i denna lag. gäller lagen (1984:000)
om företagshypotek även i fråga om företagsinteckningar som har meddelats
eller sökts före ikraftträdandet av lagen om företagshypotek. Vad som
föreskrivs i denna lag i fråga om företagsinteckningar gäller även förlagsinteckningar
och inteckningar i jordbruksinventarier.

4 § Om det finns synnerliga skäl, får en företagsinteckning som gäller vid
ikraftträdandet av lagen (1984:000) om företagshypotek efter beslut av
inskrivningsmyndigheten stå kvar i inskrivningsboken utan hinder av vad
som föreskrivs om ett särskilt inskrivningsregister i 4 kap. I § lagen om
företagshypotek.

5 § Om egendom, i vilken en företagsinteckning som avses i 3 § gäller, är
utmätt vid ikraftträdandet av lagen (1984:000) om företagshypotek eller
om näringsidkaren är försatt i konkurs på grund av en ansökan som har
gjorts före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser beträffande utmätningen
eller konkursen i stället för 2 kap. 1 och 5 88 och 3 kap. 5 § lagen
om företagshypotek.

6 § Om en intecknad verksamhet har överlåtits före ikraftträdandet av
lagen (1984:000) om företagshypotek, gäller i stället för 2 kap. 3 8 andra
stycket nämnda lag motsvarande äldre bestämmelser. Detsamma gäller,
om skifte eller bodelning som avses i 2 kap. 4 8 första stycket lagen om
företagshypotek har skett före ikraftträdandet av nämnda lag.

Vad som föreskrivs i 2 kap. 4 8 andra stycket lagen om företagshypotek
gäller inte om köpehandlingen har upprättats före den I juli 1967.

7 8 En företagsinteckning som har beviljats eller sökts före ikraftträdandet
av lagen (1984:000) om företagshypotek skall anses som en enligt
nämnda lag beviljad eller sökt inteckning på ett belopp som motsvarar den
tidigare beviljade eller sökta inteckningens kapitalbelopp. Om inteckningen
är beviljad, skall inteckningshandlingen anses som ett företagshypoteksbrev
på samma belopp.

8 8 Om en företagsinteckning utgör säkerhet för fordran vid ikraftträdandet
av lagen (1984:000) om företagshypotek, skall företagshypotek anses
upplåtet till säkerhet för fordringen, oavsett om denna grundar sig på
särskilt fordringsbevis eller den grundar sig på inteckningshandlingen.

LU 1983/84:36

Utan hinder av Första stycket gäller fortfarande 9 § första stycket lagen
(1966:454) om företagsinteckning.

9 § Om en ansökan om företagsinteckning har gjorts före ikraftträdandet
av lagen (1984:000) om företagshypotek men inte blivit slutligt behandlad
vid ikraftträdandet, skall inteckning beviljas och företagshypoteksbrev
utfärdas enligt lagen om företagshypotek, om ansökningen uppfyller villkoren
för inteckning enligt äldre bestämmelser.

Söks efter ikraftträdandet av lagen om företagshypotek inteckning på
grund av en fordringshandling på vilken det före ikraftträdandet har tecknats
ett sådant medgivande som avses i 8 § lagen (1966:454) om företagsinteckning,
skall ansökningen tas upp och prövas som en ansökan om inteckning
enligt 4 kap. 10 § lagen om företagshypotek. Ansökningen skall
därvid anses avse ett belopp som svarar mot fordringens kapitalbelopp.

Om en inteckning beviljas enligt första eller andra stycket, gäller vad
som föreskrivs i 8 § om upplåtelser av företagshypotek.

10 § Om en borgenär har företagshypotek för sin fordran på grund av en
inteckning som har beviljats eller sökts före ikraftträdandet av lagen
(1984:000) om företagshypotek skall, i fråga om hans rätt till betalning vid
utmätning eller konkurs, äldre bestämmelser tillämpas i stället för 2 kap.
5 § lagen om företagshypotek, om det yrkas av någon vars rätt beror
därav. Detta gäller dock endast om betalningen föranleds av en utmätning
som har skett före utgången av år 1990 eller av en konkurs efter ansökan
som har gjorts före samma tidpunkt.

Första stycket gäller även i fall då efter ikraftträdandet av lagen om
företagshypotek en inteckningshandling som avses i nämnda stycke i samband
med någon inteckningsåtgärd har ersatts med företagshypoteksbrev.

118 Om en borgenär har företagshypotek för en vid ikraftträdandet av
lagen (1984:000) om företagshypotek föreliggande fordran på grund av en
inteckning som har beviljats eller sökts före ikraftträdandet och fordringens
förfallodag inträffar efter utgången av år 1990, gäller följande. Borgenären
får säga upp fordringen till betalning inom sex månader, om en
tillämpning av 2 kap. 5 § lagen om företagshypotek medför att inteckningssäkerhetens
värde går ned väsentligt och gäldenären inte efter anfordran
ställer ytterligare säkerhet som borgenären skäligen kan godta. Uppsägningen
får inte ske förrän sex månader har förflutit från det gäldenären har
anmodats att ställa ytterligare säkerhet och inte heller före utgången av år
1988 eller senare än att tiden för att fullgöra betalningen infaller före
utgången av år 1990.

12 § Denna lag utgör inte hinder för en borgenär att göra gällande personligt
betalningsansvar på grund av en inteckningshandling.

13 § Om en företagsinteckning har beviljats eller sökts före ikraftträdandet
av lagen (1984:000) om företagshypotek och inteckningen är begränsad
till näringsverksamhet inom ett eller flera län eller inom en eller flera
kommuner (regional inteckning), tillämpas 3 § första stycket och 32 8
första stycket lagen (1966:454) om företagsinteckning när det gäller att
bestämma inteckningens giltighetsområde. Därvid beaktas inte sådana
ändringar i kommunal indelning eller länsindelning som sker efter ikraftträdandet
av lagen om företagshypotek.

LU 1983/84:36

14 § En regional inteckning, som har beviljats eller sökts före ikraftträdandet
av lagen (1984:000) om företagshypotek, får på ansökan av näringsidkaren
utsträckas att gälla i hela landet. Om en sådan ansökan gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i lagen om företagshypotek angående
ansökan om inteckning. Av 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om företagshypotek
följer att utsträckning inte får ske så att inteckningen i fråga om den
intecknade verksamhetens art eller giltighetsområdet avviker från en annan
inteckning som är beviljad eller sökt i samma verksamhet.

15 § Vid prövningen av ansökningar om inteckning gäller — vid tillämpningen
av 3 kap. 2 § tredje stycket lagen (1984:000) om företagshypotek i
vad avser giltighetsområdet - intill utgången av år 1999 att hänsyn skall tas
till regionala inteckningar, som har beviljats eller sökts före ikraftträdandet
av lagen om företagshypotek, endast om de kan utsträckas enligt 14 §.

16 § Om ett skepp vid ikraftträdandet av lagen (1984:000) om företagshypotek
omfattas av en företagsinteckning enligt punkt 2 övergångsbestämmelserna
till lagen (1973:1067) om ändring i lagen (1966:454) om
företagsinteckning, skall skeppet omfattas av ett företagshypotek på grund
av inteckningen.

17 § En båt omfattas inte av företagshypotek så länge båten är upptagen i
skeppsregistret enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen
(1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. I).

3 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken1
dels att 2 kap. 3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall införas ett nytt kapitel. 24 kap., av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

Till fastighet som helt eller delvis
är inrättad för industriell verksamhet
hör. utöver vad som föijer av 1
och 2 S§. maskin och annan utrustning
som tillförts fastigheten för att

Till fastighet som helt eller delvis
är inrättad för industriell verksamhet
hör. utöver vad som följer av I
och 2 maskiner och annan utrustning
som tillförts fastigheten för

1 Balken omtryckt 1971: 1209.

LU 1983/84:36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

användas i verksamheten huvudsakligen
på denna. Fordon, kontorsutrustning
och handverktyg hör
dock icke till fastigheten.

att användas i verksamheten huvudsakligen
på denna. Sådan egendom
lior dock inte till fastigheten,
om ägaren har avgett förklaring
härom och förklaringen är inskriven
i fastighetshoken enligt 24 kap.
Fordon, kontorsutrustning och
handverktyg hör inte i något fall till
fastigheten.

4 §

Föremål som nyttjanderättshavare eller eljest annan än fastighetsägaren
tillfört fastigheten hör ej till denna, om icke föremålet och fastigheten
kommit i samme ägares hand. Detsamma gäller i fråga om föremål som
enligt 3 § kan höra till fastigheten och tillförts denna av fastighetsägaren
utan att han ägde föremålet. Har fastighetsägaren tillfört fastigheten föremål
som enligt 3 § kan höra till fastigheten och som han förvärvat under
villkor att överlåtaren har rätt att återtaga föremålet om förvärvaren åsidosätter
vad som åligger honom enligt överlåtelseavtalet, hör föremålet icke
till fastigheten så länge villkoret gäller.

Ingår föremål, som tillförts fastighet
av annan än fastighetsägaren,
iföretagsintecknad verksamhet och
har föremålet och fastigheten kommit
i samme ägares hand genom att
fastighetsägaren förvärvat verksamheten
eller näringsidkaren förvärvat
fastigheten, hör föremålet
likväl icke till fastigheten, om det
icke upphört att svara för inteckningen
eller, i det fall näringsidkaren
förvärvat fastigheten, om
icke sex månader förflutit från det
han sökt lagfart på sitt fång. Har
inteckningshavaren före utgången
av angivna tid väckt talan om betalning
och anmält detta till inskrivningsmyndigheten
för det område
där fastigheten ligger, hör föremålet
ej till fastigheten, om icke två månader
förflutit från det talan avgjorts
genom dom eller beslut som
vunnit laga kraft.

Omfattas föremål, som tillförts
fastighet av annan än fastighetsägaren,
av företagshypotek och har föremålet
och fastigheten kommit i
samme ägares hand genom att fastighetsägaren
förvärvat verksamheten
eller näringsidkaren förvärvat
fastigheten, hör föremålet likväl
icke till fastigheten, om det icke
upphört att omfattas av liypoteket
eller, i det fall näringsidkaren förvärvat
fastigheten, om icke sex månader
förflutit från det han sökt lagfart
på sitt fång. Har inteckningshorgenären
tore utgången av angivna
tid väckt talan om betalning
och anmält detta till inskrivningsmyndigheten
för det område där
fastigheten ligger, hör föremålet ej
till fastigheten, om icke två månader
förflutit från det talan avgjorts
genom dom eller beslut som vunnit
laga kraft.

24 kap. Inskrivning av förklaring om tillbehör till fastighet

1 § En fastighetsägare har rätt att ansöka om inskrivning i fastighetsboken
av förklaring som avses i 2 kap. 3 §. Som fastighetsägare anses i detta
kapitel den för vilken lagfart senast är sökt. Ansökningen skall göras
skriftligen.

LU 1983/84:36

Ansökningen skall avslås, om

1. kravet på skriftlig form inte har iakttagits,

2. ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad och inskrivningsansökningen
inte har medgivits av den som har lagfart,

3. en eller flera inteckningar gäller i fastigheten och varje borgenär för
vars fordran pantbrev på grund av sådan inteckning utgör säkerhet inte
med ingivande av pantbrevet har medgivit ansökningen,

4. fastigheten har frångått sökanden på grund av exekutiv försäljning
eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,

5. sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs den dag då inskrivningen
söks samt fastigheten hör till konkursboet,

6. fastigheten eller en del därav är utmätt eller utmäts den dag då
inskrivningen söks och kronofogdemyndigheten inte har medgivit ansökningen,

7. fastigheten eller en del därav har tagits i anspråk genom betalningssäkring
eller tas i anspråk den dag då inskrivningen söks och kronofogdemyndigheten
inte har medgivit ansökningen,

8. fastigheten eller en del därav är belagd med kvarstad eller beläggs med
kvarstad den dag då inskrivningen söks och kronofogdemyndigheten inte
har medgivit ansökningen.

Om ett ärende angående lagfart för sökanden har skjutits upp till en
senare inskrivningsdag skall behandlingen av inskrivningsansökningen
skjutas upp till samma dag.

2 § En inskrivning av förklaring som avses i 2 kap. 3 § skall avföras på
ansökan av fastighetsägaren. Ansökningen skall göras skriftligen.

I fråga om ansökningen gäller 1 § andra och tredje styckena. 1 stället för
vad som föreskrivs i 1 S andra stycket 3 gäller dock att ansökningen skall
avslås, om inte varje borgenär sorn har företagshypotek i fastighetsägarens
näringsverksamhet med ingivande av företagshypoteksbrevet har medgivit
ansökningen. Sådant medgivande behövs inte, om fastighetsägaren visar
att åtgärden att avföra inskrivningen endast berör egendom som inte omfattas
av företagshypoteket.

3 § Bestämmelserna i 1 och 2 §§ tillämpas också på tomträtt som har
inskrivits. Därvid likställs inskrivning av tomträtt med lagfart.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

4 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom föreskrivs att 145 a och 185 g §§ konkurslagen (1921:225)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

145 a §'

Har betalning utfallit på kapital- Om betalning har utfallit på
beloppet av fordran, till säkerhet ett företagshypoteksbrevs belopp,

för vilken företagsinteckning med- skall förvaltaren anmäla detta till

' Senaste lydelse 1979:340.

LU 1983/84:36

Föreslagen lydelse

delals, skall förvaltaren, sedan liden
för klander mot framlagt utdelningsförslag
gått till linda eller
väckt klander avgjorts genom beslut
sorn vunnit laga kraft, göra anmälan
därom till inskrivningsmyndigheten
och därvid insända utdelningsförslaget
eller annan handling
som visar fördelningen. Kan det
antagas att ytterligare betalning
kommer att tilläggas inteckningsliavaren
skall dock med anmälan
anstå till dess det blivit avgjort,
om sådan betalning skall
utgå.

När innehavare av inteckning
som avses i Järsta stycket lyfter betalning,
skall anteckning härom göras
på inteckning shandlingen.

185 g

Sedan beslut om fastställelse av
utdelning i konkursen har vunnit
laga kraft, skall förvaltaren snarast
tillställa borgenär de medel som tillkomma
denne. Detta gäller dock ej
beträffande fordran som är beroende
av villkor, som avses i 136 S,
eller som är föremål för rättegång.
Borgenär är berättigad till den ränta
som har upplupit på medlen från
dagen för utdelningsförslagets upprättande.
När medlen lia tillställts
borgenärerna, skall förvaltaren anmäla
det hos konkursdomaren och
tillsynsmyndigheten. Har betalning
utfallit på kapitalbeloppet av fordran,
till säkerhet för vilken företagsinteckning
meddelats, gäller
145 a §.

Nuvarande lydelse

inskrivningsmyndigheten. Anmälan
skall ske sedan tiden för klander
mot framlagt utdelningsförslag har
gått ut eller väckt klander har avgjorts
genom beslut som har vunnit
laga kraft. Tillsammans med anmälningen
skall förvaltaren sända
in utdelningsjörslaget eller annan
handling som visar fördelningen.
Kan det antas att inteckningsborgenärén
kommer att tillerkännas
ytterligare betalning, skall anmälan
ske först sedan det har blivit
avgjort om sådan betalning skall
utgå.

När inteckningsborgenären lyfter
betalning, skall detta antecknas
på hypoteksbrevet.

§:

Sedan beslut om fastställelse av
utdelning i konkursen har vunnit
laga kraft, skall förvaltaren snarast
tillställa borgenär de medel som tillkommer
denne. Detta gäller dock ej
beträffande fordran som är beroende
av villkor, som avses i 136 S,
eller som är föremål för rättegång.
Borgenär är berättigad till den ränta
som har upplupit på medlen från
dagen för utdelningsförslagets upprättande.
När medlen har tillställts
borgenärerna, skall förvaltaren anmäla
det hos konkursdomaren och
tillsynsmyndigheten. Om betalning
har utfallit på ett företagsltypoteksbrevs
belopp gäller 145 a S.

Bli medel tillgängliga för utdelning sedan konkursen avslutats, skall
förvaltaren utdela dem till borgenärerna och avge redovisning för förvaltningen
av medlen. Bestämmelserna i 185 e och 185 f *}§ om'utdelning och
redovisning skola därvid tillämpas. Att nytt utdelningsförslag har upprättats
skall kungöras endast om det finns skäl till det. Om konkursdomaren
med hänsyn till de med en utdelning förenade kostnaderna finner att sådan
icke lämpligen bör ske. äger han efter framställning av förvaltaren förordna
att medlen i stället för att utdelas skola överlämnas till gäldenären.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

2 Senaste lydelse 1979: 340.

LU 1983/84:36

5 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 §, 8 kap. 13 § och 13 kap. 17 §
utsökningsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
6 kap.

5 §

Pantbrev eller annan inteckningshandling,
som gäller i utmätt skepp
eller luftfartyg eller i utmätta reservdelar
till luftfartyg och ej är belånad,
får tagas i förvar. Sedan
handlingen har tagits i förvar, får
den ej pantförskrivas utan kronofogdemyndighetens
tillstånd.

Pantbrev eller annan inteckningshandling,
som gäller i utmätt
skepp eller luftfartyg eller i utmätta
reservdelar till luftfartyg eller i utmätt
lös egendom som hör till
näringsverksamhet och ej äf belånad,
får tagas i förvar. Sedan
handlingen har tagits i förvar, får
den ej pantförskrivas utan kronofogdemyndighetens
tillstånd.

8 kap.
13 §

Borgenär, vars fordran är förenad
med företagsinteckning eller
annars med förmånsrätt i utmätt
egendom enligt 5 § förmånsrättslagen
(1970:979), har rätt att få betalning
ur egendomen, om han anmäler
sin fordran hos kronofogdemyndigheten
innan egendomen
säljs eller, om försäljning sker under
hand eller utmätt fordran drivs
in, senast när fördelning skall äga
rum.

Borgenär, vars fordran är förenad
med företagshypotek, eller
annars med förmånsrätt i utmätt
egendom enligt 5 § förmånsrättslagen
(1 970:979), har rätt att få betalning
ur egendomen, om han anmäler
sin fordran hos kronofogdemyndigheten
innan egendomen
säljs eller, om försäljning sker under
hand eller utmätt fordran drivs
in eller försäljning i annat fall inte
behövs, senast när fördelning skall
äga rum.

Sökanden har dock företräde i den mån betalning till borgenär som avses
i första stycket är obehövlig för att trygga borgenären och dem som har
sämre förmånsrätt i egendomen enligt 5 § förmånsrättslagen. Vid prövningen
skall hänsyn tagas även till säkerhet som borgenären på annan
grund har i gäldenären tillhörig egendom.

13 kap.

17 8

När medel betalas ut, skall iakttagas vad som i allmänhet gäller om
skyldighet för borgenär att förete eller återställa fordringsbevis eller säkerhet
som har lämnats för fordran.

Pantbrev i skepp eller fastighet,
vilket utgör säkerhet för fordran på
vilken betalning har utfallit, skall
företes även om borgenären ej är

Pantbrev i skepp eller fastighet
eller företagshypoteksbrev, vilket
utgör säkerhet för fordran på vilken
betalning har utfallit, skall företes

LU 1983/84:36

Nuvarande lydelse

skyldig att återställa pantbrevet,
om ej kronfogdemyndigheten finnér
skäl att medge undantag. Detsamma
gäller skuldebrev som är intecknat
i annan egendom, när skyldighet
att förete eller återställa
skuldebrevet ej följer redan av första
stycket.

Föreslagen lydelse

även om borgenären ej är skyldig
att återställa handlingen, om ej
kronofogdemyndigheten finnér skäl
att medge undantag. Detsamma gäller
skuldebrev som är intecknat i
annan egendom, när skyldighet att
förete eller återställa skuldebrevet
ej följer redan av första stycket.

När köparen åberopar att den som enligt sakägarförteckning är berättigad
till betalning har medgivit honom avräkning på köpeskillingen, gäller
vid kronofogdemyndighetens prövning av överenskommelsen vad som
föreskrivs i första och andra styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

6 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 8 § föräldrabalken1 skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

Aktier, obligationer, pantbrev,
skuldebev och andra sådana värdehandlingar
skola, såframt sammanlagda
värdet överstiger ett belopp
motsvarande två gånger gällande
basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, i den omyndiges
namn nedsättas i öppet förvar
hos riksbanken eller annan bank.
Vill förmyndaren uttaga nedsatt
värdehandling, söke han överförmyndarens
tillstånd. Sådant tillstånd
erfordras ej, där värdehandlingen
allenast skall genom bankens
försorg överföras till annan
bank för att där nedsättas i öppet
förvar. De nedsatta värdehandlingarna
skola under överförmyndarens
tillsyn vårdas i enlighet med vad om
dylik vård av omyndigs värdehandlingar
särskilt stadgas.

' Balken omtryckt 1983:485.

3 Riksdagen 1983/84. 8 sami. Nr 36

Aktier, obligationer, pantbrev,
företagshypoteksbrev, skuldebrev
och andra sådana värdehandlingar
skall, om sammanlagda värdet
överstiger ett belopp motsvarande
två gånger gällande basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
i den omyndiges namn
nedsättas i öppet förvar hos riksbanken
eller annan bank. Vill förmyndaren
ta ut nedsatt värdehandling,
skall han söka överförmyndarens
tillstånd. Sådant tillstånd erfordras
ej, där värdehandlingen endast
skall genom bankens försorg
överföras till annan bank för att där
nedsättas i öppet förvar. De nedsatta
värdehandlingarna skall under
överförmyndarens tillsyn vårdas i
enlighet med vad som föreskrivs om
vård om omyndigs värdehandlingar.

LU 1983/84:36

Vad sålunda om nedsättning av omyndigs värdehandlingar föreskrivits
skall ej äga tillämpning med avseende å bevis eller motbok rörande tillgodohavande
å räkning hos bank, ej heller med avseende å bevis, som
utfärdats om inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges allmänna hypoteksbanks
skuldbok eller skuldbok hos annan inrättning, som regeringen
bestämmer, såframt å beviset finnes antecknat, att inskrivningen skett med
förbehåll att kapitalbelopp å inskriven fordran eller därå utställd obligation
eller ock inskriven obligation eller å sådan obligation belöpande kapitalbelopp
ej må lyftas utan överförmyndarens tillstånd.

Premieobligationer, vilka utfärdats av staten, skola, såframt ej obligationerna
äro nedsatta i öppet förvar hos bank eller överförmyndaren medgiver
undantag, inskrivas i statsskuldboken med förbehåll, varom i andra
stycket sägs.

Utövar en förmyndare förmynderskap för flera omyndiga, skola vid
tillämpning av det i första stycket givna stadgandet de omyndigas värdehandlingar
sammanräknas.

Finnas omyndigs värdehandlingar, som skola förvaltas av förmyndaren,
i öppet förvar hos bank utan att hava nedsatts enligt bestämmelse i detta
kapitel, skall å dem tillämpas vad i denna balk är stadgat om nedsatta
värdehandlingar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

7 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 21 kap. 3 § ärvdabalken1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

21 kap.
3 §

Finns det flera delägare i dödsboet
eller är allmänna arvsfonden
ensam delägare, får en skuld som
inte förfaller till betalning inom sex
månader sägas upp hos borgenären
till betalning sex månader efter
uppsägningen. Om borgenären till
säkerhet för sin fordran har panträtt
i fast egendom eller tomträtt eller
har inteckning och han inom tre
månader efter uppsägningen meddelar
att han vill hålla sig endast till
säkerheten, är han dock inte skyldig
att ta emot betalning före förfallodagen.

Finns det flera delägare i dödsboet
eller är allmänna arvsfonden
ensam delägare, får en skuld som
inte förfaller till betalning inom sex
månader sägas upp hos borgenären
till betalning sex månader efter
uppsägningen. Om borgenären till
säkerhet för sin fordran har panträtt
på grund av inteckning eller har
företagshypotek och han inom tre
månader efter uppsägningen meddelar
att han vill hålla sig endast till
säkerheten, är han dock inte skyldig
att ta emot betalning före förfallodagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

1 Balken omtryckt 1981:359.

LU 1983/84:36

8 Förslag till

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 5 § förmånsrättslagen (1970:979)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Förmånsrätt i lös egendom som Förmånsrätt i lös egendom som
hör till näringsverksamhet vari fö- hör till näringsverksamhet följer
retagsinteckning kan meddelas med
följer med

1. fordran hos hyresgäst eller arrendator på grund av hyres- eller arrendeavtal
angående lägenhet eller jord som var avsedd för verksamheten,
dock ej för större belopp än som svarar mot tre månaders hyra eller ett års
arrendeavgift,

2. företagsinteckning.

Särskild föreskrift om vilka slag

av lös egendom som omfattas av
företagsinteckning äger motsvarande
tillämpning i fråga om förmånsrätt
enligt 1.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

2. företagshypotek.

Särskilda föreskrifter om vilka
slag av lös egendom som omfattas
av företagshypotek tillämpas också
i fråga om förmånsrätt enligt 1.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som
köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1845:50 s. 1) om handel med
lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva1, skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 a §2

Att köp av lös egendom i visst fall 12 kap. 4 § lagen (1984:000) om
är utan verkan, ehuru köpeavhand- företagshypotek finns en bestäm ling

om egendomen behandlats en- melse om att egendom kan omfat ligt

bestämmelserna i denna för- tas av företagshypotek även efter

ordning, stadgas i lagen den 29 juli det att egendomen blivit såld ge 1966

(nr 454) om företagsinteck- nom en köpehandling som behand ning.

lats enligt bestämmelserna i denna

lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

1 Lagen omtryckt 1975:1248.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:673.

2 Senaste lydelse 1966:457.

LU 1983/84:36

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling -

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4, 8, 10, 13 och 14 §§ lagen (1927:85) om
dödande av förkommen handling1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Löpande skuldebrev, växlar,
konossement eller andra handlingar
vilkas företeende utgör villkor för
rätt att kräva betalning eller att påkalla
fullgörande av någon annan
förpliktelse får, om det kan antas
att handlingen har förstörts eller
kommit bort, dödas på begäran av
den som har förlorat handlingen.
Detsamma gäller i fråga om aktiebrev
och pantbrev, liksom beträffande
intecknade fordringshandlingar
som är ställda till viss man.

Föreslagen lydelse

1 §

Löpande skuldebrev, växlar,
konossement eller andra handlingar
vilkas företeende utgör villkor för
rätt att kräva betalning eller att påkalla
fullgörande av någon annan
förpliktelse får, om det kan antas
att handlingen har förstörts eller
kommit bort, dödas på begäran av
den som har förlorat handlingen.
Detsamma gäller i fråga om aktiebrev,
pantbrev och företagshypoteksbrev
liksom beträffande intecknade
fordringshandlingar som är
ställda till viss man.

Denna lag tillämpas inte på banksedlar. Den tillämpas inte heller på
obligationer eller förlagsbevis utom i fråga om

1. obligationer och förlagsbevis som har ställts till viss man eller till viss
man eller order och som har utfärdats genom Värdepapperscentralen VPC
Aktiebolags försorg, eller

2. obligationer med en löptid på högst ett år som har ställts till innehavaren
och som utges av bankinstitut.

2 §

Ansökan om dödande av handling
skall, skriftligen avfattad, ingivas
till rätten i den ort, där förpliktelsen
skall fullgöras, eller, om sådan
ort ej är nämnd i handlingen till
den rätt, där den förpliktade är
skyldig att svara i tvistemål, som
angå gäld i allmänhet. Då fråga är
om pantbrev på grund av inteckning
i fastighet eller tomrätt, göres
ansökningen hos den rätt under vilken
fastigheten lyder.

I fråga om pantbrev på grund av
inteckning i skepp eller skeppsbygge
göres ansökningen hos rätten
i skeppets hemort eller i den ort där
bygget utföres. Ansökan om dödande
av intecknad fordringshand -

Ansökan om dödande av handling
skall, skriftligen avfattad, ges
in till rätten i den ort, där förpliktelsen
skall fullgöras, eller, om sådan
ort ej är nämnd i handlingen, till
den rätt, där den förpliktade är
skyldig att svara i tvistemål, som
angår gäld i allmänhet. Då fråga är
om pantbrev på grund av inteckning
i fastighet eller tomrätt, görs
ansökningen hos den rätt under vilken
fastigheten lyder.

I fråga om pantbrev på grund av
inteckning i skepp eller skeppsbygge
görs ansökningen hos rätten i
skeppets hemort eller i den ort där
bygget utförs. 1 fråga om företagshypoteksbrev
görs ansökningen hos

1 Lagen on tryckt 1981:770.

LU 1983/84:36

Nuvarande lydelse

ling göres hos rätten i den ort, där
vederbörande inskrivningsmyndighet
är.

Föreslagen lydelse

rätten i den ort där inskrivningsmyndigheten
är. Ansökan om dödande
av intecknad fordringshandling
görs hos rätten i den ort där
inskrivningsmyndigheten är.

Ansökan om dödande av konossement skall ingivas till rätten i godsets
bestämmelseort.

Äro enligt vad nu är sagt flera domstolar behöriga, må ansökningn göras
vid vilken som helst av dem.

4 §

Sökanden åligger att, så vitt ske
kan, om ansökningen underrätta en
var vilken såsom gäldenär, löftesman
eller eljest är på grund av
handlingen förpliktad. Avser ansökningen
pantbrev eller intecknad
fordringshandling, skall den intecknade
egendomens ägare, så ock den
som senast, i den ordning särskilt är
stadgat, blivit antecknad såsom innehavare
av handlingen, där så ske
kan, underrättas om ansökningen.

Sökanden åligger att, så vitt ske
kan, om ansökningen underrätta en
var vilken såsom gäldenär, löftesman
eller eljest är på grund av
handlingen förpliktad. Avser ansökningen
pantbrev, företagshypoteksbrev
eller intecknad fordringshandling,
skall den intecknade
egendomens ägare, så ock den som
senast, i den ordning särskilt är
stadgat, blivit antecknad såsom innehavare
av handlingen, där så ske
kan, underrättas om ansökningen.

8 §

Sedan tiden för anmälan enligt 6 § andra stycket har gått ut, skall rätten
avgöra ärendet. Finner rätten därvid att någon omständighet inte har
förekommit som visar eller ger skälig anledning till antagande att handlingen
finns i behåll, skall handlingen dödas genom beslut av rätten.

Beträffande pantbrev och intecknade
fordringshandlingar skall beslutet
innehåll en erinran om att beslutet
inte innebär att inteckningen

dödas.

Beträffande pantbrev, företagshypoteksbrev
och intecknade fordringshandlingar
skall beslutet innehålla
en erinran om att beslutet inte
innebär att inteckningen dödas.

Avser ansökan om dödning pantbrev
eller intecknad fordringshandling,
skall rätten underrätta vederbörande
inskrivningsmyndighet om
ansökningen för anteckning i fastighetsboken
eller annan inskrivningsbok
varom fråga är. Vad nu
sagts om ansökningen skall ock gälla
rättens slutliga utslag i ärendet;
dock må, då ansökningen avslagits,
anteckning ej verkställas förrän utslaget
vunnit laga kraft.

Avser ansökan om dödning pantbrev,
företagshypoteksbrev eller intecknad
fordringshandling, skall
rätten underrätta vederbörande
inskrivningsmyndighet om ansökningen
för anteckning i inskrivningsboken
eller inskrivningsregistret.
Vad nu sagts om ansökningen
skall också gälla rättens slutliga utslag
i ärendet. Har ansökningen
avslagits, får dock anteckning ej
verkställas förrän utslaget vunnit
laga kraft.

4 Riksdagen 1983184. 8 sami. Nr 36

LU 1983/84:36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Sedan utslag, varigenom pantbrev
dödats, vunnit laga kraft, skall
inskrivningsmyndigheten på ansökan
utfärda nytt pantbrev som svarar
mot det dödade samt göra anteckning
i fastighets- eller tomrättsboken
därom.

Sedan utslag, varigenom pantbrev
eller hypoteksbrev dödats,
vunnit laga kraft, skall inskrivningsmyndigheten
på ansökan utlärda
nytt pantbrev eller liypoteksbrev
som svarar mot det dödade
samt göra anteckning i inskrivningsboken
eller inskrivningsregistret
om detta.

Har intecknad fordringshandling dödats genom lagakraftvunnet utslag,
skall inskrivningsmyndigheten, på ansökan, å inskrivningsdag göra anteckning
i vederbörande inskrivningsbok, att ny handling, som utfärdats jämlikt
9 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit den dödade.

13 §

Är det inte känt var ett pantbrev
eller någon annan inteckningshandling
finns och har tio år förflutit från
det att handlingen uppvisades för
anteckning om innehav eller i övrigt
företeddes i ett inteckningsärende.
kan den intecknade egendomens
ägare ansöka att inteckningen dödas
trots att handlingen inte kan företes.
Ansökan som avser ett pantbrev
skall göras hos den rätt under
vilken fastigheten lyder eller i skeppets
hemort eller i den ort där
skeppsbygget utförs. Ansökan som
avser någon annan inteckningshandling
skall göras hos rätten
i den ort där vederbörande inskrivningsmyndighet
finns. Kan det antas
att ett pantbrev har tillkommit
på sådant sätt eller har kommit ur
ägarens hand under sådana omständigheter
som utesluter giltig pantsättning,
får ansökan om dödande
av inteckningen göras även om den
nyss angivna tiden ej har förflutit.

Är det inte känt var ett pantbrev
eller någon annan inteckningshandling
finns och har tio år förflutit från
det att handlingen uppvisades för
anteckning om innehav eller i övrigt
företeddes i ett inteckningsärende,
kan den intecknade egendomens
ägare ansöka att inteckningen dödas
trots att handlingen inte kan företes.
Ansökan som avser ett pantbrev
skall göras hos den rätt under
vilken fastigheten lyder eller i skeppets
hemort eller i den ort där
skeppsbygget utförs. Ansökan som
avser någon annan inteckningshandling
skall göras hos rätten i den
ort där vederbörande inskrivningsmyndighet
finns. Kan det antas att
ett pantbrev ellerföretagsliypoteksbrev
har tillkommit på sådant sätt
eller har kommit ur ägarens hand
under sådana omständigheter som
utesluter giltig pantsättning, får ansökan
om dödande av inteckningen
göras även om den nyss angivna
tiden ej har förflutit.

Den som senast har antecknats som innehavare av handlingen skall, om
det kan ske, delges ansökningen i enlighet med vad som föreskrivs om
delgivning av stämning i tvistemål. Rätten skall därefter utfärda en offentlig
stämning, som skall kungöras på det sätt som anges i 6 §. Stämningen
skall innehålla en beskrivning av handlingen. 1 stämningen skall vidare den
som kan inneha handlingen eller vet att den finns i behåll eller som i övrigt
kan lämna upplysningar i ärendet uppmanas att anmäla detta till rätten
senast en viss angiven dag. Denna dag skall bestämmas så att minst sex
månader kommer att förflyta från dagen för kungörandet. Sökanden skall
underrättas om innehållet i stämningen.

LU 1983/84:36

Nuvarande lydelse Förestaven lydelse

Sedan tiden för anmälan enligt andra stycket har gått ut, skall rätten
avgöra ärendet. Finner rätten därvid att någon omständighet inte har
förekommit som utgör skälig anledning att låta inteckningen fortfarande
gälla, skall rätten förordna att inteckningen får dödas utan handlingens

företeende efter ansökan om detta
dighet.

Rätten skall underrätta inskrivningsmyndigheten
om en ansökan
som har gjorts enligt första stycket
och om rättens slutliga beslut i
ärendet. Inskrivningsmyndigheten
skall anteckna detta i fastighetsboken
eller annan inskrivningsbok.
Har ansökningen avslagits, skall
anteckning om detta dock inte göras
förrän beslutit har vunnit laga
kraft.

os vederbörande inskrivningsmyn Rätten

skall underrätta inskrivningsmyndigheten
om en ansökan
som har gjorts enligt första stycket
och om rättens slutliga beslut i
ärendet. Inskrivningsmyndigheten
skall anteckna detta i inskrivningsboken
eller inskrivningsregistret.
Har ansökningen avslagits, skall
anteckning om detta dock inte göras
förrän beslutet har vunnit laga
kraft.

14 §

Bestämmelserna i 1-10 §§ äga, såvitt de angå pantbrev, motsvarande
tillämpning i fråga om vilandebevis. Bestämmelserna i 13 § om dödande av
inteckning äga motsvarande tillämpning i fråga om vilandeförklarad inteckningsansökan.

Bestämmelserna i 10 och 13 §§
om annan inskrivningsbok än fastighetsbok
äga, i fråga om pantbrev
för skepps- eller skeppsbyggnadsinteckning,
motsvarande tilllämpning
på skepps- och skeppsbyggnadsregistren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 52 § 2 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 §

2 morn.2 Vid erläggande av arvs- 2 mom. Vid erläggande av arvsskatt,
som jämlikt 54 § skall av skatt, som jämlikt 54 § skall av

dödsboet förskjutas, må efter till- dödsboet förskjutas, får efter tillstånd
av beskattningsmyndigheten stånd av beskattningsmyndigheten

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857.

2 Senaste lydelse 1974:857.

LU 1983/84:36

Nuvarande lydelse
intill ett belopp, motsvarande högst
hälften av skatten, såsom betalningsmedel
gälla skuldebrev, lill säkerhet
för vilket, jämlikt gällande
bestämmelser angående inteckning
i fast egendom, tomträtt, vattenfallsrält,
fartyg, jordbruksinventarier
eller förlagsegendom, inteckning
meddelats i boel tillhörig
egendom, eller ock skuldförbindelse
med säkerhet av sådant skuldebrev.

Sålunda intecknat skuldebrev
vare gällande såsom betalningsmedel
eller säkerhet endast i den mån
detsamma fastställts att gälla inom
det värde, till vilket den intecknade
egendomen upptagits i ärendet angående
arvsskattens fastställande,
och därjämte endast under förutsättning,
att inteckningen omfattar
jämväl ränta efter den procent, som
regeringen föreskriver.

Föreslagen lydelse
intill ett belopp, motsvarande högst
hälften av skatten, såsom betalningsmedel
gälla ett skuldebrev,
som har intecknats i boel tillhörig
egendom, eller en skuldförbindelse,
till säkerhet för vilken har lämnats
sådant skuldebrev eller pantbrev eller
företagsliypoteksbrev avseende
boel tillhörig egendom.

Sålunda intecknat skuldebrev
gäller såsom betalningsmedel eller
säkerhet endast i den mån det fastställts
att gälla inom det värde, till
vilket den intecknade egendomen
upptagits i ärendet angående
arvsskattens fastställande, och därjämte
endast under förutsättning att
inteckningen omfattar jämväl ränta
efter den procent, som regeringen
föreskriver. En pantbrev eller företagshypoteksbrev
gäller som säkerhet
endast i den mån inteckningen
har fastställts att gälla inom det
värde som nyss har angetts.

Överstiger den arvsskatt, som skall av dödsboet förskjutas. 20000 kronor
må därjämte, intill skattens halva belopp, å inländsk börs noterade
aktier, som ingå bland dödsboets tillgångar, eller skuldebrev, för vilket
lämnas säkerhet i börsnoterade eller andra aktier, gälla såsom betalningsmedel
i enlighet med de föreskrifter regeringen meddelar.

Å skuld, som avses i första och tredje styckena, skall gäldas ränta.
Räntan utgår från och med månaden efter den då beslut meddelats om att
skatten må erläggas med betalningsmedel varom nu är fråga till och med
den månad då skulden betalats. 1 fråga om räntan gälla i övrigt bestämmelserna
i I mom.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

LU 1983/84:36

12 Förslag till

Lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

Härigenom föreskrivs att I och 2 SS lagsökningslagen (1946:808) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I 8'

För fordran som grundar sig på skuldebrev eller annat skriftligt
fordringsbevis och är förfallen till betalning får gäldenären lagsökas enligt
vad som sägs i det följande.

Om panträtt i fast egendom,
skepp eller skeppsbygge har skriftligen
upplåtits för en fordran som
avses i första stycket, kan borgenären
genom lagsökning söka betalning
ur egendomen. Har borgenären
för fordringen inteckning i luftfartyg
eller reservdelar till luftfartyg
eller företagsinteckning, kan
han genom lagsökning söka betalning
ur den egendom vari inteckningen
gäller.

Om panträtt i fast egendom,
skepp eller skeppsbygge eller företagshypotek
har skriftligen upplåtits
för en fordran som avses i första
stycket, kan borgenären genom lagsökning
söka betalning ur den egendom
som panträtten eller föret agsliypoteket
gäller i. Har borgenären
för fordringen inteckning i luftfartyg
eller reservdelar till luftfartyg,
kan han genom lagsökning söka betalning
ur den egendom vari inteckningen
gäller.

För en fordran på ersättning som avses i 2 eller 3 § lagen (1981: 739) om
ersättning för inkassokostnader m.m. får lagsökning äga rum även om
fordringen inte grundar sig på skriftligt fordringsbevis. En förutsättning är
dock att lagsökningen äger rum i samband mad lagsökning enligt första
eller andra stycket för den fordran som har föranlett den åtgärd som
ersättningsanspråket avser.

Lagsökning för fordran på ersättning som avses i tredje stycket får äga
rum endast i den mån den fordrade ersättningen kan utgå enligt lagen om
ersättning för inkassokostnader m. m.

Vad som sägs i denna lag om gäldenären skall vid lagsökning som avser
fastställelse till betalning ur viss egendom tillämpas på ägaren av egendomen.

2 S2

Lagsökning skall göras skriftligen
hos allmän underrätt. Ansökningen
skall innehålla uppgift om
borgenärens namn. personummer,
yrke. hemvist, postadress och telefonnummer
samt gäldenärens namn
och postadress. Om det behövs för
delgivning med gäldenären. skall
uppgift även lämnas om annan ad -

Lagsökning skall göras skriftligen
hos allmän underrätt. Ansökningen
skall innehålla uppgift om
borgenärens namn. personnummer,
yrke. hemvist, postadress och telefonnummer
samt gäldenärens namn
och postadress. Om det behövs för
delgivning med gäldenären, skall
uppgift även lämnas om annan ad -

1 Senas(e lydelse 1981:740.

2 Senaste lydelse 1982: 297.

LU 1983/84:36

Nuvarande lydelse
ress där han kan anträffas samt
hans personnummer. Saknar gäldenären
känd adress, skall uppgift
lämnas om den utredning som
gjorts för att fastställa detta. Vidare
bör anges gäldenärens yrke, hemvist,
telefonnummer och andra omständigheter
som är av betydelse
för delgivning. Dessutom skall
anges fordringens belopp och den
ränta som fordras. Borgenären
skall också ange de omständigheter
som betingar rättens behörighet,
om denna inte framgår av vad som
annars anförs. Vid ansökning skall
fogas styrkt avskrift av den handling
varpå fordringen grundas och,
då betalning enligt I § andra
stycket söks ur fast egendom,
skepp eller skeppsbygge, av den
handling varigenom panträtt i egendomen
upplåtits.

Föreslagen lydelse
ress där han kan anträffas samt
hans personnummer. Saknar gäldenären
känd adress, skall uppgift
lämnas om den utredning som
gjorts för att faställa detta. Vidare
bör anges gäldenärens yrke, hemvist,
telefonnummer och andra omständigheter
som är av betydelse
för delgivning. Dessutom skall
anges fordringens belopp och den
ränta som fordras. Borgenären
skall också ange de omständigheter
som betingar rättens behörighet,
om denna inte framgår av vad som
annars anförs. Vid ansökningen
skall fogas styrkt avskrift av den
handling varpå fordringen grundas
och, då betalning enligt 1 § andra
stycket söks ur fast egendom,
skepp, skeppsbygge eller egendom
som omfattas av företagshypotek,
av den handling varigenom panträtt
i egendomen eller företagshypotek
har upplåtits.

Ansökningen skall jämte avskrift som anges i första stycket inges i två
exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans
ombud. Är endast ett exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven avgift
ombesörja erforderlig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

Om en inteckningshandling som rör näringsverksamhet vid ikraftträdandet
utgör säkerhet för fordran, får lagsökning äga rum enligt I § andra
stycket i dess nya lydelse, även om fordringen inte grundas på skriftligt
bevis eller upplåtelsen inte har skett skriftligen. Målet skall hänskjutas till
rättegång, om det görs invändning som hänför sig till fordringen eller
upplåtelsen och borgenärens rätt är tvistig.

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar
m. m.

Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1978:882) om säkerhet för
skattefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Säkerhet får bestå av pant, bor- Säkerhet får bestå av pant, borgen
eller företagsinteckning. gen eller företagshypotek.

LU 1983/84:36

Nuvarande lydelse

höresliifien lydelse

Borgen skall ställas såsom för egen skuld. Om den ställs av två eller flera
personer gemensamt skall den vara solidarisk.

4 §

Pant får tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom.

Borgen får genast utsökas. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna
i uppbördslagcn (1953: 272) om indrivning av restförd skaft. Införsel
får äga rum om det är medgiv et beträffande den fordran som säkerheten
avser.

Om företagsinteckning utgör säkerhet.
får utmätning genast ske i
den egendom som omfattas av inteckningen,
även när den gäller i
annan näringsverksamhet än gäldenärens.

Om ett företagshypotekshrev utgör
säkerhet, får utmätning genast
ske i den egendom som omfattas av
företagshypoteket. även när detta
gäller i annan näringsverksamhet
än gäldenärens.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:775) om införande av utsökningshalken Härigenom

föreskrivs att 25 8 lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 8

Om ett skepp, som enligt punkt 2 Om ett skepp, som enligt 16 § laövergångshestämmelscrna
till la- gen 11984:000) om införande av lagen
11973:1067) om ändring i lagen gen 11984:000) om företagshypotek

(1966:454) om företagsinteckning omfattas av ett företagshypotek,

omfattas av en sådan inteckning, skall säljas exekutivt enligt 10 kap. i

skall säljas exekutivt enligt 10 kap. i balken, skall borgenären underrät balken.

skall borgenären underrät- tas och fordran som anmäls tas upp

tas och fordran som anmäls tas upp i sakägarförteckningen.

i sakägarförteckningen.

Bestämmelserna i 10 kap. i balken om tillägg enligt 264 8 sjölagen
(1891:35 s.l) tillämpas beträffande ränta, som enligt punkt 14 eller 15
övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen
(1891:35 s. I) skall i stället för sådant tillägg beräknas på kapitalbeloppet
av en inteckning enligt äldre lag.

Vad som sägs i balken om registrerat skepp gäller även i fråga om båt
som enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om
ändring i sjölagen (1891: 35 s. I) är upptagen i skeppsregistret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

LU 1983/84:36

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken

Härigenom föreskrivs att 60 a § lagen (1970:995) om införande av nya
jordabalken1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Vid tillämpningen av 20 kap. 7 §
2, 21 kap. 2 § första stycket 3, 22
kap. 4 § första stycket I och 23 kap.
3 § första stycket 1 nya balken skall
den som inte var skyldig att lagfara
sitt förvärv enligt de regler som
gällde när förvärvet skedde anses
ha lagfart, om hans äganderätt
styrks. Han skall då också anses ha
behörighet som fastighetsägare enligt
22 kap. nya balken, om inte lagfart
har sökts för annan.

Föreslagen lydelse
a §2

Vid tillämpningen av 20 kap. 7 S
2, 21 kap. 2 § första stycket 3, 22
kap. 4 § första stycket I och 23 kap.
3 § första stycket I nya balken skall
den som inte var skyldig att lagfara
sitt förvärv enligt de regler som
gällde när förvärvet skedde anses
ha lagfart, om hans äganderätt
styrks. Han skall då också anses ha
behörighet som fastighetsägare enligt
22 och 24 kap. nya balken, om
inte lagfart har sökts för annan.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

1 Lagen omtryckt 1971: 1210.

2 Paragrafen införd genom 1983: 176.

LU 1983/84:36

Bilaga 2

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1983/84:3 y

om lokaliseringen av en central inskrivningsmyndighet för företagsinteckning Till

lagutskottet

Lagutskottet har begärt arbetsmarknadsutskottets yttrande över proposition
1983/84:128 med förslag till lag om företagshypotek m. m. jämte
motionerna 1982/83:1223, 1983/84:2193, 2746 och 2747, allt såvitt avser
frågan om lokalisering av en central inskrivningsmyndighet.
Arbetsmarknadsutskottet har inte funnit skäl till något särskilt uttalande
med anledning av motion 1982/83:1223.

Sammanfattning

Regeringen föreslår i samband med en ny lag om företagshypotek att en
central inskrivningsmyndighet för företagsinteckning skall inrättas. Myndigheten
bör enligt förslaget knytas till Malmö tingsrätt. I tre motioner
förordas en förläggning till andra orter. Utskottet har uppmanats att yttra
sig över lokaliseringen.

Utskottet anser utifrån sina intressen att lokaliseringen av inskrivningsmyndigheten
bör ske i enlighet med de riktlinjer för decentralisering av
statlig verksamhet som en enig riksdag ställt sig bakom.

Propositionen

I propositionen läggs fram ett förslag till lag om företagshypotek som
skall ersätta 1966 års lag om företagsinteckning. Förslaget innebär en
förstärkning av den säkerhetsrätt som företagsinteckningen utgör och
dessutom rent allmänt en modernisering av gällande regelsystem. Bland
nyheterna märks bl. a. att varje näringsidkare kan få inteckning i all sin
verksamhet i hela riket, s. k. riksinteckning. Det blir därmed inte längre
tillåtet att få inteckningar som begränsas till verksamhet i en eller flera
kommuner eller i ett eller flera län, dvs. regionala inteckningar.

En annan förändring är att handläggningen av ärenden om företagsinteckning
skall förläggas till en central inskrivningsmyndighet (CIM) där
inskrivningen skall ske med hjälp av automatisk databehandling. För inrättandet
av den nya myndigheten talar enligt propositionen rationaliseringssynpunkter
och rättssäkerhetsskäl.

I den nya lagen (4 kap. 2 §) fastslås att regeringen bestämmer vilken
myndighet som skall vara inskrivningsmyndighet. När det gäller lokalise -

LU 1983/84:36

ringsfrågan anges i propositionen (s. 132) att det vid en samlad bedömning,
där de regionalpolitiska och sysselsättningsmässiga aspekterna har getts
ökad tyngd, har befunnits att övervägande skäl talar för en förläggning till
Malmö.

Motionerna

Frågan om lokaliseringen av CIM har tagits upp i en motion från den
allmänna motionstiden och i två motioner föranledda av proposition 128.

Martin Olsson (c) framhåller i motion 2193 att förslaget om en lokalisering
av CIM till Malmö är förvånande och anmärkningsvärt från regionalpolitiska
synpunkter. I stället förordas att CIM knyts till Sundsvalls tingsrätt.
Som skäl härför anförs bl. a. att patentverkets bolagsbyrå är verksam i
Sundsvall, att kommunen har en omfattande dataverksamhet samt att det
förutom tingsrätt också finns hovrätt och kammarrätt i Sundsvall. I motionen
hänvisas också till det stora behovet av nya arbetstillfällen i kommunen.

I motion 2746 av Sten-Ove Sundström (s) föreslås mot bakgrund av
riksdagens regionalpolitiska uttalanden att det vid prövningen av den nya
myndighetens lokalisering bör övervägas om en förläggning till Luleå.
Motionären hänvisar till bl. a. den stora förlusten av arbetstillfällen inom
industrin i kommunen under det senaste decenniet samt att Norrbotten har
den utan jämförelse största arbetslösheten i landet.

Martin Segerstedt m.fl. (s) vill i motion 2747 att den nya myndigheten
lokaliseras till Sundsvall. Motionärerna pekar på de samordningsvinster
som kan göras med patentverkets bolagsbyrå samt hänvisar till den juridiska
och datatekniska kompetens som finns i Sundsvall. I motionen hänvisas
även till den successiva förlust av arbetstillfällen som har kunnat noteras i
kommunen under senare år varav en inte obetydlig del faller på den statliga
sektorn.

Vissa uppgifter i anslutning till lokaliseringsfrågan

Utredningen (Ju 1972:12) om företagsinteckning överlämnade i november
1981 sitt slutbetänkande (SOU 1981:76) Företagshypotek. Däri fanns
bl. a. ett förslag om inrättande av en central inskrivningsmyndighet (CIM)
utrustad med ADB-stöd. Utredningen avstod dock från att föreslå någon
särskild plats för ClM:s lokalisering. Det framhölls dock att det vore
lämpligast att den nya myndigheten förläggs någonstans i Mellansverige. I

LU 1983/84:36

kostnadsberäkningarna utgicks från en förläggning på ett avstånd om 25
mil från Stockholm. Utredningen betonade dock att en förläggning till
Stockholms tingsrätt torde ställa sig billigast eftersom man där har betydligt
fler upplägg och handlägger betydligt fler ärenden angående företagsinteckning
än vid någon annan inskrivningsmyndighet. Därmed har man
också den största personalen för handläggning av sådana ärenden.

Av de remissinstanser som behandlade lokaliseringsfrågan var flertalet
positiva till en förläggning till Stockholms tingsrätt. Malmö tingsrätt ansåg
dock att man har samma förutsättningar som Stockholms tingsrätt att bli
säte för CIM.

Regeringen uppdrog i december 1982 åt domstolsverket att i samarbete
med statskontoret utreda de tekniska och organisatoriska frågor som föranleds
av ett genomförande av utredningens förslag. I uppdraget ingick
förutsättningen att CIM skulle förläggas till Stockholms tingsrätt och att
den nya lagstiftningen och det nya systemet skulle kunna bölja tillämpas
den 1 januari 1985. Arbetsgruppen redovisade i september 1983 resultatet
av sitt arbete i en rapport med titeln Företagsinteckningar - handläggning
med datorstöd. I rapporten övervägdes bl. a. den lämpligaste tidpunkten
för att samtidigt genomföra lagändringen, organisationsförändringen och
datorstödet. Med hänsyn till den nödvändiga tidsåtgången för att genomföra
omläggningen och med särskild hänsyn till de höga säkerhetskrav som
ställs på ett företagsinteckningsregister med rättsverkan framhölls att omläggningen
kunde ske först den 1 juli 1985. I rapporten fanns även en plan
för hur den fortsatta utredningen av datorstödet borde bedrivas.

I en lagrådsremiss med förslag till lag om företagshypotek m. m. den 15
september 1983 angavs beträffande lokaliseringen av CIM att den borde
förläggas till Stockholms tingsrätt. Som skäl angavs att både personalpolitiska
och statsfinansiella synpunkter talade härför.

Domstolsverket fick den 22 december 1983 regeringens uppdrag att i
samarbete med statskontoret fortsätta utredningsarbetet med systemkonstruktion
av datorstödet vid handläggningen av ärenden om företagsinteckning.
Myndigheterna skall också fortsätta utredningen av de tekniska
och organisatoriska frågor samt frågor rörande lokalplanering som föranleds
av ett genomförande av ADB-stödet. I uppdraget angavs att myndigheterna
i sitt uppdrag skall utgå ifrån att CIM förläggs till Malmö
tingsrätt. Utredningsarbetet skall redovisas senast den 30 april 1984.

I 1984 års budgetproposition (bil. 4) anfördes att förslaget om den nya
lagstiftningen om företagshypotek, som var föremål för lagrådets granskning
förutsatte att en central, ADB-stödd registermyndighet inrättades.
Avsikten angavs vara att denna skulle förläggas till Malmö tingsrätt.

LU 1983/84:36

Yttranden

Länsstyrelsen i Västernorrlands län och patent- och registreringsverket
har inkommit med yttranden angående lokaliseringen av den centrala
inskrivningsmyndigheten.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län pläderar för en knytning av den nya
myndigheten till patent- och registreringsverkets bolagsbyrå. Det är en
organisationsform som finns i England och som diskuteras i Finland. Som
skäl härför anges bl. a.:

1. Bolagsbyrån är en företagsregistreringsmyndighet och har goda förutsättningar
att hantera de aktuella registerfrågorna.

2. C1M kommer inledningsvis och i framtiden att vara beroende av
omfattande informationsöverföringar från bolagsbyrån.

3. Bolagsbyråns dator behöver endast en marginell uppgradering för att
klara CIM.

4. Omfattande juridisk sakkunskap finns inom bolagsbyrån och därutöver
i Sundsvalls kommun.

Den pågående rationaliseringen av bolagsbyrån kommer att medföra att
ett stort antal anställda, företrädesvis kvinnor, kommer att förlora sina
arbeten. Motsvarande sysselsättningsförluster kan väntas inom övriga
statliga myndigheter i Sundsvall. Omkring 600- 700 anställda riskerar enligt
gjorda beräkningar att förlora sina nuvarande anställningar under 1980-talet. Till detta kan läggas effekterna av de allmänna besparingsåtgärderna.
Totalt kan ett sysselsättningsbortfall om ca 1 100 anställda väntas, vilket
motsvarar ca 15% av den statliga arbetsmarknaden i pendlingsregionen.

I skrivelsen hänvisas också till att Sundsvall/Timrå på senare år drabbats
av stagnation och hot om kraftigt försämrade arbetsmarknadsförhållanden.
Samtliga kommuner i Västernorrland beräknas komma att drabbas av
påtaglig tillbakagång i sysselsättning och befolkning under återstående
delen av 1980-talet.

Länsstyrelsen framhåller avslutningsvis att det finns såväl starka regionalpolitiska
som kostnads-, drift- och personalmässiga fördelar med en
lokalisering till Sundsvall.

Patent- och registreringsverket framhåller att praktiska skäl talar för att
CIM läggs i nära kontakt med bolagsregistret. Bolagsbyrån har ett datorsystem
i drift som innehåller en stor del av den grundinformation som
företagsinteckningsregistret behöver ha tillgång till. För att klara driften av
det nya registret krävs en måttlig uppgradering av den befintliga datorn.
Enligt verket skulle ett alternativ med CIM förlagd till bolagsbyrån bli
avsevärt billigare än vad fallet blir med propositionens förslag. Verket
anger även skäl för att registreringsverksamheten förläggs till bolagsbyrån.
Den nuvarande verksamheten ger bolagsbyrån en stor kompetens härför.
Här finns även en personalstruktur som är lämplig för verksamheten.
Bolagsbyrån kommer också att ställas inför stora övertalighetsproblem.

LU 1983/84:36

Med en överföring av CIM till bolagsbyrån skulle ca 25 anställda som blir
övertaliga under 1984/85 kunna beredas fortsatt sysselsättning utan större
utbildningsinsatser.

Utskottet

Enligt regeringens förslag skall en ny central inskrivningsmyndighet
(CIM) svara för handläggningen av all företagsinteckning i riket. Personalbehovet
beräknas till en juristtjänst (inskrivningsdomare) och 21 biträdestjänster,
varav 9 med beslutsfunktioner. Den nya myndigheten föreslås
knytas till Malmö tingsrätt. Enligt nu gällande organisation finns en inskrivningsmyndighet
i varje län, dvs. sammanlagt 24 inskrivningsmyndigheter
i landet. Varje myndighet leds av en inskrivningsdomare som till sin
hjälp har ett varierande antal biträden.

Utskottet får i fråga om den nya myndighetens lokalisering anföra följande.

Regionalpolitikens mål är att skapa förutsättningar för en balanserad
utveckling i landets olika delar och att ge människor tillgång till arbete,
service och en god miljö oavsett var de bor i landet. För att nå detta mål
behövs insatser på olika politikområden.

Den starka tillväxten som skett av sysselsättningen inom den offentliga
sektorn har ökat denna sektors betydelse för den regionala utvecklingen.
När det gäller den statliga delen av denna sektor är sysselsättningen av
olika skäl ojämnt fördelad över landet. Särskilt hög är den i Stockholmsregionen.
Detta förhållande har lett till att decentralisering av statlig verksamhet
har utvecklats till ett viktigt regionalpolitisk! instrument.

Decentralisering kan ske på två sätt. Ett är att delegera beslutsbefogenheter
och arbetsuppgifter från central till regional nivå och från regional till
lokal nivå. Ett annat sätt är att omlokalisera enheter, funktioner eller hela
verksamheter. Ett exempel på det senare är de stora omlokaliseringarna av
statlig verksamhet från Stockholmsområdet sorn beslöts i början av 1970-talet. Riksdagen har emellertid uttalat att en ny omlokalisering av det
slaget inte är aktuell. Statsmakterna har däremot betonat att det måste
finnas starka skäl för att lokalisera ny statlig verksamhet till Stockholmsregionen.

Alltsedan det första beslutet år 1971 om utlokalisering av statlig verksamhet
från Stockholmsregionen har gällt att skogslänen och sydöstra
Sverige skall ges prioritet vid fortsatt omlokalisering och decentralisering.
I det regionalpolitiska beslutet år 1982 fastställdes följande prioriteringsordning
vid lokalisering av statlig verksamhet:

1. Skogslänen.

2. Sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden.

Arbetsmarknadsutskottet har därefter, senast i april 1983, slagit fast att
man inte är beredd att göra några tillägg eller omkastningar i denna prioriteringsordning.

LU 1983/84:36

När det gäller lokaliseringen av CIM har utskottet att pröva frågan
främst från regionalpolitiska utgångspunkter. Vägledning bör därvid hämtas
från ovan redovisade principer för fortsatt decentralisering och omlokalisering
av statlig verksamhet. En bred enighet råder om denna inriktning
av politiken. Enligt utskottets mening fordras mycket starka skäl för
att dessa principer skall frångås.

Regeringen har vid sina överväganden om CIM:s lokalisering uppenbarligen
låtit andra motiv än de rent regionalpolitiska vara avgörande. I
förslaget i lagrådsremissen, som angav att CIM borde förläggas till Stockholms
tingsrätt, vägde personalpolitiska och statsfinansiella synpunkter
tyngst. När regionalpolitiska och sysselsättningsmässiga aspekter i andra
omgången getts ökad vikt har valet blivit Malmö tingsrätt, som vid sidan av
Göteborgs tingsrätt är den näst största inskrivningsmyndigheten när det
gäller företagsinteckning. Även här har således personal- och kostnadsskäl
varit styrande. Utskottet har i och för sig förståelse för önskemålet att den
nya myndigheten skall kunna dra nytta av den personal och de kunskaper
om företagsinteckning som finns hos en större inskrivningsmyndighet.
Utskottet vill emellertid samtidigt peka på att Malmö tingsrätt i dag har ca
tre personer sysselsatta med inskrivning av företagsinteckningar. Motsvarande
personalstyrka på en mindre tingsrätt i exempelvis Härnösand eller
Luleå är en person. Den nya myndighet som skall inrättas kommer att
sysselsätta ett drygt 20-tal personer. Oberoende av vilken domstol som
väljs som säte för den nya myndigheten kommer det således att krävas ett
stort nytillskott av personal. Enligt utskottets mening kan därför dessa små
skillnader i tillgång på aktuella personalkategorier mellan olika tingsrätter
inte få vara avgörande för var CIM skall lokaliseras.

1 propositionen framhålls att inrättandet av CIM inte kan antas komma
att försämra allmänhetens service. Personliga besök hos inskrivningsmyndigheten
är sällsynta. Myndighetens kontakter med allmänheten sker huvudsakligen
per post och telefon. Detta förhållande innebär enligt utskottets
mening att några särskilda hänsyn inte behöver tas till var den huvudsakliga
marknaden för verksamheten är belägen. Detta synsätt bekräftas
f. ö. av regeringens förslag om förläggning tili Malmö och talar inte heller
emot andra orter, exempelvis i Norrlandslänen.

Som tidigare redovisats i detta yttrande pågår f. n. ett utredningsarbete
som gäller datorstödet vid handläggningen av ärenden om företagsinteckning
och som enligt direktiven utgår från att CIM förläggs till Malmö
tingsrätt. Utskottet beklagar att riksdagen fått möjlighet att pröva lokaliseringsfrågan
först när detta utredningsarbete är så gott som avslutat.
Samtidigt vill utskottet dock framhålla att huvuddelen av det utförda
arbetet torde vara av generell natur och möjligt att använda även vid
lokalisering till annan ort.

Sammanfattningsvis är det enligt utskottets mening viktigt att statsmakterna
tar till vara möjligheterna att vid beslut om lokalisering av statlig

LU 1983/84:36

verksamhet främja en bättre regional balans. Med utgångspunkt i de intressen
som utskottet har att företräda bör lokaliseringen av CIM således ske i
enlighet med de prioriteringar som riksdagen tidigare ställt sig bakom.
Utskottet avstår från att peka ut någon särskild ort som mest lämplig för en
förläggning av CIM. Det bör ankomma på lagutskottet att enligt de riktlinjer
som här angivits ta slutlig ställning i lokaliseringsfrågan.

Stockholm den 3 maj 1984

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s). Erik Johansson (s). Anders Högmark
(m). Bengt Wittbom (m). Arne Fransson (c). Lahja Exner (s). Gustav
Persson (s). Sonja Rembo (m). Elver Jonsson (fp), Lars-Ove Hagberg
(vpk). Sten Östlund (s). Ingrid Hemmingsson (m). Christer Skoog (s), Bo
Nilsson (s) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984