Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Lagutskottets betänkande

1983/84:35

om ändringar i arrendelagstiftningen, m. m. (prop. 1983/84:136 delvis och prop. 1983/84:137 delvis)

Ärendet

I betänkandet behandlas proposition 1983/84:136 vari framläggs för­slag till ändringar i arrendelagstiftningen samt till en särskild lag om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

Utskottet har beslutat att förslaget om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället skall remissbehandlas. I avvaktan pä remissvaren har ut­skottet beslutat bordlägga frågan om arrendatorernas rätt att förvärva arrendestället, I betänkandet tar utskottet därför nu upp endast ändring­arna i arrendelagstiftningen,

I samband med propositionen behandlar utskottet åtta frislående motio­ner samt sju med anledning av propositionen väckta motioner utom i vad de avser frågan om arrendatorers rått att förvärva arrendestället.

Vidare behandlas i belänkandet elt i proposition 1983/84:137 med för­slag till ändringar i hyreslagstiftningen framlagt förslag till lag om ändring i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder. Lagförslaget har av bo­stadsutskottet överlämnats till lagutskottet. Övriga förslag i proposition 137 behandlar bostadsutskottet i betänkande BoU 1983/84:29,

I samband med alt utskottet gjort ett studiebesök i Vänersborg har företrädare för arrendenämnden i Göteborg, domänverket, stiflsnämnden i Göteborg, lantbruksnämnden i Älvsborgs län. Lantbrukarnas riksför­bunds (LRF) länsförbund i norra Älvsborg, Sveriges jordbruksarrendato-rers förbund och Sveriges jordägareförbund redovisat synpunkter på för­slagen i proposition 136 och motionerna. Vidare har företrädare för LRF inför utskottet redovisat synpunkter i anslutning till en av LRF ingiven skrivelse. Skrivelser har också inkommit från Sveriges jordägareförbund och från Föreningen Sörmländska jordägare.

Sammanfattning

Som ovan nämnts behandlas i betänkandet förslagen i proposition 1983/84:136 om ändringar i arrendelagstiftningen med undantag av ett förslag om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället. Vidare behandlas ett av lagförslagen i proposition 1983/84:137,

1    Riksdagen 1983/84. 8 samt. Nr 35

LU 1983/84:35

 

LU 1983/84:35                                                          2

Såvitt gäller investeringar vid jordbruksarrende avstyrker utskottet med hänvisning till förestående utredningsarbete ell motionsyrkande (vpk) om att generella regler om investeringar nu skall införas. Förslaget i propositio­nen om att jordägaren skall svara för investeringar på arrendestället som påfordras av en myndighet, t. ex, enligt hälso- och miljöskyddslagstiftning­en, tillstyrks av utskottet, I samband härmed avstyrker utskottet två motionsyrkanden (m och fp) vari riktats invändningar mot förslaget. Här­utöver föreslår utskottet med anledning av tre motionsyrkanden (s, c och vpk) att regeringen i lämpligt sammanhang låter utreda frågan om en ytterligare förstärkning av arrendatorns ställning är motiverad när del gäller investeringar på grund av myndighets beslut, I en reservation (m) avstyrks de tre motionsyrkandena. Förslaget i propositionen om att jord­ägaren inte längre skall kunna avtala bort skyldigheten att svara för ny täckdikning på arrendestället tillstyrks också av utskottet samtidigt som ett motionsyrkande (m) om ell motivuttalande avstyrks. Med anledning av tvä motionsyrkanden (s och vpk) föreslår utskottet dessutom att bestämmelser skall införas som förhindrar att jordägaren avtalar bort sin principiella skyldighet att svara för behövlig omtäckdikning pä arrendestället. I en reservation (m, c) yrkas avslag på dessa två motionsyrkanden.

Utskottet avstyrker ett i propositionen framlagt förslag om att jordbruks-arrendatorn skall bruka marken i enlighet med skötsellagen. Enligt utskot­tet kan förslaget innebära en förskjutning i ansvarsfördelningen mellan jordägaren och arrendatorn och medföra gränsdragningsproblem. Utskot­tet erinrar om att, oavsett vad som avtalats mellan jordägaren och arren­datorn, skötsellagens krav gäller för arrendestället. Genom utskottets ställ­ningstagande tillgodoses i betydande mån syftet med två motionsyrkanden (s och vpk) samt den synpunkt i frågan som framförts i en skrivelse från LRF.

I betänkandet avstyrker utskottet vidare en motion (c) om införande av besittningsskydd för ettåriga avtal om sidoarrende och ett motionsyrkande (c) om utredning av gränsdragningen mellan gårdsarrende och sidoarren-de. Mot ställningstagandet till det sistnämnda motiönsyrkandet reserverar sig c-ledamöterna.

Förslaget i propositionen om att en jordbruksarrendator under vissa fömtsättningar skall få överlåta arrenderätten till sin make eller avkomling tillstyrks av utskottet. Samtidigt avstyrks ett motionsyrkande (fp), vari yrkas avslag på förslaget. I en reservation (m) yrkas bifall till motionsyr­kandet och avslag på proposition 136 i denna del.

I en motion (c) begärs förslag till lagstiftning i syfte att klargöra att hänsyn skall tas till förändringar i penningvärdet vid avräkning. Utskottet avstyrker motionen med hänvisning bl. a. till att högsta domstolen inom kort skall ta ställning i ett mål som rör frågan och att denna dom kan väntas klarlägga rättsläget.

 

LU 1983/84:35                                                                         3

Utskottet behandlar vidare fyra motioner som tar upp vissa frägor om bostadsarrende. Med anledning av två motioner (s) hemställer utskottet att riksdagen skall begära att regeringen skyndsamt prövar frågan om en förstärkning av koloniträdgårdsinnehavarnas rättsliga ställning och lägger fram förslag härom till riksdagen. Utskottet avstyrker två motioner (s) om begränsningar av arrendeavgifternas storlek för frilidstomter. Utskottet anser i huvudsak att gällande regler och förslagen i propositionen ger tillfredsställande möjligheter att fä skäligheten av arrendeavgiften prövad.

Tvä motioner (vpk) om åtgärder för att komma till rätta med obilliga villkor i arrendeavtal avstyrks av utskottet med hänvisning i huvudsak till att lagstiftningen ger betryggande garantier för att oskäliga avtalsvillkor inte tillämpas mot en arrendator.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att bl. a. resultatet av rältegångsutredningens arbete bör avvaktas innan ställning las lill frågan om en ändrad processordning i arrendetvister. En motion (m) om inrättande av en prejudikatinstans inom arrenderätten avstyrks härmed.

En motion (c) med begäran om alt reglerna i jaktlagen om jordbruksar-rendatorers rätt till jakt skall överföras till arrendelagstiftningen i jorda­balken avstyrks av utskottet.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag i fråga om övergångsbestäm­melserna för de nya arrendereglerna i jordabalken. I samband därmed avstyrker utskottet ett motionsyrkande (c), vari framställts yrkande om all ikraftträdandebestämmelserna för arrendatorns överlåtelserätt bör få en annan utformning än som föreslagits i propositionen. Mot beslutet reser­verar sig m- och c-ledamöterna.

Frånsett några redaktionella ändringar tillstyrker utskottet de nu be­handlade förslagen i proposition 136 i övrigt och förslaget i proposition 137 i nu aktuella delar.

Till betänkandet har fogats två särskilda yttranden (vpk) beträffande generella investeringsregler och obilliga arrendevillkor.

Propositionerna

I proposition 1983/84:136 föreslär regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i jordabalken,

3.    lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyres­nämnder,

4.    lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden.

Ett i propositionen framlagt förslag till lag om arrendatorers rätt att

 

LU 1983/84:35                                                                         4

förvärva arrendestället (lagförslag 2) avses bli behandlat av riksdagen under hösten 1984.

I proposition 1983/84:137föreslår regeringen (justitiedepartementet) — såvitt nu är i fråga — att riksdagen antar ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Över lagförslaget har lagrådets yttrande inhämtats.

Lagförslagen under 1 och 4 ovan har intagits i bilaga 1. Regeringens förslag till ändringar i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder — med undantag för de ändringar som föranleds av förslaget till lag om arrendatorers rätt alt förvärva arrendestället —framgår av bilaga 2.

Beträffande propositionernas huvudsakliga innehåll hänvisas till vad UtskoUel anför på s. 7 f.

Motionsyrkandena

I.   Vid 1982/83 års riksmöte väckta fristående motioner

1982/83:719 av Jan-Eric Virgin (m) vari yrkas att riksdagen hos rege­ringen begär utredning om inrättandet av prejudikatinslans inom arren­derätten.

1982/83:1219 av Lennart Andersson (s) och Lars Ulander (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ändring i jordabalken i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motionen behandlas kolonilrädgårdsinnehavarnas rättsliga ställning.

1982/83:1226 av Jörn Svensson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos rege­ringen begär förslag lill sädana förändringar och tillägg i gällande lagstift­ning, som kan hindra inslag i jordarrendekontrakt, vilka på ett för arren­datorn obilligt sätt går utöver vad som föranleds av själva arrendeförhål­landet.

1982/83:1760 av Lennart Bmnander m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om att bestämmelsen om jakträtt för jordbruksar­rendator tas in i jordabalken.

1982/83:1762 av Pär Granstedt m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till klarare och rättvisare ersättningsreg­ler i samband med frånträde av arrende i enlighet med vad som anförs i motionen.

II.   Vid 1983/84 års riksmöte väckta fristående motioner 1983/84:726av Bo Finnkvist (s) vari yrkas a« riksdagen som sin mening

 

LU 1983/84:35                                                           5

ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om reglering av avgifterna för fritidstomter.

1983/84:763 av Jörn Svensson (vpk) och Tore Claeson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag till undan­röjande av obilliga bestämmelser i arrendekontrakt.

1983/84:1159 av Helge Hagberg (s) och Gunnar Ström (s) vari yrkas all riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder som begränsar arrendekostnaderna för fritidstomter i syfte att underlätta för flera att få tillgång till fritidsboende.

III. Med anledning av proposition 1983/84:136 väckta motioner

1983/84:2782 av Gunnar Olsson m. fl. (s) vari yrkas all riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts.

I motionen behandlas, såvitt nu är i fråga, investeringar vid jordbruksar­rende och skötsel av jordbruksmark.

1983/84:2783 av Börje Stensson (fp) och Lars Erneslam (fp) vari yrkas

1.   att riksdagen beslutar att avslå förslaget att införa 9 kap. 17 a § jordabalken,

2.   att riksdagen beslutar att avslå de föreslagna ändringarna i 9 kap. 31 § jordabalken.

1983/84:2784 av Oskar Lindkvist (s) och Lennart Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om förslag till förbättring av koloniträdgårdsinnehavares rättsliga ställning.

1983/84:2785 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen beslu­tar införa besittningsskydd för ettåriga avtal om sidoarrende i enlighet med vad som anförts i motionen.

1983/84:2786 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari, såvitt nu är i fråga, yrkas

1.   att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:136 beslutar att bestämmelserna rörande täckdikning ändras i enlighet med vad som an­förs i motionen,

2.   att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:136 beslutar alt bestämmelserna rörande av myndighet påfordrade åtgärder ändras i enlig­het med vad som anförs i motionen,

 

4.   att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:136 beslutar all bestämmelserna rörande skötsel av arrendeställen ändras i enlighet med vad som anförs i motionen,

5.   att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:136 beslutar att hos regeringen begära förslag lill lagstiftning rörande arrendators investering­ar och ersättning härför.

 

LU 1983/84:35                                                         6

1983/84:2787av Martin Olsson m. fl. (c) vari, såvitt nu är i fråga, yrkas

3. alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om

a)    investeringsskyldigheten för jordägare,

b)   översyn av vissa arrendeformer,

4. att riksdagen beslutar att de i propositionen föreslagna reglerna för
överlåtelse av arrenderätt skall tillämpas först fr. o. m. den tidpunkt då
jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträ­
dandet.

1983/84:2788 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga, yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs i fråga om investeringar vid jordbruksarrende.

Utskottet

Inledning

Arrende föreligger när någon upplåter jord till nyttjande mot ersättning. Upplåtelse kan ske i form av jordbruksarrende, bostadsarrende, anlägg­ningsarrende eller lägenhetsarrende. Dessa arrendeformer regleras 17—11 kap. jordabalken (JB). När fiskerätt upplåts kan det ske som fiskearrende. Bestämmelser härom finns i lagen (1957:390) om fiskearrenden. Rätten för någon att jaga pä annans mark regleras i lagen (1938:274) om rätt till jakt.

Sedan länge har arrende varit av väsentlig betydelse för det svenska jordbruket. Av del totala antalet jordbruksföretag är f. n. omkring 15 % brukningsenheter som helt arrenderas av brukaren och omkring 35 % brukningsenheter som består av både arrenderad och ägd mark. Det är alltså bara omkring hälften av alla jordbruksföretag som helt ägs och brukas av jordägaren. Mot denna bakgrund framstår det som angeläget all arrendelagstiftningen har en utformning som tillgodoser jordbrukspoliti­ska aspekter. Viktigt är vidare att arrendereglerna innebär en rimlig avväg­ning mellan jordägarens och arrendatorns intressen och att de inte medför negativa effekter när det gäller utbudet av arrendemark. Det är också betydelsefullt att reglerna varken gynnar eller missgynnar jordbruksarren-dalorerna i förhållande till dem som driver jordbruksföretag på egen mark eller med andra ord all reglerna är konkurrensneutrala.

Genom införandet av JB tillskapades en enhetlig lagstiftning för alla jordbruksarrenden. JB trädde i kraft den 1 januari 1972 och innebar också bl. a. att jordägaren och arrendatorn fick en i förhållande lill äldre lagstift­ning ökad avtalsfrihet i ekonomiska frågor. Avsikten var bl. a. att man

 

LU 1983/84:35                                                          7

härmed skulle tillgodose jordbrukspolitiska effektivitetsmål. Samtidigt som avtalsfriheten ökade fick jordbruksarrendalorn i fiera avseenden en bättre ställning, bl. a. när det gäller besittningsskyddet.

År 1974 uttalade sig riksdagen (LU 1974:35) med anledning av motioner för en ny utredning av vissa arrenderättsliga frågor. År 1975 tillkallades arrendelagskommittén för att göra den begärda översynen. Ytterligare reformfrågor kom sedermera under kommitténs prövning, bl. a. frågor rörande investeringar på arrendestället, överlåtelse av arrenderätten och om sidoarrenden.

Arrendelagskommittén framlade år 1978 betänkandet (SOU 1978:36) Arrenderätt 1, Jordbruksarrendatorns besittningsskydd m. m. På grundval av betänkandet genomfördes år 1979 (prop. 1978/79:183, LU 1978/79:23) ändringar i bl. a. reglerna om arrendatorers besittningsskydd då jordäga­ren själv vill överta arrendestället. Även reglerna om hur arrendeavgiften skall bestämmas då avtalet förlängs ändrades. Ändringen innebär bl. a. att större hänsyn skall tas lill arrendeställets avkastningsförmåga.

Arrendelagskommittén avlämnade år 1981 sitt slutbetänkande (SOU 1981:80) Arrenderätt 2, Regler om investeringar i arrendejordbruket m. m. Kommitténs förslag innebär en omfattande omarbetning av reglerna på arrendeområdet.

Betänkandet har efter remissbehandling lagts till grund för förslagen i proposition 136. Vissa av de förslag som lagts fram i betänkandet bör enligt propositionen dock inte genomföras nu. Detta gäller bl, a, arrendatorers rätt till ersättning för generella investeringar, underarrendatorernas ställ­ning och processordningen i arrendetvister.

Sedan arrendelagskommittén slutfört sitt uppdrag har pä riksdagens begäran (LU 1982/83:27) en särskild kommitté tillkallats för att utreda frågan om införandet av en friköpsrätt för innehavare av s, k, historiska jordbruksarrenden och av en friköpsrätt till tomtmark,

I det följande kommer utskottet efter en redogörelse för propositioner­nas huvudsakliga innehåll alt ta upp de frågor i propositionerna som föranlett motionsyrkanden eller som eljest tilldragit sig utskottets upp­märksamhet.

Propositionernas huvudsakliga innehåll

De i proposition 136 framlagda förslagen berör främst reglerna om jordbruksarrenden och syftar till att förbättra arrendatorernas räUsliga ställning.

 

LU 1983/84:35                                                                         8

Förslagen innebär att jordägaren åläggs en principiell skyldighet alt utföra sådana investeringar på ett jordbruksarrendeställe som påfordras av en myndighet, t, ex, enligt hälso- och miljöskyddslagsliflningen. Vidare föresläs att den nuvarande dispositiva regeln om rätt för arrendatorn att få ersättning för ny täckdikning görs tvingande.

Förslagen innebär vidare att jordbruksarrendatorns rätt att överlåta arrenderätten utvidgas, Arrendatorn får överlåta arrenderätten till make eller avkomling, om arrendenämnden ger tillstånd lill det. Sådant tillstånd skall lämnas om inte jordägaren har befogad anledning att motsätta sig överlåtelsen. Vidare föreslås ändringar i reglerna om förfarandet vid för­längnings- och villkorslvister vid jordbruks- och bostadsarrenden. Därvid stärks arrendatorns ställning bl, a, genom alt jordägaren blir skyldig alt hänskjuta en tvist till arrendenämnden, om han vill ha till stånd en ändring i det bestående arrendeförhållandet, I fråga om anläggningsarrende före­slås att medlingsförfarandet görs effektivare,

I propositionen föreslås också att maximitiden för upplåtelse av jord­bruksarrenden sänks lill 25 år och att en nu gällande särregel om upplätel-setiden vid kommunala jordbruksarrenden slopas. Vidare innebär propo­sitionen att det införs en lidsfrist om en månad från det arrendeavtalet ingicks inom vilken en ansökan om godkännande av ett avtalsvillkor (dispens) får göras hos arrendenämnden.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1985,

I proposition 137 framläggs förslag till ändringar i lagen om arrende­nämnder och hyresnämnder. Förslaget innefattar i huvudsak följdändring­ar till de i propositionen föreslagna ändringarna i hyreslagstiftningen. En nyhet är att elt förenklat prövningsförfarande skall kunna användas i s, k, massärenden. Också detta lagförslag skall träda i kraft den 1 januari 1985,

Investeringar vid Jordbruksarrende

Enligigällandebestämmelser (9 kap, 15 —22 §§ JB) har varken arrenda­torn eller jordägaren någon skyldighet att förbättra arrendestället under arrendetiden, Arrendatorn har dock i två fall rätt till ersättning av jordäga­ren för utförda förbättringar. Det ena fallet är då arrendatorn avhjälper vissa brister som har förelegat vid tillträdet (9 kap. 16 § JB). Det andra fallet gäller ny täckdikning och vissa andra fristående förbättringar. Utför arrendatorn ny täckdikning har han rätt till ersättning för arbetet med belopp som fastställs av arrendenämnden (9 kap. 21 § första stycket JB). En förutsättning är dock att arrendenämnden har funnit åtgärden behövlig med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av jordbruket på arrende­stället. Ökar arrenderättens värde genom ny täckdikning är arrendatorn skyldig att godta en skälig höjning av arrendeavgiften (9 kap, 22 § JB), Har arrendatorn utfört vissa andra fristående förbättringar, såsom anlagt

 

LU 1983/84:35                                                          9

markväg, förbättrat ägoanordningen eller vidtagit annan åtgärd som med­fört varaktig nytta för jordbruket, har han vid avräkning rätt till ersättning med belopp som motsvarar vad arrenderätten ökat i värde (9 kap, 21 § andra stycket JB), Rätten till ersättning för ny täckdikning och andra fristående förbättringar föreligger endast om inte annat avtalats.

Jordägaren är å sin sida skyldig alt utföra och bekosta vissa förnyelse­arbeten på arrendestället. Detta gäller beträffande byggnad, täckdikning eller annan anläggning som har blivit så skadad eller sliten att den inle längre fyller sitt ändamål utan behöver byggas om eller ersättas med en ny (9 kap, 18 § JB), En förutsättning för jordägarens byggnadsskyldighet är alt anläggningen behövs med hänsyn lill en ändamålsenlig planläggning av jordbruket på arrendestället. En annan förutsättning är att arbetet inte ingår i arrendatorns allmänna skyldighet att vårda och underhålla arren­destället. Jordägarens byggnadsskyldighet omfattar inle heller byggnad eller anläggning som genom arrendeavtalet är undantagen från arrenda­torns underhållsskyldighet. Har jordägaren fullgjort sin byggnadsskyldig­het och har arrenderättens värde ökat genom arbetet, är arrendatorn skyldig att godta en skälig höjning av arrendeavgiften (9 kap, 22 § JB),

Arrendelagskommittén föreslog i sitt belänkande regler som innebar all arrendatorn hos arrendenämnden kunde ansöka om tillstånd all göra investeringar som medförde varaktig nytta för jordbruket på arrendestäl­let. Vid arrendets upphörande skulle jordägaren betala ersättning till ar­rendatorn med ett belopp som motsvarade vad arrendestället genom inves­teringen ökat i värde,

I lagrådsremissen med förslag till ändringar i arrendelagstiftningen uttalar departementschefen (prop. s. 38) att det inte nu bör införas sädana generella investeringsregler som kommittén har föreslagit. Som skäl för ställningstagandet framhålls bl, a, att remissinstanserna framfört många invändningar rörande de praktiska konsekvenserna av kommitténs för­slag. På två punkter läggs dock i lagrådsremissen fram förslag till bestäm­melser beträffande investeringar. Den ena gäller investeringar som påford­ras av en myndighet och den andra avser ny täckdikning,

I slutprotokollet anför departementschefen (prop, s, 207) att frågan om generella investeringsregler bör utredas ytterligare. Avsikten är enligt de­partementschefen all lantbruksstyrelsen skall få i uppdrag att med beak­tande av vad som framkommit under remissbehandlingen av kommitténs betänkande utforma förslag till de regler som kan behövas i detta hänseen­de.

I motion 1983/84:2786 (vpk) hänvisar motionärerna till kommitténs förslag om generella investeringsregler. Enligt motionärerna bör regering­en på grundval av kommitténs betänkande snarast lägga fram förslag till lagstiftning. I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till lagstiftning rörande arrendators investeringar och er­sättning härför (yrkande 5).

 

LU 1983/84:35                                                         10

Med hänsyn till remisskritiken torde enligt utskottets mening arrende-lagskommitténs förslag till generella investeringsregler inte kunna läggas till grund för lagstiftning. Utskottet anser därför i likhet med departe­mentschefen att frågan bör bli föremål för ytterligare utredning. Utskottet, som förutsätter att det aviserade utredningsarbetet snarast kommer till stånd, kan således inte biträda motionärernas önskemål om ett omedelbart förslag från regeringens sida. Motionsyrkandet bör i enlighet härmed avslås.

Som nämnts ovan läggs i propositionen fram förslag om en principiell skyldighet för jordägaren att utföra sådana investeringar på arrendestället som påfordras av en myndighet. 1 den föreslagna nya bestämmelsen (9 kap, 17 a §JB) stadgas att om en myndighet har meddelat ett beslut som medför att arrendestället inte får användas på avsett sätt utan att en befintlig anläggning byggs om eller en nyanläggning sker, skall jordägaren utföra arbetet. Bestämmelsen har utformats efter mönster av 9 kap, 18 § JB om jordägarens skyldighet att reparera eller ersätta en befintlig byggnad, täckdikning eller annan anläggning. Del innebär bl, a, att jordägaren är skyldig att utföra arbete på grund av myndighets beslut endast om arren­denämnden funnit att anläggningen behövs med hänsyn till en ändamåls­enlig planläggning av jordbruket pä arrendestället. Vidare har jordägaren ingen byggnadsskyldighet om arbetet ingår i arrendatorns löpande under­hållsskyldighet eller om arbetet avser en sådan del av arrendestället som arrendatorn enligt avtalet är fritagen från att underhålla, I likhet med vad som nu gäller vid jordägarens ny- och ombyggnadsarbeten skall arrenda­torn vara skyldig all godta en skälig höjning av arrendeavgiften om arbetet som föranletts av en myndighets beslut har ökat arrenderättens värde,

I motion 1983/84:2783 (fp) yrkas avslag på propositionen i denna del (yrkande 1), Enligt motionärerna bör frågan om investeringar regleras mellan parterna och inte genom tvingande lagregler. Förslaget i proposi­tionen innebär, anser motionärerna, att det blir omöjligt för jordägaren att vid arrendeavtalets ingående överblicka konsekvenserna av avtalet.

Motionärerna i motion 1983/84:2788 (m) anser att det är rimligt att jordägaren skall utföra investeringar som påfordras av en myndighet. Enligt motionärerna bör sådana investeringar dock inte göras till en prin­cipiell skyldighet eftersom det i vissa fall kan vara tveksamt om en inves­tering är lönsam. Jordägaren och arrendatorn bör i varje enskilt fall få ta ställning till om man, i stället för en investering i t, ex, ett omodernt byggnadsbestånd, bör ändra driftens inriktning. Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs om investeringar (yrkande 1 delvis).

I motionerna 1983/84:2782 (s), 2786 (vpk) och 2787 (c) tas upp en fråga om jordägarens investeringsskyldighet dä viss anläggning genom arrende­avtalet är undantagen från arrendatorns underhållsskyldighet. I motioner­na nämns som exempel att ladugården ingår i arrendatorns underhålls-

 

LU 1983/84:35                                                                        11

skyldighet medan en gödselvårdsanläggning, som är nödvändig för djur­hållningen, är undantagen frän arrendatorns underhållsskyldighet. Riktas ett föreläggande mot arrendatorns djurhållning kan jordägaren enligt mo­tionerna inte åläggas att förbättra gödselvårdsanläggningen, vilket kan få till följd att arrendatorn tvingas upphöra med djurhållningen. Motionärer­na i motionerna 2782 och 2786 anser att sådana "bortskrivningar" inte skall undanta jordägaren från skyldigheten att utföra ny- eller ombyggnad som påfordras av en myndighet. I motion 2782 begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som anförs i motionen. Motionärerna i motion 2786 hemställer att riksdagen beslutar ändra pro­positionens förslag i enlighet med vad som anförs (yrkande 2). I motion 2787 framhålls att farhågor har uttryckts för att jordägaren skulle utnyttja möjligheten att avtala bort anläggningar för att slippa vissa investeringar. Motionärerna anser att del på föreliggande utredningsunderlag är svårt att bedöma i vilken utsträckning dessa farhågor kan bli besannade, varför det är angeläget att underlaget kompletteras. Motionärerna anser att lant­bruksstyrelsen bör se över den utformning som lagförslaget fåll i nu aktuell del. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen lill känna vad som anförs om investeringsskyldigheten för jordägare (yrkande 3 a).

Som tidigare berörts har jordägaren inte f. n. någon principiell skyldig­het att investera på arrendestället. Detta gäller också i fall då en myndighet kräver att åtgärder vidtas för att arrendatorn skall få fortsätta att driva sin verksamhet pä det sätt som förutsattes då arrendeavtalet ingicks. I prakti­ken kan emellertid en myndighets ingripande ändock få den effekten att en investering kommer till stånd genom jordägarens försorg. Om jordäga­ren inte investerar kan nämligen arrendatorn tvingas ändra sin verksamhet och jordägaren riskerar då att arrendatorn framtvingar en sänkning av arrendeavgiften eller häver avtalet. Även om jordägaren således i dag faktiskt gör investeringar som föranleds av myndighets påbud är dock den närmare omfattningen av investeringsskyldigheten oklar. Enligt utskottets mening är detta otillfredsställande med hänsyn till både jordägarens och arrendatorns intressen. Utskottet anser därför att investeringsskyldighe­ten, såsom föreslås i propositionen, bör regleras i JB,

När det gäller den närmare utformningen av investeringsreglerna anser utskottet i likhet med departementschefen att bestämmelserna i 9 kap, 18 § JB kan tjäna som mönster. Att jordägaren på detta sätt åläggs en principiell skyldighet att bära det ekonomiska ansvaret för investeringar som påford­ras av en myndighet är enligt utskottets mening inte oskäligt mot bakgrund av vad som ovan anförts. Förslaget ger också garantier för att arrendatorn kan fortsätta att driva verksamheten i enlighet med vad som förutsattes då avtalet ingicks.

Med anledning av vad som anförs i motion 2788 vill utskottet understry­ka att jordägaren självfallet inte bör tvingas till investeringar som inte är

 

LU 1983/84:35                                                                        12

ekonomiskt försvarbara. Enligt utskottets mening innebär också förslaget i propositionen betryggande garantier för att olönsamma investeringar inle påtvingas jordägaren. Sålunda skall jordägaren vara skyldig att utföra arbetet endast om anläggningen behövs med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av jordbruket på arrendestället. Frågan om investeringsskyl­digheten skall som nämnts prövas av arrendenämnden pä begäran av jordägaren eller arrendatorn. Innan frågan avgörs skall arrendenämnden enligt förslaget inhämta yllrande från lantbruksnämnden.

Om jordägaren investerar i arrendestället och därmed höjer arrenderät­tens värde är det enligt utskottets mening av avgörande betydelse all han garanteras en avkastning på det nedlagda kapitalel. F. n, har jordägaren rätt att få arrendeavgiften höjd under löpande arrendeperiod då han enligt 9 kap, 18 och 21 §§ JB bekostat ny täckdikning och vissa ombyggnader (9 kap, 22 § JB), Denna rätt föreslås i propositionen utvidgad till alt avse också fall av investeringar på grund av myndighets beslut. Frågor om höjning av arrendeavgiften prövas av fastighetsdomstol. Enligt utskottels mening ter det sig mindre tillfredsställande att höjningen av arrendeavgif­ten skall prövas av en annan instans än den som avgjort själva investerings­ärendet. Starka skäl talar för alt frågorna bör prövas av samma instans och om möjligt i ett sammanhang. En ändring av de processuella reglerna bör därför övervägas. Som påpekats ovan (s, 7) innehåller propositionen inte något förslag till ändrad processordning. Enligt departementschefen (prop, s, 36) bör den nuvarande ordningen bibehållas i avvaktan bl, a, på resultatet av rältegångsutredningens (Ju 1977:06) arbete, Ulskoltet delar denna uppfattning men vill understryka vikten av all frågan om samord­ningen av ärenden om investeringar och höjningar av arrendeavgiften får en tillfredsställande lösning under det fortsatta arbetet med processord­ningen i arrendetvister.

Vad härefter angår den genom motionerna 2782, 2786 och 2787 aktua­liserade frågan om jordägarens investeringsskyldighet beträffande anlägg­ning som inte omfattas av arrendatorns underhållsskyldighet kan utskottet dela motionärernas uppfattning att förslaget i propositionen kan leda till mindre tillfredsställande resultat, I vissa situationer kan det sålunda fram­stå som stötande att jordägaren inte skall vara skyldig att svara för en i och för sig nödvändig och ekonomiskt försvarbar investering bara av den anledningen att anläggningen är undantagen från arrendatorns under­hållsskyldighet. Utskottet vill också peka på att förslaget öppnar möjlighet att genom olika avtalskonstruktioner på ett enkelt sätt kringgå investe­ringsskyldigheten. Samtidigt måsle emellertid beaktas alt del av olika skäl och inte minst av hänsyn till parternas intressen är rimligt att del finns ett utrymme för parterna att fritt avtala om undantag från arrendatorns un­derhållsskyldighet och därmed också från jordägarens investeringsskyl­dighet. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka införandet av en så generellt utformad bestämmelse som förordas i motionerna 2782 och 2786,

 

LU 1983/84:35                                                         13

Enligt utskottets mening bör frågan om en ytterligare förstärkning av arrendatorns ställning är motiverad när det gäller investeringar på grund av myndighets beslut utredas i lämpligt sammanhang. Därvid bör prövas i vilka situationer och i vilken omfattning det framstår som befogat att jordägaren investerar också i anläggningar som är undantagna från arren­datorns underhållsskyldighet.

Sammanfattningsvis anser utskottet all förslaget i propositionen om investeringar pä grund av myndighets beslut bör genomföras. Utskottet avstyrker alltså bifall till yrkande 1 i motion 2783 och yrkande 1 i motsva­rande del i motion 2788, Vad utskottet anfört om ytterligare utredning bör riksdagen med anledning av motionerna 2782 i denna del, 2786 yrkande 2 och 2787 yrkande 3 a ge regeringen till känna,

1 propositionen läggs, som tidigare berörts, fram förslag som avser bestämmelserna om ny täckdikning. Förslaget innebär att bestämmelsen i 9 kap, 21 § första stycket JB görs tvingande till arrendatorns förmån. Jordägaren skall således i fortsättningen inte kunna avtala bort sin skyl­dighet att bekosta behövliga nya läckdikningar.

Motionärerna i motion 1983/84:2788 (m) anför att det även när del gäller täckdikning är rimligt att jordägaren står för kostnaderna för läck-dikningen. Det är dock enligt motionärerna tveksamt om jordägaren skall göra det i fall dä han, om han själv drivit fastigheten, inle skulle ulfört investeringen. Motionärerna anser att man måste ta hänsyn lill delta vid behandling i arrendenämnden. Motionärerna yrkar all riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som anförts i motionen (yrkande 1 delvis).

Motionärerna i motionerna 1983/84:2782 (s) och 2786 (vpk) anser att jordägaren bör svara, inte bara för kostnaderna för ny täckdikning, utan också för kostnaderna när täckdikning måsle förnyas. Enligt motionerna bör således även bestämmelserna om jordägarens ansvar för att täckdik­ning förnyas göras tvingande till arrendatorns förmån, I motion 2782 hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs härom i motionen, I motion 2786 begärs att riksdagen beslutar ändra bestämmelserna om täckdikning i enlighet med motionen (yrkande 1),

Enligt utskottets mening är en väsentiig förutsättning för ett fungerande jordbruksföretag att marken är tillfredsställande dränerad. Som framhålls i propositionen torde behovet av investeringar i täckdikning vara betydan­de inom det svenska jordbruket. Inte minst synes detta vara fallet i fråga om jordbruksföretag som drivs på arrenderade fastigheter. Utskottet delar departementschefens uppfattning att arrendatorns möjligheter att fä till stånd ny täckdikning på arrendestället bör förbättras.

Utskottet vill med anledning av vad som uttalas i motion 2788 peka på att jordägaren, liksom hittills, skall vara skyldig att utge ersättning till arrendatorn för ny täckdikning endast om arrendenämnden funnit täck-dikningen behövlig med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av

 

LU 1983/84:35                                                         14

jordbruket på arrendestället. Arrendenämnden skall inhämta yttrande från lantbruksnämnden i frågan. Som utskottet framhållit i fråga om investeringar på grund av myndighets beslut skapas genom detta förfaran­de tillförlitliga garantier för all enbart ekonomiskt försvarbara investering­ar kommer till stånd. Något särskilt tillkännagivande med anledning av motionen är därför enligt utskottets mening inte erforderligt. Utskottet tillstyrker således propositionen i förevarande del och avstyrker bifall till motion 2788 i motsvarande del.

Såvitt gäller förslaget i motionerna 2782 och 2786 vill utskottet framhålla att det synes väl så angeläget från jordbrukspolitiska utgångspunkter att befintliga läckdikningar förnyas som alt investeringar sker i nya läckdik­ningar. Med hänsyn härtill anser utskottet i likhet med motionärerna att jordägaren bör vara skyldig att svara för alla erforderliga täckdikningsar-belen på arrendestället. Liksom när det gäller ny täckdikning bör jordäga­ren således inte heller beträffande omtäckdikning kunna avtala bort sin skyldighet att svara för arbetet. Givetvis bör, såsom f. n. är fallet, skyldig­heten att investera i en befintlig täckdikning gälla endast om anläggningen behövs med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av jordbruket. Kommer parterna inte överens bör frågan om jordägarens byggnadsskyl­dighet bli föremål för sedvanlig prövning i arrendenämnden. Med det anförda förordar utskottet alt en ändring görs i arrendereglerna i enlighet med motionärernas begäran.

Som ovan nämnts är jordägaren enligt gällande bestämmelser i 9 kap, 18 § JB inle skyldig att utföra byggnadsarbeten pä anläggningar, däribland läckdikningar, som är undantagna från arrendatorns underhållsskyldig­het. Den av utskottet nu förordade ändringen bör tas in i fjärde stycket nämnda paragraf och utformas så att det förhållandet att täckdikning har undantagits från arrendatorns underhållsskyldighet inte medför att jord­ägaren befrias från skyldigheten att bekosta en erforderlig omtäckdikning. Bestämmelsen bör träda i kraft den I januari 1985, I fråga om avtal som ingåtts före ikraftträdandet bör, i likhet med vad som föreslås i propositio­nen beträffande regeln om ny täckdikning, 9 kap, 18 § JB i dess äldre lydelse gälla fram till den tidpunkt lill vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet.

Arrendatorns skötsel av Jordbruksmark

Enligt 9 kap. 15 § JB skall en jordbruksarrendator vårda och underhålla arrendestället. Om arrendestället försämras genom att arrendatorn. inte fullgör sina skyldigheter har jordägaren rätt till ersättning vid den avräk­ning som enligt 9 kap. 23 § JB skall ske bl. a. när arrendatorn lämnar arrendestället. Om arrendatorn vanvårdar arrendestället är arrenderätten enligt 8 kap. 23 § JB förverkad och jordägaren har då rätt att omedelbart säga upp avtalet.

 

LU 1983/84:35                                                                        15

Vårdnads- och underhållsskyldigheten omfattar både jorden och bygg­nader och andra anläggningar. När det gäller byggnader och andra anlägg­ningar är det emellertid i huvudsak en reparalionsskyldighet som åligger arrendatorn. Om anläggningen är i det skicket alt en reparation inle är ekonomiskt försvarbar gäller enligt 9 kap. 18 § JB all jordägaren i princip blir skyldig att bygga nytt eller göra om anläggningen.

I propositionen föreslås att bestämmelsen i 9 kap. 15 § JB anpassas till lagen (1979:425) om skötsel av jordbmksmark (skötsellagen). Förslaget innebär att arrendatorn skall bruka jordbruksmarken i enlighet med vad som sägs i 3 § skötsellagen. När det gäller byggnader och andra anlägg­ningar föreslås däremot inle någon ändring av gällande regler.

Med jordbruksmark avses i skötsellagen åkermark och kultiverad betes­mark som ingår i en fastighet som taxerats som jordbruksfastighet. Enligt 3 § skall jordbruksmark, som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion, brukas sä att markens produktionsförmåga tas till vara på ett ändamålsenligt sätt. Med uttrycket "lämplig för jordbruksproduktion" avses enligt uttalanden under förarbe­tena (prop. 1978/79:163, JoU 1978/79:33) att marken ingår i ett utvecklat eller utvecklingsbart jordbruksföretag eller behövs för att bygga upp ett sådant företag. Även mark som av regionalpolitiska skäl behövs för att stärka sysselsättningen kan anses som lämplig för jordbruksproduktion. 3 § avses ge uttryck för en viss minimistandard pä brukningen av marken. Vid bedömningen av om kravet är uppfyllt skall hänsyn tas till bl. a. förhållandena på orten, markens beskaffenhet och ekonomiska och andra synpunkter. Som exempel på fall då brukningen inte är godtagbar nämns bl. a. att diken och avlopp vansköts eller att åkrar lämnas utan skötsel. Efterlevnaden av skötsellagen kontrolleras av lantbruksnämnden som en­ligt 9 § får förelägga markägare eller arrendator att åter ta mark i jord­bruksproduktion, att sätta i stånd mark eller markanläggning eller att ge växtodlingen ändrad inriktning. En förutsättning är dock alt det uppen­bart behövs för att 3 § skall efterlevas. Det är alltså endast i klara fall av överträdelser som föreläggande får meddelas. Beträffande frågan om vem föreläggandet skall riktas mot framhölls under förarbetena att reglerna i arrendelagstiftningen om vem som bär ansvaret för att olika åtgärder utförs kan tjäna som vägledning. Vid smärre brister i täckdikningen bör enligt förarbetena sålunda brukaren ges föreläggande medan föreläggan­det bör riktas mot ägaren om bristerna är mera omfattande.

I motionerna 1983/84:2782 (s) och 2786 (vpk) framhålls att ett föreläg­gande enligt skötsellagen kan komma att riktas mot en arrendator som tillträtt ett misskött arrendeställe. Denne löper alltså stor risk att åsamkas kostnader som han inte får igen förrän arrendet avträds. Motionärerna anser att synemännen vid tillträdessynen bör ta ställning till om arrende­stället uppfyller skötsellagens krav. Konstateras brister bör, efter mönster av reglerna om arrendeställets bostäder i 9 kap. 17 § JB, synemännen

 

LU 1983/84:35                                                                        16

föreskriva vilka åtgärder som skall vidtas och beräkna kostnaderna för dessa. Om jordägaren inte rättar till bristerna bör arrendatorn fä vidta åtgärderna mot ersättning med det av synemännen beräknade beloppet. I motion 2782 yrkas att det anförda skall ges regeringen lill känna och i motion 2786 (yrkande 4) att bestämmelserna om skötsel av arrendestället ändras i enlighet med del anförda.

Utskottet erinrar om att den nuvarande bestämmelsen i 9 kap. 15 § JB om arrendatorns underhållsskyldighet innebär att arrendatorn inte är skyl­dig att förbättra arrendestället. Det gäller också hävden av jorden, och arrendatorn har således inte någon civilrättslig förpliktelse gentemot jord­ägaren att sätta i stånd jordbruksmark som inte fyller skötsellagens krav. En sådan skyldighet föreligger f. n. endast om parterna uttryckligen kom­mit överens härom. Oavsett vad som avtalats mellan jordägaren och arren­datorn gäller emellertid bestämmelserna i skötsellagen för arrendatorn. Förhållandet mellan arrendereglerna och skötsellagen kan uttryckas så att skötsellagen reglerar vilka åtgärder som skall vidtas beträffande etl jord­bruksföretag medan arrendelagstiftningen anger hur ansvaret för all åtgär­derna vidtas skall fördelas mellan arrendatorn och jordägaren.

En konsekvens av nuvarande bestämmelser i JB är att om en arrendator tillträtt ett vanvårdat arrendeställe och inte följer ett föreläggande av lantbruksnämnden att rätta till förhållandena sä kan arrenderätten inte förklaras förverkad såvida inte parterna avtalat om skyldighet för arren­datorn att förbättra arrendestället. Förslaget i propositionen till ändring i 9 kap, 15 § JB syftar till all undanröja denna olägenhet och i övrigt anpassa JB:s regler till skölsellagen.

I likhet med departementschefen anser utskottet att det är en naturlig utgångspunkt att arrendatorn skall sköta jorden i enlighet med vad som sägs i skötsellagen. Utskottet ställer sig vidare bakom de uttalanden som görs i propositionen (s, 65) beträffande tolkningen av begreppet vanvård i JB. Utskottet kan också dela uppfattningen att det finns skäl att JB:s regler bör anpassas bättre till skötsellagen. Enligt utskottets mening kan det emellertid ifrågasättas huruvida den lagtekniska lösning som valts är tillfredsställande. Den föreslagna ändringen innebär i praktiken att arren­datorn blir förpliktad gentemot jordägaren att förbättra ett arrendeställe som inte uppfyller skötsellagens krav också i fall då arrendatorn inte eftersatt sin underhållsskyldighet. Denna skyldighet att förbättra arrende­stället kan omfatta åtgärder beträffande anläggningar som jordägaren i dag har att svara för enligt 9 kap. 18 § JB, exempelvis att göra om täckdik­ning. Förslaget kan således enligt utskottets mening innebära en viss för­skjutning av ansvarsfördelningen mellan jordägaren och arrendatorn. Med hänsyn till att propositionens förslag inte har någon motsvarighet i arrendelagskommitténs betänkande och alltså inte har remissbehandlats saknas underlag för ett ställningstagande till huruvida en sådan förskjut­ning är önskvärd och lämplig. Utskottet vill också peka på att förslaget, om

 

LU 1983/84:35                                                                       17

det genomförs, kan ge upphov till gränsdragningsproblem när det gäller att bestämma vilka åtgärder som jordägaren skall vidta enligt 9 kap. 18 § JB och vilka som skall anses ingå i arrendatorns skyldigheter enligt 9 kap. 15§JB.

Som ovan redovisats är en arrendator, oavsett vad som föreskrivs i arrendereglerna, skyldig att följa skötsellagen, och lantbruksnämnden har möjlighet att ingripa mot honom om han försummar jordbruket. Någon uttrycklig regel om att skötsellagen skall följas behövs således i och för sig inte i JB, Den föreslagna bestämmelsen får därmed i huvudsak betydelse när det gäller att undanröja den i propositionen påtalade olägenheten att arrenderätten inte kan förverkas. Härvidlag vill utskottet erinra om att, som ovan redovisats, ett föreläggande enligt skötsellagen i allmänhet skall riktas mot den som enligt arrendereglerna är skyldig att utföra åtgärden. En arrendator som tillträtt ett vanvårdat arrendeställe och som inte åtagit sig att förbättra det torde därför med nuvarande regler inte böra meddelas något föreläggande utan detta bör riktas mot jordägaren. Enligt utskottets mening saknar därför det i propositionen åberopade skälet för ändringen bärkraft.

Det anförda leder utskottet lill den uppfattningen att förslaget till änd­ring i 9 kap, 15 § JB inte bör genomföras och all nuvarande bestämmelse om arrendatorns skyldighet att vårda och underhålla arrendestället bör gälla även i fortsättningen. Ställningstagandet innebär att syftet med mo­tionerna 2782 och 2786 i denna del i huvudsak blir tillgodosett liksom den synpunkt i frågan som framförts i en skrivelse från LRF,

Sidoarrende

Jordbruksarrende är enligt JB antingen gärdsarrende eller sidoarrende. Gårdsarrende föreligger när arrendet omfattar bostad för arrendatorn. Övriga jordbruksarrenden är sidoarrenden. Jordbruksarrenden är i prin­cip förenade med besittningsskydd, dvs, rätt till förlängning av avtalet. Bestämmelserna om besittningsskydd omfattar dock inte sidoarrenden med en arrendetid om ett år eller kortare tid (9 kap, 7 § första stycket 1 JB). Gårdsarrenden skall i princip upplåtas på minst fem år (9 kap. 2 § JB). För sidoarrenden finns inte någon regel om minimitid.

Arrendelagskommittén föreslog att besittningsskydd skulle införas för sidoarrenden med en arrendetid på ett år. Vidare lade kommittén fram förslag om att sidoarrenden i princip alltid skulle upplåtas på minst ett år.

Enligt departementschefen bör kommitténs förslag inte genomföras. I propositionen pekas bl. a. på svårigheterna att dra gränsen mellan sådana sidoarrenden som bör förenas med besittningsskydd och sädana som inte bör tillerkännas skydd, t. ex. för att de behöver tas i anspråk för rationa­liseringsåtgärder inom jordbruket.

I motion 1983/84:2785 (c) hemställs att riksdagen beslutar införa besitt-

2    Riksdagen 1983/84. 8 samt. Nr 35

 

LU 1983/84:35                                                         18

ningsskydd för ettåriga avtal om sidoarrende i enlighet med vad som anförs i motionen. Motionären anser att arrendatorn bör få rätt lill för­längning av ettårsavtal när sidoarrendet är av avgörande betydelse för arrendatorns jordbruksförelag. När sidoarrendet inte längre är av vikt för jordbruksföretaget bör besittningsskyddet enligt motionen upphöra.

Enligt utskottets mening är det otvivelaktigt så att betydande olägenhe­ter kan uppkomma för en sidoarrendator som saknar besittningsskydd. Detta gäller inte minst när sidoarrendet utgör en väsentlig del av den areal arrendatorn brukar. Även om det sålunda kan finnas skäl för införande av ett besittningsskydd beträffande sidoarrenden måste man samtidigt beakta att det finns sidoarrenden som med hänsyn till brukningsförhållandena är olämpliga och därför bör ställas till förfogande för rationaliseringsälgär-der. Att genom en generell regel fastställa en gräns mellan sådana sidoar­renden som bör förenas med besittningsskydd och sådana som inle bör tillerkännas besittningsskydd är, som departementschefen framhåller, svårt. Problemet torde enligt utskottets mening endast kunna lösas genom elt dispensförfarande, något som motionären också synes förorda. Som närmare redovisas i propositionen (s. 42) finns det flera tungt vägande invändningar mot ett dispensförfarande, och utskottet ställer sig liksom departementschefen avvisande till tanken pä ett sådant förfarande. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen,

I motion 1983/84:2787 (c) påpekas att en upplåtelse av arrende till en juridisk person, t. ex, ett dödsbo, aldrig anses som gårdsarrende utan blir att betrakta som sidoarrende. Enligt motionärerna finns det sidoarrenden som innehas av juridiska personer och som i myckel liknar gårdsarrenden. Som exempel nämns att etl dödsbo har övertagit en avliden gårdsarrenda-lors arrendeavtal. Motionärerna anser all det finns skäl all se över gräns­dragningen mellan gårdsarrende och sidoarrende och de begär att riksda­gen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om en översyn (yrkande 3 b).

Utskottet erinrar om all 1979 års reform av arrendereglerna (prop, 1978/79:183, LU 1978/79:23) bl, a. rörde frågan om besittningsskyddet för dödsbo som träder i en avliden arrendators ställe. Genom en lagändring stärktes dödsboets rätt till förlängning av avtalet. Dödsboet har numera, vid utgången av den arrendeperiod under vilken dödsfallet har inträffat, rätt till förlängning av avtalet för samma tid som den avlidne skulle ha haft (9 kap, 9 a § JB), Bestämmelsen gäller såväl gärdsarrenden som sådana sidoarrenden som den avlidne innehade med besittningsskydd. Var t. ex, den avlidne gårdsarrendator har dödsboet i princip rätt lill fem års förläng­ning. Vid utgången av den första förlängningsperioden har dödsboet rätt till ytterligare ett års förlängning av avtalet. Syftet med bestämmelsen var att finna en lämplig avvägning mellan dödsboets intresse av att inte behöva upplösa arrendeförhållandet efter alltför kort lid och den omständigheten att dödsbo inte bör förbli oskiftade under längre tid än nödvändigt.

 

LU 1983/84:35                                                         19

Enligt utskottets mening får bestämmelserna om dödsbos besittnings­skydd alltjämt anses innebära en lämplig avvägning mellan de olika intres­sen som gör sig gällande härvidlag. Det saknas därför nu anledning att överväga ett ytterligare förstärkt skydd för dödsbo som övertar en avliden arrendators arrende. Utskottet anser att del inle heller i övrigt har fram­kommit något som talar för att en översyn av gränsdragningen mellan gärdsarrende och sidoarrende bör komma till stånd. Yrkandet i motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Överlåtelse av arrenderätt vid jordbruksarrende

Enligt 9 kap. 31 § JB får en jordbruksarrendator i princip inle överlåta arrenderätten utan jordägarens samtycke. Gäller arrendeavtalet för minst tio år får arrendatorn dock överlåta arrenderätten till någon annan med vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Detta gäller bara om inte annat har avtalats. En förutsättning är också alt arrendatorn först erbjudit jordäga­ren att återta arrendet mot skälig ersättning och att denne inle antagit erbjudandet inom föreskriven tid. Avlider arrendatorn under arrendetiden övergår överlåtelserätten på hans dödsbo.

Frågan om en vidgad överlåtelserätt har prövats av arrendelagskommit­tén som dock inte fann skäl föreslå någon ändring i gällande bestämmel­ser, I en reservation till kommitténs betänkande förordades dock en ut­vidgning av överlåtelserätten. Enligt reservanten borde arrendatorn ges rätt alt utan jordägarens samtycke överlåta jordbruksarrendet till make, barn, syskon eller syskonbarn, om arrendenämnden lämnat tillstånd till det.

Sedan kommittén avlämnat sitt belänkande aktualiserades spörsmålet i riksdagen med anledning av ett motionsyrkande (s), I motionen förorda­des att överlåtelse skulle få ske dels lill nära anhörig, dels lill annan, om arrendet varat i tio år, 1 sitt av riksdagen godkända betänkande LU 1982/83:27 avvisade utskottet tanken pä en generell rätt fill överlåtelse av arrenden som varat i minst tio är. När det gällde frågan om en rätt till överlåtelse till nära anhörig ansåg utskottet all en sådan begränsad över­låtelserätt inte kunde befaras medföra några större nackdelar för jordäga­ren eller för jordbruksnäringen i stort. Utskottet hänvisade lill att arren­delagskommittén framhållit att det torde höra till ovanligheterna att jord­ägaren i sädana fall vägrar samtycka till en överiåtelse om den tilltänkta arrendatorn har tillräckliga yrkeskunskaper och god ekonomi. Särskilt om den senare redan tidigare deltagit i gårdens skötsel torde enligt utskottet den stabilitet i förhållandet som åstadkoms genom överlåtelsen av arren­det vara till fördel för jordägaren. Emellertid kunde det, påpekade utskot­tet, inte uteslutas att en jordägare i vissa fall på grund av misshälligheter i förhållandet till den avträdande arrendatorn eller på grund av andra skäl som inte är bärande vägrar överlåtelse. Utskottet erinrade om att reservan-

 

LU 1983/84:35                                                        20

ten i kommittén anfört att en sådan vägran kan leda lill socialt stötande resultat. Utskottet fann det därför angeläget att frågan om en rätt för arrendatorn att överlåta arrendet pä nära anhörig blev föremål för ytter­ligare överväganden under arbetet på den proposition som aviserats på grundval av kommitténs betänkande. Enligt utskottets mening borde reser­vantens förslag kunna läggas till grund för denna prövning. Vad utskottet anförde med anledning av motionsyrkandet gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

I propositionen läggs fram förslag om en rått för jordbruksarrendator all överlåta arrendet fill sin make eller avkomling. Beträffande kretsen av anhöriga hänvisas i propositionen till att jordägaren enligt 9 kap. 8 § första stycket 3 JB kan återta arrendestället endast om han själv, hans make eller avkomling skall bruka arrendestället. Enligt departementschefen är det med hänsyn härtill inkonsekvent att medge arrendatorn en mera vidsträckt överlåtelserätt. En förutsättning för överlåtelse är enligt förslaget att arren­derätten avser ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag. Vidare skall krävas att arrendenämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas om inte jordägaren har befogad anledning att mot­sätta sig överlåtelsen. Bestämmelserna är tvingande till arrendatorns för­mån och kan således inte sällas ur spel genom avtal mellan parterna.

I propositionen föreslås också att arrendenämnden i överlålelseärenden skall inhämta yttrande från lantbruksnämnden för att få underlag för sin bedömning bl. a. av om arrendestället är ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag.

Enligt proposifionen skall arrendenämnden, i likhet med vad som sker då jordägaren vill återta arrendestället, främst bedöma de sociala skäl som talar för eller emot en överlåtelse. Även jordbrukspolitiska hänsyn skall dock kunna tas.

Motionärerna i motion 1983/84:2783 (fp) yrkar att förslaget om överlå­telserätt skall avslås (yrkande 2). Enligt motionen är en lagreglering onö-. dig, eftersom parterna i praktiken ofta frivilligt kommer överens om över­låtelse lill nära anhörig. Motionärerna ser det som självklart all en jord­ägare vid byte av arrendator fritt fär välja den som han finner bäst lämpad att sköta egendomen. En alltför inskränkt avtalsfrihet leder enligt motio­närernas mening till att jordägare avstår från alt arrendera ut sin jord. I motionen pekas också på att lagrådet kritiserat departementschefens utta­lande om att jordbrukspolitiska hänsyn skall kunna las vid prövning av överlåtelsefrågan; ett påstående som enligt lagrådet saknar motsvarighet bland de uttalanden som gjordes vid tillkomsten av nuvarande bestäm­melser om jordägarens självinträdesrätt. Motionärerna delar lagrådets uppfattning att det starkt kan ifrågasättas om jordbrukspolitiska skäl skall få inverka på den avvägning mellan enskilda parters intressen som det i nu aktuella fall är fråga om.

Utskottet ser med tillfredsställelse att — i enlighet med vad riksdagen

 

LU 1983/84:35                                                         21

tidigare uttalat — förslag nu läggs fram om en rätt för jordbruksarrendator att överlåta arrenderätten till en nära anhörig. Enligt utskottets mening har de tidigare åberopade skälen för en utvidgad överlåtelserätt inte förlorat i styrka. Någon anledning för riksdagen all, såsom motionärerna förordar, inta en annan ställning till frågan finns således inte. När det gäller begräns­ningen av kretsen anhöriga kan utskottet i och för sig dela departements­chefens uppfattning att reglerna om jordägarens självinträde bör kunna vara vägledande. Enligt utskottets mening finns det emellertid starka skäl för att såväl i självinträdesfallen som i överlåtelsefallen med make bör jämställas den som jordägaren resp. arrendatorn sammanlever med under äktenskapsliknande förhållanden. Frågan om samboendes ekonomiska förhållanden övervägs f, n. inom justitiedepartementet med anledning av familjelagssakkunnigas betänkande (SOU 1981:85) Äktenskapsbalk, Med hänsyn härtill anser sig utskottet inte nu böra förorda en ändring av arrendereglerna. Utskottet förutsätter emellertid alt frågan får en tillfreds­ställande lösning i samband med ställningstagandet till familjelagssakkun­nigas förslag.

När det gäller de närmare förutsättningarna för överlåtelserätten vill utskottet erinra om vad utskottet inledningsvis uttalat, nämligen att det är angeläget att arrendereglerna står i överensstämmelse med målen för jord­brukspolitiken. Mot den bakgrunden anser utskottet i likhet med departe­mentschefen att inle bara sociala utan även jordbrukspolitiska skäl bör kunna beaktas vid prövningen av ärenden om överlåtelser till nära anhö­riga.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen i nu aktuell del och avstyrker bifall till yrkande 2 i motion 2783,

Arrendeavräkning vid ändrat penningvärde m. m.

När en arrendator tillträder ett jordbruksarrende görs normalt en syn av arrendestället av särskilda synemän. Vid tillträdessynen antecknas de bris­ter som finns och vad det kostar att avhjälpa dem. Bristbeloppen bildar tillsammans tillträdets brislsumma. Då arrendatorn lämnar arrendestället sker på liknande sätt en beräkning av de brister som då föreligger. Därefter sker en jämförelse mellan bristsummorna vid tillträde och avträde (s. k, avräkning enligt 9 kap, 23 § JB), Avräkning skall också ske i samband med förlängning av etl arrendeavtal, om mer än nio år har förfiutit från tillträ­det eller närmast föregående avräkning.

Om det mellan tiden för tillträde och avträde sker förändringar i pen­ningvärdet och hänsyn inte tas härtill kan konsekvensen bli att en arren­dator som har hållit arrendestället i oförändrat skick ändå blir skyldig alt betala ersättning,

Arrendelagskommittén tog i sitt betänkande upp frågan om lagstiftning erfordras för att komma till rätta med de problem som kan uppstå på grund

 

LU 1983/84:35                                                        22

av att penningvärdet förändras. Kommittén ansåg att det inte krävdes någon ändring i gällande regler eftersom dessa enligt kommitténs uppfatt­ning innebär att man skall beakta penningvärdets förändring vid avräk-ningen. En reservant ansåg dock att rättsläget borde lagfästas genom en regel av innebörd att tillträdets bristbelopp vid avräkningen skall justeras med hänsyn till den ändring i det allmänna prisläget som har inträffat sedan tillträdessynen ägde rum,

I propositionen anför departementschefen att han delar kommitténs uppfattning att det inte är påkallat med lagstiftning i frågan. Enligt depar­tementschefen får det överlämnas till rättstillämpningen att avgöra vilka metoder som bör användas för att justera bristbeloppet vid tillträdet med hänsyn till förändringarna i penningvärdet. I propositionen pekas på att Svea hovrätt i en dom den 10 mars 1983 funnit att en rättvisande jämförelse mellan arrendeställets skick vid tillträdet och vid avträdet endast kan ske om bristbeloppen uttrycks i samma penningvärde. Har prisläget ändrats måste enligt hovrätten detta därför beaktas vid avräkningen. Domen har överklagats till högsta domstolen.

I likhet med reservanten i arrendelagskommittén anser motionärerna i motion 1982/83:1762 (c) att det klart bör framgå av lagstiftningen att bristbeloppet vid tillträdet skall räknas om. Motionärerna pekar också på att en arrendator i vissa fall kan ha vidtagit åtgärder för att förbättra gårdens bördighet, t. ex. genom att öka mullhalten i jorden. Det bör enligt motionärerna finnas anledning att pröva om det är möjligt att kompensera arrendatorn för sådana insatser i framliden, 1 motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till klarare och rättvisare ersättnings­regler i samband med frånträde av arrende.

Som framhålls i motionen och i åtskilliga remissyttranden över kom­mitténs betänkande är det nuvarande rättsläget beträffande arrendeavräk­ning vid ändrat penningvärde inte helt klart, något som enligt utskottets mening inte är tillfredsställande. Enligt vad utskottet inhämtat väntas högsta domstolen inom kort avgöra det från Svea hovrätt fullföljda målet, I avvaktan pä högsta domstolens avgörande anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att göra något uttalande med anledning av motio­nen i denna del. Utskottet vill dock understryka vikten av att regeringen noga följer frågan och särskilt beaktar om det med hänsyn lill utgången i högsta domstolen finns anledning att på nytt överväga lagstiftningsåtgär­der. Med del anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1762 i nu aktuell del.

Såvitt gäller motionärernas önskemål om att hänsyn skall tas till förbätt­ringar av jorden vill utskottet hänvisa till vad som anförts ovan (s, 9) om lantbruksslyrelsens uppdrag att ytterligare utreda frågan om generella investeringsregler vid jordbruksarrende. Utskottet utgår från att spörsmå­let i motionen kommer att prövas i samband med del aviserade utrednings­arbetet. Motionen i denna del bör således inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

 

LU 1983/84:35                                                         23

Muntliga arrendeupplåtelser

Enligt 8 kap, 3 § JB är muntliga avtal om jordbruksarrenden ogiltiga. Om arrendatorn har tillträtt arrendestället utan att ett skriftligt avtal har upprättats har han rätt till skadestånd av jordägaren under förutsättning att del inte berott på arrendatorn att ett giltigt arrendeavtal inte har kommit till stånd, Skriftlighetskravet gäller också för bostadsarrende och anlägg­ningsarrende. För lägenhetsarrende krävs däremot inte skriftlig form.

Statistiska centralbyrån utförde under år 1977 en enkätundersökning rörande jordbruksarrenden och arrendeavgifter. Undersökningen utvisa­de bl. a. att muntliga arrendeavtal är relativt vanliga. I ett av de undersökta länen var t. o. m. mer än hälften av arrendeavtalen muntliga. Undersök­ningen utvisade också all muntliga avtal förekommer i mindre utsträck­ning i mera utpräglade jordbruksområden och att dessa avtal i regel avser sidoarrende av mindre åkerarealer. Det är vidare vanligt att jordägaren och arrendatorn i dessa fall är släkt med varandra.

År 1979 fick arrendelagskommittén genom tilläggsdirektiv i uppdrag att överväga åtgärder som kan motverka att arrendelagstiftningen kringgås genom muntliga upplåtelser, Samma år aktualiserades frågan också i riks­dagen med anledning av en motion, I sitt av riksdagen godkända betän­kande LU 1978/79:23 fann utskottet att någon åtgärd med anledning av motionen inte var erforderlig från riksdagens sida genom alt tilläggsdirek­tiv utfärdats för arrendelagskommittén,

I syfte att minska antalet muntliga arrendeavtal och förbättra de berörda arrendatorernas ställning föreslog kommittén i sitt betänkande att man i arrendelagstiftningen skulle införa ett nytt institut, kallat arrendeförkla­ring. Den arrendator som ingått ett muntligt avtal om jordbruks- eller bostadsarrende skulle enligt förslaget kunna utverka en sådan förklaring hos arrendenämnden. Arrendeförklaring skulle meddelas på ansökan av arrendatorn, om arrendatorn tillträtt arrendestället utan att ett skriftligt avtal upprättats och jordägaren inte medverkar till alt ett sådant avtal kommer lill stånd. I samband med att en arrendeförklaring meddelas skulle arrendenämnden bestämma skäliga villkor för arrendet. Därvid skulle nämnden inte fastställa vad parterna en gäng i tiden avtalat ulan i stället inrikta sig på vad som bör gälla för framtiden.

1 propositionen (s. 44) framhåller departementschefen alt han kommit till den uppfattningen att förslaget om arrendeförklaring inte bör genom­föras. Enligt hans uppfattning är detta förslag en nyskapelse på avtalsrät­tens område som inte går fri från principiella och praktiska invändningar. Det finns också anledning att befara att ett genomförande av förslaget kommer att leda till att antalet tvister ökar. Vill man införa regler om arrendeförklaring anser departementschefen, liksom åtskilliga remissin­stanser, att den muntliga överenskommelsen måste ligga till grund för arrendeförklaringen. Enligt departementschefen synes statistiska central-

 

LU 1983/84:35                                                        24

byråns undersökning visa att omkring 90 % av de muntliga avtalen avser sädana upplåtelsetider att avtalet, om det hade varit skriftiigl, inte skulle ha varit förenat med besittningsskydd. En arrendeförklaring skulle alltså, fortsätter departementschefen, endast undantagsvis komma att leda till att en arrendator fär ett sådant skydd. Värdet av arrendeförklaring som ett medel att stärka arrendatorernas besittningsskydd skulle därmed bli täm­ligen ringa.

Utskottet saknar anledning att frångå departementschefens bedömning av frågan och ansluter sig därmed till hans uppfattning att förslaget inte bör genomföras. Utskottet kan vidare instämma i vad kommittén och departementschefen anfört (se prop, s, 44 och 45) om det olämpliga i alt upphäva det gällande kravet på skriftlig form. Några ändringar i arrende­reglerna bör således inte göras. Mot bakgrund av vad utskottet uttalade år 1979 vill utskottet emellertid understryka vikten av att regeringen följer utvecklingen på arrendeområdet och tar de initiativ som kan bli erforder­liga om det visar sig att underlåtenheten att följa formkraven beträffande arrenden har negativa verkningar för arrendatorerna.

Vissa frågor rörande bostadsarrende

Bostadsarrende föreligger enligt 10 kap. 1 §JB när jord upplåts för annat ändamål än jordbruk och arrendatorn enligt arrendeupplåtelsen har rätt att på arrendestället uppföra eller bibehålla ett bostadshus. Det krävs vidare alt det inte är uppenbart alt upplåtelsens huvudsakliga syfte är att tillgodose något annat ändamål än att bereda bostad åt arrendatorn och honom närstående. Bostadsarrende torde därför inle kunna upplåtas åt en juridisk person.

För bostadsarrende finns regler om besittningsskydd, dvs, en rätt för arrendatorn att få avtalet förlängt, eventuellt på ändrade villkor. För att besittningsskydd skall föreligga krävs att del på arrendestället finns ell hus som har äsatts taxeringsvärde (10 kap, 4 § JB).

Enligt huvudregeln i 8 kap. 19 § JB får arrendatorn inte upplåta nyttjan­derätt till arrendestället eller del av det utan samtycke av jordägaren. Förbudet mot andrahandsupplåtelse gäller vid samtliga arrendeformer. Går jordägaren med på att arrendatorn upplåter arrendet i andra hand, utträder arrendatorn inte ur rättsförhållandet med jordägaren utan står kvar som huvudarrendator. Förhållandet mellan huvudarrendatorn och underarrendatorn betraktas också som ett arrende i lagens mening och arrendereglerna tillämpas på deras rättsförhållande. Gentemot jordägaren har underarrendatorn dock inte bättre rätt än huvudarrendatorn. Det innebär bl, a, att om huvudarrendatorns arrenderätt upphör, så har under­arrendatorn inte någon rätt att ha kvar arrendestället.

Genom lagstiftning år 1979 ändrades till förmån för arrendatorerna bl, a, bestämmelserna om arrendeavgift vid förlängning av avtal om bo-

 

LU 1983/84:35                                                        25

stadsarrende (prop, 1978/79:183, LU 1978/79:23). Enligt nu gällande bestämmelser (10 kap. 6 § JB) utgår arrendeavgiften vid förlängning av arrendeavtalet med skäligt belopp. Kan jordägaren och arrendatorn inte enas om hur stor arrendeavgiften bör vara, skall avgiften bestämmas så att den kan antas motsvara arrenderättens värde med hänsyn till arrendeav­talets innehåll och omständigheterna i övrigt. Frågan om avgiftens storlek prövas av arrendenämnden.

Arrendelagskommittén lade i sitt betänkande fram etl förslag rörande underarrendatorernas ställning som i huvudsak tog sikte pä fall då huvud­arrendatorn tillhör viss krets av närstående till jordägaren eller är en juridisk person över vilken jordägaren har det bestämmande inflytandet,

I propositionen (s, 36) hänvisas till att kommitténs förslag har samband med frågan om en allmän lagstiftning mot bulvanförhållanden, vilken har behandlats av kommissionen mot ekonomisk brottslighet i betänkandet (SOU 1983:46) Bulvanlag, Enligt departementschefens mening bör man avvakta den vidare behandlingen av kommissionens betänkande innan ställning tas till kommitténs förslag om underarrendatorers rättsställning, I detta senare sammanhang avser departementschefen även att behandla en av Svenska förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyar väckt fråga om förstärkning av koloniträdgårdsinnehavarnas rättsställning (prop, s. 82).

I motionerna 1982/83:1219 (s) och 1983/84:2784 (s) behandlas koloni­trädgårdsinnehavarnas rättsliga ställning. Motionärerna pekar på att upp­låtelse av koloniträdgårdar numera oftast går sä till att kommunen genom ett arrendekontrakt upplåter området till en ideell förening som i sin tur upplåter lotterna till medlemmarna i föreningen. Kommunens upplåtelse till koloniträdgårdsföreningen är att bedöma som elt lägenhelsarrende, vilket medför ett sämre besittningsskydd än bostadsarrende. Bestämmel­serna om bostadsarrende torde enligt motionerna ofta vara tillämpliga på upplåtelsen mellan föreningen och medlemmarna. Men eftersom medlem­marna — underarrendatorerna — normalt sett inte har bättre rätt än föreningen — huvudarrendatorn — medförgällande ordning enligt motio­nerna att underarrendatorerna i praktiken saknar besittningsskydd. Delta är, anser motionärerna, inte godtagbart.

I motion 1219 framhålls att en förstärkning av koloniträdgårdsinneha­varnas ställning synes kunna ske genom att man i 10 kap. 1 § JB gör ett tillägg av innebörd att bostadsarrende också föreligger när jord upplåts på arrende till juridisk person för annat ändamål än jordbruk, om det uteslu­tande syftet med upplåtelsen är att arrendatorn skall upplåta nyttjanderät­ten till delar av arrendestället till fiera med rätt för dem att uppföra och bibehålla bostadshus. Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen begär ändring i JB i enlighet med vad som anförts i motionen,

I motion 2784 vänder sig motionärerna mot att frågan om koloniträd­gårdsinnehavarnas rättsställning kopplas samman med eko-kommissio-

 

LU 1983/84:35                                                        26

nens förslag till bulvanlagstiftning. Enligt motionärerna är det angeläget att frågan om en förbättring av koloniträdgårdsinnehavarnas ställning snarast får sin lösning. De anser därför att regeringen omgående bör pröva frågan och förelägga riksdagen ett förslag till ändrade regler, I motionen begärs ett tillkännagivande om vad som anförs i motionen,

I motionerna 1983/84:726 (s) och 1159 (s) tas upp frågan om arrende­avgifterna vid bostadsarrende. Motionärerna behandlar i huvudsak upplå­telser för frilidshusbebyggelse och i motionerna framhålls all avgifterna på senare lid har stigit kraftigt,

I motion 726 anförs att den som har byggt ett litet fritidshus då arren­deavgiften var låg nu upplever att avgiften höjs år från år på ett ensidigt sätt från jordägarens sida. De ekonomiskt svaga missgynnas och det är enligt motionärens mening därför nödvändigt med någon form av regle­ring av avgifterna. I motionen hemställs alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om reglering av avgifter­na för frilidstomter.

Motionärerna i motion 1159 anför att avgifterna på senare tid har höjts efter hand som värdet pä fastigheterna har ökat på grund av förbättringar som nyttjanderättshavarna själva har gjort. I motionen framhålls vidare att nyttjanderättshavarna har ett dåligt rättsskydd och alt samhället bör stödja och stimulera fritidsboende på arrenderad mark. Motionärerna begär etl tillkännagivande av vad som anförts om åtgärder som begränsar arrende­kostnaderna för frilidstomter i syfte att underlätta för flera all fä tillgång till fritidsboende.

I de fyra motionerna tas upp frågor som enligt utskottets uppfattning är av väsentlig betydelse för ett stort antal människor. Det är, anser utskottet, viktigt att värna om och skapa möjligheter för ett fritidsboende lill rimliga kostnader. Frågor med anknytning härtill har nyligen varit aktuella i riksdagen med anledning av förslag i proposition 1983/84:145 om turisl-och rekreationspolitiken m. m. Propositionen grundas på betänkanden från rekreationsberedningen, TUREK saml fritidsboendekommillén. I propositionen anges målen för turist- och rekreationspolitiken. Vidare lämnas en redovisning av de hinder som begränsar många människors möjlighet att använda fritiden för turism och rekreation. Vissa förslag till åtgärder redovisas,

1 propositionen betonas bl, a, betydelsen av koloniträdgårdar och stads­nära fritidsboende saml understryks vikten av att koloniträdgårdar och stadsnära fritidsbebyggelse kommer till stånd i ökad omfattning. Det fram­hålls all det i första hand är en kommunal uppgift att skapa förutsättningar och anvisa lämpliga markområden härför, 1 propositionen föreslås ökade möjligheter för staten alt lämna bidrag till bostadsföretag för anordnande av bl, a, koloniträdgårdar och sladsnära fritidsbebyggelse. Också den av motionärerna upptagna frågan om besittningsskyddet för koloniträd­gårdsinnehavare berörs i propositionen. Därvid hänvisas till att frågan f. n. bereds inom justitiedepartementet.

 

LU 1983/84:35                                                        27

Förslaget i propositionen om statsbidrag har bifallits av riksdagen (BoU 1983/84:23),

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att byggnadspanlulredningen för kort tid sedan har avlämnat sitt betänkande (SOU 1984:22) Panträtt i registrerad nyttjanderätt, I betänkandet läggs fram förslag om ett nytt pantsystem, som innebär att fritidshus på arrenderade tomter skall kunna intecknas och pantsättas på samma sätt som fastigheter.

Som framhålls i motionerna 1219 och 2784 är koloniträdgårdsinneha­varnas rättsliga ställning ofta svag. Detta sammanhänger med all man i många kommuner för att underlätta administrationen av koloniträdgårds­områdena valt att upplåta kolonilotterna som underarrenden. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av den ökade satsningen pä stadsnära fritidsbe­byggelse anser utskottet att det är viktigt att frågan om ett förstärkt besitt­ningsskydd för innehavare av koloniträdgårdar snarast får en lösning. Regeringen bör därför skyndsamt pröva frågan och lägga fram förslag till erforderliga ändringar. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anled­ning av motionerna 1219 och 2784 som sin mening ge regeringen till känna.

Vad härefter gäller frågan om arrendeavgifterna för fritidstomter vill utskottet framhålla alt syftet med motionerna ligger i linje med strävande­na att göra fritidsboendel möjligt och tillgängligt även för dem som har begränsade resurser. Utskottet har därför förståelse för motionärernas önskemål.

Som ovan redovisats innebar 1979 års ändringar i arrendelagstiftningen bl, a, att bostadsarrendatorernas ställning förbättrades när det gäller änd­ring av arrendeavgifterna, I lagstiftningsärendet slog utskottet fast att sådana investeringar och förbättringar som arrendatorn själv utfört och som höjt arrendeställets värde över huvud taget inle bör få utgöra grund för avgiftshöjning. Detta gäller dock under förutsättning alt arrendatorn inte har fått ersättning av jordägaren för sina åtgärder. På begäran av utskottet godkände riksdagen vad utskottet anfört i denna del.

Utskottet vill också peka pä att i den nu aktuella propositionen 136 framläggs förslag som syftar till att ytterligare förbättra arrendatorns ställ­ning. Enligt förslaget skall parterna i fortsättningen inte behöva säga upp avtalsförhållandet för att få till stånd en ändring av arrendevillkoren för en ny arrendeperiod, I stället för uppsägning skall del räcka med en begäran om villkorsåndring.

I sammanhanget vill utskottet nied anledning av vad som uttalas i motionerna framhålla att jordägaren i princip inte kan begära en höjning av arrendeavgiften för en löpande arrendeperiod. Frågan kan alltså aktua­liseras först då avtalet skall förlängas. Arrendatorns känsla av att jordäga­ren ensidigt höjer avgiften från år till år kan därför säkert i många fall förklaras av att avtalet innehåller en indexklausul som innebär all avgiften följer t. ex. konsumentprisindex. Det kan också vara så att avtal, som tidigare inte innehållit någon klausul om indexuppräkning, vid förläng-

 

LU 1983/84:35                                                        28

ning av arrendet försetts med en sädan utan att arrendatorn särskilt har uppmärksammat det eller blivit klar över innebörden.

Enligt utskottets mening ger gällande regler och förslagen i propositio­nen en bostadsarrendator tillfredsställande möjligheter att få skäligheten av arrendeavgiften prövad. Att reglerna ändå kan upplevas som otillräck­liga torde i mänga fall ha sin förklaring i att arrendatorerna saknar kän­nedom om reglerna och därför inte kan ta till vara sina rättigheter. Med hänsyn härtill är det angeläget att information om JB:s bestämmelser när ut till arrendatorerna. Utskottet vill understryka vikten av att berörda myndigheter, organisationer och nämnder verkar för att sprida sådan information.

Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till de skiftande förhål­landen som kan förekomma på bostadsarrendemarknaden är det enligt utskottets mening tveksamt om man inom ramen för JB:s bestämmelser bör vidta åtgärder som inskränker parternas avtalsfrihet. Utskottet vill också framhålla att det kan vara svårt att enbart beträffande vissa typer av bostadsarrenden införa särskilda regler om arrendeavgifternas storlek, Arrendatorer med andra former av arrendeupplåtelser kan med fog ställa samma krav på begränsningar av avgifterna, vilket särskilt för jordbruks­arrendena skulle få svåröverskådliga konsekvenser. Utskottet har också beträffande jordbmksarrendena tidigare tagit avstånd från tanken pä nå­gon form av priskontroll (se LU 1978/79:23 och LU 1980/81:30). Utskottet är således inte berett all förorda någon ändring av reglerna. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen noga följer utvecklingen på området och tar de initiativ som kan visa sig erforderliga.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 726 och 1159.

Oskäliga villkor i arrendeavtal

I motionerna 1982/83:1226 (vpk) och 1983/84:763 (vpk) framställs öns­kemål om åtgärder mot sådana villkor i arrendeavtal som är obilliga mot arrendatorn. Som exempel på obilliga villkor nämns i motionerna villkor som förpliktar arrendatorn att utföra arbete för jordägaren, som förbjuder arrendatorn att arrendera även annan jord, som förpliktar arrendatorn att hembjuda sitt bostadshus till jordägaren och villkor om att tvist skall prövas av skiljemän. 1 motion 1226 yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana förändringar och tillägg i gällande lagstiftning, som kan hindra inslag i jordarrendekontrakt, vilka på ett för arrendatorn obilligt sätt går utöver vad som föranleds av själva arrendeförhållandet. 1 motion 763 yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag till undanröjande av obilliga bestämmelser i arrendekontrakt.

 

LU 1983/84:35                                                         29

Utskottet vill till en början erinra om att statsmakterna under årens lopp genom lagstiftningsåtgärder successivt stärkt arrendatorernas rättsliga ställning. Också förslagen i den nu aktuella propositionen innebär all arrendatorernas ställning förbättras. Med hänsyn till all arrendeförhållan­det som regel rör relationen mellan två enskilda parter har lagstiftningen präglats av en strävan att finna en lämplig avvägning mellan å ena sidan parternas intresse av att fritt kunna avtala om sina angelägenheter och å andra sidan behovet av alt skydda den svagare parten i avtalsförhållandet.

Som framhålls i motionen är det givetvis inte tillfredsställande all det förekommer avtalsvillkor som framstår som oskäliga. Lagstiftningen ger också en arrendator möjlighet att få oskäliga avtalsvillkor ändrade. Med stöd av 36 § avtalslagen kan sålunda en arrendator när som helst under arrendeperioden få ett avtalsvillkor prövat av allmän domstol. Enligt den bestämmelsen får avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheter­na i övrigt. Vid prövningen skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Arrende­villkoren kan också omprövas i samband med förlängning av arrendeavta­let. Kommer parterna inte överens om villkoren, kan frågan föras vidare till arrendenämnden, I syfte att skapa bättre balans mellan jordägaren och arrendatorn infördes genom lagändring år 1979 den nuvarande bestäm­melsen i 9 kap. 9 § JB, som reglerar prövningen av annat arrendevillkor än arrendeavgiften eller förlängningstiden. Enligt bestämmelsen skall upp­ställt villkor gälla i den mån det är skäligt med hänsyn till arrendeavtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhål­landen och omständigheterna i övrigt. Bestämmelsen anpassades härmed till 36 § avtalslagen.

Som redovisats ovan (s. 27) läggs i propositionen fram förslag om ett enklare förfarande vid villkorstvister, vilket bl, a, innebär att avtalet inle behöver sägas upp om parterna endast vill att villkoren skall ändras,

I propositionen föreslås också att bestämmelserna i 9 kap. 36 — 39 §§ JB om arbetsavtal i samband med jordbruksarrende upphävs. I det samman­hanget föreslås dessutom ett upphävande av regeln i 8 kap, 23 § första stycket 2 JB om att arrenderätten är förverkad för det fall att arrendatorn undandrar sig att utföra arbete som åligger honom enligt arrendeavtalet. Som framhålls i propositionen är reglerna om arbetsavtal i samband med jordbruksarrende otidsenliga, och det är enligt utskottets mening tillfreds­ställande att bestämmelserna nu föreslås bli upphävda. Utskottet tillstyr­ker därför propositionen i denna del.

Sammanfattningsvis anser utskottet att lagstiftningen ger betryggande garantier för att oskäliga avtalsvillkor inte tillämpas mot en arrendator. Som utskottet pekat på i annat sammanhang (se s, 28) är det emellertid inte ovanligt att arrendatorer på grund av bristande kunskap om arrendereg-

 

LU 1983/84:35                                                        30

lernas innehåll inte kan ta till vara sin rätt. Det är därför angeläget att information i hithörande frägor når ul lill arrendatorerna. Enligt utskollets mening har inte minst jordbruksorganisationerna och lantbruksnämnder­na en viktig uppgift att fylla härvidlag.

Utskottet, som förutsätter att regeringen fortsättningsvis följer utveck­lingen på arrenderättens område, anser med hänvisning till det ovan anförda att det nu saknas anledning för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motionerna. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna 1226 och 763.

Processordningen i arrendetvister

Som tidigare redovisats (s. 7 och 12) lade arrendelagskommittén fram ett principförslag beträffande processordningen i arrendetvister. Förslaget innebar bl, a, att en särskild arrendedomstol skulle inrättas som överin­stans lill arrendenämnderna och all de arrendemål som nu handläggs av fastighetsdomstolarna skulle överflyttas lill arrendenämnderna,

I propositionen (s, 36) uttalar departementschefen alt han nu inle har för avsikt att ta ställning till kommitténs förslag när del gäller processordning­en i arrendetvister. Departementschefen förordar i stället att nuvarande ordning t, v, bibehålls,

I motion 1982/83:719 (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning om inrättandet av en prejudikatinstans inom arrenderätten. Enligt motionären är nuvarande ordning för handläggning av arrendetvis­ter uppenbart otillfredsställande och medför stor ovisshet om rättsprinci­perna inom arrenderätten, I motionen erinras om att bostadsdomstolen tillkom år 1974 som en prejudikatinstans inom hyresrätten. En motsvaran­de domstol bör, anser motionären, inrättas också på arrendelagstiftning­ens område.

Enligt utskottets mening är den gällande processordningen i arrende­tvister i vissa hänseenden inte tillfredsställande. Sålunda är bl. a. instans­ordningen svåröverskådlig, vilket medför risker för rättsförluster. Utskot­tet har tidigare också framhållit att vissa frägor som nu handläggs av skilda instanser lämpligen bör prövas av en instans och i ett sammanhang. I likhet med departementschefen anser utskottet emellertid att tiden inte ännu är mogen för ett ställningstagande till en reform av arrendeprocessen. Bl. a. finns det sålunda anledning att avvakta resultatet av rättegångsutredning­ens arbete med att reformera förfarandet vid de allmänna domstolarna. Utskottet vill också hänvisa till att rättegångsutredningen skall överväga kompetensfördelningen mellan de allmänna domstolarna och fastighets­domstolarna. Utskottet delar därför departementschefens uppfattning att reglerna om handläggningen av arrendetvister f. n. inte bör ändras och avstyrker således bifall till motion 719.

 

LU 1983/84:35                                                                        31

Jakträtt för jordbruksarrendator

I 7 § andra stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt (jaktlagen) stadgas att om mark fö''jordbruk är upplåten till någon genom arrendeavtal eller annorledes, så har bmkaren rätt att nyttja den jakt som hör till marken. Detta gäller dock endast under förutsättning att något annat inle avtalats.

I motion 1982/83:1760 (c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhål­ler att bestämmelsen om jakträtt för jordbruksarrendator tas in i JB. Enligt motionärerna är det otillfredsställande att frågan om jakträtten inte regle­ras i JB tillsammans med övriga frägor som rör jordbruksarrende. Bestäm­melsen om arrendatorns jakträtt bör därför tas in i JB och därmed utgå ur jaktlagen.

Utskottet har förståelse för motionärernas uppfattning all alla för arren­deavtalet relevanta frågor bör regleras i JB, Bestämmelsen om jakträtt är emellertid inte den enda regeln av betydelse för förhällandet mellan par­terna som förekommer utanför JB, I sammanhanget vill utskottet peka pä att det finns en särskild lag om fiskearrenden (1957:390), Med hänsyn till att olika bestämmelser om jakt sedan länge varit samlade i jaktlagen och att denna gällt sedan är 1938 och därmed torde vara väl känd, är det enligt utskottets mening mest naturligt all den aktuella bestämmelsen får stå kvar i jaktlagen. Några olägenheter med denna ordning har inte heller påvisats. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1760,

Övergångsbestämmelserna

Enligt proposition 136 bör den nya lagstiftningen på arrenderättens område träda i kraft den 1 januari 1985. Vissa av de nya bestämmelserna, bl. a. reglerna om investeringar på grund av myndighets beslut, föreslås bli omedelbart tillämpliga även på avtal som ingåtts före ikraftträdandet.

I vissa fall skall emellertid alltjämt äldre regler gälla. De äldre reglerna såvitt avser bl, a. investeringar i ny täckdikning, arbetsavtal i samband med jordbruksarrende och arrendatorns överlåtelserätt föreslås gälla i fråga om arrendeavtal som har ingåtts före ikraftträdandet fram till den tidpunkt till vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet. De nya reglerna om arrendatorns överlåtelserätt skall dock tillämpas även dessförinnan på äldre avtal, om antingen arrendatorn ensam eller arrendatorn och före honom hans make eller någon av hans föräldrar har brukat arrendestället under sammanlagt minst tio år när tillstånd söks.

Motionärerna i motion 1983/84:2787 (c) anser att något undantag inte bör göras från huvudregeln att de nya bestämmelserna om arrendatorns överlåtelserätt skall tillämpas på äldre avtal först fr. o. m. den tidpunkt då jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträ­dandet. I motionen begärs att riksdagen beslutar i enlighet härmed (yrkan­de 4 delvis). Som skäl för sitt ställningstagande anför motionärerna att

 

LU 1983/84:35                                                                       32

även om det är betydelsefullt för arrendatorn med ökad trygghet i verk­samheten, kan det inte vara riktigt att man genom en retroaktiv lagstiftning bryter gällande avtal.

Utskottet vill för sin del understryka att det är en allmän princip att nya civilrättsliga regler inte skall ges retroaktiv verkan om inte starka skäl talar för annat. Vid tidigare arrendereformer har därför övergångsbestämmel­serna i princip utformats så att de nya reglerna blivit tillämpliga på äldre avtal först sedan de förlängts på grund av utebliven uppsägning, 1 fråga om långvariga arrenden har dock i vissa fall nya bestämmelser gjorts omedel­bart tillämpliga pä äldre avtal. Övergångsregleringar som liknar den nu aktuella tioårsregeln förekom vid arrendereformer åren 1943 och 1968, En bestämmelse med samma innehåll finns också intagen i 41 § första stycket lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken. Vidare infördes i 1979 års lagstiftningsärende på utskottets hemställan (LU 1978/79:23) en tioårs-regel i övergångsbestämmelserna till de nya reglerna om jordägarens rätt till självinträde.

Utskottet framhöll år 1979 att man inte kunde bortse från all det fanns en risk för all ett antal arrenden kunde komma att sägas upp av jordägaren med tanke på de blivande begränsningarna i jordägarens självinträdesrätt, något som kunde få betydande negativa konsekvenser särskilt när det gällde långvariga arrenden. Enligt utskottets mening finns det risk att de nya bestämmelserna om arrendatorns överlåtelserätt kan fä liknande följ­der om de blir tillämpliga pä äldre avtal först sedan dessa förlängts. Utskottet delar därför departementschefens uppfattning att det av sociala skäl är motiverat att de nya bestämmelserna skall gälla också dessförinnan beträffande äldre avtal om arrendeförhållandet varit långvarigt. Utskottet tillstyrker med det anförda förslaget i propositionen i denna del och avstyrker bifall till motion 2787 i motsvarande del.

Redaktionella frågor

1 proposition 136 framläggs förslag till de ändringar i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder som föranleds av de nya arrende-reglerna i jordabalken och förslaget om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället, I proposition 137 framläggs också förslag till ändringar i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder. Dessa förslag föranleds av de i propositionen föreslagna ändringarna i hyreslagstiftningen. De båda lagförslagen som avser arrende- och hyresnämnderna bör sammanföras till ett lagförslag. Därvid bör en smärre redaktionell ändring göras i 23 §,

Som tidigare redovisats (s, 1) har utskottet beslutat att inte nu behandla förslaget om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället. De ändringar i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder som föranleds av detta förslag bör därför inte genomföras nu. Detsamma gäller de föreslagna följdändringarna i jordabalken.

 

LU 1983/84:35                                                        33

De i proposition 137 framlagda förslagen bör enligt utskottets mening föranleda vissa ändringar i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol. Enligt 28 § i den lagen äger vissa beslut av bostadsdomstolen inte rättskraft. Detta gäller bl. a. beslut varigenom ansökan om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket JB eller tillstånd enligt 12 kap, 34 a §JB lämnats utan bifall. Förslagen i proposition 137 innebär såvitt nu är av intresse all uttrycket reparationsföre|äggande byts ut mot åtgärdsföreläggande samt att bestämmelserna i 12 kap, 34 a § JB förs över lill 37 §, 28 § lagen om bostadsdomstol bör ändras i enlighet härmed. Vidare bör en redaktionell ändring ske i 29 § efter mönster av motsvarande bestämmelse i förslaget till lag om ändring i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder.

Enligt 8 kap, 8 § femte stycket förslaget till ändring i jordabalken gäller stämningsansökan med yrkande att arrendeförhållandet skall upphöra och ansökan om avhysning som uppsägning när delgivning skett. Enligt utskottets mening bör bestämmelsen jämkas redaktionellt i enlighet med motsvarande bestämmelse i 12 kap. 8 § JB (se BoU 1983/84:29).

Enligt 9 kap. 10 § andra stycket förslaget till ändring i jordabalken skall vid en tvist om villkorsändring den som begärt ändringen hänskjuta tvisten till arrendenämnden senast två månader före den nya arrendeperiodens början. Enligt utskollets mening bör efter mönster av hyresreglerna fristen räknas från utgången av den löpande arrendeperioden i stället för som föreslagits den nya arrendeperiodens början. 9 kap. 10 § JB bör ändras i enlighet härmed.

Övrigt

Utöver vad utskottet ovan anfört föranleder propositionerna och motio­nerna i behandlade delar inte några uttalanden från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1,          beträffande generella investeringsregler

att riksdagen avslår motion 1983/84:2786 yrkande 5,

2, beträffande investeringar på grund av myndighets beslut
att riksdagen

dels med avslag på motion 1983/84:2783 yrkande 1 och motion 1983/84:2788 yrkande 1 i denna del antar det i proposition 1983/84:136 framlagda förslaget till lagom ändring i jordabal­ken såvitt avser 9 kap, 17 a §,

dels med anledning av motion 1983/84:2782 i denna del, mo­tion 1983/84:2786 yrkande 2 och motion 1983/84:2787 yrkan­de 3 a som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ytterligare utredning,

3    Riksdagen 1983/84. 8 samt. Nr 35

 

LU 1983/84:35                                                                       34

3,            beträffande ny täckdikning

att riksdagen med avslag pä motion 1983/84:2788 yrkande 1 i denna del antar 9 kap, 21 § förslaget till lag om ändring i jordabalken,

4,            beträffande förnyelse av täckdikning

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:2782 i denna

del och motion 1983/84:2786 yrkande 1

dels antar ny med i bilaga 3 såsom Utskottets förslag betecknad

lydelse av 9 kap, 18 § jordabalken,

dels antar sådan ändring i ingressen till förslaget lill lag om

ändring i jordabalken som föranleds härav,

5, beträffande skötsel av jordbruksmark
att riksdagen

dels avslår förslaget till lag om ändring i jordabalken såvitt avser 9 kap, 15 §,

dels avs\år motion 1983/84:2782 i denna del och motion 1983/ 84:2786 yrkande 4 i den mån motionerna inle tillgodoses ge­nom vad utskottet hemställer,

6,    beträffande besittningsskydd vid sidoarrende alt riksdagen avslår motion 1983/84:2785,

7,    beträffande gränsdragningen mellan gårdsarrende och sido­arrende

att riksdagen avslår motion 1983/84:2787 yrkande 3 b,

8,            beträffande överlåtelse av Jordbruksarrende

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2783 yrkande 2 antar 9 kap, 31 § förslaget till lag om ändring i jordabalken,

9, beträffande arrendeavräkning vid ändrat penningvärde
att riksdagen avslår motion 1982/83:1762,

10,          beträffande besittningsskydd för vissa underarrendatorer

att riksdagen med anledning av motionerna 1982/83:1219 och 1983/84:2784 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en skyndsam översyn,

11,          beträffande arrendeavgifter för fritidstomter

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:726 och 1983/ 84:1159,

12,          beträffande oskäliga villkor i arrendeavtal

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:1226 och 1983/ 84:763,

13,   beträffande processordningen i arrendetvister att riksdagen avslår motion 1982/83:719,   -

14,   beträffande Jaktarrende

att riksdagen avslår motion 1982/83:1760,

15,          beträffande ikraftträdandet av den nya regeln om överlåtelserätt
att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2787 yrkande 4
delvis i denna del godkänner vad utskottet anfört.

 

LU 1983/84:35                                                         35

16,        beträffande övergångsbestämmelserna

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2787 yrkande 4 delvis i denna del antar övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i jordabalken med den ändringen att 4, bestämmelserna erhåller i bilaga 3 såsom Utskottets förslag betecknade lydelse,

17,        beträffande vissa redaktionella ändringar

att riksdagen antar 8 kap, 8 § och 9 kap, 10 § förslaget lill lag om ändring i jordabalken med den ändringen alt paragraferna erhåller i bilaga 3 såsom Utskottets förslag betecknade lydelse,

18,        beträffande/örs/aget tiU ändring i Jordabalken i övrigt

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i jordabalken utom såvitt avser 4 kap, 1 § och 8 kap, 27 § i den mån lagförsla­get inte omfattas av vad utskottet hemställt under momenten 2-5,8, 16 och 17,

19,        beträffande fiskearrenden

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden,

20,        beträffande arrende- och hyresnämnder

att riksdagen med bifall lill proposition 1983/84:136 i denna del och proposition 1983/84:137 i denna del antar i bilaga 2 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

21,        beträffande bosladsdomstolen

alt riksdagen antar i bilaga 4 framlagt förslag till lag om änd­ring i lagen (1974:1082) om bostadsdomslol,

Stockholm den 24 maj 1984 På lagutskottets vägnar

PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s). Stig Olsson (s), Martin Olsson (c). Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Arne Anders­son i Gamleby (s), Allan Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Nic Grönvall (m), Sigvard Persson (c), Per Israelsson (vpk), Inga-Britt Johansson (s) och Berit Löfstedt (s).

 

LU 1983/84:35                                                                    36

Reservationer

1. Investeringar på grund av myndighets beslut (mom. 2)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Samman­fattningsvis anser" och slutar med "lill känna." bort ha följande lydelse: Sammanfattningsvis anser utskottet alt förslaget i propositionen om investeringar på grund av myndighets beslut bör genomföras. Utskottet avstyrker alltså bifall till yrkande 1 i motion 2783 och yrkande 1 i motsva­rande del i motion 2788, Såvitt gäller frågan om en ytterligare förstärkning av arrendatorernas ställning är motiverad, utgår utskottet från att regering­en i lämpligt sammanhang låter utreda frågan. Något särskilt tillkännagi­vande från riksdagens sida är därför inte erforderligt. Utskottet avstyrker härmed motionerna 2782 i denna del, 2786 yrkande 2 och 2787 yrkande 3 a,

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa

2, beträffande investeringar på grund av myndighets beslut att riksdagen

delsmed avslag på motion 1983/84:2783 yrkande I och motion 1983/84:2788 yrkande I i denna del antar det i proposition 1983/84:136 framlagda förslaget till lag om ändring i jordabal­ken såvitt avser 9 kap, 17 a §,

dels avslår motion 1983/84:2782 i denna del, motion 1983/ 84:2786 yrkande 2 och motion 1983/84:2787 yrkande 3 a.

2. Förnyelse av täckdikning (mom, 4)

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Mona Saint Cyr (m), Allan Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Nic Grönvall (m) och Sigvard Pers­son (c) anser

dels att den del av utskottels yttrande pä s, 14 som börjar med "Såvitt gäller" och slutar med "efter ikraftträdandet," bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av yrkandena i motionerna 2782 och 2786 till en början erinra om att jordägaren enligt 9 kap, 18 § JB har en princi­piell skyldighet att svara för att erforderlig omtäckdikning sker på arren­destället. Detta gäller dock inte om anläggningen är undantagen från arrendatorns underhållsskyldighet.

Utskottet finner det givetvis angeläget att befintliga läckdikningar un-derhålles och att de vid behov förnyas. Ett bifall till motionärernas yrkan-

 

LU 1983/84:35                                                         37

de innebär emellertid att jordägaren skall svara även för omtäckdikning pä område som är undantaget från arrendatorns underhållsskyldighet. Ut­skottet anser att en sådan tvingande regel som innebär en ovillkorlig skyldighet för jordägaren att svara även för omtäckdikning ulgör ett allt för långt gående åläggande för jordägaren. Utskottet vill i sammanhanget peka på att båda parter kan ha ett legitimt intresse av att vilja undanta en anläggning från arrendatorns underhållsskyldighet. Del kan exempelvis vara så att en viss del av arrendestället inte är ekonomiskt lönsamt alt bruka och alt båda parterna därför är överens om att täckdikningen på det området inte behöver underhållas. Det är, anser utskottet, oskäligt alt i sådana fall ålägga jordägaren ett kostnadsansvar för att täckdikningen förnyas. Till detta skall läggas de uppenbara svårigheter som skulle uppslå när det gäller att dra gränser för behovet av omtäckdikning och de konse­kvenser detta skulle fä vid en tvingande regel. Förslaget i motionerna bör således inte genomföras, och utskottet avstyrker bifall lill de aktuella motionsyrkandena,

dels att utskottet under moment 4 bort hemställa 4, beträffande/örn ve/se av täckdikning

att riksdagen avslår motion 1983/84:2782 i denna del och mo­tion 1983/84:2786 yrkande 1,

3. Gränsdragningen mellan gårdsarrende och sidoarrende (mom, 7) Martin Olsson, Marianne Karlsson och Sigvard Persson (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Enligt utskollets" och slutar med "riksdagens sida," bort ha följande lydelse:

Som framgår av redogörelsen ovan har besittningsskyddet för dödsbo nyligen stärkts. Trots detta kvarstår fiera problem när det gäller såväl upplåtelser till dödsbo som upplåtelser till andra juridiska personer, såsom handelsbolag, aktiebolag och ideella föreningar. De som driver jordbruks­företag kan av olika skäl ha anledning alt välja att driva företagel som juridisk person. Ofta bor emellertid delägarna på arrendestället och har alltså samma behov av besittningsskydd som en gårdsarrendator, I dessa fall kan således omständigheterna uppenbart vara sådana att man med fog kan hävda att det är motiverat med ett starkare besittningsskydd.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med motionärerna att starka skäl talar för att frågan om gränsdragningen mellan gårdsarren­de och sidoarrende bör bli föremål för översyn. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionsyrkandet i fråga. Det bör ankomma på regeringen att närmare bestämma formerna för översynsarbetets bedrivande. Vad utskot­tet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

 

LU 1983/84:35                                                        38

dels att utskottet under moment 7 bort hemställa

7. beträffande gränsdragningen mellan gårdsarrende och sidoarren­de

a« riksdagen med bifall till motion 1983/84:2787 yrkande 3 b som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en översyn.

4. överlåtelse av jordbruksarrende (mom. 8)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s, 20 börjar med "Utskottet ser" och på s, 21 slutar med "motion 2783." bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att förslaget i propositionen om att en jordbruksar­rendator skall få överlåta arrenderätten till nära anhörig saknar motsva­righet i arrendelagskommitténs betänkande. Flertalet remissinstanser har också varit negativa till tanken på en vidgad överlåtelserätt. Mot den bakgrunden är det enligt utskottets mening anmärkningsvärt att regering­en lägger fram ett förslag i frågan.

Som framhålls i motionen — och som utskottet också erfarit — är det regelmässigt så att parterna på frivillig väg kommer överens i frågan om överlåtelse till en arrendators nära anhörig. Förslaget i propositionen motiveras bl, a, med att en jordägare på grund av misshälligheter med arrendatorn kan vägra överlåtelse och att en sådan vägran kan leda till socialt stötande resultat. Enligt utskottets uppfattning bör sädana undan­tagsföreteelser inte få tas till intäkt för att genomföra en lagstiftning med så ingripande konsekvenser som det här skulle bli fråga om, I det samman­hanget vill utskottet framför allt peka på att förslaget innebär ett allvariigt ingrepp i avtalsfriheten och starkt negativt påverkar utbudet av arrende­mark. Genom förslaget tillskapas enligt utskottets mening en inom företag­samheten närmast unik möjlighet att föra över ett avtalsförhållande på en nära anhörig. Det är enligt utskottets mening inle rimligt att införa en ordning som på detta sätt garanterar en anhörig en rätt att bedriva före­tagsverksamhet. Utskottet anser i likhet med motionärerna att en jordäga­re, när ett arrendeförhållande upphör, fritt bör få välja den som han anser bäst lämpad att sköta arrendestället.

Med hänvisning till det anförda och till vad som i övrigt framhållits i motionen anser utskottet att propositionsförslaget om överlätelserätt bör avslås. Utskottet tillstyrker därmed bifall till yrkande 2 i motion 2783,

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "motsvarande del." bort ha följande lydelse:

Utskottet har i tidigare avsnitt förordat att förslaget om rätt att överlåta arrendestället till nära anhörig inte genomförs. Den nu aktuella övergångs-

 

LU 1983/84:35                                                                        39

bestämmelsen bör i enlighet härmed slopas. Motion 2787 i denna del påkallar alltså inte någon åtgärd från riksdagens sida. dels att utskottet under moment 8 bort hemställa 8. beträffande överlåtelse av Jordbruksarrende

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2783 yrkande 2 avslår förslaget till lag om ändring i jordabalken såvitt avser 9 kap. 31 §.

5. Ikraftträdandet av den nya regeln om överlåtelserätt (mom. 15)

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Mona Saint Cyr (m), Allan Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Nic Grönvall (m) och Sigvard Pers­son (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "motsvarande del," bort ha följande lydelse:

Som utskottet framhöll i 1979 års lagstiftningsärende (LU 1978/79:23) är det en allmän princip att nya civilrättsliga regler inte skall ges retroaktiv verkan om inte starka skäl talar för annat. Vid tidigare arrendereformer har därför övergångsbestämmelserna i huvudsak utformats så att de nya civilrättsliga reglerna blivit tillämpliga på äldre avtal först sedan avtalet förlängts på grund av underlåtelse att efter ikraftträdandet uppsäga avta­let.

När det gäller den nu aktuella lagändringen i fråga om överlåtelse av arrenderätten anser utskottet inte att det finns tillräckliga skäl som talar för att ändringen bör ges retroaktiv verkan och därmed bli tillämplig på gällande avtal, I detta sammanhang kan som jämförelse framhållas att den i propositionen föreslagna lagändringen beträffande ny täckdikning skall gälla först sedan avtalet förlängts på grund av underlåtelse att efter ikraft­trädandet säga upp avtalet. Av principiella skäl bör enligt utskottets me­ning detsamma gälla också för bestämmelserna om överlätelserätt, särskilt som införandel av överlåtelserätt ändrar förutsättningarna för gällande arrendeavtal. Utskottet tillstyrker med det anförda bifall lill motionsyr­kandet och avstyrker bifall lill propositionen i motsvarande del,

dels att utskottet under moment 15 bort hemställa

15, beträffande ikraftträdandet av den nya regeln om överlåtelserätt att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2787 yrkande 4 delvis i denna del godkänner vad utskottet anfört,

6. övergångsbestämmelserna (mom. 16)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall (alla m) anser — under förutsättning av bifall till reservationerna 2 och 4 —

 

LU 1983/84:35

40

att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse. 16. beträffande övergångsbestämmelserna

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2787 yrkande 4 delvis i denna del antar övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i jordabalken med den ändringen att 4. bestämmelserna erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse

R egeringens förslag

4. I fråga om avtal som har in­gåtts före ikraftträdandet gäller 7 kap. 5 §, 8 kap. 23 § och 9 kap. 2,15, 21, 29, 31 samt 36-39 §§ i deras äldre lydelse fram till den tidpunkt till vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet. 9 kap. 31 § skall dock tillämpas i sin nya lydelse redan tidigare, om antingen arren­datorn ensam eller arrendatorn och före honom hans make eller någon av hans föräldrar har brukat arren­destället under sammanlagt minst tio år när tillstånd söks.

Reservanternas förslag

4. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller 7 kap. 5 §, 8 kap. 23 § och 9 kap. 2, 21, 29 samt 36—39 §§ i deras äldre lydelse fram till den tidpunkt till vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet.

7. övergångsbestämmelserna (mom. 16)

Martin Olsson, Marianne Karlsson och Sigvard Persson (alla c) anser — under förutsättning av bifall till reservationerna 2 och 5 — att utskollets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse. 16. beträffande övergångsbestämmelserna

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2787 yrkande 4 delvis i denna del antar övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i jordabalken med den ändringen att 4. bestämmelserna erhåller följande som Reservanternas förstag betecknade lydelse

Regeringens förslag

4. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller 7 kap. 5 §, 8 kap. 23 § och 9 kap. 2, 75,21,29,31 saml 36-39 §§ i deras äldre lydelse fram till den lidpunkt lill vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet.  9 kap. 31 §

Reservanternas förstag

4. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller 7 kap. 5 §, 8 kap. 23 § och 9 kap. 2, 21, 29, 31 samt 36-39 §§ i deras äldre lydelse fram till den tidpunkt till vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet.

 

LU 1983/84:35                                                                        41

Regeringens förstag                     Reservanternas förstag

skall dock tillämpas i sin nya lydelse redan tidigare, om antingen arren­datorn ensam eller arrendatorn och före honom hans make eller någon av hans föräldrar har brukat arren­destället under sammanlagt minst tio år när tillstånd söks.

8. övergångsbestämmelserna (mom. 16)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grön vall (alla m) anser — under förutsättning av bifall till reservation 5 — att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse. 16. beträffande övergångsbestämmelserna

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2787 yrkande 4 delvis i denna del antar övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i jordabalken med den ändringen att 4. bestämmelserna erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse

Regeringens förslag                      Reservanternas förslag

4. 1   fråga   om   avtal   som   har 4. I fråga om avtal som har in-

ingåtts före ikraftträdandet gäller     gåtts före ikraftträdandet gäller 7 7 kap. 5 §, 8 kap. 23 § och 9 kap. 2,     kap. 5 §, 8 kap. 23 § och 9 kap. 2, 18, 75,21,29,31 samt36-39§§ i deras     21, 29, 31 samt 36-39 §§ i deras äldre lydelse fram till den tidpunkt     äldre lydelse fram lill den tidpunkt till vilken jordägaren tidigast kan     till vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning     säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet.  9 kap. 31 §     efter ikraftträdandet. skall dock tillämpas i sin nya lydelse redan tidigare, om antingen arren­datorn ensam eller arrendatorn och före honom hans make eller någon av hans föräldrar har brukat arren­destället under sammanlagt minst tio år när tillstånd söks.

Särskilda yttranden

1. Generella investeringsregler (mom. 1)

Per Israelsson (vpk) anför:

Med anledning av proposition 1983/84:136 med förslag till ändringar i arrendelagen har partimotionen 1983/84:2786 avlämnats och behandlats i samband med propositionen i lagutskottet. Fyra av motionens yrkanden avgörs i det nu föreliggande betänkandet och ett yrkande rörande för­värvsrätt och hembud kommer att behandlas i samband med den del av

 

LU 1983/84:35                                                                        42

propositionen som brutits ut för remissbehandling. Yrkandena 1, 2 och 4 i motionen har i väsentiiga delar tillgodosetls i utskottets betänkande samtidigt med socialdemokratiska motioner som tagit upp liknande krav. Vad gäller motionens yrkande 5 så har detta inte kunnat tillgodoses utan utskottet avslår detta. Den väsentliga skillnaden mellan utskottets hemstäl­lan och hemställan i motionen 2786 rör emellertid endast tidpunkten för regeringsförslag till riksdagen om nya regler för arrendatorers investering­ar som avses bli generella. Utskottet skriver att del förutsätter att den ytterligare utredning som lantbruksstyrelsen skall göra snarast kommer till stånd men kan inte biträda motionsyrkandet som hos regeringen vill begära omedelbart förslag grundat på utredningens förslag lill generella investeringsregler. Med hänsyn lill att motionen 2786 i övriga yrkanden vunnit viss anslutning hos utskottet, bl. a. genom att kravet på investering i omtäckdikning tillgodoses, är jag beredd att godta utskottels besvarande av yrkandet nr 5 i motionen 2786. Jag utgår samtidigt ifrån att det kom­mande regeringsförslaget i huvudsak kommer att bygga på de grunder som framlagts av utredningen i belänkandet Arrenderätt 2.

2. Oskäliga villkor i arrendeavtal (mom. 12)

Per Israelsson (vpk) anför:

I detta betänkande från lagutskottet besvaras också motionerna 1982/ 83:1226 och 1983/84:763 från vpk, I båda motionerna tas upp förekomsten av obilliga bestämmelser i arrendeavtal som i en del fall har en rent feodal bakgrund och är kvarlevor från en tid då jordägaren hade ell väsentligt mycket större övertag gentemot arrendatorn än vad som är fallet i dag. Sådana obilliga arrendevillkor kan vara förpliktelser för arrendatorn att utföra arbete för jordägaren, det kan vara förbud för arrendatorn all arrendera även annan jord, det kan vara förpliktelse för arrendatorn att hembjuda sitt bostadshus lill jordägaren och det kan vara villkor som säger att tvist skall avgöras av skiljemän och inte vid vanlig domstol.

Utskottet har samma mening som motionärerna att sädana obilliga bestämmelser i arrendeavtal inte skall behöva förekomma. Utskottet anser emellertid att redan gällande lagstiftning och de lagändringar som nu föreslås är tillräckliga för att undvika sådana obilliga villkor, såväl i bestående avtal som i avtal som kommer att träffas. Detta hindrar emeller­tid inte att det kan finnas 'arrendeavtal med de här nämnda obilliga villkoren. Vad som måste lill för att få bort dessa villkor är, enligt utskottet, inte nya lagar utan rätt tillämpning av de som redan finns. Upplysningar om de legala möjligheterna att få obilliga avtalsvillkor hävda är därför viktiga att få ut till de som berörs av villkoren. Utskottet framhåller här att jordbrukets organisationer och lantbruksnämnderna i länen här borde kunna göra en insats.

 

LU 1983/84:35                                                        43

Trots att utskottets beslut formellt blivit avslag på de två motionerna så har dessa lett till att vägar anvisats för hur obilliga villkor i arrendeavtal kan rättas till med stöd i gällande lag och kampen för att få bort de sista feodala resterna inom arrendeområdet kan sägas ha fått ett stöd.

 

LU 1983/84:35                                                                       44

Bilaga I Lagförslagen 1 och 4 i proposition 1983/84:136

I    Förslag tiil

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken' dels att rubriken närmast före 9 kap, 36 § skall uigå, dels att 9 kap, 36-39 §§ skall upphöra att gälla,

Wi att 4 kap, 1 §,7 kap. 5 §, 8 kap. 2, 8, 23, 24, 31 och 33 SS, 9 kap, 2,3, 7,8, 10-13, 15, 17, 20-22, 24, 29 och 31 SS, 10 kap, 3-5 och 6 a SS samt

II  kap, 6 och 6 a SS skall ha nedan angivna lydelse,

dels all i balken skall införas sex nya paragrafer, 8 kap, 27 S, 9 kap, 12 a, 12 b och 17 a SS samt 11 kap, 5 a och 6 b SS, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

4 kap, 1 S-Köp av fast egendom sluies genom upprättande av köpehandling som underskrives av säljaren och köparen. Handlingen skall upptaga köpeskil­lingen och innehålla förklaring av säljaren all egendomen överlåies på köparen, Köpes utom fast egendom även annat mot en gemensam köpe­skilling, är det tillräckligt alt denna anges.

Köp som inte uppfyller föreskrit-    Köp som inle uppfyller föreskrif-

terna i första stycket är ogiltigt. terna i första stycket är ogiltiga.
Dock är förvärv, som en bostads- Dock är förvärv, som har ,iy(;/7i-en-
rättsförening har gjort enligt lagen ligt lagen (1982:352) om räii till fas-
(1982:352) om rätt till fastighelsför- tighelsförvärv för ombildning till
värv för ombildning till bostadsrätt, bostadsrätt cUer lagen (1984:000)
giltigt även om föreskrifterna i förs- om arrendatorers rätt att förvärva
ta stycket inte har iakttagits.      arrendestället, giltiga även om fö-

reskrifterna i första stycket inte har iakllagits,

7 kap, 5 S
Avtal om  upplåtelse av  annan      Avtal om  upplåtelse av annan

nyttjanderätt än tomträtt är ej bin- nylljanderäll än lomiräll är inte
dande längre än femtio år från del bindande längre än femtio år från
avtalet slöts. Upplåtelse av fast det avtalet slöts. Upplåtelse av fast
egendom inom stadsplan är dock ej egendom inom stadsplan och upp­
bindande längre än tjugofem år. låtelse av jordbruksarrende är dock
Upplåtelse av nyttjanderätt för nå- inte bindande längre än tjugofem
gons livstid gäller utan begränsning år. Upplåtelse av annan nyttjande-
till viss lid,                                   rätt än jordbruksarrende för någons

livslid gäller utan begränsning lill

viss tid.

Avser upplåtelsen endast eller huvudsakligen rätt alt avverka skog för annat ändamål än husbehov, är avtalet ej bindande längre än fem år.

' Balken omtryckt 1971:1209,  Senaste lydelse 1982:357,

 

LU 1983/84:35                                                                        45

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Första och andra styckena gäller ej nylljanderäll som upplåtes av staten. Första stycket inverkar ej på nylljanderältshavares rätt lill förlängning av avtal på grund av lag.

Har arrende eller hyra upplåtits på längre tid än den i första stycket föreskrivna längsta tiden för nyitjanderälts bestånd och vill faslighets-ägaren eller nyttjanderätlshavaren frånträda avtalet sedan denna tid gått ut, skall uppsägning ske,

8 kap. 2 S Förbehåll som strider mot bestämmelse i delta kapitel eller 19-11 kap. är utan verkan mot arrendatorn eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat anges.

I de fall då enligt vad därom är      I de fall då enligt vad därom är

föreskrivet arrendenämndens god- föreskrivet arrendenämndens god­
kännande fordras för giltighet av kännande fordras för giltighet av
förbehåll som avses i första stycket förbehåll som avses i första stycket
eller annat avtalsvillkor, får god- eller annat avtalsvillkor, får god­
kännande sökas endast om delta kännande sökas endast om detta
angivils i avtalet. Avslår nämnden angivits i avtalet. Ansökan får inte
framställning om godkännande, prövas om den kommer in till arren-
förfaller avtalet, om ej annat över- denämnden senare än en månad ef-
enskommits.                                ter det att avtalet ingicks. Leder en

prövning till att godkännande väg­ras, förfaller avtalet, om inte något annat har överenskommits.

8 kap. 8 S
Uppsägning skall vara skriftlig.  Uppsägning skall vara skriftlig,
om ej skriftiigl erkännande av upp- om ej skriftligt erkännande av upp­
sägningen lämnas. I fall som avses i sägningen lämnas. I fall som avses i
11 kap, 6 och 6 a §8 och när ärren- 11 kap. 6 och 6 a S§ skall uppsäg-
dator uppsäger avtal enligt 9 kap. ningen dock alltid ske skriftligen,
8 § eller 10 kap. 5 § skall uppsäg- Uppsägning får ske hos den som är
ningen dock alltid ske skriftligen, behörig alt/a emo/arrendeavgift på
Uppsägning får ske hos den som är          jordägarens vägnar,
behörig att mottaga arrendeavgift
på jordägarens vägnar.

Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock ulan tillämpning av 12-15 §8 delgivningslagen (1970:428).

Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i rekommenderat brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsäg­ningen skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen medlem i det hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse med fast kontor, på kontoret till någon som är anställd där. Påträffas icke någon som angivits nu, skall uppsägningen i stället läggas i den söktes postlåda, om sådan finns. Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.

Har jordägare eller arrendator, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som har rätt att mottaga uppsägning för honom, får uppsägning ske genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.

' Senaste lydelse 1973:187,

 

LU 1983/84:35

46

Nuvarande lydelse

Stämningsansökan med yrkande alt arrendeförhållande skall upphö­ra och ansökan om vräkning av ar­rendator gäller som uppsägning när delgivning skett i behörig ordning.

Föreslagen lydelse

Stämningsansökan med yrkande alt arrendeförhållande skall upphö­ra och ansökan om avhysning av arrendalor gäller som uppsägning när delgivning sken i behörig ord­ning.

Särskilda bestämmelser om innehållel i uppsägning av avial om anlägg-ningsarrende finns i 11 kap, 6 §,

8 kap, 23 S Arrenderällen är förverkad och jordägaren således berättigad att upp­säga avtalet,

2.   om arrendatorn vanvårdar ar­rendestället eller om han eftersätter vad som åligger honom enligt 9 kap. 35 S och icke efter tillsägelse vid­tager rättelse,

3.   om arrendatorn nylijar arren-deslällel för annal ändamål än som föruisaiis vid upplåielsen eller, om viss odlingsplan är faslslälld i avla-let eller detta innehåller annan be­stämmelse om hävden, avviker från vad som sålunda bestämts och icke efter tillsägelse vidtager rättelse,

4.   om arrendatorn i strid med be­stämmelserna i denna balk över­låter arrenderätten eller eljest sätter annan i sitt ställe eller upplåter nylljanderäll,

5.   om arrendatorn åsidosätter av­lalsenlig skyldighet, som gar uiöver hans åligganden enligt denna balk, och del måsle anses vara av syn­nerlig vikt för jordägaren all skyl­digheten fullgöres.

 

1.  om arrendatorn dröjer med betalning av arrendeavgiften uiöver en månad efter förtallodagen,

2.  om arrendatorn vid jordbruks­arrende undandrager sig att utföra arbete som åligger honom enligt avtalet,

3.  om arrendatorn vanvårdar ar-rendeslällei eller om han eftersätter vad som åligger honom enligt 9 kap. 35 8 och icke efter tillsägelse vid­tager räilelse,

4.  om arrendatorn nyltjar arren­destället för annat ändamål än som förutsatts vid upplåtelsen eller, om viss odlingsplan är fastställd i avta­let eller detta innehåller annan be­stämmelse om hävden, avviker frän vad som sålunda beslämis och icke efter tillsägelse vidtager rättelse,

5.  om arendatorn i sirid med be­stämmelserna i denna balk över-låler arrenderällen eller eljest säller annan i sitt ställe eller upplåter nyttjanderätt,

6.  om arrendatorn åsidosätter av­lalsenlig skyldighet, som går uiöver hans åligganden enligt denna balk, och del måste anses vara av syn­nerlig vikt för jordägaren alt skyl-

dighelen fullgöres.

Arrenderätten är icke förverkad, om det som ligger arrendatorn till last år av ringa betydelse,

Uppsäges avtalet, har jordägaren rätt till ersättning för skada,

8 kap, 24 S
Är arrenderätten  förverkad  på     Är arrenderällen  förverkad  på

grund av förhållande som avses i     grund av förhållande som avses i 23 § första stycket \~4 men sker     23 § första stycket 1-i men sker

 

LU 1983/84:35

47

 

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

 

rättelse innan jordägaren gjort bruk av sin räll all , ppsäga avlalel, kan arrendalorn icke därefter skiljas från arrendestället på den grunden. Detsamma gäller, om Jordägaren icke uppsagt avtalet inom sex må­nader från del han fick kännedom om förhållande som avses i 23 S första stycket 5 eller 6.

räilelse innan jordägaren gjort bruk av sin räll alt säga upp avtalet, kan arrendalorn inte därefter skiljas från arrendestället på den grunden. Detsamma gäller, om jordägaren inte har sagt upp avtalet inom sex månader från det han fick känne­dom om förhållande som avses i 23 S första stycket 4 eller 5,

 

8 kap. 27 §■*

Vid jordbruksarrende och ho-studs/irrende hur arrendatorn i vis­sa fall rätt att förvärva arrendestäl­let enligt lagen (1984:000) om ar­rendatorers rätt att förvärva (irreiulcställcl.

8 kap. 31 S'
godtager  arrende-  Om en part inte godtar arrende-

Om part ej nämnds beslut i fråga om förläng­ning av arrendeavtal, faslsliillimde av villkoren för sådan föriiingning. uppskov med avträde enligt 9 kap.

13  § eller 10 kap. 6 a S eller bestäm­mande av ersätining enligt 9 kap.

14  § eller i fråga som avses i 9 kap. 18 eUer 21 S, får parten klandra be-sluiei genom all väcka lalan moi den andra parlen inom Ivå månader från den dag beslulel meddelades. Klandras icke beslulel inom denna lid, är parts räll lill lalan förlorad.

nämnds beslut i fråga om föriäng-ning av arrendeavtal, fastställande av villkoren för sådan förlängning, uppskov med avträde enligt 9 kap. 12 h eller 13 S eller 10 kap. 6 a S eller bestämmande av ersätining enligt 9 kap. 14 8 eller i fråga som avses i 9 kap. 17 a, 18,21 eller 31 8 ('//(';• // kap. 6 b .?, får parlen kland­ra beslulel genom alt väcka talan mot den andra parlen inom Ivå må­nader från den dag beslulel medde­lades. Klandras inte beslutet inom denna lid, är partens räll lill lalan förlorad.

Arrendenämnds beslut i ärende enligt 9 kap, 2, 3, 7 eller 17 8. 10 kap. 2-4 eller 7 8 eller 11 kap. 2 8 får ej klandras.

8 kap. Talan får ej föras mot fastighets­domstols dom i fråga om faststäl­lande av arrendevillkor i fall som avses i 9 kap. 12 eller 13 8 eller 10 kap. 6 a § eller i fråga som avses i 9 kap. 18 eller 21 8 och ej heller moi hovrätts dom i fråga om förlängning av arrendeavtal, uppskov med av-

33 r

Talan får ej föras mot faslighets-domstols dom i fråga om faststäl­lande av arrendevillkor i fall som avses i 9 kap. 12 eller 13 8 eller 10 kap. 6 a § etter II kap. 6 b § eller i fråga som avses i 9 kap. 17 a, 18 eller 21 8 och ej heller mot hovrälls dom i fråga om förlängning eller

" Förutvarande 8 kap. 27 § upphävd genom 1976: 193. ' Senaste Ivdelse 1979:371. " Senaste lydelse 1979:371.

 

LU 1983/84:35

48

Föreslagen lydelse

överlåtelse av arrendeavtal, upp­skov med avträde enligt 9 kap. 12 b eller 13 8 eller 10 kap. 6 a 8 eller II kap. 6 b §, fastställande av arrende­villkor i fall som nyss angivils eller bestämmande av ersättning enligt 9 kap, 14 8.

.28

Avtal om jordbruksarrende skall träffas för viss lid. Avser upplåtel­sen jord, varöver upplålaren inte kan förfoga utöver sin egen besin­ningstid, får avtal träffas även för sådan lid. Staten får upplåta arren­de för arrendatorns livstid. Är ar­rendetiden inte bestämd enligt vad som sagts nu, gäller avtalet för fem år.

Omfattar arrende för viss tid bo­stad för arrendatorn, skall arrende-liden utgöra minst fem år. Har avtal träffats för kortare lid, gäller det för den nu angivna minsta tiden. Om arrendenämnden godkänt avlalel i denna del. gäller det dock för den överenskomna tiden.

Nuvarande lydelse

trade enligt 9 kap. 13 8 eller 10 kap. 6 a 8, fastställande av arrendevill­kor i fall som nyss angivils eller bestämmande av ersättning enligt 9 kap. 14 8,

9 kap Avtal om jordbmksarrende skall träffas för viss tid eller för arrenda­torns livstid. Avser upplåtelsen jord. varöver upplålaren icke kan förfoga utöver sin egen besinnings­tid, får avtal träffas även för sådan lid. Är arrendetiden icke bestämd enligt vad som sagts nu, gäller avta­let för fem år.

Omfattar arrende för viss lid bo­stad för arrendalorn, skall arrende­tiden utgöra minst fem år etter, om jordägaren är kommun, minst ett är. Har avtal IräfTats för kortare lid, gäller det förden nu angivna minsta tiden. Om arrendenämnden god­känt avtalet i denna del. gäller del dock för den överenskomna liden.

Förbehåll om rätt för jordägaren att i annat fall än som anges i 7 kap, 5 och 30 88, 8 kap, 6. 14 och 23 88 samt 30. 32 och 33 88 delta kapitel återtaga arrendestället eller del därav före arrendetidens utgång gäller endast om det godkänts av arrendenämnden.

9 kap. Vid arrende för viss lid som ej understiger ett år skall uppsägning alltid ske för att avtalet skall upphö­ra att gälla vid arrendetidens ut­gång. Uppsägningen skall ske se­nast ett år före arrendetidens ut­gång, om avtalet träffals för minst fem år, och i annat fall senast åtta månader dessförinnan.

Om avtalet ej uppsäges inom rätt tid, anses det förlängt på tid som

38

Vid arrende för viss lid som ej understiger ell år skall uppsägning alllid ske för alt avtalet skall upphö­ra all gälla vid arrendetidens ut­gång. Vill jordägaren eller arrenda­torn alt arrendevillkoren ändras för en ny arrendeperiod, skatt han meddela motparten detta i den ord­ning som enligt 8 kap. 8 § gäller för uppsägning. Uppsägning och be­gäran om villkorsändring skall ske senast ett år före arrendetidens ut­gång, om avtalet träffats för minst fem år, och i annal fall senast åtta månader dessförinnan.

Om avtalet inte sägs upp inom rätt tid, anses det förlängt på en lid

 

LU 1983/84:35                                                                    49

Nuvarande lydelse                        Förestagen lydelse

motsvarar     arrendetiden.     dock     som molsvarar arrendetiden, dock
längst fem år,                               längst fem år. eller, om begäran om

villkorsändring har gjorts, på den tid och de villkor i övrigt som be­stäms enligt 9 §.

Förbehåll som strider mot förslå eller andra slyckei gäller moi arrenda­lorn, om del godkänts av arrendenämnden. Förbehåll om längre lid för föriängning av avlalel än som anges i andra stycket gäller ulan sådant godkännande.

9 kap, 7 8 Bestämmelserna 18-13 88 gäller vid arrende för viss tid. utom när

1.  arrendetiden uppgår lill högst ell år och arrendet icke omfattar bostad
för arrendalorn. eller

2,     arrendeförhållandet    upphör   1. jordägaren säger upp arren-
på den grund att arrenderätten är     deavtalet på den grund att arren-
förverkad   eller   förhållande   som      derätten är förverkad eller förhål­
avses i 8 kap. 14 8 föreligger.               lande som avses i 8 kap. 14 8 före­
ligger, dock inte om i uppsägningen
anges att den sker till arrendetidens
utgång.

Förbehåll att arrenderätten icke skall vara förenad med räll till föriäng­ning gäller, om det godkänts av arrendenämnden,

9 kap, 8 8'
Om jordägaren  uppsagt  ärren-    Om jordägaren har sagt upp ar-

deavta\et eller om arrendatorn upp-      rendeavlalel, har arrendatorn räll sagt avtalet enligt 3 § och i uppsäg-      lill förlängning av detta, utom när ningen begärt förlängning av avta­let på ändrade villkor, har arrenda­lorn räll lill förlängning av avtalet. utom när

1. arrenderällen är förverkad el-     I. arrenderällen är förverkad el­
ler avtalet kan uppsägas enligt 8 \er förhållande som avses i 8 kap.
kap. 14 8 utan att likväl jordägaren      14 föreligger,

uppsagt avtalet att upphöra på nå­gon av dessa grunder,

2.   arrendatorn i annal fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att avtalet skäligen icke bör förlängas.

3.   jordägaren gör sannolikt, alt han själv, hans make eller avkomling skall bruka arrendestället, och det ej är obilligt mot arrendatorn all arren­deförhållandet upphör.

4.   jordägaren gör sannolikt, all arrendestället behövs för en mera ända­målsenlig indelning i bmkningsenheter. och det ej av särskilda skäl är obilligl mot arrendatorn atl arrendeförhållandet upphör,

5.   jordägaren gör sannolikt, att arrendestället skall användas i enlighet med fastställd stadsplan eller byggnadsplan.

' Senaste lydelse 1979:371.

4    Riksdagen 1983/84. 8 saml. Nr 35

 

LU 1983/84:35

50

 

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

6. jordägaren i annal fall gör sannolikt, all arrendeslällel skall användas för annal ändamål än jordbruk, och det ej är obilligt mot arrendalorn alt arrendeförhållandet upphör.

Om jordägarens intresse blir lillgodosell genom alt arrendalorn aviräder endasl en del av arrendeslällel och avtalet lämpligen kan förlängas såviii avser arrendeslällel i övrigt, har arrendalorn ulan hinder av första stycket räll lill sådan föriängning.

9 kap,

Uppsäges arrendeavtal och före­ligger tvist om,förlängning av avta­let eller om viltkor för sådan för­längning, åligger del jordägaren all skriftligen meddela arrendatorn att denne, om han icke går med på att flytta, har att senast två måna­der efter del att han fått del av meddelandet hänskjuta tvisten till arrendenämnden. Meddelandet skall lämnas i den ordning som en­ligt 8 kap. 8 § gäller för uppsäg­ning. Bestämmelsen i 8 kap. 8 § tredje stycket tredje punkten gäller dock ej.

Om jordägaren fullgjort vad som åligger honom enligt,första stycket, har arrendatorn att hänskjuta tvis­ten till arrendenämnden inom den i första stycket angivna tiden. I akt­tages ej denna, förfaller rätten till förlängning av avtalet.

10 8

Har jordägaren sagt upp avtalet och föreligger tvist om förlängning av detta etter om viltkoren för en sådan förlängning, skall jordäga­ren hänskjuta tvisten lill arrende­nämnden senast två månader från den dag då uppsägning senast kun­de ske eller, om uppsägningstid inte är föreskriven, från den dag då uppsägning har skett. Rör tvisten endast viltkoren för en ny arrende­period får tvisten dock hänskjutas inom den tid .som anges i andra stycket.

Har villkorsändring begärts och föreligger tvist om villkoren för den nya arrendeperioden, skall den som har begärt viltkorsändring senast två månader före den nya arrendeperiodens början hänskjuta tvisten till arrendenämnden.

Om en tvist inte har hänskjutits till arrendenämnden inom de tider som anges i första eller andra stycket, är uppsägningen eller be­gäran om villkorsändring ulan ver­kan.

9 kap, 11 8 Är fråga om föriängning av arrendeavtalet ännu ej avgjord när arrendeti­den går ul. har arrendalorn räll alt kvarsilta på arrendestället lill dess frågan är slutligt avgjord. För lid som arrendalorn sålunda kvarsilter skall de förut gällande arrendevillkoren tillämpas till dess villkor för samma tid blir slutligt bestämda.

År en tvist om villkor ännu inte avgjord när arrendetiden går ut. .skatt de,förut gällande viUkoren till-lämpas till dess villkor för den nya arrendeperioden lytir slutligt lie-stämda.

 

LU 1983/84:35                                                  51

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

9 kap. 12 8"

Bifaltes arrendatorns  talan om    Ogillas jordägarens talan om att

förlängning     av     arrendeavtalet,      arrendeavtalet  skall  upphöra  att

skall villkoren för del fortsatta ar-     gälla, skall villkoren för det forlsal-

rendet fastställas enligt 9 8.      ta arrendet  fastställas enligt 9 8.

Detsamma gäller vid avgörande av
en viltkorstvisl som hänskjutits till
arrendenämnden.
Dom eller beslut varigenom ar-        Dom eWer bes\ut om förlängning

rendatorns talan bifatles anses som     anses som avtal om fortsall arren-avtal om fortsatt arrende. Mot ar-     de. Mot arrendeförhållandet får ej rendeförhållandet får ej åberopas     åberopas omständighet som kunnat omständighet som kunnat åberopas     åberopas i målet eller ärendet. i målet eller ärendet.

Dom eller beslut i villkorstvist anses som avtal om villkoren för det fortsatta arrendet.

9 kap. 12 a 8

Skall arrendatorn enligt dom et­ter heslut betala högre arrendeav­gift än förut för förfluten tid. skall han betala ränta på det överskju­tande beloppet som om detta hade förfallit till betalning samtidigt med den förut utgående arrendeavgif­ten. Skall arrendatorn betala lägre belopp, skall Jordägaren betala ränta på det belopp som lian har mottagit för mycket från den dag då han tog emot beloppet.

Räntan skatt beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden in­nan domen etter beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

9 kap. 12 b 8

Om villkor för del fortsatta ar­rendet har fastställts enligt 12 §, har arrendatorn rätt att säga upp avtalet senast två månader efter den dag då domen eller beslutet vann laga kraft.

Har arrendatorn sagt upp avtalet enligt första stycket, får arrende­nämnden på ansökan av jordäga­ren eller arrendatorn medge skäligt uppskov med avträdet. En sådan ansökan får intC' göras senare än två månader från den dag då upp­sägning skedde.

* Sena.sle lydel.se 1973: 187.

 

LU 1983/84:35                                                                       52

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

9 kap.   13 8
Bifaltes ej arrendatorns talan om Bifalls jordägarens talan om att

förlängning av arrendeavtalet, får i        arrendeavtalet  skaU  upphöra  att

domen eller beslutet skäligt upp-        gn//n, får i domen eller beslutet skä-

skov   med   avträdet  medges,  om    ligt uppskov med avträdet medges,

jordägaren eller arrendalorn begär     om jordägaren eller arrendalorn be-

det.                                             gärdet.

Avgöres tvisten efter arrendetidens utgång eller medges uppskov med avträdet, skall arrendevillkoren för tiden från avtalets upphörande till avträdet fastställas enligt 9 8.

9 kap. 15 §
Arrendatorn skall vårda och un-       Arrendatorn   skall   bruka jord-

derhålla arrendestället. Försämras bruksmarken i enlighet med vad
det genom all arrendatorn eftersät- som sägs i 3 § lagen (1979:425) om
ter vad som sålunda åligger honom, skötsel av jordbruksmark. Han
har jordägaren rätt till ersätining skall vidare vårda och underhålla
vid avräkning enligt 23 8-             byggnader och andra anläggning-

ar. Försämras arrendestället ge­nom alt arrendatorn eflersäller vad som sålunda åligger honom, har jordägaren räll lill ersättning vid avräkning enligt 23 8.

9 kap. 17 8
Omfattar arrende bostad för ar-     Omfattar arrende bostad för ar-

rendatorn eller hans anställda, skall rendalorn eller hans anställda, skall
jordägaren vid tillträdet avlämna jordägaren vid tillträdet avlämna
bostaden i del skick som föreskri- bostaden idel skick som föreskrivs
ves i gällande liälsovårdsstadga.    i gällande hälsoskyddslagstiftning.

Fråga huruvida bostad vid tillträdet är i.sådant skick som anges i första stycket skall prövas vid syn enligt 24—28 88. Finnes brist föreligga i detta hänseende, skall synemännen föreskriva vilka åtgärder som skall vidtagas för brislens avhjälpande saml fastställa beräknad kostnad för dessa. De skall även utsätta viss tid inom vilken åtgärderna skall vara vidtagna.

Underlåter jordägaren att inom utsatt tid vidtaga föreskriven åtgärd, får arrendatorn ulföra åtgärden i jordägarens ställe. Sedan arbetet fullbordats, har arrendalorn rätt lill ersättning av jordägaren med det vid synen fast­ställda beloppet. Vill arrendatorn hellre uppsäga avtalet, får han göra det, om icke bristen är av ringa betydelse. För den lid arrendeslällel är i bristfälligt skick har arrendatorn rätt till skälig nedsättning av arrendavgif-ten och ersättning för skada.

Förbehåll som strider mot första-tredje stycket gäller mot arrendalorn, om det godkänts av arrendenämnden.

9 kap.17 a 8

Meddelar en myndighet ett be­slut .som innebär att arrendestället inte får användas på avsett sätt utan att en befintlig anläggning

 

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

53

byggs om etter en nyanläggning sker, skaU jordägaren utföra arbe­tet, om anläggningen behövs med hänsyn till en ändamålsenlig plan­läggning av jordbruket på arrende­stället. Vad som nu har sagts gäller dock inte om arbetet ingår i arren­datorns underhällsskyldighet enligt 15 § eller om arbetet avser en så­dan del av arrendestället beträffan­de vilken arrendatorn enligt avtalet är fritagen från underhållsstcyldig-het.

Utför Jordägaren inte inom skä­lig tid efter anmaning ett arbete som åligger honom enligt första stycket, får arrendatorn utföra det i hans ställe. Har kostnad för arbetet fastställts av arrendenämnden en­ligt tredje stycket, är arrendatorn berättigad till ersättning av jord­ägaren med det fastställda belop­pet sedan arbetet har fullbordats. Vill arrendatorn hellre säga upp av­talet, får han göra det, om inte jordägarens underlåtenhet är av ringa betydelse. För den tid under vilken egendomen inte kan använ­das för det avsedda ändamålet har arrendalorn rätt till skälig nedsätt­ning av arrendeavgiften. Han har även rätt till ersättning för skada.

Frågan om jordägarens bygg­nadsskyldighet enligt första stycket prövas av arrendenämnden på be­gäran av endera parten. Om arren­datorn begär det. skall nämnden även fastställa en beräknad kost­nad för det arbete som arrendatorn kan komma att utföra i Jordägarens ställe.

År jordägaren enligt första stycket första meningen inte skyl­dig att utföra ett arbete därför att anläggningen inte behövs, har ar­rendatorn rätt till skälig nedsätt­ning av arrendeavgiften. Han får även säga upp avtalet, om inte ar­betet är av ringa betydelse för hans verksamhet. Om inte annat har avtalats, gäller vad som har sagts

 

LU 1983/84:35

54

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

nu även för det faU att jordägaren inte är skyldig att utföra ett arbete därför att arrendatorn är fritagen från underhållsskyldighet.

9 kap. Har arrendatorn uppfört ny bygg­nad i stället för byggnad som han mottagit och är han icke enligt 17 eller 18 8 berättigad lill ersättning därför, har han vid avräkning enligt 23 8 rätt till ersättning för brist som vid lilllrädel fanns på den mottagna byggnaden, om den nya byggnaden är lämplig för sill ändamål eller uppförts enligt plan som godkänts av jordägaren. Avdrag skall dock göras med kostnaden för avhjäl­pande av brist på den nya byggna­den.

Första stycket äger motsvarande til ning som ingår i arrendet.

20 8

Har arrendalorn uppfört ny bygg­nad i stället för byggnad som han mottagit och är han icke enligt 17, 17 a eller 18 8 berättigad lill ersätt­ning därför, har han vid avräkning enligt 23 8 rätt till ersättning för brist som vid tillträdet fanns på den mottagna byggnaden, om den nya byggnaden är lämpUg för sitt ända­mål eller uppförts enligt plan som godkänts av jordägaren. Avdrag skall dock göras med kostnaden för avhjälpande, av brist på den nya byggnaden,

lämpning i fråga om annan anlägg-

9 kap, 21 8

Utför arrendatorn ny täckdik­ning, som arrendenämnden funnit behövlig med hänsyn lill en ända­målsenlig planläggning av jordbru­ket på arrendestället, är han efter arbetets fullbordande berättigad lill ersättning av jordägaren med be­lopp vartill arrendenämnden fast­ställt beräknad kostnad för arbetet.

Utför arrendatorn ny täckdik­ning, som arrendenämnden funnit behövlig med hänsyn lill en ända­målsenlig planläggning av jordbru­ket på arrendeslällel, är han, om ej annat avtalats, efler arbetets full­bordande berättigad lill ersättning av jordägaren med belopp vartill ar­rendenämnden fastställt beräknad kostnad förarbetet.

Har arrendalorn anlagt markväg, förbättrat ägoanordningen eller vidta­git annan åtgärd som medfört varaktig nytta föi" jordbruket och ej är atl hänföra lill uppförande av byggnad eller lill täckdikning, är han vid avräk­ning enligt 23 8 berättigad till ersättning motsvarande vad arrendestället ökat i värde, om ej annat avtalats. Ersättning får dock ej utgå med högre belopp än som molsvarar den nödvändiga kostnaden.

9 kap.

Har jordägaren utfört arbete som avses i 18 § eller utgivit ersättning enligt andra stycket i nämnda para­graf etter enligt 21 § förslå slycket för arbete som arrendatorn ulfört och har arrenderättens värde ökat genom arbetet, är arrendalorn skyl­dig alt godtaga skälig höjning av arrendeavgiften.

22 8

Har jordägaren utfört arbete som avses i 17 a eller 18 8 eller betalat ersättning enligt 17 a § andra stycket. 18 § andra stycket eller 218 första stycket för arbete som arrendatorn ulfört och har arren­derättens värde ökat genom arbe­tet, är arrendalorn skyldig all godta en skälig höjning av arrendeavgif­ten.

 

LU 1983/84:35

55

 

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

9 kap. 24 8

Syn skall förrättas av minst två med ortens jordbruksförhållanden för­trogna synemän, vilka utses bland personer som av länsslyrelse förklarats behöriga all hålla syn. Synemännen skall ulses av jordägaren och arrenda­torn gemensamt. Enas parterna ej om valet, utser rätten synemän. Mot syneman gäller samma jäv som mot domare.

Har synemännen olika meningar, skall flertalets mening gälla. Kan be­slut ej åstadkommas på sådant sätt, skall, om synemännen är flera än två saml parterna eller rätten utsett en av synemännen atl vara ordförande, dennes mening gälla som synemännens beslut. Kan ej heller på detta sätt beslut åstadkommas, skall synemännen välja ytterligare en syneman, som då blir ordförande. Enas ej synemännen om valet, skall rätten utse syne­mannen.

Syn får ej påbörjas tidigare än sex månader före den dag till vilken den hänför sig och skall vara avslu­tad inom fyra månader från nämnda dag, om ej rätten på begäran av synemännen medger alt synen får avslutas senare.

9 kap. Arrendeavgiften skull bestämmas i pengar. Har avtal träffats i strid med vad som sugis nu, skall arren­deavgiften uigå med belopp, som är skäligt med hänsyn främst lill par­ternas avsikter och övriga förhål­landen när avtalet träffades. Om förbehåll att arrendatorn sktill utjÖ-ra arbetet finns bestäininelser i 36 — 39 H.

Syn lår ej påbörjas tidigare än sex månader före den dag till vilken den hänför sig och skall vara avslu­tad inom fyra månader från nämnda dag, om ej rätten på begäran av synemännen medger att synen får avslutas senare. Sådant medgivan­de behövs dock inte för syn som äger rum inom två må/uider efter fristens utgång för atl undersöka förekomsten av ogräs.

29 8

Arrendeavgiften skall bestämmas i pengar. Har avtal träffats i strid med vad som sagts nu, skall arrendeavgiften utgå med belopp, som är skäligt med hänsyn främst lill parternas avsikter och övriga förhållanden när avtalet träffades.

31 8

Arrendatorn får inte överlåta arrenderätten ulan jordägarens samtycke, om ej annal följer av andra-fjärde styckena.

9 kap. Arrendalorn   får   icke   överlåta arrenderällen    ulan    jordägarens samtycke, om ej annal följer av andra och tredje styckena.

Är arrendeavtalet slutet för viss lid som ej understiger tio år, får arrenda­torn, om ej annal avialals, överlåta arrenderällen till annan med vilken jordagaren skäligen kan nöjas. Han skall dock först erbjuda jordägaren an återtaga arrendeslällel mot skyldighet alt vid avräkning enligt 23 8 utge skälig ersättning för arrenderättens värde. Vill jordägaren antaga erbjudan­det, skall han lämna besked därom inom en månad.

Vidare gäller beträffande arren­den för  viss tid att arrendatorn.

 

LU 1983/84:35

56

 

Nuvarande lydelse

Avlider arrendatorn under arrendetiden, har dödsboet, oavsett för vilken lid avtalet är ingånget, samma rätt som enligt andra stycket tillkommer arrendator för där avsett fall, om ej annat avtalats. Erbjudandet lill jordägaren skall göras inom sex månader efler döds­fallet.

Första och andra styckena äger motsvarande tillämpning på arren­derättens övergång genom bodel­ning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Förestagen lydelse

även om annat avtalats, får över­låta arrenderätten, om den avser ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag, titt sin make eller avkomling, om arrendenämnden tillåter det. Sådant tillstånd skaU lämnas, om inte jordägaren har be­fogad anledning att motsätta sig överlåtelsen.

Avlider arrendatorn under arrendetiden, har dödsboet, oavsett för vilken lid avtalet är ingånget, samma rätt som enligt andra stycket tillkommer arrendator för där avsett fall, om ej annat avtalats. Erbjudandet lill jordägaren skall göras inom sex månader efter döds­fallet. Dödsboet har vidare samma rätt som enUgt tredje stycket till­kommer arrendator för falt som avses där.

Första-tredje styckena äger motsvarande tillämpning på arren­derättens övergång genom bodel­ning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

10 kap Vid arrende för viss tid skall upp­sägning alllid ske för all avtalet skall upphöra all gälla vid artende-lidens utgång. Uppsägningen skall ske senast etl år före arrendetidens utgång.

.38

Vid arrende för viss tid skall upp­sägning alltid ske för att avtalet skall upphöra all gälla vid arrende­tidens utgång. ViU jordägaren eller arrendatorn att arrendevillkoren ändras för en ny arrendeperiod, skall han meddela motparten detta i den ordning som enligt 8 kap. 8 § gäller för uppsägning. Uppsägning och begäran om villkorsändring skall ske senast elt år före arrende-lidens utgång.

Om avtalet ej uppsäges inom räll lid, anses del förlängt på fem år.

Om avtalet inte sägs upp inom rätt lid, anses det föriängt på fem år . etter, om begäran om viltkorsänd­ring har gjorts, på den tid och de villkor i övrigt som bestäms enligt 6 a§.

Förbehåll som strider mot första eller andra stycket gäller mot arrenda­lorn, om det godkänts av arrendenämnden. Förbehåll om längre tid för föriängning av avtalet än som anges i andra stycket gäller dock utan sådant godkännande.

 

LU 1983/84:35                                                                       57

Nuvarande lydelse                       Förestagen lydelse

10 kap, 4 § Bestämmelserna i 5 och 6 88 om förlängning av arrendeavtal gäller vid arrende för viss tid, utom när

1. hus som avses i 1 8 ej finns på arrendestället då avtalet senast kan
uppsägas från jordägarens sida eller, om sådant hus finns, det då ej åsatts
taxeringsvärde, eller

2.    arrendeförhållandet    upphör   1. jordägaren säger upp arren-
på den grund att arrenderätten är     deavtalet på den grund att arren-
förverkad   eller   förhållande   som     derätten är förverkad eller förhål­
avses i 8 kap, 14 8 föreligger,               lande som avses i 8 kap, 14 8 före­
ligger, dock inte om i uppsägningen
anges att den sker till arrendetidens
utgång.

Förbehåll att arrenderätten icke skall vara förenad med rätt lill föriäng­ning gäller, om det godkänts av arrendenämnden,

10 kap. 5 S
Om jordägaren  uppsagt ärren-     Om jordägaren har sagt upp ar-

dtavta\et eller om arrendatorn upp-     rendeavlalel, har arrendatorn rätt sagt avtalet eidigt 3 § och i uppsäg-     till förlängning av detta, utom när ningen begärt förlängning av avta­let på ändrade villkor, har arrenda­lorn rätt till förlängning av avtalet, utom när

1. arrenderätten är förverkad el-   I, arrenderällen är förverkad el­
ler avtalet kan uppsägas enligt 8 \er förhållande som avses i 8 kap.
kap. 14 S utan att likväl jordägaren      14 'si föreligger,

uppsagt avtalet alt upphöra på nå­gon av dessa grunder,

2.   arrendatorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att avlalel skäligen icke bör förlängas,

3.   byggnad på arrendestället uppförts utan byggnadslov i fall då sådant ertbrdrals eller i strid med plan eller därmed jämförligt beslut av myndighet angående markens bebyggande eller användning,

4.   i annal fall byggnad på arrendestället icke står i överensstämmelse med gällande plan och jordägaren gör sannolikt, att han skall använda marken i enlighet med planen,

5.   jordägaren gör sannolikt, all marken skall användas för bebyggelse av annat slag än det som avses med upplåtelsen eller för jordbruk, industri eller annan ekonomisk verksamhet, samt intresset för honom atl kunna förfoga över marken för sådant ändamål påtagligt överväger arrendatorns intresse av fortsatt arrende,

6.   jordägaren i annat fall har befogad anledning atl upplösa arrendeför­hållandet.

Om jordägarens intresse blir lillgodosell genom an arrendalorn aviräder endast en del av arrendestället och avtalet lämpligen kan förlängas såviii avser arrendestället i övrigt, har arrendatorn utan hinder av första siyckei räll till sådan föriängning.

 

LU 1983/84:35                                                                        58

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

10        kap, 6 a S'

I fråga om förlängning av ärren- 1 fråga om föriängning av arren­
deavtal äger i övrigt 9 kap, 9 a- deavial och om viltkorstvisl titläin-
13 SS motsvarande tillämpning på pas i övrigt 9 kap, 9 a- 13 88. Hän-
bostadsarrende. Hänvisningarna   visningarna till 9 kap, 9 8 skall dock
till 9 kap, 9 8 skall dock i stället  i stället avse 6 8 detta kapitel,
avse 6 8 detta kapitel,

11        kap, 5 a 8

Vid tillämpningen av 5 § är ar­rendeavgift som jordägaren kräver för förlängning' inte atl anse som skälig, om den överstiger den ar­rendeavgift som arrendestället vid arrendetidens utgång kan antas be­tinga på öppna marknaden. Därvid skall dock bortses från anbud eller arrendeavtal som inte är rimliga med hänsyn titt det allmänna pris­läget i orten för närmast Jämförliga arrendeställen. Endast om särskil­da skäl föreligger får hänsyn tas till en sådan ökning av arrendeställets värde som en arrendator har åstad­kommit.

1 tvist om ersättning enligt 5 §får ett yttrande som arrendenämnden avgett rörande arrendeavgiften frångås endast om det visas etter annars är uppenbart att den arren­deavgift som arrendestället kan an­tas betinga på öppna marknaden är påtagligt högre eller lägre än arrendenämnden har angett.

Har i fatt som avses i andra stycket jordägaren vid tiden för ar­rendenämndens yttrande fått an­bud eller träffat avtal om arrende av arrendestältet utan atl han un­der medlingen lämnat uppgift om detta, får anbudet eller avtalet be­aktas vid prövningen endast om det föreligger synnerliga skäl.

II kap. 6 8'" Vill jordägaren säga upp avlalel, skall han i uppsägningen underrätta arrendatorn om de villkor han uppställer för att förlänga arrendeförhållan­det eller om orsaken till atl han vägrar medge föriängning. Uppsägningen

 Senaste lydelse 1979:371. '" Senasle lydelse 1973: 187.

 

LU 1983/84:35                                                                        59

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

skall dessutom innehålla underrättelse alt arrendalorn, om han icke går med på atl lämna arrendestället utan att få ersättning enligt 5 8, har att inom två månader från uppsägningen hänskjuta tvisten till arrendenämn­den för medling.

Underlåter jordägaren att fullgöra vad som åligger honom enligt första stycket, är uppsägningen utan verkan.

Har jordägaren fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket och vill arrendalorn icke lämna arrendestället ulan atl få ersätining enligt 5 S, har arrendatorn all hänskjuta tvisten till arrendenämnden inom den i första stycket angivna tiden. lakttages ej denna, förfaller rätten till ersättning. Vad som har sagts nu gäller ej, om inom samma lid hänskjutande sker enligt 6 a 8 första slyckei.

Innan medlingen har avslutats får jordägaren för förlängning av arrendeförhållandet inte kräva högre arrendeavgift eller något an­nat villkor som är oförmånligare för arrendatorn än vad han har an­gett i uppsägningen. Gör han det och kommer förlängning inte till stånd, har arrendatorn alltid rätt till ersättning enligt 5 §.

11 kap, 6 a 8" Har arrendatorn uppsagt avtalet och i uppsägningen begärt förlängning av avtalet på ändrade villkor, skall han inom två månader från uppsägning­en hänskjuta tvisten till arrendenämnden för medling och därvid ange den ändring han önskar i de avtalade villkoren.

Underlåter arrendatorn att hän-    Underlåter arrendalorn alt hän-

skjuta tvisten till arrendenämnden skjuta tvisten till arrendenämnden
inom den i första stycket angivna inom den i första stycket angivna
tiden, är uppsägningen utan ver- tiden eller återkallar han före ar-
kan. Har han ej angett de ändringar rendetidens utgång sin ansökan om
han önskar i de avtalade villkoren, medling, är uppsägningen utan ver­
skall nämnden förelägga honom atl kan. Har han ej angett de ändringar
avhjälpa bristen inom viss tid. Ef- han önskar i de avtalade villkoren,
tcrkommes ej föreläggandet, skall skall nämnden förelägga honom all
ansökan om medling avvisas,     avhjälpa brislen inom viss tid, Ef-

terkommes ej föreläggandet, skall ansökan om medling avvisas.

Har arrendatorn fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket, skall arrendenämnden förelägga jordägaren att uppge de villkor han upp­ställer för alt förlänga arrendeförhållandet eller orsaken till att han vägrar niedge föriängning. Iakttager jordägaren ej föreläggandet och är avlalel ej uppsagt enligt 5 § första stycket, skall avtalet anses förlängt på de av arrendatorn önskade villkoren. Erinran härom skall inlagas i föreläggan­del. Förlängningen anses som avtal om fortsatt arrende.

" Senaste lydelse 1973:187.

 

LU 1983/84:35                                                                       60

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

11 kap. 6 b 8

SkaU arrendeförhållandet upphö­ra efter uppsägning enligt 6 eller 6 a §, får arrendenämnden på be­gäran av Jordägaren eller arrenda­torn medge uppskov med avträdet under skälig lid, dock högst ett år från arrendetidens utgång. Medges uppskov, skall arrendenämnden fastställa skäliga arrendevillkor för tiden från avtalets upphörande till avfly Ilningen.

1.    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2.    Bestämmelserna i 9 kap. 12 a 8 och 11 kap. 6 b 8 skall inle tillämpas i en tvist, som har anhängiggjorls vid domstol eller arrendenämnd före ikraftträdandet,

3.    Om etl avtal har sagts upp före ikrafnrädandei, skall äldre bestäm­melser om uppsägning och hänskjutande av tvist lill arrendenämnd tilläm­pas. I sådant fall gäller inle heller de nya bestämmelserna i 9 kap. 12 b 8 saml 11 kap. 5 a S, 6 8 fjärde slycket och 6 a 8.

4.    I fråga om avtal som har ingåtts före ikrafnrädandei gäller 7 kap. 5 8, 8 kap. 23 8 och 9 kap. 2, 15, 21, 29, 31 saml 36-39 88 i deras äldre lydelse fram lill den tidpunkt lill vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet. 9 kap. 31 8 skall dock tillämpas i sin nya lydelse redan tidigare, om antingen aneriUalorn ensam eller arren­datorn och före honom hans make eller någon av hans föräldrar har brukat arrendeslällel under sammanlagt minst tio år när tillstånd söks.

5.    Om elt avtal som har ingåtts före ikraftträdandet innehåller villkor som fordrar arrendenämndens godkännande, skall den i 8 kap. 2 8 andra stycket andra meningen föreskrivna liden räknas från utgången av år 1984.

 

LU 1983/84:35                                                                     61

4    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden

Härigenom föreskrivs atl 1, 4, 5, 8, 16 och 18 88 lagen (1957:390) om fiskearrenden' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

18

1 fråga om avtal, varigenom någon mot vederlag upplåter fiskerätt åt annan, skall, utöver vad som belräffande nylljanderäll i allmänhet följer av 7 kap, jordabalken, gälla vad nedan i denna lag sägs, därest upplåtelsens ändamål är yrkesfiske eller ock annal fiske av väsentlig betydelse för arrendatorns försörjning.

Har rätt lill fiske, i samband med jordbruksarrende eller eljest, upplåtits genom avtal som huvudsakligen har annat ändamål än i första slyckel sägs. äger denna lag ej tillämpning, Lagen är ej tillämplig på sådan upplälelse av räll lill fiske som avses i kapitel 5 artikel 6 eller 7 i gränsälvsöverenskom­melsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland,

Förbehåll som strider mot bestämmelse i denna lag är ulan verkan mot arrendatorn eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat anges,

1 de fall då enligt vad därom är     1 de fall då enligt vad därom är

föreskrivet arrendenämndens god- föreskrivet arrendenämndens god­kännande fordras för giltighet av kännande fordras för giltighet av förbehåll som nyss nämnts eller an- förbehåll som nyss nämnts eller an­nat avtalsvillkor, får godkännande nat avtalsvillkor, fär godkännande sökas endasl om delta angivils i av- sökas endasl om delta angivits i av­lalel. Avslår nämnden framställ- ta\et. Ansökan får inte prövas om ning om godkännande, förfaller av- den kommer in till arrendenämnden talet, om e/annal överenskommits.      senare än en månad efter del att

avtalet ingicks. Leder en prövning till att godkännande vägras, för­faller avtalet, om inte något annat har överenskommits,

[ Lagen omtryckt 1970: 1018. - Senaste lydelse I97l:8.s.s.

 

LU 1983/84:35

62

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

48

Vid arrende för viss lid skall upp­sägning alltid ske för all avtalet skall upphöra att gälla vid arrende-lidens utgång. Uppsägningen skall ske senast elt år före arrendetidens utgång.

Vid arrende för viss lid skall upp­sägning alltid ske för att avlalel skall upphöra all gälla vid arrende­tidens utgång, ViU fastighetens ägare eller arrendatorn att arren­devillkoren ändras för en ny arren­deperiod, skatt han meddela mot­parten detta i den ordning .som gäl­ler för uppsägning. Uppsägning och begäran om villkorsändring skall ske senast etl år före arrende-lidens utgång.

Om avlalel ej uppsäges inom räll lid, anses det föriängt på fem år.

Om avtalet inte sägs upp inom rätt tid, anses del förlängt på fem år eller, om begäran om villkorsänd­ring har gjorts, på den tid och de villkor i övrigt som bestäms enligt 5 § andra stycket.

Förbehåll som strider mot första eller andra stycket gäller mot arrenda­torn, om det godkänts av arrendenämnden. Förbehåll om längre tid för förlängning av avtalet än som anges i andra stycket gäller utan sådant godkännande,

I fråga om liden för upphörande av arrendeavtal vid frånträde av avtalet på grund av förverkande eller av annan orsak och sättet för uppsägning äga 8 kap, 4 8 första och andra styckena samt 8 8 jordabalken motsvarande tillämpning. Hänvisningen i 8 kap, 4 8 första slyckel jordabalken lill 25 8 samma kapitel skall därvid tillämpas på 13 § andra slycket denna lag.

5 8'

Om fastighetens ägare sagt upp arrendeavtalet, har arrendalorn räll till förlängning av detta, utom när

Om fastighetens ägare uppsagt arrendeavtalet etter om arrenda­torn uppsagt avtalet enligt 4 § och i uppsägningen begärt förlängning av avtalet på ändrade viltkor, har arrendalorn rätt lill förlängning av avtalet, utom när

1. arrenderätten är förverkad.

1.   arrenderätten är förverkad utan att likväl fastighetens ägare uppsagt avtalet att upphöra på grund härav,

2.   arrendalorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att arrendeavtalet skäligen icke bör föriängas.

3.   faslighetens ägare gör sannolikt, all han själv, hans make eller av­komling skall bruka fisket, och det ej är obilligl moi arrendalorn all arrendeförhällandel upphör,

4.   faslighetens ägare i annal fall har befogad anledning all upplösa arrendeförhållandet.

■' Senaste lydelse 1979:372.

 

LU 1983/84:35

63

Nuvarande lydelse

I fråga om föriängning av arren­deavtal äga 9 kap. 8 8 andra Slyckel och 9 a-13 88 saml 10 kap. 6 8 jordabalken motsvarande tillämpning. Hänvisningarna till 9 kap. 9 8 jordabalken skall dock i stället avse 10 kap. 6 8 samma balk.

Första och andra styckena giUta ej, om arrendeavtalet icke träffats för viss lid eller om arrendeförhål­landet upphör på den grund atl ar­renderätten är förverkad.

Föreslagen lydelse

I fråga om förlängning av arren­deavtal och om vittkorstvist tilläm­pas 9 kap, 8 8 andra stycket och 9 a—13 88 samt 10 kap, 6 8 jorda­balken. Hänvisningarna till 9 kap, 9 8 jordabalken skall dock i ställei avse 10 kap. 6 8 samma balk.

Första och andra styckena gäller ej, om arrendeavtalet inte träffats för viss tid eller om jordägaren sä­ger upp arrendeavtalet på den grund all arrenderällen är förver­kad, dock inle om i uppsägningen anges att den sker titt arrendetidens utgång.

Förbehåll atl arrenderällen icke skall vara förenad med rätt lill förläng­ning gäller mot arrendalorn, om del godkänts av arrendenämnden.

88 Arrendeavgiften skall bestämmas i pengar. Har avtal träffats i strid med vad som sagts nu, skall arrendeavgiften utgå med belopp, som är skäligt med hänsyn främst till parternas avsikter och övriga förhållanden när avtalet träffades. Är ej tid uisall för eriäggande av avgiften, skall den erläggas sist tre månader före varje arrendeårs utgång.

■ Vad i 8 kap, 9-11 88 och 9 kap.  Föreskriflerna i 8 kap, 9-11 88

36-39 sa jordabalken  är stadgat     jordabalken om nedsäiining av ar-

rendeavgift, skadestånd och rätt lill uppsägning tillämpas också i fråga öm fiskearrende, .'arrendatorn har också räll till skälig nedsättning av arrendeavgiften, om fisket, ulan hans vallande, på grund av fiskpest, vattenförorening eller annan sådan händelse i hög grad försämrats.

om nedsäiining av arrendeavgift, skadestånd, rätt till uppsägning ocli arbetsavtal skall äga motsvarande tillämpning i fråga om fiskearrende, Arrendatorn äger ock rätt lill skälig nedsäiining av arrendeavgiften, om fisket, utan hans vållande, på grund av fiskpesi, vallenförorening eller annan sådan händelse i hög grad försämrats.

Har arrendatorn före förfallodagen påkallat nedsättning av arrendeavgif­ten i fall då det kan komma i fråga, skall han anses hava guldii den i rätt tid, därest han inom en månad efter del avgiften blivii sluiligen besiämd erlägger vad som brisier.

16 S'

Om part ej godtager arrende­nämnds beslut i fråga om föriäng­ning av arrendeavtal eller faststäl­lande av villkoren för sådan för­längning, får parlen klandra beslu­lel genom att väcka lalan mot den

Om en part inte godtar arrende­nämnds beslut i fråga om förläng­ning av arrendeavtal eller faststäl­lande av villkoren för sådan för­längning eller uppskov ined av­träde, får parten klandra beslulel

•* Senasle lydelse 1973: 193,

 

LU 1983/84:35

64

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ra parten inom två månader från den dag beslutet meddelades. Klandras inte beslutet inom denna lid, är parts rätt till talan förlorad.

andra parten inom två månader från     genom all väcka talan mot den and-den    dag    beslulel    meddelades. Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rån till talan föriorad.

Arrendenämnds beslut i ärende enligt 3-6 8 får ej klandras.

18 8

Talan får ej föras mot fastighets­domstols dom i fråga om faststäl­lande av arrendevillkor i fall som avses i 5 S och ej heller mot hov­rätts dom i fråga om förlängning av arrendeavtal eller fastställande av arrendevillkor i fall som nyss angi­vils.

Fastighetsdomstolens dom i frå­ga om fastställande av arrendevill­kor i fall som avses i 5 8 får inle överklagas. Detsamma gäller hov­rättens dom i fråga om förlängning av arrendeavtal eller fastställande av arrendevillkor i fall som nyss an­givits eller ifråga om uppskov med avträde.

1,    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2,    Bestämmelsen i 9 kap. 12 a 8 jordabalken skall inle tillämpas i en tvist, som har anhängiggjorls vid domstol eller arrendenämnd före ikraft­trädandet,

3,    Om elt avtal har sagts upp före ikraftträdandet, skall äldre bestäm­melser om uppsägning och hänskjutande av tvist till arrendenämnd tilläm­pas, 1 sådant fall tillämpas inte heller 9 kap, 12 b 8 jordabalken,

4,    De äldre bestämmelserna om arbeisavial i samband med arrende gäller fram lill den tidpunkt till vilken fastighelens ägare tidigasi kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet,

5,    Om elt avtal som hai' ingåtts före ikraftträdandet innehåller villkor som fordrar arrendenämndens godkännande, skall den i 1 8 tjärde stycket föreskrivna liden räknas från uigången av år 1984.

 

LU 1983/84:35                                                         65

Bilaga 2

Regeringens i propositionerna 1983/84:136 och 137 framlagda förslag till ändringar i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder med undantag för de ändringar som föranleds av förslaget till lag om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och

hyresnämnder

Härigenom föreskrivs an 1,4, 8, 9, 11, 11 a, 12 a, 13, 13 a, 15, 17, 19 a, 21 a, 22, 23, 23 a och 30 §§ lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1§

Arrendenämnd som avses i 8 kap, 29 § jordabalken har till uppgift atl

1.   medla i arrendetvist,

2.   pröva tvist om förlängning av 2, pröva tvist om förlängning av
arrendeavtal vid jordbruksarrende, arrendeavtal vid jordbruksarrende,
bostadsarrende eller fiskearrende bostadsarrende eller fiskearrende
eller om villkor för sådan förläng- eller om villkor för sådan förläng­
ning samt tvist i fråga som avses i 9 ning samt tvist i fråga som avses i 9
kap, 14 § jordabalken eller vars kap, 14 § jordabalken eller vars
prövning enligt 9 kap. 18 eller 1\ § prövning enligt 9 kap. 12 b. 17 a,
samma balk ankommer på arrende- 18, 21 eller 31 §, 10 kap. 6a § etter
nämnd.                            // kap. 6b § samma balk ankom­
mer på arrendenämnd.

3.    pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor som avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2-4 eller 7 § eller 11 kap. 2 § jordabalken eller 3 —6 § lagen (1957:390) om fiskearrenden,

4.    vara skiljenämnd i arrendetvist.

Ärende upptages av den arrendenämnd inom vars område fastigheten är belägen.

' Lagen omtryckt 1980:97,

5    Riksdagen 1983/84. 8 samt. Nr 35

 

LU 1983/84:35                                                                       66

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

4 §2

Hyresnämnd som avses i 12 kap, 68 § jordabalken har till uppgift att

1,    medla i hyres- eller bostadsrättstvist,

2,    pröva tvist om reparationsfö- 2. pröva tvist om åtgärdsföreläg-reläggandeenligt\lkap. 16 § andra         gande enligt 12 kap, 16 § andra stycket, skadestånd enligt 12 kap, stycket, skadestånd enligt 12 kap, 24 a §, överlåtelse av hyresrätt en- 24 a §, överlåtelse av hyresrätt en­ligt 12 kap, 34-J6§§, upplåtelse av  ligt 12 kap, 34-i7§§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 lägenhet i andra hand enligt 12 kap, kap, 40 §, förlängning av hyresav-      40 §, förlängning av hyresavtal en-tal eller villkor för sådan förlängning     ligt 12 kap, 49 §, hyresvillkor enligt enligt 12 kap, 49 §, hyresvillkor en- 12 kap, 54 §, uppskov med avfiytt-ligt 12 kap, 55 § eller uppskov med ning enligt 12 kap. 59 § ellerföreläg-avfiyttning enligt 12 kap. 59 §, allt gande enligt 12 kap. 64 §, allt jorda­jordabalken,       balken,

2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22 —24§§ hyresförhandlingsla­gen (1978:304) eller om äterbetalningsskyldighet enligt 23 § samma lag,

3, pröva tvist om hyresvillkor enligt 7 § sista stycket, upplåtelse av
lägenhet i andra hand enligt 30 § andra stycket eller medlemskap enligt
52 §, allt bostadsrättslagen (1971:479),

4,     pröva fråga om godkännande 4, pröva fråga om godkännande
av överenskommelse som avses i 12 av överenskommelse som avses i 12
kap, 45 eller 56 § jordabalken eller kap, / § femte stycket, 45 eller 56 §
av beslut som avses i 60 § första jordabalken eller av beslut som av­
stycket 1 bostadsrältslagen, ses i 60 § första stycket 1 bostads­
rättslagen,

5,     vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättstvist,

5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästorganisation enligt hy­resförhandlingslagen,

6,    pröva frågor enligt bostadssaneringslagen (1973:531) och bostadsför­valtningslagen (1977:792),

7,    pröva frågor enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m,,

8,    pröva frågor enligt bosladsanvisningslagen (1980:94),

9,    pröva frågor enligt lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område fastigheten är belägen. Ärende som avses i 10, 17 eller 18 § lagen om förvärv av hyresfas­tighet m. m. upptages dock av hyresnämnden i den ort där bolagets styrelse har sitt säte eller, i fråga om handelsbolag, där förvaltningen föres.

Tvist som avses i I § första styck- Tvist som avses i 1 § första styck­
et 1 eller 2 eller 4 § första stycket et 1 eller 2 eller 4 § första stycket

1                                             —3 hänskjutes av part till nämnd         1 —3 hänskjutes av part till nämnd
genom ansökan som skall vara genom ansökan som skall vara
skriftlig samt innehålla uppgift om skriftlig samt innehålla uppgift om
parternas namn och hemvist, den parternas namn och hemvist, den

2          Senaste lydelse 1983:439.

 

LU 1983/84:35                                                                       67

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

berörda   fastighetens   belägenhet     berörda   fastighetens   belägenhet
och tvistens beskaffenhet.           och tvistens beskaffenhet. Ansökan

i tvist om förlängning av arrende-eller hyresavtal skall innehålla upp­gift om de skäl som åberopas mot förlängning. Ansökan i tvist om änd­ring av arrende- eller hyresvillkor skatt innehålla uppgift om den änd­ring av villkoren som begärs.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket, skall nämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommes ej föreläggandet, fär ansökningen avvisas.

Parts första inlaga till nämnden skall innehålla uppgift om hans person­nummer och postadress. Vidare bör anges partens yrke och telefonnummer samt de övriga omständigheter som är av betydelse för delgivning med honom. Har part vidtalat ombud att företräda honom, skall ombudets namn, postadress och telefonnummer anges. Sker ändring i förhållande, som part sålunda uppgivit, skall parten utan dröjsmål anmäla det till nämnden.

Ansökan varigenom tvisten hänskjuts till nämnden bör tillika innehålla uppgift om motpart i de hänseenden som sägs i tredje slycket.

Återkallas ansökan, avskrives ärendet.

9§
När tvist hänskjutits till nämnd. När tvist hänskjutits till nämnd,
skall nämnden, utom i fall som av- skall nämnden, utom i fall som av­
ses i andra slyckel, kalla parterna ses i andra etter tredje stycket, kalla
att inställa sig inför nämnden. Skall parterna att inställa sig inför nämn-
part inställa sig personligen, får den. Skall part inställa sig personli-
nämnden förelägga vite,        gen, får nämnden förelägga vite.

Har tvisten hänskjutits till nämnden enligt 11 kap, 6 a § eller 12 kap. 58 a § jordabalken och har sökandens motpart ej iakttagit föreläggande som avses i tredje stycket i samma lagrum, skall ärendet avskrivas, om avtalet ej är uppsagt enligt 11 kap. 5 § första stycket eller 12 kap. 57 § första stycket samma balk.

Handlägger hyresnämnden sam­tidigt ett stort antal tvister av likar­tad beskaffenhet mellan en hyres­värd och dennes hyresgäster om vill­koren för hyra av bostadslägenheter, får nämnden, sedan ett lämpligt an­tal typfall av tvister prövats, med led­ning därav avgöra övriga tvister utan muntlig förhandting, om det är up­penbart att sådan förhandling inte behövs.

11§
Rör ärende som avskrivits enligt    Rör ärende som avskrivits enligt

10 § första stycket första punkten      10 § första stycket första punkten tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10 kap.     tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10 kap.

 

LU 1983/84:35

68

 

Nuvarande lydelse

6 a § eller 12 kap. 49 eller 55 § jor­dabalken, 22 eller 24 § hyresför­handlingslagen (1978:304), 5§ la­gen (1957:390) om fiskearrenden eller 52 § bostadsrättslagen (1971:479), skall nämnden återupp­taga ärendet på ansökan av sökan­den. Ansökan göres skriftligen inom tre veckor frän den dag beslu­tet om avskrivning meddelades.

Förestagen lydelse

6 a § eller 12 kap, 49 eller 54 § jor­dabalken, 22 eller 24 § hyresför­handlingslagen (1978:304), 5 § la­gen (1957:390) om fiskearrenden eller 52 § bostadsrältslagen (1971:479), skall nämnden återupp­ta ärendet på ansökan av sökanden. Ansökan görs skriftligen inom tre veckor från den dag beslutet om av­skrivning meddelades.

Uteblir sökanden ånyo, får ärendet icke återupptagas på nytt.

lla§

Gäller för lägenhet förhandlings­ordning enligt hyresförhandlings­lagen (1978:304), får hyresnämnd i hyrestvist enligt 12 kap, jordabal­ken icke pröva hyresvärds yrkande om högre hyra, om ej förhandling som skall påkallas enligt förhand­lingsordningen ägt rum rörande tvistefrågan. Detsamma gäller yr­kande om ändring av grunderna för beräkning av sådan särskild ersätt­ning som avses i 12 kap, 19 a § jor­dabalken. Har förhandling ej ägt rum, får yrkande ändå upptagas tiU prövning, om hyresvärden påkallat förhandling men mot denna mött hinder som icke berott av hyresvär­den eller av fastighetsägarorganisa­tion som är part enligt förhand­lingsordningen.

Gäller för lägenhet förhandlings­ordning enligt hyresförhandlings­lagen (1978:304), får hyresnämnd i hyrestvist enligt 12 kap, jordabal­ken inte pröva hyresvärds yrkande om högre hyra, om ej förhandling som skall påkallas enligt förhand­lingsordningen ägt rum rörande tvistefrågan. Detsamma gäller yr­kande om ändring av grunderna för beräkning av sådan särskild ersätt-.ning som avses i 12 kap. /9§ jorda­balken eller ändring av en hyres­gästs rätt att använda utrymmen som är avsedda att användas ge­mensamt av hyresgästerna. Har för­handling ej ägt rum, får yrkande ändå tas upptM prövning, om hyres­värden påkallat förhandling men mot denna mött hinder som inte har berott av hyresvärden eller av fas­tighetsägarorganisation som är part enligt förhandlingsordningen,

12a§ Vid sådan medling som avses i 12 kap, 58 eller 58 a § jordabalken skall hyresnämnden, om hyresvärden eller hyresgästen begär det, yttra sig om marknadshyran för lägenheten eller om huruvida lägenhet som har anvi­sats av hyresvärden är godtagbar enligt 12 kap, 57 § första stycket 2 jordabalken.

Vid sådan medling som avses i 11 kap. 6 eller 6a § Jordabalken skaU arrendenämnden, om Jordägaren el­ler arrendatorn begär det, yttra sig om den arrendeavgift som arrende­stället vid tillämpning av 11 kap. 5 a § första stycket Jordabalken kan antas betinga på öppna marknaden.

 

LU 1983/84:35                                                                        69

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

13 §
Rör ärende hos hyresnämnd såvä\      Rör ärende hos nämnd såväl frå-

fråga om förlängning av hyresavtal     ga om förlängning av avtalsom vill-

som villkoren för sådan förläng- koren för sådan förlängning, får

ning, får särskilt beslut ges beträf-      särskilt beslut ges beträffande för-

fande förlängningsfrägan.          längningsfrågan.

Då särskilt beslut enligt första stycket meddelats, får nämnden förordna att tvisten i övrigt skall vila till dess att beslutet har vunnit laga kraft.

13a§

Lämnar hyresnämnd hyresgästs     Bifalls hyresvärdens talan om att

talan om förlängning av hyresavtalet hyresavtalet skaU upphöra att gälla, utan bifall, får nämnden efter yr- fär hyresnämnden efler yrkande av kände av hyresvärden i beslutet hyresvärden i beslutet ålägga hyres-ålägga hyresgästen att fiytta vid den gästen att fiytta vid den lidpunkt då tidpunkt då lägenheten skall avträ- lägenheten skall lämnas, das.

15§

Har parterna avtalat att tvist skall avgöras av skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen och har, vid arrendetvist, arrendenämnden eller, vid hyres- eller bostadsrättstvist, hyresnämnden utsetts till skiljenämnd, skall nämnden på ansökan avgöra tvisten genom skiljedom, om ej hinder möter enligt 1 § andra stycket lagen (1929:145) om skiljemän. Om sädan ansökan gäller 8 §. Har tvisten redan hänskjutits till nämnd, kan skiljedom dock påkallas muntligen inför nämnden.

I ärende som nämnd har att av- I ärende som nämnd har att av­
göra genom skiljedom gäller lagen göra genom skiljedom gäller lagen
om skiljemän, i den mån ej annat om skiljemän, i den mån ej annat
följer av denna lag. Vardera parten följer av denna lag. Vardera parten
svarar för sin kostnad i tvist som svarar för sin kostnad i tvist som
avses i 9 kap. 10 eller 14 §, 10 kap. avses i 9 kap. 10 eller 14 §, 10 kap.
6 § eller 12 kap. 49 eller 55 § jorda- 6 § eller 12 kap, 49 eller 54 § jorda­
balken, 5 § lagen (1957:390) om fis- balken, 5 § lagen (1957:390) om fis­
kearrenden eller 7 § sista stycket kearrenden eller 7 § sista stycket
bostadsränslagen (1971:479).  bostadsrätlslagen (1971:479),

17 § Om anledning därtill förekommer, skall nämnd eller den nämnden förordnar besiktiga den fastighet som ärendet rör. Parterna skall beredas tillfälle att närvara vid sådan besiktning. Nämnd får också föranstalta om annan nödvändig utredning,

I ärende som avses i 9 kap, 18 I ärende som avses i 9 kap, 17 a,
eller 21 § jordabalken skall ärren- 18, 21 eller 31 § jordabalken skall
denämnden inhämta yttrande från arrendenämnden inhämta yttrande
lantbruksnämnden, 1 ärende som från lantbruksnämnden, I ärende
avses i 9 kap. 9 § jordabalken får som avses i 9 kap. 9 § jordabalken
arrendenämnden, om utredningen får arrendenämnden, om utred-
ger anledning till det, inhämta ytt- ningen ger anledning till det, in-
rande från lantbruksnämnden om hämta yttrande från lantbruks­
arrendeställets   avkastningsförmå- nämnden   om  arrendeställets  av-

 

LU 1983/84:35

70

 

Nuvarande lydelse

ga. Hyresnämnd får i ärende som avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973:531) inhämta yttrande frän byggnadsnämnden. Yttrande som sagts nu inhämtas från den lant­bruksnämnd eller byggnadsnämnd inom vars område fastigheten är belägen.

Föreslagen lydelse

kastningsförmåga. Hyresnämnd får i ärende som avses i 2 a § bo­stadssaneringslagen (1973:531) in­hämta yttrande frän byggnads­nämnden. Yttrande som sagts nu inhämtas från den lantbruksnämnd eller byggnadsnämnd inom vars område fastigheten är belägen.

I ärende angående tvist om hyresvillkor enligt 22 § hyresförhandlingsla­gen (1978:304) skall hyresnämnden, om det finnes erforderligt, bereda den hyresgästorganisation som ingått den klandrade överenskommelsen till­fälle att yttra sig.

Begärs prövning av fråga som avses i 4 § andra stycket hyresförhand­lingslagen inträder organisation med vilken förhandlingsordning gäller som medpart till hyresvärden vid handläggningen av ärendet i den delen.

19a§

Hyresnämnd får hålla förhör med vittne eller sakkunnig under ed och förhör med part under san­ningsförsäkran, om part begär det och förhöret är erforderligt för ut­redningen. Sådant förhör får dock ej hållas, om bevisningen finnes kunna föras på annat sätt med av­sevärt ringare besvär eller kostnad. Om sådant förhör gäller 36 kap. 1-18 och 20-22 §§, 37 kap.'l-3 och 5 §§ samt 40 kap. 1 -10,12-15 och 19 §§ rättegångsbalken i till­lämpliga delar.

Nämnd får hålla förhör med vitt­ne eller sakkunnig under ed och förhör med part under sanningsför­säkran, om part begär det och för­höret är erforderligt för utredning­en. Sådant förhör fär dock ej hållas, om bevisningen finnes kunna föras på annat sätt med avsevärl ringare besvär eller kostnad. Om sådant förhör gäller 36 kap. 1 — 18 och 20-22 §§, 37 kap. 1-3 och 5 §§ samt 40 kap. 1-10, 12-15 och 19 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.

21a§
Vad som i 21 § sägs om nämnds    Vad som i 21 § sägs om nämnds

beslut gäller i tillämpliga delar hy-     beslut   gäller   i   tillämpliga   delar
resnämnds yttrande enligt 12 a §.      nämnds yttrande enligt 12 a §.

Angår yttrandet lägenhets mark­nadshyra, skall nämnden i yttran­det utsätta viss tid inom vilken part har att hos nämnden skriftligen el­ler muntligen vid sammanträde an­mäla om han antar den hyra som har angivits i yttrandet. Iakttar part inte nämndens föreläggande, anses hans slutliga ståndpunkt i tvisten vara den som han angivit innan ytt­randet avgavs.

Angår yttrandet lägenhets mark­nadshyra eller arrendeavgift, skall nämnden i yttrandet utsätta viss tid inom vilken part har att hos nämn­den skriftligen eller muntligen vid sammanträde anmäla om han antar den hyra eller den arrendeavgift som har angivits i yttrandet. Iakttar part inle nämndens föreläggande, anses hans slutliga ståndpunkt i tvisten vara den som han angivit innan ytt­randet avgavs.

 

LU 1983/84:35

71

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

11 ¥

Beslut av nämnd äger, sedan tid för klander eller besvär utgått när talan får föras mot beslutet, rätts­kraft, såvitt därigenom avgjorts frå­ga som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom an­sökan om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket el­ler tillstånd enligt 12 kap. 34-iö eller 40 § jordabalken eller 30 § andra stycket bostadsrättslagen (1971:479) eller ansökan om upp­skov enligt 12 kap. 59 § jordabalken eller ansökan om förbud eller med­givande som avses i 2 a § bostadssa­neringslagen (1973:531) eller yr­kande om rätt till förhandlingsord­ning enligt 9 § hyresförhandlingsla­gen (1978:304) lämnats utan bifall.

Beslut av nämnd äger, sedan tid
för klander eller besvär utgått när
lalan får föras mot beslutet, rätts­
kraft, såvitt därigenom avgjorts frå­
ga som avses i 1 § första slycket 2
eller 4 § första stycket 2, 2 a, 3, 5 a,
6,7,8 eller 9. Vad som sagts nu gäller
dock ej beslut, varigenom ansökan
om åtgärdsföreläggande enligt 12
kap. 16 § andra stycket eller till­
stånd enligt 12 kap. 24—37 eller
40 § jordabalken eller 30 § andra
stycket             bostadsrättslagen

(1971:479) eller ansökan om upp­skov enligt 12 kap. 59 § jordabalken eller ansökan om förbud eller med­givande som avses i 2 a § bostadssa­neringslagen (1973:531) eller yr­kande om rätt till förhandlingsord­ning enligt 9 § hyresförhandlingsla­gen (1978:304) lämnats utan bifall.

23 §" Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angå­ende bostadsrätt, bostadssanering eller särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m., enligt boslads­anvisningslagen (1980:94) eller lagen (1982:352) om rån till fastighetsför­värv för ombildning till bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen, 76 § bostadsrättslagen (1971:479), 21 § bostadssaneringslagen (1973:531), 34 § bostadsförvalt­ningslagen (1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m. m., 14 § bosladsanvisningslagen samt 15 § lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.

Mot hyresnämnds yttrande  en­ligt 12 a § får talan ej föras.

Mot beslut av hyresnämnd får ta­lanföras särskilt, om nämnden

Hyresnämndens yttrande enligt 12 a första stycket får inte överkla­gas.

Hyresnämndens beslut får över­klagas genom besvär hos bostads­domstolen, om nämnden

1.   avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14—16, 16 a, 16 c, 16 d eller 16 e §,

2.   avskrivit ärende enligt 8—10, 15 a, 16, 16 a, 16 c, 16 d eller 16 e§, dock ej när ärendet kan återupptagas,

3.   förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet.

' Senaste lydelse 1982:354. ■» Senaste lydelse 1982:354.

 

LU 1983/84:35

72

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4.   utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta föreläg­gande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,

5.   utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän rättshjälp.

Särskild talan föres genom besvär hos bostadsdomstolen inom tre vec­kor från den dag beslutet meddela­des. Besvärshandlingen skall inges till domstolen.

Besvärshandlingen skall ges in till bostadsdomstolen inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

23 a §

Om rätt för part att klandra beslut av arrendenämnd i arrendetvist finns bestämmelser i 8 kap. 31 § jordabalken och 16 § lagen (1957:390) om fiskearrenden.

Mot arrendenämnds beslut i frå­ga som avses i 23 § andra stycket får talan föras särskilt genom be­svär hos fastighetsdomstolen.

Besvärshandlingen skall inges till den fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § jordabalken och 17 § lagen (1957:390) om fiskearrenden inom tre veckor från den dag beslu­tet meddelades. Finnes besvärsta­lan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt lid, skall den avvisas av fastighetsdomstolen. Har besvärsinlaga inkommit till ar­rendenämnden före besvärstidens utgång, skall den omständigheten atl inlagan inkommit till faslighets-domstolen först därefter ej föranle­da att den avvisas. I övrigt äger 52 kap. 3 och 5—12 §§ rättegångsbal­ken motsvarande tillämpning. Be­stämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen. Mot fastighetsdomstolens beslut med anledning av besvär i fråga som avses i 23 § andra stycket 1 —3 får talan ej föras.

Arrendenämndens yttrande enligt 12 a § andra stycket får inte överkla­gas. Nämndens beslut i sådana frå­gor som avses i 23 § tredje stycket får överklagas genom besvär hos fastighetsdomstolen.

Besvärshandlingen skall inges lill den fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § jordabalken och 17 § lagen om fiskearrenden inom tre veckor från den dag beslutet med­delades. Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den avvisas av fastighetsdomstolen. Har besvärs-inlaga inkommit till arrendenämn­den före besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan in­kommit till fastighetsdomstolen först därefter ej föranleda att den avvisas, I övrigt äger 52 kap, 3 och 5—12 §§ rättegångsbalken motsva­rande tillämpning. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen. Fastig­hetsdomstolens beslut med anled­ning av besvär i fråga som avses i 23 § /rerf/e slycket 1 —3 får inte över­klagas.

30 §

Skall inlaga, kallelse, föreläggan­de eller annan handling enligt be­stämmelse i denna lag eller eljest tillställas part, sker det genom del-

Skall inlaga, kallelse, föreläggan­de eller annan handling enligt be­stämmelse i denna lag eller eljest tillställas part, sker det genom del-

 

LU 1983/84:35

73

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

givning, om ej annat följer av andra     givning, om ej annat följer av andra
stycket,                                       stycket.  Om hyresnämnden samti-

digt handlägger ett stort antal tvister av likartad beskaffenhet mellan en hyresvärd och dennes hyresgäster om villkoren för hyra av bostadslä­genheter, får delgivning i de ärenden som enligt 9 § tredje stycket avgörs utan muntlig förhandling ske genom kungörelse. Därvid tillämpas inte 17 § andra stycket delgivningslagen (1970:428).

Beslut som skall tillställas part sändes till parten i vanligt brev under hans för nämnden kända adress. Om beslutet meddelats i samband med förhandling, skall det sändas inom sju dagar därefter och i annat fall samma dag som beslutet meddelas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. De nya bestämmelserna gäller även i fråga om arrendeavtal och hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Har avtalet sagts upp dessförinnan tillämpas dock fortfa­rande 8, 12 a och 21 a §§ i deras äldre lydelse.

 

LU 1983/84:3.'-                                                       74

Bilaga 3

Av utskottet föreslagna ändringar i det i proposition 1983/84:136 framlagda förslaget till ändring i jordabalken

Regeringens förstag               Utskottets förslag

8        kap. 8 §

Uppsägning skall vara skriftlig, om ej skriftligt erkännande av uppsäg­ningen lämnas. I fall som avses i 11 kap. 6 och 6 a §§ skall uppsägningen dock alltid ske skriftligen. Uppsägning fär ske hos den som är behörig atl ta emot arrendeavgift på jordägarens vägnar.

Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock utan tillämpning av 12—15 §§ delgivningslagen (1970:428).

Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i rekommenderat brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsäg­ningen skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen medlem i det hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse med fast kontor, på kontoret till någon som är anställd där. Påträffas icke någon som angivits nu, skall uppsägningen i stället läggas i den söktes postlåda, om sådan finns. Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.

Har jordägare eller arrendator, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som har rätt att mottaga uppsägning för honom, får uppsägning ske genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar,

Stämningsansökan med yrkande En ansökan hos domstol med yr-

att arrendeförhållande skall upp-     kände att arrendeförhållande skall

höra och ansökan om avhysning av upphöra eller atl arrendator skaU

arrendator gäller som uppsägning    avhysas gäller som uppsägning när

när delgivning skett i behörig ord-   delgivning skett i behörig ordning,
ning.

Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av avtal om anlägg­ningsarrende finns i 11 kap. 6 §.

9 kap. 10 §

Har jordägaren sagt upp avtalet och föreligger tvist om förlängning av detta eller om villkoren för en sådan förlängning, skall jordägaren hän­skjuta tvisten till arrendenämnden senast två månader från den dag då uppsägning senast kunde ske eller, om uppsägningstid inte är föreskriven, från den dag då uppsägning har skett. Rör tvisten endast villkoren för en ny arrendeperiod får tvisten dock hänskjutas inom den tid som anges i andra stycket.

Har villkorsändring begärts och Har villkorsändring begärts och
föreligger tvist om villkoren för den föreligger tvist om villkoren för den
nya arrendeperioden, skall den nya arrendeperioden, skall den
som har begärt villkorsändring se- som har begärt villkorsändring se­
nast två månader före den nya ar- nast tvä månader före den löpande
rendeperiodens början hänskjuta arrendeperiodens urgång hänskjuta
tvisten till arrendenämnden.     tvisten till arrendenämnden.

Om en tvist inle har hänskjutits till arrendenämnden inom de tider som anges i första eller andra stycket, är uppsägningen eller begäran om vill­korsändring utan verkan.

 

LU 1983/84:35                                                                75

Nuvarande lydelse                  Utskottets förslag

9 kap. 18 §

Har byggnad, täckdikning eller annan anläggning utan arrendatorns vållande så skadats eller förslitits att anläggningen för att tjäna sitt ända­mål måste byggas om eller ersättas med en ny, skall jordägaren utföra arbetet. Sådan skyldighet åvilar dock jordägaren endast om anläggningen behövs med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av jordbruket på arrendestället.

Om jordägaren ej inom skälig tid efter anmaning avhjälper brist som avses i första stycket, får arrendatorn utföra arbetet i hans ställe. Har kostnaden för arbetet fastställts av arrendenämnden på sätt som anges i tredje stycket, är arrendatorn, sedan arbetet fullbordats, berättigad till ersättning av jordägaren med det fastställda beloppet. Vill arrendalorn hellre uppsäga avtalet, får han göra det, om ej bristen är av ringa betydelse. För den tid arrendestället är i bristfälligt skick har arrendalorn rätt till skälig nedsättning av arrendeavgiften och ersättning för skada.

Fråga om jordägarens byggnadsskyldighet enligt första stycket prövas av arrendenämnden. Prövning kan påkallas av såväl jordägaren som ar­rendatorn. På begäran av arrendatorn skall nämnden även fastställa be­räknad kostnad för arbete som arrendatorn kan komma att utföra i jord­ägarens ställe.

Första—tredje styckena äger ej Första—tredje styckena tilläm-
tillämpning beträffande hägnad el- pas inte beträffande hägnad eller
ler annan anläggning av sådan art, annan anläggning av sådan art, att
att ett fullständigt iständsättande ett fullständigt iståndsättande ingår
ingår i arrendatorns underhälls- i arrendatorns, underhällsskyldig-
skyldighet enligt 15 §, och e/heller het enligt 15 §, och inte heller be­
beträffande anläggning som enligt träffande annan anläggning än
avtalet är undantagen från hans un- täckdikning om anläggningen enligt
derhållsskyldighet,        avtalet är undantagen från hans un­
derhållsskyldighet.

Är jordägaren pä grund av första stycket andra punkten ej skyldig att avhjälpa brist som avses i nämnda stycke, har arrendatorn rätt lill skälig nedsättning av arrendeavgiften. Han fär även uppsäga avtalet, om ej bristen är av ringa betydelse. Har ej annat avtalats, äger vad som sagts nu motsvarande tillämpning, om anläggning som enligt avtalet är undantagen från arrendatorns underhållsskyldighet genom brand eller pä liknande sätt utan arrendatorns vållande drabbas av sådan skada som anges i första stycket.

Regeringens förslag               Utskottets förslag

4. 1 fråga om avtal som har in- 4. I fråga om avtal som har in­
gåtts före ikraftträdandet gäller 7   gåtts före ikraftträdandet gäller 7
kap. 5 §, 8 kap. 23 § och 9 kap. 2,15,       kap, 5 §, 8 kap, 23 § och 9 kap, 2,18,
21, 29, 31 samt 36-39 §§ i deras    21, 29, 31 samt 36-39 §§ i deras
äldre lydelse fram till den tidpunkt   äldre lydelse fram till den tidpunkt
till vilken jordägaren tidigast kan     till vilken jordägaren tidigast kan
säga upp avtalet genom uppsägning          säga upp avtalet genom uppsägning
efter ikraftträdandet, 9 kap, 31 §    efter ikraftträdandet, 9 kap. 31 §
skall dock tillämpas i sin nya lydel-  skall dock tillämpas i sin nya lydel­
se redan tidigare, om antingen ar-   se redan tidigare, om antingen ar-

 

LU 1983/84:35                                                                        76

Regeringens förslag                     Utskottets förslag

rendatorn ensam eller arrendatorn     rendatorn ensam eller arrendatorn

och före honom hans make eller          och före honom hans make eller

någon av hans föräldrar har brukat     någon av hans föräldrar har brukat

arrendestället   under  sammanlagt    arrendestället   under   sammanlagt

minst tio år när tillstånd söks.    minst tio är när tillstånd söks.

 

LU 1983/84:35

77

Bilaga 4

Av utskottet framlagt förslag till ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstDl

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Härigenom föreskrivs att 28 och 29 §i domstol skall ha nedan angivna lydelse.

lagen (1974:1082) om boslads-

 

28 §1

Nuvarande lydelse

Beslut av bosladsdomstolen äger rättskraft, såvitt därigenom av­gjorts fråga som avses i 4 § första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9 lagen (1973:188) om arrendenämn­der och hyresnämnder Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, var­igenom ansökan om reparationsfö­reläggande enhgt 12 kap. 16 § andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34, 34 a eller 36 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgi­vande som avses i 2 a § bostadssa­neringslagen (1973:531) eller yr­kande om rätt till förhandlingsord­ning enligt 9 § hyresförhandlingsla­gen (1978:304) lämnats utan bifall.

Föreslagen lydelse

Beslut av bostadsdomstolen äger rättskraft, såvitt därigenom av­gjorts fråga som avses i 4 § första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9 lagen (1973:188) om arrendenämn­der och hyresnämnder. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, var­igenom ansökan om åtgärdsföreläg­gande enligt 12 kap. 16 § andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34, 36 eller 37§ jordabalken eller ansökafi om förbud eller medgi­vande som avses i 2 a § bostadssa­neringslagen (1973:531) eller yr­kande om rätt till förhandlingsord­ning enligt 9 § hyresförhandlingsla­gen (1978:304) lämnats utan bifall.

29 §

Lämnar bostadsdomstolen hyres­gästs lalan om förlängning av hyres­avtalet utan bifaU, får domstolen ef­ter yrkande av hyresvärden i beslu­tet ålägga hyresgästen att flytta vid den tidpunkt då lägenheten skall avträdas. Sådant beslut får verk­ställas som lagakraftägande dom.

Bifalls hyresvärdens talan om att hyresavtalet skaU upphöra att gälla får bostadsdomstolen efter yrkande av hyresvärden i beslutet ålägga hy­resgästen att flytta vid den tidpunkt då lägenheten skall lämnas. Sådant beslut får verkställas som lagakraft­ägande dom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985,

' Senaste lydelse 1982:355,

 

LU 1983/84:35                                                                   78
Innehållsförteckning

Ärendet............................................................       1

Sammanfattning................................................       1

Propositionerna.................................................       3

Motionsyrkandena.............................................       4

Utskottet...........................................................      6

Inledning............................................................      6

Propositionernas huvudsakliga innehåll.....................      7

Investeringar vid jordbruksarrende..........................      8

Arrendatorns skötsel av jordbruksmark.....................    14

Sidoarrende........................................................    17

Överlåtelse av arrenderätt vid jordbruksarrende.........    19

Arrendeavräkning vid ändrat penningvärde m, m........    21

Muntliga arrendeupplåtelser...................................    23

Vissa frågor rörande bostadsarrende........................    24

Oskäliga villkor i arrendeavtal................................. .. 28

Processordningen i arrendetvister............................    30

Jakträtt för jordbruksarrendator..............................    31

Övergångsbestämmelserna.................................... .. 31

Redaktionella frågor..............................................    32

Övrigt................................................................ .. 33

Utskottets hemställan........................................... .. 33

Reservationer.......................................    .......... .. 36

1,   Investeringar på grund av myndighets beslut (m).... .. 36

2,   Förnyelse av täckdikning (m och c)......................    36

3,   Gränsdragningen mellan gårdsarrende och sidoarrende (c)                 37

4,   Överlåtelse av jordbruksarrende (m)..................... .. 38

 

5.   Ikraftträdandet av den nya regeln om överlåtelserätt (m och c) ,,      39

6.   Övergångsbestämmelserna (m)............................    39

7.   Övergångsbestämmelserna (c).............................    40

8.   Övergångsbestämmelserna (m)............................    41

Särskilda yttranden..............................................      41

1.   Generella investeringsregler (vpk).........................     41

2.   Oskäliga villkor i arrendeavtal (vpk).......................      42

 

LU 1983/84:35                                                                    79

Bilagor...............................................................     44

1.    Lagförslagen 1 och 4 i proposition 1983/84:136......     44

2.    Regeringens i propositionerna 1983/84:136 och 137 framlagda förslag till ändringar i lagen (1973:188) om arrendenämnder

och hyresnämnder med undantag för de ändringar som

föranleds av förslaget till lag om arrendatorers rätt att

förvärva arrendestället.........................................      65

3.    Av utskottet föreslagna ändringar i det i proposition 1983/84:136 framlagda förslaget till ändring i jordabalken        74

4.    Av utskottet framlagt förslag till ändring i lagen (1974:1082)

om bostadsdomstol..............................................      77

 

Liber Tryck Stockholm 1984