LU 1983/84:35

Lagutskottets betänkande
1983/84:35

om ändringar i arrendelagstiftningen, m. m. (prop. 1983/84:136
delvis och prop. 1983/84:137 delvis)

Ärendet

I betänkandet behandlas proposition 1983/84:136 vari framläggs förslag
till ändringar i arrendelagstiftningen samt till en särskild lag om
arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

Utskottet har beslutat att förslaget om arrendatorers rätt att förvärva
arrendestället skall remissbehandlas. I avvaktan på remissvaren har utskottet
beslutat bordlägga frågan om arrendatorernas rätt att förvärva
arrendestället. I betänkandet tar utskottet därför nu upp endast ändringarna
i arrendelagstiftningen.

I samband med propositionen behandlar utskottet åtta fristående motioner
samt sju med anledning av propositionen väckta motioner utom i vad
de avser frågan om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

Vidare behandlas i betänkandet ett i proposition 1983/84:137 med förslag
till ändringar i hyreslagstiftningen framlagt förslag till lag om ändring
i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder. Lagförslaget har av bostadsutskottet
överlämnats till lagutskottet. Övriga förslag i proposition
137 behandlar bostadsutskottet i betänkande BoU 1983/84:29.

I samband med att utskottet gjort ett studiebesök i Vänersborg har
företrädare för arrendenämnden i Göteborg, domänverket, stiftsnämnden
i Göteborg, lantbruksnämnden i Älvsborgs län, Lantbrukarnas riksförbunds
(LRF) länsförbund i norra Älvsborg, Sveriges jordbruksarrendatorers
förbund och Sveriges jordägareförbund redovisat synpunkter på förslagen
i proposition 136 och motionerna. Vidare har företrädare för LRF
inför utskottet redovisat synpunkter i anslutning till en av LRF ingiven
skrivelse. Skrivelser har också inkommit från Sveriges jordägareförbund
och från Föreningen Sörmländska jordägare.

Sammanfattning

Som ovan nämnts behandlas i betänkandet förslagen i proposition
1983/84:136 om ändringar i arrendelagstiftningen med undantag av ett
förslag om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället. Vidare behandlas
ett av lagförslagen i proposition 1983/84:137.

1 Riksdagen 1983/84. 8 sami. Nr 35

LU 1983/84:35

Såvitt gäller investeringar vid jordbruksarrende avstyrker utskottet med
hänvisning till förestående utredningsarbete ett motionsyrkande (vpk) om
att generella regler om investeringar nu skall införas. Förslaget i propositionen
om att jordägaren skall svara för investeringar på arrendestället som
påfordras av en myndighet, t. ex. enligt hälso- och miljöskyddslagstiftningen,
tillstyrks av utskottet. I samband härmed avstyrker utskottet två
motionsyrkanden (m och fp) vari riktats invändningar mot förslaget. Härutöver
föreslår utskottet med anledning av tre motionsyrkanden (s, c och
vpk) att regeringen i lämpligt sammanhang låter utreda frågan om en
ytterligare förstärkning av arrendatorns ställning är motiverad när det
gäller investeringar på grund av myndighets beslut. 1 en reservation (m)
avstyrks de tre motionsyrkandena. Förslaget i propositionen om att jordägaren
inte längre skall kunna avtala bort skyldigheten att svara för ny
täckdikning på arrendestället tillstyrks också av utskottet samtidigt som ett
motionsyrkande (m) om ett motivuttalande avstyrks. Med anledning av två
motionsyrkanden (s och vpk) föreslår utskottet dessutom att bestämmelser
skall införas som förhindrar att jordägaren avtalar bort sin principiella
skyldighet att svara för behövlig omtäckdikning på arrendestället. I en
reservation (m, c) yrkas avslag på dessa två motionsyrkanden.

Utskottet avstyrker ett i propositionen framlagt förslag om att jordbruksarrendatorn
skall bruka marken i enlighet med skötsellagen. Enligt utskottet
kan förslaget innebära en förskjutning i ansvarsfördelningen mellan
jordägaren och arrendatorn och medföra gränsdragningsproblem. Utskottet
erinrar om att, oavsett vad som avtalats mellan jordägaren och arrendatorn,
skötsellagens krav gäller för arrendestället. Genom utskottets ställningstagande
tillgodoses i betydande mån syftet med två motionsyrkanden
(s och vpk) samt den synpunkt i frågan som framförts i en skrivelse från
LRF.

I betänkandet avstyrker utskottet vidare en motion (c) om införande av
besittningsskydd för ettåriga avtal om sidoarrende och ett motionsyrkande
(c) om utredning av gränsdragningen mellan gårdsarrende och sidoarrende.
Mot ställningstagandet till det sistnämnda motionsyrkandet reserverar
sig c-ledamöterna.

Förslaget i propositionen om att en jordbruksarrendator under vissa
förutsättningar skall få överlåta arrenderätten till sin make eller avkomling
tillstyrks av utskottet. Samtidigt avstyrks ett motionsyrkande (fp), vari
yrkas avslag på förslaget. I en reservation (m) yrkas bifall till motionsyrkandet
och avslag på proposition 136 i denna del.

I en motion (c) begärs förslag till lagstiftning i syfte att klargöra att
hänsyn skall tas till förändringar i penningvärdet vid avräkning. Utskottet
avstyrker motionen med hänvisning bl. a. till att högsta domstolen inom
kort skall ta ställning i ett mål som rör frågan och att denna dom kan väntas
klarlägga rättsläget.

LU 1983/84:35

Utskottet behandlar vidare fyra motioner som tar upp vissa frågor om
bostadsarrende. Med anledning av två motioner (s) hemställer utskottet att
riksdagen skall begära att regeringen skyndsamt prövar frågan om en
förstärkning av koloniträdgårdsinnehavarnas rättsliga ställning och lägger
fram förslag härom till riksdagen. Utskottet avstyrker två motioner (s) om
begränsningar av arrendeavgifternas storlek för fritidstomter. Utskottet
anser i huvudsak att gällande regler och förslagen i propositionen ger
tillfredsställande möjligheter att få skäligheten av arrendeavgiften prövad.

Två motioner (vpk) om åtgärder för att komma till rätta med obilliga
villkor i arrendeavtal avstyrks av utskottet med hänvisning i huvudsak till
att lagstiftningen ger betryggande garantier för att oskäliga avtalsvillkor
inte tillämpas mot en arrendator.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att bl. a. resultatet av
rättegångsutredningens arbete bör avvaktas innan ställning tas till frågan
om en ändrad processordning i arrendetvister. En motion (m) om inrättande
av en prejudikatinstans inom arrenderätten avstyrks härmed.

En motion (c) med begäran om att reglerna i jaktlagen om jordbruksarrendatorers
rätt till jakt skall överföras till arrendelagstiftningen i jordabalken
avstyrks av utskottet.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag i fråga om övergångsbestämmelserna
för de nya arrendereglerna i jordabalken. I samband därmed
avstyrker utskottet ett motionsyrkande (c), vari framställts yrkande om att
ikraftträdandebestämmelserna för arrendatorns överlåtelserätt bör få en
annan utformning än som föreslagits i propositionen. Mot beslutet reserverar
sig m- och c-ledamöterna.

Frånsett några redaktionella ändringar tillstyrker utskottet de nu behandlade
förslagen i proposition 136 i övrigt och förslaget i proposition
137 i nu aktuella delar.

Till betänkandet har fogats två särskilda yttranden (vpk) beträffande
generella investeringsregler och obilliga arrendevillkor.

Propositionerna

I proposition 1983/84:136 föreslår regeringen (justitiedepartementet)
efter hörande av lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagda
förslag till

1. lag om ändring i jordabalken,

3. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyres nämnder,

4. lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden.

Ett i propositionen framlagt förslag till lag om arrendatorers rätt att

LU 1983/84:35

förvärva arrendestället (lagförslag 2) avses bli behandlat av riksdagen
under hösten 1984.

I proposition 1983/84:137 föreslår regeringen (justitiedepartementet) —
såvitt nu är i fråga — att riksdagen antar ett i propositionen framlagt
förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder. Över lagförslaget har lagrådets yttrande inhämtats.

Lagförslagen under 1 och 4 ovan har intagits i bilaga 1. Regeringens
förslag till ändringar i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder —
med undantag för de ändringar som föranleds av förslaget till lag om
arrendatorer rätt att förvärva arrendestället —framgår av bilaga 2.

Beträffande propositionernas huvudsakliga innehåll hänvisas till vad
utskottet anför på s. 7 f.

Motionsyrkandena

I. Vid 1982/83 års riksmöte väckta fristående motioner

1982/83:719 av Jan-Eric Virgin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär utredning om inrättandet av prejudikatinstans inom arrenderätten.

1982/83:1219 av Lennart Andersson (s) och Lars Ulander (s) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär ändring i jordabalken i enlighet med
vad som anförts i motionen.

I motionen behandlas koloniträdgårdsinnehavarnas rättsliga ställning.

1982/83:1226 av Jörn Svensson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådana förändringar och tillägg i gällande lagstiftning,
som kan hindra inslag i jordarrendekontrakt, vilka på ett för arrendatorn
obilligt sätt går utöver vad som föranleds av själva arrendeförhållandet.

1982/83:1760 av Lennart Brunander m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om att bestämmelsen om jakträtt för jordbruksarrendator
tas in i jordabalken.

1982/83:1762 av Pär Granstedt m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag till klarare och rättvisare ersättningsregler
i samband med frånträde av arrende i enlighet med vad som anförs i
motionen.

II. Vid 1983/84 års riksmöte väckta fristående motioner

1983/84:726 av Bo Finnkvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

LU 1983/84:35

ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om reglering av
avgifterna för fritidstomter.

1983/84:763 av Jörn Svensson (vpk) och Tore Claeson (vpk) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag till undanröjande
av obilliga bestämmelser i arrendekontrakt.

1983/84:1159 av Helge Hagberg (s) och Gunnar Ström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om åtgärder som begränsar arrendekostnaderna för fritidstomter
i syfte att underlätta för flera att få tillgång till fritidsboende.

lil. Med anledning av proposition 1983/84:136 väckta motioner

1983/84:2782 av Gunnar Olsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts.

I motionen behandlas, såvitt nu är i fråga, investeringar vid jordbruksarrende
och skötsel av jordbruksmark.

1983/84:2783 av Börje Stensson (fp) och Lars Ernestam (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå förslaget att införa 9 kap. 17 a §
jordabalken,

2. att riksdagen beslutar att avslå de föreslagna ändringarna i 9 kap. 31 §
jordabalken.

1983/84:2784 av Oskar Lindkvist (s) och Lennart Andersson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om förslag till förbättring av koloniträdgårdsinnehavares
rättsliga ställning.

1983/84:2785 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
införa besittningsskydd för ettåriga avtal om sidoarrende i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1983/84:2786 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari, såvitt nu är i fråga, yrkas

1. att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:136 beslutar att
bestämmelserna rörande täckdikning ändras i enlighet med vad som anförs
i motionen,

2. att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:136 beslutar att
bestämmelserna rörande av myndighet påfordrade åtgärder ändras i enlighet
med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:136 beslutar att
bestämmelserna rörande skötsel av arrendeställen ändras i enlighet med
vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:136 beslutar att hos
regeringen begära förslag till lagstiftning rörande arrendators investeringar
och ersättning härför.

LU 1983/84:35

1983/84:2787 av Martin Olsson m. fl. (c) vari, såvitt nu är i fråga, yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om

a) investeringsskyldigheten för jordägare,

b) översyn av vissa arrendeformer,

4. att riksdagen beslutar att de i propositionen föreslagna reglerna för
överlåtelse av arrenderätt skall tillämpas först fr. o. m. den tidpunkt då
jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet.

1983/84:2788 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) vari, såvitt nu är i
fråga, yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs i fråga om investeringar vid jordbruksarrende.

Utskottet

Inledning

Arrende föreligger när någon upplåter jord till nyttjande mot ersättning.
Upplåtelse kan ske i form av jordbruksarrende, bostadsarrende, anläggningsarrende
eller lägenhetsarrende. Dessa arrendeformer regleras i 7 — 11
kap. jordabalken (JB). När fiskerätt upplåts kan det ske som fiskearrende.
Bestämmelser härom finns i lagen (1957:390) om fiskearrenden. Rätten för
någon att jaga på annans mark regleras i lagen (1938:274) om rätt till jakt.

Sedan länge har arrende varit av väsentlig betydelse för det svenska
jordbruket. Av det totala antalet jordbruksföretag är f. n. omkring 15 %
brukningsenheter som helt arrenderas av brukaren och omkring 35 %
brukningsenheter som består av både arrenderad och ägd mark. Det är
alltså bara omkring hälften av alla jordbruksföretag som helt ägs och
brukas av jordägaren. Mot denna bakgrund framstår det som angeläget att
arrendelagstiftningen har en utformning som tillgodoser jordbrukspolitiska
aspekter. Viktigt är vidare att arrendereglerna innebär en rimlig avvägning
mellan jordägarens och arrendatorns intressen och att de inte medför
negativa effekter när det gäller utbudet av arrendemark. Det är också
betydelsefullt att reglerna varken gynnar eller missgynnar jordbruksarrendatorerna
i förhållande till dem som driver jordbruksföretag på egen mark
eller med andra ord att reglerna är konkurrensneutrala.

Genom införandet av JB tillskapades en enhetlig lagstiftning för alla
jordbruksarrenden. JB trädde i kraft den 1 januari 1972 och innebar också
bl. a. att jordägaren och arrendatorn fick en i förhållande till äldre lagstiftning
ökad avtalsfrihet i ekonomiska frågor. Avsikten var bl. a. att man

LU 1983/84:35

härmed skulle tillgodose jordbrukspolitiska effektivitetsmål. Samtidigt
som avtalsfriheten ökade fick jordbruksarrendatorn i flera avseenden en
bättre ställning, bl. a. när det gäller besittningsskyddet.

År 1974 uttalade sig riksdagen (LU 1974:35) med anledning av motioner
för en ny utredning av vissa arrenderättsliga frågor. År 1975 tillkallades
arrendelagskommittén för att göra den begärda översynen. Ytterligare
reformfrågor kom sedermera under kommitténs prövning, bl. a. frågor
rörande investeringar på arrendestället, överlåtelse av arrenderätten och
om sidoarrenden.

Arrendelagskommittén framlade år 1978 betänkandet (SOU 1978:36)
Arrenderätt 1, Jordbruksarrendatorns besittningsskydd m. m. På grundval
av betänkandet genomfördes år 1979 (prop. 1978/79:183, LU 1978/79:23)
ändringar i bl. a. reglerna om arrendatorers besittningsskydd då jordägaren
själv vill överta arrendestället. Även reglerna om hur arrendeavgiften
skall bestämmas då avtalet förlängs ändrades. Ändringen innebär bl. a. att
större hänsyn skall tas till arrendeställets avkastningsförmåga.

Arrendelagskommittén avlämnade år 1981 sitt slutbetänkande (SOU
1981:80) Arrenderätt 2, Regler om investeringar i arrendejordbruket m. m.
Kommitténs förslag innebär en omfattande omarbetning av reglerna på
arrendeområdet.

Betänkandet har efter remissbehandling lagts till grund för förslagen i
proposition 136. Vissa av de förslag som lagts fram i betänkandet bör enligt
propositionen dock inte genomföras nu. Detta gäller bl. a. arrendatorers
rätt till ersättning för generella investeringar, underarrendatorernas ställning
och processordningen i arrendetvister.

Sedan arrendelagskommittén slutfört sitt uppdrag har på riksdagens
begäran (LU 1982/83:27) en särskild kommitté tillkallats för att utreda
frågan om införandet av en friköpsrätt för innehavare av s. k. historiska
jordbruksarrenden och av en friköpsrätt till tomtmark.

I det följande kommer utskottet efter en redogörelse för propositionernas
huvudsakliga innehåll att ta upp de frågor i propositionerna som
föranlett motionsyrkanden eller som eljest tilldragit sig utskottets uppmärksamhet.

Propositionernas huvudsakliga innehåll

De i proposition 136 framlagda förslagen berör främst reglerna om
jordbruksarrenden och syftar till att förbättra arrendatorernas rättsliga
ställning.

LU 1983/84:35

Förslagen innebär att jordägaren åläggs en principiell skyldighet att
utföra sådana investeringar på ett jordbruksarrendeställe sorn påfordras
av en myndighet, t. ex. enligt hälso- och miljöskyddslagstiftningen. Vidare
föreslås att den nuvarande dispositiva regeln om rätt för arrendatorn att få
ersättning för ny täckdikning görs tvingande.

Förslagen innebär vidare att jordbruksarrendatorns rätt att överlåta
arrenderätten utvidgas. Arrendatorn får överlåta arrenderätten till make
eller avkomling, om arrendenämnden ger tillstånd till det. Sådant tillstånd
skall lämnas om inte jordägaren har befogad anledning att motsätta sig
överlåtelsen. Vidare föreslås ändringar i reglerna om förfarandet vid förlängnings-
och villkorstvister vid jordbruks- och bostadsarrenden. Därvid
stärks arrendatorns ställning bl. a. genom att jordägaren blir skyldig att
hänskjuta en tvist till arrendenämnden, om han vill ha till stånd en ändring
i det bestående arrendeförhållandet. I fråga om anläggningsarrende föreslås
att medlingsförfarandet görs effektivare.

I propositionen föreslås också att maximitiden för upplåtelse av jordbruksarrenden
sänks till 25 år och att en nu gällande särregel om upplåtelsetiden
vid kommunala jordbruksarrenden slopas. Vidare innebär propositionen
att det införs en tidsfrist om en månad från det arrendeavtalet
ingicks inom vilken en ansökan om godkännande av ett avtalsvillkor
(dispens) får göras hos arrendenämnden.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1985.

I proposition 137 framläggs förslag till ändringar i lagen om arrendenämnder
och hyresnämnder. Förslaget innefattar i huvudsak följdändringar
till de i propositionen föreslagna ändringarna i hyreslagstiftningen. En
nyhet är att ett förenklat prövningsförfarande skall kunna användas i s. k.
massärenden. Också detta lagförslag skall träda i kraft den 1 januari 1985.

Investeringar vid jordbruksarrende

Enligt gällande bestämmelser (9 kap. 15—22 §§ JB) har varken arrendatorn
eller jordägaren någon skyldighet att förbättra arrendestället under
arrendetiden. Arrendatorn har dock i två fall rätt till ersättning av jordägaren
för utförda förbättringar. Det ena fallet är då arrendatorn avhjälper
vissa brister som har förelegat vid tillträdet (9 kap. 16 § JB). Det andra
fallet gäller ny täckdikning och vissa andra fristående förbättringar. Utför
arrendatorn ny täckdikning har han rätt till ersättning för arbetet med
belopp som fastställs av arrendenämnden (9 kap. 21 § första stycket JB).
En förutsättning är dock att arrendenämnden har funnit åtgärden behövlig
med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av jordbruket på arrendestället.
Ökar arrenderättens värde genom ny täckdikning är arrendatorn
skyldig att godta en skälig höjning av arrendeavgiften (9 kap. 22 § JB). Har
arrendatorn utfört vissa andra fristående förbättringar, såsom anlagt

LU 1983/84:35

markväg, förbättrat ägoanordningen eller vidtagit annan åtgärd som medfört
varaktig nytta för jordbruket, har han vid avräkning rätt till ersättning
med belopp som motsvarar vad arrenderätten ökat i värde (9 kap. 21 §
andra stycket JB). Rätten till ersättning för ny täckdikning och andra
fristående förbättringar föreligger endast om inte annat avtalats.

Jordägaren är å sin sida skyldig att utföra och bekosta vissa förnyelsearbeten
på arrendestället. Detta gäller beträffande byggnad, täckdikning
eller annan anläggning som har blivit så skadad eller sliten att den inte
längre fyller sitt ändamål utan behöver byggas om eller ersättas med en ny
(9 kap. 18 § JB). En förutsättning för jordägarens byggnadsskyldighet är att
anläggningen behövs med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av
jordbruket på arrendestället. En annan förutsättning är att arbetet inte
ingår i arrendatorns allmänna skyldighet att vårda och underhålla arrendestället.
Jordägarens byggnadsskyldighet omfattar inte heller byggnad
eller anläggning som genom arrendeavtalet är undantagen från arrendatorns
underhållsskyldighet. Har jordägaren fullgjort sin byggnadsskyldighet
och har arrenderättens värde ökat genom arbetet, är arrendatorn
skyldig att godta en skälig höjning av arrendeavgiften (9 kap. 22 § JB).

Arrendelagskommittén föreslog i sitt betänkande regler som innebar att
arrendatorn hos arrendenämnden kunde ansöka om tillstånd att göra
investeringar som medförde varaktig nytta för jordbruket på arrendestället.
Vid arrendets upphörande skulle jordägaren betala ersättning till arrendatorn
med ett belopp som motsvarade vad arrendestället genom investeringen
ökat i värde.

I lagrådsremissen med förslag till ändringar i arrendelagstiftningen
uttalar departementschefen (prop. s. 38) att det inte nu bör införas sådana
generella investeringsregler som kommittén har föreslagit. Som skäl för
ställningstagandet framhålls bl. a. att remissinstanserna framfört många
invändningar rörande de praktiska konsekvenserna av kommitténs förslag.
På två punkter läggs dock i lagrådsremissen fram förslag till bestämmelser
beträffande investeringar. Den ena gäller investeringar som påfordras
av en myndighet och den andra avser ny täckdikning.

I slutprotokollet anför departementschefen (prop. s. 207) att frågan om
generella investeringsregler bör utredas ytterligare. Avsikten är enligt departementschefen
att lantbruksstyrelsen skall få i uppdrag att med beaktande
av vad som framkommit under remissbehandlingen av kommitténs
betänkande utforma förslag till de regler som kan behövas i detta hänseende.

I motion 1983/84:2786 (vpk) hänvisar motionärerna till kommitténs
förslag om generella investeringsregler. Enligt motionärerna bör regeringen
på grundval av kommitténs betänkande snarast lägga fram förslag till
lagstiftning. 1 motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen
begära förslag till lagstiftning rörande arrendators investeringar och ersättning
härför (yrkande 5).

LU 1983/84:35

Med hänsyn till remisskritiken torde enligt utskottets mening arrendelagskommitténs
förslag till generella investeringsregler inte kunna läggas
till grund för lagstiftning. Utskottet anser därför i likhet med departementschefen
att frågan bör bli föremål för ytterligare utredning. Utskottet,
som förutsätter att det aviserade utredningsarbetet snarast kommer till
stånd, kan således inte biträda motionärernas önskemål om ett omedelbart
förslag från regeringens sida. Motionsyrkandet bör i enlighet härmed
avslås.

Som nämnts ovan läggs i propositionen fram förslag om en principiell
skyldighet för jordägaren att utföra sådana investeringar på arrendestället
som påfordras av en myndighet. I den föreslagna nya bestämmelsen (9 kap.
17 a § JB) stadgas att om en myndighet har meddelat ett beslut som medför
att arrendestället inte får användas på avsett sätt utan att en befintlig
anläggning byggs om eller en nyanläggning sker, skall jordägaren utföra
arbetet. Bestämmelsen har utformats efter mönster av 9 kap. 18 § JB om
jordägarens skyldighet att reparera eller ersätta en befintlig byggnad,
täckdikning eller annan anläggning. Det innebär bl. a. att jordägaren är
skyldig att utföra arbete på grund av myndighets beslut endast om arrendenämnden
funnit att anläggningen behövs med hänsyn till en ändamålsenlig
planläggning av jordbruket på arrendestället. Vidare har jordägaren
ingen byggnadsskyldighet om arbetet ingår i arrendatorns löpande underhållsskyldighet
eller om arbetet avser en sådan del av arrendestället som
arrendatorn enligt avtalet är fritagen från att underhålla. I likhet med vad
som nu gäller vid jordägarens ny- och ombyggnadsarbeten skall arrendatorn
vara skyldig att godta en skälig höjning av arrendeavgiften om arbetet
som föranletts av en myndighets beslut har ökat arrenderättens värde.

I motion 1983/84:2783 (fp) yrkas avslag på propositionen i denna del
(yrkande 1). Enligt motionärerna bör frågan om investeringar regleras
mellan parterna och inte genom tvingande lagregler. Förslaget i propositionen
innebär, anser motionärerna, att det blir omöjligt för jordägaren att
vid arrendeavtalets ingående överblicka konsekvenserna av avtalet.

Motionärerna i motion 1983/84:2788 (m) anser att det är rimligt att
jordägaren skall utföra investeringar som påfordras av en myndighet.
Enligt motionärerna bör sådana investeringar dock inte göras till en principiell
skyldighet eftersom det i vissa fall kan vara tveksamt om en investering
är lönsam. Jordägaren och arrendatorn bör i varje enskilt fall få ta
ställning till om man, i stället för en investering i t. ex. ett omodernt
byggnadsbestånd, bör ändra driftens inriktning. Motionärerna yrkar att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs om
investeringar (yrkande 1 delvis).

I motionerna 1983/84:2782 (s), 2786 (vpk) och 2787 (c) tas upp en fråga
om jordägarens investeringsskyldighet då viss anläggning genom arrendeavtalet
är undantagen från arrendatorns underhållsskyldighet. 1 motionerna
nämns som exempel att ladugården ingår i arrendatorns underhålls -

LU 1983/84:35

skyldighet medan en gödselvårdsanläggning, som är nödvändig för djurhållningen,
är undantagen från arrendatorns underhållsskyldighet. Riktas
ett föreläggande mot arrendatorns djurhållning kan jordägaren enligt motionerna
inte åläggas att förbättra gödselvårdsanläggningen, vilket kan få
till följd att arrendatorn tvingas upphöra med djurhållningen. Motionärerna
i motionerna 2782 och 2786 anser att sådana ”bortskrivningar” inte
skall undanta jordägaren från skyldigheten att utföra ny- eller ombyggnad
som påfordras av en myndighet. I motion 2782 begärs att riksdagen som
sin mening skall ge regeringen till känna vad som anförs i motionen.
Motionärerna i motion 2786 hemställer att riksdagen beslutar ändra propositionens
förslag i enlighet med vad som anförs (yrkande 2). I motion
2787 framhålls att farhågor har uttryckts för att jordägaren skulle utnyttja
möjligheten att avtala bort anläggningar för att slippa vissa investeringar.
Motionärerna anser att det på föreliggande utredningsunderlag är svårt att
bedöma i vilken utsträckning dessa farhågor kan bli besannade, varför det
är angeläget att underlaget kompletteras. Motionärerna anser att lantbruksstyrelsen
bör se över den utformning som lagförslaget fått i nu aktuell
del. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad som anförs om investeringsskyldigheten för jordägare (yrkande
3 a).

Som tidigare berörts har jordägaren inte f. n. någon principiell skyldighet
att investera på arrendestället. Detta gäller också i fall då en myndighet
kräver att åtgärder vidtas för att arrendatorn skall få fortsätta att driva sin
verksamhet på det sätt som förutsattes då arrendeavtalet ingicks. I praktiken
kan emellertid en myndighets ingripande ändock få den effekten att
en investering kommer till stånd genom jordägarens försorg. Om jordägaren
inte investerar kan nämligen arrendatorn tvingas ändra sin verksamhet
och jordägaren riskerar då att arrendatorn framtvingar en sänkning av
arrendeavgiften eller häver avtalet. Även om jordägaren således i dag
faktiskt gör investeringar som föranleds av myndighets påbud är dock den
närmare omfattningen av investeringsskyldigheten oklar. Enligt utskottets
mening är detta otillfredsställande med hänsyn till både jordägarens och
arrendatorns intressen. Utskottet anser därför att investeringsskyldigheten,
såsom föreslås i propositionen, bör regleras i JB.

När det gäller den närmare utformningen av investeringsreglerna anser
utskottet i likhet med departementschefen att bestämmelserna i 9 kap. 18 §
JB kan tjäna som mönster. Att jordägaren på detta sätt åläggs en principiell
skyldighet att bära det ekonomiska ansvaret för investeringar som påfordras
av en myndighet är enligt utskottets mening inte oskäligt mot bakgrund
av vad som ovan anförts. Förslaget ger också garantier för att arrendatorn
kan fortsätta att driva verksamheten i enlighet med vad som förutsattes då
avtalet ingicks.

Med anledning av vad som anförs i motion 2788 vill utskottet understryka
att jordägaren självfallet inte bör tvingas till investeringar som inte är

LU 1983/84:35

ekonomiskt försvarbara. Enligt utskottets mening innebär också förslaget
i propositionen betryggande garantier för att olönsamma investeringar
inte påtvingas jordägaren. Sålunda skall jordägaren vara skyldig att utföra
arbetet endast om anläggningen behövs med hänsyn till en ändamålsenlig
planläggning av jordbruket på arrendestället. Frågan om investeringsskyldigheten
skall som nämnts prövas av arrendenämnden på begäran av
jordägaren eller arrendatorn. Innan frågan avgörs skall arrendenämnden
enligt förslaget inhämta yttrande från lantbruksnämnden.

Om jordägaren investerar i arrendestället och därmed höjer arrenderättens
värde är det enligt utskottets mening av avgörande betydelse att han
garanteras en avkastning på det nedlagda kapitalet. F. n. har jordägaren
rätt att få arrendeavgiften höjd under löpande arrendeperiod då han enligt
9 kap. 18 och 21 §§ JB bekostat ny täckdikning och vissa ombyggnader (9
kap. 22 § JB). Denna rätt föreslås i propositionen utvidgad till att avse
också fall av investeringar på grund av myndighets beslut. Frågor om
höjning av arrendeavgiften prövas av fastighetsdomstol. Enligt utskottets
mening ter det sig mindre tillfredsställande att höjningen av arrendeavgiften
skall prövas av en annan instans än den som avgjort själva investeringsärendet.
Starka skäl talar för att frågorna bör prövas av samma instans och
om möjligt i ett sammanhang. En ändring av de processuella reglerna bör
därför övervägas. Som påpekats ovan (s. 7) innehåller propositionen inte
något förslag till ändrad processordning. Enligt departementschefen
(prop. s. 36) bör den nuvarande ordningen bibehållas i avvaktan bl. a. på
resultatet av rättegångsutredningens (Ju 1977:06) arbete. Utskottet delar
denna uppfattning men vill understryka vikten av att frågan om samordningen
av ärenden om investeringar och höjningar av arrendeavgiften får
en tillfredsställande lösning under det fortsatta arbetet med processordningen
i arrendetvister.

Vad härefter angår den genom motionerna 2782, 2786 och 2787 aktualiserade
frågan om jordägarens investeringsskyldighet beträffande anläggning
som inte omfattas av arrendatorns underhållsskyldighet kan utskottet
dela motionärernas uppfattning att förslaget i propositionen kan leda till
mindre tillfredsställande resultat. I vissa situationer kan det sålunda framstå
som stötande att jordägaren inte skall vara skyldig att svara för en i och
för sig nödvändig och ekonomiskt försvarbar investering bara av den
anledningen att anläggningen är undantagen från arrendatorns underhållsskyldighet.
Utskottet vill också peka på att förslaget öppnar möjlighet
att genom olika avtalskonstruktioner på ett enkelt sätt kringgå investeringsskyldigheten.
Samtidigt måste emellertid beaktas att det av olika skäl
och inte minst av hänsyn till parternas intressen är rimligt att det finns ett
utrymme för parterna att fritt avtala om undantag från arrendatorns underhållsskyldighet
och därmed också från jordägarens investeringsskyldighet.
Utskottet är därför inte berett att tillstyrka införandet av en så
generellt utformad bestämmelse som förordas i motionerna 2782 och 2786.

LU 1983/84:35

Enligt utskottets mening bör frågan om en ytterligare förstärkning av
arrendatorns ställning är motiverad när det gäller investeringar på grund
av myndighets beslut utredas i lämpligt sammanhang. Därvid bör prövas

1 vilka situationer och i vilken omfattning det framstår som befogat att
jordägaren investerar också i anläggningar som är undantagna från arrendatorns
underhållsskyldighet.

2 och 2787 yrkande 3 a ge regeringen till känna.

I propositionen läggs, som tidigare berörts, fram förslag som avser
bestämmelserna om ny täckdikning. Förslaget innebär att bestämmelsen i
9 kap. 21 § första stycket JB görs tvingande till arrendatorns förmån.
Jordägaren skall således i fortsättningen inte kunna avtala bort sin skyldighet
att bekosta behövliga nya täckdikningar.

Motionärerna i motion 1983/84:2788 (m) anför att det även när det
gäller täckdikning är rimligt att jordägaren står för kostnaderna för täckdikningen.
Det är dock enligt motionärerna tveksamt om jordägaren skall
göra det i fall då han, om han själv drivit fastigheten, inte skulle utfört
investeringen. Motionärerna anser att man måste ta hänsyn till detta vid
behandling i arrendenämnden. Motionärerna yrkar att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen (yrkande 1
delvis).

Motionärerna i motionerna 1983/84:2782 (s) och 2786 (vpk) anser att
jordägaren bör svara, inte bara för kostnaderna för ny täckdikning, utan
också för kostnaderna när täckdikning måste förnyas. Enligt motionerna
bör således även bestämmelserna om jordägarens ansvar för att täckdikning
förnyas göras tvingande till arrendatorns förmån. I motion 2782
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs härom i motionen. 1 motion 2786 begärs att riksdagen beslutar
ändra bestämmelserna om täckdikning i enlighet med motionen (yrkande 1).

Enligt utskottets mening är en väsentlig förutsättning för ett fungerande
jordbruksföretag att marken är tillfredsställande dränerad. Som framhålls
i propositionen torde behovet av investeringar i täckdikning vara betydande
inom det svenska jordbruket. Inte minst synes detta vara fallet i fråga
om jordbruksföretag som drivs på arrenderade fastigheter. Utskottet delar
departementschefens uppfattning att arrendatorns möjligheter att få till
stånd ny täckdikning på arrendestället bör förbättras.

Utskottet vill med anledning av vad som uttalas i motion 2788 peka på
att jordägaren, liksom hittills, skall vara skyldig att utge ersättning till
arrendatorn för ny täckdikning endast om arrendenämnden funnit täckdikningen
behövlig med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av

LU 1983/84:35

jordbruket på arrendestället. Arrendenämnden skall inhämta yttrande
från lantbruksnämnden i frågan. Som utskottet framhållit i fråga om
investeringar på grund av myndighets beslut skapas genom detta förfarande
tillförlitliga garantier för att enbart ekonomiskt försvarbara investeringar
kommer till stånd. Något särskilt tillkännagivande med anledning av
motionen är därför enligt utskottets mening inte erforderligt. Utskottet
tillstyrker således propositionen i förevarande del och avstyrker bifall till
motion 2788 i motsvarande del.

Såvitt gäller förslaget i motionerna 2782 och 2786 vill utskottet framhålla
att det synes väl så angeläget från jordbrukspolitiska utgångspunkter att
befintliga täckdikningar förnyas som att investeringar sker i nya täckdikningar.
Med hänsyn härtill anser utskottet i likhet med motionärerna att
jordägaren bör vara skyldig att svara för alla erforderliga täckdikningsarbeten
på arrendestället. Liksom när det gäller ny täckdikning bör jordägaren
således inte heller beträffande omtäckdikning kunna avtala bort sin
skyldighet att svara för arbetet. Givetvis bör, såsom f. n. är fallet, skyldigheten
att investera i en befintlig täckdikning gälla endast om anläggningen
behövs med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av jordbruket.
Kommer parterna inte överens bör frågan om jordägarens byggnadsskyldighet
bli föremål för sedvanlig prövning i arrendenämnden. Med det
anförda förordar utskottet att en ändring görs i arrendereglerna i enlighet
med motionärernas begäran.

Som ovan nämnts är jordägaren enligt gällande bestämmelser i 9 kap.
18 § JB inte skyldig att utföra byggnadsarbeten på anläggningar, däribland
täckdikningar, som är undantagna från arrendatorns underhållsskyldighet.
Den av utskottet nu förordade ändringen bör tas in i fjärde stycket
nämnda paragraf och utformas så att det förhållandet att täckdikning har
undantagits från arrendatorns underhållsskyldighet inte medför att jordägaren
befrias från skyldigheten att bekosta en erforderlig omtäckdikning.
Bestämmelsen bör träda i kraft den 1 januari 1985. 1 fråga om avtal som
ingåtts före ikraftträdandet bör, i likhet med vad som föreslås i propositionen
beträffande regeln om ny täckdikning, 9 kap. 18 § JB i dess äldre
lydelse gälla fram till den tidpunkt till vilken jordägaren tidigast kan säga
upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet.

Arrendatorns skötsel av jordbruksmark

Enligt 9 kap. 15 § JB skall en jordbruksarrendator vårda och underhålla
arrendestället. Om arrendestället försämras genom att arrendatorn inte
fullgör sina skyldigheter har jordägaren rätt till ersättning vid den avräkning
som enligt 9 kap. 23 § JB skall ske bl. a. när arrendatorn lämnar
arrendestället. Om arrendatorn vanvårdar arrendestället är arrenderätten
enligt 8 kap. 23 § JB förverkad och jordägaren har då rätt att omedelbart
säga upp avtalet.

LU 1983/84:35

Vårdnads- och underhållsskyldigheten omfattar både jorden och byggnader
och andra anläggningar. När det gäller byggnader och andra anläggningar
är det emellertid i huvudsak en reparationsskyldighet som åligger
arrendatorn. Om anläggningen är i det skicket att en reparation inte är
ekonomiskt försvarbar gäller enligt 9 kap. 18 § JB att jordägaren i princip
blir skyldig att bygga nytt eller göra om anläggningen.

I propositionen föreslås att bestämmelsen i 9 kap. 15 § JB anpassas till
lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (skötsellagen). Förslaget
innebär att arrendatorn skall bruka jordbruksmarken i enlighet med vad
som sägs i 3 § skötsellagen. När det gäller byggnader och andra anläggningar
föreslås däremot inte någon ändring av gällande regler.

Med jordbruksmark avses i skötsellagen åkermark och kultiverad betesmark
som ingår i en fastighet som taxerats som jordbruksfastighet. Enligt
3 § skall jordbruksmark, som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga
omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion, brukas så att markens
produktionsförmåga tas till vara på ett ändamålsenligt sätt. Med uttrycket
”lämplig för jordbruksproduktion” avses enligt uttalanden under förarbetena
(prop. 1978/79:163, JoU 1978/79:33) att marken ingår i ett utvecklat
eller utvecklingsbart jordbruksföretag eller behövs för att bygga upp ett
sådant företag. Även mark som av regionalpolitiska skäl behövs för att
stärka sysselsättningen kan anses som lämplig för jordbruksproduktion.
3 § avses ge uttryck för en viss minimistandard på brukningen av marken.
Vid bedömningen av om kravet är uppfyllt skall hänsyn tas till bl. a.
förhållandena på orten, markens beskaffenhet och ekonomiska och andra
synpunkter. Som exempel på fall då brukningen inte är godtagbar nämns
bl. a. att diken och avlopp vansköts eller att åkrar lämnas utan skötsel.
Efterlevnaden av skötsellagen kontrolleras av lantbruksnämnden som enligt
9 § får förelägga markägare eller arrendator att åter ta mark i jordbruksproduktion,
att sätta i stånd mark eller markanläggning eller att ge
växtodlingen ändrad inriktning. En förutsättning är dock att det uppenbart
behövs för att 3 § skall efterlevas. Det är alltså endast i klara fall av
överträdelser som föreläggande får meddelas. Beträffande frågan om vem
föreläggandet skall riktas mot framhölls under förarbetena att reglerna i
arrendelagstiftningen om vem som bär ansvaret för att olika åtgärder
utförs kan tjäna som vägledning. Vid smärre brister i täckdikningen bör
enligt förarbetena sålunda brukaren ges föreläggande medan föreläggandet
bör riktas mot ägaren om bristerna är mera omfattande.

I motionerna 1983/84:2782 (s) och 2786 (vpk) framhålls att ett föreläggande
enligt skötsellagen kan komma att riktas mot en arrendator som
tillträtt ett misskött arrendeställe. Denne löper alltså stor risk att åsamkas
kostnader som han inte får igen förrän arrendet avträds. Motionärerna
anser att synemännen vid tillträdessynen bör ta ställning till om arrendestället
uppfyller skötsellagens krav. Konstateras brister bör, efter mönster
av reglerna om arrendeställets bostäder i 9 kap. 17 § JB, synemännen

LU 1983/84:35

föreskriva vilka åtgärder som skall vidtas och beräkna kostnaderna för
dessa. Om jordägaren inte rättar till bristerna bör arrendatorn få vidta
åtgärderna mot ersättning med det av synemännen beräknade beloppet. 1
motion 2782 yrkas att det anförda skall ges regeringen till känna och i
motion 2786 (yrkande 4) att bestämmelserna om skötsel av arrendestället
ändras i enlighet med det anförda.

Utskottet erinrar om att den nuvarande bestämmelsen i 9 kap. 15 § JB
om arrendatorns underhållsskyldighet innebär att arrendatorn inte är skyldig
att förbättra arrendestället. Det gäller också hävden av jorden, och
arrendatorn har således inte någon civilrättslig förpliktelse gentemot jordägaren
att sätta i stånd jordbruksmark som inte fyller skötsellagens krav.
En sådan skyldighet föreligger f. n. endast om parterna uttryckligen kommit
överens härom. Oavsett vad som avtalats mellan jordägaren och arrendatorn
gäller emellertid bestämmelserna i skötsellagen för arrendatorn.
Förhållandet mellan arrendereglerna och skötsellagen kan uttryckas så att
skötsellagen reglerar vilka åtgärder som skall vidtas beträffande ett jordbruksföretag
medan arrendelagstiftningen anger hur ansvaret för att åtgärderna
vidtas skall fördelas mellan arrendatorn och jordägaren.

En konsekvens av nuvarande bestämmelser i JB är att om en arrendator
tillträtt ett vanvårdat arrendeställe och inte följer ett föreläggande av
lantbruksnämnden att rätta till förhållandena så kan arrenderätten inte
förklaras förverkad såvida inte parterna avtalat om skyldighet för arrendatorn
att förbättra arrendestället. Förslaget i propositionen till ändring i
9 kap. 15 § JB syftar till att undanröja denna olägenhet och i övrigt anpassa
JB:s regler till skötsellagen.

I likhet med departementschefen anser utskottet att det är en naturlig
utgångspunkt att arrendatorn skall sköta jorden i enlighet med vad som
sägs i skötsellagen. Utskottet ställer sig vidare bakom de uttalanden som
görs i propositionen (s. 65) beträffande tolkningen av begreppet vanvård
i JB. Utskottet kan också dela uppfattningen att det finns skäl att JB:s
regler bör anpassas bättre till skötsellagen. Enligt utskottets mening kan
det emellertid ifrågasättas huruvida den lagtekniska lösning som valts är
tillfredsställande. Den föreslagna ändringen innebär i praktiken att arrendatorn
blir förpliktad gentemot jordägaren att förbättra ett arrendeställe
som inte uppfyller skötsellagens krav också i fall då arrendatorn inte
eftersatt sin underhållsskyldighet. Denna skyldighet att förbättra arrendestället
kan omfatta åtgärder beträffande anläggningar som jordägaren i
dag har att svara för enligt 9 kap. 18 § JB, exempelvis att göra om täckdikning.
Förslaget kan således enligt utskottets mening innebära en viss förskjutning
av ansvarsfördelningen mellan jordägaren och arrendatorn.
Med hänsyn till att propositionens förslag inte har någon motsvarighet i
arrendelagskommitténs betänkande och alltså inte har remissbehandlats
saknas underlag för ett ställningstagande till huruvida en sådan förskjutning
är önskvärd och lämplig. Utskottet vill också peka på att förslaget, om

LU 1983/84:35

det genomförs, kan ge upphov till gränsdragningsproblem när det gäller
att bestämma vilka åtgärder som jordägaren skall vidta enligt 9 kap. 18 §
JB och vilka som skall anses ingå i arrendatorns skyldigheter enligt 9 kap.
15 § JB.

Som ovan redovisats är en arrendator, oavsett vad som föreskrivs i
arrendereglerna, skyldig att följa skötsellagen, och lantbruksnämnden har
möjlighet att ingripa mot honom om han försummar jordbruket. Någon
uttrycklig regel om att skötsellagen skall följas behövs således i och för sig
inte i JB. Den föreslagna bestämmelsen får därmed i huvudsak betydelse
när det gäller att undanröja den i propositionen påtalade olägenheten att
arrenderätten inte kan förverkas. Härvidlag vill utskottet erinra om att,
som ovan redovisats, ett föreläggande enligt skötsellagen i allmänhet skall
riktas mot den som enligt arrendereglerna är skyldig att utföra åtgärden.
En arrendator som tillträtt ett vanvårdat arrendeställe och som inte åtagit
sig att förbättra det torde därför med nuvarande regler inte böra meddelas
något föreläggande utan detta bör riktas mot jordägaren. Enligt utskottets
mening saknar därför det i propositionen åberopade skälet för ändringen
bärkraft.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att förslaget till ändring
i 9 kap. 15 § JB inte bör genomföras och att nuvarande bestämmelse
om arrendatorns skyldighet att vårda och underhålla arrendestället bör
gälla även i fortsättningen. Ställningstagandet innebär att syftet med motionerna
2782 och 2786 i denna del i huvudsak blir tillgodosett liksom den
synpunkt i frågan som framförts i en skrivelse från LRF.

Sidoarrende

Jordbruksarrende är enligt JB antingen gårdsarrende eller sidoarrende.
Gårdsarrende föreligger när arrendet omfattar bostad för arrendatorn.
Övriga jordbruksarrenden är sidoarrenden. Jordbruksarrenden är i princip
förenade med besittningsskydd, dvs. rätt till förlängning av avtalet.
Bestämmelserna om besittningsskydd omfattar dock inte sidoarrenden
med en arrendetid om ett år eller kortare tid (9 kap. 7 § första stycket 1 JB).
Gårdsarrenden skall i princip upplåtas på minst fem år (9 kap. 2 § JB). För
sidoarrenden finns inte någon regel om minimitid.

Arrendelagskommittén föreslog att besittningsskydd skulle införas för
sidoarrenden med en arrendetid på ett år. Vidare lade kommittén fram
förslag om att sidoarrenden i princip alltid skulle upplåtas på minst ett år.

Enligt departementschefen bör kommitténs förslag inte genomföras. I
propositionen pekas bl. a. på svårigheterna att dra gränsen mellan sådana
sidoarrenden som bör förenas med besittningsskydd och sådana som inte
bör tillerkännas skydd, t. ex. för att de behöver tas i anspråk för rationaliseringsåtgärder
inom jordbruket.

1 motion 1983/84:2785 (c) hemställs att riksdagen beslutar införa besitt -

2 Riksdagen 1983/84. 8 sami. Nr 35

LU 1983/84:35

ningsskydd för ettåriga avtal om sidoarrende i enlighet med vad som
anförs i motionen. Motionären anser att arrendatorn bör få rätt till förlängning
av ettårsavtal när sidoarrendet är av avgörande betydelse för
arrendatorns jordbruksföretag. När sidoarrendet inte längre är av vikt för
jordbruksföretaget bör besittningsskyddet enligt motionen upphöra.

Enligt utskottets mening är det otvivelaktigt så att betydande olägenheter
kan uppkomma för en sidoarrendator som saknar besittningsskydd.
Detta gäller inte minst när sidoarrendet utgör en väsentlig del av den areal
arrendatorn brukar. Även om det sålunda kan finnas skäl för införande av
ett besittningsskydd beträffande sidoarrenden måste man samtidigt beakta
att det finns sidoarrenden som med hänsyn till brukningsförhållandena är
olämpliga och därför bör ställas till förfogande för rationaliseringsåtgärder.
Att genom en generell regel fastställa en gräns mellan sådana sidoarrenden
som bör förenas med besittningsskydd och sådana som inte bör
tillerkännas besittningsskydd är, som departementschefen framhåller,
svårt. Problemet torde enligt utskottets mening endast kunna lösas genom
ett dispensförfarande, något som motionären också synes förorda. Som
närmare redovisas i propositionen (s. 42) finns det flera tungt vägande
invändningar mot ett dispensförfarande, och utskottet ställer sig liksom
departementschefen avvisande till tanken på ett sådant förfarande. Med
det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.

I motion 1983/84:2787 (c) påpekas att en upplåtelse av arrende till en
juridisk person, t. ex. ett dödsbo, aldrig anses som gårdsarrende utan blir
att betrakta som sidoarrende. Enligt motionärerna finns det sidoarrenden
som innehas av juridiska personer och som i mycket liknar gårdsarrenden.
Som exempel nämns att ett dödsbo har övertagit en avliden gårdsarrendator
arrendeavtal. Motionärerna anser att det finns skäl att se över gränsdragningen
mellan gårdsarrende och sidoarrende och de begär att riksdagen
ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om en översyn
(yrkande 3 b).

Utskottet erinrar om att 1979 års reform av arrendereglerna (prop.
1978/79:183, LU 1978/79:23) bl. a. rörde frågan om besittningsskyddet för
dödsbo som träder i en avliden arrendators ställe. Genom en lagändring
stärktes dödsboets rätt till förlängning av avtalet. Dödsboet har numera,
vid utgången av den arrendeperiod under vilken dödsfallet har inträffat,
rätt till förlängning av avtalet för samma tid som den avlidne skulle ha haft
(9 kap. 9 a § JB). Bestämmelsen gäller såväl gårdsarrenden som sådana
sidoarrenden som den avlidne innehade med besittningsskydd. Var t. ex.
den avlidne gårdsarrendator har dödsboet i princip rätt till fem års förlängning.
Vid utgången av den första förlängningsperioden har dödsboet rätt
till ytterligare ett års förlängning av avtalet. Syftet med bestämmelsen var
att finna en lämplig avvägning mellan dödsboets intresse av att inte behöva
upplösa arrendeförhållandet efter alltför kort tid och den omständigheten
att dödsbo inte bör förbli oskiftade under längre tid än nödvändigt.

LU 1983/84:35

Enligt utskottets mening får bestämmelserna om dödsbos besittningsskydd
alltjämt anses innebära en lämplig avvägning mellan de olika intressen
som gör sig gällande härvidlag. Det saknas därför nu anledning att
överväga ett ytterligare förstärkt skydd för dödsbo som övertar en avliden
arrendators arrende. Utskottet anser att det inte heller i övrigt har framkommit
något som talar för att en översyn av gränsdragningen mellan
gårdsarrende och sidoarrende bör komma till stånd. Yrkandet i motionen
bör därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Överlåtelse av arrenderätt vid jordbruksarrende

Enligt 9 kap. 31 § JB får en jordbruksarrendator i princip inte överlåta
arrenderätten utan jordägarens samtycke. Gäller arrendeavtalet för minst
tio år får arrendatorn dock överlåta arrenderätten till någon annan med
vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Detta gäller bara om inte annat har
avtalats. En förutsättning är också att arrendatorn först erbjudit jordägaren
att återta arrendet mot skälig ersättning och att denne inte antagit
erbjudandet inom föreskriven tid. Avlider arrendatorn under arrendetiden
övergår överlåtelserätten på hans dödsbo.

Frågan om en vidgad överlåtelserätt har prövats av arrendelagskommittén
som dock inte fann skäl föreslå någon ändring i gällande bestämmelser.
I en reservation till kommitténs betänkande förordades dock en utvidgning
av överlåtelserätten. Enligt reservanten borde arrendatorn ges
rätt att utan jordägarens samtycke överlåta jordbruksarrendet till make,
barn, syskon eller syskonbarn, om arrendenämnden lämnat tillstånd till
det.

Sedan kommittén avlämnat sitt betänkande aktualiserades spörsmålet i
riksdagen med anledning av ett motionsyrkande (s). I motionen förordades
att överlåtelse skulle få ske dels till nära anhörig, dels till annan, om
arrendet varat i tio år. I sitt av riksdagen godkända betänkande LU
1982/83:27 avvisade utskottet tanken på en generell rätt till överlåtelse av
arrenden som varat i minst tio år. När det gällde frågan om en rätt till
överlåtelse till nära anhörig ansåg utskottet att en sådan begränsad överlåtelserätt
inte kunde befaras medföra några större nackdelar för jordägaren
eller för jordbruksnäringen i stort. Utskottet hänvisade till att arrendelagskommittén
framhållit att det torde höra till ovanligheterna att jordägaren
i sådana fall vägrar samtycka till en överlåtelse om den tilltänkta
arrendatorn har tillräckliga yrkeskunskaper och god ekonomi. Särskilt om
den senare redan tidigare deltagit i gårdens skötsel torde enligt utskottet
den stabilitet i förhållandet som åstadkoms genom överlåtelsen av arrendet
vara till fördel för jordägaren. Emellertid kunde det, påpekade utskottet,
inte uteslutas att en jordägare i vissa fall på grund av misshälligheter
i förhållandet till den avträdande arrendatorn eller på grund av andra skäl
som inte är bärande vägrar överlåtelse. Utskottet erinrade om att reservan -

LU 1983/84:35

ten i kommittén anfört att en sådan vägran kan leda till socialt stötande
resultat. Utskottet fann det därför angeläget att frågan om en rätt för
arrendatorn att överlåta arrendet på nära anhörig blev föremål för ytterligare
överväganden under arbetet på den proposition som aviserats på
grundval av kommitténs betänkande. Enligt utskottets mening borde reservantens
förslag kunna läggas till grund för denna prövning. Vad utskottet
anförde med anledning av motionsyrkandet gav riksdagen som sin mening
regeringen till känna.

I propositionen läggs fram förslag om en rätt för jordbruksarrendator att
överlåta arrendet till sin make eller avkomling. Beträffande kretsen av
anhöriga hänvisas i propositionen till att jordägaren enligt 9 kap. 8 § första
stycket 3 JB kan återta arrendestället endast om han själv, hans make eller
avkomling skall bruka arrendestället. Enligt departementschefen är det
med hänsyn härtill inkonsekvent att medge arrendatorn en mera vidsträckt
överlåtelserätt. En förutsättning för överlåtelse är enligt förslaget att arrenderätten
avser ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag. Vidare
skall krävas att arrendenämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant
tillstånd skall lämnas om inte jordägaren har befogad anledning att motsätta
sig överlåtelsen. Bestämmelserna är tvingande till arrendatorns förmån
och kan således inte sättas ur spel genom avtal mellan parterna.

1 propositionen föreslås också att arrendenämnden i överlåtelseärenden
skall inhämta yttrande från lantbruksnämnden för att få underlag för sin
bedömning bl. a. av om arrendestället är ett utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag.

Enligt propositionen skall arrendenämnden, i likhet med vad som sker
då jordägaren vill återta arrendestället, främst bedöma de sociala skäl som
talar för eller emot en överlåtelse. Även jordbrukspolitiska hänsyn skall
dock kunna tas.

Motionärerna i motion 1983/84:2783 (fp) yrkar att förslaget om överlåtelserätt
skall avslås (yrkande 2). Enligt motionen är en lagreglering onödig,
eftersom parterna i praktiken ofta frivilligt kommer överens om överlåtelse
till nära anhörig. Motionärerna ser det som självklart att en jordägare
vid byte av arrendator fritt får välja den som han finnér bäst lämpad
att sköta egendomen. En alltför inskränkt avtalsfrihet leder enligt motionärernas
mening till att jordägare avstår från att arrendera ut sin jord. I
motionen pekas också på att lagrådet kritiserat departementschefens uttalande
om att jordbrukspolitiska hänsyn skall kunna tas vid prövning av
överlåtelsefrågan; ett påstående som enligt lagrådet saknar motsvarighet
bland de uttalanden som gjordes vid tillkomsten av nuvarande bestämmelser
om jordägarens självinträdesrätt. Motionärerna delar lagrådets
uppfattning att det starkt kan ifrågasättas om jordbrukspolitiska skäl skall
få inverka på den avvägning mellan enskilda parters intressen som det i nu
aktuella fall är fråga om.

Utskottet ser med tillfredsställelse att — i enlighet med vad riksdagen

LU 1983/84:35

tidigare uttalat — förslag nu läggs fram om en rätt för jordbruksarrendator
att överlåta arrenderätten till en nära anhörig. Enligt utskottets mening har
de tidigare åberopade skälen för en utvidgad överlåtelserätt inte förlorat
i styrka. Någon anledning för riksdagen att, såsom motionärerna förordar,
inta en annan ställning till frågan finns således inte. När det gäller begränsningen
av kretsen anhöriga kan utskottet i och för sig dela departementschefens
uppfattning att reglerna om jordägarens självinträde bör kunna
vara vägledande. Enligt utskottets mening finns det emellertid starka skäl
för att såväl i självinträdesfallen som i överlåtelsefallen med make bör
jämställas den som jordägaren resp. arrendatorn sammanlever med under
äktenskapsliknande förhållanden. Frågan om samboendes ekonomiska
förhållanden övervägs f. n. inom justitiedepartementet med anledning av
familjelagssakkunnigas betänkande (SOU 1981:85) Äktenskapsbalk. Med
hänsyn härtill anser sig utskottet inte nu böra förorda en ändring av
arrendereglerna. Utskottet förutsätter emellertid att frågan får en tillfredsställande
lösning i samband med ställningstagandet till familjelagssakkunnigas
förslag.

När det gäller de närmare förutsättningarna för överlåtelserätten vill
utskottet erinra om vad utskottet inledningsvis uttalat, nämligen att det är
angeläget att arrendereglerna står i överensstämmelse med målen för jordbrukspolitiken.
Mot den bakgrunden anser utskottet i likhet med departementschefen
att inte bara sociala utan även jordbrukspolitiska skäl bör
kunna beaktas vid prövningen av ärenden om överlåtelser till nära anhöriga.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen i nu aktuell
del och avstyrker bifall till yrkande 2 i motion 2783.

Arrendeavräkning vid ändrat penningvärde m. m.

När en arrendator tillträder ett jordbruksarrende görs normalt en syn av
arrendestället av särskilda synemän. Vid tillträdessynen antecknas de brister
som finns och vad det kostar att avhjälpa dem. Bristbeloppen bildar
tillsammans tillträdets bristsumma. Då arrendatorn lämnar arrendestället
sker på liknande sätt en beräkning av de brister som då föreligger. Därefter
sker en jämförelse mellan bristsummorna vid tillträde och avträde (s. k.
avräkning enligt 9 kap. 23 § JB). Avräkning skall också ske i samband med
förlängning av ett arrendeavtal, om mer än nio år har förflutit från tillträdet
eller närmast föregående avräkning.

Om det mellan tiden för tillträde och avträde sker förändringar i penningvärdet
och hänsyn inte tas härtill kan konsekvensen bli att en arrendator
som har hållit arrendestället i oförändrat skick ändå blir skyldig att
betala ersättning.

Arrendelagskommittén tog i sitt betänkande upp frågan om lagstiftning
erfordras för att komma till rätta med de problem som kan uppstå på grund

LU 1983/84:35

av att penningvärdet förändras. Kommittén ansåg att det inte krävdes
någon ändring i gällande regler eftersom dessa enligt kommitténs uppfattning
innebär att man skall beakta penningvärdets förändring vid avräkningen.
En reservant ansåg dock att rättsläget borde lagfästas genom en
regel av innebörd att tillträdets bristbelopp vid avräkningen skall justeras
med hänsyn till den ändring i det allmänna prisläget som har inträffat
sedan tillträdessynen ägde rum.

I propositionen anför departementschefen att han delar kommitténs
uppfattning att det inte är påkallat med lagstiftning i frågan. Enligt departementschefen
får det överlämnas till rättstillämpningen att avgöra vilka
metoder som bör användas för att justera bristbeloppet vid tillträdet med
hänsyn till förändringarna i penningvärdet. I propositionen pekas på att
Svea hovrätt i en dom den 10 mars 1983 funnit att en rättvisande jämförelse
mellan arrendeställets skick vid tillträdet och vid avträdet endast kan ske
om bristbeloppen uttrycks i samma penningvärde. Har prisläget ändrats
måste enligt hovrätten detta därför beaktas vid avräkningen. Domen har
överklagats till högsta domstolen.

I likhet med reservanten i arrendelagskommittén anser motionärerna i
motion 1982/83:1762 (c) att det klart bör framgå av lagstiftningen att
bristbeloppet vid tillträdet skall räknas om. Motionärerna pekar också på
att en arrendator i vissa fall kan ha vidtagit åtgärder för att förbättra
gårdens bördighet, t. ex. genom att öka mullhalten i jorden. Det bör enligt
motionärerna finnas anledning att pröva om det är möjligt att kompensera
arrendatorn för sådana insatser i framtiden. I motionen yrkas att riksdagen
hos regeringen hemställer om förslag till klarare och rättvisare ersättningsregler
i samband med frånträde av arrende.

Som framhålls i motionen och i åtskilliga remissyttranden över kommitténs
betänkande är det nuvarande rättsläget beträffande arrendeavräkning
vid ändrat penningvärde inte helt klart, något som enligt utskottets
mening inte är tillfredsställande. Enligt vad utskottet inhämtat väntas
högsta domstolen inom kort avgöra det från Svea hovrätt fullföljda målet.
I avvaktan på högsta domstolens avgörande anser utskottet att det inte
finns skäl för riksdagen att göra något uttalande med anledning av motionen
i denna del. Utskottet vill dock understryka vikten av att regeringen
noga följer frågan och särskilt beaktar om det med hänsyn till utgången i
högsta domstolen finns anledning att på nytt överväga lagstiftningsåtgärder.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1762 i nu aktuell
del.

Såvitt gäller motionärernas önskemål om att hänsyn skall tas till förbättringar
av jorden vill utskottet hänvisa till vad som anförts ovan (s. 9) om
lantbruksstyrelsens uppdrag att ytterligare utreda frågan om generella
investeringsregler vid jordbruksarrende. Utskottet utgår från att spörsmålet
i motionen kommer att prövas i samband med det aviserade utredningsarbetet.
Motionen i denna del bör således inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

LU 1983/84:35

Muntliga arrendeupplåtelser

Enligt 8 kap. 3 § JB är muntliga avtal om jordbruksarrenden ogiltiga.
Om arrendatorn har tillträtt arrendestället utan att ett skriftligt avtal har
upprättats har han rätt till skadestånd av jordägaren under förutsättning
att det inte berott på arrendatorn att ett giltigt arrendeavtal inte har kommit
till stånd. Skriftlighetskravet gäller också för bostadsarrende och anläggningsarrende.
För lägenhetsarrende krävs däremot inte skriftlig form.

Statistiska centralbyrån utförde under år 1977 en enkätundersökning
rörande jordbruksarrenden och arrendeavgifter. Undersökningen utvisade
bl. a. att muntliga arrendeavtal är relativt vanliga. I ett av de undersökta
länen var t. o. m. mer än hälften av arrendeavtalen muntliga. Undersökningen
utvisade också att muntliga avtal förekommer i mindre utsträckning
i mera utpräglade jordbruksområden och att dessa avtal i regel avser
sidoarrende av mindre åkerarealer. Det är vidare vanligt att jordägaren
och arrendatorn i dessa fall är släkt med varandra.

År 1979 fick arrendelagskommittén genom tilläggsdirektiv i uppdrag att
överväga åtgärder som kan motverka att arrendelagstiftningen kringgås
genom muntliga upplåtelser. Samma år aktualiserades frågan också i riksdagen
med anledning av en motion. I sitt av riksdagen godkända betänkande
LU 1978/79:23 fann utskottet att någon åtgärd med anledning av
motionen inte var erforderlig från riksdagens sida genom att tilläggsdirektiv
utfärdats för arrendelagskommittén.

I syfte att minska antalet muntliga arrendeavtal och förbättra de berörda
arrendatorernas ställning föreslog kommittén i sitt betänkande att man i
arrendelagstiftningen skulle införa ett nytt institut, kallat arrendeförklaring.
Den arrendator som ingått ett muntligt avtal om jordbruks- eller
bostadsarrende skulle enligt förslaget kunna utverka en sådan förklaring
hos arrendenämnden. Arrendeförklaring skulle meddelas på ansökan av
arrendatorn, om arrendatorn tillträtt arrendestället utan att ett skriftligt
avtal upprättats och jordägaren inte medverkar till att ett sådant avtal
kommer till stånd. I samband med att en arrendeförklaring meddelas
skulle arrendenämnden bestämma skäliga villkor för arrendet. Därvid
skulle nämnden inte fastställa vad parterna en gång i tiden avtalat utan i
stället inrikta sig på vad som bör gälla för framtiden.

1 propositionen (s. 44) framhåller departementschefen att han kommit
till den uppfattningen att förslaget om arrendeförklaring inte bör genomföras.
Enligt hans uppfattning är detta förslag en nyskapelse på avtalsrättens
område som inte går fri från principiella och praktiska invändningar.
Det finns också anledning att befara att ett genomförande av förslaget
kommer att leda till att antalet tvister ökar. Vill man införa regler om
arrendeförklaring anser departementschefen, liksom åtskilliga remissinstanser,
att den muntliga överenskommelsen måste ligga till grund för
arrendeförklaringen. Enligt departementschefen synes statistiska central -

LU 1983/84:35

byråns undersökning visa att omkring 90 % av de muntliga avtalen avser
sådana upplåtelsetider att avtalet, om det hade varit skriftligt, inte skulle
ha varit förenat med besittningsskydd. En arrendeförklaring skulle alltså,
fortsätter departementschefen, endast undantagsvis komma att leda till att
en arrendator får ett sådant skydd. Värdet av arrendeförklaring som ett
medel att stärka arrendatorernas besittningsskydd skulle därmed bli tämligen
ringa.

Utskottet saknar anledning att frångå departementschefens bedömning
av frågan och ansluter sig därmed till hans uppfattning att förslaget inte
bör genomföras. Utskottet kan vidare instämma i vad kommittén och
departementschefen anfört (se prop. s. 44 och 45) om det olämpliga i att
upphäva det gällande kravet på skriftlig form. Några ändringar i arrendereglerna
bör således inte göras. Mot bakgrund av vad utskottet uttalade år
1979 vill utskottet emellertid understryka vikten av att regeringen följer
utvecklingen på arrendeområdet och tar de initiativ som kan bli erforderliga
om det visar sig att underlåtenheten att följa formkraven beträffande
arrenden har negativa verkningar för arrendatorerna.

Vissa frågor rörande bostadsarrende

Bostadsarrende föreligger enligt 10 kap. 1 §JB när jord upplåts för annat
ändamål än jordbruk och arrendatorn enligt arrendeupplåtelsen har rätt
att på arrendestället uppföra eller bibehålla ett bostadshus. Det krävs
vidare att det inte är uppenbart att upplåtelsens huvudsakliga syfte är att
tillgodose något annat ändamål än att bereda bostad åt arrendatorn och
honom närstående. Bostadsarrende torde därför inte kunna upplåtas åt en
juridisk person.

För bostadsarrende finns regler om besittningsskydd, dvs. en rätt för
arrendatorn att få avtalet förlängt, eventuellt på ändrade villkor. För att
besittningsskydd skall föreligga krävs att det på arrendestället finns ett hus
som har åsatts taxeringsvärde (10 kap. 4 § JB).

Enligt huvudregeln i 8 kap. 19 § JB får arrendatorn inte upplåta nyttjanderätt
till arrendestället eller del av det utan samtycke av jordägaren.
Förbudet mot andrahandsupplåtelse gäller vid samtliga arrendeformer.
Går jordägaren med på att arrendatorn upplåter arrendet i andra hand,
utträder arrendatorn inte ur rättsförhållandet med jordägaren utan står
kvar som huvudarrendator. Förhållandet mellan huvudarrendatorn och
underarrendatorn betraktas också som ett arrende i lagens mening och
arrendereglerna tillämpas på deras rättsförhållande. Gentemot jordägaren
har underarrendatorn dock inte bättre rätt än huvudarrendatorn. Det
innebär bl. a. att om huvudarrendatorns arrenderätt upphör, så har underarrendatorn
inte någon rätt att ha kvar arrendestället.

Genom lagstiftning år 1979 ändrades till förmån för arrendatorerna
bl. a. bestämmelserna om arrendeavgift vid förlängning av avtal om bo -

LU 1983/84:35

stadsarrende (prop. 1978/79:183, LU 1978/79:23). Enligt nu gällande
bestämmelser (10 kap. 6§ JB) utgår arrendeavgiften vid förlängning av
arrendeavtalet med skäligt belopp. Kan jordägaren och arrendatorn inte
enas om hur stor arrendeavgiften bör vara, skall avgiften bestämmas så att
den kan antas motsvara arrenderättens värde med hänsyn till arrendeavtalets
innehåll och omständigheterna i övrigt. Frågan om avgiftens storlek
prövas av arrendenämnden.

Arrendelagskommittén lade i sitt betänkande fram ett förslag rörande
underarrendatorernas ställning som i huvudsak tog sikte på fall då huvudarrendatorn
tillhör viss krets av närstående till jordägaren eller är en
juridisk person över vilken jordägaren har det bestämmande inflytandet.

I propositionen (s. 36) hänvisas till att kommitténs förslag har samband
med frågan om en allmän lagstiftning mot bulvanförhållanden, vilken har
behandlats av kommissionen mot ekonomisk brottslighet i betänkandet
(SOU 1983:46) Bulvanlag. Enligt departementschefens mening bör man
avvakta den vidare behandlingen av kommissionens betänkande innan
ställning tas till kommitténs förslag om underarrendatorers rättsställning.

I detta senare sammanhang avser departementschefen även att behandla
en av Svenska förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyar väckt fråga
om förstärkning av koloniträdgårdsinnehavarnas rättsställning (prop. s.
82).

I motionerna 1982/83:1219 (s) och 1983/84:2784 (s) behandlas koloniträdgårdsinnehavarnas
rättsliga ställning. Motionärerna pekar på att upplåtelse
av koloniträdgårdar numera oftast går så till att kommunen genom
ett arrendekontrakt upplåter området till en ideell förening som i sin tur
upplåter lotterna till medlemmarna i föreningen. Kommunens upplåtelse
till koloniträdgårdsföreningen är att bedöma som ett lägenhetsarrende,
vilket medför ett sämre besittningsskydd än bostadsarrende. Bestämmelserna
om bostadsarrende torde enligt motionerna ofta vara tillämpliga på
upplåtelsen mellan föreningen och medlemmarna. Men eftersom medlemmarna
— underarrendatorerna — normalt sett inte har bättre rätt än
föreningen — huvudarrendatorn — medför gällande ordning enligt motionerna
att underarrendatorerna i praktiken saknar besittningsskydd. Detta
är, anser motionärerna, inte godtagbart.

I motion 1219 framhålls att en förstärkning av koloniträdgårdsinnehavarnas
ställning synes kunna ske genom att man i 10 kap. 1 § JB gör ett
tillägg av innebörd att bostadsarrende också föreligger när jord upplåts på
arrende till juridisk person för annat ändamål än jordbruk, om det uteslutande
syftet med upplåtelsen är att arrendatorn skall upplåta nyttjanderätten
till delar av arrendestället till flera med rätt för dem att uppföra och
bibehålla bostadshus. Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen
begär ändring i JB i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 2784 vänder sig motionärerna mot att frågan om koloniträdgårdsinnehavarnas
rättsställning kopplas samman med eko-kommissio -

LU 1983/84:35

nens förslag till bulvanlagstiftning. Enligt motionärerna är det angeläget
att frågan om en förbättring av koloniträdgårdsinnehavarnas ställning
snarast får sin lösning. De anser därför att regeringen omgående bör pröva
frågan och förelägga riksdagen ett förslag till ändrade regler. I motionen
begärs ett tillkännagivande om vad som anförs i motionen.

I motionerna 1983/84:726 (s) och 1159 (s) tas upp frågan om arrendeavgifterna
vid bostadsarrende. Motionärerna behandlar i huvudsak upplåtelser
för fritidshusbebyggelse och i motionerna framhålls att avgifterna på
senare tid har stigit kraftigt.

I motion 726 anförs att den som har byggt ett litet fritidshus då arrendeavgiften
var låg nu upplever att avgiften höjs år från år på ett ensidigt
sätt från jordägarens sida. De ekonomiskt svaga missgynnas och det är
enligt motionärens mening därför nödvändigt med någon form av reglering
av avgifterna. I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om reglering av avgifterna
för fritidstomter.

Motionärerna i motion 1159 anför att avgifterna på senare tid har höjts
efter hand som värdet på fastigheterna har ökat på grund av förbättringar
som nyttjanderättshavarna själva har gjort. I motionen framhålls vidare att
nyttjanderättshavarna har ett dåligt rättsskydd och att samhället bör stödja
och stimulera fritidsboende på arrenderad mark. Motionärerna begär ett
tillkännagivande av vad som anförts om åtgärder som begränsar arrendekostnaderna
för fritidstomter i syfte att underlätta för flera att få tillgång
till fritidsboende.

I de fyra motionerna tas upp frågor som enligt utskottets uppfattning är
av väsentlig betydelse för ett stort antal människor. Det är, anser utskottet,
viktigt att värna om och skapa möjligheter för ett fritidsboende till rimliga
kostnader. Frågor med anknytning härtill har nyligen varit aktuella i
riksdagen med anledning av förslag i proposition 1983/84:145 om turistoch
rekreationspolitiken m. m. Propositionen grundas på betänkanden
från rekreationsberedningen, TUREK samt fritidsboendekommittén. I
propositionen anges målen för turist- och rekreationspolitiken. Vidare
lämnas en redovisning av de hinder som begränsar många människors
möjlighet att använda fritiden för turism och rekreation. Vissa förslag till
åtgärder redovisas.

I propositionen betonas bl. a. betydelsen av koloniträdgårdar och stadsnära
fritidsboende samt understryks vikten av att koloniträdgårdar och
stadsnära fritidsbebyggelse kommer till stånd i ökad omfattning. Det framhålls
att det i första hand är en kommunal uppgift att skapa förutsättningar
och anvisa lämpliga markområden härför. I propositionen föreslås ökade
möjligheter för staten att lämna bidrag till bostadsföretag för anordnande
av bl. a. koloniträdgårdar och stadsnära fritidsbebyggelse. Också den av
motionärerna upptagna frågan om besittningsskyddet för koloniträdgårdsinnehavare
berörs i propositionen. Därvid hänvisas till att frågan f. n.
bereds inom justitiedepartementet.

LU 1983/84:35

Förslaget i propositionen om statsbidrag har bifallits av riksdagen (BoU
1983/84:23).

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att byggnadspantutredningen
för kort tid sedan har avlämnat sitt betänkande (SOU 1984:22) Panträtt i
registrerad nyttjanderätt. I betänkandet läggs fram förslag om ett nytt
pantsystem, som innebär att fritidshus på arrenderade tomter skall kunna
intecknas och pantsättas på samma sätt som fastigheter.

Som framhålls i motionerna 1219 och 2784 är koloniträdgårdsinnehavarnas
rättsliga ställning ofta svag. Detta sammanhänger med att man i
många kommuner för att underlätta administrationen av koloniträdgårdsområdena
valt att upplåta kolonilotterna som underarrenden. Med hänsyn
härtill och mot bakgrund av den ökade satsningen på stadsnära fritidsbebyggelse
anser utskottet att det är viktigt att frågan om ett förstärkt besittningsskydd
för innehavare av koloniträdgårdar snarast får en lösning.
Regeringen bör därför skyndsamt pröva frågan och lägga fram förslag till
erforderliga ändringar. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motionerna 1219 och 2784 som sin mening ge regeringen till känna.

Vad härefter gäller frågan om arrendeavgifterna för fritidstomter vill
utskottet framhålla att syftet med motionerna ligger i linje med strävandena
att göra fritidsboendet möjligt och tillgängligt även för dem som har
begränsade resurser. Utskottet har därför förståelse för motionärernas
önskemål.

Som ovan redovisats innebar 1979 års ändringar i arrendelagstiftningen
bl. a. att bostadsarrendatorernas ställning förbättrades när det gäller ändring
av arrendeavgifterna. I lagstiftningsärendet slog utskottet fast att
sådana investeringar och förbättringar som arrendatorn själv utfört och
som höjt arrendeställets värde över huvud taget inte bör få utgöra grund
för avgiftshöjning. Detta gäller dock under förutsättning att arrendatorn
inte har fått ersättning av jordägaren för sina åtgärder. På begäran av
utskottet godkände riksdagen vad utskottet anfört i denna del.

Utskottet vill också peka på att i den nu aktuella propositionen 136
framläggs förslag som syftar till att ytterligare förbättra arrendatorns ställning.
Enligt förslaget skall parterna i fortsättningen inte behöva säga upp
avtalsförhållandet för att få till stånd en ändring av arrendevillkoren för
en ny arrendeperiod. I stället för uppsägning skall det räcka med en
begäran om villkorsändring.

1 sammanhanget vill utskottet med anledning av vad som uttalas i
motionerna framhålla att jordägaren i princip inte kan begära en höjning
av arrendeavgiften för en löpande arrendeperiod. Frågan kan alltså aktualiseras
först då avtalet skall förlängas. Arrendatorns känsla av att jordägaren
ensidigt höjer avgiften från år till år kan därför säkert i många fall
förklaras av att avtalet innehåller en indexklausul som innebär att avgiften
följer t. ex. konsumentprisindex. Det kan också vara så att avtal, som
tidigare inte innehållit någon klausul om indexuppräkning, vid förläng -

LU 1983/84:35

ning av arrendet försetts med en sådan utan att arrendatorn särskilt har
uppmärksammat det eller blivit klar över innebörden.

Enligt utskottets mening ger gällande regler och förslagen i propositionen
en bostadsarrendator tillfredsställande möjligheter att få skäligheten
av arrendeavgiften prövad. Att reglerna ändå kan upplevas som otillräckliga
torde i många fall ha sin förklaring i att arrendatorerna saknar kännedom
om reglerna och därför inte kan ta till vara sina rättigheter. Med
hänsyn härtill är det angeläget att information om JB:s bestämmelser når
ut till arrendatorerna. Utskottet vill understryka vikten av att berörda
myndigheter, organisationer och nämnder verkar för att sprida sådan
information.

Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till de skiftande förhållanden
som kan förekomma på bostadsarrendemarknaden är det enligt
utskottets mening tveksamt om man inom ramen för JB:s bestämmelser
bör vidta åtgärder som inskränker parternas avtalsfrihet. Utskottet vill
också framhålla att det kan vara svårt att enbart beträffande vissa typer av
bostadsarrenden införa särskilda regler om arrendeavgifternas storlek.
Arrendatorer med andra former av arrendeupplåtelser kan med fog ställa
samma krav på begränsningar av avgifterna, vilket särskilt för jordbruksarrendena
skulle få svåröverskådliga konsekvenser. Utskottet har också
beträffande jordbruksarrendena tidigare tagit avstånd från tanken på någon
form av priskontroll (se LU 1978/79:23 och LU 1980/81:30). Utskottet
är således inte berett att förorda någon ändring av reglerna. Utskottet
förutsätter emellertid att regeringen noga följer utvecklingen på området
och tar de initiativ som kan visa sig erforderliga.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 726 och 1159.

Oskäliga villkor i arrendeavtal

1 motionerna 1982/83:1226 (vpk) och 1983/84:763 (vpk) framställs önskemål
om åtgärder mot sådana villkor i arrendeavtal som är obilliga mot
arrendatorn. Som exempel på obilliga villkor nämns i motionerna villkor
som förpliktar arrendatorn att utföra arbete för jordägaren, som förbjuder
arrendatorn att arrendera även annan jord, som förpliktar arrendatorn att
hembjuda sitt bostadshus till jordägaren och villkor om att tvist skall
prövas av skiljemän. 1 motion 1226 yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådana förändringar och tillägg i gällande lagstiftning,
som kan hindra inslag i jordarrendekontrakt, vilka på ett för arrendatorn
obilligt sätt går utöver vad som föranleds av själva arrendeförhållandet. I
motion 763 yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och
förslag till undanröjande av obilliga bestämmelser i arrendekontrakt.

LU 1983/84:35

Utskottet vill till en början erinra om att statsmakterna under årens lopp
genom lagstiftningsåtgärder successivt stärkt arrendatorernas rättsliga
ställning. Också förslagen i den nu aktuella propositionen innebär att
arrendatorernas ställning förbättras. Med hänsyn till att arrendeförhållandet
som regel rör relationen mellan två enskilda parter har lagstiftningen
präglats av en strävan att finna en lämplig avvägning mellan å ena sidan
parternas intresse av att fritt kunna avtala om sina angelägenheter och å
andra sidan behovet av att skydda den svagare parten i avtalsförhållandet.

Som framhålls i motionen är det givetvis inte tillfredsställande att det
förekommer avtalsvillkor som framstår som oskäliga. Lagstiftningen ger
också en arrendator möjlighet att få oskäliga avtalsvillkor ändrade. Med
stöd av 36 § avtalslagen kan sålunda en arrendator när som helst under
arrendeperioden få ett avtalsvillkor prövat av allmän domstol. Enligt den
bestämmelsen får avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende, om
villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna
vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna
i övrigt. Vid prövningen skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd
för den som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Arrendevillkoren
kan också omprövas i samband med förlängning av arrendeavtalet.
Kommer parterna inte överens om villkoren, kan frågan föras vidare
till arrendenämnden. I syfte att skapa bättre balans mellan jordägaren och
arrendatorn infördes genom lagändring år 1979 den nuvarande bestämmelsen
i 9 kap. 9 § JB, som reglerar prövningen av annat arrendevillkor än
arrendeavgiften eller förlängningstiden. Enligt bestämmelsen skall uppställt
villkor gälla i den mån det är skäligt med hänsyn till arrendeavtalets
innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden
och omständigheterna i övrigt. Bestämmelsen anpassades härmed
till 36 § avtalslagen.

Som redovisats ovan (s. 27) läggs i propositionen fram förslag om ett
enklare förfarande vid villkorstvister, vilket bl. a. innebär att avtalet inte
behöver sägas upp om parterna endast vill att villkoren skall ändras.

1 propositionen föreslås också att bestämmelserna i 9 kap. 36 — 39 §§ JB
om arbetsavtal i samband med jordbruksarrende upphävs. I det sammanhanget
föreslås dessutom ett upphävande av regeln i 8 kap. 23 § första
stycket 2 JB om att arrenderätten är förverkad för det fall att arrendatorn
undandrar sig att utföra arbete som åligger honom enligt arrendeavtalet.
Som framhålls i propositionen är reglerna om arbetsavtal i samband med
jordbruksarrende otidsenliga, och det är enligt utskottets mening tillfredsställande
att bestämmelserna nu föreslås bli upphävda. Utskottet tillstyrker
därför propositionen i denna del.

Sammanfattningsvis anser utskottet att lagstiftningen ger betryggande
garantier för att oskäliga avtalsvillkor inte tillämpas mot en arrendator.
Som utskottet pekat på i annat sammanhang (se s. 28) är det emellertid inte
ovanligt att arrendatorer på grund av bristande kunskap om arrendereg -

LU 1983/84:35

lernas innehåll inte kan ta till vara sin rätt. Det är därför angeläget att
information i hithörande frågor når ut till arrendatorerna. Enligt utskottets
mening har inte minst jordbruksorganisationerna och lantbruksnämnderna
en viktig uppgift att fylla härvidlag.

Utskottet, som förutsätter att regeringen fortsättningsvis följer utvecklingen
på arrenderättens område, anser med hänvisning till det ovan
anförda att det nu saknas anledning för riksdagen att ta något initiativ med
anledning av motionerna. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna
1226 och 763.

Processordningen i arrendetvister

Som tidigare redovisats (s. 7 och 12) lade arrendelagskommittén fram
ett principförslag beträffande processordningen i arrendetvister. Förslaget
innebar bl. a. att en särskild arrendedomstol skulle inrättas som överinstans
till arrendenämnderna och att de arrendemål som nu handläggs av
fastighetsdomstolarna skulle överflyttas till arrendenämnderna.

I propositionen (s. 36) uttalar departementschefen att han nu inte har för
avsikt att ta ställning till kommitténs förslag när det gäller processordningen
i arrendetvister. Departementschefen förordar i stället att nuvarande
ordning t. v. bibehålls.

I motion 1982/83:719 (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär
utredning om inrättandet av en prejudikatinstans inom arrenderätten.
Enligt motionären är nuvarande ordning för handläggning av arrendetvister
uppenbart otillfredsställande och medför stor ovisshet om rättsprinciperna
inom arrenderätten. I motionen erinras om att bostadsdomstolen
tillkom år 1974 som en prejudikatinstans inom hyresrätten. En motsvarande
domstol bör, anser motionären, inrättas också på arrendelagstiftningens
område.

Enligt utskottets mening är den gällande processordningen i arrendetvister
i vissa hänseenden inte tillfredsställande. Sålunda är bl. a. instansordningen
svåröverskådlig, vilket medför risker för rättsförluster. Utskottet
har tidigare också framhållit att vissa frågor som nu handläggs av skilda
instanser lämpligen bör prövas av en instans och i ett sammanhang. I likhet
med departementschefen anser utskottet emellertid att tiden inte ännu är
mogen för ett ställningstagande till en reform av arrendeprocessen. Bl. a.
finns det sålunda anledning att avvakta resultatet av rättegångsutredningens
arbete med att reformera förfarandet vid de allmänna domstolarna.
Utskottet vill också hänvisa till att rättegångsutredningen skall överväga
kompetensfördelningen mellan de allmänna domstolarna och fastighetsdomstolarna.
Utskottet delar därför departementschefens uppfattning att
reglerna om handläggningen av arrendetvister f. n. inte bör ändras och
avstyrker således bifall till motion 719.

LU 1983/84:35

Jakträtt för jordbruksarrendator

1 7 § andra stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt (jaktlagen) stadgas
att om mark fcr jordbruk är upplåten till någon genom arrendeavtal eller
annorledes, så har brukaren rätt att nyttja den jakt som hör till marken.
Detta gäller dock endast under förutsättning att något annat inte avtalats.

I motion 1982/83:1760 (c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller
att bestämmelsen om jakträtt för jordbruksarrendator tas in i JB. Enligt
motionärerna är det otillfredsställande att frågan om jakträtten inte regleras
i JB tillsammans med övriga frågor som rör jordbruksarrende. Bestämmelsen
om arrendatorns jakträtt bör därför tas in i JB och därmed utgå ur
jaktlagen.

Utskottet har förståelse för motionärernas uppfattning att alla för arrendeavtalet
relevanta frågor bör regleras i JB. Bestämmelsen om jakträtt är
emellertid inte den enda regeln av betydelse för förhållandet mellan parterna
som förekommer utanför JB. I sammanhanget vill utskottet peka på
att det finns en särskild lag om fiskearrenden (1957:390). Med hänsyn till
att olika bestämmelser om jakt sedan länge varit samlade i jaktlagen och
att denna gällt sedan år 1938 och därmed torde vara väl känd, är det enligt
utskottets mening mest naturligt att den aktuella bestämmelsen får stå kvar
i jaktlagen. Några olägenheter med denna ordning har inte heller påvisats.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1760.

Övergångsbestämmelserna

Enligt proposition 136 bör den nya lagstiftningen på arrenderättens
område träda i kraft den 1 januari 1985. Vissa av de nya bestämmelserna,
bl. a. reglerna om investeringar på grund av myndighets beslut, föreslås bli
omedelbart tillämpliga även på avtal som ingåtts före ikraftträdandet.

I vissa fall skall emellertid alltjämt äldre regler gälla. De äldre reglerna
såvitt avser bl. a. investeringar i ny täckdikning, arbetsavtal i samband med
jordbruksarrende och arrendatorns överlåtelserätt föreslås gälla i fråga om
arrendeavtal som har ingåtts före ikraftträdandet fram till den tidpunkt till
vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter
ikraftträdandet. De nya reglerna om arrendatorns överlåtelserätt skall
dock tillämpas även dessförinnan på äldre avtal, om antingen arrendatorn
ensam eller arrendatorn och före honom hans make eller någon av hans
föräldrar har brukat arrendestället under sammanlagt minst tio år när
tillstånd söks.

Motionärerna i motion 1983/84:2787 (c) anser att något undantag inte
bör göras från huvudregeln att de nya bestämmelserna om arrendatorns
överlåtelserätt skall tillämpas på äldre avtal först fr. o. m. den tidpunkt då
jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet.
I motionen begärs att riksdagen beslutar i enlighet härmed (yrkande
4 delvis). Som skäl för sitt ställningstagande anför motionärerna att

LU 1983/84:35

även om det är betydelsefullt för arrendatorn med ökad trygghet i verksamheten,
kan det inte vara riktigt att man genom en retroaktiv lagstiftning
bryter gällande avtal.

Utskottet vill för sin del understryka att det är en allmän princip att nya
civilrättsliga regler inte skall ges retroaktiv verkan om inte starka skäl talar
för annat. Vid tidigare arrendereformer har därför övergångsbestämmelserna
i princip utformats så att de nya reglerna blivit tillämpliga på äldre
avtal först sedan de förlängts på grund av utebliven uppsägning. I fråga om
långvariga arrenden har dock i vissa fall nya bestämmelser gjorts omedelbart
tillämpliga på äldre avtal. Övergångsregleringar som liknar den nu
aktuella tioårsregeln förekom vid arrendereformer åren 1943 och 1968. En
bestämmelse med samma innehåll finns också intagen i 41 § första stycket
lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken. Vidare infördes i 1979
års lagstiftningsärende på utskottets hemställan (LU 1978/79:23) en tioårsregel
i övergångsbestämmelserna till de nya reglerna om jordägarens rätt
till självinträde.

Utskottet framhöll år 1979 att man inte kunde bortse från att det fanns
en risk för att ett antal arrenden kunde komma att sägas upp av jordägaren
med tanke på de blivande begränsningarna i jordägarens självinträdesrätt,
något som kunde få betydande negativa konsekvenser särskilt när det
gällde långvariga arrenden. Enligt utskottets mening finns det risk att de
nya bestämmelserna om arrendatorns överlåtelserätt kan få liknande följder
om de blir tillämpliga på äldre avtal först sedan dessa förlängts.
Utskottet delar därför departementschefens uppfattning att det av sociala
skäl är motiverat att de nya bestämmelserna skall gälla också dessförinnan
beträffande äldre avtal om arrendeförhållandet varit långvarigt. Utskottet
tillstyrker med det anförda förslaget i propositionen i denna del och
avstyrker bifall till motion 2787 i motsvarande del.

Redaktionella frågor

I proposition 136 framläggs förslag till de ändringar i lagen (1973:188)
om arrendenämnder och hyresnämnder som föranleds av de nya arrendereglerna
i jordabalken och förslaget om arrendatorers rätt att förvärva
arrendestället. I proposition 137 framläggs också förslag till ändringar i
lagen om arrendenämnder och hyresnämnder. Dessa förslag föranleds av
de i propositionen föreslagna ändringarna i hyreslagstiftningen. De båda
lagförslagen som avser arrende- och hyresnämnderna bör sammanföras
till ett lagförslag. Därvid bör en smärre redaktionell ändring göras i 23 §.

Som tidigare redovisats (s. 1) har utskottet beslutat att inte nu behandla
förslaget om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället. De ändringar i
lagen om arrendenämnder och hyresnämnder som föranleds av detta
förslag bör därför inte genomföras nu. Detsamma gäller de föreslagna
följdändringarna i jordabalken.

LU 1983/84:35

De i proposition 137 framlagda förslagen bör enligt utskottets mening
föranleda vissa ändringar i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol. Enligt
28 § i den lagen äger vissa beslut av bostadsdomstolen inte rättskraft. Detta
gäller bl. a. beslut varigenom ansökan om reparationsföreläggande enligt
12 kap. 16 § andra stycket JB eller tillstånd enligt 12 kap. 34 a § JB lämnats
utan bifall. Förslagen i proposition 137 innebär såvitt nu är av intresse att
uttrycket reparationsföreläggande byts ut mot åtgärdsföreläggande samt
att bestämmelserna i 12 kap. 34 a § JB förs över till 37 §. 28 § lagen om
bostadsdomstol bör ändras i enlighet härmed. Vidare bör en redaktionell
ändring ske i 29 § efter mönster av motsvarande bestämmelse i förslaget till
lag om ändring i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder.

Enligt 8 kap. 8 § femte stycket förslaget till ändring i jordabalken gäller
stämningsansökan med yrkande att arrendeförhållandet skall upphöra
och ansökan om avhysning som uppsägning när delgivning skett. Enligt
utskottets mening bör bestämmelsen jämkas redaktionellt i enlighet med
motsvarande bestämmelse i 12 kap. 8 § JB (se BoU 1983/84:29).

Enligt 9 kap. 10 § andra stycket förslaget till ändring i jordabalken skall
vid en tvist om villkorsändring den som begärt ändringen hänskjuta tvisten
till arrendenämnden senast två månader före den nya arrendeperiodens
början. Enligt utskottets mening bör efter mönster av hyresreglerna fristen
räknas från utgången av den löpande arrendeperioden i stället för som
föreslagits den nya arrendeperiodens början. 9 kap. 10 § JB bör ändras i
enlighet härmed.

Övrigt

Utöver vad utskottet ovan anfört föranleder propositionerna och motionerna
i behandlade delar inte några uttalanden från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande generella investeringsregler

att riksdagen avslår motion 1983/84:2786 yrkande 5,

2. beträffande investeringar på grund av myndighets beslut
att riksdagen

dels med avslag på motion 1983/84:2783 yrkande 1 och motion
1983/84:2788 yrkande 1 i denna del antar det i proposition
1983/84:136 framlagda förslaget till lag om ändring i jordabalken
såvitt avser 9 kap. 17 a §,

dels med anledning av motion 1983/84:2782 i denna del, motion
1983/84:2786 yrkande 2 och motion 1983/84:2787 yrkande
3 a som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om ytterligare utredning,

3 Riksdagen 1983/84. 8 sami. Nr 35

LU 1983/84:35

3. beträffande ny täckdikning

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2788 yrkande 1 i
denna del antar 9 kap. 21 § förslaget till lag om ändring i
jordabalken,

4. beträffande förnyelse av täckdikning

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:2782 i denna
del och motion 1983/84:2786 yrkande 1

dels antar ny med i bilaga 3 såsom Utskottets förslag betecknad
lydelse av 9 kap. 18 § jordabalken,

dels antar sådan ändring i ingressen till förslaget till lag om
ändring i jordabalken som föranleds härav,

5. beträffande skötsel av jordbruksmark
att riksdagen

dels avslår förslaget till lag om ändring i jordabalken såvitt
avser 9 kap. 15 §,

dels avslår motion 1983/84:2782 i denna del och motion 1983/
84:2786 yrkande 4 i den mån motionerna inte tillgodoses genom
vad utskottet hemställer,

6. beträffande besittningsskydd vid sidoarrende
att riksdagen avslår motion 1983/84:2785,

7. beträffande gränsdragningen mellan gårdsarrende och sidoarrende att

riksdagen avslår motion 1983/84:2787 yrkande 3 b,

8. beträffande överlåtelse av jordbruksarrende

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2783 yrkande 2
antar 9 kap. 31 § förslaget till lag om ändring i jordabalken,

9. beträffande arrendeavräkning vid ändrat penningvärde
att riksdagen avslår motion 1982/83:1762,

10. beträffande besittningsskydd för vissa underarrendatorer

att riksdagen med anledning av motionerna 1982/83:1219 och
1983/84:2784 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om en skyndsam översyn,

11. beträffande arrendeavgifter för fritidstomter

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:726 och 1983/
84:1159,

12. beträffande oskäliga villkor i arrendeavtal

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:1226 och 1983/
84:763,

13. beträffande processordningen i arrendetvister
att riksdagen avslår motion 1982/83:719,

14. beträffande jaktarrende

att riksdagen avslår motion 1982/83:1760,

15. beträffande ikraftträdandet av den nya regeln om överlåtelserätt
att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2787 yrkande 4
delvis i denna del godkänner vad utskottet anfört,

LU 1983/84:35

16. beträffande övergångsbestämmelserna

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2787 yrkande 4
delvis i denna del antar övergångsbestämmelserna till förslaget
till lag om ändring i jordabalken med den ändringen att 4.
bestämmelserna erhåller i bilaga 3 såsom Utskottets förslag
betecknade lydelse,

17. beträffande vissa redaktionella ändringar

att riksdagen antar 8 kap. 8 § och 9 kap. 10 § förslaget till lag om
ändring i jordabalken med den ändringen att paragraferna
erhåller i bilaga 3 såsom Utskottets förslag betecknade lydelse,

18. beträffande förslaget till ändring i jordabalken i övrigt

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i jordabalken
utom såvitt avser 4 kap. 1 § och 8 kap. 27 § i den mån lagförslaget
inte omfattas av vad utskottet hemställt under momenten
2-5, 8, 16 och 17,

19. beträffande fiskearrenden

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden,

20. beträffande arrende- och hyresnämnder

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:136 i denna
del och proposition 1983/84:137 i denna del antar i bilaga 2
framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder,

21. beträffande bostadsdomstolen

att riksdagen antar i bilaga 4 framlagt förslag till lag om ändring
i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol.

Stockholm den 24 maj 1984
På lagutskottets vägnar

PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Arne Andersson
i Gamleby (s), Allan Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Owe
Andréasson (s), Nic Grönvall (m), Sigvard Persson (c), Per Israelsson
(vpk), Inga-Britt Johansson (s) och Berit Löfstedt (s).

LU 1983/84:35

Reservationer

1. Investeringar på grund av myndighets beslut (mom. 2)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Sammanfattningsvis
anser” och slutar med ”till känna.” bort ha följande lydelse:

Sammanfattningsvis anser utskottet att förslaget i propositionen om
investeringar på grund av myndighets beslut bör genomföras. Utskottet
avstyrker alltså bifall till yrkande 1 i motion 2783 och yrkande 1 i motsvarande
del i motion 2788. Såvitt gäller frågan om en ytterligare förstärkning
av arrendatorernas ställning är motiverad, utgår utskottet från att regeringen
i lämpligt sammanhang låter utreda frågan. Något särskilt tillkännagivande
från riksdagens sida är därför inte erforderligt. Utskottet avstyrker
härmed motionerna 2782 i denna del, 2786 yrkande 2 och 2787 yrkande
3 a.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa

2. beträffande investeringar på grund av myndighets beslut
att riksdagen

dels avslår motion 1983/84:2782 i denna del, motion 1983/
84:2786 yrkande 2 och motion 1983/84:2787 yrkande 3 a.

2. Förnyelse av täckdikning (mom. 4)

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Mona Saint Cyr (m), Allan
Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Nic Grönvall (m) och Sigvard Persson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Såvitt
gäller” och slutar med ”efter ikraftträdandet.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av yrkandena i motionerna 2782 och 2786
till en början erinra om att jordägaren enligt 9 kap. 18 § JB har en principiell
skyldighet att svara för att erforderlig omtäckdikning sker på arrendestället.
Detta gäller dock inte om anläggningen är undantagen från
arrendatorns underhållsskyldighet.

Utskottet finner det givetvis angeläget att befintliga täckdikningar underhålles
och att de vid behov förnyas. Ett bifall till motionärernas yrkan -

LU 1983/84:35

de innebär emellertid att jordägaren skall svara även för omtäckdikning på
område som är undantaget från arrendatorns underhållsskyldighet. Utskottet
anser att en sådan tvingande regel som innebär en ovillkorlig
skyldighet för jordägaren att svara även för omtäckdikning utgör ett allt
för långt gående åläggande för jordägaren. Utskottet vill i sammanhanget
peka på att båda parter kan ha ett legitimt intresse av att vilja undanta en
anläggning från arrendatorns underhållsskyldighet. Det kan exempelvis
vara så att en viss del av arrendestället inte är ekonomiskt lönsamt att
bruka och att båda parterna därför är överens om att täckdikningen på det
området inte behöver underhållas. Det är, anser utskottet, oskäligt att i
sådana fall ålägga jordägaren ett kostnadsansvar för att täckdikningen
förnyas. Till detta skall läggas de uppenbara svårigheter som skulle uppstå
när det gäller att dra gränser för behovet av omtäckdikning och de konsekvenser
detta skulle få vid en tvingande regel. Förslaget i motionerna bör
således inte genomföras, och utskottet avstyrker bifall till de aktuella
motionsyrkandena.

dels att utskottet under moment 4 bort hemställa
4. beträffande förnyelse av täckdikning

att riksdagen avslår motion 1983/84:2782 i denna del och motion
1983/84:2786 yrkande 1.

3. Gränsdragningen mellan gårdsarrende och sidoarrende (mom. 7)

Martin Olsson, Marianne Karlsson och Sigvard Persson (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”riksdagens sida.” bort ha följande lydelse:
Som framgår av redogörelsen ovan har besittningsskyddet för dödsbo
nyligen stärkts. Trots detta kvarstår flera problem när det gäller såväl
upplåtelser till dödsbo som upplåtelser till andra juridiska personer, såsom
handelsbolag, aktiebolag och ideella föreningar. De som driver jordbruksföretag
kan av olika skäl ha anledning att välja att driva företaget som
juridisk person. Ofta bor emellertid delägarna på arrendestället och har
alltså samma behov av besittningsskydd som en gårdsarrendator. I dessa
fall kan således omständigheterna uppenbart vara sådana att man med fog
kan hävda att det är motiverat med ett starkare besittningsskydd.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med motionärerna
att starka skäl talar för att frågan om gränsdragningen mellan gårdsarrende
och sidoarrende bör bli föremål för översyn. Utskottet tillstyrker därför
bifall till motionsyrkandet i fråga. Det bör ankomma på regeringen att
närmare bestämma formerna för översynsarbetets bedrivande. Vad utskottet
nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

LU 1983/84:35

dels att utskottet under moment 7 bort hemställa

7. beträffande gränsdragningen mellan gårdsarrende och sidoarrende att

riksdagen med bifall till motion 1983/84:2787 yrkande 3 b
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
en översyn.

4. överlåtelse av jordbruksarrende (mom. 8)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Utskottet
ser” och på s. 21 slutar med ”motion 2783.” bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att förslaget i propositionen om att en jordbruksarrendator
skall få överlåta arrenderätten till nära anhörig saknar motsvarighet
i arrendelagskommitténs betänkande. Flertalet remissinstanser har
också varit negativa till tanken på en vidgad överlåtelserätt. Mot den
bakgrunden är det enligt utskottets mening anmärkningsvärt att regeringen
lägger fram ett förslag i frågan.

Som framhålls i motionen — och som utskottet också erfarit — är det
regelmässigt så att parterna på frivillig väg kommer överens i frågan om
överlåtelse till en arrendators nära anhörig. Förslaget i propositionen
motiveras bl. a. med att en jordägare på grund av misshälligheter med
arrendatorn kan vägra överlåtelse och att en sådan vägran kan leda till
socialt stötande resultat. Enligt utskottets uppfattning bör sådana undantagsföreteelser
inte få tas till intäkt för att genomföra en lagstiftning med
så ingripande konsekvenser som det här skulle bli fråga om. I det sammanhanget
vill utskottet framför allt peka på att förslaget innebär ett allvarligt
ingrepp i avtalsfriheten och starkt negativt påverkar utbudet av arrendemark.
Genom förslaget tillskapas enligt utskottets mening en inom företagsamheten
närmast unik möjlighet att föra över ett avtalsförhållande på en
nära anhörig. Det är enligt utskottets mening inte rimligt att införa en
ordning som på detta sätt garanterar en anhörig en rätt att bedriva företagsverksamhet.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att en jordägare,
när ett arrendeförhållande upphör, fritt bör få välja den som han anser
bäst lämpad att sköta arrendestället.

Med hänvisning till det anförda och till vad som i övrigt framhållits i
motionen anser utskottet att propositionsförslaget om överlåtelserätt bör
avslås. Utskottet tillstyrker därmed bifall till yrkande 2 i motion 2783.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motsvarande del.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i tidigare avsnitt förordat att förslaget om rätt att överlåta
arrendestället till nära anhörig inte genomförs. Den nu aktuella övergångs -

LU 1983/84:35

bestämmelsen bör i enlighet härmed slopas. Motion 2787 i denna del
påkallar alltså inte någon åtgärd från riksdagens sida.
dels att utskottet under moment 8 bort hemställa

8. beträffande överlåtelse av jordbruksarrende

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2783 yrkande 2
avslår förslaget till lag om ändring i jordabalken såvitt avser 9
kap. 31 §.

5. Ikraftträdandet av den nya regeln om överlåtelserätt (mom. 15)

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Mona Saint Cyr (m), Allan
Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Nic Grönvall (m) och Sigvard Persson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motsvarande del.” bort ha följande lydelse:

Som utskottet framhöll i 1979 års lagstiftningsärende (LU 1978/79:23)
är det en allmän princip att nya civilrättsliga regler inte skall ges retroaktiv
verkan om inte starka skäl talar för annat. Vid tidigare arrendereformer
har därför övergångsbestämmelserna i huvudsak utformats så att de nya
civilrättsliga reglerna blivit tillämpliga på äldre avtal först sedan avtalet
förlängts på grund av underlåtelse att efter ikraftträdandet uppsäga avtalet.

När det gäller den nu aktuella lagändringen i fråga om överlåtelse av
arrenderätten anser utskottet inte att det finns tillräckliga skäl som talar för
att ändringen bör ges retroaktiv verkan och därmed bli tillämplig på
gällande avtal. I detta sammanhang kan som jämförelse framhållas att den
i propositionen föreslagna lagändringen beträffande ny täckdikning skall
gälla först sedan avtalet förlängts på grund av underlåtelse att efter ikraftträdandet
säga upp avtalet. Av principiella skäl bör enligt utskottets mening
detsamma gälla också för bestämmelserna om överlåtelserätt, särskilt
som införandet av överlåtelserätt ändrar förutsättningarna för gällande
arrendeavtal. Utskottet tillstyrker med det anförda bifall till motionsyrkandet
och avstyrker bifall till propositionen i motsvarande del.

dels att utskottet under moment 15 bort hemställa

15. beträffande ikraftträdandet av den nya regeln om överlåtelserätt
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2787 yrkande 4
delvis i denna del godkänner vad utskottet anfört.

6. övergångsbestämmelserna (mom. 16)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall
(alla m) anser — under förutsättning av bifall till reservationerna 2 och 4 —

LU 1983/84:35

att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse.

16. beträffande övergångsbestämmelserna

betecknade lydelse

Regeringens förslag

4. I fråga om avtal som har ingåtts
före ikraftträdandet gäller 7
kap. 5 §, 8 kap. 23 § och 9 kap. 2,15,
21, 29, 31 samt 36—39 §§ i deras
äldre lydelse fram till den tidpunkt
till vilken jordägaren tidigast kan
säga upp avtalet genom uppsägning
efter ikraftträdandet. 9 kap. 31 §
skall dock tillämpas i sin nya lydelse
redan tidigare, om antingen arrendatorn
ensam eller arrendatorn och
före honom hans make eller någon
av hans föräldrar har brukat arrendestället
under sammanlagt minst
tio år när tillstånd söks.

Reservanternas förslag

4. I fråga om avtal som har
ingåtts före ikraftträdandet gäller
7 kap. 5 §, 8 kap. 23 § och 9 kap. 2,
21, 29 samt 36—39 §§ i deras äldre
lydelse fram till den tidpunkt till
vilken jordägaren tidigast kan säga
upp avtalet genom uppsägning
efter ikraftträdandet.

7. övergångsbestämmelserna (mom. 16)

Martin Olsson, Marianne Karlsson och Sigvard Persson (alla c) anser —
under förutsättning av bifall till reservationerna 2 och 5 — att utskottets
hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse.

16. beträffande övergångsbestämmelserna

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2787 yrkande 4
delvis i denna del antar övergångsbestämmelserna till förslaget
till lag om ändring i jordabalken med den ändringen att 4.
bestämmelserna erhåller följande som Reservanternas förslag
betecknade lydelse

Regeringens förslag

4. I fråga om avtal som har
ingåtts före ikraftträdandet gäller
7 kap. 5 §, 8 kap. 23 § och 9 kap. 2,

15, 21, 29, 31 samt 36—39 §§ i deras
äldre lydelse fram till den tidpunkt
till vilken jordägaren tidigast kan
säga upp avtalet genom uppsägning
efter ikraftträdandet. 9 kap. 31 §

Reservanternas förslag

4. 1 fråga om avtal som har
ingåtts före ikraftträdandet gäller
7 kap. 5 §, 8 kap. 23 § och 9 kap. 2,
21, 29, 31 samt 36—39 §§ i deras
äldre lydelse fram till den tidpunkt
till vilken jordägaren tidigast kan
säga upp avtalet genom uppsägning
efter ikraftträdandet.

LU 1983/84:35

Regeringens förslag Reservanternas förslag

skall dock tillämpas i sin nya lydelse
redan tidigare, om antingen arrendatorn
ensam eller arrendatorn och
före honom hans make eller någon
av hans föräldrar har brukat arrendestället
under sammanlagt minst
tio år när tillstånd söks.

8. övergångsbestämmelserna (mom. 16)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall
(alla m) anser — under förutsättning av bifall till reservation 5 — att
utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse.

16. beträffande övergångsbestämmelserna

Regeringens förslag

4. I fråga om avtal som har
ingåtts före ikraftträdandet gäller
7 kap. 5 §, 8 kap. 23 § och 9 kap. 2,

15,21,29, 31 samt 36—39 §§ i deras
äldre lydelse fram till den tidpunkt
till vilken jordägaren tidigast kan
säga upp avtalet genom uppsägning
efter ikraftträdandet. 9 kap. 31 §
skall dock tillämpas i sin nya lydelse
redan tidigare, om antingen arrendatorn
ensam eller arrendatorn och
före honom hans make eller någon
av hans föräldrar har brukat arrendestället
under sammanlagt minst
tio år när tillstånd söks.

Särskilda yttranden

1. Generella investeringsregler (mom. 1)

Per Israelsson (vpk) anför:

Med anledning av proposition 1983/84:136 med förslag till ändringar i
arrendelagen har partimotionen 1983/84:2786 avlämnats och behandlats
i samband med propositionen i lagutskottet. Fyra av motionens yrkanden
avgörs i det nu föreliggande betänkandet och ett yrkande rörande förvärvsrätt
och hembud kommer att behandlas i samband med den del av

Reservanternas förslag

4. I fråga om avtal som har ingåtts
före ikraftträdandet gäller 7
kap. 5 §, 8 kap. 23 § och 9 kap. 2,18,
21, 29, 31 samt 36—39 §§ i deras
äldre lydelse fram till den tidpunkt
till vilken jordägaren tidigast kan
säga upp avtalet genom uppsägning
efter ikraftträdandet.

LU 1983/84:35

propositionen som brutits ut för remissbehandling. Yrkandena 1, 2 och 4
i motionen har i väsentliga delar tillgodosetts i utskottets betänkande
samtidigt med socialdemokratiska motioner som tagit upp liknande krav.
Vad gäller motionens yrkande 5 så har detta inte kunnat tillgodoses utan
utskottet avslår detta. Den väsentliga skillnaden mellan utskottets hemställan
och hemställan i motionen 2786 rör emellertid endast tidpunkten för
regeringsförslag till riksdagen om nya regler för arrendatorers investeringar
som avses bli generella. Utskottet skriver att det förutsätter att den
ytterligare utredning som lantbruksstyrelsen skall göra snarast kommer till
stånd men kan inte biträda motionsyrkandet som hos regeringen vill
begära omedelbart förslag grundat på utredningens förslag till generella
investeringsregler. Med hänsyn till att motionen 2786 i övriga yrkanden
vunnit viss anslutning hos utskottet, bl. a. genom att kravet på investering
i omtäckdikning tillgodoses, är jag beredd att godta utskottets besvarande
av yrkandet nr 5 i motionen 2786. Jag utgår samtidigt ifrån att det kommande
regeringsförslaget i huvudsak kommer att bygga på de grunder som
framlagts av utredningen i betänkandet Arrenderätt 2.

2. Oskäliga villkor i arrendeavtal (mom. 12)

Per Israelsson (vpk) anför:

I detta betänkande från lagutskottet besvaras också motionerna 1982/
83:1226 och 1983/84:763 från vpk. I båda motionerna tas upp förekomsten
av obilliga bestämmelser i arrendeavtal som i en del fall har en rent feodal
bakgrund och är kvarlevor från en tid då jordägaren hade ett väsentligt
mycket större övertag gentemot arrendatorn än vad som är fallet i dag.
Sådana obilliga arrendevillkor kan vara förpliktelser för arrendatorn att
utföra arbete för jordägaren, det kan vara förbud för arrendatorn att
arrendera även annan jord, det kan vara förpliktelse för arrendatorn att
hembjuda sitt bostadshus till jordägaren och det kan vara villkor som säger
att tvist skall avgöras av skiljemän och inte vid vanlig domstol.

Utskottet har samma mening som motionärerna att sådana obilliga
bestämmelser i arrendeavtal inte skall behöva förekomma. Utskottet anser
emellertid att redan gällande lagstiftning och de lagändringar som nu
föreslås är tillräckliga för att undvika sådana obilliga villkor, såväl i
bestående avtal som i avtal som kommer att träffas. Detta hindrar emellertid
inte att det kan finnas arrendeavtal med de här nämnda obilliga
villkoren. Vad som måste till för att få bort dessa villkor är, enligt utskottet,
inte nya lagar utan rätt tillämpning av de som redan finns. Upplysningar
om de legala möjligheterna att få obilliga avtalsvillkor hävda är därför
viktiga att få ut till de som berörs av villkoren. Utskottet framhåller här att
jordbrukets organisationer och lantbruksnämnderna i länen här borde
kunna göra en insats.

LU 1983/84:35

Trots att utskottets beslut formellt blivit avslag på de två motionerna så
har dessa lett till att vägar anvisats för hur obilliga villkor i arrendeavtal
kan rättas till med stöd i gällande lag och kampen för att få bort de sista
feodala resterna inom arrendeområdet kan sägas ha fått ett stöd.

LU 1983/84:35

Bilaga 1

Lagförslagen 1 och 4 i proposition 1983/84:136
I Förslag till
Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken1
dels att rubriken närmast före 9 kap. 36 § skall utgå,
dels att 9 kap. 36-39 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 4 kap. 1 §, 7 kap. 5 §, 8 kap. 2, 8, 23, 24, 31 och 33 §§. 9 kap. 2, 3,
7, 8, 10-13, 15, 17, 20-22, 24, 29 och 31 §§, 10 kap. 3-5 och 6 a §§ samt

II kap. 6 och 6 a §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas sex nya paragrafer, 8 kap. 27 §, 9 kap. 12 a,
12 b och 17 a §§ samt 11 kap. 5 a och 6 b §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 1 §2

Köp av fast egendom slutes genom upprättande av köpehandling som
underskrives av säljaren och köparen. Handlingen skall upplaga köpeskillingen
och innehålla förklaring av säljaren att egendomen överlåtes på
köparen. Köpes utom fast egendom även annat mot en gemensam köpeskilling,
är det tillräckligt att denna anges.

Köp som inte uppfyller föreskrif- Köp som inte uppfyller föreskrifterna
i första stycket är ogiltigt. terna i första stycket är ogiltiga.

Dock är förvärv, som en bostads- Dock är förvärv, som har gjorts en rättsförening

har gjort enligt lagen ligt lagen (1982:352) om rätt till fas (1982:352)

om rätt till fastighetsför- tighetsförvärv för ombildning till

värv för ombildning till bostadsrätt, bostadsrätt eller lagen (1984:000)

giltigt även om föreskrifterna i förs- om arrendatorer rätt att förvärva

ta stycket inte har iakttagits. arrendestället, giltiga även om fö reskrifterna

i första stycket inte har
iakttagits.

7 kap. 5 §

Avtal om upplåtelse av annan Avtal om upplåtelse av annan

nyttjanderätt än tomträtt är ej bin- nyttjanderätt än tomträtt är inte

dande längre än femtio år från det bindande längre än femtio år från

avtalet slöts. Upplåtelse av fast det avtalet slöts. Upplåtelse av fast

egendom inom stadsplan är dock ej egendom inom stadsplan och uppbindande
längre än tjugofem år. låtelse av jordbruksarrende är dock

Upplåtelse av nyttjanderätt för nå- inte bindande längre än tjugofem

göns livstid gäller utan begränsning år. Upplåtelse av annan nyttjande till

viss tid. rätt än jordbruksarrende för någons

livstid gäller utan begränsning till
viss tid.

Avser upplåtelsen endast eller huvudsakligen rätt att avverka skog för
annat ändamål än husbehov, är avtalet ej bindande längre än fem år.

1 Balken omtryckt 1971: 1209.

2 Senaste lydelse 1982:357.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Första och andra styckena gäller ej nyttjanderätt som upplåtes av staten.
Första stycket inverkar ej på nyttjanderättshavares rätt till förlängning av
avtal på grund av lag.

Har arrende eller hyra upplåtits på längre tid än den i första stycket
föreskrivna längsta tiden för nyttjanderätts bestånd och vill fastighetsägaren
eller nyttjanderättshavaren frånträda avtalet sedan denna tid gått
ut, skall uppsägning ske.

8 kap. 2 §

Förbehåll som strider mot bestämmelse i detta kapitel eller i 9-11 kap.
är utan verkan mot arrendatorn eller den som har rätt att träda i hans ställe,
om ej annat anges.

I de fall då enligt vad därom är I de fall då enligt vad därom är
föreskrivet arrendenämndens god- föreskrivet arrendenämndens godkännande
fordras för giltighet av kännande fordras för giltighet av

förbehåll som avses i första stycket förbehåll som avses i första stycket

eller annat avtalsvillkor, får god- eller annat avtalsvillkor, får godkännande
sökas endast om detta kännande sökas endast om detta

angivits i avtalet. Avslår nämnden angivits i avtalet. Ansökan får inte

framställning om godkännande, prövas om den kommer in till arren förfaller

avtalet, om ej annat över- denämnden senare än en månad ef enskommits.

ter det att avtalet ingicks. Leder en

prövning till att godkännande vägras,
förfaller avtalet, om inte något
annat har överenskommits.

8 kap. 8 §3

Uppsägning skall vara skriftlig, Uppsägning skall vara skriftlig,
om ej skriftligt erkännande av upp- om ej skriftligt erkännande av uppsägningen
lämnas. I fall som avses i sägningen lämnas. I fall som avses i

11 kap. 6 och 6 a §§ och när arrén- 11 kap. 6 och 6 a §§ skall uppsäg dator

uppsäger avtal enligt 9 kap. ningen dock alltid ske skriftligen.

8 § eller 10 kap. 5 § skall uppsäg- Uppsägning får ske hos den som är

ningen dock alltid ske skriftligen. behörig att ta emot arrendeavgift på

Uppsägning får ske hos den som är jordägarens vägnar,

behörig att mottaga arrendeavgift
på jordägarens vägnar.

Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock
utan tillämpning av 12—15 §§ delgivningslagen (1970:428).

Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i
rekommenderat brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen
skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen
medlem i det hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse med fast
kontor, på kontoret till någon som är anställd där. Påträffas icke någon
som angivits nu, skall uppsägningen i stället läggas i den söktes postlåda,
om sådan Finns. Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.

Har jordägare eller arrendator, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt
hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som har rätt att mottaga
uppsägning för honom, får uppsägning ske genom kungörelse i Post- och
Inrikes Tidningar.

3 Senaste lydelse 1973:187.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Stämningsansökan med yrkande
att arrendeförhållande skall upphöra
och ansökan om t 'räkning av arrendator
gäller som uppsägning när
delgivning skett i behörig ordning.

Stämningsansökan med yrkande
att arrendeförhållande skall upphöra
och ansökan om avhysning av
arrendator gäller som uppsägning
när delgivning skett i behörig ordning.

Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av avtal om anläggningsarrende
finns i 11 kap. 6 §.

8 kap. 23 §

Arrenderätten är förverkad och jordägaren således berättigad att uppsäga
avtalet,

1. om arrendatorn dröjer med betalning av arrendeavgiften utöver en
månad efter förfallodagen,

2. om arrendatorn vid jordbruksarrende
undandrager sig att utföra
arbete som åligger honom enligt
avtalet.

3. om arrendatorn vanvårdar arrendestället
eller om han eftersätter
vad som åligger honom enligt 9 kap.

35 § och icke efter tillsägelse vidtager
rättelse,

4. om arrendatorn nyttjar arrendestället
för annat ändamål än som
förutsatts vid upplåtelsen eller, om
viss odlingsplan är fastställd i avtalet
eller detta innehåller annan bestämmelse
om hävden, avviker från
vad som sålunda bestämts och icke
efter tillsägelse vidtager rättelse,

5. om arendatorn i strid med bestämmelserna
i denna balk överlåter
arrenderätten eller eljest sätter
annan i sitt ställe eller upplåter
nyttjanderätt,

6. om arrendatorn åsidosätter avtalsenlig
skyldighet, som går utöver
hans åligganden enligt denna balk,
och det måste anses vara av syn -

nerlig vikt för jordägaren att skyldigheten
fullgöres.

2. om arrendatorn vanvårdar arrendestället
eller om han eftersätter
vad som åligger honom enligt 9 kap.
35 8 och icke efter tillsägelse vidtager
rättelse,

3. om arrendatorn nyttjar arrendestället
för annat ändamål än som
förutsatts vid upplåtelsen eller, om
viss odlingsplan är fastställd i avtalet
eller detta innehåller annan bestämmelse
om hävden, avviker från
vad som sålunda bestämts och icke
efter tillsägelse vidtager rättelse,

4. om arrendatorn i strid med bestämmelserna
i denna balk överlåter
arrenderätten eller eljest sätter
annan i sitt ställe eller upplåter
nyttjanderätt,

5. om arrendatorn åsidosätter avtalsenlig
skyldighet, som går utöver
hans åligganden enligt denna balk,
och det måste anses vara av synnerlig
vikt för jordägaren att skyldigheten
fullgöres.

Arrenderätten är icke förverkad, om det som ligger arrendatorn till last
är av ringa betydelse.

Uppsäges avtalet, har jordägaren rätt till ersättning för skada.

8 kap. 24 §

Är arrenderätten förverkad på Är arrenderätten förverkad på
grund av förhållande som avses i grund av förhållande som avses i

23 § första stycket 1 -4 men sker 23 § första stycket 1-J men sker

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

rättelse innan jordägaren gjort bruk
av sin rätt att , ppsäga avtalet, kan
arrendatorn icke därefter skiljas
från arrendestället på den grunden.
Detsamma gäller, om jordägaren
icke uppsagt avtalet inom sex månader
från det han fick kännedom
om förhållande som avses i 23 §
första stycket 5 eller 6.

rättelse innan jordägaren gjort bruk
av sin rätt att säga lipp avtalet, kan
arrendatorn inte därefter skiljas
från arrendestället på den grunden.
Detsamma gäller, om jordägaren
inte liar sagt upp avtalet inom sex
månader från det han fick kännedom
om förhållande som avses i
23 § första stycket 4 eller 5.

8 kap. 27 §■*

Vid jordbruksarrende oell bostadsarrende
liar arrendatorn i vissa/all
rätt att förvärva arrendestället
enligt lagen (1984:000) om arrendatorers
rätt att förvärva
arrendestället.

31 liom
en part inte godtar arrendenämnds
beslut i fråga om förlängning
av arrendeavtal, fastställande
av villkoren för sådan förlängning,
uppskov med avträde enligt 9 kap.
12 b eller 13 $ eller 10 kap. 6 a §
eller bestämmande av ersättning
enligt 9 kap. 14 § eller i fråga som
avses i 9 kap. 17 a, 18, 21 eller 31 §
eller II kap. 6 b §, får parten klandra
beslutet genom att väcka talan
mot den andra parten inom två månader
från den dag beslutet meddelades.
Klandras inte beslutet inom
denna tid, är partens rätt till talan
förlorad.

Arrendenämnds beslut i ärende enligt 9 kap. 2, 3. 7 eller 17 §, 10 kap. 2-4 eller 7 § eller 11 kap. 2 § får ej klandras.

8 kap.

Om part ej godtager arrendenämnds
beslut i fråga om förlängning
av arrendeavtal, fastställande
av villkoren för sådan förlängning,
uppskov med avträde enligt 9 kap.

13 § eller 10 kap. 6 a § eller bestämmande
av ersättning enligt 9 kap.

14 § eller i fråga som avses i 9 kap.

18 eller 21 §. får parten klandra beslutet
genom att väcka talan mot
den andra parten inom två månader
från den dag beslutet meddelades.
Klandras icke beslutet inom denna
tid. är parts rätt till talan förlorad.

8 kap.

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols
dom i fråga om fastställande
av arrendevillkor i fall som
avses i 9 kap. 12 eller 13 § eller 10
kap. 6 a § eller i fråga som avses i 9
kap. 18 eller 21 § och ej heller mot
hovrätts dom i fråga om förlängning
av arrendeavtal, uppskov med av -

33 §*

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols
dom i fråga om fastställande
av arrendevillkor i fall som
avses i 9 kap. 12 eller 13 § eller 10
kap. 6 a § eller II kap. 6 b § eller i
fråga som avses i 9 kap. 17 a. 18
eller 21 § och ej heller mot hovrätts
dom i fråga om förlängning eller

4 Förutvarande 8 kap. 27 § upphävd genom 1976: 193.
' Senaste lydelse 1979:371.
h Senaste lydelse 1979:371.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

träde enligt 9 kap. 13 § eller 10 kap.
6 a §, fastställande av arrendevillkor
i fall som nyss angivits eller
bestämmande av ersättning enligt 9
kap. 14 §.

9 kap

Avtal om jordbruksarrende skall
träffas för viss tid eller för arrendatorns
livstid. Avser upplåtelsen
jord, varöver upplåtaren icke kan
förfoga utöver sin egen besinningstid,
får avtal träffas även för sådan
tid. Är arrendetiden icke bestämd
enligt vad som sagts nu, gäller avtalet
för fem år.

Omfattar arrende för viss tid bostad
för arrendatorn, skall arrendetiden
utgöra minst fem år eller, om
jordägaren är kommun, minst ett
år. Har avtal träffats för kortare tid,
gäller det för den nu angivna minsta
tiden. Om arrendenämnden godkänt
avtalet i denna del, gäller det
dock för den överenskomna tiden.

Förbehåll om rätt för jordägaren att i annat fall än som anges i 7 kap. 5
och 30 §§, 8 kap. 6, 14 och 23 §§ samt 30, 32 och 33 §§ detta kapitel
återtaga arrendestället eller del därav före arrendetidens utgång gäller
endast om det godkänts av arrendenämnden.

överlåtelse av arrendeavtal, uppskov
med avträde enligt 9 kap. 12 b
eller 13 § eller 10 kap. 6 a § eller 11
kap. 6 h §, fastställande av arrendevillkor
i fall som nyss angivits eller
bestämmande av ersättning enligt 9
kap. 14 §.

2 §

Avtal om jordbruksarrende skall
träffas för viss tid. Avser upplåtelsen
jord, varöver upplåtaren inte
kan förfoga utöver sin egen besinningstid,
får avtal träffas även för
sådan tid. Staten får upplåta arrende
för arrendatorns livstid. Är arrendetiden
inte bestämd enligt vad
som sagts nu, gäller avtalet för fem
år.

Omfattar arrende för viss tid bostad
för arrendatorn, skall arrendetiden
utgöra minst fem år. Har avtal
träffats för kortare tid, gäller det för
den nu angivna minsta tiden. Om
arrendenämnden godkänt avtalet i
denna del, gäller det dock för den
överenskomna tiden.

9 kap

Vid arrende för viss tid som ej
understiger ett år skall uppsägning
alltid ske för att avtalet skall upphöra
att gälla vid arrendetidens utgång.
Uppsägningen skall ske senast
ett år före arrendetidens utgång,
om avtalet träffats för minst
fem år, och i annat fall senast åtta
månader dessförinnan.

Om avtalet ej uppsäges inom rätt
tid, anses det förlängt på tid som

. 3 §

Vid arrende för viss tid som ej
understiger ett år skall uppsägning
alltid ske för att avtalet skall upphöra
att gälla vid arrendetidens utgång.
Vill jordägaren eller arrendatorn
att arrendevillkoren ändras för
en ny arrendeperiod, skall han
meddela motparten detta i den ordning
som enligt 8 kap. 8 § gäller för
uppsägning. Uppsägning och begäran
om villkorsändring skall ske
senast ett år före arrendetidens utgång,
om avtalet träffats för minst
fem år, och i annat fall senast åtta
månader dessförinnan.

Om avtalet inte sägs upp inom
rätt tid, anses det förlängt på en tid

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

motsvarar arrendetiden. dock som motsvarar arrendetiden, dock

längst fem år. längst fem år. eller, om begäran om

villkorsändring luir gjorts, på den
tid och de villkor i övrigt som bestäms
enligt 9 §.

Förbehåll som strider mot första eller andra stycket gäller mot arrendatorn.
om det godkänts av arrendenämnden. Förbehåll om längre tid för
förlängning av avtalet än som anges i andra stycket gäller utan sådant
godkännande.

9 kap. 7 §

Bestämmelserna i 8-13 §§ gäller vid arrende för viss tid. utom när

1. arrendetiden uppgår till högst ett år och arrendet icke omfattar bostad
för arrendatorn, eller

2. arrendeförhållandet upphör 2. jordägaren säger upp arrenpå
den grund att arrenderätten är deavtalet på den grund att arrenförverkad
eller förhållande som derätten är förverkad eller förhålavses
i 8 kap. 14 § föreligger. lande som avses i 8 kap. 14 § föreligger.
dock inte om i uppsägningen
anges att den sker till arrendetidens
utgång.

Förbehåll att arrenderätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning
gäller, om det godkänts av arrendenämnden.

9 kap. 8 §7

Om jordägaren uppsagt arrén- Om jordägaren har sagt upp ar deavtalet

eller om arrendatorn upp- rendeavtalet, har arrendatorn rätt

sagt avtalet enligt 3 $ och i uppsög- till förlängning av detta, utom när

ningen begärt förlängning av avtalet
på ändrade villkor, har arrendatorn
rätt till förlängning av avtalet,
utom när

1. arrenderätten är förverkad el- 1. arrenderätten är förverkad eller
avtalet kan uppsägas enligt 8 ler förhållande som avses i 8 kap.

kap. 14 § utan att likväl jordägaren 14 § föreligger,

uppsagt avtalet att upphöra på någon
av dessa grunder,

2. arrendatorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att
avtalet skäligen icke bör förlängas,

3. jordägaren gör sannolikt, att han själv, hans make eller avkomling
skall bruka arrendestället, och det ej är obilligt mot arrendatorn att arrendeförhållandet
upphör.

4. jordägaren gör sannolikt, att arrendestället behövs för en mera ändamålsenlig
indelning i brukningsenheter, och det ej av särskilda skäl är
obilligt mot arrendatorn att arrendeförhållandet upphör,

5. jordägaren gör sannolikt, att arrendestället skall användas i enlighet
med fastställd stadsplan eller byggnadsplan.

7 Senaste lydelse 1979: 371.

4 Riksdagen 1983/84. 8 sami. Nr 35

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6. jordägaren i annat fall gör sannolikt, att arrendestället skall användas
för annat ändamål än jordbruk, och det ej är obilligt mot arrendatorn att
arrendeförhållandet upphör.

Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom att arrendatorn avträder
endast en del av arrendestället och avtalet lämpligen kan förlängas såvitt
avser arrendestället i övrigt, har arrendatorn utan hinder av första stycket
rätt till sådan förlängning.

9 kap. 10 §

Har jordägaren sagl upp avtalet
och föreligger tvist om förlängning
av detta eller om villkoren för en
sådan förlängning, skall jordägaren
hänskjuta tvisten till arrendenämnden
senast två månader från
den dag då uppsägning senast kunde
ske eller, om uppsägningstid
inte är föreskriven, frän den dag då
uppsägning har skett. Rör tvisten
endast villkoren för en ny arrendeperiod
får tvisten dock hänskjutas
inom den tid som anges i andra
stycket.

Har villkorsändring begärts och
föreligger tvist om villkoren för den
nya arrendeperioden, skall den som
har begärt villkorsändring senast
två månader före den nya
arrendeperiodens början hänskjuta
tvisten till arrendenämnden.

Om en tvist inte har hänskjutits
till arrendenämnden inom de tider
som anges i första eller andra
stycket, är uppsägningen eller begäran
om villkorsändring utan verkan.

9 kap. 11 §

Är fråga om förlängning av arrendeavtalet ännu ej avgjord när arrendetiden
går ut, har arrendatorn rätt att kvarsitta på arrendestället till dess
frågan är slutligt avgjord. För tid som arrendatorn sålunda kvarsitter skall
de förut gällande arrendevillkoren tillämpas till dess villkor för samma tid
blir slutligt bestämda.

År en tvist om villkor ännu inte
avgjord när arrendetiden går ut.
skall de förut gällande villkoren tilllämpas
till dess villkor för den nya
arrendeperioden blir slutligt bestämda.

Uppsäges arrendeavtal och föreligger
tvist om förlängning av avtalet
eller om villkor för sådan förlängning,
åligger det jordägaren
att skriftligen meddela arrendatorn
att denne, om han icke går med på
att flytta, har att senast två månader
efter det att han fått del av
meddelandet hänskjuta tvisten
till arrendenämnden. Meddelandet
skall lämnas i den ordning som enligt
8 kap. 8 § gäller för uppsägning.
Bestämmelsen i 8 kap. 8 §
tredje stycket tredje punkten gäller
dock ej.

Om jordägaren fullgjort vad som
åligger honom enligt första stycket,
har arrendatorn att hänskjuta tvisten
till arrendenämnden inom den i
första stycket angivna tiden, lakttages
ej denna, förfaller rätten till
förlängning av avtalet.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse

9 kap.

Bifalles arrendatorns talan om
förlängning av arrendeavtalet,
skall villkoren för det fortsatta arrendet
fastställas enligt 9 §.

Dom eller beslut varigenom arrendatorns
talan bifalles anses som
avtal om fortsatt arrende. Mot arrendeförhållandet
får ej åberopas
omständighet som kunnat åberopas
i målet eller ärendet.

9 kap.

* Senaste lydelse 1973: 187.

Föreslagen lydelse
12 §H

Ogillas jordägarens talan om att
arrendeavtalet skall upphöra att
gälla, skall villkoren för det fortsatta
arrendet fastställas enligt 9 §.
Detsamma gäller vid avgörande av
en villkors/vist som hänskjutits till
arrendenämnden.

Dom eller beslut om förlängning
anses som avtal om fortsatt arrende.
Mot arrendeförhållandet får ej
åberopas omständighet som kunnat
åberopas i målet eller ärendet.

Dom eller beslut i villkorstvist
anses som avtal om villkoren för
det fortsatta arrendet.

12 a §

Skall arrendatorn enligt dom eller
beslut betala högre arrendeavgift
än förut för förfluten tid, skall
han betala ränta på det överskjutande
beloppet som om detta hade
förfallit till betalning samtidigt med
den förut utgående arrendeavgiften.
Skall arrendatorn betala lägre
belopp, skall jordägaren betala
ränta på det belopp som han har
mottagit för mycket från den dag
då han tog emot beloppet.

Räntan skall beräknas enligt 5 §
räntelagen (1975:635) för tiden innan
domen eller beslutet har vunnit
laga kraft och enligt 6 § räntelagen
för tiden därefter.

12 b §

Om villkor för det fortsatta arrendet
har fastställts enligt 12 §,
har arrendatorn rätt att säga upp
avtalet senast två månader efter
den dag då domen eller beslutet
vann laga kraft.

Har arrendatorn sagt upp avtalet
enligt första stycket, får arrendenämnden
på ansökan av jordägaren
eller arrendatorn medge skäligt
uppskov med avträdet. En sådan
ansökan får inte göras senare än
två månader från den dag då uppsägning
skedde.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 13 §

Bifalles ej arrendatorns talan om Bifalls jordägarens talan om att
förlängning av arrendeavtalet, får i arrendeavtalet skall upphöra att

domen eller beslutet skäligt upp- gälla, får i domen eller beslutet skä skov

med avträdet medges, om ligt uppskov med avträdet medges,

jordägaren eller arrendatorn begär om jordägaren eller arrendatorn be det.

gär det.

Avgöres tvisten efter arrendetidens utgång eller medges uppskov med
avträdet, skall arrendevillkoren för tiden från avtalets upphörande till
avträdet fastställas enligt 9 §.

9 kap. 15 §

Arrendatorn skall vårda och un- Arrendatorn skall bruka jordderhålla
arrendestället. Försämras bruksmarken i enlighet med vad

det genom att arrendatorn eftersät- som sägs i 3 § lagen (1979:425) om

ter vad som sålunda åligger honom, skötsel av jordbruksmark. Han

har jordägaren rätt till ersättning skall vidare vårda och underhålla

vid avräkning enligt 23 §. byggnader och andra anläggning ar.

Försämras arrendestället genom
att arrendatorn eftersätter vad
som sålunda åligger honom, har
jordägaren rätt till ersättning vid
avräkning enligt 23 §.

9 kap. 17 §

Omfattar arrende bostad för ar- Omfattar arrende bostad för arrendatorn
eller hans anställda, skall rendatorn eller hans anställda, skall

jordägaren vid tillträdet avlämna jordägaren vid tillträdet avlämna

bostaden i det skick som föreskri- bostaden i det skick som föreskrivs

ves i gällande hälsovårdsstadga. i gällande hälsoskyddslagstiftning.

Fråga huruvida bostad vid tillträdet är i sådant skick som anges i första
stycket skall prövas vid syn enligt 24—28 §§. Finnes brist föreligga i detta
hänseende, skall synemännen föreskriva vilka åtgärder som skall vidtagas
för bristens avhjälpande samt fastställa beräknad kostnad för dessa. De
skall även utsätta viss tid inom vilken åtgärderna skall vara vidtagna.

Underlåter jordägaren att inom utsatt tid vidtaga föreskriven åtgärd, får
arrendatorn utföra åtgärden i jordägarens ställe. Sedan arbetet fullbordats,
har arrendatorn rätt till ersättning av jordägaren med det vid synen fastställda
beloppet. Vill arrendatorn hellre uppsäga avtalet, får han göra det,
om icke bristen är av ringa betydelse. För den tid arrendestället är i
bristfälligt skick har arrendatorn rätt till skälig nedsättning av arrendavgiften
och ersättning för skada.

Förbehåll som strider mot första—tredje stycket gäller mot arrendatorn,
om det godkänts av arrendenämnden.

9 kap. 17 a §

Meddelar en myndighet ett beslut
som innebär att arrendestället
inte får användas på avsett sätt
utan att en befintlig anläggning

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

byggs om eller en nyanläggning
sker, skall jordägaren utföra arbetet,
om anläggningen behövs med
hänsyn till en ändamålsenlig planläggning
av jordbruket på arrendestället.
Vad som nu har sagts gäller
dock inte om arbetet ingår i arrendatorns
underhållsskyldighet enligt
15 § eller om arbetet avser en sådan
del av arrendestället beträffande
vilken arrendatorn enligt avtalet
är fritagen från underhållsskyldighet.

Utför jordägaren inte inom skälig
tid efter anmaning ett arbete
som åligger honom enligt första
stycket, får arrendatorn utföra det i
hans ställe. Har kostnad för arbetet
fastställts av arrendenämnden enligt
tredje stycket, är arrendatorn
berättigad till ersättning av jordägaren
med det fastställda beloppet
sedan arbetet har fullbordats.
Vill arrendatorn hellre säga upp avtalet,
får han göra det, om inte
jordägarens underlåtenhet är av
ringa betydelse. För den tid under
vilken egendomen inte kan användas
för det avsedda ändamålet har
arrendatorn rätt till skälig nedsättning
av arrendeavgiften. Han har
även rätt till ersättning för skada.

Frågan om jordägarens byggnadsskyldighet
enligt första stycket
prövas av arrendenämnden på begäran
av endera parten. Om arrendatorn
begär det, skall nämnden
även fastställa en beräknad kostnad
för det arbete som arrendatorn
kan komma att utföra i jordägarens
ställe.

Är jordägaren enligt första
stycket första meningen inte skyldig
att utföra ett arbete därför att
anläggningen inte behövs, har arrendatorn
rätt till skälig nedsättning
av arrendeavgiften. Han får
även säga upp avtalet, om inte arbetet
är av ringa betydelse för hans
verksamhet. Om inte annat har
avtalats, gäller vad som har sagts

LU 1983/84:35

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

Har arrendatorn uppfört ny byggnad
i stället för byggnad som han
mottagit och är han icke enligt 17
eller 18 § berättigad till ersättning
därför, har han vid avräkning enligt
23 § rätt till ersättning för brist som
vid tillträdet fanns på den mottagna
byggnaden, om den nya byggnaden
är lämplig för sitt ändamål eller
uppförts enligt plan som godkänts
av jordägaren. Avdrag skall dock
göras med kostnaden för avhjälpande
av brist på den nya byggnaden.

nu även för det fall att jordägaren
inte är skyldig att utföra ett arbete
därför att arrendatorn är fritagen
från underhållsskyldighet.

20 §

Har arrendatorn uppfört ny byggnad
i stället för byggnad som han
mottagit och är han icke enligt 17,
17 a eller 18 § berättigad till ersättning
därför, har han vid avräkning
enligt 23 § rätt till ersättning för
brist som vid tillträdet fanns på den
mottagna byggnaden, om den nya
byggnaden är lämplig för sitt ändamål
eller uppförts enligt plan som
godkänts av jordägaren. Avdrag
skall dock göras med kostnaden för
avhjälpande av brist på den nya
byggnaden.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om annan anläggning
sorn ingår i arrendet.

9 kap.

Utför arrendatorn ny täckdikning.
som arrendenämnden funnit
behövlig med hänsyn till en ändamålsenlig
planläggning av jordbruket
på arrendestället, är han. om ej
annat avtalats, efter arbetets fullbordande
berättigad till ersättning
av jordägaren med belopp vartill arrendenämnden
fastställt beräknad
kostnad för arbetet.

Har arrendatorn anlagt markväg, förbättrat ägoanordningen eller vidtagit
annan åtgärd som medfört varaktig nytta för jordbruket och ej är att
hänföra till uppförande av byggnad eller till täckdikning, är han vid avräkning
enligt 23 § berättigad till ersättning motsvarande vad arrendestället
ökat i värde, om ej annat avtalats. Ersättning får dock ej utgå med högre
belopp än som motsvarar den nödvändiga kostnaden.

21 §

Utför arrendatorn ny täckdikning,
som arrendenämnden funnit
behövlig med hänsyn till en ändamålsenlig
planläggning av jordbruket
på arrendestället, är han efter
arbetets fullbordande berättigad till
ersättning av jordägaren med belopp
vartill arrendenämnden fastställt
beräknad kostnad för arbetet.

9 kap.

Har jordägaren utfört arbete som
avses i 18 § eller utgivit ersättning
enligt andra stycket i nämnda paragraf
eller enligt 21 § första stycket
för arbete som arrendatorn utfört
och har arrenderättens värde ökat
genom arbetet, är arrendatorn skyldig
att godtaga skälig höjning av
arrendeavgiften.

22 §

Har jordägaren utfört arbete som
avses i 17 a eller 18 § eller betalat
ersättning enligt 17 a § andra
stycket. 18 § andra stycket eller
21 § första stycket för arbete som
arrendatorn utfört och har arrenderättens
värde ökat genom arbetet.
är arrendatorn skyldig att godta
en skälig höjning av arrendeavgiften.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap. 24 §

Syn skall förrättas av minst två med ortens jordbruksförhållanden förtrogna
synemän, vilka utses bland personer som av länsstyrelse förklarats
behöriga att hålla syn. Synemännen skall utses av jordägaren och arrendatorn
gemensamt. Enas parterna ej om valet, utser rätten synemän. Mot
synemän gäller samma jäv som mot domare.

Har synemännen olika meningar, skall flertalets mening gälla. Kan beslut
ej åstadkommas på sådant sätt, skall, om synemännen är flera än två
samt parterna eller rätten utsett en av synemännen att vara ordförande,
dennes mening gälla som synemännens beslut. Kan ej heller på detta sätt
beslut åstadkommas, skall synemännen välja ytterligare en synemän, som
då blir ordförande. Enas ej synemännen om valet, skall rätten utse synemannen.

9 kap.

Arrendeavgiften skall bestämmas
i pengar. Har avtal träffats i strid
med vad som sagts nu, skall arrendeavgiften
utgå med belopp, som är
skäligt med hänsyn främst till parternas
avsikter och övriga förhållanden
när avtalet träffades. Om
förbehåll att arrendatorn skall utföra
arbetet finns bestämmelser i 36 —
39 S§.

Syn får ej påbörjas tidigare än
sex månader före den dag till vilken
den hänför sig och skall vara avslutad
inom fyra månader från nämnda
dag, om ej rätten på begäran av
synemännen medger att synen får
avslutas senare. Sådant medgivande
beliövs dock inte för syn som
äger ram inom två månader efter
fristens åtgång för att undersöka
förekomsten av ogräs.

29 §

9 kap.

Arrendatorn får icke överlåta
arrenderätten utan jordägarens
samtycke, om ej annat följer av
andra och tredje styckena.

31 §

Arrendatorn får inte överlåta
arrenderätten utan jordägarens
samtycke, om ej annat följer av
andra-fjärde styckena.

Är arrendeavtalet slutet för viss tid som ej understiger tio år, får arrendatorn,
om ej annat avtalats, överlåta arrenderätten till annan med vilken
jordägaren skäligen kan nöjas. Han skall dock först erbjuda jordägaren att
återtaga arrendestället mot skyldighet att vid avräkning enligt 23 § utge
skälig ersättning för arrenderättens värde. Vill jordägaren antaga erbjudandet,
skall han lämna besked därom inom en månad.

Vidare gäller beträffande arrenden
för viss tid att arrendatorn.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Avlider arrendatorn under
arrendetiden, har dödsboet, oavsett
för vilken tid avtalet är ingånget,
samma rätt som enligt andra
stycket tillkommer arrendator för
där avsett fall, om ej annat avtalats.
Erbjudandet till jordägaren skall
göras inom sex månader efter dödsfallet.

Första och andra styckena äger
motsvarande tillämpning på arrenderättens
övergång genom bodelning,
arv, testamente, bolagsskifte
eller liknande förvärv.

även om annat avtalats, får överlåta
arrenderätten, om den avser
ett utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag, till sin make eller
avkomling, om arrendenämnden
tillåter det. Sådant tillstånd skall
lämnas, om inte jordägaren har befogad
anledning att motsätta sig
överlåtelsen.

Första-tredje styckena äger
motsvarande tillämpning på arrenderättens
övergång genom bodelning,
arv, testamente, bolagsskifte
eller liknande förvärv.

10 kap

Vid arrende för viss tid skall uppsägning
alltid ske för att avtalet
skall upphöra att gälla vid arrendetidens
utgång. Uppsägningen skall
ske senast ett år före arrendetidens
utgång.

. 3 §

Vid arrende för viss tid skall uppsägning
alltid ske för att avtalet
skall upphöra att gälla vid arrendetidens
utgång. Vill jordägaren eller
arrendatorn att arrendevillkoren
ändras för en ny arrendeperiod,
skall han meddela motparten detta
i den ordning som enligt 8 kap. 8 §
gäller för uppsägning. Uppsägning
och begäran om villkorsändring
skall ske senast ett år före arrendetidens
utgång.

Om avtalet inte sägs upp inom
rätt tid, anses det förlängt på fem år
eller, om begäran om villkorsändring
har gjorts, på den tid och de
villkor i övrigt som bestäms enligt
6 a §.

Förbehåll som strider mot första eller andra stycket gäller mot arrendatorn,
om det godkänts av arrendenämnden. Förbehåll om längre tid för
förlängning av avtalet än som anges i andra stycket gäller dock utan sådant
godkännande.

Om avtalet ej uppsäges inom rätt
tid, anses det förlängt på fem år.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 4 §

Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om förlängning av arrendeavtal gäller vid
arrende för viss tid, utom när

1. hus som avses i 1 § ej finns på arrendestället då avtalet senast kan
uppsägas från jordägarens sida eller, om sådant hus finns, det då ej åsatts
taxeringsvärde, eller

2. arrendeförhållandet upphör 2. jordägaren säger upp arrénpå
den grund att arrenderätten är deavtalet på den grund att arren förverkad

eller förhållande som derätten är förverkad eller förhålavses
i 8 kap. 14 § föreligger. lande som avses i 8 kap. 14 § före ligger,

dock inte om i uppsägningen
anges att den sker till arrendetidens
utgång.

Förbehåll att arrenderätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning
gäller, om det godkänts av arrendenämnden.

10 kap. 5 §

Om jordägaren uppsagt arrén- Om jordägaren har sagt upp ar deavtalet

eller om arrendatorn upp- rendeavtalet, har arrendatorn rätt

sagt avtalet enligt 3 § och i uppsäg- till förlängning av detta, utom när

ningen begärt förlängning av avtalet
på ändrade villkor, har arrendatorn
rätt till förlängning av avtalet,
utom när

1. arrenderätten är förverkad el- 1. arrenderätten är förverkad eller
avtalet kan uppsägas enligt 8 ler förhållande som avses i 8 kap.

kap. 14 § utan att likväl jordägaren 14 § föreligger,

uppsagt avtalet alt upphöra på någon
av dessa grunder,

2. arrendatorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att
avtalet skäligen icke bör förlängas,

3. byggnad på arrendestället uppförts utan byggnadslov i fall då sådant
erfordrats eller i strid med plan eller därmed jämförligt beslut av myndighet
angående markens bebyggande eller användning,

4. i annat fall byggnad på arrendestället icke står i överensstämmelse
med gällande plan och jordägaren gör sannolikt, att han skall använda
marken i enlighet med planen,

5. jordägaren gör sannolikt, alt marken skall användas för bebyggelse
av annat slag än det som avses med upplåtelsen eller för jordbruk, industri
eller annan ekonomisk verksamhet, samt intresset för honom att kunna
förfoga över marken för sådant ändamål påtagligt överväger arrendatorns
intresse av fortsatt arrende,

6. jordägaren i annat fall har befogad anledning att upplösa arrendeförhållandet.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 6 a §9

I fråga om förlängning av arrén- I fråga om förlängning av arrendeavtal
äger i övrigt 9 kap. 9 a- deavtal och om villkorstvist tilläm 13

§§ motsvarande tillämpning på pas i övrigt 9 kap. 9 a-13 §§. Hän bostadsarrende.

Hänvisningarna visningarna till 9 kap. 9 § skall dock

till 9 kap. 9 § skall dock i stället i stället avse 6 § detta kapitel,

avse 6 § detta kapitel.

11 kap. 5 a §

Vid tillämpningen av 5 § är arrendeavgift
som jordägaren kräver
för förlängning' inte att anse som
skälig, om den överstiger den arrendeavgift
som arrendestället vid
arrendetidens utgång kan antas betinga
på öppna marknaden. Därvid
skall dock bortses från anbud eller
arrendeavtal som inte är rimliga
med hänsyn till det allmänna prisläget
i orten för närmast jämförliga
arrendeställen. Endast om särskilda
skäl föreligger får hänsyn tas till
en sådan ökning av arrendeställets
värde som en arrendator har åstadkommit.

I tvist om ersättning enligt 5 § får
ett yttrande som arrendenämnden
avgett rörande arrendeavgiften
frångås endast om det visas eller
annars är uppenbart att den arrendeavgift
som arrendestället kan antas
betinga på öppna marknaden är
påtagligt högre eller lägre än
arrendenämnden har angell.

Har i fall som avses i andra
stycket jordägaren vid tiden för arrendenämndens
yttrande fått anbud
eller träffat avtal om arrende
av arrendestället utan att han under
medlingen lämnat uppgift om
detta, får anbudet eller avtalet beaktas
vid prövningen endast om det
föreligger synnerliga skäl.

II kap. 6 §'°

Vill jordägaren säga upp avtalet, skall han i uppsägningen underrätta
arrendatorn om de villkor han uppställer för att förlänga arrendeförhållandet
eller om orsaken till att han vägrar medge förlängning. Uppsägningen

9 Senaste lydelse 1979:371.

10 Senaste lydelse 1973: 187.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall dessutom innehålla underrättelse att arrendatorn, om han icke går
med på att lämna arrendestället utan att få ersättning enligt 5 §, har att
inom två månader från uppsägningen hänskjuta tvisten till arrendenämnden
för medling.

Underlåter jordägaren att fullgöra vad som åligger honom enligt första
stycket, är uppsägningen utan verkan.

Har jordägaren fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket och
vill arrendatorn icke lämna arrendestället utan att få ersättning enligt 5 §,
har arrendatorn att hänskjuta tvisten till arrendenämnden inom den i första
stycket angivna tiden. Iakttages ej denna, förfaller rätten till ersättning.

Vad som har sagts nu gäller ej, om inom samma tid hänskjutande sker

enligt 6 a § första stycket.

Innan medlingen har avslutats
får jordägaren för förlängning av
arrendeförhållandet inte kräva
högre arrendeavgift eller något annat
villkor som är oförmånligare
för arrendatorn än vad han har angell
i uppsägningen. Gör han det

och kommer förlängning inte till

ständ, har arrendatorn alltid rätt
till ersättning enligt 5 §.

11 kap. 6 a §"

Har arrendatorn uppsagt avtalet och i uppsägningen begärt förlängning
av avtalet på ändrade villkor, skall han inom två månader från uppsägningen
hänskjuta tvisten till arrendenämnden för medling och därvid ange den
ändring han önskar i de avtalade villkoren.

Underlåter arrendatorn att hän- Underlåter arrendatorn att hänskjuta
tvisten till arrendenämnden skjuta tvisten lill arrendenämnden

inom den i första stycket angivna inom den i första stycket angivna

tiden, är uppsägningen utan ver- tiden eller återkallar han före arkan.
Har han ej angett de ändringar rendetidens utgång sin ansökan om

han önskar i de avtalade villkoren, medling, är uppsägningen utan verskall
nämnden förelägga honom att kan. Har han ej angett de ändringar

avhjälpa bristen inom viss tid. Ef- han önskar i de avtalade villkoren,

tcrkommes ej föreläggandet, skall skall nämnden förelägga honom att

ansökan om medling avvisas. avhjälpa bristen inom viss tid. Ef terkommes

ej föreläggandet, skall
ansökan om medling avvisas.

Har arrendatorn fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket,
skall arrendenämnden förelägga jordägaren att uppge de villkor han uppställer
för att förlänga arrendeförhållandet eller orsaken till att han vägrar
medge förlängning. Iakttager jordägaren ej föreläggandet och är avtalet ej
uppsagt enligt 5 § första stycket, skall avtalet anses förlängt på de av
arrendatorn önskade villkoren. Erinran härom skall intagas i föreläggandet.
Förlängningen anses som avtal om fortsatt arrende.

11 Senaste lydelse 1973:187.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap. 6 b §

Skall arrendeförhållandet upphöra
efter uppsägning enligt 6 eller
6 a §, får arrendenämnden på begäran
av jordägaren eller arrendatorn
medge uppskov med avträdet
under skälig tid, dock högst ett är
från arrendetidens utgång. Medges
uppskov, skall arrendenämnden
fastställa skäliga arrendevillkor för
tiden från avtalets upphörande till
avflyttningen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2. Bestämmelserna i 9 kap. 12 a § och 11 kap. 6 b § skall inte tillämpas i
en tvist, som har anhängiggjorts vid domstol eller arrendenämnd före
ikraftträdandet.

3. Om ett avtal har sagts upp före ikraftträdandet, skull äldre bestämmelser
om uppsägning och hänskjutande av tvist till arrendenämnd tillämpas.
I sådant fall gäller inte heller de nya bestämmelserna i 9 kap. 12 b §
samt 11 kap. 5 a §, 6 § fjärde stycket och 6 a §.

4. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller 7 kap. 5 §.
8 kap. 23 § och 9 kap. 2, 15, 21, 29, 31 samt 36-39 §§ i deras äldre lydelse
fram till den tidpunkt till vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet
genom uppsägning efter ikraftträdandet. 9 kap. 31 § skall dock tillämpas i
sin nya lydelse redan tidigare, om antingen arrendatorn ensam eller arrendatorn
och före honom hans make eller någon av hans föräldrar har brukat
arrendestället under sammanlagt minst tio år när tillstånd söks.

5. Om ett avtal som har ingåtts före ikraftträdandet innehåller villkor
som fordrar arrendenämndens godkännande, skall den i 8 kap. 2 § andra
stycket andra meningen föreskrivna tiden räknas från utgången av år 1984.

LU 1983/84:35

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden

Härigenom föreskrivs att 1, 4, 5, 8, 16 och 18 §§ lagen (1957:390) om
fiskearrenden1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

I fråga om avtal, varigenom någon mot vederlag upplåter fiskerätt åt
annan, skall, utöver vad som beträffande nyttjanderätt i allmänhet följer av
7 kap. jordabalken, gälla vad nedan i denna lag sägs. därest upplåtelsens
ändamål är yrkesfiske eller ock annat fiske av väsentlig betydelse för
arrendatorns försörjning.

Har rätt till fiske, i samband med jordbruksarrende eller eljest, upplåtits
genom avtal som huvudsakligen har annat ändamål än i första stycket sägs,
äger denna lag ej tillämpning. Lagen är ej tillämplig på sådan upplåtelse av
rätt till fiske som avses i kapitel 5 artikel 6 eller 7 i gränsälvsöverenskommelsen
den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland.

Förbehåll som strider mot bestämmelse i denna lag är utan verkan mot
arrendatorn eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat anges.

förbehåll som nyss nämnts eller an- förbehåll som nyss nämnts eller annat
avtalsvillkor, får godkännande nät avtalsvillkor, får godkännande

sökas endast om detta angivits i av- sökas endast om detta angivits i avtalet.
Avslår nämnden framställ- talet. Ansökan får inte prövas om

ning om godkännande, förfaller av- den kommer in till arrendenämnden

talet, om ej annat överenskommits. senare än en månad efter det att

avtalet ingicks. Leder en prövning
till att godkännande vägras, förfaller
avtalet, om inte något annat
lior överenskommits.

1 Lagen omtryckt 1970: 1018.

2 Senaste lydelse 1971:855.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

Vid arrende för viss tid skall uppsägning
alltid ske för att avtalet
skall upphöra att gälla vid arrendetidens
utgång. Uppsägningen skall
ske senast ett år före arrendetidens
utgång.

Vid arrende för viss tid skall uppsägning
alltid ske för att avtalet
skall upphöra att gälla vid arrendetidens
utgång. Vill fastighetens
ägare eller arrendatorn att arrendevillkoren
ändras för en ny arrendeperiod,
skall han meddela motparten
detta i den ordning som gäller
för uppsägning. Uppsägning
och begäran om villkorsändring
skall ske senast ett år före arrendetidens
utgång.

Om avtalet inte sägs upp inom
rätt tid, anses det förlängt på fem år
eller, om begäran om villkorsändring
har gjorts, på den tid och de
villkor i övrigt som bestäms enligt
5 § andra stycket.

1 fråga om tiden för upphörande av arrendeavtal vid frånträde av avtalet
på grund av förverkande eller av annan orsak och sättet för uppsägning äga
8 kap. 4 § första och andra styckena samt 8 § jordabalken motsvarande
tillämpning. Hänvisningen i 8 kap. 4 § första stycket jordabalken till 25 §
samma kapitel skall därvid tillämpas på 13 § andra stycket denna lag.

Om avtalet ej uppsäges inom rätt
tid, anses det förlängt på fem år.

5 §3

Om fastighetens ägare sagt upp
arrendeavtalet, har arrendatorn rätt
till förlängning av detta, utom när

1. arrenderätten är förverkad.

Om fastighetens ägare uppsagt
arrendeavtalet eller om arrendatorn
uppsagt avtalet enligt 4 § och i
uppsägningen begärt förlängning
av avtalet på ändrade villkor, har
arrendatorn rätt till förlängning av
avtalet, utom när

1. arrenderätten är förverkad
utan att likväl fastighetens ägare
uppsagt avtalet att upphöra på
grund härav,

2. arrendatorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att
arrendeavtalet skäligen icke bör förlängas,

3. fastighetens ägare gör sannolikt, att han själv, hans make eller avkomling
skall bruka fisket, och det ej är obilligt mot arrendatorn att
arrendeförhållandet upphör,

4. fastighetens ägare i annat fall har befogad anledning att upplösa
arrendeförhållandet.

' Senaste lydelse 1979: 372.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse

1 fråga om förlängning av arrendeavtal
äga 9 kap. 8 § andra
stycket och 9 a-13 §§ samt 10 kap.
6 § jordabalken motsvarande
tillämpning. Hänvisningarna till 9
kap. 9 § jordabalken skall dock i
stället avse 10 kap. 6 § samma balk.

Första och andra styckena gälla
ej, om arrendeavtalet icke träffats
för viss tid eller om arrendeförhållandet
uppliör på den grund att arrenderätten
är förverkad.

Föreslagen lydelse

1 fråga om förlängning av arrendeavtal
och om villkorstvist tillämpas
9 kap. 8 § andra stycket och
9 a-13 §§ samt 10 kap. 6 § jordabalken.
Hänvisningarna till 9 kap.
9 § jordabalken skall dock i stället
avse 10 kap. 6 § samma balk.

Första och andra styckena gäller
ej, om arrendeavtalet inte träffats
för viss tid eller om jordägaren säger
upp arrendeavtalet på den
grund att arrenderätten är förverkad,
dock inte om i uppsägningen
anges att den sker till arrendetidens
utgång.

Förbehåll att arrenderätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning
gäller mot arrendatorn, om det godkänts av arrendenämnden.

8 §

Arrendeavgiften skall bestämmas i pengar. Har avtal träffats i strid med
vad som sagts nu, skall arrendeavgiften utgå med belopp, som är skäligt
med hänsyn främst till parternas avsikter och övriga förhållanden när
avtalet träffades. Är ej tid utsatt för erläggande av avgiften, skall den
erläggas sist tre månader före varje arrendeårs utgång.

' Vad i 8 kap. 9—11 §§ och 9 kap.

36-39 §§ jordabalken år stadgat
om nedsättning av arrendeavgift,
skadestånd, rätt till uppsägning och
arbetsavtal skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om fiskearrende.

Arrendatorn äger ock rätt till skälig
nedsättning av arrendeavgiften, om
fisket, utan hans vållande, på grund
av fiskpest, vattenförorening elier
annan sådan händelse i hög grad
försämrats.

Har arrendatorn före förfallodagen påkallat nedsättning av arrendeavgiften
i fall då det kan komma i fråga, skall han anses hava guldit den i rätt tid,
därest han inom en månad efter det avgiften blivit slutligen bestämd
erlägger vad som brister.

Föreskrifterna i 8 kap. 9—11 §§
jordabalken om nedsättning av arrendeavgift,
skadestånd och rätt till
uppsägning tillämpas också i fråga
örn fiskearrende. Arrendatorn har
också rätt till skälig nedsättning av
arrendeavgiften, om fisket, utan
hans vållande, på grund av fiskpest,
vattenförorening eller annan sådan
händelse i hög grad försämrats.

Om part ej godtager arrendenämnds
beslut i fråga om förlängning
av arrendeavtal eller fastställande
av villkoren för sådan förlängning,
får parten klandra beslutet
genom att väcka talan mot den

Om en part inte godtar arrendenämnds
beslut i fråga om förlängning
av arrendeavtal eller fastställande
av villkoren för sådan förlängning
eller uppskov nied avträde,
får parten klandra beslutet

4 Senaste lydelse 1973: 193.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

andra parten inom två månader från genom att väcka talan mot den and -

den dag beslutet meddelades.
Klandras icke beslutet inom denna
tid, är parts rätt till talan förlorad.

ra parten inom två månader från
den dag beslutet meddelades.
Klandras inte beslutet inom denna
tid, är parts rätt till talan förlorad.

Arrendenämnds beslut i ärende enligt 3—6 § får ej klandras.

18 §

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols
dom i fråga om fastställande
av arrendevillkor i fall som
avses i 5 § och ej heller mot hovrätts
dom i fråga om förlängning av
arrendeavtal eller fastställande av
arrendevillkor i fall som nyss angivits.

Fastighetsdomstolens dom i fråga
om fastställande av arrendevillkor
i fall som avses i 5 § får inte
överklagas. Detsamma gäller hovrättens
dom i fråga om förlängning
av arrendeavtal eller fastställande
av arrendevillkor i fall som nyss angivits
eller i fråga om uppskov med
avträde.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2. Bestämmelsen i 9 kap. 12 a § jordabalken skall inte tillämpas i en

tvist, som har anhängiggjorts vid domstol eller arrendenämnd före ikraftträdandet.

3. Om ett avtal har sagts upp före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser
om uppsägning och hänskjutande av tvist till arrendenämnd tillämpas.
1 sådant fall tillämpas inte heller 9 kap. 12 b § jordabalken.

4. De äldre bestämmelserna om arbetsavtal i samband med arrende

gäller fram till den tidpunkt till vilken fastighetens ägare tidigast kan säga
upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet.

5. Om ett avtal som har ingåtts före ikraftträdandet innehåller villkor
som fordrar arrendenämndens godkännande, skall den i 1 § fjärde stycket
föreskrivna tiden räknas från utgången av år 1984.

LU 1983/84:35

Bilaga 2

Regeringens i propositionerna 1983/84:136 och 137 framlagda
förslag till ändringar i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder med undantag för de ändringar som föranleds av
förslaget till lag om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder

Härigenom föreskrivs att 1, 4, 8, 9, 11, 11 a, 12 a, 13, 13 a, 15, 17, 19 a,
21 a, 22, 23, 23 a och 30 §§ lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har till uppgift att

1. medla i arrendetvist,

2. pröva tvist om förlängning av 2. pröva tvist om förlängning av
arrendeavtal vid jordbruksarrende, arrendeavtal vid jordbruksarrende,

bostadsarrende eller fiskearrende bostadsarrende eller fiskearrende

eller om villkor för sådan förläng- eller om villkor för sådan förlängning
samt tvist i fråga som avses i 9 ning samt tvist i fråga som avses i 9
kap. 14 § jordabalken eller vars kap. 14 § jordabalken eller vars

prövning enligt 9 kap. 18 eller 21 § prövning enligt 9 kap. 12 b, 17 a,

samma balk ankommer på arrende- 18, 21 eller 31 §, 10 kap. 6a § eller

nämnd. 11 kap. 6b § samma balk ankom mer

på arrendenämnd.

3. pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor
som avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2—4 eller 7 § eller 11 kap. 2 §
jordabalken eller 3—6 § lagen (1957:390) om fiskearrenden,

4. vara skiljenämnd i arrendetvist.

Ärende upptages av den arrendenämnd inom vars område fastigheten är
belägen.

1 Lagen omtryckt 1980:97.

5 Riksdagen 1983/84. 8 sami. Nr 35

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift att

1. medla i hyres- eller bostadsrättstvist,

2. pröva tvist om reparationsfö- 2. pröva tvist om åtgärdsförelägreläggande
enligt 12 kap. 16 § andra gande enligt 12 kap. 16 § andra

stycket, skadestånd enligt 12 kap. stycket, skadestånd enligt 12 kap.

24 a §, överlåtelse av hyresrätt en- 24 a §, överlåtelse av hyresrätt enligt
12 kap. 34— 36 §§, upplåtelse av ligt 12 kap. 34— 37§§, upplåtelse av

lägenhet i andra hand enligt 12 lägenhet i andra hand enligt 12 kap.

kap. 40 §, förlängning av hyresav- 40 §, förlängning av hyresavtal ental
eller villkor för sådan förlängning ligt 12 kap. 49 §, hyresvillkor enligt

enligt 12 kap. 49 §, hyresvillkor en- 12 kap. 54 §, uppskov med avflytt ligt

12 kap. 55 § eller uppskov med ning enligt 12 kap. 59 § ellerföreläg avflyttning

enligt 12 kap. 59 §, allt gande enligt 12 kap. 64 §, allt jorda jordabalken,

balken,

2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22—24 §§ hyresförhandlingslagen
(1978:304) eller om återbetalningsskyldighet enligt 23 § samma lag,

3. pröva tvist om hyresvillkor enligt 7 § sista stycket, upplåtelse av
lägenhet i andra hand enligt 30 § andra stycket eller medlemskap enligt
52 §, allt bostadsrättslagen (1971:479),

4. pröva fråga om godkännande 4. pröva fråga om godkännande
av överenskommelse som avses i 12 av överenskommelse som avses i 12

kap. 45 eller 56 § jordabalken eller kap. 1 § femte stycket, 45 eller 56 §

av beslut som avses i 60 § första jordabalken eller av beslut som avstycket
1 bostadsrättslagen, ses i 60 § första stycket 1 bostads rättslagen,

5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättstvist,

5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästorganisation enligt hyresförhandlingslagen,

6. pröva frågor enligt bostadssaneringslagen (1973:531) och bostadsförvaltningslagen
(1977:792),

7. pröva frågor enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m. m.,

8. pröva frågor enligt bostadsanvisningslagen (1980:94),

9. pröva frågor enligt lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt.

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område fastigheten är
belägen. Ärende som avses i 10, 17 eller 18 § lagen om förvärv av hyresfastighet
m. m. upptages dock av hyresnämnden i den ort där bolagets styrelse
har sitt säte eller, i fråga om handelsbolag, där förvaltningen föres.

8§

Tvist som avses i 1 § första styck- Tvist som avses i 1 § första stycket
1 eller 2 eller 4 § första stycket et 1 eller 2 eller 4 § första stycket

1 —3 hänskjutes av part till nämnd 1 —3 hänskjutes av part till nämnd

genom ansökan som skall vara genom ansökan som skall vara

skriftlig samt innehålla uppgift om skriftlig samt innehålla uppgift om

parternas namn och hemvist, den parternas namn och hemvist, den

2 Senaste lydelse 1983:439.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

berörda fastighetens belägenhet berörda fastighetens belägenhet

och tvistens beskaffenhet. och tvistens beskaffenhet. Ansökan

i tvist om förlängning av arrendeeller
hyresavtal skall innehålla uppgift
om de skäl som åberopas mot
förlängning. Ansökan i tvist om ändring
av arrende- eller hyresvillkor
skall innehålla uppgift om den ändring
av villkoren som begärs.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket, skall nämnden
förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommes ej
föreläggandet, får ansökningen avvisas.

Parts första inlaga till nämnden skall innehålla uppgift om hans personnummer
och postadress. Vidare bör anges partens yrke och telefonnummer
samt de övriga omständigheter som är av betydelse för delgivning med
honom. Har part vidtalat ombud att företräda honom, skall ombudets
namn, postadress och telefonnummer anges. Sker ändring i förhållande,
som part sålunda uppgivit, skall parten utan dröjsmål anmäla det till
nämnden.

Ansökan varigenom tvisten hänskjuts till nämnden bör tillika innehålla
uppgift om motpart i de hänseenden som sägs i tredje stycket.

Återkallas ansökan, avskrives ärendet.

9§

När tvist hänskjutits till nämnd, När tvist hänskjutits till nämnd,
skall nämnden, utom i fall som av- skall nämnden, utom i fall som avses
i andra stycket, kalla parterna ses i andra eller tredje stycket, kalla

att inställa sig inför nämnden. Skall parterna att inställa sig inför nämn part

inställa sig personligen, får den. Skall part inställa sig personli nämnden

förelägga vite. gen, får nämnden förelägga vite.

Har tvisten hänskjutits till nämnden enligt 11 kap. 6a § eller 12 kap.
58 a § jordabalken och har sökandens motpart ej iakttagit föreläggande
som avses i tredje stycket i samma lagrum, skall ärendet avskrivas, om
avtalet ej är uppsagt enligt 11 kap. 5 § första stycket eller 12 kap. 57 § första
stycket samma balk.

Handlägger hyresnämnden samtidigt
ett stort antal tvister av likartad
beskaffenhet mellan en hyresvärd
och dennes hyresgäster om villkoren
för hyra av bostadslägenheter,
får nämnden, sedan ett lämpligt antal
typfall av tvister prövats, med ledning
därav avgöra övriga tvister utan
muntlig förhandling, om det är uppenbart
att sådan förhandling inte
behövs.

11 §

Rör ärende som avskrivits enligt Rör ärende som avskrivits enligt
10 § första stycket första punkten 10 § första stycket första punkten

tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10 kap. tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10 kap.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 a § eller 12 kap. 49 eller 55 § jordabalken,
22 eller 24 § hyresförhandlingslagen
(1978:304), 5 § lagen
(1957:390) om fiskearrenden
eller 52 § bostadsrättslagen
(1971:479), skall nämnden återupptaga
ärendet på ansökan av sökanden.
Ansökan göres skriftligen
inom tre veckor från den dag beslutet
om avskrivning meddelades.

6 a § eller 12 kap. 49 eller 54 § jordabalken,
22 eller 24 § hyresförhandlingslagen
(1978:304), 5 § lagen
(1957:390) om fiskearrenden
eller 52 § bostadsrättslagen
(1971:479), skall nämnden återuppta
ärendet på ansökan av sökanden.
Ansökan görs skriftligen inom tre
veckor från den dag beslutet om avskrivning
meddelades.

Uteblir sökanden ånyo, får ärendet icke återupptagas på nytt.

11 a §

Gäller för lägenhet förhandlingsordning
enligt hyresförhandlingslagen
(1978:304), får hyresnämnd
i hyrestvist enligt 12 kap. jordabalken
inte pröva hyresvärds yrkande
om högre hyra, om ej förhandling
som skall påkallas enligt förhandlingsordningen
ägt rum rörande
tvistefrågan. Detsamma gäller yrkande
om ändring av grunderna för
beräkning av sådan särskild ersättning
som avses i 12 kap. 19 § jordabalken
eller ändring av en hyresgästs
rätt att använda utrymmen
som är avsedda att användas gemensamt
av hyresgästerna. Har förhandling
ej ägt rum, får yrkande
ändå tas upptill prövning, om hyresvärden
påkallat förhandling men
mot denna mött hinder som inte har
berott av hyresvärden eller av fastighetsägarorganisation
som är part
enligt förhandlingsordningen.

12 a §

Vid sådan medling som avses i 12 kap. 58 eller 58 a § jordabalken skall
hyresnämnden, om hyresvärden eller hyresgästen begär det, yttra sig om
marknadshyran för lägenheten eller om huruvida lägenhet som har anvisats
av hyresvärden är godtagbar enligt 12 kap. 57 § första stycket 2
jordabalken.

Vid sådan medling som avses i 11
kap. 6 eller 6 a § jordabalken skall
arrendenämnden, om jordägaren eller
arrendatorn begär det, yttra sig
om den arrendeavgift som arrendestället
vid tillämpning av 11 kap.
5 a § första stycket jordabalken kan
antas betinga på öppna marknaden.

Gäller för lägenhet förhandlingsordning
enligt hyresförhandlingslagen
(1978:304), får hyresnämnd
i hyrestvist enligt 12 kap. jordabalken
icke pröva hyresvärds yrkande
om högre hyra, om ej förhandling
som skall påkallas enligt förhandlingsordningen
ägt rum rörande
tvistefrågan. Detsamma gäller yrkande
om ändring av grunderna för
beräkning av sådan särskild ersättning
som avses i 12 kap. 19 a § jordabalken.
Har förhandling ej ägt
rum, får yrkande ändå upptagas till
prövning, om hyresvärden påkallat
förhandling men mot denna mött
hinder som icke berott av hyresvärden
eller av fastighetsägarorganisation
som är part enligt förhandlingsordningen.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §

Rör ärende hos hyresnämnd såväl
fråga om förlängning av hyresavtal
som villkoren för sådan förlängning,
får särskilt beslut ges beträffande
förlängningsfrågan.

Rör ärende hos nämnd såväl fråga
om förlängning av avtal som villkoren
för sådan förlängning, får
särskilt beslut ges beträffande förlängningsfrågan.

Då särskilt beslut enligt första stycket meddelats, får nämnden förordna
att tvisten i övrigt skall vila till dess att beslutet har vunnit laga kraft.

13 a §

Bifalls hyresvärdens talan om att
hyresavtalet skall upphöra att gälla,
får hyresnämnden efter yrkande av
hyresvärden i beslutet ålägga hyresgästen
att flytta vid den tidpunkt då
lägenheten skall lämnas.

Lämnar hyresnämnd hyresgästs
talan om förlängning av hyresavtalet
utan bifall, får nämnden efter yrkande
av hyresvärden i beslutet
ålägga hyresgästen att flytta vid den
tidpunkt då lägenheten skall avträdas.

15 §

Har parterna avtalat att tvist skall avgöras av skiljemän utan förbehåll
om rätt för parterna att klandra skiljedomen och har, vid arrendetvist,
arrendenämnden eller, vid hyres- eller bostadsrättstvist, hyresnämnden
utsetts till skiljenämnd, skall nämnden på ansökan avgöra tvisten genom
skiljedom, om ej hinder möter enligt 1 § andra stycket lagen (1929:145) om
skiljemän. Om sådan ansökan gäller 8 §. Har tvisten redan hänskjutits till
nämnd, kan skiljedom dock påkallas muntligen inför nämnden.

I ärende som nämnd har att avgöra
genom skiljedom gäller lagen
om skiljemän, i den mån ej annat
följer av denna lag. Vardera parten
svarar för sin kostnad i tvist som
avses i 9 kap. 10 eller 14 §, 10 kap.
6 § eller 12 kap. 49 eller 54 § jordabalken,
5 § lagen (1957:390) om fiskearrenden
eller 7 § sista stycket
bostadsrättslagen (1971:479).

6 § eller 12 kap. 49 eller 55 § jordabalken,
5 § lagen (1957:390) om fiskearrenden
eller 7 § sista stycket
bostadsrättslagen (1971:479).

17 §

Om anledning därtill förekommer, skall nämnd eller den nämnden
förordnar besiktiga den fastighet som ärendet rör. Parterna skall beredas
tillfälle att närvara vid sådan besiktning. Nämnd får också föranstalta om
annan nödvändig utredning.

I ärende som avses i 9 kap. 18
eller 21 § jordabalken skall arrendenämnden
inhämta yttrande från
lantbruksnämnden. I ärende som
avses i 9 kap. 9 § jordabalken får
arrendenämnden, om utredningen
ger anledning till det, inhämta yttrande
från lantbruksnämnden om
arrendeställets avkastningsförmå -

I ärende som avses i 9 kap. 17 a,
18, 21 eller 31 § jordabalken skall
arrendenämnden inhämta yttrande
från lantbruksnämnden. 1 ärende
som avses i 9 kap. 9 § jordabalken
får arrendenämnden, om utredningen
ger anledning till det, inhämta
yttrande från lantbruksnämnden
om arrendeställets av -

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ga. Hyresnämnd får i ärende som
avses i 2 a § bostadssaneringslagen
(1973:531) inhämta yttrande från
byggnadsnämnden. Yttrande som
sagts nu inhämtas från den lantbruksnämnd
eller byggnadsnämnd
inom vars område fastigheten är
belägen.

kastningsförmåga. Hyresnämnd
får i ärende som avses i 2 a § bostadssaneringslagen
(1973:531) inhämta
yttrande från byggnadsnämnden.
Yttrande som sagts nu
inhämtas från den lantbruksnämnd
eller byggnadsnämnd inom vars
område fastigheten är belägen.

I ärende angående tvist om hyresvillkor enligt 22 § hyresförhandlingslagen
(1978:304) skall hyresnämnden, om det finnes erforderligt, bereda den
hyresgästorganisation som ingått den klandrade överenskommelsen tillfälle
att yttra sig.

Begärs prövning av fråga som avses i 4 § andra stycket hyresförhandlingslagen
inträder organisation med vilken förhandlingsordning gäller
som medpart till hyresvärden vid handläggningen av ärendet i den delen.

19 a §

Hyresnämnd får hålla förhör
med vittne eller sakkunnig under ed
och förhör med part under sanningsförsäkran,
om part begär det
och förhöret är erforderligt för utredningen.
Sådant förhör får dock
ej hållas, om bevisningen finnes
kunna föras på annat sätt med avsevärt
ringare besvär eller kostnad.
Om sådant förhör gäller 36 kap.
1-18 och 20-22 §§, 37 kap. 1-3
och 5 §§ samt 40 kap. 1 — 10,12—15
och 19 §§ rättegångsbalken i tilllämpliga
delar.

Nämnd får hålla förhör med vittne
eller sakkunnig under ed och
förhör med part under sanningsförsäkran,
om part begär det och förhöret
är erforderligt för utredningen.
Sådant förhör får dock ej hållas,
om bevisningen finnes kunna föras
på annat sätt med avsevärt ringare
besvär eller kostnad. Om sådant
förhör gäller 36 kap. 1 — 18 och
20-22 §§, 37 kap. 1-3 och 5 §§
samt 40 kap. 1 — 10, 12—15 och
19 §§ rättegångsbalken i tillämpliga
delar.

21 a§

Vad som i 21 § sägs om nämnds
beslut gäller i tillämpliga delar hyresnämnds
yttrande enligt 12 a §.

Angår yttrandet lägenhets marknadshyra,
skall nämnden i yttrandet
utsätta viss tid inom vilken part
har att hos nämnden skriftligen eller
muntligen vid sammanträde anmäla
om han antar den hyra som
har angivits i yttrandet. Iakttar part
inte nämndens föreläggande, anses
hans slutliga ståndpunkt i tvisten
vara den som han angivit innan yttrandet
avgavs.

Vad som i 21 § sägs om nämnds
beslut gäller i tillämpliga delar
nämnds yttrande enligt 12 a §.

Angår yttrandet lägenhets marknadshyra
eller arrendeavgift, skall
nämnden i yttrandet utsätta viss tid
inom vilken part har att hos nämnden
skriftligen eller muntligen vid
sammanträde anmäla om han antar
den hyra eller den arrendeavgift som
har angivits i yttrandet. Iakttar part
inte nämndens föreläggande, anses
hans slutliga ståndpunkt i tvisten
vara den som han angivit innan yttrandet
avgavs.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §3

Beslut av nämnd äger, sedan tid
för klander eller besvär utgått när
talan får föras mot beslutet, rättskraft,
såvitt därigenom avgjorts fråga
som avses i 1 § första stycket 2
eller 4 § första stycket 2, 2 a, 3, 5 a,
6, 7, 8 eller 9. Vad som sagts nu
gäller dock ej beslut, varigenom ansökan
om reparationsföreläggande
enligt 12 kap. 16 § andra stycket eller
tillstånd enligt 12 kap. 34—36
eller 40 § jordabalken eller 30 §
andra stycket bostadsrättslagen
(1971:479) eller ansökan om uppskov
enligt 12 kap. 59 § jordabalken
eller ansökan om förbud eller medgivande
som avses i 2 a § bostadssaneringslagen
(1973:531) eller yrkande
om rätt till förhandlingsordning
enligt 9 § hyresförhandlingslagen
(1978:304) lämnats utan bifall.

(1971:479) eller ansökan om uppskov
enligt 12 kap. 59 § jordabalken
eller ansökan om förbud eller medgivande
som avses i 2 a § bostadssaneringslagen
(1973:531) eller yrkande
om rätt till förhandlingsordning
enligt 9 § hyresförhandlingslagen
(1978:304) lämnats utan bifall.

23 r

Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt 12 kap.
jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angående
bostadsrätt, bostadssanering eller särskild förvaltning eller i ärende
enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m., enligt bostadsanvisningslagen
(1980:94) eller lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap. 70 §
jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen, 76 § bostadsrättslagen
(1971:479), 21 § bostadssaneringslagen (1973:531), 34 § bostadsförvaltningslagen
(1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m. m., 14 §
bostadsanvisningslagen samt 15 § lagen om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt.

Mot hyresnämnds yttrande en- Hyresnämndens yttrande enligt

ligt 12 a § får talan ej föras. 12 a § första stycket får inte överkla gas.

Mot beslut av hyresnämnd får ta- Hyresnämndens beslut får över lan

föras särskilt, om nämnden klagas genom besvär hos bostads domstolen,

om nämnden

1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14—16, 16 a, 16 c, 16 d eller 16 e §,

2. avskrivit ärende enligt 8—10, 15 a, 16, 16 a, 16 c, löd eller 16 e §,
dock ej när ärendet kan återupptagas,

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

5 Senaste lydelse 1982:354.
4 Senaste lydelse 1982:354.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta föreläggande
eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,

5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän
rättshjälp.

Särskild talan föres genom besvär Besvärshandlingen skall ges in till
hos bostadsdomstolen inom tre vec- bostadsdomstolen inom tre veckor

kor från den dag beslutet meddela- från den dag beslutet meddelades,
des. Besvärshandlingen skall inges
till domstolen.

23 a §

att klandra beslut av arrendenämnd i arrendetvist finns
kap. 31 § jordabalken och 16 § lagen (1957:390) om

Om rätt för part
bestämmelser i 8
fiskearrenden.

Mot arrendenämnds beslut i fråga
som avses i 23 § andra stycket
får talan föras särskilt genom besvär
hos fastighetsdomstolen.

Besvärshandlingen skall inges
till den fastighetsdomstol som avses
i 8 kap. 32 § jordabalken och 17 §
lagen (1957:390) om fiskearrenden
inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades. Finnes besvärstalan
ej vara fullföljd på föreskrivet
sätt eller inom rätt tid, skall den
avvisas av fastighetsdomstolen.
Har besvärsinlaga inkommit till arrendenämnden
före besvärstidens
utgång, skall den omständigheten
att inlagan inkommit till fastighetsdomstolen
först därefter ej föranleda
att den avvisas. I övrigt äger 52
kap. 3 och 5—12 §§ rättegångsbalken
motsvarande tillämpning. Bestämmelse
som avser hovrätt gäller
därvid i stället fastighetsdomstolen.
Mot fastighetsdomstolens beslut
med anledning av besvär i fråga
som avses i 23 § andra stycket 1 —3
får talan ej föras.

Arrendenämndens yttrande enligt
12 a § andra stycket får inte överklagas.
Nämndens beslut i sådana frågor
som avses i 23 § tredje stycket
får överklagas genom besvär hos
fastighetsdomstolen.

Besvärshandlingen skall inges
till den fastighetsdomstol som avses
i 8 kap. 32 § jordabalken och 17 §
lagen om fiskearrenden inom tre
veckor från den dag beslutet meddelades.
Finnes besvärstalan ej vara
fullföljd på föreskrivet sätt eller
inom rätt tid, skall den avvisas av
fastighetsdomstolen. Har besvärsinlaga
inkommit till arrendenämnden
före besvärstidens utgång, skall
den omständigheten att inlagan inkommit
till fastighetsdomstolen
först därefter ej föranleda att den
avvisas. I övrigt äger 52 kap. 3 och
5—12 §§ rättegångsbalken motsvarande
tillämpning. Bestämmelse
som avser hovrätt gäller därvid i
stället fastighetsdomstolen. Fastighetsdomstolens
beslut med anledning
av besvär i fråga som avses i
23 § tredje stycket 1 —3 får inte överklagas.

30 §

Skall inlaga, kallelse, föreläggan- Skall inlaga, kallelse, föreläggande
eller annan handling enligt be- de eller annan handling enligt bestämmelse
i denna lag eller eljest stämmelse i denna lag eller eljest

tillställas part, sker det genom del- tillställas part, sker det genom del -

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

givning, om ej annat följer av andra givning, om ej annat följer av andra

stycket. stycket. Om hyresnämnden samti digt

handlägger ett stort antal tvister
av likartad beskaffenhet mellan en
hyresvärd och dennes hyresgäster
om villkoren för hyra av bostadslägenheter,
får delgivning i de ärenden
som enligt 9 § tredje stycket avgörs
utan muntlig förhandling ske genom
kungörelse. Därvid tillämpas inte
17 § andra stycket delgivningslagen
(1970:428).

Beslut som skall tillställas part sändes till parten i vanligt brev under
hans för nämnden kända adress. Om beslutet meddelats i samband med
förhandling, skall det sändas inom sju dagar därefter och i annat fall
samma dag som beslutet meddelas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. De nya bestämmelserna
gäller även i fråga om arrendeavtal och hyresavtal som har ingåtts före
ikraftträdandet. Har avtalet sagts upp dessförinnan tillämpas dock fortfarande
8, 12 a och 21 a §§ i deras äldre lydelse.

LU 1983/84:3T

Bilaga 3

Av utskottet föreslagna ändringar i det i proposition 1983/84:136
framlagda förslaget till ändring i jordabalken

Regeringens förslag Utskottets förslag

8 kap. 8 §

Uppsägning skall vara skriftlig, om ej skriftligt erkännande av uppsägningen
lämnas. I fall som avses i 11 kap. 6 och 6 a §§ skall uppsägningen
dock alltid ske skriftligen. Uppsägning får ske hos den som är behörig att
ta emot arrendeavgift på jordägarens vägnar.

Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock
utan tillämpning av 12—15 §§ delgivningslagen (1970:428).

Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i
rekommenderat brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen
skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen
medlem i det hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse med fast
kontor, på kontoret till någon som är anställd där. Påträffas icke någon
som angivits nu, skall uppsägningen i stället läggas i den söktes postlåda,
om sådan finns. Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.

Stämningsansökan med yrkande En ansökan hos domstol med yratt
arrendeförhållande skall upp- kande att arrendeförhållande skall

höra och ansökan om avhysning av upphöra eller att arrendator skall

arrendator gäller som uppsägning avhysas gäller som uppsägning när

när delgivning skett i behörig ord- delgivning skett i behörig ordning,

ning.

Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av avtal om anläggningsarrende
finns i 11 kap. 6 §.

9 kap. 10 §

Har jordägaren sagt upp avtalet och föreligger tvist om förlängning av
detta eller om villkoren för en sådan förlängning, skall jordägaren hänskjuta
tvisten till arrendenämnden senast två månader från den dag då
uppsägning senast kunde ske eller, om uppsägningstid inte är föreskriven,
från den dag då uppsägning har skett. Rör tvisten endast villkoren för en
ny arrendeperiod får tvisten dock hänskjutas inom den tid som anges i
andra stycket.

Har villkorsändring begärts och Har villkorsändring begärts och

föreligger tvist om villkoren för den föreligger tvist om villkoren för den

nya arrendeperioden, skall den nya arrendeperioden, skall den

som har begärt villkorsändring se- som har begärt villkorsändring senast
två månader före den nya ar- nast två månader före den löpande

rendeperiodens början hänskjuta arrendeperiodens utgång hänskjuta

tvisten till arrendenämnden. tvisten till arrendenämnden.

Om en tvist inte har hänskjutits till arrendenämnden inom de tider som
anges i första eller andra stycket, är uppsägningen eller begäran om villkorsändring
utan verkan.

LU 1983/84:35

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

9 kap. 18 §

Har byggnad, täckdikning eller annan anläggning utan arrendatorns
vållande så skadats eller förslitits att anläggningen för att tjäna sitt ändamål
måste byggas om eller ersättas med en ny, skall jordägaren utföra
arbetet. Sådan skyldighet åvilar dock jordägaren endast om anläggningen
behövs med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av jordbruket på
arrendestället.

Om jordägaren ej inom skälig tid efter anmaning avhjälper brist som
avses i första stycket, får arrendatorn utföra arbetet i hans ställe. Har
kostnaden för arbetet fastställts av arrendenämnden på sätt som anges i
tredje stycket, är arrendatorn, sedan arbetet fullbordats, berättigad till
ersättning av jordägaren med det fastställda beloppet. Vill arrendatorn
hellre uppsäga avtalet, får han göra det, om ej bristen är av ringa betydelse.
För den tid arrendestället är i bristfälligt skick har arrendatorn rätt till
skälig nedsättning av arrendeavgiften och ersättning för skada.

Fråga om jordägarens byggnadsskyldighet enligt första stycket prövas
av arrendenämnden. Prövning kan påkallas av såväl jordägaren som arrendatorn.
På begäran av arrendatorn skall nämnden även fastställa beräknad
kostnad för arbete som arrendatorn kan komma att utföra i jordägarens
ställe.

Första—tredje styckena äger ej Första—tredje styckena tillämtillämpning
beträffande hägnad el- pas inte beträffande hägnad eller

ler annan anläggning av sådan art, annan anläggning av sådan art, att

att ett fullständigt iståndsättande ett fullständigt iståndsättande ingår

ingår i arrendatorns underhålls- i arrendatorns underhållsskyldig skyldighet

enligt 15 §, och ej heller het enligt 15 §, och inte heller bebeträffande
anläggning som enligt träffande annan anläggning än

avtalet är undantagen från hans un- täckdikning om anläggningen enligt

derhållsskyldighet. avtalet är undantagen från hans un derhållsskyldighet.

Är jordägaren på grund av första stycket andra punkten ej skyldig att
avhjälpa brist som avses i nämnda stycke, har arrendatorn rätt till skälig
nedsättning av arrendeavgiften. Han får även uppsäga avtalet, om ej
bristen är av ringa betydelse. Har ej annat avtalats, äger vad som sagts nu
motsvarande tillämpning, om anläggning som enligt avtalet är undantagen
från arrendatorns underhållsskyldighet genom brand eller på liknande sätt
utan arrendatorns vållande drabbas av sådan skada som anges i första
stycket.

Regeringens förslag Utskottets förslag

4. 1 fråga om avtal som har in- 4. I fråga om avtal som har ingåtts
före ikraftträdandet gäller 7 gåtts före ikraftträdandet gäller 7

kap. 5 §, 8 kap. 23 § och 9 kap. 2,15, kap. 5 §, 8 kap. 23 § och 9 kap. 2,18,

21, 29, 31 samt 36—39 §§ i deras 21, 29, 31 samt 36—39 §§ i deras

äldre lydelse fram till den tidpunkt äldre lydelse fram till den tidpunkt

till vilken jordägaren tidigast kan till vilken jordägaren tidigast kan

säga upp avtalet genom uppsägning säga upp avtalet genom uppsägning

efter ikraftträdandet. 9 kap. 31 § efter ikraftträdandet. 9 kap. 31 §

skall dock tillämpas i sin nya lydel- skall dock tillämpas i sin nya lydelse
redan tidigare, om antingen ar- se redan tidigare, om antingen ar -

LU 1983/84:35

Regeringens förslag

rendatorn ensam eller arrendatorn
och före honom hans make eller
någon av hans föräldrar har brukat
arrendestället under sammanlagt
minst tio år när tillstånd söks.

Utskottets förslag

rendatorn ensam eller arrendatorn
och före honom hans make eller
någon av hans föräldrar har brukat
arrendestället under sammanlagt
minst tio år när tillstånd söks.

LU 1983/84:35

Bilaga 4

Av utskottet framlagt förslag till ändring i lagen (1974:1082) om
bostadsdomst ol

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Härigenom föreskrivs att 28 och 29 §§ lagen (1974:1082) om bostadsdomstol
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut av bostadsdomstolen äger
rättskraft, såvitt därigenom avgjorts
fråga som avses i 4 § första
stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9
lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder. Vad som
sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom
ansökan om reparationsföreläggande
enligt 12 kap. 16 § andra
stycket eller tillstånd enligt 12 kap.
34, 34 a eller 36 § jordabalken eller
ansökan om förbud eller medgivande
som avses i 2 a § bostadssaneringslagen
(1973:531) eller yrkande
om rätt till förhandlingsordning
enligt 9 § hyresförhandlingslagen
(1978:304) lämnats utan bifall.

Beslut av bostadsdomstolen äger
rättskraft, såvitt därigenom avgjorts
fråga som avses i 4 § första
stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9
lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder. Vad som
sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom
ansökan om åtgärdsföreläggande
enligt 12 kap. 16 § andra
stycket eller tillstånd enligt 12 kap.
34, 36 eller 37 § jordabalken eller
ansökan om förbud eller medgivande
som avses i 2 a § bostadssaneringslagen
(1973:531) eller yrkande
om rätt till förhandlingsordning
enligt 9 § hyresförhandlingslagen
(1978:304) lämnats utan bifall.

29 §

Lämnar bostadsdomstolen hyresgästs
talan om förlängning av hyresavtalet
utan bifall, får domstolen efter
yrkande av hyresvärden i beslutet
ålägga hyresgästen att flytta vid
den tidpunkt då lägenheten skall
avträdas. Sådant beslut får verkställas
som lagakraftägande dom.

Bifalls hyresvärdens talan om att
hyresavtalet skall upphöra att gälla
får bostadsdomstolen efter yrkande
av hyresvärden i beslutet ålägga hyresgästen
att flytta vid den tidpunkt
då lägenheten skall lämnas. Sådant
beslut får verkställas som lagakraftägande
dom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

1 Senaste lydelse 1982:355.

LU 1983/84:35 78

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionerna 3

Motionsyrkandena 4

Utskottet 6

Inledning 6

Propositionernas huvudsakliga innehåll 7

Investeringar vid jordbruksarrende 8

Arrendatorns skötsel av jordbruksmark 14

Sidoarrende 17

Överlåtelse av arrenderätt vid jordbruksarrende 19

Arrendeavräkning vid ändrat penningvärde m. m 21

Muntliga arrendeupplåtelser 23

Vissa frågor rörande bostadsarrende 24

Oskäliga villkor i arrendeavtal 28

Processordningen i arrendetvister 30

Jakträtt för jordbruksarrendator 31

Övergångsbestämmelserna 31

Redaktionella frågor 32

Övrigt 33

Utskottets hemställan 33

Reservationer 36

1. Investeringar på grund av myndighets beslut (m) 36

2. Förnyelse av täckdikning (m och c) 36

3. Gränsdragningen mellan gårdsarrende och sidoarrende (c) 37

4. Överlåtelse av jordbruksarrende (m) 38

5. Ikraftträdandet av den nya regeln om överlåtelserätt (m och c) .. 39

6. Övergångsbestämmelserna (m) 39

7. Övergångsbestämmelserna (c) 40

8. Övergångsbestämmelserna (m) 41

Särskilda yttranden 41

1. Generella investeringsregler (vpk) 41

2. Oskäliga villkor i arrendeavtal (vpk) 42

LU 1983/84:35

Bilagor 44

1. Lagförslagen 1 och 4 i proposition 1983/84:136 44

2. Regeringens i propositionerna 1983/84:136 och 137 framlagda
förslag till ändringar i lagen (1973:188) om arrendenämnder

och hyresnämnder med undantag för de ändringar som

föranleds av förslaget till lag om arrendatorers rätt att

förvärva arrendestället 65

3. Av utskottet föreslagna ändringar i det i proposition 1983/84:136
framlagda förslaget till ändring i jordabalken 74

4. Av utskottet framlagt förslag till ändring i lagen (1974:1082)

om bostadsdomstol 77

Liber Tryck Stockholm 1984