Lagutskottets betänkande

1983/84:30

om avtalsvillkor mellan näringsidkare (prop. 1983/84:92)

Ärendet

I betänkandet behandlas proposition 1983/84:92 vari framläggs förslag till lagstiftning om förbud mot oskäliga avtalsvillkor mellan näringsidkare. Vidare behandlas tre med anledning av propositionen väckta motioner.

På lagutskottets begäran har finansutskottet yttrat sig över propositionen och motionerna såvitt avser frågan om den offentliga upphandlingen bör omfattas av den nya lagstiftningen. Yttrandet har fogats som bilagaZ till betänkandet. Vidare har inkommit en skrivelse från Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund, I samband med ett studiebesök på marknadsdomstolen har utskottet inhämtat synpunkter på förslagen i propositionen och motionerna från marknadsdomstolens ordförande.

Sammanfattning

I propositionen föreslås en ny lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare som ger marknadsdomstolen möjlighet att förbjuda oskäliga sådana villkor efter ansökan av en näringsidkare eller organisation av näringsidkare. Utskottet anser att det behövs en sådan lagstiftning som föreslås i propositionen, bl, a, därför att det visat sig att man på frivillighetens väg inte helt lyckats lösa problemen med oskäliga avtalsvillkor i näringsHvet. Det är också enligt utskottet i konsumenternas intresse att avtalsvillkoren mellan näringsidkare är skäliga. Utskottet tillstyrker att lagstiftningen genomförs och avstyrker bifall till ett motionsyrkande (m) om avslag på propositionen. Mot ställningstagandet reserverar sig ledamöterna från moderata samlingspartiet. Utskottet avstyrker vidare två motionsyrkanden (m, c) om alt den nya lagen skall tillämpas även på upphandling för offentligt ändamål. I en reservation (m, c) begärs att tillämpningsområdet för lagen utvidgas i enlighet med motionerna. Slutligen avstyrks också en motion (fjp) vari begärs att propositionen avslås och att regeringen lägger fram ett nytt förslag med ändrade regler om lagstiftningens tillämpning på den offentliga upphandlingen samt om marknadsdomstolens sammansättning och näringslivsorganisationernas talerätt.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till 1. lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare,

1 Riksdagen 1983184. Ssaml. Nr30

LU 1983/84:30

LU 1983/84:30 2

2, lag om ändring i lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor,

3, lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m, m.
Lagförslagen har intagits i bilaga 1 till betänkandet. Beträffande proposi
tionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet anför på s, 3 och 4.

Motionsyrkanden

I motion 1983/84:2543 av Martin Olsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen beslutar att 1 § lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare skall ha följande som motionärernas förslag angivna lydelse:

Regeringens förslag Motionärernas förstag

1§ Om ett villkor, som en näringsidkare ställer upp när han ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare, är att anse som oskäligt mot denne, kan marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i fortsättningen ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett sådant förbud kan också riktas mot någon som är anställd hos näringsidkaren eller mot någon annan som handlar på dennes vägnar.

Första stycket gäller även villkor

som ställs upp mot näringsidkare vid

upphandling för offentligt ändamål.

Första stycket gäller inte villkor i verksamhet som står under tillsyn av

oanKinspektionen eller försäkringsinspektionen,

I motion 1983184:2544 av Christer Eirefelt och Hugo Bergdahl (båda fp) yrkas

1, att riksdagen avslår proposition 1983/84:92,

2, att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med de riktUnjer som framförs i motionen.

I motion 1983/84:2545 av Nic Grönvall m, fl, (m) yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen i sin helhet,

2, att riksdagen - för det fall riksdagen bifaller regeringens förslag om lag
om förbud mot oskäliga villkor i avtal mellan näringsidkare - beslutar att
lagen jämväl skall omfatta sädana affärsvillkor som tillämpas vid offentlig
upphandhng.

Utskottet

Inledning

Sedan början av 1970-talet har ett omfattande lagstiftningsarbete pågått med syfte att stärka konsumentemas rättsUga skydd. Den lagstiftning som hittills kommit till stånd har omfattat både näringsrättsliga och civilrättsliga regleringar. På det näringsrättsliga området kan nämnas lagen (1971:112) om

LU 1983/84:30 3

förbud mot oskäliga avtalsvillkor, Lagen ger marknadsdomstolen möjlighet att förbjuda näringsidkare att använda avtalsvillkor som med hänsyn till omständigheterna är oskäliga mot konsumenterna. Också inom civilrätten finns regler som syftar till att motverka oskäliga avtalsvillkor. Genom en lagändring år 1976 infördes i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshand-Hngar pä förmögenhetsrättens område en bestämmelse (36 §) enligt vilken allmän domstol kan jämka eller ogiltigförklara avtalsvillkor som är oskäliga med hänsyn till omständigheterna. Vid prövningen skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

Medan 36 § avtalslagen är tillämphg såväl i förhållandet mellan en näringsidkare och en konsument som vid transaktioner mellan näringsidkare gäller 1971 års avtalsvillkorslag inte avtalsvillkor som en näringsidkare använder mot en annan näringsidkare. Frågan om en utvidgning av tillämpningsområdet för avtalsvillkorslagen prövades både vid lagens tillkomst och år 1976 men tiden ansågs då inte mogen för en sådan reform,

I en motion (c) vid 1977/78 års riksmöte begärdes att detaljisters och servicegivares rättsliga ställning i förhållande till leverantörer och huvudmän skulle utredas. Motionen remissbehandlades, I sitt av riksdagen godkända betänkande LU 1977/78:30 framhöll utskottet att det av remissvaren framgick att det fanns vissa problem i förhållandet mellan mindre företag och andra näringsidkare som man inte lyckats lösa tillfredsställande genom branschvisa överenskommelser. Utskottet hänvisade också till att motionen tillstyrkts av flertalet remissinstanser och ansåg att lagstiftningen borde bli föremål för en översyn syftande till att förstärka de mindre företagens rättsliga ställning. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Genom tilläggsdirektiv år 1978 fick konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13) i uppdrag att undersöka hur en utvidgning av konsumentemas rättigheter påverkar förhållandet mellan olika led på näringsidkarsidan och att göra den av riksdagen begärda översynen av de mindre företagens rättsliga ställning. Utredningen redovisade denna del av sitt uppdrag i betänkandet (SOU 1981:31) Avtalsvillkor mellan näringsidkare.

I huvudsaklig överensstämmelse med betänkandet föreslås i propositionen en särskild lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Den nya lagen innebär att en näringsidkare som har ställt upp ett oskäligt villkor när han ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare kan förbjudas av marknadsdomstolen att i fortsättningen använda villkoret i liknande fall. Vid bedömningen av om ett avtalsvillkor är att anse som oskäligt skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Genom detta stadgande markeras enligt propositionen att lagen i första hand syftar till att stärka de mindre företagarnas ställning.

Ansökan om förbud hos marknadsdomstolen får göras av en sammanslutning av näringsidkare eller av en enskild näringsidkare mot vilken det

r Riksdagen 1983/84.8 saml. Nr 30

LU 1983/84:30 4

aktuella avtalsvillkoret har ställts upp. Ett förbud av marknadsdomstolen kan förenas med vite. Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1984,

Behovet av den föreslagna lagstiftningen

I motion 1983/84:2545 (m) yrkas avslag på propositionen i dess helhet. Motionärerna framhåller att standardavtal visserligen tillämpas i mycket stor utsträckning i affärslivet men sällan kan tillämpas bokstavligen. Avtalens innehåll måste enligt motionärerna ständigt ses mot bakgrund av och tillämpas efter varje affärs innehåll, storlek och särskilda förhållanden. Ett förbud från marknadsdomstolen mot villkor i ett särskilt avtal måste därför få myckel begränsad räckvidd. Vidare påpekas att man i stor utsträckning löst problemen med oskäliga avtalsvillkor genom branschvisa förhandlingar och att det i lagstiftningsärendet inle visats att avtalsvillkor i praktiken lett fill oskäliga resultat. Några bärande skäl för en lagstiftning finns således inte, anser motionärerna.

Enligt utskottets mening visar både konsumentköpsutredningens betänkande och remissyttrandena över detta att det inom näringslivet förekommer standardavtal med vissa villkor som i enskilda fall kan leda till oskäliga resultat. Även om, som motionärerna påstår, det inte visat sig att dessa villkor faktiskt lett till sådana resultat är det givetvis angeläget att de utmönstras, I första hand bör man försöka lösa problemen på området förhandlingsvägen. Enligt utskottets mening visar emellertid utvecklingen att man inte helt kan lita till frivilliga lösningar. Som framhålls i propositionen kan vidare risken för att vissa villkor tolkas och tillämpas på ett sådant sätt att de drabbar den part som har en underlägsen ställning befaras öka ju mer ansträngd den ekonomiska situationen är för företagen. Enligt utskottets mening finns det således ett behov av en lagstiftning som ger möjlighet till ingripande mot oskäliga avtalsvillkor i de fall förhandlingsvägen inte visat sig framkomhg.

Utskottet vill vidare framhålla att det också ligger i konsumenternas intresse att avtalen mellan näringsidkare är skäliga. Detaljhandelns vilja att klara av mellanhavanden med konsumenterna kan nämligen minska om detaljisten ensam får stå för sädana kostnader för en uppgörelse med konsumenten som tillverkaren eller leverantören rimligen bör svara helt eller delvis för. En förutsättning för att konsumentpohtiska reformer skall få avsedd effekt är därför att detaljisterna kan åerföra en del av de kostnader, som konsumentskyddet medför för näringslivet, till de bakre leden i distributionskedjan och att man alltså skapar balans mellan de olika leden.

Beträffande motionärernas påstående att marknadsdomstolens avgöranden enligt den nya lagen kommer att få en mycket begränsad räckvidd vill utskottet påpeka att ett avgörande av marknadsdomstolen i fråga om en viss avtalsklausul i och för sig enda,st är bindande för partema i det målet.

LU 1983/84:30 5

Huruvida också andra näringsidkare som använder villkoret kommer att rätta sig efter avgörandet får utvecklingen visa. Oavsett vilken räckvidd avgörandena kan komma att få anser utskottet att det behövs en lagstiftning som efter mönster av 1971 års avtalsvillkorslag möjliggör att en näringsidkare kan förbjudas att i fortsättningen använda ett oskäligt avtalsvillkor. Som närmare redovisas i propositionen är det skydd mot sådana villkor som främst 36 § avtalslagen ger inte tillräckligt.

På grund av det anförda anser utskottet i likhet med departementschefen alt särskilda lagregler bör införas om förbud mot oskäliga villkor i avtal mellan näringsidkare. Utskottet avstyrker alltså bifall fill motion 2545 yrkande 1,

Också i mofion 1983/84:2544 (fp) yrkas att propositionen skall avslås, Mofionärerna godtar i och för sig en lagstiftning mot oskäliga avtalsvillkor men anser att reglerna om lagstiftningens tillämpningsområde, marknadsdomstolens sammansättning och rätten till talan bör ha en annan utformning. Ett nytt lagförslag bör därför föreläggas riksdagen.

Utskottet kommer i följande avsnitt att behandla de olika frågorna som tagits upp i motionen och att därvid ta ställning fill yrkandena i mofionen.

Lagstiftningens tillämpningsområde

Enligt 1 § förslaget till lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare skall den nya lagen endast gälla villkor som används i avtalsförhållanden mellan näringsidkare. Utanför tillämpningsområdet faller därför villkor som används av offentliga organ vid sådan upphandling som inte är hänförlig till näringsverksamhet, dvs. upphandling för offentliga ändamål.

I motionerna 1983/84:2543 (c), 2544 (fp) och 2545 (m) kritiseras propositionen i denna del. Motionärerna i motion 2543 hänvisar till att såväl från två av de sakkunniga i konsumentköpsutredningen som i remissyttrandena från riksrevisionsverket, näringsfrihetsombudsmannen och LRF framhållits att den nya lagen bör omfatta upphandling för offentligt ändamål. Motionärerna pekar vidare på att också lagrådet har motsatt sig begränsningen av lagens tillämpningsområde, Lagrådet har därvid bl, a, uttalat alt av likformighetsskäl bör en lagstiftning om förstärkt skydd mot oskäliga avtalsvillkor göras tillämplig inom i princip alla områden där avtal om sådana villkor kan komma i fråga. Lagrådet har vidare framhållit att den föreslagna gränsdragningen kan medföra tillämpningssvårigheter. Motionärerna delar den uppfattning som sålunda kommit till uttryck under lagstiftningsärendets gång och anser att man, innan man uteslöt det offentliga området, borde ha dokumenterat att det där inte finns något behov av lagstiftning. På gmnd av det anförda yrkar motionärerna att i 1 § skall införas en bestämmelse om alt också upphandling för offentligt ändamål skall omfattas av lagen,

I motion 2545 yrkas - för det fall propositionen bifalls av riksdagen - att lagstiftningen skall omfatta också affärsvillkor som används vid offentlig

LU 1983/84:30 6

upphandling. Motionärerna anser det självklart att lagstiftningen skall gälla hela marknaden, inte bara en del av den.

Även motionärerna i motion 2544 ansluter sig till uppfattningen att lagstiftningen bör gälla den offentliga upphandlingen. De anser emellertid att konsekvenserna av en sådan utvidgning först bör utredas närmare. Som ovan redovisats yrkar motionärerna att propositionen skall avslås och att riksdagen skall föreläggas ett nytt lagförslag som utformats enligt riktlinjerna i motionen,

1 likhet med vad finansutskottet anför i sitt yttrande över propositionen och motionerna anser lagutskottet att det av likformighetsskäl kan vara befogat att den nya lagstiftningen bhr tillämplig också pä upphandling för offentligt ändamål. Ett ytterligare skäl för en sådan utvidgning av tillämpningsområdet är att vissa gränsdragningsproblem kan undvikas.

Vid en bedömning av frågan måste emellertid beaktas att det inte visats eller ens gjorts sannohkt att oskäliga avtalsvillkor verkligen används vid offentlig upphandling. Utskottet vill också peka på att sådan upphandling sker under insyn och kontroll från det allmännas sida. Även om lagen inte blir direkt tillämplig i andra fall än då upphandlingen utgör näringsverksamhet utgår utskottet från att statliga och kommunala organ tar vederbörlig hänsyn till de principer som lagen vilar på och till den praxis som kommer att utvecklas i marknadsdomstolen, I sammanhanget bör vidare anmärkas att svårigheterna att dra en gräns mellan upphandling som sker i näringsverksamhet och offentlig upphandling i andra fall inte bör överdrivas. Vidare torde gränsdragningsproblemen aktualiseras endast i mycket fä fall. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att om upphandling sker genom ett för ändamålet särskilt bildat företag, t, ex, ett aktiebolag, så blir upphandlingen ett led i näringsverksamhet, eftersom företaget är att betrakta som näringsidkare. Är det däremot en statlig eller kommunal myndighet som själv handhar upphandlingen kan det vara fråga om upphandling för offentligt ändamål. En viss tveksamhet kan uppkomma när ett privaträttsligt subjekt handhar upphandling på uppdrag av ett offentligt organ. Om sådan upphandling sker i det offentliga organets namn och enligt dess närmare bestämmande kan den vara att betrakta som upphandling för offentligt ändamål.

Sammanfattningsvis anser utskottet att det inte f. n. finns anledning att utvidga tillämpningsområdet för den föreslagna lagstiftningen. Skulle det så småningom visa sig att det finns behov av att också avtalsvillkor vid upphandling för offentligt ändamål omfattas av lagen får frågan övervägas ånyo. Utskottet avstyrker alltså bifall till mofionerna 2543 samt 2544 i denna del och 2545 yrkande 2,

Marknadsdomstolens sammansättning

Som inledningsvis redovisats skall marknadsdomstolen besluta om förbud enligt den nya lagen, F, n. prövar domstolen ärenden enligt bl, a, 1971 års

LU 1983/84:30 7

avtalsvillkorslag, marknadsföringslagen (1975:1418) och konkurrenslagen (1982:729),

Enligt lagen (1970:417) om marknadsdomstol m, m, består domstolen sedan den 1 januari 1983 av en ordförande, en vice ordförande, fyra särskilda ledamöter och sex andra ledamöter. Av de särskilda ledamöterna deltar tre i ärenden om konkurrensbegränsning och en i ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor. Ordföranden, vice ordföranden och en av de särskilda ledamöterna för ärenden om konkurrensbegränsning skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. De två övriga särskilda ledamöterna för ärenden om konkurrensbegränsning skall ha särskild insikt i näringslivets förhållanden. Den särskilda ledamoten för ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor skall ha särskild insikt i konsumentfrågor. Av övriga ledamöter utses tre bland företrädare för konsument- och löntagarintressen och tre bland företrädare för företagarintressen. Av dessa ledamöter deltar vid handläggningen av varje ärende lika många från vardera intressegruppen,

I propositionen föreslås att marknadsdomstolen vid prövning av ärenden enligt den nya lagen skall ha samma sammansättning som vid prövning av ärenden om konkurrensbegränsning. Det innebär att det endast är den särskilda ledamoten för ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor som inte kommer alt delta. Regler härom föreslås bli införda i lagen om marknadsdomstolen,

I motion 2544 (fp) framhålls att avtalsvillkor mellan näringsidkare endast indirekt påverkar konsuM mterna. Eftersom konsumenter och löntagare således saknar direkt anknytning till de frågor som kommer upp i marknadsdomstolen, då den nya lagen skall tillämpas, ställer sig motionärerna främmande till tanken att företrädarna för konsument- och löntagarintressen skall delta vid ärendenas prövning, Motionärema, som enligt vad utskottet ovan redovisat, yrkar att propositionen skall avslås och att ett nytt lagförslag skall föreläggas riksdagen, hemställer att i det nya lagförslaget skall beaktas vad de anfört om marknadsdomstolens sammansättning.

Som utskottet tidigare framhållit ligger det i konsumentemas intresse att avtal mellan näringsidkare är skäliga. Det är då också naturligt att de ledamöter i marknadsdomstolen som företräder konsument- och löntagarin-tressena får möjlighet att påverka bedömningen av ärenden om sådana avtal. Utskottet vill vidare framhålla att marknadsdomstolens grundsammansättning i alla mål är ordföranden, vice ordföranden och intresseledamöterna. Det är endast de särskilda ledamöterna som växlar allt efter målets art. Ett genomförande av motionärernas förslag innebär att man bryter mot en viktig princip för sammansättningen av domstolen. Dessutom skulle mofionärernas förslag medföra administrativa problem för domstolen. Ett ytterligare skäl för den i propositionen föreslagna ordningen är att de ledamöter som företräder konsument- och löntagarintressen liksom de ledamöter som företräder näringslivet har en betydande erfarenhet från tillämpningen av

LU 1983/84:30 8

1971 års avtalsvillkorslag, vilket kan förutsättas bli fill gagn vid fillämpningen av den nya lagen.

På grund av del anförda tillstyrker utskottet att förslaget till ändring av lagen om marknadsdomstolen genomförs och avstyrker bifall till motion 2544 i denna del.

Talerätt

Enligt 3§ förslaget till lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare får ansökan om förbud enligt lagen göras antingen av enskild näringsidkare som erbjuds att sluta eller slutit avtal med del villkor del är fråga om eller av en sammanslutning av näringsidkare.

Motionärerna i mofion 2544 (fp) tar avstånd från tanken att varje sammanslutning av näringsidkare skall fä föra talan oavsett om villkoret i fråga berör organisationen eller någon av dess medlemmar, ÉnUgt motionärerna bör lagens syfte vara att skydda näringsidkare som av olika skäl blivit tvungna att ingå oskäliga avtal. Om en sådan näringsidkare inte vill väcka talan bör det inte vara möjligt för en organisation som inte berörs att få avtalet prövat. Motionärerna anser att den föreslagna talerätten för en organisation leder till rättsosäkerhet, I motionen yrkas att vad motionärerna sålunda anfört skall beaktas i det nya lagförslag som de enligt ovan hemställt om.

Utskottet vill för sin del framhålla att den föreslagna talerälten för en näringslivsorganisation överensstämmer med vad som redan i dag gäller enligt 1971 års avtalsvillkorslag, marknadsföringslagen och konkurrenslagen. Enligt de båda sistnämnda lagarna har bl, a, både en berörd näringsidkare och en organisation lalerätl, om inte konsumentombudsmannen resp, näringsfrihetsombudsmannen vill väcka talan, medan 1971 års lag av naturliga skäl inle ger en sådan lalerätl åt näringsidkaren men väl åt en organisation. Motionärernas förslag innebär alltså elt avsteg från vad i övrigt gäller om talerälten i marknadsdomstolen. I likhet med departementschefen anser utskottet att en branschorganisation bör ha rätt att ansöka om förbud mot oskäliga avtalsvillkor som enligt organisationen över huvud laget inte bör förekomma även när villkoren drabbar ett utomstående företag. Några farhågor för att talerälten kommer att missbrukas hyser inte utskottet. Utskottet tillstyrker alltså propositionen också i förevarande del och avstyrker bifall lill motion 2544 i denna del.

Övrigt

Utöver vad ulskoltet ovan anfört föranleder propositionen inte några erinringar eller uttalanden från utskottets sida.

LU 1983/84:30 9

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande genomförandet av en lagstiftning

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2544 yrkandena 1 och 2 i denna del och motion 1983/84:2545 yrkande 1 i denna del antar de i proposition 1983/84:92 framlagda förslagen till dels lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare utom såvitt avser 1 §, dels lag om ändring i lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor och lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m,,

2. beträffande tillämpningsområdet

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2543, motion 1983/ 84:2544 yrkandena 1 och 2 i denna del och motion 1983/84:2545 yrkande 1 i denna del och yrkande 2 antar 1 § förslaget till lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare,

Stockholm den 10 april 1984

På lagutskottets vägnar PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Martin Olsson (c). Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Arne Andersson i Gamleby (s)*, Ingemar Konradsson (s), Allan Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Sigvard Persson (c), Per Israelsson (vpk), Inga-Britt Johansson (s)*, Berit Löfstedt (s) och Sten Andersson i Malmö (m)*,

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. Genomförandet av en lagstiftning (mom, 1)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Sten Andersson i Malmö (samtiiga m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s, 4 med "Enligt utskottets" och slutar på s, 8 med "utskottets sida" bort ha följande lydelse:

Som framhålls av motionärerna har man genom branschvisa överenskommelser inom näringslivet sökt lösa olika frågor om standardavtalen. Enligt utskottets mening har denna ordning fungerat tillfredsställande. Detta belyses inte minst av att konsumentköpsutredningen under sitt arbete endast funnit ett par exempel på villkor i standardavtal som i och för sig kan

LU 1983/84:30 10

betecknas som oskäliga, I några få andra standardavtal finns enligt utredningen villkor som man inte utesluter att de i speciella situationer kan anses oskäliga. Varken av utredningens betänkande eller remissyttrandena framgår att dessa avtalsvillkor verkligen tillämpats pä ett sätt som lett till otillfredsställande resultat. Av dessa skäl anser utskottet att det inle finns något behov av den föreslagna lagstiftningen.

Med den rättegångsform som föreslagits i propositionen skulle marknadsdomstolens avgöranden komma alt få en mycket begränsad räckvidd och knappast komma att ha någon bärkraft annat än i det särskilda fall som prövats av marknadsdomstolen. Ett vitesföreläggande av marknadsdomstolen skulle få mycket ringa verkan eftersom ett utdömande av vite blott kan ske i fall som inrymmer i det närmaste identiska förhållanden som det i vilket marknadsdomstolens vitesföreläggande gavs. Affärslivets villkor innebär att så identiska affärsförhållanden så gott som aldrig föreligger. Även av detta skäl bör propositionen avslås.

Enligt utskottets mening kan det med fog hävdas att de möjligheter som 36 § avtalslagen ger är tillräckliga när det gäller att komma till rätta med de ytterst ringa antal fall där oskäliga avtalsvillkor förekommer. Utskottet konstaterar vidare att kopphng(n till konsumentpolitiska synpunkter i vissa fall är direkt missledande. Den rättsliga relationen mellan konsumenten och dennes medkontrahent påverkas enbart av de förhållanden som råder i detta distribufionsled, I den mån affärsvillkor mellan näringsidkare påverkar prissättningen på en vara åteiförs alltid denna prispåverkan på konsumenten.

Mot ett särskilt regelsystem vid sidan av konsumentområdet och det allmänna förmögenhetsrättsliga området talar vidare som utskottet framhöll år 1978 (LU 1977/78:30) att lagstiftningen blir svåröverskådlig och svårtillämpad. Den föreslagna lagstiftningen kan också medföra en stelhet i relationerna mellan parterna, något som är till nackdel inte bara för parterna själva utan också för näringslivet i stort och som ytterst kommer att drabba konsumenterna.

Som utskottet tidigare framhållit saknar frågan om avtalsvillkor mellan näringsidkare direkt anknytning till konsumentfrågorna. De regler som gäller för marknadsdomstolens sammansättning innebär att prövningen av frågor om avtalsvillkor mellan näringsidkare kommer att avgöras av en domstol vars sammansättning inrymmer inslag av löntagar- och konsumentintressen som torde sakna intresseanknytning till avgörandet.

Slutligen vill utskottet framhålla att den rätt att föra talan om avtalsvillkor mellan näringsidkare som i propositionen tillagts även näringsidkares sammanslutningar öppnar möjligheten för talan av parter, som saknar verkligt eget intresse för prövning av skäligheten i ett avtalsvillkor.

Även av dessa skäl bör propositionen avslås.

Sammanfattningsvis anser utskottet att det inte finns några skäl för den i propositionen föreslagna lagstiftningen utan att det tvärtom finns starka skäl

LU 1983/84:30 11

mot den. Utskottet avstyrker alltså bifall till propositionen och tillstyrker bifall till motion 2545 yrkande 1,1 enlighet härmed bör övriga motionsyrkanden avslås,

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa

1, beträffande genomförandet av en lagstiftning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2545 yrkande 1 i denna del och med avslag på motion 1983/84:2544 yrkandena 1 och 2 i denna del avslår de i proposition 1983/84:92 framlagda lagförslagen utom såvitt avser 1 § förslaget till lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare.

2. Tillämpningsområdet (mom. 2)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Sten Andersson i Malmö (samtiiga m) anser - under förutsättning av bifall till reservation nrl - att utskottet under moment 2 bort hemställa

2. beträffande tillämpningsområdet

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2545 yrkande 1 i denna del och med avslag på motion 1983/84:2543, motion 1983/84:2544 yrkandena 1 och 2 i denna del och motion 1983/84:2545 yrkande 2 avslår förslaget till lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare såvitt avser 1§,

3. Tillämpningsområdet (mom, 2)

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Mona Saint Cyr (m), Allan Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Sigvard Persson (c) och Sten Andersson i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s, 6 som börjar med "I likhet" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Som framhålls av motionärerna har såväl under konsumentköpsutredningens arbete och remissbehandlingen som i lagrådet framförts förslag om att också upphandling för offentligt ändamål skall omfattas av den nya lagen. Lagrådet har sålunda framhållit att av hkformighetsskäl lagstiftningen i princip bör gälla alla områden där oskäliga avtalsvillkor kan förekomma samt att det i propositionen föreslagna tillämpningsområdet kan medföra gränsdragningsproblem. Utskottet vill också hänvisa till vad lagrådet uttalat om det mindre lämpliga i en ordning som innebär att en näringsidkares möjligheter att komma till rätta med oskäliga avtalsvillkor skall vara beroende av i vilken form upphandlingar sker.

Lagutskottet kan helt ansluta sig till de synpunkter på frågan som bl. a. lagrådet, riksrevisionsverket och LRF fört fram. Också finansutskottet har i sitt yttrande förklarat sig dela lagrådets uppfattning. Starka skäl talar således

LU 1983/84:30 12

för en utvidgning av lagens tillämpningsområde. Några bärande skäl mot motionärernas förslag har utskottet inte kunnat finna, och utskottet anser till skillnad från departementschefen att det inte är erforderligt med någon utredning beträffande de praktiska konsekvenserna. Utskottet tillstyrker således att förslaget i motion 2543 genomförs. Härigenom fillgodoses yrkande 2 i motion 2545 och - i väsentlig mån - etl av önskemålen i motion 2544,

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse: 2, beträffande tillämpningsområdet

att riksdagen med bifall fill motion 1983/84:2543 och med anledning av motion 1983/84:2544 yrkandena 1 och 2 i denna del och motion 1983/84:2545 yrkande 2 samt med avslag på motion 1983/84:2545 yrkande 1 i denna del antar 1 § förslaget till lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare med den ändringen att lagrummet erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1§ Om ett villkor, som en näringsidkare ställer upp när han ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare, är alt anse som oskäligt mot denne, kan marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i fortsättningen ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i hknande fall. Ett sådant förbud kan också riktas mot någon som är anställd hos näringsidkaren eller mot någon annan som handlar på dennes vägnar.

Första stycket gäller även villkor

som ställs upp mot näringsidkare vid

upphandling för offentligt ändamål.

Första stycket gäller inte villkor i verksamhet som står under tillsyn av

bankinspektionen eller försäkringsinspektionen.

LU 1983/84:30 13

Propositionens lagförslag Bilaga 1

1 Förslag till

Lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Om ett villkor, som en näringsidkare ställer upp när han ingår eller avser
att ingå avtal med en annan näringsidkare, är att anse som oskäligt mot
denne, kan marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i fortsättningen
ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall, Ell sådant
förbud kan också riktas mot någon som är anställd hos näringsidkaren eller
mot någon annan som handlar på dennes vägnar.

Första stycket gäller inte villkor i verksamhet som står under tillsyn av bankinspektionen eller försäkringsinspektionen.

2 § Vid bedömningen av om elt avtalsvillkor är att anse som oskäligt skall
särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som intar en underlägsen
ställning i avtalsförhållandet.

Förbud skall meddelas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.

3 § Frågor om förbud tas upp efter ansökan. Sådan ansökan får göras endast av en sammanslutning av näringsidkare eller av en enskild näringsidkare mot vilken det aktuella avtalsvillkoret har ställts upp.

4 § Beslut i fråga om förbud hindrar inte att samma fråga prövas på nytt, om ändrade förhållanden eller något annat särskilt skäl föranleder det.

5 § Förbud skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är
obehövligt.

Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av åklagare.

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1984.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor'

dels att i 6 § ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

dels att lagens rubrik skall ändras till Lag om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

1 Senaste lydelse av 6 § 1973:878

lagens rubrik 1973:878,

4§

Ordföranden, vice ordföranden och en av de särskilda ledamöterna för ärenden om konkurrensbegränsning skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. De två övriga ledamöterna för sådana ärenden skall ha särskild insikt i näringslivets förhållanden. Ledamoten för ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor skall ha särskild insikt i konsumentfrågor. Ordföranden, vice ordföranden och de särskilda ledamöterna får ej utses bland personer som kan anses företräda företagarintressen eller konsument- och löntagarintressen.

Ordföranden, vice ordföranden och en av de särskilda ledamöterna för ärenden om konkurrensbegränsning och avtalsvillkor mellan näringsidkare skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. De två övriga ledamöterna för sådana ärenden skall ha särskild insikt i näringslivets förhållanden. Ledamoten för ärenden om marknadsföring och avtalsvillkor i konsumentförhållanden skall ha särskild insikt i konsumentfrågor. Ordföranden, vice ordföranden och de särskilda ledamöterna får ej utses bland personer som kan anses företräda företagarintressen eller konsument- och löntagarintressen. För vice ordföranden och var och en av de särskilda ledamöterna finns en

eller flera ersättare. Bestämmelserna om vice ordförande och särskild

ledamot gäller även ersättare.

1 Lagen omtryckt 1982:1225,

LU 1983/84:30 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§

Marknadsdomstolen är beslutsför, när ordföranden och fyra andra ledamöter är närvarande. I beslut skall Hka antal ledamöter som företräder företagarintressen samt konsument- och löntagarintressen deltaga.

Av de särskilda ledamötema del- Av de särskilda ledamöterna del-

tager vid handläggning av ärende om tager vid handläggning av ärenden
konkurrensbegränsning endast de om konkurrensbegränsning eller av-
som utsetts för sådana ärenden och talsvillkor mellan näringsidkare en-
vid handläggning av ärende om dast de som har utsetts för sådana
marknadsföring eller oskäliga av- ärenden och vid handläggning av
talsvillkor endast den som utsetts för ärenden om marknadsföring eller
sådna ärenden. avtalsvillkor / konsumentförhållan-

den endast den som har utsetts för sådana ärenden.

Om förhandling som avses i 4 eller 5 § konkurtenslagen (1982:729) finns särskilda föreskrifter i 14 §.

Ordföranden kan ensam på domstolens vägnar företaga förberedande åtgärd och pröva fråga om avskrivning av ärende.

11 §
För konkurrensbegränsningsfrå- För konkurrensbegränsningsfrå-

gor finns en näringsfrihetsombuds- gor finns en näringsfrihetsombudsman och för frågor om marknadsfö- man och för frågor om marknadsföring och frågor om oskäliga avtals- ring och frågor om avtalsvillkor i villkor en konsumentombudsman. konsumentförhållanden en konsumentombudsman. Ombudsman utses av regeringen för viss tid och skall vara lagkunnig.

13 §
Ansökan som avses i 17 § konkur- Ansökan som avses i 17 § konkur
renslagen (1982:729) görs skriftli- renslagen (1982:729) görs skriftli
gen. Detsamma gäller ansökan om gen. Detsamma gäller ansökan om
förbud eller åläggande enligt förbud eller åläggande enligt 2-4 §§
2-4 §§ marknadsföringslagen marknadsföringslagen (1975:1418),
(1975:1418) eller 1§ lagen 1 Uagen (1971:112) om avtalsvillkor
(1971:112) om förbud mot oskäliga i konsumentförhållanden eller 1§
avtalsvillkor. Av ansökningen skall lagen (1984:000) om avtalsvillkor
framgå de skäl på vilka ansökningen mellan näringsidkare. Av ansök-
grundas och den utredning sökanden ningen skall framgå de skäl på vilka
åberopar. ansökningen grundas och den utred
ning sökanden åberopar.

15 §

Ärende får avgöras och beslut med anledning av särskild prövning enligt 15 a § meddelas utan sammanträde enhgt 14 § första stycket, om tillfredsställande utredning föreligger och part inte begär sammanträde. Ansökan som uppenbart ej förtjänar avseende får avslås utan sådant sammanträde.

Fråga om förbud, åläggande eller Fråga om förbud, åläggande eller tillstånd enligt 18 § konkurrenslagen tillstånd enligt 18 § konkurrenslagen (1982:729), förbud enligt 21 § sam- (1982:729), förbud enligt 21 § samma lag eller förbud eller åläggande ma lag eller förbud eller åläggande

Skall inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller annan handling tillställas part eller annan, sker det genom delgivning.

Delgivning av beslut av marknadsdomstolen, vilket innefattar vitesföreläggande enhgt konkurrenslagen (1982:729), marknadsföringslagen (1975:1418) eller lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor, får inte ske enligt 12 § delgivningslagen (1970:428), med mindre anledning förekommer att den sökte avvikit eller eljest håller sig undan.

Delgivning av beslut av marknadsdomstolen, vilket innefattar vitesföreläggande enligt konkurrenslagen (1982:729), marknadsföringslagen (1975:1418), lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden eller lagen (1984:000) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, får inte ske enligt 12 § delgivningslagen (1970:428), om det inte finns anledning att anta att den sökte har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

LU 1983/84:30 17

Finansutskottets yttrande Bilaga 2

1983/84:3 y

över proposition 1983/84:92 om avtalsvillkor mellan näringsidkare, såvitt avser offentlig upphandling

Till lagutskottet

Lagutskottet har den 21 februari 1984 beslulal bereda finansutskottet tillfälle all avge yllrande över proposition 198.3/84:92 om avtalsvillkor mellan näringsidkare och motionerna 1983/84:2543-2545, såvitt avser frågan om offentlig upphandling skall omfattas av den föreslagna lagstiftningen,

I propositionen lägger föredragande statsrådet Sten Wickbom fram ell förslag lill lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Innebörden av lagförslaget är all näringsidkare som ställer upp oskäliga villkor kan förbjudas av marknadsdomstolen all i fortsättningen använda villkoret i liknande fall. Lagen avses inte gälla upphandling för statens eller kommuners räkning i andra fall än när upphandlingen ulgör ett led i näringsverksamhet. Enligt föredraganden har del inle närmare utretts vad det skulle få för praktiska konsekvenser om lagen görs generellt tillämplig på avtalsvillkor som ställs upp vid upphandling för offentliga ändamål. Föredraganden tillägger att den offentliga upphandlingen redan sker under insyn och kontroll från det allmännas sida och att de principer som den föreslagna lagen vilar på naturligtvis kan förutsättas få genomslag vid sådan upphandling, även om lagen inle görs direkt tillämplig i andra fall än när det är fråga om näringsverksamhet.

1 motion 2543 uttrycks en i princip positiv inställning lill alt propositionens förslag genomförs, men motionärerna anser alt även den offentliga upphandlingen bör omfattas av lagstiftningen. I motionerna 2544 och 2545 är man negaliv lill alt frågan över huvud laget blir föremål för lagstiftning. Skulle riksdagen emellertid anse all så bör bli fallet anser motionärerna all lagen också bör kunna tillämpas pä den offentliga upphandlingen även när den inte ulgör ell led i näringsverksamhet. I motion 2544 säger sig motionärerna emellertid kunna acceptera föredragandens uppfattning all konsekvenserna av en sådan vidgning av tillämpningsområdet inle är lillräckligl ulredda. En sädan utredning bör därför enligt motionärerna göras innan riksdagen på nytt föreläggs ell förslag.

Utskottet delar lagrådets uppfattning att av hkformighetsskäl och för alt undvika tillämpningssvärigheter bör lagstiftningen om förstärkt skydd moi oskäliga avtalsvillkor göras tillämplig inom alla områden där avtal oin sådana kan komma i fråga.

Det framgår emellertid av utredningen och propositionen all konsekven-

LU 1983/84:30 18

serna av all låla så ske inle har närmare utretts. Det har således inte klargjorts på vilket sätt den föreslagna lagregleringen kan komma i strid med den kommunala demokratin och självbestämmanderätten eller om det över huvud tagel finns behov att reglera frågan för den offentliga verksamheten. Ulskoltet är mot den bakgrunden inte berett att nu tillstyrka all den föreslagna nya lagen görs tillämplig även för upphandlingen för offentliga ändamål. Ulskoltet ser däremot inte från sina utgångspunkter några skäl alt motsätta sig all frågan närmare utreds, om lagutskottet vid sin prövning skulle finna all frågan om en reglering a\ avtal mellan näringsidkare bör bli föremål för lagstiftning.

Stockholm den 20 mars 1984

På finansutskottets vägnar ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Paul Jansson (s), Nils Åsling (c), Per-Axel Nilsson (s), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s), Bo Söderslen (s), Hugo Hegeland (m), Ove Eriksson (m), Anders Andersson (m), Hans Petersson i Hallsta-hammar (vpk) och Kenth Skår\'ik (fp).

Avvikande meningar

1. Filip Fridolfsson (m), Hugo Hegeland (m), Ove Eriksson (m), Anders Andersson (m) och Kenth Skårvik (fp) anser att den del av utskollets yttrande som på s, 1 börjar med "Utskottet delar" och på s, 2 slutar med "för lagstiftning" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns del inle något motiv för alt lagreglera avtalsvillkor mellan näringsidkare. Friheten att ingå avtal med för de avtalsslulande parterna önskat innehåll är en omistlig del av en marknadsekonomi. Utskottet avstyrker således från sina utgångspunkter att frågan om avtalsvillkor mellan näringsidkare görs till föremål för lagstiftning.

Skulle lagutskottet vid sin behandhng av förslaget i motsats till finansutskottet tillstyrka att lagen antas av riksdagen, anser inte utskottet från sina utgångspunkter att det föreligger några principiella hinder för att låta den tilltänkta regleringen bli tillämplig även på avtalsvillkor som används av staten och kommunerna där det inte är fråga om näringsverksamhet.

Utskottet delar lagrådels uppfattning all av likformigheisskäl och för all undvika tillämpningssvärigheter bör lagstiftningen om förstärkt skydd mot oskäliga avtalsvillkor göras tillämplig inom alla områden där avtal om sådana kan komma i fråga.