LU 1983/84:30

Lagutskottets betänkande
1983/84:30

om avtalsvillkor mellan näringsidkare (prop. 1983/84:92)

Ärendet

I betänkandet behandlas proposition 1983/84:92 vari framläggs förslag till
lagstiftning om förbud mot oskäliga avtalsvillkor mellan näringsidkare.
Vidare behandlas tre med anledning av propositionen väckta motioner.

På lagutskottets begäran har finansutskottet yttrat sig över propositionen
och motionerna såvitt avser frågan om den offentliga upphandlingen bör
omfattas av den nya lagstiftningen. Yttrandet har fogats som bilaga2 till
betänkandet. Vidare har inkommit en skrivelse från Sveriges industriförbund
och Sveriges grossistförbund. I samband med ett studiebesök på
marknadsdomstolen har utskottet inhämtat synpunkter på förslagen i
propositionen och motionerna från marknadsdomstolens ordförande.

Sammanfattning

I propositionen föreslås en ny lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare
som ger marknadsdomstolen möjlighet att förbjuda oskäliga sådana villkor
efter ansökan av en näringsidkare eller organisation av näringsidkare.
Utskottet anser att det behövs en sådan lagstiftning som föreslås i propositionen,
bl. a. därför att det visat sig att man på frivillighetens väg inte helt lyckats
lösa problemen med oskäliga avtalsvillkor i näringslivet. Det är också enligt
utskottet i konsumenternas intresse att avtalsvillkoren mellan näringsidkare
är skäliga. Utskottet tillstyrker att lagstiftningen genomförs och avstyrker
bifall till ett motionsyrkande (m) om avslag på propositionen. Mot ställningstagandet
reserverar sig ledamöterna från moderata samlingspartiet. Utskottet
avstyrker vidare två motionsyrkanden (m,c) om att den nya lagen skall
tillämpas även på upphandling för offentligt ändamål. I en reservation (m, c)
begärs att tillämpningsområdet för lagen utvidgas i enlighet med motionerna.
Slutligen avstyrks också en motion (fp) vari begärs att propositionen avslås
och att regeringen lägger fram ett nytt förslag med ändrade regler om
lagstiftningens tillämpning på den offentliga upphandlingen samt om marknadsdomstolens
sammansättning och näringslivsorganisationernas talerätt.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter hörande
av lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till

1. lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare,

1 Riksdagen 1983/84. 8sami. Nr30

LU 1983/84:30

2. lag om ändring i lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor,

3. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.
Lagförslagen har intagits i bilagal till betänkandet. Beträffande propositionens
huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet anför på s. 3 och 4.

Motionsyrkanden

1 motion 1983184:2543 av Martin Olsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att 1 § lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare skall ha följande
som motionärernas förslag angivna lydelse:

Regeringens förslag Motionärernas förslag

1§

Om ett villkor, som en näringsidkare ställer upp när han ingår eller avser
att ingå avtal med en annan näringsidkare, är att anse som oskäligt mot
denne, kan marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i fortsättningen
ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett sådant
förbud kan också riktas mot någon som är anställd hos näringsidkaren eller
mot någon annan som handlar på dennes vägnar.

Första stycket gäller även villkor
som ställs upp mot näringsidkare vid
upphandling för offentligt ändamål.
Första stycket gäller inte villkor i verksamhet som står under tillsyn av
oanKinspektionen eller försäkringsinspektionen.

I motion 1983/84:2544 av Christer Eirefelt och Hugo Bergdahl (båda fp)
yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1983/84:92,

2. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med de
riktlinjer som framförs i motionen.

I motion 1983184:2545 av Nic Grönvall m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen i sin helhet,

2. att riksdagen - för det fall riksdagen bifaller regeringens förslag om lag
om förbud mot oskäliga villkor i avtal mellan näringsidkare - beslutar att
lagen jämväl skall omfatta sådana affärsvillkor som tillämpas vid offentlig
upphandling.

Utskottet

Inledning

Sedan början av 1970-talet har ett omfattande lagstiftningsarbete pågått
med syfte att stärka konsumenternas rättsliga skydd. Den lagstiftning som
hittills kommit till stånd har omfattat både näringsrättsliga och civilrättsliga
regleringar. På det näringsrättsliga området kan nämnas lagen (1971:112) om

LU 1983/84:30

förbud mot oskäliga avtalsvillkor. Lagen ger marknadsdomstolen möjlighet
att förbjuda näringsidkare att använda avtalsvillkor som med hänsyn till
omständigheterna är oskäliga mot konsumenterna. Också inom civilrätten
finns regler som syftar till att motverka oskäliga avtalsvillkor. Genom en
lagändring år 1976 infördes i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar
på förmögenhetsrättens område en bestämmelse (36 §) enligt vilken
allmän domstol kan jämka eller ogiltigförklara avtalsvillkor som är oskäliga
med hänsyn till omständigheterna. Vid prövningen skall särskild hänsyn tas
till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intar en
underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

Medan 36 § avtalslagen är tillämplig såväl i förhållandet mellan en
näringsidkare och en konsument som vid transaktioner mellan näringsidkare
gäller 1971 års avtalsvillkorslag inte avtalsvillkor som en näringsidkare
använder mot en annan näringsidkare. Frågan om en utvidgning av
tillämpningsområdet för avtalsvillkorslagen prövades både vid lagens tillkomst
och år 1976 men tiden ansågs då inte mogen för en sådan reform.

I en motion (c) vid 1977/78 års riksmöte begärdes att detaljisters och
service givares rättsliga ställning i förhållande till leverantörer och huvudmän
skulle utredas. Motionen remissbehandlades. I sitt av riksdagen godkända
betänkande LU 1977/78:30 framhöll utskottet att det av remissvaren framgick
att det fanns vissa problem i förhållandet mellan mindre företag och
andra näringsidkare som man inte lyckats lösa tillfredsställande genom
branschvisa överenskommelser. Utskottet hänvisade också till att motionen
tillstyrkts av flertalet remissinstanser och ansåg att lagstiftningen borde bli
föremål för en översyn syftande till att förstärka de mindre företagens
rättsliga ställning. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening
regeringen till känna.

Genom tilläggsdirektiv år 1978 fick konsumentköpsutredningen
(Ju 1977:13) i uppdrag att undersöka hur en utvidgning av konsumenternas
rättigheter påverkar förhållandet mellan olika led på näringsidkarsidan och
att göra den av riksdagen begärda översynen av de mindre företagens
rättsliga ställning. Utredningen redovisade denna del av sitt uppdrag i
betänkandet (SOU 1981:31) Avtalsvillkor mellan näringsidkare.

I huvudsaklig överensstämmelse med betänkandet föreslås i propositionen
en särskild lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Den nya lagen innebär
att en näringsidkare som har ställt upp ett oskäligt villkor när han ingår eller
avser att ingå avtal med en annan näringsidkare kan förbjudas av marknadsdomstolen
att i fortsättningen använda villkoret i liknande fall. Vid
bedömningen av om ett avtalsvillkor är att anse som oskäligt skall särskild
hänsyn tas till behovet av skydd för den som intar en underlägsen ställning i
avtalsförhållandet. Genom detta stadgande markeras enligt propositionen
att lagen i första hand syftar till att stärka de mindre företagarnas ställning.

Ansökan om förbud hos marknadsdomstolen får göras av en sammanslutning
av näringsidkare eller av en enskild näringsidkare mot vilken det

1* Riksdagen 1983184. 8sami. Nr 30

LU 1983/84:30

aktuella avtalsvillkoret har ställts upp. Ett förbud av marknadsdomstolen
kan förenas med vite.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.

Behovet av den föreslagna lagstiftningen

I motion 1983/84:2545 (m) yrkas avslag på propositionen i dess helhet.
Motionärerna framhåller att standardavtal visserligen tillämpas i mycket stor
utsträckning i affärslivet men sällan kan tillämpas bokstavligen. Avtalens
innehåll måste enligt motionärerna ständigt ses mot bakgrund av och
tillämpas efter varje affärs innehåll, storlek och särskilda förhållanden. Ett
förbud från marknadsdomstolen mot villkor i ett särskilt avtal måste därför få
mycket begränsad räckvidd. Vidare påpekas att man i stor utsträckning löst
problemen med oskäliga avtalsvillkor genom branschvisa förhandlingar och
att det i lagstiftningsärendet inte visats att avtalsvillkor i praktiken lett till
oskäliga resultat. Några bärande skäl för en lagstiftning finns således inte,
anser motionärerna.

Enligt utskottets mening visar både konsumentköpsutredningens betänkande
och remissyttrandena över detta att det inom näringslivet förekommer
standardavtal med vissa villkor som i enskilda fall kan leda till oskäliga
resultat. Även om, som motionärerna påstår, det inte visat sig att dessa
villkor faktiskt lett till sådana resultat är det givetvis angeläget att de
utmönstras. I första hand bör man försöka lösa problemen på området
förhandlingsvägen. Enligt utskottets mening visar emellertid utvecklingen
att man inte helt kan lita till frivilliga lösningar. Som framhålls i propositionen
kan vidare risken för att vissa villkor tolkas och tillämpas på ett sådant
sätt att de drabbar den part som har en underlägsen ställning befaras öka ju
mer ansträngd den ekonomiska situationen är för företagen. Enligt utskottets
mening finns det således ett behov av en lagstiftning som ger möjlighet till
ingripande mot oskäliga avtalsvillkor i de fall förhandlingsvägen inte visat sig
framkomlig.

Utskottet vill vidare framhålla att det också ligger i konsumenternas
intresse att avtalen mellan näringsidkare är skäliga. Detaljhandelns vilja att
klara av mellanhavanden med konsumenterna kan nämligen minska om
detaljisten ensam får stå för sådana kostnader för en uppgörelse med
konsumenten som tillverkaren eller leverantören rimligen bör svara helt eller
delvis för. En förutsättning för att konsumentpolitiska reformer skall få
avsedd effekt är därför att detaljisterna kan åerföra en del av de kostnader,
som konsumentskyddet medför för näringslivet, till de bakre leden i
distributionskedjan och att man alltså skapar balans mellan de olika leden.

Beträffande motionärernas påstående att marknadsdomstolens avgöranden
enligt den nya lagen kommer att få en mycket begränsad räckvidd vill
utskottet påpeka att ett avgörande av marknadsdomstolen i fråga om en viss
avtalsklausul i och för sig endast är bindande för partema i det målet.

LU 1983/84:30

Huruvida också andra näringsidkare som använder villkoret kommer att
rätta sig efter avgörandet får utvecklingen visa. Oavsett vilken räckvidd
avgörandena kan komma att få anser utskottet att det behövs en lagstiftning
som efter mönster av 1971 års avtalsvillkorslag möjliggör att en näringsidkare
kan förbjudas att i fortsättningen använda ett oskäligt avtalsvillkor. Som
närmare redovisas i propositionen är det skydd mot sådana villkor som
främst 36 § avtalslagen ger inte tillräckligt.

På grund av det anförda anser utskottet i likhet med departementschefen
att särskilda lagregler bör införas om förbud mot oskäliga villkor i avtal
mellan näringsidkare. Utskottet avstyrker alltså bifall till motion 2545
yrkande 1.

Också i motion 1983/84:2544 (fp) yrkas att propositionen skall avslås.
Motionärerna godtar i och för sig en lagstiftning mot oskäliga avtalsvillkor
men anser att reglerna om lagstiftningens tillämpningsområde, marknadsdomstolens
sammansättning och rätten till talan bör ha en annan utformning.
Ett nytt lagförslag bör därför föreläggas riksdagen.

Utskottet kommer i följande avsnitt att behandla de olika frågorna som
tagits upp i motionen och att därvid ta ställning till yrkandena i motionen.

Lagstiftningens tillämpningsområde

Enligt 1 § förslaget till lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare skall den
nya lagen endast gälla villkor som används i avtalsförhållanden mellan
näringsidkare. Utanför tillämpningsområdet faller därför villkor som används
av offentliga organ vid sådan upphandling som inte är hänförlig till
näringsverksamhet, dvs. upphandling för offentliga ändamål.

I motionerna 1983/84:2543 (c), 2544 (fp) och 2545 (m) kritiseras propositionen
i denna del. Motionärerna i motion 2543 hänvisar till att såväl från två
av de sakkunniga i konsumentköpsutredningen som i remissyttrandena från
riksrevisionsverket, näringsfrihetsombudsmannen och LRF framhållits att
den nya lagen bör omfatta upphandling för offentligt ändamål. Motionärerna
pekar vidare på att också lagrådet har motsatt sig begränsningen av lagens
tillämpningsområde. Lagrådet har därvid bl. a. uttalat att av likformighetsskäl
bör en lagstiftning om förstärkt skydd mot oskäliga avtalsvillkor göras
tillämplig inom i princip alla områden där avtal om sådana villkor kan komma
i fråga. Lagrådet har vidare framhållit att den föreslagna gränsdragningen
kan medföra tillämpningssvårigheter. Motionärerna delar den uppfattning
som sålunda kommit till uttryck under lagstiftningsärendets gång och anser
att man, innan man uteslöt det offentliga området, borde ha dokumenterat
att det där inte finns något behov av lagstiftning. På grund av det anförda
yrkar motionärerna att i 1 § skall införas en bestämmelse om att också
upphandling för offentligt ändamål skall omfattas av lagen.

I motion 2545 yrkas - för det fall propositionen bifalls av riksdagen - att
lagstiftningen skall omfatta också affärsvillkor som används vid offentlig

LU 1983/84:30

upphandling. Motionärerna anser det självklart att lagstiftningen skall gälla
hela marknaden, inte bara en del av den.

Även motionärerna i motion 2544 ansluter sig till uppfattningen att
lagstiftningen bör gälla den offentliga upphandlingen. De anser emellertid
att konsekvenserna av en sådan utvidgning först bör utredas närmare. Som
ovan redovisats yrkar motionärerna att propositionen skall avslås och att
riksdagen skall föreläggas ett nytt lagförslag som utformats enligt riktlinjerna
i motionen.

I likhet med vad finansutskottet anför i sitt yttrande över propositionen
och motionerna anser lagutskottet att det av likformighetsskäl kan vara
befogat att den nya lagstiftningen blir tillämplig också på upphandling för
offentligt ändamål. Ett ytterligare skäl för en sådan utvidgning av tillämpningsområdet
är att vissa gränsdragningsproblem kan undvikas.

Vid en bedömning av frågan måste emellertid beaktas att det inte visats
eller ens gjorts sannolikt att oskäliga avtalsvillkor verkligen används vid
offentlig upphandling. Utskottet vill också peka på att sådan upphandling
sker under insyn och kontroll från det allmännas sida. Även om lagen inte blir
direkt tillämplig i andra fall än då upphandlingen utgör näringsverksamhet
utgår utskottet från att statliga och kommunala organ tar vederbörlig hänsyn
till de principer som lagen vilar på och till den praxis som kommer att
utvecklas i marknadsdomstolen. I sammanhanget bör vidare anmärkas att
svårigheterna att dra en gräns mellan upphandling som sker i näringsverksamhet
och offentlig upphandling i andra fall inte bör överdrivas. Vidare
torde gränsdragningsproblemen aktualiseras endast i mycket få fall. Utskottet
vill i sammanhanget framhålla att om upphandling sker genom ett för
ändamålet särskilt bildat företag, t. ex. ett aktiebolag, så blir upphandlingen
ett led i näringsverksamhet, eftersom företaget är att betrakta som näringsidkare.
Är det däremot en statlig eller kommunal myndighet som själv handhar
upphandlingen kan det vara fråga om upphandling för offentligt ändamål. En
viss tveksamhet kan uppkomma när ett privaträttsligt subjekt handhar
upphandling på uppdrag av ett offentligt organ. Om sådan upphandling sker i
det offentliga organets namn och enligt dess närmare bestämmande kan den
vara att betrakta som upphandling för offentligt ändamål.

Sammanfattningsvis anser utskottet att det inte f. n. finns anledning att
utvidga tillämpningsområdet för den föreslagna lagstiftningen. Skulle det så
småningom visa sig att det finns behov av att också avtalsvillkor vid
upphandling för offentligt ändamål omfattas av lagen får frågan övervägas
ånyo. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionerna 2543 samt 2544 i denna
del och 2545 yrkande 2.

Marknadsdomstolens sammansättning

Som inledningsvis redovisats skall marknadsdomstolen besluta om förbud
enligt den nya lagen. F. n. prövar domstolen ärenden enligt bl. a. 1971 års

LU 1983/84:30

avtalsvillkorslag, marknadsföringslagen (1975:1418) och konkurrenslagen
(1982:729).

Enligt lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. består domstolen
sedan den 1 januari 1983 av en ordförande, en vice ordförande, fyra särskilda
ledamöter och sex andra ledamöter. Av de särskilda ledamöterna deltar tre i
ärenden om konkurrensbegränsning och en i ärenden om marknadsföring
och oskäliga avtalsvillkor. Ordföranden, vice ordföranden och en av de
särskilda ledamöterna för ärenden om konkurrensbegränsning skall vara
lagkunniga och erfarna i domarvärv. De två övriga särskilda ledamöterna för
ärenden om konkurrensbegränsning skall ha särskild insikt i näringslivets
förhållanden. Den särskilda ledamoten för ärenden om marknadsföring och
oskäliga avtalsvillkor skall ha särskild insikt i konsumentfrågor. Av övriga
ledamöter utses tre bland företrädare för konsument- och löntagarintressen
och tre bland företrädare för företagarintressen. Av dessa ledamöter deltar
vid handläggningen av varje ärende lika många från vardera intressegruppen.

I propositionen föreslås att marknadsdomstolen vid prövning av ärenden
enligt den nya lagen skall ha samma sammansättning som vid prövning av
ärenden om konkurrensbegränsning. Det innebär att det endast är den
särskilda ledamoten för ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor
som inte kommer att delta. Regler härom föreslås bli införda i lagen om
marknadsdomstolen.

I motion 2544 (fp) framhålls att avtalsvillkor mellan näringsidkare endast
indirekt påverkar konsum :nterna. Eftersom konsumenter och löntagare
således saknar direkt anknytning till de frågor som kommer upp i marknadsdomstolen,
då den nya lagen skall tillämpas, ställer sig motionärerna
främmande till tanken att företrädarna för konsument- och löntagarintressen
skall delta vid ärendenas prövning. Motionärerna, som enligt vad utskottet
ovan redovisat, yrkar att propositionen skall avslås och att ett nytt lagförslag
skall föreläggas riksdagen, hemställer att i det nya lagförslaget skall beaktas
vad de anfört om marknadsdomstolens sammansättning.

Som utskottet tidigare framhållit ligger det i konsumenternas intresse att
avtal mellan näringsidkare är skäliga. Det är då också naturligt att de
ledamöter i marknadsdomstolen som företräder konsument- och löntagarintressena
får möjlighet att påverka bedömningen av ärenden om sådana avtal.
Utskottet vill vidare framhålla att marknadsdomstolens grundsammansättning
i alla mål är ordföranden, vice ordföranden och intresseledamöterna.
Det är endast de särskilda ledamöterna som växlar allt efter målets art. Ett
genomförande av motionärernas förslag innebär att man bryter mot en viktig
princip för sammansättningen av domstolen. Dessutom skulle motionärernas
förslag medföra administrativa problem för domstolen. Ett ytterligare skäl
för den i propositionen föreslagna ordningen är att de ledamöter som
företräder konsument- och löntagarintressen liksom de ledamöter som
företräder näringslivet har en betydande erfarenhet från tillämpningen av

LU 1983/84:30

1971 års avtalsvillkorslag, vilket kan förutsättas bli till gagn vid tillämpningen
av den nya lagen.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet att förslaget till ändring av
lagen om marknadsdomstolen genomförs och avstyrker bifall till motion 2544
i denna del.

Talerätt

Enligt 3§ förslaget till lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare får
ansökan om förbud enligt lagen göras antingen av enskild näringsidkare som
erbjuds att sluta eller slutit avtal med det villkor det är fråga om eller av en
sammanslutning av näringsidkare.

Motionärerna i motion 2544 (fp) tar avstånd från tanken att varje
sammanslutning av näringsidkare skall få föra talan oavsett om villkoret i
fråga berör organisationen eller någon av dess medlemmar. Enligt motionärerna
bör lagens syfte vara att skydda näringsidkare som av olika skäl blivit
tvungna att ingå oskäliga avtal. Om en sådan näringsidkare inte vill väcka
talan bör det inte vara möjligt för en organisation som inte berörs att få
avtalet prövat. Motionärerna anser att den föreslagna talerätten för en
organisation leder till rättsosäkerhet. I motionen yrkas att vad motionärerna
sålunda anfört skall beaktas i det nya lagförslag som de enligt ovan hemställt
om.

Utskottet vill för sin del framhålla att den föreslagna talerätten för en
näringslivsorganisation överensstämmer med vad som redan i dag gäller
enligt 1971 års avtalsvillkorslag, marknadsföringslagen och konkurrenslagen.
Enligt de båda sistnämnda lagarna har bl. a. både en berörd näringsidkare
och en organisation talerätt, om inte konsumentombudsmannen resp.
näringsfrihetsombudsmannen vill väcka talan, medan 1971 års lag av
naturliga skäl inte ger en sådan talerätt åt näringsidkaren men väl åt en
organisation. Motionärernas förslag innebär alltså ett avsteg från vad i övrigt
gäller om talerätten i marknadsdomstolen. I likhet med departementschefen
anser utskottet att en branschorganisation bör ha rätt att ansöka om förbud
mot oskäliga avtalsvillkor som enligt organisationen över huvud taget inte
bör förekomma även när villkoren drabbar ett utomstående företag. Några
farhågor för att talerätten kommer att missbrukas hyser inte utskottet.
Utskottet tillstyrker alltså propositionen också i förevarande del och
avstyrker bifall till motion 2544 i denna del.

Övrigt

Utöver vad utskottet ovan anfört föranleder propositionen inte några
erinringar eller uttalanden från utskottets sida.

LU 1983/84:30

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande genomförandet av en lagstiftning

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2544 yrkandena 1 och 2
i denna del och motion 1983/84:2545 yrkande 1 i denna del antar de
i proposition 1983/84:92 framlagda förslagen till
dels lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare utom såvitt avser 1 §,
dels lag om ändring i lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga
avtalsvillkor och lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol
m. m.,

2. beträffande tillämpningsområdet

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2543, motion 1983/
84:2544 yrkandena 1 och 2 i denna del och motion 1983/84:2545
yrkande 1 i denna del och yrkande 2 antar 1 § förslaget till lag om
avtalsvillkor mellan näringsidkare.

Stockholm den 10 april 1984

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Martin
Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Arne Andersson i
Gamleby (s)*, Ingemar Konradsson (s), Allan Ekström (m), Marianne
Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Sigvard Persson (c), Per Israelsson (vpk),
Inga-Britt Johansson (s)*, Berit Löfstedt (s) och Sten Andersson i Malmö
(m)\

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. Genomförandet av en lagstiftning (mom. 1)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Sten Andersson
i Malmö (samtliga m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 8 med ”utskottets sida” bort ha följande lydelse:
Som framhålls av motionärerna har man genom branschvisa överenskommelser
inom näringslivet sökt lösa olika frågor om standardavtalen. Enligt
utskottets mening har denna ordning fungerat tillfredsställande. Detta
belyses inte minst av att konsumentköpsutredningen under sitt arbete endast
funnit ett par exempel på villkor i standardavtal som i och för sig kan

LU 1983/84:30

betecknas som oskäliga. I några få andra standardavtal finns enligt utredningen
villkor som man inte utesluter att de i speciella situationer kan anses
oskäliga. Varken av utredningens betänkande eller remissyttrandena framgår
att dessa avtalsvillkor verkligen tillämpats på ett sätt som lett till
otillfredsställande resultat. Av dessa skäl anser utskottet att det inte finns
något behov av den föreslagna lagstiftningen.

Med den rättegångsform som föreslagits i propositionen skulle marknadsdomstolens
avgöranden komma att få en mycket begränsad räckvidd och
knappast komma att ha någon bärkraft annat än i det särskilda fall som
prövats av marknadsdomstolen. Ett vitesföreläggande av marknadsdomstolen
skulle få mycket ringa verkan eftersom ett utdömande av vite blott kan
ske i fall som inrymmer i det närmaste identiska förhållanden som det i vilket
marknadsdomstolens vitesföreläggande gavs. Affärslivets villkor innebär att
så identiska affärsförhållanden så gott som aldrig föreligger. Även av detta
skäl bör propositionen avslås.

Enligt utskottets mening kan det med fog hävdas att de möjligheter som
36 § avtalslagen ger är tillräckliga när det gäller att komma till rätta med de
ytterst ringa antal fall där oskäliga avtalsvillkor förekommer. Utskottet
konstaterar vidare att kopplingen till konsumentpolitiska synpunkter i vissa
fall är direkt missledande. Den rättsliga relationen mellan konsumenten och
dennes medkontrahent påverkas enbart av de förhållanden som råder i detta
distributionsled. I den mån affärsvillkor mellan näringsidkare påverkar
prissättningen på en vara återförs alltid denna prispåverkan på konsumenten.

Mot ett särskilt regelsystem vid sidan av konsumentområdet och det
allmänna förmögenhetsrättsliga området talar vidare som utskottet framhöll
år 1978 (LU 1977/78:30) att lagstiftningen blir svåröverskådlig och svårtillämpad.
Den föreslagna lagstiftningen kan också medföra en stelhet i relationerna
mellan parterna, något som är till nackdel inte bara för parterna själva
utan också för näringslivet i stort och som ytterst kommer att drabba
konsumenterna.

Som utskottet tidigare framhållit saknar frågan om avtalsvillkor mellan
näringsidkare direkt anknytning till konsumentfrågorna. De regler som
gäller för marknadsdomstolens sammansättning innebär att prövningen av
frågor om avtalsvillkor mellan näringsidkare kommer att avgöras av en
domstol vars sammansättning inrymmer inslag av löntagar- och konsumentintressen
som torde sakna intresseanknytning till avgörandet.

Slutligen vill utskottet framhålla att den rätt att föra talan om avtalsvillkor
mellan näringsidkare som i propositionen tillagts även näringsidkares
sammanslutningar öppnar möjligheten för talan av parter, som saknar
verkligt eget intresse för prövning av skäligheten i ett avtalsvillkor.

Även av dessa skäl bör propositionen avslås.

Sammanfattningsvis anser utskottet att det inte finns några skäl för den i
propositionen föreslagna lagstiftningen utan att det tvärtom finns starka skäl

LU 1983/84:30

mot den. Utskottet avstyrker alltså bifall till propositionen och tillstyrker
bifall till motion 2545 yrkande 1.1 enlighet härmed bör övriga motionsyrkanden
avslås.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa

1. beträffande genomförandet av en lagstiftning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2545 yrkande 1 i denna
del och med avslag på motion 1983/84:2544 yrkandena 1 och 2 i
denna del avslår de i proposition 1983/84:92 framlagda lagförslagen
utom såvitt avser 1 § förslaget till lag om avtalsvillkor mellan
näringsidkare.

2. Tillämpningsområdet (mom. 2)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Sten Andersson
i Malmö (samtliga m) anser - under förutsättning av bifall till reservation nr 1
- att utskottet under moment 2 bort hemställa

2. beträffande tillämpningsområdet

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2545 yrkande 1 i denna
del och med avslag på motion 1983/84:2543, motion 1983/84:2544
yrkandena 1 och 2 i denna del och motion 1983/84:2545 yrkande 2
avslår förslaget till lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare såvitt
avser 1 §.

3. Tillämpningsområdet (mom. 2)

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Mona Saint Cyr (m), Allan
Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Sigvard Persson (c) och Sten Andersson
i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”1 likhet” och
slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Som framhålls av motionärerna har såväl under konsumentköpsutredningens
arbete och remissbehandlingen som i lagrådet framförts förslag om att
också upphandling för offentligt ändamål skall omfattas av den nya lagen.
Lagrådet har sålunda framhållit att av likformighetsskäl lagstiftningen i
princip bör gälla alla områden där oskäliga avtalsvillkor kan förekomma
samt att det i propositionen föreslagna tillämpningsområdet kan medföra
gränsdragningsproblem. Utskottet vill också hänvisa till vad lagrådet uttalat
om det mindre lämpliga i en ordning som innebär att en näringsidkares
möjligheter att komma till rätta med oskäliga avtalsvillkor skall vara
beroende av i vilken form upphandlingar sker.

Lagutskottet kan helt ansluta sig till de synpunkter på frågan som bl. a.
lagrådet, riksrevisionsverket och LRF fört fram. Också finansutskottet har i
sitt yttrande förklarat sig dela lagrådets uppfattning. Starka skäl talar således

LU 1983/84:30

för en utvidgning av lagens tillämpningsområde. Några bärande skäl mot
motionärernas förslag har utskottet inte kunnat finna, och utskottet anser till
skillnad från departementschefen att det inte är erforderligt med någon
utredning beträffande de praktiska konsekvenserna. Utskottet tillstyrker
således att förslaget i motion 2543 genomförs. Härigenom tillgodoses
yrkande 2 i motion 2545 och - i väsentlig mån - ett av önskemålen i motion
2544.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande tillämpningsområdet
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2543 och med anledning
av motion 1983/84:2544 yrkandena 1 och 2 i denna del och
motion 1983/84:2545 yrkande 2 samt med avslag på motion
1983/84:2545 yrkande 1 i denna del antar 1 § förslaget till lag om
avtalsvillkor mellan näringsidkare med den ändringen att lagrummet
erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1§

Första stycket gäller även villkor
som ställs upp mot näringsidkare vid
upphandling för offentligt ändamål.

Första stycket gäller inte villkor i verksamhet som står under tillsyn av
bankinspektionen eller försäkringsinspektionen.

LU 1983/84:30

Propositionens lagförslag Bilaga 1

1 Förslag till

Lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Om ett villkor, som en näringsidkare ställer upp när han ingår eller avser
att ingå avtal med en annan näringsidkare, är att anse som oskäligt mot
denne, kan marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i fortsättningen
ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett sådant
förbud kan också riktas mot någon som är anställd hos näringsidkaren eller
mot någon annan som handlar på dennes vägnar.

Första stycket gäller inte villkor i verksamhet som står under tillsyn av
bankinspektionen eller försäkringsinspektionen.

2 § Vid bedömningen av om ett avtalsvillkor är att anse som oskäligt skall
särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som intar en underlägsen
ställning i avtalsförhållandet.

Förbud skall meddelas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.

3 § Frågor om förbud tas upp efter ansökan. Sådan ansökan får göras endast
av en sammanslutning av näringsidkare eller av en enskild näringsidkare mot
vilken det aktuella avtalsvillkoret har ställts upp.

4 § Beslut i fråga om förbud hindrar inte att samma fråga prövas på nytt, om
ändrade förhållanden eller något annat särskilt skäl föranleder det.

5 § Förbud skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är
obehövligt.

Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av åklagare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor Härigenom

föreskrivs i fråga om lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga
avtalsvillkor1

dels att i 6 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”.
dels att lagens rubrik skall andras till Lag om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

1 Senaste lydelse av 6 § 1973:878

lagens rubrik 1973:878.

LU 1983/84:30

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.

Härigenom föreskrivs att 1, 3, 4, 9, 11, 13, 15 och 20 §§ lagen (1970:417)
om marknadsdomstol m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§

Marknadsdomstolen handlägger
ärenden enligt konkurrenslagen
(1982:729), marknadsföringslagen
(1975:1418) och lagen (1971:112) om
förbud mot oskäliga avtalsvillkor.

Marknadsdomstolen handlägger
ärenden enligt konkurrenslagen
(1982:729), marknadsföringslagen
(1975:1418), lagen (1971:112) om
avtalsvillkor i konsumentförhållanden
och lagen (1984:000) om avtalsvillkor
mellan näringsidkare.

3 §

Marknadsdomstolen består av
ordförande och vice ordförande
samt tio andra ledamöter, av vilka
fyra är särskilda ledamöter, tre för
ärenden om konkurrensbegränsning
och en för ärenden om marknadsföring
och ärenden om oskäliga avtalsvillkor.

Marknadsdomstolen består av en
ordförande, en vice ordförande samt
tio andra ledamöter, av vilka fyra är
särskilda ledamöter, tre för ärenden
om konkurrensbegränsning och
ärenden om avtalsvillkor mellan
näringsidkare samt en för ärenden
om marknadsföring och ärenden om
avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

4 §

Ordföranden, vice ordföranden
och en av de särskilda ledamöterna
för ärenden om konkurrensbegränsning
skall vara lagkunniga och erfarna
i domarvärv. De två övriga ledamöterna
för sådana ärenden skall ha
särskild insikt i näringslivets förhållanden.
Ledamoten för ärenden om
marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor
skall ha särskild insikt i konsumentfrågor.
Ordföranden, vice
ordföranden och de särskilda ledamöterna
får ej utses bland personer
som kan anses företräda företagarintressen
eller konsument- och löntagarintressen.

Ordföranden, vice ordföranden
och en av de särskilda ledamöterna
för ärenden om konkurrensbegränsning
och avtalsvillkor mellan näringsidkare
skall vara lagkunniga
och erfarna i domarvärv. De två
övriga ledamöterna för sådana ärenden
skall ha särskild insikt i näringslivets
förhållanden. Ledamoten för
ärenden om marknadsföring och
avtalsvillkor i konsumentförhållanden
skall ha särskild insikt i konsumentfrågor.
Ordföranden, vice ordföranden
och de särskilda ledamöterna
får ej utses bland personer som
kan anses företräda företagarintressen
eller konsument- och löntagarintressen.

För vice ordföranden och var och en av de särskilda ledamöterna finns en
eller flera ersättare. Bestämmelserna om vice ordförande och särskild
ledamot gäller även ersättare.

1 Lagen omtryckt 1982:1225.

LU 1983/84:30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Marknadsdomstolen är beslutsför, när ordföranden och fyra andra
ledamöter är närvarande. I beslut skall lika antal ledamöter som företräder
företagarintressen samt konsument- och löntagarintressen deltaga.

Av de särskilda ledamöterna del- Av de särskilda ledamöterna deltager
vid handläggning av ärende om täger vid handläggning av ärenden

konkurrensbegränsning endast de om konkurrensbegränsning eller av som

utsetts för sådana ärenden och talsvillkor mellan näringsidkare en vid

handläggning av ärende om dast de som har utsetts för sådana

marknadsföring eller oskäliga av- ärenden och vid handläggning av

talsvillkor endast den som utsetts för ärenden om marknadsföring eller

sådna ärenden. avtalsvillkor i konsumentförhållan den

endast den som har utsetts för
sådana ärenden.

Om förhandling som avses i 4 eller 5 § konkurrenslagen (1982:729) finns
särskilda föreskrifter i 14 §.

Ordföranden kan ensam på domstolens vägnar företaga förberedande
åtgärd och pröva fråga om avskrivning av ärende.

11 §

För konkurrensbegränsningsfrå- För konkurrensbegränsningsfrå gor

finns en näringsfrihetsombuds- gor finns en näringsfrihetsombuds man

och för frågor om marknadsfö- man och för frågor om marknadsföring
och frågor om oskäliga avtals- ring och frågor om avtalsvillkor i

villkor en konsumentombudsman. konsumentförhållanden en konsu mentombudsman.

Ombudsman utses av regeringen för viss tid och skall vara lagkunnig.

13 §

Ansökan som avses i 17 § konkur- Ansökan som avses i 17 § konkurrenslagen
(1982:729) görs skriftli- renslagen (1982:729) görs skriftligen.
Detsamma gäller ansökan om gen. Detsamma gäller ansökan om

förbud eller åläggande enligt förbud eller åläggande enligt 2-4 §§

2-4 §§ marknadsföringslagen marknadsföringslagen (1975:1418),

(1975:1418) eller 1§ lagen 1§ lagen (1971:112) om avtalsvillkor

(1971:112) om förbud mot oskäliga i konsumentförhållanden eller 1 §

avtalsvillkor. Av ansökningen skall lagen (1984:000) om avtalsvillkor

framgå de skäl på vilka ansökningen mellan näringsidkare. Av ansök grundas

och den utredning sökanden ningen skall framgå de skäl på vilka

åberopar. ansökningen grundas och den utred ning

sökanden åberopar.

15 §

Ärende får avgöras och beslut med anledning av särskild prövning enligt
15 a § meddelas utan sammanträde enligt 14 § första stycket, om tillfredsställande
utredning föreligger och part inte begär sammanträde. Ansökan
som uppenbart ej förtjänar avseende får avslås utan sådant sammanträde.

Fråga om förbud, åläggande eller Fråga om förbud, åläggande eller

tillstånd enligt 18 § konkurrenslagen tillstånd enligt 18 § konkurrenslagen

(1982:729), förbud enligt 21 § sam- (1982:729), förbud enligt 21 § samma
lag eller förbud eller åläggande ma lag eller förbud eller åläggande

LU 1983/84:30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

enligt 13 § marknadsföringslagen
(1975:1418) eller 5§ lagen
(1971:112) om förbud mot oskäliga
avtalsvillkor kan prövas utan sammanträde
enligt 14 § första stycket.

enligt 13 § marknadsföringslagen
(1975:1418) eller 5§ lagen
(1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
kan prövas utan
sammanträde enligt 14 § första
stycket.

Förbud eller åläggande, som avses i andra stycket, eller återkallelse av
tillstånd, som avses där, får inte beslutas utan att den sorn förbudet,
åläggandet eller återkallelsen avser fått tillfälle att yttra sig i frågan, såvida
det inte finns anledning anta, att han avvikit eller eljest håller sig undan.

20 §

Skall inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller annan handling tillställas
part eller annan, sker det genom delgivning.

Delgivning av beslut av marknadsdomstolen,
vilket innefattar vitesföreläggande
enligt konkurrenslagen
(1982:729), marknadsföringslagen
(1975:1418) eller lagen (1971:112)
om förbud mot oskäliga avtalsvillkor,
får inte ske enligt 12 § delgivningslagen
(1970:428), med mindre
anledning förekommer att den sökte
avvikit eller eljest håller sig undan.

Delgivning av beslut av marknadsdomstolen,
vilket innefattar vitesföreläggande
enligt konkurrenslagen
(1982:729), marknadsföringslagen
(1975:1418), lagen (1971:112) om
avtalsvillkor i konsumentförhållanden
eller lagen (1984:000) om avtalsvillkor
mellan näringsidkare, får inte
ske enligt 12 § delgivningslagen
(1970:428), om det inte finns anledning
att anta att den sökte har avvikit
eller på annat sätt håller sig undan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

LU 1983/84:30

Finansutskottets yttrande Bilaga 2

1983/84:3 y

över proposition 1983/84:92 om avtalsvillkor mellan näringsidkare,
såvitt avser offentlig upphandling

Till lagutskottet

Lagutskottet har den 21 februari 1984 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1983/84:92 om avtalsvillkor mellan
näringsidkare och motionerna 1983/84:2543-2545, såvitt avser frågan om
offentlig upphandling skall omfattas av den föreslagna lagstiftningen.

1 propositionen lägger föredragande statsrådet Sten Wickbom fram ett
förslag till lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Innebörden av lagförslaget
är att näringsidkare som ställer upp oskäliga villkor kan förbjudas av
marknadsdomstolen att i fortsättningen använda villkoret i liknande fall.
Lagen avses inte gälla upphandling för statens eller kommuners räkning i
andra fall än när upphandlingen utgör ett led i näringsverksamhet. Enligt
föredraganden har det inte närmare utretts vad det skulle få för praktiska
konsekvenser om lagen görs generellt tillämplig på avtalsvillkor som ställs
upp vid upphandling för offentliga ändamål. Föredraganden tillägger att den
offentliga upphandlingen redan sker under insyn och kontroll från det
allmännas sida och att de principer som den föreslagna lagen vilar på
naturligtvis kan förutsättas få genomslag vid sådan upphandling, även om
lagen inte görs direkt tillämplig i andra fall än när det är fråga om
näringsverksamhet.

1 motion 2543 uttrycks en i princip positiv inställning till att propositionens
förslag genomförs, men motionärerna anser att även den offentliga upphandlingen
bör omfattas av lagstiftningen. 1 motionerna 2544 och 2545 är man
negativ till att frågan över huvud taget blir föremål för lagstiftning. Skulle
riksdagen emellertid anse att så bör bli fallet anser motionärerna att lagen
också bör kunna tillämpas på den offentliga upphandlingen även när den inte
utgör ett ied i näringsverksamhet. 1 motion 2544 säger sig motionärerna
emellertid kunna acceptera föredragandens uppfattning att konsekvenserna
av en sådan vidgning av tillämpningsområdet inte är tillräckligt utredda. En
sådan utredning bör därför enligt motionärerna göras innan riksdagen pä nytt
föreläggs ett förslag.

Utskottet delar lagrådets uppfattning att av likformighetsskäl och för att
undvika tillämpningssvårigheter bör lagstiftningen om förstärkt skydd mot
oskäliga avtalsvillkor göras tillämplig inom alla områden där avtal om sådana
kan komma i fråga.

Det framgår emellertid av utredningen och propositionen att konsekven -

LU 1983/84:30

serna av att låta så ske inte har närmare utretts. Det har således inte
klargjorts på vilket sätt den föreslagna lagregleringen kan komma i strid med
den kommunala demokratin och självbestämmanderätten eller om det över
huvud taget finns behov att reglera frågan för den offentliga verksamheten.
Utskottet är mot den bakgrunden inte berett att nu tillstyrka att den
föreslagna nya lagen görs tillämplig även för upphandlingen för offentliga
ändamål. Utskottet ser däremot inte från sina utgångspunkter några skäl att
motsätta sig att frågan närmare utreds, om lagutskottet vid sin prövning
skulle finna att frågan om en reglering av avtal mellan näringsidkare bör bli
föremål för lagstiftning.

Stockholm den 20 mars 1984

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s). Paul Jansson (s). Nils Åsling (c), Per-Axel
Nilsson (s). Roland Sundgren (s). Christer Nilsson (s). Filip Fridolfsson (m).
Rolf Rämgård (c). Torsten Karlsson (s). Bo Södersten (s). Hugo Hegeland
(m). Ove Eriksson (m). Anders Andersson (m). Hans Petersson i Hallstahammar
(vpk) och Kenth Skårvik (fp).

Avvikande meningar

1. Filip Fridolfsson (m), Hugo Hegeland (m). Ove Eriksson (m), Anders
Andersson (m) och Kenth Skårvik (fp) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 1 börjar med "Utskottet delar” och på s. 2 slutar med ”för
lagstiftning” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det inte något motiv för att lagreglera
avtalsvillkor mellan näringsidkare. Friheten att ingå avtal med för de
avtalsslutande parterna önskat innehåll är en omistlig del av en marknadsekonomi.
Utskottet avstyrker således från sina utgångspunkter att frågan om
avtalsvillkor mellan näringsidkare görs till föremål för lagstiftning.

Skulle lagutskottet vid sin behandling av förslaget i motsats till finansutskottet
tillstyrka att lagen antas av riksdagen, anser inte utskottet från sina
utgångspunkter att det föreligger några principiella hinder för att låta den
tilltänkta regleringen bli tillämplig även på avtalsvillkor som används av
staten och kommunerna där det inte är fråga om näringsverksamhet.

LU 1983/84:30

2. Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 1 börjar med "Det framgår" och på s. 2 slutar med "för
lagstiftning" bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker därför från sina utgångspunkter att den föreslagna
lagstiftningen även skall gälla villkor som ställts upp mot näringsidkare vid
upphandlingen för offentligt ändamål.

mlnab/gotab 78400 Stockholm 1984