LU 1983/84:15

Lagutskottets betänkande
1983/84:15

om handikappades tillgång till upphovsrättsligt skyddade verk
Ärendet

I betänkandet behandlas motion 1983/84:1534 av Bengt Lindqvist (s) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen låter upphovsrättsutredningen
snarast utreda frågan om handikappades tillgång till upphovsrättsligt
skyddade verk.

Gällande ordning

Enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
(upphovsrättslagen) har den som skapat ett sådant verk en rätt att utnyttja
det ekonomiskt och ett ideellt betonat inflytande över hur och i vilka
sammanhang det används. Liksom motsvarande lagar i andra nordiska
länder bygger upphovsrättslagen på internationella konventioner.

Begreppen litterärt och konstnärligt verk i upphovsrättslagen är mycket
vidsträckta. Till litterära verk räknas bl. a. skönlitteratur och olika
beskrivande framställningar, t. ex. vetenskapliga arbeten och handböcker.
För att åtnjuta skydd enligt lagen måste en produkt fylla vissa krav på
egenart, s. k. verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan definieras så att produkten
praktiskt sett inte skall kunna framställas av två personer oberoende av
varandra. Utanför skyddet faller därför vanliga nyhetsmeddelanden och
andra prestationer av rutinmässig eller alldaglig karaktär. Ett verk kan
framträda i många olika former. Det kan vara fixerat på ett materiellt
underlag, dvs. i ett exemplar. Exemplar av verket är inte blott en bok eller
annat som ger en omedelbar upplevelse av verket utan också ett inspelat
kassettband, en trycksats, m. m. som endast medelbart kan ge en sådan
upplevelse. Verket kan vidare framträda i obeständig form, t. ex. i en
uppläsares ord.

Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en
principiell ensamrätt att framställa exemplar av det och göra det tillgängligt
för allmänheten genom att sprida exemplar av verket och att framföra det
offentligt, exempelvis sända ut det i radio. Vissa begränsningar av
ensamrätten finns. Bl. a. gäller enligt 18 § upphovsrättslagen att exemplar i
blindskrift får framställas av utgivna litterära och musikaliska verk. Vidare
får bibliotek och vissa organisationer efter tillstånd av regeringen framställa
exemplar av utgivna litterära verk genom att spela in dem på kassettband och
andra fonogramtyper för att använda dem för utlåning till blinda och andra
svårt vanföra.

1 Riksdagen 1983/84. 8sami. Nr 15

LII 1983/84:15

Det ideella skyddet för ett verk omfattar bl. a. en rätt för upphovsmannen
att få sitt namn angivet då verket utnyttjas och att motsätta sig
förvanskningar och andra angrepp på verkets integritet.

Upphovsmannen kan överlåta den ekonomiska rätten till ett verk genom
avtal. Exempel härpå är förlagsavtal som träffas mellan en författare och ett
bokförlag om utgivningen av ett verk. Om upphovsmannen är anställd med
uppgift att framställa upphovsrättsligt skyddat material, t. ex. en
ledarskribent i ett tidningsföretag, anses upphovsrätten i viss omfattning
övergå till arbetsgivaren. I vad mån rätten övergår beror på olika
omständigheter, bl. a. innehållet i anställningsavtalet.

Av det anförda framgår att författare till romaner och andra böcker som
regel har rätt att bestämma om deras verk får kopieras. Också författare till
artiklar och annat material i tidningar och tidskrifter torde i viss utsträckning
ha skydd enligt upphovsrättslagen, vilket medför att de i princip har rätt att
förfoga över materialet. Sålunda torde användningen av redaktionellt
material i taltidningar som sprids i form av inspelade kassetter förutsätta att
tidningsföretaget och upphovsmännen träffar överenskommelse härom.
Också när det gäller utsändning i radio av taltidning krävs i princip
medgivande av upphovsmännen. Sedan 1981 finns ett kollektivavtal mellan
Svenska journalistförbundet och Tidningarnas arbetsgivareförening som ger
arbetsgivaren rätt att i en tidning han ger ut publicera upphovsrättsligt
skyddat text- och bildmaterial. Arbetsgivaren har också rätt att fortsätta det
stadigvarande utbyte av material mellan fristående tidningsföretag som
förekom före den 31 januari 1981. För all annan användning fordras enligt
avtalet särskild uppgörelse. 1982 träffade de nämnda organisationerna en
överenskommelse som medger verksamhet med radiotaltidningar enligt
lagen (1981:508) och kassettaltidningar som avses i lagen (1982:521) om
ansvarighet för taltidningar. Med radiotaltidning förstås utsändning i radio
av innehållet (helt eller delvis) i en dagstidning. Kassettaltidning är en
inspelad version av en periodisk skrift som ges ut här i landet. För att anses
som en kassettaltidning måste inspelningen vara avsedd för synskadade, och
det måste vara tidskriftsägaren som sprider eller låter sprida inspelningen.
Av en kommunal myndighet gjord inspelning av innehållet i olika
dagstidningar är inte en kassettaltidning i lagens mening.

Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02)

År 1970 tillsattes en samnordisk utredning med sakkunniga från Danmark,
Finland, Norge och Sverige för att göra en allmän översyn av den
upphovsrättsliga lagstiftningen, den s. k. nordiska upphovsrättskommittén.
Kommittén avgav år 1974 ett delbetänkande med förslag till lagreglering av
bl. a. fotokopiering och bandinspelning inom undervisningsverksamhet.
Kommitténs förslag ledde för svensk del inte till någon lagstiftning. Nordiska
upphovsrättskommittén upplöstes år 1976.1 stället tillsattes åren 1976-1977 i

LU 1983/84:15

samtliga nordiska länder utom Island nationella utredningar för översyn av
den upphovsrättsliga lagstiftningen. År 1981 tillsattes en sådan utredning
också på Island.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 4 mars 1976 tillkallades för
svenskt vidkommande tre sakkunniga med uppdrag att se över
upphovsrättslagstiftningen m.m. Genom beslut vid regeringssammanträde
den 24 februari 1977 erhöll utredningen tilläggsdirektiv. Samtidigt utökades
antalet sakkunniga till fem.

De direktiv upphovsrättsutredningen fick år 1976 byggde i huvudsak på
riktlinjer som Nordiska ministerrådet antagit år 1975 för en översyn av den
nordiska upphovsrättslagstiftningen. I riktlinjerna pekades på att den
tekniska utvecklingen ständigt frambringar nya former för utnyttjande av
upphovsrättsligt skyddade verk och att det var angeläget att de nya
möjligheterna härvidlag togs till vara. Samtidigt framhölls att utvecklingen
medfört att det blivit svårare för upphovsmännen att hävda sina rättigheter.
Det uttalades att en allmän översyn av upphovsrätten borde göras. Vidare
framhölls att det var rimligt att regelsystemet utformades på ett sätt som
beaktade samhällets intressen av att upphovsrätten inte lade hinder i vägen
för en önskvärd tillgång till upphovsrättsligt skyddade verk. Översynen
borde avse inte bara upphovsmännens rättigheter utan också de s. k.
närstående rättigheterna. I riktlinjerna uttalades vidare att särskild
uppmärksamhet borde ägnas de problem av praktisk natur som uppkommer
när ett verk har flera upphovsmän, en situation som blir alltmer vanlig genom
att många skyddade prestationer utförs i någon form av teamwork. Även
frågan om upphovsrättens övergång i anställningsförhållanden borde
övervägas.

I direktiven till den svenska utredningen återgavs ministerrådets riktlinjer.
Vidare framhölls bl. a. att riktlinjerna inte innebar några begränsningar
såvitt avser de frågor som kan tas upp under utredningsarbetet samt att
riktlinjerna är öppna och inte innebär att några vägar anvisas för att nå de
syften som avses.

I tilläggsdirektiven år 1977 görs vissa förtydligande uttalanden till ledning
för det fortsatta utredningsarbetet. Uttalandena hänför sig i huvudsak till vad
som anförts i riktlinjerna om vilka lösningar som bör sökas för att man skall
komma till rätta med de svårigheter och nackdelar som nuvarande regler
skapar. Vidare understryks betydelsen av en fortsatt nordisk rättslikhet på
området.

Utredningen har hittills avlämnat två delbetänkanden och två
promemorior, senast betänkandet (SOU 1983:65) Översyn av upphovsrättslagen.
Delbetänkande 2 som behandlar närstående rättigheter, enskilt bruk
och videogram. I sitt fortsatta arbete kommer utredningen närmast att
behandla bl. a. fotorätten, upphovsrätt i anställningsförhållanden, kopiering
hos myndigheter samt datorer och upphovsrätt.

I en skrivelse till utredningen den 4 november 1983 har talboks- och

LU 1983/84:15

punktskriftsbiblioteket (TPB) framhållit att biblioteket i sin verksamhet med
framställning av talböcker och punktskriftsböcker uppmärksammat en rad
problem av upphovsrättslig karaktär, bl. a. att rätten att ge ut talböcker
endast avser utgivna verk och alltså inte exempelvis sådant som endast sänds i
radio. Biblioteket har begärt ett sammanträffande med utredningen för
diskussion av problemen.

Motionsmotivering

Motionären framhåller att riksdagen uttalade i samband med behandlingen
av proposition 1976/77:87 om insatser för handikappades kulturella
verksamhet att handikappade har rätt till samma utbud som ickehandikappade.
Utvecklingen har emellertid visat att det finns särskilda
problem när det gäller handikappades tillgång till kulturlivet.

Det statliga talboks- och punktskriftsbiblioteket. Synskadades Riksförbund,
länsbiblioteken och Bibliotekstjänst har enligt motionären i dag rätt
att efter regeringens medgivande och med stöd av 18 § upphovsrättslagen
framställa talböcker för utlåning utan upphovsmannens tillstånd. Denna rätt
begränsar sig till verk som givits ut och omfattar således inte verk som endast
sänts i radio.

Utvecklingen under senare år har varit positiv så till vida att alltmer
material gjorts tillgängligt för synskadade. Nya tekniska möjligheter har
underlättat framställningen av materialet. Samtidigt har det blivit möjligt att
framställa punktskrift och syntetiskt tal parallellt med svartskriftstryckningen.
Den senare tekniska möjligheten kan enligt motionären av
upphovsrättsliga skäl dock inte användas för verk som inte redan är spridda
till allmänheten.

Motionären påpekar att samhället har på olika sätt påtagit sig ansvaret för
att göra tryckt text tillgänglig för synskadade. Även om viljan finns, är
tillgången begränsad därför att man inte har den formella rätten. Enligt
motionären har vi t. ex. en lång rad av kommunala taltidningar som i juridisk
mening inte är lagliga.

Tidigare behandling

I propositionerna 1981/82:129 och 164 om stöd till taltidningar m.m.
framlades förslag om att statsbidrag skulle kunna utgå till tidningsföretag för
utgivning av taltidningar. Vidare föreslogs viss lagstiftning om bl. a.
ansvarigheten för innehållet i sådana tidningar. Med anledning av
proposition 129 väcktes två motioner vari framhölls att utgivningen av
taltidningar förutsatte att de upphovsrättsliga frågorna löstes och begärdes
ändring i upphovsrättslagen. Propositionerna och motionerna hänvisades till
konstitutionsutskottet som begärde lagutskottets yttrande över motionerna.

I sitt yttrande (LU 1981/82:2 y) framhöll lagutskottet att de upphovsrättsliga

LU 1983/84:15

frågorna beträffande rätten att utnyttja tidningsmaterial i taltidningar i första
hand bör lösas förhandlingsvägen. Kunde någon överenskommelse inte
uppnås eller tvistefrågorna mellan de berörda parterna lösas på annat sätt
syntes enligt utskottets mening endast lagstiftningsvägen återstå om inte
verksamheten med taltidningar skulle försvåras eller omöjliggöras.

Vid bedömningen från upphovsrättsliga utgångspunkter av frågan
huruvida en lagstiftning i enlighet med motionärernas önskemål lämpligen
borde genomföras erinrade lagutskottet om att vissa inskränkningar av
författares rätt till sina alster redan nu finns till förmån för synskadade och
andra med allvarliga handikapp. Att av starka sociala skäl införa en
bestämmelse om att material i tidningar och tidskrifter får utnyttjas i
taltidningar skulle därför endast innebära en påbyggnad på det nuvarande
regelsystemet. Utskottet pekade vidare på att upphovsmännens ekonomiska
intresse av att materialet inte utnyttjas i sådant sammanhang torde vara
ringa. Saken gällde alltså inte några mera väsentliga inskränkningar i det
upphovsrättsliga skyddet.

Utskottet ansåg att det från upphovsrättsliga utgångspunkter inte fanns
några hinder mot att en regel infördes som gör det möjligt att utnyttja
tidningsmaterial i taltidningar. Skulle det under ärendets beredning i
konstitutionsutskottet visa sig att den aktuella frågan inte kunde lösas på
annat sätt hade lagutskottet följaktligen intet att erinra mot att en lagstiftning
på området skedde.

Sedan lagutskottet avgivit sitt yttrande träffade Tidningarnas arbetsgivareförening
och Svenska journalistförbundet den ovan (se s. 2) nämnda
överenskommelsen. I sitt av riksdagen godkända betänkande i ärendet (KU
1981/82:31) ansåg konstitutionsutskottet att det därmed inte längre fanns
skäl att överväga en lagstiftning enligt motionsönskemålen. Motionerna
avstyrktes därför.

Statsrådet Göransson besvarade den 27 maj 1983 (rd 1982/83:157 s. 127) en
fråga om användning av radioinspelningar som talböcker. Han anförde
därvid bl. a. följande.

De program som Riksradion producerar och har i sitt arkiv skulle i många
fall lämpa sig mycket väl att tillhandahålla som talböcker. Det rör sig framför
allt om uppläsningar av böcker, men också av viss dramatik. Även program
på invandrar- och minoritetsspråk skulle vara av stort intresse att
tillhandahålla som talböcker.

Nästan all talboksframställning i landet sker vid talboks- och
punktskriftsbiblioteket (TPB). Enligt vad jag har inhämtat har TPB och
Riksradion vid några tillfällen träffat överenskommelser om användning av
radioprogram som talbok. Överenskommelserna har dock inte lett fram till
några långsiktiga lösningar i fråga om villkoren för utnyttjandet. Problemen
har varit av såväl upphovsrättslig som ekonomisk natur. Upphovsrättsutredningen
(Ju 1976:02) avser enligt vad jag erfarit att senare under sitt arbete
göra en översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen vad avser
förutsättningarna för olika handikappgrupper att få del av upphovsrättsligt
skyddat material. Det framstår som naturligt att utredningen som en del i

LU 1983/84:15

detta arbete bl. a. behandlar frågan om hur radioprogram skall kunna göras
tillgängliga som talbok. Jag förutsätter att såväl TPB som Riksradion får
tillfälle att redovisa sina synpunkter i sammanhanget.

I de överenskommelser som hittills träffats har TPB fått betala en viss
ersättning till Riksradion och till berörda rättighetshavare. Ett utnyttjande
av radioprogram som talbok bör som ett resultat ha ett bättre
resursutnyttjande. För TPB:s del är det naturligt att denna framställningsform
inte leder till kostnader som totalt överstiger dem för en normal
inläsning av boken eller verket i fråga. Ansvaret för att fastställa de
ekonomiska villkoren ligger på de två parterna. Några särskilda åtgärder från
regeringens sida är mot bakgrund av vad jag redovisat inte aktuella i frågan.

Utskottet

I motion 1983/84:1534 (s) yrkas att upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02)
skall få i uppdrag att snarast utreda frågan om handikappades tillgång till
upphovsrättsligt skyddade verk.

Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en
principiell ensamrätt att framställa exemplar av det och göra det tillgängligt
för allmänheten genom att sprida exemplar av verket och att framföra det
offentligt, exemplevis sända ut det i radio. Vissa begränsningar av
ensamrätten finns. Bl. a. gäller enligt 18 § upphovsrättslagen att exemplar i
blindskrift får framställas av utgivna litterära och musikaliska verk. Vidare
får bibliotek och vissa organisationer efter tillstånd av regeringen framställa
exemplar av utgivna litterära verk genom att spela in dem på kassettband och
andra fonogramtyper för att använda dem för utlåning till blinda och andra
svårt vanföra.

Upphovsrättslagen ses f. n. över av upphovsrättsutredningen som
tillkallades år 1976. Utredningsarbetet bedrivs i samarbete med kommittéer i
de fyra övriga nordiska länderna.

I motionen framhålls att handikappade har rätt till samma kulturutbud
som de som inte är handikappade. Utvecklingen har emellertid visat att den
upphovsrättsliga lagstiftningen lägger hinder i vägen för de handikappades
tillgång till kulturlivet. Sålunda förhindrar upphovsrättslagen exempelvis att
verk som inte givits ut men sänts i radio spelas in och sprids bland synskadade
som talböcker. Vidare framhålls att den moderna tekniken gjort det möjligt
att framställa punktskriftsversion av ett verk samtidigt som verket trycks i
svartskrift. Tekniken kan emellertid inte utnyttjas på grund av
upphovsrättslagens bestämmelser. Inte heller är det tillåtet att framställa
kommunala taltidningar.

I likhet med motionären anser utskottet det angeläget att kulturlivet står

LU 1983/84:15

öppet också för dem som är handikappade. Den tekniska utvecklingen har
medfört att det i dag finns helt andra förutsättningar för att de handikappade
skall kunna ta del av kulturutbudet än vid upphovsrättslagens tillkomst.
Någon anpassning av lagstiftningen har emellertid inte skett, vilket innebär
att den nya tekniken i allmänhet kan utnyttjas endast efter överenskommelser
med upphovsmännen. Sådana överenskommelser har i praktiken varit
svåra att åstadkomma. Enligt utskottets mening finns det därför starka skäl
som talar för att bestämmelserna i 18 § upphovsrättslagen bör mjukas upp.
Utskottet vill emellertid samtidigt också stryka under att upphovsmännen
har ett berättigat intresse av att få ersättning när deras verk utnyttjas och att
den tekniska utvecklingen inneburit att de i dag har svårare att bevaka sina
intressen.

Tal- och punktskriftsbiblioteket har i en skrivelse till upphovsrättsutredningen
hösten 1983 pekat på vissa problem som den upphovsrättsliga
lagstiftningen medför när det gäller handikappades tillgång till litterära verk.
Bl. a. berörs i skrivelsen några av de frågor som tagits upp av motionären.
Enligt vad utskottet inhämtat avser utredningen att under ett senare skede av
sitt arbete behandla dessa och andra spörsmål som rör handikappades
möjligheter att få del av upphovsrättsligt skyddat material. Utskottet, som
utgår från att så också sker, anser därför att något initiativ från riksdagens
sida med anledning av motionen inte är erforderligt.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1983/84:1534.

Stockholm den 6 mars 1984

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c)*, Elvy Nilsson (s)*, Allan Ekström (m), Owe
Andréasson (s), Stig Gustavsson (s)*, Sigvard Persson (c), Per Israelsson
(vpk), Margit Gennser (m)*, Inga-Britt Johansson (s), Kersti Johansson (c),
Berit Löfstedt (s) och Sten Andersson i Malmö (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

minmb/gotab Stockholm 1984 77856