KrU 1983/84

Kulturutskottets betänkande
1983/84:1

om idrottens möjligheter till större självfinansiering
Motion

I motion 1982/83:1339 av Mona Saint Cyr (m) och Göran Ericsson (m)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av de olika regler som
kringgärdar och försvårar idrottsorganisationernas möjlighet att i större
utsträckning självfinansiera sin verksamhet.

I motionen diskuteras en rad idrottsfrågor, nämligen bl. a. elitidrott -breddidrott, handikappidrott, idrott och studier, damidrott. Vidare tar
motionärerna upp frågor om föreningsdrivna anlägginngar. Motionärerna
anser att driften av större anläggningar skall övertas av aktiebolag med
föreningar och kommuner eller enbart föreningar som bolagsmän. Mindre
idrottsanläggningar bör få skötas av nyttjande föreningar genom avtal med
kommunen.

Då det gäller motionsyrkandet anför motionärerna synpunkter som avser
olika sätt för regering och riksdag att undanröja byråkratiska hinder för
idrotten till självfinansiering. I detta hänseende anför de sammanfattningsvis
följande.

Lotterinämnden har detalj reglerat lotteriverksamheten i ett sextiosidigt
dokument. Exempel på detaljregleringen anges. Bingoskatten har höjts.

Dansbanetillställningar ansågs tidigare som skattefri inkomst men beskattas
numera fritt enligt kommunalskattelagen. Ett dansbaneärende prövas
f. n. i regeringsrätten, och ett negativt utslag kan få vida konsekvenser för
idrottens frivilligfolk och deras inkomstmöjligheter.

Det överskott som en idrottskioskrörelse kan ge beskattas fullt utan
hänsynstagande till att arbetsinsatserna i rörelsen oftast är frivilliga och att
löner sålunda ej reducerat vinsten. Det är givet, att intresset för de frivilliga
insatserna dämpas därigenom. Slutligen anför motionärerna följande.

Det finns många fler exempel att ge på frivilliginsatsernas värde i det
ideella arbete, som idrotten berikar samhället med. I det ekonomiskt kärva
samhällsklimat, som vi alla genomlever nu, och som innebär reellt bantade
statsmedel också åt idrotten, måste man i stället inrikta sig på att vidga
idrottens egna möjligheter att fortleva och utvecklas genom större mått av
självfinansiering. I det läget kan riksdag och regering medverka till att
avbyråkratisera de regler, som begränsar idrottens rörelsefrihet och kanske
omvärdera den rundgång som sker av statsmedel till idrotten och skattemedel
från idrotten.

1 Riksdagen 1983184.13 sami. Nr 1

KrU 1983/84:1

2

Lotterilagstiftningen, m. m.

Den 1 januari 1983 trädde lotterilagen (1982:1011) i kraft. Lagen bygger i
väsentliga delar på bestämmelserna i den tidigare gällande lotteriförordningen
(1939:207). Sålunda får traditionella lotterier, automatspel, roulettspel
och bingospel m. m. i princip anordnas endast efter tillstånd. Huvudregelnär
alltjämt att behållningen skall tillfalla ideella ändamål eller gå till det
allmänna. I den nya lagen har på olika punkter skrivits in den praxis som har
utbildats vid tillståndsgivning enligt de tidigare reglerna. För lokala ideella
föreningar innebär den nya lagstiftningen vissa förenklingar. Lotterinämnden
har fått en central ställning i fråga om tillståndsgivning enligt lotterilagen
och skall bl. a. pröva frågor om tillstånd till rikslotterier. Lotterinämnden
utarbetar i egenskap av tillsynsmyndighet råd och anvisningar rörande
tillståndsgivningen, tillsynen, kontrollen, m. m. Nämnden har fått möjlighet
att meddela verkställighetsföreskrifter, dvs. föreskrifter som utgör normgivning
och är av bindande karaktär [4 § lotteriförordningen (1982:1012)].
Nämnden har utfärdat en rad föreskrifter och anvisningar om tillståndsgivningen
enligt den nya lagen.

I proposition 1981/82:170 med förslag till lotterilag, m. m. underströk
föredragande statsrådet vikten av att regleringen rörande lotterier utformas
så att den inte innebär eller kan leda till mer långtgående inskränkningar för
lotterianordnarna eller dem som bistår lotterianordnarna än som verkligen är
nödvändiga för att man på ett effektivt sätt skall kunna uppnå syftena med
regleringen. Den får inte heller medföra onödigt betungande eller krångliga
rutiner. Således måste eftersträvas regler som förenar effektivitet med
administrativ enkelhet, anförde han.

Genom beslut den 3 mars 1983 fick lotterinämnden i uppdrag att lämna
förslag till förenklingar beträffande anordnande av vissa lotterier. Enligt en
inom utbildningsdepartementet upprättad promemoria skulle nämnden
undersöka bl. a. hur man lämpligen kan göra det möjligt att anordna
tillställningslotterier med efterhandsdragning, något som den nuvarande
lagstiftningen inte ger utrymme för. Lotterinämnden har redovisat sitt
uppdrag i en promemoria den 29 april 1983 som remissbehandlats.

Regeringen har aviserat en proposition i ämnet i början av november
månad.

I proposition 1981/82:170 föreslogs även vissa ändringar av lotteribeskattningen.
Förslagen innebar i huvudsak en anpassning till utvecklingen på
lotteriområdet under senare år och vissa förenklingar inom ramen för ett
oförändrat sammanlagt skatteuttag. Bland de viktigare förslagen kan
nämnas avskaffande av stämpelskatten på lotterier och höjning av gränsen
för skattefria vinster i varulotterier från 200 till 500 kr. Det skattebortfall som
uppkommer härigenom föreslogs bli kompenserat genom att spelskatten på
bingo höjdes från 5 till 5,5 % av omsättningen. Riksdagen godtog förslagen
(SkU 1982/83:6). Skatteutskottet anförde i sammanhanget följande.

KrU 1983/84:1

3

De förskjutningar av beskattningen som uppkommer genom förslagen är
inte av den arten att de kan väntas medföra några påtagliga försämringar för
lotteriarrangörerna. Från idrottsrörelsens sida har visserligen rests invändningar
mot den högre skatten på bingospel, som innebär att detta spel får
bära en del av kostnaderna för att befria de traditionella lotterierna från
stämpelskatt. Med hänsyn till att ökningen av omsättningen under senare år
varit väsentligt större för bingospelet än för de traditionella lotterierna finner
utskottet att förslaget i denna del tills vidare bör kunna godtas. På grund av
att lotteribeskattningen till viss del bygger på belopp som anges i lagstiftningen
ligger det i sakens natur att dessa belopp med vissa mellanrum måste
justeras med hänsyn till penningvärdeutvecklingen. Utskottet, som förutsätter
att regeringen fortlöpande bevakar lagstiftningens innehåll från sådana
utgångspunkter, har inte funnit anledning till erinran mot de i propositionen
framlagda förslagen om ändrad lotteribeskattning.

Beskattningsprinciper för ideella föreningar

De allmännyttiga ideella föreningarna är i väsentlig utsträckning befriade
från inkomstskatt. De beskattas endast för inkomst av rörelse och inkomst av
annan fastighet och då endast under förutsättning att inkomsten i fråga inte
huvudsakligen har naturlig anknytning till föreningens ideella verksamhet
eller till en traditionell finansieringskälla för ideellt arbete. Inkomster av
kommersiellt bedriven verksamhet skall däremot i princip beskattas i vanlig
ordning. De allmännyttiga föreningarna är dock - i motsats till andra
föreningar - i så fall berättigade till ett grundavdrag på 2 000 kr.

I motioner till föregående riksmöte togs upp vissa problem som har
samband med gränsdragningen mellan skattepliktig inkomst av rörelse och
icke skattepliktig inkomst av annan verksamhet, såsom insamlingskampanjer
och tillställningar av olika slag. De begärde en översyn i syfte att skapa
större klarhet i reglerna och att förbättra skattevillkoren för ideellt arbete.

Skatteutskottet avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen godkända betänkande
SkU 1982/83:34 med följande motivering.

Av riksskatteverkets information om de aktuella reglerna framgår att
anordnande av bingo och andra lotterier, fester, danstillställningar, basarer,
loppmarknader, försäljnings- och insamlingskampanjer, servering eller
försäljning i anslutning till den ideella verksamheten samt vissa reklamintäkter
och liknande normalt undantas från beskattning. Som utskottet konstaterade
vid sin behandling av motsvarande frågor förra året kan däremot en
verksamhet som pågår mot ersättning under en längre sammanhängande
period inte betraktas som en kampanj e. d., och inkomsten kan då beskattas i
sin helhet. Enligt utskottets mening torde riksskatteverkets information i
allmänhet ge god vägledning för föreningarna, och utskottet är inte berett att
frånträda uppfattningen att föreningar som driver en vanlig inkomstgivande
näring i stort sett skall beskattas härför enligt vedertagna principer. Utskottet
vill emellertid inte förneka att reglerna i vissa fall är svåra att bedöma och att
de kan leda till problem både för föreningarna och för de tillämpande
myndigheterna. Hithörande frågor uppmärksammas f. n. inom riksskatteverket
och mervärdeskatteutredningen. En mer allmän översyn av reglerna

KrU 1983/84:1

4

bör enligt utskottets uppfattning anstå till dess att stiftelseutredningens (Ju
1975:01) arbete har redovisats och förutsättningar föreligger för en gemensam
bedömning av de ideella organisationernas beskattning.

Stiftelseutredningen har numera lagts ner.

Det av motionärerna åsyftade s. k. dansbanemålet torde avse ett i
regeringsrätten anhängigt mål mellan Idrottsföreningen Emtungakamraterna
i Vara och vederbörande taxeringsintendent. Genom den av idrottsföreningen
överklagade kammarrättsdomen har föreningen, som driver en
festplatsverksamhet, befunnits skyldig för inkomst av rörelse och för
förmögenhet nedlagd i rörelsen. Utskottet har inhämtat att regeringsrätten
meddelat prövningstillstånd i målet och att detta beräknas bli avgjort inom
kort.

Beträffande vissa mervärdeskattefrågor - sådana frågor tas inte uttryckligen
upp av motionärerna - hänvisar utskottet till SkU 1982/83:43.

Remissyttrande

Sveriges riksidrottsförbund (RF) har på hemställan av utskottet yttrat sig
över motionen.

RF anför inledningsvis.

RF noterar med tillfredsställelse motionärernas grundsyn på svensk idrott
och dess betydelse i samhället. Idrottsrörelsen kan inte bibehålla sin
omfattning och sitt värde i vårt land utan alla dess hundratusentals ideellt
arbetande ledares insatser. RF stöder därför motionärernas uppfattning att
dessa människors arbete i idrottsorganisationerna inte får försvåras genom
tillkomsten av byråkratiska regler.

RF berör härefter vissa idrottsfrågor - handikappidrotten, idrott och
studier samt damidrotten - och fortsätter därefter.

Under årens lopp har skapats en mängd regler och anvisningar inom olika
områden som RF med stigande oro upplever som försvårande för idrottsrörelsens
möjligheter att utvecklas. På olika sätt har RF försökt motverka
denna utveckling. Så har exempelvis en ramöverenskommelse träffats
mellan Svenska kommunalarbetareförbundet och RF under vilka förutsättningar
föreningsledare kan utföra enklare sysslor i fritidsanläggningar. Det
bör kanske påpekas att syftet med denna överenskommelse är i första hand
att åstadkomma en högre nyttjandegrad av anläggningarna - inte att primärt
avlasta kommunerna kostnader för anläggningarnas skötsel.

Andra exempel är RF:s hemställan till finansdepartementet om höjning av
beloppsgränsen för avgivande av kontrolluppgift och arbetsgivareuppgift för
ledare och förtroendevalda. RF har utan framgång protesterat mot den
ökade byråkratiseringen även inom lotteriområdet.

Ett annat stort problem för idrottsrörelsen är att nuvarande skattelagstiftning
medger att ideellt arbete i en förening i vissa fall beskattas som inkomst
av rörelse hos föreningen. Motionärernas exempel på dansbanetillställningar
och kioskverksamhet är viktiga. Andra exempel inom problemområdet är
pappers- och glasinsamlingar, julgransförsäljning och andra tillfälliga upp -

KrU 1983/84:1

5

drag en idrottsförening kan utföra åt andra. Denna skatteproblematik har
börjat få en sådan omfattning att den uppfattas som en av orsakerna till
idrottsrörelsens ledarrekryteringsproblem.

RF tillstyrker därför motionärernas hemställan om en översyn av detta
problemområde. RF vill dock med skärpa framhålla att en sådan översyn inte
skall ses som ett alternativ till ökade samhälleliga bidrag. Idrotten som
samhällsföreteelse har sin ekonomiska ryggrad i det offentliga stödet. I det
vardagsnära föreningsarbetet avlastar idrottsledarna samhället betydelsefulla
åtaganden inom kanske främst den sociala sektorn. Ett fortsatt sådant
arbete kräver ökat samhällsstöd. Den pågående satsningen på bl. a. handikappidrott
förutsätter också ökat samhällstöd. Denna verksamhet är särskilt
kostsam beroende på dess krav på ledarintensitet och transporter. Även
idrottsanläggningar måste handikappanpassas, både för aktiva och åskådare.

RF vill därför starkt framhålla att en förenkling av idrottsrörelsens
möjligheter till självfinansiering skall ses som ett komplement till samhällsstödet
om idrottsrörelsen skall kunna utvecklas positivt under 1980-talet.

Utskottet

Motionärerna bakom motion 1982/83:1339 (m) vill att riksdagen skall
begära en översyn av de olika regler som kringgärdar och försvårar
idrottsorganisationernas möjlighet att i större utsträckning än vad som nu är
fallet själva finansiera sin verksamhet. Som närmare redovisats i ett
inledande avsnitt pekar motionärerna på flera områden, där det enligt deras
mening finns byråkratiska hinder i angivna hänseende. De pekar bl. a. på att
det förekommer detaljregleringar inom lotteriområdet, vilket område traditionellt
utgör en väsentlig inkomstkälla för idrottsrörelsen, samt på att
tillämpningen av skattelagstiftningen i visst avseende blivit hårdare för
idrottsklubbarna än vad som tidigare var fallet.

På utskottets hemställan har Riksidrottsförbundet (RF) yttrat sig över
motionen. RF framhåller att det under årens lopp har skapats en mängd
regler och anvisningar inom olika områden, som RF med stigande oro
upplever som försvårande för idrottsrörelsens möjligheter. RF har, anförs
det i yttrandet, på olika sätt försökt motverka utvecklingen. Exempel i detta
hänseende redovisas. RF tillstyrker en översyn av problemområdet men
framhåller med skärpa att en sådan översyn inte skall ses som ett alternativ
till ökade samhälleliga bidrag.

Även utskottet vill understryka vikten av att idrottsrörelsen - lika väl som
andra folkrörelser - får möjlighet att arbeta utan byråkratiska regler som
hämmar eller motverkar verksamheten och utvecklingen av denna. Utskottet
vill samtidigt framhålla att statsmakterna särskilt under de senaste åren i
lagstiftningsprocessen och i andra sammanhang alltmer riktat sin uppmärksamhet
på möjligheterna att upphäva eller förenkla bestämmelser som av
medborgarna upplevs som byråkratiska. Ansträngningarna att åstadkomma
förbättringar i detta avseende fortsätter.

Då det gäller de olika problem som motionärerna tagit upp, vill utskottet
framhålla följande.

KrU 1983/84:1

6

Lotterilagen trädde i kraft vid det senaste årsskiftet. I den proposition, vari
lagförslaget lades fram, underströks vikten av att regleringen rörande
lotterier utformas så att den inte innebär eller kan leda till mer långtgående
inskränkningar för lotterianordnarna eller dem som bistår lotterianordnarna
än som verkligen är nödvändiga för att man på ett effektivt sätt skall kunna
uppnå syftena med regleringen. Den får inte heller medföra onödigt
betungande eller krångliga rutiner. Således måste eftersträvas regler som
förenar effektivitet med administrativ enkelhet, anfördes det i propositionen.

Det är naturligtvis viktigt att lotterinämnden i sitt föreskriftsarbete noga
beaktar dessa synpunkter. Utskottet vill framhålla att då det gäller bingoverksamheten
detaljregleringen begränsades betydligt samtidigt med att den
nya lotterilagen trädde i kraft.

Beskattningen av ideella föreningar har reformerats för några år sedan. De
nya reglerna som tillämpas fr. o. m. 1979 års taxering innebär allmänt sett att
beskattningsreglerna har blivit generösare gentemot föreningarna än tidigare.
Detta hindrar inte att, såsom skatteutskottet framhållit, reglerna i vissa
fall är svåra att bedöma och att de kan leda till problem både för föreningarna
och de tillämpande myndigheterna. Utskottet vill i detta sammanhang
nämna att, enligt vad utskottet inhämtat, regeringsrätten inom kort kan
väntas avgöra ett mål rörande skattskyldighet för viss rörelse som en
idrottsklubb bedriver. Inom idrottsrörelsen har man gjort bedömningen att
utgången av målet blir av stor betydelse för idrottsklubbarnas verksamhet.

Enligt utskottets mening framstår det som lämpligt att man strävar efter att
inom varje delområde genomföra förenklingar av det gällande regelsystemet.
Därvid bör man inte begränsa sig till idrottsrörelsen utan se på
motsvarande problem även för andra folkrörelser som omfattas av bestämmelserna
i fråga. Genom en arbetsmetod av angivet slag kan man ofta nå
relativt snabba resultat. I detta hänseende vill utskottet som ett exempel
hänvisa till att regeringen redan i höst beräknas lägga fram en proposition
med förslag till vissa ändringar av den nyligen införda lotterilagen, sedan det
visat sig att bl. a. idrottsföreningarna fått svårigheter att ordna vissa lotterier.

Utskottet vill i enlighet med det anförda framhålla angelägenheten av att
man fortlöpande uppmärksammar de möjligheter till administrativa förenklingar
som kan finnas inom olika områden och som är av betydelse för bl. a.
idrottsrörelsens möjligheter att verka. Utskottet är inte berett förorda att en
övergripande utredning tillsätts med anledning av motionen. Vid denna
bedömning beaktar utskottet också följande. Civilministern har nyligen
förutskickat en försöksverksamhet med kraftig minskning av den statliga
regelstyrningen i några ”frizonskommuner”. Vidare uttalas i direktiven för
1983 års demokratiutredning (Dir 1983:44) att beredningen bör överväga hur
det lokala föreningslivet på dess egna villkor kan samverka med kommunerna
för att bättre utnyttja tillgängliga resurser och bättre ta till vara de
kunskaper och erfarenheter som finns inom folkrörelserna. Detta kan ske,

KrU 1983/84:1

7

anförs det i direktiven, genom att låta föreningarna ta ett direkt ansvar för
vissa verksamheter. Då det gäller idrottsrörelsen ligger detta synsätt helt i
linje med vad som anförs av motionärerna.

I enlighet med det anförda anser utskottet att motionen inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1982/83:1339.

Stockholm den 27 oktober 1983

På kulturutskottets vägnar
ING-MARIE HANSSON

Närvarande: Ing-Marie Hansson (s), Tyra Johansson (s), Karl Boo (c),
Lars-Ingvar Sörenson (s), Tore Nilsson (m), Catarina Rönnung (s), Maja
Bäckström (s), Gunnel Liljegren (m), Mona Sahlin (s), Anders Nilsson (s),
Jan Hyttring (c), Iréne Vestlund (s), Håkan Stjernlöf (m). Lars Hjertén (m)
och Kerstin Anér (fp).

minab/gotab Stockholm 1983 77063