KU 1983/84:25
Konstitutionsutskottets betänkande
1983/84:25
om förenkling av myndigheternas regler (prop. 1983/84:119 jämte
motioner)
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas proposition 1983/84:119 jämte följdmotionerna
1983/84:2653 av Gunnar Biörck i Värmdö (m), 1983/84:2654 av Bertil
Fiskesjö m.fl. (c) och 1983/84:2655 av Martin Olsson (c). Samtidigt
behandlas de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1983/84:469
av Allan Ekström (m) och 1983/84:1352, yrkande 2, av Gunilla André m. fl.
(c)-
I propositionen förordas en rad åtgärder för att myndigheternas föreskrifter
och övriga regler skall bli enklare och klarare och för att regelbeståndet i
samhället inte skall bli alltför omfattande. Bl. a. föreslås att myndigheterna
inte skall använda termen anvisningar som beteckning på bindande regler
och att de även i övrigt skall undvika termen, eftersom den kan missförstås.
Ett par av åtgärderna underställs riksdagens prövning. Utskottet tillstyrker
dessa åtgärder. Återstoden är åtgärder som regeringen aviserar att den
själv avser vidta. De sistnämnda åtgärderna anser utskottet utgöra värdefulla
inslag i det fortsatta förenklingsarbetet. I några av de motioner som
behandlas i betänkandet har förordats åtgärder som i vissa hänseenden går
längre än propositionen. Motionerna har avstyrkts. Utskottet har härvid
hänvisat till bl. a. att det inte finns anledning att nu ta ställning till behovet av
andra åtgärder än de som nu beslutas av riksdagen eller som aviseras i
propositionen. Reservationer från m och c har lämnats till förmån för vissa av
förslagen i motionerna.
Utskottet har i ett nyligen avlämnat betänkande, KU 1983/84:24, behandlat
vissa frågor som har anknytning till de frågor som behandlas i förevarande
betänkande.
Propositionen
Hemställan
I proposition 1983/84:119 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att
dels anta ett förslag till ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar
och andra författningar,
dels godkänna de riktlinjer för utmönstring av termen anvisningar som
angetts i propositionen.
Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositio
1
Riksdagen 1983184. 4sami. Nr 25
KU 1983/84:25
2
nen om åtgärder för att myndigheternas regler skall bli enklare och klarare
och för att regelbeståndet inte skall bli alltför omfattande.
Det i propositionen framlagda lagförslaget har följande lydelse:
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra
författningar
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1976:633) om kungörande av lagar och
andra författningar skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
Författningar som har beslutats av riksdagen, regeringen eller kyrkomötet
eller av en myndighet under regeringen eller riksdagen skall kungöras enligt
denna lag, om inte annat följer av 2§.
Med författning skall i denna lag Med författningar skall i denna lag
förstås lag eller förordning eller an- förstås lagar, förordningar och andra
nan föreskrift som avses i 8 kap. rättsregler som i 8 kap. regeringsforregeringsformen.
men betecknas som föreskrifter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.
Huvudsakligt innehåll
I propositionen framhålls att sådana regler som myndigheter under
regeringen beslutar har ökat väsentligt i omfattning under senare år. Denna
utveckling har enligt propositionen bl. a. samband med den allt vanligare
tekniken med s. k. ramlagar, vilka ofta förutsätter att en utfyllnad sker
genom regler som beslutas av regeringen eller efter dess bemyndigande av
förvaltningsmyndigheterna. I detta system finns inbyggt en risk för en
detaljreglering som kan vara svår att kontrollera för statsmakterna. Problemen
med detaljstyrningen blir särskilt märkbara när reglerna riktar sig till
kommuner och landstingskommuner. Mängden av regler medför vidare att
regelbeståndet blir svåröverskådligt vilket kan leda till svårigheter både för
allmänheten och för myndigheterna att få klarhet i vilka regler som gäller.
Dessa förhållanden har medfört en växande kritik mot systemet. Kritiken
mot regelgivningen har också avsett den terminologi som används. Det har
sålunda hävdats att såväl allmänheten som tillämpande myndigheter kan ha
svårt att veta om syftet med en regel är att den skall vara bindande eller om
den endast skall vara ett råd.
Mot kritiken måste enligt propositionen ställas det faktum att regelgivningen
är ett viktigt medel för förändring och förnyelse av samhället.
Myndigheternas regler har stor betydelse på en rad områden. Reglerna
tjänar bl. a. rättssäkerheten genom att de ökar förutsebarheten och underlättar
både enskildas och myndigheters ställningstaganden i olika frågor.
KU 1983/84:25
3
Värdet av den regelgivning och information som myndigheter under
regeringen svarar för kan emellertid enligt propositionen inte undanskymma
att denna verksamhet med tiden har medfört problem. Dessa är enligt
propositionen huvudsakligen av kvalitativ art men har blivit kännbarare i
takt med att antalet regler har ökat.
I propositionen förordas flera olika åtgärder för att myndigheters föreskrifter
och övriga regler inte skall bli alltför omfattande. I ett par
hänseenden krävs härvid beslut av riksdagen. Det gäller dels en ändring i
lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar (den s. k.
kungörandelagen), dels godkännande av vissa riktlinjer rörande användningen
av termen anvisningar. Enligt dessa riktlinjer skall termen anvisningar
inte få användas som beteckning på bindande regler (föreskrifter). Den
skall undvikas också som beteckning på sådana icke-bindande regler som
avser tillämpning av föreskrifter, i synnerhet sådana som riktar sig till
allmänheten eller till kommuner eller landstingskommuner.
De övriga åtgärder som förordats i propositionen är av sådan karaktär att
de kan beslutas av regeringen. Propositionen innehåller en översiktlig
redovisning av hur den del av reformen som bör beslutas av regeringen skall
utföras. Om riksdagen antar de förslag som kräver riksdagens medverkan
som lagts fram i propositionen, skall justitieministern senare förelägga
regeringen förslag om att denna skall besluta vissa kompletterande föreskrifter.
Beträffande propositionens närmare innehåll hänvisas till propositionen.
Motionerna
I motion 1983184:469 av Allan Ekström (m) hemställs
1. att riksdagen beslutar uttala sig för att ett beslut om delegation skall
innehålla det grundlagsenliga stödet härför,
2. att riksdagen beslutar uttala sig för att det organ som med bruk av
delegationsrätten utfärdar författning skall ange det rättsliga stödet härför.
Enligt motionen anges i samband med delegering av normgivningskompetens
som regel inte den konstitutionella grunden för delegeringen. Den
konstitutionella grunden framgår i allmänhet inte heller av den författning
som myndighet utfärdar med stöd av delegeringen.
Dessa förhållanden medför enligt motionen att det blir svårt för allmänheten
att skaffa sig kunskap om det grundlagsenliga stödet för utfärdade
författningar.
Den rättsliga kontrollen skulle, framhåller motionären, gagnas av att
vederbörande organ alltid anger det grundlagsmässiga stödet för sitt
handlande.
I motion 1983/84:1352 av Gunilla André m. fl. (c), som behandlas här
endast såvitt avser yrkande 2, hemställs att riksdagen beslutar att hos
1* Riksdagen 1983/84. 4sami. Nr 25
KU 1983/84:25
4
regeringen begära en översyn av systemet med ramlagstiftning.
Motiven för yrkandet utvecklas i motion 1983/84:1351. Motionärerna
anför bl. a. att det ökade inslaget av lagar, som överlåter åt rättstillämpningen
eller åt olika myndigheter att forma det konkreta innehållet, är
oroväckande. Denna utveckling leder till ett minskat folkligt inflytande och
kan innebära att förtroendet för vårt rättssystem minskar. Utvecklingen
måste därför enligt motionen noggrant analyseras och bedömas.
I motion 1983184:2653 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs
1. att riksdagen beslutar att i fortsättningen ej stifta ramlagar,
2. att riksdagen beslutar att ”anvisningar till kommunalskattelagen” i
fortsättningen skall utfärdas i lagform,
3. att riksdagen beslutar att myndigheter fortsättningsvis får utgiva
”anvisningar” och ”föreskrifter” endast efter uttryckligt bemyndigande av
riksdagen,
4. att riksdagen beslutar utdela ett exemplar av Sveriges Rikes Lag till
varje hushåll i Sverige, med årliga kompletteringar allteftersom lagen
ändras,
5. att riksdagen ger regeringen till känna att inga myndigheter själva får ge
ut föreskrifter, som innehåller straff- eller vitesbestämmelser av något slag,
6. att riksdagen ger regeringen till känna att propositioner med lagförslag
även bör innehålla textförslag till erforderliga förordningar och verkställighetsföreskrifter,
7. att riksdagen ger regeringen till känna att det i alla förordningar och
föreskrifter skall anges med stöd av vilket bemyndigande dessa utges,
8. att riksdagen bifaller förslaget i proposition 1983/84:119 om förteckning
av (och utrensning i) varje myndighets nuvarande regelsamlingar,
9. att riksdagen ger regeringen till känna att den biträder justitieministerns
uttalande att regeringen har både rätt och skyldighet att övervaka den
normgivning den själv har delegerat till underlydande myndigheter och att
den därigenom är ansvarig inför riksdagen för denna.
I motion 1983184:2654 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) hemställs
1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
riktlinjerna för utmönstring av termen anvisningar,
2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts om
förenkling av myndigheternas föreskrifter, anvisningar och råd.
I motionen betonas vikten av att det i propositionen initierade förenklingsarbetet
fullföljs i erforderlig omfattning. Regeringen bör enligt motionen
återkomma så snart det kan ske med en redovisning av de effekter som blir
följden av arbetet.
Beträffande riktlinjerna för bruket av termen anvisningar anser motionärerna
att de skäl som anförs i propositionen när det gäller förbudet för
myndigheterna att använda termen som beteckning på bindande regler bör
gälla också beträffande de icke-bindande reglerna. Enligt motionen bör
KU 1983/84:25
5
termen utmönstras inom hela den offentliga rätten.
När det gäller de åtgärder som regeringen i propositionen aviserar att den
skall vidta i det fortsatta förenklingsarbetet anförs i motionen erinringar på
några punkter.
Skyldigheten för myndigheterna att i sina föreskrifter hänvisa till bemyndigande
bör enligt motionen utsträckas till att omfatta också andra regler än
föreskrifter. Detta motiveras enligt motionen av att allmänna råd som många
myndigheter utarbetar även framgent kommer att ha stor betydelse. Det
finns därför starka skäl att även dessa skall vara grundade på ett bemyndigande
från regeringen och att myndigheterna åläggs att hänvisa härtill vid sitt
utfärdande av råden.
Motionärerna anför också invändningar mot vad som anförts i propositionen
om att det i avvaktan på stat-kommun-beredningens utvärdering inte
bör införas något direkt krav på myndigheterna om regelöversyn i samband
med upprättande av regelförteckningar. Det är enligt motionen mycket
lämpligt att i detta sammanhang göra en regelöversyn.
När det gäller myndigheternas författningssamlingar är det enligt motionen
praktiskt att en myndighet i sin författningssamling kan ta in också
SFS-författningar som rör myndighetens område. Motionärerna delar således
inte tanken i propositionen om att så i princip inte skall få ske. Att SFS
ingår i myndigheternas författningssamlingar innebär enligt motionen att de
som inte prenumererar på SFS ändå kan få kännedom om de författningar
som berör verksamhetsområdet genom att prenumerera på den aktuella
myndighetens författningssamling. Det innebär också en förenkling för
respektive myndighet genom att alla författningar som berör myndigheten
kan finnas samlade i - i de flesta fall - en volym.
I motsats till vad som förordas i propositionen bör det vidare enligt
motionen utfärdas föreskrifter angående departementens tillsyn över myndigheternas
regelgivning. Det är enligt motionen av stor betydelse att
departementen noggrant följer utvecklingen på regelutgivningsområdet för
att kontrollera att myndigheternas kompletteringsföreskrifter inte avviker
från de beslut som fattats av riksdagen. Det måste enligt motionen finnas en
korrektionsmöjlighet där riksdagen genom regeringens tillsyn kan åstadkomma
en förändring i de fall där avvikelse uppkommit.
I motion 1983184:2655 av Martin Olsson (c) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om nödvändigheten
av att myndigheternas föreskrifter och råd verkligen överensstämmer
med riksdagens beslut och uttalanden.
Motionären refererar ett fall där en myndighet givit ut en handbok vid en
tidpunkt före det riksdagen fattat beslut i en fråga som berörts i handboken.
Till följd av detta kom endast ett uttalande i propositionen med i handboken,
medan däremot riksdagsuttalandet inte återgavs utan endast utskottsbetän
-
KU 1983/84:25
6
kandets nummer. Senare skedde dock en komplettering så att också
riksdagens uttalande återgavs.
Med hänsyn till att sådana brister kan uppstå är det enligt motionären
angeläget att riksdagen genom ett tillkännagivande till regeringen uttalar
vikten av att regeringen för myndigheterna påpekar nödvändigheten av att
de vid utfärdande av föreskrifter och råd verkligen eftersträvar att redovisa
riksdagens beslut och inte endast propositionernas innehåll.
Utskottet
Det statliga regelsystemet är f. n. föremål för översyn i regeringskansliet
och inom ramen för särskilda utredningsinsatser.
Utskottet har i ett nyligen avgivet betänkande, KU 1983/84:24, behandlat
vissa avsnitt i budgetpropositionen (prop. 1983/84:100, bil. 15) där civilministern
redovisat bl. a. det arbete som pågår i syfte att förenkla regelsystemet. I
anslutning härtill har utskottet behandlat åtta under de allmänna motionstiderna
1983 och 1984 väckta motioner. Utskottet har i det tidigare betänkandet
gjort vissa allmänna uttalanden angående inriktningen av det fortsatta
förenklingsarbetet.
I förevarande betänkande behandlar utskottet en inom justitiedepartementet
utarbetad proposition med förslag till vissa konkreta förenklingsåtgärder.
Förutom de motioner som väckts i anslutning till propositionen tar
utskottet samtidigt upp till behandling två under allmänna motionstiden i år
väckta motioner.
De åtgärder som förordas i propositionen syftar till att myndigheternas
föreskrifter och övriga regler skall bli enklare och klarare samt att regelbeståndet
i samhället inte skall bli alltför omfattande.
Ett par av åtgärderna förutsätter riksdagens beslut. Det gäller dels en
ändring i kungörandelagen, dels riktlinjer för utrhönstring av termen
anvisningar. Frågor rörande användningen av termen anvisningar har
tidigare behandlats av riksdagen.
Den föreslagna lagändringen innebär en klarare gränsdragning mellan
icke-bindande regler och bindande regler (föreskrifter).
Riktlinjerna för bruket av termen anvisningar innebär att termen inte skall
få användas på föreskrifter som myndighet utfärdar och att den skall
undvikas som beteckning på sådana icke-bindande regler som avser tillämpning
av föreskrifter, i synnerhet sådana regler som riktar sig till allmänheten
eller till kommuner eller landstingskommuner. Det bör enligt propositionen
dock inte vara uteslutet att myndigheterna i andra sammanhang kan använda
termen också i fortsättningen, t. ex. i sådana rekommendationer som är av
rent myndighetsintern karaktär och som inte har något omedelbart samband
med en bakomliggande föreskrift.
Genom den föreslagna begränsningen i användningen av termen anvisningar
undanröjs de olägenheter som består i att termen kan förekomma som
KU 1983/84:25
7
beteckning på såväl bindande som icke-bindande regler som förvaltningsmyndigheter
utfärdar. Termen kommer dessutom inte att förekomma på
mera generellt verkande rekommendationer.
De föreslagna riktlinjerna för bruket av termen anvisningar tas upp i
motion 1983/84:2654, yrkande 1, av Bertil Fiskesjö m. fl. (c). Enligt
motionen bör termen helt utmönstras inom den offentliga rätten.
De två åtgärder som nu föreläggs riksdagen för beslut innebär enligt
utskottets mening en klar förbättring när det gäller möjligheterna för dem
som i ett visst fall berörs av en myndighets regler att avgöra om reglerna är
bindande eller om de är icke-bindande rekommendationer. Det är enligt
utskottet inte motiverat att gå så långt när det gäller utmönstring av termen
anvisningar som förordas i motion 2654. Således tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker motionen i denna del.
I övrigt innehåller propositionen en redovisning av flera olika åtgärder som
regeringen avser vidta i det fortsatta förenklingsarbetet. I följdmotionerna
2653 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) och 2654 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c)
förordas i vissa hänseenden längre gående åtgärder. Motionären i motion
2653 biträder på vissa punkter de åtgärder som regeringen aviserar och
hemställer att riksdagen skall ställa sig bakom uttalandena i propositionen
genom att själv fatta beslut eller genom ett uttalande ge regeringen till känna
att den biträder de aviserade åtgärderna. Frågan om i vilken utsträckning
hänvisning till bemyndigande skall ske tas förutom i de två nämnda
följdmotionerna upp också i den under allmänna motionstiden väckta
motionen 469 av Allan Ekström (m). Enligt motionen bör riksdagen uttala
sig för att ett beslut om delegation skall innehålla det grundlagsenliga stödet
för delegationen och att det organ som utnyttjar ett bemyndigande skall ange
det rättsliga stödet härför.
Utskottet anser att de av regeringen aviserade åtgärderna utgör ett
värdefullt inslag i det fortsatta förenklingsarbetet. Det finns enligt utskottets
mening inte nu anledning att ta ställning till behovet av andra åtgärder än
dem som regeringen avser att vidta enligt vad som redovisas i propositionen.
Det är enligt utskottets mening heller inte nödvändigt, som föreslås i motion
2653, att riksdagen beträffande vissa av åtgärderna själv skall fatta beslut
eller besluta om tillkännagivande till regeringen att den biträder de
förordade åtgärderna. Utskottet avstyrker således motionerna 469, 2653,
yrkande 2-9, och 2654, yrkande 2.
I motion 1352, yrkande 2, av Gunilla André m. fl. (c) hemställs om översyn
av systemet med ramlagstiftning. Enligt motion 2653, yrkande 1, av Gunnar
Biörck i Värmdö (m) bör riksdagen besluta att det i fortsättningen inte skall
stiftas ramlagar.
Utskottet har i det tidigare nämnda betänkandet KU 1983/84:24 (s. 22)
uttalat att en minskad användning av ramlagstiftning bör vara en viktig del av
ambitionen att förenkla och rationalisera regelsystemet. Utskottet vill
emellertid inte förorda särskilda åtgärder av det slag som föreslås i
KU 1983/84:25
8
motionerna 1352 yrkande 2, och 2653, yrkande 1. Motionsyrkandena kan
därför inte tillstyrkas. Till viss del är dock motionerna tillgodosedda genom
det tidigare nämnda uttalandet.
I motion 2655 av Martin Olsson (c) förordas åtgärder för att förekomma
brister i redovisningen av lagmotiv m. m. i handböcker som myndigheter ger
ut.
Utskottet vill understryka att det är riksdagens beslut som ligger till grund
för de lagar som myndigheterna skall tillämpa. Det är därför nödvändigt att
de myndigheter, som ger ut handböcker som återger lagmotiv, ser till att
riksdagsuttalanden som har betydelse för rättstillämpningen också tas med i
handböckerna. Det finns dock enligt utskottets mening inte anledning för
riksdagen att ta något särskilt initiativ i frågan. Motion 2655 anses av
utskottet vara besvarad med vad utskottet nu anfört.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ändring i kungörandelagen
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del antar det
framlagda lagförslaget,
2. beträffande utmönstring av termen anvisningar
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1983/84:2654, yrkande 1, beslutar att godkänna
de i propositionen angivna riktlinjerna,
3. beträffande systemet med ramlagstiftning,
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1352, yrkande 2, och
1983/84:2653, yrkande 1,
4. beträffande det fortsatta arbetet med förenklingar i regelsystemet,
m. m.
att riksdagen
a) avslår motion 1983/84:469 och 2653, yrkande 7,
b) avslår motion 1983/84:2653, yrkandena 2-6 samt 8 och 9,
c) avslår motion 1983/84:2654, yrkande 2,
d) förklarar motion 1983/84:2655 besvarad med vad utskottet
anfört,
5. beträffande proposition 1983/84:119 i övrigt
att riksdagen med hänsyn till vad utskottet anfört lägger propositionen
i denna del till handlingarna.
Stockholm den 3 april 1984
På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON
KU 1983/84:25
9
Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s),
Bertil Fiskesjö (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Hans Nyhage (m), Kurt Ove
Johansson (s), Kerstin Nilsson (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sture Thun
(s), Anita Modin (s), Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp), Bengt
Kindbom (c) och Marie-Ann Johansson (vpk).
Reservationer
1. beträffande ändring i kungörandelagen och utmönstring av termen anvisningar
(motivering till mom. 1 och 2)
Anders Björck, Hans Nyhage, Gunnar Biörck i Värmdö och Elisabeth
Fleetwood (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
”De två” och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen om ändring i kungörandelagen
och om nya riktlinjer för bruket av termen anvisningar.
Det är enligt utskottets mening inte motiverat att gå så långt när det gäller
utmönstring av termen anvisningar som förordas i motion 2654. Motionen
avstyrks följaktligen i denna del.
2. beträffande ändring i kungörandelagen och utmönstring av termen anvisningar
(motivering och hemställan till mom. 2 samt motivering till mom. 1)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar ”De två” och
slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker den ändring i kungörandelagen som föreslås i
propositionen. När det däremot gäller riktlinjerna för termen anvisningar
anser utskottet i likhet med vad som anförs i motion 2654 att de skäl som talar
för att helt utmönstra termen beträffande bindande regler har giltighet också
beträffande de icke-bindande reglerna. Termen bör enligt utskottets mening
helt utmönstras inom den offentliga rätten. Utskottet förordar därför bifall
till motion 2654, yrkande 1. Vad som anförs i motionen bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utmönstring av termen anvisningar
att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och med
bifall till motion 1983/84:2654, yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen.
3. beträffande systemet med ramlagstiftning (mom. 3)
Anders Björck, Hans Nyhage, Gunnar Biörck i Värmdö och Elisabeth
Fleetwood (alla m) anser
KU 1983/84:25
10
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar ”Utskottet har”
och som på s. 8 slutar ”nämnda uttalandet” bort ha följande lydelse:
När det gäller den fråga om användningen av ramlagstiftning som väckts i
motion 2653, yrkande 1, vill utskottet betona att riksdagen inte bör använda
ramlagstiftning som möjliggör för verkställande myndigheter att utvidga ett
regelkomplex i efterhand genom tillämpningsföreskrifter. Utskottet anser
detta vara en viktig utgångspunkt för att det fortsatta förenklingsarbetet skall
bli framgångsrikt. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion 2653,
yrkande 1, bör ges regeringen till känna. Motion 1352, yrkande 2, får anses
besvarad med det nu anförda.
dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande systemet med ramlagstiftning
att riksdagen med anledning av motion 2653, yrkande 1, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande
ramlagstiftning samt förklarar motion 1352, yrkande 2, besvarad
med detta.
4. beträffande det fortsatta arbetet med förenklingar i regelsystemet m. m.
(motivering och hemställan till mom. 4 a och b samt motivering till mom. 4 c)
Anders Björck, Hans Nyhage, Gunnar Biörck i Värmdö och Elisabeth
Fleetwood (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar ”Utskottet anser”
och slutar ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:
Beträffande det som sägs i propositionen om det fortsatta förenklingsarbetet
tar utskottet i detta sammanhang endast upp de konkreta förenklingsåtgärder
som där redovisas.
Flera av de aviserade åtgärderna är enligt utskottets mening naturliga
inslag i ett förenklingsarbete. Utskottet anser dock att man inom justitiedepartementet
inte på alla de konkreta punkterna tagit till vara möjligheterna
att driva förenklingsarbetet tillräckligt effektivt. Det är därför angeläget att
regeringen, så snart åtgärderna börjat avsätta resultat, återkommer till
riksdagen med en redovisning av utfallet av vidtagna åtgärder. I det
sammanhanget bör regeringen också överväga behovet av kompletterande
åtgärder. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet anser att yrkandena
2-6 samt 8 och 9 i motion 2653 får anses till stora delar besvarade med vad
utskottet anfört. Motion 1983/84:2654, yrkande 2, avstyrks.
Med anledning av de förslag till åtgärder som väckts i motionerna 469 och
2653, yrkande 7, vill utskottet anföra följande.
Beträffande de skärpta krav på hänvisning till bemyndigande som förordas
i motionerna vill utskottet framhålla att det bemyndigande från riksdagen
KU 1983/84:25
11
som en förordning grundar sig på som regel inte redovisas i förordningen. Ej
heller anges grundlagsstödet i själva bemyndigandet. Regeringen bör enligt
utskottets mening närmare överväga frågan och lägga fram förslag som syftar
till att åstadkomma klarare regler i de hänseenden som redovisas i motion 469
och i motion 2653, yrkande 7. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 4 a och b bort ha följande
lydelse:
4. beträffande det fortsatta arbetet med förenklingar i regelsystemet,
m. m.
att riksdagen
a) med anledning av motionerna 1983/84:469 och 2653, yrkande 7,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
rörande klarare regler för hänvisning till bernyndiganden,
b) med anledning av motion 1983/84:2653, yrkandena 2-6 samt 8
och 9, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
rörande det fortsatta förenklingsarbetet.
5. beträffande det fortsatta arbetet med förenklingar i regelsystemet m. m.
(motivering och hemställan till mom. 4 c samt motivering till mom. 4 a och b)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar ”Utskottet anser”
och slutar ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:
De åtgärder som regeringen aviserar att den skall vidta utgör enligt
utskottets mening till vissa delar en bra utgångspunkt för det fortsatta
förenklingsarbetet. I vissa hänseenden går dock åtgärderna inte så långt som
är önskvärt. Beträffande ett fall, som gäller myndigheternas författningssamlingar
och som tagits upp i motion 2654, kan det ifrågasättas om inte den
aviserade åtgärden i stället bidrar till att skapa ett opraktiskt system.
Utskottet anser att de förslag i dessa hänseenden som väckts i motion 2654
bör läggas till grund för det fortsatta arbetet. Det är vidare, som framhållits i
motionen, viktigt att regeringen så snart ske kan återkommer till riksdagen
med en redovisning av de effekter som blir följden av det i propositionen
initierade avregleringsarbetet. Utskottet tillstyrker således även yrkande 2 i
motion 2654. Motionerna 469 och 2653, yrkandena 2-9, avstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 4c bort ha följande lydelse:
4. beträffande det fortsatta arbetet med förenklingar i regelsystemet,
m. m.
att riksdagen
c) med bifall till motion 1983/84:2654, yrkande 2, som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i motionen.
! X«f.
minab/gotab 78309 Stockholm 1984