KU 1983/84:18

Konstitutionsutskottets betänkande
1983/84:18

om försök med kabelsändning av satellitprogram (prop. 1983/84:91)
Sammanfattning

Utskottet har godtagit propositionens förslag om en särskild tidsbegränsad
lagstiftning som möjliggör försöksverksamhet med rundradiosändning i
kabelnät av radio- och TV-program. Två i ärendet väckta motioner (582 av
Karl Boo m. fl. (c) och 938 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp)) som siktar till
mera omfattande lättnader i systemet har avstyrkts med hänvisning till att
regeringsförslaget går tillräckligt långt för att stärka beslutsunderlaget för i
första hand massmediekommittén. Utskottet har därmed inte avvisat
motionärernas krav rörande utvecklingen på längre sikt. En reservation (fp)
och ett särskilt yttrande (m) har avgetts.

Propositionen

I propositionen hemställs att riksdagen antar till propositionen fogade

1) förslag till ändring av radiolagen (1966:755),

2) lag om försöksverksamhet med särskild trådsändning.

Förslaget innebär att en särskild tidsbegränsad lag införs för försöksverksamhet
med rundradiosändning i kabelnät av radio- och TV-program som
har tagits emot från en satellit i fast trafik. För försöksverksamheten skall inte
radiolagens krav på bl. a. opartiskhet och saklighet gälla.

Motionerna

I motion 1983/84:582 av Karl Boo m. fl. (c) hemställs att i stället för
propositionens lagförslag 5§ sista stycket radiolagen får följande lydelse:
”Vidarebefordran av sändning som mottagits från satellit i fast trafik är
tillåten.”

I motionen konstateras att den svenska lagstiftningen inte är anpassad till
den nya tekniska och juridiska situation sorti inträtt genom att s. k.
kommunikationssatelliter kommer att utnyttjas för TV-sändningar som
direkt vänder sig till den breda allmänheten över hela Europa. I motsats till
den uppfattning som hävdas i propositionen kan det enligt motionen antas att
många fastighetsägare, hyresgäster och bostadsrättsföreningar kommer att
visa intresse för att komplettera redan befintliga centralantennanläggningar
med parabolantenn och omvandlare. En sådan utveckling skulle leda till att
antalet dispensansökningar hos regeringen skulle bli mycket stort. Regeringsformens
regler om yttrande- och informationsfrihet leder enligt motio 1

Riksdagen 1983/84. 4 saini. Nr 18

Rättelse: S. 2, 4, 13, 16, 18 och 19. Se text på s. 21. Dessutom är stavfel rättade

KU 1983/84:18

2

nen närmast till att man bör sträva efter att så enkelt som möjligt ge så stor
publik som möjligt förutsättningar för att ta del av ett internationellt
TV-utbud. Det framhålls att Eutelsat Council, den sammanslutning av
teleförvaltningarna i Europa som äger ECS-satelliterna, nyligen har beslutat
att det inte skall krävas kryptering av de sändningar som förmedlas via
sateliterna. Detta faktum bestyrker enligt motionen uppfattningen att
sändningarna numera är att betrakta som riktade till en bred allmänhet.

Med det anförda anser motionärerna det vara motiverat att riksdagen
redan nu tar ställning för en lagstiftning som klart tillåter vidaresändning av
mottagna satellitsignaler.

I motion 1983/84:938 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tilläggsdirektiv till massmediekommitténs arbete,

2. att riksdagen beslutar att 2 § i lag om försöksverksamhet med särskild
trådsändning skall ha följande lydelse:

Särskild trådsändning får inte äga rum utan tillstånd av regeringen. Sådant
tillstånd skall lämnas om inte synnerliga skäl talar däremot.

Enligt motionen är det absurt att en land som värdesätter informationsoch
yttrandefrihet förbjuder vidarespridning av radio- och TV-program som
har tagits emot genom kommunikationssatelliter. Massmediekommittén bör
därför få i tilläggsdirektiv att utarbeta ett förslag som utgår från grundsatsen
frihet att vidaresprida program från kommunikationssatelliter. I motsats till
propositionens förslag bör enligt motionen regeringen bevilja tillstånd till
vidarespridning i alla fall där inte synnerligen starka skäl talar emot tillstånd -t. ex. att andra sändningar påtagligt störs.

Yttrande m. m.

Utskottet har inhämtat kulturutskottets yttrande i ärendet. Yttrandet
fogas som bil. 1 till detta betänkande. Vidare har massmediekommitténs
ordförande inför utskottet redogjort för kommitténs arbete (se bilaga 2).

Utskottet

Rätten att anordna radiosändningar till allmänheten har alltsedan radions
tillkomst på 1920-talet reglerats särskilt. Sveriges Radios ensamrätt till
rundradiosändning hade sin grund i att Kungl. Maj:t inte gav tillstånd till
något annat bolag att sända över rundradiosändare. Med den senaste
radioreformen (1978) ersattes ensamrätten med ett koncessionssystem enligt
vilket flera företag kan få sändningsrätt efter regeringens bestämmande.
Sändningsrätt har därefter beviljats Sveriges Radios fyra dotterbolag, vilka
således är programföretag i radiolagens mening. Särskilda regler gäller
därutöver enligt närradiolagen (1982:459) och lagen (1981:508) om radiotidningar.

KU 1983/84:18

3

Radiolagen innehåller de grundläggande reglerna om rundradion. Av
speciellt intresse i förevarande sammanhang är radiolagens definition av
rundradiosändning (1 §) samt reglerna om sändningsrätt (5 §) och om
förutsättningarna för utövandet av sändningsrätten (reglerna om saklighet
och opartiskhet m.m. i 6§).

Med rundradio menas i radiolagen radiosändning eller trådsändning som
är avsedd att mottas direkt av allmänheten. Som rundradiosändning räknas
inte en sändning för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en
påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller
se sändningen.

Definitionen av begreppet allmänhet har vållat särskilda svårigheter i
rättspraxis. Utskottet vill erinra om att högsta domstolen i ett rättsfall från
1976, som avsåg lokala TV-sändningar inom ett radhusområde, ansåg att de
boende inom området inte var att anse som allmänhet i radiolagens mening
och att tillstånd enligt radiolagen således inte var erforderligt.

Förslaget i propositionen avser i första hand en planerad försöksverksamhet
i Lund med vidaresändning av program från en s. k. kommunikationssatellit.
Som anförs i propositionen får vidaresändningen av program från en
sådan satellit anses som rundradioprogram om det är avsett för allmänheten.
Om vidaresändningen inte sker genom något av Sveriges Radios dotterbolag
krävs alltså särskilt medgivande av regeringen. Med hänsyn bl. a. till att det
förekommer reklam i programmen kan sändningarna enligt gällande lagstiftning
och avtal inte ombesörjas av Sveriges Radio-bolagen.

Kulturutskottet har i sitt yttrande tillstyrkt att en försöksverksamhet
möjliggörs i enlighet med propositionen. Yttrandet återges i sin helhet i
bilaga 1.

Regeringen har valt att reglera den aktuella sändningsrätten i en särskild
lag. Utskottet delar bedömningen att detta är den lämpligaste lösningen med
hänsyn till att det är fråga om en tidsbegränsad försöksverksamhet och det
vid sådant förhållande får anses mindre lämpligt att göra annat än rent
formella ändringar i radiolagen. Någon inskränkning i gällande rätt avses
självklart inte.

Den år 1982 tillsatta massmediekommittén har bl. a. i uppdrag att se över
radiolagen och att lägga fram förslag till regler om programmottagning från
kommunikationssatelliter och direktsändande satelliter. För utredningsarbetet
är det av stort värde med praktiska försök. Av detta skäl har lagen fått ett
vidare tillämpningsområde än försöksverksamheten i Lund. Enligt föredragande
statsrådet bör regeringen kunna bevilja andra intressenter tillstånd till
distribution i kabelnät av program från kommunkationssatelliter när det är
fråga om sådan verksamhet som kan förväntas tjäna som underlag för
massmediekommitténs arbete eller för statsmakterna när dessa skall fatta
beslut med anledning av kommitténs förslag.

Regeringsförslaget kritiseras i motion 582 av Karl Boo m. fl. (c) och 938 av
Jan-Erik Wikström m. fl. (fp). Båda motionerna kräver längre gående

KU 1983/84:18

4

lättnader i möjligheterna att vidaresända program från kommunikationssatelliter.
Enligt centermotionen bör sådan vidaresändning vara helt tillåten.
Folkpartimotionen går med på att tillstånd från regeringen skall erfordras
men ger uttryck för uppfattningen att tillstånd skall ges om inte synnerliga
skäl talar emot detta.

Utnyttjandet av nya medier och därmed hela frågan om det kommande
TV-utbudet i Sverige har stor framtida betydelse. Även om det enligt
utskottets mening står klart att man här inte kan anlägga enbart snäva
nationella perspektiv, kan det inte förnekas att frågan kommer att kräva
ingående och noggranna överväganden från statsmakternas sida. En god
praktisk erfarenhet av verksamheten är nödvändig för att regering och
riksdag skall få ett så brett beslutsunderlag som möjligt för sina ställningstaganden.
Det kan med hänsyn till de uttalanden som görs i propositionen
förutsättas att regeringens dispensprövning enligt lagen kommer att ske i så
generös anda som behövs för att tillgodose detta syfte. Utskottet anser det
emellertid viktigt att framhålla att det i föreliggande ärende inte är aktuellt
att fatta några principbeslut utan endast att möjliggöra en tidsbegränsad
försöksverksamhet. Det finns således enligt utskottets mening inte anledning
att nu gå in på frågan om hur vi i framtiden skall ställa oss till den nya
TV-tekniken. De mera långsiktiga lösningar som motionerna förefaller syfta
till har statsmakterna att besluta om först sedan massmediekommittén
slutfört sitt uppdrag. Utskottet vill därför i detta sammanhang endast erinra
om att massmediekommitténs ordförande vid utfrågningen redovisat en
generös syn på mottagning och vidaresändning från bl. a. kommunikationssatelliter
och att detta synes vara kommitténs samlade ambition.

I nuvarande skede får enligt utskottets mening regeringsförslaget anses gå
tillräckligt långt för att underlätta det pågående utredningsarbetet. Utan att
avvisa motionernas krav rörande utvecklingen på sikt avstyrker utskottet
därför de i motionerna föreslagna lagändringarna liksom kravet i motion 938
om tilläggsdirektiv till massmediekommittén.

I propositionen föreslås att lagförslagen träder i kraft två veckor efter den
dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. Enligt utskottets mening bör en bestämd dag för
ikraftträdandet anges. Utskottet föreslår den 15 april 1984.

Utskottet hemställer

l.att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:91 dels antar
propositionens förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755),
dels med avslag på motion 1983/84:582 och motion 1983/84:938,
yrk. 2 antar propositionens förslag till Lag om försöksverksamhet

KU 1983/84:18

5

med särskild trådsändning, i båda fallen med den ändringen att
lagarna skall träda i kraft den 15 april 1984 samt

2. att riksdagen avslår motion 1983/84:938, yrk. 1.

Stockholm den 6 mars 1984

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s),
Bertil Fiskesjö* (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Hans Nyhage (m), Kerstin
Nilsson* (s), Sven-Erik Nordin (c), Sture Thun (s), Anita Modin* (s),
Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp), Ove Eriksson* (m), Ingvar
Björk (s) och Marie-Ann Johansson (vpk).

* Ej närvarande vid ärendets slutbehandling.

Reservation

av Karin Ahrland (fp) som anser

dels att utskottet på s. 4 fr. o. m. ”Det kan med” t. o. m. ”föreslagna
lagändringarna” bort anföra följande:

Med hänsyn till informations- och yttrandefriheten är det emellertid av
största vikt att grundprincipen om frihet slås fast i alla sammanhang. Frågan
om en lag är endast tillfällig eller avsedd att gälla t. v. är under sådana
förhållanden likgiltig. Det bör därför vara en självklarhet att regeringen skall
bevilja tillstånd om inte synnerligen starka skäl talar emot detta -1, ex. om
andra sändningar påtagligt skulle störas. Detta bör klart framgå av lagtexten.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 938 yrk. 2. Även motion 582 får
anses tillgodosedd härmed.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av proposition 1983/84:91 dels antar
propositionens förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755)
med den ändringen att lagen skall träda i kraft den 15 april 1984,
dels med bifall till motion 1983/84:938, yrk. 2 antar följande
"Förslag till Lag om försöksverksamhet med särs kild trådsändning.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller rundradiosändning från trådsändare av sådana radioprogram
som har tagits emot från en satellit i fast trafik (särskild trådsändning).
Med rundradiosändning, trådsändare och radioprogram förstås detsamma
som i radiolagen (1966:755).

1* Riksdagen 1983184. 4 sami. Nr 18

KU 1983/84:18

6

2§ Särskild trådsändning får inte äga rum utan tillstånd av regeringen.*
Sådant tillstånd skall lämnas om inte synnerliga skäl talar däremot.

3§ I fråga om särskild trådsändning skall 7§ radiolagen (1966:755) inte
tillämpas.

4§ För särskild trådsändning gäller inte 6§ radiolagen (1966:755) samt
radioansvarighetslagen (1966:756).

Denna lag träder i kraft den 15 april 1984. Lagen gäller till utgången av år
1985.”

samt förklarar motion 1983/84:582 besvarad härmed,

2. att riksdagen avslår motion 1983/84:938, yrk. 1.

Särskilt yttrande

av Anders Björck, Hans Nyhage, Gunnar Biörck i Värmdö och Elisabeth
Fleetwood (alla m).

Som anförs i utskottets yttrande är det nu fråga om att möjliggöra en
försöksverksamhet med rundradiosändning av program från kommunikationssatellit.
Den utformning som regeringens lagförslag erhållit kan vi
acceptera som ett provisorium för detta ändamål. Vi vill emellertid understryka
att lagstiftningens enda syfte är att möjliggöra rundradiosändning till
allmänheten vid sidan av den koncession som meddelats Sveriges Radio.
Liksom hittills råder således full frihet för envar att sända till en mindre krets
personer liksom för var och en att för eget bruk installera mottagarantenner.
Det är endast sändningar till allmänheten enligt den definition av begreppet
allmänhet som ges i radiolagen som berörs av lagförslaget.

Vi utgår från att regeringen vid sin prövning av dispensärenden i ämnet i
princip kommer att bifalla ansökningarna om inte synnerliga skäl talar emot
detta.

‘Tillägg i förhållande till propositionen.

KU 1983/84:18

7

Bilaga 1

Kulturutskottets yttrande
1983/84:1 y

om försök med kabelsändning av satellitprogram (prop. 1983/84:91)

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 31 januari 1984 beslutat bereda
kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1983/84:91 om försök
med kabelsändning av satellitprogram samt motionerna 1983/84:582 och
1983/84:938.

Leif Andersson, ordförande i massmediekommittén och Rolf Jaensson,
teknisk sakkunnig i kommitténs sekretariat har inför utskottet lämnat
upplysningar i ärendet.

Propositionen

Den i propositionen föreslagna iagen avser utsändning i kabelnät av
program som riktar sig till allmänheten och som har mottagits från en s. k.
kommunikationssatellit, dvs. en satellit i fast trafik.

Lagen är tidsbegränsad och skall gälla till utgången av år 1985.

I propositionen erinras om att signaler från kommunikationssatelliter inte
är avsedda att tas emot direkt av allmänheten utan överförs till vissa särskilt
angivna jordstationer från vilka signalerna kan spridas vidare till
allmänheten. Rundradio enligt det internationella radioreglementet blir det
fråga om först när signalerna avses kunna tas emot direkt av allmänheten.
Den som handhar vidaresändningen till allmänheten är därför principiellt i
samma situation som ett programföretag.

Lagförslaget är föranlett av en framställning från den lokala samrådsgrupp
som leder försöket med kabelsänd radio och TV i Lund. Samrådsgruppen
önskar att möjlighet skall skapas att ta emot och vidaresända TV-program
från de europeiska kommunikationssatelliterna.

Skrivelsen har remissbehandlats. De tre remissinstanserna - televerket,
massmediekommittén (U 1982:07) och Sveriges Radio AB - ställer sig
positiva till samrådsgruppens förslag.

I propositionen erinras om att massmediekommittén har i uppgift bl. a. att
överväga vad som bör gälla för vidarespridning till allmänheten av
sändningar från kommunikationssatelliter. Föredragande statsrådet anser
att det är angeläget att kommittén i sina överväganden kan utnyttja
erfarenheterna från försöksverksamheten i Lund även med avseende på
program som sänds via kommunikationssatelliter. Härigenom skulle såväl
kommittén som regering och riksdag få ett bättre beslutsunderlag.

KU 1983/84:18

Som skäl för att det krävs en särskild lagstiftning för denna
sändningsverksamhet anför föredragande statsrådet att det inte har någon
betydelse att programinnehållet enligt den ursprungliga sändarens avsikt
eller önskemål skall nå ut till så många personer som möjligt, dvs. är avsett
för allmänheten i denna mening. Avgörande är i stället att den sändning i
teknisk bemärkelse som sker från markstationen till satelliten eller från
satelliten till en annan markstation enbart utgör en s. k. programtransport
som inte är avsedd för direkt mottagning av allmänheten. En sådan sändning
utgör därför inte ett sådant ”radioprogram i rundradiosändning” som får
sändas vidare enligt 5 § tredje stycket radiolagen. Häri föreskrivs att
radioprogram i rundradiosändning som har upptagits trådlöst på
centralantennanläggning får utan särskilt tillstånd sändas vidare till
mottagare inom fastighet som är ansluten till anläggningen.

Det finns enligt propositionen ytterligare en väg att genomföra den
åsyftade regleringen, nämligen genom en ändring i radiolagen varigenom det
föreskrevs bl. a. att bestämmelser i 6 och 7 §§ - som innehåller reglerna om
bl. a. opartiskhet och saklighet samt om radionämnden - inte skulle tillämpas
för denna verksamhet. Med hänvisning till massmediekommitténs uppdrag
förordas att regleringen sker i en särskild, tidsbegränsad lag.

Frågan om ansvar för kabeloperatör som återutsänder ett utländskt
TV-program får enligt propositionen bedömas enligt de allmänna straff- och
skadeståndsrättsliga reglerna. Radioansvarighetslagen gäller alltså inte för
dessa sändningar. De omfattas heller inte av radionämndens granskning.

Upphovsrättsliga frågor berörs inte av förslaget. I propositionen framhålls
att den som får tillstånd att bedriva särskild trådsändning svarar själv i
förekommande fall för att han har löst rättighetsfrågorna.

Enligt propositionen bör regeringen kunna bevilja även andra intressenter
än de som företräder försöket i Lund tillstånd till distribution i kabelnät av
program från kommunikationssatelliter i de fall då det är fråga om sådan
verksamhet som kan förväntas kunna tjäna som underlag för massmediekommitténs
arbete eller när regering och riksdag skall fatta beslut med
anledning av kommitténs förslag.

Motionerna

I motion 1983/84:582 (c) föreslås en ändring av 5 § radiolagen som innebär
att vidarebefordran av sändning som mottagits från satellit i fast trafik skulle
bli tillåten.

I motiveringen till förslaget anför motionärerna att lagstiftningen inte är
anpassad till den nya tekniska situationen. De ifrågasätter bedömningen i
propositionen att det skulle krävas avancerad och dyrbar utrustning för att ta
emot signaler från kommunikationssatelliter. Det kan komma att finnas ett
betydande intresse hos många fastighetsägare, hyresgäster och bostadsföreningar
att komplettera redan befintliga centralantennanläggningar med en

KU 1983/84:18

9

parabolantenn och omvandlare, sägs det. Antalet dispensansökningar hos
regeringen kan därför bli mycket stort.

Motionärerna anför vidare bl. a. följande.

Den svenska grundlagens principer om yttrande- och informationsfrihet
torde närmast ge stöd för en strävan att så enkelt som möjligt ge så stor publik
som möjligt förutsättningar att ta del av ett internationellt TV-utbud. Det
förhållandet att detta sker genom utnyttjande av satellitförbindelser som
ursprungligen avsetts för andra ändamål får enligt vår mening inte lägga
hinder i vägen för största möjliga informationsfrihet. Det faktum att Eutelsat
Council (sammanslutning av teleförvaltningarna i Europa som äger
ECS-satelliterna) nyligen har beslutat att det ej skall krävas kryptering av de
sändningar som förmedlas via satelliterna styrker ytterligare vår bedömning
att internationell praxis har utvecklats på sådant sätt att dessa sändningar är
att betrakta som riktade till en bred allmänhet. Vi vill för vår del redan nu ge
den rättsliga regleringen av dessa frågor en sådan utformning att mottagning
och vidarebefordran, i exempelvis centralantennanläggningar, klart och
entydigt blir tillåten.

I motion 1983/84:938 (fp) uttalas att det är absurt att ett land som
värdesätter informations- och yttrandefrihet förbjuder vidarespridning av
radio- och TV-program som har tagits emot via kommunikationssatelliter.
Motionärerna önskar att massmediekommittén i tilläggsdirektiv skall få i
uppdrag att utarbeta ett förslag som bygger på principen om helt fri
vidarespridning av program från kommunikationssatelliter.

De villkor som anges i propositionen för att tillstånd att distribuera
program från kommunikationssatelliter i kabelnät skall kunna ges är alltför
snäva. Motionärerna menar att propositionen i detta hänseende är ett uttryck
för socialdemokratisk förmyndarmentalitet på radio- och TV-området.
Riksdagen bör i stället uttala att regeringen bör bevilja tillstånd till
vidarespridning i alla de fall där inte synnerligen starka skäl -1, ex. att andra
sändningar påtagligt störs - talar däremot, säger de.

Vissa uppgifter om lokala TV-sändningar m. m.

Lokala kabel-TV-sändningar har förekommit sedan början av 1960-talet.
Beträffande tidigare och nu aktuella sändningar kan här redovisas följande.

Det kommersiella bolaget Informations TV AB startade 1961
kabel-TV-verksamhet i kvarteret Kronprinsen i Malmö. Verksamheten
bedrivs enligt en övergångsbestämmelse till radiolagen (1966:755) enligt
vilken verksamhet för trådsändning som påbörjats före den 1 november 1966
och som drivs vid lagens ikraftträdande (den 1 juli 1967) får drivas även
därefter i samma omfattning som den hade den 31 oktober 1966. Bolaget
sänder egenproducerade program en gång i veckan samt från den sovjetiska
satelliten Horizont mottagna program över centralantennanläggningen till ca
1000 hushåll. Verksamheten finansieras huvudsakligen genom reklaminslag.

TRU-kommittén (TRU II) bedrev tillsammans med Sveriges Radio och

KU 1983/84:18

10

Kiruna kommun i två omgångar under 1974 och 1975 försök med kabel-TV i
Kiruna. Försöket omfattade ca 17 000 hushåll samt ett antal institutioner och
skolor och finansierades med medel från kommunen. Sveriges Radio och
kommittén.

Inom ramen för närradiokommitténs arbete startades två försök med
när-TV, nämligen i Annedal i Göteborg och Grantorp i Huddinge.
Verksamheten i Annedal lades ner efter ca sex månader. I Grantorp pågår
fortfarande försöket. Verksamheten är helt beroende av att kommunen ger
bidrag och att Kaggeholms folkhögskola medverkar.

Programsändningar över kabel har även förekommit i vissa andra
bostadsområden, bl. a. i Skönstaholm och Mörbylund.

I Lund försiggår som framgår av propositionen ett försök med kabelsänd
radio och TV. Förutom sändningar från Sveriges television (SVT)
vidaresänds Danmarks Radios sändningar samt radio- och TV-program från
de båda tyska staterna. Vissa lokalt producerade program avses att sändas
inom ramen för SVT:s sändningstillstånd.

I Göteborg har SVT i december 1983 medgett att de allmännyttiga
bostadsföretagen i Göteborg, AB Göteborgshem, Göteborgs Stads Bostads
AB samt Familjebostäder i Göteborg AB, får inleda en tidsbegränsad
försöksverksamhet med kabel-TV inom ramen för SVT:s sändningstillstånd.
Avsikten är att vidaresända svenska, danska och norska program samt
lokalinformation.

I februari 1984 har SVT beslutat att försöksverksamhet med lokala
sändningar får starta inom ramen för SVT:s sändningsrätt i Sundsvall och i
Upplands Väsby.

Enligt vad utskottet inhämtat har hittills fyra ansökningar om
vidaresändning i kabel av program från kommunikationssatellit inkommit till
utbildningsdepartementet.

Utskottet

Regeringens förslag kritiseras i de båda motioner som väckts med
anledning av proposition 1983/84:91.1 motion 1983/84:582 (c) föreslås att 5 §
radiolagen ändras så att vidarebefordran av sändning från satellit i fast trafik
blir tillåten utan någon särskild prövning. Enligt ett förslag i motion
1983/84:938 (fp) bör regeringen bevilja tillstånd till distribution i kabelnät om
inte synnerligen starka skäl talar däremot.

Utskottet har i det föregående ingående redogjort för förslagen i
propositionen. Ett viktigt motiv för försöksverksamheten med kabeldistribution
av TV-program från kommunikationssatelliter - i vilka reklaminslag
förekommer - är att ge massmediekommittén ett mera realistiskt underlag
för kommande bedömningar. Vissa frågor om upphovsrätt och yttrandefrihet
ingår i kommitténs uppdrag. Även i dessa hänseenden kan
försöksverksamheten komma att ge väsentliga erfarenheter. För statsmak -

KU 1983/84:18

11

ternas kommande ställningstagande såväl i massmediefrågor som till frågor
rörande yttrandefrihet kan försöksverksamheten bli av stort värde.

Utskottet tillstyrker därför att lagstiftning kommer till stånd som ger
möjlighet till försöksverksamhet med kabeldistribution av TV-program från
kommunikationssatellit.

Med hänsyn till att massmediekommittén avser att lägga fram sitt förslag
hösten 1984 och att ett regeringsförslag på grundval härav har aviserats redan
till nästa år är det enligt utskottets mening befogat att regleringen sker i en
särskild lag som görs tidsbegränsad.

Med anledning av önskemålen i motionerna vill utskottet erinra om att
mottagning av signaler från kommunikationssatelliter regleras genom det
internationella radioreglementet. Beträffande vidarespridning av program
från satelliter är viss tillståndsprövning nödvändig bl. a. av tekniska skäl. På
grund härav kan vidarespridning av program enligt utskottets mening inte
släppas helt fri. Det är dock önskvärt att försöksverksamheten får en sådan
bredd att ett relevant beslutsunderlag kan utarbetas.

I motion 938 yrkas att massmediekommittén skulle få i uppdrag att
utarbeta ett förslag som bygger på principen om helt fri vidarespridning av
program från kommunikationssatelliter. Vad utskottet anfört i det
föregående visar att det finns skäl som talar mot införandet av en sådan helt
fri sändnings- eller spridningsrätt. Det pågående utredningsarbetet - vars
resultat är avsett att bygga bl. a. på försök med mottagning av
satellitsändningar - bör inte föregripas. Utskottet avstyrker därför
motionsyrkandet.

Stockholm den 21 februari 1984

På kulturutskottets vägnar
INGRID SUNDBERG

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Tyra Johansson (s), Karl Boo (c),
Lars-Ingvar Sörenson (s), Catarina Rönnung (s), Maja Bäckström (s), Lars
Ahlmark (m), Stina Gustavsson (c), Berit Oscarsson (s), Gunnar Thollander
(s), Gunnel Liljegren (m), Eva Hjelmström (vpk), Anders Nilsson (s), Lars
Hjertén (m) och Kerstin Anér (fp).

Avvikande mening

Ingrid Sundberg (m), Karl Boo (c), Lars Ahlmark (m), Stina Gustavsson
(c), Gunnel Liljegren (m), Lars Hjertén (m) och Kerstin Anér (fp) anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”Med anledning” och slutar
”därför motionsyrkandet” bort har följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas inställning till frågan om rätt till

KU 1983/84:18

12

vidarespridning av program från satelliter, nämligen att så många som
möjligt i vårt land bör ges tillfälle att ta del av det internationella TV-utbudet.
Viss tillståndsprövning kan dock komma att bli nödvändig av tekniska skäl.

Utgångspunkten vid prövningar av tillstånd till vidarespridning bör enligt
utskottets mening vara en frihetlig linje - sådana tillstånd bör alltså ges i alla
de fall där inte synnerligen starka skäl talar däremot.

I motion 938 yrkas att massmediekommittén skall få i uppdrag att utarbeta
ett förslag som bygger på principen om fri vidarespridning av program från
kommunikationssatelliter. Vad utskottet anfört i det föregående talar för att
massmediekommitténs arbete ges en sådan inriktning som motionärerna
förespråkar.

Sammanfattningsvis föreslår kulturutskottet att konstitutionsutskottet gör
ett uttalande i enlighet med vad kulturutskottet har anfört med anledning av
motionerna 582 och 938.

KU 1983/84:18

13

Bilaga 2

Utfrågning inför konstitutionsutskottet av massmediekommitténs ordförande
Leif Andersson, biträdd av Rolf Jaensson, tekniskt sakkunnig i kommittésekretariatet,
den 14 februari 1984 angående kabel-TV

Olle Svensson: Jag hälsar massmediekommitténs ordförande Leif
Andersson och Rolf Jensen, som är tekniskt sakkunnig i kommittén,
välkomna. Jag lämnar ordet till Leif Andersson för en information.

Leif Andersson: Utgångspunkten för detta ärende är att vidaresändning av
radio- och TV-program som kommer från s. k. kommunikationssatelliter,
eller satelliter i fast trafik, inte anses tillåtet. Vi har underskrivit en del
internationella reglementen om att televerket för svensk del skall se till att
någon obehörig mottagning av sådan verksamhet inte förekommer. Detta är
bakgrunden till att man tagit upp frågan. Det ingår i massmediekommitténs
uppdrag att se över alla dessa frågor och framlägga förslag om hur vi skall
förhålla oss till kommunikationssatelliter, direktsändande satelliter och
kabelsystem. Även en hel del andra frågor ingår. Enligt direktiven skall
massmediekommittén lägga fram förslag i sådan tid att en proposition kan
läggas på riksdagens bord våren 1985. Enligt vårt tidsschema skall det läggas
fram ett betänkande efter sommaren, förhoppningsvis i augusti. Två av
ledamöterna i kommittén är även ledamöter i konstitutionsutskottet, och de
känner dessa problem väl. Våra ställningstaganden när det gäller dessa
frågor är inte i detalj klara än, men jag vågar ändå säga att det i kommittén
finns en allmän uppfattning över alla gränser om att man skall ha en generös
syn på mottagning och vidaresändning av program från kommunikationssatelliter.

Bakgrunden till att ärendet nu har aktualiserats är att den s. k. lokala
samrådsgruppen för kabelförsök i Lund kom med en framställning.
Samrådsgruppen begärde en särskild lag enligt vilken det kunde ges tillstånd
för Lunda-försöket så att man kan ta ner program från ECS-satelliten. Bl. a.
på förslag från massmediekommittén föreslog regeringen i propositionen att
detta inte borde begränsas till Lund, och det borde inte heller begränsas till
ECS-satelliten, utan det skulle vara mera öppet. Syftet var att man ville få ett
vidare underlag för riksdagens ställningstagande - och däremellan för
regeringens och massmediekommitténs ställningstaganden - i dessa frågor.
Av denna anledning borde några försök pågå där man tar ner och
vidaresänder program för kommunikationssatelliter.

Jag skall nämna några viktiga aspekter när det gäller dessa frågor.
Kommunikationssatelliter var ursprungligen inte avsedda för att transportera
program till allmänheten, utan de var avsedda just för fast trafik, dvs. man
skulle överföra radio- och TV-program från ett radioföretag till ett annat
eller från ett företag till flera andra. Så används kommunikationssatelliterna i
dag. De program vi ser i Rapport och Aktuellt som kommer från utlandet

KU 1983/84:18

14

kommer ofta via den europeiska radio- och TV-unionen och distribueras den
vägen. Men de är alltså inte avsedda för allmänheten, utan de är avsedda att
redigeras av resp. programföretag innan de sänds ut. Sedan får företagen
betala i förhållande till vad de använder.

Kommunikationssatelliterna används också för annan trafik - t. ex.
datatrafik och telefonsamtal. ECS-satelliten kommer t. ex. att användas för
telefonsamtal mellan Sverige och kontinenten i båda riktningarna. För den
händige är det tekniskt sett inga större svårigheter att med en vanlig
parabolantenn och litet annan elektronik i systemet ta emot även sådana
program som inte är avsedda för allmänheten.

Det finns ett tekniskt problem i detta sammanhang, nämligen att
mottagningen av TV- och radioprogram från kommunikationssatelliter kan
bli störd av s. k. radiolänkar som man bygger inom landet. Det kan vara data,
telefoni och radio- och TV-program som man sänder i luften från en ort till en
annan. Det är ofta ett enklare och billigare sätt att transportera program än
att göra det t. ex. via kabel. Om strålen från satelliten och själva radiolänken
ligger olyckligt i förhållande till varandra blir det störningar och man får dålig
eller, i värsta fall, ingen bild alls från kommunikationssatelliten. Man måste
alltså se till att mottagarna och radiolänkarna förhåller sig på ett visst sätt till
varandra så att sådana störningar inte uppkommer. I framtiden kan detta bli
ett problem, eftersom televerket räknar med att det finns ett stort behov av
att bygga ut radiolänkförbindelserna med tanke på att det blir så tät trafik i
nätet. Då kan sådana störningsfenomen uppstå för flera mottagare, dvs. man
kan från början ha haft en bra bild som sedan blir sämre. Ett alternativ till
detta är att säga tvärtom, att den som har kommit först får vara kvar. Då får
televerket bygga sina radiolänkar på ett annat sätt eller helt enkelt avstå från
det. Det kan betyda att man får ha kvar en viss trängsel i trafiken som skulle
ha kunnat undvikas genom fler radiolänkar eller genom att man bygger
radiolänkarna på ett annat sätt, dvs. gör en kringgående rörelse, vilket blir
dyrare.

Vissa av programmen i satelliterna är krypterade. När det gäller ECSsatelliten
finns det f. n. inget krav på att programmen skall vara krypterade.
För 1984 får detta vara öppet, men hur det skall bli i framtiden har man inte
tagit ställning till. Det finns f. n. två TV-program på ECS-satelliten, vilken
jag tror är mest aktuell, nämligen ett franskspråkigt program - sammanställt
av program från tre franska, ett belgiskt franskspråkigt och ett schweiziskt
företag - och ett engelskt program, vilket tidigare gick på OTS-satelliten,
som riksdagen har behandlat. Men det är nu överflyttat till ECS-satelliten -Satellite Television, som nu har ändrat namn och kallas Sky Channel.

Sky Channel är krypterad trots att detta inte är föreskrivet. Man har gjort
det med hänsyn till såväl upphovsmännen som annonsörerna - båda har
samma anledning, från olika utgångspunkter, att veta hur många människor
som nås av programmet. Eftersom programmen är krypterade måste man ha

KU 1983/84:18

15

en relativt dyr mottagarutrustning, dvs. även utrustning för att dekryptera
programmen.

Det kostar alltid pengar att ta ner dessa program. Man måste göra upp med
sändarföretaget innan man börjar distribuera programmen. Flertalet av
programmen kommer att kosta några tior i månaden. Sky Channel lär vara i
princip fri, men de amerikanska programmen som kan tas emot i Europa
betingar ett pris av 35 kr. per hushåll och månad. Sedan tillkommer alltid
upphovsrättsersättningar. Detta bevakar Stim mycket noggrant. Stim kommer
att bevaka detta i Sverige också.

Jag har exempel på ett rättsfall i Amsterdam som var aktuellt för några
veckor sedan, och jag vet inte om det har skett något sedan dess. En domstol i
Amsterdam tvingade efter ingripande av Stims motsvarighet där ett
kabelföretag att avbryta sina vidaresändningar av det franska programmet,
som också går via ECS, därför att upphovsrättsfrågorna inte var avklarade.

De två huvudpunkter som bör belysas av massmediekommittén är dels
problemet med att det finns annan trafik via kommunikationssatelliterna än
sådan som är avsedd för allmänheten via kabelsystemet - det finns alltså både
och nu - dels störningsriskerna som uppstår från radiolänkarna.

Anders Björck: Det råder delade meningar om huruvida det är tillåtet eller
inte att ta emot de här sändningarna från kommunikationssatelliterna. En del
hävdar att man måste ha tillstånd, medan vissa jurister menar att man inte
behöver det. Det framgår av såväl motioner som propositioner att det finns
olika uppfattningar om detta. Hur ser man på den saken i andra länder? Hur
bedömer man där vad som är tillåtet? Finns det någon enhetlig internationell
uppfattning på detta område?

Leif Andersson: Det är riktigt som Anders Björck säger att det finns olika
tolkningar bland juristerna om man bara ser på radiolagen. Men om man
även ser på de internationella konventioner som vi har anslutit oss till har
både den nuvarande och den föregående regeringen gjort tolkningen att det
icke är tillåtet att vidaresända i kabelsystem. Det finns f. ö. också samma
tveksamhet när det gäller direktsändande satelliter. De jurister vi har till
förfogande säger att det är fråga om rundradiosändningar, och då får man
vidaresända utan vidare. Men det finns andra jurister ute i landet som har en
annan åsikt. Dessa jurister har fått många telefonsamtal, och de har då sagt
att detta inte är tillåtet. Det är emellertid ett akademiskt problem, eftersom
det inte finns några direktsändande satelliter förrän om några år.

I andra länder - åtminstone i Europa - är det, såvitt jag vet, icke
någonstans tillåtet att vidaresända utan att man har tillstånd. Det är också så
att andra länder förbjuder enskild mottagning, dvs. att det är förbjudet att
sätta upp en parabolantenn på sin balkong eller i sin trädgård. Detta är tillåtet
i Sverige men icke i andra länder. På den punkten har vi en mer generös
lagstiftning. Jag hoppas att detta är riktigt tolkat, Rolf Jaensson.

Rolf Jaensson: Som en komplettering kan jag nämna att det internationella
radioreglementet har tillkommit som ett avtal mellan världens länder just för

KU 1983/84:18

16

att man skall komma överens om det bästa sättet att utnyttja den begränsade
resurs som frekvensspektrumet utgör och för att det inte skall uppstå
störningar mellan ländernas radiotrafik. Man har gjort grova indelningar
med olika tjänster. Man har definierat olika tjänster, t. ex. rundradiosändningar,
fast satellittrafik och fast marktrafik. Sedan har man gjort en
frekvensfördelning, och man har i avtalen bestämt vilka frekvenser som olika
tjänster får använda. Då är det ju från teknisk-organisatorisk synpunkt
naturligtvis bäst att varje tjänst får ett eget frekvensband. Men å andra sidan
har länderna olika åsikter om hur mycket man vill använda för olika saker.
Detta resulterar i någon form av kompromiss. I det här fallet har man sagt att
vissa tjänster får dela på ett och samma frekvensband. För att man skall
kunna hålla reda på att tjänsterna inte stör varandra har man fått införa den
här typen av administrativa regler för radionätet, som gör att man måste hålla
reda på var mottagning sker av kommunikationssatelliter, var länkar finns
osv. De flesta andra länder har då bestämt att man måste ha tillstånd för att få
etablera en sådan mottagningsstation, dvs. oberoende av om man tittar på
programmen själv eller om man skickar dem vidare i någon form av kabelnät.
Ett av problemen är att om man skall använda det här frekvensbandet
optimalt, måste man veta precis var varje mottagningsstation och varje länk
finns. Vi är nästan ensamma i Europa och kanske i världen om att tillåta
mottagare i alla frekvensband.

Anders Björck: Det är intressant att se hur det här slår praktiskt - det är
därför vi har bett er att komma hit i dag.

Låt mig tag ett exempel: Tillsammans med tre fyra grannar sätter jag upp
en parabolantenn, och vi bekostar detta själva. Det är inte någon
kommersiell verksamhet förknippad med det. Vi sätter upp antennen, och
sedan gräver vi ner kablar på våra tomter till resp. hushåll. Vi tar därigenom
emot sändningar från ECS-satelliten. Har då dessa fyra fem hushåll, som har
lagt ner några tusenlappar vardera på den här satellitmottagningsanordningen,
enligt Leif Anderssons och Rolf Jaenssons uppfattning gjort sig skyldiga
till ett lagbrott eller inte? Är detta någonting som regleras av den här lagen?
Det här är rent praktiska frågor - om vi gör något olagligt eller inte - som vi
måste ha klarlagda.

Leif Andersson: Svaret på detta är inte så enkelt.

Det finns en grå zon i den nuvarande radiolagstiftningen när det gäller var
gränsen går mellan sändning till allmänheten, enskild mottagning och s. k.
sluten krets. Det är tillåtet att sända TV- och radioprogram i en sluten krets,
om man kan definiera det som en sådan. Huruvida tre fyra villafastigheter
som ligger nära varandra och kopplas ihop med en kabel skulle betraktas som
en sluten krets eller inte tror jag inte att man riktigt vågar svara på. Eftersom
storleken ofta är kriterium på om det är en sluten krets eller inte, skulle det
kunna vara fråga om en sluten krets om det inte är fler fastigheter än så. Det
kan knappast sägas vara vidaresändning till allmänheten. Var och en får sätta
upp en parabolantenn. Om man då gör det praktiskt och delar på en borde
det vara tillåtet.

KU 1983/84:18

17

Någonstans går det en gräns. När det blir alltför många anslutna är det ett
kabelsystem och vidaresändning till allmänheten. Då är det enligt den här
definitionen icke tillåtet. Anders Björcks exempel visar vilka tolkningssvårigheter
som finns i den nuvarande radiolagen. Vi hoppas att vi med vårt
förslag skall kunna ändra på detta.

Anders Björck: Jag utgår från att detta måste klargöras så att det inte blir
en lång rad rättsfall och problem om var gränsen går om vi fattar beslut om
den här lagen. Massmediekommitténs ordförande nämnde att man från
annonsörernas, upphovsmännens och satellitoperatörernas sida var
angelägen om att man skulle ha en viss kontroll över det här, dvs. kryptering
och slutenhet etc. för att man inte skulle gå miste om de inkomster som är
förknippade med operationer av sådana här satelliter.

Vilket är för Leif Andersson det viktigaste, att slå vakt om satellitägarnas
möjligheter att göra profit eller att folk får möjlighet att ta emot program som
ändå sänds ut över hela Europa i dag?

Leif Andersson: Den principiella frågan - dvs. inte vad som skall tolkas in i
den nuvarande lagstiftningen, eftersom man då får utgå från hur den är
skriven - för framtiden är, utgår jag ifrån, att vi måste ha en ganska öppen
inställning till detta, alldeles oavsett om det är profiten som har styrt
programmet i satelliten eller inte. Det kan inte vara avgörande för huruvida
programmen skall få mottas och spridas i Sverige. På den punkten är jag
liberal.

Man kan sätta upp gränser av andra skäl - vilket yttrandefrihetsutredningen
var inne på -1, ex. om man skulle få det som engelsmännen kallar för en
Adult Channel, dvs. en kanal som specialiserar sig på våld och pornografi.
Då kan man tänka sig att införa vissa restriktioner. Men grundprincipen är att
programmen måste få spridas vidare.

Olle Svensson: I anslutning till Anders Björcks fråga skulle jag vilja säga
att det är väl så att massmediekommittén har kommit fram till slutsatsen att
kabeldistribution till allmänheten av sändningar från kommunikationssatellit
förutsätter regeringens tillstånd, att man alltså är ganska enig om behovet av
en lagstiftning.

Leif Andersson: Det är riktigt - det var enighet om detta. Det finns ett
särskilt yttrande där det sägs att den tolkning som görs av kommittén kan
innebära en insnävning av yttrandefriheten, även om inte detta är syftet. Det
står följande i detta yttrande: Jag är trots detta beredd att tillstyrka yttrandet
eftersom avsikten är att snarast få till stånd försök med vidaresändning av
TV-program från point-to-point-satellit i Lund och förhoppningsvis också på
andra håll och är därför beredd att acceptera förslaget i yttrandet. - I detta
yttrande instämde också ledamoten Anders Björck. Det är inget som talar
emot vad kommittén har varit enig om, utan det är ett slags markering.

Karin Ahrland: Jag skulle vilja knyta an till bestämmelserna utomlands. Vi
fick veta att Sverige är det enda land där parabolantenner icke är förbjudna
utan man kan ta emot sändningar om man betalar antennen. Detta är icke

KU 1983/84:18

18

tillåtet i övriga Europa. Är grunden för förbudet enbart den att man skall
betala för att den som sänder gör det, eller vad är grunden? Är det olika
grunder i olika länder?

Rolf Jaensson: Om man ser till bakgrunden finner man att t. ex. det
europeiska kommunikationssatellitfrekvensbandet, som sänder i det s. k.
11 GHz-bandet, tidigare uteslutande var tillåtet för radiolänkar. På den
senaste konferensen 1979, då man internationellt fastställde reglerna, sade
man i förhandlingar mellan de olika länderna att det skulle kunna få plats ett
tiotal mottagningsstationer utan att frekvensbandet därmed ödelädes för
radiolänkbruk. Det finns alltså önskemål om att få reda på var någonstans det
finns en mottagningsanläggning, så att man dels kan skydda den
mottagningsstationen från störningar från radiolänkar, dels har möjlighet att
använda radiolänkar. Man kan väl säga att det krävs ett tillstånd i alla länder
för mottagning. Däremot kan det mycket väl vara så att det ges tillstånd
generellt, så att det de facto inte är förbjudet men att man måste ha ett
tillståndsförfarande. Grunden är alltså den här störningsproblematiken. För
att ge ett exempel kan jag nämna att länkarna kan störa mottagning på 10 mils
håll. Lund kan mycket väl störas av länkar i Danmark. Vill man då skydda
Lund-mottagningen måste man använda den procedur som det internationella
radioreglementet föreskriver, nämligen att avtala med Danmark om att på
den och den platsen finns en mottagarstation för satellit, så att de inte riktar
en länk mot den platsen.

Sven-Eric Nordin: Jag vill först gärna understryka den enighet som var
ledmotivet för massmediekommitténs ställningstagande i den här frågan.
Om denna försöksverksamhet över huvud taget skall kunna ge underlag för
vårt arbete bör den få komma i gång snabbt. Den går ju i gång med
begränsning, eftersom man måste passera Sveriges televisions styrelse för att
klara programansvarighetsfrågan.

Sedan över till den fråga jag vill ställa. Min fråga är inte av juridisk
karaktär utan snarast av teknisk art. Vi skall väl hålla isär två saker, nämligen
de direktsändande satelliterna, som kommer så småningom, och
kommunikationssatelliterna. Sändningar sker ju med olika signalstyrka. Är
det inte så att kostnaden för att sätta upp en mottagningsanordning för en
direktsändande satellit är mycket låg - inte mer än ca 5 000 kr.? Men är det
inte också så att kostnaden för att kunna ta emot sändningar från en
kommunikationssatellit är betydligt högre? Hur mycket högre? Det är ju lätt
gjort att 4-5 villaägare slår sig samman om en antenn när det gäller
direktsändande satelliter, men det är inte lika lätt gjort beträffande en
kommunikationssatellit, eller hur?

Rolf Jaensson: Om vi talar om en kommunikationssatellit av typen ECS är
kostnaden för att få fullgod kvalitet, således även när det regnar eller snöar, i
storleksordningen 400 000 kr. Det är klart att man under bra väder och fina
mottagningsförhållanden kan klara sig med något billigare utrustning och att
man i det fall som här förut skisserades kan få viss typ av mottagning som är

KU 1983/84:18

19

mottagning som är tillämplig ibland till ett lägre pris. Men vill man ha
någorlunda regelbunden kvalitet ligger kostnaden i storleksordningen
400 000 kr., medan när det gäller direktsändande satelliter - precis som
Sven-Eric Nordin säger - det mycket väl kan räcka med 5 000 kr.

Leif Andersson: Det beror litet grand på vad det är för slags satellit.
Mottagningarna från den ryska horisontsatelliten är mycket billigare. Den är
tekniskt sett en kommunikationssatellit, men den har en betydligt högre
sändningsstyrka, så där kan man klara sig med 13 000-14 000 kr. för en
antenn. 400 000 kr. är faktiskt det pris som finska Teleste offererar
mottagare för. De har kommit fram till vad som behövs för våra
förhållanden. De har testat mottagarna i områden med mycket snö och regn.

Kurt Ove Johansson: Jag skulle vilja återknyta till den fråga som Anders
Björck ställde beträffande de fyra fem villaägarna som vidtog vissa åtgärder
för att kunna ta emot program. Leif Andersson svarade att det var osäkert
hur man skulle tolka lagen i det avseendet. Om de fyra fem villaägarna går
samman och bildar en villaförening borde de ju rimligen kunna kalla sig för
en sluten krets. Skulle då laglighet föreligga?

Leif Andersson: Det räcker nog inte att man gör det, men det kan hjälpa på
vägen. Att det är så osäkert beror på att det finns bara ett enda rättsfall i
Sverige när det gäller tolkningen av den slutna kretsen. Det var det s. k.
Skönstaholmsmålet som var uppe i högsta domstolen 1975. Det gällde en
villaförening i Hökarängen, en relativt liten förening, som ägt bestånd under
mycket lång tid. Den hade seriös verksamhet, regelbunden information till
sina medlemmar, och så gick man över till att sända en del av informationen
via intern-TV i stället för på papper. Med alla dessa kriterier ansåg högsta
domstolen att just i detta fall skulle man betrakta denna villaförening som en
sluten krets. Men det räcker inte i och för sig bara att bilda en villaförening,
men det är möjligt att det blir något säkrare om man gör det.

Yngve Nyquist: Vågar man måla upp någon bild av vad som kan komma att
hända vid ett maximalt utnyttjande? Hur kan det utveckla sig nationellt och
internationellt, om inga regleringar skulle finnas?

Marie-Ann Johansson: Jag vill ställa i princip samma fråga. Vad händer
rent störningsmässigt, om ett låt oss säga tusental parabolantenner poppar
upp här och där i villaträdgårdarna?

Elisabeth Fleetwood: Vi har fått höra att lagen är svårtolkad, och det tycks
den vara. Om lagen är så svårtolkad att man inte kan avgöra vad en sluten
krets är, hur många som hör dit, om det är en villaförening, om det är några
som just för detta ändamål sluter sig samman och sammarbetar - har man då
inte anledning att titta på lagstiftningen som sådan? Om lagstiftningen är
formad på ett sådant sätt att det är opraktiskt för alla att använda den, måste
man gå till källan. Och såvitt jag förstår bör källan vara just lagen.

Leif Andersson: När man antog 1966 års lag gjorde man vissa definitioner
av vad som skulle kunna vara en sluten krets. Man exemplifierade med
sjukhus, varuhus och möjligen något mer. Även bostadsområden skulle

KU 1983/84:18

20

under vissa omständigheter kunna vara en sluten krets, men det gav man inga
exempel på, utan det fick utveckla sig. Det har varit en mycket restriktiv
tolkning. Det finns ett fall i Linköping där studenterna sänder radioprogram.
De kallar sig Radio Ryd. De har också reklam. De sänder bara till
studentbostäder. Är detta en sluten krets? Jag har fått den frågan när jag
varit där nere. Jag har inget mandat att tolka lagen, men för egen del skulle
jag tro att detta vid en rättslig prövning skulle kunna betraktas som en sluten
krets. Om det är en sluten krets, då gäller inte radiolagens bestämmelser. Då
får de sända reklam och sådant. Om de däremot skulle vilja utvidga, vilket de
varit intresserade av, till att också täcka närbelägna vanliga bostadsområden
tror jag inte att det skulle betraktas som en sluten krets. Hela den här frågan
har för några år sedan utretts av en enmansutredare, Jan Pennlöv, som lade
fram ett förslag om en ny radiolag. Den utredningen föranledde inga beslut.
Den har nu gått över till oss i massmediekommittén, så ett av våra uppdrag är
att lägga fram förslag om en ny radiolag. Allt detta som vi nu har talat om
kommer alltså att behandlas i massmediekommitténs betänkande.

Får jag sedan säga något om det läge som skulle uppstå om man skulle ha
total frihet utan några regleringar. Jag tror att risken skulle vara mycket stor
för att man då skulle få dåliga bilder framöver på många håll, om televerket
skall få fortsätta att bygga radiolänkar. Alternativet är att om det skulle bli så
många som uppåt 1 000, så blir det väldigt svårt att använda
radiolänkförbindelserna, som också kommer att vara en del av det framtida
bredbandsnät som man nu talar om. Det är inte nödvändigt att det skall vara
en sammanhängande kabel ut till alla hushåll i hela Sverige, utan det kan i
vissa delar vara just radiolänkförbindelser. Man försvårar och fördyrar detta
om man inte garanterar att parabolantennerna sätts upp på ett riktigt sätt i
förhållande till både befintliga och planerade radiolänkar. Har man däremot
fått klartecken från televerket att här finns inga radiolänkar och heller inga
planer på sådana, och man därefter sätter upp en parabolantenn, då skall
televerket inte efteråt kunna komma och säga att man har ändrat sig och vill
ha en radiolänk just där. Har man fått tillstånd skall man vara garanterad att
få en god bild.

Jag vill också peka på ett annat problem som kan uppstå. Om man har
väldigt många parabolöar, som televerket kallar det, dvs. mindre
fastighetsområden där man enat sig om en antenn, då har man gjort ganska
stora investeringar för att ta emot programmen. Om det sedan skall byggas
ett vanligt kabelnät, ett ortsnät som grenar ut sig i kommunen, till vilket
fastigheterna kan ansluta sig, då kan de som redan har antenn mycket väl
anse: Vi har redan gjort vår investering - vi är inte intresserade av att ansluta
oss till det här nätet. - Man kan då undanrycka underlaget för kabelnätet,
vilket gör att det i varje fall kan bli dyrare mottagning. 1 allmänhet kommer
väl kabelnät i tätbebyggda områden att ge billigare TV-program än om man
själv sätter upp en parabolantenn i ett relativt litet område.

Rolf Jaensson: När det gäller störningsproblematiken är det helt klart att

KU 1983/84:18

21

om det skulle vara tillåtet att bygga helt utan någon form av planering,
kommer satellitmottagningen att undan för undan störas av fler och fler
länkar som tillkommer. Det blir aldrig tvärtom, för länkarna skyddas av att
man fastställt en högsta signalstyrka från satelliterna. Det kan då tänkas, att
antingen kommer TV-kanalerna att successivt bli mer och mer störda, eller
också kommer opinionstrycket att förhindra en länkutbyggnad. Det blir då
svårare att föra fram företagens datatrafik och telefontrafik. Om man går på
- och det är det andra läget - en helt planerad modell, så blir det naturligtvis
så att den som är först på plan får först utnyttja frekvensspektrum. Vissa orter
kommer då uteslutande att kunna ta emot TV-program från satelliterna och
inte få en länk, medan andra orter får en länk men inte kommer att kunna ta
emot TV-program i det frekvensbandet.

Olle Svensson: Jag ber att få tacka Leif Andersson och Rolf Jaensson och
förklarar denna hearing avslutad.

Rättelse: S. 2, sista raden Står: (1981:509) om taltidningar. Rättat till: (1981:508) om
radiotidningar.

S. 4, i hemställan 1 Står: motion 1983/84:583 Rättat till: motion 1983/84:582
S. 13, rad 3 Står: kommittén Rättat till: kommittésekretariatet
S. 16, raderna 6-7 Står: som får använda vad Rättat till: som olika tjänster får
använda

S. 18, raderna 20-22 Står: att den och den rastem finns i mottagarstationssa telliten,

den. Rättat till: att på den och den platsen finns en

mottagarstation för satellit, den platsen.

S. 19, rad 8 Står: frekvensstyrka Rättat till: sändningsstyrka

. ■

. .. ■- V

• ■ V: V •

.

*

■

'

.

minab/gotab Stockholm 1984 77983