KU 1983/84:14

Konstitutionsutskottets betänkande
1983/84:14

om vissa yttrandefrihets- och informationsfrågor
Sammanfattning

I detta betänkande behandlas följande i de angivna motionerna upptagna
ämnena:

1. Tillståndskravet vid trådradiosändningar — 1982/83:1690

2. Förbud mot viss narkotikapropaganda — 1982/83:1577

3. Åtgärder mot våldsinslag i videofilmer m. m. — 1982/83:580, 678,
1131, 1132, 1593 och 1687

4. Översyn av barnfilmcensuren — 1982/83:1683

5. Handikappades rätt till information — 1982/83:419.

Motionerna under 1 —4 föreslår utskottet besvarade med hänvisning till
pågående utredningsarbete.

Beträffande motionen under 5. förordar utskottet att motionen överlämnas
till den s. k. informationsdelegationen och att motionen anses besvarad
härmed.

Tillståndskravet vid trådradiosändningar

I motion 1982/83:1690 av Björn Molin och Jan-Erik Wikström (båda fp)
hemställs att riksdagen beslutar om följande ändring i radiolagen:

Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen att i lagen skall införas en
ny paragraf betecknad 7 a §, av nedan angivna lydelse:

7 a § Bestämmelserna i 5 — 7 §§ gäller ej trådradiosändning av radioprogram
i rundradiosändning om programmet består i direktsändning av
allmän sammankomst eller annan offentlig tillställning och inte kan mottagas
i bostäder.

Enligt motionen bör radiolagen ändras så att trådradiosändningar för
speciella kategorier av lyssnare möjliggörs, t. ex. utsändningar från idrottstävlingar
och gudstjänster.

Gällande regler

Enligt 5 § radiolagen (1966:755) bestämmer regeringen vilka företag som
har rätt att sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i
landet. I närradiolagen (1982:459) finns särskilda föreskrifter rörande

1 Riksdagen 1983/84. 4 sami. Nr 14

Rättelse: S.l, sista raden Står: 13 sami. Rättat till: 4 sami.

KU 1983/84:14

2

rätten att sända program i vissa lokala rundradiosändningar. Lagen
(1981:508) om radiotaltidningar innehåller regler om rätten att sända
radiotaltidningar.

Utredningar

Frågan om etableringsreglerna för trådsändningar togs upp av utredningen
om vissa frågor inom radiolagstiftningen, den s. k. radiorättsutredningen.
1 betänkandet (SOU 1981:19) Översyn av radiolagen föreslogs en
ändring av reglerna så att inte alla trådsändningar utan bara de som kan
mottas direkt av allmänheten i bostäder skulle kräva tillstånd.

Enligt direktiven till massmediekommittén (dir. 1982:62) är innebörden
av radiorättsutredningens förslag att, liksom i dag, radio, TV och text-TV,
som sprids visa etern, skall omfattas av radiolagens tillståndskrav, medan
varken teledata, som distribueras över telenätet, eller trådsändningar till
t. ex. samlingslokaler, skall kräva tillstånd enligt radiolagen. Radiorättsutredningens
förslag utgår enligt dessa direktiv från att valet av distributionsform
kan förutses för olika slag av information. En utbyggnad av
kabelsystem kommer dock att leda till en situation där distributionsformen
antagligen inte kan användas som ett säkert kriterium för att avgränsa
olika radiorättsliga begrepp. Den nya kommittén har därför i uppdrag att
åter pröva frågan om hur radiolagen bör vara utformad i en situation där
kabeldistribution blir vanlig. Radiorättsutredningens betänkande jämte
remissyttranden har överlämnats till kommittén.

Även yttrandefrihetsutredningen har i uppdrag att överväga vilka etableringsregler
som skall gälla för trådsändningar, bl. a. kabel-TV. Utredningens
slutbetänkande beräknas komma i december 1983.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade senast hösten 1982(KU 1982/83:11) motioner om
slopande av tillståndskravet vid trådsändningar. Utskottet hänvisade i sitt
enhälliga betänkande till pågående utredningar — yttrandefrihetsutredningen
och massmediekommittén. Riksdagen ställde sig bakom utskottets
hemställan att utan ställningstagande i sak med ett tillkännagivande till
regeringen överlämna motionerna till utredningarna.

Förbud mot viss narkotikapropaganda

I motion 1982/83:1577 av Ingegerd Elm och Catarina Rönnung (båda
s) hemställs att riksdagen beslutar begära att regeringen genom kommissionen
mot narkotika eller på annat sätt tar initiativ som syftar till förbud
mot narkotikareklan.

Motionen syftar i första hand till att stävja försäljningen av s. k. knappmärken
med narkotikapropaganda, t. ex. ”Enjoy Co-Caine” och ”Legalise
cannabis campaign”.

KU 1983/84:14

3

Gällande rätt

Vår lagstiftning innehåller i princip inte något förbud mot sådana företeelser
som åsyftas med motionen. Det bör dock nämnas, att jämlikt 16
kap. 5 § brottsbalken kan den straffas för uppvigling som i t. ex. meddelande
till allmänheten uppmanar eller försöker förleda till brottslig gärning.

Pågående utredningsarbete

Yttrandefrihetsutredningen har behandlat yttrandefrihetsproblematiken
i dess helhet. Det kan därför förutsättas att också meddelanden av det
slag som tas upp i motionen kommer att beröras av utredningsförslaget,
vilket, som nyss nämnts, är att vänta inom kort.

Åtgärder mot våldsinslag i videofilmer

I motion 1982/83:580 av Ulla Tillander och Kerstin Göthberg (båda c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att överläggningar upptas
med företrädare för film- och videobranschen syftande till ett avtal mellan
staten och film- och videobranschen beträffande dessas samhällsansvar.

I motion 1982/83:678 av Barbro Nilsson m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om förhandsgranskning
av alla videofilmer enligt de regler som gäller för biograffilm,

2. att riksdagen beslutar att kostnaderna för förhandsgranskning skall
betalas genom ökad importavgift,

3. att riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om klara och
entydiga regler för bildmedia.

1 motion 1982/83:1131 av Kersti Johansson och Inger Josefsson (båda
c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
förhandsgranskning av videofilmer som skall säljas eller hyras ut i vårt
land.

I motion 1982/83:1132 av Tyra Johansson och Wivi-Anne Radesjö
(båda s) hemställs att riksdagen beslutar anhålla att regeringen låter utarbeta
en lag om förhandsgranskning av videofilmer efter liknande mönster
som gäller för biograffilm.

I motion 1982/83:1593 av Gunilla André m. fl. (c) hemställs, med hänvisning
till vad som anförts i motion 1982/83:1592, att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära en utvärdering av lagen om förbud mot spridande
av filmer och videogram med våldsinslag i enlighet med vad som i
motionen anförts.

I motion 1982/83:1687 av Elver Jonsson (fp) och Kerstin Andersson (c)

KU 1983/84:14

4

hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om förhandsgranskning
av videofilm på liknande sätt som nu sker med biograffilm.

Samtliga motioner har som utgångspunkt den fara för i första hand barn
och ungdom som våldsinslag i videofilmer utgör. Beträffande de närmare
motiveringarna hänvisas till motionerna.

Gällande rätt m. m.

Lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram
med våldsinslag antogs av riksdagen som ett provisorium i avvaktan på det
arbete som bedrivs i yttrandefrihetsutredningen. Lagens två första paragrafer
har följande lydelse:

1 § Filmer och videogram med närgångna eller långvariga skildringar av
att någon utsätts för rått eller sadistiskt våld får inte i yrkesmässig verksamhet
eller annars i förvärvssyfte spridas till allmänheten genom saiuhållning
eller annat tillhandahållande eller genom visning, såvida spridandet med
hänsyn till framställningens syfte och sammanhang samt omständigheterna
i övrigt är uppenbart oförsvarligt.

2 § Filmer och videogram med ingående skildringar av verklighetstrogen
karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur
får inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte lämnas ut till
barn under femton år eller spelas upp vid särskilt anordnad visning, när
något sådant barn är närvarande.

Beträffande arbetet i yttrandefrihetsutredningen bör följande avsnitt i
utredningsdirektiven återges:

Regler som hindrar att yttranden utsätts för förhandsgranskning av
offentliga organ hör till de allra viktigaste inslagen i ett skydd för yttrandefriheten.
För att censur i någon form skall kunna godtas måste därför
krävas starka skäl. Det bör ankomma på den kommitté som nu skall
tillkallas att överväga om det föreligger tillräckliga skäl att behålla någon
form av vuxencensur på filmens område. Att viss barncensur behövs synes
vara ganska klart. Om kommittén i likhet med filmcensurutredningen
skulle stanna för att vuxencensuren bör avskaffas, får den bl. a. överväga
om i stället — såsom filmcensurutredningen förutsatte — möjligheterna till
efterhandsingripanden bör utvidgas i någon mån genom en bestämmelse
rörande pornografi och våldsframställningar. Det kan nämnas att förslag
till en sådan bestämmelse lades fram av kommittén för lagstiftningen om
yttrande- och tryckfrihet i betänkandet (SOU 1969:38) Yttrandefrihetens
gränser. Som jag kommer att närmare utveckla i det följande kan det även
i övrigt finnas skäl till en sådan försiktig utvidgning av det straffbara
området.

På en punkt bör kommittén emellertid mera ingående behandla frågan
om det straffbelagda områdets omfattning. Som jag redan har nämnt kan
det visa sig lämpligt att något vidga detta om filmcensuren för vuxna
avskaffas. En utgångspunkt skulle här kunna vara det förslag till en yttersta
gräns för pornografi och våldsframställningar som föreslogs av kom -

KU 1983/84:14

mittén för lagstiftningen om yttrande- och tryckfrihet. Den utveckling som
har skett på pornografiområdet med bl. a. bilder av barn i sexuella situationer
visar att en viss försiktig utvidgning av det straffbara området kan
vara motiverad, också vad gäller framställningar i andra medier än film,
t. ex. tryckta skrifter och videogram.

Yttrandefrihetsutredningen lade 1978 fram betänkandet Barnpornografi.
Betänkandet har lett till lagstiftning om barnpornografi, varvid bl. a.
genom en ändring i tryckfrihetsförordningen möjliggjorts ingripanden
mot tryckta skrifter med barnpornografiskt bildinnehåll.

Vid riksdagsbehandlingen av detta ärende anförde konstitutionsutskottet
i sitt av riksdagen godkända betänkande bl. a. följande (KU 1978/
79:33):

Utskottet delar den i propositionen framförda uppfattningen att barnpornografiproblemet
har starkt samband med vissa andra frågor som
omfattas av yttrandefrihetsutredningens arbete, i första hand pornografi i
allmänhet, filmcensur och olika slags våldsframställningar. Utskottet ser
dock inte något hinder mot att redan nu straffbelägga skildringar med
barnpornografiskt innehåll. Som utskottet uttalade förra året (KU 1977/
78:39) måste det anses i hög grad angeläget med åtgärder från samhällets
sida mot den ökande förekomsten av barn i pornografiska sammanhang.
Utskottet tillstyrker därför att regler införs i TF och brottsbalken som
möjliggör ingripanden mot barnpornografi.

Barnfilmcensuren

I motion 1982/83:1683 av Ingemar Eliasson (fp) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
översyn av bestämmelserna för barnfilmcensuren.

Enligt motionen är den nuvarande ordningen med åldersgränser vid sju,
elva och femton år tveksam med hänsyn bl. a. till att det ankommer på
biografpersonalen att kontrollera barnens ålder. En bättre ordning vore,
anförs det, att som i USA låta föräldrarna avgöra om deras barn fick se en
viss film eller ej. Vid en översyn av de nuvarande reglerna bör enligt
motionen ett sådant system prövas.

Gällande rätt m. m.

Vid prövning av filmer för barn gäller enligt biografförordningen
(1959:348) en indelning av barnen i tre åldersgrupper; barn under sju år,
barn som fyllt sju men inte elva år och barn som fyllt elva men inte 15 år.
Biografbyrån skall vägra godkänna en film ”i den mån den kan vålla barn
i sådan åldersgrupp psykisk skada”.

Som framgår av de i föregående avsnitt återgivna uttalandena i direktiven
till yttrandefrihetsutredningen omfattas också barnfilmcensuren av
yttrandefrihetsutredningens uppgifter.

KU 1983/84:14

6

Handikappades rätt till information

1 motion 1982/83:419 av Bengt Lindqvist (s) hemställs att riksdagen
anhåller att regeringen i samarbete med handikapporganisationerna låter
utarbeta ett handlingsprogram som syftar till att även handikappade nås
av samhällets information till medborgarna.

Mot bakgrund av den informationsrätt som vår regeringsform och som
Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna stadgar
pekas i motionen på de bristande möjligheter som i första hand synskadade
har att ta del av statlig information. Enligt motionen är det mesta som
kan betecknas som samhällsinformation i dag inte tillgängligt för synskadade.
Så länge staten inte föregår med gott exempel är det, framhålls det,
svårt att hävda tillgänglighetsprincipen gentemot andra producenter. Motionären
hänvisar till några uttalanden i frågan: I propositionen om insatser
för handikappades kulturella verksamhet (prop. 1976/77:87) säger
utbildningsministern således att det är viktigt att ”information som på ett
avgörande sätt berör olika medborgargrupper förs ut så att dessa nås. Det
gäller självfallet också handikappade.” I betänkandet Kultur åt alla fastslog
handikapputredningen principen att den som står för en verksamhet
också skall se till att verksamheten och informationen om denna blir
tillgänglig också för handikappade. Den anpassning som eventuellt måste
göras skall belasta den som driver verksamheten. Denna princip bekräftas
av utbildningsministern i budgetpropositionen 1980 (prop. 1979/80:100
bilaga 12). Där sägs att ”medel har vidare beräknats för att koncernen skall
kunna svara för framställning och distribution av en särskild programtidning
i punktskrift för synskadade”.

Taltidningsverksamheten

Ett särskilt stöd för taltidningar infördes under 1982 som en försöksverksamhet.
För innevarande budgetår har anslagits omkring 10 milj. kr.
för ändamålet. (Prop. 1981/82:129, KU 1981/82:31, prop. 1982/83:100
bil. 10, KU 1982/83:26.)

Pågående utredningar m. m.

En delegation för samordning av samhällets information tillsattes år
1982. Genom tilläggsdirektiv i början av innevarande år (dir. 1983:29)
preciserades delegationens arbetsuppgifter ytterligare. Därvid angavs
bl. a. att särskild uppmärksamhet borde ägnas åt eftersatta gruppers problem.
Enligt vad som erfarits från delegationens kansli samarbetar delegationen
i denna del av sin verksamhet med olika handikapporgan, bl. a.
statens handikappråd. Delegationen väntas avge betänkande senast hösten
1984.

Det kan vidare nämnas att statens handikappråd i en år 1982 utgiven

KU 1983/84:14

7

broschyr gett råd om hur information skall utformas för att nå även olika
minoritetsgrupper.

Utskottet

Med undantag för motion 419 tar samtliga motioner upp frågeställningar
som yttrandefrihetsutredningen haft i uppdrag att behandla. Utredningens
slutbetänkande väntas bli avlämnat före innevarande årsskifte. Frågan
om rätt till trådradiosändningar, som behandlas i motion 1690, utreds
dessutom av den år 1982 tillsatta massmediekommittén.

Med hänsyn till nu nämnda utredningsarbete anser utskottet sig böra
avvakta med ställningstagandet till de i motionerna upptagna sakfrågorna.
Motionerna får anses besvarade härmed.

I motion 419 av Bengt Lindqvist (s) föreslås utarbetande av ett handlingsprogram
som syftar till att även handikappade skall nås av samhällets
information till medborgarna. Enligt motionen är det mesta som kan
betecknas som samhällsinformation i dag inte tillgängligt för t. ex. synskadade.

Motionen berör ett problem som det enligt utskottets uppfattning är
mycket angeläget att statsmakterna söker Finna lösningar till. Den år 1982
tillsatta informationsdelegationen har bl. a. till uppdrag att ägna särskild
uppmärksamhet åt eftersatta gruppers problem. Delegationen väntas avge
betänkande senast hösten 1984. Utskottet föreslår att motionen överlämnas
till informationsdelegationen och att den anses besvarad härmed.

Utskottet hemställer

att riksdagen förklarar motionerna 1982/83:419, 580, 678, 1131,
1132,1577,1593, 1683, 1687 och 1690 besvarade med vad utskottet
anfört.

Stockholm den 1 december 1983
På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s),
Bertil Fiskesjö (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Hans Nyhage (m), Kurt Ove
Johansson (s), Kerstin Nilsson (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), SvenErik
Nordin (c), Sture Thun (s), Ove Eriksson (m), Ingvar Björk (s), Lars
Ernestam (fp) och Marie-Ann Johansson (vpk).

LiberTryck Stockholm 1983