KU 1983/84:13

Konstitutionsutskottets betänkande
1983/84:13

om vissa författningsfrågor, m. m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas under följande rubriker de frågor som tagits
upp i de angivna motionerna.

1. Utlandssvenskarnas rösträtt m. m. - motionerna 1982/83:186 av Bertil
Fiskesjö m. fl. (c) och 1982/83:1139 av Göran Riegnell (m).

2. Rösträtt för vissa omyndigförklarade - motion 1982/83:1134 av Inga
Lantz m. fl. (vpk).

3. Den pågående beredningen av vissa grundlagsfrågor, m. m.

den gemensamma valdagen, mandatperiodens längd, m. m. - motionerna
1982/83:691, yrkande 1, av Bertil Fiskesjö m. fl. (c), 1982/83:1127, yrkande
5, av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) och 1982/83:1145, yrkande 1, av Ola Ullsten
m. fl. (fp),

spärregeln vid riksdagsvalet - motion 1982/83:528 av Lars Werner m. fl.
(vpk),

folkomröstningsinstitutet - motion 1982/83:691, yrkande 2, av Bertil
Fiskesjö m. fl. (c),
personval - motion 1982/83:1145, yrkande 2, av Ola Ullsten m. fl. (fp),
offentliga utskottsutfrågningar - motion 1982/83:1145, yrkande 3, av Ola
Ullsten m. fl. (fp).

Motionerna under punkt 1 har, såvitt avser frågor om grundlagsreglering
av utlandssvenskarnas rösträtt och utvärdering av 1982 års försöksverksamhet
med brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland, ansetts besvarade
med hänvisning till pågående arbete inom 1983 års rösträttskommitté. De
under punkt 3 angivna motionerna har besvarats med hänvisning till att de i
motionerna väckta frågorna anknyter till det arbete som bedrivs i en särskild
arbetsgrupp under ledning av justitieministern.

I övrigt har motionsyrkandena avstyrkts.

Särskilt yttrande (vpk) har lämnats beträffande motionen under punkt 2.

Utlandssvenskarnas rösträtt, m. m.

Motionerna

I motion 1982/83:186 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att 3 kap. 2 § regeringsformen skall ha följande lydelse:

Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svenska medborgare. Den som
icke har uppnått aderton års ålder senast på valdagen eller som är
omyndigförklarad av domstol har ej rösträtt.

1 Riksdagen 1983184. 4 sami. Nr 13

KU 1983/84:13

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgörs på grundval
av en före valet upprättad röstlängd.

I motion 1982/83:1139 av Göran Riegnell (m) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till grundlagsfäst
rösträtt för utlandssvenskar,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändringar i vallagen
i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt
anförts i motionen rörande utlandssvenskarnas rösträtt.

I motiveringen till motion 1982/83:186 konstateras att rösträtten för
svenska medborgare som vistas utomlands är reglerad i vallagen. Motionärerna
framhåller att denna ordning är principiellt felaktig. Alla svenska
medborgares rösträtt bör vara fastlagd i grundlag. Den nuvarande ordningen
innebär enligt motionärerna också en direkt fara därigenom att rösträtten
kan inskränkas under valperioden genom ett enda riksdagsbeslut med enkel
majoritet. Sådana begränsningar av demokratin måste enligt motionen
åtminstone kunna underställas folket i val. För att detta skall kunna
garanteras krävs det att rösträtten ges grundlagsskydd. Detta uppnås genom
att den särbestämmelse som nu finns i 3 kap. 2 § regeringsformen om
rösträtten för svenska medborgare som vistas utomlands, och som möjliggör
förändringar av denna rösträtt genom ändring av vallagen, utgår. Därmed
blir det klart fastlagt att rösträtten för alla enligt grundlagen är knuten till
medborgarskapet.

Också i motion 1982/83:1139 framhålls betydelsen av att utlandssvenskarnas
rösträtt slås fast i grundlag. I motion 1139 tas även upp frågor rörande
anteckning av utlandssvenskar i röstlängd och utvärdering av erfarenheterna
av brevröstningen i Förbundsrepubliken Tyskland vid 1982 års val.

Beträffande frågan om anteckning i röstlängd har det enligt motion 1139 i
flera fall inträffat att utlandssvenskar, som är antecknade i särskild röstlängd,
gått miste om sin rösträtt därför att de inte observerat att ansökan om att bli
upptagen i den särskilda röstlängden enligt gällande regler måste förnyas
under det ordinarie valåret. Om systemet med anteckning av utlandssvenskar
i särskild röstlängd inte kan avskaffas bör, enligt motionen, anteckning i
denna längd få kvarstå åtminstone under en löpande tidsperiod om tre år
oavsett om ansökan kommit in under ordinarie valår eller ej. Vidare bör
enligt motionen införas enklare rutiner i fråga om möjligheterna för
utlandssvenskar att kontrollera om anteckning skett i röstlängden. På samma
sätt som vad gäller allmän röstlängd bör enligt motionären också beträffande
särskild röstlängd i vallagen införas möjlighet att få till stånd rättelse efter
ansökan.

Slutligen anförs i motion 1139 att erfarenheterna med brevröstningen i
Förbundsrepubliken Tyskland bör noga utvärderas. Om erfarenheterna blir
positiva bör det enligt motionären övervägas att införa denna möjlighet
generellt.

KU 1983/84:13

Gällande ordning i fråga om utlandssvenskarnas rösträtt, m. m.

Enligt 3 kap. 2 § regeringsformen (RF) har svensk medborgare som är
bosatt i landet rösträtt vid riksdagsval. I fråga om rösträtt för svenska
medborgare som är bosatta utomlands hänvisas i paragrafen till bestämmelser
i vanlig lag. Sådana bestämmelser finns i 4 kap. 11 § vallagen (1972:620,
omtryckt 1982:146). De innebär att en svensk medborgare som inte är bosatt
i Sverige har rösträtt vid val till riksdagen om han någon gång har varit
kyrkobokförd i landet.

Rösträtt vid riksdagsval för svenska medborgare som inte är kyrkobokförda
här i landet infördes år 1967 (prop. 1967:145, KU 1967:55, rskr 1967:379).
Den omfattade då utlandssvenskar som någon gång under de senaste fem
åren varit kyrkobokförda här. År 1976 vidgades rösträtten till att omfatta
dem som varit kyrkobokförda här någon gång under de senaste sju åren
(prop. 1975/76:111, KU 1975/76:43, rskr 1975/76:175). Följande år ändrades
reglerna så att det numera saknar betydelse när kyrkobokföring har skett
(prop. 1976/77:75, KU 1976/77:31, rskr 1976/77:184).

En förutsättning för att utlandssvenskarna skall kunna utöva sin rösträtt är
att de skall vara upptagna i en särskild röstlängd efter ett ansökningsförfarande.

Bestämmelser om särskild röstlängd finns i 4 kap. 11-21 §§ vallagen.
Bestämmelserna har setts över av 1978 års vallagskommitté. På kommitténs
initiativ har gjorts vissa ändringar med giltighet fr. o. m. den 1 juli 1981
(prop. 1980/81:170, KU 1980/81:26, rskr 1980/81:392). I propositionen
uttalade dåvarande departementschefen att han i likhet med vallagskommittén
inte funnit det lämpligt att föreslå några mera genomgripande ändringar i
röstlängdsreglerna innan 1979 års folkbokföringskommitté hade avslutat sitt
arbete. Några mindre ändringar som kommittén hade föreslagit genomfördes
dock.

Pågående utredning rörande utlandssvenskarnas rösträtt

Frågan om utlandssvenskarnas rösträtt är f. n. föremål för utredning inom
1983 års rösträttskommitté (Ju 1983:02). I kommitténs direktiv (Dir. 1983:6)
preciseras utredningsuppdraget i denna del på följande sätt:

Frågan om utlandssvenskarnas rösträtt vid riksdagsvalen har varit omdiskuterad
länge. Det har hävdats att de som är svenska medborgare bör ha sådan
rösträtt, oavsett om de bor utomlands eller i Sverige. Man har därvid sett
rösträtten som en rättighet som hör samman med medborgarskapet. Enligt
denna åsikt bör utöver det svenska medborgarskapet inte krävas någon
annan anknytning till Sverige än att vederbörande någon gång har varit
kyrkobokförd här. Men det har också gjorts gällande att medborgarskapet
inte bör vara avgörande för rösträtten och att rösträtt vid riksdagsvalen bör
vara förbehållen dem som har mer påtaglig anknytning till Sverige.

Som framgår av vad jag har sagt förut anser jag för min del att

KU 1983/84:13

utgångspunkten när det gäller att bestämma vilka som bör ha rösträtt i
Sverige bör vara att de som direkt berörs av de politiska besluten också skall
kunna påverka dem. Det är detta synsätt som ligger bakom tanken att
rösträtten för invandrare som inte är svenska medborgare om möjligt bör
utvidgas till att gälla också vid riksdagsvalen. I konsekvens med denna
uppfattning anser jag att endast de utlandssvenskar som har mera påtaglig
anknytning till vårt land bör ha rösträtt vid val till riksdagen. Endast dessa har
ett berättigat intresse av att delta i valen. Däremot bör utlandssvenskar, som
saknar sådan anknytning och som för sina levnadsvillkor inte är direkt
beroende av den svenska riksdagens beslut, inte ha rösträtt vid riksdagsvalen.

Mot den angivna bakgrunden bör kommittén se över bestämmelserna om
utlandssvenskarnas rösträtt. En utgångspunkt för övervägandena bör vara
att rösträtt vid riksdagsvalen bör tillkomma bara sådana utlandssvenskar som
har någon väsentlig anknytning till Sverige utöver medborgarskapet. Enligt
min mening är det inte tillräckligt att en svensk medborgare någon gång
under sin levnad har varit kyrkobokförd här i landet. Det är inte rimligt att
svenska medborgare som lämnar Sverige för att definitivt bosätta sig i ett
annat land skall ha kvar sin rösträtt vid svenska val. Däremot bör de svenskar
som vistas utomlands under en begränsad tid, t. ex. för studier eller för
anställning hos svenska företag i utlandet eller hos internationella organisationer,
inte för den skull förlora sin rösträtt.

Kommittén bör överväga vilka kriterier som kan läggas till grund för en
sådan avgränsning av rösträtten för utlandssvenskarna att denna kommer att
omfatta bara dem som har tillräcklig anknytning till Sverige. Ett alternativ är
att fastställa en viss tidsgräns av den typ som förekom före år 1977. Enligt min
mening är emellertid en sådan avgränsning väl schablonartad och bör om
möjligt undvikas. I stället bör man försöka finna något kriterium som bättre
kan fånga upp de faktiska förhållandena i det enskilda fallet. Vad som bör
eftersträvas är ett kriterium som gör det möjligt att skilja mellan personer
som definitivt har lämnat Sverige och personer som har någon form av fast
anknytning till landet trots att de vistas utomlands.

Försöksverksamhet med brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland

För att de röstberättigade som vistas utomlands skall kunna utöva sin
rösträtt anordnas vid de allmänna valen röstmottagning på svenska beskickningar
och konsulat (10 kap. 7-11 §§ vallagen). Inför 1982 års val visade det
sig att Förbundsrepubliken Tyskland inte längre godtog röstmottagning på
de svenska utlandsmyndigheterna där. Som en försöksverksamhet infördes
därför år 1982 en särskild ordning med brevröstning för de röstberättigade
som vistades i Förbundsrepubliken (prop. 1981/82:224, KU 1981/82:37, rskr
1981/82:384).

I propositionen om försöksverksamheten anfördes att brevröstningsförfarandet
borde införas som ett provisorium. Först efter en utvärdering av
brevröstningen vid 1982 års val kunde man ta ställning till om förfarandet
borde införas mera permanent. Det påpekades också att det var svårt att
förutse i vad mån det i framtiden skulle komma att finnas behov av ett sådant
förfarande.

KU 1983/84:13

Inom 1983 års rösträttskommitté pågår f. n. arbete med en utvärdering av
1982 års försök med brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland.

Rösträtt för vissa omyndigförklarade

Motionen

I motion 1982/83:1134 av Inga Lantz m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
hemställer hos regeringen om en översyn av frågan om att återge vissa vuxna
utvecklingsstörda, som vid omyndigförklaring berövats sin rösträtt, denna
medborgerliga rättighet.

Enligt motionen finns i dag en del vuxna utvecklingsstörda som är
omyndigförklarade, mestadels därför att de inte är i stånd att sköta sin egen
ekonomi. Dessa omyndigförklarade är dock medvetna om samhället,
politiska partier, styrelseskick m. m. Det finns enligt motionen all anledning
att se över denna ålderdomliga företeelse, som har sina rötter i en tid när
inställningen till utvecklingsstörda och deras deltagande i samhällslivet var
en helt annan än den är i dag.

Målsättningen för samhällets insatser när det gäller utvecklingsstörda är
att uppnå största möjliga grad av integrering. Att återge dem som vid
omyndigförklaring har berövats sin rösträtt denna medborgerliga rättighet är
enligt motionen viktigt för att uppnå den nämnda målsättningen.

Gällande rätt

RF innehåller i 3 kap. 2 § en bestämmelse enligt vilken den som är
omyndigförklarad av domstol inte har rösträtt vid val till riksdagen.
Bestämmelsen avser såväl den som har omyndigförklarats efter att ha
uppnått myndighetsåldern som den som domstol har förklarat skall förbli
omyndig även sedan han har uppnått myndighetsåldern. Motsvarande regler
gäller vid kommunala val enligt 2 kap. 3 § kommunallagen (1977:179) samt
vid kyrkliga val enligt 2 kap. 3 § lagen (1982:1052) om församlingar och
kyrkliga samfälligheter.

Den närmare rättsliga regleringen om omyndighetsförklaring och om
förordnande av god man finns i föräldrabalken (FB).

Reglerna fick i huvudsak sin nuvarande utformning vid en reform av
förmynderskapsreglerna år 1974. Reformen innebar bl. a. att väsentliga
inskränkningar gjordes i då gällande omyndighetsgrunder och att möjligheterna
att förordna god man vidgades. De nya bestämmelserna trädde i kraft
den 1 januari 1976.

Enligt 10 kap. 1 § FB skall således den som fyllt 18 år förklaras omyndig av
domstol, om han på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling
eller psykisk abnormitet av annat slag inte kan vårda sig eller sin egendom.
En förutsättning för omyndighetsförklaring är vidare att det inte är tillräck -

KU 1983/84:13

ligt att god man förordnas för personen i fråga eller att han på annat mindre
ingripande sätt får hjälp med vården av sina angelägenheter. 12 § stadgas att
domstol får förklara att underårig skall förbli omyndig också efter uppnådd
myndighetsålder om det beträffande honom föreligger sådant fall som avses i
1 §. För den som omyndigförklaras skall rätten utse en förmyndare (11 kap.
3 § FB).

Förutom förlust av rösträtt följer med omyndighetsförklaring bl. a. att den
omyndigförklarade i princip inte får råda över sin egendom eller åta sig
förbindelser.

Tidigare och pågående behandling

Frågan om en översyn av bestämmelserna om omyndighetsförklaring
m. m. har tidigare behandlats av riksdagen. Senast behandlades frågan vid
1981/82 års riksmöte.

Med anledning av två motioner (båda m) uttalade lagutskottet hösten 1981
(LU 1981/82:4) att det kunde vara motiverat med en närmare utvärdering av
bestämmelserna i FB om förmynderskap och godmanskap. Syftet med
utvärderingen borde enligt utskottets mening vara att kartlägga de problem
som yppat sig i tillämpningen av bestämmelserna. Bl. a. borde undersökas i
vad mån skyddet för sjuka eller handikappade personer kunde behöva
förstärkas. Vad lagutskottet anfört med anledning av motionerna gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Senare under 1981/82 års riksmöte behandlades ytterligare en motion (s)
rörande en utvärdering av reglerna om förmynderskap och godmanskap. I
motionen anfördes att från överförmyndarhåll påpekats vilken glädje
tidigare omyndighetsförklarade känner över att åter få delta i allmänna val.
Mot bakgrund härav borde enligt motionärerna övervägas om man kunde
tillskapa andra former för bistånd än omyndighetsförklaring, t. ex. en
förstärkning av godmansinstitutet. Ett annat alternativ som borde övervägas
var att bibehålla institutet omyndighetsförklaring för personer som är
oförmögna att vårda sin egendom men att samtidigt införa en möjlighet för
omyndigförklarade att i vissa fall få delta i allmänna val. Motionärerna
yrkade att riksdagen skulle hemställa att de i motionen anförda synpunkterna
skulle beaktas vi den av riksdagen begärda utvärderingen av förmynderskapsreglerna.

Med anledning av motionen yttrade lagutskottet (LU 1981/82:34) att det
enligt vad som inhämtats inom justitiedepartementet pågick ett arbete med
att utforma direktiv för hur utvärderingen skulle bedrivas. Med hänsyn till att
utvärderingen skulle syfta till en kartläggning av de olika problem som yppats
i tillämpningen av förmynderskapsbestämmelserna förklarade sig lagutskottet
utgå från att också de frågor som hade tagits upp i den aktuella motionen
skulle komma att belysas. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning
av motionen var således enligt lagutskottet inte påkallad. Riksdagen följde

KU 1983/84:13

lagutskottet och avslog motionen.

Genom tilläggsdirektiv (Dir 1982:25) den 6 maj 1982 fick utredningen om
barnens rätt (Ju 1977:08) i uppdrag att företa den utvärdering av reglerna om
förmynderskap och godmanskap som riksdagen har begärt. Det nya uppdraget
preciseras i direktiven på följande sätt:

Under slutet av år 1981 behandlade riksdagen ett par motioner om bl. a.
omyndighetsförklaring, utseende av god man samt arvode till förmyndare
och gode män (mot. 1979/80:23 och 1980/81:1192). Under lagutskottets
behandling av motionerna inhämtades yttranden från ett antal myndigheter
och organisationer. Flera av dessa remissinstanser kritiserade i skilda delar
de nuvarande bestämmelserna, som ansågs oklara och inte ge de tillämpande
myndigheterna tillräcklig vägledning. Utskottet fann för sin del att det nu
kunde vara motiverat med en närmare utvärdering av 1974 års reform, främst
för att kartlägga de problem som yppat sig i tillämpningen. Enligt utskottet
borde bl. a. undersökas i vad mån skyddet för sjuka eller handikappade
personer kunde behöva förstärkas (LU 1981/82:4). Riksdagen har gett
regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört om en utvärdering av
reglerna om förmynderskap och godmanskap (rskr 1981/82:7). Det kan
tilläggas att riksdagen nyligen har behandlat ytterligare en motion om
omyndighetsförklaring (se mot. 1981/82:523, LU 34). Lagutskottet har
förklarat sig utgå från att också de frågor som tagits upp i den motionen
kommer att belysas vid utvärderingen.

Jag föreslår att utredningen om barnens rätt nu ges i uppdrag att företa den
utvärdering av reglerna om förmynderskap och godmanskap som riksdagen
har begärt.

Den pågående beredningen av vissa grundlagsfrågor m. m.

I detta avsnitt redovisas ett antal motionsyrkanden som gäller frågor med
anknytning till pågående arbete inom en särskild arbetsgrupp (Ju 1981:6) för
grundlagsfrågor. Motionsyrkandena och gällande ordning m. m. redovisas
ämnesvis. Under särskild rubrik i recitavsnittets sista del lämnas ytterligare
uppgifter rörande det pågående beredningsarbetet.

Den gemensamma valdagen, mandatperiodens längd, m. m.
Motionsyrkandena

I motion 1982/83:691, yrkande 1, av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar uttala sig för att det fortsatta beredningsarbetet i fråga om
skilda valdagar, mandattidens längd, valens förläggning och extra val skall ha
den inriktning som angetts i motionen.

I motion 1982/83:1127, yrkande 5, av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)
hemställs att riksdagen beslutar att det fortsatta beredningsarbetet rörande
skilda valdagar och förlängd mandatperiod skall vara av den inriktning som
anges i motionen.

Enligt motionerna 691 och 1127 är det angeläget med en förlängning av

KU 1983/84:13

mandatperioden till fyra år. Valen bör vidare förläggas så att växelvis
vartannat år är riksdagsval och vartannat är val till kommuner och landsting.

I motion 1982/83:1145, yrkande 1, av Ola Ullsten m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i grundlagen med
innebörd att den gemensamma valdagen för å ena sidan kommunfullmäktige-
och landstingsval och å andra sidan riksdagsval avskaffas samt att i
samband därmed fyraåriga mandatperioder för riksdagen och de kommunala
församlingarna införs.

Gällande ordning

Beträffande frågorna om den gemensamma valdagen och mandatperiodens
längd gäller enligt 3 kap. 3 § regeringsformen att ordinarie val till riksdagen
skall hållas vart tredje år. Valperioden för val till kommunfullmäktige och
landsting är också treårig (2 kap. 6 § kommunallagen 1977:179). I vallagen
(1972:620) finns vidare en bestämmelse (1 kap. 3 §) som innebär att
landstings- och kommunfullmäktigeval skall ske samma dag som riksdagsvalet.

Gällande ordning tillkom vid den partiella författningsreform åren 1968-1969 varigenom enkammarriksdagen infördes. Reglerna överfördes sedan
till vår nuvarande regeringsform. Före reformen hade valperioden varit
fyraårig vid val till riksdagens andra kammare. Vidare hade val till riksdagens
andra kammare och kommunala val ägt rum på olika tider. Allmänna val
hade därigenom hållits vartannat år.

Enligt 3 kap. 4 § regeringsformen kan regeringen bestämma om extra val
till riksdagen mellan ordinarie val. En riksdag som utses genom extra val
verkar endast under den tid som återstår av treårsperioden fram till nästa
ordinarie val.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om den gemensamma valdagen och i samband därmed även
mandatperiodens längd har vid upprepade tillfällen under senare år diskuterats
i riksdagen. Dessa frågor och övriga i motionerna väckta frågor
behandlades senast av riksdagen vid 1982/83 års riksmöte med anledning av
motioner av i huvudsak samma innebörd som de nu förevarande motionerna.
En majoritet i riksdagen ställde sig då bakom ett uttalande (KU 1982/83:9)
att det arbete som pågick i den särskilda arbetsgruppen för grundlagsfrågor
inom justitiedepartementet borde avvaktas innan utskottet tog ställning i de
aktuella frågorna.

KU 1983/84:13

Spärregeln vid riksdagsvalet
Motionen

I motion 1982/83:528 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande
utredning om slopande av den nuvarande 4-procentsspärren vid val till
riksdagen.

Gällande spärregel för val till riksdagen bör enligt motionen nu - efter att
ha tillämpats i fem val - tas upp till en grundlig prövning. Det bör enligt
motionen ankomma på regeringen att besluta om detta skall ske i samband
med andra författningsutredningar eller i särskild ordning.

Gällande ordning, m. m.

13 kap. 7 § regeringsformen stadgas att endast parti som fått minst 4 % av
rösterna i hela riket är berättigat att delta i fördelningen av mandaten. Dock
gäller att parti som fått färre röster deltar i fördelningen av de fasta
valkretsmandaten i valkrets där partiet har fått minst 12 % av rösterna.

Den s. k. 4-procentsspärren tillkom som ett led i den partiella författningsreformen
1968-1969. Riksdagen har vid flera tillfällen under senare år
behandlat motioner om ett slopande av 4-procentsspärren. Motionsyrkandena
har inte föranlett något ändrat ställningstagande från riksdagen.

Folkomröstningsinstitutet

Motionsyrkandet

I motion 1982/83:691, yrkande 2, av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära tillsättandet av en parlamentarisk
utredning med uppgift att utvärdera erfarenheterna av de folkomröstningar
som ägt rum samt att överväga ändrade regler för folkomröstningar i
andra ärenden än grundlagsfrågor.

Den översyn som förordas i motionen bör ha som syfte att få fram förslag
till en mer ingående reglering så att de brister som nu finns kan undanröjas.
Bland de frågor som särskilt bör beaktas vid en sådan översyn är frågan om
folkomröstningarna även formellt skall göras beslutande, vilka regler som
skall gälla för rätten att ta initiativ till folkomröstningar samt hur informationen
inför omröstningarna skall organiseras och finansieras.

Gällande ordning

Bestämmelser om folkomröstning finns i 8 kap. 4 och 15 §§ RF. Den första
bestämmelsen möjliggör s. k. rådgivande folkomröstning. Den andra bestämmelsen
tillkom genom 1979 års grundlagsreform. Den innebär att ett

KU 1983/84:13

förslag till ändring av grundlag skall bli föremål för folkomröstning om
yrkande härom framställs av minst en tiondel av riksdagens ledamöter och
minst en tredjedel av ledamöterna röstar för bifall till yrkandet. Folkomröstning
skall hållas samtidigt med riksdagsval. Förslaget är förkastat, om de
flesta som deltar i omröstningen röstar mot förslaget och de till antalet är fler
än hälften av dem som har avgivit godkända röster vid riksdagsvalet.

Frågans tidigare behandling

Frågan om en översyn av folkomröstningsinstitutet har behandlats av
riksdagen under de fyra senaste riksmötena. Riksdagen har vid dessa
tillfällen på konstitutionsutskottets förslag avslagit motionerna. Reservationer
(c) till förmån för en översyn av folkomröstningsinstitutet har förelegat
vid samtliga tillfällen.

Personval

Motionsyrkandet

I motion 1982/83:1145, yrkande 2, av Ola Ullsten m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om ökat inslag av personval i enlighet
med vad i motionen anförts.

Enligt motionen bör tas initiativ i syfte att få fram ett förslag om ökade
möjligheter till personval, som kan samla ett brett stöd i riksdagen. Ett
tidigare förslag i frågan av personvals- och valkretsutredningen bör enligt
motionen kunna utgöra en god grund.

Frågans tidigare behandling

Den i motionen omnämnda personvals- och valkretsutredningen tillkallades
år 1974 för att pröva möjligheten att öka personmomentet i valen och
göra en översyn av valkretsindelningen. Utredningen presenterade i slutet av
år 1977 i sitt betänkande (SOU 1977:94) Personval och valkretsindelning ett
förslag som innebar att de väljare som så önskade skulle förutom partivalet
även avge en preferensröst på en av kandidaterna på den valda listan.
Förslaget byggde i sina grundläggande principer på det valsystem som
tillämpas i Belgien.

Konstitutionsutskottet (KU 1980/81:3) avstyrkte motionen med hänvisning
dels till att utredningens förslag inte var enigt, dels till att remissopinionen
var sådan att förslaget inte utan vidare bearbetning kunde läggas till
grund för ett nytt valsystem. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets
förslag.

Frågan om ett personvalssystem har därefter behandlats av riksdagen
senast vid 1982/83 års riksmöte. Konstitutionsutskottet (KU 1982/83:9) fann

KU 1983/84:13

då inte anledning att ändra sitt ställningstagande. Reservationer lämnades av
m och fp. Riksdagen följde utskottet.

Offentliga utskottsutfrågningar
Motionsyrkandet

I motion 1982/83:1145, yrkande 3 av Ola Ullsten m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen antar följande lydelse av 4 kap. 12 § riksdagsordningen:

12 § Utskott skall är närvarande. Sammanträde för inhämtande av

upplysningar eller yttranden som sägs i 10 § skall dock vara offentligt om
minst en tredjedel av utskottets ledamöter så begär.

Tidigare behandling

Frågan om offentliga utskottsutfrågningar behandlades av grundlagberedningen
i dess slutbetänkande (SOU 1972:15). Grundlagberedningens majoritet
avstod från att lägga fram förslag om sådana utfrågningar. Grundlagspropositionen
(1973:90) innehöll i likhet med grundlagberedningens förslag ej
heller några bestämmelser om offentliga utskottsutfrågningar.

Vid grundlagspropositionens behandling i riksdagen förelåg motioner (fp,
m) om rätt för utskotten att anordna offentliga utfrågningar. Konstitutionsutskottet
(KU 1973:26) avstyrkte motionerna och framhöll bl. a. att utskotten
ofta arbetar under stor tidspress. Det är därför av vikt att utskottens
verksamhet inte fördröjs, vilket skulle kunna bli följden om offentliga
utskottsutfrågningar skulle bli ett reguljärt inslag i beredningsarbetet.
Däremot var det enligt KU:s uppfattning självklart att även sådana
upplysningar som riksdagsutskotten erhåller vid muntliga genomgångar och
sedan lägger till grund för sina ställningstaganden bringas till offentlig
kännedom.

I en reservation (fp, m) framhölls bl. a. att offentliga utfrågningar i
riksdagens utskott skulle kunna berika riksdagens arbete och den offentliga
debatten. Enligt reservationens mening skulle allmänhetens intresse för
riksdag och politik öka om viktiga utfrågningar i riksdagen kunde ske
offentligt. Därmed stiger också intresset för kammardebatten i ärendet.
Riksdagen följde utskottets förslag.

Motioner av samma eller liknande innebörd har därefter framlagts årligen i
riksdagen. Utskottet (senast KU 1982/83:14) har då avstyrkt med hänvisning
till sitt ställningstagande i samband med grundlagsreformen och olika
pågående översyner av riksdagens arbetsformer. Reservationer har i allmänhet
förelegat från utskottets ledamöter från moderata samlingspartiet och
folkpartiet.

KU 1983/84:13

Pågående beredningsarbete rörande vissa grundlagsfrågor m. m.

Frågorna om den gemensamma valdagen, förlängning av mandatperioderna
och extra val m. m. behandlades inom den s. k. grundlagskommittén
(SOU 1981:15). I de centrala utredningsfrågorna blev kommittén inte enig.
På inbjudan av dåvarande statsministern hölls under hösten 1981 överläggningar
mellan företrädare för de fem riksdagspartierna. Efter överläggningarna
konstaterades att det saknades förutsättningar för ett definitivt ställningstagande
i de grundläggande författningsfrågor där grundlagskommittén
varit splittrad. Bl. a. hade frågorna inte kunnat diskuteras tillräckligt inom
partiorganisationerna. Till detta kom att resultatet av utredningsarbete som
pågick inom andra kommittéer påverkade frågornas lösning. Det av grundlagskommittén
inledda arbetet skulle emellertid fortsättas inom en särskild
beredning med sikte på en reform som riksdagen skulle kunna ta ställning till
i anslutning till 1985 års val. Den fortsatta beredningen av grundlagsfrågorna
pågår f. n. inom justitiedepartementet i en arbetsgrupp (Ju 1981:6) för
grundlagsfrågor. I arbetsgruppen ingår justitieministern, som leder gruppens
arbete, och företrädare för de fem riksdagspartierna. I första hand skall
arbetsgruppen ta upp den gemensamma valperioden och mandatperiodens
längd, vilken verkan som extra val till riksdagen bör ha för kommande val
(det s. k. upplösningsinstitutet) samt därutöver regeringsbildningen och
regeringens beslutsformer.

För att stimulera till en allmän debatt, särskilt inom partierna, publicerade
arbetsgruppen i oktober 1982 ett diskussionsunderlag, Den gemensamma
valdagen och andra grundlagsfrågor, med en redovisning av vissa alternativa
lösningar beträffande valdagen, mandatperioden samt upplösningsinstitutet.
En sammanfattande redogörelse för de alternativa förslag som arbetsgruppen
där presenterade återfinns i konstitutionsutskottets betänkande KU
1982/83:9, s. 18.

Under arbetets gång har enligt vad utskottet erfarit aktualiserats vissa
ytterligare frågor med anknytning till RF och riksdagsordningen. Det gäller
bl. a. frågor rörande spärregeln vid riksdagsvalet, folkomröstningsinstitutet
och offentliga utskottsutfrågningar.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet sju motioner rörande vissa
författningsfrågor, m. m. Motionerna har väckts under den allmänna
motionstiden i januari 1983. Tidigare under innevarande riksmöte har
utskottet behandlat andra motioner med anknytning till regeringsformen och
successionsordningen (KU 1983/84:8) samt motioner angående religionsfrihetsfrågor
(KU 1983/84:12).

I motionerna 1982/83:186 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) och 1982/83:1139 av
Göran Riegnell (m) tas upp frågor om utlandssvenskarnas rösträtt, m. m. I

KU 1983/84:13

båda motionerna yrkas att rösträtten skall slås fast i grundlag. Den
sistnämnda motionen innehåller också yrkanden rörande vallagens regler om
s. k. särskild röstlängd och om en utvärdering av den försöksverksamhet med
brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland som ägde rum i samband med
1982 års val.

En översyn av bestämmelserna om utlandssvenskarnas rösträtt pågår f. n.
inom 1983 års rösträttskommitté. Utskottet förutsätter att utredningen är
oförhindrad att pröva också den fråga om grundlagsreglering som motionärerna
tar upp. Motionerna 1982/83:186 och 1139, yrkande 1, får anses
besvarade med vad utskottet anfört.

Beträffande de frågor rörande vallagens regler om särskild röstlängd
m. m. som tas upp i yrkande 2 i motion 1982/83:1139 vill utskottet erinra om
att dessa regler på initiativ av 1978 års vallagskommitté har reviderats med
giltighet fr. o. m. den 1 juli 1981. Några mera genomgripande ändringar
gjordes emellertid inte eftersom 1979 års folkbokföringskommitté ännu inte
hade avslutat sitt arbete.

Det utredningsarbete rörande folkbokföringen som inleddes av 1979 års
kommitté har fortsatt i en ny utredning som enligt sina direktiv (Dir. 1983:28)
skall utreda frågan om en förbättrad folkbokföring. I avvaktan på resultatet
av detta arbete bör enligt utskottets mening inte övervägas ändrade regler om
särskild röstlängd. Utskottet avstyrker således yrkande 2 i motion 1139.

En utvärdering av försöksverksamheten vid 1982 års val med brevröstning
i Förbundsrepubliken Tyskland ingår i den tidigare nämnda rösträttskommitténs
uppdrag. Yrkande 3 i motion 1139 är därför redan tillgodosett.

En översyn rörande rösträtten för vissa omyndigförklarade efterlyses i
motion 1982/83:1134 av Inga Lantz m. fl. (vpk).

Av utskottets redogörelse i recitavsnittet ovan under rubriken Rösträtt för
vissa omyndigförklarade framgår att riksdagen vid 1981/82 års riksmöte
behandlat motioner rörande föräldrabalkens förmynderskapsregler i förhållande
till bl. a. rösträttsreglerna. Sedan riksdagen med anledning av
motionerna uttalat sig för en utvärdering av reglerna om förmynderskap och
godmanskap har utredningen om barnens rätt (Ju 1977:08) genom tilläggsdirektiv
fått i uppdrag att företa en sådan utvärdering.

Den i motion 1134 väckta frågan rörande vuxna utvecklingsstörda m. fl.
får förutsättas bli belyst i det utredningsarbete som nu pågår. Det finns därför
enligt konstitutionsutskottets mening inte skäl för att ta initiativ till en
översyn i andra former. Utskottet avstyrker således motion 1982/83:1134.

De övriga motioner som behandlas i detta betänkande har anknytning till
den pågående beredningen av vissa grundlagsfrågor, m. m. som sker i en
särskild arbetsgrupp under ledning av justitieministern. En huvuduppgift för
arbetsgruppen är de frågor om den gemensamma valdagen, mandatperiodens
längd m. m. som tas upp i motionerna 1982/83:691 av Bertil Fiskesjö
m. fl. (c), 1982/83:1127, yrkande 5, av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) och
1982/83:1145 av Ola Ullsten m. fl. (fp). I arbetsgruppen har också aktualise -

KU 1983/84:13

rats frågor som anknyter till ett par av de andra frågorna som tas upp i
motionerna 691 och 1145, nämligen folkomröstningsinstitutet och offentliga
utskottsutfrågningar, samt frågan om spärregeln vid riksdagsvalet som tas
upp i motion 1982/83:528 av Lars Wemer m. fl. (vpk). Vidare har den i
motion 1145 väckta frågan om ett ökat inslag av personval beröringspunkter
med de frågor rörande valsystemet som arbetsgruppen bereder.

Den pågående beredningen sker med sikte på att möjliggöra en reform
som riksdagen kan ta ställning till i anslutning till 1985 års val. Enligt
utskottets mening bör riksdagen inte nu föregripa den särskilda arbetsgruppens
ställningstaganden.

Utskottet förordar att riksdagen förklarar motionerna 1982/83:691,1127,
yrkande 5, 1145 och 528 besvarade med vad utskottet anfört.

Utskottet hemställer

1. beträffande utlandssvenskarnas rösträtt, m. m.

att riksdagen förklarar motionerna 1982/83:186 och 1982/
83:1139, yrkandena 1 och 3, besvarade med vad utskottet
anfört rörande pågående utredning samt avslår motion 1982/
83:1139, yrkande 2,

2. beträffande rösträtt för vissa omyndiga
att riksdagen avslår motion 1982/83:1134,

3. beträffande den pågående beredningen av vissa grundlagsfrågor,
m. m.

att riksdagen förklarar motionerna 1982/83:528, 1982/83:691,
1982/83:1127, yrkande 5, och 1982/83:1145 besvarade med vad
utskottet anfört om pågående beredningsarbete.

Stockholm den 6 december 1983

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s),
Bertil Fiskesjö (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Hans Nyhage (m), Kurt Ove
Johansson (s), Kerstin Nilsson (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik
Nordin (c), Sture Thun (s), Anita Modin (s), Nils Berndtson (vpk), Ove
Eriksson (m) och Lars Ernestam (fp).

Särskilt yttrande

beträffande rösträtt för vissa omyndigförklarade av Nils Berndtson (vpk) som
anför följande:

Som påpekas i motion 1982/83:1134 innebär gällande bestämmelser om
omyndighetsförklaring att en del vuxna utvecklingsstörda, som har omyndig -

KU 1983/84:13

hetsförklarats t. ex. då de inte kan sköta sin ekonomi, vid omyndighetsförklaringen
berövas sin rösträtt trots att de är medvetna om samhället, politiska
partier, styrelseskick m. m.

Det är otillfredsställande att en grupp människor som på grund av sitt
handikapp har svårt med sin personliga omvårdnad, sin ekonomi och
liknande, men som i övrigt är medvetna om sin omvärld, inte skall kunna
utöva en så fundamental rättighet som att kunna lägga sin röst för en politik
som de anser bäst tillvaratar deras intressen. Ett accepterande av rådande
förhållanden bidrar dessutom till att konservera ålderdomliga uppfattningar
om utvecklingsstörda och deras handikapp. Detta motverkar dagens strävanden
att öka möjligheterna för de utvecklingsstörda att utnyttja sin självklara
rätt att i största möjliga utsträckning ta del av samhällslivet.

Som framgår av vad utskottet anfört pågår f. n. på riksdagens initiativ ett
utredningsarbete som förutsätts belysa den problematik som tas upp i
motionen. Vänsterpartiet kommunisterna kommer uppmärksamt att följa
detta utredningsarbete.

minab/gotab Stockholm 1983 77347