KU 1983/84:11

Konstitutionsutskottets betänkande
1983/84:11

om vissa vallagsfrågor, m. m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas följande frågor som tagits upp i de angivna
motionerna:

1. Väljaropinionsundersökningar — motion 1982/83:157 yrkande 2 av
Rune Torwald och Ingemar Hallenius (båda c),

2. Röstning genom bud och på institution m. m. — motionerna 1982/
83:187 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) och 1982/83:1125 av Lars Ernestam och
Karin Ahrland (båda fp),

3. Vallokalers tillgänglighet för handikappade — motion 1982/83:189
av Lars-Åke Larsson m. fl. (s),

4. Poströstning vid kyrkofullmäktigval — motionerna 1982/83:273 av
Bo Nilsson och Eric Jönsson (båda s) och 1982/83:421 av Ewy Möller (m),

5. Valdistriktsindelning, vallokalers öppethållande, lägre kostnader för
allmänna val m. m. — motionerna 1982/83:277 av Rune Torwald och
Sigvard Persson (båda c), 1982/83:1123 av Lilly Bergander m. fl. (s) och
1982/83:1678 av Karin Ahrland och Lars Ernestam (båda fp),

6. Utjämningsmandat vid kommunfullmäktigval och slopande av spärr
vid landstingsval — motionerna 1982/83:308 av Lars Werner m. fl. (vpk)
och 1982/83:851 av Margareta Gard m. fl. (m),

7. Bestämmelser vid landstingsval — motion 1982/83:410 av Stig Alemyr
m. fl. (s),

8. Valdagen som allmän flaggdag — motion 1982/83:850 av Lars G.
Ahlström (m).

1 fråga om budröstningen framhåller utskottet betydelsen av att den information
som lämnas av centrala valmyndigheten såväl till valförrättare som
allmänhet och partier är så klargörande som möjligt. Motion 187, yrkande
1 föreslås bli besvarat med detta.

Beträffande vallokalers tillgänglighet för handikappade anser utskottet
att praktiska hinder för de handikappades möjligheter att rösta i vallokal
så långt möjligt bör undanröjas. Utskottet förutsätter att riksskatteverket
noga följer utvecklingen på området och vidtar de åtgärder som behövs.
Motion 189 föreslås bli besvarad med detta.

I fråga om poströstning i kyrkofullmäktigeval delar utskottet motionärernas
uppfattning om det principiellt önskvärda i att samma regler borde
gälla för valen till kyrkofullmäktege som till andra val. Men hänsyn till
vissa praktiska skäl anser utskottet att partimarkerade valsedlar dock inte

1 Riksdagen 1983/84. 4 sami. Nr 11

KU 1983/84:11

bör tillhandahållas på postkontoren. Motion 273 föreslås bli besvarad med
vad utskottet anfört.

Övriga motioner avstyrks av utskottet. Reservationer har avgivits dels av
m, c och fp-ledamöterna beträffande budröstning, dels av fp-ledamoten
beträffande valdistriktsindelning, vallokalers öppethållande, lägre kostnader
för allmänna val, m. m., dels av vpk-ledamoten beträffande slopande
av spärr vid landstingsval, m, m.

1. Väljaropinionsundersökningar

Motionen

I motion 1982/83:157 av Rune Torwald och Ingemar Hallenius (båda c)
yrkande 2 hemställs att riksdagen vädjar till berörda parter att i framtiden
inte publicera några väljaropinionsundersökningar senare än en månad
före aktuell valdag.

Motionärerna anför att det är ett allvarligt problem att opinionsundersökningarna
reducerar debatten i sakfrågor till förmån för en debatt om
opinionssiffror. I många länder förbjuds publicering av väljarundersökningar
nära inpå valdagen. Inte minst i för landet ekonomiskt brydsamma
tider bör enligt motionen en debatt om sakfrågorna prioriteras under
valrörelsens slutskede. Under hänvisning härtill förordas att riksdagen
genom ett uttalande vädjar till berörda parter att inte publicera väljarbarometrar
senare än en månad före valdagen.

Tidigare behandling

En motion av samma innebörd som den nu aktuella behandlades vid
1981/82 års riksmöte. Utskottet (KU 1981/82:37) avstyrkte motionen och
anförde:

I motionen tas upp olika problem i samband med väljaropinionsundersökningar.
Förutom att resultatet av dessa undersökningar i vissa fall är
osäkra pekas i motionen på att resultatet måhända kan verka styrande på
väljarna. Som det allvarligaste problemet anges vidare att opinionsundersökningarna
i väsentlig grad reducerar debatten i sakfrågorna till fördel
för en debatt om opinionssiffrorna som sådana.

Den fråga som tas upp i motionen har bl. a. tryckfrihetsrättsliga aspekter.
Riksdagen kan inte utan lagstiftning ge bindande direktiv i frågan. Det
är enligt utskottets mening olämpligt att med förbigående av den beslutsform
som anvisas i regeringsformen göra uttalanden angående publicering
av väljaropinionsundersökningar på sätt som föreslås i motionen. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion 1981/82:164.

Riksdagen följde utskottet.

2. Röstning genom bud och på institution m. m.

Motionerna

I motion 1982/83:187 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) hemställs

KU 1983/84:11

1. att riksdagen beslutar uttala att regeringen skall ge den centrala
valmyndigheten, riksskatteverket, i uppgift att informera om reglerna för
budröstning på det sätt som angetts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att vallagen 11 kap. 3 § skall ha den lydelse som
anges nedan:

3 § Väljare som — eller hans vårdare och som fyllt 18 år. Vårdare är den
som yrkesmässigt eller på ett därmed likartat sätt ger väljaren vård av mera
varaktigt slag. Sådan valsedelsförsändelse — är känt för dem. Vårdare
skall ange i vilket vårdnadsförhållande han står till väljaren. Vittne skall
ha — på ytterkuvertet.

I motion 1982/83:1125 av Lars Ernestam och Karin Ahrland (båda fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen inför nästa val begär en översyn när
det gäller reglerna för ombudsröstning och röstning på sjukhus och andra
institutioner.

I motion 1982/83:187 föreslås dels att riksskatteverket (centrala valmyndigheten)
skall få i uppdrag att i det informationsmaterial som går ut till
allmänhet och röstmottagare/valförrättare uttalar vikten av att de regler
som gäller för budröstning — särskilt då genom vårdare — iakttas, dels att
bestämmelserna i 11 kap. 3 § vallagen kompletteras med föreskrift som
innebär viss definition av begreppet vårdare. Vårdaren skall också ange i
vilket vårdnadsförhållande han står till väljaren. I motiveringen till ändringsförslagen
anges att begreppet vårdare tolkas olika och att det förekommit
att valförrättare vägrat godta valsedelsförsändelse av det skälet att
man inte ansett att budet kunnat göra anspråk på att vara vårdare för den
röstande. Överklaganden till valprövningsnämnden och nämndens beslut
visar också att iordningsställandet av valsedelsförsändelser i en del fall
skett på ett sätt som inte uteslutit otillbörlig påverkan. 1 något fall har val
också fått göras om. Den nuvarande ordningen kan innebära frestelser för
politiskt aktiva att söka påverka partivalet i själva valhandlingen, särskilt
då det gällt intagna på vårdanstalter. Mot bakgrund härav föreslås sålunda
i motionen att begreppet vårdare inskränks till att avse de fall där ett
verkligt vårdnadsförhållande föreligger och att detta bör kunna styrkas
inför röstmottagaren.

I motion 1982/83:1125 anförs att reglerna för ombudsröstning bör ses
över bl. a. mot bakgrund av otillbörligheter vid 1979 års val vilka lett till
såväl omval i en kommun som rättslig prövning. En översyn av reglerna för
röstning på sjukhus, ålderdomshem och andra institutioner behöver ske
och en skärpning övervägs när det gäller ombudsröstning. Motionärerna
förordar bl. a. försöksverksamhet med ambulerande röstmottagning på
olika sjukvårdsinrättningar. Det har också vid 1982 års val anförts besvär
med hänvisning till att valsedlar som inlämnats genom ombud underkänts.

1 * Riksdagen 1983/84. 4 sami. Nr 11

KU 1983/84:11

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt gällande bestämmelser i 11 kap. vallagen får väljare under vissa
förutsättningar lämna röstsedel genom bud (röstning med valsedelsförsändelse).
Sålunda får gift väljare lämna valsedel genom sin make (11 kap.
1 §). Vidare får väljare som betjänas av lantbrevbärare lämna valsedeln
genom denne (11 kap. 5 §). Även väljare som på grund av sjukdom,
rörelsehinder eller hög ålder inte kan inställa sig i vallokalen får lämna
valsedel genom bud (11 kap. 3 §). Som bud får dock inga andra medverka
än vissa närmare släktingar, nämligen barn, barnbarn, fader, moder eller
syskon eller också väljarens vårdare. Ytterligare en förutsättning är att
budet skall ha fyllt 18 år.

Röstning med valsedelsförsändelse som skall lämnas genom make förbereds
på följande sätt. Väljaren lägger själv för varje val en valsedel i ett
innerkuvert och förseglar detta. Därefter lägger han, i närvaro av ett vittne,
innekuvertet i ett särskilt ytterkuvert för valsedelsförsändelse och förseglar
detta samt undertecknar en försäkran på heder och samvete att han förfarit
på sätt som här beskrivits. Vittnet, som skall ha fyllt 18 år, skall skriftligen
intyga att väljaren egenhändigt undertecknat den nämnda försäkran. Väljarens
make eller barn eller makens barn får inte vara vittne. Valsedelsförsändelse
får anordnas tidigast 24 dagar före valdagen.

Vid röstning genom lantbrevbärare gäller i allt väsentligt samma regler
som vid röstning genom äkta make. Lantbrevbärare får inte vara vittne
men skall på ytterkuvertet intyga att han mottagit försändelsen av väljaren.

När släkting eller vårdare medverkar som bud skall både budet och
vittnet vara närvarande när väljaren lägger in de iordningställda innerkuverten
i ytterkuvert och förseglar detta. Båda två skall också skriftligen
intyga att väljaren egenhändigt undertecknat en sådan försäkran som nyss
nämnts och att något förhållande som strider mot innehållet i försäkran
inte är känt för dem.

Vallagskommittén

1978 års vallagskommitté har mot bakgrund av tidigare riksdagsmotioner
i ämnet samt vissa oegentligheter i samband med 1979 års val övervägt
en ändring av reglerna för budröstning. Kommittén fann inte tillräckliga
skäl att föreslå någon skärpning av reglerna. Som motivering för denna
ståndpunkt anför kommittén i sitt betänkande (SOU 1980:45 s. 152) bl. a.
följande:

Väljare som är hänvisade att anlita bud för att lämna sina valsedlar är
ofta, på grund av sjukdom eller rörelsehinder, starkt beroende av sin
omgivning. Därav följer att de kan ha svårt att stå emot påtryckningar. Av
detta skäl är det av särskild vikt att förfarandet v id budröstning utformas
så att väljaren skyddas mot obehöriga påtryckningar från mindre nogräknade
röstvärvare. Föreskrifterna om budets och vittnets samtidiga närvaro
när valsedelsförsändelsen iordningställs samt om väljarens försäkran och

KU 1983/84:11

de båda övriga närvarandes intyg är, enligt kommitténs mening, betydelsefulla
garantier för att detta skydd för väljaren upprätthålls. Från dessa
utgångspunkter måste det anses mycket betänkligt och allvarligt om valarbetare,
som skett i något av de refererade fallen, närmast vanemässigt
åsidosätter vallagens bestämmelser om förfarandet vid budröstning. 1 och
för sig är väl dessa händelser anledning nog att allvarligt överväga skärpning
av reglerna om budröstning. Vid genomgång av övriga utredningar
har kommittén emellertid fått intrycket att man bland valarbetare, måhända
som ett utslag av kampen partierna emellan, utövar en tämligen noggrann
kontroll av varandra vad gäller tillvägagångssättet vid budröstning.
Kommittén finner också anledning anta att publiciteten kring de ovan
refererade fallen leder till skärpt uppmärksamhet och kontroll vad gäller
förutsättningarna för budröstning, budets behörighet och förfarandet i
övrigt vid röstning med valsedelsförsändelse vid kommande val.

Tidigare behandling

I proposition 1980/81:170 anslöt sig föredragande statsrådet till vallagskommitténs
bedömning när det gäller reglerna om budröstning. I anslutning
till riksdagsbehandlingen av propositionen behandlades även motion
1980/81:489 av Margareta Andrén (fp) i vilken föreslogs en översyn av
budröstningsreglerna och röstning på institution mot bakgrund av ifrågasatt
valfusk vid 1979 års val. Konstitutionsutskottet (KU 1980/81:26)
avstyrkte motionen med följande motivering:

Vallagskommittén har mot bakgrund av bl. a. dessa händelser i sitt
betänkande övervägt en ändring av reglerna för röstning genom bud.
Enligt kommittén är de oegentligheter som förekommit i och för sig anledning
nog att allvarligt överväga skärpning av reglerna. Kommittén finner
dock anledning anta att publiciteten kring oegentligheterna leder till
skärpt uppmärksamhet och kontroll vad gäller förutsättningarna för budröstning,
budets behörighet och förfarandet i övrigt vid röstning med
valsedelsförsändelse vid kommande val. Kommittén har därför inte funnit
tillräckliga skäl att nu föreslå någon skärpning av reglerna för röstning
genom bud. Utskottet delar — i likhet med föredragande statsrådet i
propositionen — kommitténs uppfattning. Det kan tilläggas att möjligheten
att rösta genom bud, som efter hand utökats, är att se som ett betydelsefullt
led i strävandena att så långt som möjligt bereda samtliga röstberättigade
möjlighet att delta i valen. Budröstningsförfarandet och partiernas
värvning av röster måste givetvis klart hållas isär. För röstning på ålderdomshem
och andra institutioner inrättas i stor utsträckning särskilda
postanstalter. Där så sker torde behovet av budröstning inte vara särskilt
stort. Mot bakgrund av det anförda finner utskottet inte att en översyn av
det slag som föreslås i motionen f. n. är erforderlig. Motionen avstyrks
sålunda.

Riksdagen följde utskottet.

3. Vallokalers tillgänglighet för handikappade

I motion 1982/83:189 av Lars-Åke Larsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts

KU 1983/84:11

om de allmänna vallokalernas tillgänglighet för handikappade och rörelsehindrade.

I motiveringen framhåller motionärerna att det även vid 1982 års val
visade sig att det fortfarande finns vissa vallokaler som är svårtillgängliga
för handikappade och rörelsehindrade. De förbättringar av vallokalerna
som skett tycks inte ha varit tillräckliga, varför ytterligare åtgärder är
nödvändiga. Helst bör lokalerna ligga i samma plan som entrén. Kommunernas
valnämnder bör ansvara för att alla vallokaler har en godtagbar
funktion för handikappade och rörelsehindrade.

Gällande bestämmelser, m. m.

Enligt 9 kap. 6 § vallagen skall kommunerna tillhandahålla lämpliga
vallokaler. Någon föreskrift om vallokalernas byggnadstekniska utformning
finns inte i vallagen.

I byggnadsstadgan (1959:612) finns en bestämmelse om att de utrymmen
i byggnad till vilka allmänheten har tillträde skall utformas så att de
blir tillgängliga för och kan utnyttjas av personer vilkas rörelseförmåga
eller orienteringsförmåga är nedsatt till följd av ålder, handikapp eller
sjukdom. Bestämmelsen gäller endast vid ny- och ombyggnad av sådan
byggnad till vilken allmänheten har tillträde.

Kommun skall enligt 9 kap. 6 § tillhandahålla lämpliga vallokaler.

Frågans tidigare behandling

1978 års vallagskommitté (SOU 1978:64) ansåg att det är angeläget att
valnämnderna så långt det är möjligt strävar efter att i varje valdistrikt
finna vallokaler som är anpassade till de handikappades behov. Kommittén,
som erinrade om att ett sådant krav kommer till direkt uttryck i
riksskatteverkets anvisningar för valnämnderna, fann emellertid att det
inte var möjligt att i vallagen införa en allmän regel om att vallokalerna
skall vara handikappanpassade. Det förutsattes att myndigheterna vid
planeringen av valen höll kontakt med handikapporganisationer.

Vid konstitutionsutskottets behandling av en motion med i stort samma
syfte som den här aktuella (KU 1978/79:31) erinrades om vallagskommitténs
uttalanden. Utskottet förklarade att riksskatteverket skulle följa frågan
och meddela de föreskrifter som behövs. Med detta förklarades motionen
besvarad.

4. Poströstning vid kyrkofullmäktigval, m. m.

Motionerna

I motion 1982/83:273 av Bo Nilsson och Eric Jönsson (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att reglerna beträffan -

KU 1983/84:11

de valsedlar vid poströstning i samband med kyrkofullmäktigvalen blir
lika som vid övriga val, dvs. att partimarkerade valsedlar skall finnas
tillgängliga på de postkontor som är poströstningslokaler vid kyrkofullmäktigvalen.

1 motiveringen anförs att det är viktigt att skapa möjlighet för så många
som möjligt att rösta även i kyrkofullmäktigvalen. Nuvarande bestämmelser
innebär att partimarkerade valsedlar inte får finnas på posten vid dessa
val. Detta oroar enligt motionärerna inte minst äldre personer som på
grund av osäkerhet över detta förhållande kanske avstår från att rösta.

1 motion 1982/83:421 av Ewy Möller (m) hemställs att riksdagen som sin
mening begär förslag om ändring i poströstsförfarandet vid kyrkofullmäktigval
i enlighet med vad i motionen anförts.

Motionären förslår att nuvarande 42 b § i lag om kyrkofullmäktigval
utgår samt att en ändamålsenlig sista dag för poströstning i kyrkofullmäktigvalen
införs. Enligt motionären innebär nuvarande ordning risk för att
valhemligheten kan röjas genom valnämndens preliminära räkning av
poströster som skall ske tidigast onsdagen efter valet.

Gällande bestämmelser, m. m.

Vid val till kyrkofullmäktige får partimarkerade valsedlar inte hållas
tillgängliga i postlokal enligt postverkets bestämmelser.

Vad gäller kyrkofullmäktigvalen finns f. n. inte föreskriven någon form
av valsedelsservice på postkontoren. I dessa val finns ingen registrering av
partibeteckning att anknyta sådan service till. Det förekommer också i
kyrkofullmäktigvalen en mängd samlingsbeteckningar, ”Kyrkans väl”,
”Kyrkan över partierna”, ”Samlingslistan”, ”Kyrka och församling” osv.
Sådana och liknande samlingsbeteckningar förekommer i många församlingar
och kyrkliga samfälligheter men står ofta inte för samma gruppering
av partier. Partierna under en samlingsbeteckning skiftar ej sällan från ett
val till ett annat. Vidare måste beaktas att kyrkofullmäktigval genomförs
i nära 1 700 församlingar och nära 200 kyrkliga samfälligheter. Inom varje
kommuns område genomförs alltså regelmässigt flera kyrkofullmäktigval.
Här redovisade förhållanden gör att de praktiska svårigheterna att anordna
valsedelsservice på postkontoren är betydligt större i kyrkofullmäktigval
än i riksdags- och kommunalval. Någon lämplig avgränsning vad
gäller postverkets skyldighet att tillhandahålla partimarkerade valsedlar i
kyrkofullmäktigvalen kan knappast göras. Kommittén har ovan ställt sig
avvisande till ett förslag om rätt för alla partier som ställer upp i riksdags-,
landstings- eller kommunfullmäktigval att lägga ut partimarkerade valsedlar
på postkontor. De praktiska hänsyn som motiverade det ställningstagandet
gäller i än högre grad vid kyrkofullmäktigval. Av dessa skäl bör
man, enligt kommitténs mening, inte ålägga postverket att tillhandahålla
partimarkerade valsedlar i kyrkofullmäktigvalen och inte heller låta partier
lägga ut sådana valsedlar på postkontor. Kommittén har emellertid i
avsnitt 6.4 föreslagit en standardisering av valsedlarna i kyrkofullmäktigvalen.
Därför bör väljarna ha tillgång till blanketter till valsedlar i postlokalerna.
Sådana blanketter bör också medföras av lantbrevbärare som tar

KU 1983/84:11

emot valsedelsförsändelser. Liksom i riksdags- och kommunalval bör dessa
valsedelsblanketter tillhandahållas genom RSV:s försorg.

De nuvarande reglerna om valnämndens preliminära räkning på onsdagen
av poströster infördes 1981. I prop. 1980/81:170 redovisades ändringsförslaget
av departementschefen enligt följande:

Vid kyrkofullmäktigval i hela landet är valdagen tredje söndagen i
oktober. Liksom vid övriga val räknas rösterna i kyrkofullmäktigvalen
preliminärt i vallokalerna (41 § KfvL). Denna rösträkning omfattar dock
inte poströsterna. Samtliga poströster i kyrkofullmäktigvalen sänds nämligen
direkt till den länsstyrelse där den slutliga sammanräkningen skall
ske, och rösterna räknas endast där. Sammanräkningen avslutas vanligen
under november. Andelen poströstande i kyrkofullmäktigvalen har vid de
fyra valen under 1970-talet varit i stigande och uppgått till 5,3, 8,4, 14,0
resp. 17,8 procent.

Vallagskommittén pekar på att det från kyrkligt håll har framförts att
poströsterna bör räknas redan i vallokalen så att det preliminära valresultatet
blir säkrare. Genom att poströsterna har ökat i antal har förskjutningar
i majoritetsförhållandena blivit alltmer vanliga. Detta försvårar nomineringar
och andra förberedelser till val inom församlingar och andra
organ inför årsskiftet. Kommittén, som delar uppfattningen att ett mera
tillförlitligt preliminärt valresultat är önskvärt, föreslår att valnämnden
onsdagen efter valdagen skall genomföra en preliminär räkning av samtliga
poströster i kyrkofullmäktigvalen (jfr 13 kap. 9 § ValL). På detta sätt
skulle man enligt kommittén på kort tid få ett preliminärt valresultat som
i de flesta fall skulle vara så säkert att det kunde tjäna som utgångspunkt
för nomineringsarbete och andra förberedelser för val till kyrkliga organ.

Kommitténs förslag i denna del tillstyrks av åtskilliga remissinstanser.
Två remissinstanser — Svenska kommunförbundet och Stockholms kommun
— är dock kritiska och hävdar bl. a. att förslaget leder till ökade
kostnader för kommunerna.

Jag har förståelse för önskemålet om ett mera tillförlitligt preliminärt
valresultat. För egen del anser jag, i likhet med flertalet remissinstanser, att
kommitténs förslag är ändamålsenligt och förordar således att det genomförs.

S. Valdistriktsindelning, vallokalers öppethållande, lägre kostnader för
allmänna val m. m.

Motionerna

1 motion 1982/83:277 av Rune Torwald och Sigvard Persson (båda c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för
valdistriktsindelning samt ändrat öppethållande av vallokalerna på sätt
som föreslagits i motionen för tillämpning vid 1985 års val.

Motionärerna föreslår dels att valdistrikten skall göras större för att
uppnå besparingar och för att förbättra valfunktionärernas arbetssituation,
dels att vallokalerna skall hållas stängda två timmar mitt på dagen.
Som skäl för ökning av distriktens storlek anförs, under hänvisning till hur

KU 1983/84:11

poströstningen utvecklats sedan 1973, att det är betydligt färre nu som
röstar i vallokalen. Genom ökad distriktsstorlek förutsattes besparingar
kunna göras. Genom att lägga in en paus på ett par timmar förbättras också
valförrättarnas arbetsförhållanden.

1 motion 1982/83:1123 av Lilly Bergander m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om en ändring i vallagen (1972:620).

Motionärerna föreslår att rätten att rösta i vallokal på valdagen skall
begränsas för den som redan tidigare avgivit sin röst på postanstalt. Detta
kan ske genom att en särskild senaste tidpunkt för omröstning — t. ex. kl.
18.00 — fastställs. Genom en sådan ordning kan själva sammanräkningen
börja kl. 20.00 när vallokalen stänger. Detta skulle i större valdistrikt
kunna leda till att rösterna blir sluträknade någon timme tidigare än nu.
Den röstande får genom förslaget nästan hela dagen på sig att ändra sin
röstning.

1 motion 1982/83:1678 av Karin Ahrland och Lars Ernestam (båda fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av vallagstiftningen
i syfte att — utan skadeverkningar för demokratin — åstadkomma
besparingar i statens och kommunernas utgifter för de allmänna
valen.

I motiveringen anför motionärerna att det går att göra besparingar i
valadministrationen m. m. utan skadeverkningar för demokratin. Som
exempel nämner motionärerna att antalet valdistrikt radikalt kan minskas,
att det går att trycka mindre än 100 valsedlar per röstberättigad, att antalet
valkuvert som gratis tillhandahålls politiska partier kan minskas och att
den som önskar poströsta gör det före valdagen eftersom möjlighet därtill
finns under en månad före valet.

Gällande bestämmelser, m. m.

Enligt 3 kap. 3 § vallagen bör valdistrikt omfatta 1 200— 1 500 röstberättigade.
Endast om särskilda skäl föranleder det får valdistrikt omfatta mer
än 1 800 eller mindre än 300 röstberättigade. Som exempel på sådana
särskilda skäl anfördes i konstitutionsutskottets betänkande nr 18 (KU
1975:18), att

— underlätta för väljare i glesbygder och på skärgårdsöar

— poströstningsfrekvensen i distriktet är hög och att sammanräkningsarbetet
kan underlättas genom att fler valförrättare förordnas

— stora befolkningsomflyttningar kan förutses som förväntas påverka
distriktens storlek

— kommun inte tillhör landsting och att endast två val förrättas.
Bestämmelser om valsedlar finns i 6 kap. vallagen. Till valsedlar användes
särskilda blanketter som tillhandahålls av centrala valmyndigheten
(1 §). Till parti som är representerat i den församling valet gäller tillhan -

KU 1983/84:11

dahåller centrala valmyndigheten blanketter till valsedlar till det antal
partiet önskar (4 §). Till parti som deltar i riksdagsval och tidigare uppnått
eller vid valet får mer än 2,5 % av rösterna i hela landet svarar statsverket
för kostnaden för valsedlar som motsvarar fem gånger antalet röstberättigade
i valkretsen. Vid val till landsting eller kommunfullmäktige svarar
statsverket för kostnaden för valsedlar motsvarande fem gånger antalet
röstberättigade i valet till partier som är eller blir representerade i församlingen.
Bestämmelser om valkuvert återfinns i 8 kap. vallagen.

Enligt 9 kap. 1 § vallagen skall vallokal hållas öppen för röstning mellan
klockan 8 och 20. Centrala valmyndigheten får bestämma att vallokalen i
visst valdistrikt skall vara öppen för röstning kortare tid än nu sagts, om
det kan antas att väljarna likväl har tillfredsställande möjligheter att utöva
sin rösträtt.

Enligt 10 kap. 1 § får röstning vid de allmänna valen ske på varje
postanstalt fr. o. m. och med den tjugofjärde dagen före valdagen t. o. m.
valdagen. Enligt 2 § får tiden för röstning på postanstalt begränsas på
valdagen.

Tidigare behandling m. m.

Sedan de nuvarande reglerna infördes har frågor om distriktens storlek
tagits upp i motioner vid några tilfällen. Vid 1975/76 års riksmöte (KU
1975/76:24) avslogs ett motionsyrkande (2c) om att vallokalerna skulle
kunna hållas stängda mellan kl. 13 och 15.

Vid 1980/81 års riksmöte avslogs (KU 1980/81:26) ett motsvarande
motionsyrkande (2c) med krav på att vallokalerna skulle hålla stängt två
timmar mitt på dagen alternativt att valdistrikten gjordes större. Utskottet
erinrade om att reglerna om öppehållande omprövades och ändrades (till
stängning kl. 20) så sent som inför 1979 års val. Inte heller beträffande
valdistriktens storlek fanns det skäl att ändra reglerna. Om valdistrikten
generellt gjordes större, finns risk att detta skulle påverka valförrättningen
negativt. Riksdagen följde utskottet och avslog motionen.

Vid 1980/81 års riksmöte behandlades ett motionsförslag (fp) om en
översyn av vallagstiftningen i syfte att åstadkomma besparingar i statens
och kommunernas utgifter för valen. Utskottet (KU 1980/81:26) anförde
vid behandlingen följande:

Utskottet vill framhålla att vallagstiftningen genom vallagskommitténs
nu i det närmaste avslutade arbete just har varit föremål för en fullständig
översyn. Arbetet har inte direkt varit inriktat på att åstadkomma besparingar.
Dock har åtminstone en av de punkter där enligt motionen besparingar
skulle kunna göras övervägts. Det gäller kostnaden för tryckning av
valsedlar. Utskottet delar i och för sig uppfattningen om det önskvärda i
att söka nedbringa kostnaderna för valen. Besparingarna får dock aldrig
drivas därhän att rättssäkerheten vid valen äventyras. En eventuell översyn
av det slag som föreslås i motionen måste därför göras mycket grundlig. I

KU 1983/84:11

ett läge där en fullständig översyn av vallagstiftningen just har genomförts
anser sig utskottet inte berett att ta initiativ till en sådan utredning.

Utskottet avstyrkte motionen. 1 en reservation (fp) yrkades att riksdagen
med anledning av motionen skulle ge till känna att en ny översyn var
motiverad för att åstadkomma besparingar.

Riksdagen följde utskottets hemställan.

Motionskravet upprepades 1982 och avstyrktes av utskottet (KU 1982/
83:9 s. 38) med samma motivering som tidigare. En reservation (fp) till
förmån för motionen avvisades av riksdagen.

6. Utjämningsmandat vid kommunfullmäktigval och slopande av spärr vid
landstingsval

Motionerna

I motion 1982/83:308 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till ett valsystem
med fasta valkretsmandat och utjämningsmandat utan spärregel vid val av
kommunfullmäktige i valkretsindelad kommun,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till slopande av
nuvarande treprocentsspärr vid val till landsting.

I motiveringen anförs att många kommuner är indelade i valkretsar trots
att det vore möjligt och ur demokratisk synvinkel önskvärt att kommunen
utgjorde en enda valkrets. Härigenom utestängs väljaropinioner i mindre
partier och i mera lokalt förankrade partibildningar. För att uppnå ökad
rättvisa i valkretsindelade kommuner bör det införas ett system med fasta
mandat och utjämningsmandat men utan särskild spärregel. I motionen
anförs vidare att vad gäller valen till landstingen den nuvarande spärren
om 3 % av rösterna i hela landstingskommuner kan utestänga starka lokala
opinioner, som kan vara lokaliserade till en enda valkrets.

I motion 1982/83:851 av Margareta Gard m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om sådan lagändring att valsystemet för val
till kommunfullmäktige görs likvärdigt med det som nu tillämpas i landstingen.

1 motiveringen anförs att det nuvarande valsystemet innebär att mandatfördelning
vid val till kommunfullmäktige sker efter andra regler än vid
val till riksdag och landsting. Några utjämningsmandat och småpartispärr
Finns inte. Den kritik som anförs mot det tillämpade systemet riktar sig
enligt motionärerna mot det faktum att valkretsarnas antal och storlek får
betydelse vid mandatfördelningen. 1 stora valkretsar med många mandat
blir fördelningen rättvisare, bl. a. kan småpartier med väsentligt lägre
väljarandel än 3 % erhålla mandat, medan små kretsar med få mandat
gynnar de stora partierna.

Ett enhetligt valsystem för de tre samtidiga valen är enligt motionärerna

KU 1983/84:11

ett berättigat krav som ger väljarna bättre möjligheter att avläsa sin valhandling
i redovisat valresultat.

Pågående utredning

Fråga om proportionaliteten vid val till kommunfullmäktige ingår i
direktiven för 1983 års demokratiberedning (Dir. 1983:44). I direktiven
anför civilministern:

1 betänkandet (SOU 1980:45) Översyn av vallagen 2 föreslog 1978 års
vallagskommitté att minimiantalet mandat per valkrets i kommunfullmäktigvalen
skulle höjas från 15 till 20 för att få en bättre proportionalitet i
varje valkrets och i fullmäktige som helhet. I den proposition som lades
fram på grundval av betänkandet (prop. 1980/C 1:170) fanns emellertid
inte något sådant förslag. Skälet härtill var att det under frågans beredning
i regeringskansliet hade visat sig att det inte gick att uppnå någon bredare
enighet om förslaget (prop. s. 38). Riksdagen ansåg emellertid att förnyade
försök borde göras för att åstadkomma en lösning av frågan om bättre
proportionalitet vid val av kommunfullmäktige i kommuner som är indelade
i valkretsar.

Riksdagen uttalade att regeringen borde ta upp frågan med sikte på att
ett förslag skulle läggas fram för riksdagen i god tid före 1985 års val (KU
1980/81:26 s. 28, rskr 392). Riksdagen har nyligen erinrat om sitt tidigare
uttalande och betonat vikten av skyndsamhet (KU 1982/83:9 s. 37).

Beredningen bör pröva frågan om förbättrad proportionalitet vid val av
kommunfullmäktige i kommuner som är indelade i valkretsar.

Beredningens överväganden bör presenteras under år 1983 så att eventuella
lagändringar kan genomföras till 1985 års val.

Enligt uppgift från beredningens sekreterare kommer beredningen att
inom kort redovisa sina överväganden i frågan. Något förslag till ändringar
som tar sikte på 1985 års val kommer inte att framläggas före årsskiftet.
Beredningen kommer att närmare studera effekter för småpartier vid olika
alternativa förändringar innan förslag läggs fram i saken.

7. Bestämmelser för landstingsval

Motionen

1 motion 1982/83:410 av Stig Alemyr m. fl. (s) hemställs att riksdagen
begär en snar översyn av vallagen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1 motiveringen pekar motionärerna på förhållandet 1982 vid valet till
Kalmar läns landsting. Där erhöll socialdemokraterna och vpk tillsammans
50,23 % av rösterna och de borgerliga partierna 48,18 %. Trots detta
erhöll de borgerliga partierna majoriteten av mandaten. Orsaken till detta
förhållande är dels att sex partier klarade 3-procentsspärren med mycket
liten marginal, dels att utjämningsmandaten tas i anspråk för att skapa
rättvisa mellan dessa snå partier. Motionärerna anser det angeläget med

KU 1983/84:11

en skyndsam ändring till 1985 års val och föreslår bl. a. att antingen
andelen utjämningsmandat ökas eller att antalet valkretsar minskar.

Gällande bestämmelser, m. m.

Bestämmelserna i 14 kap. 15 b § vallagen om fördelningen av fasta
valkretsmandat och utjämningsmandat i landstingsvalen har utformats på
i princip samma sätt som motsvarande regler för riksdagsval (3 kap. 8 §
regeringsformen och 14 kap. 9 § vallagen). I förarbetena till det nya valsystemet
för landstingsvalen (se SOU 1971:4 s. 52, prop. 1975:101 s. 65 och 69)
hänvisades också till vad som anfördes i samband med införandet av det
riksproportionella valsystemet för riksdagsval. 1 prop. 1968:27 (s. 219)
anförde föredragande departementschefen bl. a. följande:

Antalet utjämningsmandat är avvägt i förhållande till antalet fasta valkretsmandat
på sådant sätt att man bör kunna räkna med att utjämningsmandaten
räcker till för att åstadkomma en riksproportionellt rättvisande
fördelning mellan partier med minst 4 % av rösterna i hela landet. Det kan
dock inte helt uteslutas att något parti kan få ett enstaka mandat för mycket
redan vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten. Om detta skulle
inträffa bör man i enlighet med vad grundlagberedningen föreslagit låta
det överrepresenterade partiet få behålla sin överrepresentation och begränsa
fördelningen av utjämningsmandaten till att omfatta övriga partier.

8. Om valdagen som allmän flaggdag

Motionen

I motion 1982/83:850 av Lars G. Ahlström (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att valdagen bör förklaras som
allmän flaggdag.

Gällande bestämmelser

I prop. 1981/82:109 framlades förslag till ny lag om Sveriges flagga.
Genom propositionen bereddes också riksdagen tillfälle att ta del av vad
som anförts om regleringen av allmänna flaggdagar. I ett till propositionen
fogat förslag till förordning om allmänna flaggdagar angavs även dag för
val i hela riket till riksdagen. Sedan lagen antagits av riksdagen utfärdade
regeringen i maj 1982 (SFS 1982:270) en förordning med den föreskriften.

Utskottet

Förevarande motioner behandlar ett stort antal olika frågor som rör
vallagen, m. m.

Offentliggörandet av väljaropinionsundersökningar nära inpå de allmän -

KU 1983/84:11

na valen behandlas i motion 1982/83:157 av Rune Torwald och Ingemar
Hallenius (båda c). I motionsyrkandet (2) föreslås att riksdagen vädjar till
berörda parter att i framtiden inte publicera några väljaropinionsundersökningar
nära inpå de allmänna valen. Utskottet behandlade vid 1981/82
års riksmöte en motion med ett likartat krav. Utskottet som avstyrkte
motionen anförde att frågan även har tryckfrihetsrättsliga aspekter och att
riksdagen inte utan lagstiftning kan ge bindande direktiv i frågan. Enligt
utskottet vöre det olämpligt att med förbigående av den beslutsform som
anvisas i regeringsformen göra uttalanden angående publicering av väljaropinionsundersökningar
på sätt som föreslogs i motionen. Den nu aktuella
motionen föranleder inte utskottet att ändra ståndpunkt varför utskottet
under hänvisning till den tidigare redovisade motiveringen avstyrker motion
1982/83:157, yrkande 2.

Frågor om röstning genom bud och på institution m. m. tas upp i motionerna
1982/83:187 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) och 1982/83:1125 av Lars
Ernestam och Karin Ahrland (båda fp). I motion 187 föreslås dels att
informationen genom centrala valmyndigheten (riksskatteverket, RSV)
förbättras, dels att föreskrifterna i 11 kap. 3 § skall kompletteras med en
definition av vårdarbegreppet och med en regel att vårdaren även skall
ange i vilket vårdnadsförhållande denne står till väljaren. I motion 1125
begärs en översyn av reglerna för såväl budröstning som reglerna för
röstning på sjukhus och andra institutioner.

Fråga om översyn av reglerna för budröstning och röstning på institutioner
har tagits upp i motioner under senare år bl. a. med anledning av att
det vid valet 1979 förekom vissa händelser som ledde till rättsligt efterspel
och även omval i en kommun. Frågorna övervägdes inom 1978 års vallagskommitté
som i sitt betänkande Översyn av vallagen 2 (SOU 1980:45)
anförde att de oegentligheter som förekommit i och för sig var skäl nog att
överväga en skärpning av reglerna för budröstning. Vid sin genomgång av
frågorna ansåg sig dock kommittén ha fått intrycket att man bland valarbetare
utövar en noggrann kontroll av varandra vad gäller tillvägagångssättet
vid budröstning. Kommittén fann också anledning anta att publiciteten
kring aktuella fall leder till skärpt uppmärksamhet och kontroll vad
gäller förutsättningarna för budröstning, budets behörighet och förfarandet
i övrigt vid röstning med valsedelsförsändelse vid kommande val. I
proposition 1980/81:170, i vilken vallagskommitténs förslag behandlades
anslöt sig departementschefen till kommitténs bedömning i frågan. I en
motion förordades emellertid en översyn av reglerna. Utskottet (KU
1980/81:26) delade i denna fråga kommitténs och departementschefens
uppfattning och anförde bl. a. att möjligheterna att rösta genom bud är att
se som ett betydelsefullt led i strävandena att så långt möjligt bereda
samtliga röstberättigade möjlighet att delta i valen. Enligt utskottet måste
givetvis budröstningsförfarandet och partiernas värvning av röstning klart
hållas isär. Utskottet framhöll att för röstning på ålderdomshem och andra

KU 1983/84:11

institutioner inrättas i stor utsträckning särskilda postanstalter. Där så sker
torde enligt utskottet behovet av budröstning inte vara särskilt stor.

Mot bakgrund av det anförda fann utskottet enhälligt att en översyn inte
var erforderlig och avstyrkte motionen.

Med anledning av den nu aktuella motionen får utskottet understryka
betydelsen av att föreskrifterna om budröstning följs mycket noga och att
budröstningsförfarandet och partiernas värvning av röster hålls mycket
klart isär. I sammanhanget är det av särskild betydelse att den information
som lämnas av centrala valmyndigheten såväl till valförrättare som allmänhet
och partier är så klarläggande som möjligt. Här bör ytterligare
förbättringar kunna göras. Utskottet förutsätter att informationsfrågan
ägnas särskild uppmärksamhet i anslutning till justitiedepartementets förestående
behandling av de förslag i valadministrativa frågor m. m. som
enligt vad utskottet erfarit kommer att inges av riksskatteverket omkring
årsskiftet. Härigenom får yrkande 1 motion 187 anses tillgodosett.

Vad gäller förslagen om ändring i gällande regler resp. ny översyn av
dessa vill utskottet under hänvisning till vallagskommitténs företagna
prövning och riksdagens ställningstagande 1981 inte nu förorda någon ny
översyn eller ändringar. Det finns enligt utskottets uppfattning anledning
att först avvakta effekterna av en förbättrad information i saken. Under
hänvisning härtill avstyrks sålunda motion 1982/83:187 yrkande 2 och
1982/83:1125.

1 motion 1982/83:189 av Lars-Åke Larsson m. fl. (s) föreslås att ytterligare
åtgärder vidtas för att göra det lättare för handikappade att rösta i
vallokal. De förbättringar som vidtagits i detta hänseende är enligt motionärerna
inte tillräckliga. Enligt riksskatteverkets anvisningar för valnämnderna
bör det i varje valdistrikt finnas en vallokal som är anpassad till de
handikappades behov.

Utskottet anser att praktiska hinder för de handikappades möjligheter
att rösta i vallokal så långt möjligt bör undanröjas. Utskottet förutsätter att
riksskatteverket noga följer utvecklingen på området och vidtar de åtgärder
som behövs. Något särskilt riksdagsinitiativ finner utskottet inte erforderligt.
Motionen förklaras besvarad med vad utskottet anfört.

Frågor rörande poströstning i kyrkofullmäktigval, m. m. tas upp i två
motioner. I motion 1982/83:273 av Bo Nilsson och Eric Jönsson (båda s)
föreslås att, på samma sätt som är fallet vid övriga val, partimarkerade
valsedlar skall finnas tillgängliga på de postkontor som är poströstningslokaler
vid kyrkofullmäktigvalen. Härigenom skulle enligt motionärerna
ett större valdeltagande kunna uppnås.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om det principiellt önskvärda
i att samma regler skall gälla för valen till kyrkofullmäktige som till
andra allmänna val såvitt avser tillhandahållandet av valsedlar med rikspartiernas
namn. Mot detta bör dock ställas de praktiska möjligheterna att
följa principen med hänsyn till de kyrkliga valens särskilda karaktär. Det

KU 1983/84:11

förekommer i kyrkofullmäktigvalen en mängd samlingsbeteckningar av
typ Kyrkans väl, Kyrkan över partierna, Samlingslistan, Kyrka och församling.
Det är heller inte ovanligt att de politiska partierna enas om en
gemensam lista. Någon registrering av de partier som deltar i kyrkofullmäktigvalen
sker heller inte. Vidare kan det inom samma kommun förekomma
val till många kyrkofullmäktigförsamlingar. Av dessa praktiska skäl anser
utskottet att partimarkerade valsedlar inte bör tillhandahållas på postkontoren
på det sätt som sker i de allmänna valen. Det kan vidare tilläggas att
rätt att lägga ut partimarkerade valsedlar i t. ex. riksdagsvalen tillkommer
endast de registrerade partier som har representation eller uppnått viss
röststyrka i tidigare val. Utskottet anser att motionen bör förklaras besvarad
med hänvisning till vad utskottet anfört.

I motion 1982/83:421 av Ewy Möller(m) begärs sådan ändring i bestämmelserna
angående poströstning vid val till kyrkofullmäktige att poströstningen
skall kunna avslutas tidigare än valdagen. Den nuvarande ordningen
innebär att poströsterna, som kan vara mycket få, räknas hos valnämnden
onsdagen efter valdagen. De ingår inte i den preliminära räkningen på
valdagen. Då det vid onsdagsräkningen kan gälla endast enstaka poströster
befarar motionären att risk för valhemlighetens röjande kan uppstå.
Utskottet vill erinra om att onsdagsräkningen infördes 1981 efter förslag
av 1978 års vallagskommitté, främst för att snabbt få ett så tillförlitligt
preliminärresultat som möjligt. Utskottet förutsätter att centrala valmyndigheten
följer frågan och om problem med valhemligheten uppstår föreslår
lämpliga åtgärder. Utskottet avstyrker motionen.

Vissa förslag i syfte att förenkla och förbilliga valförfarandet behandlas
i motionerna 1982/83:277 av Rune Torwald och Sigvard Persson (båda c),
1982/83:1123 av Lilly Bergander m. fl. (s) och 1982/83:1678 av Lars Ernestam
och Karin Ahrland (båda fp). De frågor som tas upp gäller ändrade
regler för valdistriktsindelning, begränsning i vallokalers öppethållande,
begränsning av rätten till s. k. omröstning på valdagen för den som poströstat
och vissa besparingsförslag rörande antalet tryckta valsedlar, m. m.

Vad gäller frågan om kostnadsbesparingar genom införande av större
valdistrikt motiveras detta (motionerna 277 och 1678) med att poströstningsfrekvensen
ökat mycket kraftigt sedan 1973 års val. I syfte att underlätta
valförrättarnas arbete föreslås även (motion 277) att vallokalerna bör
kunna hållas stängda två timmar mitt på dagen. Rätten till s. k. dubbelröstning
i vallokal på valdagen bör enligt motion 1123 kunna begränsas för
den som redan poströstat till senast kl. 18.00. Härigenom skulle sammanräkningen
underlättas. I motionen 1678 föreslås i besparingssyfte även att
poströstning inte bör vara tillåten på valdagen. 1 samma motion förordas
dessutom att antalet tryckta valsedlar och valkuvert minskas.

Utskottet har med anledning av tidigare motioner i dessa frågor anfört
att vallagstiftningen nyligen varit föremål för en ingående översyn genom
1978 års vallagskommitté, vars arbete avslutades 1981. Utskottet avstyrkte

KU 1983/84:11

senast hösten 1982 förslag om att i besparingssyfte låta valdistrikten bli
större och att begränsa tillgången på valsedlar och valkuvert. Utskottet
finner inte anledning att nu ändra mening i den frågan. Även förslag om
begränsning av öppethållande avstyrktes så sent som 1981 med hänvisning
till att vallokalernas stängningstid ändrades från kl. 21 till kl. 20 fr. o. m.
1979 års val. Utskottet är inte heller nu berett att förorda någon ändring
beträffande öppethållandet. Utskottet finner bl. a. med hänsyn till att
vallagsbestämmelserna nyligen varit föremål för ingående omprövning
inte skäl att tillstyrka ändrade regler i övrigt på sätt som föreslagits i
motionerna. Motionerna 1982/83:277, 1123 och 1678 avstyrks följaktligen.

Frågan om utjämningsmandat vid kommunfullmäktigval m. m. tas upp i
motionerna 1982/83:308 av Lars Werner m. fl. (vpk) och 1982/83:851 av
Margareta Gard m. fl. (m). I motion 308 föreslås även slopande av spärr vid
landstingsval.

Vid 1980/81 års riksmöte behandlades motioner vari föreslogs ändringar
i valsystemet vid kommunfullmäktigval i syfte att uppnå bättre proportionalitet
(KU 1980/81:26). Utskottet föreslog att regeringen skulle ta upp
frågan till förnyad prövning. Med anledning av riksdagens ställningstagande
1981 har regeringen i direktiven till 1983 års demokratiberedning
uttalat att beredningen bör pröva frågan om förbättrad proportionalitet i
kommuner som är indelade i valkretsar. Utskottet finner med anledning
härav inte anledning att riksdagen tar något ytterligare initiativ i frågan.

Förslag om slopande av spärr vid val till landsting har av riksdagen
avslagits senast vid 1982/83 års riksmöte. Utskottet anser inte att riksdagen
nu bör inta någon annan ståndpunkt.

I motionen 1982/83:410 av Stig Alemyr m. fl. (s) föreslås bl. a. mot
bakgrund av erfarenheter av valet till Kalmar läns landsting att vallagens
bestämmelser om landstingsval ses över. Utskottet vill erinra om att de
nuvarande bestämmelserna för landstingsvalen principiellt innebär en
tillämpning av de regler sorn gäller för det riksproportionella valsystemet
för riksdagsval. I förarbetena till det nya valsystemet för landstingsvalen
hänvisades bl. a. till vad som anfördes i propositionen om införandet av
det riksproportionella valsystemet. 1 den åsyftade propositionen (1968:27)
förutsågs att sådana effekter som anges i motionen undantagsvis skulle
kunna uppstå. Utskottet är inte berett att förorda någon särskild översyn
av bestämmelserna på sätt som föreslås i motionen. Motionen avstyrks.

Slutligen föreslås i motion 1982/83:850 av Lars G. Ahlström (m) att
valdagen bör förklaras som allmän flaggdag. Utskottet vill erinra om att
sedan den nya fiagglagen antogs år 1981 har regeringen i maj 1982 utfärdat
en förordning (1982:270) om allmänna flaggdagar. I den är dag för val i
hela riket angiven som allmän flaggdag. Motionen föranleder således
ingen åtgärd.

Utskottet hemställer

KU 1983/84:11

1. beträffande väljaropinionsundersökningar att riksdagen avslår
motion 1982/83:157, yrkande 2,

2. beträffande röstning genom bud och på institution m. m.

a) att riksdagen förklarar motion 1982/83:187 yrkande 1 besvarad
med vad utskottet anfört

b) att riksdagen avslår motion 1982/83:187, yrkande 2,

c) att riksdagen avslår motion 1982/83:1125,

3. beträffande vallokalers tillgänglighet för handikappade

att riksdagen förklarar motion 1982/83:189 besvarad med vad
utskottet anfört,

4. beträffande poströstning vid kyrkofullmäktigval, m. m.

a) att riksdagen förklarar motion 1982/83:273 besvarad med
vad utskottet anfört,

b) att riksdagen avslår motion 1982/83:421,

5. beträffande valdistriktsindelning, vallokalers öppethållande, lägre
kostnader för allmänna val, m. m.

a) att riksdagen avslår motion 1982/83:277

b) att riksdagen avslår motion 1982/83:1123

c) att riksdagen avslår motion 1982/83:1678,

6. beträffande utjämningsmandat vid kommunfullmäktigval och slopande
av spärr vid landstingsval

a) att riksdagen avslår motion 1982/83:308

b) att riksdagen avslår motion 1982/83:851,

7. beträffande bestämmelser vid landstingsval att riksdagen avslår
motion 1982/83:410,

8. beträffande valdagen som allmän flaggdag att riksdagen avslår
motion 1982/83:850.

Stockholm den 6 december 1983

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Yngve Nyquist (m),
Bertil Fiskesjö (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Hans Hyhage (m), Kurt Ove
Johansson (s), Kerstin Nilsson (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), SvenErik
Nordin (c), Anita Modin (s), Nils Berndtson (vpk), Ove Eriksson (m),
Ingvar Björk (s) och Lrs Ernestam (fp).

Reservation

1. beträffande röstning genom bud och på institution m. m.

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Gunnar Biörck
i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c), Ove Eriksson (m) och Lars Ernestam
(fp) anser

KU 1983/84:11

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar ”Vad gäller”
och slutar ”och 1982/83:1125” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill starkt understryka vikten av att så många som möjligt kan
avge sina röster i de allmänna valen. Olika former av budröstning är
härvidlag ett viktigt komplement till den personliga röstavgivningen.

Samtidigt är det av största vikt att skapa garantier för att riskerna för
otillbörlig påverkan vid budröstning i görligaste mån undanröjs. Vidare är
det av stor betydelse att reglerna är så utformade, att röstmottagarna på så
säkra och likformiga grunder som möjligt kan avgöra om den som tjänstgör
som bud skall accepteras eller ej. Det är olyckligt med olikartad praxis
mellan olika röstmottagare. Tvister om valförrättarnas beslut kan dessutom
leda till överklaganden och i vissa fall omval.

Erfarenheten visar att problem särskilt uppkommit vad gäller budröstning
genom vårdare. Rena missbruk har förekommit, i några fall beivrade
vid domstol. Det har också i övrigt rätt stor osäkerhet om vad som skall
avses med ett vårdnadsförhållande.

Utskottet anser därför att det föreligger behov att komplettera föreskrifterna
i II kap. 3 § vallagen på det sätt som föreslås i motionen 1982/83:187
yrkande 2. Därmed är också motionen 1982/83:1125 tillgodosedd vad
gäller budröstning.

dels att utskottet under mom 2. b) och c) bort hemställa

2. b) att riksdagen bifaller motion 1982/83:187 yrkande 2

2. c) att riksdagen förklarar motion 1982/83:1125 besvarad med vad
utskottet anfört,

2. beträffande valdislriktsindelning. vallokalers öppethållande, lägre
kostnader för allmänna val
Lars Ernestam (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar ”Utskottet
finner" och slutar ”avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Erfarenheterna har emellertid visat att benägenheten rösta på posten
före valdagen fortsatt att öka kraftigt. I många valdistrikt är poströstandelen
omkring 50 %. Kommuner och länsstyrelser bör därför stimuleras att
genom förändringar eller sammanslagningar bilda större distrikt. Förmodligen
behöver även vallagens bestämmelser ändras. Genom större distrikt
bör betydande besparingar kunna erhållas bl. a. genom att inte så många
arvoderade funktionärer och lokaler behöver tas i anspråk. Antalet valsedlar
är också en punkt där besparingar kan göras. Ny trycks över 600 milj.
valsedlar. Av skattemedel bekostade valsedlar bör tveklöst kunna minskas
i antal utan att något men uppstår för demokratin. Även kostnaden för
valkuvert bör kunna minskas.

Utskottet vill med hänsyn till dagens statsfinansiella läge, med krav på
besparingar, och erfarenheterna av poströstningen förorda att regeringen
låter göra en översyn i enlighet med motionen. Motionsyrkandet tillstyrks
därför.

KU 1983/84:11

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. a) att riksdagen bifaller motion 1982/83:1678

5. b) att riksdagen förklarar motionerna 1982/83:277 och 1123 besvarade
med vad utskottet anfört,

3. beträffande utjämningsmandat vid kommunfullmäktigval och slopande
av spärr vid landstingsval
Nils Berntson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar ”Förslag om”
och slutar ”annan ståndpunkt” bort ha följande lydelse:

Utskottet har som framgår av ovan redovisat att frågan om bättre proportionalitet
ingår i det uppdrag som 1983 års demokratiberedning har.
Det hade tett sig naturligt att även frågan om slopande av spärren vid
landstingsvalen också hade ingått i utredningsuppdraget då den ju intimt
hänger samman med frågan om bättre proportionalitet. Spärren innebär
onekligen att även mycket starka lokala opinioner inom ett landsting kan
komma att utestängas. 1 likhet med motionärerna vill utskottet förorda att
spärren slopas. Utskottet föreslår att regeringen framlägger förslag till
slopande av den nuvarande treprocentspärren vid val till landsting. Utskottet
förutsätter att vad som anförts av motionärerna beträffande de
primärkommunala valen också beaktas i det pågående utredningsarbetet.
dels att utskottet under mom. 6 a) bort hemställa
6 a) att riksdagen bifaller motion 1982/83:308.

LiberTryck Stockholm 1983